ADOLF FREDRIK LINDBLAD 18011878 Sånger och visor III för röst och piano Songs and Ditties III for voice and piano Emenderadutgåva/Emendededition LevandeMusikarv och Kungl. Musikaliska akademien Syftetmed LevandeMusikarv är att tillgängliggöraden dolda svenska musikskattenoch göraden till en självklardel av dagensrepertoar och forskning.Detta skergenomnotutgåvorav musik som inte längreär skyd- dad av upphovsrätten,samt texter om tonsättarna och deras verk.Texterna publicerasi projektetsdatabaspå internet, liksom fritt nedladdningsbara notutgåvor.Huvudman är Kungl. Musikaliskaakademieni samarbetemed Musik-och teaterbiblioteketoch SvenskMusik. Kungl. Musikaliskaakademiengrundades 1771 av GustavIII med än- damålet att främja tonkonsten och musikliveti Sverige.Numera är akade- mien en friståendeinstitution som förenartradition med ett aktivt engage- mang i dagensoch morgondagensmusikliv. SwedishMusical Heritage and e Royal SwedishAcademyof Music e purposeof SwedishMusicalHeritageis to make accessibleforgotten treasuresof Swedishmusicand make them a natural featureof the con- temporaryrepertoireand musicology.is it doesthrough editionsof sheet musicthat is no longerprotectedby copyright,and textsabout the composers and their works.is materialis availableinthe project’sonlinedatabase, wherethe sheetmusiccan be freelydownloaded.e projectis run under the auspicesofthe RoyalSwedishAcademyofMusicin associationwiththe Musicand eatre Libraryof Swedenand SvenskMusik. e RoyalSwedishAcademyofMusicwasfoundedin 1771by King GustavIII in orderto promotethe compositionand performanceof musicin Sweden.Today,the academyis an autonomousinstitution that combinestra- dition with activeengagementin the contemporaryand future musicscene. www.levandemusikarv.se Huvudredaktör/Editor-in-chief: Anders Wiklund Textredaktör/Text editor: Erik Wallrup Redaktör/Editor: Magnus Svensson LevandeMusikarv/SwedishMusicalHeritage Kungl. Musikaliskaakademien/e Royal SwedishAcademyof Music Utgåva nr 12821307/Edition nos 12821307 2016 Notbild/Score: Public domain. Texter/Texts:© LevandeMusikarv ISMN 979-0-66166-320-1 LevandeMusikarv nansieras med medel från/Published with nancial support from Kungl. Musikaliskaakademien, Kungl. Vitterhetsakademien,Marcusoch AmaliaWallenbergsStiftelse,StatensMusikverk,RiksbankensJubileumsfond, SvenskaLitteratursällskapeti Finland och Kulturdepartementet. Samarbetspartners/Partners:Musik- och teaterbiblioteket,SvenskMusik och SverigesRadio. AdolfFredrikLindblads sånger En sångens klassiker AdolfFredrikLindbladsomkring230 sångerär centralainte bara i hans egenproduktion utan ocksåi 1800-taletssvenskaromanstradition.Lindbladsungdomsambitionvaratt bli ”en svenskBeethoven”,ochhan skrevunder 1830-taleten stor symfoni,en operaoch åtskilligakammarmusikverk.Mengenom den bristandeförståelsenför de störreformernai dåtidensSverigekomhan att ägnasigalltmeråt sångkomponerandeochframstodsnart som den ledandesångtonsättarenoch redan under sin livstidsom en klassikeri genren. De första sångerna och studierna för C.F.Zelter Lindbladsdebut som sångkomponistskeddei häftet MusikförSångochförFortepiano, som han utgavtillsammansmed Erik Gustaf Geijeri Uppsala1824. Samlingeninnehållerfem solosångeravGeijeroch sju avLindblad.TonsättningenavJ.W.von Goethes”ErsterVer- lust”visarLindbladsom en färdigromanskomponist,och i ”Sångaren”/”DerSänger”,också Goethe, har han osökt funnit en lyriskballadstil.Än mer intressantaär dock tonsättning- arna avdikter ur P.D.A.AtterbomsLycksalighetensö, där en nordiskton färgaratmosfären och äventillåteren stark intensitetsom präglarsärskiltden harmonisktkänsliga”Svanhvits sång”. Genom MallaSilfverstolpesförmedlingck Lindbladåret därpå möjlighetatt studera kompositioni Berlinför Carl FriedrichZelter,där han blevstudiekamratmed bland andra FelixMendelssohn.I Berlinkunde han geut ett häftemed svenskafolkvisor,DerNorden- Saal, i sättningarsom är avsevärtfriareän i tidigaresamlingar;för textöversättningarnasva- rade Amaliavon Helvig.Lindbladfängsladesi BerlindessutomavJohann BernhardLogiers pedagogiskametodsom han introduceradei den musikskolasom han efterhemkomsten startadei Stockholm1827 och drevtill 1861. Diktarkomponisten Lindblad Sitt förstaegnasånghäftepubliceradeLindblad1836, och fram till och med 1872 skulle han geut 20 samlingar;efterhans död 1878 utkom en omfångsriksamlingunder titeln Efterlämnadesånger. Redanförstahäftet rymmerera avhans mest populärasångersom ”En ung ickas morgonbetraktelse”,”Nära”,”Sotargossen”och”En sommarmorgon”,alla till egnatexteroch ett slagsrollsångersom enkeltoch direkt framställermänskliga situationer. Ocksåi de närmastföljandehäftenaskulleegnatexterdomineraoch sammanlagtskrev Lindbladett 80-tal sångertill egnatexter,någrafrån 1840-taletännu ej publicerade.Där- med fortsattehan den Geijerskadiktarmusikerlinjenoch fördeden vidaretill JacobAxel Josephson,Gunnar Wennerberg,Carl Rupert Nyblom och mångaer. Ocksåhos Lind- blad bidrar denna föreningav text och musiktill att sångernaägeren välgörandedirekthet och fräschör,ävenom det ofta tycksnns en medveten”konstfullhet”bakom hans texter, särskiltdå han ofta återkommertill vissateman och på ett slagsfolkvisemanergärnablandar in en liten förälskelseibåde berättandeoch beskrivandedikter.En påfallandeegenhetär att han mycketsensibeltfördelardagraroch skuggoroch ofta återgerljusatexteri moll och allvarligaidur. Positivaoch tacksammastämningarkarakteriserardeomtyckta”Skjutsgossenpåhemvä- gen”och ”En vårdag”,och den långaraden avrollsångerinnefattarså skildaporträtt som ”Dalkullevisa”och”Slåttervisa”ochde närmastdrastiska”Gubben vid vägen”och ”Invali- den”;det nns rentaven ”Dödgräfvarsång”.Merdirektamen välbehärskadekärlekssånger är ”I dalen”,”Förevigt”och ”Obesvaradkärlek”.Varmaoch balanseradestämningsbilder är ”Om natten”och ”Om aftonen”,och en med rätta prisadnaturstämningär den nordiskt svala”En sommardag”.En godmodighumor slårigenomi ”Frieriet”.Att Lindbladäven behärskadeen folktonspåverkadballadformvittnar ”Bröllopsfärden”och”Den skeppsbrut- ne” om. Ökad intensitet: Jenny Lind Den sistnämndahör till en grupp sångersom speglarLindbladskänslorför JennyLind som hade framträtt i hans opera”Frondörerna”1836 och som efterkonikter med föräldrarna ck bo hos Lindblads1839–41 och 1842–43. Redan”Acknej, acknej!Du vet det ej!”, ”Bekännelse”ochmöjligenocksåden kända ”Mån tro?Jo, jo!”i 1840 årshäfte avslöjarhans situation, och den avsevärdaintensiteteni sångernai 1844 års häfte vittnar om det triang- eldramasom hade hotat inom det Lindbladskahemmet. Häftet blevhäftigtangripetavde stockholmskakritikerna;som utlösandemoment angavsen harmoniskdjärvheti Rune- berg-tonsättningen”Den öfvergifna”,menocksåandra avsångernaanklagadesför obegrip- lighetoch rentavråhet. Avdetta blev1845 en hetsigmusikdebattsom småningomlöstes genomett begärtutlåtande från LouisSpohrsom lovordadesångerna. Det är inte svårtatt ana ett inre trycki sångersom ”Hjärtats vaggsång”och”Föresats”, och ett återskenavkrisenspårasi den behärskade”Ny kärlek”,den resignerade”Om hösten”och den nästan lättsamma”Fåfängvarning”.Allramest dramatiskblir tonen i den starkt koncentrerade”Mitt liv”(Runeberg).Som en ljuskontrast står ”TillSophie”,en dikt till hustrun och en motsvarighettill Geijers”Min hustrus visa”.I fortsättningenskulleLind- blad främstägnasinaegnadikter åt allmännaregenrebildersom ”Hon skriver”,”Bedragen väntan”och ”Hon varkenhör ellerser”,men där nns ocksåsmått sedelärandebetraktelser som ”Misstanken”,”Ånger”,”Tvekan”och ”Mognadtförstånd”.En klar ton avreligiositet odlar ”Förströstan”,ochi era avde senaresångdikternagårtankarna till ålderdomenoch döden. Utblickar och inblickar Insprängdaäveni de tidigaresamlingarnanns enstakasångertill andrastexter,och att nämna är den enkelttalande”AmAarensee”(Grafvon Schlippenbach)och era Atter- bom-sånger,bland dem de sex”Svenskavisor”somLindbladkomponerade1838 för att i vissmån trösta poeten för Geijersampra kritik. Men sammaår skrevhan ocksåen beund- rande svarssångpåGeijers”Pånyårsdagen”medtiteln ”ErikGustafGeijer”,dock utgiven först1866. Viktigasångertill främmandetexterär vidarede valörrika”Aftonen”(Erik JohanStagnelius)och ”Nattviolen”(Urban von Feilitzen)och de två vitt skildatonsättning- arna avZachariasTopelius’”KarinMånsdottersvaggvisaförErik XIV”. Lindbladägnadedessutomsitt intresseåt ekla Knöslätt förnumstigavardagsinteriörer som ”Strykningsvisa”och”Den itiga handen”,men fann ocksådär ett djupareuttryck i ”Hvarär mitt hem?”.Han skulledärtill tonsätta en rad vistexteravEliasSehlstedti en ku- plettartad stil som når sin störstaattraktion i den obetalbara”Skaldekonsten”,”Manfrågar mig hur det går till att dikta”.Ett än mer vågatprojektvaren serieom 17 sångerur Rune- bergsFänrikStålssägner, utgivna1856, där Lindbladåtergåtttill en visbetonadenkelhetför att melodiernaskallkunna bära de mångstroska dikterna. ”SvenDufva”har exempelvis 28 strofer,men där för Lindbladi nio stroferin en mollvariantavsin durmelodiför att få omväxling.Verkligtkarakteriserandeäregentligenbara den tacksamma”Kulne”, och enda romansartadeinslagetär den folkvisenära”Torpickan”. Samlingeninledsmed en hymnisk ”Vårtland”. Verkligtbetydandeär däremot nio Heine-tonsättningarsom tillkomungefärsamtidigt med Sehlstedt-visornavidmitten av1860-talet;endastfyraavdem publiceradessom tidskriftsbidrag1876. Här har Lindbladlyckosamtförenatsin nordiskaton med anklanger från den tyskalieden.Resultatethar blivithelt i nivåmed de bästainternationellamotsva- righeterna,och en klenod är ”Der Asra”.Blandhans senaresångernns ocksåanmärknings- värdatonsättningaravdikter avBjørnstjerneBjørnson,Carl WilhelmBöttigeroch