Låtar Från a Till Ö Episoder Och Hugskott

Benny Johan – låtar från A till Ö episoder och hugskott

samlat våren 2020

motsvarande noter och ljudfiler finns också på www.bennyjohan.se

Innehåll Akleja ...... 4 Anglais absurde ...... 5 Att mjukt hugga i sten ...... 6 Augustimorgon (nyckelharpa och gitarr) ...... 8 Brudpolska i Markim ...... 9 Brummen ...... 10 Bröllopssviten ...... 11 Signal och gånglåt ...... 11 Brudmarsch ...... 12 Brudpolska ...... 13 Den idoge spelmannen ...... 14 Dussinvalsen ...... 15 En enkel till Uppsala ...... 16 Etyder för nyckelharpa ...... 17 Etyd 5 ...... 17 Etyd 11 ...... 18 Etyd 13 ...... 19 Etyd 14 ...... 20 Fjällbrynt ...... 21 Forsränningen...... 22 Hammarby brudmarsch...... 23 Hammarstedts fiol ...... 24 Issjö ängar ...... 25 Johan Ekstams vals ...... 26 Jubileumsmarsch till Väsby Hembygdsförening ...... 27 Kanske schottis ...... 28 Konstsmedens marsch...... 29 Lidö brudpolska ...... 30 Livets vatten ...... 31 Augusti morgon ...... 31 Polska...... 32 Hambo-polkett ...... 33 Avslutning ...... 33

Ljusterö slavank ...... 34 Ludvigsbergs fanfaren ...... 35 Luftsonaten ...... 36 Luft-marsch...... 36 Luft-vals ...... 37 Margretelunds folkliga marsch ...... 38 Marsch-polkett ...... 39 Nisse i Gropen ...... 40 Polska från Jungfrudansen ...... 41 Ragtime från Vinland ...... 42 Romans vid Sumpdisken ...... 43 Shagan ...... 44 Skåningens mazurka ...... 45 Skeppssättning ...... 46 Snälla o hara’ ...... 47 Stjuls i Skogberga ...... 48 Tango vid Lövhögen ...... 49 Tre bygglåtar ...... 50 Ocklunds springvals ...... 50 Det inre kustpaketet ...... 51 Den ihärdige snickaren ...... 52 Tråddragarn ...... 53 Täby brudmarsch ...... 54 Vals i Lindholmen ...... 55 Vals på Solhagen ...... 56 Västlåt No 3 ...... 58 Wiboms bom ...... 59 Zamores pukor ...... 60 Åkerspaden ...... 61 Ör-spel ...... 62 Österåkers brudmarsch ...... 63

Episoder och hugskott omvandlas till musik För många spelmän finns ett behov att ibland skapa egen musik. I mitt fall sker sådant skapande när det finns en bra anledning eller att en idé biter sig fast i sinnet. Till Tierps årliga tävlingar har jag skickat c:a tio bidrag men de har aldrig blivit placerade. Vid något tillfälle har jag dock lyckats få till det - som t.ex. vid Uppsala 700-års jubileum då jag erövrade 1:a pris. I juryn ingick Erik Sahlström, John Olsson, Gösta Sandström och en representant från Upsala Nya Tidning. Alla röstade på marschen ”En enkel till Uppsala”. Bemärkelsedagar av olika slag ger också en bra anledning att skapa musik. Det kan vara till bröllop, födelsedag osv. Vid några tillfällen har jag tillfrågats att skapa musik till vernissage eller liknande. Det är utmanande att försöka gestalta något tillsammans med andra och deras intentioner. Då gäller det ibland att samarbete med andra konstarter. Hur vet man att en låt håller eller är bra nog? Det kan vara svårt och ibland visar det sig att ett tema inte är så unikt som man tror vid skapandet. En melodi bör nog därför mogna ordentligt innan den lanseras. Några musikaliska sviter/samlingar har det blivit under åren och det händer att melodier återanvänds i olika sammanhang. Några exempel på återanvändning kan man finna i denna samling.

Benny Johansson i Lervik

Akleja

En gillesvals tillägnad fiol-spelmannen Pelle Vallin på 70-årsdagen (2005). Pelle och jag har samma intresse för trädgård och utbyter frön ibland. Vid ett tillfälle blev det akleja-frön.

Anglais absurde

Denna engelska ska ses som en frustration över hur prestigefyllda politiker kan krångla till livet för vanliga människor. På hösten 2019 tjatades det dagligen i radio och TV om för eller emot, så att det till slut blev absurt. Melodin ska speglar denna process, d.v.s. ingen ordning alls, ologiska infall och konstiga pauser. Men dansant ändå hoppas jag. Låten är tillägnad bröderna Boris och Brexit, som stökat till det för England med omnejd.

Att mjukt hugga i sten En duett för klarinett och jazzdans som framfördes vid invigningen av skulpturutställningen 1996 vid Västra flyglarna, Margretelunds gård. Stycket tillägnades skulptrisen Elsie Dahlberg, som anordnade utställningen. ------Musikanten försöker att få en stelnad skulptur att röra sig till mjuk swingmusik. Han lyckas och skulpturen får energi att dansa mer och mer livligt! Men - efter en vildsint polska spegelvänds det hela och skulpturen lugnar sig, stannar och lyckas till slut t.o.m. få musikanten att stelna i en ljudlös posé.

Struktur för musik och dans: A, B, C, D, polska: Forsränningen, därefter C, B, A

spela därefter: C, B och avsluta med A

Augustimorgon (nyckelharpa och gitarr)

Augustimorgon inleder sviten Livets vatten, som också finns noterad längre ned i dokumentet. Inledningen spelas mycket fritt och denna version kan gärna ackompanjeras med gitarr.

Brudpolska i Markim

Polskan framfördes med klarinett och orgel som en överraskning vid en vigselceremoni i Markims kyrka. Noteringen ovan är för två fioler. Melodin fungerar även som en allspelslåt.

Brummen

Brummen är en polkett i två-takt som ska spelas i ett lugnt och värdigt tempo. Låten tillägnas spelmannen och förebilden Nisse Nordström på hans 93-års dag. Med brummen menas den lägsta tonen på en nyckelharpa - tonen C, som klingar så lågt att den upplevs som ett brummande och sällan får ingå i melodistämman. Här har brummen fått en huvudroll.

Bröllopssviten Sviten skapades våren 1987 och spelades då på Bb-klarinett. Till min dotter Annas bröllop ville jag på något sätt anknyta till de gamla spelmanstraditionerna i samband med bröllop. Inspirationen till detta kom från Erik Strands kunskaper om bröllop och låtar i Trögds härad under 1800-talet. Därför blev det några låtar som kunde ingå i en bröllopsfest. Introduktionen är en Signal, som ska få de sorlande bröllopsgästerna att lystra - för nu kommer något att hända – varpå en Gånglåt spelas innan den egentliga brudmarschen startar.

Signal och gånglåt

OBS! att Gånglåt inte finns med i den ursprungliga versionen

Brudmarsch

Marschen vidtar och spelas i sådant tempo att brudparet ska kunna skrida - med ett steg per takt - fram till altaret. Melodin innehåller fanfarer för att understryka det högtidliga tillfället.

Brudpolska Av de gamla dans- och musiktraditionerna finns inte mycket kvar vid nutida bröllop. Brudpolska dansas ytterst sällan, medan brudvals förekommer nästan alltid. Och det händer ibland att bröllops- musikanterna anmodas att tjuvträna med brudparet före dansen, för att de ska klara av denna av släkt och vänner förväntade uppvisning. När Upplands spelmansförbund och Upsala Nya Tidning 1990 utlyste en tävling att ”Komponera en Brudpolska”, med anledning av tidningen fyllde 100 år, så lämnade jag denna låt, som blev 3:a i tävlingen. Låten ingår i ”Bröllopssviten” och kan avslutas med en fanfar. Brudpolskan framfördes vid prisutdelningen.

Den idoge spelmannen Polska till en 70-åring

Polskan tillägnas Sture Möllerman - den idoge spelmannen, som river hus, bygger hus, skriver artiklar, producerar böcker, spelar nyckelharpa, lär ut låtar, är spelledare och bollplank etc.

Dussinvalsen

En bondvals, inskickad till kompositionstävlingen i Tierp år 1991. Juryn gav den inte många poäng. Efter drygt tjugo år hittade jag de nedkrafsade noterna och provade låten. Den kändes välbekant - som en sjömansvals från 30-talet. Ja, som en riktig dussinvals.

En enkel till Uppsala

Vinnarlåten i kompositionstävling vid Uppsala 700-års jubileum den 27 maj 1986. Uplands Spelmansförbund tillsammans med Upsala Nya Tidning ville delta i festligheterna och utlyste därför en kompositionstävling i gånglåt/marsch. I Juryn satt storheter som Erik Sahlström, Gösta Sandström och John Olsson. Juryn var enig och litet stolt blev jag nog för denna framgång, för jag visste ju att Curt Tallroth, Lars Erik Jansson och Olov Jansson också deltog i tävlingen. Låten innehåller en tretakt för att s.k. fotombyte ska uppstå vid marsch. Titeln menar att det är lindrigare att åka tåg än att gå från Hagalund1 till Uppsala. Alltså skaffar man sig en tågbiljett hos SJ med orden: ”En enkel till Uppsala”.

1 Jag var bosatt i Solna då låten skapades 16

Etyder för nyckelharpa

År 2004 blev jag tillfrågad att vara lärare i nyckelharpa för två elever vid Södra Latins gymnasium, som är en musikskola. Detta blev ett intressant år och jag lärde mig nog mest själv. Mina två elever var redan drivna på sina respektive huvudinstrument. Den ena hette Ida och var en utmärkt folkmusikant som spelade fiol och ville prova nyckelharpa ”för det låter så fint” menade hon. Den andra eleven – Jenny – var skicklig på bastuba men saknade intresse för folkmusik. Däremot gillade hon klangen hos nyckelharpan och ville prova ”litet äldre stil – gärna barockmusik”. Vad kunde jag då bidra med till dessa unga olika elever? Den traditionella musiken från bruken i norra Uppland och Roslagen kände jag till och låtarna är ofta lätta att ta till sig med hjälp av gehöret. Men barockmusik för nyckelharpa var svårt att hitta. Så det innebar att jag själv fick försöka att skapa några meningsfulla etyder. Att kunna alstra en vacker lång ton med en kort, fjuttig stråke som tillhygge är också en utmaning. Så upplägget fick bli: först ett pass tonbildning och sedan låtspel på gehör för Ida och etyder för Jenny! Lektionerna var individuella och varade en timme. Etyderna samlades i ett häfte som fick heta ”Toner, fraser och några låtar”.

Etyd 5

Exempel på en etyd med rekommenderad fingersättning.

Etyd 11

Bör spelas med barockkänsla.

Etyd 13

Etyd 14

En etyd som skiftar mellan dur och moll. Låten används också i sviten ”Grisslehamnsbilder” under namnet Postritten och ska illustrera ridande postiljoner som är på väg till Posthuset i Grisslehamn.

Fjällbrynt

Under 1980-talet spelade jag med ett dansband på hotell Fjällgården i Åre. Vi reste alltid med tåg och vid något tillfälle provade vi att använda Swebus för att transportera instrumenten för sig. Min nyckelharpa var med för första gången. Men när Swebus lämnade godset vid hotellet innan vi anlände, så placerades fraktlådan under en hängränna, som inte klarade av allt smältvatten från hotellets tak. Fraktlådan var inte helt tät så min nyckelharpa blev blöt och bl.a. stämskruvarna satt som limmade. Efter lite omvårdnad och bl.a. torkning i en solig fönstersmyg så var harpan spelbar igen och då kom en låt direkt som passade bra i sammanhanget. Det blev en jämtländsk snoa som kom att heta Fjällbrynt. Den används också i sviten ”Anunds träta och batalj” där den symboliserar några flinka jämtar som timrar ihop en dammkonstruktion.

Forsränningen

Polskan har använts i flera sammanhang. I sagan ”Anunds träta och batalj”, där den beskriver Vattenkaskaden och även som ett vildsint moment i ”Att mjukt hugga i sten”, en skogsduett för jazzdans och klarinett. Den här versionen ska spelas mycket rubato dvs. från sakta till riktigt fort och illustrerar därmed den forsränning, som jag tillsammans med några arbetskamrater upplevde i vattnen kring Vansbro. När gummibåten äntligen efter en vådlig färd skulle förtöjas, så ramlade jag baklänges – som dragen av någon – rätt ner i vattnet. När jag så småningom blev synlig för mina kamrater, som hunnit få upp sina kameror, så fick jag försmädliga kommentarer som t.ex.: - Men vad gjorde du egentligen där nere? - Det var näcken, som drog ner mig, svarade jag. Jag skulle absolut ta emot en forspolska, sa han. - Jaha, ja! Den kanske man kan få höra någon gång, retades kamraterna. - Ja, visst – ikväll ska jag spela den för er.

Jag framförde låten så småningom på kvällen vid middagen och några personer i salongen såg ut som dom tänkte: Ja, så var det nog.

Hammarby brudmarsch

Tillägnad Hammarby kyrka i Upplands Väsby. Låten användes första gången den 29:e maj 1993 vid vigsel mellan Annika Olstedt och Magnus Lundgren i Hammarby kyrka.

Hammarstedts fiol

En olycklig person träffade jag i hissen på Stadsauktioner i Frihamnen. Han hade hämtat fyra halvfärdiga fioler - i en låda - istället för den orientaliska matta, som han lagt bud på. Jag såg hans besvikna uppsyn och undrade litet försiktigt om jag kunde få överta fiolerna. Jag fick köpa lådan med innehåll för 712 kr och åkte direkt till fiolmakaren Gert Berg. Jag hoppades att han skulle kunna renovera något av instrumenten. En var värd att renovera men de övriga var skräp, enligt Berg. Polskan kallades till en början: Hammarbäcks fiol eftersom den var tillverkad av Gustaf Hammarbäck i Karlskoga och var märkt: No.7 1955. Låten kom direkt i sinnet när jag för första gången spelade på min nya spelmansfiol, levererad av Gert Berg - efter 22 månader! Att det tagit så lång tid berodde mest på, att både Berg och jag hade glömt bort uppdraget med renoveringen. Låten har sedan bytt namn till Hammarstedts fiol i samband med Skördevesper i Orkesta kyrka. Låten mottogs av församlingen som Orkesta kyrkpolska. Carl Victor Hammarstedt var bl.a. klockare i kyrkan i slutet av 1800-talet och är mycket viktig för bygdemusiken i Södra Roslagen genom att han lärde fiol- och låt-spel till bröderna Sander i Orkesta.

Issjö ängar

Issjö ängar spelas direkt efter Hornlåt från Frösunda. Melodin försöker att behålla aftonstämningen - en kort paus - och stycket avslutas återigen med hornlåten.

Johan Ekstams vals

Denna vals skapades till barnbarnet Johans dop. Men strax innan dopet insåg jag att melodin ju gick i moll och för mig var det helt uteslutet att vid en sådan glad händelse spela en melodi i moll! Vad jag spelade på dopet minns jag inte. Men i sviten ”Anunds träta och batalj” behövdes en wienervals som skulle heta Kung Olavs skogsvals och där passade denna vals in.

Jubileumsmarsch till Väsby Hembygdsförening

tillägnad Upplands Väsby Hembygdsförening

Jubileumsmarsch är tillägnad Väsby Hembygdsförening, som bildades vid en tidpunkt då jag själv var i yngre tonåren. Väsby Centrum fanns inte men däremot gårdar, åkermark och vackra fruktträd tillhörande Vilunda. Och Väsbyskogen var – en skog. Innevånarna var inte så många och man kände igen samhällets digniteter t.ex.: provinsialläkaren Friberg, polisen Reivert, bruksdirektörerna, skollärarna och prästerna. Men också andra profiler som ”Ärtan” Sandberg och Cykel-Josef bidrar till den samlade hemkänsla, som jag förnimmer när jag tänker tillbaka på 1950-talet. En vuxenperson, som betydde mycket för mig och många andra ungdomar, var Helge Kinell, en eldsjäl, som lärde många att musicera. Det han skapade med sin entusiasm har mycket bidragit till kulturlivet i Väsby. Jubileumsmarsch är skapad utifrån denna inspirerande tid när Helge Kinell och hans ungdomar for runt i bygden och var ett självklart inslag vid olika hembygdsevenemang.

Kanske schottis

Kanske är det en schottis men det kan lika gärna vara en ragtime. Låten ska spelas i schottis-tempo men med en litet jazzigare gestaltning eftersom melodin använder synkoper. Låten spelades som en etyd när jag 2004 plötsligt blev nyckelharpslärare för två elever vid Södra latins gymnasium. Kanske är det litet stilbrott med ragtime när det gäller att spela traditionsmusik på nyckelharpa. En mer utvecklad version finns i sviten Grisslehamnsbilder under namnet På Hafsbaden.

Konstsmedens marsch

Konstsmeden Curt Wägerth i Vira kontaktade mig med anledning av att han läst min artikel om spelmanstraditioner från Roslagen och Vira. Han var särskilt intresserad av beskrivningen av smederna Dahlgren och deras produktion och även musicerande på fritiden. Jag kontrade med att jag önskade få tag i noter på en marsch av smeden C. F. Dahlgren. Jag hade tidigare kommit över en Viramarsch av K.G. Dahlgren men enligt en förteckning skulle det finnas ytterligare en Viramarsch. Wägerth lovade att försöka hitta noterna. Men när jag fick resultatet efter några veckor, så visade det sig vara samma marsch som jag redan hade. Jag tipsade honom litet fint att jag inte fått den marsch som jag hoppats. Han lovade att återigen leta för att skicka den önskade marschen. Men det blev samma noter som förra gången. Alltså hade jag nu tre st. Viramarsch av K.G. Dahlgren men ingen av C.F. Dahlgren och insåg dels att alla människor inte är notkunniga och dels att jag nog aldrig skulle få se den efterlängtade marschen. Till saken hör att jag inte gillade K.G. Dahlgrens Viramarsch så bra, den var litet banal tyckte jag själv. Så vid ett framträdande i samband med byns höststädning – med samkväm i Tingshuset på kvällen - gjorde jag mig litet lustig över notepisoden. Vi, Tore Sander, Per-Eric Eriksson och jag, spelade naturligtvis den mediokra marschen - vilken till min förvåning blev mycket uppskattad. Särskilt av den yngre publiken. Per-Eric gjorde i all hast en fyndig text och vi fick spela marschen flera gånger på kvällen. Eftersom det för mig fortfarande fattades en Vira-marsch så skapade jag så småningom en egen marsch som tillägnades Curt Wägerth, som ju verkligen hade ansträngt sig för att hitta C.F. Dahlgrens version. Låten fick heta Konstsmedens marsch och återanvändes så småningom när jag behövde en krigsmarsch i ”Anunds träta och batalj.”

Lidö brudpolska

En brudpolska som tillägnades brudparet Karin Hamnér och Robert Andersson vid vigsel ute i naturen på Lidö i Roslagens skärgård. Polskan användes i vigselakten.

Livets vatten

Svit för nyckelharpa

Augusti morgon

Inledning till sviten Livets vatten. Ska spelas fritt i ett lugnt tempo. Melodin är tillägnad min Barbro, som har födelsedag i augusti.

Polska

Låten var från början tänkt som en menuett med namnet Eau de Vie. Och jag tänkte då på den spelmansolja, som ´n Olle Gustavsson bjöd på ibland vid dansspelningar. Men så tyckte jag vid ett senare tillfälle (dop i Grisslehamns kapell av barnbarnet Maja) att namnet Livets vatten passade bättre i sammanhanget. Att dansa menuett är ovanligt nu för tiden i den svenska folkliga dansen. Musiken blir mer likt en jämn polska.

Hambo-polkett

Avslutning

Ljusterö slavank

Till Ljusterö församling ville jag skapa en kyrkpolska inför konsert den 8 juli 2009. Låten blev litet för dansant och därför kom den i stället att kallas för Ljusterö slavank. Dansen slavank är en blandning av vals och hambo och lär ha använts på Ljusterö under 1930-talet enligt Åke Öhman på Ingmarsö. Den var mer spridd i Ålands skärgård och så här beskrevs dansen av en spelman från Kökar på 1950-talet: ”En takt är valsliknande och den andra går lite som hambo. Man håller varandra i hand och går sådär undan för undan, och sen när takten är utspelad då tar man ihop ungefär som vals”. För att förstå en sådan beskrivning så behöver man känna till att takt i det här sammanhanget är liktydigt med repris eller en hel låt. Ljusterö slavank överlämnades till organisten, som spelade den tillsammans med gruppen Roslagsvår.

Ludvigsbergs fanfaren

Fanfaren är tillägnad hemmansägaren och gårdskarlen Thorwald Hammargren på Ludvigsbergs gård, Österåker. När han fyllde 80 år så kändes det naturligt att överlämna en fanfar, som kan användas vid högtidliga tillfällen vid gården. En fanfar kan också vara mer flerårig och övervintrande än några snittblommor i en vas.

Luftsonaten

Vid en vernissage i Väsby Konsthall 2017 framfördes duetten Att mjukt hugga i sten tillsammans med två satser ur Luftsonaten. Sonaten var komponerad för detta tillfälle och anpassad till dansösen och luftakrobaten Kajsa Franke.

Luft-marsch Här ska akrobaten klättra upp i det tyg som når från golv till tak, c:a 7 meter högt. Klättringen och koreografi anpassas till musikens längd.

Luft-vals

När akrobaten har nått högsta punkten och vilat en kort stund så påbörjas nedklättringen. Denna andra sats gestaltar en valsmelodi med snirkliga tongångar och ska inspirera akrobaten till en mer yvig koreografi. Även här anpassas musik och luftakrobatik till att sluta samtidigt.

Margretelunds folkliga marsch

Marschen framfördes 1994 vid invigningen av Västra Flyglarna vid Margretelunds slott i Österåker. Flyglarna hade restaurerats och skulle nu användas för kulturell verksamhet. De hade sedan 1870 brukats som arbetslokaler och bostäder till arbetare vid slottet. Margretelunds slott förknippas annars med ”högrestånds musik”. F.d. operachefen Gustaf Fredrik Åkerhielm bodde här och på senare tid inbjöds Arméns Musikkår årligen att musicera för allmänheten i slottsparken. Avsikten med stycket var att invigningens scenprogram också behövde ett ”Folkligt inslag”.

Marsch-polkett

En låt inskickad som tävlingsbidrag till Tierps kompositionstävling. Den blev oplacerad. Som namnet anger kan låten spelas antingen som en polkett eller en marsch.

Nisse i Gropen

tillägnad Nisse Nordström

En hyllning till en 90-årig spelman med associationer till både Tobogubben och Båtsman Däck. Nisse i gropen syftar på Nisse Nordströms första arbete i Upplands Väsby år 1960, då han arbetade som sprängare vid vägbyggen och annat inom kommunen. Gropen ska också relatera till Nisses äldre släkting Grop Gustav, som spelade dragspel och påverkade Nisse med sin spelstil.

Polska från Jungfrudansen

Låten skrevs till en kompositionstävling inom Stockholms Melodiklubb. Låten vann klassen för polska och spelades in av Stockholms Melodiklubb 1974. De låtar som placerades som 1:a och 2:a i resp. klass spelades in på en LP-skiva. Jag bearbetade låten för fiol, dragspel, klarinett och bas. På inspelningen blev det dock en annan besättning. Låten finns också med på CD ”Mälarblandade låtar för klarinett” utgiven 1991. När Curt Tallroth hörde låten så var han inte så imponerad. Han sa: ”Det där är en sån där skrytpolska som brorsan (Ivar) gör ibland”!

Ragtime från Vinland

Nyckelharpa

Här är en liten jazzigare variant av spelmansmusik. För folk som är födda före 1950 känns takten naturlig. Låten ingår i den musikaliska sagan ”Anunds träta och batalj”, där de två roddarna vägrar att spela en wienervals, för att dom tycker att ”det verkar mossigt och gammaldags. Nej, modernt ska de va” – det hade dom själva sett och hört när dom rodde till Vinland senast. (Vinland var namnet på Amerika under 1000-talet).

Romans vid Sumpdisken En ihågkomst från 1950-talet Här kommer en låt där det romantiskt klingande namnet Sumpdisken ingår. Melodin är inspirerad av ett tonårsminne då jag och grannens jänta var ute på en skogspromenad och botaniserade i livets konstigheter. Vårt mål en tidig morgon var att gå till Rävberget som gömde sig i Väsbyskogen. För att komma dit passerade man det gamla torpet Sumpdisken, som var arbetarbostad och tillhörde Hammarby kyrka. Romansen är slut och torpet finns inte heller kvar. Det försvann då det nya Sigma-området byggdes på 1960-talet. Torpet och episoden finns ändå kvar i minnet. Låten kan användas som gånglåt, snoa eller schottis (men då kan det bli tokigt p.g.a. att antal takter inte passar så bra)!

Shagan

En schottis, som kom till efter en äventyrlig fiskevecka i Jämtland tillsammans med n´ Olle och några andra musikanter. I ett gammalt torp övernattade vi. Det kallades Ljunghålet och var beläget mellan två sjöar i Ljungans vattensystem. Den första kvällen var vi litet upprymda och när vi till slut skulle koja kom Olle Månson inte upp i överslafen. Det var för högt! Han mumlade ungefär: ”Me´ hämte sha´gan …” varpå han gick ut för att hämta en gammal murken, mossbelupen stege, som han ställde mot överslafen. Sedan följde någon slags piruett eller koreografisk manöver på denna stege och till slut kom han upp till sin överslaf. Shagan behövdes sedan varje kväll för att Månsson skulle nå sin kojplats.

Skåningens mazurka

Denna mazurka tillkom efter en kväll på Skansen då min Barbro och jag - som ofta vid den här tiden i slutet av 60-talet, skulle åhöra ”Happy Jazz” från Solliden på Skansen. Innan konserten började hördes gammeldansmusik vid Bollnästorget. Där pågick dans och jag försökte länge komma underfund med hur samtliga dansare samtidigt lyckades stampa i golvet - och dessutom på fel ställe i dansen enligt min bedömning. Men snyggt och disciplinerat var det hela måste jag tillstå. Senare lärde jag mig att detta var en skånsk mazurka, som har just denna underlighet med ett stamp i 7:e takten. Min komposition innehåller därför en paus just när dansarna stampar och effekten blir en överraskande dialog mellan musik och dansare. Låten finns inspelad med Gunnar Molthons orkester och Gert Palmcrantz, som var ljudtekniker vid tillfället, skrattade gott åt pausen i 7:e takten.

Skeppssättning

Till ett konstprojekt i Österåker i samband med Kulturhuvudstadsåret 1998 i Stockholm, skapades en skeppssättning av 18 konstnärer (en sten var) i kommunen. Konstnärlig ledare var Elsie Dahlberg, som också behövde litet musik till invigningen. En liten svit tillsammans med några dansare blev det. Här visas huvudmotivet Nära havet.

Snälla o hara’

En schottis som illustrerar en underlig harjakt hos Olle på Mon’ i Jämtland. Stövaren Snälla får upp ett spår på en hare. Och vi (jaktlaget) hör ibland Snällas skall på långt håll. Ibland kommer haren förbi och efter en stund Snälla. Men så kommer Snälla först och haren hack i häl!? Alltså ingen ordning alls. Det hörs också på låten.

Stjuls i Skogberga

På 1990-talet utlystes årligen kompositionstävling till Tierps spelmansstämmor. Ett år gällde det att inkomma med schottis. Jag valde då att skicka in en stjuls, som anses vara en äldre form av schottis. Låten blev oplacerad vid tävlingen men kan nog användas till en långsam schottis eller kanske t.o.m. som en gånglåt.

Låten föräras Täby Spelmansgille i Skogberga.

Tango vid Lövhögen Jag har fått här förr

Spelades i ren inspiration vid isfiske och fint väder vid en fjällsjö vid Lövhögen i Tossåsens sameby av musikanterna Bosse Andersson och Benny Johansson, som ofta hade fiolerna med vid fisketurerna i Oviksfjällen. Med vid fisket var också Olle Gustavsson och samen Jacke Torkelsson. "Jag har gått här förr" sjöng Lasse Lönndahl i schlagern I dina kvarter. "Jag har fått här förr" antyder att vi fiskeentusiaster fiskat vid Jackes stuga och sjö flera gånger och fått både röding och harr. Melodin uppstod spontant, är ganska förutsägbar och var lätt att notera i efterhand.

Tre bygglåtar Låtarna ska illustrera ett bygglag (tre snickare) som 2004 monterade vårt hus i Lervik. Byggledaren slarvade ofta med tider och andra överenskommelser. Bygglaget hade nämligen också andra jobb att klara av under samma period. Så ibland hördes enstaka fragment som t.ex.: ”Burvik ringer, … plintfan …. Inte nu igen …” och liknande, varefter det blev tyst och tomt på arbetsplatsen. Sådant sätter sig i sinnet på byggherren, d.v.s. jag själv. Bygglaget kom inte ens till den jullunch som jag och min fru inbjudit till. Bygglaget ville gärna delta under förutsättning att jag ”spelade minst en låt på nyckelharpan” vid jullunchen. Det tog vi i hand på byggledaren och jag. Jag höll min del av avtalet (med råge) och skapade en passande låt till respektive hantverkare. Men den musiken fick de aldrig höra eftersom de naturligtvis inte dök upp till jullunchen.

Ocklunds springvals

Snickaren och byggledaren Ocklund arbetar snabbt – när han får vara ostörd vill säga; för när den lilla mobilen ringer stup i kvart, så blir det avbrott i rutinerna. Detta tar Ocklund igen genom att springa mellan uppgifterna: till bilen, från bilen, upp på övervåningen, ner till hallen osv. - samtidigt som han utdelar order högt och gällt till de övriga snickarna, som arbetar på i ett lugnt och effektivt tempo.

Det inre kustpaketet

Byggledarens yngre bror Markus, var snickaren i laget som fått till uppgift att få till ”Det yttre och det inre kustpaketet”. Det är några byggdetaljer som gör att huset får ”litet karaktär av bohusländsk snickarglädje” enligt husleverantören. Mycket pillerimojs råkade Marcus ut för och det hörs också i polskan ”Det inre kustpaketet”. Han lyckades bra, med tanke på att detta var hans första uppdrag som snickare.

Den ihärdige snickaren

Snickaren Tony var en exemplarisk snickare, som kom i tid varje morgon och arbetade tålmodigt hela dan. Han tog också stor hänsyn till omgivningen. Det visade han, då han slog sönder pekfingret på sig själv, när parketten skulle fogas på övervåningen. Det gjorde dj--t ont och han skulle just till att uttrycka det med ett vrål – men eftersom elektrikern stod väldigt nära avsatsen till entrén (det fanns inget skyddsräcke då) och troligen skulle ramlat ut i schaktet - så valde Tony att hålla tyst. Kanske borde han ha tillägnats en rocklåt, men det får i stället bli en gånglåt som visar snickarns rytmiska hammarslag och envisa sågning.

Tråddragarn

Titeln anspelar på det praktiska och uppfinningsrika folk, som förknippas med Gnosjö. Tråddrageri var en viktig del av utvecklingen i trakten Mazurkan tillägnas paret Gunvor och Bertil Skärström, som jag och min fru hälsat på många gånger i Gnosjö. De dansar gammeldans mycket bra tillsammans, t.ex. till denna låt som kan användas även som gubbstöt, rumpedarra eller hambopolkett.

Täby brudmarsch

Spelmansversion

Marschen uruppfördes i Tibble kyrka i samband med Täby Kulturfestival i maj 2013. Stycket var komponerat för spelmanslag och orgel. Men organist fanns inte att tillgå, så det fick bli Täby Brunnsoktett som fick ta orgelns roll och stödja Täby spelmansgille.

Vals i Lindholmen

En brudvals framförd på Lindholmens gård i Vallentuna, tillägnad brudparet Charlotta Lundquist och Lars Artborg. Vigseln ägde rum i Markims kyrka den 2010-10-10.

Vals på Solhagen

Valsen användes som brudvals på pensionatet Solhagen i Upplands Väsby. Efter ett par år provade jag att instrumentera låten för spelmansorkestern Stockholms Melodiklubb där ledaren Gunnar Molthon uppmuntrade mig att skriva och arrangera. ”Kom fram och sätt dig här framför orkestern så får du höra alla stämmorna” sade han. Orkestern var stor (c:a 40 man) och resultatet lät förfärligt! Det påminde om Mose Backe Monarkis signaturmelodi! Arrangemanget var överbearbetat - upp till fyra olika melodier spelades samtidigt. Jag gjorde om instrumenteringen ett par ggr och lärde mig en del av denna episod. Valsen spelades in i Europa Films lokaler. Producent var Kalle Grönstedt och ljudtekniker Gert Palmcrantz, vilka också putsade till inspelningen genom att justera bort mikrofoner här och där i den stora orkestern.

Västlåt No 3

När jag besökte Nisse Nordström en dag i maj 2013, så blev han mycket förtjust i min nya väst. Så jag fick i uppdrag att köpa en likadan till honom. Redan nästa dag var det avklarat och Nisse blev riktigt yster över sin nya väst. Det ska speglas i denna 2-taktspolkett där inspirationen kom från episoden när Algot Jorlin köpte en tröja åt sin nyvunna släkting. Jorlin och Nordström hade vid mogen ålder kommit fram till att de var släkt med varandra! ”inte undra på att du är så jädrans vrång då”! tyckte båda om varandra. Jorlin tyckte också om att spela glada polketter.

Låten kallas för Västlåt No 3 eftersom Nisse Nordström fått två andra låtar av spelmannen Ragnar Berglund i samband med andra episoder där västar varit inblandade.

Wiboms bom

Hufvudsta allé är idag en gång- och cykel-väg. Förr var den en allmän väg, som skar rätt igenom gårdens ägor med bl.a. busstrafik mellan Sundbyberg och Stockholm. Ibland bestämde sig ägaren Wibom för att stänga gårdens vägbom till förtret för busschaufför och resenärer. Det sägs att Wibom var lynnig och som tidsfördriv gillade att processa om allt och med alla. Den långa upptakten spelas med godtycklig längd (gärna riktigt länge) och symboliserar att bommen är nedfälld och trafiken stängd. När bommen öppnas kommer trafiken och polkan igång igen. Polkan tillägnades min far när han fyllde 80 år. Han bodde på Wiboms väg i Solna de sista åren.

Zamores pukor

Zamores pukor är en fanfar och en hälsning till pukslagaren Zamore, som bodde med sin familj i det norra huset i Runby Nedra för 200 år sedan. Huset tillhör idag Upplands Väsby Hembygdsförening och har på 1970-talet invändigt förändrats för att fungera som museum. Fanfaren framfördes vid Hembygdsföreningens 60-års jubileum 2014-08-17 av spelmansgruppen Roslagsvår tillsammans med pukslagaren Rolf Landberg, som är - liksom Zamore var – pukslagare vid Svea Livgarde.

Åkerspaden

Åkerspaden är en polska som helst ska spelas på nyckelharpa - det folkmusikinstrument som närmast kan förknippas med en upplandsåker. Åkerspaden är också den alldeles nya spade, som Björn Strand2 hade använt för att anlägga ett potatisland för första gången - vid Västra flyglarna, Margretelunds gård - där han också hade sitt kontor. Men han hann aldrig skörda sin potatis. Björn Strand lämnade jordelivet mitt i årets teatersäsong med Wiraspelen endast 53 år gammal. Åkerspaden3 stod där med sitt röda handtag och lyste som ett konstverk bland övriga skulpturer i Elsie Dahlbergs utställning mellan Västra flyglarna och Hönshuset. Åkerspaden blev min kondoleans till Björns Strands närmaste.

2 Björn Strand (1943-1996) grundade Stiftelsen Wira tillsammans med Catarina von Essen, Margretlunds gård 3 Åkerspaden har senare återanvänts i musiksagan ”Anunds träta och batalj” 61

Ör-spel En kompositionstävling, Klockspelet i Ör, utlystes 1972 i samband med invigning av klockstapeln vid Ör, Hallonbergen. Förutsättningarna angav att melodin skulle ta 60 sekunder att framföra och att antalet klockor skulle vara 22 st. Jag kontaktade Sigtuna gjuteri, som tillverkade klockorna och fick då veta att malm, som används i kyrkklockor, har en speciell naturtonserie, där grundtonen också framkallar en sänkt ters - t.ex. grundtonen C ger som överton ett Eb eller Diss. Min lilla komposition, Ör-spel, tar precis 60 sekunder att spela och melodin har skapats så att tonerna ska klinga utifrån den speciella naturtonserien. Klockans långa efterklang medger att klangsjok och pauser samarbetar. Jag ville därmed skapa en spröd och abstrakt melodi, som lever under en tidsrymd av 60 sekunder. Låten blev oplacerad och segraren blev till min förvåning församlingens kyrkoherde, som märkligt nog också satt med i tävlingsjuryn. Detta blev för mig lite väl oetiskt och då jag begärde mina originalnoter tillbaka, så tilläts inte det med motiveringen att ”kompositionen tillhörde statskyrkan”! Jag fick tillbaka en kopia så småningom och den hade stämplats med texten ”Tillhör Statskyrkan”. Det går att ungefärligt simulera stycket, genom att vid pianospel, hålla ned pedalen till dess att melodin helt har tystnat.

Österåkers brudmarsch

Det händer ibland att blivande brudpar i Åkersberga med omnejd önskar att använda Österåkers brudmarsch vid vigsel. Det är en gammal ofta använd marsch från Österåker i Sörmland. Med ovanstående låt så finns det nu också en version från Österåker i Uppland. Låten är överlämnad till Österåkers församling år 2006. Det finns också en version för orgel.