”JAG HAR BLIVIT MYCKET LYCKLIGARE SEDAN JAG SLUTADE ATT INTRESSERA MIG FÖR KVINNOR OCH BYTTE TILL SEXDOCKA”

EN KVALITATIV STUDIE OM ERFARENHETER HOS PERSONER SOM ANVÄNDER SEXDOCKOR

ELIANA ROBATTO

Examensarbete i Sexologi 30 hp Malmö Universitet Masterprogramet i Sexologi Hälsa och Samhälle Våren 2021 205 06 Malmö ”JAG HAR BLIVIT MYCKET LYCKLIGARE SEDAN JAG SLUTADE ATT INTRESSERA MIG FÖR KVINNOR OCH BYTTE TILL SEXDOCKA”

EN KVALITATIV STUDIE OM ERFARENHETER HOS PERSONER SOM ANVÄNDER SEXDOCKOR

ELIANA ROBATTO

Robatto, E. Examensarbete i sexologi 30 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för socialt arbete: sexologi, 2021.

Abstrakt Syftet med studien var att belysa erfarenheter av att använda en sexdocka, så som de framkom i ett svenskt internetforum. Debatten som förs i media kring sexdockor tenderar att återuppliva polariserade ståndpunkter som handlar om genus, sexualitet, pornografi och kommersialism. Samtidigt är sexdockor inget nytt fenomen utan användandet går långt tillbaka i historien och erotiska avbildningar som används sexuellt är införlivade i konsten och mytologin. Forskning som fokuserar på användare av sexdockor saknas dock. Det empiriska materialet består av inlägg från ett svenskt internetforum, där inläggsförfattarna sinsemellan diskuterade ämnet sexdockor. För att få en djupare förståelse för användandet av sexdockor har en hermeneutisk ansats använts. Materialet har sedan analyserats med hjälp av queerfenomenologisk teori. Resultatet visar att flera, vitt skilda erfarenheter och motiv finns hos personer som använder sexdockor. En del av användandet är kopplat till svårigheter med relationer och sexdockor används i dessa fall som substitut till relationer. Erfarenheter av dåliga relationer beskrevs samt erfarenheter av ett ofrivilligt singelskap. Studien bekräftar även tidigare forskning kring att sexdockor används för andra ändamål än för samlag. Ett slags omvårdnad av sexdockan beskrevs i termer av handhavande, hygien, samt att göra dockan fin och tilldragande för ögat. Även det stigma och tabu som omger användandet av sexdockor togs upp och diskuterades i forumet. Avslutningsvis diskuteras att en sexdockeberättelse är en berättelse om lust och åtrå men också om de normer och livsvägar som omgärdar relationer och sexualitet. Nyckelord: Fetisch, Internetforum, Onani, Queer fenomenologi, Sexdocka, Sexhjälpmedel Sexrobot.

1

”I´VE BECOME MUCH HAPPIER SINCE I STOPPED BEING INTRESTED IN WOMEN AND SWITCHED TO SEX DOLL”

A QUALITATIVE STUDY OF EXPERIENCES OF PEOPLE WHO USE SEX DOLLS

ELIANA ROBATTO

Robatto, E. Degree project in sexology 30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2021.

Abstract The aim of the study was to shed light on experiences of using a sex doll, as they appeared in a Swedish internet forum. The debate that is taking place in the media about sex dolls tends to revive polarized standpoints which surround gender, sexuality, pornography and commercialism. At the same time, sex dolls are not a new phenomenon since the use goes a long way back in history and erotic images for sexual purpose are incorporated into the art and mythology. However, research that focuses on the users of sex dolls is lacking. The empirical material is based on posts from a Swedish internet forum, where the authors of the posts discussed the topic of sex dolls with each other. To gain a deeper understanding of the use of sex dolls, a hermeneutic approach was used. The material was then analyzed with queer phenomenological theory. The results show that there are several, widely different experiences and motives of persons using sex dolls. A part of the use is linked to difficulties with relationships and sex dolls are in these cases used to substitute relationships. Experiences of poor relationships were described, as well as experiences of involuntary being single. The study also confirms previous research regarding the use of sex dolls for purposes other than intercourse. A kind of care-taking of the sex doll was described in terms of handling, hygiene and making the doll pretty and attractive to the eye. The stigma and taboo surrounding the use of sex dolls is also addressed and discussed in the forum. Finally, there is a discussion about a story of a sex doll being a story about lust and desires but also about the norms and life paths which surround relationships and sexuality. Keywords: Fetish, Internet forum, Masturbation, Queer phenomenology, Sex aids Sexdoll, Sexrobot

2

Innehåll

1. Inledning och problemformulering ………………………………… 4 1.1 Syfte och frågeställningar …………………………………………… 5 2. Bakgrund …………………………………………………………….. 5 2.1 Erotiska avbildningar i konsten och mytologin ……………………… 5 2.2 Sexdockor genom historien…………………………………………… 7 2.3 Äktenskaplig kärlek och egensex ..…………………………………... 8 2.4 Fetisch ………………………………………………………………... 9 2.5 Sexdockan – nutid och framtid ………………………………………. 11 2.6 Internet, nätforum och sexualitet …………………………………….. 12 3. Tidigare forskning …………………………………………………… 12 3.1 Intresse och erfarenheter av sexdockor ……………………………… 13 3.2 Sexdockor i terapi- och utbildningssyfte ……………………………... 14 3.3 Negativa aspekter ……………………………………………………. 14 4. Teoretiska perspektiv ………………………………………………... 15 4.1 Kroppen och dess erfarenhet ………………………………………… 15 4.2 Queer fenomenologi och sexualitetens orientering ………………….. 16 4.2.1 Orientering …………………………………………………………. 17 4.2.2 Linjer ……………………………………………………………….. 17 4.2.3 Objekt ……………………………………………………………… 18 4.3 Önskvärd och icke önskvärd sexualitet ……………………………… 18 5. Metod och material ………………………………………………….. 19 5.1 Urval …………...…………………………………………………….. 20 5.2 Hermeneutisk tolkning ………………………………………………. 20 5.3 Förförståelse …………………………………………………………. 21 5.4 Etiska överväganden ...……………………………………………….. 22 5.5 Metodologisk reflektion ……………………………………………… 23 6. Resultat och analys …………………………………………………... 23 6.1 Olyckliga relationer ………………………………………………….. 24 6.2 Ofrivillig ensamhet …………….…...... 26 6.3 Sexualitet på egna villkor ……………………………………………. 30 6.4 En hemlighet jag vill berätta om ……………………………………... 33 6.5 En docka att ta hand om ……………………………………………… 37 7. Diskussion …………………………………………………………….. 40 8. Avslutande kommentar ……………………………………………… 43 9. Referenser …………………………………………………………….. 44

3

1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING

En sexdocka är en docka i människolik storlek som marknadsförs med syfte att tillföra erotisk njutning. Dagens sexdockor tillverkas av exklusiva och verklighetstrogna material. Huden känns som mänsklig hud och de har kulleder som möjliggör att armar och ben kan föras till olika ställningar. De flesta sexdockor som säljs runt om i världen idag är av kvinnligt kön (Döring & Pöschl 2018). På senare tid har sexdockan ökat i försäljning (Danaher 2019). Men sexdockans position som sexleksak är inte självklar. Sexdockan kantras av massmedial uppmärksamhet i vilken rådande diskurser kring sexualitet sätts mot varandra. Argumentationen tenderar att återuppliva polariserade debatter som handlar om genus, sexualitet, pornografi och kommersialism. I Sverige vänder sig organisationerna ROKS (Riksföreningen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Unizon mot sexdockor med argument om att de exploaterar kvinnors kroppar. I en debattartikel i Expressen (2019-02-20) uppmanar de till en lagstiftning i frågan. ”Sexrobotar och sexdockor förstärker och normaliserar synen på kvinnor som objekt och normaliserar mäns våld mot kvinnor. Det är dags för skärpt lagstiftning så att ny teknik inte reproducerar värderingar om att exploatera kvinnors kroppar”. Inläggsförfattarna drar paralleller mellan sexdockor och pornografi. De menar att sexrobotar och sexdockor konstrueras med utseende och attribut som är typiska för den objektifierade och sexualiserade kvinnokroppen, vilket anses leda till ett ökat våld mot kvinnor. Författarna kräver i sin debattartikel att Sverige ska lagstifta för att göra det olagligt att driva bordeller med sexrobotar (Persson m.fl. 2019). Andra framhäver sexdockans positiva effekter. Lust och njutning ses som en naturlig del av livet och som ett tecken på hälsa. För många människor är inte sex inom relationsramen eller med tillfälliga partners möjlig, sexdockan anses i dessa fall kunna fylla en viktig funktion. Exempelvis kan sexdockor användas som potentiella sexhjälpmedel för människor med sexuella dysfunktioner, funktionsvariationer, personer som är frihetsberövade samt människor på äldreboenden (Devlin 2018; Eichenberg m. fl. 2019; Levy 2016). Medan kvinnors användande av sexuella hjälpmedel såsom dildos och vibratorer generellt betraktas som något stärkande för den kvinnliga sexualiteten (Herbenick m. fl. 2011; Laqueur 2003) ses användandet av sexdockor inte med samma positiva inställning. Två frågor framträder som problematiska; den ena är att sexdockan är ett sexhjälpmedel som främst marknadsförs och köps av män, den andra är att sexhjälpmedlet antar hela formen av en mänsklig varelse. I massmedia och i populärkulturen är diskussionen kring sexdockan just nu aktuell. Trots detta är ämnet fortfarande relativt outforskat utifrån en akademisk synvinkel, särskilt ur en svensk kontext, där ingen vetenskaplig publikation funnits. Döring och Pöschl (2018) menar att orsakerna till att användandet av sexdockor inte studerats akademiskt kan förmodas vara att fenomenet är relativt nytt och att sexleksaker fortfarande anses vara tabu, något som också påverkat forskarvärlden. Mycket sällan framträder sexdockeanvändarnas röster inom forskning eller inom annan sexologisk kunskap. Jag frågar mig, hur upplever de objektet för sitt begär? Vilka motiv ligger bakom användandet av sexdockor och vilken mening ger de användandet? Denna kvalitativa studie kommer att utgå från inlägg i ett nätforum där personers egna erfarenheter av sexdockor kommer fram. Inläggen kommer att tolkas utifrån hermeneutisk ansatts och analyseras med Sara Ahmeds teoretiska perspektiv, queer fenomenologi.

4

1.1 Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att belysa erfarenheter av att använda en sexdocka, som de framkommer i ett svenskt nätforum. Syftet kommer att utforskas med hjälp av följande forskningsfrågor: - Vilka motiv har inläggsförfattarna till att använda sexdockor? - Hur upplever inläggsförfattarna det att ha en sexdocka? - Vilken mening ger inläggsförfattarna användandet av sexdockor?

2. BAKGRUND I detta avsnitt kommer begreppet sexdocka att utvidgas något. Detta görs för att få tillgång till flera nyanser och perspektiv inom ämnet. Under rubriken, Erotiska avbildningar i konsten och mytologin, ges en inblick i hur vi sett på sexualitet och erotik kopplat till mänskliga avbildningar genom några nedslag i kulturhistorien. Avsikten med att placera sexdockor i kontexten av kulturhistorien är att öka förståelsen för de känslor som sexdockor väcker. Oavsett om det är känslor av attraktion, nyfikenhet eller ogillande så relaterar de till kulturellt nedärvda förståelseramar. I de nästkommande tre rubrikerna tas det historiska perspektivet på sexdockor, onani och fetischer upp. Därefter smalnas begreppet av och framväxten av den moderna sexdockan presenteras. I slutet av avsnittet redogör jag för internet som plattform för att diskutera sexualitet med andra.

2.1 Erotiska avbildningar i konsten och mytologin Tredimensionella avbildningar av människor har skapats i många kulturer och i flera tidsepoker. Dessa skulpturer och avbildningar har både ett symboliskt och dekorativt värde. Den erotiserade statyn har ofta fått stå som symbol för de olika påfrestningarna som mellanmänskliga relationer kan komma att möta (Ray 2016). I och med feminismen börjar kritik att framföras kring hur kvinnan framställts i dessa konstverk. Kritikerna menar att kvinnan ofta fått symbolisera en idealbild som är skapad ur den manliga blicken (Barker 2019). I den grekiska mytologin berättas historien om Pygmalion som var kung av Cypern och skulptör. Han kom att förälska sig i en skulptur han gjort av en kvinna. Efter att ha sökt efter en livspartner utan att lyckas ber han till Afrodite om att få träffa någon som liknar den skulptur han skapat. Hans bön blir till uppfyllelse, efter en kyss blir hon verklig. Han ger henne namnet Galatea (Ferguson 2010). Myten om Pygmalion har givit upphov till många tolkningar genom historien. I slutet av 1700-talet skriver Jean-Jacques Rousseau en pjäs om historien. I den vaknar Galatea av sig själv. Hennes första ord blir ”jag” då hon pekar på sig själv, ”inte jag” då hon pekar på en annan staty och återigen ”jag” när hon pekar på Pygmalion. I denna tolkning är skaparen och den skapade en och samma person (James 2011). Sigmund Freud kommer senare att bygga ett resonemang i linje med Rousseaus tolkning som han kallar för den narcissistiska kärleken. Pygamlion kan enbart älska sig själv eller bli älskad av Galatea som egentligen är en förlängning av honom själv. På detta sätt menar Freud kan självet både existera som objektet eller subjektet (Brad 2007).

5

Myten om Pygmalion kom att skrivas om i modern tid både som pjäs och så småningom som den välkända musikalen ”My fair lady” som skrevs 1956. James (2011) uppmärksammar att handlingen nu har ändrats så pass mycket att statyn helt är borttagen från historien. Istället finner vi Henry Higgins som tar sig an den fattiga blomsterflickan Eliza Doolittle. Hans uppdrag är att få Eliza att tala och föra sig kultiverat så att hon ska kunna passera som högre ståndaktig. Det kvarlevande konceptet från den grekiska sagan är mannen som skaparen av kvinnan. Något som fortsättningsvis diskuteras inom kulturhistorien. Vidare menar James (2011) att en sådan modern omkullkastning av ett klassiskt verk kan användas som verktyg för analys av samtiden. Genom historien har skildringen om Pygmalion reproducerats efter rådande tankar och idéer om genus. Musikalens huvudpersoner är ojämlika ur ett maktperspektiv vilket kommer att bli den feministiska kritiken av Pygmalion och My fair Lady i nutid. Kritiken som framförs handlar om att kvinnlig subjektivitet inte lyfts fram utan hon ses enbart utifrån mannens blick. Mannens blick eller mannens åtrå blir således det som skapar kvinnan (Barker 2019; James 2011). Samma slags kritik kommer att föras mot sexdockor av Kathleen Richardson, brittisk professor i etik och robotkultur. Hon har initierat en pågående kampanj mot sexrobotar med en feministisk ansats. Robotkulturen ses som en förlängning av en världsbild där mannen inte har något behov av kvinnan, en myt som hon menar härstammar från de monoteistiska religionerna. Idén om att det enbart existerar en gud likställs med att ett kön är skapare av det andra, såsom Adam skapar Eva ur sitt revben. Den artificiella teknologin står således för ytterligare ett skapande av kvinnan (Richardson 2016).

En av de få berättelserna i kulturhistorien om en avbild av manligt kön finner vi i berättelsen om Laodamia, ur den grekiska mytologin. När hennes make, Protesilaus omkommer i det trojanska kriget ber hon till Gudarna om att få återse honom. Gudarna ger paret tre timmar tillsammans men det är inte tillräckligt för Laodamia som låter tillverka en staty till hans avbild. I hemlighet bevarar hon statyn i sin säng, kysser den och håller om den. Av en tillfällighet upptäcks hon av sin egen far. I tron att statyn inte låter henne gå vidare i sorgeprocessen och att hon plågar sig själv i onödan slänger han statyn i en eld. Laodamia väljer då att ta sitt eget liv genom att följa statyn i eldsflammorna (Devlin 2018). Kanske handlar denna berättelse om att sorg behöver ta tid och om vikten att bevara minnet av den som sörjs. Statyn representerar således minnet av en person och i det minnet ryms även intimiteten och erotiken. Men detta är inte självklart för Laodamias far vilket orsakar en tragedi. Han ser statyn som ett hot mot framtida lycka. Han är rädd för att Laodamia inte ska kunna komma över sin sorg, att skulpturen ska fylla en plats som en levande person skulle kunna fylla. Att skapa en avbild efter en saknad person är inte helt ovanligt. En annan person som skapade en docka efter en saknad kärlek var den österrikiske expressionisten Oskar Kokoschka (1886–1980). Efter att ha deltagit i det första världskriget kom han hem för att upptäcka att hans fästmö gift sig med en annan man. I bedrövelsen lät han konstruera en docka till hennes avbild. Till skillnad från Laodamia var Kokoschka öppen med sin relation till dockan. Han tog med henne på operan och på fester. Dockan kan också ses som ett konstprojekt där Kokoschka undersöker gränsen mellan konsten och det verkliga livet. Andra har menat att Kokoschka efter kriget var nära galenskap och att skapandet av dockan var ett uttryck för denna galenskap (Roos 2005). Under 1500-talet f Kr stod den grekiska statyn för den perfekta kroppen. The nude som dessa typer av statyer har kommit att kallas, hade en onaturligt perfekt kropp som symboliserade en spirituell fulländning. Statyn stod som förebild för tidens ideal av balans, välmående och anständighet. Ingen levande människa kunde jämföra sig med 6 dessa avbildningar. Under 1900-talet börjar konstnärer skapa realistiskt perfekta kroppar, till skillnad från de äldre statyerna sågs inte dessa statyer vara avbilder av gudomligheter. Dessa kroppar kritiseras för att visa oss ett onåbart kroppsideal istället för den tidigare onormalt perfekta kroppen (Ockman 2011). Barbiedockan kan ses som en onaturligt perfekt kropp. Hennes proportioner är inte förenliga med den mänskliga naturen, hon är för lång, för slank, har för stora bröst samt är försedd med ickeexisterande höfter. Dockan har kritiserats för att sprida en rigid syn på genus, stå för en hegemonisk heterosexualitet samt återuppliva idealiserade bilder av femininitet. Emellertid verkar Barbies ikonstatus skapas av just paradoxen kring den onaturligt perfekta kroppen. Barbiedockan symboliserar det onåbara, i det märkliga utrymmet mellan ideal och realism (Ockman 2011). Barbies uppkomst är därför intressant. Upphovsmakaren är den amerikanska företagaren Ruth Handler som sett sin dotter ”Barbara” leka med verklighetstrogna vuxna klippdockor i papper. Vid den tiden var dockor oftast avbildade som barn eller spädbarn. Därifrån uppkom idén om att låta tillverka en docka för barn att leka med som såg ut som en vuxen kvinna. Under en resa i Tyskland får hon se en docka som marknadsförs för män, nämligen ”Blid Lilly”. Det var en liten blond docka tillverkad av plast med håret uppsatt i en tofs och med kurvig kropp. Blid Lilly uppkom efter en tecknad seriestripp där hon på ett komiskt sätt lyckats lura män på deras pengar genom sexuella anspelningar. Denna lilla pinuppa såldes till herrar som en pornografisk karikatyr hos tobakshandlare och barer på Berlins red light district på 1950-talet. Blid Lilly var mindre än barbiedockan och köptes av män tillsammans med en uppsättning kläder och kunde exempelvis användas för att ställas i utmanande poser (Ferguson 2010).

2.2 Sexdockor genom historien Utifrån arkeologiska fynd kan vi anta att sexleksaker på ett eller annat sätt använts sedan mänsklighetens början (Devlin 2018). De första uppmärksammade sexdockorna dök upp hos sjömännen under 1600-talet. Enligt gammal tradition förde det otur med sig att ha kvinnor med sig på skepp. Detta har varit bakgrunden till berättelser om sirener och sjöjungfrur liksom talesättet att sjömän har en kvinna i varje hamn. Seglatserna var långa och för att dämpa sexuella frustrationer gjorde de spanska och franska sjömännen kvinnodockor av tyg eller gamla kläder. Dessa kallas för dames de voyage. Arkeologer tror att dessa dockor delades av besättningen och att det som höll ihop tygtrasorna var sjömännens sperma. Under 1700-talet förfinades dockornas konstruktion och istället för tyg byggdes de upp av läder. Andra började intressera sig för dem och resande holländare kom att använda sig av dem i utbyteshandel med befolkningen i Japan. Begreppet datch waifu eller dutch wives används fortfarande med betydelsen sexdocka eller människostor kudde av bambu (Ferguson 2010). I början av 1900-talet började sexdockor att annonseras ut för försäljning i Europa under rubriken ”Parisiska gummiartiklar”. De såldes med argument om att de kunde ersätta relationer som i sin tur innebar svartsjuka, könssjukdomar, oenigheter och utpressning. Dessa dockor var handgjorda och stor omsorg lades på detaljerna såsom håret, naglarna, tänderna, blodkärlen, ögonen och tungan (Smith 2013). I samband med upptäckten av gummi och plast kom tillverkningen av sexdockor att öka. Möjligheten att tillverka dockor billigt och i stor skala gjorde dem intressanta för kommers. Den uppblåsbara sexdockan trädde in på 1950-talet då upptäckten av vulkaniserat gummi kom att användas vid tillverkningen av många vardagsartiklar. Vid denna tid började sexleksakerna att träda fram på marknaden. Den första sexbutiken 7

öppnade 1962 i Tyskland och den uppblåsbara sexdockan kom att ha en avgörande plats i utbudet. För dem som inte hade tillgång till sexbutiker var postorder ett sätt att få tag i dockan (Ferguson 2010). Den uppblåsbara Barbaran är internationellt sett den mest kända sexdockan. Den sägs vara både arketypen och stereotypen av en sexdocka. Med de uppspärrade ditmålade ögonen, den ständigt öppna munnen och den typiska ballonguppblåsta kroppen gjorde hon sig känd under 60 och 70-talen. Tillverkningen startade i Tyskland och spred sig sedan snabbt. Den uppblåsbara Barbaran såldes via annonser i pornografiska tidningar, i sexbutiker och på red light districts runt om i Europa och i USA. Till en början tillverkades den uppblåsbara Barbaran av vinyl, något man senare kom att sluta med på grund av vinylets hälsofarliga ämnen. Istället används latex vilket gör dockan lite tyngre och utan sömmar. Idag lever den uppblåsbara dockan vid sidan av de mer exklusiva dockorna. Uppblåsbara Barbara har kvar sin ikonstatus men hennes erotiska verkan har ändrats till att ses som ett komiskt objekt som marknadsförs för att användas som en rolighet att skratta åt på svensexor och på fester (Ferguson 2010).

2.3 Äktenskaplig kärlek och egensex Genom den västerländska historien har kampen mot onanin varit framträdande på olika vis. Innan 1800-talet ansågs självbefläckelse vara en mindre religiös överträdelse. Onanisten beskrivs i läkarböcker från den tiden som en person som led av kraftlöshet, avmagring och tärande feber. Samtidigt som texterna i sexhandböcker varnade för den hemliga lasten kunde de även läsas som att upptäckten av den egna njutningen hörde till den privata sfären och skulle göras i avskildhet (Laqueur 2003; Laskar 2005; Ryan & Jethá 2010). Under slutet av 1800-talet kom förändringar i samhällsstrukturen att påverka framställningen av onani i sexhandböcker. Samhället genomgick en förändring som bidrog till demokratisering, urbanisering och industrialisering. Under denna tid börjar även den romantiska kärleken att konkurrera ut konvenansäktenskapet. Äktenskapet förväntades ingås på grund av kärlek och sexuell attraktion. Den heterosexuella relationens grundbult var gemensamhet; även sexualiteten skulle vara gemensam. Tidigare hade relationerna bundits ihop av ekonomiska och ståndsmässiga faktorer. Sexualiteten inom dessa äktenskap hade krav på en avkomma, men inte krav på annan sexuell gemensamhet. För män äventyrade inte sexuella aktiviteter utanför äktenskapet relationen, under förutsättningen att de skötes diskret. Förändringen i slutet av 1800- talet ger kvinnor mer utrymme och makt men med kärleksäktenskapet skapas nya normer för relationer. Den egna sexualiteten utanför ”vi-gemensamheten” kommer i en allt högre ton att ses som ett hot. Härmed ses fortplantningssamlaget som det mest normala och moraliskt korrekta. Onani, andra sexuella praktiker eller homosexualitet blir samhällets fiender (Laskar 2005). Handböcker om barnuppfostran från denna tid vittnar om förslag på fysiska och psykiska övergrepp för att få bukt med all typ av sexuell manifestation hos barn. Att dessa metoder och idéer kunde få fäste kan ses som ett bevis på tidens starka anti-masturbatorika pedagogik (Ryan & Jethá 2010). På grund av onanins hot mot den moderna civilisationen vid slutet av 1800-talet, gick beteendet ifrån att vara ett föräldraansvar till att ses som en samhällsangelägenhet (Ryan & Jethá 2010). I svenska sexhandböcker från denna tid ligger en stark betoning på att sexualiteten ska hållas i schack. Alla former av sexuell förkonstling och lust till sexualitet på ett konstlat sätt ses som negativ. Att fantasin hade makten över sexualiteten visste man och därför sågs det som extra angeläget att inte hemfalla åt 8 detta. Att fantisera kunde vara en ingång till en otyglad sexualitet och ett avvikande begär. Onani kopplades på så vis ihop med risken för homosexualitet (Laqueur 2003; Laskar 2005). Med tiden kom onanin att omvärderas och ses som en naturlig del i ett sexuellt utforskande. 1972 skriver The American medical association att onani bör ses som en normal del av ungdomstiden och den sexuella utvecklingen. Onani bör inte leda till medicinska ingripanden (Ryan & Jethá 2010). Genom kvinnorörelsen och gayrörelsen börjar onanin under 60 och 70 talen ges en ny innebörd. Onanin börjar ses som en befrielsehandling. Kvinnorörelsen uppmärksammar kvinnors rätt till sin sexualitet, krav på autonomi och på njutning. Kvinnorörelsen tar avstånd från Freuds idéer kring kvinnlig sexualitet. Myten om den vaginala orgasmens överordning avtäcks och utbildning i onani för kvinnor uppmuntras. Att ha sex med sig själv ses som något positivt för kvinnans sexuella utforskande och som en förutsättning för att kunna dela sexualitet med en partner. Användandet av sexuella hjälpmedel för kvinnor såsom vibratorer och dildos uppmuntras och normaliseras. Idag är sexuella hjälpmedel för kvinnor i undersökningar socialt accepterat (Herbenick m. fl. 2011; Laqueur 2003). Crewe och Martin (2017) menar att sexuella hjälpmedel för kvinnor idag paketeras med känslor av sexuell frihet, sexuellt självuppfyllande och sexuell agens. På så vis kan de även sägas vara symboler för kvinnlig frigörelse. Medan den kvinnliga onanin genomgick en befrielserörelse som bidrog till normalisering och uppmuntran menar Laqueur (2003) att mannens onani förblev outforskad under modern tid. Manlig onani kopplas inte i lika hög grad till sexuell frigörelse. Även om den anses vara vanlig och naturlig finns det fortfarande inslag av misslyckande, smutsighet samt problematik kopplat till den onanerande mannen. Avsaknaden av en problematisering av mannens sexualitet bidrar till att stärka bilden av den endimensionella mannen och till att skapa stereotyper (Connell 2008). Sexuella hjälpmedel som främst riktas till män såsom sexdocka eller fleshlight är fortfarande något som det inte talas om eller lyfts fram såsom dildos och vibratorer (Langcaster- James & Bentley 2018; Eichenberg m. fl. 2019; Ray 2016).

2.4 Fetisch Idag kopplas begreppet fetischism i dagligt tal till sexualitet. Det var kring 1880- talet som sexualitet och fetischism slogs ihop och började studeras som en sexuell läggning. Ursprungligen beskrev begreppet den religiösa dyrkan till vissa objekt, exempelvis reliker eller objekt med heliga krafter. Under modern tid växte ett slags misstänksamhet kring kulten av sådana objekt, att dyrka objekt ansågs vara något ofint. Relationen till gud skulle förhålla sig utanför materiella ting. Den sexuella fetischen sågs också som en lägre stående sexualitet eftersom den riktades mot objekt och inte mot en annan människa (Böhme 2014). I Richard Krafft Ebings Psychopathia sexualis från 1886 ses fetischism som en sexuell avvikelse där driften riktats fel. Orsaken till avvikelsen kan ha varit en barndomsupplevelse där sexuell lust plötsligt inträtt i samband med handhavandet av ett objekt. Objektet har härmed trängt sig in i ett rum som är ämnat vara till för människor, vilket orsakar att objektet blir sexualiserat. Krafft Ebing klassificerade fetischism utifrån vilket objekt som frammanade lust. Antingen var fetischen riktad mot kroppen exempelvis en fot, en röst eller en doft, eller så riktades den mot ett objekt som symboliserade en person, exempelvis en handväska, ett strumpeband, högklackade skor,

9 en näsduk, kläder eller accessoarer. Det var främst kvinnligt kodade objekt som ansågs vara objekt för ett fetischistiskt intresse. Sigmund Freud såg fetischism utifrån driftteorin, vilket innebär att sexualitet ska riktas mot motsatta könet. Detta är en medfödd, naturlig och logisk drift som också medför driften att vilja skapa en familj i en heterosexuell konstellation. Sexualitet som riktades åt andra håll diagnostiserades som omogen. Grunden till fetischismen var enligt Freud en fixering av ett föremål personen haft under barndomen, exempelvis ett övergångsobjekt. En person med en mogen sexualitet menade Freud ska inte kunna få ejakulation av ett objekt. Dock ansågs fetischism vara en mild avvikelse som av de olika sexuella avvikelserna låg närmast det normala (Böhme 2014). Foucault (2002) såg ett samband mellan hur etnologerna i de gamla kolonierna hade sett ursprungsbefolkningens fetischerade objekt som barnsliga och lägre stående med hur vetenskapsmännen under det sena 1700-talet sett den sexuella fetischen som en perversion. Denna perversion som i och med tidens medikalisering kom att bli en angelägenhet att botas ifrån. Foucault var kritisk till att sexualitet skulle definieras och klassificeras av sexologer och psykologer som avvikelser. Han menade att detta var nytt för den tiden och inte kunde återfinnas längre bak i historien. Istället för att betrakta fetischisten som en avvikare kunde den ses som någon som utmanade den dåvarande normen om att sexualiteten skulle riktas till en annan människa. Det fetischerade objektet tillhör oftast personens associativa värld. Strumpeband, masker, juveler och kläder har oftast en stark teatralisk anda. Fetischismen, menade Foucault, gränsar till BDSM som på många sätt dekonstruerar makt genom att skådespela den (a.a). Genom åren har fetischismen getts olika förklaringsmodeller. En psykologisk teori har varit att det rört sig om en narcissistisk sammansmältning med objekt eller en onaturlig sexuell självförsörjning. Modern amerikansk forskning gör istället en retorisk läsning av fetischisten. Det vill säga att den åtrå som gives ett föremål retoriskt återkommer till personen som en projektion av lust. Den erotiska blicken på kroppsdelar och ting kan således innebära en inläsning av lust i objektet. Fetischisten låter därmed erotisk energi få rörelse vilket leder till att energin så småningom riktas till självet (Böhme 2014). Smith (2013) använder denna förklaringsmodell då det handlar om sexdockan som objekt för fetischism. Han menar att sexdockan kan vara lust, en projektion, en fantasi, ett hopp eller en möjlighet. Det är användaren av sexdockan som bestämmer vilken erotisk energi som sexdockan kommer att laddas med och som retoriskt återgår till sin användare. På samma sätt beskriver Böhme att fetischisten låter objektet stå för en historia. ”A fetishis an object masquerading as a story. Our thinking must therefore somehow stay‘in between’and tolerate the contradictions” (Böhme 2014, sid. 360). I litteraturen beskrivs att sexuella fetischer oftare förekommer hos män än hos kvinnor (American Psychiatric Association, 2013; Smith 2013; Böhme 2014; Ryan & Jethá 2010). Att män oftare än kvinnor upplevt sexuell lust och åtrå till osedvanliga objekt menar Ryan och Jethá (2010) beror på att kvinnor traditionellt sett är mer benägna att anpassa sig till sexuella normer och därför finner det lättare att ignorera eller inte uppmuntra sådan slags lust till objekt (a.a). Idag finns ”fetishistic disorder” klassat i den amerikanska diagnostiska manualen för psykiska störningar, DSM-5 under rubriken parafilier. För att uppfylla diagnoskriterium bör en sexuell dragning till objekt ha varit ihållande under en sammanhängande period av 6 månader. Beteendet måste tillfoga personen lidande eller nedsatt funktionalitet. Om objektet för det fetischistiska intresset är avsett att ge genital stimulans såsom en vibrator kan det inte diagnostiseras som en fetisch (American Psychiatric Association,

10

2013). I förklaringstexten för diagnosen nämns ej sexdockor specifikt. Definieras sexdockor som ett sexhjälpmedel innebär det att diagnosen ”fetishistic disorder” inte kan användas. Detta innebär dock inte att vissa användare själva inte kommer att benämna sin sexuella praktik för att vara fetischism (Smith 2013).

2.5 Sexdockan – nutid och framtid Kate Devlin (2018) forskar kring frågor om sexualitet kopplat till digital teknik och artificiell intelligens i England. Hon menar att sexleksakerna som tillverkas idag bör ses i ljuset av våra teknologiska framsteg. Vi ser en ökad efterfrågan på behagliga, anpassade och programmerbara objekt för njutning varav den moderna sexdockan kan ses som en leksak i mängden. Sexualitet är och har länge varit en drivkraft för skapandet av ny teknologi. Idag kan sexualitet och teknik sägas vara sammanlänkade. Begreppet sextech (sex technology) beskriver just mötet mellan sexualitet och teknik. Det innebär både hårdvara såsom sexleksaker och mjukvara såsom appar för dejting och intimitetsträffar samt pornografi via internet och genom virtual reality (Devlin 2018) Sexrobotar är en sexdocka som är programmerad med både mjukvara och hårdvara. Danaher (2019) har formulerat ett antal kriterier som definierar en sexrobot. Enligt dessa måste roboten ha en människolik form, ha ett människoliknande rörelsemönster och beteende samt tillgång till någon form av artificiell intelligens. Dess förmåga att tolka och svara på information från yttre miljö behöver inte vara avancerad (a.a). Idag uppfyller de flesta sexrobotarna inte dessa kriterier. Däremot finns det sexdockor med enklare form av artificiell intelligens. Vi kan för enkelhetens skull kalla dem för programmerbara sexdockor. Det innebär att sexdockan kan svara på tilltal och hålla enkla konversationer utifrån inprogrammerade känslor eller personligheter. Köparen har möjlighet att välja en docka som är programmerad till att exempelvis svara utifrån frigiditet eller sexuell äventyrlighet. Det säljs även sexdockor som har sensorer under huden så att de ska kunna reagera på beröring (Langcaster-James & Bentley 2018). Dessa enklare typer av programmerade sexdockor anser Cheok m.fl. (2015) komma att finnas på marknaden inom kort tid. Den typen av sexdocka som vanligast konsumeras idag är däremot en exklusiv och mycket verklighetstrogen sexdocka utan programmering. Kvaliteten och tillgängligheten på dessa dockor har under senare tid ökat markant. Idag kan den hyperrealistiska dockan vara utformad med handgjorda tårkanaler och välmanikyrerade naglar (a.a). I och med den förbättrade kvalitén har även priset för sexdockor stigit från några hundralappar till uppemot 100 000 kronor (Danaher 2019). Dagens sexdockor har oftast skelett av metall eller pvc med rörliga kulleder. Skelettet täcks av antingen silikon eller tpc (thermoplastic elastomer). De har oftast ett ungt och attraktivt utseende. En sexdocka väger mellan 20 och 40 kg beroende på storlek och material. De flesta sexdockor som säljs idag är mindre i storlek än en mänsklig kvinna. Det finns en stor variation av utseenden som kan kombineras till köparens preferens. Valen som kan göras är bland andra val av hudfärg, ögonfärg, kroppsform, hår, ansikte, smink, genitalier och bröst. Man kan välja fötter till dockan vilket gör att den kan stå. De flesta hyperrealistiska dockor som säljs i Sverige och internationellt idag är har vulva och bröst men även dockor med penis finns till försäljning samt shemale-dockor (med bröst och penis) och andra kroppsliga kombinationer (Döring & Pöschl 2018; Langcaster-James & Bentley 2018; Döring & Poeschl 2019; Ray 2016).

11

2.6 Internet, nätforum och sexualitet En faktor som möjliggjort sexdockors framfart är internet. Det är genom internet som sexdockor marknadsförts, något som håller nere kostnaderna och möjliggör en variation i utbud och tillval (Ray 2016). Internets överlägsna medium för sexualitet och kärlek kan förklaras genom en modell som kallas för ”Cooper Tripel A model”. Modellen beskriver internets egenskaper som perfekta i relation till sexualitet. Den första och främsta egenskapen är möjligheten till anonymitet. Denna egenskap ses som central när det gäller att känna sig bekväm med att öppna sig och ta till sig av erotiskt material. Den andra egenskapen är tillgängligheten. Internet har öppet under alla dygnets timmar. Den tredje egenskapen är internets ekonomiska överkomlighet (Daneback 2012) Det är genom internetforumen för användare av sexdockor som utbytet av erfarenheter, idéer och bildmaterial sker. På så vis sker också succesivt en normalisering av användandet av sexdockor. Många gånger är företagen som säljer sexdockor också initiativtagarna till forum för användare (Ferguson 2010; Ray 2016). Andra faktorer som gör internet oslagbart när det gäller sexualitet är det man senare lagt till i ”Cooper Tripel A model” nämligen att det blivit accepterat i samhället att vara uppkopplad och att ha relationer via nätet. Därtill ger internet möjligheten att testa olika roller och identiteter i olika kontexter. Detta kan vara svårt att uppnå på annat vis. Med internet uppstår en slags virtuell närhet samtidigt som en fysisk distans är given vilket öppnar upp för ett sexuellt experimenterande (Daneback 2012; Ross 2005). Ross (2005) beskriver samma typ av effekt genom begreppet ”typing without doing”. På internet kan vi välja att vara aktiva i forum genom att berätta med text, bild eller film men vi kan också välja att enbart observera - att vara publik i ett slags föreställning som pågår. Internet tillåter att vi testar olika roller, vi testar delar av oss själva, vi tillåts att överskrida och utmana oss själva. Internet har även möjliggjort trygga internetforum för människor med sexuella intressen utanför normen. Genom dessa forum löper personer mindre risk för att bli avvisade eller utsatta för sanktioner. Att tillhöra en sexuell minoritet kan vara stigmatiserande. Därför skapades grupper för personer med sexuellt specifika intressen tidigt på internet. Här kan sexuella fantasier och sexuella önskningar delas på ett öppet sätt utan att dömas utifrån de sexuella normerna. ( Daneback 2012; Ross 2005).

3. TIDIGARE FORSKNING I detta avsnitt presenteras hur forskningsläget ser ut när det gäller sexdockor. Idag finns det inte så mycket forskning kring sexdockor och andra sexleksaker (Döring & Pöschl 2018; Langcaster-James & Bentley 2018). Den forskning som finns kommer främst från de anglosaxiska länderna samt från Japan. Ingen forskning från Sverige har kunnat hittas utifrån systematiska sökningar på ”libsearch”. Majoriteten av all forskning om sexdockor handlar om olika problematiska aspekter som ämnet berör, exempelvis frågan om barnsexdockor. Dessa aspekter tas främst upp inom ämnena juridik och psykologi. En liten del av forskningen har undersökt användare av sexdockor och uppmärksammat ämnets komplexitet samt variation av motiv till användandet.

12

3.1 Intresse och erfarenheter av sexdockor För att undersöka intresset och erfarenheter av sexdockor har ett antal studier gjorts via internetforum som riktar sig till personer med detta intresse (Langcaster-James & Bentley 2018; Su m. fl. 2019). Langcaster-James och Bentley (2018) har gjort en nätbaserad undersökning på ett sexdockeforum med 83 respondenter som svarade på ett frågeformulär med demografiska frågor samt frågor kring erfarenhet och motivation för att använda en sexdocka. Respondenterna kom övervägande från Nordamerika (70 %) och Europa (24%). Resultatet visade att den generella användaren av sexdockor är en heterosexuell (88%) man (90%) i åldern 30 till 59 år. Cirka hälften av respondenterna uppgav att de var singlar och cirka en fjärdedel levde i en relation. Majoriteten var yrkesverksamma, utbildningsnivån varierade men de flesta hade någon typ av utbildning efter 18 års ålder. Hälften av respondenterna ägde mer än en docka. 70% ägde dockor som såg ut som kvinnor. Resterande ägde dockor som såg ut som män, barn eller en icke människolik docka. 14% hade dockan enbart för sex. Vilket visar att de flesta använder dockan för fler ändamål än enbart sexuella. Detta än något som bekräftas av andra studier (Cheok m. fl. 2015; Su m. fl. 2019). Det är vanligt att använda dockorna som sällskap på samma sätt som med verkliga människor. Något annat som användare av sexdockor anger att de gör är att sköta om dockan genom till exempel att välja kläder till den, göra den fin samt fotografera den i olika poser och situationer (Langcaster-James & Bentley 2018, Döring & Poeschl 2019, Su et al. 2019). Eftersom motivationen för att använda en sexdocka inte enbart är sexuell menar Langcaster-James och Bentley (2018) att den andra sidan av att äga en sexdocka bör tas upp genom att benämna det med ord, författarna själva använder sig av termen allodoll. Su m. fl. (2019) menar att ägare till sexdockor i fantasin ger dockorna ett slags agentskap, detta konkretiseras genom att klä dem och ge dem en roll att spela. Ägaren får således vara med i både skapandet och utlevandet av femininitet. Detta upplevs både som kreativt och meningsfullt. Sexdockorna kan på så vis ses både som objekt och som subjekt. Även relationella orsaker till att använda en sexdocka anges i studier. Exempelvis att partnern inte har samma sexlust, upplevelser av oförmåga till en ”riktig” relation, rädsla för att bli sårad med risk för uppbrott som skilsmässa. Att använda en sexdocka ses som positivt för den mentala hälsan, mot ångest och skörhet (Langcaster-James & Bently 2018: Su m. fl. 2019). En studie som genomförts i Tyskland visar att 9% av männen i en befolkning och 2% av kvinnorna använt en sexdocka för ensamsex eller tillsammans med en partner. Vanligast var dockor som såg ut som kvinnor därefter dockor som såg ut som män eller transpersoner (Döring & Pöschl 2018). Forskning visar att män oftare är positivt inställda till sexdockor än kvinnor (Döring & Pöschl 2018; Langcaster-James & Bentley 2018; Su et al. 2019). I en studie från Japan som undersökte eventuella faktorer som sammanföll med intresse för sexrobotar fann man att personer som själva definierade sig som ”otaku” vilket kan översättas som en person med specialintressen och som av andra ses som lite egen (jmf nörd) var mer positivt inställda till sexdockor än andra. Det förklaras genom att många otaku i Japan har specialintressen för animation, manga och spel. Dessa personer har av tradition en större öppenhet för ny teknologi vilket skulle kunna inkludera sexrobotar. Personerna som angivit blygsel som en egenskap de innehar angav också en större benägenhet till att vara positivt inställda till sexdockor (Appel m. fl. 2019).

13

3.2 Sexdockor i terapi- och utbildningssyfte I och med sexdockors framväxt har frågor rörande huruvida de kan användas i sexual terapeutiskt syfte och i utbildningssyfte uppkommit. Attityderna till dildos och vibratorer är generellt positiva hos kliniker som arbetar med sexuella problem. I många fall rekommenderas de i arbetet av sexuella dysfunktioner och som rehabilitering efter gynekologisk cancer (LoPiccolo & Lobitz 1978; Phillips 2000; Brotto m. fl. 2008). Forskare och andra som arbetar med sexualitet har lyft frågan om att undersöka om sexdockor kan användas i ett terapeutiskt arbete till exempel vid erektil dysfunktion, snabb utlösning och sociala rädslor inför första sexuella kontakten. Eichenberg m.fl. (2019) har undersökt vilken inställning sexualterapeuter har till att använda sig av sexdockor i sina arbeten med personer som söker hjälp för sexuella problem. Resultatet visade att terapeuterna inte tyckte att sex med sexdocka kunde ersätta sex med en verklig människa. Terapeuterna definierade sex med sexdocka som masturbation. De ansåg att sexdockor skulle kunna användas i det praktiska arbetet. Särskilt när det gällde frågor om säkrare sex, orgasmsvårigheter och som prevention av sexuella övergrepp. Generellt var det större acceptans för användandet av sexdockor ifall personen hade en funktionsnedsättning samt om de användes för att leva ut särskilda fantasier. Däremot ansåg inte sexterapeuterna att sexdockor var lämpliga i arbetet med frågor kring tillit i relationen. Ingen av de tillfrågade använde sig av sexdockor i sitt arbete men hälften kunde tänka sig att göra det i framtiden. På frågan om vem de kunde tänka sig att rekommendera sexdockorna till svarade de till personer med funktionsnedsättning, till personer som önskar leva ut vissa speciella fantasier samt för personer som lever isolerade, frihetsberövade samt med social ångest som förhindrar ett sexuellt liv. Vissa nämner att behandling med sexdockor skulle kunna vara användbart för personer med autism och demens samt som behandling av pedofili. Sexdockor ses som något positivt i relation till prostitution eller flyktiga relationer. Intervjupersonerna såg även en del farhågor med att använda sexdockor i behandling. Rädslorna handlade om att förlora sociala färdigheter genom att inte öva upp dem vilket ansågs kunna leda till större isolering. Vissa jämförde användandet av sexdockor med konsumtion av pornografi. De menade att användandet av en sexdocka skulle kunna liknas vid överkonsumtion av pornografi vilket de sett negativa konsekvenser av. De terapeuter som definierade sig som kvinnor hade generellt en mer negativ inställning till sexdockor än de som definierade sig som män (a.a).

3.3 Negativa aspekter Av den begränsade forskningen som finns inom ämnet sexdocka handlar en stor del om de problematiska delarna som fenomenet väcker. Det handlar om en rädsla för att sexdockor ska normalisera beteenden som anses stötande. En av de negativa aspekterna är rädslan för att sexdockor ska påverka synen på kvinnor. Forskning har inte kunnat visa att användandet av sexdockor leder till att kvinnor objektifieras, vilket i sin tur skulle ha lett till ett ökat våld mot kvinnor. Resonemanget är väl etablerat i den offentliga debatten och kan ibland skönjas även i forskningen (Döring & Pöschl 2018). Exempelvis menar Cassidy (2016) att sexdockan förstärker traditionella definitioner av heterosexualitet och genus. Detta är baserat på en analys av en litteraturvetenskaplig jämförelse av Donna Haraways A cyborg manifesto från 1985 med hur dagens användare av sexdockor ser ut. ”The plastic beloveds of iDollators (användare av sexdockor) are women trapped forever in the home, whose access to the public is quite literally only through their male possessors. Woman is securely put back in her place,

14 her body locked inside his home, her being trapped inside his mind.”(Cassidy 2016 sid. 213). Användandet av sexdockor ses som ett uttryck för att vilja återgå till en idé om en passiv kvinna som är inlåst i hemmet enbart för tillfredställande av en manlig fantasi. En annan negativ aspekt som tas upp i forskningen om sexdockor är rädslan för att de ska ersätta relationer med verkliga personer. Något som skulle kunna leda till att användare av sexdockor blev isolerade och stigmatiserade (Eichenberg m.fl. 2019). Levy (2008) motsätter sig denna åsikt, och menar att sexdockor skulle kunna ha ett psykosocialt värde för personer som annars riskerar att hamna i socialt utanförskap. Därmed kan sexdockor leda till att personer upplever mer hälsa och välmående (a.a). Den allra största oron som ses i forskningen gäller användandet av barnsexdockor. Många länder har lagstiftning som förbjuder all handel (import, distribution och försäljning) med dockor som föreställer barn för sexuella ändamål. Vissa anser att sex med barnsexdocka ska dömas som pedofili i förebyggande syfte. Lagstiftningen ska på detta sätt har en normerande verkan. Förbudet handlar om om att överträdelsen kränker idén om barnet trots att inga egentliga barn har blivit kränkta. Handlingen i sig symboliserar den likgiltighet inför sexuell moral som personen överträder, något som anses baseras på respekt och jämlikhet (Chatterjee 2020). Detta slags etiska resonemang kritiseras för att inte tro på människans förmåga att skilja fantasi från verklighet. Tidigare har dessa resonemang varit aktuella i dataspelsdebatten, debatten om våld i film, och i pornografidebatten. Men till skillnad från dessa debatter är forskare i frågan om barnsexdockor eniga. Konsensus finns om att försiktighet bör råda i frågan. Trots den eventuella vinsten en behandling för att bota pedofiler skulle kunna leda till är konsekvenserna så pass allvarliga att det inte anses vara av värde att forska på det (Brown & Shelling 2019; Chatterjee 2020; Danaher 2019).

4. TEORETISKA PERSPEKTIV När empiriskt arbete ställs i relation till teori skapas en förklaringsmodell som hjälper oss att få en förståelse för empirin (Aspers 2007). Nedan presenteras studiens teoretiska ramverk. Grunden utgörs av Sara Ahmeds queera fenomenologi med begreppen orientering, linjer och objekt. För att närmare belysa de rådande sexuella normsystemen kommer Gayle Rubins modell The charmed circle (sexualitetshierarki för sexuella handlingar) att användas. Modellen är förenlig med Ahmeds (2006) teori. Avsnittet inleds med att beskriva kroppen och dess erfarenhet som en grund för fenomenologins förståelse av världen. Sedan kommer ett avsnitt som berör sexologi utifrån queerfenomenologi samt en redogörelse av Gayle Rubins sexualitetshierarki för sexuella handlingar. Avslutningsvis förklaras de queerfenomenologiska begreppen orientering, linjer och objekt.

4.1 Kroppen och dess erfarenhet Kunskapen jag söker i denna uppsats är en erfarenhet, närmare bestämt erfarenheten av en sexdocka, såsom den är genomlevd i kroppen och given en mening av användaren. Eftersom jag vill belysa den kroppsliga erfarenheten börjar jag med att söka förståelse för kroppen.

15

Den västerländska kulturen sägs vara präglad av en tudelning mellan kroppen och själen, där själens yttringar givits högre status än kroppens. Sexualiteten kan också sägas varit präglad av denna tudelning. Eftersom sexualiteten sågs som en kroppslig drift utan koppling till det högre medvetandet är detta något som under perioder i vår historia hanterats nedsättande och belagts med skam (Möllås & Carlsson 2014). Begreppet själ kan ibland verka vilseledande, eftersom det på svenska oftast tolkas utifrån den religiösa betydelsen som innebär att själen är den delen hos människan som har kontakt med Gud. Den betydelsen jag avser använda är själen som sinnet, medvetandet, erfarenheten eller människans inre. Denna innebörd återfinns i engelskans, body och mind. Det som bearbetas i våra själar (mind) avspeglas i våra kroppar och påverkar vår förmåga eller oförmåga att uppleva sensationer. En modernare syn på sexualitet är att den är beroende av en mängd faktorer som samspelar där kroppsliga sensationer och upplevelser beror på fysiologiska mekanismer, emotioner, kulturella föreställningar, relationer, kognitioner, genusnormer och sociala sammanhang (Elmerstig 2012). På så vis kan sexualitet sägas involvera både kropp och själ. Precis som kroppen och själen inte kan separeras så kan inte sexualiteten separeras från denna enhet (Johnsdotter 2012). En filosof som står för en integrativ syn på kropp och själ är Maurice Merleau-Ponty (1945/1997). För honom var kroppen som vilket ting som helst, det vill säga ett objekt som kan observeras och bedömas. Men kroppen ses också som det som människan upplever världen genom. Kroppen finns hela tiden med människan vilket innebär att hon själv alltid är i centrum och världen vecklar ut sig enbart genom hennes perspektiv så som hon kan uppleva världen. På så vis kan våra kroppar även tolkas som talande och meningsskapande. Människan och världen är alltid födda samtidigt i ett konkret ögonblick och hon befinner sig alltid i en slags dialog med världen. Det är genom kroppen vi sträcker oss mot världen och möjliggör att drabbas av erfarenheter. Merleau- Ponty placerar den levda erfarenheten i kroppen och studerar den genom fenomenologin (Merleau-Ponty 1945/1997).

4.2 Queer fenomenologi och sexualitetens orientering I detta avsnitt redogör jag för queerfenomenologi samt dess begrepp ”orientering”, ”linjer” och ”objekt” vilka kommer att vara grundläggande för analysen av det empiriska materialet. Inläggen jag avser undersöka är skrivna av personer med en kroppsligt förvärvad kunskap som erhållits genom olika erfarenheter. Erfarenheterna är givna en mening för inläggsförfattarna. Denna mening är beroende av en kontext, de förvärvas och tolkas i denna kontext. I ett sammanhang där sexualitet präglas av normer behöver vi få förståelse för dessa och hur de internaliseras och påverkar oss. För Ahmed (2006) är kroppsliga levda erfarenheter verkliga och sanna för oss och de påverkar vilka vägar vi tar. Hur vi blir till sexuella varelser beskrivs i spatiala termer. Vår kärlek, åtrå och lust kan sägas vara riktad åt ett visst håll. På så vis vecklar världen ut sig för oss. Att välja väg för sina sexuella erfarenheter kan göras genom att ”gå en väg”. Det finns vägar som kan kännas mer eller mindre givna, de följer normen och det finns avsteg från givna vägar (a.a).

Det är i uppmärksamheten av hur vägar blir möjliga för oss som Ahmed (2006) låter fenomenologin möta queerteorin. I hennes beskrivning av att vända sig om uppträder den queera ansatsen; att vända sig om från en given väg är att bli ett subjekt men det är också att synliggöra det andra. Det handlar om en rörelse som får individen att se sådant som varit i dess periferi i dess osynlighet. Ahmed skriver: ”The discontinuity of queer

16 desires can be explained in terms of objects that are not point on the straight line: the object has to go ”off line” to reach such objects.” (Ahmed 2006 sid. 71). Hur vi blir till sexuella varelser är ett samspel mellan den erfarenhet våra kroppar bär på och vilka vägar som finns inom räckhåll, som väljs och som inte väljs.

4.2.1 Orientering Att uppleva sig vara orienterad är en kunskap som handlar om ens omgivning. Det innebär att jag vet var jag befinner mig eftersom jag kan relatera till det som finns omkring mig, var jag än vänder mig om så vet jag var jag är. Att vara orienterad kan också betyda att jag är vänd gentemot någon som kommer att hjälpa mig att finna min väg, likt ett barn som vänder sig till en förälder. Kunskapen om var jag befinner mig, finns placerad i kroppen. När saker känns fel i kroppen, i magen, strupen, bröstet eller huvudet kan det röra sig om desorientering, motstånd eller överträdelser. Utåt sett kan det beskrivas som att ett brott mot normen återspeglas som en känsla i kroppen. En kropp som är orienterad förhåller sig med sannolikhet inom normen. Kroppen kan leda oss, orientera oss och desorientera oss. Vår värld består av landmärken som jag kan ta fasta på och som hjälper mig att orientera mig, jag uppfattar även de osynliga linjerna som markerar gränser i vår karta. Kroppen utgör också möjligheter och begränsningar för vad jag kan nå. Huden som omringar kroppen reagerar gentemot omvärlden, innanför den finns en slags beboelighet som utgör det bekanta. Härifrån börjar jag och här är kroppen nu (Ahmed 2006). Att använda en sexdocka kräver en orientering mot den. Upplevelsen av att vara orienterad kan ha föregåtts av en tidigare känsla av desorientering till exempel känslan av att gå emot en norm för hur sexuell aktivitet bör vara. Ändå har personerna som skrivit inläggen jag avser studera orienterat sig till den. Vilka vägar leder till användande av sexdockor. Hur har personerna orienterat sig hit, hur ser detta landskap ut? Troligtvis finns det minst en väg som leder till sexdockan. Vi sträcker oss mot det som är familjärt eller det som är inom räckhåll. På vilket sätt blir sexdockan inom detta räckhåll? Frågan om att vara orienterad menar Ahmed (2006) gränsar till frågan om var man känner sig hemma någonstans. Är sexdockan något man finner är hemma, en trygghet att orientera sig till?

4.2.2 Linjer Ahmed (2006) beskriver hur kroppar orienterar sig genom att skapa linjer. Om linjerna startar från kroppen åt vänster innebär det en riktning som från kroppen placeras åt vänster. Skillnaden mellan vänster och höger är således inte neutral utan utgår från självet. När vi tar saker för givna är de för att de finns precis framför oss, det självklara beror på närheten till oss. Vi förnimmer det som finns inom vårt synfält. Linjer är också det som visar sig vara möjligt för oss. Linjer är således normerande. När vi följer dessa linjer ter sig saker som inom räckhåll medan andra förblir osynliga, dimmiga. Fält av saker som inte är inom räckhåll blir till exkluderande fält. Linjer är beroende av upprepningen, på så vis skapas stigar och vägar. Linjerna ger världen dess konturer. En livslinje innebär att vi reproducerar ett visst typ av liv, reproduktion blir ett sätt att tacka och ge tillbaka. Vi följer linjer som är skapade av andra, repetitionen av linjen gör den osynlig men också inom räckhåll, självklar och precis framför oss. Ahmed skriver: ”We follow the line that is followed by others: the repetition of the act of following makes the line disappear from view as the point from which” we” emerge. (Ahmed 2006 sid. 15). Gränserna förblir osynliga men vi vet att de finns där hela tiden. Rubins 17 sexualitetshierarki för sexuella handlingar är en manifestation av sådant vi redan vet. Att följa en given linje känns inte men att bryta mot den känns i kroppen. Det är enbart vid avvikelsen av den givna vägen, exempelvis genom att inleda en relation över generationsgränsen som vi reflekterar kring överträdelsen (Rubins 1984). Att vända sig om är att möjliggöra att se det andra, det som inte varit inom räckhåll. Att vända sig om flera gånger är att skapa sin kropp åt ett motsatt håll. Kroppar som går i en linje formar sig åt ett sådant håll och de som inte gör det förvärvar sin form. En riktning är inte bara något som är utan något som görs. Vi vänder oss oftast om i kritiska situationer i livet, då en relation tagit slut eller vid en förlust. Att bli reorienterad eller att byta linje kan exempelvis vara att sluta att ha relationer till kvinnor och istället njuta av att ha en sexdocka, något som tidigare kanske inte varit synligt för oss, en blind fläck kan plötsligt synliggöras (Ahmed 2006).

4.2.3 Objekt Ahmed (2006) beskriver objekt som något som kan vara ett fysiskt ting men det kan även vara känslor, tankar eller fördomar. Objekten skall ses som det vi är riktade mot, det som vi tar ställning till och det som anger vår position. Att människor närmar sig objekt är för att de gjorts tillgängliga, nåbara. I denna uppsats kommer jag att centrera sexdockan och låta den utgöra ett objekt för studie. Objektet är i detta fall ett ting som kan förklaras i termer av vikt, konstruktion och material men det fyller inte syftet. Att däremot använda dockobjektet som något som anger en position i ett landskap tillåter mig att studera personernas vägar till dockan. Dockobjektet hör ihop med andra objekt och rörelsen som skapas mellan person och objekt är ett oupphörligt ställningstagande. På så vis laddas sexdockan till ett objekt som inte lägre kan studeras genom yttre faktorer utan dockan har givits en mening. En queer väg är ett avsteg från en given väg och givna linjer. Avsteg kan upplevas som obekväma eftersom de riktar blicken mot en väg som inte tillhör den nertrampade. Men queera avsteg kan förstås på fler sätt än att bryta mot den heterosexuella normen. Att begå queera avsteg kan vara att sexuellt inte ha ett beteende som förväntas (Ahmed 2006). I Rubins sexualitetshierarki exemplifieras sexuella handlingar som avviker från normen (Rubin 1984).

4.3 Önskvärd och icke önskvärd sexualitet Att gå en viss sexuell väg eller orientera sig åt ett visst håll kan av individen kännas på olika sätt eller möta olika motstånd. I nutid menar Rubin (1984) anses sexualitet vara något naturligt och gott med förutsättningen att den hålls inom en given ram. Sexualitethierarkin för sexuella handlingar är en modell, utformad som en cirkel där olika sexuella aktiviteter placeras utifrån ett normsystem av tillåten respektive icke tillåten sexualitet. I den inre delen av cirkeln placeras en önskvärd sexualitet. Denna sexualitet kallas för ”Charmed sex” och karaktäriseras av att vara reproduktiv, handla utifrån kärlek och äktenskap. I den yttre cirkeln finns den sexualitet som inte är accepterad ”The outer limits” (a.a).

18

Gayle Rubins sexualitetshierarki med inre och yttre gränser. Översatt till svenska av Fanny Ambjörnsson (Ambjörnsson 2006 sid. 86)

Denna modell utformades av Gayle Rubin (1984). Man kan diskutera dess aktualitet i dagens samhälle. Vissa normsystem har förändrats genom åren. Idag anser vi exempelvis inte att sex enbart legitimeras av äktenskapet utan unga personer uppmuntras tvärtom att utforska sin sexualitet innan personen väljer att stadga sig till en partner. Normer är rörliga och föränderliga men strukturen som Rubin beskriver om att viss sexualitet anses vara önskvärd och annan inte, existerar fortfarande. Vad som hålls i den inre cirkeln eller i den yttre cirkeln skiftar men att normer struktureras efter ett hierarkiskt system består. Normförändring är en process som är långsam och för med sig eftersläpande åsikter och attityder. Att studera användandet av en sexdocka utifrån Rubins sexualitetshierarki ger användandet av sexdocka en position. Denna position tar jag med mig i analysen av hur sexualitet med en sexdocka kan erfaras. Användandet av sexdocka kan utifrån denna modell ses som en normbrytande handling som berör fler punkter av icke accepterad sexualitet. Användandet av en sexdocka är en sexuell praktik som placeras i cirkelns yttre gräns genom att vara icke reproduktiv sexualitet samt onani med ett hjälpmedel. Praktiken kan även tolkas som promiskuös och som en fetisch. Rubins modell innebär också att förhålla sig till den inre cirkeln, den önskvärda sexualiteten. Att använda en sexdocka innebär följaktligen att samtidigt förhålla sig till den rådande normen som lyder att denna sexualitet inte är önskvärd.

5. METOD OCH MATERIAL I detta avsnitt presenteras och diskuteras uppsatsens metodologiska tillvägagångssätt, på vilket sätt som data i form av texter ur ett nätforum inhämtats, avgränsats, bearbetats, tolkats och analyserats. Senare beskrivs och diskuteras de etiska överväganden som gjorts, min förförståelse samt en metodologisk reflektion.

19

5.1 Urval Studien bygger på textinlägg från ett internetforum för personer som önskar diskutera ämnet sexdockor. För att hitta ett aktivt och populärt forum som diskuterade ämnet valde jag att använda sökmotorn Google och sökorden ”sexdocka” och ”erfarenheter”. Därefter valdes ett forum enligt mina kriterier om aktiva deltagare, seriösa diskussioner och ett behändigt antal inlägg. Internetforumet är ett så kallat öppet forum, det vill säga ett forum som inte kräver medlemskap eller inloggning för att läsas. Onlinematerial är intressant eftersom det skildrar ett samspel mellan personer som önskar diskutera liknande intressen. På så vis kan personers egna tolkningar och normsystem studeras (Mallén 2017). Forumet fungerar genom att en person lägger upp en frågeställning som placeras i kategori ”ämne”. Svaren kategoriseras som ”inlägg”. På forumet finns det vid tiden för inhämtningen 52 ämnen vilka följs av allt från några få upp till 45 inlägg. Hela materialet har valts att analyseras vilket motsvarar 71 950 ord. Alla inlägg är skrivna på svenska. Inläggen som analyserats är hämtade från januari 2018 till och med april 2020.

5.2 Hermeneutisk tolkning Studiens syfte är att belysa erfarenheter av att använda en sexdocka så som de framkommer i det nätbaserade forumet. Tolkningarna av inläggen kommer att ske med en hermeneutisk ansats. Nedan ges en kortfattad beskrivning av hermeneutiken samt hur den används i uppsatsen. Hermeneutiken har sin grund i filosofin och teologin, och har med åren även utvecklats till att användas inom den samhällsvetenskapliga forskningen (Ödman 2016). Utifrån en modern hermeneutisk uppfattning är all förståelse ett resultat av tolkningar. Människan är ett väsen som ständigt har en önskan av att förstå, det är tolkningen som sätter ord på det förstådda. En texttolkning innebär enligt hermeneutiken att finna den mening som är uttryckt i texten. Denna ansats uppnås genom att texten ses som både del och helhet. Texten läses både i sin helhet och textdelar läses för sig. Även vid detaljläsning av delar lösrycks de inte ur sitt sammanhang (Kjørup 2009). Detta sätt att tolka en text är en process som liknas vid en spiralform där utsagans olika delar hela tiden kopplas till helheten. Spiralen innehåller en rörelse som går uppåt (Aspers 2007; Ödman 2016). Rörelsen i spiralen kan ses som en symbol på att verkligheten inte innehåller fixa eller färdiga tolkningar och betydelser. Tolkningar är levande i nuet och bör förstås utifrån historiska kontexter samt utifrån den person som gör tolkningen. I tolkningsakten vävs förförståelse och det som tolkas samman. Tolkningsakten är således dialektisk (Ödman 2016). De inlägg jag avser tolka kan läsas och tolkas för sig. Ett inlägg är skriven av en person och avspeglar den personens tankar och idéer. Men risken med att separera delen från helheten är att man missar tonen i samtalet i nätforumet samt den samlade kunskapen som inte alltid uttalas. Jag började med att läsa igenom hela materialet en gång för att få en övergripande känsla för helheten som de olika delarna ska tolkas emot. Därefter lästes materialet om med syfte att få förståelse för meningen som personerna gav sin erfarenhet. I denna läsning plockades helheten in. Helheten det vill säga alla inlägg tillsammans anger en riktning, en ton, som jag som uttolkare också tar hänsyn till. I de enskilda inläggen finns denna helhet inbakad och i helheten ryms varje enskildhet. Därför läses delarna var för sig och tolkas i relation till helheten. Genom alla läsningar 20 av det empiriska materialet har förförståelse samt den teoretiska ämnesfördjupningen tagits in enligt den hermeneutiska spiralformen. För at göra materialet greppbart skrevs minnesanteckningar under läsningens gång. Dessa minnesanteckningar som kunde röra sig om viktiga återkommande ord, beskrivningar eller uppfattningar bildade så småningom kluster med kärnfulla beskrivningar. Vilka så småningom smalnades av till 5 teman. Men det är inte enbart hela nätforumet med alla inlägg som är den helhet som jag som tolkare tar hänsyn till. Modern hermeneutik tar in normtanken som en del av texttolkandet, ett uttryck sägs inte utan att vara påverkad av normer från det samhället vi lever i. Texten yttras i en bestämd kontext av normer, antaganden och förväntningar (Kjørup 2009). Denna idé om att människan inte är fri sin kontext har tidigare beskrivits av Heidegger (refererad i Kjørup 2009) i former att vi som uttolkare bär med oss våra förförståelseramar och fördomar som påverkar hur vi tolkar vår text. Fördomar ska inte ses som något negativt utan Heidegger menade att fördomar utgör en grund i vår förståelse. Våra fördomar uttrycker vår förankring det vill säga varifrån vi kommer exempelvis familj, kultur, samhälle och stat. Detta bör finnas i åtanke då vi ska förstå något nytt. Därför behöver uttolkaren dras in i den hermeneutiska cirkeln genom att redogöra för sin egen förförståelse. Detta möjliggör att uttolkaren kan spela ut den egna fördomen i förmån för att erfara den andres anspråk till sanning (Aspers 2007). I nästa avsnitt redogör jag för min förförståelse. Inom hermeneutiken är målet att få förståelse för den andres mening. Mening framträder genom tolkning. Den meningen jag söker i denna uppsats handlar om meningen användare av sexdockor ger sin aktivitet. När mening är personlig och kopplad till en aktivitet eller fenomen ges meningen ofta en värdering (Gilje & Grimen 1992).

5.3 Förförståelse Inom den hermeneutiska forskningstraditionen riktas den del av uppmärksamheten till uttolkaren. Uttolkaren ses som en del av den hermeneutiska cirkeln. Begreppet förförståelse syftar till att varje tolkning har sitt ursprung ur en tidigare förståelse, på så vis läggs olika förståelser på varandra (Kjørup 2009). Jag kommer därför att delge hur jag reflekterat samt mina egna tankar om forskningsämnet. Mitt intresse för sexologi växte i samband med arbete som barnmorska på en ungdomsmottagning. I mitt förhållningssätt till mina besökares sexualitet försökte jag vara så professionell som möjligt. Men när jag började på mastersprogrammet i sexologi insåg jag att mina kunskaper varit begränsade vilket eventuellt påverkat hur jag diskuterat kring sexologiska spörsmål. Kanske mötte jag behov och frågeställningar från en del av populationen vars sexuella skript sammanföll med mina? Utbildningen lät mig se vilka normer som varit rådande i mitt arbete samt hur dessa normer skapat skygglappar och blinda fläckar för min syn på sexologin. Att mötas av detta gjorde att jag ville bredda min kunskap och på så vis utmana min egen horisont. Gadamer (refererad i Kjørup 2009) talar om begreppet horisont som möjligheter för förståelse. Horisonter ska inte ska tolkas som slutet för ens förståelseramar utan något vi kan välja att gå in i och bli en del av. Förståelse skapas av en sammansmältning och förflyttningar av horisonter (Kjørup 2009). En avsikt med uppsatsen är att få djupare förståelse för ett ämne som jag vid början av utbildningen inte reflekterat kring. Under någon av de första dagarna nämnde en kursare till mig att en av framtidens sexologiska frågor 21 kanske skulle vara införandet av sexuellt samtycke för robotar. Ett intresse väcktes som till en början handlade om sexualitet och teknik och som så småningom landade i sexhjälpmedel för män. Trots min okunskap inom ämnesområdet är inte min förförståelse blank. Under utbildningen har jag intresserat mig för normer och ibland utmanat mina egna. Som barnmorska har kvinnors reproduktion och sexualitet varit mitt främsta arbetsområde, kvinnors rätt till sin sexualitet och sina kroppar har varit ledord inom arbetet. Den manliga och annan sexualitet har inte fått så stort utrymme och ibland har jag upplevt att jag i min profession har en lucka i den sexologiska kompetensen då det inte rör sig om kvinnor. I denna uppsats låter jag nyfikenheten leda mig vilket enligt min erfarenhet är ett sätt att ta avstånd från förutfattade slutledningar och fördomar.

5.4 Etiska överväganden Denna studie bygger på texter från ett nätforum där personer sinsemellan diskuterar ämnet sexdockor. Det empiriska materialet är således redan nedtecknat och anonymt publicerat i ett offentligt forum. Användandet av dessa texter har ändock krävt ett etiskt ställningstagande och som jag avser att redogöra för här.

Att använda internettexter som är offentligt publicerade som forskningsempiri är ämne för en pågående diskussion utan givna svar. För trots att forum på internet är ”öppna” (offentliga) kan material i dessa ändå hävdas vara ämnade till en specifik kontext vilket gör användningen av dem komplex. Mallén (2017) beskriver att internetforum skulle kunna ses som slutna rum i offentliga sammanhang. I dessa slutna rum verkar individer såsom om de inte är under allmän beskådan utan livsberättelserna är ämnade för de aktiva inom gruppen. I dessa sammanhang menar Mallén bör forskare betrakta personernas berättelser som något annat än offentliga inlägg. På grund av dess intimitet och utelämnande ton väljer många istället att betrakta dem som livsnarrativ vilket gör att man etiskt också tar hänsyn till dem som sådana (a.a). En utgångspunkt inom den narrativa forskningen innebär att livsberättelsen ses som verkligheten i sig själv. Denna berättelse kan läsas, analyseras och förstås på flera sätt av olika forskare. Ur ett etiskt perspektiv innebär det att texterna inte värderas som sanna eller falska utan ses som att de bär på verkligheten så som den presenterats för individen (Lieblich m. fl. 1998). Det finns dem som menar att forskare i sådana offentliga forum bör ge sig tillkänna och be om lov att använda texter. Svedmark (2012) motsätter sig denna ståndpunkt av flera anledningar. Dels för att det finns en stor risk för att vetskapen om forskarens närvaro börjar påverka författarna till onlinetexterna. Det har hänt att skribenter börjat rikta sina texter enbart till forskaren vilket satt forskaren i komplicerade situationer. Dels begränsas även möjligheten att studera äldre inlägg eftersom dessa inläggsförfattare kan vara svåra att nå. Istället menar Svedmark (2012) bör ett etiskt resonemang föras där forskaren väger fördelar med forskningen gentemot dess eventuella nackdelar. I det forumet jag studerat skrivs inläggen med en frågeställning eller ett påstående som rubrik varvid andra personer svarar. När samtalsämnet är avklarat avslutas aktiviteten i den tråden. Personerna som skrivit inläggen är därmed inte längre aktiva i diskussionsforumet varför jag har valt att inte delge information om studien i forumet.

Avvägningen mellan transparens och anonymitet är en utmaning och en balansakt. På grund av materialets intima och privata natur jag valt att ta särskilt hänsyn till textförfattarnas integritet. Vid användandet texterna har jag inte tagit med namn eller alias. I de texter som varit så pass detaljerade eller skrivna med ett sådant språk att läsaren direkt skulle kunna härleda text till person har vissa justeringar gjorts för att 22 göra dem mer allmängiltiga. Citaten kan vara skrivna av olika personer och vissa återkommer. I min redovisning av inlägg har dessa mönster ej återgivits för att ytterligare förstärka anonymiteten. Inte heller datum, tidpunkter för publicering samt namn på hemsidan har återgivits.

Materialet från hemsidan har förts över till en dator som bara jag haft tillgång till genom lösenord. I samband med överföringen togs alla alias och namn bort från texten. Eftersom många inlägg publiceras under alias eller helt utan avsändare kan eventuella pronomen och sexuell orientering ej redovisas. I många fall kan läsaren själv göra sig en uppfattning kring vad inläggsförfattaren önskar definiera sig som. Men eftersom detta ej uttryckligen formulerats i inläggen så väljer jag att inte redovisa inläggsförfattarnas eventuella pronomen eller sexuella orientering. Däremot kommer uppsatsen i sin helhet att ha ett stort fokus kring manlig sexualitet och onani utifrån vad tidigare forskning visat. Trots att jag inte i varje enskilt citat kan uttala mig om eventuellt pronomen och sexuell orientering så finner jag att jag i generella termer kan finna att mitt material överensstämmer med tidigare forskning samt försäljningsunderlag beträffande att sexdockor används av personer som definierar sig som män och som i många fall även definierar sig som heterosexuella. Projektidén skickades till Malmö Universitets etiska råd för studentarbeten för att få bekräftat att alla etiska aspekter av forskningsidén täcktes upp. I ett utlåtande från den 8 nov 2019 (HS2019 löp nr: 11) godkändes ansökan om studiens genomförande.

5.5 Metodologisk reflektion

En aspekt som inte kan studeras med den valda metoden är vilka personerna i nätforumet är. Det finns ingen information om ålder, etnicitet, utbildning, var i Sverige de kommer ifrån, relationsstatus med mera. Kön är inte markerat i inläggen men på grund av studiens natur kan det många gånger framgå utifrån berättelserna. Utan bakgrundsinformationen på inläggsförfattarna kommer vi inte att veta vilka personerna som studeras är. Det vi vet är att de existerar och att de skriver på svenska. På så vis ger studien ger en inblick i sexualitetens mångfald snarare än en beskrivning av sociodemografiska faktorer som eventuellt påverkar sexualiteten. Aspers (2007) skiljer mellan den texttolkande förståelseansatsen och den som sker i det mellanmänskliga mötet. Denna studie innehåller enbart en texttolkande förståelseansats vilket inte uppmärksammar tolkning av visuell information eller annat som skulle kunna ske i ett egentligt möte. Däremot innehåller den en relationell aspekt då inläggsförfattarna svarar och kommenterar på varandras inlägg. Åsikter och uppfattningar ställs mot varandra och erfarenheter delas vilket har bidragit till att ge studien en viss ton.

6. RESULTAT OCH ANALYS I detta avsnitt kommer erfarenheter av att använda en sexdocka att presenteras under följande teman: Olyckliga relationer, Ofrivillig ensamhet, Sexualitet på egna villkor, En hemlighet jag vill berätta om samt En docka att ta hand om. Dessa redovisas tillsammans med en analys utifrån de queerfenomenologiska begreppen orientering, linjer och objekt.

23

6.1 Olyckliga relationer Det empiriska materialet visar att ett motiv till att använda sexdockor är erfarenheten av att det är svårt att vara lycklig i relationer. Sexdockor ses då många gånger som ett alternativ till en relation med en levande partner. I ett förhållande tvingas du tona ner aspekter av din egen personlighet. Det gäller för båda könen. Med en sexdocka har du den sexuella delen av ett förhållande men du slipper allt det negativa. De sociala delarna av ett förhållande kan du få av vänner och släktingar. Inläggsförfattaren beskriver att relationer är en allt för stor kompromiss med den egna personligheten, oavsett om du är kvinna eller man. Om man väljer bort parrelationen kan vänner och släktingar ersätta dess sociala dimensioner. Sexdockan framställs i motsatsförhållande till dessa negativa erfarenheter och ses som en lösning på en oönskad begränsning. I flera inlägg beskrivs negativa erfarenheter av relationer till kvinnor. När relationerna inte fungerar bra upplevs de som fångenskap och personerna beskriver känslor av ofrihet. Partnerns krav upplevs som tjatigt, orimligt och tidskrävande. Motsatsen till njutning och lust erfars. Men sexualitet är något som är starkt kopplat till relationer och inläggsförfattarna beskriver svårigheter att finna lycka i parkonstellationen. När man är med en kvinna så får man sätta hela sin personlighet i en låda på vinden och vara mental och känslomässig slav till sin kvinna i utbyte för ett ok sexliv. Med en sexdocka får du ett perfekt sexliv utan att behöva döda din egen personlighet. Citatförfattaren använder kraftfulla ord för att beskriva hur en relation med en kvinna kan påverka känslan för sig själv. En känsla av att vara ”känslomässig slav” innebär en känsla av att vara helt ägd eller att betraktas som egendom, slavägaren i detta fall är kvinnan. Inläggsförfattaren menar också att utbytet mot sexualitet är att ”döda sin personlighet”. Andra författare betraktar samma känsla med beskrivningar som ”att inte känna igen sig själv” i relationen eller ”att inte känna sig lika stark som tidigare”. Relationen till kvinnor kräver således en anpassning, eller en förändring av den egna personligheten, som upplevs som förödande. I tidigare forskning har svårigheter när det gäller relationella aspekter tagits upp som motiv för användande av sexdockor. Langcaster-James & Bently (2018) liksom Norman m. fl. (2019) finner att användare av sexdockor oftare anger svårigheter att upprätta en ”riktig” relation. Även rädslor för vad en relation kan innebära för känslomässig smärta anges som anledning. Upplevelsen av att behöva anpassa sig eller tappa bort sig själv i en relation kan vara en omskrivning av en rädsla för känslomässig sårbarhet. Jag vet att det inte bara är jag som har haft en otrolig otur i förhållanden med kvinnor. När jag pratar med andra så har de samma negativa saker att berätta. Det är ett konstant tema i vår kultur, filmer, TV, böcker mm. Alla kvinnor verkar ha en massa negativa sidor som är svåra att förstå sig på. Olika för olika kvinnor. Vi tvingar oss själva att stå ut för att vi ska få sex eller för att vi inte vill vara ensamma eller om vi har barn så kanske vi tvingar oss själva att stå ut för barnens skull. Här berättar en inläggsförfattare att negativa upplevelser i parrelationen med kvinnor inte enbart är en egenupplevd erfarenhet, utan är ett återkommande tema i vår kultur. 24

Vårt samhälles uppvisande av diskrepanser och relationskonflikter i kulturella medium ses som ett påvisande av att relationer med kvinnor är svåra. Trots svårigheter i man- kvinna relationer finns det saker som talar för relationsbildning, sexualitet, ensamhet och barn nämns. Att vara i en relation, menar Ahmed (2006) och hur samspelet i denna ska se ut, är en väg som är given enligt en överenskommelse i samhället. Den givna vägen för relationsskapande är så självklar att vi oftast inte reflekterar kring den. Kultur kan både ses som vägledande för en sådan väg och som ett medium för att framföra kritik eller undersöka vägen. Tvåsamhetsnormen framträder i inläggsförfattarnas historier, som en given väg. Något som motiverat till att ingå i tvåsamhet har varit tanken på en tillfredställande gemensam sexualitet med en kvinna. Det framträder att sexualitet även är en faktor som gör att inläggsförfattarna står ut och stannar kvar i dåligt fungerande relationer trots att det innebär att de gör avkall på sin personlighet och sina känslor. I berättelserna ses föga andra typer av sexuella relationer än den tvåsamma. Utifrån en queerfenomenologisk teori kommer människor att orientera sig utifrån vad som görs möjligt samt vad som finns inom räckhåll. Jag har blivit mycket lyckligare sedan jag slutade att intressera mig för kvinnor och bytte till min sexdocka. Att välja en sexdocka framför en relation med en verklig person är något som inläggsförfattaren upplever gör den lycklig. När den givna vägen inte förefaller tillfredställande, möjliggörs en nyorientering och därmed blir sexdockor tillgängliga och placeras inom räckhåll. Från en given linje har ett slags avsteg tagits mot ett objekt som bebor en potential till lycka. För inläggsförfattarna symboliserar sexdockan ett avsteg från relationer där de upplevt ofrihet till en annan konstellation där möjligheten till lycka finns. Detta beskrivs med ord som ”frihet”, ”lycka”, ”behålla sin personlighet” samt ”slippa det negativa”. Genom att göra ett avsteg från en given livslinje uppnås lycka och frihet. Sexdockor ger dig en otrolig frihet. Utan sexdocka eller kvinna går friheten till att jaga kvinnor. Med en sexdocka har du din frihet och kan använda den produktivt. Inläggsförfattaren menar att en sexdocka innebär att behovet av en kvinna är tillfredsställt. När behovet är tillfredsällt kan tiden användas till annat än att jaga och därmed upplevs frihet. Ahmed (2006) ser på sexualitet som något som är föränderligt och genom en nyorientering kan sexualitetens riktning ändras. Teorins motsats är en essentiell syn på sexualitet, det vill säga att den är given oss vid födseln och därmed mer stabil genom livet (Rubin 2011). Inläggsförfattarna rör sig genom ett landskap där relationer och sexualitet kan följa en viss given väg men möjligheten att välja en annan väg finns också inom räckhåll. Inläggen visar på sådana vändpunkter hos författarna.

6.2 Ofrivillig ensamhet I föregående avsnitt beskrivs att erfarenheter av olyckliga relationer bidragit till att reorientera sig eller rikta sig mot sexdockan. I detta avsnitt beskriver personerna en stark längtan efter en relation som aldrig funnits eller en saknad av en relation som tagit slut. Orienteringen till sexdockan beror i dessa fall på att den ses som något som kan efterlikna en relation med en människa.

25

Man känner sig faktiskt mindre ensam också. Jag brukar sätta henne i soffan jämte mig när jag kollar på tv. Vi är ett par. I helhet är det annorlunda jämfört med en riktig kvinna, inte bättre eller sämre, bara annorlunda. Citatet visar vilken roll en docka kan komma att bära. Genom att efterlikna en vardag med en partner uppnås en känsla av att vara mindre ensam. När inläggsförfattaren väcker sin docka till liv får denne ett sällskap. ”Det är annorlunda” skriver författaren som för att förklara att det inte tillhör det vanliga men att det går. I Rousseaus tolkning av Pygmalion låter han skaparen (skulptören) och den skapade (statyn) vara en och samma person. Objektet blir en förlängning av subjektet. Samma sak sker då dockan väcks i citatet. På så vis skapas ett utrymme som möjliggör att fantisera kring ett samspel (Brad 2007), ett samspel som kommer att bli betydelsefullt för individens känsla för sig själv. Jag köpte min sexdocka förra året efter jag fyllde 30 och fortfarande var oskuld. Bästa jag någonsin gjort. Ensamheten är borta och jag har hur mycket sex jag vill. Författaren berättar om att vara oskuld vid en ålder av 30 år. Att förlora oskulden har utpräglade sociala och kulturella manus. Vi har tydliga föreställningar om hur och när det ska gå till när man förlorar oskulden och med vem (Connell 2008; Rubin 2011). Författaren ger uttryck för att den som 30-årig oskuld var tvungen att göra något åt det. Detta kan ses som ett tecken på hur socialt oacceptabelt det kan kännas att vara oskuld vid den åldern. Efter att ha köpt dockan menar inläggsförfattaren kunna ha ”hur mycket sex jag vill” vilket kan tolkas som att ha förlorat oskulden. Sexdockan blir ett medel för inläggsförfattaren att passa in i normen för hur vuxen sexualitet ska se ut. Den möjliggör att följa en utstakad väg som är både igenkännbar och önskad. Vi vill ha relationer för att inte känna oss ensamma men vi vill också ha relationer för att inte uppfattas som onormala. Ensamhetskänslorna är inte enbart isolerade till personernas inre utan handlar även om att avvika från den givna vägen det vill säga normbrottet. Ofrivillig ensamhet kan därmed sägas orsaka lidande från två håll; individens inre och hennes yttre kontext. Appel m.fl. (2019) finner en antydan till att personer som har svårt att upprätta sociala relationer kan vara mer positivt inställda till att använda en sexdocka. I deras studie angav personer som var positivt inställda till sexdockor blygsel som personlig egenskap. I nästa inlägg beskrivs svårigheten att träffa en partner. Det här med att vara singel eller inte tror jag inte är ett val. Klart man vill ha någon att älska. Men om man nu inte har det av någon anledning så gör en sexdocka livet mycket bättre. Jag hade inte klarat av ensamheten utan min sexdocka. Jag har aldrig haft speciellt mycket tur med kvinnor. Jag har inte valt singel-livsstilen men jag har gjort det bästa av situationen genom att skaffa sexdocka. För författaren till citatet är det givet att en relation till en riktig person är att föredra framför en sexdocka. En relation med en verklig människa är en förutsättning för kärlek. Att använda en sexdocka ses som ett substitut. Men att vara singel eller inte är inget man väljer utan något som kan hända. I flera inlägg beskrivs införskaffandet av en sexdocka som att ”göra det bästa av situationen” eller att det är ”ett sätt att anpassa sig”. En sorg råder över att inte ha en partner i sina liv. En sexdocka är ett alternativ som ses som en kompromiss till en verklig människa. Medan användarna av sexdockor inte upplever att de har möjlighet att besluta att leva tillsammans med en partner, även om detta är önskat är möjligheten att vara aktiva i sitt beslut om att införskaffa en sexdocka stor. Att skaffa en sexdocka är en aktiv handling som inte kräver mellanmänskliga sociala färdigheter. 26

Jag har en sexdocka som jag använder när jag inte har en flickvän. När jag har flickvän så lägger jag tillbaks henne i sin låda. Ok, dockan är skönare på många vis men en tjej är ju ändå en tjej... En sexdocka kan i detta fall aldrig konkurrera med en tjej. En sexdocka kan aktivt tas ur synhåll, från användande samt från fantasin. När som helst citatförfattaren önskar byts sexdockan ut, för det levande, inte enbart med hänseende till ”den levande tjejen” utan även ”den levande relationen”, den som skapas av två individer, och existerar parallellt, med vetskapen om dess eventuella förgänglighet. Sexdockan i lådan erbjuder en relation som är kravlös och på användarens villkor men det är även det som gör sexdockan till det mindre attraktiva alternativet, kompromissen eller anpassningen. Subjektet, den levande partnern, prioriteras före objektet, sexdockan, och dessa hålls åtskilda och ges olika betydelser. Kritiker till sexdockor har hävdat att användandet kan leda till en objektifiering och exploatering av kvinnokroppar. Richardson (2016) framhåller att en sådan utveckling i förlängningen leder till att kvinnokroppar blir något som kan köpas, hyras eller bytas ut. För att detta ska ske behöver subjektet och objektet i medvetandet sammanblandas. Under temat ”ofrivillig ensamhet” visas två sätt att förhålla sig till objektet och subjektet. Det ena manas fram med hjälp av personens fantasi, ”dockan väcks till liv”. Objektet blir en förlängning av subjektet (i detta fall sexdockeägaren) vilket möjliggör exempelvis att ensamhetskänslor minskar. Det andra sättet beskrivs i ett självreflekterande sinnestillstånd. Inläggsförfattarna gör då åtskillnad mellan relationer med verkliga personer och användandet av sexdockor. Dessa två positioner, objektet och subjekt är strikt åtskilda vilket kan sättas emot idén om sammanblandning.

Jag har aldrig gillat att vara i fasta förhållanden, jag gillar inte att vara ofri. Jag hade varit singel även om sexdockor inte existerade. Jag gillar min sexdocka jättemycket men det är ju inte så att jag har valt mellan kvinnor och dockor. Jag har valt att inte ha en kvinna, och jag har valt att ha en docka för att underlätta ensamheten som tyvärr existerar när man är singel. Ensamhet kan vara tufft ibland och ibland känns det som man inte klarar det men med en sexdocka går det lättare, hon tar hand om den sexuella biten och den är inte så oviktig... I detta citat återfinns båda positionerna för objekt och subjekt såsom de kan återfinnas i inläggen. Inläggsförfattaren gillar inte att vara i fasta förhållanden och har därför aktivt valt bort att leva så. Subjektet, den riktiga människan väljs bort men sammanblandas inte med sexdockan vilket jag tolkar utifrån meningen ”det är ju inte så att jag valt mellan kvinnor och dockor”. Längre ner i citatet beskrivs att ensamheten kan kännas tuff och att det går lättare med en sexdocka. Vid sista meningen har sexdockan väckts till liv ”hon tar hand om den sexuella biten”. Sexdockan har fått ett agentskap och objektet ses inte längre enbart som ett objekt. För Merleau-Ponty (1997) föds objekt och subjekt tillsammans i ett samspel. Citatet visar på hur människan kan välja att se på objekten och styra samspelet med det. Detta samspel är levande och ges av användaren en mening (a.a). Även i myten om Pygmalion tolkas objektet och subjektet ihop genom att Galatea vid uppvaknandet pekar på sin skapare och utbrister ”jag” och sedan på sig själv och fortsätter ”också jag” (Brad 2007). Jag har valt att förbli singel, jag har haft förhållanden då och då men inte speciellt länge. Jag är snart 50 och jag har aldrig ångrat mitt val. Jag gillar min frihet. Jag har ett roligt och intressant liv men på kvällarna blev det ensamt. Jag köpte en sexdocka för några år sen eftersom det svåraste med min livsstil ändå är ensamheten. Sexlivet är helt ok nu, hon går inte att prata med men hon är bra i 27

sängen. För mig är min sexdocka något som underlättar livsstilen jag har valt. Jag hade samma fria livsstil innan sexdockan också men det hände rätt ofta att jag frågade mig själv om jag hade valt rätt. Om jag blir för gammal för min livsstil en dag så slår jag mig ner med en likasinnad tant men inte ännu. Trots att singelskapet är frivilligt så beskrivs ensamhetskänslorna som svåra. Inläggsförfattaren överväger möjligheten att ha en relation med en verklig person i framtiden men just nu hjälper sexdockan att upprätthålla det singelliv som personen lever lyckligt i. Sexdockan möjliggör ett liv utan ett partnerskap. Det är inte bara min sexuella frustration som har försvunnit utan även min ensamhet. Det känns som att min docka älskar mig och jag älskar henne också. Jag vet att hon bara är en docka men hon känns verklig för mig. När jag kommer hem från jobbet går jag till henne direkt och kysser och kramar henne. Om jag hittar en riktig tjej en dag så är det ok, men om jag inte hittar en så är det ok också. Inläggsförfattaren tar emot kärlek från sin docka och känner kärlekskänslor för sin docka. Tidigare beskrevs att sexdockan kan lindra ensamhetskänslor genom att i fantasin väcka dockan till liv. Detta möjliggörs genom att objektet sexdocka blir en förlängning av subjektet, det vill säga användaren. I ovanstående citat beskrivs att kärlekskänslor kan upplevas komma från dockan. Detta fenomen kan tydliggöras genom att referera till fenomenologins teori om objekt. Ahmed (2006) diskuterar begreppet objekt genom att hänvisa till en betraktelse kring ett skrivbord. Betraktelsen utgår från Husserl´s anläggande av fenomenologin. Objektet skrivbord är inte bara tillverkat till ett ändamål som passar en viss kropp utan är i behov av en människa som ger den dess mening. För någon som aldrig suttit vid ett bord har ett skrivbord troligtvis ingen mening. Ett skrivbord existerar således utifrån den innebörd som betraktaren ger den. För en filosof som Husserl kommer skrivbordet att representera en arbetsplats i vilken filosofin kan utvecklas. För Husserls hustru kan istället matbordet i köket representera en slags arbetsplats. Genom människan ges objekten sin mening, eller avsaknad av mening. Vi betraktar dem som objekt om vi är riktade emot dem, det vill säga om vi är mottagliga för den mening de kan inneha. På så vis kan objekt sägas inneha autonomi och även äga lust, vilja eller energi (a.a). Objekt kan genom människan bli mindre av objekt och mer som en subjekt-objekt relation. Detta meningsgivande av objekt lägger grunden för att människor kan ge objekt mer betydelse än objektet i sig. Exempelvis sker detta vid fetischer, idoldyrkan och totems. Genom att ge objekten krafter och värden kan objekt skapa mänskliga subjekt (Smith 2013). Flera av inläggsförfattarna svarar på ovanstående inlägg om att känna kärlekskänslor för sin docka. Jag är också kär i min docka men jag berättar inte det för någon. Mina vänner vet att jag har en sexdocka men så vitt dom vet så är det bara en sexleksak. Jag säger inte till dom att jag är kär i henne för då tror dom att jag är sinnessjuk. Kul att höra att andra dockägare har samma känslor för sina dockor. Citatförfattaren beskriver tabut med att använda dockan till mer än en sexleksak. Det är mer accepterat att använda en sexdocka för sexuella ändamål än för känslomässiga. Levy (2008) förutspår i sin bok ”Sex and love with robots” att människor i framtiden kommer att ha känslomässiga relationer med robotar och programmerade sexdockor. I hans resonemang är de tekniska lösningarna och tillgänglighet faktorer som måste komma ikapp. Levy utmanar vår syn på kärlek genom att påstå att kärlek kan vara lika stark vare sig den riktas mot en annan människa eller en robot. Utifrån inläggen i forumet kan man dra slutsatsen att det är både möjligt att känna kärlek och ta emot 28 kärlek från ett objekt. Blizard (2017) förklarar det som att trots att dockor inte är människor kan de simulera alla mänskliga känslor inom sin användare. Dockan är ett figurativt kärl som tar emot den känsla som användaren önskar placera däri. Kärlek kan vara en sådan känsla. Något som forskningen däremot inte uppmärksammar är huruvida normerna för relationer kan komma att förändras i samma takt som den tekniska utvecklingen. Levy (2008) menar att vi behöver diskutera möjligheten att kunna gifta sig med en robot. Detta tas även upp i forumet. Jo, vi har gift oss. Vi har ringar och allt. Vet inte om lagen respekterar vårt äktenskap men det spelar ingen roll för oss. Jag älskar min dockfru. Hon är helt underbar. Inläggsförfattaren är gift med sin docka. Äktenskapet som bekräftelse av en romantisk relation är något som vårt samhälle sedan slutet av 1800-talet uppmuntrat (Laskar 2005). Idag är äktenskapet inget som måste ingås för att leva i en relation. Istället lever många i äktenskapslika förhållanden. Men äktenskapet har fortfarande en stark symbolisk betydelse, med ringarna visar man för andra hur man betraktar varandra. Eftersom vi orienterar oss i landskap som vi känner igen kan ett äktenskap med en sexdocka förstås som en representation av kärleken som inläggsförfattaren känner. Jag köpte min sexdocka för att ersätta min fru som lämnat mig. Hon ser ut som min fru men kommer aldrig att lämna mig. Några inlägg handlar om att införskaffa en sexdocka som liknar en person som lämnat relationen eller som gått bort. I detta citat ersätter sexdockan en fru som lämnat relationen. Vetskapen om att i framtiden inte bli lämnad ger trygghet. Det tar flera år att komma över någon. Det går lättare med en sexdocka som ser ut som henne och det påverkar inte din återhämtning negativt. Det är många i din situation som skulle ta till flaskan istället. Det här citatet är ett svar på ett inlägg som en person som mist sin hustru skrivit och införskaffat en sexdocka som liknar henne. Personen skriver och undrar om det är ok att göra så. Inläggsförfattaren får stöd av flera personer i forumet som inte ser något negativt med att använda en sexdocka som ser ut som den bortgångna som substitut för frun. Att använda ett objekt, format som en avbild av en saknad person för att bearbeta sorg känner vi till från kulturhistorien. I myten om Laodamia har hon en staty av sin avlidna make som hon finner tröst hos (Devlin 2018). Även Kokoschka lever med en avbild av sin före detta fästmö som lämnat honom för en annan man. I hans fall var det en docka som han levde med som om relationen inte tagit slut (Roos 2005). Inläggsförfattaren tar upp att många skulle ”ta till flaskan” i denna situation och då är användandet av sexdocka bättre. Att bearbeta sorg med hjälp av alkohol skulle kunna ses som ett sätt att undvika känslan av sorg genom att bedöva sig. Sexdockans tröst handlar om att falla för en fantasi eller ett minne av en avliden person och återuppleva det. Både sexualitet och alkohol har ingått i maskulina normer kring bearbetning av sorg (Connell 2008). I detta inlägg sätts dessa normer mot varandra.

6.3 Sexualitet på egna villkor I flera inlägg uttrycks erfarenheten av att inte kunna utforska sexualitet tillsammans med en partner. Det uttrycks som olikheter i lust eller som olikheter i preferens av sexuell praktik. Möjlighet till att utforska den egna sexualiteten är ett av sexdockans främsta användningsområden.

29

Det är otroligt befriande att ha exakt så mycket sex du känner att du behöver. Och det är ju bra sex också! Flera inläggsförfattare definierar sex med sexdocka som något annat än att onanera. I citatet ovan tas detta för givet. Sex med sexdocka upplevs till och med som bättre än sex med en levande människa och som något annat än onani. Jag har inte onanerat en enda gång sen jag köpte min docka. Denna inläggsförfattare skiljer onani och användande av sexdocka så pass mycket att det beskrivs som två helt åtskilda ting. Nej, har man väl provat på en sexdocka så är det svårt att vara utan. Jag har haft min docka i snart ett år och det är första gången i mitt liv jag har känt mig helt tillfredsställd hela tiden. Innan när man var singel fick jag onanera hela tiden. Kåtheten tas ju hand om men hungern för sex är kvar. Sen när man har en flickvän så blir man tillfredsställd ibland men inte hela tiden. Man hungrar fortfarande efter sex. Jag onanerade nästan lika mycket när jag hade flickvän som när jag var singel. Nu när jag har min docka är jag helt och hållet tillfredsställd hela tiden. Det är en mycket befriande känsla. Citatet beskriver att ha sex med en sexdocka som mer tillfredställande och fyller ett annat behov än onani. Inläggsförfattaren skiljer på ”kåthet” och ”hungern för sex”. Det första går att tillgodose genom onani medan det andra kräver en människa eller en sexdocka. Flera av inläggen beskriver liknande tankar. Jag köpte en docka för jag var så jävligt trött på att runka och jag ville absolut inte skaffa en ny kvinna. Inläggsförfattaren väljer bort en relation till en kvinna men vill inte välja bort det som en riktig kvinna kan ge sexuellt. Med en sexdocka kan samma sak upplevas. Det kan tolkas som att onanin ses som ett mekanisk opersonligt sätt att dämpa en sexuell lust. En sexdocka hjälper personen att tillföra mer i den sexuella aktiviteten. Längre ner i avsnittet beskrivs vad sexdockan tillför som gör att det för användaren blir mer än onani. Onani blir man bara mer frustrerad av. Sex med en sexdocka är inte bara riktigt sex men i de flesta fallen bättre sex än det du får från en kvinna. En sexdocka håller en man total tillfredsställd eftersom hon ställer upp när som helst. Objektet sexdocka laddas med saker som sin ägare finner njutningsfyllt. På så vis tillskrivs sexdockan egenskaper, känslor och personlighet. Ägaren kan uppleva att sexdockan åtrår och har en vilja. I citatet ovan är det sexdockan som ”håller en man totalt tillfredsställd” sexdockan har härmed tillskrivits sexuell lust. Böhme (2014) beskriver detta som att en erotisk blick retoriskt projiceras tillbaka till ägaren. Detta görs i fantasin vid onani och upplevs mycket starkt av personer som använder sexdocka. Andra användare av sexdockor ger inte objektet liv på samma sätt. Jag tycker inte det är en livsstil, mer ett lyxalternativ till att runka. I citatet beskrivs användandet som ett ”lyxalternativ till att runka”. Sexhjälpmedel har på senare tid fått mer och mer kommersiellt fokus. Ett sätt att marknadsföra sexhjälpmedel till kvinnor har varit att förpacka dem med termer som exklusivitet och självförverkligande (Crewe & Martin 2017). Att sexdockan skulle ses som en lyxartikel för att förbättra onani, skulle kunna sägas, följer ett modernt sätt att se på 30 sexhjälpmedel. Flera inläggsförfattare tar upp otrohet i samband med att använda en sexdocka och samtidigt ha en relation med en partner. Runka går ett tag men det efter ett tag svälter man sexuellt. Sexdocka är ett bra alternativ, det är riktigt sex och man behöver inte vara otrogen. Samtidigt som ägaren av sexdockan definierar användandet av sexdockan som något annat än onani är dess status som objekt relevant i frågan om otrohet. Citatförfattaren anser inte att sex med sexdocka kan definieras som otrohet. Sexdockan har en unik mellanposition. Med en sexdocka behöver inläggsförfattaren inte vara otrogen och hotar därmed inte relationen. I Eichenberg m.fl. (2019) studie definierade sexterapeuter användandet av sexdocka som masturbation. Detta inlägg visar att det kan vara en alltför snäv definition av användandet av sexdockor. Empirin visar att sexdockor är mer än masturbation eftersom de kan laddas med innehåll, de kan väckas till liv genom fantasin men de behåller sin status som objekt i relation till en eventuell partner. Jag har varit gift med min fru i snart 20 år och jag saknar sex. Det brukar bli ett par gånger i månaden och kvaliteten är rätt låg. Jag har nu bestämt mig för att köpa en sexdocka. I detta fall ses sexdockan som en lösning på önskan att vara kvar i ett äktenskap men samtidigt vilja ha mer sex än sin partner. Sexdockan blir en lösning på parets olika behov av sexuell aktivitet. Idén om att båda parterna i en relation ska ha en gemensam sexualitet föddes i och med att konvenansäktenskapen ersattes med äktenskapet baserat på romantisk kärlek (Laskar 2005). Med tiden har äktenskapet prövats och idén om gemensamhetens sexualitet går igenom olika pånyttfödslar. Giddens (1995) beskrev följderna av en alltför gemensam sexualitet. Den moderna kulturen, menar han, präglas alltmer av en syn på självförverkligande när det gäller sexualiteten och intimiteten samtidigt som sexualiteten ska levas inom relationer. Kombinationen av att leva i en relation där sexualiteten utgör grundbulten, och kravet på sexuellt självförverkligande, leder till osäkerhet i relationer. Utbytbarhet blir då en lösning när det sexuella självförverkligandet misslyckas. I citatet ovan beskrivs en motsats till Giddens syn på den moderna relationen. Sexualiteten är inte det som håller ihop relationen utan parets skillnader i sexuell lust löses med hjälp av en sexdocka. Ju äldre jag blir känner jag att jag får allt svårare att få utlösning. Extra svårt när jag har sex med min sambo som också åldras. Vara otrogen med en annan kvinna. Nej, det känns inte rätt. Sexleksak, ja varför inte. Hellre stöder jag sexleksaksindustrin, än att gynna sexhandelsindustrin. I detta inlägg beskrivs svårigheter med sexualitet kopplat till åldrande. På något vis kan sexdockan användas för att lösa dessa problem. Inläggsförfattaren ser sexdockan som en bättre lösning än att ha sex med någon annan än sin sambo eller att köpa sex. Inläggsförfattaren vill behålla sin relation och hanterar ett sexuellt problem via sexdockan. Nästa citat visar att sexualitet med en sexdocka kan ge användaren ett större fokus på den egna njutningen. Jag gillar att man inte behöver oroa sig över att hon ska känna sig bra. Jag bara kör på exakt hur jag vill och kommer när det är perfekt. Orgasmerna blir mer intensiva i en sexdocka än en riktig kvinna.

31

Att inte behöva oroa sig för hur den andre parten upplever den sexuella aktiviteten gör att inläggsförfattaren helt och hållet kan koncentrera sig på sin egen njutning. Kravet att prestera i sexuella situationer beskrivs som vanlig. För män är normen att vara den som initierar och är aktiv när det gäller sexuell aktivitet (Elmerstig et al. 2017). Citatet kan tolkas som att när personen slipper krav på prestation så känns orgasmerna mer intensivt, sexualiteten är helt på egna villkor. Flera inlägg handlar om att vara den personen som har mer lust än sin partner. Jag har alltid haft mycket höga sexbehov. Kvinnor jag har varit med har aldrig orkat med min sexaptit. Jag behöver sex minst två gånger om dagen. Jag köpte nyligen en sexdocka. Nu har jag hur mycket sex jag vill. Förhållanden med kvinnor fungerar inte för mig för jag vill uppenbarligen ha för mycket sex. Att vara den som har mer lust än sin partner beskrivs som problematiskt och kan bidra till att förhållanden inte fungerat. För denna inläggsförfattare blir sexdockan en lösning på en hög sexlust som tidigare partners ”inte orkat med”. Jag använder min sexdocka flera gånger i veckan. Med en vanlig kvinna får du bara ett sådant sexliv på semestern. I vanliga fall är hon trött efter jobbet har huvudvärk eller mens. Jag skulle klara mig bra ifall jag hade sex en gång om dagen men min docka vill ju när som helst så varför inte ta för sig. I citatet problematiseras frågan kring hur mycket sex man behöver och möjligheterna att få det. Inläggsförfattaren beskriver de nyanser som kan finnas i vardagen och jämför med hur sexualitet kan uppträda under semestern. Med sexdockan behöver inte författaren anpassa sig till en partners önskemål om sex. I och med sexdockan menar författaren att uppsatta sexualitetsbehov har överskridits. Från att ha varit den parten i ett förhållande som haft mest lust (höglustaren) till att bli jämlik med dockan upplevs som positivt. Författaren går från att vara en samlagsräknare till att bli förförd av omåttlig lust. Den erotiska blicken innehåller således förmågan att skapa egna sexuella rum. I dessa rum kan åtrå reflektera tillbaka till sin ägare i form av lust. Sexdockan har därmed laddas med erotisk energi genom den åtrå som ägaren känner för den. Böhme (2014) beskriver projektion av lust: ”The whole thing is an act of projection and yetmore than just a projection: for I get the projected desire back as lust”. (Böhme 2014 sid. 360.) Genom att projicera åtrå till dockan studsar det tillbaka till avsändaren som lust. Inläggsförfattaren upplever då att sexdockan har en egen lust och att den vill när som helst. Nästa inlägg handlar om upplevelsen av att vilja ha mer sex än sin partner. Även om man är gift eller har en sambo så är sexlivet alltid en kamp för nästa dos. Det är en kamp som man blir utmattad av. Denna inläggsförfattare beskriver hur det är att vara den som önskar mer sexuell aktivitet i termer av ”kamp” samt ”nästa dos”; ord som associeras till missbruk och beroende i relation till sin sexualitet. Begreppet sexmissbruk är omdiskuterat på flera plan. I masteruppsatsen ” Sexmissbruk eller diagnosmissbruk? - En diskursanalys av begreppet sexmissbruk” redogör Jakobsson (2013) för begreppets uppkomst och användning. Begreppets problematiska natur uppkommer i relation till begreppet normalitet. Vad är en normal sexuell lust eller sexuell praktik? Definitioner av sådan art är svåra att studera och sätta referensramar kring, frågan är också om sådana definitioner skulle ses som önskvärda. Diagnosen togs inte med i DSM 5 med anledning av att relevant forskning inom ämnet ej existerade. Sexmissbruk som diagnos finns

32 således inte. Trots detta används begreppet flitigt i media. Där begreppet sexmissbruk jämställs med missbruk av droger och alkohol. Sexualiteten ses som något som personen inte kan få nog av det vill säga ett beroende. Genom att använda sig av begrepp från missbruksrörelsen ses tillståndet som en sjukdom istället för ett omoraliskt felsteg (Jakobsson 2013). Citatförfattaren skriver att ”det är en kamp man blir utmattad av”. Sexualiteten har blivit något som föregås av en kamp. Genom att använda termer som associerar till diskursen kring sexberoende låter författaren oss förstå smärtan i att vara den med högre lust än sina partners. Sexualiteten blir som ett slags beroende eftersom den måste utkämpas för att få, likt en missbrukare som behöver få tag på sin drog. En grej som jag älskar med min sexdocka är att hon går med på absolut vad som helst i sängen. Om man har en flickvän eller fru och vill prova på något konstigt så får man tjata och be och så får man kanske prova det. Med en sexdocka är det bara att köra på. I flera inlägg beskriver författare frustrationen och maktlösheten med att vara den person i relationen som vill ha mest sex. Att vara höglustaren eller den som önskar andra sexuella praktiker än sin partner upplevs som att befinna sig i underläge. Den andre framställs som den som har makt eftersom den avgör när sexuell aktivitet ska ske samt hur sexet ska se ut. Sexualiteten kantas då av kompromisser, förhandlingar och tjat. I längden kan detta förhandlingsläge skapa frustration och ilska. I citatet ovan berättar författaren om sin frustration och sitt tjat på partners för att få pröva en sexuell aktivitet. Med sexdockan undviks sådana förhandlingslägen vilket upplevs som befriande och ett sexuellt experimenterande möjliggörs därmed. Jag funderar aldrig på hur jag ska hitta någon att ha sex med. Jag funderar aldrig på hur jag ska få frun att gå med på något sexuellt. Jag känner mig lugnare än innan. Författaren beskriver att ett lugn infinner sig när förhandlingarna och maktkampen kring sexualiteten lägger sig. Sexdockeanvändandet leder i detta fall till en parrelation befriad från sexuell maktkamp. Det är du som kontrollerar sexlivet nu. Du är inte slav till någon kvinna längre. I citatet beskrivs hur den sexuella maktrelationen mellan höglustaren och låglustaren bytt roller genom sexdockan. Partnern (låglustaren) har tidigare setts som en person som kunnat utnyttja sin position genom att undvara sex. I citatet ovan beskrivs underläget som att vara en kvinnas slav. Kvinnan har den sexuella makten i och med att hon har mindre sexlust. Genom sexdockan har inläggsförfattaren återfått en känsla av att få tillbaka makten över den egna sexualiteten och därmed även kontrollen över den.

6.4 En hemlighet jag vill berätta om… När vi orienterar oss följer vi kartor som vi känner igen. Dessa kartor innehåller även osynliga linjer som markerar gränser och överträdelser (Ahmed 2006). Användandet av en sexdocka upplevs av många informanter som en överträdelse som kan få påföljder. Därför behöver den i många fall hållas hemlig. Användarna har olika strategier för att hålla sexdockan hemlig. I forumet ger de varandra tips på hur man kan gömma den. Jag har min upprullad i ett täcke i sängen, ser ut som en stor kudde, perfekt gömd och lätt och snabb att ta fram.

33

Berättelserna i forumet som handlar om hur man gömmer sin sexdocka kan ses som ett sätt att avslöja sig. Något som behöver hållas hemligt för personerna i den närmaste omgivningen avslöjas istället för okända läsare. Avslöjandet sker i forumet för att där finns andra kartor att orientera sig i. I forumet accepteras användandet av sexdockor vilket får inläggsförfattarna att berätta. Att berätta om sin hemlighet innebär att få tillträde till en grupp och känna samhörighet med andra som också använder sexdockor. Men att berätta om gömställen är likväl att definiera vilka överträdelser som görs. Nätforum har sedan internets tidiga start haft en viktig funktion för sexuella minoriteter. I nätforumet är det möjligt att synliggöra för andra det som inte kan synliggöras för alla. Att avslöja sig skulle kunna innebära att erkänna eller att komma ut inför en folksamling med likasinnade. I nätforumen kan steget mellan en privat fantasi och ett utlevande vara omedelbart på grund av dess trygga konstellation (Ross 2005; Plantin & Månsson 2012 ). Jag har min på vinden. Jag sätter på henne där också, det är lättast så. Lite kallt på vintern men jag har en elvärmare där uppe också. Jag har henne upprullad i ett lakan och en gammal matta. När jag är själv hemma sticker jag upp där och rullar ut henne. Det har hänt att frun har kommit hem tidigare än planerat och då får jag avbryta och det är helt ok att jag kommer ner från vinden när hon kommer in genom dörren, jag var uppe och hämtade något, inga problem. Sexdockan behöver hållas hemlig inför inläggsförfattarens partner. Varför partnern inte skulle acceptera sexdockan ges inget svar på i inlägget. Jag tolkar det som att det för inläggsförfattaren är något självklart som därför inte behöver uttalas. Det beskrivs som en okomplicerad procedur att gömma sexdockan på vinden. Hemlighållandet inför frun är givet och självklart. Återigen gör sig det moderna äktenskapets grundantagande om en gemensam sexualitet sig påmind (Laskar 2005). För inläggsförfattaren är det självklart att frun behöver hållas ifrån sexdockan. Hemlighållandet utgör inte enbart att personen använder en sexdocka utan att personen har en sexualitet utöver den gemensamma. Den gemensamma sexualiteten är den som enligt de givna vägarna är den accepterade sexualiteten. Om hon hittar dockan gör hon antagligen slut. I citatet ovan beskriver inläggsförfattaren rädslan för att relationen ska ta slut ifall sexdockan hittas. Även här utelämnar författaren anledningen till att sexdockan skulle hota relationen. Det tas som en självklarhet i forumet att sexdockor inte accepteras av en kvinnlig partner. För andra är det mer accepterat att ha en sexdocka varför denna inte behöver hållas hemlig. Jag håller inte min sexdocka hemlig. Varför ska jag göra det? Jag har visat den för mina vänner. Alla är väldigt nyfikna. Jag har inte upplevt något negativt av att inte hålla min docka hemlig. Inläggsförfattarens vänner reagerar med nyfikenhet istället för dömande vilket andra inläggsförfattare beskriver som något de är rädda för. I ett av de få inlägg med en kvinnlig (min tolkning) avsändare beskrivs ett exempel då sexdockan inte skulle behövas hållas hemlig men där hennes partner gjort det ändå. Min man har en sexdocka och han har ingen aning om att jag vet om att han har en. Du har rätt, dockan förstärker vårt förhållande. Jag vet att han inte jagar andra fruntimmer. Han har sin docka gömd i källaren i en stor låda under en massa andra lådor som han lyfter av så han kan komma åt sin docka.

34

I inlägget har (frun) vetskap om sexdockan och är positivt inställd till den. Trots det väljer inläggsförfattaren (frun) att inte tala om att hon känner till sexdockan till sin partner. Tystnaden kring sexdockan är således ömsesidig vilket gör att den förblir onämnbar. Jag köpte min docka eftersom jag inte ville vara ensam längre. Det är hemskt deprimerande att vara ensam, folk tar livet av sig för guds skull, det är ett riktigt problem. Jag löste det genom att köpa en docka. Det har hjälpt oerhört mycket. Jag är inte deppig längre. Det finns jättemycket ensamma människor som skulle behöva en docka. Det skulle vara skönt om man kunde vara mer öppen om det här men det är ok, jag har dockan hemma och tar inte ut henne i allmänheten. Hon gör mig lycklig och jag skiter i vad folk tycker om att jag har en docka. Författaren till citatet poängterar negativa aspekter av att inte kunna prata öppet om användandet av sexdockor. Sexdockan har haft en stark positiv inverkan på dennes liv, termerna ”depression ”och ”självmord” uttrycks innan sexdockans inträde i dennes liv. Utifrån den egna erfarenheten av att ha mått psykiskt dåligt finner författaren det synd att inte kunna hjälpa andra ensamma människor genom att vara öppen med sin erfarenhet. Författaren skriver även att den behöver strunta i andras eventuellt negativa åsikter för att kunna låta sig vara lycklig. Jag tror inte dom flesta tjejer tolererar att du har en sexdocka. Jag har en sexdocka men min tjej har ingen aning att jag har en. Om hon får reda på det så får jag antagligen välja. Men ja, dockor är skönare. Det är bäst att ha båda men om jag var tvungen att välja så beror det på hur snäll tjejen är. Inläggsförfattaren antar att dennes tjej inte skulle acceptera sexdockan. Antagandet baseras på något som för författaren är så pass självklart att det inte behöver skrivas ut. Empirin visar att många inläggsförfattare upplever att de behöver hålla sexdockan hemlig och att den upplevs som icke accepterad av samhällets normer. Däremot beskrivs det inte varför eller hur detta kommer till uttryck. Rubin (1984) konkretiserar oönskad sexualitet genom att placera den i en värdehierarki. Sexualitet med sexdockor kan sägas tillhöra den yttre cirkeln, det vill säga den icke accepterade sexualiteten. Användandet av en sexdocka passar inte på grund av dess icke reproduktiva förmåga samt att det utförs tillsammans med ett sexhjälpmedel (a.a). I berättelserna kring hemlighållandet av sexdockor framkommer även en slags begreppsförvirring som påverkar tystnaden. Att inte kunna sätta ord på vad användandet av en sexdocka är för något verkar göra att den behövs hemlighållas mer. Två inläggsförfattare undrar om användandet av en sexdocka bör definieras som otrohet. Jag har en vrå i källaren som frun aldrig går in i och jag tänker ha dockan där. Jag har sexbehov som min fru inte längre fyller. Är jag otrogen om jag gör såhär eller inte. Jag har en fråga som jag skulle vilja ha svar på från kvinnor som läser det här. Om jag är gift och har en sexdocka som jag har sex med på sidan om tycker ni jag är otrogen? För den ene inläggsförfattaren är det viktigt att få svar från andra kvinnor i forumet. Kanske beror det på att diskussionen redan tagits upp under föregående inlägg och då svarats av personer som troligtvis definierat sig som män. I svaret på inläggen görs olika definitioner av att ha sex med en sexdocka:

35

Om det inte är otrohet att onanera så är det ju heller inte otrohet att knulla en sexdocka. Jag tycker det är ok. Nej du är inte otrogen! Tjejer har dildos och vibratorer medan män har fleshlights och ibland dockor Här ses användandet av sexdockan enbart som onani med ett sexhjälpmedel vilket således inte ska betraktas som otrohet. Det är väl ingen som har sagt att man inte kan ha flickvän och sexdocka samtidigt. Man onanerar ju ganska flitigt när man har flickvän också. Om hon inte är ok med din sexdocka så håll henne hemlig men behåll henne absolut. Även detta citat definierar sexdockan som ett sexhjälpmedel men tar även upp aspekten att den kanske ändå inte accepteras av en partner. För en annan ses användandet inte som otrohet, men denna ställer sig istället frågande till eventuella relationsproblem kan tolkas in i användandet. Jag tycker inte du är otrogen men ni kanske har problem i äktenskapet om du behöver en sexdocka på sidan. Citatet belyser en norm om att det i ett sunt äktenskap inte behövs annan sexualitet än den som partnerna kan ge varandra (Laskar 2005). Normen kring den gemensamma sexualiteten gör användandet av sexdockan problematisk. För inläggsförfattaren blir det därför naturligt att ifrågasätta huruvida äktenskapet är lyckligt eller ej. Likt idén om att otrohet beror på problem i äktenskapet liknas härmed användandet av en sexdocka som något som kan vara sprunget ur ett relationsproblem. Min fru och jag har en docka som vi leker med ibland. Vi gillar att prova olika saker tillsammans, vi äger varje sexleksak som någonsin uppfunnits tror jag. Vi är sexleksaksindustrins drömpar! Om ni har en bra relation är det ingen risk att en sexdocka kommer mellan er. Min fru och jag kommer närmare varandra med varje ny sexleksak vi skaffar. Här visar författaren till detta inlägg på en tydlig definition av sexdockan som en sexleksak vilket inte äventyrar relationen till partnern. Tvärtom förstärks den genom experimenterande med sexualiteten. Det är således inte sexdockan i sig som ses som ett hot mot relationen utan sexualiteten som enskild angelägenhet. I forumet diskuteras hur användandet av en sexdocka ska definieras. Denna diskussion försöker reda ut huruvida hemlighållandet är nödvändigt eller ej. Ska det betraktas som onani eller som otrohet, frågar sig inläggsförfattarna. Medan onani ses som mer socialt accepterat, även om detta bör ske med diskretion, så är otrohet förbjudet. Orsaken till begreppsförvirringen kan hittas hos sexdockan som objekt. Inläggsförfattarna har tidigare beskrivit att känslan att ha sex med en sexdocka är något annat än att onanera med hjälp av sin egen kropp. Sexdockan ses som något mer än att onanera, det ses som ”riktigt sex” men i relation till att vara otrogen så är det många gånger likställt med onani det vill säga, inte att vara otrogen. Sexdockan behöver hållas hemlig för att den är något mer än ett sexhjälpmedel. Det är mer än ett sexhjälpmedel på grund av alla fantasier som projiceras på sexdockan såsom egen lust och egen agens. Fantasierna kan även vara av en mer relationslik karaktär och därmed betraktas som mer lik otrohet för inläggsförfattarna. En annan aspekt på att otrohet tas upp är faktumet att sexdockan består av en hel kropp. Den liknar en kvinna men är ändå ej det. Kanske upplevs dess tyngd, utseende och material mer hotfullt och därför associeras den till otrohet.

36

6.5 En docka att ta hand om Flera inlägg i nätforumet handlar om hur man bäst tar hand om en sexdocka. Inläggen kommer från personer som ännu inte har införskaffat en sexdocka och från användare som stött på problem. Skötseln av dockan handlar om hygien, hållbarhet men även om vad man ska tänka på inför ett köp och vilka modeller av dockan som är att föredra. Torka henne aldrig med en hårtork efter du har tvättat henne, om det är för hett kan hon smälta lite. Och använd bara vattenbaserade glidmedel, alltså inget vaselin. Också mycket viktigt att inte förvara henne i solljus. En njutning med att ha en sexdocka kan vara att berätta om handhavandet av sexdockan. Inläggen har många gånger en undervisande funktion mellan en erfaren användare i kontrast till en mindre erfaren. Den erfarne berättar om hur sexdockan ska skötas och i samma inlägg berättas om vad den erfarne användaren gjort med dockan. Jag duschar henne aldrig. Jag lägger henne på ett badlakan och torkar av henne med en våt handduk. Sen smörjer jag in henne med lite tvål. Sen tvättar jag av tvålen med en våt handduk. Att beskriva hur man rengör sin docka blir att indirekt berätta att personen använt sin docka så att den behöver rengöras. I citatet kan en erotisk ton läsas in i informationen kring hur sexdockan ska tvättas. Det intima kommuniceras genom termer av hygien och skötseln av sexdockan kan även ses som en erotisk procedur. Det som kan skada henne är om du tappar henne på något skarpt, men det går att laga rätt lätt. Om du inte misshandlar din docka utan hanterar henne som en flickvän så håller hon hur länge som helst. När denna inläggsförfattare delar med sig om råd för att få sexdockan att hålla ges också en beskrivning av vad som ägt rum tillsammans med denna. Möjligheten att behandla sexdockan ovarsamt diskuteras i ordalag som ”lagning”. Handhavandet beskrivs genom motsatserna: ”misshandel” eller ”varsam som med en flickvän”. Författaren öppnar på detta vis upp för att sex med sexdocka kan gå till på olika sätt. Sexdockan kan ha givits olika roller varav flickvänsrollen är en roll som också leder till att sexdockan blir hållbar. Om man sminkat dockan och vill ta bort det vad använder man? Jag är lite osäker på om hon tål vanligt sminkborttagningsmedel. Omvårdnaden av sexdockan handlar också om att göra den fin så att den blir tilltalande för ögat. Inläggsförfattaren eftersöker något sminkborttagningsmedel som fungerar. Ett underliggande motiv till frågan skulle kunna vara att personen hör sig för om det finns andra på forumet som finner njutning i att sminka dockan. Denne inläggsförfattare får flera svar med råd om olika sätt att ta bort smink på. Beskrivningarna av att göra dockan fin har i det empiriska materialet handlat om sexdockor med kroppar av kvinnligt kön. Spraya inte direkt på henne. Spraya i luften över henne och låt det regna ner på henne istället. Det blir bättre på så sätt har jag erfarit. Det är lätt att hitta kläder åt henne på nätet. Storlek ''Small'' passar perfekt. Dockan kom med ett hår men jag har köpt ett antal nya hår åt henne. Det är kul att ändra på utseendet lite ibland. I omvårdnaden av sexdockan beskrivs handlingar som utifrån genusnormer främst är kvinnligt kodade, exempelvis att sminka sig, fixa håret och dofta gott. En kritik mot 37 sexdockor har varit att användandet av sexdockor är ett återupprepande av mannen som skapare av kvinnan vilket bidrar till en objektifiering av kvinnokroppen (Persson m.fl. 2019; Richardson 2016). Det empiriska materialet visar att omvårdnaden av sexdockor är en slags objektifiering av kvinnokroppen. Objektifieringen är dock inte ensidig utan användarna beskriver att de njuter av att tillföra dockorna feminina attribut. I omvårdnaden av sexdockan spelar ägaren till sexdockan (min tolkning är att de oftast är personer som definierar sig som män) minst två roller. Användaren iklär dockan hennes femininitet och sedan en eventuell maskulinitet på sig själv. I flera inlägg är iklädandet av dockans femininitet lustfyllt och ingår i den erotiska njutningen med sexdockan. Jo jag spenderar ganska mycket tid med att klä och pynta henne. Har precis köpt en del sexiga julkläder åt henne. Här berättar inläggsförfattaren om att spendera mycket tid med omvårdnaden av dockan. Dockan används således inte, eller inte enbart, för sexuell penetration utan den fyller ett annat syfte. Att sexdockor används med motivet av att vilja göra den fin och ren understöds i flera studier (Döring & Poeschl 2019; Langcaster-James & Bentley 2018; Su m.fl. 2019). Su m.fl. (2019) tolkar denna önskan om att vilja göra dockan fin som ett sätt för användarna att ge sexdockor en personlighet och ett agentskap. Sexdockan ikläds en roll att spela varvid personen som äger denna kan spela en annan roll. Detta rollspelande är för användare av sexdockor både meningsfullt och lustfyllt (a.a). Till skillnad från en statisk objektifiering av kvinnokroppen såsom Persson m.fl. (2019) och Richardson (2016) föreslår ses ett lekfullt växelspel av roller som spelas ut mot varandra. Objektet för begär kan således sägas vara laddat med en möjlighet att få spela flera roller, och olika kön. En erfarenhet av att använda en sexdocka är möjligheten till ett sexuellt utforskande som innehåller att iklä dockan sin femininitet. Att som man iklä dockan femininitet kan även tolkas som att sexdockan möjliggör en omvårdande maskulinitet, något som traditionellt sett inte ingår i normerna kring manlig sexualitet (Connell 2008). Associationen till barnets lek med dockor gör sig tydlig i omhändertagandet och rollspelandet. Barns docklek har tolkats som en förberedelse för vuxenblivandet genom att leka och undersöka kopplingen mellan anknytning och frigörelse (Blizard 2017). Inläggsförfattarnas dockintresse kan ses som en del av ett erotiskt rollspelande i vilken normer för sexualitet tillåts spelas ut mot varandra. Likheterna mellan barnets docka och vuxendockan kan sägas representeras i tillblivelsen av barbiedockan. Medan barbiedockan symboliserat flickans inträde genom leken till vuxenvärlden såldes hennes föregångare ”Blid Lilly” till vuxna män tillsammans med en uppsättning kläder som en sexuell gimmick (Ferguson 2010). Barnets lek ock sexdockeanvändarens lek liknar varandra när det gäller att använda sin fantasi genom att iklä dockan olika roller. Medan barnets lek är en förutsättning för utveckling ses rollspelande vuxna med mindre blida ögon. Ramarna för sexuella uttryck aktualiseras i frågan kring rollspelande med en docka. Historiskt har fantasins element inom erotiken setts som ett hot (Laqueur 2003; Laskar 2005). I Rubins (1984) värdehierarki kan även denna uppdelning skönjas. En heterosexuell inomäktenskaplig sexualitet gives som den tillåtna. Men för att denna sexualitet ska vara barnaalstrande är det av vikt att den begränsas till den sexuella handlingen som kan uppfylla detta mål, det penetrerande samlaget. Sexualitet blir således avskalat andra erotiska element. Sexhjälpmedel, BDSM, och viss pornografi kan ses som sexualitet som rör sig utanför gängse normer för hur sexualitet ska se ut och som framkallar en inre erotisk upplevelse som är utanför den romantiska idealbilden. Användandet av sexdockor är mer än bara sex menar Döring & Poeschl (2019), Langcaster-James & Bentley (2018) och Su m.fl, (2019). Denna studies empiriska

38 material visar också att sexdockeanvändare använder dockor till mer än samlag. Men diskussionen kring vad sexualitet är saknas i tidigare studier. För att hävda att sexualitet enbart handlar om penetration är att ge det en alltför snäv kostym som baseras på bortsorteringen av andra erotiska element. Användandet av en sexdocka innehåller bland annat erotisk lek, rollspelande och ger fantasin flöde, något som också bör ses som sexualitet. I några av inläggen kommenteras omvårdnadsintresset av sexdockan såsom en fetisch. Jag har bara haft min docka i ett par veckor ännu men har redan hunnit lägga mera pengar på kläder till henne än vad jag har lagt på kläder till mig själv under hela året. Fetisch trodde anonym i trådstarten, japp det kan man lugnt säga utan att överdriva. Fetischen i detta fall handlar om att njuta av att köpa kläder till dockan. Fetischen är således inte enbart dockan som objekt, utan kan även inkludera saker runt omkring dockan som exempelvis kläder och accessoarer. Fetisch som begrepp verkar ha kommit undan historiens försök till medikalisering. I citatet används begreppet som ett sätt att förklara ett visst sexuellt eller erotiskt intresse. (Böhme 2014; Smith 2013). I nästa inlägg eftersöks stay-ups till en sexdocka. Jag undrar om nån har nåt tips var man kan köpa smala stay-ups till en docka 158 standardkropp? Sexdockan beskrivs med längd och kroppstyp. (Standardkropp är en benämning som används i hemsidans försäljningsdel och innebär en viss modell med timglasformad kropp. 158 anger dockans längd.) I de två första temana, ”Olyckliga relationer” och ”Ofrivillig ensamhet” gör inläggsförfattarna kopplingar till människor då de diskuterar sexdockor. Sexdockan kan sägas komma ur erfarenheter av relationer och ur önskan om att inleda relationer. Under temat ”en docka att ta hand om” är språket koncentrerat till dockan som objekt. Exempelvis diskuteras sexdockors tyngd, skillnader i olika material och fördelar med de olika modellerna. Jag älskar stora bröst! Jag valde en jättebröstmodell eftersom jag älskar stora bröst. Hon har de underbaraste brösten i världen. Jag är jättenöjd med min jättebröstade docka. Absolut underbar är hon. De bästa dockorna med stora tuttar är 153cm dockorna med extra kurvor. Utöver perfekta tuttar har de också perfekta rumpor. Jag gillar både stora tuttar och stora rumpor. De är lite tunga pga sina stora rumpor antar jag men fan vad läckra de ser ut. Jag har själv en med normalkropp men jag funderar på att köpa en till och då blir det antagligen en 153a med extra kurvor. Har inte bestämt mig än. Sexdockor kan skapas helt enligt köparens önskemål. Möjligheten att skräddarsy sin sexdocka är något som framställs som positivt och är en del av den erotiska leken. Flera inlägg berömmer sexdockans utseende. Den anses överträffa verkligheten. Sexdockor är ju snyggare och sexigare än de flesta kvinnor. Man kan väl säga att de är orealistiskt vackra och sexiga men so what!!! Min docka är mycket snyggare än den snyggaste kvinnan jag någonsin varit med, så det är klart att jag är mer attraherad av min docka. Inläggsförfattarna beskriver sina dockor som ”snyggare” och ”sexigare” än kvinnor. Sexdockans oslagbara utseende är något som av Persson m.fl. (2019) och Richardson (2016) ses som en objektifiering av kvinnokroppen. En sådan slutsats innebär att man

39 vill att kvinnor ska se ut som dockor. Men citaten kan även läsas med ett fetischistiskt öga, vilket innebär att de är attraktiva just för att de inte är kvinnor. Detta ”orealistiskt vackra” gör att fantasin väcks till liv. Ockman (2011) menar att barbiedockan kan sägas befinna sig i utrymmet mellan ideal och realism vilket bidrar till en möjlighet att fantisera mycket likt verkligheten. På samma vis kan sexdockan i dessa fall fungera som en katalysator för fantasi genom att för dessa inläggsförfattare vara ”orealistiskt vackra” och ”snyggare än den snyggaste kvinnan”.

7. DISKUSSION Denna studie belyser människors erfarenheter av att använda sexdockor. Empirin är hämtad från ett nätforum vilket ger en inblick i vilka tankar och erfarenheter användarna har kring sitt användande. Frågeställningarna som studien svarat på är: vilka motiv har inläggsförfattarna för att använda sexdockor? Hur upplever inläggsförfattarna det att ha en sexdocka? Samt vilken mening ger inläggsförfattarna användandet av sexdockor? I analysen framträder flera olika faktorer som leder till användandet av sexdockor. Dessa erfarenheter har mynnat ut i fem teman. De två första temana, ”Olyckliga relationer” och ”Ofrivillig ensamhet ” ger en inblick i hur användarna har förhållit sig till relationer i sina liv. I båda dessa teman används sexdockor istället för att inleda varaktiga eller tillfälliga relationer med en eller flera partners. I det första temat träder negativa erfarenheter av relationer fram och i det andra temat framträder erfarenheter av ett ofrivilligt singelskap. Användandet av sexdockor har således under dessa två rubriker relationella orsaker. Dessa två temana berör konflikter som de anser ett modernt relationsskapande konfronteras med. I inläggen ses föreställningar om den romantiska parrelationen många gånger som given och självklar. Samtidigt uttalas flera svårigheter med att ingå och leva i sådana relationer. Trots svårigheterna med upprätthållandet av kärleksrelationer utifrån normen, kritiseras dessa ej ur ett normkritiskt perspektiv. Den romantiska kärleken där parterna ska uppfyllas och helas av varandra ses många gånger som något eftersträvansvärt men svårt att upprätthålla i det verkliga livet. Istället för att kritisera formen eller normen för relationer, uttalas självkritiska och ibland aggressiva historier kring de personliga misslyckandena på relationsfronten. Tonen kan i vissa fall verka föraktfull mot kvinnor. Detta stämmer väl in på hur Connell (2008) beskriver kraven på män, utifrån teori om en hegemonisk maskulinitet som innebär mäns överordnade position gentemot kvinnor. Den manliga sexualiteten ses som medfödd driven och aggressiv. Men den hegemoniska maskuliniteten strävar också efter att urskilja sig från homosexualiteten. Sex ska ske mellan man och kvinna vilket innebär att maskulinitetsidealet således möter upp idealet om kärleksrelationen. På så vis kritiseras inte normen trots att relationerna är svåra att upprätthålla och många gånger leder till känslor av ensamhet. Med Ahmeds (2006) queerfenomenologiska teori kan detta beskrivas som att inläggsförfattarna är medvetna om och delvis accepterar, den väl intrampade vägen som heterosexuella kärleksrelationer innebär. Samtidigt kantas denna väg av anpassning, som för inläggsförfattarna ibland upplever, som kvävande. Även de inläggsförfattare som lever i ett ofrivilligt singelskap upplever att vägen till en relation kräver en slags anpassning som de i sin person inte lyckats uppfylla. De samhälleliga normerna för kärleksrelationer finns hos inläggsförfattare som en bakgrundsridå, när en ny väg leder dem till en alternativ relation med en sexdocka. Ahmed (2006) menar att människan kan 40 följa givna stigar eller välja att trampa in nya obekanta stigar. Men våra förståelseramar håller sig ändå inom det som känns bekant. Vi orienterar oss i en omgivning som vi känner igen. Och vi håller oss inom det som är familjärt (a.a). När personer i forumet använder en sexdocka, förhåller de sig till den värld som är bekant för dem. Således kommer relationen till sexdockan att likna en relation till en verklig partner men även utgöra ett alternativ då de givna vägarna upplevts för obekväma och svåra att följa. I inläggen ses ett spann av olika relationsberättelser. Några berättelser beskriver förälskelse och kärlek till sin sexdocka. Illouz (2016) har ur ett sociologiskt perspektiv studerat människans förmåga att genom fantasin frammana kärlekskänslor för objekt. Hon menar att vi i nutid, och i västerlandet, fäster oss vid frågan om kärlekens äkthet just av orsaken att vi vet att den så lätt kan fantiseras fram. Fantasin kan på så vis bli problematisk om objektet för begär inte passar de kulturella föreställningarna av vad begär ska riktas mot (a.a). Ur ett historiskt perspektiv har människans förmåga till sexuella fantasier setts som problematiska och icke önskvärda. Fantasierna sågs även då som hot mot den romantiska kärleken, främst var det rädslan för homosexualitet. De sexuella fantasierna hindras genom att arbeta förebyggande mot onani (Laskar 2005). Ur ett kulturhistoriskt perspektiv kan myten om Pygmalion och myten om Laodamia tolkas som berättelser om sådana förmågor att ”väcka till liv” med hjälp av ett objekt och människans inneboende fantasi (Devlin 2018; Ferguson 2010). Konstnären Oskar Kokoschka visar också genom sitt konstprojekt att objektet för begär kan ges liv och att känslor kan uppkomma ur denna handling (Roos 2005). Denna studie visar att användare av sexdockor kan känna djupa känslor såsom förälskelse och kärlek vilket vittnar om vår fantasis förmåga. En förmåga som fortfarande inte anses vara helt socialt accepterad men som inte bör ses som ny eller unik för sin tid.

I Eichenberg m. fl. (2019) studie anser de intervjuade sexterapeuterna att sexdockor inte kan användas i behandlingsarbetet vid relationella problem och tillitsproblematik. Min studie visar att sexdockor används av personer som själva beskriver svårigheter med relationer och relationsskapande då detta upplevs kräva en allt för stor anpassning. Dessa personer använder sexdockor istället för att inleda en varaktig eller tillfällig relation. Många upplever att detta förbättrat deras livskvalitet i och med att de har färre ensamhetskänslor. Utifrån resultatet i denna studie har sexualterapeuter en unik möjlighet att samtala kring relationella problem och tillit i relation till sexdockor. Detta innebär inte att uppmuntra till att ersätta relationer till levande personer utan att öppna upp för samtal. Huruvida den behandlande terapeuten kan föreslå en sexdocka som behandlingsmetod är inget denna studie har undersökt. Dock kan det utifrån studiens resultat sägas att sexdockor används av relationella orsaker vilket professionella personer som arbetar med sexualitet bör vara uppmärksamma på. I mötet med en person som använder sexdocka kan ett behov av att få tala kring svårigheter med relationer och relationsbildning finnas.

Under temat ”Sexualitet på egna villkor” tar inläggsförfattarna upp möjligheten att få förverkliga den sexualitet som de fantiserat om. Det handlar om att få sex när de vill ha sex, att få experimentera med olika sexuella praktiker samt att inte behöva kompromissa med en sexpartner. Att ha sex med sexdocka innebar att få dessa önskningar tillgodosedda. Det beskrivs även att sex med sexdocka är något annat, något bättre eller något lyxigare än onani vilket tolkas som att personerna lägger mer innehåll i dockan än enbart ett hjälpmedel. Detta bekräftas i Böhmes (2014) resonemang kring fetischism och sexualitet som innebär att objekt kan laddats med mänskliga egenskaper och

41 känslor. Objektet hjälper användaren att frammana fantasin. På så vis upplevs sex med sexdocka som något bättre än onani.

Hemlighållandet av dockan är en förståelse av normbrottet som beskrivs under temat ”En hemlighet jag vill berätta om…” Här beskrives tabut och stigmat som upplevs i relation till sexdockor. Forumet innehåller många frågor och svar kring hur man på bästa sätt förvarar sexdockan så att inga obehöriga får syn på den. Hemlighållandet av sexdockan tar ett stort utrymme i forumet. Men nätforumet fungerar även för att lösa frågor kring om hemlighållandet är nödvändigt. Eftersom användandet av sexdockor kan vara svårt att definiera, vänder inläggsförfattarna sig till nätforumet med sina frågor. Är det att vara otrogen? Behöver sexdockan gömmas? En känsla av desorientering infinner sig. Daneback (2012) och Ross (2005) skriver om att sexuella minoriteter använt nätforum sedan internets tidiga uppkomst. Forumet kan ses som ett tryggt och säkert rum för inläggsförfattarna att diskutera dessa frågor med varandra. Önskan om att tala om sina gömställen tolkas som en önskan om att vilja avslöja sig eller åtminstone leka med tanken om att avslöja sig. Genom samtalet kan förtryckta känslor eller känslor av skuld och skam delas vilket kan verka neutraliserande och normaliserande. Delandet av dessa erfarenheter ger en möjlighet att bli mindre ensam, accepterad, att få tillhöra och bli förstådd. Under temat ”En docka att ta hand om” visas exempel på att sexdockan används för andra ändamål än för penetrerande samlag. Under denna rubrik beskriver inläggsförfattarna hur de tar hand om dockan för att förlänga dess livslängd, hur den ska rengöras samt hur man gör den fin. Det kan sägas handla om en slags omvårdnad av sexdockan. En annan del av temat handlar om att tillfoga dockan feminina attribut vilket innebär att sminka den, byta hår på den samt parfymera den. En slags lekfullhet återfinns i berättelserna om att ta hand om sexdockan vilket kan tolkas som att det tillför en slags erotisk njutning i att få tillfoga dockorna femininitet samt att få ta hand om den. På så vis kan en erfarenhet av användandet av sexdockor vara ett sätt att utforska traditionella roller av femininet respektive maskulinitet genom att gestalta dem. Under temat tas även frågan om vad som kan betraktas som fetisch upp. Samtidigt som själva dockan kan betraktas som en fetisch (Smith 2013) så kan även delar av omvårdnaden av denna ses som det. Till skillnad från de två första temana som handlar om ”en docka att ta hand om”, om att ha en sexdocka istället för en relation så visar temat, att sexdockan även används för att den inte är människa utan ett objekt. Sexdockan är inte ett substitut för en relation utan ett lustfyllt objekt i sig. Ett objekt som ger lust i sin egenskap av icke-människa.

En frågeställning som varit aktuell vid analysen i studien har varit hur jag bör förhålla mig till inläggsförfattarnas kön. Mitt ställningstagande har varit att en person bör få möjligheten att själv definiera sitt eventuella kön samt vem/vilka man har sex med och attraheras av. Detta förhållningssätt använder jag mig av vid analysen av de enskilda inläggen. Däremot behöver jag göra en annan bedömning utifrån textmaterialet i stort. Den generella bedömningen är då att många men inte alla användare av sexdockor i studien underförstått definierade sig som män som sexuellt många gånger tänder på kvinnor. Detta baseras på språkliga hänsyftningar. Att inte göra denna bedömning skulle leda till ett slags förbiseende som också skulle kunna ses som en förvanskning. Denna slutsats bekräftas av andra studier som visat att majoriteten av personer som äger sexdockor definierar sig som heterosexuella män. Även utbudet och försäljningen av sexdockor pekar på att det är sexdockor med bröst och vulva som säljs till heterosexuella män (Döring & Poeschl 2019). 42

8. AVSLUTANDE KOMMENTAR

Analysen visar att motiven till att använda en sexdocka är vitt skilda. Att studera erfarenheter av sexdockor har visat sig vara att studera mänsklig sexualitet i relation till objekt och relationer. För även om fokus ligger på objektet sexdocka är de parallella berättelserna som leder inläggsförfattarna dit högst mänskliga och levande. Det är ägaren till sexdockan som ger dockan mening och fyller den med en intention. Denna intention kan antingen närma sig väl kända relationsmönster eller avlägsna sig ifrån dem. Ett flertal gånger visar analysen att erfarenheter av sexdocka inte enbart är sexuella. Langcaster James & Bentley (2018) menar att eftersom sexdockan kan innehas för icke sexuella ändamål föreslår de att sexdockans namn ändras till, allodoll, ett namn som inte enbart anspelar till sex. På så vis menar författarna att stigmat med att använda en sexdocka skulle kunna minskas. Det som saknas i det resonemanget är en djupare förståelse för sexualitet och onani. För om begreppet onani inte enbart innefattade mekanisk självstimulering utan innebar en inre värld av sexuella tankar och fantasier skulle sexdockans vidgade användningsområde inte vara anmärkningsvärt. Laqueur (2003) beskriver en bredare och existentiell definition av onani.

Potentially autarkic solitary sexual pleasure touches the inner lives of modern humanity in ways that we still do not understand. It remains poised between self- discovery and self-absorption, desire and excess, privacy and loneliness, innocence and guilt as does no other sexuality in our era. Laqueur (2003) sid. 420

I denna djupare förståelse av egensex ryms användaren av sexdockors fantasier, rollekar och utforskning av njutning med objekt. Många siar om den programmerbara sexdockans frammarsch (Levy 2009; Su et al. 2019). Som sexolog kan det vara av nytta att möta upp det ökade intresset för sexdockor med kunskap. Denna studie visar på att erfarenheterna av att använda en sexdocka är komplexa, en sexdockeberättelse är en berättelse om lust och åtrå men också om normer och livsvägar. Professionella kan vara en stor hjälp för att minska stigmat av användandet av sexdocka. De kan även bidra med kunskap i mötet med en person som har frågeställningar om dessa. En förhoppning med denna studie är att bidra med ökad kunskap kring erfarenheter hos dem som använder sexdockor. Fortsatta studier kunde fokusera på onanis flerdimensionella karakteristiska för att främja förståelsen av sexualitetens variation och mångfald.

43

9. REFERENSER

Ahmed S, (2006) Queer phenomenology: orientations, objects, others. Durham N.C, Duke University Press.

Ambjörnsson F, (2006) Vad är queer?. Stockholm, Natur och kultur. American Psychiatric Association, (2013) Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5th ed.). Washington, DC Appel M, Marker C, Mara M, (2019) Otakuism and the appeal of sex robot. Frontiers in psycholpgy, 10, 1-11. Aspers P, (2007) Etnografiska metoder. Malmö, Liber. Barker J, (2019) ‘Sculpting Women: From Pygmalion to Vertigo to The Skin I Live In’. Quarterly Review of Film and Video, 37, 299-327. Bellmer H, (2005) The doll. (2nd edition) London, Atlas Press. Blizard D, (2017) The Next Evolution: The Constitutive Human-Doll Relationship as Companion Species. I Cheok A D, Levy D, (Eds) Love and sex with robots: Third International Conference. London, UK, Springer. Böhme H, (2014) Fetishism and culture: A different theory of modernity. Berlin, De Gruyter. Brad P, (2007) Aesthetic Vision and German Romanticism: Writing Images. Rochester, Camden House. Brotto L A, Heiman J R, Goff B, Greer B, Lentz G M, Swisher E, Tamimi H, Blaricom A V, (2008) A psychoeducational intervention for sexual dysfunction in women with gynecologic cancer, Archives of Sexual Behavior, 37, 317–329. Brown R, Shelling J, (2019) Exploring the implications of child sex dolls. Trends and Issues in Crime and Criminal Justice, 570, 1-13 Cassidy V, (2016) For the Love of Doll(s). ESC: English Studies in Canada, 42 1–2. Chatterjee B B, (2020) Child sex dolls and robots: challenging the boundaries of the child protection framework. International Review of Law, Computers and Technology, 34, 22-43.

Cheok A D, Levy D, Karunanayaka K, Morisawa Y (2015) Love and Sex with Robots. I: Nakatsu R, Rauterberg M, Ciancarini P, (Eds) Handbook of Digital Games and Entertainment Technologies. Springer, Singapore

Connell R W, (2008) Maskuliniteter. Göteborg, Daidalos. Crewe L, Martin A, (2017) Sex and the city: Branding, gender and the commodification of sex consumption in contemporary retailing. Urban Studies, 54, 582–599. Danaher J, (2019) Regulating Child Sex Robots: Restriction or Experimentation?. Medical Law Review, 27, 1–23.

44

Daneback K, (2012) "Kärlek och sexualitet på internet - nya samspelsmönster i den flytande moderniteten". I: Plantin L, Månsson S-A, (Red.) Sexualitetstudier. Malmö, Liber. Devlin K, (2018). Turned on - science, sex and robots. UK, Bloomsbury Publishing.

Döring N, Poeschl S, (2019) Experiences With Diverse Sex Toys Among German Heterosexual Adults: Findings From a National Online Survey. Journal of Sex Research, 57, 885-896. Döring N, Pöschl S, (2018) Sex toys, sex dolls, sex robots: Our under-researched bed- fellows. Sexologies. 27, 133-138. Eichenberg C, Khamis M, Hübner L, (2019) The attitudes of therapists and physicians on the use of sex robots in sexual therapy: online survey and interview study. Journal of medical internet research, 21, 1-16 Elmerstig E, (2012) Kropp och psyke i den sexuella upplevelsen. I: Plantin L, Månsson S-A, (Red.) Sexualitetstudier. Malmö, Liber. Elmerstig E, Wijma B, Årestedt K, Swahnberg K, (2017) "Being Good in Bed" - Body Concerns, Self-Perceptions, and Gender Expectations Among Swedish Heterosexual Female and Male Senior High-School Students. Journal of sex & marital therapy, 43, 326–342. Ferguson A, (2010) The sex doll : a history. North Carolina USA, McFarland & Co Inc Publishers. Foucault M, (2002) Sexualitetens historia Bd 1 Viljan att veta, [Ny utg.], Daidalos, Göteborg Giddens A, (1995) Intimitetens omvandling : sexualitet, kärlek och erotik i det moderna samhället. Nora, Nya Doxa. Gilje N, Grimen H, (1995) Samhällsvetenskapernas förutsättningar. (2. uppl.) Uddevalla, Daidalos. Herbenick D, Reece M, Schick V, Jozkowski K N, Middelstadt S E, Sanders S A, Dodge B S, Fortenberry A G, Fortenberry J D (2011) Beliefs about women’s vibrator use: Results from a nationally representative probability survey in the United States. Journal of Sex and Marital Therapy, 37, 329–345. Illouz E, (2016) Sociologiska essäer. Göteborg, Daidalos. Jakobsson R, (2013) Sexmissbruk eller diagnosmissbruk: En diskursanalys av begreppet sexmissbruk. Publikationer från Malmö universitet. >Microsoft Word - sexmissbruk KORRb.docx (diva-portal.org)< (2020-11-27)

James P, (2011) Ovid's Myth of Pygmalion on Screen: In Pursuit of the Perfect Woman (Continuum Studies in Classical Reception) [Elektronisk resurs]. Continuum International Publishing Group Ltd

Johnsdotter S, (2012) Sexualitet och kultur. I: Plantin L, Månsson S-A, (Red.) Sexualitetstudier. Malmö, Liber. Kjørup S, (2009) Människovetenskaperna: Problem och traditioner i humanioras vetenskapsteori. Lund, Studentlitteratur. 45

Langcaster-James M, Bentley G R, (2018) Beyond the sex doll: Post-human companionship and the rise of the “Allodoll”. Robotics, 7, 1-20. Laqueur T W, (2003) Solitary Sex: a cultural history of masturbation. New York, Zone Books. Laskar P, (2005) Ett bidrag till heterosexualitetens historia Kön, sexualitet och njutningsnormer i sexhandböcker 1800-1820. Stockholm, Mordenista. Levy D, (2008) Love + sex with robots: the evolution of human-robot relationships, New York, Harper Collins Publishers

Lieblich A, Tuval-Mashiach R, Zilber T. (1998) Narrative research: reading, analysis, and interpretation. Thousand Oaks, Calif, SAGE Publications Ltd. LoPiccolo J, Lobitz W C (1978) The Role of Masturbation in the Treatment of Orgasmic Dysfunction. Archives of Sexual Behavior, 2, 163-171. Mallén A, (Red) (2017). Kriminologiska metoder och internet. Stockholm, Liber. Merleau-Ponty M, (1997) Kroppens fenomenologi. Göteborg, Daidalos. Möllås H, Carlsson L, (2014) Med hela ditt liv : sexualitet i Bibeln och kyrkan. Örebro, Marcus förlag. Ockman C, (2011) The barbie chronicles: A living doll turns forty. I: Mc Donough Zeldis Y, (ed.) The barbie chronicles: A living doll turns forty. [Elektronisk resurs], Touchstone.

Phillips N A (2000) Female sexual dysfunction: evaluation and treatment. American Family Physician, 62, 127–142. Persson O, Kanakaris Z, Westerstrand J, (2019) Debatt-Sexrobotar. Expressen, publicerad 20 februari. Ray P, (2016) "Synthetik love lasts forever": Sex dolls and the (post?)human condition. Critical Posthumanism and Planetary Futures, 91–112. Richardson K, (2016) Slavery, the Prostituted, and the Rights of Machines Sex Robot Matters. IEEE Technology and Society Magazin, 35, 46–53. Roos B, (2005) Oskar Kokoschka’s sex toy: The women and the doll who conceived the artist. Modernism-Modernity, 12, 291–309. Ross M W, (2005) Typing, doing, and being: Sexuality and the internet. Journal of Sex Research, 42, 342–352. Rubin G, (2011) Deviations: A Gayle Rubin Reeader. London, Duke University Press. Rubins G, (1984) Thinking Sex: Notes for a Radical Theory of the Politics of Sexuality. I: Aggleton P, Parker R, (eds) Culture, Society and Sexuality: a reader. New York, Routledge. Ryan C, Jethá C, (2010) Sex at dawn: how we mate, why we stray, and what it means for modern relationships. New York, Harper Collins Publishers. Smith M, (2013) The erotic doll: a modern fetisch. New Haven Connecticut, Yale University Press.

46

Svedmark E (2012) Att skydda individen från skada: en forskningsetisk balansakt. I: Kalman H, Lövgren V (red.) Etiska dilemman: forskningsdeltagande, samtycke och utsatthet. Malmö, Gleerups. Su N M, Lazar A, Bardzell J, Bardzell S, (2019) Of dolls and men: Anticipating sexual intimacy with robots. ACM Transactions on Computer-Human Interaction, 26, 1-35. Ödman P-J, (2016) Tolkning, förståelse, vetande: Hermeneutik i teori och praktik. Lund, Studentlitteratur.

47