RESERAPPORT

Tävling 2020 ITTF World Tour Platinum, German Open GETEC Arena i Magdeburg, 28/1-2/2 2020.

Domare: Rebecca Bergfeldt (Eskilstuna)

Klasser: Dam- och Herrsingel (bäst av 7 set), Dam-, herr- och mixeddubbel (bäst av 5 set). Knock-out matcher från början till slut.

Resa Reste dag före tävlingsstart med bil (pga inställt tåg) från Eskilstuna till Arlanda för flyg till Berlin där det sedan fortsatte med tåg till Magdeburg via ett byte i Potsdam. Samma tur för hemresan. Det fungerade smidigt om än en smula tidskrävande. Som en av de på förhand uttagna finaldomarna hade jag flyg- och tågbiljett bokad och betald av arrangören. Egen utgift blev med andra ord endast bilresa och långtidsparkering.

Ditresa: Start klockan 06, framme 15. Hemresa: Start klocan 08, framme kl 16:30

Inkvartering InterCityHotel i centrala Magdeburg. Logistiskt perfekt läge precis vid järnvägsstationen. Hotellet var helt i sin ordning och alla domare bodde här medan spelarna bodde på det större och till synes pampigare Maritim. Jag var i alla fall nöjd med vårt boende. Eftersom vi endast var två kvinnliga finaldomare var det föga förvånade att Irina Semizorova från Ryssland blev min rumskamrat. Det var första gången vi möttes, men det fungerade utmärkt. I det första utskicket till oss domare hade det varit möjligt att namnge rumskamrat om man hade särskilda önskemål.

Måltider Frukostbuffé serverades på hotellet och var av god klass. Lunch- och middagsbuffé serverades på spelarhotellet och höll måttet med flera varmrätter, salladsbuffé, bröd och dessertbord samt vatten eller måltidsdryck och kaffe vid varje tillfälle. För att erhålla lunch scannades ackrediteringskortet.

Öppettiderna för att äta var väl tilltagna, men de två första kvalificeringsdagarna kunde vi domare lyckligtvis äta lunch i hallen eftersom det var för mycket tid som gick till spillo att ta sig till hotellet där mat serverades. Dessa två måltider erbjöd endast en varmrätt och inte heller dryck, men mättade gott. I hallen hade vi i domarrummet tillgång till vatten, måltidsdryck och kaffe samtidigt som man då och då bjöd på smörgås och godis.

Lokala transporter Bussar gick mellan spelarhotell och hall. Vi domare hade 250 meter från vårt hotell till spelarhotellet så det gick snabbt att gå den korta biten. Bussarna gick varje halvtimme, men vid morgon, lunch och middagstid erbjöds transport mer frekvent varje kvart. Resan tog oftast 15 minuter, något mer i rusningstrafik. De första fyra tävlingsdagarna använde man fullstora bussar hela tiden medan man de sista två dagarna växlade med något mindre fordon.

Ackreditering Ackreditering gavs på hotellet direkt vid ankomst. Förutom det obligatoriska ackrediteringskortet fick vi varsin domarväska tillsammans med turneringsinformation i behändigt A5-formathäfte samt programblad.

Hallen Tävlingen hölls i GETEC Arena, samma hall som fram till 2011 gick under namnet Bördelandhalle. Hallen är i första hand för handboll och boxning som då tar ca 8000 åskadare. Som pingishall fungerade den fint och publiken samlades på ena kortsidan samt båda långsidorna. I hallen fanns flertalet försäljare av pingismaterial och kläder samtidigt som mat och dryck kunde inhandlas. För oss domare var hallen ”kompakt” på ett mycket bra vis. Vi hade allt inom nära håll, dvs Call Area, omklädnings- /domarrum, referee desk och träningshall för spelarna. De första två kvalificeringsdagarna spelades det på upp till 12 bord. Under huvudturneringens två första dagar gick man ner på 4 bord och på de två sista finaldagarna användes endast 1 bord. De tre första dagarna fanns det två träningshallar med 8 respektive 4 bord. Därefter användes endast träningshallen med det högre antalet bord varvid den andra fungerade som lounge för spelarna.

Material Bord: Butterfly Centrefold 25 (blå), Nät: Butterfly Europa, Boll: DHS 40+ *** (vit) Golvmatta: Taraflex Table Tennis 3,7 (röd).

Kvalificering Huvudturnering Finaldagar (dag 1+2) (dag 3+4) (dag 5+6) Antal bord 4-12 2-4 1 Antal domare 40 16 6 Stol matchdomare Vanlig Upphöjd Upphöjd (Umpire) Stol assisterande Vanlig Vanlig Vanlig (Assistant Umpire) Domarbord (U) Vanligt Inget (förutom på bord 1 Integrerat för där det var integrerat med handduk samt TV- TV-skärmar för resultat) skärmar för resultat Domarbord (AU) Vanligt Integrerat för handduk Integrerat för (samt TV-skärmar för handduk samt TV- resultat på bord 1 skärmar för resultat Räkneverk (U) Manuellt Touchpad Touchpad Räkneverk (AU) Manuellt Manuellt Manuellt Mikrofon (U) Ingen Ingen Headset med ljud som gick rakt ut i hallen Bollar 2+2 Multiboll 15+15 Multiboll 15+15 (med bollkastarmaskin för AU) TimeOut Markör Elektronisk markör till bord; Elektronisk markör större till mindre markör till till bord; mindre bord, markör assisterande domarbord markör till mindre till assisterande domarborden domarbord

Under kvalificeringsdagarna var domarparet placerade på vanliga stolar, vid vanliga domarbord och med varsitt manuellt räkneverk. Under huvudturneringen placerades matchdomaren på en upphöjd stol och förseddes med touchpad för elektronisk resultatföring vid sidan av assisterande domares manuella räkneverk. Assisterande domare satt på en vanlig stol där domarbordet var integrerat med handdukskorgar. När huvudturnering startade inleddes även spel med multiboll. Assisterande domare förvarade bollarna i en liten plastlåda som placerades bredvid/snett bakom på en pall. På finaldagarna använde assisterande domare en bollkastarmaskin. Under kvalificeringstävlingen använde vi en markör till bordet för att visa Time-out. Till huvudturneringen byttes denna ut till en elektronisk markör och på assisterande domares bord hade vi mindre markörer från början till slut.

Under huvudturneringen fanns det TV-skärmar utanför hagarna som återgav domarens resultatinmatning och gav publiken ett komplement till de stora skärmar som satt på väggarna/i hörnen.

Samtliga domare dömde i LiNing-tröja med svarta byxor och använde LiNing-foldern från början till slut. De domare som inte hade LiNing-tröja sedan tidigare beställde hade getts möjlighet att iförväg beställa. Vi som hade sedan tidigare kunde i den ån det fanns kvar få några extra väl på plats. Noterades då att tröjorna skiljer sig i storlek. De tröjor vi fick där var något större än de som exempelvis delades ut i samband med VM i Halmstad.

Elektroniska räkneverk I domarinformationen som vi fått till oss i förväg uppmanades vi att gå in på ITTF:s hemsida för att uppdatera oss med det elektroniska räknesystemet. Väl på plats var det heller inga konstigheter, men noterades att en av domarna inte alls var bekant med systemet och tyvärr då inte heller tagit chansen att träna i förväg. Skam på torra land.

Domargenomgång Domargenomgången var i förväg annonserad till att hållas klockan 20:00 på spelarhotellet. Två av domarna kunde inte närvara med anledning av förseningar i trafiken. Genomgången hölls av överdomaren Michael Zwipp och var som jag förväntat mig mycket strukturerad. En stor del av informationen berörde aktiviterna i Call Area. En nyhet var att vi inte skulle ha ’racket control’ utan en enklare variant i form av ’racket check’. LARC ska följas men vi ska inte kontrollera belagets tjocklek. Planheten ska stämmas av men inte överdrivet. Läs mer under rubriken Racketkontroll nedan.

Vad gällde tröjfärg så behövde vi endast ta hänsyn till framsidan av tröjan. Oväntat nog blev vi instruerade att på protokollet notera klockslag för matchens slut. Det framgick inte riktigt varför och rann ur sanden efter någon dag. Genomgången avslutades efter en timme varvid tjänstgöringsschema delades ut för dag 1. Eftersom vi denna kväll inte var i hallen var det obligatorisk samling för en genomgång av arenan en timme före första match dagen efter.

Domarorganisation Referee: Michael ZWIPP (GER) Deputy Referee: Simin REZAIE (IRN) Deputy Referee, Jan 28-Jan 31: Gerhard SCHANBEL (GER).

Competition Manager: Dimosthenis MESSINIS (GRE).

Finaldomare, Jan 28 - Feb 02 Irina SEMIZIROVA (RUS) Nico CALTABIANO (ENG) Rebecca BERGFELDT (SWE) Sudipta MUSTAUPHY (IND) Nico ZORN (GER) Stefan WOLLSCHLAEGER GER

Huvudturneringen, Jan 28 - Jan 31 Werner KOLLER (AUT) Jan VRABEC (CZE) Corinne STOFFEL (FRA) Miji KIM (KOR) Luis Jean LONGEPE (FRA) Pol PIERRET (LUX) Zjelko PRSA (CRO) Juergen SCHOEDEL (GER) Karl-Josef FLUEHR (GER) Klaus SEIPOLD (GER)

Kvalificering, Jan 28 - Jan 29 (tyska domare) Shahla AMERI Hansheinrich AREND Martin BECKER Ana BEJA-PUETZ Erik BERGERSETER (NOR) Michael DAIDOK Harald FABER Martin FREVEL Marianne HORNNES (NOR) Joerg KAPELKE Stephan KRAMER Marco KUECHLER Gerd PAULKE Christian PERSICH Hajo REISSMANN Bernadette SCHELLE Florian SCHOLZ Thomas SCHWARK Werner TAUGERBECK Matthias TAUSCHWITZ Klaus VIETH Uwe WENIG Gudrun WENZEL Steffen WIEGAND Jan Dirk WIEWELHOVE

I god tysk anda stod man även för så kallad Umpire Controll under kval- och huvudturneringens första två dagar. Det var Michael Huebener och Alexander Pertsch som drog det stora lasset och gjorde sitt bästa för underlätta vårt arbete. Det var förberedande arbete i Call Area såsom framtagning av protokoll, racketpåsar och etiketter, schemaläggning och allt praktiskt som rörde domarteamet. De ska ha en stor eloge för sin insats och det märktes tydligt när de under finaldagarna inte var på plats.

”Blue Badge” Med början 2020 görs inga utvärderingar vid Kategori A-tävlingar (World Tour, World Tour Platinum, World Titles). Istället utförs så kallade Performance Assessment av ett överdomarteam som är utvalt av URC. Detta görs så snart man spelar på 4 bord eller färre (från huvudturneringens start), men inkluderar alla aktiviteter från domargenomgång, Call Area, Walk-in procedurer, matchhantering, efter-match procedurer, teamwork och genomgående prestation. Totalt ges 90 poäng om domaren möter alla förväntningar. I händelse man inte möter förväntningar reduceras antalet poäng enligt definierade riktlinjer. Å andra sidan är det möjligt att förvärva maximalt 10 tilläggspoäng vid enastående prestation. 80 poäng eller mer motsvarar ”meet”, 60-79 poäng registreras som ”near” och under 60 poäng beskrivs som ”does not meet”.

Racketkontroll Enligt instruktioner vid domargenomgången vill ITTF gå mot en mjukare sida. Det ska vara ’racket check’ och inte ’control’. Före match lämnade överlämnade spelarna i vanlig ordning sin racket i Call Area och domarna stämde av att det var spelklart utan ojämnheter. LARC- listan användes och planhet mättes med nätsticka men däremot ingen kontroll av tjocklek och inte heller VOC. Mätinstrument fanns för tjocklek och planhet men det var bara vid något tillfälle det användes. I samband med VM i Korea kommer jag att få mer information om detta via URC.

Tjänstgöring Alla skulle samlas i hallen klockan 8:30 på speldag 1 med första matchstart klockan 930. Vi fick bekanta oss med hallen och hade en kort domargenomgång.

Upplägget var likt andra tävlingar där vi själva samlades i Call Area en halvtimme före matchstart medan spelarna förväntades infinna sig i Call Area 20 minuter före match för boll- och tröjval, racketkontroll samt för att namnge rådgivare och eventuellt lotta om dennes bänksida. Spelarna förväntades välja 2 bollar var under kvalificeringsdagarna och när multibollsystemet inleddes ökades det till 15 bollar. Generellt höll spelarna tiderna väl och bollvalet gick smidigt.

Domarschema för samtliga matcher i huvudturneringen namngav vem i domarparet som skulle ta rollen som matchdomare respektive assisterande domare.

Tisdag Jan 28 (upp till 12 bord): Samling kl 08:30 för hallgenomgång. Dömde tillsammans med Harald Faber (GER). 8 matcher och 2 pass i Call Area/Reserv: 10:15, 11:00, 11:45, 13:35 (CA/R) 14:15, 15:05, 16:45 (CA/R), 17:35, 18:25 och 19:15.

Onsdag Jan 29 (upp till 12 bord): Samling kl 08:30 för gruppfoto. Dömde tillsammans med Steffen Wiegand (GER). 7 matcher och 1 pass i Call Area/Reserv: 09:30, 10:20 (CA/R), 11:10, 12:00,13:40, 15:10, 17:10, 18:00.

Torsdag Jan 30 (upp till 4 bord): Samling kl 09:00 för hall- och domargenomgång (huvudturneringen startar). Dömde tillsammans med Sudipta Mustauphy (IND). 7 matcher och 1 pass i Call Area/Reserv: 10:00, 11:20, 12:40, 15:00, 16:40, 17:30 (CA/R), 18:20, 20:00.

Fredag Jan 31 (upp till 4 bord): Samling kl 09:00. Dömde tillsammans med Nico Zorn (GER). 10:00 (CA/R), 10:40, 12:00 Dömde tillsammans med Nico Caltabiano (ENG). 14:50, 18:40

Lördag Feb 1 (1 bord): Samling kl 09:00. Dömde tillsammans med Nico Caltabiano (ENG). 10:50 (CA/R), 11:40 (MS QF), 12:30 (CA/R), 16:30 (WS QF), 18:10 (CA/R), 19:00 (MS QF), 19:50 (CA/R), 20:30 (MD F)

Matcherna var TV-sända och kördes enligt ”Followed by”-schema, dvs rullande tidsschema vilket gör att väntetiden i Call Area blir längre för oss inblandade. Är föregående match försenad får man såklart vänta, men samtidigt måste man vara på plats för sin egen match före utsatt tid eftersom föregående match likväl kan avslutas snabbare än beräknat.

Söndag Feb 2 (1 bord): Samling kl 09:15 för gruppfoto på finaldomarna. Dömde tillsammans med Irina Semizorova (RUS). 10:50 (CA/R), 11:40 (MS SF som AU), 16:00 (MS F som U)

Ovan är alla planerade starttider med reservation för förseningar och tidigareläggningar.

Speciella ingripande/händelser Tävlingen gick generellt mycket smidigt till få incidenter som berörde spelet eller spelarna.

För mig som domare blev emellertid min första dag med touchpad besvärlig. Den första matchen var dubbelspel på bord 1 (TV-bord) med min domarpartner som matchdomare. Efter en kort tid förstod jag att han hade bekymmer men jag förstod inte riktigt varför. Personal kom fram för att försöka hjälpa men problemet fortsatte. Assisterande överdomare kom en kort tid därefter och saken löste sig, men då var rytmen redan ur balans och självförtroende sargat. Vi hade emellertid tur i oturen att våra dubbelspelare inte gjorde någon större affär av saken trots att det blev avbrott i spelet. I efterhand visade det sig att min domarpartner knappat in fel uppställning (servare/mottagare) vilket sedan när han upptäckte det; inte kunde justeras av honom själv utan först i setbyte kunde ordnas ’remote’ av ansvariga. Initialt var nog synen att min domarpartner varit mer eller mindre flink i fingrarna och kanske rent av klantig, men när dagen började gå mot sitt slut och det på nytt var dags för oss att tjänstgöra vid samma bord så fick vi större förståelse för saken. Andra domarkollegor bekräftade att det var det specifika bordets touchpad som svarade dåligt på knapptryckningar. Responsen var dålig och långsam vilket jag själv bryskt fick känna på när det var min tur att vara matchdomare. Det blev en pina att mata in varje boll. Efter varje spelad boll fick man knappa in utgången, titta upp på spelarna, vänta och snabbt titta ner igen för att se om knapptryckningen ”gått in” eller ej. Eftersom den oftast svarade, om än långsamt, och man inte vill fördröja spelet så chansade man lite och försökte fortsätta samtidigt som sista kollen på resultatet gjordes. Vid ett tillfälle blev det dessvärre så illa att min knapptryckning inte tog och när jag insåg detta var en ny boll redan igång. Det slutade med att mitt försöka att korrigera poängställningen gjorde att jag missade utgången i bollen och inte på egen hand kunde utdöma poäng (för att jag inte hann se) vilket ju är den främsta uppgiften man som domare har. Min domarpartner assisterade mig, men jag blev mycket irriterad, störd och frustrerad över mitt misstag som grundade sig i dålig teknik. En liten sak kan tyckas, men ett bevis på att ”det minsta lilla” enkelt kan få oss ur balans. Efter match uttryckte jag min besvikelse och till nästa dag hade Competition Manager (CM) lyckligtvis bytt ut touchpaden.

Bollkastarapparaten var en för mig ny bekantskap under denna tävling. Som tur var hade några av mina domarkollegor använt den vid tidigare tillfälle och kunde förvarna om vissa kända problem som också besannades. Till att börja med så kunde man inte använda bollkastarmaskinen till första matchen som planerat. Anledning var att man helt enkelt inte fick maskinen att fungera på båda sidor av bordet. När de väl senare under dagen fått igång den så var instruktionerna klara: man fick mata den med max 3 bollar per rör/bordssida i taget, annars orkade bollarna inte upp. Följden blir att man som assisterande domare måste mata in en ny boll i röret så snart man kastat upp en annan. Känns lite mekaniskt och ålderdomligt så här i ”uppfinningens vagga”. Rörelsen som assisterande domare hela tiden gör vid påfyllningen av bollar till apparaten är en ny företeelse och som matchdomare var den mer eller mindre störande även om den sågs ut i periferin. Beroende på hur smidig rörelsen var så reagerade jag som domare (och vem vem, kanske även spelarna?) och tänkte ett par gånger att det något av en signal som eventuellt skulle justera något i spelet.

Vid ett par/tre tillfällen under tävlingen svarade boll inte på knapptryckning för mig vilket gör att man känner sig rätt blek även om lösningen blir att man snabbt skickar iväg en boll med handen istället och hoppas att nästa ska gå bra.

Bollkastarapparatens placering av bollarna var också ett orosmoment. För oss var den ena sidan bättre än den andra, men det var ändå många ”kast” som hamnade olyckligt och bara kan ses som tidsspill och störning för spelarna. Placeringen av bollarna var sämre/bättre också beroende på om spelaren var vänsterhänt eller inte. En del spelare var också bättre än andra... på att själv ställa sig i ”rätt position” för att ta emot bollen. Som domare med multiboll fick jag denna tävling också funderingar kring synen på att välja bort boll. Jag hade särskilt en match där det blev tydligt och jag närmade mig känslan av en osäkerhet i hur vi som domare förväntas agera. Är det OK att spelare väljer en ny boll trots att nyss spelad boll ligger nära till hands att plocka upp? Är det OK att be om ny boll när man precis fått en ny boll? Vad är skillnaden mellan vår numera liberalare syn på bollbyte jämfört med ett agerande som skulle kunna vara fördröjning av spel? Även om detta i majoriteten av matcherna inte har betydelse så tål det att tänka på och jag kommer lyfta frågan internationellt.

Som ett tillägg kan nämnas att våra ”ball-kids” under multibollsystemet i stort klarade sin uppgift väl. Jag själv hade emellertid inget tillfälle där bollarna tog slut under pågående set. Det var endast en gång som jag ställdes fundersam till om jag skulle behöva be om påfyllning och då kan jag inte säga att jag kunde få ögonkontakt med någon av dom. Jag är helt säker på att jag i sådana fall hade behövt ropa för att påkalla deras uppmärksamhet.

Samarbetet mellan domare/överdomare/CM kändes denna gång som något reducerat. Som domare upplevde jag (och fler med mig) att kommunikationen kunde varit bättre. Det kunde gälla instruktioner för hur och när inmarsch till hagen skulle ske och om assisterande domare i förväg skulle in i hagen med bollar, racket och för nätkontroll eller tillsammans med matchdomaren direkt för att spara tid särskilt i samband med ”Followed by” matcher. Vid ett tillfälle var min assisterande domare inne i hagen för att förbereda och sedan komma tillbaka då Referee ifrågasätter varför jag själv fortfarande står kvar. Resultatet blev att jag skyndsamt fick gå in i hagen innan assisterande domare var på väg ut igen och endast kort instruera assisterande att stanna kvar. Det var bara tur denna gång att assisterande domare hade komplett domarutrustning med sig in och blev givetvis ett störningsmoment redan före matchstart eftersom det skedde utan förklaring. Jag upplevde även att Referee-teamet fick sina instruktioner sent från CM. Alternativt att vi domare hade frågor som de inte tänkt på tidigare och lite i sista minuten fick få bekräftade via CM. Överhuvudtaget kändes något samarbetet haltande.

Att vi under en och samma tävling har olika procedurer för inmarsch/presentation är inget ovanligt och som domare med erfarenhet har man lärt sig detta, men förstår att det kan vara ett besvärligt faktum för person med mindre vana.

Att vi domare måste nå samma bedömningsnivå är en utmaning men mycket viktigt. I denna tävling hade jag under en av dagarna (dvs med en domarkollega) det mycket svårt, särskilt i en specifik match där jag och min kollega stod långt ifrån varann. I detta fall var det jag själv som ”friade” medan min kollega ”fällde”. Det blev en klar obalans och en jobbig situation. Jag har inte riktigt hamnat i detta tydliga läge tidigare; att det var jag själv som inte agerade så att säga och konstaterar att det var minst lika besvärligt som att vara i den andra rollen. Mina tankar roterade kring huruvida jag borde döma felserve vid något tillfälle bara för att stötta min domarkollega, men det slutade med att jag inte förmådde mig göra detta eftersom jag inte kunde finna stöd för saken. Rätt eller fel, det var summerat en oönskad situation.

Under en av finaldagarna hade vi bekymmer med att det droppade in vatten i hagen från taket. Vi tror att det kan ha varit regnet utifrån som orsakade det även om en teori också var luftkonditioneringen. Under minst ett par matcher orsakade vattnet avbrott för torkning men efter första händelsen så skapade vi en rutin med ’court service’-teamet. Vi domare skulle i mikrofonen ropa ’Referee’, peka på golvet och då skulle golvtorkarna få komma in i hagen direkt utan att behöva invänta Referee’s signal.

Under en av finaldagarna, om än ej i min egen match, blev det aktuellt med skadepaus under TV-sändning. Inget konstigt och matchen kunde lyckligtvis avslutas. Tidigare under turneringen hade vi blivit påminda om att man som matchdomare verkligen måste komma ihåg att starta skadepausklockan redan före Referee anländer och vi uppmanades (på förekommen anledning) att som matchdomare också resa oss från vår stol och gå fram till den skadade personen under påbörjad skadebehandling för att skapa oss en bild över läget.

Arrangemanget i stort Med tysk organisation och precision var jag inte förvånad över ett gott arrangemang även om jag kanske var en smula överraskad över att prisceremonierna hölls direkt på golvet (inne i hagen) utan prispall. Gissningsvis hade det något med snabba ryck (direkt efter avslutad match/klass) och TV-kameror, men det kändes torftigt. Inmarsch skedde under finaldagarna med strålkastare och rök, men utan annan inramning som exempelvis pompoms eller underhållning. Att det finns pingisintresse i Tyskland bevisades särskilt under helgen med start fredag eftermiddag. Mycket folk på läktarna vilka hade flera fina matcher med sina hemmaspelare, men som tyvärr missade tyskt inslag i herrfinalen.

Det ryktas om att antalet tävlingar i World Tour ska reduceras och förläggas till större städer vilket så betyder att Magdeburg inte blir arrangör om ens Berlin.

Ersättning ITTF började 2018 med att införa ett antal utvalda tävlingar där domarersättning höjs avsevärt. Sedan förra året är det vidareimplementerat och 60 euro ges för kvalificerings- och huvudtävlingens första dagar medan domarna som dömer de sista två finaldagarna ersätts med 100 euro per dag. Med andra ord kompenserades jag med totalt 440 euro för sex tjänstgöringsdagar. Som redan nämnts bekostade arrangören flygresan för finaldomarna. En rejäl ökning mot tidigare, men ska fortfarande komma ihåg att jag som enskild domare för denna resa tar ledigt från jobbet i sex arbetsdagar för att tjänstgöra i lika många dagar plus tid för domargenomgång. Antalet timmar i hallen var minst 12 timmar varje dag förutom finaldagen som var kortare.

Övrigt Det var en del prat bland oss domare om införandet av TTR, Table Tennis Review – videogranskning, som ju testades för första gången vid Grand Finals i slutet av året. Spelarna kan i och med detta granska beslut som fattats av domare och vi får se hur vidare implementering går. TTR användes inte vid denna tävling. Jag ser olika aspekter på det hela men helt klart var att jag kände viss press på mig när jag under denna tävling dömde en av spelarna som ”föll” för felserve under en av de TTR- granskningarna som spelats upp i sociala medier. Helt klart är att inte bara spelarna kommer påverkas av TTR utan vi domare kommer också att ha en resa att göra.

Efter den andra speldagen anordnade vår Referee en ’domarkväll’ vilket jag ser som ett generöst initiativ. Samlingen skulle starta klockan 21 men eftersom spelet var försenat så kom vi igång närmare en timme senare vilket var tröttsamt eftersom varje morgon startade tidigt. Vi bjöds i alla fall på ett uppskattat quiz med fina priser och en trevlig stund tillsammans på hotellet. Middag intogs som vanligt, men domarkvällen erbjöd snacks och två valfria drycker.

Utanför pingishallen...så hann jag endast med en snabb promenad i Magdeburgs centrala delar. Intrycket var positivt och det fanns flera fina gamla byggnader. Jag hade turen att vara i tid för att se deras ljusutställning ’Lichterwelt’ som närmast kan beskrivas som en massa julbelysning främst placerad på ett torg utanför domkyrkan.

Jag tackar för förtroendet och möjligheten att representera den svenska domarkåren.

Vid pennan Rebecca Bergfeldt