ALE 1999 Nr 3

NR 3 1999 Ale Historisk tidskrift FÖR SKÅNE HALLAND OCH BLEKINGE

F Ale Historisk tidskrift för Skåne. Halland ochBlekinge utges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening och Landsarkivet iLund.

Redaktionskommitté F.d. länsantikvarie Carin Bunte. Malmö Docent Gert Jeppsson. Lund, redaktör l:e arkivarie Göran Larsson, Lund Universitetslektor Sten Skansjö, Lund Professor Anna Christina Ulfsparre, Lund

Innehåll

Sid. Pär Karlsson: Topografisk kanering kring Borgeby slott I Fredrik Svanberg & Bengt Söderberg: En vikingatida trelleborg? Inför en arkeologisk undersökning vid Borgeby slott 5 Ulf Zander: Hur stort är fäderneslandet? Skånsk historia och dansk-svenska gränser från sekelslut till sekelslut 12 Aktuellt om antikvariskt 31

BLOMS I LUND TRYCKERI AB, LUND 1999 Topografisk kartering kring Borgeby slott

Av Pär Karlsson Riksantikvarieämbetet UV Syd i Lund

1 artikeln diskuteras en topografisk kartering av området kring Borgeby slott som utfördes i okto¬ ber 1997, Eftersom resultatet av denna kartering i hög grad kom att påverka Borgebyprojektets uppläggning, upplevde vi det som angeläget att presentera hur vi gick tillväga. Initiativet till den topografiska karteringen av området skall förstås mot bakgrund av den teoretiska förförståelsen vad gäller potentialen i ett arkeologisk projekt kring det vikingatida Borgeby, som redogjorts för i den följande artikeln av Fredrik Svanberg och Bengt Söderberg.

Avsikt Genomförandet Mot bakgrund av de indicier som finns tor en Den topografiska karteringen,somsyftade till vikingatida vallanläggning vid Borgeby slott att framställa en detaljerad nivåkarta över genomfördes en kartering av terrängen runt området, genomfördes under fyra dagar med slottet. Förhoppningen var att det »detalje¬ hjälp av två totalstationer. Ytan som omfatta¬ rade fågelperspektiv» somen sådan kartering des av karteringen begränsades i söder av nu¬ innebär skulle kunna fungera som ett under¬ varande landsvägen, mot norr av den mycket lag i ett fortsatt arbetet med det vikingatida branta sluttningen ner mot Lödde å. Mot väs¬ Borgeby. Det huvudsakliga föremålet för ter karterades terrängen cirka 40 m väster om karteringen var den av bland annat Rikard slottets ekonomibyggnader ochiöster till och Holmberg konstaterade valliknande förhöj¬ med kyrkans östra begränsning (karta s. 3). ningen mellan slottet och kyrkan: är det Den digitala höjdinformation som togs möjligt att den är spår efter en så kallad »trel¬ fram är på intet sätt tolkningsfri. Beroende av leborg» eller kan man förmoda att den är en hur de inmätta punkterna fördelas över den naturlig förhöjning i terrängen (Holmberg yta som karteras och hur man senare väljer att 1977)? behandla dessa i olika programvaror blir re¬ Utifrån erfarenheterna från de arkeolo¬ sultaten olika. De flesta dataprogram som giska undersökningarna av den enda tidigare tolkar mätvärden uppfattar mellanrummet säkerställda trelleborgen i Skåne, den i Trel¬ mellan två registrerade punkter som en jämn leborg, ville vi undersöka möjligheten att sluttning. Av detta följer attdet vanligaste sät¬ topografiskt relatera den tidigmedeltida tet att utföra en terrängkartering är att kon¬ slottsbebyggelsen och kyrkan till en eventu¬ centrera mätpunkterna till de områden man ell äldre vallanläggning. Resultaten från un¬ uppfattar representerar brott i topografin, dvs. dersökningarna i Trelleborg gav vid handen där plana ytor övergår i sluttning (Thorén att lämningarna efter den vikingatida borgen 1995). Vid karteringen av topografin kring hade präglat den medeltida topografin på Borgeby slott valde vi iställetatt med hjälp av platsen, bland annat genom att det medeltida utlagda måttband fördela mätpunkterna så vägnätet anpassats efter anläggningen (Ja¬ jämnt som möjligt över ytan. Detta för att cobsson 1995). i möjligaste mån uppnå en »tolkningsfri»

1 illustration där vi inte, medvetet eller omed¬ halvcirkelformad vall. Vallen sluttar markant vetet, har förstärkt tendenser i form av slutt¬ på insidan, mot slottet. Mot Öster är vallen ningar eller plana ytor vilka vi tyckt oss upp¬ flackare och planar ut i en naturlig sluttning fatta i terrängen. ner mot kyrkan. I norr ansluter vallen till det Ett terrängmodellprogram omvandlar den naturliga mycket kraftiga fallet ner mot Lödde inmätta datan till terrängmodeller eller isa- å. Väster och söder ut saknas tydliga, karter- ritmkartor. Den isaritmkarta vi presenterar bara spår efter en vallkonstruktion. I den mån här skall förstås genom avståndet mellan spår efter vallen har funnits där kan de ha för¬ nivåkurvoma. Där kurvorna ligger tätt är svunnit i samband med uppförandet av slot¬ sluttningen kraftig och där avståndet är långt tets ekonomibyggnader. mellan dem är terrängen plan. Avhängigt av Det är möjligt att ana en geometrisk grund¬ hur programmet behandlar datan och vilka plan med fyra kvadranter och två korsande, ekvidistanser (det vertikala avståndet mellan genomgående vägar i nordsydlig och östväst¬ två linjer) man väljer, presenteras datan olika. lig riktning. Den nordsydliga vägen ansluter Likt ett diagram kan man välja att förstärka i norr till en tydlig hålväg utanför vallen ner eller betona skillnader och förändringar. Man mot Lödde å. Tyvärr framgår detta inte på kan till exempel välja ett stort eller mycket kartbilderna vilket beror på vegetationshinder litet avstånd mellan nivåkurvoma och därige¬ vid karteringen. nom framställa som synnerligen terrängen Placeringen av den medeltida bebyggelsen jämn eller omvänt väldigt varierad. Ytterli¬ i Borgeby skulle mycket väl kunna vara an¬ gare manipulationsmöjligheter i syfte att passad till en äldre vallanläggning på platsen. framhäva företeelser i datan är att presentera Slottet ligger vid centrum innanför vallen, i en isaritmkarta som bygger på en logaritmisk den nordvästra kvadranten vid mötespunkten skala, dvs. att avståndet mellan nivåkurvoma för de två vägarna, utmed den förmodade öst- varierar på samma kartbild. Den isaritmkarta västligt orienterade vägen. som presenteras här är framställd i program¬ Den medeltida kyrkan ligger drygt 200 m met ArcView, med ett jämnt avstånd (0,10 m) öster om slottet, dock något lägre. Värt att mellan nivåkurvoma. notera är att kyrkans orientering är något oregelbunden i förhållande till en östvästlig kompassriktning. En hypotes vad gäller kyr¬ Resultat kans placering och orientering är att den kan Resultatet av terrängkarteringen stärkte an¬ ha uppförts i relation tillen redan befintlig väg tagandet att det kan ha funnits en ringvalls- samt att vallen kan ha utgjort ett »topografiskt anläggning vid Borgeby slott och att denna hinder» vid uppförandet av kyrkan. Den för¬ kan ha påverkat den medeltida bebyggelsens modade vallanläggningens existens kanske orientering. Isaritmkartan antyder att den kan förklara kyrkans perifera placering i för¬ eventuella vallanläggningen kan ha varit av hållande till slottet? samma karaktär som de danska anläggning¬ Sammanfattningsvis bör det framhållas att arna i Trelleborg, Aggersborg och Fyrkat, en detaljerad topografisk kartering visade sig dvs. med en symmetriskt reglerad bebyggelse vara ett mycket bra sätt att fåen god överblick i fyra kvadranter. Mellan slottet och kyrkan över platsen. Eftersom området kring slottet framtonade en relativt tydlig, drygt en meter idag präglas av en blandning av öppna ytor, hög och cirka 40 m bred, sammanhängande bebyggelse och skogbevuxna partier samt en

2 c-v rf ,V- J r \xS > Q : i & i

r\L\ V x s— . { c s:v / > A-o-c \. \ 2. p 'T w;5; •V j f'/ß jni (D

jEr- 60m

Topografisk kartering av området kring Borgeby slott. Den stående slottslängan samt ekonomibyggnader och andra sentida anläggningar, har markerats med svart. Nivåkurvor med 0,10 m ekvidistans. Den förmodade sträckningen av en ringvall har markerats med grått.

komplicerad grundtopografi, är det svårt att övertygande sätt vad gäller längd, bredd och skapa sig en bild av terrängen där detaljerna symmetrisk form. Till detta kan den eventu¬ framträder genom endast en visuell invente¬ ella indelningen i fyra kvadranter samt den ring. Det erhållna »detaljerade fågelperspek¬ medeltida bebyggelsens läge i relation till tivet» i form av isaritmkartor hjälpte oss att ta vallanläggningen och en plausibel väg i öst¬ ställning till möjligheterna att hitta spår efter västlig riktning adderas. Resultatet av nivå- en förmodad vikingatida vallanläggning i karteringen av terrängen vid Borgeby slott Borgeby. Den sedan tidigare konstaterat hy¬ inspirerar till vidare arkeologisk forskning på potetiska vallen menar vi framträder på ett platsen.

3 Referenser Trelleborgen. En uv kung Harold Blåtands danska Holmberg, R. 1977. Den skånska öresundskustens me¬ ringborgar. Trelleborg. deltid. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°. Thorén, H. 1995. Lindholmen och digital mätteknik. I Nr 1 1 . Lund. Mogren, M. & Wienberg. J. 1995. Lindholmen. Me¬ Jacobsson. B. 1995, Den arkeologiska undersökningen. deltida riksborg i Skåne. Lund Studie.s in Medieval I Jacobsson, B., Arén, Eje, Arén, Eva & Blom, K. A. Archaeology 17. Stockholm 1995.

4 En vikingatida trelleborg? Inför en arkeologisk undersökning vid Borgeby slott Av Fredrik Svanberg & Bengt Söderberg Riksantikvarieämbetet UV Syd i Lund

Projektet »Maktens Säte, arkeologisk undersökning vid Borgeby slott i Skåne» är en del av ett större forskningsprojekt kring Borgeby och Löddeköpinge, som har den övergripande målsätt¬ ningen att genom olika insatser relatera områdets historia till utvecklingen i västra Skåne samt till den yngre järnålderns och den tidiga medeltidens kulturhistoria i allmänhet. Projektet är det första av en serie delprojekt inom detta större forskningsprojekt. Delprojektet syftar till att forska kring Borgeby slotts tidiga historia. Nya forskningsrön har gjort sannolikt att en mycket speciell anläggning bör ha funnits på platsen i sen vikingatid. Denna anläggning kan ha utgjorts av en så kallad trelleborg, en speciell befästning som kan kopplas till en expanderande västdansk kungamakt i det sena 900-talet e.ICr. Främst indikeras en sådan borg av den vall som kan skönjas strax öster om det nuvarande slottsområdet. men även av de fynd som framkommit vid utgrävningar inom den nuvarande borggården. En noggrann kartering av vallen hösten 1997 understryker tidigare hypoteser om förekomsten av en borg av den aktuella typen Delprojektet inriktas på att genom en arkeologisk forskningsutgrävning undersöka vallen och området omedelbart innanför. Projektet är i första hand förankrat i Riksantikvarieämbetets avdelning UV Syd i Lund men samarbetar med arkeologiska institutionen vid Lunds universitet.

Projektets bakgrund och motivering sträckor än vad som förut har påvisats. Den Peter Bredsdorff föreslog 1973 Borgeby som visar också den aktuella vallens halvcirkel- platsen för en trelleborg (Bredsdorff 1973), form.Drar man ut vallen blirdeten cirkel vars yttermått är 1 meter, en hypotes som mera ingående diskuterades en diameter av cirka 50 vilket kan jämföras av Rikard Holmberg då denne konstaterat direkt med motsvarande diametrar för de danska trelleborgama. resterna av en vall på platsen (Holmberg Flera fynd och observationer 1977). Hypotesen har därefter diskuterats i ett • arkeologiska på antal publikationer utan att kunna föras platsen indikerar centralfunktioner och väl¬ på vikingatid tidig nämnvärt längre än till spekulationer. Några stånd platsen under och av de indikationer som tidigare har framhål¬ medeltid: två mynt slagna under andra hälf¬ ten 1000-talet är lits, och som tyder på att en ringborg har fun¬ av angivna som präglade i nits på platsen, skall i korthet sammanfattas: »Borbi» samt »Burg». Fynd av en vikinga¬ tida balansvåg och ett skattfynd har gjorts •Ortnamet Borgeby är även sockennamn, vil¬ vid, respektive ett stycke ifrån, borgområdet. ket gör det troligt att en borg existerat på •Vid undersökningar på borggården 1993 platsen vid tidpunkten for socknens bil¬ framkom ett fyndmaterial som härrör från dande,förmodligen senast under 1100-talet. en guldsmeds verksamhet. Verksamheten •Österom de idag bevarade resterna efter bor¬ var av sådan natur att den måste knytas till gen finns en förhöjning i form av en halv¬ den absoluta sociala eliten i dåtidens danska cirkel, vilken har tolkats som rester efter en samhälle, det vill säga kungamakten eller utplöjd vall (kartan s. 3). Uppmätningar 1997 dess närmaste vasaller (Svanberg 1998, visar att vallen kan spåras utmed längre Brorsson 1999),

5 Det är vidare av visst intresse att den för kan komma att påträffas vid undersökningen. trelleborgama så typiska indelningen i fyra Den första trelleborgen påträffades 1934, kvarter hypotetiskt kan skönjas i norr och i då motorcyklisterna i Slagelse på Själland be¬ öster. Arkeologisk resultat från skånska Trel¬ hövde en lämplig övningsbana och sökte sig leborg visar att borgen där har utgjort ett vä¬ til! en ringformad vall som kallades Trelle¬ sentligt topografiskt inslag långt fram i tiden, borg. Innan de fick tillgång till platsen ville eftersom det medeltida gatunätet synbarligen Nationalmuseet göra en mindre provunder¬ har anpassats till borgens strukturella drag sökning, vilket blev inledningen till flera års (Jacobsson 1995). utgrävningar (Nørlund 1948). Nästa trelle¬ Vi anser, på grunder som ytterligare redo¬ borg som hittades var Aggersborg, vilken visas nedan, att det är av mycket stort forsk¬ identifierades 1945 och sedan undersöktes i nings- och allmänintresse att ta reda på flera omgångar (Schultz 1949; Roesdahl grundläggande fakta om det vikingatida Bor- 1986). Därefter upptäckes Fyrkat 1950, vil¬ geby. De hittills gjorda insatserna i form av ken har varit föremål för omfattande under¬ artiklar och förstudier kan liknas vid ett kun- sökningar och publikationer (Olsen & skapssprång. Men dessa insatser måste föras Schmidt 1977; Roesdahl 1977). Några år se¬ vidare genom en arkeologisk undersökning. nare lokaliserades också en borganläggning Etapp 1 av en sådan undersökning innebär av liknande typ på en plats kallad Nonnebak- att en begränsad arkeologisk utgrävning ut¬ ken (Arentoft 1993). En femte borg, som förs i en väl vald del av den förmodade ring¬ måste ses i samband med deövriga,ärden an¬ vallen. Om hypotesen om en trelleborg kan läggning som återfanns i Trelleborg i Skåne verifieras är det rimligt att man går vidare i en 1988 och undersöktes under de följande åren etapp 2, där en del av området innanför val¬ (Jacobsson 1995; 1995 a; 1995 b). larna undersöks. En primär målsättning i en Trelleborgama är av mycket stor betydelse sådan undersökning är naturligtvis att avgöra för bilden av Sydskandinaviens historia i en hur Borgeby har disponerats i jämförelse med tid, cirka 950-1050, som på många sätt måste övriga trelleborgar, om det är en »stringent» betraktas som en brytningperiod. Alltsedan bebyggd trelleborg med den för Fyrkat, Trel¬ utgrävningarna av Trelleborg i Danmark har leborg och Aggersborg (se nedan) karakter¬ en mycket omfattande vetenskaplig diskus¬ istiska i ndelningen ifyra kvadranter. En sådan sion förts kring borgamas tolkning. De ägnas indelning kunde inte beläggas i den tidigare betydande uppmärksamhet i den samtida his¬ kända skånska trelleborgen (vilket inte inne¬ torieskrivningen (Randsborg 1980; Roesdahl bär att den med säkerhet inte funnits, Jacobs¬ 1982; 1991;Sawyer 1988). Derasomedelbara son 1995). vittnesbörd och möjliga historiska tolkningar harsammanfattatsöverskådligt av Niels Peter Stilling (1981, s. 33, översatt från danska i uppställningen överst på nästa sida). Trelleborgama - presentation och Borgarna Trelleborg, Aggersborg och forskningshistoria Fyrkat har en strikt geometrisk grundplan i Det är långt ifrån säkert att det finns en trel¬ vilken två vägar möts i borgarnas mitt och leborg i Borgeby, men för den händelse att så delar dem i fyra kvadranter. Vägarna leder ut skulle vara fallet är det viktigt att ha en bak¬ genom fyra portar. Vallama har inre trä¬ grundskunskap redo för att kunna bedöma de konstruktioner och träklädda fasader. I dessa eventuella lämningar av en sådan borg som borgar finns de karakteristiska »trelleborgs-

6 Vittnesbörd Möjlig historisk tolkning

Organisation och precision Englands erövring förståelig Anläggningar med disciplinär prägel Stark maktkoncentration bakom Teknik, geometriskt utlagd grundplan Speciell kultur, internationella förbindelser Storskaliga projekt Ekonomiska resurser Belägenhet vid viktiga land- och sjövägar Strategisk funktion, rikssamling Borgar med tonvikt på defensiva element Inre och/eller yttre fiender

husen», med dubbla böjda vägglinjer, anlagda ringar föreligger också från Fyrkats vall. Två symmetriskt i vardera kvadranten. Vid un¬ prover härifrån har daterats till efter år 974 dersökningarna av Nonnebakken kunde man respektive till omkring 978 (Andersen 1984). inte påvisa någon bebyggelse inom ringval¬ Det har inte varit möjligt att datera Aggers- len, men detta kan bero på senare störningar. borg lika noga, men Else Roesdahl har argu¬ Ingen bebyggelse samtida med borgen kunde menterat för att även denna borg bör dateras heller fastställas i Trelleborg i Skåne, och till kring 980. Från Nonnebakken finnsett par denna borg har inte varit helt cirkelformad. skattfynd som pekar på en datering till sent Konstruktionen av vallarna i de fyra trelle- 900-tal (Roesdahl 1986, s. 82). Tre «C-pro- borgar där konstruktionen är känd är mycket ver från trelleborgen i Trelleborg i Skåne har likartad, även om det finns smärre skillnader givit dateringar till 900-talet, troligen senare mellan dem. Den mest betydande skillnaden delen. Denna borg tycks liksom Trelleborg på mellan borgarna är annars storleken. Själland ha haft två byggnadsfaser (Jacobs¬ Dateringen av borgarna har ägnatsstor upp¬ son 1995, s. 45 ff.). märksamhet och är naturligtvis det viktigaste elementet för en mera exakt inplacering i de historiska sammanhangen. Det har visat sig Möjliga historiska sammanhang att Trelleborg på Själland har haft två huvud¬ Hur trelleborgama ska tolkas i ett historiskt sakliga användningsfaser. Idenäldreav dessa sammanhang har länge varit en av dansk vi- består borgen av en ringvall och en regelbun¬ kingatidsforsknings stora frågor. Nørlund den bebyggelse med trelleborgshus innanför ansåg attde varett slagsriksanläggningarsom denna. Denna äldre fas, som av Leif Christian hade anlagtssom baseroch träningslägerinför Nielsen hänförts till 970-talet, slutade med en Sven Tveskäggs erövring av England år 1013 omfattande brand som förstörde större delen (Nørlund 1948). Det hade tidigare ansetts av borgen. I en yngre fas anläggs istället vad märkligt att danema kunnat klara detta stora som påminner om en stormansgård inom företag, men borgarna gav genom sin monu¬ resterna av ringvallen. Utanför denna byggs mentalitet och sitt vittnesmål om organisation en serie trelleborgshus och en yttre forsvars¬ och maktmöjligheter en inblick i vilka förut¬ linje med vall och vallgrav (Nielsen 1990). sättningar som faktiskt funnits i Danmark. Från en serie träprover, som kan knytas till Dessa idéer skulle visa sig seglivade, särskilt den yngre fasen, har man fått dendrokronolo- hypotesen om Sven Tveskägg som huvud¬ giska dateringar som visar att timret fällts på saklig borgherre. Så småningom böljade man hösten år 980 eller den tidiga våren år 981 dock även diskutera borgarna i relation till (Bonde & Christensen 1982). Dendrodate- Jellingedynastins maktsamling i brytnings-

7 tiden mellan kungamakt och hövdingadöme, ling, vilken uttrycker en viktig poäng då han somettslagstvångsborgar (Christensen 1969; noterar att även om borgarna anlagts på initi¬ Christiansen1971). ativ av Harald Blåtand finns det inget hinder I stort sett samtligaforskare har utgått ifrån för att anta att de kan ha använts även av Sven att borgarna måste ha med kungamakten att Tveskägg. Man måste också skilja den eller göra och diskussionen har till stor del rört sig de orsakersom legat bakom deras uppförande om vilken kung det gällde. Välgrundade tvi¬ från hur de sedan användes; här behöver ju vel på att man måste räkna med kungen som inte nödvändigtvis föreligga ett samband byggherre har i stort sett endast framförts av (Stilling 1981). Nielsen. Dessa tvivel grundar sig på värde¬ De dendrokronologiska dateringar som ringen av det ökande antal imponerande an¬ gjordes i början av 1980-talet hade utomor¬ läggningar av olika typ som på senare tid dentlig betydelse för vikingatidsforskningen undersökts kring stormansgårdar (Nielsen i allmänhet, eftersom borgarna är en nyckel 1990). till ett flertal olika stora frågor (se exempel¬ Defemkändaringborgama, av alltattdöma vis Jansson 1991). Dessa dateringar stöder anlagda inom en kort period, är som fenomen knytningen till Harald Blåtand och har gjort isolerade. Varken tidigare eller senare före¬ att borgarna kunnat placeras i ett ytterligare kommer liknande borgar i Danmark. Det har något snävare historiskt sammanhang. därför varit naturligt att söka en inspiration I en artikel 1990 visar Nielsen hur väsent¬ för borgarna utanför landet. Intresset har ligt detär att betraktadendrodateringama med främst riktats mot relativt likartade anlägg¬ viss försiktighet. I Nielsens diskussion dras ningar i Västeuropa, framförallt saxiska och borgarna in i ett detaljerat sammanhang med frisiska, men även i mindre mån slaviska samhällsutvecklingen i allmänhet. Utifrån (Olsen & Schmidt 1977, s. 89 ff.). Paralleller studier av fyndmaterialetdemonstrerar han att till anläggningar i Främre orienten (L’Orange de två kanske väsentligaste funktionerna i 1952) har i huvudsak avfärdats. Trelleborg var skeppsbyggeri och produktion I samband med publiceringen av Fyrkat av kistor, och borgarna ses som beskyddade 1977 framhölls av Roesdahl borgarnas sam¬ produktionsanläggningar. Politiskt sett kopp¬ band med den kungliga maktsamlingen. las borgarna i synnerhet till konflikten mellan Roesdahl framförde en nyanserad tolkning kung Haralds maktutövning och den tyske som tog fasta på att borgarna kan ha innehaft kejsaren974-983, då kejsaren erövrade södra ett flertal funktioner både i ett regionalt och Jylland med Hedeby, ett område som senare ett nationellt perspektiv. Harald Blåtand dis¬ återtogs av danema. Efter983skulle borgarna kuterades som den förmodade byggherren, möjligen ha förlorat den ena huvudfunktio¬ och borgarna sågs som politiska prestigepro¬ nen, nämligen den som var knuten till den po¬ dukter och regionala centra (Roesdahl 1977, litiska hotbilden, och Nielsen tänker sig att s. 1 72 ff.). Vikten av att betänka ett flertal al¬ borgarna kan ha gått under i det uppror mot ternativ och nyansera bilden var också kärnan Harald Blåtand som tycks ha skett efter 983 i Olaf Olsens resonemang (Olsen & Schmidt (Nielsen 1990). 1977, s. 96 ff.). Hypotesen om att borgarna Under 1990-talet har borgama fortsatt att har med Jellingedynastins maktsamling att spela en betydande roll i diskussionen om den göra och kan knytas till Harald Blåtand har danska rikssamlingen och senvikingatida po¬ sedan 1970-talet i stort sett hållit i sig. Olika litiska historien. De väsentligaste senare bi¬ tidigare teorier sammanfattades 1981 av Stil¬ dragen till forskningen är publikationerna om

8 borgen i Trelleborg i Skåne och mindre nya 1996). Det är värt att notera att intresset före¬ undersökningar i Aggersborg (Ulriksen faller vara påtagligt från såväl medeltidsarke- 1995). ologemas som förhistorikemas sida- i själva verket involverar det mest omfattande av de nämnda projekten, Uppåkraprojektet, båda Projektets roll i forskningen kring disciplinerna. trelleborgama och vikingatidens De danska trelleborgama har som samlat fenomen betraktat på flera sätt kommit alt Skåne hamna lite vid sidan om den centrala diskus¬ Ett nyväckt intresse för begrepp som makt, sionen under 1990-talet, där mycket har kret¬ maktens landskap, aristokratiska miljöer och sat kring äldre avsnitt av järnåldern, som ex¬ därmed sammanhängande problemkomplex empelvis Gudme-Lundeborgkomplexet på kan, sedan några år tillbaka, konstateras inom Fyn, offerskick och makt, men även stor- den arkeologiska forskningen i Sydsverige. mansgårdama i Slöinge, Lisbjerg och Bjäre- Något hårddraget kan man hävda att forsk¬ sjö.Trelleborgama har i huvudsak diskuterats ningsområdet under en följd av år främst har på en landsomfattande nivå eller i detalj. Stu¬ varit ett mellansvenskt gebit, medan den dier av hur de fungerat i ett regionalt sam¬ sydsvenska arkeologin i första hand har manhang,detvill säga påen »mellannivå»,har kännetecknats av bebyggelsearkeologiskt in¬ endast presenterats i begränsad omfattning. riktad forskning. Frågeställningarkring makt¬ Lars Bo Jensens studie av Aggersborg är ett problematik har knappast utgjort ett domine¬ försök till att tecknaett regionaltsammanhang rande inslag, även om problematiken i flera (Jensen 1982), men sådana studier kan på avseenden kom att uppmärksammas inom arkeologisk väg göras djupare. ramen för t.ex. Ystadsprojektet. Att regionala studier saknas är närmast pa¬ Sedan några år tillbaka drivs dock åtmin¬ radoxalt med tanke på att det förefaller som stone tre projekt där makten i dess olika for¬ om borgarna är placerade närmast med tanke mer utgör centrala företeelser i begrepps¬ på att fungera inom olika mindre regioner av apparaten - Uppåkraprojektet, drivet av ar¬ vikingatidens »Danmark». I detta samman¬ keologiska institutionen i Lund, som primärt hang kan den förmodade anläggningen i Bor- fokuserar på Västskåne men som omfattar geby komma att spela en mycket stor roll hela Skåne och Halland, Slöingeprojektet eftersom den ligger mitt i ett område som har (Lundqvist, Callmer & Rosengren 1993)samt ett mycket rikt arkeologiskt material från den Borgen i bygden, drivet av medeltidsarkeolo- aktuella tiden, vilket skiljer ut det från om- giska institutionen i Lund, där man utgår från landen kring de andra borgarna. Möjlighe¬ borgen Krapperup i Brunnby socken i Skåne. terna för att diskutera den förmodade Borge- Några av de senare årens avhandlingar från byborgens roll, funktion, och de motiv som arkeologiska institutionen är viktiga att kan ligga bakom den mot bakgrund av detta nämna i sammanhanget (Anglert 1995), lik¬ material är mycket goda (jfr Svanberg 1998). som medeltidsarkeologemas arbete med Förhållandet mellan de båda orterna Borgeby Lindholmens borg (Mogren & Wienberg och Löddeköpinge under senvikingatid är 1995) och den borgforskning som under en dessutom av särskilt intresse sett i relation till följd av år har bedrivits i norra Skåne av An¬ paret Lund och Uppåkra i samma region, vars ders Ödman med produktion och distribution relation för närvarande diskuteras intensivt av järn som sammanhållande faktor (Ödman inom Uppåkraprojektet.

9 Man ska också lägga märke till att trelle¬ Christiansen, T.E. 1971. Træningslejr eller Tvangsborg. borgen i Trelleborg i Skåne, liksom den på Kami 1970. s. 43-63. Aarhus. Holmberg, R. 1977. Den skånska öresundskustens me¬ Själland, skiljer sig på flera sätt från Aggers¬ deltid. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8“. borg och Fyrkat på Jylland. Dessa skillnader Nr 1 1 . Lund. kan möjligen knytas till de allmänna olikheter Jacobsson, B. 1995. Den arkeologiska undersökningen. som under vikingatiden existerade mellan I Jacobsson, B., Arén, Eje, Arén, Eva & Blom, K,A. östra och västra Danmark (jfr Nielsen 1990). Trelleborgen. En av kung Harald Blåtands danska ringborgar, s. 9-62. Trelleborg. borg Hur passar en eventuell i Borgeby in 1995 a. Utgrävningen av borgen i Trelleborg, Skåne. en — i denna bild? Här kan undersökningen av 1 Fcllows-Jensen, G. & Lund, N. [red ). Beretning fra sådan borg vara en del i diskussionen om fjortende tværfaglige vikingesymposium, s. 12-22, Skånes specifika status inom det vikingatida Aarhus. danska området, inte minst i politiskt avse¬ — 1995 b. En skånsk trelleborg. I Trelleborgen. Publi¬ cerad av Foreningen trelleborgen i Trelleborg, s. 15- ende. Det harockså visat sigattmaterialet från 28. Trelleborg. de övriga borgarna är intressant även ur kul¬ Jansson, I. 1991. År 970/971 och vikingatidens krono¬ turell synvinkel. Allt talar därförför att en un¬ logi. 1 Iversen, M. (red). Mammen. Grav. kunstog dersökning av borgen på avgörande sätt kan samfund i vikingetid. Viborg Stiftsmuseums række bind I . Jysk Arkæologisk Selskabs Skrifter XXVIII. bidra till om trelleborgar- både diskussionen s. 267-294. Aarhus. nas politiska och samhälleligaroll och till dis¬ Jensen, L., B. 1982. Limfjorden og egnene omkring den kussionen om Skånes historia. i Vikingetiden. Otryckt speciale i historia. Aarhus. L’Orange, H. P. 1952. Trelleborg-Aggersborg og de kongelige byer i Østen. Viking vol. 16, 1952. s. 307- Postscriptum augusti 1 999 331. Oslo. Sedan Borgeby-texterna skrevs har projektet Lundquist. L , Rosengren. E. & Callmer, J. 1993. En avslutats. Den arkeologiska undersökningen fyndplats med guldgubbar vid Slöingc, Halland. Fornvännen 1993 nr 2. s. 65-70. Stockholm. visade att vallen verkligen är resterna av en Mogren, M. & Wienberg, J. (red ). 1995. Lindholmen. ringborg. Denna anlades på en vikingatida bo¬ Medeltida riksborg i Skåne. Lund Studies in Medie¬ plats som röjdes bort. De spännande resulta¬ val Archaeology 17. Lund. ten har nyligen publicerats och vi hoppas Nielsen. L. C. 1990. Trelleborg. Aarbøger for Nordisk kunna berätta om dem och om projektets fort¬ Otdkyndighed og Historie 1990. s. 105— 178. Koben¬ havn. sättning i ett kommande nummer av Ale. Nørlund, P. 1948. Trelleborg. Nordiske fortidsminder IV: 1. København. Referenser Olsen, O. & Schmidt, H. 1977. Fyrkat. En jysk vikinge¬ borg. 1 Borgen og bebyggelsen. Nordiske fortids¬ Angiert, M. 1995. Kyrkor och herravälde. Från krist¬ minder, Serie B, Bind 3. København. nande till sockenbildning i Skåne. Lund studies in Randsborg, K. 1980. The Viking Age in Denmark. The medieval Archaeology 16. Lund. Formation of State. London. Arentoft, B. 1994. I vikingernes vold. Fynske minder a 1993. s. 117-141. Odense- Roesdahl, E. 1977. Fyrkat. en jysk vikingeborg. II. Old¬ Bonde, N. & Christensen, K. 1982. Trelleborgs ålder. sagerne og gravpladsen. Nordiske fortidsminder. Dendrokronologisk datering. Aarbøger for Nordisk serie B. Bind 4. Oldkyndighed og Historie 19H2. s. 111-152. Køben¬ — 1986. Vikingernes Aggersborg. I Nørgaard, F„ havn. Roesdahl, E. & Skovmand, R, (red.). Aggersborg Bredsdorif, P. 1973. Kortlægning og historiske studier. gennem 1000 år. Fra Vikingeborg til Slægtsgård. El værktøj? Köpenhamn. s. 53-101. Herning. Brorsson, T. 1999. In the workshop of the goldsmith. — 1991. 77ie Vikings. London. Fornvännen. Sawyer, P. 1988. Da Danmark blev Danmark. Gylden¬ Christensen, A. E. 1969. Vikingetidens Danmark. Kø¬ dals og Politikens Danmarkshistorie Bind 3. Køben¬ benhavn. havn.

10 Schultz, C. G. 1949. Aggersborg. Vikingelejren ved Ulriksen, J. 1995. Aggersborgs forsvarsværker. Aar- Limfjorden. Nationalmuseets Arbejdsmark 1949. bøner for Nordisk Oldkyndighed og Historie1993. s. 91-108. København. s. 181-203. Kobenhavn. Stilling, N. P. 1981. Trelleborgshypoteser. Scandia no 1 Ödman, A. 1996. Feudal Iron Production and Castle- 1981. s. 29-65. Lund. Building in the Marginal Zone of Medieval Denmark. Svanberg, F. 1998. Exclusive Jewellery, Borgeby and I Josephson, M. & Mogren, M. (red.). Castella Maris West Scania ca A.D. 950-1050. Fornvännen. Baltici II. s. 125-134. Nyköping.

i 11 I Hur stort är fäderneslandet? Skånsk historia och dansk-svenska gränser från sekelslut till sekelslut Av Ulf Zander Historiska institutionen. Lunds universitet

När Carl Linnæus (von Linné) gjorde sin skånska resa för 250 år sedan betonade han hur annor¬ lunda landskapet tedde sig jämfört med övriga Sverige. Senare tiders utforskare av Sveriges sydligaste landskap har gjort liknande observationer. Ett belysande exempel är den konservative tidningsmannen och politikern, tillika hallänningen, Adrian Molin. Han inledde sin reseskildring från 1930, Landskapskynnen, med en redogörelse för »Konungariket Skåne». Visserligen varden tid för länge sedan förbi när den svenske kungen, i detta fallet Magnus Eriksson, bar titeln »konung av Sverige, Norge och Skåne», men landskapet hade ändock fortfarande en speciell position i Sverige, menade han. Det berodde till stor del på Skånes förändrade status, från en centrumposi¬ tion i det medeltida danska väldet till en perifer ställning i det svenska riket under 1700- och stora delar av 1800-talet. Den historiska utvecklingen hadeäven påverkat skåningarnas kynne. Till skill¬ nad från uppsvensken blev skåningen sällan grinig och sur och dessutom utstrålade han ett unikt gemyt. Skillnaden gentemot den danske grannen bestod i att dansken var »blöd» medan skåningen var fast. Hans slutsats blev att den moderne skåningen var, »såsom ingen annan landskapsson utom möjligen dalkarlen, en utpräglad typ». Denna tanke var ingalunda ny. Den hade tidigare behand¬ lats av bland andra skriftställaren Rolf Nordenstreng. När han diskuterade »nationaltyper» i sin bok Europas människoraser och folkslag , som först utkom 1917 och därefter i ytterligare två upp¬ lagor, menade hau att »landskapstyperna» mestadels sammansmälte till en »nationaltyp». Men det fanns undantag: »Så är t.ex. i Sverige den skånska särtypen mycket stark och skåningarna se ofta bra mycket mera skånska än svenska ut». Den slags funderingar om skåningarnas unika identitet och historia som Nordenstreng och Molin uppehöll sig vid hade redan varit uppe till många diskussioner före första världskriget och mel¬ lankrigstiden, och ämnet är fortfarande aktuellt.

Gränser och identiteter gioner och språk, tilltog i det sena 1800-talet. Funderingar över hur stort Sverige är har Målsättningen var att avgränsadet nationella. sysselsatt svenska tänkare åtminstone sedan Den eller de som inte uppfyllde likhetskrite- Olof Rudbeck. En utgångspunkt har varit att riema i språkligt eller rasmässigt hänseende fastslå resultaten av fredsförhandlingar, som ansågs också ha andra, och sämre, moraliska avsatt lätt iakttagbara resultat i kartböckerna. och psykologiska egenskaper.2 Men frågan om hur stort Sverige är och var Steget är inte långt till konstaterandet att de svenska gränserna går handlar i hög grad gränser underlättar identitetsbildningar. Den om mentala föreställningar, som inte är lika egna gruppens likheter förstärks vid identi¬ enkla att avläsa. Ju längre en gräns har ex¬ tetsbildningar, bl.a. genom att ett gemensamt, isterat desto svårare är det att förändra den, ofta mytiskt ursprung frammanas ur en dun¬ eftersom ekonomi, kommunikationer och so¬ kel forntid. Denna historiskt präglade ge¬ ciala och kulturella strukturer anpassats där¬ menskap kontrasteras mot andra grupper. efter.1 Till ovan sagda bör det tilläggas att Gränsen dras mellan »vi» och »de andra». allehanda gränsdragningar, inte bara mellan Man blir svensk genom att vara icke-dansk, länder utan också mellan folkgrupper, reli¬ dansk genom att vara icke-tysk osv.

12 I identitetsforskningen har det fastslagits förlorad 1864, då den svenska regeringen inte att man kan ha flera territoriella identiteter ställde sig bakom Karl XV:s löfte om militär samtidigt. Det är fullt möjligt att på en och hjälp till Danmark i kriget mot Preussen och samma gång varaeuropé,svensk, skåningoch Österrike. iundabo. Den territoriella identiteten kan Skandinavismen levde vidare efter 1864 i sedan kompletteras med andra identiteter, form av samarbete vad gällde postgång, tul¬ t.ex. yrkestillhörighet och ideologisk eller lar och andra ekonomiska frågor. På båda religiös övertygelse. Föga förvånande är det sidor om Öresund fanns det också företrädare svårt att få alla identitetema att samspela. När för en återupplivad politisk skandinavism. en eller flera av dem aktiveras i politiska sam¬ Med lundahistorikem Martin Weibull som manhang kan en till synes oskyldig fråga om pådrivande kraft samlades medel ihop under hur stort fäderneslandet är få stor spräng¬ 1870-talet och i början av 1880-talet för ett kraft.3 Dynamiten i sammanhanget utgörs av monument över slaget vid Lund 1676. Tan¬ historien eller rättare sagt av medvetna urval ken var att det skulle mana till försoning mel¬ ur det förflutna, vilket det skånska exemplet lan de skandinaviska brödrafolken. Inspira¬ tydligt illustrerar. tion hämtades från Tyskland och Italien, där 1 den fortsatta framställningen presenteras enighet nyligen hade manifesterats i kontrast några aspekter av hur dessa urval har ihåg- mot tidigare splittring. Vid invigningen 1883 kommits och representerats i Skåne. Fram¬ presenterades en historisk kavalkad med förallt skall vi studera de monument som danska, svenska och skånska föregångsmän, uppfördes kring förra sekelskiftet och som då och Weibull betonade att han hyste förhopp¬ fyllde en viktig funktion som nationella sym¬ ningar om ett återupplivande av »vårt stora boler. Efter hand har deras betydelse omtol¬ fädernesland». Hans tal avslutades med ett kats. Debattema kring dem kan därför bidra leve för det treeniga Norden.5 till att synliggöra perspektivskiften i anslut¬ Mot bakgrund av tilltagande tyskifiering i ning till dansk-svenska relationer och skånsk Slesvig och russifiering i Finland fick sådana historia. Det är inte bara de sydsvenska mo¬ tankar fler anhängare under 1890-talet. Att numenten som är intressanta att studera. De skandinavismen då åter kunde vara gångbar senaste årtiondena har bl.a. historiker och framgår av marknadsföringen av Emil Pul- konstvetare visat ett stort intresse för monu¬ chaus operett- och danssällskap, som turne¬ mentväsendet - och andra varianter av min- rade i Sverige sommaren 1894. Ett fotografi nesfiranden - i Europa och USA.4 av Pulchaus danstrio anspelade på den dan¬ ska litografi från 1840-talet, som visade en¬ dräkten mellan den norske, svenske och danske soldaten, med respektive nations Nyskandinavism i motvind flagga i bakgrunden. Pulchaus skönsjungande Som en effekt av försvenskningen efter 1658 flickor bytte ut soldaternas infanteri- och inkluderades den skånska historien med den kavalleriuniformer mot flottans blåjackor. I svenska, och den skrevs allt som oftast från dessa framförde de föreställningens mest po¬ Stockholms horisont. Den dansk-skånska för¬ pulära nummer, Pas de trois Scandinavie. En bindelsen glömdes ändå inte bort. Skandina¬ recensent menade att detta var »synnerligen vismen hade sitt starkaste stöd i Skåne. Stö¬ effektivt», men tillade att publikens entusi¬ det kvarstod, om än inte i lika stor omfattning, asm inte endast var avhängig av sångens efter det att tanken på en politisk union gått skandinavistiska prägel, »utan äfven för det

13 Fotografiet av det »klöverblad af tre täcka unga .V damer», fru Alice Pulchau och fröknarna H. Wagner och A. Kruse, som förgyllde många . . kvällar å Novilla på Djurgården, var arrangerat för att väcka associationer till en av de mest é berömda bilderna från skandinavismens glans¬ dagar. Denna litografi av en okänd dansk konst¬ m. ‘ när tillkom någon gång mellan åren 1844 och 1850 och kom fram till 1864 att utgöra % i n sinnebilden för det skandinaviska »fostbrödra- skapet». % * m

' \ ■ A: I* f É m Jfi

■\ v. x ■

' , ■

behag och käckhet de tre näpna ’skeppsgos- terades världsutställningen i Stockholm, där same’ utveckla i sin dans på ’bölja blå’».6 det var svenska framsteg som betonades. Det Om det inte fanns ett behagfullt och käckt jubileum som firades detta år gällde en be¬ underhållningsmoment kunde det vara svårt tydligt kortare tidsperiod: Oscar II:s 25 år på att göra anspelningar på det treeniga Norden. den svenska tronen. Det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talet Det danska intresset var mer påtagligt. För¬ var en period som utmärktes av många och utom jubileumsfester till drottning Margare¬ påkostade minnesfester. 1897 fanns det för¬ tas ära skrev officeren och historikern Otto utsättningarförettstorslaget jubileum:det var Vaupel en minnesskrift. Intressant nog valde då 500 år sedan Kalmarunionen ingicks. Det Vaupel, som var känd för att vara en glödande uppmärksammades mycket sparsamt i de anhängare av den danska nationalismen, att skandinaviska länderna. I Norge var unions- distansera sig från Kristian Erslevs inflytel¬ firanden inte särdeles gångbara beroende på serika tolkning. Erslev, källkritikens danske det spända läget gentemot den dåvarande introduktör, menade i Dronning Margrete og svenska unionsdominanten. I Sverige priori¬ Kalmarunionens Grundlæggelse (1882) att

14 Margareta velat skapa ett danskt rike som medverkan inte det enda problemet, vilket sträckte sig över hela Skandinavien. Vaupel Weibull var fullt medveten om. En svårighet anlade ett perspektiv som hade mer gemen¬ var att det fanns en annan bild av en maktlys- samt med 1840- och 1850-talens skandina¬ ten Margareta, med rötter tillbaks till 1440- vism. Margaretas främsta mål hade varit att talets Karlskrönika, enligt vilken hon drev ena de tre skandinaviska länderna så att de fram unionen för att värna danska intressen. skulle kunna stå emot yttre fiender, främst På inrådan av sin vän, riksantikvarien Claes Hansan, men varje rike skulle styras för sig. Theodor Odhner, tonade Weibull därför ned Denna tanke hade förfuskats av hennes efter¬ unionen och betonade i ställetdrottningens in¬ trädare, som insisterat på att det skulle finnas satser för att återupprätta lag och ordning i ett (danskt) huvudrike. Sammanhållningen Sverige. Trots denna vinkling var intresset hade avlösts av dansk-norska försök att be¬ svalt. Historikern och samhällsdebattören tvingaSverigeoch vice versa. Vaupel menade Harald Hjäme hävdade att han alltid varit en att dessa dominansförsök hade underlättat för vän av skandinavismen, men tillade att denna illasinnade grannar att rycka åt sig gränspro¬ idé numera var nattstånden. Rörelsens baner¬ vinser. Förlusten av Slesvig-Holstein 1864 förare hade varit dumdristigt ointresserade av kunde ha undvikitsom Erik av Pommern för¬ realpolitik och alltför förtjusta i fagra ord. mått fullfölja Margaretas intentioner.7 Hjäme skulle gäma välkomna en ny skandi¬ De som delade Vaupels positivainställning navism, men då skulle den baseras påen oom¬ till Margareta propagerade för att ett monu¬ stridd svensk ledarroll i Norden.Hur gångbart ment över henne borde uppföras. En som detta argument var framgår bl.a. av att skan¬ starkt engagerade sig för detta projekt var dinavisten Ellen Key förespråkade en variant Martin Weibull, som menade att statyn kunde på temat i samband med unionsupplösningen bli en dagspolitiskt gångbar manifestation för 1905.8 Hjäme behövde emellertid inte vänta Nordens enhet. När han på uppdrag av den på medhåll så länge. I dagspressen hävdade danska Margaretakommittén försökte få stöd ett flertal skribenter att det var fel att stödja för projektet i Norge och Sverige visade det en staty över Margareta så länge som det inte sig att få delade denna uppfattning. Författa¬ hade rests någon över Sten Sture d.ä. I likhet ren Bjørnstjerne Bjørnson och den förre stor¬ med Engelbrekt var Sten Sture i svensknatio¬ tingspresidenten och venstremannen Viggo nella kretsar kring sekelskiftet 1900 en sym¬ Ullman var dock ivriga tillskyndare, och de bol för den svenska nationen och motståndet fick efter hand sällskap av några av Norges gentemot Kalmarunionen.9 ledande historiker. Deras engagemang i sta¬ Sten Sture-monumentet invigdes efter tyfrågan var kontroversiellt i svenska natio¬ många problem 1925. Trots nya upprop till nella kretsar. Norrmännen ansågs ha gått den förmån för Margaretastatyn, vilka bl.a. rikta¬ ryske arvfiendens ärende då de 1897 hade des till svenskättlingar i Nordamerika, var föreslagit att det borde upplåtas en frihamn åt Weibull och hans medhjälpare tvungna att ge Ryssland på Nordkalotten. Bjørnson hade upp företaget 1901. En tanke levde emeller¬ dessutom retat gallfeber på svenska nationa¬ tid vidare. I diskussionen kring Margareta¬ lister genom en rad tidningsartiklar i norsk, statyn hade del funnits förslag att den skulle dansk och rysk press, vilka riktade sig mot uppföras på Ven. Det var en idé som passade Sverige och Oscar II. väl in i Weibulls återkommande plädering för Då det gällde att lansera »Margareta- Skåne som Skandinaviens förenande länk. I saken» i Sverige var Bjørnsons och Ullmans ställetför Margareta startadesdär en kampanj

15 för en staty över Tycho Brahe. Han ansågs ena tvetydigheten i sin hållning. Han kunde vara en värdig representant för skandinavis¬ bejaka vurmen för svensk stormaktstid och mens idé. Men det dröjde ända till 1946, kärleken till Danmark.11 Andra monument hundra år efter det att ett danskt förslag lan¬ som han tagit initiativ till, men där steget till serats om en obelisk över Brahe, innan Ivar skandinavismen och Danmark var långt, in¬ Johnssons staty invigdes vid resterna av kluderade det i Karlskrona över Karl XI som Uraniborg. invigdes 1897. Året dessförinnan fick han medaljförsin medverkan i förverkligandet av Manifestationer av svenskhet: Karl X Gustav-statyn i Malmö. Hans del¬ aktighet var inte lika stor 1901, men han höll Karl X Gustav- och Stenbock¬ ett tal i Helsingborg då Magnus Stenbock¬ monumenten monumentet invigdes där. Misslyckandet med att förverkliga Margare- Vad gällde Karl X Gustav- och Stenbock¬ tastatyn är ett tydligt exempel på hur svårt monumenten värdet uppenbart attdet inte var skandinavismen hade att hävda sig då det det stora nordiska fäderneslandet som åsyfta¬ krävdes mer än retorik. Nationalismen var des. De var snarare gränsmonument i stil med förhärskande runtom i Europa, och Danmark den tyska statyn vid Rhen över kejsaren Vil¬ och Sverige varinga undantag. I Danmark var helm I. På dess inskription stod det att det detframförallt förlusterna under Kristian IV:s tyska riket aldrig skulle ödeläggas eftersom styre och under det dansk-tyska kriget 1 864 fienden inte skulle ges tillfälleatt korsa Rhen. som användes i nationella syften. Svenska »Pfalzaren» och »Måns Bock» fick enligt ett historiker och den politiska och kulturella liknande resonemang illustrera att Skåne eliten hämtade merparten av sin nationalis¬ skulle förbli svenskt. Skåne ingick i det tiska repertoar från stormaktstiden. Under »gamla Sverige» som Björling syftade på. denna period återfanns framgångarna på slag¬ Uppdelningen mellan goda svenskar och fälten, liksom de karaktärsdanande neder¬ onda danskar var särskilt tydlig i anslutning lagen. I enlighet med ovan förda identitets- till Magnus Stenbock. Under 1800-talet och i resonemang var det främst skillnader mellan det tidiga 1900-talet presenterade svenska nationer som betonades. Följaktligen var författare och historiker upprörda redogörel¬ det intressantare att diskutera svenskarnas ser över hur fältherren hade behandlats av »olyckor och pröfningar, deras nästan otro¬ danskarna efter kapitulationen i Tönning. I liga ansträngningar under försvaret af vårt Anders Fryxells tappning betonades det att härliga, gamla Sverige»,10 för att tala med fången själv hade ett betydande ansvar för sin politikern och militären Gustaf Björling, än situation, då han ertappats med såväl flykt¬ nationsöverskridande projekt. Betonandet av försök som nedsättande värderingar om den det egna landet synliggjordes särskilt väl i danske kungen. Icke desto mindre konstate¬ anslutning till statyprojekten. De bronserade rade han att Stenbock fick lida mer än vad han hjältarna illustreradeeftersträvansvärda egen¬ förtjänade »i ett svårt och nesligt fängelse».12 skaper och nationell storhet, samtidigt som de Den Fryxellinspireradeskalden Carl Snoilsky, manade till inre samling. som varit en varm anhängare av skandinavis¬ Intressant nog återfinner vi Martin Weibull men (och Polens självständighet) i sin ung¬ även i anslutning till de svensknationella mo¬ dom, tog fasta på temat med Stenbocks för¬ numenten. Som Birgitta Odén konstaterat ödmjukelseochsvåra umbäranden underhans lyckades han via studentskandinavismen för- år som fånge på Fredrikhavns kastell i Kö-

16 penhamn.I dikten »Stenbock vid svarfstolen» ur riket». Markeringar gentemot Danmark hette det bl.a.: gjordes inte bara i högtidstalen och på mid- Den hand, som svingade Sveriges svärd dagsbankettema. Beslutet från Helsingborgs och härar till seger fick föra, fackföreningar att bojkotta evenemanget kri¬ nu sysslar maktlös och febertärd tiserades bl.a. av den socialdemokratiske par¬ med sköraste dvärgagöra.13 tiledaren Hjalmar Branting. Han menade att den »folklige» Måns Bock och hans geta- Lagom till invigningen av statyn 1901 utkom pojkar var väl värda sentida uppskattning, en bok av Oscar Malmström om Stenbock i eftersom de räddade den svenska självstän¬ fångenskapen. Malmström skrev att general digheten. En hyllning till Stenbock var inte von Bonar, kommendanten på Fredrikhavns heller någon markering mot det danska fol¬ kastell, »synes ha varit en föga ädel natur», ket, utan riktades endast mot det tidiga 1700- som integjorde mycketföratt underlätta Sten¬ talets danska kung och adel.16 bockssvåra tillvaro. Den fomefältherren fick I samband med planeringen och invig¬ även stå ut med generalskans trakasserier och ningen av Karl X Gustav-monumentet var de dålig föda. Enligt Malmström blev maten socialdemokratiska reaktionerna mestadels bättre efter det att tsar Peter besökt Stenbock negativa. I tidningarna Framåt! och Arbetet 1716 och blivit mäkta upprörd över dennes publicerades artiklar med budskapen att valet förhållanden. Den danske kungen Fredrik IV av »Pfalzaren» var en förolämpning mot Dan¬ tog intefasta på tsarens råd om att hänga kom¬ mark. Dessutom kostade den överviktige mendanten utan nöjde sig med att avskeda bronskungen Malmö stad alltför mycket. Där¬ honom, vilket innebar »en ringa ljusning ... i emot var det inte många ur adeln och borger¬ Magnus Stenbocks hårda fångenskap». skapet som protesterade.17 Det berodde till Med tanke på hur Stenbocks sista år i livet stor del på att de menade att det var tack vare skildrades skall vi inteförvånasöveratt skulp¬ Karl X som Sverige fått »naturliga gränser», tören John Börjeson -som även var mannen vilka var skiljelinjer som fanns i naturen i bakom bl.a. Karl X Gustav-monumentet i form av hav, berg, öknar och svårgenom¬ Malmöoch Karl XI-statyni Karlskrona-först trängliga skogar. Som statsvetaren Rudolf presenterade ett förslag där »Måns Bock» satt Kjellén påtalade var benämningen tvetydig, med dragen värja. Då statyn var placerad i eftersom den användes både i betydelsen »i riktning mot Helsingör framstod förslaget naturen grundad» och »påfallande lämp¬ som alltför kontroversiellt. Börjesons följ¬ lig».18 Då betydelserna likställdes blev resul¬ ande förslag visade fältherren med handen på tatet att naturliga gränser föreföll kunna leda värjfästet, och det blev därmed upp till be¬ till ökad politisk stabilitet och färre militära traktaren att avgöra om han var på väg att dra konflikter. Det fanns en insikt om att gräns¬ sitt vapen eller föra det till vila i baljan. Att dragningar ofta var ett resultat av mänskliga entydigt föredra sistnämnda tolkning försvå¬ handlingar, vilket dåtida begrepp som kultur- ras avsevärt om man betraktar de tal och ut¬ och konstruktionsgransillustrerar.Emellertid fästelser som gjordes i samband med Sten- prioriterades föreställningen om naturliga bocksmonumentets invigning.15 På menyn gränser, och vissa gränser ansågs vara mer vid kvällens festmiddag stod det »Genom naturliga än andra. I den aktuella kontexten Guds hämnd är Skåne befriadt. Den 10 mars var vatten, dvs. Öresund, men inte skog, sär¬ 1710» samt »Hvem skulle kunna tro, att skiljande. I Danmark var denna diskussion odjuren på sådant sätt skulle kunna förjagas inte alls lika livaktig beroende på avsaknaden

17 av »naturliga gränser» iSlesvig-Holstein-om- högre genomsnittsinkomst än landet i övrigt rådet. kring sekelskiftet 1900. Det var inte utan skäl I samband med invigningen av Karl X som Eslöfs Tidning 1906 annonserade att den Gustav-statynden 28juni 1896återkom temat nådde ett »fett spridningsområde». Upp¬ om de naturliga gränserna. I den kantat som svinget märktes främst i hamnstäderna, vilket Carl Snoilsky författat och som August Kör- markerades med Världsutställning i Lands¬ ling tonsatt löd inledningen till recitativet, krona 1888, Industri- och Slöjdutställning i framfört av en 100 man stark kör: Malmö 1896 och i Helsingborg 1903 samt Baltiska utställningen i Malmö 1914. De Du krigarfurste, som i bronsen glänser På tyglad fåle här vid Sundets strand, bastanta bronsfigurerna kunde därför betrak¬ Naturen sjelf utstakat först de gränser, tas som konstnärliga utslag av det nyvunna Som med ditt svärd du bördat åt vårt land.15 välståndet. NärAlbertEngström rapporterade från Malmö för tidningen Strix’ räkning me¬ Detta budskapföljdes upp av Martin Weibull. nade han attdetsåg utsom om hjältekonungen I sitt invigningstal underströk han att Skandi¬ »konstant åte middag på Krrrämerrs. Hästen naviens historia utmärkts av såväl splittring måste äfven oupphörligt underhållas af grön- som samförstånd, men som han såg det var saksgummoma på torget, annars vore hans Karl X Gustav inte en erövrarkung utan en hull icke så godt som det är.» Engström var förespråkare för den nordiska enhetstanken. efter att ha provat biffarna i staden inte alls DåSkåne blev svenskt klipptes visserligen ett förvånad över Karl X:s väl tilltagna midje¬ tusenårigt band av, men stabiliteten i området mått.1Skåne var t.o.m. nubben närande. I det ökade eftersom »naturens gränser hade blif- följande temanumret om Lund behagade för¬ vitstaternas».20Genomden starka betoningen fattaren och konstnären driva med lunda- av att det var förutbestämt att Skåne skulle bli svenskt blev det också lättare att sätta lik¬ hetstecken mellan region och nation. I Sve¬ rige, liksom i övriga Europa, betonades det vid denna tid att hembygds- och fosterlands¬ M kärlek var två sidor av samma mynt. Visser¬ ligen kunde vissa landskap, som Dalarna och J Värmland, få en viktig roll som nationella ideal, men det var bara för att illustrera att V' hembygden och regionen var det lilla i den t stora nationella helheten. Det var samma lär¬ l'/'t dom som Nils Holgersson tillgodogjorde sig under sin underbara resa. Att älska Sverige och svenska hjältar var sålunda detsamma som att älska Skåne och det skånska land¬ skapet. T Albert Engström skämtar till det Albert Engström menade i samband med sitt Malmöbc- sök 1902 att Karl X Gustav-statyn var »den konstnärliga Skåne hade fått ett kraftigt uppsving i och med symbolen for välmågan inom Skåne, både ifråga om mat industrialiseringen, och invånarna hade en och hästafvcl».

18 bohemen, ifrågasätta om det fanns någon angrepp på den judiske författaren, litteratur¬ bildande konst i Lund och om universitetet historikern, kritikern och stockholmaren därstädes skötte sina åtaganden. Jämfört med Oscar Levertin.24 Uppsala stod sig den skånska lärdomsstaden slätt, var hans slutsats.21 Zoologen Lännart Ribbing lyckades bereda Konferens och handel plats för ett svarsinlägg i Svenska Dagbladet, men förmådde inte övertala lundafilosofen i unionskrisens skugga Hans Larsson att skriva det.221stället blev det Ett skånsk-tyskt samband av annorlunda Ribbings nära vän, botanisten och kulturskri¬ karaktär lanserades 1905 av språkforskaren benten Bengt Lidforss, som plockade uppden Axel Kock. Han resonerade kring frågan kastade handsken. Han hyste uppfattningen huruvida Skåne var de germanska folkens att många stockholmare föraktade Skåne, och urhem. Det gick inte att fastslå att Skåne en¬ själv var han ingen vän av huvudstadsborna. samt var germanernas ursprungliga hemland, I artikeln »Herr Albert Engström som folk¬ men området var»säkerligenen del av det om¬ uppfostrare» i ArbetetYoxa denna motsättning råde, där de germanskafolkensvagga stått».25 upp till ytan, då Lidforss upprört poängterade Hans skånskpatriotiska bidrag hamnade dock att uppdelningen mellan oss och dem även snabbt i skuggan av den norsk-svenska uni- fanns inom landet: onsfrågan, vilken även påverkade de dansk- svenska relationerna. I dessa tider, då ropen på nationell samling Martin Weibull hade avlidit 1902. Tre år höjas allt starkare, borde dock detta uppsvens¬ senare ansågs tiden vara mogen för ett av hans ka öfversitteri läggas på hyllan. Det är sant att hjärteprojekt: ett nordiskt historikermöte, skåningame mestadels ega en annan läggning som förlädes till Lund. De norska historikerna än uppsvenskame, det är kanske också sant att uppsvenskame ega vissa företräden som skå¬ fann tillfället sällsynt illa valt och avstod från ningame sakna, men det finns intet, som be¬ att komma. Deras danska kolleger menade att rättigar någon att betrakta Skånes befolkning det nordiska mötets idé därmed hade gått för¬ som en lägre race.23 lorad, men några av dem valde att ändå del¬ taga, liksom nio finländare och en tysk. Att Lidforss var förvisso inte ensam kring sekel¬ svenskarna kraftigt dominerade konferensen skiftet 1900 att betona sitt skånska arv i mot¬ är ett faktum som lär ha märkts på invig- sättning till kultureliten i Stockholm. Förfat¬ ningskvällens middag på Grand Hotel. Vis¬ tarna Vilhelm Ekelund och Ola Hansson serligen deltog inte alla då, men proportio¬ gjorde detsamma. Den sistnämndeframhävde nerna talar sitt tydliga språk. När ett festligt sitt ursprung ytterligare genom att använda inslag skulle avlösa lyckönskningstelegram- detskånskklingande namnetTruls Andersson men från Oscar II och Kristian IX kunde i självbiografin Resan hem (1894). Hans resa danskarna uppbåda 28 personer för att fram¬ var sålunda av en helt annan karaktär än Nils föra »Kong Christian stod ved høien mast», Holgerssons. Att pangermanistema Lidforss medan 163 svenska historiker var redo att och Hansson kände sig utsatta för en upp¬ sjunga »Kungssången».2ÿ svensk »rasism» hindrade emellertid intedem Medan historikermötet ändade i en kom¬ från att angripa sådana som de i sin tur ansåg promiss, ledde norskvänliga skriverier i den var mindervärdiga-judarna. Det varen över¬ danska pressen till bittra svenska genmälen. tygelse som de framförallt gav uttryck för i Litteraturvetaren Karl Warburg skrev upprört

19 att förutom »norsk trolöshet, trångsynthet Roskildefredens firande och bygdepolitik» har »vår skandinavism ... Att det var svårt att vara känslig och hän¬ blifvit sårad i roten af de hugg, som tillfogats synsfull mot sina grannar tydliggjordes i för¬ densamma af danskt oförstånd, gyckel och beredelserna av 250-årsminnet av Roskilde- bristande rättskänsla»-27 De sårade nationella freden 1908. 1 den kommitté som planerade känslorna var väl företrädda i Skåne. Påbud det historiska festtåg som skulle bli det spreds om att julhandelsresoma till Köpen¬ skånska bidraget föreslogs bl.a. det dansk¬ hamn skulle bojkottas »och mången dansk svenska fredsmötet i Helsingborg 1313 och affärsman har med icke oväsentligt minskad Gustav Vasas och Fredrik I:s sammankomst omsättning fått betala lösmyntheten och takt¬ i Malmö 1524. Dessa händelser lösheten hos vissa danska pressalster under borde borga för »att aggressiv hållning mot unionskrisen.»28 Den kraftiga upprördheten Skånes äldre moderland Det var på den svenska sidan av Sundet föranleddeen undvikes».3' ett argument av Danmarks ledande industrimän att betona som inte imponerade på ledarskribenten i den vikten av ett fortsatt handelsutbyte. Han före¬ konservativa Norrköpings Tidningar. Under språkade en kanalisering av den svenska rubriken »Ynkedom» gick han till storms mot frustrationen till försök att »eröfra Danmark att Karl X Gustav och Erik Dahlberg respek¬ ekonomiskt».29 tive Måns Bock och hans getapojkar inte åter¬ Enligt författaren Emil Svensén skulle fanns i programmet.32 1en omfattande svars- mycket vara vunnet om svenskarna läste den inlaga utreddekommittén varför den hadevalt kände danske kulturhistorikern Troels-Lunds bort vissa händelser ur den skånska historien. De tre nordiska brödrafolken ( 1906). I för¬ Då det historiska festtåget skulle defilera ordet skrev Svensén att boken var »en tungt förbi monumentet på Malmös Stortorg blev vägande gensaga från kompetentaste håll mot Karl X Gustav den givna centralpersonen för de öfverdrifna sympatier, som en allt för stor hela evenemanget. Stenbock var mer proble¬ del af hans egna landsmän lagt i dagen gent matisk, inte minst på grund av att getapojkar- emot de norska separatistema och deras nas medverkan på slagfältet sedan länge var lyckade, men icke lyckliga statskupp. Han har avskrivna i den historiska forskningen. Fält¬ därför velat säga ett ärligt och manligt ord i herrens rätta sällskap var karolinska soldater. rättan tid till varning mot dessa öfverdrifter Kommitténs ledamöter var överens med och till mildrande af den förstämning, som de kritikerna om firandets huvudsakliga mål¬ helt naturligt framkallat hos hans svenska sättning: att betona svenskheten och Skånes vänner». Troels-Lund var inte lika entydigt förening med Sverige. Slutkommentaren vi¬ svenskvänlig i sin text, men utifrån ett långt sade dock på en viss bitterhet över kritiken. historiskt perspektiv underkände han drott¬ »Man trodde, att vi alla här nere skulle visa ning Margaretas försök att samla de nordiska oss som goda svenskar och goda skåningar, folken under ett styre. Enighet, inte enhet, var om vi låte representanterna för olika tidehvarf nyckelordet för vidare samarbete. Det ge¬ i Skånes historia samt och synnerligen i ett mensamma skandinaviska släktdraget, som festligt tåg inför eftervärlden hyllande hälsa utmärktes av viljan av att hålla på sin natio¬ den lagerkrönta bilden af den som vann Skåne nella rätt, kunde då förenas med norrmannens åt Sverige.»33 trofasthet, danskens jämnhet och foglighet När väl firandet ägde rum i februari 1908 och svenskens känslighet och hänsynsfull¬ saknades inte anspelningar på Karl X Gustav, het.30 varken i Skåne eller någon annanstans i lan- 20 det. Branting kunde förstå behovet av att upp¬ samma, eftersom de på sikt vunnit på gräns¬ märksamma den händelse som gav Sverige ändringen. naturliga gränser, men reagerade mot pro¬ Underen längre tid hadeförslagomett upp¬ portionerna. Carl Lindhagen, borgmästare i förande av en Karl X Gustav-staty i Stock¬ Stockholm och politisk vilde som året därpå holm presenterats i dags- och skämtpress. anslöt sig till socialdemokraterna, instämde i Dessa fick ny näring i samband med Roskil- kritiken. Han sade sig dessutom ha vetskap defirandet, då en kopia av Börjesons malmö- om att den danske ministem iStockholm hade monument var uppställd framför Nordiska planer på att lämna Stockholm under jubiléet. museet. När ryttarstoden över Karl XV in¬ Invändningarna klingade ohörda i etablisse¬ vigdes på Djurgården i maj året därpå nådde mangets kretsar och uppslutningen från adel kraven en ny höjdpunkt. I skämtsamma orda¬ och borgerskap var i det närmaste total. Åter¬ lag presenterades ett billigt kombinationsfor¬ igen hördes temat om de naturliga gränserna slag. Skulptören Charles Friberg hade utfor¬ i tal från rikets alla höm, inte sällan med till¬ mat en häst som syntes vara bastant nog att lägget att även danskarna borde vara tack- hysa båda kungarna. Ett annat uppslag, som

Msmmy s O ' A VIL'. & t (Är* i rrn- ÖS, DM SOmryy f % fe? & 'I. i 1 , $ \S i:

7i / «§3 1 yÆ to < )VL Mö. mm, s« t

yy-' v ■

CARL X GUSTAF: CARL xin: Gif plats, gif plats, se, Skånes bronskung nalkas! O, blygd Hvad nesligt skämt med kungavården! Jag sänds till slottet ... sättes upp på gården.

Debatten om dubbleringen av Karl X Gustav-monumentet var häftig även iStockholm. En stridsfråga var placeringen. Eftersom statyn över Karl XIII inte var särdeles populär föreslogs det bl.a. att Kar! X Gustav skulle ersätta »Krukan mellan lejonen» i Kungsträdgården. Teckningen är ur skämttidningen Kasper 1909:30.

21 vann betydligt större gehör och stöddes av en 1914, då de många skåningarna som deltog i nybildad kommitté, var att en kopia av Bör- bondetåget paraderade under Magnus Sten¬ jesons monument skulle uppföras i Stock¬ bocks häradsfanor.36 holm. Konstnären hade inget att invända, men reaktionerna i Skåne var synnerligen häftiga. Förslagetdömdes ut påjuridiska,ekonomiska Skåningar som danskar och moraliska grunder. Karl X-statyn hade en alldeles särskild betydelse i Skåne, menade på skämt och allvar tidningsmannen och politikernCarl Herslow: Utsagorna om att skåningarna var goda »Vi ville med den uttala för all världens folk svenskar hade begränsad framgång. Redaktö¬ och närmast för våra grannar, huru stolta vi ren för skämttidningen Söndags-Nisse,Hasse känna oss för att den tanken blef genomförd, Z(etterström), presenterade följande utta¬ att den man, som gjort att Skåne blef svenskt, lande när kampen om kopian av Karl X-sta- af oss betraktas som vår kung, vår lands¬ tyn varsom hårdast:»Att skåningarnainteäro man».34 Invändningarna vann gehör även i svenskar hör man ju på talet. De böra skiljas Stockholm där många ansåg att det var ett från oss.Dock på ett villkor: att alla skåningar fattigdomsbevis att uppföra en kopia. Man som nu befinna sig i det öfriga Sverige där fick vänta ytterligare åtta år i huvudstaden kvarstanna-vi uppsvenskar riskera annarsatt innan Gustaf Malmqvists ryttarstod över tråkaihjäl hvarann af bristpåglädjeämnen».37 Karl X Gustav kunde invigas utanför Nor¬ Temat om att gränsändringama 1658 inte diska museet. hade slagit igenom fullt ut i skåningarnas I februari 1910, i samband med 200-års- medvetanden återkom två år senare i Gustav minnet av slaget vid Helsingborg, markerade Sundbärgs Det svenska folklynnet. Han gick historieprofessorn Arthur Stilleisitt festtal att till angrepp mot skandinavismen, som varit »[s]å vidt vi känna häfderna, har aldrig någon ettdanskt knepför attfåsvensk hjälpi en pres¬ varit Skånes nationalhjälte i så hög grad som sad situation. Enligt Sundbärg hade Danmark Magnus Stenbock». Denne hade varit en rätt¬ klarat av förlusten av Slesvig-Holstein allde¬ färdig, mild och vänsäll hövding som »lärt les utmärkt genom kompensation på det eko¬ Skånes folk att ej blott respektera utan äfven nomiska området.Särskilt väl hadede lyckats älskaSverige». Fältherren var väl värd att be¬ i Skåne, som dominerades av danska affärs¬ undra, eftersom en förlust vid Helsingborg intressen.38 I Danmark väckte Sundbärgs bok troligen hade inneburit en svensk förlust av ont blod, men i Skåne och övriga Sverige Skåne och att danskheten åter ryckt in i land¬ hörde kritik mot Sundbärg till undantagen.39 skapet: »Kanske hade då här stått en staty af 1917 anlades moteld. Då Hasse Z. fyllde någon af eröfrarne; möjligen hade den åter- fyrtio år övertog Carl Romanus redaktörsska- gifvit Valdemar Atterdags mörka, demoniska pet och gjorde då ett särskilt Skånenummer gestalt, möjligen hade det blifvit Fredrik IV:s av Söndags-Nisse. I det gav han uttryck för bild med dess oldenburgska drag». I stället stärkta regionala tongångar. »Lustigt är, att vi kunde skåningarna- och hela svenska folket plugga i oss som fosterlandshjältar en hel rad -glädjas åt desvenskasymbolerna: »i Malmö Skåne-ödeläggare. Den store Gustav II Adolf eröfrarens stolta, trygga härskarefiguroch här var på sin tid mest populär i Skåne,då han an¬ beskyddarens Magnus Stenbocks ljusa hjäl¬ sågs drunknad i Vittsjön».40 Fem år tidigare teskepnad».33Fältherrens betydelseförSkåne hade en minnessten uppförts i Vittsjö till - och dess allmoge - betonades än en gång minne av händelsen, Minnesstenens svensk-

22 nationella budskap överensstämde dels med Blodbadama de stora Karl Gustav- och Stenbock-monu¬ Sistnämnda exempel visar på att likhetsteck¬ menten, dels med de minnesmärken som res¬ nen mellan nation och region blev allt otyd¬ (1911), tes över slaget vid Landskrona 1677 ligare från 1910-talet. Därmed inte sagt att »Skånes räddare» Karl XI ( 1926i Bårslöv och manifestationer för nationell enighet och 1931 i Landskrona).Stenbocksövergångöver skånsk-svensk gemenskap upphörde. Under Rönne å 1710 och göingebonden Tuve Måns¬ mellankrigstiden lanserades Skåne fram¬ budbärarbragd år (rest i Åkarp sons samma gångsrikt som ett i högsta grad svenskt land¬ 1915). skap. Edvard Persson fyllde en viktig funk¬ De entydiga nationella budskapen blev tion, inte minst som »Grimme Jens» i filmen dock allt mer sällsynta. För att åter ta Snapphanar (1941), vari han fastslog att exemplet Karl X Gustav förhärligades han än »svenskarna är bra människor, ärliga och bra en gång 1912 i Gustaf Cederströms tavla på att slåss, ett förbannat bra folk». »Tåget öfver Bält», som hängdes upp i Rid¬ Utrymmet hade samtidigt blivit större för darhuset. Men i anslutning till 1912 års täv¬ motbilder, även om sådana kunde uppfattas ling för en Karl X Gustav-staty i Stockholm som synnerligen kontroversiella. I slutstriden inkom ett förslag med hjältekonungen place¬ om statykopian 1909 presenterade skämtaren rad i mitten av en fontän, ridande på en sjö¬ och lundaprofessom Hans Bendz ett förslag häst och omgiven av najader. Lika förring¬ Börjesons Gustav-staty ande var Nils Kreugers framställning av som gick utpåatt Karl kungen sedd bakifrån inför tåget över Bält. skulle flyttas till Stockholm och ersättas med över II, efter¬ Ännu ett tecken på att kritiken mot svensk¬ en den danske kungen Kristian nationella yttringar tilltog kan hämtas från som »han visste hur man ska behandla stock¬ Lund, där striden mellan nationalister och ra¬ holmarna». Denna anspelning på Stockholms dikala om hur 250-årsminnet av slaget skulle blodbad återupplivades i samband med firas blev synnerligen häftig 1926. Vid åter- grundandet av Föreningen för Skånes histo¬ invigningen av lundamonumentet 1930-den riska minnen 1932 - eller år 412 efter blod¬ gamla cementobelisken byttes då ut mot en i badet för att använda föreningens egen granit - var försoningstanken framträdande, tideräkning- av Gerhard Bendz. Att vara för¬ bl.a. tack vare inbjudna danska gäster. Reak¬ knippad med en förening som hade den 8 no¬ tionen mot de storsvenska manifestationerna vember som högtidsdag - dvs. första dagen ledde till att det blev vanligare att ta fasta på för blodbadet 1520-och som därmed hyllade händelser under Skånes danska tid eller en dansk kung som i Sverige fått tillnamnet snapphanetiden - sistnämnda aspekt gestal¬ »Tyrann» sågs inte med blida ögon i tidning¬ tades i Axel Ebbes hässleholmsstaty Snapp- arna. När Bendz två år senare blev presschef hanen (som tillägnades Göingehövdingen för lundakamevalen utgick ett publicerings¬ Svend Poulsen då en kopia invigdes i själ- förbud rörande allt som han signerat. Förbu¬ ländska Præstø 1951). Med inspiration från det kunde så småningom hävas.42 »snapphaneförfattarna» Carl Brosbøll (Carit Det var inte bara högtidlighållandet av Etlar) och Carl August Cederborg nedtonades Kristian II:s gärning som gjorde föreningen tidigare fiendskap. Striderna hade då stått så kontroversiell. När Trotskij var på besök i mellan frejdiga danskar och snapphanar på Lund i november 1932 anade blodbadarna att ena sidan och »käcka svenska dragoner» på han var den danske kungens like. Medan den andra.41 många organisationer protesterade mot besö-

23 í=*

m j X

Den 10 november 1932, ivå dagarefter det att »Föreningen för Skånes historiska minnen» bildats i Lund. publicerades denna bild i Dagens Nyheter. I anslutning till teckningen diktade signaturen Eldorado bl.a. följande rader: »Nu hava vi hört i mångfaldiga år/ om den fasliga Kristian Tyrann. / Ej längre den fabeln i Skåne går-/nej han var en hedersman: / fast han blivit utsatt för mycken groll, / men det var på uppsvenskt håll.»

ket lade föreningen ut listor till stöd för ett mer. Blodbadama förenade traditionerna från fackeltåg till Trotskijs ära. Än mer omstritt Kristian II och det skånska matbordet, bl.a. var styrelsens målsättning att »taga avstånd genom att använda ordförandetiteln »Yxmäs- från det ensidiga historiska betraktelsesättet tertnan» och bödelsyxor i miniatyrformat för på uppsvenskt håll». Ett tydligt avståndsta¬ bordsplacering vid sina gåsmiddagar. De fick gande var att bilda föreningen två dagar efter hjälp med publicitet av kommunalchefen i mellankrigstidens främsta nationella minnes¬ Stockholm som i november 1932 uttalade sig fest: 300-årsminnet av Gustav II Adolfs död nedvärderande om Mårten Gås och andra vid Lützen, skånska seder, vilket föranledde upprörda Matvanorna hos föreningens medlemmar, skånska svarsinlagor i pressen. Frågan om som snart kom att gå under benämningen Skåne egentligen tillhörde Sverige fick »blodbadama», förstärkte oppositionen gent¬ genom dylika debatter ny aktualitet. En göte- emot det uppsvenska. Kristians krönikör, lü- borgskåsör anknöt till temat då han menade beckaren Reimer Koch, skrev i anslutningen att »konungariket Skåne» med dess »obän¬ till blodbadet att »så stekte kung Kristiem diga befolkning» intog en dubiös ställning i mårtensgås». Den skånska seden att äta gås är det svenska riket. De skånska skolbarnen belagd första gången 1563, medan det dröjde avvekfrån den nationellastandarden då de var in på andra hälften av 1800-talet innan man lediga på Mårten Gås, och än mer märkvär¬ började äta stekt gås norr därom. Gåsätning digt var firandet av »minnet av Kristian Ty¬ och svartsoppa var således någonting som rann med stora festligheter».43 intimt förknippades med Skåne, vilket fram¬ Under andra världskriget inställde Blodba- hävdes i skämttidningarnas årliga Gåsnum¬ darorden sin verksamhet. 1947 återkom den i

24 Blodbadarordens upprop till medlemmarna inför konstinköpet och i pressrapporteringen. I Troels-Lunds och många andras kölvatten tilltog kraven på att perspektiv skulle lanse¬ rasinom historievetenskapoch -undervisning T som betonade nordisk grannsämja. Dessa t önskemål gick hand i hand med kritiken mot mellankrigstidens kvardröjande fokusering påstormaktstiden ochdess»kungaroch krig». I dess ställe skulle ökat utrymme ges åt kul¬ 1 turhistoria, men i praktiken fortsatte regen- M tema och tolkningarna kring deras gärningar att dominera skolböckerna. För att ta Carl Grimberg som exempel uttryckte han 1922en påtaglig besvikelse över att den svenska stormningen av Köpenhamn 1659 misslyck¬ ats. Visserligen klädde han sitt resonemang i nordiska samförståndstermer - Nordens tre folk kunde enade under en kraftig dynasti ha Kristian II är elegant klädd enligt tidens mode med bred- uträttat stordåd, enligt Grimberg - men detta barett, brättad vit skjorta med åtsittande broderad krage var svensk nationalism i nordisk förklädnad, samt uppslitsad tröja. Om halsen bär han Gyllene skin¬ nets ordenstecken, vädursfällen, och i högra hörnet antyddes det från danskt håll.45 Det initiativ sticker en nejlika upp. Troligen har Kristian hållit den i som lanserades vid ett möte för Nordens un¬ sin hand, men porträttet har beskurits till sina nuvarande dervisningsministrar 1946 om att i svenska blygsamma mått, 38,5 x 30,5 cm. historieböcker ta bortbenämningen »Tyrann» uppskattadesdesto meri Danmark.En svensk tidningsskribent beklagade frånfället av till¬ stor stil i radioprogrammet »Bland jönsare namnet. Historieundervisningen skulle bli och blodbadare». Temat med det akademiska tristare eftersom »alla frodiga personligheter ordensväsendet (»jönseriet») var alltför in¬ reduceras till nummer i en regentlängd».46 ternt för den stora radiopubliken, menade kri¬ Undervisningsministrarnas beslut passade tikerna. Blodbadamas hejdlösa drift med väl in i ett mönster där det gällde att »välja Stockholm gick däremot inte att väija sig mot. och framhålla fakta, företeelser och personer I skymundan bidrog föreningen året därpå så, att de få sin vikt och betydelse därför att med ett symboliskt bidrag om 215 kronor till de på grund av sin egen natur ingå eller kunna förmån för ett inköp av en 1500-talsmålning ingå som byggnadsstenar, bidrag eller bak¬ av Kristian II till Svenska statens porträtt¬ grund till den helhet, som Norden som en samling på Gripsholm. Huvudparten av fi¬ enhet i mångfald bildar!», för att tala med nansieringen stod en skånsk konstvän för.44 nationalekonomen och folkbildaren Karl Pe- tander.47 De nationella avvikelserna sågs mot en sådan bakgrund inte som något större Nordism på frammarsch problem, eftersom de var alltför obetydliga Att Kristian II var en nordisk regent och för att påverka den nordiska enhetligheten. områdets förste renässansfurste betonades i Ilikhet med utvecklingenföre andra världs-

25 kriget visade det sig vara svårt att uppnå ett skapen. Hans sista år hade i hög grad blivit så djuparepolitisktsamarbeteinom Nordenefter tragiska beroende på det svenska Rådets tve¬ 1945. Misslyckandena inom framförallt det hågsenhet. Att fältherren var betydelsefull för säkerhetspolitiska området hejdade inte pla¬ skåningarnas självkänsla och identitet var en nerna på andra former av flemationellt sam¬ tanke som kom till nya uttryck tack vare kon¬ arbete, vilket inte behövde inkludera hela ditorerna i Helsingborg. För andra året i Norden. Under den tyska ockupationen av följd presenterade de Stenbocksbakelsen, ett Danmark hade Öresunds betydelse som för¬ skånskt svar på det bakverk som tidigare till¬ bindelselänk fått en fömyad innebörd - en ägnats Gustav Adolf. Under skandinavistiska insikt som 1950 visualiserades i Bror Mark¬ hurrarop hade en minnessten rests 1860 på lunds flyktingmonument vid Sibbarps strand. slagfältetvid Ringstorp. En ny minnessten av¬ Ett tiotal år senare lanserades det s.k, Öre- täcktes»underenklamen värdigaformer»den stadsprojektet.Enligt det utvecklingsoptimis- 28 februari 1960. Den skandinavistiska reto¬ tiska förslaget skulle östra Själland och stora riken hadedå bytts ut mot tal om nordisk sam¬ delar av Malmöhuslänexpandera kraftigt och hörighet. Det nordiska perspektivet komplet¬ växaihoptillenenhetinom någraårtionden 48 terades med utsagor som i mångt och mycket Dylika tankegångar påverkade även synen påminde om dem som hade uttalats vid på sekelskiftets monument. 1958 fanns det lundamonumentet 1883:det var intefråga om möjlighet till ett nytt jubileum: 300-årsmin- något segerfirande utan om en hågkomst av net av Roskildefreden. Något firande var det offren i kampen mellan brödrafolken. inte tal om. De danska och svenska historiker 1 976 hade 250 år passerat efter slaget vid som tog uppämnet behandladedels vilka kon¬ Lund. Förslag utarbetades av Lunds kom¬ sekvenser som freden fått i sin samtid, dels att munfullmäktiges presidium i syfte att åstad¬ de nationella manifestationer som gjorts i rik¬ komma ett jubileumsfirande. Språkforskaren lig mängd ett halvsekel tidigare nu var förle¬ Ingmar Ingers reagerade häftigt därmot, ef¬ gade. Geopolitiska förklaringar som inklude¬ tersom han menade attett sådant rimmade illa rade temat om de naturliga gränsernaförekom med den nordiska samförståndskänslan. Han inte heller längre. Försiktigt antyddes det att vann betydande gehör och jubiléet ställdesin. Sveriges nuvarande gränser hade bidragit till Däremot uppmärksammades 300-årsminnet att landet hade kunnat hålla sig utanför 1900- av freden 1679. talets stora konflikter. Från svensk sida beto¬ nades den stora betydelsen av fortsatt goda förbindelser med Danmark, eftersom grann¬ landet förhoppningsvis kunde bli en brygga Röd-gul offensiv mellan Sverige och kontinenten. Efter 1930-talet var de historiska monumen¬ Två år senare var det 250 år sedan slaget tens storhetstid förbi, även om komplette¬ vid Helsingborg. Minnet uppmärksammades, ringar gjordes, främst i Malmö. 1940 invig¬ men i en annan tappning än 50år tidigare. Två des en staty över »Limhamnskungen» Rudolf kransar nedlades under Stenbocksstoden, Fredrik Berg, skapad av bildhuggaren Edvard men högtidligheten väckte inte någon större Trulson som 25 år tidigare avbildat en annan uppmärksamhet. I det tal som historieprofes¬ industripionjär, Frans Suell. Det var dock inte sorn Jerker Rosén höll vid Gillet Gamla Hel¬ bara industriledare som förevigades. Social¬ singborgs möte var han noga med att nyan¬ demokraternassekelskifteskritik riktades mot sera bilden av Stenbock i den danska fången- valet av gestalter, inte mot genren i sig. Ano-

26 nyma och hårt kämpande arbetare i enlighet till Karlshamn, något som till en böljan togs med Axel Ebbes »Arbetets ära» (1931) och på allvar av kommunledning och press där. Bertil Nyströms »Kollämpare under arbete» När de hetaste känslorna lagt sig fick den (1969) passade sålunda väl in i den socialde¬ gamla Malmö-Lund-rivaliteten utrymme. mokratiska monumentsynen. Tveksamheten Från lärdomsstaden kom ett förslag om att var större inför Willy Gordons 4,80 meter flytta Karl X till Lund, såatt någon prominent höga fanborg på Nobeltorget, som var en lundabo kunde inta hans gamla plats. Majori¬ hyllning till Axel Danielsson (1973). teten av Malmös kommunpolitiker motsade Uppförandet av nya monument som an¬ sig alla förslag om att flytta kungen från spelade på 1800- och 1 900-talens utveckling Stortorget enligt en enkät som publicerades i innebar emellertid inte att de från sekelskiftet Sydsvenska Dagbladet i april 1996.49 var bortglömda. Förespråkarna för att nation Det förnyade intresse som slaget vid Lund och region inte borde jämställas hördes allt blivit föremål för, motiverat av upptäckten av tydligare i debatten. De röd-gula föresprå¬ en massgrav, en skyltning till vägledning för karna menade att det rikssvenska perspekti¬ besökare och en minnesritt i september 1998, vet hade medfört att den skånska historien har också blivit föremål för debatt. Den ovan orättfärdigt försummats. 1980 lämnade de in nämnde Ambrius stämplade sistnämnda hän¬ en skrivelse till kommunfullmäktige i Malmö, delse som en »osmaklig historisk manifesta¬ Landskrona och Helsingborg med en begäran tion». Osmakligheten väcktes hos honom att de monument som rests över Karl X Gus¬ eftersom slaget »cementerade svenskarnas tav, Karl XI ochMagnusStenbock skulle flyt¬ fortsatta herradöme över ... gamla danska tasoch ersättas med offentlig konst som sym¬ landsdelen Skåneland». Till yttermera visso boliserade nordiskt samförståndoch regionalt kämpade ingaskåningar på den svenska sidan samarbete överÖresund. Förslaget vann inget medan däremot många göingar deltog på den större gehör. danska, hävdade Ambrius. Det gjorde inte heller en motion i kom¬ Det skånsknationella perspektivet har även munfullmäktige 1995, vari det föreslogs att fått politiskt stöd. Centerpartisten Eric Ten- Karl Gustav-statyn skulle avlägsnas från land ställde den 10 juni 1998 en motion till Malmö. Däremot väckte sistnämnda motion kommunfullmäktige i Simrishamn. I den en livlig diskussion i Sydsvenska Dagbladet. menade han att Förintelsen fått begränsad Den förre chefen för Malmö Stadsmuseum, uppmärksamhet i skolan. Detsamma gäller Sven Rosbom, reagerade starkt på motionen den skånska historien, varför han föreslog »att och den efterföljande diskussionen i kom¬ historieundervisningen i Simrishamns kom¬ munfullmäktige, där en av dem som stödde mun skall bedrivas från ett skånskt perspek¬ motionen ansåg »Tjocke Karl» vara en av tiv». I riksdagen presenterade moderaten Sten »förtryckets symboler». Rosborn hävdade att Andersson en motion (1997/98: Ub201) med sådana argument var ett utslag av en regio¬ liknande innehåll. Även han betonade att det nalfanatism som intehade mycket gemensamt regionala perspektivet länge varit bortglömt med historiska fakta. En av de flitigaste eller undertryckt. skånsknationella debattörerna, Jonny Am- Anderssons motion fick vidare uppmärk¬ brius, höll inte med. Enligt honom lade samhet främst för att han i den skrev att »Karl X ... grunden till allt ont». Intensiteten Kristian II var känd som Kristian den gode i i debatten hindrade inte förekomsten av Danmark, och därmed i Skåne, under sin skämt. Ett sådant gick ut på att flytta statyn regenttid. Historikern Gunnar Richardson

27 ifrågasatte denna uppgift. Benämningen att skapa en oomtvistad »vi-känsla» som kan »Kristian bondevän» och tillnamnen »den utgöra grunden för en aktiverad - svensk re¬ gode» och »denfolkkäre» har inte belagts och spektive skånsk - identitet som är viktigare är utslag av en modem myt som nått sprid¬ än alla andra identiteter. Att det ingalunda är ning i svensk radio, press och i historieläro- oproblematiskt framgår av att inget identifi¬ böcker. Mytens framgång kan förklaras med kationsobjekt varit oomstritt. att den på ett enkelt, men felaktigt, sätt mar¬ Mångfalden i gräns- och identitetsproble- kerar att vi i Sverige inte längre har en natio¬ matiken har även tydliggjorts i ett flertal nell och etnocentriskt präglad historia, me¬ kulturgeografiska undersökningar. I Øre¬ nade han. Sten Andersson böjde sig för sundsområdet är näringsliv och regelverk korrigeringen i namnfrågan, men underströk fortfarande nationellt orienterade, även om behovet av en regional historieundervisning det gjorts ihärdiga politiska försök att bryta utifrån exemplet Karl XI,som »inte/var/ snäll denna trend.51 Den pågående diskussionen mot de många». Det var en slutsats som pas¬ om en fortgående globalisering har underlät¬ sade väl ihop med ett tidigare förslag om att tat dessa initiativ, liksom debatten om ett tillnamnet »Gråkappa» borde bytas ut mot regionernas Europa. Resultatet har blivit en »Tyrann». För Ambrius var det regionala paradox som lyder: ju mer europeisering och perspektivet självklart, vilket påverkade hans överstatlighet, desto fler anspråk på en stärkt inställning i namnfrågan. Att det inte fanns lokal identitet. Oavsett hur man vänder och några historiska dokument som belade Kris¬ vrider på detta fenomen, som kallats »gloka- tians positiva tillnamn var ointressant. Kris¬ lisering», är nationalstaten förloraren. tian hade i handling visat sig vara en bonde¬ I Øresundsområdet kompliceras sakernas vän. Han menade att »även om tillnamnet, tillstånd av att Köpenhamn är Danmarks-och enligt Richardson, inte ’sanktionerats’ av his¬ därmed Øresundsregionens - dominerande toriker är det i vilket fall som helst allmänt stad. Detta faktum kan förklara varför det är vedertaget i det skånska historiska medvetan¬ betydligt fler skåningar som besöker Dan¬ det i dag».5U mark än danskar som besöker Skåne. Skå¬ ningarna har dessutom större intresse för och kunskapom Danmark än vice versa. Möjligen är det därför som det har rests krav om att resa Skånska gränser och identiteter en staty över Köpenhamns grundare - Absa¬ under 1990-talet lon - i Lund.52 Men det finns också en annan Det är inte bara Kristians tillnamn som sak¬ förklaring. Den danske ärkebiskopen, med nar belägg. Det gör även Ambrius slutsats om säte i Lund åren 1177 till 1201, kan i enlighet det skånska historiska medvetandets utform¬ med den skånsknationella historien framstäl¬ ning. Däremot kan vi fastslå att det historie- las som en person som »vi» sydsvenskar har bruk som Ambrius representerar skiljer sig åt historisk rätt att identifiera oss med till skill¬ gentemot det som dominerade vid förra se¬ nad från »de andra» i Stockholm. kelskiftet. Den tidigare dominerande natio¬ De territoriella gränserna mellan Danmark nella historieskrivningen har efter andra och Sverige har legat fast sedan 1660, men världskriget blivit allt tydligare utmanad av frågan om fäderneslandets storlek tycks ännu regionala varianter. Men förutom denna inte vara avgjord. De mentala gränserna är grundläggande skillnad finns det också bety¬ föränderliga beroende på skiften av identifi¬ dande likheter. I båda fallen handlar det om kationsobjekt - åtminstone i Skåne.

28 Noter och litteratur )4 Oscar Malmström, Magnus Stenbock i fångenskapen, Stockholm 1901, s, 50-80; citat, s. 62, 75. i Sven Tägil, Kristian Gerner, Göran Henriksson, Rune 15 Utan att närmare anföra några argument hävdar Carl Johansson, Ingmar Oldberg & Kim Salomon, Studying Felding i Nordens ryttarstatyer (Trelleborg 1998) att sta¬ Boundary Conflicts. A Theoretical Framework, Lund tyn skall tolkas som att Stenbock stoppar tillbaks sitt s. 164 ff. 1977. vapen i en fredsgest, s, 156 f, 2 Se t.ex. Mattias Tydén & Ingvar Svanberg, »1 nationa¬ lfl Ulf Zander, »Historia i brons och granit: Nationella lismens kölvatten. Hur svensken blev svensk och invand¬ monument ochregionala identiteter i Öresundsområdet» , raren främling», i Gunnar Broberg, Ulla Wikander& Klas i Sven Tägil, Fredrik Lindström & Solveig Ståhl (red.), Åmark (red.). Bryta, bygga, bo. Svensk historia under¬ Öresundsregionen - visioner och verklighet, Lund 1997. ifrån, Stockholm 1994, s. 228 ff. och Lars Sellberg, Av s, 49-52. kärlek till Fosterland och Folk. Gabriel Djurklou och 17 Kjell Å. Modéer, »CarlX Gustaf-statyn på Stortorget. dialektforskningen. Uppsala 1993. Om ett monuments tillkomsthistoria». Malmö Fornmin¬ 3 Se t.ex. Ulf Zander, »Historia och identitetsbildning», nesförenings Årsskrift 1971, s. 89-1 1 1 . i Christer Karlegärd & Klas-Göran Karlsson (red.), Hi¬ 18 Rudolf Kjellén. »Sveriges politiska gränser». Ymer storiedidaktik, Lund 1997, s. 82-103. 1899:3, s. 303, 317 ff. 4 Se t ex Lars Berggren, Giordano Bruno på Campo dei 19 Återgivet i Sydsvenska Dagbladet Snällposten (SDS) Fiori. Eli monumentprojekt i Rom 1876-1889, Lund och Nya Dagligt Allehanda 29/6 1896. 1991, s. 1 1-35 och John Bodnar, Remaking America. 20 Martin Weibull, »Vid aftäckningen af Karl X Gustafs Public Memory, Commemoration, and Patriotism in the stod i Malmö», i densamme, Från Lund och Lundagård, Twentieth Century, Princeton, New Jersey 1994, s. 3-38. Stockholm 1902, s. 29—41; citat s. 41. 5 Martin Weibull, »Vid aftäckningen af monumentet på 2i Strix 1902: 21 och 1902: 22 (Skånenummer 1 & 2). slagfältet i Lund», i densamme. Från Lund och Lunda¬ 22 Brev Ribbing gård, Stockholm 1902, s. 259-263. Se även Göran från Lännart till Hans Larsson 29/5 1902, Larsson, »Minnet av slaget», i Claes Wahlöö & Göran Handskriftsavdelningen, Lunds Universitetsbib¬ Larsson, Sextonhundrasjuttiosex. Minnet av historien liotek. 23 1/7 Jfr Nils och historien om minnet. Berättelse om ett krigets år och Arbetet 1902. Beyer, Bengt Lidforss. En levnadsteckning, Stockholm 1968, s. 228-231. det blodiga Slaget vid Lund, Lund 1996. s, 172-181 . 24 6 Nya Nisse 1894:28. Mattias Tydén, Svensk antisemitism 1880-1930, Upp¬ 7 Otto Vaupel, Dronning Margrets. Foreningen af de sala 1986, s. 26-37; Inger Månesköld-Öberg, Ola Hans¬ irende nordiske riger til en statsenhed. Mindesskrift til sons livsdikt. Om mottagandet i Sverige och det sena för¬ fattarskapet, Stockholm 1998, 53-56, 87-89, 98-1 10. Kalmarunionens 500 aarsdag 20 juli 1897, Köpenhamn s. 25 Axel Kock, »Är germanska 1897, S. 37-45. Jfr Vivian Etting, Margrete den Førsle. Skåne de folkens urhem?». En regent og hendes samtid, Köpenhamn 1997 (1986), Historisk Tidskrift 1905, s. 2. s. 273-283. 26 Svenska Dagbladet (SvD) 13/5, 3, 4/6 1905; SDS 3, 1905, 8 Hon hoppades att »Sverige slutligen ville lösa den upp¬ 4/6 samt svensk och dansk HistoriskTidskrift 1905. s. 93-103 respektive s, gift, hvars sinnebild vi - med de tre kronorna - alltjämt 135 ff. 27 bära i vår sköld: uppgiften att såsom det största landet - Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT))4/7 landet med de stoltaste och till storhet mest förbindande 1905. Se även SvD 16/7 och Aftonbladet 2/10 1905. minnena - gå i spetsen för det slutliga förverkligandet af 2« Aftonbladet 25/1 1906. den gamla, urenkvinnosjäl sprungna, tanken omett enigt 29 SrZ)3/ll 1905 samt svar på artikeln (Aftonbladet 6/1 1 Norden»; Ellen Key, Några tankarom skandinavismens 1905 och i SvD 12/11 1905. framtid, Stockholm 1906, s. 41 f. 30 ■p p Troels-Lund, De tre nordiska brödrafolken, 9 Birgitta Odén, »Ärestoder och minnesfester i Skåne», Stockholm 1906, s. iii-iv, 50-54. Ale 1976:2, s, 34-41; Ulf Zander, »Jubileum tned för¬ SDS 5/12 1907 och Arbetet 6/12 1907. 32 hinder», Populär Historia 1997: 3, s. 49-5 1 . Norrköpings Tidningar 6/12 1907. Se även Arbetets 10 Gustaf Björling, Kriget mor Danmark 1675-1679. kommentar, »Chauvinistema rasa», 17/12 1907. Läsning för ung och gammal, Stockholm 1 885, s. vii. 33 SDS 21/12 1907, Se även SvD 24/12 1907. 11 Birgitta Odén, »Ärestoder och minnesfester i Skåne», 34 SDS 2/6 1909. Utförligare analyser av Roskildemin- s. 34. net och dess efterspel återfinns i Ulf Zander, »Ett omstritt 12 Anders Fryxell, Berättelser ur svenska historien. Malmömonument: Karl X Gustav-slatyn 1896-1996», i Tjugofemte delen, Stockholm 1902, s. 95-101. Ingmar Billberg, Lars Jörwall & Bengt Liljenberg (red.), 13 Carl Snoilsky, Svenska bilder, Stockholm 1886. s. 66. Allt ljus på Malmö. Nordiska Industri- och Slöjdutsläll- Se även Henry Olsson. Carl Snoilsky, Stockholm 1981, ningen år 1896. En hundraårsminne, Malmö 1996, s. 58 ff., 2 1 9 ff. s. 216-222; densamme, »Minnet av en karolinerkung:

29 Reflexioner kring ett monument», i Historiedidaktik i Malmö 1986;desamma. Skånska stenarberättar,Malmö Norden 6, Köpenhamn 1997, s. 167-174. 1991; Ulf Zander, »Historia i bronsoch granit», s. 59-64. 35 Arthur Stille, »Minnesfesten å Högre allmänna läro¬ 42 K. Arne Blom, »1934: Det tredje rikets dag», i K. Ame verkets aula», i Max Schürer von Waldheim (red.), 7Vå- Blom, Per-Ola Olsson & Fredrik Tersmeden, Från 20- hundraärsfesten i Hälsingborg den 28 februari 1910, tal till Dubbelmoral. Lundakarnevalema 1920-1990, Helsingborg 1910, s. 34, 47 f. Se även Ewert Wrangel, Lund 1994, s. 56. »Magnus Stenbock: mannen och minnet. Tal vid Lunds 43 Blodbadarordens arkiv, Akademiska föreningen, universitets Stenbocksfest den 28 februari 1910», Lunds Lund, samt Dagens Nyheter (DN) 10, 17. 25 och 29/11 Universitets Årsskrift, Lund 1910. Den skånsk-svenska 1932; GHT9/\ 1 1932; SDS 10/1 1 1932 och 1/4 1935. sammanvävningen underlättades av att Stenbocks kurir, 44 Röster i Radio 1947:47; Arbetet och DN 19/11 1947, Henrik Hammarberg, var skåning. Han var ett återkom¬ Lunds Dagblad 19, 20/1 1 1947; DN 1 1/7 1948. mande motiv i sekelskiftets fosterländska konst, såsom i 43 Ulf Zander, »Från nationell till demokratisk över¬ Snoilskys dikt »Stenbocks kurir» (Svenska bilder, s. ideologi eller berättelsen om samhällskunskapens upp¬ 59-65) och i Nils Forsbergs tavla med samma namn från gång och historieämnets fall», Utbildning och demokrati 1911. Stenbock är huvudperson i ett flertal målningar av 1997:2, s. 30 f. 48 Gustaf Cederström; Torkel Eriksson, Rådhuset i Hel¬ Aftonbladet 26/10 1946. 47 singborg. Byggnaden, konsten, människorna, Helsing¬ Karl Petander, »Förord», i densamme (red.), Nordisk borg 1996, s. 1 26 ff. gemenskap, Stockholm 1940, s. 9. 48 Anna Wieslander, »Att bygga Öresundsregionen. Max Schürer von Waldheim, Bondetåget från Mal¬ Från 1960-talets utvecklingsoptimism till 1990-talets möhus län 1914. Historik på förtroendenämndens upp¬ lapptäcksregionalism», i Sven Tägil, Fredrik Lindström drag. Malmö 1914, s. 51-62. & Solveig Stähl (red.), Öresundsregionen -visioner och 37 Söndags-Nisse 1909:28. En utvecklad drift med verklighet. Lund 1997, s. 11SI. skånska språket återfinns i Söndags-Nisse 1911:41 49 Se vidare i Ulf Zander, »Historia i brons och granit», 38 Gustaf Sundbärg, Det svenska folklynnet. Aforismer. s. 64-67. 1, ! Stockholm 19! s. 86-91. 50 SDS 22/6 1995 och 12, 14 och 16/12 1997 samt 12/9 35 Axel Olrik, »Svensk og dansk folklynne», Nordisk 1998. Tidskrift 1911; Harald Nielsen, Svensk og dansk, Kö¬ si Se t.ex. Gunnar Tömqvist (red.), Øresundsforbindel¬ penhamn 1912.1Sverige kom den skarpaste kritiken från sen. Konsekvenser för företag och hushåll, SOU 1978:20, fysiologiprofessom Hjalmar Öhrwall som menade att s. 126-130, 451-453: Åke E, Andersson & Christian * Sundbärgs bok hade mergemensamt med poesi och skön¬ Wichmann Matthiessen, Øresundsregionen. Kreativitet, litteratur än med vetenskap. integration, viekst. Köpenhamn 1993, s. 26-35, 81-97, 40 Söndags-Nisse 1917:17. 235-239. 41 K. Arne Blom & Jan Moen, Slagfält i Skåneland, 52 SDS 2/9 1998,

30

k. 1 S fí a vT- ffi m J m få 4?n vft fc ; $ I l / J/ .-s*'

Arkeologi på Internet metalldetektorundersökningar och förunder¬ sökningar. Detektorundersökningama Liksom på så många andra ämnesområden har givit cirka 1.500nya föremål och sammanlagt finns det en hel del arkeologi att söka på 7.000 med denna Internet. Arkeologiska institutionen i Lund har drygt föremål bärgats metod. De flesta föremålen är dräktspännen presenterar sig på hemsidan www.ark.lu.se, (fibulor), mynt, beslag m.m. från tiden Kr. f. därman iexempelvis Uppåkra-projektets pre¬ och fram till idag, och då av som redan sentation finner bilder på några praktfyndsom typer är väldokumenterade i Uppåkra. Ett framkommit vid metalldetektorsökningen. försvar¬ ligt antal unika och ovanliga typer Sydsverige har också begåvats med en In- har också framkommit, bl.a. en folkvandringstida guld- temettidskrift för arkeologi - Artefact - den brakteat: den första som hittats Skåne sedan första i Sverige. i mitten av 1950-talet. Vidare framkom en På www.welcome,to/artefact finner man svärdsknapp av förgyllt Knappen kan aktuell arkeologisk information, såväl inrikes silver. dateras till folkvandringstid och paralleller som utrikes. Det går också att beställa arkeo¬ kan sökas i det välkända Sjörups-fyndet från logisk litteratur genom Artefact. Ett par centrala Skåne. Ett tredje föremål är ett av¬ gånger i månaden presenteras ett nytt »num¬ långt beslag med djurhuvuden i ändarna. Be¬ mer». I Artefact finns det också ett flertal slaget är förgyllt och har möjligen suttit på ett länkar till hemsidor för amatörarkeologiska litet skrin, kanske ett relikskrin. Dateringen föreningar liksom fackarkeologiska institu¬ bör vara 700-800-tal och föremålet är säker¬ tioner. ligen tillverkat i Västeuropa, kanske inom Lars Larsson Frankerriket eller på Brittiska öama. Möjli¬ gen skall det förknippas med den första vågen av kristen mission i Sydskandinavien under Uppåkra - våren och sommaren 1999 början av 800-talet. Fältarbetet på Uppåkra-boplatsen har under Förundersökningarna var förlagda till om¬ våren och sommaren 1999 fortskridit med rådet söder om Uppåkra kyrka och omfattade

31 cirka 16.000 kvm. Här frilädes bl.a. resterna 700-talet till och är inte alltför vanligt före¬ aven gårdsanläggning med datering till yngre kommande. romersk jämålder/folkvandringstid. Anlägg¬ Också tecken på Uppåkras kontakter med ningen karakteriseras av syllstenar och sten- omvärlden kunde beläggas vid förundersök¬ lagda aktivitetsytor. Ett anslutande utkast¬ ningen. Bl.a. hittades två små myntskatter be¬ lager innehåller bl.a. restprodukter från spe¬ stående av 4 respektive 2 romerska silver- cialiserat hantverk såsom kammakeri och denarer. Mynten kan alla dateras till 100-talet metallbearbetning. Vid undersökningen hit¬ e. Kr. Ett annat spännande fynd är en kera¬ tades också flera spjut- och lansspetsar, varav mikskärva från ett kärl som tillverkats inom flera är avsiktligt destruerade. Spetsarna var romarriket. Denna typ av keramik tillverka¬ deponerade i nämnda utkastlager med kera¬ des i Rhen-dalen under 200-300-talet och är mik, djurben och hantverksavfall. Seden att mycket ovanlig bland skandinaviskafynd. En deponera destruerade vapen är en religiös annan fyndkategori är skärvor från glasbägare handling som är välbelagd från mossar i Syd- som bör ha ingått i servisen hos mera välsitu- skandinavien. Deponering i ett utkastlager är erade Uppåkra-bor. Glaset är vanligtvis av inte belagd tidigare och ger en ny och spän¬ västeuropeisk tillverkning och de flesta skär¬ nande infallsvinkel till det religiösa livet i vorna kan dateras till folkvandringstid och Uppåkra. vendeltid. Spår av bronsgjutning kan beläggas från Slutligen måste fyndet av en komplett inte mindre än tre tidsskeden. Tidigast är ett relieffibula från folkvandringstid nämnas. fragment av en smältdegel som hittades i en Fibulan är tillverkad av brons och helt över¬ grop med keramik från äldre romersk järn¬ lagd med bladguld. Hela fibulan är täckt med ålder. Att en produktion av fibulor funnits vid ornamentik av djurhuvuden och spiraler. denna tid i Sydskandinavienär klart, men pro- Relieffibulorna är exklusiva former och duktionsställena är inte kända. Möjligen är det yppersta som skandinaviska metallhant¬ Uppåkra ett av dem. Vidare påträffades flera verkare presterade vid denna tid. Som arkeo¬ gjutformar som visar på en tillverkning av logiska fynd är hela rclieffibulor mycket näbbfibulor under tidig vendeltid. Just näbb- ovanliga. fibulor är den vanligaste fibulatypen i Upp¬ På det hela taget har 1999 års undersök¬ åkra med cirka 170 exemplar, och fyndet av ningar av Uppåkra givit oss många nya upp¬ gjutformar visar atten del av dessafibulor till¬ slag för förståelsen av platsen. Samtidigt har verkades i Uppåkra. Slutligen hittades frag¬ nyafrågor väcktsoch undersökningarna kom¬ ment av en gjutformför tillverkning av ovala, mer att fortsätta. skålformade fibulor. Denna fibulatyp hör Bertil Helgesson

32 DE SKÅNSKA ].ANDSKAFENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRFINING bildades 1866. Föreningen är en samlingspunkt för en historiskt och arkeologiskt intresserad allmänhet.

Föreningen har utgivit Samlingar till Skånes historia, forakunskap och be- skrifning (1868-1873), Samlingar utgifna lör De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening (1874-1880). Skånska samlingar (1894-1897) samt Historisk tidskrift för Skåneland (1901-1921).

1961 började föreningen utge ALE, Historisk tidskrift för Skåneland. Första året utkom ett häfte och 1962-1976 tre häften årligen. Fr.o.m. 1977 utkommer fyra häften årligen. 1990 inträdde landsarkivet i Lund som medutgivare. Tidskriften utges med bidrag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR).

Brev och manus till redaktionen adresseras till docent Gert Jeppsson, Vapen¬ kroken 38. 22647 Lund.

Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt. Årsavgiften för 1999. 125 kronor, kan insättas på postgirokonto nr 24 68 31-2, De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening.

Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas hos skattmästaren, 1 :e arkivarie Elisabeth Reuterswärd, Landsarkivet, Box 2016, 22002 Lund.

EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskilda tillstånd.

Föreningens styrelse:

Universitetslektor Sten Skansjö, Lund, ordf,, landsarkivarie Jan Dahlin. Lund, v.ordf., l:e arkivarie Göran Larsson, Lund, sekr., konsult Anders Persson, S. Sandby, v.sckr., l:c ar¬ kivarie Elisabeth Reuterswärd, Lund, skattmästare, samt professor Hans Andersson. I.und, docent t,ars Berggren, Lund, professor Björn Berglund, Lund, f.d. länsantikvarie Carin Bunte, Malmö, docent Sicgrun Fernlund, Asmundtorp. fil. dr Thomas Germunds- son. Lund, docent Gert Jeppsson. Lund, docent Hjördis Kristensun. Lund, professor Lars Larsson, V. Nöhbelöv, arkivchef Anders Salomonsson, Lund, länsantikvarie Leith Stenholm, Karlskrona, professor Sven Tägil, Lund, professor Anna Christina Ulfsparre, Lund, antikvarie Pablo Wiking-Faria, Varberg. Ale Historisk tidskrifi FÖR SKÅNE, HALLAND OCH BLEKINGE

UTGES AV DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING

OC1I LANDSARKIVET I LUND.

Innehåll PÄR KARI.SSON Topografisk kartering kring Borgeby slott i

FREDRIK SVANBERG & BENGT SÖDERBERG En vikingatida trelleborg? Inför en arkeologisk undersökning vid Borgeby slott 5

ULF ZANDER Hur stort är fäderneslandet? Skänsk historia och dansk-svenska gränser frän sekelslut till sekelslut 12 Aktuellt om antikvariskt 31

Vinjetten på framsidan återger det första tecknet - en f-runa - i runhandskriften av den medeltida Skånelagen, som var gällande i Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm.

ISSN 0345-0708