Malawiciklider

Tjockläppade ciklider från Malawisjön

Text och foto: Ad Konings, Översättning: Magnus Arvidsson Artikeln har ursprungligen publicerats i News

et finns en specifik anpass- ning hos ciklider som kan ses Di flera artgrupper och som kännetecknas anatomiskt genom tjocka, svullna läppar. Först trodde man att läpparnas funktion var att hitta byten. Man trodde att de bestod av sensorisk vävnad. Läp- parna pressades mot underlaget och munnen stängdes när de (läp- parna) lokaliserat ett byte. (Fryer and Iles, 1972).

Vetenskapliga undersökningar av läp- pvävnaden har hursomhelst inte visat på någon speciellt sensorisk uppbyggnad alls; dessutom verkar den teorin osannolik om man ser till hur de uppför sig när de äter. Ett undantag till den här nya ”regeln” har visats på av Arnegard och Snoeks (2001), som fann sensorisk vävnad i läpparna hos den nyligen beskrivna Otophar- En hane av Placidochromis milomo i lekdräkt är ganska ovanligt i Malawisjön. Lägg märke till ynx pachycheilus från djupvattenzonen. att läpparna inte bara är förtjockade längst fram utan även längs hela sidorna av munnen. Fotot är taget vid Nakantenga, Malawi. Två grupper De tjockläppade cikliderna från sjön kan delas in i två grupper, och Lichnochromis acuticeps); och en annan grupp av arter med en med de arter av tjockläppar som söker sin föda huvudsakligen väldigt stora, gummiaktiga läppar. Medlemmarna av denna andra från sprickor och skåror i klipporna (t.ex. Protomelas ornatus grupp söker även de föda från klipporna men från mindre hålig- heter snarare än sprickor och skåror. Arter från den första gruppen ställer sig vanligtvis med kroppen utmed sprickan som de vill äta ur. De ”gummi-läppade” arterna gör inte så. Små ryggradsdjur, huvudfödan för de gummiläppade arterna, söker skydd i klippornas ojämna yta. Fisken väljer noggrant ut var den skall gå till attack mot klippväggen för att kunna dra ut bytet. Om fångsten verkar vara av näringsrik karaktär biter fisken snabbt och pressar därmed sina läppar mot klippytan. När sedimentlagret som täcker algmattan är tjock, bildas ett moln av damm vid varje attack.

Mindre läppar i akvarium En annan teori (Greenwood, 1973) antyder att de här köttiga läpparna har utvecklats för att absorbera kraften i kollisionen när fisken slår mot klipporna. Det verkar inte särskilt troligt i de fall där gummiläppsarterna liksom särar på läpparna när de slår emot klipporna. Läp- parna tar alltså inte emot slaget mellan fisken och klipporna. Det skulle dock kunna vara Chilotilapia euchilus hittas ofta på grunt vatten. Fotot är taget vid Pombo Rocks, Tanzania.

16 Ciklidbladet 4/2005 - Årgång 38 Den norra populationen av Protomelas ornatus (hane vid Chewere, Malawi) har beskrivits som lobochilus, men skillnaden från andra populationer av denna art är minimal. gällande för den första gruppen. Protmelas sp. ”steveni imperial” namn myntat av Peter Davies för att beskriva det snabba sätt som slår mot klipporna på ett liknande, ganska våldsamt sätt men den flyr på när fiskare närmar sig med ett nät. Super VC-10 var en saknar tjocka läppar. flygplanstyp som flög mellan Malawi och London under en lång Läpparna hos arterna i den andra gruppen är svullna och gelé- period. P. milomo finns över hela sjön och blir som störst drygt aktiga när man rör vid dem. När fisken slår emot klippytan pressas 20 cm. Dess diet består bland annat av insektslarver, skaldjur och läpparna mot klippan och täpper till runt det hål som bytet gömt ibland mbuna-yngel. sig i (för att förhindra bytet från att fly). När munhålan utvidgas Revirbeteende förekommer, som vanligt bland arter med låg sugs bytet ut ur gömslet. Läpparna verkar stimuleras att växa av populationstäthet, endast när flera sexuellt aktiva hanar möts de våldsamma attackerna mot klipporna medan läpptillväxten på samma plats. Bara att se en annan hane i lekdräkt stimulerar hos de fiskar som drivs upp i akvarium är märkbart mindre. I hanen att försvara sin lekplats, så revirhävdande är inget vanligt fångenskap kan de svullna läpparna hos ett vildfångat exemplar beteende för denna art. Sexuellt aktiva hanar simmar istället fram till och med minska i storlek. till honorna och uppvaktar dem. Om honan är intresserad (bara de honor som är intresserade är i närheten av en sexuellt aktiv Inget nytt släkte hane), svarar hon genom att följa med tillbaks till hans grotta. Svullna läppar är en primitiv särprägel som kan uppträda inom Super VC-10 har placerats i släktet Placidochromis på grund av vilken ciklidgrupp som helst. Medlemstyper med tjocka läppar sina distinkta vertikala ränder, men det borde vara tydligt för alla återfinns i åtskilliga artgrupper (Tanganyikasjön, Viktoriasjön och Sydamerika) och även hos avlägset besläktade marina fiskar. Av den här anledningen tror jag inte att det är nödvändigt att upprätta ett nytt släkte (t.ex. Eclectochromis) för tjockläppade ciklider som Eccles och Trewavas (1989) föreslog för de tjock- läppade arterna i Protomelas - gruppen. Faktum är att minst fem – kanske sex – olika linjer i Malawisjön ensamma verkar ha utvecklat tjocka läppar helt oberoende av varandra: Otopharynx, Chilotilapia, Lichnochromis, Melanochromis, Protomelas och kanske även Placidochromis (se nedanstående diskussion).

Tjocka läppar och vertikala ränder Placidochromis milomo är en gummiläppsart som förekommer sparsamt i de djupare klippregionerna. Artens namn, milomo, betyder läpp på Chichewa, det språk som talas i Malawi. Den är känd bland akvarister som ”Haplochromis Super VC-10”, ett

Ciklidbladet 4/2005 - Årgång 38 17 Protomelas sp. ”hertae” (hane vid Nakantenga, Malawi) är en obeskriven art med ett begränsat spridningsområde. att den har mycket lite gemensamt med arttypen P. longimanus i observeras oftast över sandiga partier i mellanregionen, men äter detta släkte. P. longimaus liknar mycket mer släktet Lethrinops. från klipporna som ligger lite här och var i sanden. Ibland fångas Super VC-10 är mycket närmare släkt med arterna i Protomelas C. euchilus i nät över rena sandbottnar. Intressant nog saknar dessa än något annat. individer de svullna läpparna, vilket antyder att beteendet att äta från klipporna stimulerar tillväxten av dessa. Yngel påträffas ofta Tjocka läppar och längsgående ränder i grunda områden, där bottensediment och stenar möts. Arten Chilotilapia euchilus är en annan art med tydligt överutvecklade skiljs lätt från den bredbandade P. milomo med hjälp av de två läppar. Den äter huvudsakligen ryggradslösa djur. C. euchilus horisontella linjerna på den silvergula kroppen. C. euchilus rör sig sällan över de djupare partierna och påträffas oftast i vatten grundare än nio meter. Sexuellt aktiva hanar är helt metallicblå, men inte särskilt revirhävdande. Man ser ofta ett par tillsammans även om de inte är i lektagen, och det verkar som om någon sorts ritual föregår leken. Leken äger rum i de klippiga områdena av biotopen. C. euchilus härstammar troligen från en annan förfader än de andra tjockläppade arterna, och har kanske utvecklats från de sandlekande cikliderna som karakteriseras genom de längsgående ränderna. Å andra sidan kan det karakteristiska mönstret vara en anpassning för att leva över sanden, där de smälter in med de ständigt förekommande diagonalt randiga haplochromiderna (t.ex., Mylochromis spp.).

Tjocka läppar med både vertikala och horisontella ränder Protomelas ornatus, också känd som Eclecto- chromis ornatus, är spridd över hela sjön, men hittas inte vid Mbenji eller vid rena steniga områden som små öar och rev. Till skillnad Protomelas sp. ”mbenji thick lip” liknar P. ornatus men har tjockare läppar och en bredare kropp. från Placidochromis milomo uppträder Pro- Fotot är taget vid Mbenji.

18 Ciklidbladet 4/2005 - Årgång 38 tomelas ornatus i relativt grunda områden där honor och yngel euchilus att dela habitat utan att konkurrera om maten. P. ornatus ofta ses i små grupper. Dess läppar är förstorade och liknar dem verkar ha fått den bättre delen i denna resursfördelning, eftersom hos P. milomo. Hos P. milomo är emellertid läpparna utsvällda den iakttas mycket oftare än C. euchilus. Hanarna hos P. ornatus åt alla håll, medan läpparna hos P. ornatus är spetsiga och sam- är revirhävdande under lekperioden och bygger halvcirkelformade manpressade från sidan. P. ornatus är själv sammanpressad och lekplatser av sand vid sidan av stora stenar. kan morfologiskt anses vara en större variant av Melanochromis labrosus. Labrosus Protomelas ornatus är väl känd bland akvarister som ”Hap- Protomelas ornatus finns inte vid Mbenji där denna nisch är lochromis flavimanus” som är det handelsnamn som används bebodd av en obeskriven men välkänd art, P. sp. ”mbenji thick när den exporteras från sjön. Olyckligtvis har en annan ciklid, lip”. Denna ciklid exporteras ofta under handelsnamnet ”Haplo- som tillhör gruppen utaka, beskrivits med det namnet. Rib- chromis Labrosus” (från Mbenji). ”Mbenji thick lip” har en sam- bink och hans samarbetspartners (1983) refererar till P. ornatus manpressad kroppsform, men inte så mycket som P. ornatus, och som Cyrtocara ”malieri thick lip”. I äldre publikationer har jag förtjockningen av läpparna påminner mer om den hos P. milomo angivit denna art som Haplochromis lobochilus (Konings, 1989) (som jag aldrig har sett vid Mbenji) än om den hos P. ornatus. – lobochilus är en yngre synonym till ornatus och det är också Unga fiskar, som karakteriseras av ett mörktProtomelas -mönster festivus. Typlokalen för P. ornatus är okänd men den fångades med en mörk undre hälft av kroppen, iakttas ofta runt ön. Hanar av Wood som, så vitt jag vet, endast fångade i den södra delen i lekdräkt är revirhävdande och försvarar en stor grotta i mellan- av sjön. Typen av lobochilus som fångades vid Chilumba, i sjöns habitatet, men de iakttas sällan. Precis som P. ornatus når denna norra del av Cristy och skiljer sig från P. ornatus genom att ha tjockläppade art en ansenlig storlek (en totallängd på ca 25 cm). två gälräfständer mer än arttypen. Eftersom P. ornatus finns över hela sjön kan man inte förvänta sig några stora skillnader mellan ”Hertae” populationerna. En art som har förvirrat mig många gånger (namnmässigt) hittas Holotypen för festivus är en liten individ med en normal längd vid Likoma-, Nakantenga- och Thumbi West-öarna i den södra på bara 69 mm och skiljer sig bara från de andra genom att ha delen av sjön. Jag har tidigare angivit denna fisk,Protomelas sp. en deformerad underläpp (eller så kan läppen ha fastnat i en av ”hertae”, först som P. ornatus (Konings, 1989) och sedan som P. maskorna i nätet och blivit delad i två). Typlokalen är Nkhudzi i lobochilus (Konings, 1990). Efter en ny undersökning av typerna södra delen av sjön, och typexemplaret har samma antal gälräf- av dessa två arter och även av P. festivus, har jag kommit fram till ständer som P. ornatus. Eccles och Trewavas (1989) har redan att de senare två (lobochilus och festivus) är yngre synonymer till antytt att det skulle kunna vara en ungfisk avP. ornatus. Jag har P. ornatus. Detta innebär att den form som är känd som ”Hertae” fångat och jämfört P. ornatus från Chilumba- området (Chitande) med fiskar fångade vid Maleri-öarna och har inte lyckats hitta några morfologiska skillnader annat än något fler gälräfständer. Trots att det grundläggande svarta mönstret skiljer sig lite mellan de olika populationerna, kan jag inte se någon ”gräns” där det på ena sidan bara finns P. ornatus och på andra sidan bara finns P. lobochilus. Färgningen hos hanarna av P. ornatus verkar vara ganska konstant i hela utbredningsom- rådet och fiskarna i de norra populationerna går inte att skilja från de i de södra. Det finns ingen uppenbar skillnad i deras beteende eller vilken miljö de föredrar.

Olika nischer Dieten hos P. ornatus består huvudsakligen av små fiskar, mest mbunas, men den äter även större ryggradslösa djur. Denna rovfisk Läpparna hos Lichnochromis acuticeps verkar börja där man förväntar sig att nosen hos en fisk kryssar omkring i sitt område och lite då skall sluta. och då pressar den in läpparna i sprickor och fåror. Den vänder sin kropp 90 grader före anfallet, något som verkar vara typiskt för de fiskar med sammanpressade (från sidan) kroppar som jagar i klipphabitatet. Skälet är uppenbart: bytet söker skydd under utskju- tande stenar. Medan de svullna läpparna hos P. milomo och C. euchilus är utformade för att stänga till mer eller mindre runda hål i klipporna, är de hos P. ornatus specialiserade för att stänga till fåror eller sprickor. På detta sätt skapas två olika nischer som tillåter P. ornatus och C.

Ciklidbladet 4/2005 - Årgång 38 19 Lichnochromis acuticeps har något förtjockade läppar och finns över hela sjön. Den exporte- ras ibland som ”Malawi Gar” (Gar är en typ av urfisk som ser ut som en korsning mellan en Alligator och en Gädda, den är en populär sportfisk i USA och mycket rovgirig (Översät- tarens anmärkning)). Den verkar vara mer av en sandlevande ciklid som äter från spridda stenar på relativt grunt vatten, vid djup på mellan 5 och 15 meter. Den beter sig som en stor Melanochromis labrosus, men lever inte ett tillbakadraget liv. L. acuticeps tillrygga- lägger stora avstånd med ganska jämn fart och pausar bara när ett byte upptäcks. Ett av dess karakteristiska kännetecken är dess kraftigt sammanpressade kroppsform; speciellt huvudet är mycket smalt när man ser det ovanifrån. Nosen är mycket spetsig och de tjocka läpparna verkar inte riktigt höra Melanochromis labrosus är den enda mbunan med förtjockade läppar. Den är spridd över hela dit – vid första anblicken verkar det som om sjön men är inte vanlig någonstans. Fotot är taget vid Katale, Malawi. de börjar där nosen normalt skulle sluta hos (som inte är ornatus) inte heller kan vara någon av de andra två. en fisk. Precis som andra arter med denna Den osammanhängande distributionen av ”Hertae” antyder att sammanpressade kroppsform vänder den sin kropp 90 grader det rör sig om en gammal art som hade större spridningsområde för att komma in i smala horisontella sprickor mellan stenarna förr i tiden. Arten karakteriseras av lätt förtjockade läppar som och sanden. Genom analys av maginnehåll verkar det som om hjälper fisken att suga ut ryggradslösa djur, t ex insektslarver eller dess huvudsakliga föda består av insektslarver och små mbunas. nymfer, från små håligheter i underlaget. Den mjuka vävnaden i Mogna hanar ikläder sig en blå och gul lekdräkt och uppvaktar läpparna tar förmodligen upp stöten när fisken suger ut ett byte honor så fort de påträffas. Lek har ännu inte observerats i det vilda, ur en smal spricka. Populationen vid Thumbi West har de minst men i fångenskap äger den rum på sanden eller mellan stenar. utvecklade läpparna medan de vid Nakantenga och Likoma inte går att skilja åt. En mbuna med tjocka läppar Hanar är revirhävdande och jagar bort alla inkräktare från sitt Det är möjligt att Melanochronis labrosus egentligen inte tillhör revir. De försvarar speciella lekplatser som är byggda av sand detta släkte, men det är definitivt en mbuna och inte en ”hap”. nedanför klippor. Egentligen ockuperar hanen en stor grotta Vid Chitande hittade jag en gång en orange M. habrosus, en under lekperioden, i den bygger han en tornliknande lekgrop på flerfärgad variant av denna annars brunfärgade art. Sådana sandbottnen. Ynglen släpps efter tre veckor, men kan vanligtvis flerfärgsvarianter förekommer hos mbunas men har ännu inte använda honans mun som skydd i ytterligare tre veckor. påträffats hos icke-mbunas i Malawisjön. M. labrosus påträffas sporadiskt runt hela sjön men hittas oftast vid öar och utmed de Tjocka läppar och en diagonal linje nordöstra kusterna, norr om Ruhuhu-floden. Detta spridnings-

Sista chansen!

Medlemserbjudande – Glas med NCS logotyp

NCS kan i år erbjuda alla medlemmar ett enastående tillfälle att göra grannen avund- sjuk! Såväl i trädgården framför grillen som i fåtöljen framför akvariet kan du få en ytterli- gare dimension av njutning då du använder de snygga glasen med NCS logotyp. Glasen passar såväl för juice, mjölk och maltdrycker. Troligen kan du även härbärgera ett och annat yngel i dem under kortare tid, se då till att glasens innehåll har rätt temperatur och vattenvärden i övrigt passar ynglet.

Glasen går att beställa under hela 2005 och erbjudandet gäller enbart för medlemmar i NCS. Beställning sker genom att 650 sek plus porto137.50 sek sätts in på NCS postgiro- konto. Glöm inte att uppge namn och adress samt att inbetalningen avser NCS glas. För Foto: Fredrik Hagblom medlemmar utanför Sverige blir kostnaden annorlunda beroende av valutaskillnaderna och portot blir något högre. Kontakta medlemsansvarig innan ni beställer för mer information. Fullständig info finns på ciklid.se.

Fakta: 6 st tulpanformade glas med NCS logotyp inetsat på, förpackade i stötsäker låda. Leveranstid ca två månader från inbetalning.

20 Ciklidbladet 4/2005 - Årgång 38 mönster är karakteristiskt för en gammal art med en mycket Fryer. G., and T.D. Illes. 1972. The Cichlid Fishes of the Great speciell anpassning. De spetsiga, köttiga och bakåtböjda läpparna Lakes of Africa. TFH Publications, Neptune, New Jersey. är det huvudsakliga kännetecknet hos denna mbuna. Båda könen är mörkbruna, men hanarna kan ha ett rödaktigt skimmer över Greenwood, P.H. 1973. Morphology endemism and specification den bruna grundfärgen. En annan speciell sak som man inte hittar in African cichlid fishes. Verhandl. Deutsch. Zool. Gesellsch., hos någon annan mbuna är den starkt sammanpressade kroppen. 66th Jahresversamml., pp. 115-124. Precis som för den lika sammanpressade Lichnochromis acuti- ceps, ger denna anpassning fisken möjlighet att komma in i smala Konings, A. 1989. Malawi in their Natural Habitat. sprickor och skrevor mellan klipporna. De mjuka köttiga läpparna Verdujin Cichlids, Zevenhuisen, Netherlands. används för att stänga till springan medan bytet sugs ut ur sitt skydd. Som andra ciklider med sammanpressad kroppsform och -. 1990. Book of Cichlids and All the Other Fishes of Lake svullna läppar, söker den huvudsakligen föda från horisontella Malawi. TFH Publications, Neptune, New Jersey. sprickor och skåror inuti grottor. För att komma in i dessa skåror lägger den sig på sidan precis innan den simmar in. M. labrosus Ribbink, A.J., B.A. Marsh, A.C. Marsh, A.C. Ribbink, and B.J. rör sig ut och in ur grottor och letar efter små mbunas och skaldjur. Sharp. 1983. A preliminary survey of the cichlid fishes of rocky Hanarna försvarar inte någon lekplats, men när två konkurrenter habitatas in . S. Afr. Zool. 18(3): 149-309. möts uppträder både hanen och honan aggressivt för att försvara sitt födosöksområde.

Referenser

Arnegard, M.E., and J. Snoeks. 2001. New three-spotted cichlid with hypertrophied lips (Teleostei: Cichlidae) from the deep waters of Lake Malawi/Nyasa, Africa. Copeia 2001(3): 705-717.

Eccles, D.H., and E. Trewavas. 1989. Malawian Cichlid Fishes. The Classification of some Genera. Lake Fish Movies, Herten, Germany.

Ciklidbladet 4/2005 - Årgång 38 21