Malawiciklider Tjockläppade ciklider från Malawisjön Text och foto: Ad Konings, Översättning: Magnus Arvidsson Artikeln har ursprungligen publicerats i Cichlid News et finns en specifik anpass- ning hos ciklider som kan ses Di flera artgrupper och som kännetecknas anatomiskt genom tjocka, svullna läppar. Först trodde man att läpparnas funktion var att hitta byten. Man trodde att de bestod av sensorisk vävnad. Läp- parna pressades mot underlaget och munnen stängdes när de (läp- parna) lokaliserat ett byte. (Fryer and Iles, 1972). Vetenskapliga undersökningar av läp- pvävnaden har hursomhelst inte visat på någon speciellt sensorisk uppbyggnad alls; dessutom verkar den teorin osannolik om man ser till hur de uppför sig när de äter. Ett undantag till den här nya ”regeln” har visats på av Arnegard och Snoeks (2001), som fann sensorisk vävnad i läpparna hos den nyligen beskrivna Otophar- En hane av Placidochromis milomo i lekdräkt är ganska ovanligt i Malawisjön. Lägg märke till ynx pachycheilus från djupvattenzonen. att läpparna inte bara är förtjockade längst fram utan även längs hela sidorna av munnen. Fotot är taget vid Nakantenga, Malawi. Två grupper De tjockläppade cikliderna från sjön kan delas in i två grupper, och Lichnochromis acuticeps); och en annan grupp av arter med en med de arter av tjockläppar som söker sin föda huvudsakligen väldigt stora, gummiaktiga läppar. Medlemmarna av denna andra från sprickor och skåror i klipporna (t.ex. Protomelas ornatus grupp söker även de föda från klipporna men från mindre hålig- heter snarare än sprickor och skåror. Arter från den första gruppen ställer sig vanligtvis med kroppen utmed sprickan som de vill äta ur. De ”gummi-läppade” arterna gör inte så. Små ryggradsdjur, huvudfödan för de gummiläppade arterna, söker skydd i klippornas ojämna yta. Fisken väljer noggrant ut var den skall gå till attack mot klippväggen för att kunna dra ut bytet. Om fångsten verkar vara av näringsrik karaktär biter fisken snabbt och pressar därmed sina läppar mot klippytan. När sedimentlagret som täcker algmattan är tjock, bildas ett moln av damm vid varje attack. Mindre läppar i akvarium En annan teori (Greenwood, 1973) antyder att de här köttiga läpparna har utvecklats för att absorbera kraften i kollisionen när fisken slår mot klipporna. Det verkar inte särskilt troligt i de fall där gummiläppsarterna liksom särar på läpparna när de slår emot klipporna. Läp- parna tar alltså inte emot slaget mellan fisken och klipporna. Det skulle dock kunna vara Chilotilapia euchilus hittas ofta på grunt vatten. Fotot är taget vid Pombo Rocks, Tanzania. 16 Ciklidbladet 4/2005 - Årgång 38 Den norra populationen av Protomelas ornatus (hane vid Chewere, Malawi) har beskrivits som Haplochromis lobochilus, men skillnaden från andra populationer av denna art är minimal. gällande för den första gruppen. Protmelas sp. ”steveni imperial” namn myntat av Peter Davies för att beskriva det snabba sätt som slår mot klipporna på ett liknande, ganska våldsamt sätt men den flyr på när fiskare närmar sig med ett nät. Super VC-10 var en saknar tjocka läppar. flygplanstyp som flög mellan Malawi och London under en lång Läpparna hos arterna i den andra gruppen är svullna och gelé- period. P. milomo finns över hela sjön och blir som störst drygt aktiga när man rör vid dem. När fisken slår emot klippytan pressas 20 cm. Dess diet består bland annat av insektslarver, skaldjur och läpparna mot klippan och täpper till runt det hål som bytet gömt ibland mbuna-yngel. sig i (för att förhindra bytet från att fly). När munhålan utvidgas Revirbeteende förekommer, som vanligt bland arter med låg sugs bytet ut ur gömslet. Läpparna verkar stimuleras att växa av populationstäthet, endast när flera sexuellt aktiva hanar möts de våldsamma attackerna mot klipporna medan läpptillväxten på samma plats. Bara att se en annan hane i lekdräkt stimulerar hos de fiskar som drivs upp i akvarium är märkbart mindre. I hanen att försvara sin lekplats, så revirhävdande är inget vanligt fångenskap kan de svullna läpparna hos ett vildfångat exemplar beteende för denna art. Sexuellt aktiva hanar simmar istället fram till och med minska i storlek. till honorna och uppvaktar dem. Om honan är intresserad (bara de honor som är intresserade är i närheten av en sexuellt aktiv Inget nytt släkte hane), svarar hon genom att följa med tillbaks till hans grotta. Svullna läppar är en primitiv särprägel som kan uppträda inom Super VC-10 har placerats i släktet Placidochromis på grund av vilken ciklidgrupp som helst. Medlemstyper med tjocka läppar sina distinkta vertikala ränder, men det borde vara tydligt för alla återfinns i åtskilliga artgrupper (Tanganyikasjön, Viktoriasjön och Sydamerika) och även hos avlägset besläktade marina fiskar. Av den här anledningen tror jag inte att det är nödvändigt att upprätta ett nytt släkte (t.ex. Eclectochromis) för tjockläppade ciklider som Eccles och Trewavas (1989) föreslog för de tjock- läppade arterna i Protomelas - gruppen. Faktum är att minst fem – kanske sex – olika linjer i Malawisjön ensamma verkar ha utvecklat tjocka läppar helt oberoende av varandra: Otopharynx, Chilotilapia, Lichnochromis, Melanochromis, Protomelas och kanske även Placidochromis (se nedanstående diskussion). Tjocka läppar och vertikala ränder Placidochromis milomo är en gummiläppsart som förekommer sparsamt i de djupare klippregionerna. Artens namn, milomo, betyder läpp på Chichewa, det språk som talas i Malawi. Den är känd bland akvarister som ”Haplochromis Super VC-10”, ett Ciklidbladet 4/2005 - Årgång 38 17 Protomelas sp. ”hertae” (hane vid Nakantenga, Malawi) är en obeskriven art med ett begränsat spridningsområde. att den har mycket lite gemensamt med arttypen P. longimanus i observeras oftast över sandiga partier i mellanregionen, men äter detta släkte. P. longimaus liknar mycket mer släktet Lethrinops. från klipporna som ligger lite här och var i sanden. Ibland fångas Super VC-10 är mycket närmare släkt med arterna i Protomelas C. euchilus i nät över rena sandbottnar. Intressant nog saknar dessa än något annat. individer de svullna läpparna, vilket antyder att beteendet att äta från klipporna stimulerar tillväxten av dessa. Yngel påträffas ofta Tjocka läppar och längsgående ränder i grunda områden, där bottensediment och stenar möts. Arten Chilotilapia euchilus är en annan art med tydligt överutvecklade skiljs lätt från den bredbandade P. milomo med hjälp av de två läppar. Den äter huvudsakligen ryggradslösa djur. C. euchilus horisontella linjerna på den silvergula kroppen. C. euchilus rör sig sällan över de djupare partierna och påträffas oftast i vatten grundare än nio meter. Sexuellt aktiva hanar är helt metallicblå, men inte särskilt revirhävdande. Man ser ofta ett par tillsammans även om de inte är i lektagen, och det verkar som om någon sorts ritual föregår leken. Leken äger rum i de klippiga områdena av biotopen. C. euchilus härstammar troligen från en annan förfader än de andra tjockläppade arterna, och har kanske utvecklats från de sandlekande cikliderna som karakteriseras genom de längsgående ränderna. Å andra sidan kan det karakteristiska mönstret vara en anpassning för att leva över sanden, där de smälter in med de ständigt förekommande diagonalt randiga haplochromiderna (t.ex., Mylochromis spp.). Tjocka läppar med både vertikala och horisontella ränder Protomelas ornatus, också känd som Eclecto- chromis ornatus, är spridd över hela sjön, men hittas inte vid Mbenji eller vid rena steniga områden som små öar och rev. Till skillnad Protomelas sp. ”mbenji thick lip” liknar P. ornatus men har tjockare läppar och en bredare kropp. från Placidochromis milomo uppträder Pro- Fotot är taget vid Mbenji. 18 Ciklidbladet 4/2005 - Årgång 38 tomelas ornatus i relativt grunda områden där honor och yngel euchilus att dela habitat utan att konkurrera om maten. P. ornatus ofta ses i små grupper. Dess läppar är förstorade och liknar dem verkar ha fått den bättre delen i denna resursfördelning, eftersom hos P. milomo. Hos P. milomo är emellertid läpparna utsvällda den iakttas mycket oftare än C. euchilus. Hanarna hos P. ornatus åt alla håll, medan läpparna hos P. ornatus är spetsiga och sam- är revirhävdande under lekperioden och bygger halvcirkelformade manpressade från sidan. P. ornatus är själv sammanpressad och lekplatser av sand vid sidan av stora stenar. kan morfologiskt anses vara en större variant av Melanochromis labrosus. Labrosus Protomelas ornatus är väl känd bland akvarister som ”Hap- Protomelas ornatus finns inte vid Mbenji där denna nisch är lochromis flavimanus” som är det handelsnamn som används bebodd av en obeskriven men välkänd art, P. sp. ”mbenji thick när den exporteras från sjön. Olyckligtvis har en annan ciklid, lip”. Denna ciklid exporteras ofta under handelsnamnet ”Haplo- som tillhör gruppen utaka, beskrivits med det namnet. Rib- chromis Labrosus” (från Mbenji). ”Mbenji thick lip” har en sam- bink och hans samarbetspartners (1983) refererar till P. ornatus manpressad kroppsform, men inte så mycket som P. ornatus, och som Cyrtocara ”malieri thick lip”. I äldre publikationer har jag förtjockningen av läpparna påminner mer om den hos P. milomo angivit denna art som Haplochromis lobochilus (Konings, 1989) (som jag aldrig har sett vid Mbenji) än om den hos P. ornatus. – lobochilus är en yngre synonym till ornatus och det är också Unga fiskar, som karakteriseras av ett mörktProtomelas -mönster festivus. Typlokalen för P. ornatus är okänd men den fångades med en mörk undre hälft av kroppen, iakttas ofta runt ön. Hanar av Wood som, så vitt jag