The Beatles i Sverige år 1963
En studie om The Beatles radioinspelning på Karlaplan samt gruppens mottagande i media under samma turné
Ellinor Nilsson
Examensarbete HS3 2012 Institutionen för musikvetenskap Uppsala universitet 2
Abstract Ellinor Nilsson: The Beatles i Sverige år 1963. En studie om The Beatles radioinspelning på Karlaplan och gruppens mottagande i media under samma turné [The Beatles in Sweden 1963. A study of The Beatles’ radio recording on Karlaplan and how the group was depicted in Swedish media during the tour]. Uppsala universitet: Institutionen för musikvetenskap, examensarbete 15 högskolepoäng, 2012. In October 1963 The Beatles started their first tour abroad, which took place in Sweden. Except for their concerts and their participation in a television show, they also did one recording to be broadcasted on radio. The aim of this study is to define how come The Beatles chose to travel to Sweden and why the group was an interesting product for the Swedish organizers. The study compares the group’s radio recording with the same but published songs and introduces articles and announcements from newspapers of the same time. One inference of the study is media’s focus on The Beatles’ appearance. That their recording on Karlaplan has more distorsion and a higher BPM number than their record recordings is another. The several connections between The Beatles and Sweden is, what I interpret, the main reason why Sweden was the tour’s destination.
3
Innehåll
1. Inledning ...... 6
1.1 Syfte och frågeställning ...... 6 1.2 Begreppsutredning ...... 7 1.3 Forskningsläge ...... 7 1.4 Metod och källmaterial ...... 9
2. Vägen till Sverige ...... 10
2.1 Innan turnén ...... 10 2.2 Samtidens musiska ideal ...... 16
3. Studioinspelningen på Karlaplan ...... 18
3.1 Förberedelse ...... 18 3.2 Genomförande ...... 19 3.3 Efter inspelningen ...... 20
4. Svensk press om The Beatles i Sverige ...... 21
4.1 Turnén och musiken ...... 22 4.1.1 Annonser ...... 23 4.2 Utseende och uppenbarelse ...... 25
5. Karlaplansinspelningen kontra skivinspelningar ...... 27
1. “I Saw Her Standing There”...... 28 Karlaplan ...... 28 LP ...... 29 2. ”From Me to You” ...... 29 Karlaplan ...... 29 Singel ...... 30 3. ”Money” ...... 30 Karlaplan ...... 30 LP ...... 31 4. ”Roll Over Beethoven” ...... 31 Karlaplan ...... 31 LP ...... 32 4
5. “You Really Got a Hold on Me” ...... 32 Karlaplan ...... 32 LP ...... 33 6. “She Loves You”...... 33 Karlaplan ...... 33 Singel ...... 34 7. “Twist and Shout” ...... 34 Karlaplan ...... 35 LP ...... 35
6. Sammanfattande diskussion ...... 36
7. Käll- och litteraturförteckning ...... 41
Tryckt material ...... 41 Internet ...... 41 Fonogram ...... 42 Dags- och kvällstidningar ...... 42 Artiklar ...... 42 Övrigt ...... 43
5
1. Inledning
I oktober 1963 begav sig det engelska popbandet The Beatles till Sverige på sin första egentliga utlandsturné. De landade på Arlanda flygplats onsdagen den 23 oktober och mottogs av ungefär tio svenska fans, alla unga kvinnor.1 Innan det hade bandet varit verksamma runtom i England, där de gjorde många framträdanden tillsammans från år 1960, ibland under andra namn än ”The Beatles”. De hade även medverkat i radiosändningar och gjort inspelningar av originallåtar och covers. De släppte singlar i flera länder2 men var ännu inte särskilt kända, utan var ett popband i mängden. Under sin turné i Sverige framförde gruppen konserter i Stockholm, Göteborg, Borås, Eskilstuna och Karlstad. De gjorde likaså en studioinspelning i Stockholm, bestående av sju låtar, vilken två veckor senare sändes i svensk radio. Den här studien utreder hur det kom sig att The Beatles åkte till Sverige och hur de togs emot av svensk media under samtiden. Det tillsammans med en jämförelse mellan deras låtinspelningar i Stockholm och deras skivinspelningar3 av samma låtar är föremål för studien.
1.1 Syfte och frågeställning
Huvudsyftet med föreliggande uppsats är att få klarhet i studioinspelningens omständigheter såsom förberedelse, genomförande och eventuella komplikationer kring inspelningen. Jag kommer även redogöra för hur The Beatles besök till Sverige mottogs av svensk media med fokus på dags- och kvällstidningar från tiden i anslutning till gruppens turné. Hur bemöttes popbandet i fråga av samtida svensk press och vad fokuserade artiklarna på? Inte heller har karlaplansinspelningen eller Sverige som marknad för The Beatles tidigare studerats djupgående. Hur skiljer sig karlaplansinspelningen från bandets skivinspelningar av samma låtar och vilka likheter finns? Varför var Sverige en tänkvärd marknad för popbandet och hur kom det sig att The Beatles var intressant för turnéns arrangörer? Min förhoppning är att även utreda hur bekanta The Beatles var i Sverige under samtiden och vad som kännetecknade bilden av gruppen.
1 Ammi Bohm & Börje Lundberg (2003), s. 52 och 57. Yeah! Yeah! Yeah! – The Beatles erövrar Sverige. Stockholm: Premium. 2 Ian MacDonald, (2000), s. 310-323. En revolution i huvudet: The Beatles’ inspelningar och 60-talet. Göteborg: Bo Ejeby Förlag. 3 Låtarna de spelade in i Stockholm var under tidpunkten för inspelningen redan släppta på skiva eller klara för publicering. 6
1.2 Begreppsutredning
The Beatles gjorde den 24 oktober 1963 en spelning för publik i en studio på Karlaplan i Stockholm. Den spelades in för att sändas i radio en tid senare. I detta arbete använder jag mig av ”karlaplansinspelning”, ”studioinspelning” och ”radioinspelning” för att beskriva denna händelse. Under kapitel 4 omnämns samma händelse ”publikspelning” för att skilja den från skivinspelningar. Denna spelning på Karlaplan släpptes inte på skiva då4 och när jag i uppsatsen omnämner ”skivinspelning” syftar jag helt enkelt på The Beatles låtinspelningar som redan hade publicerats eller var i full gång att släppas.5 Medlemmar ur The Beatles har kommit att kallas för ”beatlar”, i singular ”en beatle”. Detta kan tänkas bero på deras stora framgång i Sverige, vilket ledde till en slags försvenskning av bandets engelska namn. Jag använder mig vid vissa tillfällen av dessa uttryck. I den använda litteraturen beskrivs The Beatles turné till Sverige år 1963 som gruppens första utlandsturné. Ett år tidigare befann sig popbandet i Hamburg, där de hade spelningar på klubbar och pubar. Vistelsen i Hamburg ses inte som en turné just av anledningen att det är skillnad på att framföra konserter på olika platser och att spela på barer, ofta dessutom samma barer. I Hamburg spelade The Beatles på Star-Club under flera kvällar där de framförde spelningar utan att hålla konserter och därav var The Beatles besök till Sverige år 1963 gruppens första utlandsturné.
1.3 Forskningsläge
Ammi Bohm och Börje Lundberg presenterar i Yeah! Yeah! Yeah! – The Beatles erövrar Sverige (2003) om The Beatles konserter och hur svenskar och svensk media tog emot gruppen. Den är sammanställd med hjälp av många intervjuer men även av tidningsartiklar, annonser och affischer samt ljudspår och video från konserter och sändningar i radio och TV. Där finns mycket information som är relevant för detta arbete, då allt i boken handlar om just The Beatles i Sverige. Jag ser boken som ytterst genomtänkt och välarbetad i det avseende att mängden information om ämnet i fråga är stor och detaljerad, vilket för med sig en trovärdighet. Den tar upp ett flertal intervjuer med människor som på något sätt har varit i kontakt med The Beatles eller har haft
4 Fem av låtarna släpptes på skivan Anthology, volym 1, år 1995. Anledningen till att inte alla sju låtar släpptes var för att andra livespelningar av ”She Loves You” och ”Twist and Shout” fanns med på skivan. 5 Låtarna från Karlaplan som vid radioinspelningens tidpunkt inte ännu var släppta på skiva hade redan spelats in till With The Beatles. With The Beatles släpptes i november 1963. 7 med deras sverigebesök att göra på annat vis. Den har många bilder på gruppen från turnén och även bilder på affischer och annonser från tidningar utgivna i anslutning till turnén. Allt arbete som The Beatles har gjort är sammanställt i The Complete Beatles Chronicle (1992). Med arbete syftas deras liveframträdanden från år 1957, deras övriga sammanträden och studioaktiviteter samt deras framträdanden i radio och television. Boken är en komplett och kronologisk krönika av Mark Lewisohn med förord av Beatles-producenten George Martin. Där finns information om deras album och singlar som jag har haft användning för i detta arbete och George Martin nämner i förordet att han anser att krönikan är den överlägsna av krönikor som skrivits om The Beatles. Martin avslutar förordet med orden ”it will be as accurate as it is detailed”, där han åsyftar boken i fråga. Eftersom det är just The Beatles skivproducent George Martin som yttrar dessa ord torde materialet i Lewisohns krönika vara sanningsenligt men med tendenskriteriet i åtanke kan det tänkas att äktheten i underlaget bör bemötas med en viss skepsis. Emellertid tar inte materialet som jag har använt i uppsatsen upp någon värdering och därför ser jag ingen rimlig orsak till att materialet inte skulle vara ärligt. En revolution i huvudet: The Beatles’ inspelningar och 60-talet från 1994 är en bok med fokus på The Beatles inspelningar. I kronologisk ordning går författaren Ian MacDonald igenom låt för låt där besättning, inspelningsdatum, utgivningsdatum, vilken slags skiva låten utgavs på och information om låtens text är exempel på vad som anges. En kronologi med en överblick över 60-talets händelser och trender av intresse i The Beatles karriär finns även i boken. Både The Beatles inspelningar, då främst inspelningarnas instrumentbesättning, samt kronologin har varit material av värde under skrivandeprocessen av det föreliggande arbetet. Dan Malmström beskriver hur det svenska populärmusiklivet såg ut på 1900-talet med en sammanfattning av samma ämne under 1800-talet som bokens första kapitel. Med rubriker som ”Radions betydelse”, ”Tradition och förnyelse i schlagern”, ”Det vokala idealet”, ”Rocken i början av 60-talet”, ”Ståltrådspop” och ”Beatles” har Härligt, härligt men farligt, farligt. Populärmusik i Sverige under 1900-talet (1996) information om Sverige som för detta arbete varit ytterst relevant. Den svenska fanklubben ”The Beatles Information Center” gav 1993 ut en bok på 100 sidor med namnet Beatles i Sverige. I den finns information om gruppens turnéer i Sverige 1963 och 1964 och även ett kort avsnitt om gruppens sverigerelaterade tid mellan de båda sverigebesöken. Gruppens konserter och aktiviteter dag för dag under turnén i Sverige 1963 tas upp, vilket jag har haft användning för i denna uppsats. The Beatles Anthology 2 är en dokumentär om The Beatles som tar upp det tidsspann som det föreliggande arbetet fokuserar. Dokumentären presenterar intervjuer och tidigare utlåtanden av beatlarna själva samt människor med anknytning till gruppen. Jag har haft nytta av antologin då
8 den nämner turnén som detta arbete handlar om. Att se och höra dessa intervjuer och samtal gör mig säker på att personernas utlåtanden faktiskt har sagts och att de inte bör ses med skepsis. Ett antal populära journalistiska texter som berör samma ämne finns sedan tidigare men ett samlat akademiskt arbete om detta har tidigare inte gjorts.
1.4 Metod och källmaterial
I arbetet med den föreliggande uppsatsen har jag genom att analysera och utreda tidigare skriven information och påståenden samt studera en del av samtidens tryckta press försökt hitta svar på uppsatsens frågeställningar. Jag har även gjort en jämförelse av låtarna från inspelningen på Karlaplan med samma låtar från skivorna som de är utgivna på. Under jämförelsen mellan studioinspelningen på Karlaplan och skivinspelningen har jag lyssnat på samma låt från de båda inspelningarna, växlat mellan dem för att höra skillnader och likheter och med tangenttryckningar vid varje pulsslag tagit reda på låtarnas BPM (beats per minute). Till min hjälp använde jag en elektronisk BPM-räknare6. Skillnader och likheter i besättning, form, tempo, nivåer, sång, stämsång, effekter och fokus är vad jag har sökt. Jag har undersökt medias framställning av The Beatles från tiden då de var i Sverige 1963 samt några dagar innan och efter deras besök. Det genom att finna artiklar, topplistor eller annonser som på något vis inkluderar The Beatles. ”The Beatles Information Center” och Bohm & Lundberg nämner en del av den svenska media som The Beatles medverkade i under samtiden med deras sverigeturné i fråga. Utifrån dessa texter har jag getts information om verksamma tidningar och tidskrifter under perioden i fråga och jag har valt att undersöka de av dessa som har funnits tillgängliga för mig. Aftonbladet, Eskilstuna-Kuriren, Expressen, Stockholmstidningen och Svenska Dagbladet är de tidningar jag har använt i studien. Anledningen till det begränsade urvalet av antal tidningar och datum jag har tittat på är att denna uppsats storlek inte har utrymme för en mer genomgripande mediegranskning. Jag har konsekvent tagit hänsyn till vad som skrivits i litteraturen och källmaterialet för att kunna gå in med en genomtänkt analys i såväl materialet från media som inspelningarna och tidigare skriven litteratur om The Beatles.
6 Räknaren jag använde finnes via hemsidan
2. Vägen till Sverige
Detta kapitel fokuserar på hur och varför det blev just Sverige som The Beatles första utlandsturné. Förhoppningen är att utreda omständigheterna kring bekantskapen och relationen mellan Sverige och The Beatles.
2.1 Innan turnén
År 1962 befann sig en av 60-talets framstående, svenska rock n’ roll-musiker Jerry Williams med sitt kompband The Violents i Hamburg för att ha några spelningar. De spelade en vecka på Star-Club, en ombyggd biograf. På samma ställe spelade både Little Richard och många engelska band, bland annat det brittiska popbandet The Beatles. Enligt Jerry Williams minnesbild spelade inte The Beatles lika mycket som de andra banden. Hasse Rosén, medlem i The Violents, hävdar dock att The Beatles var något av Star-Clubs husband och det band som spelade mest av alla. Tommy Lindberg, kompgitarrist i The Violents, berättar att det var Jerry Williams och Little Richard som stod för scenshowerna och resten av banden, inklusive The Beatles, var dansband och fungerade som utfyllnad. The Violents trummis Johnny Landenfelt hävdar att The Beatles inte ens stod med på Star-Clubs reklamaffischer. Både Jerry Williams och The Violents basist Olle Attersjö ansåg att The Beatles hade något speciellt och gjorde bra covers. Attersjö tyckte att de lät annorlunda än andra band från Liverpool och att det var nyskapande med 3-4 killar som sjöng. Han hävdar dock att The Beatles inte lockade lika mycket publik som Jerry Williams med The Violents och att The Beatles överhuvudtaget inte var en lika stor attraktion som de var.7 Det är nödvändigt att påpeka att Lindberg, Landenfelt och Attersjö faktiskt spelade med Jerry Williams och därmed möjligtvis ser sina spelningar på ett annat sätt jämfört med utomstående som kom till Star-Club. Det kan för dem vara fördelaktigt att framställa Jerry Williams och The Violents i bättre dager än vad som var fallet. Gitarristen Hasse Rosén tyckte även han att The Beatles var riktigt bra och att de stod för något annorlunda och nytt.8 Efter en vecka i Hamburg åkte Jerry Williams och The Violents hem till Sverige igen och fortsatte sitt turnéliv. Året efter, det vill säga 1963, blev de förvånade när de stötte på det band som de skulle dela omklädningsrum med på Kungliga Tennishallen i Stockholm: The Beatles som de träffade i Hamburg! The Beatles hade då en ny stil, menar
7 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 12-13. 8 Op. cit., s. 14. 10
Johnny Landenfelt. Han tyckte att de hade mer självförtroende, inte var lika stöddiga och gärna höll sig för sig själva. Olle Attersjö menar även han att The Beatles hade utvecklats och att de spelade mer originallåtar än vad de gjorde i Hamburg året innan då det mest var covers som stod på programmet. Jerry Williams kom att uppskatta The Beatles mer under turnéns gång. Han menar att de blev mer skärpta och samspelta än i Hamburg.9 Lennart Karlsson som kom att bli en svensk nöjeskändis som ägare av nöjesrestaurangerna Baldakinen i Stockholm såg The Beatles på Star-Club 1962 och tyckte att de var okej men inte mer än så. Karlsson var år 1962 ingen nöjeskändis, utan gjorde under den tiden lumpen efter att ha jobbat på skivbolaget Sonet. Det var Karlsson som fick Sonet att ta sig an hans favoritband The Violents två år tidigare. Ett halvår senare åkte Jerry Williams, som också tillhörde Sonet, till Star-Club för att spela. 10 Det som har tagits upp i detta kapitel ger en anblick av dåtidens bild av The Beatles. Lennart menade att de spelade okej i Hamburg år 1962 men inte mer än så och musikerna Landenfelt, Attersjö och Williams såg mer positivt på The Beatles i Stockholm än vad de gjorde i Hamburg. Detta tyder på att de hade utvecklats från året innan. Nyskapande, hade något speciellt, samspelta är ord som Attersjö, Landenfelt och Williams använder vid beskrivningen av The Beatles 1963. Att svenskarna Jerry Williams och The Violents spelade på samma pub som The Beatles ger även en koppling mellan The Beatles och Sverige. Redan på våren 1963, alltså flera månader innan de faktiskt kom till Sverige, kunde The Beatles ha spelat i Sverige, nämligen på Gröna Lund. Sture Borgedahl, som kände skivproducenten George Martin sedan tidigare och startade skivbolaget Air Scandinavia med honom samt träffade The Beatles ett flertal gånger, har förklaringen till varför det inte blev någon spelning på Gröna Lund. 1962 åkte Borgedahl till London för att skaffa förlagsrättigheter till ny musik. Han hade då bytt jobb från Nordiska Musikförlaget till Philips och började med att gå till Philips kontor för att lyssna på en mängd demoskivor. Borgedahl hänvisades till Dick James, som bland annat var The Beatles första musikförläggare. På James lilla kontor på Denmark Street kom de överens och skrev ett treårskontrakt. När det blivit nytt år, 1963, bildade James bolaget Northern Songs tillsammans med The Beatles och deras manager Brian Epstein. De ville att Borgedahl skulle ansluta sig för Skandinavien även där, vilket han gjorde och var därmed ansluten till två kontrakt.11 Den dåvarande musikförläggaren Dick James ville att Borgedahl skulle ta The Beatles till Stockholm under våren.12
9 Op. cit., s. 15-16. 10 Op. cit., s. 20. 11 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 32-33. 12 Op. cit., s. 34. 11
Troligtvis var Dick James avsikt att sprida The Beatles musik utomlands och göra mer framgång och då han hade kontakt med svensken Sture Borgedahl såg han möjligtvis det som en potentiell ingångsport till Sverige. Borgedahl erbjöd Gröna Lund att för 15 000 kr få The Beatles en hel vecka. Gröna Lund tackade dock nej. Det var för riskfyllt och ett för okänt popband, menade de.13 Att nöjesfältet, som kan tänkas hade en del koll på artistvärlden, inte ville betala 15 000 kr för att få The Beatles i en vecka vittnar om att gruppen var någorlunda okända i svenska musikkretsar. Det faktum att Borgedahl sedan tidigare kände George Martin, The Beatles producent, kan vara en stark faktor till varför Sverige blev aktuellt för gruppen. Eftersom Borgedahl kom från Sverige och dessutom var Skandinaviens representant för deras skivbolag Air Scandinavia, drar jag slutsatsen att Martin i samband med Borgedahl kände till Sverige. När Borgedahl dessutom blev Northern Songs skandinaviska representant, som faktiskt bildades av The Beatles och managern Epstein, fick även de en svensk kontakt. Borgedahl var knuten till The Beatles, gruppens manager och även deras skivproducent och var därmed en länk till Sverige. Det kan mycket möjligt vara via Borgedahl som ett intresse för Sverige nådde Martin, Epstein och även popbandet i fråga. Samtidigt ger detta belägg för att Borgedahl hade kunskap om The Beatles och troligtvis visste hur deras framgång i England artade sig. I och med gruppens stora framgång där kan det sannolikt även från Borgedahls håll ha funnits ett intresse att få The Beatles till Sverige. Från mars 1961 fram till 30 juni 1962, knappt 16 månader innan The Beatles kom till Sverige, sände Radio Nord svensk och engelsk populärmusik.14 Radio Nords sändare nådde Gävle i nord, Örebro i väst och Öland i syd och klassades av massmedia som en piratradio då stationen fanns på internationellt vatten. Enligt mätningar av IMU15 och SIFO16 lyssnade 25 % av befolkningen regelbundet på radiokanalen.17 Då Radio Nord sände engelsk populärmusik och 25 % av den svenska befolkningen regelbundet lyssnade på kanalen ges belägg för att en stor del svenskar hade hört engelsk populärmusik redan ett och ett halvt år innan The Beatles sverigeturné.
13 Ibid. 14 “The Beatles Information Center” (1993), s. 11. Beatles i Sverige. Norsborg: SIB-tryck AB. 15 Institutet för marknadsundersökningar. 16 Svenska institutet för opinionsundersökningar. 17 Dan Malmström (1996), s. 187-188. Härligt, härligt men farligt, farligt. Populärmusik i Sverige under 1900-talet. Borås: Natur och kultur. 12
Radio Nord blev således oerhört populär och även Sveriges Radio tog därför hänsyn till vad Sveriges ungdomar ville lyssna på.18 De kom snabbt igång med kanalen P3 och ungdomsprogram med popmusik, såsom ”Tio i topp” och ”Pop-63”.19 Det spelades alltså engelsk popmusik i svensk radio och svenskar fick därmed möjligheten att höra popinfluenser från England. The Beatles hade vid Radio Nords tid varken släppt singlar eller album men det kan absolut tänkas att radiokanalen spelade andra engelska rock n’ roll-band som gjorde de svenska lyssnarna intresserade av den sortens musik. I oktober 1962 släpptes singeln Love Me Do, i mars 1963 släpptes albumet Please Please Me20 och eftersom The Beatles började bli riktigt populära i England21 spelade (och följaktligen spred) rimligtvis ”Pop-63” det populära, engelska bandet The Beatles ut till svenska hem. The Beatles hade förmodligen inte kommit till Sverige om det inte vore för Klas Burling, som var ett välkänt radionamn i Sverige på 60-talet. Han spelade de senaste hitlåtarna från England och USA på Sveriges Radio. Han valde även skivor, skrev manus och gjorde intervjuer med mera. I augusti 1963 åkte Burling på en bilsemester till Frankrike. Han tog vägen genom England för att kolla upp de senaste popartisterna. Radion hade lovat honom 50 kronor per intervju i lön. The Beatles var ett band som Burling hade lyssnat mycket på och han ville gärna träffa bandet.22 De släppte i oktober 1962, alltså ungefär ett år innan de kom till Sverige, sitt album Love Me Do. I januari 1963 spelade de även in singelskivan Please Please Me, vilken Burling kan ha hört.23 Innan Burling åkte införskaffade han ett hjälpande introduktionsbrev från Skandinaviska Grammophon AB, där det bland annat stod att Burling var Sveriges ledande diskjockey, vilket faktiskt var helt sanningsenligt. Burling hade kollat upp The Beatles turnéschema och visste att de skulle spela i staden Bournemouth. Han åkte dit och fick sällskap av sångaren Michael Cox från Liverpool, som även han var nyfiken på The Beatles. Väl i Bournemouth tog de in på ett billigt bed and breakfast. Michael Cox var under den tiden känd i Sverige efter den genomslående hiten ”Stand Up” som uppföljdes med en sverigeturné. Tillsammans åkte de till biografen Gaumont Cinema där bland annat The Beatles skulle spela, liksom Billy J Kramer och Sounds Inc. De stötte först på Neil Aspinall som var The Beatles turnéledare. De tre herrarna fortsatte backstage, där Burling fick syn på beatlen Paul McCartney som satt och spelade trummor. I omklädningsrummet fick de
18 ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 11. 19 Programmet hette 1961 ”Pop-61” och 1962 ”Pop-62” för att 1963 byta namn till ”Pop-63”. ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 11 och Malmström, Härligt, härligt men farligt, farligt, s. 188. 20 Mark Lewisohn (1992), p.350. The Complete Beatles Chronicle. London: Pyramid Books. 21 Youtube, ”the beatles anthology 2” (hämtad 2012-05-24),
Än idag kan jag känna hur håret reste sig på armarna och jag fick kalla kårar efter ryggen. Tonårstjejerna var helt hysteriska. Några kissade faktiskt på sig, det är sant. Sätena fick bytas efteråt. (Klas Burling)25
Sakförhållandet att säten behövde bytas då fantaster i publiken vätte ner dem, kan bidra till förståelse om hur fenomenala The Beatles beundrare menade att de var. Detta hände dessutom innan de hade blivit riktigt kända, vilket för tankarna till hur det skulle kunna ha sett ut i publiken en tid senare då hysterin var på sin högsta punkt. Den så kallade ”beatlemania”26 uppstod inte förrän några år senare.27 I pausen mellan The Beatles två spelningar fortsatte Burling prata med bandet. Han var då helt inställd på att få The Beatles till Sverige.
Jag kittlade dem med att de måste ta upp kampen med Gerry & The Pacemakers. Jag lockade också med blonda svenska flickor. ’Får jag presentera min fru Cynthia’, sa John då. Jag trodde att jag gjort bort mig men alla bara garvade. (Klas Burling)28
Burling frestade med svenska flickor och att de skulle nå en popularitet högre än Gerry & The Pacemakers. Uppenbarligen var stämningen avslappnad, då de kunde skämta med varandra. Efter den andra konsertspelningen intervjuade Burling bandet.29 Under intervjun låter han varje medlem presentera sig vid namn och även berätta vilket instrument han spelar. Beatlarna
24 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 38-39.
25 Ibid. 26 Fanatisk hysteri kring The Beatles, vilken under perioden den förekom var avsevärd i så hög grad att den kom att bli känd. 27 Staffan Olander, “Beatles”. Nationalencyklopedin (2012-05-15), http://www.ne.se/beatles. 28 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 39. 29 Ibid. 14 svarar med att först härma ljudet av sina respektive instrument innan de presenterar sina namn. Burling frågar därefter om de har funderat på att komma till Sverige. Starr svarar att de skulle vilja men att de är så upptagna att de förmodligen inte kan åka till Sverige förrän året efter om det ens kommer ske alls. McCartney säger att de vill komma för att de har hört om de svenska flickorna. Även Harrison säger att han skulle vilja komma till Sverige. Burling nämner artisten och beatlarnas vän Michael Cox och The Beatles bekräftar att Cox hade berättat mycket för dem om Sverige. Burling frågar om de fortfarande har kvar intresset att komma till Sverige efter det som Cox hade berättat och de svarar att de har det. ”More than ever!”, svarar Starr. Efter det fortsätter Burling intervjun med att fråga Lennon och McCartney om hur deras låtskrivandeprocess går till. Lennon svarar att det ofta är orden som kommer först och att musiken läggs till efter att texten har skrivits. McCartney berättar att de skriver personliga texter för att försöka få fram en trovärdig känsla i det som de sjunger om.30 The Beatles frågade därpå efter en organisatör som skulle kunna ordna en turné till Sverige. Burling nämnde då bokningsfirman Telstar31 och Telstars chef Bengt-Åke Bengtsson.32 Bengtsson bildade bolaget Telstar 1961 och började ta utländska band till Sverige. Efter det belgiska The Cousins, amerikanen Del Shannon och twistaren Chubby Checker sökte Bengtsson nya utmaningar. Han hade nära kontakt med Sonet och fick därigenom kontakt med Jerry Williams. Williams berättade för Bengtsson om The Beatles och att han trodde att de skulle bli stora. The Beatles började dessutom dyka upp på topplistorna under samma tid.33 Expressens ”Pop tio” var en topplista över skivförsäljning, där underlaget kom från ca 50 skivbutiker runtom i landet. The Beatles singel She Loves You kom in på listan i oktober 1963 och låg även på NK:s singel- och EP-barometer som bestod av 20 skivor i topp.34 På radiolistan “Tio i topp” låg The Beatles med “Please Please Me” redan I mars. Även ”From Me to You”, ”Twist and Shout” och “She Loves You” låg på “Tio i topp” under samma år.35 Låtarna ”Twist and Shout” och ”She Loves You” låg på listan ”Pop i topp” och ”She Loves You” även på ”Kvällstoppen”.36 Bengtsson ringde sin kontakt i England, Alan Blackburn, som tidigare hade hjälpt honom att få artister som Ray Charles och Lionel Hampton till Sverige. Bengtsson bad Blackburn om hjälp att
30 Burling möter Beatles, spår 1. Premium Förlag: ISBN 91-89136-03-9, 2003. Bifogad CD-skiva i Ammi Bohm & Börje Lundberg (2003), Yeah! Yeah! Yeah! – The Beatles erövrar Sverige. 31 Senare EMA-Telstar. 32 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 39. 33 Op. cit., s. 47. 34 ”Pop tio” (1963-10-19), Expressen, s. 27 och ”NK:s SINGEL och EP-barometer” (1963-10-27), Expressen, s. 15. 35 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 75. 36 ”Kvällstoppen” (1963-10-23). Aftonbladet, s. 20 och ”Pop i topp” (1963-10-12). Stockholmstidningen, s. 11 och ”Pop i topp” (1963-10-26). Stockholmstidningen, s.11 och ”Kvällstoppen” (1963-10-30). Expressen, s. 29. 15 få The Beatles till sig i Sverige men inget hände trots flera försök. En dag fick han veta att Klas Burling hade varit i England och träffat The Beatles. En kort stund efter det ringde Eskil Eckert- Lundin från Idrottens artistförening och frågade om Bengtsson och Telstar kunde hålla i The Beatles fem dagar långa sverigeresa. Bengtsson tackade ja direkt och skrev kontrakt på tio jobb. Kontraktet gav honom även ensamrätt på The Beatles i Sverige.37 I september kom Burling tillbaka till Sverige och tog då över radioprogrammet ”Tio i Topp” helt och hållet. Telstar höll då på att få ihop en turné med The Beatles. Burling ringde Brian Epstein och spikade en spelning i TV och en i radio. Tillsammans med Kersti Adams-Ray och Kjell ”Kulan” Eriksson ledde Burling då det nya TV-programmet ”Drop In” som handlade om popmusik och som hade artister på besök i programmen. Han visste under den tiden inte särskilt mycket om gager och föreslog 100 pund per program för managern Epstein, som gick med på summan. Burling pratade också med Allan Schulman, TV:s biträdande underhållningschef, om att ha med The Beatles i programmet ”Hylands hörna” men programledaren Lennart Hyland avböjde förslaget.38 Måhända tackade Hyland nej av samma anledning som Gröna Lund: The Beatles var för okända och det var för riskfyllt att ha med dem just i det avseendet. Okända artister lockar uppenbarligen inte lika många tittare som kända artister gör. Det kan också ha haft med programmets målgrupp att göra, kanske var The Beatles helt enkelt inte rätt för programmet i det avseendet. Efter The Beatles sista inspelning till LP:n With The Beatles i studio 2 på Abbey Road onsdagen den 23 oktober 1963 satte sig popbandet med sitt följe på ett jetplan från flygbolaget BEA mot Stockholm. Planet med John Lennon, Paul McCartney, George Harrison, Ringo Starr, turnéledaren Neil Aspinall, Apples blivande presschef Malcolm Evans och popbandets manager Brian Epstein landade på ett soligt Arlanda samma eftermiddag. 39
2.2 Samtidens musiska ideal
Under 1959 började rockmusiken accepteras i högre grad i Sverige40 och under 60-talet ökade internationaliseringen avsevärt, vilket blev tydligt även inom populärmusiken. Intresset för det traditionellt svenska var inte särskilt stort under 60-talets början och framför allt inte hos ungdomar. De unga blev istället nyfikna på alla sorts nyheter i samband med att den
37 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 47-48. 38 Op. cit., s. 40. 39 ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 11. 40 Malmström, Härligt, härligt men farligt, farligt, s. 178. 16 internationella informationsspridningen ökade.41 Även intresset för utländska artister, främst de engelska och amerikanska, ökade. Topplistorna under den tiden pryddes övervägande av utländska namn, exempelvis Cliff Richard, Helen Shapiro, Chubby Checker och Brenda Lee. Engelsmannen Cliff Richard var populärast och uppfattades som en rockmusiker. Det vokala idealet gick från att efterlikna den uppövade bel canto-tekniken till att låta personlig och uttrycka sina känslor i sången.42 Som The Beatles nämner i intervjun i England med Klas Burling försökte de skriva personliga texter för att få fram en trovärdighet i texterna. Då idealet var att låta personlig och känslomässig kan det vara en del i svenskarnas uppskattning av The Beatles musik. Under samma tidsperiod ändrades även synsättet på elgitarren som tidigare hade setts som ett oäkta instrument. Elgitarren kom inom kort att användas i många olika sammanhang. Även elbasen förekom oftare i rockband, trots att den inte ännu hade konkurrerat ut basfiolen. Den vanligaste instrumentsättningen blev elgitarr, trummor och elbas och helst skulle minst två elgitarrer finnas med i sättningen. Följaktligen gjorde det att det minsta antalet personer var fyra för ett rockband, vilket var en ekonomisk sammansättning i jämförelse med en jazzorkester där fler musiker behövdes för att göra sig hörd i en danslokal. Rockmusikerna var därtill ofta unga amatörer som tog emot låga betalningar.43 The Beatles hade således den instrumentsättning som eftertraktades under samtiden. Under början av 60-talet var det inte längre repertoaren som var det huvudsakliga, vilket det tidigare hade varit, utan istället själva sättet repertoaren uppfördes på. Att uppnå en rockig ljudbild var det som gällde44 och det ansågs också väsentligt att gitarrernas ljudbild var unik och kändes personlig.45 Det är möjligt att distorsionen på inspelningen från Karlaplan uppskattades av The Beatles just för att det gav ljudbilden en personlig känsla. The Spotnicks var ett svenskt band som hade påtagliga framgångar utomlands under 60-talets början. På vissa håll i utlandet var deras efterfrågan till och med större än i hemlandet Sverige. De gjorde en turné i England 1962, vilken blev gynnad av framgång.46 Att The Spotnicks englandsturné gjorde succé kan betyda att The Beatles hade hört talas om det framgångsrika bandet från Sverige och därmed fick intresse för landet. Faktumet att The Spotnicks hade ett unikt utseende med sina scenkostymer föreställande rymddräkter vågar jag påstå ökar chanserna för att The Beatles hade hört talas om dem, till skillnad om de hade sett ut som ett band i mängden.
41 Op. cit., s. 181. 42 Op. cit., s. 190-192. 43 Op. cit., s. 196-197. 44 Op. cit., s. 198. 45 Op. cit., s. 201. 46 Op. cit., s. 199. 17
3. Studioinspelningen på Karlaplan
Hittills har arbetet tagit upp tiden innan The Beatles reste till Sverige. Fortsättningsvis handlar kapitlet nedan om studioinspelningen på Karlaplan. Kapitlet tar upp planeringen inför inspelningen, hur den genomfördes samt vad som hände närmast efter att popbandet gick ut ur studion. Förhoppningen är att utreda omständigheterna kring inspelningen.
3.1 Förberedelse
Radioinspelningen skulle äga rum på Östermalm i Karlaplansstudion (idag Maximteatern).47 Många radioprogram sändes från Karlaplansstudion under slutet av 50-talet och början av 60- talet. Ett av de mest populära och kända programmen var ”Frukostklubben” som leddes av Sigge Fürst.48 Inga utländska artister eller band hade tidigare fått tillträde till studion, The Beatles var de första.49 Detta kan tyda på populärmusikens växande popularitet och därav ett tilltagande intresse för att ta in utländskt influerad musik. Som nämnts tidigare spelades engelsk popmusik i radio under samma tid och Sverige ökade därmed sin bekantskap med musiken i fråga. Det kan också vara så att inget annat utländskt band hade tagits upp i ett sammanhang att tillträda studion, just för att den utländska popmusiken var ett relativt nytt fenomen för det svenska folket. Enligt den biträdande underhållningschefen på Sveriges Radio, Stig Olin, fick Klas Burling arbeta hårt för att inspelningen skulle gå igenom. Tack vare att liverpoolbandet var så billiga, 1500 kr med reprisrätt, gick Sveriges Radio tveksamt till slut med på att inspelningen skulle äga rum.50 Den tiden var början av The Beatles karriär, innan deras stora genombrott och innan de hade haft någon utlandsturné. En anledning till att Epstein gick med på det låga gaget kan vara att en sverigeturné skulle ge bandet bra marknadsföring och samtidigt vara en chans att nå en internationell publik. Titeln på radioprogrammet var tydlig när det gällde programmets innehåll: ”The Beatles – popgrupp från Liverpool på besök i Stockholm”.51 I samband med ”Tio i Topp” delades ett hundratal biljetter ut och när det var dags för radiospelningen väntade flera hundra utanför studion. Burling släppte in allihop. The Beatles hade ett problem då deras spelutrustning som skulle transporteras med båt inte hade kommit fram i tid. Vid samma tillfälle stod Hasse Rosén med sitt band Northmen på scenen och var
47 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 40. 48 “The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 12. 49 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 40 50 Ibid. 51 “The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 12. 18 villiga att låna ut sin utrustning till The Beatles. Northmen spelade dock på Fender och The Beatles var sponsrade av Vox. John Lennon påpekade att det inte hörs i radio vilket märke de har på sin utrustning och att han dessutom ansåg att Fender lät bättre. De bestämde sig för att låna Northmens utrustning. Brian Epstein ville inte att The Beatles skulle spela längre än 30 minuter och för att fylla ut tiden fanns därför Hasse Rosén och Northmen på plats. Om The Beatles hade spelat hela sin repertoar på radiospelningen skulle inte publiken ha något ytterligare att komma och lyssna till på den kommande turnén, menade Epstein. Burling ville att The Beatles skulle framföra något utöver programmet de vanligtvis spelade och trots att Lennon inte riktigt gillade idén att sjunga både ”Twist and Shout” och ”Money”, som han ansåg var ansträngande för rösten, gick han till slut med på upplägget.52
3.2 Genomförande
Torsdagen den 24 oktober 1963 kl. 17.00 var det dags för radioinspelningen som var The Beatles första framträdande i Sverige någonsin.53
Mycket välkomna till Karlaplansstudion, där vi ikväll har verkligt fina gäster. Vi ska börja på en gång och jag säger bara det att vi här har besök av John, George, Paul och Ringo – The Beatles! (Klas Burling)54
Programmet inleds med Klas Burlings presentation av gruppen. Paul räknar sedan in med orden ”one, two, three, four!” och de börjar spela ”I Saw Her Standing There”. Efter framträdandet tackar Paul McCartney andfått den skrikande publiken och berättar att låten finns med på deras första LP-skiva. McCartney fortsätter med att presentera nästa låt, ”From Me to You”. Efter låtens slut och publikens jubel talar han om att den kommande låten är från deras nya LP, varpå Lennon snabbt fyller i med ”new LP”, som får publiken att skratta. McCartney berättar att LP:n släpps i november samma år och att låtens titel är ”Money”.55 The Beatles tog därefter en paus medan Hasse Rosén och hans Northmen kom in på scenen och framförde tre instrumentala låtar.56 När det blev dags för The Beatles att åter äntra scenen börjar de direkt spela ”Roll Over Beethoven”57 med George Harrison på sång58. McCartney presenterar låten efter framträdandet i
52 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 40. Från intervju med Klas Burling. 53 ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 12-13. 54 Ljudupptagning från The Beatles radioinspelning i Karlaplansstudion, Stockholm, den 24 oktober 1963. 55 Ibid. 56 ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 13. 57 Ljudupptagning från The Beatles radioinspelning i Karlaplansstudion den 24 oktober 1963. 58 ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 13. 19 samband med presentationen av det kommande numret ”You Really Got a Hold on Me”, som han berättar är skriven av den amerikanska gruppen The Miracles. Låten följs av applåder och skrik från publiken och McCartney tackar ett flertal gånger innan publiken tystnar och han kan fortsätta med nästa presentation: ”Now we’d like to sing our new record ’She Loves You’”. Ljudupptagning från The Beatles radioinspelning i Karlaplansstudion den 24 oktober 1963. Publiken visar snabbt sin uppskattning med skrik och jubel både till låtens intro och avslut.59 ”She Loves You” låg under den här tiden på svenska topplistor, bl.a. ”Pop i topp” i Stockholmstidningen och Expressens ”Pop Tio”.60 Efter McCartneys tack är det dags för spelningens sista nummer. Hans ord ”This will be the last one from us. We’d like to sing ‘Twist and Shout’” utlöser en våg av publikjubel och skrik.61 Programmet spelades in live, utan omtagningar och inspelningen direktmixades i mono. Publiken var städad.62 Den 26 minuter63 långa inspelningen genomfördes utan repetition och blev tillgänglig för allmänheten först 18 dagar efter att den ägt rum. Måndagen den 11 november sändes spelningen i P1 mellan kl. 22.05 och 22.30.64
3.3 Efter inspelningen
Efter spelningen gick The Beatles till kontrollrummet, var nöjda över resultatet och skrev många autografer. Lennon sa senare att det är det bästa de har gjort i liveradio. En bidragande orsak till Lennons åsikt må vara att de använde Fenders instrument, vilket Lennon ansåg lät bättre än Vox.65 Karlaplansinspelningen hade även mycket distorsion och det kan vara ett annat understödjande skäl till Lennons mening. Efter inspelningen förklarade nämligen ljudteknikern Hans Westman anledningen till den starka distorsionen, varpå Lennon svarade: ”We love distorsion”.66 Hans Westman gjorde en professionell inspelning som resulterade i en ljudkvalitet god nog att ta med på en CD-skiva67 som släpptes senare.68
59 Ljudupptagning från The Beatles radioinspelning i Karlaplansstudion den 24 oktober 1963. 60 ”Pop i topp” (1963-10-12). Stockholmstidningen, s. 11 och ”Pop tio” (1963-10-19). Expressen, s. 27. 61 Ljudupptagning från The Beatles radioinspelning i Karlaplansstudion den 24 oktober 1963. 62 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 40. 63 Op. cit., s. 69. Sidan består av en bild på originalprotokollet från inspelningen. Där står att inspelningen var 26 minuter 5 sekunder lång. 64 ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 13. 65 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 40. 66 Op. cit., s. 74. 67 Skivan Anthology, volym 1, år 1995. 68 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 74 och ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 12. Se mer om inspelningen under kapitel 4. 20
Klas Burling hade varit nervös inför inspelningen men var nöjd han också. Det enda missödet som inträffat var att ett handfat hade gått sönder.69 Med försenade instrument och premiärinspelning för det utländska popbandet som Burling hade tagit dit är det förståeligt att han var nervös och ville att inspelningen skulle bli lyckad. Innan The Beatles åkte tillbaka till England gjorde Klas Burling en intervju med gruppen om vad de skulle göra därnäst. Under intervjun berättar gruppen om deras spelning för Englands drottning samt om den kommande turnén. När Burling frågar Starr om de kommer att åka tillbaka till Sverige någon gång svarar han att det är hans förhoppning, då de hade haft en enastående tid under sverigeturnén och att det svenska folket hade varit mycket trevliga. Burling fortsätter intervjun med att fråga McCartney huruvida det har varit tufft med resandet under tiden de har varit i Sverige. McCartney svarar att det har varit tufft men att det kompenserades tack vare de svenska flickorna. ”Beautiful girls”, utbrister någon av de andra medlemmarna. ”Very nice”, ”Lovely!”, fyller den tredje och fjärde i. Efter att ha framfört omständigheterna kring inspelningen på Karlaplan tas en annan synvinkel av popbandets sverigeturné upp fortsättningsvis. Svensk media, såsom dags- och kvällstidningar, lyfts i kommande kapitel.
4. Svensk press om The Beatles i Sverige
Gruppens första presskonferens i samband med en utlandsturné blev verklighet på Hotel Continental i Stockholm några timmar efter deras ankomst. Dåvarande EMI-medarbetarna Gunnar Lindqvist och Renée Liljeqvist (numera Törnblad) höll i presskonferensen som ett tjugotal fotografer och reportrar begav sig till. När det var dags att hälsa alla välkomna var det någon som nämnde ordet ”aktiebolag” i samband med The Beatles svenska skivbolag Skandinaviska Grammophon AB och efter det hördes beatlarna ropa ”aksebelabet, aksebelabet”. Journalisterna på plats ställde frågor som handlade lika mycket om The Beatles utseende som gruppens musik. Idag skulle beatlarna förmodligen inte ses som långhåriga men på den tiden var de flesta unga män antingen snaggade eller hade bakåtkammat hår inspirerat av Elvis Presley och Cliff Richard och därför framstod The Beatles som långhåriga. En annan frisyr som uppkom under samma tid var den så kallade Sven Lindahl-frisyren70, som var kortare än beatlarnas frisyrer.71
69 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 41. 70 Uppkallad efter den då mycket populäre TV-profilen Sven Lindahl. 71 “The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 12. 21
4.1 Turnén och musiken
Jussi Anthal skrev en artikel i Expressen den 2 oktober 196372 om de kommande popgästerna från Liverpool. Artikeln tar upp att The Beatles manager Brian Epstein uttalade sig om att gruppen hade planer på att börja sin världserövring på en turné till Frankrike men att de också planerade att resa till Tyskland, USA och Skandinavien. I artikeln står att Epstein menar att det är otillräckligt att endast lyssna på The Beatles på skiva för att popgruppen ska få en genomslagskraft, musiken behöver upplevas live. Epstein beskriver i artikeln The Beatles som en världsattraktion och berättar att han upptäckte dem i en högljudd och rökig källare i Liverpool. Det skrattades när han under upptäckten jämförde The Beatles talang med Elvis Presleys. Anthal valde också att skriva om gruppens arvode och de spekulationer som fanns kring att betalningen låg på 100 000 kr i veckan. Enligt Anthal var 25 000 kr en sannare siffra. Eftersom The Beatles under den här tiden låg på svenska topplistor med ”Twist and Shout” var Sverige ett av de länder där gruppen började höras. Enligt Epstein behövde alltså det svenska folket även uppleva The Beatles live för att kunna erövras av gruppen. Detta är en förklaring till varför gruppen åkte till Sverige 1963. Epstein ville med The Beatles erövra världen och Sverige var en lovande utgångspunkt. Några dagar innan The Beatles kom till Sverige trycktes i Eskilstuna-Kuriren73 en stor bild på gruppen tillsammans med information om att den ”ofantligt populära” gruppen skulle komma till Eskilstuna, där de skulle uppträda på samma popgala som Sven-Ingvars med orkester, Trio mé Bumba med orkester och Jerry Williams med The Violents. The Beatles stora framgångar med ”Twist and Shout” nämns i texten. Aftonbladet publicerade en artikel om The Beatles torsdagen den 24 oktober74, en dag efter deras ankomst till Stockholm. Den skrevs av Hans Fridlund och hade fokus på deras sverigeturné med en presentationsinledning av bandet där bland annat deras framträdande för den engelska drottningen en vecka tidigare presenterades. Där står även att gruppen fick 50 000 kr för deras sverigebesök. Fridlund beskriver i texten The Beatles som ”de brutala” och verkar inte nöjd över att Epstein menade att The Beatles hade en rolig show, då han inom parentes förklarar att en rockgrupps show ”brukar inskränka sig till några få steg, på stället marsch osv.”. Fridlund skriver även att gruppens frisyrer hade gjort engelska barberare arbetslösa, vilket insinuerar till missnöjdhet därtill.
72 Sida 30. 73 Notis (1963-10-18). Eskilstuna-Kuriren, s. 12. 74 Sida 20. 22
Med rubriken ”Beatles – sitter kraften i håret?” recenserade Jan Sjöholm i Expressen75 gruppens konsert i Karlstad dagen efter den ägde rum. Recensionen är positiv och Sjöholm verkar ytterst nöjd med musikaftonen:
Beatles är en fantastisk uppenbarelse i popbranschen: fyra långhåriga ynglingar iförda svarta stuprörskostymer gör en sober entré, lugnt och sansat. […] Beatles ger allt vad en popfrälst väntar sig av en popfestival. Där finns höftvrickningarna, volymrattar i botten och falsettsång. (Jan Sjöholm)76
Sjöholms belåtenhet går inte att missförstå i dessa ord och för honom var konserten synnerligen välgenomförd, vilket även indikeras i texten till bilden av McCartney och Harrison där gruppen uttrycks veta hur en popgala skulle skötas. Sjöholm nämner kort att det emellertid var noterbart att allt inte fungerade lika ansenligt som vid bandets inspelningar. Med det syftade Sjöholm rimligtvis på det tekniska, då han förefaller nöjd med konsertens övriga delar. Det nämns också att det under konserten blev känt vad för slags tjejer de fyra beatlarna föredrog och en punktlista över popfestivalens övriga händelser som kunde vara av intresse är bifogad. Trots att det är en musikrecension väljer författaren att nämna utseendet i rubriken och tar även upp någon rad om beatlarnas hår. Den 22 oktober publicerades i Svenska Dagbladet77 att The Beatles skulle komma till Sverige samt kort om vad de skulle göra i landet. Artikeln utan signatur beskriver bandet såsom var de kom ifrån och att de var framgångsrika i England. Två dagar senare, när gruppen hade kommit till Sverige, publicerade tidningen en artikel78 med liknande information av signaturen ”Pe Ge”.
4.1.1 Annonser
Expressen och Aftonbladet annonserade om att The Beatles skulle komma till Sverige. Annonserna som de använde sig av hade två olika grundutséenden, vilka jag kallar 1 och 2:
75 Sida 29. 76 Ibid. 77 ”Engelska skivfavoriter i Sverige” (1963-10-22), s. A12. 78 ”Engelskt toppband i Sverige” (1963-10-24), s. A10. 23
1 2 Dessa annonser förekommer i både Aftonbladet och Expressen men med små textskillnader beroende på annonsens inriktning och när den kom ut. Annons 1 i Aftonbladet den 16 oktober79 har en bild på The Beatles och intill texten ”The Beatles kommer”. Rubriken ”Pop-festival” och tid och plats för alla The Beatles konserter under deras turné finns med. Längst ner står ”Biljetterna släpps ut denna vecka!”. I annons 1 som kom ut fem dagar senare i samma tidning80 är det informationen om biljettförsäljningen som har ändrats, som då hade börjat. Ytterligare tre dagar senare, den 24 oktober81, kom samma grundannons ut i Expressen men med information om konserterna i Kungliga tennishallen i Stockholm den 26 oktober. Istället för rubriken ”Pop- festival” nämns de fem grupper som ska uppträda82 och de ställen där det gick att köpa biljetter nämns. Annonsen har även en avslutande rad som lyder: ”P.S. Joey Dee kommer till Stockholms
79 Aftonbladet, s. 26. 80 Aftonbladet (1963-10-21), s. 29. 81 Expressen s. 44. 82 Joey Dee, & The Starliters, The Beatles, Jerry Williams, The Violents, Suzie. 24
Central i kväll kl. 21.45!!!”. Joey Dee är en av de fyra artister utöver The Beatles som ska uppträda på samma evenemang. Grundannons 2 i Aftonbladet den 17 oktober 196383 ser ut som bilden ovan och är alltså en turnéplan för popfestivalen som komma skulle med en bild föreställande en springande man som pekar med ena handen och håller biljetter i den andra. ”Popfestival” lyder den stora rubriken. ”Joey Dee”84 och ”The Beatles” får stor plats i annonsen medan resten av banden radas upp nedanför. Turnéplanen finns bifogad nedanför artistnamnen, med unik information under varje stad. En upplysning om artisterna som uppträder samt hur förköp av biljetter går till i respektive stad föreligger. Två dagar senare förekom grundannonsen i samma tidning85 men utan turnéplanen och med underrättelse om konserterna i endast Stockholm en vecka senare. The Beatles, Jerry Williams, The Violents, Suzie och Joey Dee har alla lika stort utrymme i annonsen. Längst ner finns en rad med förköpsinformation, vilket kunde göras på NK, Tidningarnas depeschk, PUB och Svala & Söderlund Konserthuset.
4.2 Utseende och uppenbarelse
Innan popbandet hade kommit till Sverige86 publicerades en artikel om bandet, Liverpool och andra brittiska popband med framgång. Jussi Anthal skrev artikeln och översätter precis som skribenten Hans Fridlund namnet ”The Beatles” till ”De brutala” på svenska. Anthal skriver att gruppens skivor såldes i miljonupplagor i England, att de tjänade 50 000 kr i veckan och att de två år tidigare var helt okända. Artikeln berättar om The Beatles tidiga år då de först uppträdde på pubar i Liverpool men flyttade till källarlokaler när polisen förbjöd dem att spela på pubarna. Anledningen till förbudet var att det kom för mycket folk till barerna när även tjejer begav sig dit. Det blev mer livat än poliserna klarade av och därför sökte bandet sig istället till källarlokaler som rengjordes och inreddes. Anthal tar upp andra band som inspirerades av kulturen som The Beatles förde med sig men som hade en egen stil. The Pacemakers och The Undertakers är artikelns exempel på sådana grupper. Skribenten upplyser även om Englands dåvarande antal källarpubar och den då nya uttrycksformen som kallades Mersysound efter Mersyfloden. En kort intervju med The Beatles manager Brian Epstein finns med i artikeln. Intervjun berättar om när Epstein upptäckte The Beatles och att managern tillsammans med popgruppen räknade med att hålla sig på toppen i 3-4 år. Av den orsaken skulle bandet satsa och tjäna så mycket pengar som
83 Sida 30. 84 ”& The Starliters” följer Joey Dees namn men med en betydligt mindre fokusering. 85 Aftonbladet (1963-10-19), s. 25. 86 Expressen (1963-10-14), s. 19. 25 möjligt medan de fortfarande stod på toppen. Ett foto på gruppen finns intill artikeln, där de omnämns ”långhåriga nyskapare av engelsk pop-musik”. Den 24 oktober 1963 publicerades en text i Expressen87 skriven av Peter Himmelstrand med rubriken ”Huka er gubbar i herrmoderådet! Beatles är här med nya modet”. En bild av George Harrison iförd en av gruppens scenkostymer pryder uppskattningsvis en tredjedel av sidan. Himmelstrand skriver i artikeln att en beatle skulle förskräcka herrmoderådet. Han skriver också att engelska tonåringar hade påverkats av gruppens modeidéer och nämner att modet så småningom kunde komma att sträcka sig även till Sveriges ungdomar. Artikeln omnämner George Harrisons egna åsikter om gruppens dåvarande scenkostymer, vilka är positiva. Fem centimeter höga klackar gav illusionen av att de är längre än vad de i verkligheten var och den höga kragen på skjortorna som de ibland bar såg bättre ut på scenen än vad de låga kragarna likt vita, smala ränder gjorde. Artikeln berättar om deras kommande premiärkonsert för sverigeturnén som ägde rum i Karlstad. Att The Beatles skulle ha varit med i radio- och TV-programmet ”Karusellen” direkt från Karlstad men att det inte blev så nämns också. På helbilden av George Harrison finns med hjälp av pilar vissa av Harrisons val av utstyrsel utmärkta. Dessa är det långa håret, den runda kragen, jackan utan slag med en rund halsringning och som dessutom har falska fickor och tre knäppta knappar, de smala byxorna med 37 centimeter i vidd längs hela byxbenen samt skorna utan remmar som går upp över vristerna och som därtill har en fem centimeter hög klack. Två dagar senare88 fanns en annan artikel om The Beatles i Expressen med fokus på hur söner hade gått från att lyssna på kompositörer inom konstmusiken till att lyssna på och påverkas av The Beatles. Den innehåller citat av ”Bekymrad pappa”89 och framtoningen är negativ och uppgiven.
Där våra musikaliska gymnasister förut höjde ögonbrynet inför Bachs geniala musikmatematik himlar de nu med ögongloberna och skriker ”Jä-jä-jä-jä”.
Missnöjet är uppenbart. Texten beskriver att sönerna från sånggymnasiet Adolf Fredrik i Stockholm hade berättat att The Beatles var samtidens Bach och att de inte förstod hur föräldrarna inte kunde begripa gruppens storhet. Artikeln berättar att de unga männen var beundrade av skolans unga damer och att de blev tillfrågade att på matrasterna spela ”P.S. I Love
87 Sida 36. 88 Lars Widding (1963-10-26). ”Beatles är vår tids Bach. Jä-jä jä-jä… Men ’Bekymrad pappa’ har ordet”, Expressen, s. 13. En feltryckning gör att det i tidningen står på endast sida 13 att datumet är fredag den 25 oktober, istället för det rätta datumet lördag den 26 oktober. 89 Enligt rubriken ”Beatles är vår tids Bach, Jä-jä, jä-jä. Men ’Bekymrad pappa’ har ordet”. 26
You” på skolgården. En beskrivning av melodin följer, att den handlar om en ung man som i sitt brev till sin käresta skriver att anledningen till brevet är att berätta att han älskar henne. Missnöjet hos skribenten uppenbarar sig ytterligare: ”För säkerhets skull tillägger han i ett PS att han älskar henne. En onödig upprepning kan man kanske tycka”. Widdings artikel fortsätter med att beskriva de första symptomen då föräldrar var i skede att få en The Beatles-fanatiker i hemmet. Långt hår som kammades snett över ögonbrynen, jacka utan slag, falska fickor, skor med fem centimeter höga klackar och smala byxben ”– max 37 cm! – ” omnämns. En uppgivenhet avslutar artikeln:
Har man väl fått en Beatle i sitt hem förändras det mesta. Det blir högst sällan som man kan låta grammofontallriken snurra med ”Svansjön”. Och innan man vet ordet av går man där själv omkring och nynnar för sig själv:
- Jä-jä-jä-jä.
Det är hemskt.
En fotnot berättar att ”den långhåriga poporkestern från Liverpool” just då var på turné i Sverige och att de ”brutala ynglingarna” hade anlänt till Stockholm samma dag. För att tämligen förtydliga gruppens utseende finns en bifogad bild av Paul McCartney med texten ”Så ser en Beatle ut: långt hår, jacka utan slag. Sjunger gärna ’PS I love you’”. Stockholmstidningen publicerade den 24 oktober en artikel med rubriken: “Långhårigheten är det hos THE BEATLES”, vilken lägger fokus på popgruppens hår och utseende.90 Dessa artiklar avslutar kapitlet om medias inställning till The Beatles och således har uppsatsen kommit till kapitlet med en jämförelse mellan låtarna från Karlaplan och The Beatles skivor.
5. Karlaplansinspelningen kontra skivinspelningar
Under inspelningen på Karlaplan 1963 hade bandet följande sättning: McCartney på elbas, Lennon på kompgitarr, Harrison på sologitarr och Starr vid trumsetet. Detta har jag valt att kalla The Beatles grundsättning, av den anledningen att det oftast var den sättningen de hade under tiden de var verksamma, både vid inspelningar och på konserter. Skivinspelningarnas instrumentsättning består sålunda ofta av grundsättningen men det finns vissa supplement, vilka utges i följande kapitel under ”besättningstillägg”. Melodisång samt körsång växlar ofta mellan
90 Signatur ”Mill” (1963), s. 11. 27
Lennon och McCartney och ibland sjunger även Harrison. Följaktligen redogör jag under varje spår vem som sjunger melodi-, kör- eller stämsång. Rubriken ”besättningstillägg” åsyftas alltså skivinspelningens sång samt de instrument som inte ingår i grundsättningen. De sju låtarna hade alla inte getts ut på skiva vid tillfället bandet var på Karlaplan. ”Money”, ”Roll Over Beethoven” och ”You Really Got a Hold on Me” fanns ännu inte på skiva. Dock hade de redan spelats in till With The Beatles som kom att släppas i november samma år, inte ens en månad senare. ”I Saw Her Standing There” och ”Please Please Me” fanns utgivna på Please Please Me och ”From Me to You”, ”Twist and Shout” samt ”She Loves You” var utgivna på singelskivor. Alla sju låtar kom ut 1963. Låtarna spelas i samma tonart på båda inspelningarna och tempot är i huvudsak några BPM snabbare på karlaplansinspelningen än på skivinspelningen, med ett undantag, vilket jag går närmare in på längre fram i kapitlet. Generellt är inspelningen från Karlaplan råare och smutsigare än skivinspelningarna till ljudbilden sett. Denna ljudbildsskillnad är tydligare i vissa låtar. Övergripande har alla sju låtar mer reverb på skivorna, i synnerhet när det gäller sången.
1. “I Saw Her Standing There”
Skiva: LP:n Please Please Me, A-sidan. Inspelad 11 februari 1963 och utgiven 22 mars 1963.91 Besättningstillägg: McCartney sång, Lennon körsång. Hela gruppen utför handklappning på skivinspelningen.92 Form: Efter mellanspelet spelas på LP:n ett stick innan låten fortsätter med en fjärde vers. I inspelningen från Karlaplan går mellanspelet direkt till den fjärde versen, utan ett stick emellan. Bpm skiva: 160-161. Bpm Karlaplan: 163-164.
Karlaplan
Hi-haten och elbasen är framträdande men nivåerna är ändå relativt bra, sången är tydlig och dränks inte av instrumenten. Klangen är rå och smutsig. Lennons understämma är helt klart mer utmärkande än melodistämman. Graden på detta varierar beroende på refräng. I deras spelning i TV-programmet ”Drop In” som inträffade sex dagar efter studioinspelningen på Karlaplan93 hörs samma företeelse och där ses Lennon sjunga närmare mikrofonen än McCartney. Om deras
91 MacDonald, En revolution i huvudet, s. 56. 92 Ibid. 93 Sändes den 3 november i Sveriges Television. 28 mikrofoninställningar inte skiljde sig avsevärt eller Lennons mikrofonvolym var betydligt lägre är det högst troligt anledningen till varför Lennons stämma hörs tydligare än melodistämman. Eftersom det endast är sex dagar mellan inspelningarna kan det tänkas att samma fenomen skedde på Karlaplan.
LP
Hi-hatens volym är betydligt lägre än på karlaplansinspelningen och en bättre balans med virveln infinner sig. Elbasen är fortfarande utmärkande och nivåerna mellan melodisång och stämsång är mer jämnt fördelad än på Karlaplan. Stämsången infinns i samma delar som på karlaplansinspelningen, nämligen i refrängerna och sticken. Melodistämman är tydligare än understämman, till skillnad från publikinspelningen. Låtens ljudbild är inte lika rå som på karlaplansinspelningen. Ett reverb på Harrisons gitarr uppträder och McCartneys inräkning för att starta låten avslöjar ett reverb på sången som jag inte kan urskilja på inspelningen från Karlaplan. Sångropet innan mellanspelet blir distat på karlaplansinspelningen men inte, eller möjligtvis knappt, på skivinspelningen. LP-inspelningen har ett stick efter mellanspelet, innan den fjärde versen, vilket inte karlaplansinspelningen har. En möjlig anledning till detta kan vara att gruppen betraktade låten vara för lång för en livespelning och valde att ta bort något, vilket då blev sticket.
2. ”From Me to You”
Skiva: Singeln From Me to You. Inspelad 5 mars 1963 och utgiven 11 april 1963.94 Besättningstillägg: McCartney sång, Lennon sång och Harrison stämsång. På singeln From Me to You spelar Lennon även munspel i vissa partier.95 Form: Densamma i båda inspelningarna. BPM skiva: 137-138. BPM Karlaplan: 143-144.
Karlaplan
Basen och den öppna hi-haten är framträdande men alla instrument hörs bra. I sticket går Starr från ett spel på vad som låter som en öppen hi-hat till en stängd hi-hat, vilket förbättrar ljudbildens balans. Sången är tydlig, har stämsång i låtens alla delar utom introt och har viss fokus
94 MacDonald, En revolution i huvudet, s. 66. 95 Ibid. 29 riktad mot sig. McCartneys basspelande låter osäkert på få toner då han först träffar fel ton men räddar situationen genom att glida till rätt band på elbasen. Tempot är pendlande, vilket upptäcks med blotta örat. Ingen distorsion förekommer vad jag kan höra mer än en aning på kompgitarren.
Singel
Fokus ligger på munspelet då det finns med och i övrigt är sången det som är framträdande. Basen spelar även en tydlig roll i låten. Ett reverb på sången som inte utgörs på karlaplansinspelningen infinnes, vilket även gäller kompgitarren. Under frasen ”with love from me to you” hör jag ett ljud liknande vissel men som jag efter ett flertal lyssningar kommer fram till troligtvis är övertoner. Dessa övertoner kan mitt öra inte urskilja i inspelningen från Karlaplan.
3. ”Money”
Skiva: LP:n With The Beatles, B-sidan. Inspelad 18 och 30 juli 1963 och utgiven 22 november 1963.96 Besättningstillägg: Lennon sång och McCartney och Harrison körsång. På skivinspelningen spelade producenten George Martin piano.97 Form: Skiljer sig inte de två inspelningarna emellan. BPM skiva: 129-130. BPM Karlaplan: 133-134.
Karlaplan
Lennons sång är distad under flera ställen i låten och McCartneys och Harrisons körsång är distad låten igenom. Distorsion utmärker även gitarrerna, speciellt kompgitarren. För övrigt är nivåerna mer balanserade än tidigare. Hi-haten sticker inte ut på samma sätt som den gör i de föregående spåren. Sången hörs tydligt och har en bra nivå och en högre sångvolym hade troligtvis gjort den för framträdande i höjd med instrumentens volym. Ljudklangen i det stora hela upplever jag som burkig och det burkiga ljudet hörs tydligt på sången.
96 MacDonald, En revolution i huvudet, s. 74. 97 Ibid. 30
LP
I denna version utmärker sig pianot, vilket framträder ytterligare då pianot ensamt startar låten. I verserna har pianot inte alls samma stora roll utan ägs då av gitarrkompet. I övrigt har sången en framträdande roll, där körsången troligtvis har ett finger med i spelet. Körsången infinner sig som ett svar på melodin i refrängen med texten ”that’s what I want” och dess volym är inte lika hög som på karlaplansinspelningen men den är likväl tydlig. Ett reverb på sången uppträder samt vid vissa tillfällen även distorsion. Graden av distorsion är inte lika hög som på karlaplansinspelningen. I mellanspelet hör jag något som låter som handklappningar, vilket för med sig en dynamik som ”Money” från Karlaplan saknar. I slutet av den sista refrängen skär sig Lennons röst men troligtvis ansågs det inte störa eftersom det var den versionen som valdes. Personligen anser jag inte att det stör, utan faktiskt tillför en känsla och energi till inspelningen.
4. ”Roll Over Beethoven”
Skiva: LP:n With The Beatles, B-sidan. Inspelad 30 juli 1963.98 Besättningstillägg: George Harrison sång99 och på With The Beatles klappar hela gruppen händerna.100 På karlaplansinspelningen hörs en överstämma sjungas i den sista refrängen. Vem som sjunger den kan jag inte säkert avgöra men min gissning ligger på McCartney. Form: På With The Beatles spelas tre verser innan första refrängen, på karlaplansinspelningen spelas endast två verser innan samma refräng. BPM skiva: 162-163. BPM Karlaplan: 181-182.
Karlaplan
Under introt är sologitarren utmärkande med sin rock n’ roll-slinga. Utöver det har elbasen en stark roll. Jag hör inget reverb på varken sång eller instrument. I den sista versen dämpas trumkompet till en mer avslappnad variant och under låtens sista refräng som kommer precis efteråt infinner sig låtens enda stämsång.
98 MacDonald, En revolution i huvudet, s. 79. 99 På With The Beatles är sången dubblerad. 100 MacDonald, En revolution i huvudet, s. 79. 31
LP
Precis som karlaplansinspelningen ligger fokus på sologitarren under introt och basen är utöver introt framträdande. Dock är även hi-haten utmärkande på skivinspelningen. På LP:n infinner sig handklappning, vilka för mig sticker ut. Då jag har jämfört två inspelningar med varandra kan det hända att mitt öra omedvetet utmärker klappningarna på skivan då de inte uppträder på inspelningen från Karlaplan. Hursomhelst uppfattar jag handklappningarna som framträdande. Ingen stämsång infinner sig i denna inspelning, till skillnad från karlaplansinspelningen där en stämma förekommer på den sista refrängen. Inte heller på LP:n hör jag något reverb. Det kan vara så att de använder sig av reverb men att de inte är urskiljbara med de verktyg jag har att jobba med och då låtens alla instrument spelas samtidigt under hela låten, utan break eller annat moment då enstaka instrument lättare kan uppfattas. En skillnad från karlaplansinspelningen är att en extra vers förekommer innan den första refrängen. Kan hända att gruppen ansåg låten vara för lång för en publikspelning med tre verser innan den första refrängen och därför valde att ta bort den sista. I låtens absolut sista vers är trumkompet likadant som tidigare och ingen variation sker som i inspelningen från Karlaplan. Harrisons dubblerade melodisång hörs.
5. “You Really Got a Hold on Me”
Skiva: LP:n With The Beatles, B-sidan. Inspelad 17 oktober 1963.101 Besättningstillägg: Lennon och Harrison sång102 och McCartney stämsång. George Martin spelade elpiano på inspelningen av With The Beatles.103 Form: Ingen skillnad på inspelningarnas låtform. BPM skiva: 76-78. BPM Karlaplan: 79-80.
Karlaplan
Trummorna tar stor plats i denna inspelning men fokus ligger även på sången. Ett misstag uppträder även då strofen ”oh, oh, oh, you treat me badly” sjungs första gången. Andrastämman sjunger vid tillfället i fråga rätt text men melodistämman sjunger fel text (jämfört med skivinspelningen). Lennon sjunger ”you treat me wrong now” och fortsätter sen också, för att
101 MacDonald, En revolution i huvudet, s. 73. 102 Det låter som att det är Harrison som sjunger responsen på Lennons fras ”you really got a hold on me”. 103 Ibid. 32 inte avslöja sitt misstag kan tänkas, med frasen ”my love is strong now” som rimmar på den föregående frasen, istället för att sjunga den rätta frasen ”I love you madly”. Andra gången samma strof kommer mumlar andrastämman ”wrong now” medan melodin sjunger ”badly”. Lennon valde (eller helt enkelt glömde vilken text som var den rätta) att byta plats på fraserna medan stämsångaren tog vid med den rätta texten.
LP
Till skillnad från karlaplansinspelningen har sången ett reverb, vilket stickens break avslöjar då sången framträder. Även gitarren tycks ha en aning reverb i ljudet. Sången har även mer fokus riktat mot sig än karlaplanssången, kan hända tack vare det reverb som infinner sig på skivinspelningen. Basen anser jag även ha en fokusroll.
6. “She Loves You”
Skiva: Singeln She Loves You. Inspelad 1 juli 1963 och utgiven 23 augusti 1963.104 Besättningstillägg: Lennon och McCartney sång och Harrison stämsång.105 Form: Samma form i båda inspelningarna. Bpm skiva: 151-152. Bpm Karlaplan: 153-154.
Karlaplan
I introt låter det som om sångarna inte riktigt träffar rätt i tonarten och att en av sångarna flyttar närmare mikrofonen eller kommer in på det tredje ”she loves you”. Först då känns tonhöjden rätt i förhållande till tonarten. Ett starkt jubel stundar då låten presenteras, vilket kan vara anledningen till den felande tonhöjden om det var så att jublet överröstade instrumenten och sångarna därför inte hörde tonarten tydligt. Överhuvudtaget verkar musikanterna variera avståndet till mikrofonen, då röster vid vissa tillfällen blir mer framträdande. Sången har en stark distorsion, utmärkande i refrängerna då tonerna är högre, vilket resulterar i en högre volym och därmed mer distorsion. I den första refrängen brister en av rösterna som sjunger melodi, alltså Lennons eller McCartneys. Jag kan inte uppfatta vems röst det är. Inget instrument är mer utmärkande än något annat men däremot överröstas instrumenten av sången under introt och fokus ligger på sången låten igenom. Sångens fokus kan vara en följd av dess distorsion, den
104 MacDonald, En revolution i huvudet, s. 70. 105 Ibid. 33 unisona melodisången på refrängen samt att stämmor förekommer. Stämsången uppträder under låtens alla delar, vilket för sången under strålkastarljuset.
Singel
På singelskivan är nivåerna bra, sången överröstar inte instrumenten som på Karlaplan. Jag hör ett reverb på sången som jag inte uppfattar på karlaplansinspelningen. Inte heller på singeln är något instrument mer utmärkande än något annat men fokus förs mot sången. På singeln hörs inte distorsion på sången men däremot reverb som en tänkbar ersättare och som förutom stämsången och den unisona refrängsången kan tänkas vara en anledning till dess fokus.
7. “Twist and Shout”
”I couldn’t sing the damn thing, I was just screaming!” (John Lennon)106
Det var vad Lennon sa om inspelningen av “Twist and Shout” till LP:n Please Please Me. När Please Please Me spelades in och ”Baby It’s You” var färdiginspelad var The Beatles inspelningstid egentligen förbrukad. Dock ville producent George Martin ha en låt till som oväntat kunde avsluta den nya LP:n, vilket medförde att personalen och beatlarna tog en kaffepaus och begrundade situationen. De kom fram till att den avslutande låten skulle bli gruppens repertoarlåt ”Twist and Shout”, en cover som först gjordes av The Isley Brothers. Klockan var ungefär 22:30 när de startade inspelningen och Lennon var trött i rösten och skulle bara klara en eller två tagningar innan rösten försvann. Efter den första tagningen märkte Lennon att rösten inte klarade mer sång för kvällen och således slutfördes sessionen och den första tagningen släpptes på skiva.107 I dokumentären ”The Beatles Anthology 2”108 kommenterar Paul McCartney John Lennons bristande röst på inspelningen av “Twist and Shout”: “You can hear it on the record but it was a pretty cool performance”. McCartney var nöjd med den råa rösten i inspelningen.
106 Youtube, ”the beatles anthology 2” (hämtad 2012-05-24),
Enligt Harrison var låtarna på Please Please Me deras konsertlåtar och de var vana att spela dem live.109 ”Vad har vi mer?” frågade gruppen sig under skivinspelningen och spelade helt enkelt de låtar de kunde från sina konserter.
Skiva: LP:n Please Please Me, B-sidan. Inspelad 11 februari 1963.110 Besättningstillägg: Lennon sång samt McCartney och Harrison körsång. Form: Densamma på båda inspelningarna. Bpm skiva: 125-127. Bpm Karlaplan: 122-123.111
Karlaplan
Sångens distorsion går inte att missa när John Lennons skrikiga sång ger intrycket av att han i den här låten var tvungen att klämma i från tårna. Även körsången är distad. Lennon låter trött i rösten och som att han måste skrika för att få ut något ljud överhuvudtaget. Den brister på några ställen men det känns inte oavsiktligt. Kanske inte heller avsiktligt men enligt mitt tycke tillför hans raspiga, skrikiga sång energi till låten och en slags personlighet och känsla. Under lyssningen ges jag intrycket av att Lennon inte ogillade att rösten var hes och sprack ibland. Stämsången som finns på inspelningen är ett tvåstämmigt svar på melodistämman med samma melodi men med en varierande text. Stämmorna svarar melodin med bland annat fraserna ”shake it up, baby”, ”twist and shout”, ”come on baby” och ”work it on out”. Det instrument som är mest utmärkande är just sången, förmodligen för att den har den speciella, hesa klangen, distorsion och även körsång till det. Trummorna och elbasen har ingen distorsion som går att urskilja men gitarrens distorsion hörs.
LP
Likt sången på Karlaplan är Lennons röst på inspelningen till Please Please Me hes, raspig och trött men faktiskt snäppet värre än på Karlaplan. Hesheten är starkare. Detta är förståeligt då Lennon hade sjungit betydligt mer på skivinspelningen då de där tog flera tagningar per låt till skillnad från på Karlaplan där det samtidigt var en publikspelning. Sångens distorsion är betydligt lägre än
109 Youtube, ”the beatles anthology 2” (hämtad 2012-05-24),
6. Sammanfattande diskussion
Detta arbetes sista kapitel är en sammanfattande diskussion kopplat till frågeställningarna. Min önskan är att detta avsnitt ska knyta ihop säcken och ta bort läsarens eventuella kvarstående frågetecken.
Hur bekanta var The Beatles i Sverige under den här tiden och vad karakteriserade bilden av popgruppen? Hur bemöttes gruppen av samtida svensk press och vad inriktade sig artiklarna på? The Beatles hade några få låtar på svenska topplistor under år 1963 då sverigeturnén ägde rum och var därmed inte helt okända för Sverige. De hade dock inte haft någon förstaplaceringshit med genomslagskraft landet runt ännu. Som en följd av detta hade de inte på grund av igenkändhetsfaktorn heller problem med att vistas offentligt i Sverige. De blev oftast inte igenkända eller i alla fall inte uppmärksammat igenkända. Tidningarnas genomgående förklaringar av popgruppen såsom var de kom ifrån, att de var ett popband och hur de såg ut vittnar om att det svenska folket inte var helt bekanta med gruppen och därför behövde ett klargörande.
36
Utöver topplistor och turnéannonser med The Beatles namn förekom artiklar om gruppen. I annonserna om pop-festivalen gavs gruppen ungefär lika stor uppmärksamhet som andra artister eller band som skulle spela på festivalen. De gavs alltså inte mer utrymme i annonserna än de andra artisterna, vilket ger belägg för att gruppen inte var särskilt kända för den svenska publiken. Tidningsartiklarna om The Beatles fokuserade till stor del på deras utseende. Främst håret men också kläder och skor var ett vanligt förekommande ämne. Deras utseende beskrevs enligt min uppfattning ofta som att det var något drastiskt och oacceptabelt. Vikten av gruppens utseende blir påtagligt vid tanken på vad artiklarna inte fokuserade på för att utseendet föreföll viktigare att ställa i centrum. Med dagens referensramar, som skiljer sig en del från 1963 års, kan det bli svårt att förstå att gruppen sågs som banbrytande gällande utseendet. Under TV-avsnittet av ”Drop In” som The Beatles var med på är deras kroppsspråk och uttryck vid spelningen synligt, till skillnad från ljudspåren från Karlaplan. När jag såg avsnittet föll inte reaktionen på deras yttre då jag på 2010-talet inte ser gruppens utseende som något radikalt. Min uppmärksamhet föll istället dels på gruppens yttrande glädje men också på deras bugning. Bugningen föreföll professionell, stilren och smakfull, vilket kan ge ett välskött och ordentligt intryck av popbandet. Den händelsen nämns inte i artiklarna från 1963 men det gör däremot gruppens apparition. Deras kläder, skor och hår hade tydligtvis en stark påverkan på skribenterna i fråga, vilket i och med detta möjligt kan förstås lättare. De recensioner från konserterna i Sverige vilka jag har stött på var positiva. Jag gavs intrycket att recensionerna samtidigt beskrev The Beatles som ett livligt, fartfyllt fenomen som tidigare inte skådats.
Klas Burling ville att en studioinspelning skulle ske när gruppen var i Sverige, vilket han uppenbarligen kämpade för. Tack vare att The Beatles accepterade ett lågt gage blev inspelningen till slut av på Karlaplan. Bandets instrument från Vox hade dock inte kommit fram vid tidpunkten för spelningen. Andra instrument fanns emellertid på plats, fast av märket Fender. Trots ett annat märke än tänkt var det situationens räddning och det som gjorde att The Beatles kunde genomföra studioinspelningen. Hur skiljer sig The Beatles inspelning från Karlaplan med gruppens skivinspelningar av samma låtar och vilka likheter finns? Låtarna från skivinspelningarna har reverb till större del än låtarna från karlaplansinspelningen. Sången är det instrument som på alla skivor har reverb pålagt, vilket sången på karlaplansinspelningen inte har. Det, till viss del, kan vara en anledning till att inspelningen från Karlaplan för mig upplevs som råare och smutsigare. Skivinspelningarnas ljud tycks vara lenare. Distorsionen är en annan faktor, som är betydligt mer utmärkande på Karlaplan än på
37 skivinspelningarna. Angående nivåerna är de även på Karlaplan balanserade, trots att spelningen gjordes på endast en tagning. Under vissa låtar på publikspelningen, främst i början av spelningen, är hi-haten utmärkande och ibland även elbasen. Detta upplever jag dock inte som för övertagande att det blir ett störande moment. Det mest utmärkande på karlaplansinspelningen i det stora hela är distorsionen. En annan skillnad mellan inspelningarna är tempot, som på skivorna är långsammare. En tänkbar faktor som påverkar tempot är adrenalin under inspelningen på Karlaplan då den skedde inför publik eller att ett snabbare tempo upplevdes uppskattas vid bandets publikspelningar. Låtarnas form är identiska med undantagen ”I Saw Her Standing There” och ”Roll Over Beethoven” från karlaplansinspelningen där en del har tagits bort på respektive låt. En orsak till de nedkortade varianterna skulle kunna vara att ”I Saw Her Standing There” och ”Roll Over Beethoven” i jämförelse med den övriga repertoaren var längre och behövde göras kortare men så är inte fallet. På de släppta skivorna är ”I Saw Her Standing There” 2 min 53 sekunder och ”Roll Over Beethoven” 2 min 48 sekunder men ”Money” ligger på 2 min 50 sekunder och ”You Really Got a Hold on Me” är hela 3 min 3 sekunder lång. Den aspekten går därför bort. Karlaplansspelningen var trots allt ett publikframträdande och skulle dessutom sändas i radio. Möjligtvis var programmet på Karlaplan för långt för radio eller så kan The Beatles själva gjort bedömningen att repertoaren var en aning lång för en publikspelning och valde att göra de två låtarna i fråga kortare för att de inte påverkade låtarna negativt på något sätt. Det kan även vara så att musikerna helt enkelt ansåg att låtarna gjorde sig bättre för publik i en kortare version.
Vad gjorde Sverige till en tänkvärd marknad för The Beatles och varför var The Beatles intressant för arrangörerna av sverigeturnén? Sture Borgedahl hade kontakt med popbandets producent George Martin och så småningom även med bandets första musikförläggare Dick James. Där fanns en stark koppling mellan The Beatles och Sverige, både från popbandets sida och från Sveriges sida. Även Michael Cox som fick lyckad framgång med låten ”Stand Up” hade kontakt med beatlarna och var ytterligare en förbindelse till den svenska popmarknaden. Cox som var från Liverpool precis som The Beatles och som fick medgång i Sverige gjorde rimligt att intresset för, och därmed kunskapen om, engelska artister växte hos svenskarna. Att Liverpool dessutom var en gemensam nämnare mellan Cox och The Beatles försämrade troligtvis inte intresset att få The Beatles till Sverige, från Sveriges sida sett. Till synes det i kombination med The Beatles framgångar i hemlandet gav en positiv bild av att få gruppen till Sverige.
38
Cox berättade för The Beatles om Sverige och efter det sa beatlarna i Burlings intervju112 att de blivit intresserade av Sverige. En i bandet utbrast till och med ”More than ever!”. Detta ger belägg för att Cox bidrog till The Beatles intresse för Sverige. Under intervjun sa beatlarna även att de hade hört gott om Sverige och de svenska flickorna och yttrade att de önskade att resa till Sverige. Även Burling som reste till England och träffade gruppen bidrog troligtvis till att sverigeturnén ägde rum. Hans intervju med beatlarna gjorde att de, även om bara för en kort stund, faktiskt funderade över att resa till Sverige för en turné. Burling planterade tanken att åka till Sverige i och med sina frågor. Möjligt var just det hans avsikt med frågorna då han sagt efteråt att han gick in för att få popbandet till Sverige. Managern Brian Epstein menade att The Beatles inte kunde erövra världen endast genom att människor lyssnade till gruppens låtar. Hans resonemang var att gruppen även behövde upplevas live för att få en riktigt stor genomslagskraft. Sveriges topplistor hade några låtar av The Beatles och var därmed ett potentiellt land för framgången att ta fart, vilket kan ha varit Epsteins tankegång då han siktade på en världserövring. Just eftersom The Beatles låtar klättrade upp på svenska topplistor kan tänkas vara en bakgrundsorsak till varför bandet var intressant för Sverige. I och med den tänkta spelningen på Gröna Lund tidigare under året hade reflektionen att åka till Sverige redan funnits där. De hade alltså haft kontakt med den svenska branschen. Utifrån detta kan tros att det var föga komplicerat att ta kontakt med Sverige inför deras oktoberturné, då de hade hållit kontakt dessförinnan. Där hade Sture Borgedahl ytterligare ett finger med i spelet. Det är inte omöjligt att The Beatles kände till det svenska popbandet The Spotnicks, som gjorde karriär i England. Det kan i sådant fall ha gjort dem mer intresserade av Sverige, om de visste att det framgångsrika The Spotnicks var ett svenskt band. Detta är dock bara spekulationer men även en möjlighet att det var en bidragande faktor till The Beatles ökande intresse för att åka till Sverige. Samma sak gäller svenskarna Jerry Williams & The Violents som spelade på samma pub som The Beatles i Hamburg 1962. Det fanns alltså ett flertal kopplingar mellan The Beatles och Sverige. The Beatles musik var i en jämbördig fas med musiken som i högre grad blev populär bland svenska lyssnare. Gruppen hade tidigare varit nära att spela på Gröna Lund och de hade hört gott om Sverige. De var anknutna till svenskar inom musikbranschen och svensken Klas Burling intervjuade dem några veckor innan de åkte till Sverige. Burling gillade dessutom The Beatles musik och ville ta dem till Sverige. Det yttrar sig som att de många faktorerna klaffade rätt i tiden. Med dessa faktorer i åtanke drar jag slutsatsen att det föreföll sig relativt naturligt att åka just till Sverige för en första utlandsturné. Gruppen var tänkbart i stånd för en turné med den engelska framgången i ryggen
112 Se detaljer om intervjun i Bournemouth i kapitel 2.1. 39 och med påtrycket från flera håll att åka till Sverige blev det så. De svenska kontakterna gjorde det enkelt för The Beatles att åka till Sverige rent praktiskt och det var därtill ett intressant resmål för popbandet.
40
7. Käll- och litteraturförteckning
Tryckt material
Bohm, Ammi & Lundberg, Börje (2003). Yeah! Yeah! Yeah! – The Beatles erövrar Sverige. Stockholm: Premium
Lewisohn, Mark (1992). The Complete Beatles Chronicle. London: Pyramid Books
MacDonald, Ian (2000). En revolution i huvudet: The Beatles’ inspelningar och 60-talet. Göteborg: Bo Ejeby Förlag
Malmström, Dan (1996). Härligt, härligt men farligt, farligt. Populärmusik i Sverige under 1900-talet. Borås: Natur och kultur
“The Beatles Information Center” (1993). Beatles i Sverige. Norsborg: SIB-tryck AB
Internet
Olander, Staffan. “Beatles”. Nationalencyklopedin (hämtad 2012-05-15),
Youtube, “The Beatles - "Drop In" Swedish TV show - 30.10.1963” (hämtad 2012-05-25) ur TV-programmet “Drop In” (1963) i Sveriges Television,
Youtube, ”the beatles anthology 2” (hämtad 2012-05-24) ur dokumentären The Beatles Anthology 2 (1995),
Hemsida med BPM-räknare (2012-05-15). All8,
41
Fonogram
The Beatles, From Me to You, Parlophone: R 5015, 1963
The Beatles, Please Please Me, Parlophone: PCS 3042, 1963
The Beatles, She Loves You, Parlophone: R 5055, 1963
The Beatles, With The Beatles, Parlophone: PCS 3045, 1963
Burling möter Beatles, Premium Förlag: ISBN 91-89136-03-9, 2003. Bonus-CD till första upplagan av Bohm, Ammi & Lundberg, Börje, Yeah! Yeah! Yeah! – The Beatles erövrar Sverige
Ljudupptagning från The Beatles radioinspelning i Karlaplansstudion, Stockholm, den 24 oktober 1963.
Dags- och kvällstidningar
Artiklar
Anthal, Jussi (1963-10-02). ”’Beatles’ planerar turné i Skandinavien” Expressen, s. 30
Anthal, Jussi (1963-10-14). ”De skapade en ny, glad pop (För två år sedan var de fattiga och arbetslösa)”, Expressen, s. 19
Fridlund, Hans (1963-10-24). ”Europas pop-ettor”, Aftonbladet, s. 20
Himmelstrand, Peter (1963-10-24). ”Beatles är här med nya modet”, Expressen, s. 36
Sjöholm, Jan (1963-10-26). ”Beatles – sitter kraften i håret?”, Expressen, s. 29
Widding, Lars (1963-10-26). ”Beatles är vår tids Bach. Jä-jä jä-jä... Men ’Bekymrad pappa’ har ordet”, Expressen, s. 13
42
Signatur ”Mill” (1963-10-24). ”Långhårigheten är det hos THE BEATLES”, Stockholmstidningen, s. 11
Signatur ”Pe Ge” (1963-10-24). ”Engelskt toppband i Sverige”, Svenska Dagbladet, s. A10
Ingen signatur (1963-10-22). ”Engelska skivfavoriter till Sverige”, Svenska Dagbladet, s. A12.
Övrigt
Notis (1963-10-16). Aftonbladet, s. 26
Notis (1963-10-17). Aftonbladet, s. 30
Notis (1963-10-19). Aftonbladet, s. 25
Notis (1963-10-21). Aftonbladet, s. 29
Notis (1963-10-18). Eskilstuna-Kuriren, s. 2.
Notis (1963-10-24). Expressen, s. 44
Topplista över låtar (1963-10-23). ”Kvällstoppen”, Aftonbladet, s. 20
Topplista över skivor (1963-10-19). ”Pop tio”, Expressen, s. 27
Topplista över skivor (1963-10-27). “NK:s singel- och EP-barometer”, Expressen, s. 15
Topplista över låtar (1963-10-30). ”Kvällstoppen”, Expressen, s. 29
Topplista över låtar (1963-10-12). “Pop i topp”, Stockholmstidningen, s. 11
Topplista över låtar (1963-10-26). “Pop i topp”, Stockholmstidningen, s. 11
43