RÅTTANS ÅR o Arsbok om Kina

Redaktion: Anders Lennartsson (redaktör) Erik Berg!öL Harriet Johansson, Per-Olof Lansing, Per-Olow Leijon, Torbjörn Loden, Hans Seyler.

j

I r .'"1 rna --r- e r r

Svensk-kinesiska vänskapsförbundet I denna serie 1979 - Getens år 1985 - Oxens år 1980 - Apans år 1986 - Tigerns år 198 I - Tuppens år 1987 - Kaninens år 1982 - H undens år 1988 - Drakens år 1983 - Grisens år 1989 - Ormens år 1984 - Råttans år 1990 - Hästens år

Redaktionell anmärkning Kinesiska namn transkriberas i huvudsak enli gt ­ systemet, dvs fonetiskt med våra latinska bokstäver. Undantag är t ex "Peking" och " Kanton"', icke han­ kinesiska namn samt några kinesiska namn där artikelförfattaren förordat annan transkribering.

Omslaget: Originalmålning för årsboken av Hu Shuang'an

Konstnären Hu Shuang'an är 67 år och kommer från Xiangyang i provinsen Hubei. Han studerade redan på 30-talet djur- och landskapsmåleri . Han är medlem av konstnärsförbundet och sekreterare i Äldre kinesiska kalligrafers forskningssällskap.

Bilderna från Svensk-kinesiska vänskapsförbundets bildarkiv om ej annat anges.

ISBN 91-85538-11-6 © Svensk-kinesiska vänskapsförbundet 1984. Ordfront tryckeri & förlag AB Otto Zdansky - mannen som gjorde de första fynden av pekingmänniskan AvClasThor

Det går att föreställa sig ögonblicket: alma­ presentant i landet, faller in i den svenska nackan i portierlogen på Grand Hötel de Pekin hyllningskören börjar vetenskapsmännen visar den 22 oktober 1926. Strax efter lunchvi­ skruva på sig. De har inte tänkt sig att sitta en lans slut rör sig ett följe genom hotelJvestibu­ hel eftermiddag och bara höra svenskar hylla len. Portiern bugar sig, vinkar åt dörrpojkarna svenskar. Man väntar på det utannonserade att skynda på och noterar: viktiga meddelandet. - Aha, det har blivit dags för svenske kron­ Och det ska komma efter en lång inledning prinsen Gustaf Adolf och hans medhjälpare, av John Gunnar Andersson. herrarna Axel Lagrelius och Johan Gunnar - Vid undersökningar av det fossilmaterial Andersson att bege sig till Rockefellerinstitu­ som gjorts efter de av mig 1921 påbörjade och tet. av doktor Otto Zdansky ledda utgrävningarna Några minuter senare, ett kvarter österut i i sydväst om Peking, har upp­ den delen av Peking som kallas Tartarstaden, täckts två fossila människotänder, två kind­ möts sällskapet av institutets president, dok­ tänder tillhörande två individer. tor Henry S. Houghton. Han för dem vidare Publiken lyssnar spänt. Andersson fortsät• till ett fullsatt auditorium där representanter ter på sitt närkingskengelska mål: för allt vad Peking har att visa upp inom forsk­ - Vad som skänker detta fynd sitt särskilda, ning och vetenskap bänkat sig. ja, epokgörande intresse är, att det härleder Nu talar Henry S.Houghton: sig från själva begynnelsen av kvartärtiden. - Jag är glad att få hälsa kronprinsen väl• - Detta fynd bevisar, att människan har kommen till ett av de mest betydelsefulla ve­ uppträtt och levat här i dessa trakter för bortåt tenskapliga möten som hållits i Kina och jag är en halv miljon år sedan. Det är här alltså frå• särskilt glad för er närvaro vid det viktiga gan om ett av de äldsta spår av släktet homo meddelande som ska göras i eftermiddag. som över huvud taget gjorts. Vad som sedan följer är en rad artighetsbe­ När Andersson slutar tala följer ett par se­ tygelser: Kronprinsen hyllas av överdirektö• kunders tystnad. Alla tycks tänka efter vad ren Wong i Kinas geologiska undersökning för det han sagt kan betyda. Så bryter stormande sina insatser inom arkeologin och sitt arbete i applåder ut. Kommentarerna sprider sig i svenska Kinakommitten. Gustaf Adolf hyllar bänkraderna: sedan i sin tur Kina och den svenska Kina­ - Fantastiskt. Utomordentligt intressant. kommittens skattmästare, överintendenten Vilken forskarbragd. Axel Lagrelius. Först efter flera minuter lägger sig sorlet När också professor Johan Gunnar Anders­ och doktor Davidson Black kan kliva upp i son, svensk expert i Kinas geologiska under­ talarstolen för att kommentera det påstådda: sökning och Kinakommittens mångårige re- - Efter mycket funderande och noggranna

95 studier av det omtalade fyndet på fotografier Efter Anderssons död 1960 har uppfattning­ från Uppsala har jag kommit till samma slut­ en levt vidare att Andersson själv grävde fram sats som professor Andersson. Tänderna be­ de stora fynden. I mina nuvarande hemtrakter kräftar teorin om att människans vagga stått i i Närke, varifrån Andersson kom och dit han Centralasien. återvände på ålderns höst, är det allmänt ve­ Nya applåder, nya hyllningar. Så drar ve­ dertaget att säga "Johan Gunnar Andersson, tenskapsmännen sig över till Grand Hotel de 'Kina-Gunnar', det var han som hittade pe­ Pekin där Axel Lagrelius bjuder alla, som på kingmänniskan ." något sätt bidragit till professor Johan Gunnar På olika sätt har den felaktiga bilden om Anderssons lyckade forskningar och kron­ fynden förts vidare. En kunnig kinaexpert prinsens inledda rundresa i Kina, på middag i som Bo Gyllenvärd, tidigare chef för Östasi• festvåningen. atiska museet, skrev i sin uppsats om Anders­ Samma natt börjar nyheten kablas ut över son i 1980 års upplaga av årsboken Apans år världen: att: "Innan Andersson lämnade Kina fick han - Vid ett vetenskapligt sammanträde i Pe­ uppleva ännu en triumf då hans (min kurseve­ king har i dag avslöjats att fynd gjorts av två ring) fynd av fossila tänder från kalkstensgrot­ tänder som kan härröra från en 500000 år gam­ torna vid Zhoukoudian av de främsta paleon­ mal människa. to logerna erkändes tillhöra en hominid som Nu tror man sig äntligen vara en kinesisk, levat för ca 500000 år sedan"." förhistorisk människa på spåren - den som Även jag, tillsammans med författarkolle• senare kom att kallas pekingmänniskan. gan Stig Hansen, har i boken Peking mellan himmel och jord (1984) bidragit till att förvilla *** begreppen om vem som fann vad . Sommaren 1983 reste vi från Peking ut till - Att de här två tänderna kunde härröra från bergen vid Zhoukoudian för att se fyndplatsen en människoliknande varelse, en hominid , och följa Anderssons fotsprå. Vi visste då att visste jag redan 1921 när jag gjorde det första även Otto Zdansky varit här och antog att han fyndet i Zhoukoudian. Därför kom inte nyhe­ och Andersson grävt tillsammans 1921. Bilder ten som någon överraskning. i museet styrkte den uppfattningen. Inte ana­ Den som nu talar är den man som borde ha de vi då att den Otto Zdansky vi kunde se mottagit de stora hyllningarna i Peking den 22 avfotograferad vid fyndplatsen fortfarande är oktober 1926: professor Otto Zdansky. i livet och i detalj kan berätta om utgrävningar• Det var han som gjorde grovarbetet - gräv• na. de, noterade, ordnade transporter, sorterade Felet hade kunnat undvikas genom att vi vid och analyserade - men det var professor Jo­ hemkomsten till Sverige slagit upp bokstaven han Gunnar Andersson som genom olika skri­ Z i Uppsaladelen av telefonkatalogen och hit­ verier och rykten fick, eller tog åt sig, äran av tat namnet: Zdansky Otto, professor. att ha kommit pekingmänniskan på spåren. Aven tillfällighet gör jag det i början på 1984 Naturligtvis bidrog Anderssons närvaro vid när jag försöker spåra gamla samarbetspart­ högtidssammanträdet i Peking till att han kom ners till Johan Gunnar Andersson. Nu en grå att förknippas med fynden. Också hans egna senvinterdag i Uppsala sitter Otto Zdansky böcker har spelat sin roll för att nära myten. mitt emot mig hemma i sin lägenhet. Ljuset Redan i sina memoarer Kineser och pingviner som faller in genom vardagsrumsfönstret (1933) skrev Andersson att förutom fynd i fångar en vital och minnesrik nittioåring. Jag Zhoukoudian aven forntida djurvärld, "träffa• känner igen hans skarpa profil från ungdoms­ de vi (min kursivering) på ett par tänder, som porträtten tagna i Kina. Försynt och utan vore mycket människolika". åthävor berättar han:

96 Professor Otto Zdansky (Foto : Clas Thor)

7 - Rållal1S lir 97 - 1920 studerade jag i Wien och arbetade på Det fanns också andra motiv bakom orsa­ min doktorsavhandling i paleobiologi. Samma ken att sända Zdansky till Zhoukoudian. Re­ år inbjöds en grupp studenter att komma till dan i början av 1880-talet hade en engelsman, Uppsala. En av dem var jag. I Uppsala satte Oken, fört med sig från Kina en typ av ben jag mig i förbindelse med professor Carl Wi­ som kallades "drakben". De såldes i apoteken man på paleontologiska institutionen. Han och användes i mald form som naturmedicin. ledde arbetet med att analysera de fynd som 1903 beskrev paleontologen Max Schlosser kommit från Kina. i Miinchen i sin avhandling "Die fossilen - För att skaffa mig lite pengar åtog jag mig Säugetiere Chinas" "drakbenen" (vilka för att preparera fossiler. Det arbetade jag med hans räkning köpts i Kina av läkaren K. A. fyra timmar varje kväll efter avslutat arbete Haberer som fossiler av forntida däggdjur). med min avhandling. Under olika resor runt om i landet stötte Fynden som sändes från Kina till Uppsala Andersson på "drakbenen" och 1917 började hade skickats av professor Johan Gunnar An­ han och hans kollegor i Kinas geologiska un­ dersson. Han var geolog och hade 1914 an­ dersökning intressera sig för fyndorterna. ställts av Kinas geologiska undersökning som Problemet var att kineserna själva inte avslö• rådgivare i gruvangelägenheter. Efter ett par jade var de fanns . Anderssons lösning blev att år i Kina kom han allt mer att ägna sig åt kontakta olika missionsstationer, bland annat samlarverksamhet för den svenska Kinakom­ de svenska, för att få tips om försäljning av mittens räkning där Anderssons vän, överin• benen och lokala fyndigheter. På så vis spåra• tendenten Axel Lagrelius, var skattmästare des vissa fyndplatser. och viktig mecenat. 1918 mötte Andersson i Peking professorn i - Kring jul 1920 reste jag hem till Wien för kemi vid Pekings universitet, J. McGregor att fullfölja min avhandling. Kort efteråt fick Gibb. Han visste att Andersson var intresse­ jag ett brev från professor Wiman. Han fråga• rad av fossiler och nämnde en stor fyndplats de: "Vill du resa ut till Kina för att under en utanför Peking: Jigushan - Kycklingbenkullen tre års period deltaga i det paleontologiska in­ - i bergen vid Zhoukoudian. samlingsarbetet? Tyvärr kan du inte påräkna Andersson reste dit med sina medhjälpare, någon lön men omkostnaderna betalas." gjorde några småfynd och registrerade intres­ - Jag svarade att i princip har jag ingenting santa kalkstensformationer för kommande emot att resa ut. Lönen kunde göra detsam­ undersökningar. Att utgrävningarna inte ome­ ma. Men jag ville ha ett löfte innan jag defini­ delbart fick större omfattning berodde på att tivt bestämde mig, för inte ville jag sätta av tre nya fynd rapporterades från andra platser i år av mitt liv för ingenting. Jag skrev: "Accep­ Kina. Först när Zdansky kom ut från Sverige terar erbjudandet mot att jag får löfte om att kunde de på allvar inledas: själv bearbeta en del av mina samlingar." - Efter en tids utgrävningar fick jag besök Så småningom kom löftet från professor av Andersson och Walter Grangerfrån Ameri­ Wiman. I juni 1921 gick Otto Zdanskys färd can Museum of Natural History i New York. via London till Shanghai. Medan vi tre befann oss på utgrävningsplatsen - Problemet var att jag inte visste var i Kina vid Kycklingbsenkullen kom en av de kinesis­ Andersson befann sig. Jag fick börja med att ka stenbrottsarbetarna fram till oss och sa: söka honom. "På den plats ni gräver finns inga drakben. Efter en tid hittades han i Peking. Följ med mig skajag visa er var ni ska gräva". - Där fick jag order om att resa ut till - Han visade oss på en bergvägg och några Zhoukoudian. Meningen var att jag till att bör• grottor. För att nå grottorna fickjag låna långa ja med skulle lära mig lite om grävningsteknik stegar i stenbrotten. Här hittade vi en rad och de allmänna förhållandena i Kina. fossiler som visade att platsen var betydligt

98 intressantare än Kycklingbenskullen. kände igen som en hominidtand, alltså från en Nästa dag fortsatte undersökningarna med förhistorisk människa. Senare beskrev jag lyckat resultat. J ohan Gunnar Andersson har i tanden som Homo sp - Homo för att jag ansåg boken Den gula jordens barn (1932) skildrat att den inte kunde skiljas från människan och dagen som han såg den: "Dagens skörd över• species för att jag inte kunde hänföra den till träffade alla förväntningar ... Noshörningstän• en viss art och inte ville ge den ett nytt art­ der, käkar av hyena och käkbitar tillhörande namn. björnarnas släkte voro några av dagens fynd ." Om Andersson och Granger varit kvar på Han har också beskrivit de följande dagar­ platsen hade fyndet förmodligen redan efter na, en beskrivning som vittnar om en skryt­ ett par dagar varit känt runt om i världen. sam inställning från Anderssons sida och mel­ Nu var Otto Zdansky ensam om att känna lan raderna förklarar varför förhållandet mel­ till det. Han höll tyst. Varför? lan Zdansky och Andersson blev kärvt redan - Jag hade löftet att själv få bearbeta fynden från början och sedan aldrig blev bra och var­ och skriva om dem. Hade jag släppt nyheten för Zdansky nu berättar att han såg den i pale­ hade jag kanske blivit nekad att få göra det. ontolgi mycket okunnige Andersson mer som För att få arbetsro teg jag. en belastning än en tillgång. Det var en tystnad som varade i fem hela år. Exempelvis förhindrades Andersson vid De två första åren fortsatte Zdansky utgräv• avfärden (han hade bara tänkt stanna drygt ett ningarna runt om i Kina, med bland annat dygn) av ett störtregn och sysselsatte sig då stora fynd av dinosaurier i Shandongprovin­ inte med diskussioner och planering inför sen. framtiden med Zdansky utan med groggdrick­ - Det var ofta ett mycket ensamt arbete jag ning med Granger och gissningar vad Zdansky gjorde tillsammans med några kineser. An­ skulle kunna finna. dersson eller andra utlänningar sågjag inte till Under tiden grävde och grävde den 27-årige på perioder upp till ett halvår. Zdansky: Strax före jul 1923 vände han hem till Euro­ - Bland de vanligaste förekommande fyn­ pa och Stockholm. Kinakommittens pengar den fanns en stor hjort med en förtjockad un­ var slut. Nu väntade en lång tids preparerande derkäke. Arbetet pågick från morgon till och analyserande. kväll. Under utgrävningsperioden bodde jag i - Professor hade hyrt in våra ett gammalt tempel. Det var ett vanligt sätt att fynd i nations lokaler i Uppsala. hitta en bostad. Matlagningen sköttes aven Där satt jag i en dublett och skrev om dem. kock som Andersson anställt. Om kvällarna Zdansky tog den tid han behövde, obekym­ sorteradejag fynd, rökte, funderade och skrev rad om spekulationerna kring en eventuell dagbok. "pekingmänniska" som bland annat Anders­ Arbetet i stenbrottet för Zdansky och hans son gjorde. På en hylla gömde han sin första två kinesiska medhjälpare var hårt, med ste­ tand. Senare fick den sällskap aven andra som kande sol och tungt grävande. hittades bland fynden från Zhoukoudian. - Men jag var stark och tålde det. Varje - Var det inte svårt att tiga om tänderna? sommar före första världskriget hade jag arbe­ - Nej, det var det inte. Ingen anade att jag tat som skogsarbetare hemma i Österrike. Jag kunde gömma fynden, ingen frågade och jag hade också varit alpinist och tjänstgjort en tid sa inget. som soldat i den österrikisk-ungerska armen. Först 1926 avslöjades det hela. Inför ett Innan den första sommaren var tillända ha­ högtidssammanträde som Johan Gunnar An­ de han gjort fynd som senare skulle visa sig dersson och Axel Lagrelius ville ordna i sam­ betyda så mycket för forntidsforskningen: band med kronprinsens besök i Peking fick - Det var den första tanden, en tand jag professor Wiman en förfrågan om han kunde

99 redogöra för några av fynden som gjorts i Kina farande finns i Uppsala. och som bearbetats i Uppsala och Stockholm. 1949 återupptogs utgrävningarna och de på• Frågan gick vidare till Otto Zdansky: går ännu i dag. När jag och Stig Hansen var i - "Har du inget att förgylla högtidssam• Xhoukoudian sommaren 1983 (se boken Pe­ manträdet med", frågade Wiman mig. Jag ha­ king mellan himmel oehjord) träffade vi Qiao de det. På mitt bord låg monografin över Qi, en drygt 60-årig man. Redan som pojke Zhoukoudianfynden praktiskt taget färdig. hade han varit med om utgrävningarna och Jag lät trycka ett utdrag och sända den till träffat Andersson och andra utlänningar på Peking för offentliggörande. besök i grottorna. I dag leder han ett arbetslag - Det blev den uppståndelse jag förutspått. som varje dag gör nya fynd . Det är ett grävande som brådskar. Runt om i *** bergen ekar det av sprängskott och bergsbor­ rar. Där Qiao Qi och hans kollegor inte har tid Tack vare Otto Zdanskys rapport inleddes i att handgräva försvinner historiens olösta gå• april 1927 nya utgrävningar i Zhoukoudian tor bort med kalksten och grus på lastbilsflak ledda av Kinas geologiska undersökning. Fö• och järnvägsvagnar för att bli hus och fyll­ rutsättningarna var nu annorlunda jämfört nadsmaterial i Peking. med när Zdansky senast grävde 1923. Ett stort Brytningen runt om i bergen i Zhokoudian arbetslag mobiliserades och alla fynd behölls i har nu gått så långt att en rad fyndplatser Rockefellerinstitutets lokaler för preparation förstörts och att Pekings borgmästare tvingats och analys. ingripa efter uppmaningar av olika forskare Otto Zdansky inbjöds att delta i de nya ut­ för att skydda utgrävningsområdet. grävningarna. Han tackade nej och flyttade Också historieskrivningen brådskar. Under 1927 till Kairo för att under 23 års tid arbeta årens lopp har inte bara de svenska versioner­ som professor i geologi. na av fynden i Peking förvanskats. Det samma Istället reste en annan av professor Wimans gäller de kinesiska. Under kulturrevolutionen lärljungar ut, doktor Birger Bohlin från Upp­ tonades de utländska insatserna kring utgräv• sala. Ä ven han fann en tand men fick inte vara ningarna ner eller framställdes som enbart med om det verkliga fyndet: den 2 december gjorda i imperialistiska syften. Exempelvis 1929 hittades en skalle aven förhistorisk män• skriver paleontologen Jia Lanpo i en skrift niska. utgiven 1966 Die Heimat des Peking-Mens­ Sakta, genom en sammanställning av alla ehen att de kinesiska forskarna var uteslutna fynden, växte nu bilden av "pekingmännis• från möjligheterna att analysera och bearbeta kan" fram. fynden. Utgrävningarna pågick fram till 1937 då Ja­ Fyra år senare, när det på nytt blivit möjligt pan anföll Kina. Sommaren 1941 packades i Kina att mer allsidigt analysera historien, alla fynden ner i trälådor för eventuell trans­ skriver samme forskare om alla utlänningar port söderut och senare till utlandet. Uppdra­ och kineser som arbetat i Zhoukoudian. Un­ get var slutfört strax innan attacken mot Pearl der tiden har viktiga personer, exempelvis Pei Harbour 8 december 1941. Totalt fanns då sju Wenzhong som 1929 fann den första hela skal­ stora packlårar uppställda i Peking. len, avlidit. Frågan är bara var. Efter olika interna Samtidigt har ett nyvaknat intresse kunnat transporter i institutet var de spårlöst borta märkas, både i Kina och ute i världen, kring och har så förblivit. fynden vid Zhoukoudian och nya fynd liknan­ Vad som återstår i dag av fynd gjorda före de dem som gjorts runt om i Kina. Det är ett andra världskriget är avgjutningar och de intresse som gläder inte minst Otto Zdansky. fynd, bland annat Zdanskys tänder, som fort- Närjag besöker honom har hanjust fått beske-

100 det att tidskriften Scientific American be­ handlat fynden och nämnt hans namn i en artikel . Men ännu har ingen kines sökt upp honom och fortfarande återstår att tillrätta många hi­ storiska felaktigheter, både i Sverige och Ki­ na. Möjligheten finns ännu att delvis reparera skadorna och börja vid en säker källa. Namnet och adressen är: Otto Zdansky, professor, Prästgårdsgatan IS b, Uppsala, Sverige. Lästips: J. G. Andersson, Den gula jordens barn, Stockholm 1932. J. G. Andersson, Kineser och pingviner, Stockholm 1933 . J. G. Andersson, Mitt liv och min tro, Stock­ holm 1956. Apans år, Stockholm 1980. Sten Lewenhaupt, Axel Lagrelius Kinaresa, Stockholm 1928. Clas Thor - Stig Hansen, Peking mellan him­ mel och jord, Stockholm 1984. Jia Lanpo, Die Heimat des Peking-Men s­ chen, Peking 1976. Jia Lanpo, Early man in , Peking 1980. Otto Zdansky, Die Säugetiere der Quartär• fauna von Chou K'ou Tien Palaeontologi­ ca Sinica 1928.

101