• 1

familj Bucculatricidae – kronmalar

stam Arthropoda understam Hexapoda Kronmalar omfattar endast ett släkte, Bucculatrix, familjen dess svenska namn. Liknande smala, hårlika ordning med ungefär 250 arter i världen, varav 19 är funna fjäll på huvudet förekommer också hos dvärgmalar överfamilj i Norden. I Sverige finns 17 arter, men av dessa har och ögonlocksmalar, men dessa familjer avviker från familj hedblomsterkronmal B. gnaphaliella troligen försvun- kronmalarna i fråga om vingribbornas och genitali- släkte nit från vårt land. ernas utseende, kokongens utformning samt larvens Kronmalarnas främsta kännetecken är det utvid- levnadssätt. gade första antennsegmentet (scapus), som också finns hos bl.a. dvärgmalar (familj Nepticulidae) och l i t t e r at u r Emmet (1985a), Huemer & Tarmann (1993), Svensson (1971). ögonlocksmalar (familj Opostegidae), samt hjässans yviga, kronliknande kalufs av hårlika fjäll som gett

Fältkännetecken • Små fjärilar som liknar dvärgmalar och ögonlocksmalar • Rufsig, kronliknande kalufs och utvidgat första antennsegment • Framvingen är ofta spräcklig • Larven lever först som minerare och äter senare utvändigt av blad

ILLUSTRATION: ROLAND JOHANSSON

Kronmalar är små med ett vingspann på 4,5–9 mm. De kännetecknas i första hand av antennernas upp- svällda och kupade första segment (scapus) som, lik- som hos dvärgmalar (familj Nepticulidae) och ögon- locksmalar (familj Opostegidae), delvis döljer ögonen när fjärilen vilar med antennerna riktade bakåt längs vingarna. Även arterna i släktet Leucoptera i familjen rullvingemalar (Lyonetiidae) har ett utvidgat första antennsegment men känns igen på att de har en liten fjällpuckel på framvingen. Hos kronmalar finns en solfjäderliknande kalufs av hårlika fjäll på hjässan. Pannan och ansiktet har där- emot tilltryckta och bredare fjäll. Punktögon (oceller) saknas. Antennerna är trådformiga och drygt hälften så långa som framvingarna. På första antennsegmen- tets framkant finns en stor kam av böjda, hårlika fjäll (pecten). Dessa fjäll lossnar lätt och kan saknas helt hos slitna individer. Labialpalperna är korta, nedåt- hängande och sticker bara fram en liten bit nedanför ansiktets nedre del. Maxillarpalperna är ytterst små och består av ett enda kort, ovalt segment. Sugsna- beln är kortare än 1,5 gånger ögats diameter. Framvingens radial- och medianribbor är ovanligt korta. R5 och M1 mynnar på ömse sidor om spet- sen och utgår från samma skaft. Diskfältet saknar inskjutningsfält. Bakvingens ribbsystem är kraftigt Sandkronmal Bucculatrix ratisbonensis parar sig (in copula) reducerat. på värdväxten fältmalört Artemisia campestris. Den solfjä- derliknande kalufsen och det utvidgade första antennseg- Hos flera arter har hanen en iögonfallande rund mentet syns tydligt uppifrån. Sandkronmal förekommer fläck på andra bukplåten (sternit 2). Fläcken är täckt lokalt på sandmarker i främst kustnära trakter. med speciella, korniga fjäll vars funktion är okänd. FOTO: RONNY LINDMAN 2 • nationalnyckeln till sveriges flora och fauna

Sc diskfält R därför viktiga artskiljande karaktärer – medan resten Framvingens radial- och 1 R2 R3 av ductus bursae liksom corpus bursae är svagt sklero­ R4 medianribbor är ovanligt R5 korta. R5 och M1 mynnar på tiserade och så gott som osynliga utan infärgning. ömse sidor om spetsen och M Ägget är tillplattat eller ovalt och har en nätfor- M 1 utgår från samma skaft. CuA 2 CuP 1 mig ytstruktur. Larven genomgår fem stadier och 1A+2A Diskfältet är ovanligt långt. lever ofta i bladen (som minerare) under de första Bakvingens ribbsystem är två stadierna, medan den äter utvändigt av bladen kraftigt reducerat. Tvärribbor saknas, och Rs och M1 utgår Sc under de tre sista stadierna. Larvens utseende, som från samma skaft. Bilden Rs det beskrivs för respektive art, avser de stadier då den visar vingribbsmönstret hos äter fritt av bladen. När larven ömsar hud inför sista hagtornskronmal Bucculatrix M 1A CuA1 1 stadiet tillverkar den en kritvit, sidenglänsande ko- bechsteinella. kong på bladet den har ätit på. I denna kokong sker ILLUSTRATION: TORBJÖRN ÖSTMAN Hanens genitalier saknar uncus och gnathos. Istäl- hudömsningen, och larven lämnar sedan kokongen let finns vid tegumens bakkant ett par socii som be- genom ett uppskuret snitt. När den sedan har ätit står av två lober med borst. Genitalklaffarna är i all- färdigt tillverkar den en ny, spolformig kokong som mänhet avsmalnande utåt, men hos ett par arter är de har längsfåror. Larven spinner denna kokong från rundade och delvis sammanvuxna. Aedeagus är ofta utsidan, vilket är ett ovanligt beteende hos fjärilar. relativt lång och har hos vissa arter en krokig spets, Kokongen fästs på eller nära värdväxten. Puppan har medan andra har en samling fina cornuti. Hos honan rörliga bakkroppssegment, och den arbetar sig ut ur saknas de främre apofyserna, och signum i corpus kokongen vid kläckningen. bursae består av en tät struktur av trådar eller tunna Nedan presenteras arterna i familjen Bucculatric­ äggläggnings- nålar. Oftast är antrum (den bakre delen av ductus idae enligt en ordning baserad på genitaliernas bygg- papiller bursae närmast ostium) tydligt sklerotiserad – och ger nad (Huemer & Tarmann 1993, Svensson 1971).

sklerit bakre apofys Honans genitalier saknar främre apofyser. Signum i corpus bursae består av en ostium tät struktur av trådar eller tunna nålar. Antrum är oftast tydligt sklerotiserat och antrum ger viktiga artskiljande karaktärer. Ductus bursae och corpus bursae är däremot så gott som osynliga (om de inte infärgas) eftersom de endast är svagt sklerotiserade. Bilden visar hongenitalierna hos malörtskronmal Bucculatrix absinthii. ILLUSTRATION: ROLAND JOHANSSON

ductus bursae

Hanens genitalier saknar uncus och gnathos. Vid tegumens bakkant finns ett par socii som består av två lober med borst. Genitalklaffarna smalnar hos de flesta arter av utåt, medan de hos ett par arter är rundade och delvis sammanvuxna. Aedeagus har hos flera arter en krokig spets. Hos några arter finns en samling cornuti inuti signum aedeagus. Till vänster malörtskronmal Bucculatrix absinthii, till höger hagtorns- kronmal Bucculatrix bechsteinella. ILLUSTRATION: ROLAND JOHANSSON cornuti

corpus socius bursae socius genital- Genitalier ♀ klaff tegumen transtilla genitalklaff

vinculum

vinculum

Genitalkapsel ♂ Aedeagus ♂ Genitalkapsel ♂ Aedeagus ♂ bucculatricidae • 3

Ekkronmal Bucculatrix ulmella påträffas i hagmar- ker och andra halvöppna marker i södra Sverige norrut till Gästrikland. Kronmalar har en yvig kalufs av hårlika fjäll och ett utvidgat första antennsegment, och de kan därför till det yttre påminna om dvärgmalar (familj Nepti- culidae) och ögonlocksmalar (familj Opostegidae). Till skill- nad från larverna i dessa fa- miljer lever kronmalarnas lar- ver fritt på bladet under de tre sista larvstadierna. FOTO: RONNY LINDMAN

1 Den unga larven av björkkronmal Bucculatrix demary- 1 ella gör först en smal, vindlande gångmina som utvidgas till en fläckmina allteftersom larven växer. På bilden visas larven i sista stadiet när den har lämnat minan och äter utvändigt av ett blad av glasbjörk Betula pubescens. De tömda bladcellerna syns tydligt nedanför larvens huvud. Till höger i bilden syns fläckminan och larven av en mi- nerande bladstekel (Tenthredinidae). FOTO: BENGT Å. BENGTSSON 2 Larven av alkronmal Bucculatrix cidarella gör en gång- mina på klibbal . Minan kan likna de mi- nor som görs av dvärgmalar (arter i familjen Nepticul­ idae). Till skillnad från dvärgmalar gör dock alkronmal ett utgångshål på bladets ovansida. Ungefär en vecka efter det att larven har lämnat minan uppnår larven full storlek. FOTO: BENGT Å. BENGTSSON

3 Larven av hagtornskronmal 2 3 Bucculatrix bechsteinella har ätit utvändigt av bladet på päron Pyrus spp., och inför sista larvstadiet har den till- verkat en hudbyteskokong (till höger i bilden). Under det sista larvstadiet spinner larven en spolformig kokong från utsidan, vilket är ett ovanligt beteende hos fjärilar. FOTO: BENGT Å. BENGTSSON