VIKING Norslc Arlceologislc Årbolc
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
VIKING Norslc arlceologislc årbolc Bind LXVII - 2004 Oslo 2004 UTGITT AV NORSK ARKEOLOGISK SELSKAP Redaksjon: Ellen Høigård Hofseth Egil Mild<elsen På forsiden: Gulloporenfi"a Rød under Værne klostel; Rygge, Østfold Foto: Eirik Irgens Johnsen. KHM. Utgivelsen er støttet av Norges forskningsråd Viking LXVII er satt med l 0/12 Times Roman og trykt på I 15g Profi Silk Sats, repro og trykk: Prinfo Unique, Larvik 2004 ISSN 0332-608x Innhold Curry Heimann: I faderns och nationens skugga - Anton Wilhelm Brøggers livsverk .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. 7 Einar Østmo: En fangstboplass fra yngre steinalder på Solbakken i Idd, og en uventet elgskulptur. Et notat. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. 3 5 Mieko Matsumoto: Austein og Melau Tidligmesolittiske boplasser i Vestfold . 49 Hanne Lovise Aannestad: En nøldcel til kunnskap - om kvinneroller i jernalder . 69 Åke Mitlid: Bygdeborgene var de lokale tiltak eller deler av en overordnet plan? .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. 83 Christer Westerdahl og Frans-Arne Stylegar: Huse byene i Norden ................................................. l Ol Jan Henning Larsen: Jernvinna på østlandet i yngre jernalder og middelalder noen laonologiske problemer ............. 13 9 John Olsen: Lafte bygninger i middelalder Bergen ....................... 171 Trond Meling: Bispegaården i Stavanger - Gårdens utvikling i middelalderen med utgangspunkt i en trebygning fra høymiddelalderen . 199 Norsk Arkelogisk Selskap. Årsberetning og regnskap ......................................... 215 5 CunJJ Heimann Skovde stadsmuseum, Viistergotland, Sverige. I faderns och nationens skugga Anton Wilhelm Brøggers livsverl(. Arkeologins barndom i Norge ar delvis motsagelsefull. Å ena sidan var amnet tamligen outvecklat under 1800-talet. Det levde i stort sett i skymundan av amnen som filologi, medeltidshistoria och folklivsforskning. Forhållandevis få bedrev arkeologisk verksam het och det framvaxande museivasendet var mer inriktat på foremål och byggnader från historiska tidsperioder, inte minst från vad som betraktades som den norska storhetstiden under medeltiden. Å andra sidan var Norge det forsta nordiska land med egen professur i arkeologi och inte minst vikingatidens fornlamningar och runinskriptioner spelade en stor roll i norsk historieuppfattning och nationell sjalvidentitet under slutet av 1800-talet. Historieprofessorn Oluf Rygh (1833-99) tilltradde Skandinaviens forsta professur i arke ologi vid universitetet i Oslo 1875 och var samtidigt «bestyrer» for universitetsmuseet «Oldsaksamlingen». Han publicerade ldassiska arbeten som Norske Oldsager, dar typar tefakter avbildad och ordnades efter typologiska principer (Rygh 1885), men trots det låg hans intressen mer inom andra vetenskaper som ortnamnsforskning och historia. Åtskil liga andra forskare gjorde stora insatser och visade på stor talang under 1800-talets Nor ge. Nicolay Nicolaysen (1817-1911), Anders Lorange (1847-1888), Ingvald Undset (1853-93) och svensken Gabriel Gustafson (1853-1915) bidrog alla åtskilligt for att utveckla arkeologin inom Norges granser. Men sett i ett storre perspektiv och kanske orattvist for vissa, så bedrevs arkeologin in Norge under 1800-talet som en spegelbild av vad som skedde utanfor landet. Tolkningar och typologiska modeller hamtades ganska så schablonartat från framst den sydskandinaviska miljon, ofta som en fårdig tolkningsmall som lades på norskt arkeologiskt material (se t.ex Gustafson 1906). Aven om flera av namnda 1800-tals arkeologer uppmarksammade problem med ett sådant forfarande så var det på allvar forst genom den vid sekelskiftet 1900 debuterande generationen som kom att forandra detta arbetssatt. Å ven om denna generation rymde flera framgångsrika arkeologer så framstår A.W Brøgger utan tvekan som den mest nyskapande och, tillsam mans med Haakon Shetelig, som den framsta (Klindt-Jensen 1975: 101f). Något till spetsat kan havdas att det var forst genom Brøgger som arkeologin blev norsk. Det nya synsattet var dels ett resultat av yttre forandringar på makronivå, nationella stromningar i Europa från 1890-talet och framforallt upplosningen av den illa omtyckta unionen med Sverige, liksom av allmanna idestromningar innanfor europeisk arkeologi med t.ex. Gustav Kossinas kulturlaets-lara som en exponent. Utarbetandet av en egen 7 norsk arkeologisk kontext var dock framst en medveten och sjalvstandig Brøggersk kon struktion. Brøgger forknippas idag kanske framst med utgivandet av de monumentala verken om vikingaskeppsbegravningen från Oseberg (Nordbladh 1997). Men aven om vikingaskeppen och skapandet av Vikingaskeppsmuseet på Bygdøy var ett av hans skotebam så utgjorde detta endast en liten del av hans livsverk. Den moderna arkeologins 200-åriga historia har ibland grovt indelats i idehistoriska skeden eller paradigm (Trigger 1993:20). Namn som Thomsen, Montelius, Childe och Binford har framstått som exponenter for arkeologiska paradigm. Etiketter som «evolut ionar», «vetenskaplig», «kulturhistorisk» och «processuell» arkeologi har något forenk lat fått ldassificera perioder i den arkeologiska vetenskapens utveckling. I en sådan indel ning tillhorde Brøgger den «generation» som liksom Childe anammade ett kulturhistoriskt perspektiv, man ville skriva historia med hjalp av arkeologin. Att bygga kedjor av foremålstypologier, som Montelius, var inte nog utan man ville ge arkeologin ett «hogre» och ofta nationalistiskt fårgat mål. Brøgger spelar en avgorande roll nar den na nationella forhistoria skapas i Norge. Han medverkar aktivt i institutionaliseringen av norsk arkeologisk miljo men spelar aven en viktig roll inom amnets nordiska samarbete. Familj och uppvaxt Anton Wilhelm Brøgger foddes i Stockholm den 11 oktober 1884 som son till en av Nor ges mest kanda vetenskapsman, Waldemar Christopher Brøgger, då professor i geologi vid Stockholms hogskola, och hans malca Antonie Sophie Wilhelmine. Efter att fadern 1890 fick en professur i Kristiania (Oslo) flyttade familjen tillbaka till Norge. Sonen kom att påverkas starlct av sin faders yrke, ofta fåljde han med på exkursioner och fåltarbete. Dessa geologiska insikter foljde honom i hans arkeologiska arbete och fårgade speciellt hans tidiga arbeten. Att geologiska och arkeologiska frågestallningar under slutet av 1800-talet låg varandra nara visar de gemensamma diskussionerna Irring landhojningens forlopp. Å ven i striden kring en evolutionar vetenskapssyn kom geologiska och biologis ka likaval som antropologiska och arkeologiska argument att smalta samman. W.C. Brøg ger var på 1890-talet en av de framsta forespråkarna for evolutionismen i Norge. Han behandlar aven i flera skrifter arkeologiskt material och frågestallningar (Hestmark 1999:734). Tydligast marks kanske deras samarbete i «Strandliniens beliggenhed under stenalderen» utgiven av fadern 1905 och i tidiga arbeten av sonen dar fadern bidrar med geologiska iaktagelser (Brøgger 1906:165). Att sonen skulle gora en akademisk karriar var nog något som fadern fOrutsatte. I familjen fanns forutom Anton Wilhelm ytterligare fem dottrar och en 6 år yngre son, Hans, som ansågs som den mest begåvade av barnen. Det var framforallt Hans som var tankt att gå i faderns fotspår. Båda pojkarna deltog aktivt i geologiska insamlingar men en olyckshandelse andade Hans liv endast elva år gammal. Geir Hestmark slaiver i sin omfattande biografi over fadern att sonen Anton Wilhelm «hadde ikke de samme evner og karaktersegenskaper som sin yngre brm~ Han var den bortskjemte eldstegutten. Og etter brorens død vandret han alltid i dennes skygge» (Hestmark 1999:439). Forst 19 år gammal tog han 1903, i sitt andra fårsok, studentexamen efter att han året inn an misslyckades med examensproven. Fadern tillrattavisar honom i ett brev efter hans forsta 8 forsok: « .. .jeg tr01~ dette kan være en nyttig lærdom for dig, om hvad der trænges ajjevnt og intresse ret koncentreret arbeide for at seire i livet; din natur er sangvinsk, og du har aldrig riktig havt fitld forståelse af, hvad der kreves for at komme op i rækken blandt de første. Og det må du nu!» (ei tat efter brev i Hestmark 1999:439). Efter avklarad examen studera- de han arkeologi, historia och gammalnor- ska samt gjorde studieresor till museer i Norden och Tyskland. Dock tog han aldrig någon formell grundexamen fOre disputa tionen for filosofie doktors grad med «Den arktiske stenalder i Norge» (1909). Då hade han dock redan hunnit ge ut flera stor- re monografier om norskt stenåldersmateri• al. (Fig. l). Om hans forsta år som arkeolog praglades av ett intresse for den allra aldsta historien så flyttas fokus darefter till senare tidskeden. Hans intresse for vikingatid och medeltid resulterar i arbeten som «Stavangers historie i meddelalderen» (1915), «Ertog og øre. Den gamle norske ve gt» (1921) och «Osebergfundet med bind I-Ill+V» (1917-1928). Fig. l. A. W Brøgger som ung Efter fårdig doktorsexamen erholl Brøgger tjanst som intendent (konservator) vid museet i Stavanger från 1909. Har stannade han fyra år och hann forsoka omorganisera museet, utfora arkeolo gi ska undersokningar samt arbeta med studien om stadens medeltid. 1913 återkom han till Oldsaksamlingen som «underbestyrer». Endast två år darefter och på grund av Gabri el Gustafsons ovantade dod erholl Brøgger posten som chef (bestyrer) for museet och som professor i arkeologi vid universitetet. Han var då endast 31 år gammal men redan etablerad som en av Norges framsta foretradare for sitt amne. Han holl sin tilltradelsefo relasning som professor vid universitetet