Academiejaar 2007-2008

TENDENSER I SVENSK DAGSKRITIK 1989-2007. RECEPTIONEN AV AUGUSTPRISVINNARNA I SVENSKA DAGSTIDNINGAR.

Promotor: Dr. Daan Vandenhaute Verhandeling voorgelegd aan de Faculteit Letteren en Wijsbegeerte voor het verkrijgen van de graad van Master in de Taal- en Letterkunde – afstudeerrichting: Engels – Scandinavistiek,

door THOMAS BRANDT

1 Förord

Följande människor skulle jag vilja tacka, utan dem hade jag inte kunnat skriva den här uppsatsen.

Först och främst, min handledare Dr. Daan Vandenhaute, för det intressanta uppsatsämnet och för hans goda råd.

Ivo Holmqvist, Lennart Bromander, Alice Eggers, Pia Bergström och Aftonbladets kulturredaktion, Lars Ekengren, Jonas Thente och Dagens Nyheters kulturredaktion, Ingrid Bosseldal och Göteborgs-Postens kulturredaktion, Jenny Högström och Helsingborgs Dagblads kulturredaktion, Stephan Bergman och Scanpix, Catherine Falgén, Margaretha Schön och Svenska Dagbladets kulturredaktion, Malena Henriksson, Marianne Rosén, Daniel Sandström och Sydsvenska Dagbladets kulturredaktion, Bo-Ingvar Kollberg och Upsala Nya Tidnings kulturredaktion, Malin Andersson, Katarina Halling, Emma Lindgren och Göteborgs Stadsbibliotek, Anna Figaro, Ronny och Linköpings Stadsbibliotek, Ingemar Sjöström och Stockholms Stadsbibliotek, Carin Carlsson och Uppsala Stadsbibliotek, som alla har hjälpt mig med att få ihop mitt recensionsmaterial.

Och sist men säker inte minst Britt, mina föräldrar, min syster Charlotte, min familj, Dorien och Ruben för deras indirekta, men säkert inte mindre uppskattade stöd.

2 Innehållsförteckning

Förord 2 Innehållsförteckning 3 Tabellförteckning 4

1. Inledning 5 2. Det litterära fältet 6 2.1. Kapital 6 2.2. Fält 8 2.2.1. Fältets autonomi 8 3. Litteraturkritik 12 4. Litteraturkritikens roll i det litterära fältet 15 5. Urval och värdering 19 5.1. Urval 19 5.2. Värdering 19 6. Litteraturkritikens utveckling 26 6.1. Tabloidiseringen 31 7. Augustpriset 35 8. Material och metodik 38 8.1. Material 38 8.2. Metodik 38 8.2.1. Recensionernas längd 39 8.2.2. Mentions 39 8.2.3. Recensionernas utformning 40 8.2.4. Värdekriterierna 41 9. Recensionernas längd 43 9.1. Recensionernas längd indelad efter år 43 9.2. Recensionernas längd indelad efter tidning 44 10. Kritikernas kön och författarnas kön 46 11. Det litterära klimatet 48 11.1. Mentions 48 11.2. Mentions indelade efter språk 49 11.3. Mentions indelade efter kön 50 12. Recensionernas utformning 52 13. Värdekriterierna 57 14. Några tankar om de undersökta recensionerna 60 14.1. Rivalitet mellan de journalistiska och akademiska kritikerna 60 14.2. Personliga anekdoter 60 14.3. Hög/Låg distinktionen 61 15. Slutsats 63

Tabellappendix 64 Litteraturförteckning 79

3 Tabellförteckning

Tabell 9.1: Genomsnittslängden indelad efter år 43

Tabell 9.2: Genomsnitsslängden indelad efter tidning. 45

Tabell 10.1: Recensionerna indelade efter kritikerns kön 46

Tabell 10.2: Recensioner av manliga författare indelade efter kritikerns kön. 46

Tabell 10.3: Recensioner av kvinnliga författare indelade efter kritikerns kön. 46

Tabell 11.1: De 12 mest omnämnade författarna 48

Tabell 11.2: Mentions indelade efter språk. 49

Tabell 11.3: Mentionsmaterialet indelat efter de omnämnade författarnas kön. 50

Tabell 11.4: Mentions i recensionerna av kvinnliga författare indelade efter kön. 50

Tabell 11.5: Mentions i recensionerna av manliga författare indelade efter kön. 51

Tabell 12.1: Textkategoriernas medelvärden per år och för det hela recensionsmaterialet. 52

Tabell 13.1: Antalet recensioner som innehåller en viss värdekategori. 57

Tabell A1: Antal ord per recension 64

Tabell A2: Mentions 68

Tabell A3: Recensionernas längd och den procentuella andelen för de undersökta textkategorierna. 71

Tabell A4: De identifierade värdekriterierna för varje recension. 75

4 1. Inledning

Den här uppsatsen handlar om tendenser i den svenska dagskritiken under perioden 1989-2007. 8 svenska dagstidningars recensioner av augustprisvinnarna undersöktes för att få en bild om de normer som råder inom den svenska litteraturkritiken av de senaste 20 åren. Några av de frågor som jag har försökt få ett svar på är: Vad handlar en recension om? Vad betraktas av de svenska dagskritikerna som god litteratur? Vilka författare hör till de svenska dagskritikernas kollektiva minne?

Förutom dessa mera “allmänna” frågor, har jag också granskat mitt recensionsmaterial ur två specifika infallsvinklar. För det första har jag undersökt om tabloidiseringen som enligt Tomas Forser nu präglas den svenska litteraturkritiken, är synligt i mitt recensionsmaterial. För det andra har jag tittat på vilken roll kön spelar i den svenska litteraturkritiken.

Uppsatsen är indelad i 15 kapitel. För undersökningen utgår jag ifrån några teoretiska antaganden kring fenomenet litteraturkritik. Jag går djupare in på dessa teoretiska antaganden i kapitel 2, 3, 4 och 5. I kapitel 6 ger jag en översikt av några historiska utvecklingar som har hjälpt skapa den svenska litteraturkritiken till hur den ser ut idag. I kapitel 7 berättar jag någonting mer om Augustpriset, som jag har använt för att avgränsa mitt recensionsmaterial.

Sedan går jag i kapital 8 närmare in på recensionsmaterialet och den använda metodiken.

I kapitel 9 fram till 14 redovisas och diskuteras undersökningsresultaterna. Slutligen sammanfattar jag i kapitel 15 de viktigaste förskningsrönen.

5 2. Det litterära fältet

I den här uppsatsen granskas fenomenet “litteraturkritik” utifrån ett så kallat “institutionellt perspektiv”. Det betyder att det är min övertygelse att man kommer till en bättre insikt i litteraturkritiken, om man granskar de sociala och strukturella relationer som styr den här företeelsen.

Enligt den franske kultursociologen Pierre Bourdieu har litteraturvetenskapare länge fokuserat sig till största delen på individuella prestationer, det vill säga, på enskilda författares eller grupper av författares produktion eller på enskilda litterära verk. Ofta leder detta till en “glorification of great men”. 1 Med ett sådant tillvägagångssätt, förbigås fullständigt de externa, sociala mekanismer som råder i litteraturens värld. För att tillmötesgå sitt eget krav på mera relationella analyser av litteraturen, utvecklade Bourdieu sitt fältbegrepp. Med denna modell förfogade han över “forskningsredskap”2 som möjliggjorde empiriska studier av inte bara den litterära offentligheten, utan också av många andra möjliga sociala sammanhang. Med sin modell försökte Bourdieu inte beteckna konkreta företeelser som kan betraktas i och för sig. Snarare handlar det om abstrakta begrepp som kan användas när man vill göra studier av bestämda grupper av människor i samhället. Det är alltså inte en ren teoretisk modell, utan en “metodarsenal” 3 som kommer till sin rätt när den används i empiriska studier av fält. 4

För den här uppsatsen utgår jag alltså från förutsättningen att den svenska litterära offentligheten kan ses som ett socialt fält, enligt Bourdieus definition. Då talar vi om det litterära fältet . Hela Bourdieus fältteori är uppbyggd kring några centrala antaganden och begrepp. För en god förståelse, är det passande att jag här går lite djupare in på dessa antaganden och begrepp.

2.1 Kapital

Ett första viktigt begrepp i Bourdieus teori är hans kapitalbegrepp. När Bourdieu talar om en persons kapital, avser han värdena och resurserna, såväl

1 Bourdieu, 1983, s. 312 2 Broady, 1990, s. 169 3 Broady, 1998, s. 12 4 Broady, 1990, s. 298

6 materiella som symboliska, som den här personen förfogar över. Det finns olika sorters kapital, men kanske den enklaste typen är det ekonomiska kapitalet , det vill säga olika slags materiella tillgångar liksom till exempel pengar och utrustning. En annan viktig typ av kapital hos Bourdieu är det sociala kapitalet . Detta kan betraktas som relationer och interpersonella band, de personer som man känner och har tillgång till. 5

Det kulturella kapitalet är en tredje typ av kapital. Traditionellt, fram till ungefär mitten av 1900-talet, förfogade man över mycket kulturellt kapital om man gillade och hade kunskaper om kultur, i den täta betydelsen av “finkultur” eller den “höga” kulturen. Bredvid denna förtrogenhet med finkultur, kan det också betyda mer allmänna saker liksom att ha ett kultiverat språkbruk och det kulturella kapitalet yttrar sig också i diplom och titlar, liksom till exempel “professor” och “doktor”.6 Det kulturella kapitalet kan man förvärva, men det vill inte säga att alla har samma möjligheter. Mycket har att göra med utbildningen: att man som barn har tillgång till böcker, går på teater, lyssnar på klassisk musik, och att föräldrarna behärskar språket av den dominerande kulturen. Härav följer att denna form av kulturellt kapital ofta var en angelägenhet av de högre sociala klasserna. Deras finare eller högre smak hade också funktionen att betona deras högre sociala status. Så gick det ofta hand i hand med en total aversion mot “lägre” eller mera “populära” former av kultur. 7

Men de sista årtiondena kan vi observera en förskjutning i detta ärende. Allt oftare anses någon ha mycket kulturellt kapital, inte när han eller hon sysslar med bara hög kultur, men när han eller hon har förmågan att uppskatta såväl höga som låga eller populära former av kultur. 8 Den här breda smaken kallas också “omnivorousness”. De högre sociala klassernas smak utvecklar sig alltmer från en förkärlek för hög kultur till en form av kulturell “omnivorousness”. 9

5 Broady, 1998, s. 13 6 Broady, 1998, s. 13 7 Jamför Bourdieu, 1984, s. 56: “In matters of taste all determination is negation; and tastes are perhaps first and foremost distastes.” 8 Peterson, s. 260 9 Peterson

7 Det finns ännu fler typer av kapital, men kanske den viktigaste typen är symboliskt kapital. Enligt Donald Broady är symboliskt kapital det mest elementära av alla Bourdieus begrepp. 10 Symboliskt kapital är ett slags paraplybegrepp. Vissa egenskaper eller resurser kan utgöra symboliskt kapital för vissa grupper av människor om och när dessa människor betraktar de här egenskaper aller resurserna som värdefulla. I vissa sammanhang kan det vara det kulturella kapitalet, i andra det ekonomiska eller till och med någonting helt annat. Och vad som betraktas hos en grupp människor som värdefullt och alltså utgör för dessa människor symboliskt kapital, kan betraktas som helt värdelöst av andra människor. 11

2.2 Fält

För det andra måste naturligtvis själva begreppet fält definieras. Donald Broady omskriver ett fält som “en avgränsad grupp människor och institutioner som strider om något som är gemensamt för dem.” 12 Inom det litterära fältet finns författare, bokförläggare, litteraturvetare, litteraturkritiker och bokförsäljare, bland andra. Det gemensamma som alla strider om och vad som står på spel inom det här fältet är rätten och auktoriteten att bestämma om en texts litterära värde. 13

Det litterära fältet är bara ett av många möjliga slags fält. Och detta är ett av grundvillkoren av fältbegreppet, nämligen att ett fält kan konstrueras på många olika sätt. Det litterära fältet kan undersökas i sin totalitet, men man kan också ta upp bara en del av det, till exempel litteraturkritiken. I sin tur kan det litterära fältet tas upp som en del av en större, överordnad fältstudie, till exempel av hela det kulturella fältet. Möjligheterna är nästan obegränsade, och mycket beror på hur forskaren utformar sitt forskningsområde. 14

2.2.1 Fältets autonomi

10 Broady, 1990, s. 171 11 Broady, 1998, s. 13 12 Broady, 1990 , s. 270 13 Broady, 1998, s. 14 14 Broady, 1998, s. 20

8 För att en viss social grupp eller område skulle kunna analyseras som ett socialt fält, är det nödvändigt att fältet har en viss grad av autonomi , “det vill säga självständighet i förhållande till andra fält och till omvärlden i övrigt” 15 och att den här gruppen har “a specific logic of functioning and their own rules” 16 .

Ju mer ett fält har befriat sig själv från allehanda “external constraints” 17 , desto mera autonomt ett fält är. I det litterära fältets fall har dessa “constraints” för det mesta avseende på produktionen av litteratur. Ofta är det beroende av antingen staten eller marknaden som står ett fälts fullständiga autonomi i vägen. Men det är viktigt att påpeka att det fullständigt autonoma fältet i praktiken inte förekommer. Det finns alltid förbindelser till instanser som ligger utanför fältet. 18

En första form av “external constraints” är varje form av statlig kontroll. I totalitära regimer är det litteraturens funktion att tjäna statens intressen. Litteratur som inte passar in i regeringens ideologi, censureras. Men också i icke-totalitära regimer, där till exempel tryckfrihet förekommer, kan produktionen av litteratur beläggas med restriktioner och kan böcker eller författare censureras eller förbjudas efter publiceringen. 19

Med uppkomsten av marknadsliberalismen kunde produktionen av litteratur befria sig från statlig kontroll. Det växte fram en grupp författare som i fortsättningen kunde leva av sin penna. Men oberoendet av staten ledde till ett beroende på marknaden. För sitt levebröd blev författare alltmer beroende på marknadens efterfrågan. 20

Detta betyder däremot inte att de flesta litterära fält är fullständigt beroende på marknadens nycker. Mittemot producenter av litteratur som riktar sig på kortsiktiga vinster, och som producerar litteratur som kommersiellt sett

15 Broady, 1998 , s. 15 16 Sapiro, s. 441 17 Bourdieu, 1983, s. 344; Sapiro, s. 442 18 Broady, 1998, s. 20 (“Tecken på svag autonomi är att exempelvis ett politiskt parti eller en programledare i teve fungerar som konsekrationsinstans som auktoriserar författarskap, eller att belöningarna består i ekonomisk framgång i stället för erkännande bland ansedda författarkollegor, kritiker och förläggare. Det fullkomligt autonoma kulturella fältet är således ett gränsfall som aldrig existerar i levande livet.”) 19 Sapiro, s. 443-444 20 Sapiro, s. 450

9 kommer att vara mest framgångsrik, finns också producenter som gör investeringar på lång sikt. För dessa producenter är kommersiell framgång inte det viktigaste, utan medproducenternas erkännande.

Den här sista gruppen av producenter kallas ibland subfältet av “restricted production” 21 , eftersom de producerar bara för andra producenter, i motsats till den kommersiella polen som siktar på en så stor publik som möjligt.

En av förutsättningarna för ett autonomt fält är att det har sitt eget specifika kapital. För det litterära fältet är detta det anseende som man åtnjuter hos kolleger och konkurrenter. Ju mer autonomt ett kulturellt fält är, desto högre det fältspecifika kapitalet värderas och desto tyngre polen av begränsad produktion vägar. 22

Om denna grupp säger Bourdieu att de till och med ”förnekar ekonomin” 23 . Med detta menar Bourdieu att de här författarna visserligen opererar på vissa ekonomiska villkor, men att de ser det som ett nödvändigt ont och inte som det viktigaste i sina handlingar: konstnärligheten och integriteten ses som det viktigaste. Motiven bakom handlingarna är alltså inte vinstbegär, i motsats till vad som är fallet i den kommersiella polen. Bourdieu ser det så att de här “autonoma” författare håller fast vid en “anti-economy” 24 eller en “omvänd ekonomi” 25 .

Om ett fält är autonomt eller inte, kan man också konstatera när nykomlingar vill bli deltagare i fältet. I ett autonomt fält är det de redan etablerade deltagarna i fältet “som igenkänner och erkänner nykomlingar såsom berättigade att delta i spelet” 26 . I ett autonomt fält får det alltså inte finnas externa instanser som skulle kunna driva igenom ett beslut.

Det är självklart att vem som helst inte kan inträda i fältet när och hur som helst. För en nykomling att bli accepterad i fältet krävs av honom eller henne specifika insatser och investeringar. Dessa investeringar inbegriper framför allt

21 Bourdieu, 1983, s. 320; Broady, 1998 , s. 16 (“subfältet för begränsad produktion”). 22 Broady, 1998 , s. 19 23 Bourdieu, 1993 , s. 155 24 Bourdieu, 1983, s. 321 25 Broady, 1998, s. 19 26 Broady & Palme, s. 178

10 en stor medvetenhet om fältets traditioner. 27 De redan etablerade medlemmarna i fältet vill framför allt försvara sitt kapital och förbättra, eller åtminstone behålla, sin framstående position. Dessa försök att försvara eller förbättra sin position kallar Bourdieu strategier .28 Om nu nykomlingar skulle kunna inträda i fältet utan vidare, skulle värdet av de redan etablerade medlemmars kapital minska drastiskt. Det är alltså de nykomlingar som är bäst förberedda för fältet, de som med andra ord har gjort de flesta investeringar, som slutligen ska lyckas inträda i fältet. På det sättet hållas värdet på det fältspecifika kapitalet högt och ”kan spelet fortsätta” 29

27 Bourdieu, 1983, s. 341 28 Bourdieu, 1983, s. 313 29 Broady & Palme, s. 176

11 3. Litteraturkritik

Den här uppsatsen ägnas åt recensioner av litteratur som publiceras i dagstidningar. Denna verksamhet betecknas som litteraturkritik . Men detta begrepp kan syfta på mycket mer än bara det recensionsskrivande som finns på dagstidningarnas sidor.

Enligt Ernst Robert Curtius är litteraturkritik “that form of literature which is concerned with literature.” 30 Enligt den här definitionen kan man använda termen “litteraturkritik” för en mängd verksamheter, däribland litteraturvetenskapliga verksamheter kring litteratur, liksom litterär teori och litteraturhistorieskrivning, och dagskritik. Varför dessa ganska olika discipliner betraktas som hörande till en och samma institution beror enligt C.J. Van Rees på det faktum att de olika typerna av litteraturkritik är ense om “the purpose they pursue and on the way they should carry it out”. För det första, “each strives to make descriptive, interpretative and evaluative statements on literary texts”. För det andra leder varje form av litteraturkritisk verksamhet till “a hierarchical classificiation of these texts according to their (literary) quality”. 31

Van Rees gör en distinktion mellan tre skilda typer av litteraturkritik: en journalistisk , en essäistisk och en akademisk .32 Dessa tre typer till en och samma institution, men det bör påpekas att det finns betydliga skillnader sinsemellan.

För det första skiljer de tre typer av litteraturkritik sig med avseende på institutionerna de är verksamma i. Akademisk kritik, även känd som litteraturvetenskap , är den form av kritik som bedrivs på litterära institutioner vid universitet. Essäistisk kritik publiceras i tidskrifter och journalistisk kritik, eller dagskritik , finns på kultursidorna i dagstidningarna. Det är självklart att de tre typernas olika bakgrunder har ett stort inflytande på deras respektive utformning. Hos akademiska kritiker finns till exempel ett stort krav på

30 Citerad i Hohendahl, s. 11 31 Van Rees, 1983, s. 400 32 Van Rees, 1983, s. 399. Peter Uwe Hohendahl använder samma indelning som Van Rees och enligt honom är de tre typer av litteraturkritik “scholarly books and articles, journalistic essays, book reviews in newspapers.”(Hohendahl, s. 11) Också Karl Erik Rosengren delar upp litteraturkritik i dessa tre skilda delformer, nämligen kritik som utövas i “the university departments”, “the daily press” och “prestige or underground magazines”. (Rosengren, 1983, s. 22)

12 vetenskaplighet, medan journalistiska kritiker riktar sig till den stora allmänheten. 33 Mestadels är akademiska och essäistiska texter också mycket längre än dagskritikens recensioner.

Alla typer av litteraturkritik kan sägas åberopa sig på en litteraturuppfattning. En litteraturuppfattning kan definieras som

Een verzameling normatieve denkbeelden over de aard en functie van literatuur alsmede een verzameling definities van teksteigenschappen en literaire technieken (procédés) waardoor de tekst geacht wordt bepaalde effecten op de lezer te hebben. 34

Någon med till exempel en realistisk litteraturuppfattning uppskattar texter som ger en verklighetstrogen skildring av psykologin eller samhället. Men det är bara de akademiska kritikerna som nästan alltid gör “an explicit appeal to a conception of literature”, genom att använda en viss terminologi och “theoretical framework”. 35

För det andra finns det en tydlig skillnad i fråga om det stoff som behandlas. Litteraturvetenskap riktar sin uppmärksamhet främst till berömda författare från det förflutna. 36 Denna fokus för det förflutna yttrar sig också i den viktiga position som litteraturhistorieskrivning intar inom litteraturvetenskapen. Dagskritik sysselsätter sig med den samtida litterära produktionen. 37 Essäförfattarna befattar sig övervägande med ansedd litteratur från det förflutna, men det förekommer ibland att de riktar sin uppmärksamhet till nyare litteratur. 38 Van Rees talar om en skillnad i “temporal position” gentemot litteraturen: “At the moment of its publication, text T cannot simultaneously form the subject of discussion by a reviewer, an essayist and an academic critic.” 39 De tre typer av litteraturkritik kan ses som tre komplementerande led i en längre selektionsprocess. De journalistiska kritikerna gör ett första urval ur det totala anbudet av nya texter. Det här urvalet bildar underlag för de essäistiska

33 Hohendahl, s. 14 34 Van Rees en Dorleijn, 1993, s. 3 35 Van Rees, 1983, s. 407 36 Se Van Rees, 1983, s. 407 och Hohendahl, s. 14 37 Se Van Rees, 1983, s. 405 och Hohendahl, s. 14 38 Van Rees, 1983, s. 407 39 Van Rees, 1983, s. 403

13 och akademiska kritikernas urval. Det händer inte mycket att essäistiska och akademiska kritiker tar upp en text som dessförinnan inte har behandlats av dagskritikerna. Dessutom glöms ett verk eller en författare bort, om den inte passerar selektionsfiltrerna av de tre typer av litteraturkritik. 40 Om en bok recenseras i dagstidningarna, men efteråt inte uppmärksammas i den essäistiska och akademiska kritiken, är chansen stor att den faller i glömska. Till slut är det bara de texter som har behandlats av akademiska kritiker som kan bli räknade till de allra största mästerverk och som senare ingår i kanonen. 41

Det sista former underlaget för en tredje skillnad mellan de tre typerna. Eftersom den akademiska kritiken har “sista ordet” i kanoniseringsprocessen, åtnjuter den mer social prestige än de andra typerna. 42 När litteratur blev ett forskningsområde vid universiteten omkring 1850, var objektivitet, under inflytande av positivismen, en absolut grundförutsättning. Man utgick ifrån att ny litteratur inte kunde behandlas på ett objektivt sätt och därför begränsade akademikerna sig till äldre, mer renommerad litteratur. Däremot sysselsatte dagskritiken sig bara med den nya litteraturen. Dessa skillnader ledde till en slags rivalitet mellan de olika typerna av litteraturkritik. Hos de akademiska kritikerna fick dagskritik rykte om sig att vara trivial och subjektiv. De journalistiska kritikerna däremot hånade “the cumbersome language” och “methodoligical rigidity” av de akademiska kritikerna. 43

40 Van Rees, 1983, s. 403 (“A work which does not pass through all filters fades into obscurity.”) 41 Van Rees, 1983, s. 404 42 Van Rees, 1983, s. 404 43 Hohendahl, s. 15-17. Se också Rydén, s. 511 (“I vetenskapliggörandet av litteraturstudiet har det inte sällan förekommit att man skilt ut kritiken (=dagskritiken, TB) som en mera oansvarig hantering av de ordkonstnärliga objekten.”)

14 4. Litteraturkritikens roll i det litterära fältet

I det litterära fältet spelar litteraturkritiken en mycket stor roll. Litteraturkritiken påverkar de flesta aspekter av det litterära fältet på ett ibland genomgripande sätt. Varje person som har någonting att göra med litteratur, från en mycket renommerad författare till en sporadisk läsare, påverkas, i sitt tänkesätt eller i sina aktioner, av de litteraturkritiska aktiviteterna.

Det som är påfallande, är att inte många är medvetna om den påverkan som kritikerna har. Ett uttryck för denna undervärdering av kritikens betydelse, ser Tomas Forser i många historiska översikter av 1900-talets litteratur. Där ägnas nästan uteslutande uppmärksamhet åt författare och detta med “marginaliseringen av kritiken” som följd. 44

Det här avsnittet ägnas åt att nämna några av de områden där kritiken har ett stort inflytande.

För det första, är det litteraturkritiker som avgör normerna i det litterära fältet. 45 Det är också ofta genom litteraturkritiken nya tankar och idéer lanseras i det litterära fältet. 46 Det är alltså de litteraturkritiska aktiviteteter som skapar det litterära klimatet. 47

För det andra utövar kritiker ofta ett inflytande på författares produktion. Svedjedal talar om “litterär responsivitet”: “författares beredskap att ta intryck av omvärldens förväntningar och kommentarer”. 48 Det vill alltså säga att kritikerna kan ha en så stor inflyttande på författare, att dessa “ändrar inriktningen av ett helt författarskap, att man påverkar en författares hela livssyn.” 49 Detta är någonting som kritikerna själva vanligtvis är ganska medvetna om. De vet att en dålig recension kan vara mycket sårande för en

44 Forser, s. 109 45 Se Svedjedal, s. 49 (“Litteraturkritikern skapar, tolkar och förmedlar normer, och normerna är en del av den litterära institutionen”) 46 Se Jansson, s. 15 (“litteraturkritiken blir med andra ord en brytpunkt för aktuella normer och värderingar”) 47 Det litterära klimatet eller “the literary milieu” kan definieras som en “group consciousness” “in which ideas are exchanged, judgements passed, and values discussed”. Det är enligt Robert Escarpit “the very quintessence of literary life” och “the breeding ground of literary life”. (Robert Escarpit, citerad i Rosengren, 1983, s. 13) 48 Svedjedal s.49 49 Svedjedal, s.49

15 författare och inte många, inte heller de kritiker som vanligen ger deras åsikter mycket oförblommerad, gillar att såra författare. 50 Detta illustreras av följande citat av den svenska litteraturkritikern Ruth Halldén: “Däremot är de svaga böckerna ett stort problem: hur man ska kunna skriva läsligt om dem och hur man ska kunna låta bli att såra författaren alltför mycket.” 51

För det tredje är litteraturkritiken av stor vikt för tre specifika delområden av det litterära fältet, nämligen för receptionen, distributionen och produktionen av litteratur. 52

Kritikerna påverkar receptionen och konsumptionen av litteratur. Mycket inflytelserika i det avseendet är kritiker för skapandet av den offentliga bilden av en författare, och för hur läsaren tar intryck av texten, hur han eller hon analyserar textens innehåll. Johan Svedjedal säger: “Det är ofta via kritiken som den offentliga bilden av en författare skapas – det finns mångdubbelt fler som läser om en bok än som läser ur den.” 53 En kritiker kan sägas lansera en författares karriär eller såga den. En kritiker kan vara av oöverskådligt stor vikt för att en text eller en författare betraktas som värdefulla. I det förflutna fanns det kritiker som med en enda recension kunde undergräva en författares karriär. Kanske det mest kända exemplet av en sådan kritiker är Fredrik Böök. Forser skriver om Böök: “Bööks anmälningar kunde vara skillnaden mellan succé och fiasko för en författarkarriär”. 54 Sådana mäktiga kritiker finns kanske inte längre idag i Sverige, men hur de dömer en bok spelar fortfarande en stor roll i en boks reception och hur publiken uppskattar en författare.

Det är en generell uppfattning att uppmärksamheten som kritiker ägnar åt en bok eller en författare har ett stort inflytande på en boks försäljning. Men enligt Verdaasdonk har denna uppmärksamhet nästan ingen påverkan på försäljningen. 55 Även om litteraturkritik kanske inte spelar någon större roll när det gäller bokförsäljningen, så finns denna uppfattning ändå hos många. Många

50 Rydén, s. 415, 51 Ruth Halldén, citerad i Rydén, s. 415 52 Van Rees, 1983, s. 397 53 Svedjedal, s. 56 54 Forser, s.19 55 Verdaasdonk, s. 245

16 ser kritiken till och med som en del av förlagens reklamapparat. Som Svedjedal uttrycker det:

Kritikens funktion är, brutalt uttryckt, att hjälpa en industri sälja varor. Kritikerns uppgift som nyhetsförmedlare är primärt att bekantgöra en bok, att påminna läsaren om att den har kommit ut. 56

Detta är inte ett nytt fenomen. Redan på slutet av 1900-talet kunde kritiken spela en roll i förlagens “public relations”, som Per Rydén påpekar:

Att en mycket stor del av bokförsäljningen redan vid den här tiden var knuten till denna helg [jul] är allmänt antaget men inte i detalj känt. Att denna satsning i sin tur åtföljts av önskemål från förläggarnas sida om att få en bedömning före helgen behöver inte betvivlas. Tidningarna har i betydande utsträckning inordnat sig i detta system. 57

Peter Uwe Hohendahl bedömer situationen på ett likartat sätt: “From the perspective of the big publishing concerns, literary criticism appears as a type of unpaid public relations, part of the requirements in any large corporate undertaking.” 58

Om man tittar på recensioner, hittar man ofta en ram med uppgifter om boken som titeln, författerens namn, förlaget som publicerar boken och, sist men inte minst, bokens pris. Och inte sällan använder bokförlag och -försäljare citat ur recensioner för att anprisa en ny bok. Detta illustrerar enligt somliga också att en av kritikens huvuduppgifter är att göra reklam för nya böcker.

Också i produktionen av litteratur spelar kritiken en avgörande roll. Enligt Van Rees kan kritikerna betraktas som “the co-producers of a text as a literary text”. Kritikernas bedömning av en bok eller författare är avgörande för dens “valorization and in its being awarded more or less quality”. 59 Tillsammans med bokförläggare, och författare, bestämmer kritikerna över en texts "litteraritet". En text är aldrig “litteratur” från början, men kan däremot bli det. Denna tilldelning av litterärt värde till en text kallas den symboliska produktionen av

56 Svedjedal s. 53 57 Rydén, s. 141 58 Hohendahl, s. 164 59 Van Rees, 1983, s. 398

17 en text och detta i motsats till en texts materiella produktion. 60 Litteraturkritik spelar också en stor roll i kanoniseringsprocessen. Enligt Per Rydén innebär “en av de långsiktigaste av alla effekter [av kritiken] på det litterära området att en bok förvandlas till en klassiker.” 61

Till sist kan man säga att litteraturkritiken har ett stort inflytande på distributionen av litteratur. Bokförsäljare och de ansvariga för inköpet av nya böcker i bibliotek, kan till en del basera sig på hur kritiken har uttalat sig om en viss bok eller författare. 62

60 Bourdieu, 1983, s. 319 61 Rydén, s. 435 62 Van Rees, 1983, s. 398

18 5. Urval och värdering

En av dagskritikens viktigaste uppdrag är att tolka och att sätta värde på all nyutkommen litteratur. 63 Men inte alla böcker som publiceras, kommer i fråga för en recension. Att redogöra för alla nya skönlitterära publikationer är en nästan omöjlig uppgift. Antalet nya böcker är helt enkelt för högt. Kritikerna måste därför välja bland den enorma volymen av ny litteratur de böcker som de vill recensera. 64 Lite förenklat skulle man alltså kunna säga att dagskritikernas verksamheter består av både urval och värdering .

5.1 Urval

Att uppta en bok för en recension kan redan betraktas som en värdering i sig. Att en kritiker tycker om en bok att den är mödan värd att recenseras, är självklart ett större erkännande än att inte bli recenserad, oavsett det slutgiltiga omdömet. Ibland är det även bättre att få en dålig recension, än att inte recenseras alls. 65

Hur precis väljer en kritiker texter för en recension? Broady säger om författare och konstnärer att en av de viktigaste saker som de eftersträvar är “kollegernas och konkurrenternas uppskattning”. 66 Detta gäller säkert också för litteraturkritiker. Susanne Janssen formulerar det träffande: “A critic’s reputation as a literary expert is inseparably related to the extent to which, over a period of time, his judgements have met with his colleagues’ approval.” 67 För att bli uppskattad av sina kolleger, är det viktigt att man inte gör alltför avvikande urval. Om man som kritiker gång på gång tar upp böcker som kollegerna inte tycker är värda att behandla, då riskerar man att förlora sina kollegers uppskattning. Denna form av grupptryck påverkar kritikern när han eller hon väljer vilka böcker som ska recenseras. Helst kommer kritikern att vilja göra trygga val, det betyder, recensera böcker av författare som redan är

63 Se till exempel Rosengren, 1983), s. 22 (“Its main functions have always been interpretation and evaluation of literature”), Van Rees, 1983, s. 400 (Dagskritik “strives to make descriptive, interpretative and evaluative statements on literary texts”), Forser, s. 113 (“I litteraturkritiken är värderingen ett oeftergivligt och ett iögonfallande drag”). 64 Van Rees, 1983, s. 405 65 Svedjedal, s. 53 66 Broady, s. 16 67 Janssen, s. 278

19 väletablerade. Om det gäller författare som inte är så kända, inte minst i fallet av debutanter, kommer kritikern att ta hänsyn till andra faktorer som kan hjälpa till med urvalet, till exempel förlaget som utger boken och tidskriften där författaren tidigare har publicerat i. 68 Genom att till exempel ta hänsyn till förlaget som utger den nya, okända författaren, kan kritikern underlätta sitt urval. Om debutanten han skriver en recension om publiceras av ett erkänt förlag, är risken inte så stor att hans urval senare “förkastas” av kollegerna.

Att man som kritiker gör ett avvikande val betyder nu inte genast en fara för ens rykte. Ibland är det till och med nödvandigt, om man vill urskilja sig från sina kolleger. Att recensera en författare som kollegerna har glömt eller förbisett, och som senare ändå får sin genombrott, kan bidraga till kritikerns anseende. Detta kan även leda till att man senare betraktas som ett författarskaps upptäckare.

5.2 Värdering

Efter urvalet gäller det att formulera ett värdeomdöme om boken i form av en recension. Men vad grundar kritiker sig på när de gör sina värdeömdömen? För att kunna formulera ett svar på denna fråga, måste vi ställa oss en ny fråga, nämligen om det finns objektiva grunder för värdeomdömen. 69 Finns det – objektivt sett – “regler” eller kriterier som en text måste uppfylla, för att den skulle räknas till klassen av högvärdiga litterära texter? Det finns olika synsätt på denna problematik.

Å ena sidan finns värdeobjektivisterna som är övertygade om att sådana kriterier faktiskt finns. Å andra sidan finns värdesubjektivisterna som tycker att varenda person reagerar på ett annat sätt när han eller hon läser en text och följaktligen har andra uppfattningar om vad som utgör värdefull litteratur. För värdesubjektivisterna är det möjligt att en text för den ena läsaren är ett mästerverk och att den för den andra läsaren är värdelös. Förekomsten av oenigheter om en texts värde är alltså fullständigt normal för subjektivisterna. När två läsare har olika åsikter om en text, förklarar objektivisterna det däremot genom att peka på att en av läsarna har fel, och att den andra har rätt. Det är enligt dem bara en utvald grupp av privilegierade, kvalificerade läsare som har

68 Van Rees, s. 405, Janssen, s. 279 69 Forser, s. 116

20 förmågan att bedöma litteratur på ett korrekt sätt.70 Enligt en sådan syn på värde, skulle en text besitta vissa drag som bara en kvalificerad läsare skulle kunna tolka som antingen värdefulla eller värdelösa. Enligt objektivisterna kan man således inte diskutera om en text är bra eller inte. De goda litterära verken är helt enkelt de som finns i kanonen. Värderelativisterna försöker åstadkomma en försoning mellan objektivisterna och subjektivisterna. Relativisterna hävdar att det värde som man tillkänner ett verk måste ses i ljuset av den historiska, kulturella och sociala bakgrunden mot vilken värderingen sker. Varje värdering är alltså subjektiv, men mycket beror också på kontexten. Som Forser formulerar det: “Olika slags sociala grupper prioriterar olika slags kriterier och argument för att påstå att en bok är bra eller dålig.” 71 Varje individuell läsning är helt unik, men det är däremot också mycket vanligt att olika läsare med samma historiska, kulturella eller sociala bakgrund värderar en bok på samma sätt.

Den relativistiska synen på värde ansluter väl till den institutionella och relationella synen på litteraturen, som den här uppsatsen utgår från. Enligt Bourdieu är ett konstverk en “arbitrary convention”72 och “an object which exists as such only by virtue of the (collective) belief which knows and acknowledges it as a work of art” 73 och alltså inte på grund av vissa kännetecken som skulle vara inneboende i texten. Det värdeobjektivistiska synsättet betraktas alltså som felaktigt.

J. J. A. Mooij kommer till samma slutsats i sin uppsats “Wat is literatuur?”. Med utgångspunkt i den värdeobjektivistiska synen, undrar han om det är möjligt att fastställa systematiska kriterier för att bestämma vad litteratur är. Detta gör han genom en undersökning av historiska litteraturuppfattningar. Det är nämligen i litteraturuppfattningar som man försöker komma fram till sådana systematiska kriterier. 74

Mooij fastställer att inte en enda litteraturuppfattning kan ge ett tillfredsställande svar på frågan om vad litteratur är. Det beror framför allt på

70 Forser, s. 116-117 71 Forser, s. 123 72 Bourdieu, 1983, s. 313 73 Bourdieu, 1983, s. 317 74 Mooij, s. 312

21 det faktum att de föreslagna kriterierna aldrig gäller absolut. Å ena sidan finns det verk som räknas till litteraturen, men som inte uppfyller en viss litteraturuppfattnings kriterier. Å andra sidan är många kriterier inte avgörande på egen hand, men måste de kombineras med andra kriterier. Dessutom är det möjligt, det är till och med nästan regeln, att texten uppfyller ett visst kriterium för den ena läsaren, medan däremot det inte är fallet för en andra läsare. Mycket beror alltså på vad läsaren själv gör med texten. 75

Själva kriterierna som ett verk borde uppfylla spelar alltså en inte så stor roll, enligt Mooij. Även om ett verk skulle uppfylla alla möjliga värdekriterier som finns, skulle man inte med bestämdhet kunna säga om detta verk får räknas till litteraturen. Det enda man skulle kunna säga är att detta verk då “serieus in aanmerking kan komen voor opname in de literatuur, anders gezegd: een serieuze gegadigde daarvoor is.” 76 Det avgörande steget görs av läsarna.

Men det är viktigt att påpeka att inte alla läsare har rätten att fatta sådana beslut. Det handlar om den lilla skaran människor som Mooij kallar “het literaire forum”, den inskränkta gruppen av människor inom det litterära fältet som besitter den högsta grad av symboliskt kapital, och således har auktoritet att bestämma vad som är litteratur och vad som är det inte. Litteraturkritikerna utgör en inte oviktig del av denna grupp “makthavare”. 77

En viktig anmärkning i detta samband är att “det litterära forumets” auktoritet inte vilar på denna grupp människors förmågan att identifiera en text som litterär, utan på det faktum att dessa människor står högst i anseende i det litterära fältet. Detta står naturligtvis i motsats till vad kritikerna själva gärna tror. Denna tro är en del av idealbilden som kritikerna har av sin egen verksamhet. Denna idealbild leder ofta till att dessa auktoriserade människor ofta ser sig själv som en elit. Ett känt exempel på en sådan “elitär” person, är Harold Bloom. Magnus Persson beskriver Blooms övertygelse på följande sätt: “Antingen tillhör man de invigda som känner igen estetiskt värde när man upplever det, eller så gör man det inte.” 78 Idealbilden som kritikerna har av sig

75 Mooij, s. 326-327 76 Mooij, s. 329 77 Mooij, s. 331 78 Persson, s. 42

22 själva är alltså dels baserad på en värdeobjektivistisk syn. En kritiker kan naturligtvis aldrig säga “detta verk hör till litteraturen, eftersom jag säger det”, medan det är faktiskt detta som händer i praktiken. De måste anföra goda skäl för sitt avgörande. Och dessa skäl och argument formulerar de mestadels utifrån en viss litteraturuppfattning. 79

Trots alla dessa “sociologiska” förklaringar om hur värdering sker, förblir väreobjektivisterna övertygade om att de har rätt. Det tydeligaste beviset på detta skulle vara att genom tiderna kritikerna uppnår consensus om vilka författare är de verkliga “stora” och vilka böcker får betraktas som mästerverk. Denna consensus stärkar värdeobjektivisternas övertygande. För, om alla kritiker, oberoende av varandra, gör samma omdömen, då måste dessa omdömen vara “riktiga” och måste kritikerna förfoga över en viss förmåga att värdera texter som andra människor inte har. 80 Men, som Susanne Janssen hävdar, är denna uppfattning felaktig. “The social fact of a consensus is mistaken for proof that the assessment is reliable and valid.” Enligt Svedjedal är “den fristående debattören” idealbilden som kritiker har av sig själv. 81 Men i verkligheten är det just tvärtom:

Critics take due note of each other’s achievements and are very considerate of the statements of their colleagues. (...) Critics and reviewers fall back on previous statements by critics, as well as by the author in question, and incorporate these statements in their own reviews. As a result the criticial assessments of these works display a growing similarity as time goes on. 82

Så småningom samordnar kritikerna deras omdömen. Denna process kallas för “orkestrering”. 83 För att förstå varför de kritiska omdömena efter en tid “orkestreras”, måste vi igen titta till den underliggande sociala verkligheten. “In critical practice not only the status of literary products and their makers is at issue but also that of critics themselves.” 84 En kritiker försöker i de flesta fall att erkännas av sina kolleger och detta beror starkt på hur mycket ens åsikter har fått bifall hos sina kolleger. Men att vara kritiker är en mycket osäker

79 Mooij, s. 331 80 Janssen, s. 277 81 Svedjedal, s. 52 82 Janssen, s. 277 83 Bourdieu, 1983, s. ; Janssen, s. 277 84 Janssen, s. 278. Jamför med Bourdieu, 1983, s. 317 : Genom att recensera en text, en kritiker “declares not only his judgement of the work, but also his claim to the right to talk about it.”)

23 sysselsättning. Det finns faktiskt inga objektiva kriterier att grunda sina omdömen på. Hur kan en kritiker alltså göra sina åsikter att få bifall, om det inte finns några objektiva rättesnören att handla efter? Det gör en kritiker genom att jämföra med sina kolleger. Genom att ta hänsyn till andra kritikers åsikter och omdömen, kan han reducera osäkerheten han känner inför ny litteratur. Det kan även leda till att en kritiker anpassar sin första, spontana, men avvikande omdöme för att få kollegernas godkännande. 85 Det är samma mekanism som styr urvalsprocessen.

En följd av kritikens inplacering i massmedierna är att, eftersom en recension publiceras i tidningar, denna således hamnar i offentligheten och alla som vill kan läsa den. Det leder till att kritiker ofta funderar länge om hur de skulle formulera sina åsikter och att de inte alltid är fullständigt öppenhjärtig. Denna brist på “ärlighet” har olika skäl.

Det litterära fältet består av ett nätverk av relationer mellan alla möjliga medlemmar inom fältet. Alla känner alla, och ens chanser att hamna högre upp i det litterära fältets sociala hierarki är i proportion med antalet högt uppsatta människor man känner. Många inom fältet eftersträvar en högre position än de redan har, och det gäller säkert också för litteraturkritiker. Det kan hända att en kritiker ger lovande kritik till en bok av en inflytelserik författare eller anknyter sig till åsikterna av en mer erkänd kritiker, med avsikt att förbättra sin egen position. En kritiker kan också ge lovande kritik till en författare som han är vänner med för att hjälpa vännen fram. Det händer ofta att även de mest djärva kritikerna medger sina åsikter i förskönande termer.

För att konkludera med Per Rydéns ord: “den offentliga kritiken framstår som problematisk.” 86 “The freedom to form opinion is limited by one’s public image.” säger Peter Uwe Hohendahl. 87 Det är alltså någonting som man säkert måste hålla i minnet vid analyser av recensioner.

Som redan nämnt i diskussionen om urvalsprocessen, betyder detta inte att en kritiker inte får ha avvikande opinioner. Också här kan en kritiker ibland inte

85 Janssen, s. 278 86 Rydén s. 414 87 Hohendahl s. 166

24 göra något annat än att vara av en annan åsikt om han eller hon vill skilja sig från sina kolleger. Genom att gå mot strömmen, till exempel genom att uttala sig kritiskt om en renommerad författare, som de flesta andra kritikerna är lovande om, kan man profilera sig som en kritiker med en egen ståndpunkt. “The appreciation of a critique strongly depends on whether it is preceived as an original, inventive viewpoint.” 88

However, there are limits to the scope for dissent. (…) In repeatedly taking views that are perceived as incompatible with those held by the majority of reviewers, a critic risks his reputation. 89

Det här spelet av consensus och avvikelse är oupplösligt förenat med kritikeryrket.

88 Janssen, s. 278 89 Janssen, s. 278

25 6. Litteraturkritikens utveckling

I detta avsnitt ges en översikt av några historiska utvecklingar inom den svenska litteraturkritiken. Översikten har inte för avsikt att vara fullständig, men bara att skissa några utvecklingar som har hjälpt skapa dagskritiken till den som vi känner idag.

Utvecklingarna i litteraturkritiken hänger mycket nära ihop med utvecklingarna i litteraturen. Att litteraturen och kritikens historia är så parallella, är enligt Per Rydén

ett uttryck för att litteraturkritiken med sin sekundära roll ofta är satt att tjäna litteraturen (...) särskilt en ny typ av litteratur har behov av en ny kritik. 90

Det förvånar därför kanske inte att den moderna svenska litteraturkritiken sägs börja tillsammans med den svenska litteraturens så kallade “moderna genombrott”. “Det moderna genombrottet” syftar på en period när det uppstod en ny typ av litteratur i hela Skandinavien. Publiceringen av August Strindbergs Röda rummet 1879 kan ses som den symboliska startpunkten för det moderna genombrottet i Sverige. Den danske kritikern Georg Brandes 1871-års föreläsning Hovedstrømninger i det 19. aarhundredets litteratur kan nästan betraktas som en programförklaring för denna nya litteratur. Där pläderar han för en litteratur som är realistisk, deltar i de offentliga diskussionerna och ställer problem under debatt. 91

En annan påfallande förändring kring 1880 sker i pressens område. Vi ser att antalet recensioner ökar starkt. 92 Skälet till den här ökningen är att dagspressen också har sitt moderna genombrott. 93 Detta innebär att antalet tidningar ökar starkt och tidningarna blir större. Detta leder till mer utrymme för kultur på tidningssidorna. Det finns hos tidningarna också en större benägenhet att publicera kulturmaterial, och därigenom ökar också antalet recensioner per tidning. 94

90 Rydén, s. 452 91 Gebert, s. 1 92 Rosengren, 1968, s. 38 93 Rydén, s. 452 94 Rosengren, 1968, s. 41

26 Den allmänna tendensen under 1800-talets två sista decennier är alltså att tidningarna är alltmer villiga att ägna utrymme åt recensioner. En annan utveckling som sker under det här skedet är att fler och fler recensenter börjar använda sina egna namn. 95 Däremot var det fortfarande så, att en bok kunde bli recenserad några veckor efter utgivningen: det är fortfarande ingen fråga om förstadagsrecensioner. 96

Perioden 1900-1930 kallas av Per Rydén “de stora kritikernas tid”. 97 Perioden är präglad av kritiker som Fredrik Böök och Anders Österling, som ännu idag betraktas som de största kritikerna som den svenska litteraturkritiken någonsin har haft. 98

Dagspressen genomgår en stark förändring under denna tid. Regionala och lokala tidningar etableras igenom hela Sverige. De politiska partierna börjar också ge ut sina egna tidningar. Vi ser alltså en decentralisering av dagspressen: vid början av 1900-talet fanns det knappast en stad som inte hade sin egen tidning. 99 Litteraturkritiken förblev ändå en storstadsfenomen. Orsaken till detta var att bokbranschen centraliserades till de största städerna, framför allt Stockholm. Litteraturkritiken, som var nära knuten till förlagen, centraliserades därför också. Den som ville slå igenom som litteraturkritiker kunde alltså bäst flytta till Stockholm. 100

På det kulturpolitiska planet var det igen August Strindberg som satte tonen. Den här perioden dominerades av den så kallade Strindbergsfejden. I en artikel i Afton-Tidningen med titeln Faraon-dyrkan 1910, yttrade Strindberg kritik mot kung Karl XII. Ditintills hade kungens makt inte riktigt ifrågasatts och man kunde till och med tala om ett direkt kungligt inflytande på kulturen. 101 Efter publiceringen av Strindbergs artikel, uppstod en kulturell debatt mellan radikala och intellektuella. Författare och litteraturkritiker definierades ofta av

95 Rydén, s. 454 96 Rydén, s. 454-455 97 Rydén, s. 461 98 Forser, s. 196 99 Hadenius & Weibull, 1999, s. 133 100 Rydén, s. 463 101 Rydén, s. 460

27 hur de orienterade sig i Strindbergsfejden. Strindberg och det moderna genombrottets ideal tilltalade många unga och realismen fick förnyat intresse. 102

Under 1910-talet var det realistiska skildringar av det samtida Sverige som föll mest i smaken hos litteraturkritikerna. Det fanns också lyrik som höll de romantiska idealen av 1890-talets diktare levande, men det var framför allt realistiska romaner som kunde räkna på kritikernas godtycke. 103

Den här perioden var en tid när dagskritikerna var nästan övermäktiga. Kritikernas omdöme kunde bestämma om en bok skulle bli en succé eller ett misslyckande. Enligt Per Rydén nådde den svenska dagskritiken under den här perioden “ett mästerskap som sedan i varje fall inte överträffats” och detta leder honom att beteckna kritiken som utövats under den här perioden som “den stora kritiken”. 104 En recension eftersträvade då att vara “en filosofisk och psykologisk betraktelse som lyfte sig till allmänna vyer utöver det begränsade enskilda arbetet” och en kritiker försökte att höja “sitt arbete till en fri litteraturart, som kan läsas oberoende av och leva längre än de saker han behandlat.” 105 Kritiken verkade vara nästan överordnad litteraturen under denna period.

Perioden kan också betraktas som “kritikens guldålder” 106 på en annan grund. Det utrymme som kritikerna fick för sina recensioner var nämligen mycket generöst. 107 Litteraturkritik hade en tryggad ställning i dagstidningarna. Den placerades konsekvent intill annat opinionsbildande material, liksom till exempel politiska ledarkommentarer, och detta till motsats av annat kulturellt material, som till exempel konsertrecensioner och filmannonser. 108

Åren kring 1930 ser vi att litteraturen så småningom tar överhanden över litteraturkritiken igen. I en period präglad av framtidstro, börjar modernismen inta en starkare position i den svenska litteraturen. “Det nya framställdes av

102 Rydén, s. 464 103 Forser, s. 32 (“En period, där realismen satt sig och den psykologiska trovärdigheten hade apriorisk giltighet som värderingskriterium i litterturkritiken”) 104 Rydén, s. 105 Kritikern John Landqvist, citerad i Rydén, s. 466 106 Rydén, s. 461 107 Forser, s. 26 108 Forser, s. 23

28 modernisterna gärna som en kvalitet i sig,” 109 och det har som följd att kritikerna, som specialister och kännare av traditionen, förlorar mycket av sin auktoritet. Ny litteratur prövades dessförinnan ofta i ljuset av den gamla och redan erkända litteraturen. Som en övad läsare, kunde en kritiker genom att åberopa sig på sin kunskap om traditionen, döma om en bok var bra eller mindre bra, på grund av i vilken utsträckning boken anslöt till traditionen. Men med modernismen blev traditionen mindre viktig och kritikernas verksamheter blev mindre värderande och mer tolkande.

På det strukturella planet skedde också en förändring. Många tidningar började ägna en hel sida åt kulturmaterial. Under dessa år börjar kultursidan växa fram. 110 En ideal kultursida eftersträvade att vara “fri från annonser, upphöjd till fritt forum för debatt och betraktelse och fredad från de dagliga stridernas larm.” 111

Under 1940- och 1950-talen fortsätter utvecklingen till “den nya kritikerrollen”, där kritikerna tilldelades en mer sekundär uppgift.112 Modernismen slår igenom fullständigt under 1940-talet. 113 Modernistisk litteratur präglas av formella experiment och okonventionella berättelser. För litteraturkritiken hade det som följd att,

inför den nya och svåra dikten gjordes det mindre behov av domar och större behov av uttolkning. Det tilldelade kritikerna en mera tjänande och underordnad funktion. Det kunde aldrig som på 1920-talet bli tal om att kritiken i sig skulle var jämställd eller rentav överordnad den skapande dikten. Kritikern uppträdde på diktarens villkor. 114

Efter Andra världskriget blev det lättare att korsa riksgränserna. Det gällde säkert också litteratur och utländsk litteratur flyttade mer än förr in i Sverige. För litteraturkritiken resulterade det i att mycket mer uppmärksamhet ägnades åt utländska författare och böcker, än förr. Introducerande kritik och kritik av översatt litteratur började spela en större roll från ungefär 1950. Krigets resultat

109 Rydén, s. 473 110 Rydén, s. 475 111 Forser, s. 29 112 Rydén, s. 489 113 Jansson, s. 13 114 Rydén, s. 489

29 speglades också i det litterära fältet: uppmärksamheten för den anglosaxiska kulturen och litteraturen ökar. 115

I samband med detta ser vi att new criticism eller nykritik , som uppstod i USA, får mer och mer bifall i Sverige. Enligt nykritiken bör man analysera ett litterärt verk genom att bara granska texten i och för sig och inte leta efter biografiska eller historiska element i texten.

1960-1970-talen betecknas av Tomas Forser som “vänsterns år”. 116 Under dessa år kan vi säga att kultursidan blir mer och mer en debattsida.“Politikens allmäna frågor börjar vid mitten av 60-talet att konkurrera med konstkulturens speciella.” 117 Kritkerna föraktade estetiken och nästan varje recension gjordes till en politisk fråga, enligt Forser. 118

På slutet av 1970-talet restaureras kultursidorna som platser för litteraturkritik av mer konventionell typ, där texten själv igen blir viktigast och estetiska analyser “tillåts” igen.

Om 1980- och 1990-talet kan vi kortfattat säga att recensionsgenren förblir påfallande stabil, trots individuella försök till förnyelse (till exempel med postmodernistiska inslag). Kritiken blir mer och mer parafraserande. En typisk recension kunde bestå av först, en redogörelse för bokens handling och karaktärer och på slutet “en slutrapportering om recensentens känslomässiga upplevelser”. 119 Diskursen var främst realistisk: igenkännande och trovärdighet var element som uppskattades av kritikerna. Vi kan tala om en impressionistisk och parafraserande kritik. 120

Under 1990-talet ökar antalet kvinnor i den svenska dagskritiken starkt, och sedan dess är det ofta kvinnor som tar initiativet till viktiga kulturella debatter. Dittils var kvinnor framför allt aktiva i den regionala pressen och fick de skriva ofta om barn- och ungdomslitteratur. 121 En följd av detta var att litteraturkritiken och den mansdominerade

115 Rydén, s. 489 116 Forser, s. 121 117 Forser, s. 74 118 Forser, s. 146 119 Forser, s. 75 120 Forser, s. 77 121 Forser, s. 140

30 litteraturhistorien blev omtolkade av kvinnor, men utifrån ett feministiskt perspektiv. Dessutom var feministerna inte ensamma om att ifrågasätta den traditionella kanon. Under den här perioden ser vi att nya forskningsområden som postcolonial studies och cultural studies får sitt genombrott. 122

6.1. Tabloidiseringen

Omkring 1990-talets inbrott börjar en utveckling, på det strukturella och pressrelaterade planet, som skulle ha genomgripande följder för litteraturkritiken. Kritiken har alltid varit starkt präglad av mediet där den publiceras. Tomas Forser karakteriserar tidningskritikens arbete på följande sätt: “tidningskritik befinner sig i ständig konflikt mellan vad som kallas det kritiska uppdraget och det som kan sägas vara det journalistiska ansvaret . Uppdraget gäller värden och ansvaret nyheter.” 123 Å ena sidan försöker kritikern göra kvalitativa och välargumenterade omdömen om litteratur, men å andra sidan måste han också försöka komma med “nyheter” och skilja sig från sina kollegor.

Det som händer kring 1990 är dock att det verkar att det journalistiska ansvaret får överhand över det kritiska uppdraget . Tomas Forser har kallat denna utveckling för “journalistisering” eller rentav “tabloidisering” av litteraturkritiken. 124

På slutet av 1800-talet hade nya böcker inte samma “nyhetsvärde” som till exempel politiska händelser, eller andra kulturella händelser liksom teater- och filmpremiär. Det kunde lätt ta flera veckor innan en ny bok fick sin första recension i en tidning. Bara de allra viktigaste böckerna fick en så kallad förstadagsrecension. Så småningom har behovet av förstadagsrecensioner ökats, och idag är situationen så att förstadagsrecensioner utgör normen. “Numera är det inte bara de viktigaste böckerna som får sin uppmärksamhet på dagen utan det framstår snarare som regel” som Per Rydén formulerar det. 125 Men detta har haft ett inflytande på recensionernas form. Om man har två eller tre veckor tid för att skriva en recension, är det inte förvånande att man kan vara mycket

122 Forser, s. 138 123 Forser, s. 141 (min kursivering - TB) 124 Forser, s. 79 och s. 137 125 Rydén, s. 149

31 utförligare än om man har betydande mindre tid, som är fallet med förstadagsrecensioner. Att skriva mer utförligt om en bok kallas av Per Rydén “den traditionella verksamheten” 126 , detta i motsats till vad han kallar “den journalistiska behandlingen” av nyutkomna böcker, det vill säga att recensera och publicera så snabbt som möjligt. Många har sett i denna evolution en försämring av den kritiska verksamheten och betraktar det journalistiska arbetssättet “svårförenlig med en seriös litteraturbedömning.” 127

Samtidigt skulle man kunna säga att litteraturkritikens traditionella verksätt alltid har varit “i konflikt med de ideal som den nya tidningen, som krävde snabbhet både i förmedlingen av nyheter och i den bredare publikens tillägnelse av dem.” 128 Det dröjde därför inte länge innan kritiken anpassade sig till dessa journalistiska krav. På sätt och vis skulle man därför också kunna säga att den snabba, journalistiska behandlingen av nya böcker är mer passande för mediet som recensioner publiceras i.

Det som Forser kallar det “kritiska uppdraget” har en tydlig ideologisk dimension och utgör också en del av självbilden som kritiker har av sina aktiviteter. Kritiker ser sig själva ofta som förmedlingsled mellan det litterära verket och publiken. De ser sig själva ibland som demokratins försvarare. Kritikerna enligt Tomas Forser hävdar gärna

att utan kritik monologiseras det offentliga samtalet i maktens och mediernas hierarkier. Utan kritiken upphör dialektiken mellan konstens och frihetens absoluta värden och nödvändighetens och villkorlighetens varusamhälle. 129

Men denna självsyn är också en form av självbedrägeri. Kritiken är själv en del av “den kapitalistiska publicistikens koncentrations- och rationaliseringsprocesser och därmed föregivet fri.” 130

Trots att 1900-talet har kännetecknats av stora demokratiseringar, liksom statlig undervisning och en nästan komplett utrotning av analfabetismen, så att litteratur och litteraturkritik borde vara tillgänglig för ett stort antal människor,

126 Rydén s. 150 127 Rydén s. 150 128 Rydén s. 150 129 Forser s. 145 130 Forser s. 145

32 förblir litteratur och kritik en sysselsättning för en mycket begränsad publik. Detta är naturligtvis i strid med kritikens inplacering i massmediernas område. Massmedierna är inriktade på att nå en så stor publik som möjligt, medan kritik bara når upp till en mycket liten del av läsarna. 131 I en tid där vinstbegär och andra ekonomiska kriterier utgör den viktigaste motiveringen, skulle det, ur affärsmässig synpunkt, vara ett dumt utspel att fortsätta med kritiken och kultursidorna i deras traditionella form. Vad som nu händer, är att tidningarna anpassar sina kultursidor, och följaktligen också sina kritiska verksamheter, så att de blir attraktiva för en så stor publik som möjligt. De svenska kultursidorna adapteras för att falla i smaken av massan, men detta resulterar, enligt de som kritiserar denna process, i en enorm förlust av kvalitet.

Några konkreta exempel av de förändringar som tidningsredaktionerna genomför med syftet att locka nya läsare är för det första att kan vi fastslå att i alltfler tidningar kultur har likställts med “nöje”. Detta ser Forser som en följd av att tidningarna omkring 1990 började “sektioneras”, det vill säga indelas i olika avdelningar. Nyheter om både kultur och nöjesliv indelas ofta i en och samma avdelning i tidningen. I den sektionerade tidningen blir nöje jamställt med kultur. 132 För det andra ser vi en stor fokus på det visuella: stora foton och rubriker används för att locka läsare. 133 En tredje utveckling är en större uppmärksamhet för det personliga. Det kan innehålla två saker. Å ena sidan uppvärderas författarens egen person, och ägnas lika mycket uppmärksamhet åt det personliga livet av författaren som åt sina böcker, genom publiceringen av intervjuer och reportage om evenemang, och så vidare. Det yttrar sig också i de redan ovannämnda fotona. Många recensioner publiceras tillsammans med ett stort porträttfoto på författaren. Å andra sidan ser vi att personen av kritikern också blir alltmer viktig. Tomas Forser fästställer att de samtida kritikers diskurs kännetecknas av

131 Hohendahl, s. 164 (“The more general accessibility of information by means of mass media should not obscure the fact that literary cricticism reaches only very specialized groups, not a general public. Put more pointedly, the production and reception of literary criticism has become the concern of an exclusive circle, and in the process has lost the very foundation that would legitimate its public distribution as part of the mass media.” 132 Forser, s. 25 133 Forser, s. 85

33 “självbespegling och bekännelse” 134 . Det vill säga att kritikern är själv mycket närvarande i sina recensioner. Läsningen relateras till exempel till anekdoter ur kritikerns personliga liv.

134 Forser s. 161

34 7. Augustpriset

Augustpriset är ett årligt litteraturpris som har delats ut sedan 1989 av Svenska Förläggareföreningen. De första tre åren fanns det bara en kategori “Årets svenska skönlitterära bok” och sedan 1992 finns också kategorierna “Årets svenska fackbok” och “Årets barn- och ungdomsbok”. Min analys gäller endast recensionerna av vinnare av priset i den skönlitterära kategorin. 135

Man kan konstatera en utveckling i pristagarna i den skönlitterära kategorin. 1989 vann “Tecknens rike” av Cecilia Lindqvist, en okonventionell bok, som är mer som en blandning av en roman och en populärvetenskaplig bok, men åren därpå har priset gått till romaner av redan väletablerade författare. Bland författarna som vunnit priset under de första åren finns Lars Ahlin, Sven Delblanc, Kerstin Ekman, Tomas Tranströmer och Per Olov Enquist, alla storheter i den svenska litteraturen. Sedan 2000 ser vi att alltfler yngre författare får priset. Från 1990 till och med 1999 var den genomsnittliga åldern på vinnarna 57,7 år. Sedan 2000 är den 48,5 år. Om vi utelämnar Kerstin Ekman och Carl-Henning Wijkmark, respektive 70 och 73 år gammal, är genomsnittsåldern 40,8 år. Föryngringen av pristagarna yttrar sig också i att sedan 2000 priset har gått två gånger till debutanter. Vid sidan av denna föryngring, kan vi också fastställa en förskjutning mot vad vissa skulle kalla mer “populär” litteratur.

Enligt Wouter De Nooy kan man mäta prestigen av ett litterärt pris med hjälp av några måttstock. 136 En första sådan måttstock är organisationen som utdelar priset. Det är Svenska Förläggareföreningen som organiserar Augustpriset. Denna organisation stiftades 1846 och representerar svenska bokförlag. Prisets objekt är en andra måttstock. Pris som utdelas till ett fullständigt författarskap tillhör de mest prestigefyllda priser, följt av pris för enskilda verk. För det tredje, kan man mäta prestigen med hjälp av prisets tradition . Till sist är det prissumman som måste tas hänsyn till. Augustprisets SEK 100 000 är säkert inte den högsta prissumman som utdelas i Sverige. Nobelpriset med sin SEK 1 000 000 och Nordiska rådets litteraturpris med sin 350 000 danska kronor

135 www.augustpriset.info 136 De Nooy, Gentlemen of the Jury

35 ligger mycket högre än Augustpriset. Men om det gäller litterära pris som begränsar sig till den svenska litteraturen, finns det få som utdelar ett högre belopp. Av de över ett hundra litterära pris som utdelas i Sverige tillhör Augustpriset säkert till de med den högsta prissumman.

Om vi alltså försöker mäta den prestige som Augustpriset har, ser vi att det här priset är ett av de mest prestigefyllda prisen. Om vi granskar nyhetsrapporteringen kring Augustpriset, bekräftas denna bild. I de svenska tidningarna är det utan tvekan en av årets litterära händelser. Enligt De Nooy är det ett annat kännetecken av prestigefyllda priser, att de för med sig ett mängd omtalande i pressen. 137 Om vi bortser från Nobelpriset, som ju ändå är ett internationellt pris, finns det inget annat litterärt pris som kommer nära Augustpriset i detta avseende.

Augustpriset må stå högt i anseende i det svenska litterära fältet, priset har ändå blivit utsatt för kritik under de senaste åren. En kritik som ständigt återkommer är att priset bara skulle ha kommersiella ändamål. Man förebrår förlagen att priset bara finns för att öka bokförsäljningen, och att priset följaktligen bara går till böcker som faller i smaken av den “breda massan”. 138 Att det är en uppfattning som finns hos många, även hos författare, ser vi om vi tittar på Carl- Henning Wijkmarks reaktion då han vann 2007. I Östgöta Correspondenten säger han, “Jag är förvånad. Precis som många andra trodde jag att det här är ett pris där det gäller att sälja så mycket som möjligt.” 139 En annan kritik är att lyriken helt negligeras. Av de 19 Augustpris som ditintills har utdelats, har priset bara en gång gått till lyrik, nämligen till Tomas Tranströmers Sorgegondolen . Att bara böcker utgivna hos de två stora förlagen, Bonniers och Norstedts, vinner priset, är en tredje kritik som ofta hörs. Av de ditintills 19 prisbelönade böcker, är inte mindre än 12 böcker utgivna på Bonniers, och 5 på Norstedts.

Men trots denna kritik, kan man säga att Augustpriset är ett pris som står mycket högt i anseende i det svenska litterära fältet. Alla svenska förlag får

137 De Nooy, 1988, s. 532 138 Dagens Nyheter, “August är den breda smakens bokpris”, 03-12-2007 139 Östgöta Correspondenten, “Wijkmark överraskande Augustsegrare”, 03-12-2007

36 anmäla böcker som de tror har en chans att vinna priset. Därefter nominerar en jury av fem ledamöter sex titlar. Denna jury består av representanter av hela det litterära fältet. De sista åren fanns där bland litteraturkritiker och – vetare också människor som Ingrid Dahlberg, chef för Dramaten, och Gunilla Sandin, programchef för den årliga Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg. Slutligen väljs vinnaren av 21 selektorer, bestående av bland annat litteraturkritiker och bibliotekarier. De böcker som vinner Augustpriset är alltså böcker som redan står högt i anseende i fältet och detta ger i sin tur prestige åt Augustpriset.

37 8. Material och metodik

8.1. Material

Det undersökta recensionsmaterialet består av sammanlagt 150 recensioner, som publicerades i 8 svenska dagstidningar under perioden 1989-2007.

Dessa 8 tidningar är för det första, de 4 stora stockholmstidningar, nämligen Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. För att få en bredare, allmänare bild av den svenska dagskritiken, valdes ytterligare 2 andra stora och rikstäckande dagstidningar, nämligen Göteborgs-Posten och Sydsvenska Dagbladet , samt 2 lokala tidningar, Upsala Nya Tidning och Östgöta Correspondenten .

Syftet var att undersöka den svenska dagskritiken av de senaste 20 åren. För att inte ha ett alltför stort material och eftersom jag inte ville välja recensionerna godtyckligt, bestämde jag mig för att använda Augustprisets vinnarlista. Av de hitintills 19 vinnare i den skönlitterära kategorin samlade jag de recensioner som publicerades i de 8 ovan nämnda tidningarna. Med några undantag, fick jag för varje år, från 1989 till och med 2007, 8 recensioner. 140 För en lista över det kompletta recensionsmaterialet, se litteraturförteckningen (s. 79). 141

Jag valde recensionerna av augustprisvinnarna, eftersom jag på det sättet fick fram en recensionslista över böcker som jag var säker om att de fick mycket uppmärksamhet i den svenska dagskritiken, samt att det handlade om böcker som åtnjuter en viss grad av anseende inom det svenska litterära fältet.

8.2. Metodik

I det här avsnittet går jag lite djupare in på de i denna uppsats använda undersökningsmetoderna, samt på några andra undersökningnar som jag har baserat mig på.

140 Dessa undantag är: för 1996 har jag 9 recensioner, eftersom Expressen publicerade två recensioner av Sorgegondolen , för 2006 har jag bara fått tag i 6 recensioner , och för 2007 bara i 7 recensioner. 141 Recensionerna numrerades per år. När jag i resten av uppsatsen hänvisar till en viss recension, kommer jag att använda mig av denna numrering.

38 8.2.1. Recensionernas längd

För det första ville jag bestämma längden på varje recension, det vill säga antalet ord som varje recension består av. Mitt material innehåller både recensioner i digital form och kopior ur tidningar. För denna första grupp recensioner kunde jag ganska lätt räkna orden med hjälp av en ordbehandlare. För den andra gruppen räknades antalet ord manuellt.

En viktig anmärkning angående räkningen av antalet ord är att rubriker, inledningar som inte hör till den egentliga recensionen 142 , samt uppgifter om bokens förlag och pris, inte räknades med.

8.2.2. Mentions

I sina undersökningar Sociological Aspects of the Literary System och The Climate of Literature , påstår Karl Erik Rosengren att man kan mäta det litterära klimatet, dels genom att titta på “the literary frame of reference” av litteraturkritikerna. Denna “frame of reference” kan man få en bild av, genom att titta på alla “mentions” som finns under en bestämd period.

En “mention” kan betraktas som omnämnandet av en författare eller en implicit anspelning på en författare i en recension. 143 Namnet på en bok eller en omskrivning av en författare betraktas således också som “mentions”. Ett omnämnande är bara en “mention” när den görs i en recension som handlar om en annan författare än författaren som omnämns. När en författare omnämns flera gånger i en enda recension, gäller det som bara en “mention”.

Ett omnämnande registreras också bara som en “mention”, när det är resultatet av en ny association gjord av kritikern. Om omnämnandet till exempel är namnet på en författare som förekommer i den recenserade boken, kan detta inte betraktas som en “mention”. 144

142 Sådana inledande paragrafer finns ofta i Upsala Nya Tidning , till exempel: “Kerstin Ekmans romantrilogi från Jämtland avslutas i dag med boken Skraplotter. Den håller samma moderliga och humanistiska ton som tidigare, men i en nutida miljö där kärvheten inte är materiell utan existentiell, skriver Tore Winqvist.” (recension 120) 143 Rosengren, 1968, s. 26 144 Rosengren, 1968, s. 161

39 Syftet med den här undersökningen är att, genom att titta på alla nya, fria associationer kritiker gör under en viss period, få fram en bild av de författare som vid det tillfället tillhör kritikernas “kollektiva minne”, det vill säga det “literary frame of reference” i denna period. På grund av detta “frame of reference” kan vi sedan härleda några saker om en periods litterära klimat

8.2.3. Recensionernas utformning

Sedan ville jag undersöka vad kritikerna ägnar uppmärksamhet åt när de recenserar en bok.

För denna delundersökning grundade jag mig på Rolf Yrlid. Genom att undersöka Pär Lagerkvists bedömning i den svenska dagskritiken, lyckades han få fram en “medelrecension” med avseende på recensionernas utformning. 145

Genom att definiera några textkategorier och därefter “kodera” recensionsmaterialet med hjälp av dessa kategorier, är det möjligt att fastställa hur mycket av en recension ägnas åt en viss textkategori.

Materialet koderades med “den grammatikaliska satsen som minsta enhet”, det betyder att jag för varje grammatikalisk sats försökte bestämma till vilken kategori statsen kunde räknas. Därefter räknade jag i varje koderad sats antalet ord och räknade jag ihop antalet ord för varje kategori. På det sättet fick jag för varje kategori det totala antalet ord.

Till en början var det meningen att kodera recensionsmaterialet med hjälp av fem textkategorier, nämligen “referat”, “citat”, “läsning”, “värdering” och “andra texter av den recenserade författaren”.

Med “referat” avses “uppgifter om handling, intrig, personer, miljö, tid och liknande.” 146 Det betyder alltså att kritikern helt enkelt återberättar vad boken handlar om.

Till den andra kategorin “citat” räknas alla

145 Yrlid, 1973 146 Yrlid, 1973, s. 94

40 direkta citat ur den recenserade texten, dvs avsnitt markerade med citationstecken eller på annat sätt klart angivna såsom varande en ordagrann återgivning. 147

Den tredje kategorin, “läsning”, består av uppgifter om kritikerns “läsupplevelse”, det vill säga varje beskrivning av den recenserade texten, där kritikern inte ger uppgifter om bokens innehåll, utan där kritikern tolkar den recenserade texten.

Till den fjärde kategorin “värdering” räknas alla “uttalanden som direkt innebär en form av betygsättning.” 148

Den femte och sista kategorin består av alla hänvisningar till andra texter av den recenserade författeren.

Den resterande delen av recensionen, som inte direkt kunde koderas med hjälp av en av dessa fem kategorier, räknades till en restkategori, som jag nämnde “övrigt”.

Med dessa fem kategorier, började jag kodera mitt recensionsmaterial. Men redan efter några recensioner hade jag besvär med kategorin “läsning”. Mycket ofta var det ganska svårt att bestämma om en viss sats antingen var en direkt återgivning av textens innehåll, eller kritikerns tolkning. Anledningen till detta var att jag inte hade läst de recenserade böckerna.

Som Rolf Yrlid säger: “klassificeringen […] blir med andra ord helt beroende av recensionsgranskarens beläsenhet.” 149 Så var jag nödtvungen att lämna bort kategorin “läsning” ur min undersökning. I flertalet av fallen var det mer eller mindre möjligt att bestämma om det handlade om läsning, men inte med den säkerhet som behövs för en kvantitatif undersökning.

8.2.4. Värdekriterierna

Till slut ville jag få vetskap om vilka värdekriterier kritikerna använder i sina bedömningar. Det betyder att jag har försökt fastställa vilka kvaliteter och

147 Yrlid, 1973, s. 94 148 Yrlid, 1973, s. 94 149 Yrlid, 1973, s. 24

41 egenskaper kritikerna uppskattar mest i en litterär text för den undersökta perioden.

För denna delundersökning baserade jag mig igen på Rolf Yrlid. Undersökningen gick så till, att jag, efter koderingsarbetet, analyserade de satser som hade koderats som “värdering”.

Jag utgick från de värdekriterier som Yrlid änvände i sin undersökning. 150 Efter att ha genomläst en första gång alla satser markerade som “värdering”, reducerade jag antalet värdekategorier, så att jag förfogade över kategorier som var mer avpassade för mitt recensionsmaterial. De använda kategorierna är: (a) opreciserad egenskap, (b) verkningsfullhet, (c) originalitet, (d) verklighetstrohet, (e) fantasifullhet, (f) sensibilitet, (g) klarhet, (h) sammansatthet, (i) genomarbetad, (j) humor och till sist (k) moralisk kvalitet.

Dessutom bifogade jag ytterligare två kategorier, nämligen (l) personsskildring, och (m) intelligens.

Syftet var inte att få reda på hur många gånger en viss värdekategori förekommer i det fullständiga recensionsmaterialet, utan att för varje värdekategori få vetskap om i hur många recensioner den förekommer. Om en recension innehöll till exempel tre gånger värdekategorin “opreciserad egenskap”, har den registrerats en gång för denna recension.

Hur de olika kategorierna måste tolkas redogörs i kapitel 13.

150 Dessa värdekategorier är: (1) opreciserad egenskap, (2) verkningsfullhet, (3) originalitet, (4) klassicitet, (5) skönhet, (6) verklighetstrohet, (7) fantasifullhet, (8) sensibilitet, (9) klarhet, (10) sammansatthet, (11) äkthet, (12) genomarbetad, (13) humor, (14) allvar, (15) koncentration, (16) variationsrikedom, (17) moralisk kvalitet, (18) religiös kvalitet och (19) politisk kvalitet. (Rolf Yrlid, 1973, s. 59)

42 9. Recensionernas längd

Det första som jag ville undersöka var recensionernas längd. Längden för varje recension redovisas i tabell A1.

En följd av vad jag har kallat “tabloidiseringen” är att dagstidningarna skulle göra vissa eftergifter för att nå ett så stort antal läsare som möjligt. Som en följd av denna process skulle mindre och mindre utrymme i de svenska dagstidningar ägnas åt recensioner. Detta resulterar i allt kortare recensioner.

Enligt Tomas Forser ser vi början på utvecklingen mot större tabloidisering omkring 1990. Det skulle alltså sammanfalla med början av mina undersökningar. I avsnitt 9.1 undersöker jag om denna utveckling speglas i mitt recensionsmaterial, på grund av genomsnittslängden för varje år.

Vidare har jag tittat på de enskilda tidningarna, för att se om det finns några konstanser. Resultater av denna undersökning presenteras i avsnitt 9.2.

9.1 Recensionernas längd indelad efter år

I tabell 9.1 redovisas för varje år som jag har undersökt den genomsnittliga recensionslängden.

Tabell 9.1: Genomsnittslängden indelad efter år. Recensionslängden År: (i antal ord): 1989 1148 1990 1057 1991 1108 1992 609 1993 919 1994 760 1995 906 1996 1036 1997 600 1998 757 1999 890 2000 549 2001 619 2002 648 2003 973 2004 714 2005 621

43 2006 357 2007 488

Den almänna tendensen är verkligen att recensionerna blir allt kortare, ju mer vi når nuet. Detta speglas också när i det högsta och det lägsta värdet för det hela recensionsmaterialet. Den längsta recensionen har 2539 ord och publicerades 1989 (recension 7). Den kortaste recensionen däremot har 215 ord och publicerades 2006 (recension 138).

De första tre åren ligger genomsnittsvärdet ännu över gränsen av 1000 ord, men därefter överskrids den här gränsen bara en gång på nytt, nämligen 1996.

Recensionslängden beror förstås också på boken som recenseras. Att vi 1996, men också 1993, har värden som utmärka sig, beror enligt mig främst på det faktum att recensionerna behandlar två av den svenska litteraturens “storheter”, nämligen Tomas Tranströmer en Kerstin Ekman. På det här sättet kan kanske också det lägsta genomsnittsvärdet förklaras. Orsaken till 2006 års 357 ord är möjligen att de undersökta recensionerna för detta år behandlar en debutroman.

Men inte allt kan förklaras på det sättet. För 2007 får vi den näst lägsta genomsnittslängden, medan jag för detta år undersökte recensionerna av en redan etablerad författare, vems debut var redan över 40 år gammal, då recensionerna skrevs.

Vi kan alltså konkludera att den recenserade författaren har något inflytande på recensionens längd, men att det är ingen allenarådande faktor. Som en möjlig förklaring för de allt kortare recensionerna, skulle vi kunna ge att litteraturkritik får mindre och mindre utrymme i de svenska dagstidningarna.

9.2 Recensionernas längd indelad efter tidning

I tabell 9.2 redovisas per tidning den genomsnittliga recensionslängden.

44

Tabell 9.2: Genomsnitsslängden indelad efter tidning. Recensionlängden Tidning (i antal ord): 1 Upsala Nya Tidning 1017 2 Svenska Dagbladet 949 3 Sydsvenska Tidning 814 4 Göteborgs-Posten 771 5 Dagens Nyheter 746 6 Expressen 702 7 Östgöta Correspondenten 694 8 Aftonbladet 604

Den tidning som publicerar de längsta recensionerna är Upsala Nya Tidning.

De två kvällstidningarna, Aftonbladet och Expressen, har den lägsta och den tredje lägsta genomsnittslängden. Det bekräftar till en viss grad bilden av kvällstidningar som tidningar där “nöjet” har en stark ställning, på bekostnad av kultur och litteraturkritik.

45 10. Kritikernas och författarnas kön

I det här kapitlet undersöks om författarnas och kritikernas kön har en påverkan i litteraturkritiken. För det första beräknas antalet manliga och kvinnliga kritikerna i mitt recensionsmaterial. För det andra undersöks om den recenserade författarens kön har ett inflytande på förhållandet mellan antal manliga och kvinnliga kritiker.

Uppdelningen mellan manliga och kvinliga kritiker i mitt totala recensionsmaterial redovisas i tabell 10.1.

Tabell 10.1: Recensionerna indelade efter kritikerns kön Antal: Procent: Kvinnliga kritiker: 50 33,30% Manliga kritiker: 100 66,60%

Total 150 100%

Vi kan fastslå att de manliga kritikerna utgör det övervägande flertalet. För varje recension som skrivs av en kvinnlig kritiker, skrivs två recensioner av en man.

Sedan ställer jag mig frågan om den recenserade författarens kön har en påverkan på förhållandet mellan manliga och kvinnliga kritiker. I tabell 10.2 en 10.3 återges dessa förhållanden.

Tabell 10.2: Recensioner av manliga författare indelade efter kritikerns kön. Antal: Procent: Kvinnliga kritiker: 28 26,9% Manliga kritiker: 76 73,1%

Total: 104 100%

Tabell 10.3: Recensioner av kvinnliga författare indelade efter kritikerns kön. Antal: Procent: Kvinnliga kritiker: 22 47,8% Manliga kritiker: 24 52,2%

Total: 46 100%

46 När det gäller recensioner av manliga författare ser vi att de manliga kritikerna utgör det övervägande flertalet. De kvinnliga kritikerna utgör här bara en fjärdedel av det totala antalet kritiker.

I fallet av recensioner av kvinnliga författare ser vi däremot att de kvinnliga kritikerna utgör här en större del av det totala antalet kritiker. Förhållandet är nästan 50-50. Vi kan alltsa fastslå att böcker skrivna av kvinnliga författare oftare recenseras av kvinnor än böcker skrivna av manliga författare. Detta resulterar dock inte i samma övervikt som manliga kritiker har när det gäller böcker skrivna av manliga författare.

Vi kan alltså dra slutsatsen att litteraturkritik är ett mansdominerat yrke. Manliga författare recenseras övervägande av manliga kritiker. Kvinnliga författare recenseras oftare av kvinnliga kritiker än manliga författare, men också här är de manliga kritikerna i majoritet.

47 11. Det litterära klimatet

Det här kapitlet är ägnat åt “mentions”-undersökningen. För det första presenteras den totala listan av “mentions”. Sedan tittar jag på två bakgrundsfaktorer, nämligen språket som de omnämnade författarna skriver i samt vilken roll de recenserade och omnämnade författarnas kön spelar.

11.1. Mentions

I tabell A2 redovisas den totala listan av alla omnämnade författare. Sammanlagt räknade jag 177 mentions.

De flesta mentions var explicita omnämnande av författare, men det fanns också några speciala fall. För det första förekom några mentions i form av titlar på böckar. I sådana fall bifogades författarens namn till listan. Ett exempel är omnämnandet av boktiteln “Hemsöborna” i recension 55. I det här fallet har jag räknat det som en “mention” till August Strindberg.

För det andra händer det ibland att en författare omnämns i form av en adjektiv, liksom till exempel “strindbergsk” i recension 20 eller “ahlinsk” i recension 24.

Ett tredje specialfall är implicita hänvisningar till böcker eller författare som kräver vissa kunskaper för att identifiera hänvisningen. Till exempel recension 138, där det skrivs:

Ystad som litterär miljö ger nu för tiden entydiga associationer åt deckarhållet, en sydsvensk landsortshåla fylld av olika stereotyper ägnade att garnera ett antal fall av ond bråd död.

Det har jag tolkat som en hänvisning till Henning Mankell. Ett annat exempel på detta står i recension 110: “Diktarvärldens alla Beatricer och Lauror”. Det här är en hänvisning till både Dante och Petrarca.

De 12 mest omnämnade författarna återges i tabell 11.1.

Tabell 11.1: De 12 mest omnämnade författarna. Gunnar Ekelöf 5 Ivar Lo-Johansson 5

48 August Strindberg 5 Umberto Eco 4 Jonas Gardell 4 Selma Lagerlöf 4 Lars Ahlin 3 Fjodor Dostojevksij 3 Mikael Niemi 3 William Shakespeare 3 Gun-Britt Sundström 3 Göran Tunström 3

Vi kan fastställa att listan består av mycket erkända författare, 7 av dem kan till och med betraktas som klassiker. Svenska författare är mycket väl representerade i denna lista: 9 av de 12 är svenska. Detta är en tendens som även gäller för det fullständiga recensionsmaterialet.

11.2. Mentions indelade efter språk

I tabell 11.2 återges det totala mentionsmaterialet indelat efter språket som de omnämnade författarna skriver (eller skrev) i.

Tabell 11.2: Mentions indelade efter språk. I antal: I procenter: svenska 106 59,9% engelska 22 12,4% franska 12 6,8% tyska 10 5,6% italialienska 6 3,4% ryska 6 3,4% isländska 4 2,3% danska 3 1,7% norska 3 1,7% spanska 3 1,7% finska 1 0,6% grekiska 1 0,6%

Total: 177 100%

Svenska författare utgör det övervägande flertalet av alla omnämnade författare. Inget språk kommer nära svenska i detta avseende. Härav skulle vi kunna dra slutsatsen att de svenska litteraturkritikerna betraktar den egna litteraturen som den litteratur som förtjänar den största uppmärksamheten.

På det totala materialet ser vi också att kritikerna nästan uteslutande hänvisar till västerländska författare, med undantag för två “mentions” för Gabriel Garcia

49 Marquez och 6 “mentions” för ryska författara. I det sistnämnda fallet handlar det dock om författare som redan länge hör till det västerländska kanonen.

En annan intressant iakttagelse är de mycket låga värdena för andra nordiska författare, trots att vi skulle kunna betrakta den svenska kulturen som en del av den nordiska kulturen. Även om vi räknar ihop värdena för danska, norska, finska och isländska författare, utgör de bara 6,3% av alla “mentions”.

11.3 Mentions indelade efter kön

Sedan ville jag undersöka fördelningen mellan mentions av manliga och kvinnliga författare.

I tabell 11.3 redovisas det totala mentionsmaterialet indelad efter kön.

Tabell 11.3: Mentionsmaterialet indelat efter de omnämnade författarnas kön. I antal: I procenter: Kvinnliga författare 34 19% Manliga författare 143 81%

Total 177 100%

Vi kan igen fastställa att männen utgör det övervägande flertalet. Av alla omnämnade författare är mer än 80% manliga.

Sedan ville jag undersöka om kvinnliga författare jämförs oftare med kvinnor och mannliga författare oftare med män. För detta indelade jag de “mentions” efter kön, en gång för recensionerna av kvinnliga författare och en gång för recensionerna av manliga författare. Resultaterna redovisas i tabell 11.4 och tabell 11.5.

Tabell 11.4: Mentions i recensionerna av kvinnliga författare indelade efter kön. I antal: I procenter: Manliga författare 25 64% Kvinnliga författare 14 36%

Total 39 100%

50

Tabell 11.5: Mentions i recensionerna av manliga författare indelade efter kön. I antal: I procenter: Manliga författare 118 86% Kvinnliga författare 20 14%

Total 138 100%

På grund av dessa resultater kan vi sluta att de allra flesta “mentions” är till manliga författare. Men kvinnliga författare jämförs ungefär 20% oftare med andra kvinnliga författare än manliga författare. Det finns alltså en större benägenhet att jämföra kvinnliga författare med kvinnor, än som är fallet för mannliga författare.

51 12. Recensionernas utformning

I det här kapitlet undersöker jag hur recensionerna är uppbyggda. Varje recension har koderats med hjälp av 5 textkategorier. Resultaterna av denna kodering återges i tabell A3.

I tabell 12.1 redovisas medelvärdena för varje år och medelvärdena för hela recensionsmaterialet.

Tabell 12.1: Textkategoriernas medelvärden per år och för det hela recensionsmaterialet. längd recenserad text andra texter övrigt referat citat värdering År 1989 1148 54 0 18 0 27 1990 1057 29 8 8 21 33 1991 1108 27 7 7 12 46 1992 609 39 8 13 9 31 1993 919 36 1 12 4 47 1994 760 32 3 14 12 40 1995 906 40 4 12 6 38 1996 1036 9 17 4 13 57 1997 600 49 3 19 7 21 1998 757 52 2 12 10 24 1999 890 37 3 14 10 37 2000 549 31 10 18 2 39 2001 619 18 2 14 2 64 2002 648 38 0 19 7 36 2003 973 32 6 13 13 35 2004 714 14 1 14 1 70 2005 621 26 3 16 14 41 2006 357 42 3 18 0 38 2007 488 45 1 14 7 32

Total 777 34 5 14 8 40

Resten av det här kapitlet ägnas åt en diskussion av resultaterna och några iakttagelser som jag har gjort.

För det första kan vi fastställa att genomsnittligt ungefär en tredjedel av en recension ägnas åt en parafras av den recenserade bokens innehål. I många fall ligger detta värde även mycket högre. Det bekräftar på sätt och vis Tomas Forsers iakttagelse att under 1980- och 1990-talen kritiken blir mer och mer

52 parafraserande. 151 Att det skulle vara en utveckling till mer och mer parafraserande kan dock inte konkluderas ur mitt recensionsmaterial. Det högsta värdet för textkategorin “referat” återfinns i 1989 och detta värde överträffas inte i resten av materialet. En möjlig förklaring är att det av mig undersökta recensionsmaterialet redan faller fullständigt i tabloidiseringsperioden, som präglas av en mycket parafraserande kritik. Däremot kan vi med bestämdhet säga att mitt värde för kategorin “referat” ligger mycket högre än värdet för den av Rolf Yrlid undersökta perioden (från 1912 till och med 1964): jämför min 34% med Yrlids 16%. 152

Mycket beror naturligtvis på den sorts bok som recenseras. För 1989 undersöktes recensionerna av Cecilia Lindqvists Tecknens rike , som är en blanding mellan fiktion och en populärvetenskaplig bok. En sådan bok kräver inte tolkning i samma utsträckning som en “riktig” roman och det kanske förklarar den här bokens höga värde för “referat” (54%).

Detta är också en förklaring på några av den här textkategorins lägre värden. För 1996 ser vi att genomsnittligt bara 9% av en recensions ägnas åt en parafras av den recenserade texten. Detta beror förstås på det faktum att det handlar om en diktsamling, nämligen Tomas Tranströmers Sorgegondolen , och poetiska texter är inte texter som brukar parafraseras. Också för 2004 har vi ett relativt lågt värde för referatkategorin. För detta år undersöktes recensioner av Bengt Ohlssons Gregorius , en bearbetning av Hjalmar Söderbergs Doktor Glas . Handlingarna är, trots de olika berättarperspektiven, mer eller mindre identiska i både böckerna, och det verkar som om kritikerna försummer att återberätta bokens handling, eftersom de antar att de flesta läsare är redan fötrogna med handlingen.

Trots några låga värden, kan vi ändå dra slutsatsen att parafras är en huvudbeståndsdel av recenserandet.

Textkategorin “citat” upptar genomsnittligt 5 procent av det totala textutrymmet. Det ligger under Rolf Yrlids 11 procent. 153

151 Forser, 2002, s. 75 152 Yrlid, 1973, s. 29 153 Yrlid, 1973, s. 29

53 Även här är det Tomas Tranströmers diktsamling som former ett stort undantag. Där ägnas 17 procent av recensionen åt direkta citat. Hos Rolf Yrlid ligger värdena för citat i recensioner av poesi också mycket högre än för de andra recensioner. 154 I och för sig är det normalt att i en recension om poesi större utrymme ägnas åt citat. Hur författaren formulerar något är av stor vikt för värderingen av texten, i alla fall i större grad än är fallet för andra genrer.

Den tredje textkategori, “värdering”, upptar 14 procent av den genomsnittliga recensionen. Detta är exakt samma värdet som Yrlid har. 155 Som sagt har jag räknat som värdering alla uttalanden som kan betraktas som antingen godkännande eller ogillande av kritikern. En special form av värdering är när den recenserade texten värderas i relation till den recenserade författarens tidigare texter. Ett exempel på en sådan form av värdering är följande mening: “ De sotarna! De sotarna! är i bästa mening mycket av en traditionell Ahlinroman.” (recension 13) Tidigare texter kan däremot också underminera den recenserade textens framgång hos kritikerna, som i följande mening: “Boken når trots det inte upp till Tunströms normala standard.” (recension 79) Sådana meningar har jag inte räknat till kategorin “andra texter av den recenserade författaren”, eftersom tonvikten ligger på värderingen.

Till sist ser vi att genomsnittligt 8 procent av en recension kan sägas bestå av hänvisningar till andra texter av den recenserade författeren. Det här värdet ligger också nära Yrlids värde. Hos Yrlid består ungefär 10 procent av en genosmnittlig recension av sådana hänvisningar.

En riktig utveckling i tiden kan vi inte fastställa och också här beror mycket på vilken bok det handlar om. Så kan vi fastställa ett relativt högt värde för 1990, nämligen 21 procent. Förklaringen är förstås att det handlar om en redan väletablerad författare, nämligen Lars Ahlin, som redan hade ett stort författarskap när den recenserade boken utgavs. Det betyder emellertid inte att det är fallet för varje mycket etablerad författare. Så ser vi att värdet för året därpå, för Sven Delblanc, ligger närmare genomsnittsvärdet.

154 Yrlid, 1973, s. 39 155 Yrlid, 1973, s. 29

54 2006 års 0 procent kan också förklaras med tanke på den recenserade bokens natur. För 2006 undersöks nämligen recensionerna av en debut.

Det händer sällan att en kritiker inte refererar till den recenserade författarens andra verk. Om det händer är det till stora delen när det gäller recensioner av debutanter eller unga författare. Dessa hänvisningar till den recenserade författarens tidigare produktion visar att man som kritiker måste vara mycket beläst. Mycket ofta beskriver kritikerna den recenserade texten genom att tillägga korta satser som till exempel “här som tidigare” (recension 21) eller ”som ofta hos Ekman” (recension 37). Det kan man tolka som ett sätt för kritikern att profilera sig själv som en kännare av litteratur och på det sättet försvara sin position i det litterära fältet.

Omväxlande är de största kategorierna “referat” och “övrigt”. Under läsningen har jag fastställt att kategorin “övrigt” till största delen består av “läsning”, men som ja redan nämnde har jag tyvärr inga siffror för denna kategori. Vid sidan av läsning kan kategorin “övrigt” också bestå av till exempel generaliserande uttalanden om litteratur, filosofiksa funderingar eller, och enligt Forser förekommer detta allt oftare, personliga anekdoter.156

I Yrlids undersökning består genomsnittligt 38% av en recension av läsning. Mitt genomsnittliga värde för kategorin “övrigt” är 40%. Som sagt består denna kategori till största delen av “läsning”, men inte enbart av “läsning”. Den egentliga andelen “läsning” ligger alltså under 40%. Mitt värde för “referat” ligger däremot mycket högre än Yrlids, nämligen 34% gentemot 16%. Möjligen är det så, att under den undersökta perioden kategorin “referat” har vunnit terräng på bekostnad av kategorin “läsning”. Det skulle alltså innebära en utveckling mot mera ytliga recensioner. Det skulle också ingå i tabloidiseringsprocessen. Men jag vill avstå från att dra allmänna slutsatser om detta. Det är bara några indikationer som har bevekat mig till att göra denna mer eller mindre ogrundade spekulationen och detta former möjligen en intressant utgångspunkt för en senare undersökning.

156 Forser, 2002, s. 136

55 Summerande kan det sägas att, fastän värdena kan skilja sig ibland starkt från år till år och materialet är långt från uttömmande, medelvärdena för det hela recensionsmaterialet ger en viss uppfattning om hur en recension under den undersökta perioden kan se ut.

56 13. Värdekriterierna

I det här kapitlet redogör jag för undersökningen av de värdekriterier som används i det undersökta recensionsmaterialet.

I tabell A4 återges för varje recension de använda värdekriterierna. Sammanlagt räknade jag 548 olika värdekriterier. För de 150 recensionerna innebär det att genomsnittligt 3,7 värdekriterier användes per recension. Det ligger under Yrlids genomsnittsvärde av 4,8 värdekategorier per recension. 157

I tabell 13.1 återges frekvensvärdena av alla värdekategorier för det kompletta recensionsmaterialet.

Tabell 13.1: Antalet recensioner som innehåller en viss värdekategori.

1 Opreciserad egenskap 111 2 Verkningsfullhet 72 3 Originalitet 69 4 Genomarbetad 56 5 Sammansatthet 50 6 Verklighetstrohet 49 7 Personsskildring 37 8 Moralisk kvalitet 28 9 Klarhet 22 10 Humor 21 11 Fantasifullhet 15 12 Sensibilitet 13 13 Intelligens 5

Total 548

I 111 av de 150 recensioner som jag har undersökt förekom en opreciserad värdering. Det betyder värderingar som till exempel “oklanderlig” (recension 38) och “stor” (recension 63). Det innebär alltså uttalanden där kritikern säger om han uppskattar boken eller inte, utan att ge en argument för detta.

En stor del av sådana opreciserade värderingar görs i relation till annan litteratur. En bok är sällan bra eller dålig i och för sig, men mycket ofta genom att placera boken i förhållande till litteraturen i sin helhet. Ibland görs sådana värderingar i termer av en tävling, liksom följande mening i recension 48: “Det

157 Yrlid, 1973, s. 61

57 är stora ord, men det finns, vill jag påstå, inte någon svensk författare som kan mäta sig med Ranelid i denna stund.”

Den andra mest förekommande värdekategori är “verkningsfullhet”. Det kan också ses som en opreciserad värdering, men i termer av den känslomässiga effekten boken har på kritikern. Exempel på denna kategori är “gripande” och “fascinerande”.

Dessa värderingar är ofta mycket nära det patetiska, liksom i recension 131 där kritikern säger att hon känner sig “svimfärdig”.

Den tredje mest uppskattade egenskapen hos de svenska kritikerna är originalitet. Det kan innebära att texten värderas eftersom den är förnyande eller ovanlig, men för de flesta fall i mitt recensionsmaterial innebär det att kritikern uppskattar boken eller författaren, eftersom den har en egen, typisk stil som skiljer den från andra böcker och författare. Ett speciellt yttrande av denna typ av värdering ser vi i adjektiviseringen av författarens namn. En författarens särmärken beskrivs i sådana fall som till exempel “ahlinsk” eller “det tranströmerska språket”.

Kategorin “genomarbetad” innehåller värderingar som priser boken för att den är “skickligt genomförd” eller “färdig”.

Som hörande till kategorin “sammansatthet” har jag räknat böcker som värderas eftersom de är komplexa, rika och svårtolkade.

Det är en egenskap som många kritiker tycker är en absolut krav på bra litteratur, eller som en kritiker säger:

Förstår vi allting på en gång när vi läser en text finns det ju faktiskt ingen anledning för oss att läsa den - den ger oss ju ingen ny information. (recension 13)

Kritikerna föredrar att författerna överlämnar tankearbetet till dem. En återkommande kritik i recensionerna av Per Olov Enquists Livläkarens besök var på grund av detta att Enquist förklarade allting för mycket och en kritiker gjorde invändningar mot Björn Ranelids Synden , eftersom han tyckte “det är litet för lätt” (recension 41).

58 Kategorin “verklighetstrohet” innehåller värderingar som priser boken för att den är realistisk och psykologiskt trovärdig. Också när kritikern värderar boken eftersom det som beskrivs i boken är igenkännlig.

“Personsskildring” innebär att kritikerna tar intryck av bokens personer eller berättarperspektiv.

En recension innehåller värdekriteriet “moralisk kvalitet” när kritikern tycker at texten är “moralisk tillfredsställande” 158 eller otillfredsställande. Också när kritikern ger uttryck för sin uppskattning att boken behandlar moraliska och ideologiska frågor.

När texten betraktas som enkel, tät, och så vidare, har jag räknat det till värdekategorin “klarhet”.

När en text uppskattas för att den är “rolig” eller “humorisk”, har jag registrerat det som ett “humor” kriterium.

“Fantasifullhet” har registrerats när recensenten uppskattar textens “fantasi”.

Värderingar som har räknats till “sensibilitet” är när texten prisas för sin “värme” eller sitt “medlidande”. Denna kategori skiljer sig från kategorin “verkningsfullhet”, i att verkningsfullhet innehåller värderingar uttryckt i form av en känslomässig effekt på läsaren, medan det i denna kategori betyder att “texten framhålls som präglad av känsla”. 159

Till sist har jag räknat värderingen som “intelligens” när recensenten uppskattar texten för sin förstånd och skarpsinne.

Under den här undersökta perioden kan vi alltså säga att en text värderas av de svenska dagskritikerna när den har en känslomässig effekt på läsaren, när den är originell och har sin egen stil, när den tyder på författarens mognad och skicklighet, när den är komplicerad och kräver en ansträngning av läsarna, och till sist när den ger en verklighetstrogen bild av världen och psykologin.

158 Yrlid, 1973, s. 103 159 Yrlid, 1973, s. 102

59 14. Några tankar om de undersökta recensionerna

Detta sista kapitlet ägnas åt en redogörelse av några iakttagelser som jag har gjort under läsningen av recensionsmaterialet som inte direkt passar in i en av de föregående analytiska kapitlen. För det första säger jag någonting om rivaliteten som finns mellan journalistiska kritiker och akademiska kritiker. För det andra berättar jag om ett typiskt särdrag av tabloidiseringsprocessen: de personliga anekdoter som kritikerna ofta infogar i recensionerna. För det tredje visar jag att distinktionen mellan hög litteratur och låg litteratur fortfarande existererar i den svenska dagskritiken.

14.1 Rivalitet mellan de journalistiska och akademiska kritikerna

I kapitel 3 berättade jag om rivaliteten som finns mellan akademiska och journalistiska kritiker. Denna rivalitet kommer ibland upp till ytan i mitt recensionsmaterial.

I vissa recensioner pekar kritikerna på några element i den recenserade texten, men utan att gå djupare in på dessa element. Till exempel i recension 12 skriver kritikern: “boken är fylld med allusioner, ett fynd för litteraturvetare” och i recension 118 skrivs: “det är mest av akademiskt intresse”. Det skulle kunna tolkas så att de journalistiska kritikerna ser sin verksamhet som viktigare än akademikernas verksamhet. En kritiker kan också inte låta bli att nämna att han ägnar uppmärksamhet åt en viktig egenskap av den recenserade författeren “som avhandlingsförfattarna sällan uppmärksammar” (recension 9). Regelrätta förolämpningar finns också i recensionerna. Så kallar kritikern i recension 9 de akademiska kritikerna “de litteraturvetsnkapliga spårhundarna” och liknar recensenten i recension 18 dem vid “damtidningsläsare”.

14.2 Personliga anekdoter

Ett av kännetecknen av tabloidiseringen är ett större orientering mot det personliga. I fallet av kritikerna yttrar det sig ofta i att de infogar personliga anekdoter i sina recensioner. I mitt recensionsmaterial påträffade jag

60 regelbunden sådana personliga uppgifter. Till exempel recension 42, som inleds på följande sätt:

Det är söndagsmorgon. Björn Ranelids nya roman är slutläst, domkyrkoklockorna ljuder över staden och jag tar mig ner från fiktionens himmelska höjder till frukostplättarna.

Ett annat exempel är recension 96:

För mig som gammal norrbottning och med släkten i den tornedalska myllan känns det fantastiskt att få en bok som Mikael Niemis debutroman Populärmusik från Vittula i min hand.

Ett tredje exempel finns till sist i recension 27: “Och jag minns min egen barndoms pensionatsvistelser... min egen morfar...”

Till detta kan också kopplas metakritiska uppgifter, som till exempel i recension 40:

Ett tag tänkte jag strö in ett stort antal sådana naturcitat i recensionen, bara låta dem dyka upp i den löpande texten då och då. De skulle få stå där och skimra. Men så gör man ju inte.

Eller som i recension 99, där kritikern inte säger att den recenserade texten är omistlig, stor och ett stort genombrott, utan att det handlar om

en roman som lockar fram kritiska klyschor som "omistlig", "stor" och "sensationellt genombrott".

14.3 Hög/låg distinktionen

Ett annat kännetecken på tabloidiseringen är att “nöjet” blir jämställt med “kultur”. Trots att det undersökta recensionsmaterialet präglas i mycket av denna tabloidisering, finns distinktionen mellan “hög” och “låg” litteratur mer eller mindre kvar i den svenska dagskritiken. Kritikerna försvarar förstås den höga litteraturen, medan de visar en motvilja mot den låga eller den så kallade populära litteraturen. Framför allt deckare bekritiseras ofta, liksom i recension 132:

Prima deckarstoff är det, så tack och lov att Monika Fagerholm inte har gjort något så trivialt som att skriva en deckare av det!

61 Eller som i recension 107 “Så strunta i de där svenska slaskdeckarna ni hade tänkt läsa och välj Vallgren i stället”.

62 15. Slutsats

Detta avslutanda kapital ägnas åt en kortfattad redogörelse av de viktigaste resultat som denna undersökning har lett till.

För det första har jag kunnat konstatera att tabloidiseringsprocessen, som definierad av Tomas Forser, var tydligt synlig i mitt recensionsmaterial. Den almänna tendensen är att recensionerna blir allt kortare. En allt större andel av recensionerna ägnas åt att parafrasera den recenserade textens innehåll. En tredje effekt som tabloidiseringen har på recensionerna är att kritikerna regelbunden infogar uppgifter om sig själva och recensionerna blir personligare.

För det andra har min undersökning visat att den svenska dagskritiken är ett mansdominerat yrke.

En tredje påfallande resultat är att den svenska litteraturen åtnjuter det högsta anseendet inom det svenska litterära fältet. Ingen annan litteratur kommer nära den svenska litteraturen i detta avseende.

Till slut har jag kunnat konstatera vilka egenskaper och kvaliteter uppskattas mest av de svenska kritikerna när de värderar litteratur. Enligt mina resultat värderas en bok när den har en känslomässig effekt på läsaren, när den är innovativ och när författaren har en egen, typisk stil, när den är genomarbetad, när den kräver en betydlig ansträgning och är komplicerad, och slutligen, när de skildrade handlingarna, personerna och erfarenheterna är trovärdiga och igenkännliga.

63 Tabellappendix

Tabell A1: Antal ord per recension Antal År Nummer Tidning Kritiker ord 1989 1 Aftonbladet Claes Wahlin 498 2 Dagens Nyheter Sven Öhman 1147 3 Expressen Björn Nilsson 1331 4 Göteborgs-Posten Jonas Gavel 926 5 Svenska Dagbladet Göran Malmqvist 964 6 Sydsvenska Dagbladet Magnus Nordenhake 866 7 Upsala Nya Tidning Olov Bertil Anderson 2539 8 Östgöta Correspondenten Helen Sigeland 915 1990 9 Aftonbladet Lennart Bromander 990 10 Dagens Nyheter Carina Waern 959 11 Expressen Nils Schwartz 985 12 Göteborgs-Posten Bernt Eklundh 772 13 Svenska Dagbladet Magnus Brohult 1535 14 Sydsvenska Dagbladet Peter Luthersson 1133 15 Upsala Nya Tidning Carl Axel Westholm 1151 16 Östgöta Correspondenten Stefan Skogelin 932 1991 17 Aftonbladet Lennart Bromander 828 18 Dagens Nyheter Lars-Olof Franzén 908 19 Expressen Lisbeth Larsson 736 20 Göteborgs-Posten Per Arne Tjäder 1199 21 Svenska Dagbladet Caj Lundgren 1362 22 Sydsvenska Dagbladet Peter Luthersson 1384 23 Upsala Nya Tidning Ulf Wittrock 1634 24 Östgöta Correspondenten Gun Zanton-Ericsson 813 1992 25 Aftonbladet Mario Grut 512 26 Dagens Nyheter Carina Waern 506 27 Expressen Per Wirtén 556 28 Göteborgs-Posten Marie Peterson 943 29 Svenska Dagbladet Caj Lundgren 733 30 Sydsvenska Dagbladet Ulrika Kärnborg 327 31 Upsala Nya Tidning Carl Axel Westholm 702 32 Östgöta Correspondenten Lars Lövgren 596 Pia Bergström- 1993 33 Aftonbladet 486 Edwards 34 Dagens Nyheter Birgit Munkhammer 948 35 Expressen Björn Nilsson 1292 36 Göteborgs-Posten Per Arne Tjäder 1240 37 Svenska Dagbladet Anna Williams 760 38 Sydsvenska Dagbladet Immi Lundin 614 39 Upsala Nya Tidning Carl Axel Westholm 1147 40 Östgöta Correspondenten Dan Sjögren 865 1994 41 Aftonbladet Claes Wahlin 623 42 Dagens Nyheter Lisbeth Larsson 547 43 Expressen Lisbeth Larsson 547 44 Göteborgs-Posten Marie Peterson 563

64 45 Svenska Dagbladet Magnus Eriksson 862 46 Sydsvenska Dagbladet Jacques Werup 1132 47 Upsala Nya Tidning Bo-Ingvar Kollberg 958 48 Östgöta Correspondenten Per Larson 847 1995 49 Aftonbladet Lennart Bromander 561 50 Dagens Nyheter Madeleine Gustafson 745 51 Expressen Mattias Berg 565 52 Göteborgs-Posten Ingrid Elam 709 53 Svenska Dagbladet Magnus Brohult 1064 54 Sydsvenska Dagbladet Nils Gunnar Nilsson 1483 55 Upsala Nya Tidning Pär Hellström 1180 56 Östgöta Correspondenten Gun Zanton-Ericsson 937 1996 57 Aftonbladet Magnus Ringgren 962 58 Dagens Nyheter Horace Engdahl 556 59 Expressen (1) Stig Larsson 1183 60 Expressen (2) Kristina Lugn 536 61 Göteborgs-Posten Mikael Van Reis 1385 62 Svenska Dagbladet Tommy Olofsson 1271 63 Sydsvenska Dagbladet Eva Ström 1041 64 Upsala Nya Tidning Ulf Wittrock 1532 65 Östgöta Correspondenten Jesper Olsson 861 Pia Bergström- 1997 66 Aftonbladet 576 Edwards 67 Dagens Nyheter Birgit Munkhammar 718 68 Expressen Nina Lekander 631 69 Göteborgs-Posten Ulrika Milles 791 70 Svenska Dagbladet Cristina Sarrimo 765 71 Sydsvenska Dagbladet Tomas Löfström 390 72 Upsala Nya Tidning Öwe Österman 360 73 Östgöta Correspondenten Ingela Björck 566 1998 74 Aftonbladet Magnus Ringgren 622 75 Dagens Nyheter Ole Hessler 713 76 Expressen Ulrika Milles 475 77 Göteborgs-Posten Jonas Thente 786 78 Svenska Dagbladet Caj Lundgren 809 79 Sydsvenska Dagbladet Åke Leijonhufvud 1031 80 Upsala Nya Tidning Bo-Ingvar Kollberg 973 81 Östgöta Correspondenten Jan Carlsson 649 1999 82 Aftonbladet Gunder Andersson 690 83 Dagens Nyheter Ingrid Elam 814 84 Expressen Mikael van Reis 833 85 Göteborgs-Posten John Swedenmark 701 86 Svenska Dagbladet Peter Luthersson 1428 87 Sydsvenska Dagbladet Daniel Sandström 786 88 Upsala Nya Tidning Tore Winqvist 919 89 Östgöta Correspondenten Gun Zanton-Ericsson 948 2000 90 Aftonbladet Gunder Andersson 353 91 Dagens Nyheter Mikael Löfgren 497 92 Expressen Nils Schwartz 308 93 Göteborgs-Posten Jan Arnald 565 94 Svenska Dagbladet Jesper Högström 578 95 Sydsvenska Dagbladet Daniel Sandström 594 96 Upsala Nya Tidning Maria Nyström 866

65 97 Östgöta Correspondenten Jan Karlsson 633 2001 98 Aftonbladet Pelle Andersson 628 99 Dagens Nyheter Jonas Thente 590 100 Expressen Nils Schwartz 474 101 Göteborgs-Posten John Swedenmark 534 102 Svenska Dagbladet Magnus Persson 850 103 Sydsvenska Dagbladet Daniel Sandström 697 104 Upsala Nya Tidning Bo-Ingvar Kollberg 931 105 Östgöta Correspondenten Maria Tellander 248 2002 106 Aftonbladet Gunder Andersson 595 107 Dagens Nyheter Lars-Olof Franzén 619 108 Expressen Eva-Marie Liffner 641 109 Göteborgs-Posten Johan Dahlbäck 600 110 Svenska Dagbladet Rita Tornborg 677 111 Sydsvenska Dagbladet Eva Ström 675 112 Upsala Nya Tidning Catrin ormestad 742 113 Östgöta Correspondenten Jan Karlsson 631 2003 114 Aftonbladet Arne Johnsson 985 115 Dagens Nyheter Birgit Munkhammar 1319 116 Expressen Ingrid Elam 849 117 Göteborgs-Posten Ingrid P Bosseldal 904 118 Svenska Dagbladet Stefan Spjut 1111 119 Sydsvenska Dagbladet Eva Ström 981 120 Upsala Nya Tidning Tore Winqvist 775 121 Östgöta Correspondenten Henriette Zorn 857 Maria Bergom 2004 122 Aftonbladet 612 Larsson 123 Dagens Nyheter Ola Larsmo 830 124 Expressen Jesper Högström 386 125 Göteborgs-Posten Daniela Floman 648 126 Svenska Dagbladet Gun-Britt Sundström 1002 127 Sydsvenska Dagbladet Daniel Sandström 940 128 Upsala Nya Tidning Catrin Ormestad 833 129 Östgöta Correspondenten Per Olov Backman 461 2005 130 Aftonbladet Claes Wahlin 376 131 Dagens Nyheter Marie Peterson 704 132 Expressen Malte Persson 608 Alexandra Coelho 133 Göteborgs-Posten 665 Ahndoril 134 Svenska Dagbladet Heidi von Born 874 135 Sydsvenska Dagbladet Oline Stig 605 136 Upsala Nya Tidning Bo-Ingvar Kollberg 714 137 Östgöta Correspondenten Maria Tellander 422 2006 138 Aftonbladet Lennart Bromander 215 139 Dagens Nyheter Jonas Thente 237 140 Göteborgs-Posten Per Planhammar 401 141 Svenska Dagbladet Erik Löfvendahl 655 142 Sydsvenska Dagbladet Cristine Sarrimo 332 143 Östgöta Correspondenten Ola Klippvik 304 2007 144 Aftonbladet Magnus Ringgren 362 145 Dagens Nyheter Aris Fioretos 826 146 Expressen Per Svensson 393 147 Göteborgs-Posten Mikael van Reis 315

66 148 Svenska Dagbladet Stefan Spjut 729 149 Sydsvenska Dagbladet Matilda Roos 446 150 Upsala Nya Tidning Tore Winqvist 345

67

Tabell A2: Mentions Antal Författare mentions Gunnar Ekelöf 5 Ivar Lo-Johansson 5 August Strindberg 5 Umberto Eco 4 Jonas Gardell 4 Selma Lagerlöf 4 Lars Ahlin 3 Fjodor Dostojevksij 3 Mikael Niemi 3 William Shakespeare 3 Gun-Britt Sundström 3 Göran Tunström 3 Hjalmar Bergman 2 Michail Bulgakov 2 Sven Delblanc 2 Johan Wolfgang von Goethe 2 Beate Grimsrud 2 E T A Hoffmann 2 Gustaf Hellström 2 Kjell Johansson 2 Eyvind Johnson 2 James Joyce 2 Stephen King 2 Sara Lidman 2 Henning Mankell 2 Gabriel Garcia Marquez 2 Ezra Pound 2 Marcel Proust 2 Rainer Maria Rilke 2 Tony Samuelsson 2 Hjalmar Söderberg 2 Birgitta Trotzig 2 Inger Alfvén 1 Dante Alighieri 1 Rolf Almström 1 Margaret Atwood 1 Lars-Olof Bengtson 1 Christina Bergil 1 Ina Bergström 1 Elsa Beskow 1 August Blanche 1 Charlotte Brontë 1 Albert Camus 1 Claes Carlsson 1 Miguel Cervantes 1 Stig Claesson 1 Roddy Doyle 1 Alexandre Dumas 1

68 Ralf Edström 1 T.S. Eliot 1 Bret Easton Ellis 1 Per Olov Enquist 1 David Ericsson 1 Kjell Eriksson 1 Ronny Eriksson 1 Torbjörn Flygt 1 Sofia French 1 Katarina Frostenson 1 Graham Greene 1 Bröderna Grimm 1 Einar Már Gudmundsson 1 Hjalmar Gullberg 1 Hans Gunnarsson 1 Lars Gustafsson 1 Lars Gyllensten 1 Gunnar D Hansson 1 Jarl Hemmer 1 Homeros 1 Peter Høeg 1 Verner von Heidenstam 1 Victor Hugo 1 Lars Jakobson 1 P D James 1 Elfriede Jelinek 1 Elsie Johansson 1 Rolf Johansson 1 Einar Kárason 1 Rudyard Kipling 1 Zbigniew Kuklarz 1 Olof Lagercrantz 1 Pär Lagerkvist 1 Astrid Lindgren 1 Carl von Linné 1 Artur Lundkvist 1 Stéphane Mallarmé 1 Thomas Mann 1 Moa Martinson 1 Jan Myrdal 1 Joyce Carol Oates 1 Arto Paasilinna 1 Francesco Petrarca 1 Bengt Pohjanen 1 Thomas Pynchon 1 François Rabelais 1 Björn Ranelid 1 Jean Rhys 1 Pär Rådström 1 Raymond Roussel 1 Birger Sjöberg 1 Egil Skallagrimsson 1

69 Snorre Sturlason 1 Stendhal 1 Erik Johan Stagnelius 1 Jan Stenmark 1 Lawrence Sterne 1 Georg Stiernhielm 1 Kjell Sundvall 1 Patrick Süskind 1 Edith Södergran 1 Evert Taube 1 Nikanor Teratologen 1 Kirsten Thorup 1 Anton Tjechov 1 Michel Tournier 1 Tomas Tranströmer 1 Astrid Trotzig 1 Sigrid Undset 1 Jules Verne 1 Voltaire 1 Herbjørg Wassmo 1 Fay Weldon 1 Elin Wägner 1 Lasse Åberg 1 Klas Östergren 1

70

Tabell A3: Recensionernas längd och den procentuella andelen för de undersökta textkategorierna. längd recenserad text andra texter övrigt referat citat värdering År Nr. Tidning 1989 1 Aftonbladet 498 42 0 58 0 0 2 Dagens Nyheter 1147 47 0 32 0 21 3 Expressen 1331 35 0 4 0 61 4 Göteborgs-Posten 926 32 0 2 0 66 5 Svenska Dagbladet 964 64 0 24 0 12 6 Sydsvenska Dagbladet 866 34 0 9 0 57 7 Upsala Nya Tidning 2539 91 0 9 0 0 Östgöta 8 915 91 0 9 0 0 Correspondenten 1990 9 Aftonbladet 990 15 0 11 19 54 10 Dagens Nyheter 959 29 0 15 47 10 11 Expressen 985 3 8 5 11 74 12 Göteborgs-Posten 772 22 18 0 19 42 13 Svenska Dagbladet 1535 36 4 6 28 26 14 Sydsvenska Dagbladet 1133 31 20 5 20 24 15 Upsala Nya Tidning 1151 52 11 13 4 19 Östgöta 16 932 48 6 10 22 13 Correspondenten 1991 17 Aftonbladet 828 26 0 7 23 44 18 Dagens Nyheter 908 17 6 19 3 56 19 Expressen 736 40 7 9 4 41 20 Göteborgs-Posten 1199 12 0 8 11 69 21 Svenska Dagbladet 1362 44 3 3 12 38 22 Sydsvenska Dagbladet 1384 38 21 5 0 36 23 Upsala Nya Tidning 1634 21 21 4 19 35 Östgöta 24 813 21 1 4 26 48 Correspondenten 1992 25 Aftonbladet 512 35 7 18 16 25 26 Dagens Nyheter 506 13 0 13 4 70 27 Expressen 556 56 2 10 4 28 28 Göteborgs-Posten 943 29 11 12 21 27 29 Svenska Dagbladet 733 26 6 2 12 53 30 Sydsvenska Dagbladet 327 74 0 12 5 9 31 Upsala Nya Tidning 702 54 30 9 0 8 Östgöta 32 596 27 7 28 10 27 Correspondenten 1993 33 Aftonbladet 486 42 0 12 4 41 34 Dagens Nyheter 948 22 0 10 2 66 35 Expressen 1292 21 5 8 4 63 36 Göteborgs-Posten 1240 6 1 16 7 70 37 Svenska Dagbladet 760 63 3 13 7 15 38 Sydsvenska Dagbladet 614 6 0 18 2 75 39 Upsala Nya Tidning 1147 81 3 8 2 5 Östgöta 40 865 46 0 10 3 41 Correspondenten 1994 41 Aftonbladet 623 14 8 11 26 42 42 Dagens Nyheter 547 36 1 12 9 41 43 Expressen 547 36 1 12 9 41

71 44 Göteborgs-Posten 563 21 3 13 10 53 45 Svenska Dagbladet 862 53 4 3 28 12 46 Sydsvenska Dagbladet 1132 7 0 30 1 63 47 Upsala Nya Tidning 958 29 0 16 0 56 Östgöta 48 847 61 5 12 10 12 Correspondenten 1995 49 Aftonbladet 561 11 8 26 6 50 50 Dagens Nyheter 745 37 3 12 3 44 51 Expressen 565 35 0 19 5 41 52 Göteborgs-Posten 709 62 0 13 9 17 53 Svenska Dagbladet 1064 70 0 7 4 19 54 Sydsvenska Dagbladet 1483 47 3 10 4 37 55 Upsala Nya Tidning 1180 35 8 6 15 37 Östgöta 56 937 23 12 4 3 58 Correspondenten 1996 57 Aftonbladet 962 0 21 1 16 62 58 Dagens Nyheter 556 25 13 0 0 62 59 Expressen (1) 1183 4 10 15 6 65 60 Expressen (2) 536 0 25 3 4 68 61 Göteborgs-Posten 1385 3 8 0 6 83 62 Svenska Dagbladet 1271 15 30 2 5 48 63 Sydsvenska Dagbladet 1041 11 16 13 11 49 64 Upsala Nya Tidning 1532 3 16 0 37 43 Östgöta 65 861 19 11 7 29 34 Correspondenten 1997 66 Aftonbladet 576 50 0 31 0 19 67 Dagens Nyheter 718 38 2 12 11 37 68 Expressen 631 41 8 39 8 4 69 Göteborgs-Posten 791 39 0 21 0 40 70 Svenska Dagbladet 765 61 1 8 0 30 71 Sydsvenska Dagbladet 390 48 13 25 14 0 72 Upsala Nya Tidning 360 55 0 10 21 14 Östgöta 73 566 64 0 8 3 26 Correspondenten 1998 74 Aftonbladet 622 63 0 15 7 15 75 Dagens Nyheter 713 35 8 14 11 32 76 Expressen 475 69 3 6 0 22 77 Göteborgs-Posten 786 51 1 19 9 20 78 Svenska Dagbladet 809 67 5 4 9 16 79 Sydsvenska Dagbladet 1031 18 1 13 16 53 80 Upsala Nya Tidning 973 60 1 13 24 2 Östgöta 81 649 52 0 8 8 33 Correspondenten 1999 82 Aftonbladet 690 42 0 8 11 38 83 Dagens Nyheter 814 15 0 2 30 53 84 Expressen 833 37 0 20 8 35 85 Göteborgs-Posten 701 46 0 12 3 39 86 Svenska Dagbladet 1428 24 11 9 8 48 87 Sydsvenska Dagbladet 786 35 0 14 14 36 88 Upsala Nya Tidning 919 34 5 23 4 34 Östgöta 89 948 60 5 20 4 12 Correspondenten 2000 90 Aftonbladet 353 18 0 20 5 56 91 Dagens Nyheter 497 15 2 18 0 65

72 92 Expressen 308 33 19 9 0 40 93 Göteborgs-Posten 565 27 19 5 2 47 94 Svenska Dagbladet 578 48 6 31 0 15 95 Sydsvenska Dagbladet 594 27 13 22 0 39 96 Upsala Nya Tidning 866 39 12 18 0 31 Östgöta 97 633 42 9 22 5 23 Correspondenten 2001 98 Aftonbladet 628 10 0 10 5 75 99 Dagens Nyheter 590 25 0 9 0 65 100 Expressen 474 0 0 0 0 100 101 Göteborgs-Posten 534 7 6 15 0 71 102 Svenska Dagbladet 850 28 3 22 2 44 103 Sydsvenska Dagbladet 697 35 5 22 0 38 104 Upsala Nya Tidning 931 6 0 13 8 73 Östgöta 105 248 33 0 23 0 44 Correspondenten 2002 106 Aftonbladet 595 40 1 19 2 38 107 Dagens Nyheter 619 47 0 16 0 37 108 Expressen 641 68 0 14 0 17 109 Göteborgs-Posten 600 25 0 27 0 48 110 Svenska Dagbladet 677 26 0 5 27 43 111 Sydsvenska Dagbladet 675 21 2 27 18 32 112 Upsala Nya Tidning 742 42 0 37 3 18 Östgöta 113 631 36 0 3 5 55 Correspondenten 2003 114 Aftonbladet 985 17 0 12 7 64 115 Dagens Nyheter 1319 34 24 7 12 24 116 Expressen 849 41 4 15 19 20 117 Göteborgs-Posten 904 30 3 14 16 37 118 Svenska Dagbladet 1111 37 7 6 6 44 119 Sydsvenska Dagbladet 981 46 4 15 4 31 120 Upsala Nya Tidning 775 4 7 23 9 57 Östgöta 121 857 46 2 12 34 6 Correspondenten 2004 122 Aftonbladet 612 32 0 9 0 58 123 Dagens Nyheter 830 6 0 14 0 80 124 Expressen 386 10 0 28 0 61 125 Göteborgs-Posten 648 0 9 15 0 77 126 Svenska Dagbladet 1002 17 0 11 4 68 127 Sydsvenska Dagbladet 940 0 1 8 1 90 128 Upsala Nya Tidning 833 21 0 28 1 50 Östgöta 129 461 25 0 0 0 75 Correspondenten 2005 130 Aftonbladet 376 11 0 7 8 75 131 Dagens Nyheter 704 39 10 10 3 38 132 Expressen 608 21 5 27 20 26 133 Göteborgs-Posten 665 39 0 6 24 30 134 Svenska Dagbladet 874 44 0 18 15 23 135 Sydsvenska Dagbladet 605 28 0 26 35 11 136 Upsala Nya Tidning 714 17 1 15 6 61 Östgöta 137 422 9 6 20 0 65 Correspondenten 2006 138 Aftonbladet 215 63 0 19 0 18 139 Dagens Nyheter 237 43 0 21 0 36

73 140 Göteborgs-Posten 401 21 0 28 0 51 141 Svenska Dagbladet 655 44 8 7 0 40 142 Sydsvenska Dagbladet 332 39 0 20 0 41 Östgöta 143 304 40 8 13 0 39 Correspondenten 2007 144 Aftonbladet 362 46 0 25 7 21 145 Dagens Nyheter 826 85 3 7 3 3 146 Expressen 393 48 0 6 0 47 147 Göteborgs-Posten 315 53 0 3 23 20 148 Svenska Dagbladet 729 44 1 13 10 31 149 Sydsvenska Dagbladet 446 12 5 33 7 43 150 Upsala Nya Tidning 345 29 0 14 0 57

74

Tabell A4: De identifierade värdekriterierna för varje recension.

VÄRDEKRITERIER: sammansatthet genomarbetad personsskildring opreciseradegenskap fantasifullhet humor moral originalitet klarhet sensibilitet intelligens verkningsfullhet verklighetstrohet

1989 1 Aftonbladet x x x x x 2 Dagens Nyheter x 3 Expressen x x x x 4 Göteborgs-Posten x 5 Svenska Dagbladet x x x x x 6 Sydsvenska Dagbladet x x x 7 Upsala Nya Tidning x 8 Östgöta Correspondenten 1990 9 Aftonbladet x x x x x 10 Dagens Nyheter x x x x 11 Expressen 12 Göteborgs-Posten 13 Svenska Dagbladet x x x 14 Sydsvenska Dagbladet x x x 15 Upsala Nya Tidning x x x x x 16 Östgöta Correspondenten x x x 1991 17 Aftonbladet x x 18 Dagens Nyheter 19 Expressen x x x x 20 Göteborgs-Posten x x x 21 Svenska Dagbladet x x x 22 Sydsvenska Dagbladet x 23 Upsala Nya Tidning x 24 Östgöta Correspondenten x x 1992 25 Aftonbladet x x x 26 Dagens Nyheter x x 27 Expressen x x x x x 28 Göteborgs-Posten x x x x 29 Svenska Dagbladet 30 Sydsvenska Dagbladet x x 31 Upsala Nya Tidning x 32 Östgöta Correspondenten x x x x x x x 1993 33 Aftonbladet x x x x 34 Dagens Nyheter x x x x 35 Expressen x x x x 36 Göteborgs-Posten x x x x x 37 Svenska Dagbladet x x x x 38 Sydsvenska Dagbladet x x x x x x 39 Upsala Nya Tidning x x x x x 40 Östgöta Correspondenten x x x x x

75 1994 41 Aftonbladet x x x 42 Dagens Nyheter x x x x x 43 Expressen x x x x x 44 Göteborgs-Posten x x x 45 Svenska Dagbladet x x x 46 Sydsvenska Dagbladet x x 47 Upsala Nya Tidning x x x x 48 Östgöta Correspondenten x x x x x x 1995 49 Aftonbladet x x x x x x x 50 Dagens Nyheter x x x 51 Expressen x x x 52 Göteborgs-Posten x x 53 Svenska Dagbladet x x x x 54 Sydsvenska Dagbladet x x x x x 55 Upsala Nya Tidning x x x x 56 Östgöta Correspondenten x x x x 1996 57 Aftonbladet x x 58 Dagens Nyheter 59 Expressen (1) x x x x 60 Expressen (2) x 61 Göteborgs-Posten x x 62 Svenska Dagbladet x x x x x 63 Sydsvenska Dagbladet x x x 64 Upsala Nya Tidning x x 65 Östgöta Correspondenten x 1997 66 Aftonbladet x x x x 67 Dagens Nyheter x x x x x x 68 Expressen x x x x x x x 69 Göteborgs-Posten x x x x 70 Svenska Dagbladet x x x x 71 Sydsvenska Dagbladet x x x x x x x 72 Upsala Nya Tidning x x x 73 Östgöta Correspondenten x x x 1998 74 Aftonbladet x x x x x x x 75 Dagens Nyheter x x x x x x 76 Expressen x x 77 Göteborgs-Posten x x x x x 78 Svenska Dagbladet x x x 79 Sydsvenska Dagbladet x x x x x x x 80 Upsala Nya Tidning x x x x x x 81 Östgöta Correspondenten x x x x x 1999 82 Aftonbladet x x x x 83 Dagens Nyheter x x x 84 Expressen x x x x x x 85 Göteborgs-Posten x x x x x 86 Svenska Dagbladet x x x x x 87 Sydsvenska Dagbladet x x x x 88 Upsala Nya Tidning x x x x x 89 Östgöta Correspondenten x x x x 2000 90 Aftonbladet x x x 91 Dagens Nyheter x x x x 92 Expressen x x

76 93 Göteborgs-Posten x 94 Svenska Dagbladet x x x x x x 95 Sydsvenska Dagbladet x x x x x 96 Upsala Nya Tidning x x x x x 97 Östgöta Correspondenten x x 2001 98 Aftonbladet x x 99 Dagens Nyheter x x 100 Expressen 101 Göteborgs-Posten 102 Svenska Dagbladet x x x x x x 103 Sydsvenska Dagbladet x x x x x 104 Upsala Nya Tidning x x x x x 105 Östgöta Correspondenten x x x x 2002 106 Aftonbladet x x x x x x x x 107 Dagens Nyheter x x x x x 108 Expressen x x x x 109 Göteborgs-Posten x x x x x 110 Svenska Dagbladet x x 111 Sydsvenska Dagbladet x x x x x 112 Upsala Nya Tidning x x x x x 113 Östgöta Correspondenten x x x x 2003 114 Aftonbladet x x x x x x 115 Dagens Nyheter x x x x 116 Expressen x x x x 117 Göteborgs-Posten x x x 118 Svenska Dagbladet x x x x 119 Sydsvenska Dagbladet x x x x 120 Upsala Nya Tidning x x x x x 121 Östgöta Correspondenten x x x x 2004 122 Aftonbladet x x x x 123 Dagens Nyheter x x x 124 Expressen 125 Göteborgs-Posten x x x x x x 126 Svenska Dagbladet x x 127 Sydsvenska Dagbladet x x 128 Upsala Nya Tidning x x x x x x 129 Östgöta Correspondenten x x x x 2005 130 Aftonbladet x x 131 Dagens Nyheter x x x 132 Expressen x x x x 133 Göteborgs-Posten x x x x x x 134 Svenska Dagbladet x x x 135 Sydsvenska Dagbladet x x x x x x 136 Upsala Nya Tidning x x x x x x 137 Östgöta Correspondenten x x x x 2006 138 Aftonbladet x x x 139 Dagens Nyheter x x x x 140 Göteborgs-Posten x x x x x 141 Svenska Dagbladet x x x 142 Sydsvenska Dagbladet x x x x 143 Östgöta Correspondenten x x 2007 144 Aftonbladet x x x x x

77 145 Dagens Nyheter x x 146 Expressen x x x 147 Göteborgs-Posten x 148 Svenska Dagbladet x x x x x x 149 Sydsvenska Dagbladet x x x 150 Upsala Nya Tidning x x x x

78 Litteraturförteckning 1. Recensionsmaterialet

1989: Cecilia Lindqvist - Tecknens Rike

1 Aftonbladet Claes Wahlin 11/08/1989 2 Dagens Nyheter Sven Öhman 12/08/1989 3 Expressen Björn Nilsson 11/08/1989 4 Göteborgs-Posten Jonas Gavel 6/09/1989 5 Svenska Dagbladet Göran Malmqvist 11/08/1989 6 Sydsvenska Dagbladet Magnus Nordenhake 14/08/1989 7 Upsala Nya Tidning Olov Bertil Anderson 7/09/1989 8 Östgöta Correspondenten Helen Sigeland 20/12/1989

1990: Lars Ahlin - De sotarna! De sotarna!

9 Aftonbladet Lennart Bromander 28/09/1990 10 Dagens Nyheter Carina Waern 28/09/1990 11 Expressen Nils Schwartz 28/09/1990 12 Göteborgs-Posten Bernt Eklundh 28/09/1990 13 Svenska Dagbladet Magnus Brohult 28/09/1990 14 Sydsvenska Dagbladet Peter Luthersson 28/09/1990 15 Upsala Nya Tidning Carl Axel Westholm 1/11/1990 16 Östgöta Correspondenten Stefan Skogelin 28/09/1990

1991: Sven Delblanc - Livets ax

17 Aftonbladet Lennart Bromander 16/08/1991 18 Dagens Nyheter Lars-Olof Franzén 16/08/1991 19 Expressen Lisbeth Larsson 16/08/1991 20 Göteborgs-Posten Per Arne Tjäder 16/08/1991 21 Svenska Dagbladet Caj Lundgren 16/08/1991 22 Sydsvenska Dagbladet Peter Luthersson 16/08/1991 23 Upsala Nya Tidning Ulf Wittrock 16/08/1991 24 Östgöta Correspondenten Gun Zanton-Ericsson 16/08/1991

1992: Niklas Rådström - Medan tiden tänker på annat

25 Aftonbladet Mario Grut 2/09/1992 26 Dagens Nyheter Carina Waern 7/09/1992 27 Expressen Per Wirtén 16/11/1992 28 Göteborgs-Posten Marie Peterson 2/09/1992 29 Svenska Dagbladet Caj Lundgren 2/09/1992 30 Sydsvenska Dagbladet Ulrika Kärnborg 8/09/1992 31 Upsala Nya Tidning Carl Axel Westholm 15/11/1992 32 Östgöta Correspondenten Lars Lövgren 2/09/1992

1993: Kerstin Ekman - Händelser vid vatten

33 Aftonbladet Pia Bergström-Edwards 20/08/1993 34 Dagens Nyheter Birgit Munkhammer 20/08/1993 35 Expressen Björn Nilsson 20/08/1993 36 Göteborgs-Posten Per Arne Tjäder 20/08/1993

79 37 Svenska Dagbladet Anna Williams 20/08/1993 38 Sydsvenska Dagbladet Immi Lundin 20/08/1993 39 Upsala Nya Tidning Carl Axel Westholm 9/09/1993 40 Östgöta Correspondenten Dan Sjögren 20/08/1993

1994: Björn Ranelid – Synden

41 Aftonbladet Claes Wahlin 18/10/1994 42 Dagens Nyheter Lisbeth Larsson 18/10/1994 43 Expressen Lisbeth Larsson 18/10/1994 44 Göteborgs-Posten Marie Peterson 18/10/1994 45 Svenska Dagbladet Magnus Eriksson 18/10/1994 46 Sydsvenska Dagbladet Jacques Werup 18/10/1994 47 Upsala Nya Tidning Bo-Ingvar Kollberg 22/12/1994 48 Östgöta Correspondenten Per Larson 18/10/1994

1995: Torgny Lindgren – Hummelhonung

49 Aftonbladet Lennart Bromander 24/07/1995 50 Dagens Nyheter Madeleine Gustafson 24/07/1995 51 Expressen Mattias Berg 24/07/1995 52 Göteborgs-Posten Ingrid Elam 24/07/1995 53 Svenska Dagbladet Magnus Brohult 24/07/1995 54 Sydsvenska Dagbladet Nils Gunnar Nilsson 24/07/1995 55 Upsala Nya Tidning Pär Hellström 23/08/1995 56 Östgöta Correspondenten Gun Zanton-Ericsson 24/07/1995

1996: Tomas Tranströmer – Sorgegondolen

57 Aftonbladet Magnus Ringgren 22/03/1996 58 Dagens Nyheter Horace Engdahl 22/03/1996 59 Expressen (1) Stig Larsson 22/03/1996 60 Expressen (2) Kristina Lugn 22/03/1996 61 Göteborgs-Posten Mikael Van Reis 22/03/1996 62 Svenska Dagbladet Tommy Olofsson 22/03/1996 63 Sydsvenska Dagbladet Eva Ström 22/03/1996 64 Upsala Nya Tidning Ulf Wittrock 22/03/1996 65 Östgöta Correspondenten Jesper Olsson 22/03/1996

1997: Majgull Axelsson – Aprilhäxan

66 Aftonbladet Pia Bergström-Edwards 15/10/1997 67 Dagens Nyheter Birgit Munkhammar 15/10/1997 68 Expressen Nina Lekander 15/10/1997 69 Göteborgs-Posten Ulrika Milles 24/11/1997 70 Svenska Dagbladet Cristina Sarrimo 24/10/1997 71 Sydsvenska Dagbladet Tomas Löfström 28/10/1997 72 Upsala Nya Tidning Öwe Österman 25/10/1997 73 Östgöta Correspondenten Ingela Björck 30/10/1997

1998: Göran Tunström - Berömda män som varit i Sunne

74 Aftonbladet Magnus Ringgren 16/10/1998 75 Dagens Nyheter Ole Hessler 16/10/1998 76 Expressen Ulrika Milles 15/10/1998 77 Göteborgs-Posten Jonas Thente 16/10/1998

80 78 Svenska Dagbladet Caj Lundgren 16/10/1998 79 Sydsvenska Dagbladet Åke Leijonhufvud 16/10/1998 80 Upsala Nya Tidning Bo-Ingvar Kollberg 16/10/1998 81 Östgöta Correspondenten Jan Carlsson 16/10/1998

1999: Per Olov Enquist - Livläkarens besök

82 Aftonbladet Gunder Andersson 20/09/1999 83 Dagens Nyheter Ingrid Elam 20/09/1999 84 Expressen Mikael van Reis 20/09/1999 85 Göteborgs-Posten John Swedenmark 20/09/1999 86 Svenska Dagbladet Peter Luthersson 20/09/1999 87 Sydsvenska Dagbladet Daniel Sandström 20/09/1999 88 Upsala Nya Tidning Tore Winqvist 18/10/1999 89 Östgöta Correspondenten Gun Zanton-Ericsson 20/09/1999

2000: Mikael Niemi - Populärmusik från Vittula

90 Aftonbladet Gunder Andersson 4/09/2000 91 Dagens Nyheter Mikael Löfgren 5/09/2000 92 Expressen Nils Schwartz 4/09/2000 93 Göteborgs-Posten Jan Arnald 4/09/2000 94 Svenska Dagbladet Jesper Högström 4/09/2000 95 Sydsvenska Dagbladet Daniel Sandström 4/09/2000 96 Upsala Nya Tidning Maria Nyström 22/11/2000 97 Östgöta Correspondenten Jan Karlsson 14/09/2000

2001: Torbjörn Flygt – Underdog

98 Aftonbladet Pelle Andersson 21/08/2001 99 Dagens Nyheter Jonas Thente 20/08/2001 100 Expressen Nils Schwartz 20/08/2001 101 Göteborgs-Posten John Swedenmark 20/08/2001 102 Svenska Dagbladet Magnus Persson 20/08/2001 103 Sydsvenska Dagbladet Daniel Sandström 20/08/2001 104 Upsala Nya Tidning Bo-Ingvar Kollberg 20/08/2001 105 Östgöta Correspondenten Maria Tellander 23/08/2001

2002: Carl-Johan Vallgren - Den vidunderliga kärlekens historia

106 Aftonbladet Gunder Andersson 29/06/2002 107 Dagens Nyheter Lars-Olof Franzén 28/06/2002 108 Expressen Eva-Marie Liffner 28/06/2002 109 Göteborgs-Posten Johan Dahlbäck 28/06/2002 110 Svenska Dagbladet Rita Tornborg 28/06/2002 111 Sydsvenska Dagbladet Eva Ström 28/06/2002 112 Upsala Nya Tidning Catrin Ormestad 28/06/2002 113 Östgöta Correspondenten Jan Karlsson 28/06/2002

2003: Kerstin Ekman – Skraplotter

114 Aftonbladet Arne Johnsson 4/10/2003 115 Dagens Nyheter Birgit Munkhammar 4/10/2003 116 Expressen Ingrid Elam 1/10/2003 117 Göteborgs-Posten Ingrid P Bosseldal 5/10/2003 118 Svenska Dagbladet Stefan Spjut 3/10/2003

81 119 Sydsvenska Dagbladet Eva Ström 4/10/2003 120 Upsala Nya Tidning Tore Winqvist 3/10/2003 121 Östgöta Correspondenten Henriette Zorn 4/10/2003

2004: Bengt Ohlsson – Gregorius

122 Aftonbladet Maria Bergom Larsson 22/10/2004 123 Dagens Nyheter Ola Larsmo 22/10/2004 124 Expressen Jesper Högström 22/10/2004 125 Göteborgs-Posten Daniela Floman 22/10/2004 126 Svenska Dagbladet Gun-Britt Sundström 22/10/2004 127 Sydsvenska Dagbladet Daniel Sandström 22/10/2004 128 Upsala Nya Tidning Catrin Ormestad 22/10/2004 129 Östgöta Correspondenten Per Olov Backman 11/11/2004

2005: Monika Fagerholm - Den amerikanska flickan

130 Aftonbladet Claes Wahlin 5/02/2005 131 Dagens Nyheter Marie Peterson 20/12/2004 132 Expressen Malte Persson 4/02/2005 133 Göteborgs-Posten Alexandra Coelho Ahndoril 4/02/2005 134 Svenska Dagbladet Heidi von Born 4/02/2005 135 Sydsvenska Dagbladet Oline Stig 4/02/2005 136 Upsala Nya Tidning Bo-Ingvar Kollberg 10/02/2005 137 Östgöta Correspondenten Maria Tellander 18/02/2005

2006: Susanna Alakoski – Svinalängorna

138 Aftonbladet Lennart Bromander 28/03/2006 139 Dagens Nyheter Jonas Thente 28/03/2006 140 Göteborgs-Posten Per Planhammar 31/03/2006 141 Svenska Dagbladet Erik Löfvendahl 24/03/2006 142 Sydsvenska Dagbladet Cristine Sarrimo 10/04/2006 143 Östgöta Correspondenten Ola Klippvik 28/03/2006

2007: Carl-Henning Wijkmark - Stundande Natten

144 Aftonbladet Magnus Ringgren 10/09/2007 145 Dagens Nyheter Aris Fioretos 8/09/2007 146 Expressen Per Svensson 10/09/2007 147 Göteborgs-Posten Mikael van Reis 10/09/2007 148 Svenska Dagbladet Stefan Spjut 10/09/2007 149 Sydsvenska Dagbladet Matilda Roos 9/09/2007 150 Upsala Nya Tidning Tore Winqvist 10/09/2007

82 2. Sekundär litteratur

BOURDIEU, Pierre, “The Field of Cultural Production, or: The Economic World Reversed”, i Poetics , 12, 1983, s. 311-356.

BOURDIEU, Pierre, Distinction: A Social critique of the Judgement of Taste , Cambridge, 1984.

BOURDIEU, Pierre, “Produktionen av tro. Bidrag till en teori om de symboliska tillgångarnas ekonomi.”, i Bourdieu, Kultursociologiska texter , red: Donald Broady och Mikael Palme, Stockholm, 1993, s. 153- 243.

BROADY, Donald, Sociologi och epistemologi. Om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin . Stockholm, 1990.

BROADY, Donald, “Inledning: en verktygslåda för studier av fält”, i Kulturens fält, red: Donald Broady, Göteborg, 1998, s. 11-21.

BROADY, Donald & PALME, Mikael, “Inträdet. Om litteraturkritik som intellektuellt fält”, i Kulturens fält, red: Donald Broady, Göteborg, 1998, s.173-215.

FORSER, Tomas, Kritik av kritiken. 1900-talets svenska litteraturkritik , Göteborg, 2002.

GEBERT, Franka, “Det moderna genombrottet. Bakgrundsinformation om tiden och litteraturens ställning” < http://www.ostgotateatern.se/img/2007/10/2/18256.pdf > (15/05/2008)

HADENIUS, Stig & WEIBULL, Lennart, “The Swedish Newspaper System in the Late 1990s. Tradition and Transition”, i Nordicom Review , 1999:1, s. 129-152.

HOHENDAHL, Peter Uwe, The Institution of Criticism , Ithaca, 1982.

JANSSEN, Susanne, “Reviewing as social practice: Institutional constraints on critics' attention for contemporary fiction”, i Poetics, 24, 1997, s. 275-297.

JANSSON, Mats, Kritisk Tidsspegel. Studier i 1940-talets svenska litteraturkritik . Stockholm/Stehag, 1998.

MOOIJ, J. J. A., Tekst en lezer: opstellen over algemene problemen van de literatuurstudie , Amsterdam, 1979.

DE NOOY, Wouter, “Gentlemen of the Jury… The Features of Experts Awarding Literary Prizes”, i Poetics , 17, 1988, s. 531-545.

DE NOOY, Wouter, “The Dynamics of Artistic Prestige”, i Poetics, 30, 2002, s. 147-167.

83
PERSSON, Magnus, “Värdefrågan i nyare litteratur- och kulturforskning”, i Tidskrift för Litteraturvetenskap , 1998:3-4, s. 40-58.

PETERSON, Richard A., “Problems in Comparative Research: The Example of Omnivorousness” i Poetics , 33, 2005, s. 257-282.

VAN REES, C. J., “How a Literary Work Becomes a Masterpiece: On the Threefold Selection Practiced by Literary Criticism”, i Poetics , 12, 1983, s. 397-417.

VAN REES, C. J. och DORLEIJN, Gillis J., De impact van literatuuropvattingen in het literaire veld. Aandachtsgebied literaire opvattingen van de Stichting Literatuurwetenschap , Den Haag, 1993.

VAN REES, C. J. och DORLEIJN, Gillis J., “The Eighteenth-century Literary Field in Western Europe: The Interdependence of material and symbolic production and consumption”, i Poetics , 28, 2001, s. 331-348.

ROSENGREN, Karl Erik, Sociological Aspects of the Literary System , Stockholm, 1968.

ROSENGREN, Karl Erik, The Climate of Literature , Sweden’s literary frame of reference, 1953-1976 , Lund, 1983.

RYDÉN, Per, Domedagar. Svensk litteraturkritik efter 1880 , Lund, 1987.

SAPIRO, Gisèle, “The literary field between the state and the market”, i Poetics , 31, 2001, s. 441- 464.

SVEDJEDAL, Johan, “Kritiska tankar. Om litteraturkritiken och det litterära systemet.” i Tidskrift för Litteraturvetenskap , 1998:1, s. 49-61.

VERDAASDONK, H., “Effects of Acquired Readership and Reviewers’ Attention on the Sales of New Literary Works”, i Poetics , 16, 1987, s.237- 253.

YRLID, Rolf, Litteraturrecensionens anatomi. Dagskritikens utformning och dagskritikernas värdekriterier vid bedömningen av Pär Lagerkvist , Lund, 1973.

84