Författare Program Carl Hartman HOP 18-20 Antal ord 19 902 Handledare Beteckning Kurskod Niklas Nilsson Självständigt 2HO013 arbete mastersuppsats, krigsvetenskap FÖRSVARET SOM FÖRSVANN

Berättelsen om varför det moderna nätverksbaserade totalförsvaret aldrig realiserades Sammanfattning: Uppsatsen syftar till att med den så kallade dagordningsmodellen inom ramen för beslutsteori förstå varför det nätverksbaserade försvaret, NBF, aldrig realiserades.

Uppsatsen visar hur konceptet Revolution in Military Affairs, RMA, under namnet NBF blev en central del av ominriktningen, dvs. reformarbetet i Försvarsmakten kring millennieskiftet och fanns med i försvarsbesluten 2001 och 2004 men ändå försvann det före 10-talets början. NBF som var ett modernt nationellt försvarskoncept trängdes ut helt av ett antal faktorer: den rådande tidsandan som präglades av en vision om evig fred, interna stridigheter i försvarssektorn, Sveriges ambition att bli en ledande nation i den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken genom att leda en EU-stridsgrupp och minskade ekonomiska ramar. Sammanfattningsvis var RMA idén som ominriktningen inledningsvis skulle bygga på. Samtidigt introducerades begreppet insatsförsvar som ett övergripande koncept för försvaret. RMA fick så småningom namnet NBF varefter dess popularitet minskade och konceptet ersattes av EU-stridsgruppskonceptet.

I uppsatsen aktualiseras den klassiska relationen mellan aktör och struktur. Agerandet från ÖB Owe Wiktorin och generalen Johan Kihl kan i förstone uppfattas som det mest avgörande för händelseutvecklingen, men i det långa loppet var Försvarsmaktens strukturer med dess urgamla försvarsgrensorganisering sannolikt minst lika avgörande.

Nyckelord: Nätverksbaserat försvar, NBF, Revolution in Military Affairs, RMA, beslutsteori, garbage can, agenda setting, dagordningsmodellen, försvarsreform

Innehåll

Inledning ...... 2 Problemformulering ...... 4 Disposition ...... 5 Forskningsöversikt ...... 6 Forskningsbidrag ...... 14 Teori – Kingdons dagordningsmodell ...... 15 Bakgrund och ursprung ...... 15 Tidsandan ...... 16 Dagordningen ...... 16 Möjlighetsfönster och de tre strömmarna ...... 17 Deltagare ...... 18 Policyentreprenören ...... 19 Koppling och möjlighetsfönster ...... 19 Idéer ...... 20 Problem och indikatorer ...... 20 Metod och material ...... 23 Ansats och analysmetod ...... 23 Problematisering/diskussion av metod ...... 24 Material ...... 24 Operationalisering av Kingdons dagordningsmodell ...... 25 Analys ...... 26 Tidsandan – en definierande ram ...... 26 Möjlighetsfönster I ...... 29 Möjlighetsfönster II...... 36 RMA – den färdiga lösningen ...... 39 Johan Kihl – en typisk policyentreprenör ...... 42 Riksdagen fattar beslut om RMA ...... 45 Det moderna i ominriktning – RMA – får inte riktigt fäste ...... 46 Möjlighetsfönster III ...... 49 NBG – spiken i kistan ...... 52 Sammanfattning av analysen ...... 55 Diskussion...... 56 Reflektion...... 58 Det som faktiskt realiserades ...... 59 Förslag till fortsatt forskning ...... 60 Referenser ...... 61

Inledning

När det svenska försvaret nu står inför en period av tillväxt i en allt mer digitaliserad och nätverksorganiserad värld så kan man fråga sig vart det sena 1990-talets och tidiga 2000-talets digitalisering av Försvarsmakten tog vägen. Nog fanns det något som hette nätverksbaserat försvar och innehöll inte detta idéer för den svenska Försvarsmaktens utveckling som hade kunnat vara betydelsefulla även idag?

De sista åren på 1900-talet efter Sovjetunionens fall var det oklart vilken roll som Försvarsmakten skulle ha och organisationen sökte riktning och mening. Det tidigare invasionshotet avskrevs när uppgifterna om den ”sönderrostade” sovjetiska krigsmakten blev allmänt kända, vilket i sin tur öppnade för introducerandet av begreppet ”strategisk time-out”. Denna innebar i korthet att det bedömdes riskfritt att avveckla det gamla invasionsförsvaret och utveckla ett nytt insatsförsvar, trots att detta skulle medföra en tillfällig nedgång i försvarsförmågan. Den tidsfrist som angavs var tio år, dvs den tid som återuppbyggnaden av den sovjetiska krigsmakten ansågs kräva. Det koncept som det nya försvaret skulle byggas utifrån följde det amerikanska konceptet Revolution in Military Affairs, RMA, och lanserades så småningom under namnet Nätverksbaserat försvar, NBF, i försvarspropositionen 2001:

Utvecklingen mot ett nätverksbaserat försvar skall kunna stödja genomförandet av de uppgifter som totalförsvaret har att lösa. I samband med ett väpnat angrepp skall således det nätverksbaserade försvaret ha en förmåga till snabb insats med precisionsvapen mot en angripare.1 Konceptet var tänkt att modernisera Sveriges nationella försvar och krigföring. Informationstekniken skulle möjliggöra effektiv informationsinhämtning och informationshantering vilket skulle leda till informationsöverläge. Högre precision och längre räckvidd med vapen och mindre mer mobila enheter skulle leda till effektivare krigföring. Det krävde emellertid både teknisk och organisatorisk likriktning om Försvarsmakten skulle fås att verka som en enhet inte som tre separata försvarsgrenar. Ledorden var interoperabilitet, flexibilitet och effektivitet.2 Detta nya försvar som fick namnet insatsförsvaret, skulle alltså genomsyras av RMA/NBF, det som i andra sammanhang brukar kallas mainstreaming.

Nu 20 år senare handlar Försvarsmaktens utveckling om att bygga ny kapacitet i form av ett nytt totalförsvar efter en tid av drastiska neddragningar. Ett militärt hot har åter aktualiserats

1 Proposition. 2001/02:10, Fortsatt förnyelse av totalförsvaret, s.130. 2 M.W. Wik m.fl., 2005. ”Nätverksbaserat försvar (NBF) och Försvarsmaktens ledningssystems utveckling då, nu och i framtiden”, s.4f. 2 efter en period då dessa ansågs tillhöra historien. Informationsteknologin förändrar såväl det civila samhället i Sverige och i omvärlden som krigföringen i olika konflikter. Författare som Stanley McChrystal och Sean McFate har visat att USA som deltagit i flera krig de senaste decennierna har behövt anpassa sig både tekniskt och organisatoriskt. För det första för att möta lågteknologiska motståndare som ändå har tillgång till informationsteknologisk samordning genom internet och mobil telefoni, för det andra högteknologiska motståndare som med hjälp av den nya tekniken kan hota med långräckviddiga högprecisionsvapen och/eller med kombinerade cyberattacker.3 Varför står inte Sverige som ofta framhåller sin högteknologiska forskning och industri i första ledet när det gäller att integrera informationsteknologin i det militära försvaret, trots att det tidigt fanns omfattande arbete för att skapa förutsättningar för detta? Det svenska arbetet med RMA påbörjades redan 1996 och var del av försvarsbeslutet 2001 och 2004 men försvann ändock före 10-talets början.

Det är tydligt att NBF kom till, existerade under en tid och föll i onåd för att sedan försvinna i tysthet. Detta oaktat att de ingående delarna sensorer och verkanssystem som verkar i nätverk av ledningssystem knappast blivit mindre aktuella. Trots att det är 15 år sedan begreppet försvann återfinns det nu exempelvis i Försvarsberedningens rapport från 2019 där det finns ett litet stycke om NBF som avslutas:

Dagens problematik inom ledningssystemområdet härrör fortfarande till stor del från det misslyckade arbetet med NBF. Försvarsberedningen betonar därför vikten av att arbetet med teknikutveckling och utveckling av framtida förmågor bl.a. tillvaratar de erfarenheter som gjordes i NBF.4 Att fatta beslut om stora reformer i myndigheter är politikens roll. De berörda fackmyndigheterna kommer naturligtvis ofta med förslag. Denna uppsats visar hur ett sådant förslag lyckades komma hela vägen upp på den politiska beslutsdagordningen, men kort därefter försvann i tysthet.

3 S. McFate, 2019. The New Rules of War. s.15f; S. McChrystal, 2015, Team of teams, s.19. 4 Ds 2019:8, Värnkraft - Inriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret 2021- 2025, s.122.

3 Problemformulering Det som gör det svenska arbetet med RMA intressant är att det kan visa på vissa mekanismer som påverkar hur militärteoretiska koncepts livscykel kan se ut. Med militärteoretiskt koncept menas i denna uppsats helt nya koncept som tvingar fram stora revolutionerande förändringar med avseende på i första hand krigföring och i andra hand bland annat organisering och utbildning i militära organisationer. Militärhistorien uppvisar flera sådana exempel, vilket jag återkommer till i forskningsöversikten.

I ledningen av en försvarsmakt i en demokratisk stat pågår det alltid en interaktion mellan den politiska ledningen och den aktuella försvarsmakten. Ett ständigt utbyte av idéer mellan de två nivåerna sker men formellt har den politiska nivån alltid utslagsrösten. Utifrån uppsatsens perspektiv är en rent rationalistisk förklaringsmodell inte rimlig. Besluten påverkas av en mängd faktorer däribland tidsandan, individers påverkan och strukturella mekanismer samt Försvarsmaktens organisering. I uppsatsen aktualiseras den klassiska relationen mellan aktör och struktur. Agerandet från ÖB Owe Wiktorin och generalen Johan Kihl kan i förstone uppfattas som det mest avgörande för händelseutvecklingen, men i det långa loppet var Försvarsmaktens strukturer med dess urgamla försvarsgrensorganisering sannolikt minst lika avgörande.5

Syfte Uppsatsen syftar till att med den så kallade dagordningsmodellen inom ramen för beslutsteori analysera varför det nätverksbaserade försvaret, NBF, aldrig realiserades. Detta nätverksbaserade försvar som kom att bli samlingsnamnet för Revolution in Military Affairs, RMA, i den svenska försvarsreformen kring millennieskiftet men ändå försvann före 10-talets början.

Forskningsproblemet Hur kan vi förstå att de delar av försvarsreformen kring millennieskiftet som syftade till att skapa ett modernt nationellt försvar med hjälp av RMA-konceptet aldrig realiserades?

5 A.E. Wendt, 1987 “The Agent-Structure Problem in International Relations Theory”, i International Organizations, vol 41, no 3, s. 337-340

4 Disposition

Uppsatsen inleds med en forskningsöversikt som ger en bild av hur den moderna debatten om informationsteknologins påverkan på försvarsmakter uppstod och fortfarande lever med begrepp som cyberkrig och nätverksorganisering som centrala element. Vidare visar ett axplock ur litteraturen om 1990-talets arbete med RMA hur ett antal länder implementerade konceptet RMA med olika grad av framgång. Därifrån skiftas fokus till beslutsteorins område med några nedslag i teoriutvecklingen vilket leder fram till Kingdons dagordningsmodell som också blir uppsatsens teoretiska ramverk. Därefter analyseras texten från att idén om RMA kom in i den svenska Försvarsmakten tills den slutligen ersattes av ett annat koncept. Avslutningsvis följer diskussion, reflektion och förslag till fortsatt forskning.

5 Forskningsöversikt

Forskningsöversikten har fyra delar, där den första behandlar informationsteknologi och RMA, den andra implementeringen av RMA, den tredje millenniumskiftets försvarsreform i Sverige och den fjärde utgör bakgrunden till det teoretiska ramverket. De första tre delarna kontextualiserar empirin och den senare fogar in uppsatsen i dess teoretiska sammanhang.

Informationsteknologin som militär utveckling Vad är egentligen det svenska NBF-projektet, eller lite vidare definierat, det svenska arbetet med RMA ett exempel på? Det som här benämns militärteoretiska koncept tilldrar sig uppmärksamhet i olika delar av litteraturen. Dels ur ett tekniskt perspektiv där olika tekniska innovationers påverkan på krigföringen analyseras, dels ur ett sociologiskt perspektiv där tekniken ställs något i bakgrunden till förmån för de sociala interaktioner och praktiker som nya idéer och ny teknik leder till. Just den militärteoretiska trend som NBF tillhör, RMA, har en egen litteratur kopplad till sig, både en litteratur som ligger till grund för och definierar själva RMA och en litteratur som på olika sätt utvärderar försvarsmakters arbete med RMA.

Militärteknisk innovation är ett forskningsfält där tekniska innovationer betraktas som ett ständigt positivt flöde där de militära organisationerna har att så snabbt som möjligt anpassa sig till de nya förutsättningar som ny teknik skapar. Den inflytelserike israeliske översten och militärteoretikern Meir Finkels bok On Flexibility är ett bra exempel på det. Finkels slutsats är att den nödvändiga förmågan för att omhänderta den nya tekniken utgörs av flexibilitet och dessutom behöver hela organisationen anpassas för att nå målet med flexibilitet.6 I ett senare arbete utvecklar Finkel sin teori något genom att peka på att allt för mycket förändring i organisationer kan leda till problem, varför vissa parametrar som ledningsfilosofi, utbildning och organisering ska hållas konstanta. Noteras bör att Finkel ser nätverksbaserad struktur som en förutsättning för arméns organisering men hävdar att om ledningssystemet fallerar måste varje enhet kunna operera självständigt vilket kan uppnås genom uppdragstaktik.7

För att kort behandla frågan om cyberkrig kan sägas att det sedan mitten av 1990-talet förts en debatt om hur datorer i nätverk och internet påverkar krigföringen. Många forskare har skrivit om ämnet ofta med titlar som kan förleda läsaren att tro att de kommer till olika slutsatser om cyberkrigets natur. Sammanfattningsvis kommer emellertid författare som de tidigt

6 M. Finkel, 2011. On Flexibility, s.223-232. 7 M. Finkel, 2019. “Conservatism by choice (stability) – a necessary complement to innovation and adaptation in force design”, s.411.

6 inflytelserika och till RAND och Naval Post Graduate School knutna statsvetarna John Arquilla och David Ronfeld, forskaren inom krigsvetenskap vid King´s College London, Thomas Rid, de senast publicerade författarna som statsvetaren vid Georgetown University Sean McFate, generalen och före detta befälhavaren i Afghanistan Stanley McChrystal och forskaren vid Naval Postgraduate School, Chriss Fussel, fram till att IT-utvecklingen främst skapar förutsättningar för underrättelse- och påverkansoperationer och att den stora förändringen handlar om teknikens påverkan på organiseringen av krigsmakter.8

McChrystal och Fussel introducerade i de två böckerna Team of Teams och One Mission begreppen ”team of teams” och ”network organization” för att beskriva de åtgärder som vidtogs i form av anpassningsbara förband i Irak för att kunna möta gerillarörelsens platta organisering. Böckerna är skrivna 2015 och 2017 efter USA:s långvariga närvaro i Irak och Afghanistan. I böckerna förekommer inte orden RMA eller cyber men det är tydligt att resonemangen följer samma tankemönster som övriga ovan nämnda författare. Alltså att informationsteknologin skapar möjligheter att agera i nätverk istället för i hierarkier.9

Tanken att informationsteknologins utveckling med hög precision, lång räckvidd och allt effektivare ledningssystem skulle förändra krigföringen fundamentalt tillskrivs den sovjetiske generalen, senare marskalken, Nicolai Ogarkov som efter att ha studerat USA:s krigföring talade om att det skett ett paradigmskifte. Tankegångarna fördes vidare i den amerikanska försvarsmakten och gavs beteckningen Military Technical Revolution, MTR. I MTR ingick extrem precision, dramatiskt ökad effektivitet i kommunikation, ledning och underrättelsetjänst, informationskrigföring samt icke dödliga vapen.10 Det här var ett tema som togs upp av flera författare under 1980- och tidigt 1990-tal, bland andra de i vidare kretsar lästa makarna Alvin och Heidi Toffler som blev inflytelserika också i Sverige. De beskrev att världen stod i början av den tredje generationens krigföring, där den första utgjordes av guerillakrig, den andra hade varit massarméer och nukleära vapen. Informationssamhället skulle föra med sig ett nytt sätt att föra krig där kunskap var den nya centrala resursen eftersom:11

The way we make war reflects the way we make wealth.12

8 T. Rid, 2011. ”Cyber War Will Not Take Place”, s.5-32; McFate, a.a, s.244ff.; McChrystal, a.a, s.231f; J. Arquilla och D. Ronfeldt, 1993. ”Cyberwar Is Coming!”, s.141-165; C. Fussel, 2017, One mission - How leaders build a team of teams, s.235-240. 9 Fussel, a.a, s.235-240; McChrystal, a.a, s.231f. 10 S. Metz och J. Kievit, 1995. Strategy and the Revolution in Military Affairs: From Theory to Policy, s.vi-x; J. Shaffer och B. Ederington, 1993,”Military Technical Revolution: A Structural Framework”, s.15-29. 11 Toffler och Toffler, 1994. War and Anti-War Making Sense of Today’s Global Chaos. s.30-37. 12 Ibid. s.3.

7 Det är idéer som John Arquilla och David Ronfeldt under tidigt 1990-tal utvecklade genom att utgå från begreppen, cyberkrig, som är krig utkämpade på nätet och nätkrig betecknar de möjligheter den nya tekniken ger i konventionell krigföring. De hävdar precis som Tofflers att information är den nya strategiska resursen som kommer att avgöra framtidens krig. Krigföringen förändras därför att information kommer att kunna inhämtas, analyseras och spridas på nya sätt, vilket skapar nya organisatoriska ’sanningar’. Det är alltså informationsteknologins inverkan på organisering av krigsmakter som utgör den stora förändringen i krigföringen.13 När dessa tankar kom in i den amerikanska försvarsmakten med perspektivplanering, Office of Net Assessment, ONA, introducerade dess ’ständige chef’ (1972-2015) Andrew Marshall begreppet Revolution in Military Affairs, RMA.14

Begreppen RMA och MTR användes under en tid parallellt, ibland sågs RMA som en del av MTR.15 Network Centric Warfare, NCW, är en term som ofta används för att beteckna själva krigföringskonceptet. Även Effect Based Operations, EBO, är ett koncept med samma ursprung. MTR/RMA/NCW/NBF/EBO är militärteoretiska koncept vilka handlar om hur de tekniska förändringarna skapar både nya möjligheter och begränsningar med avseende på krigföringen. Detta får inte förväxlas med Cyber Warfare som beskriver hur krigföringen ska ske i cyberspace. Litteraturen om 1900-talets informationsteknologiska utvecklingen med begrepp som cyber, RMA och en rad relaterade begrepp visar att den mest genomgripande förändringen som informationsteknologin leder till är de effekter som denna får på krigsmakters organisering vilket behandlas senare.

Implementering av RMA Den till Bundeswehr Academy for Information and Communication knutna statsvetaren Ina Wiesner, den vid Marine Corps University verksamme statsvetaren Benjamin M Jensen och den till National Security Studies Program vid Harvard knutne Dima Adamski har studerat hur olika länder hanterat RMA. Wiesner jämför hur Tyskland och Storbritannien implementerade Network Centric Warfare. Wiesner kommer fram till att de båda länderna angrep frågan på olika sätt, där Storbritannien var mer framgångsrika genom ett nyttomaximerat förhållningssätt till RMA, medan Tyskland maximerade legitimiteten i själva konceptet.16 Jensen har studerat vad som formar försvarsplanering och varför. Jensen intervjuade ett stort antal personer för att spåra var RMA uppstod, hur det utvecklades och sedan försvann. Jensen anser att RMA inte

13 Arquilla och Ronfeldt, a.a, s.141-165. 14 M. Mowthorpe, 2005. ”The Revolution in Military Affairs (RMA)”, s.137f. 15 J. Shaffer, och B. Ederington, a.a, s.15-29. 16 Wiesner, I, 2013. Importing the American Way of War? s.131-135

8 kan reduceras till byråkratisk tävlan, teknologisk determinism eller strategisk kultur. Istället ser Jensen utvecklingen som en social process där, i ett framtida krig, både militärer och byråkrater omdefinierar sina roller.17 Adamskis utgår från att RMA är framtiden. Han visar att USA var först med att utveckla precisionsvapen, men det var de sovjetiska militärteoretikerna som förstod det banbrytande i den nya tekniken och det blev Israel som först använde tekniken i ett krig. Trots att Israel var först med att använda konceptet praktiskt var de sist med att utveckla doktrinen. Adamski utgår från begreppet strategisk kultur och försöker utröna källorna till USA:s, Israels och Sovjetunionens strategiska kulturer och vilka konsekvenser dessa får för respektive lands förhållningssätt till militär innovation.18

Dessa tre författare visar att det förs en debatt om RMA och dess konsekvenser i många av de länder som på ett eller annat sätt implementerat konceptet.

Millennieskiftets svenska försvarsreform Ett antal forskare har behandlat ämnet om den svenska försvarsreformen under senare delen av 1990-talet och början på 2000-talet, historikern Wilhelm Agrell, statsvetaren och ledamoten i Krigsvetenskapsakademin Katarina Engberg, statsvetarna Eva Haldén och Birgitta Rydén. I boken Fredens illusioner19 beskriver Agrell millennieskiftets försvarsreform i starkt kritiska ordalag. Agrell beskriver att en fungerande försvarsmakt avvecklades under 00-talet. Detta efter att försvarsmaktsledningen tagit initiativet till strukturreformen från politikerna genom att hänvisa till RMA. Tidigare hade försvarsgrenscheferna förlorat sin ställning och makten koncentrerats till ÖB. Agrell jämför det nätverksbaserade försvaret med andra militärteoretiska koncept som mellankrigstidens ”maskinkrig” och atomvapnens effekt för försvarsplaneringen på 1950-talet. Agrell pekar på att försvarets omstrukturering övergick i kaotisk nedmontering. Agrell lägger skulden för nedmonteringen av det nationella försvaret på en skev föreställningsvärld av evig fred i närområdet vilket skapade en tidsanda där nationellt försvar närmast sågs som onödigt.

Eva Haldén analyserar i sin bok Den svåra konsten att reformera den svenska försvarsreformen kring millennieskiftet ur tre perspektiv, det instrumentella perspektivet, det kulturella perspektivet och mytperspektivet. Haldén utvecklar samtidigt ett eget perspektiv övertalningsperspektivet, som kombinerar det instrumentella och det kulturella. Detta perspektiv lyfter fram den uthållighet i reformprocesser som krävs av reformatörer i såväl

17 B. Jensen, 2018. ”The Role of Ideas in Defense Planning”, s.313f. 18 D. Adamsky, 2010. The culture of military innovation, s.131-137. 19 W. Agrell, Fredens illusioner, s.239ff.

9 formella direktiv som kulturella aspekter. Haldén pekar på de parallella skeenden under perioden, dels det förändrade säkerhetsläget som fick genomslag, dels bildandet av Försvarsmakten som en myndighet där det sistnämnda syftade till att ge det politiska systemet bättre möjligheter att styra.

Haldén visar att förtroendet mellan den politiska ledningen och försvarsmaktsledningen var lågt på grund av ekonomiska frågor och att styrningen inledningsvis följde en instrumentell logik som inte tog hänsyn till kulturella aspekter. För att förklara vad som hände använder Haldén övertalningsperspektivet och förklarar att ledningen måste visa på ett tydligt narrativ för hur det ser ut före och ska se ut efter reformen, samtidigt som det ska finnas dokumentation och tydlig uthållig ledning.20

Birgitta Rydén analyserar i sin avhandling Principen om den anpassningsbara försvarsförmågan försvarsreformen kring millenniumskiftet utifrån implementeringsteori. Rydén frågar sig varför det så kallade anpassningsförsvaret inte blev implementerat och använder en kvantitativ metod för att söka svaret. Hon lyfter bland annat fram aktörernas skepticism och den allmänna opinionen som starka faktorer för att förklara varför anpassningsförsvaret inte blev av.21

Katarina Engberg skriver i sin rapport När totalförsvaret föll samman om reformerna i Försvarsmakten med utgångspunkt från försvarsbeslutet 1995/96 och den anpassningsdoktrin som då introduceras. Engberg förklarar nedmonteringen av det svenska försvaret med att:

FN-idealister, Natoivrare och förespråkare av ett frihetligt bejakande av individens frigörelse från de kollektiva åtagandena. Samt, naturligtvis, en önskan att plocka hem ’the Peace dividend’ och omvandla den till verkliga och/eller retoriska förstärkningar av andra politikområden.22 I rapporten får NBF bli symbol för det moderna som var fel och hon ser visionära begrepp som ett uttryck för banalisering där ”metod blir viktigare än sak”.23 Engberg fördjupar sig i den ekonomiska sidan av saken och hävdar att neddragningarna av försvarsanslagen inte stod i proportion till den nytta pengarna gjorde på annat håll.24

De fyra forskarna berör svenskt arbete med RMA/NBF på olika sätt men ingen av dem använder det som utgångspunkt för sin analys.

20 E. Haldén, 2007 Den svåra konsten att reformera, s.250. 21 B. Rydén, 2003. Principen om den anpassningsbara försvarsförmågan, s.184ff. 22 K. Engberg, 2020. ”När totalförsvaret försvann”, s.12. 23 Ibid. s.12. 24 Ibid. s.41ff.

10 Beslutsteori För att förstå det svenska arbetet med RMA behöver vi förstå vilka beslut som fattades och vad besluten ledde till. Det har redan konstaterats att RMA var en central del av försvarsbeslutet år 2001, likväl blev det aldrig realiserat. I klassisk beslutsteori användes den rationalistiska idealmodellen med fokus på fullständig rationalitet. Processen kännetecknas av en dominerande beslutsfattare, entydiga stabila mål, klar åtskillnad mellan mål och medel, fullständig information om samtliga medel/alternativ och dess konsekvenser, beslutsoptimering.25

Under efterkrigstiden startade den teoretiska utvecklingen av beslutsteorin i framförallt USA. Fokus i denna utveckling var en stark kritik mot den rationalistiska idealmodellen med rötter i den tidiga nationalekonomin och begreppet ’economic man’. Kritiken har främst riktats mot det orealistiska antagandet om absolut rationalitet i beslutsfattande och Nobelpristagaren i ekonomi, Herbert Simon, introducerade istället antagandet om begränsad rationalitet.26 Herbert Simons och alla efterföljande modeller om beslutsfattande är, till skillnad från idealmodellen, emipiriskt grundade. Det var också detta empiriska intresse för faktiskt beslutsfattande i politiska församlingar som inspirerade och vägledde dessa amerikanska forskare och nedan presenteras några av de viktigaste bidragen. Simons kritik handlade om de orealistiska kraven i idealmodellen inför ett beslut, med analys av alla tänkbara alternativ och alla tänkbara konsekvenser, för att sedan kunna välja det optimala/bästa alternativet. Argumenten mot modellen handlade bl.a. om den orimliga tidsåtgången som skulle krävas i kombination med mängden kunskap. Simons huvudbudskap är istället att ambitionsnivån utgörs av något ’tillräckligt bra’, eller good enough. Bland de främsta efterföljarna till Simon räknas Charles Lindblom med den ’inkrementella modellen’, eller de små stegens modell för beslutsfattande från 1959.27 En radikalare modell är den s.k. soptunnemodellen, eller garbage can, som 1972 lanserades av de tre forskarna Michael D Cohen, James G March och Johan P Olsen, med slumpen eller tillfälligheterna som betydelsefulla påverkansfaktorer.28

Garbage can-modellen försöker skapa ett ramverk för att analysera stora komplexa organisationer, som den kallar ’organiserade anarkier’ i en beslutssituation. Modellen utgår från att stora komplexa organisationer ofta är organiserade med specialisering som grund, vilket betyder att mindre enheter får specialisera sig på vissa arbetsuppgifter i kombination med

25 R. Premfors, 1989. Policyanalys kunskap, praktik och etik i offentlig verksamhet, s.41ff. 26 H. Simon, 1976. Administrative Behaviour. New York:Free Press. 27 C. Lindblom, 1959. ”The Science of ’Muddling Through’”, i Public Administration Review, XIX, 1959. 28 M.D. Cohen, J.G. March, och J.P. Olsen, 1972. “A Garbage Can Model of Organizational Choice”. Administrative Science Quarterly, Vol. 17, No. 1: 1-25, mars, 1972.

11 hierarkier som gör att aktörer får mer beslutsmakt ju högre upp i organisationen de kommer. Detta förväntas skapa rationalitet och effektivitet (se fig 1).29

Fig 1

Garbage can-modellen utgår från att organiserade anarkier inte följer den rationella logiken från idealmodellen. Istället söker lösningar problem, fattade beslut negligeras, deltagarna, som fokuserar mer på beslutsprocessen än på resultatet, kommer och går ganska oplanerat under beslutsprocessen och problem tenderar att ”smita undan” under processens gång. Allt detta sker dessutom med tiden som en ständigt påverkande ram.30 Många deltagare i en organiserad anarki har liten förståelse för organisationens helhet, istället provar deltagare sig fram och därmed blir utfall sällan på förhand bestämda utan snarare ett resultat av händelseutvecklingen.31 Speciellt svårbedömt är det i en förändringsprocess när invanda mönster och hierarkier ifrågasätts och/eller ändras.32 Forskaren John W Kingdon bygger i sin epokgörande bok Agendas, Alternatives, and Public Policy vidare på garbage can-modellen, vilket beskrivs nedan.

29 S. Christensen, P.E. Daugaard Jensen, och L. Lindkvist, 2011, Makt, beslut, ledarskap, s.72. 30 Ibid. s 70f 31 J.W. Kingdon, 1995. Agendas, alternatives, and public policies, s.84ff. 32 T. Christensen, P. Laegreid, P.G. Roness, och K.A. Rörvik, 2005. Organisationsteori för offentlig sektor, s. 74.

12 Slutsats av forskningsöversikten Som visats i forskningsöversikten finns det många möjliga teoretiska ingångar i ämnet militära organisationers förhållande till och omhändertagande av nya koncept i allmänhet och RMA i synnerhet. För att förstå varför de delar av 1990-talets försvarsreform som syftade till att skapa ett modernt totalförsvar med hjälp av RMA-konceptet aldrig realiserades behövs ett teoretiskt ramverk som kan hjälpa oss att förstå den politiska ledningens, Försvarsmaktens och i viss mån försvarssektorns ’inre liv’. Det är alltså inte den militära praktiken i detalj som är det intressanta. Det räcker med att konstatera övergripande hur RMA eller NBF var tänkt att fungera i Sverige. Det som istället är intressant är hur vi kan förstå konceptet RMA:s livscykel i en organisation som Försvarsmakten.

13 Forskningsbidrag

Uppsatsen är en teorikonsumerande fallstudie33 och har ambitionen att studera om Kingdons beslutsteoretiska modell ”Dagordningssättande” kan bidra till att förklara varför RMA och NBF aldrig realiserades inom ramen för den ominriktning av den svenska Försvarsmakten, vilken påbörjades 1999/2000. Med ”ominriktning” menas den stora reform som initierades av Försvarsmaktens ledning 1998 för att modernisera Försvarsmakten.

RMA betraktas i detta sammanhang som ett militärteoretiskt koncept och ambitionen är således att med utgångspunkt från uppsatsens resultat kunna inspirera till motsvarande studier av andra försvarsmakter. Detta för att möjliggöra mer generaliserbar kunskap vad gäller militärteoretiska koncept och deras genomförbarhet i olika förändringsprocesser av försvarsmakter.

33 P. Esaiasson, M. Giljam, H Oscarsson, A.E. Towns och L. Wängerud, 2017. Metodpraktikan, s.89f.

14 Teori – Kingdons dagordningsmodell

Bakgrund och ursprung

Kingdons dagordningsmodell tar utgångspunkt i frågan om varför beslutsfattare arbetar med vissa frågor. Varför kommer vissa frågor att leda till beslut och andra inte. Det är lätt att få intrycket att beslut fattas godtyckligt och att det inte på förhand går att förutse vilka beslut som fattas. Det verkar som att vissa besluts tid har kommit och att samma beslut fattas på flera ställen oberoende av varandra. Det är de tankarna och alltså ett ifrågasättande av en rationalistisk syn på beslutsfattande som Kingdon ger uttryck för i dagordningsmodellen.34

Kingdon tar garbage can vidare och hans modell ser organisationer som organiserade anarkier där tre processer pågår parallellt, problemströmmen, policyströmmen och politikströmmen. Vissa deltagare är mer troliga i vissa av strömmarna men deltagare av alla olika kategorier kan delta i alla tre. Modellen utgår precis som garbage can från att strömmarna utvecklas oberoende av varandra. Det är när strömmarna korsar varandra som förändring blir möjlig och ett problem tydliggörs, en lösning blir tillgänglig och det politiska klimatet tillåter förändring. Ett sådant tillfälle kallas ”window of opportunity” eller möjlighetsfönster. Möjlighetsfönster är emellertid bara öppna en kort tid för att sedan av en eller annan anledning stängas igen. I sådana lägen står så kallade policyentreprenörer redo med färdiga lösningar för att koppla ihop strömmarna.35

Enligt Kingdon arbetar ständigt olika deltagare exempelvis, intressegrupper, professionsföreträdare, tjänstemän i myndigheter och departement, forskare, analytiker och konsulter med detta. Valda politiker och regeringsmedlemmar arbetar ständigt med att definiera problem och motivera varför just de problemen ska lösas, definiera lösningar och argumentera för varför just den lösningen är den rätta och ska resultera i politiska beslut. I politikströmmen fattas ständigt beslut som både skapar tidsandan och är beroende av densamma. 36

Modellen kritiserar och förkastar alltså den rationalistiska idealmodellen. Enligt dagordningsmodellen kommer både lösningar och problem till oberoende av varandra och ’flyter runt’ tills dess någon för upp dem på beslutsdagordningen. Inte ens erfarna deltagare eller forskare på området kan förutsäga skeendet. Beslutsprocesser kan ses som moln snarare än som urverk i klockor. 37

34 Kingdon, a.a., s.2ff. 35 Ibid. s.16f., 184f. 36 Ibid. s.16. 37 Ibid. s.78, 222.

15 Tidsandan I dagordningsmodellen är tidsandan en helt avgörande faktor. Det är tidsandan som anger ramarna för vilka beslut som är möjliga. Tidsandan skapas av de tre strömmarna, men den politiska strömmens beslut är viktigast. Andra större händelser kan också verka definierande.38

Ett sentida exempel som visar hur den politiska strömmen är beroende av och samtidigt skapar tidsandan är den så kallade flyktingkrisen 2015. Fram till 2015 var frågan om hur många flyktingar som Sverige kunde ta emot tabu för de etablerade partierna. Då den moderata migrationsministern Tobias Billström 2013 använde uttrycket ”påverka volymerna av asylsökande som kommer till Sverige”39 kritiserades han mycket hårt även inom det egna partiet. Två år senare efter att volymerna ökat mycket fattade en socialdemokratisk regering beslut om gränskontroller och tillfälliga uppehållstillstånd. Efter det ändrades tidsandan helt och idag är det få som skulle betrakta Billströms uttalande som uppseendeväckande.

Dagordningen

I det följande kommer jag att använda mig av två olika typer av dagordning. Den första är den politiska dagordningen och den andra är beslutsdagordningen. Med den politiska dagordningen avses de frågor som talas om i den pågående politiska debatten. Med beslutsdagordning menas de frågor från den politiska dagordningen som är aktuella för konkreta beslut. Det betyder alltså att en fråga måste föras upp från den politiska dagordningen till beslutsdagordningen för att beslut ska kunna fattas. Det är således denna process som dagordningsmodellen handlar om. Vid något tillfälle i uppsatsen beskrivs hur en fråga förs upp på myndighetens, Försvarsmaktens, dagordning vilket utgör ett undantag från detta. Det finns alltså inte några ledare som leder utvecklingen enväldigt utan olika aktörer och händelser påverkar ständigt skeendet, vilket innebär att frågor förs upp och avförs från dagordningarna. Detta har exempelvis visats i forskning om amerikanskt beslutsfattande i kretsen kring presidenten där inte ens presidenten har någon enväldig makt över dagordningen.40

38 Ibid. s.15ff. 39 SvD, 5 februari 2013 ”Ökat tryck på M-ledningen”. 40 Kingdon, a.a., s.4.

16 Möjlighetsfönster och de tre strömmarna

Ett möjlighetsfönster är när de tre strömmarna kopplas ihop och då en fråga kan komma upp på beslutsdagordningen och möjliggöra en förändring. Möjlighetsfönster kan vara antingen politiska eller problembaserade. Dessa kan ta emot olika bidrag från policyströmmen. Problemmöjlighetsfönster ger förutsättningar för att lösningar ska kunna presenteras medan de politiska möjlighetsfönstren ger möjlighet för idéer eller problem att presenteras. Kingdon liknar beslutsfattare vid trädgårdsmästare och idéer vid frön som stoppas i jorden, det krävs regn, sol och tur för att fröet ska ta sig och trädgårdsmästaren måste ständigt och successivt laga efter läge.41

Möjlighetsfönstret står bara öppet under en begränsad tid och det gäller för deltagare som vill ha upp sin lösning eller problem på beslutsdagordningen att agera snabbt. Möjlighetsfönster är förutsägbara eller oförutsägbara och det mest typiska exemplet på ett förutsägbart möjlighetsfönster är den årliga budgetprocessen. Möjlighetsfönstrens oförutsägbarhet varierar, och ibland möjliga att förutse som exempelvis ett politiskt val där mandatfördelningen kan vara svårare att förutse. Som policyentreprenör gäller det därför att ha färdiga lösningar.42

Dagordningsmodellen anger fem skäl till att möjlighetsfönstret stängs utan att en lösning presenterats: att deltagarna känner att de har adresserat problemet och fattat nödvändiga beslut trots att de inte har gjort det, att deltagarna av något skäl inte agerat, att om fönstret är en plötslig händelse kan den vara över innan idén hinner upp på beslutsdagordningen, om möjlighetsfönstret berodde på en viss person kan den personen försvinna, det kan vara så att ingen färdig lösning finns tillgänglig när fönstret är öppet då det nödvändiga förarbetet inte är gjort. Det händer att politiska strateger mättar ett möjlighetsfönster med förslag och lösningar för att på det sättet lamslå beslutsfattandet i syfte att behålla status quo.43

41 Ibid. s.184 42 Ibid. s.186ff, 194f. 43 Ibid. s.168ff., 176.

17 Deltagare

Deltagare inom regeringen Modellen om dagordningssättande har sitt ursprung i USA och är därför inte rakt av överförbar till svenska politiska förhållanden. Det blir tydligt när politiska deltagare ska definieras eftersom presidenten har en så framskjuten roll i modellen. Det konstateras emellertid att karriärbyråkrater har liten inverkan på beslutsdagordningen men desto mer på implementeringen av beslut. De som dominerar beslutsdagordningen är presidenten och hans närmaste stab men också framstående medlemmar ur kongressen är viktiga.44 I denna uppsats är politikerna i regeringen viktigast för att föra upp frågor på den politiska beslutsdagordningen.

Deltagare utanför regeringen Utanför regeringen finns fyra kategorier av deltagare: intressegrupper, forskare, konsulter och media. Enligt modellen påverkar intressegrupper främst genom att blockera beslut. Akademiker och konsulter påverkar i första hand vilka alternativ som finns till hands, inte själva beslutsdagordningen. Media påverkar dagordningen indirekt som en förmedlare av information och fyller därmed en central funktion. Specialiserad media påverkar och vidmakthåller debatten inom ett sakområde.45

Deltagares bevekelsegrunder Ett stort antal frågor konkurrerar kontinuerligt om platsen på beslutsdagordningen. Många har favoritlösningar som de gärna för fram oberoende av problemet. Anledningen till att föra fram en specifik lösning ger modellen tre förklaringar till: egenintresse, ideologiskt intresse och sociala skäl. Egenintresset kan vara personligt som att behålla jobbet eller lite mer allmänt som att expandera den egna verksamheten. Det kan också handla om att personen representerar en grupps intressen. Det ideologiska intresset är politiskt ideologiskt, och handlar om en bestämd lösning för att uppfylla en vision av ett nytt sakernas tillstånd. Den tredje kategorin handlar om deltagande för den sociala samvarons, spelets och maktens i beslutsfattandets skull.46

Modellen definierar vidare synliga och osynliga deltagare där den politiska ledningen vanligen tillhör de synliga och olika specialister och forskare de osynliga. De förra är de som i första hand påverkar beslutsdagordningen och de senare vilka alternativ till lösning som presenteras. Själva processen att ta fram alternativ är mindre synlig än beslutsdagordningen. Distinktionen

44 Ibid. s.21ff. 45 Ibid, s.67ff. 46 Ibid, s.122f.

18 är intressant därför att man kan få syn på och skilja mellan när en deltagare vill påverka beslutsdagordningen eller alternativen. Vill deltagaren påverka beslutsdagordningen kommer det ske öppet medan om deltagaren vill påverka alternativen sker detta troligen i det fördolda.47

Policyentreprenören

Policyentreprenören är en deltagare som för att föra fram en idé är beredd att investera tid, energi, rykte och pengar. I varje skede är det en eller ett fåtal personer som spelar rollen av policyentreprenör och de behöver inte sitta på de formellt högsta posterna utan kan lika gärna arbeta från sidan i organisationen. Policyentreprenören har tre karaktäristika: det finns skäl att lyssna på denna, som expert eller företrädare för något viktigt intresse och personen är känd för sitt kontaktnät och sin förhandlingsförmåga och det viktigaste, nämligen sin uthållighet. Policyentreprenören är alltså en person som arbetar för en idé genom att bereda marken för den, kanske skriva artiklar, ge intervjuer, och initiera utredningar. När möjlighetsfönstret öppnar sig är policyentreprenören beredd att presentera ett färdigt förslag som kan omsättas till ett beslutsunderlag. Policyentreprenören kan vara en person som är extremt strategiskt skicklig och lyckas para ihop alla delar och invänta det perfekta ögonblicket, möjlighetsfönstret. Det kan också vara så att personen alltid driver samma idé och att det är uthållighet och tur som till slut skapar framgång i form av ett beslut.48

Koppling och möjlighetsfönster Det går att få upp en fråga på beslutsdagordningen utan att alla tre strömmar är samordnade, men sannolikheten att en fråga ska ta sig till beslutsdagordningen är avsevärt mindre om inte de tre är samordnade och därför är kopplingsprocessen central.49 I policyströmmen flyter förslag, alternativ och lösningar omkring och diskuteras och värderas i en ständigt pågående process. Inga förslag är helt nya men de utvecklas över tid. En del förslag som förekommer i policyströmmen hamnar på beslutsdagordningen. Förespråkare för en viss lösning kan paketera om lösningen beroende på politikströmmens utveckling och detta är kopplingsprocessen, det vill säga att se till att den egna idén passar för det aktuella problemet. Kingdon understryker att inget är nytt under solen.50

47 Ibid. s.68f. 48 Ibid. s.180ff. 49 Ibid. s.175ff. 50 Ibid. s.141.

19 Idéer Enligt modellen kan idéer komma varifrån som helst. Spridning av och tyngden hos en idé avgörs inte av dess källa utan av klimatet i den organisation som den kommer in.51 Idéer kan spåras långt tillbaka, det finns ofta inte någon naturlig tidpunkt att stanna vid, idéer bygger så gott som alltid på andra idéer och härledningen kan fortgå hur långt som helst. Däremot måste policyentreprenören som för fram en idé ha en position som gör att personen kan uttala sig med auktoritet på området som frågan gäller. Idén måste också korrespondera med tidsandan. Såväl problem som lösningar måste hålla sig inom tidsandans ramar, alltså inom vad som just då anses politiskt möjligt.52

Policyentreprenörer arbetar ofta under lång tid med att mjuka upp omgivningen för sin idé. Det som påverkar om idén kan föras upp på beslutsdagordningen är agerandet av beslutsfattare, företrädare inom sakområdet och den bredare allmänheten. Därför är alla dessa grupper intressanta att bearbeta eftersom deras kollektiva uppfattningar är det som utgör tidsandan. Policyentreprenören måste också göra troligt att idén håller sig inom budget. Slutligen är det viktigt för policyentreprenören att idén är väl genomarbetad när den ska upp på beslutsdagordningen. En idé kan vara konceptuellt bra men inte tillräckligt genomarbetad för att komma upp på beslutsdagordningen när möjlighetsfönstret öppnas.53

Problem och indikatorer

Problem Den här texten handlar mycket om problem men vad är egentligen ett problem? Det är skillnad på ett problem och en omständighet, att ha fyra fingrar på en hand kan för den som förlikat sig med det ses som en omständighet och inget problem, ett problem är något som vi tror att vi kan, eller ska göra något åt. Olika grupper kan ha olika uppfattning om vilka tillstånd som går att göra något åt, och vilka tillstånd som bör göras något åt. Ett exempel på det är politiskt ideologiska skillnader, för en liberal kan inkomstskillnader ses som ett incitament för människor i samhället att anstränga sig mer och därmed till en viss gräns vara något positivt, medan en socialist ser inkomstskillnader endast som ett problem. 54

Jämförelser är alltså viktiga för problem och genom att jämföra med andra enheter, länder eller system kan det egna tillståndet definieras som ett problem. Därför är det viktigt för den som

51 Ibid. s.72. 52 Ibid. s.166. 53 Ibid. s.131ff. 54 Ibid. s.109ff.

20 vill dra uppmärksamhet till något och få det accepterat som ett problem att kategorisera detta. Exempelvis om någon vill höja priset på båtplatser i en kommun kan en metod vara att jämföra med parkeringsplatser. Traditionellt kostar en båtplats avsevärt mindre än en parkeringsplats. Den som hävdar att det ska råda jämlikhet mellan bilägare och båtägare kan visa på orättvisan i att båtplatserna är mycket billigare. Därifrån kan argumentationen tas vidare genom att hävda att båtägare inte vanligtvis tillhör någon av samhällets ekonomiskt utsatta grupper vilket bilägare kan göra.

Att ett problem hamnar på beslutsdagordningen är ingen slump och många grupper arbetar aktivt för att frågor ska komma upp på beslutsdagordningen, inte minst policyentreprenörerna. På den politiska nivån förekommer ständigt en stor mängd problem. Det krävs ingen särskild eftertanke på något politikområde för någon att kunna peka på tänkbara problem. Alla problem går emellertid inte att lösa, framförallt inte samtidigt, vissa problem hamnar på beslutsdagordningen andra inte. En del problem leder till beslut, andra inte, trots att de finns på beslutsdagordningen.55

Indikatorer på problem Den politiska ledningen är därför känslig för indikatorer på problem, där en vanlig indikator är ekonomin. Om ett område börjar kosta allt mer blir detta per automatik ett problem. Att någon samhällsfunktion slutar fungera är en annan given indikator. Det är också så att snabba förändringar fångar mer uppmärksamhet än långsamma förlopp. Att dra uppmärksamhet till ett problem genom att peka på indikatorer utgör en central del av policyentreprenörens arbete. Frågan om hur mycket något får kosta är exempelvis en politisk fråga, en rimlig kostnad är inte en given siffra. Kostnaderna måste sättas i relation till något för att få mening. Vardagliga frågor som rör många i samhället har lättare att få plats på beslutsdagordningen än frågor som är mindre allmänt kända. För mindre kända områden är kristillstånd den mest effektiva mekanismen för att föra upp frågor på beslutsdagordningen. Policyentreprenören kan också forma indikatorer för problem vilket skapar förutsättningar för att koppla lösningar till problemen.56

55 Ibid. s.143f 56 Ibid. s.90ff.

21 Budget är en speciell kategori av problem Ekonomiska ramar kan hålla vissa problem ifrån beslutsdagordningen eftersom det på förhand är uppenbart att lösningarna på ett sådant problem skulle kosta mer än man är beredd att betala. Därför är det en central uppgift för policyentreprenören att göra troligt att den förordade lösningen håller sig inom budget. Enligt samma logik kan en viss lösning väljas, inte för att den löser det aktuella problemet men därför att den håller sig inom budgeten. Kingdon för fram tre kategorier av åtgärder kopplade till budgeten, som används när det är ont om pengar: åtgärder som ska kontrollera kostnader; åtgärder som förväntas sänka kostnaderna och billiga åtgärder som är bra men som egentligen inte sparar pengar. Kingdon som har studerat amerikansk sjukvård tar barnmedicin som exempel på en åtgärd i kategori tre, något som är billigt därför att barn oftast är friska och lovvärt därför att barn anses viktiga, vilket gör satsningar på barnmedicin till en vanlig politisk åtgärd.57

Problems lösande Problem försvinner från beslutsdagordningen av många skäl och det första och mest önskvärda är naturligtvis att dessa löses, vilket om problemen och lösningarna är komplexa sällan är en digital fråga. Om problemet i grunden inte är fullt ut löst men det har vidtagits vissa åtgärder kan problemet ibland ändå avföras från beslutsdagordningen. Beroende på vilket utfall en deltagare önskar kan det därför finnas skäl att hålla ett problem borta från beslutsdagordningen tills dess att tillräckliga åtgärder kan förväntas vidtas som löser problemet på ett varaktigt och/eller för deltagaren tillfredställande sätt. Om ett problem kommer upp för tidigt eller vid fel tillfälle och åtgärdas riskerar problemet att försvinna från beslutsdagordningen på obestämd tid.58

Feedback är en viktig del för beslutsprocessen, vilken inte sker i ett vakuum utan allt eftersom beslut får effekt träffar reaktionerna beslutsfattaren. Denna feedback är viktig för att beslut ska kunna anpassas till den omgivning där de ska få effekt. Inte sällan leder åtgärder till oförutsedda positiva eller negativa konsekvenser.59

Sammanfattningsvis måste en lösning vara väl förberedd och förankrad såväl politiskt, inom sakområdet som hos en bredare allmänhet. Därtill måste lösningen vara väl genomarbetad för att kunna introduceras när möjlighetsfönstret öppnas.

57 Ibid. s.105ff. 58 Ibid. s.104. 59 Ibid. s.100f.

22 Metod och material

Uppsatsens forskningsproblem och den valda teoribildningen leder till bestämda val av både metod och material. Och nedan beskrivs uppsatsens ansats, källorna, analysmetoden och källkritik. Slutligen görs en operationalisering av Kingdons dagordningsmodell.

Ansats och analysmetod

Ansatsen är en teorikonsumerande fallstudie och metoden utgörs av kvalitativ textanalys. Metodlitteraturen skiljer mellan två huvudtyper av kvalitativ textanalys, där den ena fokuserar på att systematisera den aktuella texten och den andra att kritiskt granska denna.60 Med utgångspunkt i den valda teoribildningen i form av Kingdons dagordningsmodell, kan min läsning kategoriseras som klassificerande. Det innebär att väsentliga passager i texten lyfts fram och klassificeras med hjälp av modellens analyskategorier.61 I Kingdons dagordningsmodell finns, som nämnts ovan, ett antal faktorer eller kategorier, som väl lämpar sig för att skapa en analysmodell av. Det är också så som denna dagordningsmodell brukar tillämpas, enligt Kingdons egen analys av amerikansk transport- och sjukvårdspolitik.62 Mer precist sker en noggrann läsning av de aktuella texterna med utgångspunkt i de olika analysfaktorerna för att på så vis kunna klassificera dessa i termer av, möjlighetsfönster, dagordningar, policyentreprenörer, idéer, problem och lösningar. Allt inom ramen av tidsandan som inte är en kategori på samma sätt men som är mycket viktig för modellen. På detta sätt blir det möjligt att reproducera ett händelseförlopp och synliggöra i vilken utsträckning det handlar om den typen av dagordningssättande som Kingdon beskriver.

I denna uppsats är det den svenska politiska beslutsdagordningen som är den huvudsakliga analytiska nivån. Dock berörs både myndigheten Försvarsmaktens nivå och EU-nivån. Analysen genomförs i flera steg där det första innebär en noggrann läsning av materialet för att sedan identifiera de olika analyskategorierna.

60 Esaiasson m.fl., a.a. s.111ff. 61 Ibid. s.210ff. 62 Kingdon, a.a. s.1f.

23 Problematisering/diskussion av metod

Om det vore så att uppsatsförfattaren haft en positivistisk vetenskapssyn så hade denna text aldrig skrivits och studien inte genomförts på det sätt som den gjorts. En kvalitativ teorikonsumerande fallstudie befinner sig relativt långt ut på den tolkande sidan av skalan mellan tolkande och positivistisk vetenskap. Självklart är en nackdel med en enstaka fallstudie att resultaten från denna inte kan generaliseras däremot kan en enstaka fallstudie inspirera till jämförande forskning av likartade fall och därmed skapa ny kunskap. Uppsatsen gör således inga anspråk på att resultaten ska kunna generaliseras utan syftar primärt till att skapa förståelse av det specifika fallet med den uteblivna RMA-reformen.

Material

Med utgångspunkt i Kingdons dagordningsmodell och de kategorier den ger har valet av material skett. Fallet är den svenska Försvarsmakten och forskningsproblemet fokuserar beslutsfattarna i den politiska sfären och myndighetssfären. Detta leder till att materialet främst utgörs av offentligt tryck och myndighetspublikationer. Till det kommer ett antal intervjuer med nyckelpersoner från respektive sfär och deras svar har analyserats som text. Media spelar en central roll för att påvisa tidsandans och policyströmmens påverkan på skeendet. Specialmedia spelar istället en stor roll som idéspridare vilket här visas med FOA-tidningen och Krigsvetenskapsakademins tidskrift.

Intervjuer I arbetet med att förstå det svenska RMA-arbetet har intervjuer varit en viktig del. Eftersom det svenska arbetet med RMA ligger ca 20 år tillbaka i tiden finns det goda möjligheter att kunna prata med centrala beslutsfattare och att dessa ska kunna vara mer öppenhjärtiga än tidigare. Samtidigt är 20 år en relativt lång tid i en människas liv och minnesbilder kan förändras över tiden. I de allra flesta fall har intervjupersonernas utsagor kunnat verifieras med skrivna källor och där det inte gått med hjälp av andra intervjupersoner.

Intervjupersonerna är valda dels på grund av deras positioner, dels genom snöbollsmetoden. Varje intervju har avslutats med frågan om vem som borde intervjuas ytterligare för att skapa en heltäckande bild. Med tanke på projektets begränsade omfattning har inte samtliga förslag av tidsskäl kunnat följas upp. Intervjupersonernas inbördes relationer och positioner under händelseförloppet är naturligtvis också viktiga, något som då det har betydelse framgår i texten där information från intervjuerna förts in. Sammanfattningsvis kan sägas att den svenska försvarssektorn är liten och alla inblandade känner varandra relativt väl. Personerna tillhör

24 försvarssektorns elit och är väl medvetna om att det de säger kan få spridning och betydelse vilket är en faktor som måste beaktas när utsagorna analyseras.

Alla intervjuer har spelats in och ingen av intervjupersonerna har önskat vara anonym.

Operationalisering av Kingdons dagordningsmodell

I det följande beskrivs operationaliseringen av Kingdons dagordningsmodell med utgångspunkt i den ovan beskrivna analysmodellen. för att systematiskt analysera det sena millennieskiftets försvarsreform med utgångspunkt i RMA. Analysen syftar till att förstå varför RMA aldrig realiserades. Kingdon ger en tydlig ram för att göra analysen genom att fokusera beslutsdagordningen och de mekanismer som styr den. Uppsatsen utgår från tre dagordningar där den nationella politiska beslutsdagordningen står i centrum. Till den kommer den underordnade myndighetens, Försvarsmaktens dagordning och EU:s politiska dagordning i form av det mellanstatliga samarbetet. EU-dagordningen analyseras inte närmare men är nödvändig för förståelsen av den svenska RMA/NBF-processen.

Utgångspunkten för analysen är tidsandan med problemströmmen, policyströmmen och den politiska strömmen i försvarssektorn och de aktuella deltagarna i den aktuella policy gemenskapen, dvs. försvarsdebatten i de olika strömmarna.

Till detta kommer att policyentreprenörerna är:

- En person som engagerar sig personligt i en fråga och är beredd att ta risker för att driva denna, - en person det finns skäl att lyssna på, - en person som är känd för sitt breda kontaktnät och framförallt för sin stora uthållighet.

De aktuella policyentreprenörerna befinner sig på den svenska politiska nivån och på myndighetsnivån och i fokus står deras arbete med att förbereda lösningar och invänta möjlighetsfönster för att vid ’rätt’ tidpunkt presentera förslag och lösningar i syfte att koppla ihop de tre strömmarna och åstadkomma politiska beslut.

Genom analysen följs RMA-konceptets livscykel för att denna ska förstås på ett delvis nytt sätt.

25 Analys

I det följande kommer tre möjlighetsfönster där frågor kan nå den politiska beslutsdagordningen med tillhörande policyentreprenörer, problem, färdiga lösningar och i alla tre fallen politiska beslut att presenteras. Problemet är genomgående den eftersatta och omoderna Försvarsmakten. De tre möjlighetsfönstren är, de ’svarta hålen’ 1997, beslutet att inte finansiera Försvarsmaktens första förslag till ominriktning 1998 och EU:s gemensamma utrikes och säkerhetspolitik. Policyentreprenörerna är det sena 1990-talets ÖB Owe Wiktorin, med lösningen ominriktning, generalen Johan Kihl med lösningen RMA och 00-talets ÖB Håkan Syrén med lösningen, en ledande roll för Sverige i EU-stridsgruppskonceptet.

Tidsandan – en definierande ram

I dagordningsmodellen är tidsandan en definierande ram här lyfts framförallt två händelser att lyftas fram som betydelsefulla för tidsandan, nämligen det Kalla krigets slut och 9/11. För att belysa andra delar av tidsandan som hade betydelse för det moderna försvarskonceptet RMA belyses också informationssamhällets framväxt och hur de internationella insatserna blev en allt mer central uppgift för den svenska Försvarsmakten.

Det Kalla krigets slut och 1990-talets Sverige 1990-talets försvarsdebatt präglades av det Kalla krigets slut och den nya strategiska situation som växte fram. Det fanns efter Sovjetunionens fall ingen tydligt definierad fiende, men stor osäkerhet vad gällde det sönderfallande Ryssland, där hotet successivt blev allt mindre påtagligt. I början på 1990-talet upplevde Sverige en svår ekonomisk kris, där rekordräntan på 500% 1992 blivit en hemsk symbol. I många av statens olika delar startades reformarbete för att få ordning på statsfinanserna. Internationellt rådde stor optimism om en fredlig världsutveckling där framförallt de stora länderna Ryssland och Kina spåddes en demokratisk utveckling. Krigen på Balkan grumlade inledningsvis bilden, men då fredsavtal kunde slutas och fredsbevarande trupp övervakade fredsprocessen, stärktes snarare känslan av att demokrati och internationella åtgärder skulle kunna skapa en rimligare värld. EU och Nato fungerade som samlande krafter i Europa då många forna Öststater efter Sovjetunionens fall erbjöds medlemskap.

26 Informationssamhällets framväxt För den lite äldre läsaren är det självklart att det funnits en tid utan vare sig datorer, smarta telefoner eller internet. För alla kan en påminnelse om när olika uppfinningar kom in i våra liv öka förståelsen för den här berättelsen. Internet kom på bred front till Sverige julen 1996 då telefonmodemet blev årets julklapp. Dåvarande statministern Carl Bildt väckte stor uppmärksamhet då han 1994 skickade mail till sin amerikanske kollega Bill Clinton. Mobiltelefonen som det gick att ringa och skriva 144 tecken långa textmeddelande med blev sakta under 1990-talet allt mer spridd då kostnaden för dem sjönk. Mellan 1996 och ungefär 2001 rådde IT-feber i Sverige. Därefter kom IT-kraschen då många av de nystartade IT-bolagen med klädförsäljningssidan Boo.com i spetsen gick i konkurs. Den nya tekniken ansågs kunna ge en mängd fördelar vilka alla inte infriades. Ännu var det många år till kvar till introduktionen av Facebook 2004 och Youtube 2005 och iPhone 2007. En person som fått bli symbol för hur svårt det var även för regeringsmedlemmar att se fördelarna är den dåvarande kommunikationsministern Ines Uusmann som i Svenska Dagbladet, SvD, 1996 citerades när hon sa att ”internet är en fluga som kanske blåser över”.63 Något Uusmann 20 år senare kommenterade och förklarade att hon verkligen inte såg nyttan med det långsamma internet, då detta var något för nördar.64

Terrorattacken 9/11 Den 11 september 2001 skedde en terrorattack mot USA, 9/11. Attacken ledde till att USA:s president George W Bush höll ett tal den 21 september med en uppmaning till alla världens nationer:

Every nation, in every region, now has a decision to make. Either you are with us, or you are with the terrorists.65 Detta kom att prägla säkerhetspolitiken i världen under mycket lång tid. Sverige kom att stödja såväl USA som Nato även militärt i det krig som snart tog sin början i Afghanistan. Detta först med små enheter, senare med en egen bas i den norra delen av Afghanistan och ca 500 svenskar kontinuerligt baserade i landet.

63 SvD, 12 maj 1996. ”Med begränsad tid för informationstekniken”. 64 SvD, 22 februari 2016. ”Ines Uusmann 20 år senare: Var inte Felciterad”. 65 The Guardian, 21 september 2001. ”Text of George Bush’s Speech”.

27 Internationella insatser i den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken Sverige deltog redan under det Kalla kriget i FN-ledda insatser exempelvis med Kongoinsatsen (1960-1964) som den mest kända men även på Cypern (1964-1987) och i Sinai (1973-1980). 1990-talet tillförde emellertid några nya aspekter med Sovjetunionens fall och det Kalla krigets slut. Dessa innebar att Sverige bröt den officiellt strikta neutrala linje som gällt sedan andra världskriget när vi gick med i såväl Europeiska unionen, EU, som Partnerskap för fred, PFF. I början på 1990-talet bröt väpnade konflikter ut i det forna Jugoslaven och Sverige blev 1993 del av FN:s fredsbevarande styrka, vilken i december 1995 ställdes under Natobefäl. År 1999 bidrog Sverige med trupp under Natobefäl även i Kosovo.66 Efter 9/11 förflyttades de svenska positionerna ytterligare och Sverige deltog så småningom under Natobefäl i Afghanistan och EU-befäl i Kongo. Slutligen upplevdes hotet mot Sverige som allt mindre och den svenska Försvarsmakten som allt mindre behövd på hemmaplan. Detta skapade ett behov av en ny uppgift för det militära försvaret och den uppgiften blev internationella operationer. Gradvis kom Sverige att engagera sig starkt i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och som huvudsaklig bidragsgivare leda uppsättandet av flera så kallade EU-stridsgrupper.

Sammanfattning Tidsandan under 1990-talet präglades av Sovjetunionens fall och det oklara strategiska läge detta gav Sverige. I takt med att det Kalla kriget blev mer avlägset och hotbilden från ett sönderfallande Ryssland blev mindre trolig skapades en känsla av en ny fredsera med terrorism som enda realistiska säkerhetshot. Därmed riktades det säkerhetspolitiska fokus utåt och mot internationella insatser. Nedan finns ett citat från 2001 års försvarsproposition som är talande för denna tidsanda. Försvarsmaktens existensberättigande var således inte självklart utan något som måste hävdas:

Regeringen har i prop. 1999/2000:30 Det nya försvaret angett att grunden för det militära försvarets utveckling även framgent skall vara förmågan till väpnad strid (min kursivering). Försvarsutskottet har inte haft några invändningar mot denna syn (bet.1999/2000: FöU2). Regeringen har vidare i förordningen (2000:555) med instruktion för Försvarsmakten beslutat att denna förmåga skall utgöra grunden för Försvarsmaktens verksamhet.67

66 J.G. Isberg, P. Fredriksson, och J. Söderberg, 2014. Sarajevo, s.11. 67 Proposition 2001/02:10, Fortsatt förnyelse av totalförsvaret, s.127.

28 Möjlighetsfönster I

I detta avsnitt analyseras policyentreprenörens Owe Wiktorin arbete med att föra upp sitt problem med den eftersatta Försvarsmakten på den politiska beslutsdagordningen.

Problemet Från och med 1994 blev Försvarsmakten allt mer ifrågasatt av den politiska ledningen och bilden dominerades av ekonomin och nedläggningar. Försvarsmakten kritiserades för att inte ha kontroll på budgeten, det som i media kom att kallas svarta hål.68 Under 1990- och 00-talet skulle det komma att fattas många försvarsbeslut: 1992, 1995, 1996, 1998,1999 och år 2001. Därefter avtog takten med ett beslut 2004 och ett beslut 2008. I uppsatsen fokuseras sekelskiftet inkluderande både tidigare och senare försvarsbeslut.

I den svenska försvarsdebatten hade 1980-talets säkerhetspolitiska läge uppfattats som hotfullt bland annat på grund av Sovjetunionens krig i Afghanistan, Reaganadministrationens skarpare retorik och ubåtskränkningar i svenska vatten.69 För att möta den utvecklingen hade Försvarsmaktens organisering och ledning utretts.70 Ett led i de reformer utredningarna föreslog var att centralisera styrningen av Försvarsmakten och den 1 Juli 1994 bildades enrådighetsmyndigheten Försvarsmakten och det knappa hundratalet försvarsmyndigheter slogs samman. Tidigare hade exempelvis varje regemente varit en egen myndighet. Den dåvarande generalen och sedermera överbefälhavaren Owe Wiktorins uppfattning är att om inte Sovjetunionen fallit samman hade försvarsbeslutet 1992 måst innehålla ett budgettillskott.71

Nu föll emellertid Sovjetunionen samman och Försvarsmakten fick börja arbeta med reformerna inom en redan reducerad budgetram. Samtidigt skulle de amerikanska erfarenheterna från Gulfkriget 1990 där USA med hjälp av högteknologiska system snabbt och med minimala förluster hade slagit en stor och relativt väl utrustad motståndare omhändertas. Termen för det koncept som USA använde i sin effektiva krigföring var RMA, som efter Gulfkriget diskuterades i hela Västvärlden. De mest optimistiska debattörerna förutspådde en framtid där långa blodiga krig skulle tillhöra historien, åtminstone för det tekniskt överlägsna USA. Att Sveriges försvarsmakt hade större likheter med den besegrade irakiska krigsmakten än den segerrika amerikanska stod dock klart för ett fåtal debattörer.

68 Haldén, Den svåra konsten att reformera, s.93-102 69 Agrell, a.a., s.63. 70 SOU 1996:123, Iakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd, s.14; Proposition 1989/90:9 Om arméns utveckling och totalförsvarets planeringssystem, m. m., s.1-7. 71 IP 10.

29 På ytan såg det ut som att Försvarsmakten fungerade då värnpliktiga utbildades kom i kontakt med om inte modern, så åtminstone acceptabel utrustning. Problemet låg i det som inte syntes, nämligen hela den försvarsmakt som skulle mobiliseras i händelse av krig. Efter 1970-talets oljekriser hade anslagen trots hög inflationstakt inte indexuppräknats, samtidigt som den tekniska utvecklingen i vissa delar sprungit ifrån Försvarsmakten. Detta inte bara på informationsteknologins område utan kanske framförallt genom att den svenska armén inte moderniserats varken i form av motorisering eller mekanisering. En väsentlig del av den mobiliserbara Armén bestod fortfarande av typförbandet infanteribrigad 66, IB 66, vars manöverenheter var cykelburet infanteri som till del moderniserats med lastbilar där soldater kunde transporteras på öppna flak.72 Armén hade utrustat den organisation som krävdes för utbildning av de värnpliktiga och för den internationella insatsen i Bosnien men i övrigt hade den fått urholkats. Dåvarande försvarsministern Björn von Sydow säger att vid en genomgång av materielen i Arméns 13 brigader inför att ett överskott skulle skickas till de baltiska staterna konstaterades att endast en av fyra bataljoner hade den utrustning som borde finnas samt att det saknades modern utrustning som bepansrade fordon.73 Till det kom att Armén i stora delar var planerad för spaning och yt-övervakning av landet och endast en mindre del hade förmåga att slå en tänkt fiende. Michael Moore, som vid denna tid arbetade med perspektivplanering i Högkvarteret, berättar att det fördes diskussioner om i vilken grad de omoderna förbanden kunde förstärkas för att kunna slå en fiende, vilket Moore såg som helt orealistiskt.74

Försvarsgrenarna hade utvecklats i stuprör vilket blev än mer problematiskt i en mindre försvarsmakt där samordning av stridskrafter och kommunikation med radio och senare datorer skulle komma att spela en allt större roll. Som von Sydow säger:

Jag har inget riktigt minne av joint annat än att armén var problematisk, marinen hade sitt ledningssystem och det var väl underligt att de hade ett eget ledningssystem, flygvapnet hade ett ledningssystem och det var väl underligt, armén hade två för bara armén. Det fanns inget överordnat C2- system i Sverige.75 Trots detta hade huvuduppgiften inte förändrats: Sverige skulle kunna försvaras i två riktningar med hög ambition.

72 Agrell, a.a., s. 55-57. 73 IP 12. 74 IP 6. 75 Ibid.

30 Den speciella kategorin budget Som åskådliggörs i fig. 3 var det varken unikt för Sverige eller för USA att försvarsmakterna fick minskade ekonomiska ramar under 1990-talet även om försvarsutgifternas del av BNP minskade mycket i en västeuropeisk jämförelse.76 Jämförelsen är skissartad och inte tänkt att ligga till grund för annat än att för att belysa tidsandan där minskande budgetramar hörde till normalbilden men där Sverige sticker ut genom att minska ramarna mer än många andra. Om de verkliga kostnaderna för försvaret ska jämföras kräver detta dock en mer djuplodande analys.

Försvarsutgifter som del av BNP mindre Västeuropeiska länder 3,0%

2,5%

2,0%

1,5%

1,0% 1990 91 92 93 94 95 96 97 98 99 0 1 2 3 4 2005

Österrike Belgien Sverige Schweiz Nederländerna Norge Danmark Finland

Försvarsutgifter som del av BNP större Västereropeiska länder och USA 5,0%

4,0%

3,0%

2,0%

1,0% 1990 91 92 93 94 95 96 97 98 99 0 1 2 3 4 2005 Frankrike Tyskland Portugal Spanien Storbritannien USA

Fig 3 (mina figurer)77

76 Figurerna baseras på data från: SIPRI, ”SIPRI-Milex-data-1949-2018_0”. 77 Ibid

31 Den politiska nivån – minskat hot och budgetnedskärningar Detta avsnitt behandlar den politiska strömmen och de frågor som dominerade den under senare delen av 1990-talet, minskade nationella hot, budgetreduceringar och uppmärksammandet av informationsteknologi och RMA som företeelser i den internationella omgivningen.

Försvarsbeslutet 1995/96 delades upp i två beslut, etapp 1 och 2, i etapp 2 infördes begreppet anpassningsförmåga.

Sammantaget har den snabba utvecklingen redan förändrat förutsättningarna för krigföringen och kommer på sikt att ytterligare ställa krav på anpassningsförmågan.78 Försvarsmaktens ständiga uppgifter utgjordes av territoriell integritet och internationella insatser men anpassning mot en högre förmåga skulle kunna genomföras inom ett år. Antalet brigader minskades från 16 till 13, antalet flygdivisioner från 16 till 13 och antalet ubåtar minskade från 12 till 9. Frågan om informationsteknologins inverkan på försvaret fick en egen rubrik, ”informationskrigföring”. Den texten är framåtblickande och identifierar hur ett allt mer IT-beroende samhälle medför nya sårbarheter. Texten talar om ’det vidgade säkerhetsbegreppet’ där samhället utsätts för en mer flerdimensionell hotbild och att rättsvårdande myndigheter behöver samverka.79 Beslutet innebar att anslaget till Försvarsmakten minskades med 10 % per år och minskningen skulle vara fullt genomförd 2001. Den sedan tidigare införda teknikfaktorn för att kompensera för fördyringar i materielanskaffningen som ökade anslagen med 1,5% bibehölls.80 Med motivet att möta den osäkra omvärldsutvecklingen beslutade regeringen den 12 januari 1995 att inrätta Försvarsberedningen som ett organ för samråd mellan riksdagspartierna och regeringen angående de långsiktiga försvarsbesluten. Riksdagen beslutade 1995 om införandet av säkerhetspolitiska kontrollstationer 1998 och 2001 detta för att säkerställa att försvarets utveckling kontinuerligt kopplades till omvärldsläget.81

78 Proposition 1995/96:12, Totalförsvar i förnyelse, kapitel 4.1.1. 79 Proposition 1996/97:4, Totalförsvar i förnyelse – Etapp 2, kapitel 3.1; För en utförlig beskrivning av det vidgade säkerhetsbegreppet se: Buzan, B., Wæver, O. och de Wilde, J. Security : a New Framework for Analysis. 80 Agrell, a.a., s.92-100. 81 Ds 1998:9, 1998, Svensk säkerhetspolitik i ny omvärldsbelysning Delrapport från Försvarsberedningen inför 1998 års kontrollstation. s. 1.

32 För att möta politikens krav vid kontrollstationerna införde Försvarsmakten 1996 en ny process, Perspektivplanering, för långsiktig planering. Denna process blev den nyblivne översten av första graden Johan Kihl ansvarig för.82

I Försvarsberedningens rapport Ds 1998:9 till 1998 års kontrollstation tonades det militära hotet ned och det sönderfallande Ryssland utmålades som ett problem men inte som ett militärt hot. I rapporten ägnades mycket text åt det vidgade säkerhetsbegreppet. Ett par sidor ägnades åt militärteknisk utveckling och beredningen konstaterade att det är den civila marknaden som leder teknikutvecklingen och IT-utvecklingen sågs som betydelsefull eftersom den medger samordning av förband över stora ytor. I rapporten nämndes dessutom precisionsbekämpning:

I ett framtida öppet krig med moderna medel kommer sannolikt alltmer sofistikerade precisionsvapen och avancerade ledningssystem inklusive telekrigföring att spela en väsentlig roll.83 I inledningen av proposition 1998/99:74 skrevs:

Enligt regeringens bedömning ter sig ett invasionsföretag syftande till ockupation av Sverige inte möjligt att genomföra under de närmaste tio åren, förutsatt att vi har en grundläggande försvarsförmåga.84 …Sammantaget bör dock relativt sett minskad vikt läggas vid förmågan att möta väpnat angrepp.85 Här hävdas således att det är rimligt att både minska förmågan att möta ett väpnat angrepp samtidigt som man hela tiden ska kunna hävda den territoriella integriteten.

Informationsteknologin fick ett eget stycke med rubriken informationskrigföring, som definierades som IT-säkerhet, underrättelsetjänst och psykologiska operationer där dessa ska kunna samordnas i tid och rum med operationskonst.86 I avsnittet nämndes dels att USA minskat försvarsutgifterna med 40% dels satsningen på RMA:

Till bilden skall också läggas USA:s mycket starka militärteknologiska försteg som gör sig gällande särskilt i fråga om tillämpningen av informationsteknik på krigföring. Det är denna utveckling, vanligen sammanfattad i beteckningen Revolution in Military Affairs (RMA), som mer än något annat driver utformningen av det amerikanska försvaret för närvarande.87

82”Slutrapport för studien ’Ny perspektivstudieplanprocess”, Försvarsmakten, 1996, s.1. 83 Ds 1998:9, s.63. 84 Proposition 1998/99:74, Förändrad omvärld – omdanat försvar s.1. 85 Ibid, s. 51. 86 Ibid. s.58. 87 Ibid, s.27.

33 De svarta hålen Under hösten 1997 då stod det klart att det saknades 10,6 miljarder i försvarsbudgeten för åren fram till 2001 hårdnade kritiken mot både ÖB och Försvarsmakten. Försvarsministern såg självklart mycket allvarligt på detta och i SvD refererades von Sydow med en kommentar till varför han och statsministern låtit ÖB och försvarsledningen sitta kvar på sina poster:

Han (försvarsministern, min anm.) påpekar att det också kan kallas ansvar om man försöker att reda ut de problem man ställt till med.88 Dessutom skrev journalisten Mikael Holmström längre ned på samma sida en kommentar till artikeln:

Existensen av detta systemfel erkänner alla SvD talat med – från generaler till politiker av alla kulörer. (…) Att å andra sidan ta konsekvenserna av detta och verkligen satsa på ett litet, modernt och vasst och balanserat försvar innebär att Karlskrona, Karlskoga och en rad andra industri- och förbandsorter hotas.89 På Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen i januari 1998 förväntade sig åhörarna en stukad ÖB som efter den intensiva debatten om de svarta hålen där han själv så uppenbart suttit löst skulle bemöta kritiken. Istället valde Owe Wiktorin att tala om behovet av en ny försvarsmakt och begära mandat för en ominriktning. Enligt Wiktorin var Rysslands begränsade förmåga en helt avgörande faktor till att detta skulle kunna vara möjligt. 90

Sammanfattning För ÖB Owe Wiktorin stod det under mitten av 1990-talet klart att Försvarsmakten hade omfattande strukturproblem. Ekonomin hade inte indexjusterats sedan 1970-talet trots en mycket hög inflationstakt. Försvarsmaktens uppgifter hade inte justerats i takt med att den operativa förmågan sjunkit på grund av de i praktiken minskade anslagen. Några omfattande strukturomvandlingar för att om möjligt kunna lösa uppgifterna inom den befintliga ekonomin hade inte vidtagits.91

Försvarsbeslut 1992 och 1995/96 innehöll visserligen några nya beslut men det förändrade inte att det handlade om en gammalmodig försvarsmakt utformad för att möta Andra världskrigets hotbild med en armé vars materiel var omodern eller i många fall obefintlig.

88 SvD, 13 december 1997. ”Inga förändringar i försvarstoppen”. 89 SvD, 13 december 1997. ”Systemfelet i försvaret inte löst”. 90 IP 10 här avsåg Wiktorin den tidigare nämnda time outen. 91 Ibid.

34 Sverige hade inte hängt med i den tekniska utvecklingen, vare sig för konventionella vapen där eldkraft, rörlighet och skydd långsamt utvecklats eller i fråga om informationsteknologin där framförallt Gulfkriget visat vad som var möjligt. Det fanns med andra ord goda skäl för Wiktorin att vidta åtgärder. Detta uttryckte Owe Wiktorin redan 1993 innan han tillträdde som ÖB i ett tal inför Krigsvetenskapsakademien. Den felinriktade och felbalanserade Försvarsmakten var det problem som Wiktorin behövde få upp på den politiska beslutsdagordningen.92

Hur paradoxalt det än kan låta blev de svarta hålen, alltså Försvarsmaktens bristfälliga ekonomiska kompetens möjlighetsfönstret för att få mandat för strukturförändring. 1997 var det nära att de svarta hålen kostade Wiktorin jobbet som ÖB en månader senare använde han sitt tal i Sälen, inte för att be om ursäkt för Försvarsmaktens ekonomi utan för att begära mandat för en ominriktning. Eftersom ekonomin redan fanns högst upp på den politiska beslutsdagordningen kunde Försvarsmaktens strukturella problem genom att kopplas till budgetproblemen komma in på beslutsdagordningen.

Regeringens svar blev tvådelat dels med en proposition för att omhänderta de ekonomiska problemen, dels mandat till Wiktorin för ominriktning. Ett intensivt arbete, projekt ominriktning, POM, för att planera för en helt ny ominriktad försvarsmakt tog fart i Högkvarteret och den 12 oktober 1998 lämnades ett underlag till regeringen.93

92 Owe Wiktorin, 1993. ”Teknikutvecklingen, operativa doktriner och flygstridskrafterna”. 93 Proposition 1997/98:84 Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet 1998 m.m. s.2

35 Möjlighetsfönster II

Detta avsnitt visar hur beslutet att inte fullt ut finansiera 1998 års ominriktning öppnade ett möjlighetsfönster på myndighetsnivån som policyentreprenören Johan Kihl kom att utnyttja.

Anslagsförordningen och teknikfaktorn Inom ramen för de svarta hålen fanns två specifika problematiska ekonomiska aspekter. Den första av dessa utgjordes av anslagsförordningen som Försvarsmakten tidigare varit undantagna ifrån. Förordningen innebar Försvarsmakten istället för att betala i förskott för stora utvecklingsprojekt skulle börja betala vid leverans. Detta skulle för 1999 innebära ett underskott på drygt 4 miljarder kronor. Den andra aspekten var borttagandet av teknikfaktorn. Denna hade inneburit en årlig uppräkning för att kompensera för kostnadsökningar av materiel som vid denna tid uppgick till ca 1,3 miljarder kronor per år.94

Försvarsmakten utarbetade förslaget till ominriktning med antagandet att villkoren kopplade till anslagsförordningen och teknikfaktorn skulle vara oförändrade. I samband med att Försvarsmakten lämnade sitt underlag för ominriktning presenterade finansminister Erik Åsbrink budgetpropositionen för 1999.95 Propositionen innehöll varken medel för att kompensera för anslagsförordningen eller för teknikfaktorn. Inom parantes bör nämnas att Försvarsmakten senare fick ett särskilt bidrag på 4 miljarder kronor för kostnader i samband ominriktningen.96 Enligt Wiktorin ledde budgetpropositionen till att försvarsledningen splittrades då alla insåg att det inte fanns pengar till allt och därför såg deltagarna från denna tidpunkt främst till det egna området.97

Det är alltså en oenig försvarsledning för ett underfinansierat försvar som efter regeringens presentation den 13 oktober måste börja om med ominriktningsarbetet. Detta arbete inleddes med en konsekvensanalys som lämnades till regeringen i november 1998.98

Nu var emellertid anden ute ur flaskan. Ominriktningen hade hamnat högst upp på den politiska beslutsdagordningen och nästa planeringsarbete inför den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1999, POM 2 vägleddes av ominriktningstanken. Efter nyår 1999 påbörjades arbetet med, dels Målbild 2010, dels Försvarsmaktsidé, FMI 2020. Arbetet följde en pressad tidsplan med, flera långa internatmöten under våren 1999 fram till slutskrivning i mitten av maj. Under hela

94 E. Haldén, 1999. ”Försvaret och de svarta hålen” s.33ff. 95 ”Försvarsmaktens underlag till den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1999”. 96 1998/99:FöU5. s.113-114. 97 IP 10; SFS 1996:1189; Anslagsförordningen; Proposition 1998/99:1 Budgetproposition för 1999, s.88, 125. 98 Haldén, Den svåra konsten att reformera, s.159-163

36 processen skedde ett utbyte mellan Högkvarteret och Försvarsdepartementet genom så kallat delningsförfarande där icke fastställda dokument skickades på förhandsgranskning i båda riktningarna så att synpunkter kunde inarbetas.99 Arbetet tog inledningsvis utgångspunkt i Försvarsberedningens rapport Ds 1999:2 som kom 12 januari 1999 och därefter i proposition 1998/99:74 som presenterades den 4 mars där uppdraget om ny struktur ingick. De interna underlag som låg till grund för rapporten var ”12 oktoberunderlaget” och de två perspektivstudier som däremot aldrig formellt lämnades till Regeringen.100

Det sista internatmötet för ominriktningsarbetet ägde rum på Näsby slott i Täby i början av maj 1999 och var en tillställning där det verkligen inte rådde enighet. Alla militärledningens medlemmar lämnade in avvikande meningar på policyentreprenörens, ÖB Owe Wiktorin slutliga förslag.101 Detta var en händelse som under lång tid skulle finnas kvar i mångas medvetande och lägga grunden till konflikter mellan olika grupperingar i Försvarsmakten. Underlaget grundade sig på insatsförsvaret men det fanns delar från anpassningsförsvaret, RMA och stora materielsatsningar såsom luftvärnssystemet BAMSE, eller enligt Michael Moore ”…och en massa annat”.102 En väsentlig del av arbetet handlade om att minska Försvarsmaktens personalram, antalet yrkesofficerare skulle minskas med 5000 från ca 14 000 år 1999 till ca 9 000 år 2004.103 En process som inletts redan efter försvarsbeslutet 1996 och börjat få effekt under 1997 då Försvarsmakten minskat med 500 yrkesofficerare. Frågan kom att blir allt mer påtaglig under påföljande år.104

Vid denna tidpunkt får tidsandan åter en stor betydelse som en av de viktigaste utgångspunkterna för strukturreformerna i Försvarsmakten eftersom ett väpnat angrepp inte ansågs möjligt inom tioårsperioden. Eftersom Försvarsmakten enligt ovan inte behövde upprätthålla beredskap för att möta ett väpnat angrepp utan bara upprätthålla grundläggande territoriell integritet fanns således utrymme för reformer. Målbildsarbetet drevs därför utifrån tre Strategiska typsituationer, STS, som baserades på Försvarsberedningens rapport Ds 1999:2, där STS 1 är gynnsam utveckling med ett allt mer demokratiskt Ryssland, STS 2 lite mindre gynnsamt och STS 3 minst gynnsamt baserat på ett sönderfallande Ryssland där en svag

99 Ibid, s.138f. 100 Ds 1999:2 Förändrad omvärld – omdanat försvar; Proposition 1998/99:74 Förändrad omvärld – omdanat försvar; De två rapporter som aldrig formellt överlämnades var ”FMI 2020 rapport 1”; ”FMI 2020 rapport 2”. 101 Haldén, a.a., s.126. 102 IP 6. 103 Försvarsmakten, 1999. ”Kompletterande planeringsanvisning för utarbetande av FMP 00-04 samt huvuddokument för Försvarsmaktens redovisning 1999-05-19”. 104 Regeringens skrivelse 1997/98:4 ”Totalförsvar i förnyelse”, s.4.

37 centralmakt har svårt att kontrollera militär materiel och vapen. Det är med andra ord ingen av de strategiska typsituationerna som målar upp ett scenario med ett allt mer enat Ryssland som gör utrikespolitiska anspråk.

19-majunderlaget kom att ligga till grund för alla de tre försvarspropositioner som sedan följde. I det tredje och sista av de tre propositionerna, 2001/02:10 var nätverksförsvaret den bärande tanken.105

105 Proposition 2001/02:10, Fortsatt förnyelse av totalförsvaret, 127ff.

38 RMA – den färdiga lösningen

Detta avsnitt beskriver hur Johan Kihl som policyentreprenör under lång tid arbetade för lösningen RMA. För att förstå Kihls roll måste vi backa bandet till 1996.

RMA kommer till Sverige Någon gång under hösten 1996 var den nyss pensionerade amerikanske amiralen och nyblivne styrelseordförande i företaget SAIC106, William ”Bill” Owens ute på resa för att beskriva sina idéer, vilka han senare skildrade i Lifting the Fog of War.107 På ett eller annat sätt blev han inbjuden för att tala inför den svenska försvarsmaktsledningen där chefen för operationsplaneringen och tillika ställföreträdande ÖB, Percurt Green var besöksmottagare. Green bjöd särskilt in Johan Kihl som var nybliven chef för strategiavdelningen och perspektivplaneringen.108

Efter besöket skickade Owens en offert på en perspektivplan för den svenska Försvarsmakten. Green gav Kihl uppgiften att på ett hövligt sätt tacka nej till erbjudandet. Kihl blev istället intresserad och tillsammans med sin närmaste man och tekniskt sakkunnige, Rickard Nordenberg, ägnade han tid åt att analysera offerten, och därefter besöktes Owens i Washington DC. Vid hemkomsten presenterade Kihl idéerna för ÖB Owe Wiktorin som fattade beslut om att beställa en mindre studie från SAIC för 11 miljoner kronor. Enligt Owens uppfattning skulle Sverige som en liten tekniskt avancerad industrination lätt kunna införa RMA. SAIC påbörjade därefter arbetet med Dominant Battlespace Awarness, DBA.109

Försvarsmaktens arbete bedrevs i en liten informell grupp bestående av Rickard Nordenberg och ett antal andra personer däribland den dåvarande överstelöjtnant Per Nilsson.110 Att Wiktorin skulle vara positiv till Kihls idé kan vi få en föraning om redan tre år tidigare i ett visionärt tal som Wiktorin höll inför Krigsvetenskapsakademien om den tekniska utvecklingens

106 SAIC (Science Applications International Corporation) var ett amerikanskt företag som grundades av doktorn i fysik Robert Beyster 1969. Företaget hade en lite ovanlig ägarstruktur i det att personalen ägde företaget genom aktier och de anställda uppmuntrades att tävla om att komma på nya idéer samt att hitta kunder för dem. Eftersom företaget inte var börsnoterat behövde de inte publicera information om hur affärerna gick vilket gjorde att få visste om att SAIC existerade, 2003 skrev Associated Press att SAIC var det mest inflytelserika företaget som ingen hört talas om. 2007 kritiserades företaget för att anställa pensionerade generaler och amiraler och på det sättet få otillbörligt inflytande. Dr Beyster gick i pension 2004, 2006 börsnoterades SAIC som två företag Leidos och SAIC. Källa: J. Perry “Robert Beyster, Who Founded Defense Contracting Giant SAIC, Dies at 90”.

107 W.A. Owens och E. Offley, 2001. Lifting the Fog of War. 108 IP 9; FOA-tidningen, april 1997, ”Informationsrevolutionen skingrar krigets dimmor över slagfältet”. 109 IP 5 och 9 110 IP 2,3,4,5,6 och 9. Per Nilsson, sedermera överste, blir den som så småningom driver NBF projektet fram till slutet.

39 konsekvenser i en svensk kontext. Även om begreppet RMA inte nämndes uttryckligen i talet ”svävade dess ande” över det.111 Talet kom senare att tolkas som en programförklaring för Wiktorins tid som ÖB.112

1997 presenterade Kihl i sällskap med den nyligen pensionerade amerikanske fyrstjärniga generalen och före detta amerikanske Chairman Joint Chiefs of Staff John Shalikashvili ideérna för försvarsministern. SAIC levererade tre rapporter mellan 1998 och 2001.113 Det är viktigt att betona att DBA var ett totalförsvarskoncept det vill säga med fokus på det nationella försvaret och detta handlade om att skapa ett nätverk med sensorer över Sverige för att Försvarsmakten skulle kunna skapa och följa lägesbilden och på ett effektivt sätt verka mot olika hot. Enligt Björn von Sydow frågade han Shalikashvili om RMA:s användbarhet i en internationell kontext:

Jag ställde frågor om detta kunde vara något för internationella operationer, då var Shalikashvili försiktig och sa att det kunde man nog tänka sig men det var inte det de var ute efter med sina förslag.114 Parallellt hade Försvarets forskningsanstalt, FOA,115 och Försvarets Materielverk, FMV, fått i uppgift att stödja perspektivplaneringen i en studie som hette FoRMA. FoRMA-studien levererade år 2000 en första större rapport om RMA. I en av delrapporterna finns ett citat som uttrycker andan i konceptet väl:

Nätverkstanken innebär också att begreppet ”joint” blir föråldrat, eftersom någon försvarsgrensuppdelning inte existerar i tjänstevärlden – allt är ”joint”.116 Man ska alltså bli så ’joint’ att försvarsgrenarna upphör att existera.

Den absoluta toppen i det amerikanska försvaret Det kan behöva klargöras vilka personer William Owens och John Shalikashvili var och vilka personer de i sin tur engagerade i arbetet med svensk RMA. De tillhörde det absoluta toppskiktet i den amerikanska försvarsmakten. John Shalikashvili avslutade sin karriär som Chairman Joint Chiefs of Staff varifrån han pensionerades i september 1997, dessförinnan hade han varit chef för de amerikanska styrkorna i Europa. William Owens var ställföreträdare till

111 Owe Wiktorin, 1993, ”Teknikutvecklingen, operativa doktriner och flygstridskrafterna”. 112 IP 1. 113 IP 5; de tre rapporterna var DBA som levererades 1998 , Dynamic Engagement, DE, rapporten som levererades 2000 och Precision Engagement, PE, rapporten som levererades 2001. 114 IP 12. 115 FOA bildar genom sammanslagning med Flygtekniska försöksanstalten Försvarets forskningsinstitut (FOI) år 2000. 116 ”FoRMA/PE Beskrivning av Idékoncept FOI-R--0017--SE”, s.67.

40 Shalikashvili som Chairman Joint Chiefs of Staff. De engagerade i sin tur en ”senior review group” med den amerikanska fyrstjärniga generalen Ron Fogelman Chief of Staff of the U.S. Air Force, amiralen David Jeremiah tidigare Chairman Joint Chief of Staff och den tyske fyrstjärnige generalen Klaus Naumann som tidigare varit stabschef för den tyska försvarsmakten och vid den här tiden var ordförande för Natos Militärkommitté. I gruppen fanns också Harvardprofessorn i National Security och Military Affairs Stephen Rosen den dåvarande svenske ÖB Owe Wiktorin.

Chairman Joint Chiefs of Staff är den militär med högst rang i det amerikanska systemet men har ingen direkt befälsfunktion över försvarsgrenarna utan fungerar som presidentens och den politiska ledningens rådgivare i militära frågor.117

Sammanfattning Att RMA skulle vara en möjlig lösning 1998-99 när ÖB Owe Wiktorin begärde en ominriktning var ur internationell jämförelse inte konstigt. RMA var ett koncept eller en färdig lösning som många länder intresserade sig för under den här perioden. Samarbete skedde med en lång rad länder där det var mest intensivt med Singapore och USA. RMA kom således till Sverige genom företaget SAIC som involverade det absoluta militära toppskiktet i Nato och USA. Detta stämmer bra med dagordningsmodellens beskrivning av hur nya idéer kommer in i policyströmmen.

117 Goldwater-Nichols Department of Defense Reorganization Act of 1986. § 151-155.

41 Johan Kihl – en typisk policyentreprenör RMA/DBA blev i hög utsträckning Johan Kihls projekt. Det var Kihl som med hjälp av några nära förtrogna medarbetare analyserade den första offerten från SAIC och som förankrade frågan i Högkvarteret och departementet samt beställde rapporterna.

Även om Kihl inledningsvis var chef för perspektivplaneringen så lämnade han över mycket av det praktiska arbetet med perspektivrapporten till sin ställföreträdare Michael Moore. Själv reste Kihl mycket kopplat till RMA-utvecklingen. Det var en arbetsfördelning som Moore ansåg naturlig men som ledde till att perspektivplaneringen pågick i ett spår medan RMA/DBA- arbetet pågick i ett annat. Enligt Kihl besökte han såväl USA som Singapore minst 20 gånger.118 Enligt Rickard Nordenberg fungerade relationen mellan perspektivplaneprocessen och SAIC- studierna inte särskilt bra:

Vi skulle försöka få in DBA i perspektivstudiearbetet, vilket visade sig vara väldigt svårt. Det var traditionalisternas utvecklingsarbete.119 I media fick Kihl stort utrymme att föra fram sina idéer. Folk och Försvars tidskrift hade 1998 Johan Kihls namn på omslaget. I denna hänvisade Kihl till försvarsbeslutet 1996 som beskrev hur hotbilden mot Sverige ändrats:

Ett väpnat angrepp i form av ett konventionellt invasionsföretag mot Sverige är idag helt osannolikt.120 Istället för invasion och ockupation var det informationsöverlägsenhet och precisionsbekämpning mot motståndarens ”hjärna och hjärta” som skulle vara kärnan i morgondagens krigföring:

Invasionsförsvaret har framgångsrikt tjänat ut sitt syfte (…) Att slopa invasionsförsvaret innebär inte att ett större väpnat angrepp mot Sverige kan uteslutas för all framtid (…) Det blir i framtiden allt viktigare att kontinuerligt värdera såväl beredskap som struktur när det erfordras.121 Här beskrevs också ett nytt spetsigare försvar där underrättelsetjänst, ledning och logistik betonades, liksom behovet av förband som kan uppträda i tillfälligt sammansatta formationer som ”operativa insatsstyrkor”. Värnpliktsfrågan togs upp under egen rubrik där Kihl beskrev hur systemet med värnplikt skulle kunna bestå. Kihl sammanfattade sitt resonemang i

118 IP 9; IP 6. 119 IP 5.; Beteckningen traditionalister användes i de flesta andra sammanhang om motståndarna till ominriktningen. 120 Försvar i nutid nr 1 1998, ”Morgondagens Försvar vad händer efter år 2000”, s.6. 121 Ibid.

42 punkterna: förändrat omvärldsläge, teknikutveckling och förändrad vilja och ambition. Dessa skulle skapa nya förutsättningar för försvaret. Slutligen citerades Kihl med att man ska:

Utnyttja den säkerhetspolitiska time out som uppstått genom ryska försvarsmaktens förfall till att skrota de delar av invasionsförsvaret som inte platsar i ett framtida anpassningsförsvar.122 Det var inte den enda publikationen där Johan Kihl presenterade sina tankar om försvarsutvecklingen. Hela FOA-tidningen nr 1 1999 handlade om sensorteknik och Johan Kihl intervjuades om DBA-studien som beskrevs som underrättelsedelen av RMA som enligt Kihl:

Där snabbast och smartast slår störst och starkast ändras också synen på vad som är hemlig information. Den viktiga informationen kanske bara är hemlig i en sekund och den sekunden räcker för att fatta det avgörande beslutet, säger Johan Kihl (…) Att storma kullen för att ta terräng är det nog slut med, säger Johan Kihl men betonar också att den traditionella väpnade striden är något som varje soldat måste kunna. Men då mest för att försvara sig när det är slut på tekniken.123 Artikeln illustrerades med en bild över ett helt uppslag där spaningsaerostater, UAV:er i olika storlekar, undervattenssensorer, sensorpuckar och röntgenstationer för lastbilar visas i nätverk över en Sverigekarta. Även SvD intervjuade Kihl och publicerade bilden i mars 1999 då med rubriken Amerikanska försvaret invaderar Sverige (fig 4).124

Fig 4

122 Ibid. 123 FOA-tidningen, mars 1999, ”Total koll på vad som händer - steget in i den militära revolutionen”. 124 SvD, 17 mars 1999 ”Amerikanskt försvar invaderar Sverige”; FOA-tidningen, a.a.; Bilden är tänkt som illustration för att visa det visionära och nationella RMA-projektet med bland annat spaningsballonger.

43 Sammanfattning Chefen för strategiavdelningen Johan Kihl blev genom sitt arbete med RMA en policyentreprenör i ominriktningsarbetet. Kihl hade en idé som blev en lösning på problemet med den eftersatta Försvarsmakten som ÖB Wiktorin genom möjlighetsfönstret de ’svarta hålen’ lyckades få upp på den politiska beslutsdagordningen. Kihl var som policyentreprenör beredd att helt gå in för det nya konceptet och göra detta till sitt eget. Ominriktningen blev för honom det möjlighetsfönster som medförde att hans lösning, RMA, kunde komma upp på dagordningen i myndighetsnivån. Genom Kihl kom RMA att starkt färga FMI 2020 rapport 3, som utgjorde en betydande del av Försvarsmaktens underlag till kontrollstationen 1999, det så kallade 19-majunderlaget. Därmed kom RMA upp på den politiska beslutsdagordningen som en möjlig lösning på problemet med den eftersatta Försvarsmakten. Till detta bidrog Owe Wiktorin som redan var både insatt i och positiv till idén. Viktigast av allt var att den mest centrala deltagaren på den politiska nivån, försvarsministern Björn von Sydow, också var positiv till idén när den presenterades för honom.

44 Riksdagen fattar beslut om RMA

Varken i försvarsbesluten 1999 eller 2000 fick RMA något uttryckligt genomslag men i den nytillträdde ÖB Johan Hederstedts tal i Sälen 2001 redogjorde han ingående för ett RMA- försvar. Detta försvar som senare skulle kallas NBF.125 Det var först i Försvarsberedningens rapporter Ds 2001:14 och Ds 2001:44 och den efterföljande propositionen 2001/02:10 som RMA fick genomslag. I propositionen är ”nätverksförsvaret” det begrepp som användes för det försvar som skulle skapas efter ominriktningen. 126

Detta innebar att NBF gick från att vara visionära idéer till att kunna innefatta allt i försvaret. Samtidigt som avvecklingen var monumental, inte minst av personal, skulle dessutom ett antal nya förband skapas. Dessa utgjordes av en signalspaningsbataljon, ett IT-säkerhetsförband, en divisionsunderrättelsebataljon, tre säkerhetsbataljoner, två jägarbataljoner, en NBC- insatsstyrka, en luftburen bataljon samt åtta flygbasbataljoner. Enligt Per Nilsson som var djupt involverad i arbetet fanns det starka motsättningar när olika materielprojekt måste definieras som del av NBF för att godkännas.127

Därmed hamnade RMA i händelsernas centrum och det skulle visa sig att detta inte var den enda idén på dagordningen utan att insatsförsvaret blir så småningom det övergripande konceptet för ominriktningen. Ett koncept som tydligt underlättade för den militära internationella verksamheten och engagemanget, vilket var viktigt för den politiska ledningen. Detta handlade både om att stärka Sveriges roll i världen och att upprätthålla moralen i armén.

125 J. Hederstedt, 2001, ”Mot ett flexibelt insatsförsvar”. 126 Ds 2001:14, Gränsöverskridande sårbarhet – Gemensam säkerhet, s.29; Ds 2001:44, Ny struktur för ökad säkerhet – nätverksförsvar och krishantering, s.13-28; Proposition 2001/02:10, s.129ff. 127 IP 3.

45 Det moderna i ominriktningen – RMA – får inte riktigt fäste

Detta avsnitt analyserar de faktorer som försvårade RMA-konceptets implementering efter att beslut fattats i riksdagen 2001. Den ökande internationaliseringen, policyentreprenören Kihls dalande förtroende och industrikonsortiets förseningar.

NBF bara en del År 2000 tillträdde Johan Hederstedt som ÖB. Han hade ett starkt politiskt mandat att utveckla Försvarsmaktens förmåga till internationella operationer. Det övergripande konceptet för Försvarsmakten var insatsförsvaret, där nätverksförsvaret samtidigt skulle spela en stor roll. Den fortsatta förnyelsen av totalförsvaret skulle ske med internationalisering och med hjälp av det nätverksbaserade försvaret. Fortfarande var ekonomin ett centralt problem för Försvarsmakten. Avvecklingen blev mer kostsam än beräknat och detta gällde framförallt kostnaderna för att avveckla personal. Den rörliga delen i Försvarsmaktens budget har alltid varit liten och det har i princip alltid främst varit kostnaden för övningsverksamhet som på kort sikt kunde justeras.

Efter 9/11 sökte såväl den politiska som den militära ledningen internationella lösningar. Den Natoledda operationen i Afghanistan och EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik blev de lösningar Sverige så småningom valde. Det militära hotet mot staten Sverige upplevdes som än mindre och därmed också behovet av ett nationellt försvar.

Policyentreprenören Kihl förlorar förtroendet Johan Kihl, som var så intimt förknippad med det svenska RMA-arbetet, förlorade gradvis det politiska förtroendet med början hösten 1999. En första avgörande händelse om hur detta gick till som flera inblandade, inte minst Kihl själv, berättar om är ett seminarium som Krigsvetenskapsakademien anordnade i Riksdagshuset den 12 oktober 2000. På seminariet behandlades en text av översten Bo Hugemark som handlade om Sveriges strategiska läge i förhållande till de baltiska ländernas ansökan om medlemskap i Nato. Texten hade rubriken ”Framtidens strategi” och generalerna Johan Kihl och Göran Gunnarsson agerade opponenter.128 Hugemarks tes i texten var att Sverige borde samarbeta militärt med Finland och de baltiska staterna, helst inom ramen för Nato. Kihl och Gunnarsson utryckte den officiella politiska linjen och betonade ominriktningen av Försvarsmakten med ett anpassningsbart insatsförsvar och de nämnde EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. I ett avsnitt går

128 Bo Hugemark, 2000, ”Framtida strategi”.

46 de dock emot den svenska officiella linjen och i frågan om de baltiska ländernas Natomedlemskap skrev de:

Det kan inte uteslutas att en anslutning av de baltiska staterna till NATO skulle ha en negativ påverkan på nuvarande gynnsamma läge. En utvidgning skulle sannolikt påverka de bräckliga ryska reformerna negativt, uppfattas som en aggressiv handling och som ett misstroende mot Rysslands ambition att utvecklas till en demokratisk stat. En sådan utveckling kan komma att öka spänningen i vårt närområde och därmed motverka vår säkerhetspolitiska målsättning. Alternativet för Sverige är därför att fortsatt stödja de baltiska ländernas ansträngningar för att utveckla en egen försvarsförmåga samt att som alliansfri nation verka för att relationerna med Ryssland och de baltiska länderna förbättras. Ett medel för detta kan vara samarbetet inom ramen för Partnerskap för fred (PFF), där Försvarsmakten har en viktig roll att spela.129 Eftersom Kihl var på resa var det Gunnarsson som läste upp texten. I min intervju med Kihl säger denne att ”det var en opponering, något skulle man ju skriva”.130

I min intervju med Björn von Sydow säger denne om Kihl att:

Han gjorde uttalande i egenskap av sakkunnig i Försvarsberedningen, att Sverige borde planera för militära operationer i Ryssland i händelse av att Ryssland skulle falla samman. Vi talar väl då sannolikt om Jeltsinåren någonting. Då beslutade vi omedelbart att avsluta hans uppdrag i Försvarsberedningen som sakkunnig. Därför det var helt vid sidan av vår säkerhetspolitiska doktrin. Och han fick gå därför, direkt, han blev inte tillfrågad utan han avskedades helt enkelt, därmed var sagan, han på nedåtgång.131 Efter detta blev konsekvensen för Kihl stor eftersom han direkt förlorade sin plats som rådgivare i Försvarsberedningen och förtroendet hos såväl regeringen som oppositionen. Detta inträffade vid en tidpunkt då det inom kort skulle utses en ny ÖB. Sammantaget innebar detta att när Johan Kihl fick problem fick RMA det också.

Friktioner i upphandlingen av industrikonsortiet Under år 2000 påbörjades arbetet med att konkretisera DBA- och FoRMA-studierna till materielprojekt. I september 2000 levererade FMV en rapport till Försvarsmakten i vilken beskrevs det som skulle bli LedsystT,132 vilket sammanlagt kom att kosta ca 1,5 mdkr.133 Regeringen fattade i maj 2001 beslut om att Försvarsmakten fick beställa fas 1 till en kostnad

129 J. Kihl och G. Gunnarsson, 2000, ”Flexibelt insatsförsvar - en förutsättning för framgångsrik anpassning”. 130 IP 9. 131 IP 12. 132 FMV, 2000, ”Leverans inom MS 457 LedsystT, rapport efter genomförd definitionsfas, missiv och 5 annex med tillhörande underbilagor”. 133 IP 3.

47 av ca 3 mnkr.134 I november 2002 fattade regeringen beslut om att Försvarsmakten fick genomföra LedsystT fas 2 steg 1 under perioden 2003- 2006 syftande till Demonstrator 05/06, till en kostnad av ca 1 mdkr.

I beslutet anger regeringen ett antal riktlinjer och förutsättningar för arbetets bedrivande. Ytterligare förtydliganden och krav på återrapportering har angetts i förändringar av regleringsbrev för 2002 till Försvarsmakten samt i regleringsbrevet för 2003.135 Parallellt pågick en upphandling på FMV av en leverantör för de tekniska delarna av NBF. Offertförfrågan var utformad så att den aktör som vann skulle utestänga de andra. Enligt Stefan Westman som var chef för LedsystT på FMV kom till slut bara en offert in och denna kom från ett konsortium där Saab och Ericsson var de större aktörerna och de amerikanska storbolagen IBM och Boeing de mindre. Förhandlingarna drog dock ut på tiden eftersom FMV och Försvarsmakten ställde krav på öppna standarder och icke-proprietära format, vilket framförallt Saab hade svårt att förlika sig med. Avtalen blev inte färdiga förrän 2003 vilket innebar att LedsystT inte kunde startas tidigare.136

Sammanfattning Efter Hederstedts tillträde som ÖB, Kihls förlorade förtroende, fortsatta ekonomiska svårigheter i Försvarsmakten, industrikonsortiets uppstartsproblem samt utbrett missnöje med NBF och 9/11 som förändrade tidsandan saknades väsentligt stöd för att projektet skulle kunna bli så centralt som det var tänkt.

134 IP 4; Statskontoret, 2003 ”Införandet av Nätverksbaserat Försvar - Status i mars 2003”. 135 Statskontoret, 2003 ”Införandet av Nätverksbaserat Försvar - Status i mars 2003”, s.2; ”Regleringsbrev för budgetåret 2003 avseende Försvarsmakten”, regeringsbeslut nr 29, 19 december 2002. s.3 136 IP 4

48 Möjlighetsfönster III

I detta avsnitt analyseras hur policyentreprenören Håkan Syrén använde EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som ett möjlighetsfönster för att föra fram sin lösning. Denna handlade om att Sverige skulle ta en ledande roll för att sätta upp en EU-stridsgrupp. I detta avsnitt analyseras inledningsvis EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik växer fram I december 1998 hölls ett toppmöte i Saint Malo mellan Frankrikes president Jacques Chirac och Storbritanniens premiärminister Tony Blair. Mötet resulterade i ett dokument Saint Malo deklarationen som låg till grund för utarbetandet av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik för EU.137 Europeiska Rådets möte i Köln 3-4 juni 1999 uttalade att:

The European Union shall play its full role on the international stage. To that end, we intend to give the European Union the necessary means and capabilities to assume its responsibilities regarding common European policy on security and defence. (…) the Union must have the capacity for autonomous action, backed by credible military forces, the means to decide to use them, and the readiness to do so, in order to respond to international crises without prejudice to actions by NATO.138 På Rådets följande möte i Helsingfors i december samma år formulerades ett militärt mål, ”EU Helsinki Headline Goal 2003”, som innebar att EU senast 2003 inom 60 dagar från aktivering skulle kunna ställa upp 60 000 soldater med tillhörande logistik för ett års uthållighet. Arbetet fortgick och på EU General and External Relations Council, GAERC, i maj 2003 bekräftades att EU hade uppnått en begränsad krishanteringsförmåga.139

EU-stridsgruppskonceptet kommer till Sverige Enligt Björn von Sydow arbetade han hårt för att få regeringen att acceptera idén med en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik för EU, men det som verkligen avgjorde saken för Sveriges del var de informella mötena mellan regeringscheferna i EU där de stora länderna hårt drev frågan.140

Enligt Håkan Syrén ansåg han när han som nytillträdd ÖB fick ”European Security Strategy 2003” i sin hand att det var ”det bästa som skrivits”141. Strategin konkretiserades 2004 i ”EU Hedline Goals 2010” där ett av delmålen utgjordes av uppsättandet av stridsgrupper. Enligt

137 Joint Declaration on European Defence. “Joint Declaration issued at the British-French Summit, Saint-Malo, 3-4”, 4 December 1998 138 EU Council secretariat, 2006, ”Development of European Military Capabilities: The Force Catalogue 2006”. 139 Ibid 140 IP 12. 141 IP 8

49 Syrén blev detta hans viktigaste reformverktyg och stridsgruppskonceptet den lösning som medförde att han kunde undvika det belastade begreppet NBF.142

En händelse som belyser att Sverige låg i framkant när det gällde EU:s gemensamma försvarspolitik är operation Artemis som påbörjades i Kongo 5 juni 2003. Det var den första EU-ledda militära operationen. Operationen genomfördes under sommaren 2003 och bestod främst av svenska och franska specialförband. Operationen sågs som en stor framgång, inte minst för Sverige och de svenska förband som deltog.143

Vid den här tiden tonades det nationella försvaret ned ytterligare och förmågan till nationell försvarsgrenssamverkan ersattes med förmåga till internationell samverkan. Det nationella försvarskonceptet NBF blev därmed obsolet. Delar av den personal som arbetat med NBF- konceptet överfördes till arbetet med Mission Network Experiments, MNE, som var ett samarbete inom Nato för att bygga ledningssystem i Afghanistan. Michael Moore, som var Sveriges högste representant i samarbetet, minns att den svenska kontingenten var mycket uppskattad.144

Sammanfattning När Håkan Syrén tillträdde som ÖB 2003 var försvarsreformen i full gång, men trots att RMA blivit en central del i försvarsbeslutet 2001 upplevde han att NBF hade ytterst få anhängare, varför han undvek att använda begreppet redan då.145 De ekonomiska nedskärningarna var då omfattande med årliga anslagsreduceringar vilka ökade ytterligare i försvarsbeslutet 2004.

NBF hade således med Syréns ord spelat ut sin roll som reformverktyg och det fanns behov av ett nytt för att kunna fortsätta reformerna.146 Enligt Björn von Sydow noterade han som talman att EU-toppmötena och de stora europeiska ländernas påverkan på Sverige fick en central betydelse för att frågan om svenskt deltagande i EU-stridsgrupp skulle komma upp på den svenska politiska beslutsdagordningen.

För Syrén var Försvarsmaktens tillstånd fortfarande, trots att ominriktningen stod högt upp på den politiska dagordningen, ett problem eftersom reformerna blivit dyrare och mer komplicerade än vad som var tänkt. NBF-konceptet som i första hand var ett koncept för

142 EU General Affairs and External Relations Council, 2003, ”EU Headline Goal 2010”; EU General Affairs and External Relations Council ”European Security Strategy 2003, A Secure Europe in a Better World”. 143 ”EU-styrka ute ur Kongo”. 144 IP 6. 145 IP 8. 146 Ibid.

50 nationellt försvar, blev allt mindre relevant i takt med att Sveriges roll omdefinierades efter 9/11. Till detta kom att NBF:s tekniska del inte kom igång eftersom förhandlingarna med industrin drog ut på tiden. När den svenska regeringen visade sig positiv till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, öppnades ett möjlighetsfönster för Syrén att föra upp sin lösning, en ledande roll för Sverige inom EU-stridsgruppskonceptet på den svenska politiska beslutsdagordningen.

51 NBG – spiken i kistan

Detta avsnitt behandlar hur NBF-projektet organiserades och formerades och utvecklades. Samtidigt hade vinden vänt i och med policyentreprenören Wiktorins avgång, policyentreprenören Johan Kihls förlorade politiska förtroende och den ökande internationaliseringen efter 9/11. Till detta kom en krympande ekonomisk ram.

Det skapades en linjeorganisation för NBF med en ny generalinspektör, illusoriskt jämställd med försvarsgrenarna men i praktiken utan det självklara inflytande försvarsgrenarna av hävd och tradition har haft. Detta trots att NBF som koncept egentligen var överordnat stridskrafterna och som vi sett i dess mest extrema form tänktes göra dessa obsoleta.147 Några år efter försvarsbeslutet 2001 blev NBF samlingsnamnet för reformeringen av Försvarsmakten. Invasionsförsvaret skulle avvecklas och ett nytt nätverksbaserat försvar införas. NBF konkretiserades i de fyra delprojekten, Ledsyst Teknik, Ledsyst Metod, Ledsyst Personal och Ledsyst Organisation. Av dessa fyra var LedsystT navet i arbetet genom den tekniska innovationen och LedsystO påbörjades aldrig. LedsystP hade problem att hitta kvalificerad IT- kompetens. Den centrala frågan för LedsystT blev säkerhetsfrågan för om det inte skulle gå att ackreditera det nätverk som skulle utgöra grunden för det nätverksbaserade försvaret skulle det uppstå ett stort problem. Därmed blev teknikens möjligheter och begränsningar också det nätverksbaserade försvarets möjligheter och begränsningar. Dessutom gick upphandlingen trögt vilket bidrog till att projektet försenades i ett viktigt skede.148

Björn von Sydow gav 2002 statssekreteraren Yvonne Gustafsson uppgiften att granska ”Johan Kihls projekt”149 och det inrättades en särskild beredning under ledning av statssekreteraren. Enligt Björn von Sydow:

Det fanns en ökande misstänksamhet att NBF projektet var löst i kanterna och att det möjligen fanns en oklarhet om vilken roll svensk och amerikansk försvarsindustri spelade.150 Regeringen fattade som redan nämnts emellertid beslut om att Försvarsmakten fick gå vidare med fas 2 den 7 november 2002. Samtidigt skulle Statskontoret granska reformerna inom Försvarsmakten med en separat granskning av NBF.151 NBF fördes också in i Försvarsmaktens regleringsbrev som en särskild återrapporteringspunkt från och med 2002. Försvarsmakten

147 SvD, 30 november 2002 ”Försvaret får en fjärde Generalinspektör”. 148 Statskontoret, 2003 ”Införandet av Nätverksbaserat Försvar - Status i mars 2003”; IP 4. 149 IP 12 150 IP 12 151 Statskontoret, 2003 ”Införandet av Nätverksbaserat Försvar - Status i mars 2003”; IP 4.

52 redovisade därefter NBF i särskild bilaga till årsredovisningen. 2002 rapporterades att allt arbete var inriktat mot Demo 06 som skulle utgöra grunden för anskaffning av nytt ledningssystem för driftsättning 2010.152 Enligt Stefan Westman, som var FMV-projektledare för LedSystT-projektet mellan 2000 och 2004, ska motståndet inom FMV mot NBF vid den tiden inte överdrivas. Framförallt uppfattade Westman att flygvapenofficerare var negativa till NBF. Westman rapporterade till Johan Kihl och Per Nilsson vilket han uppfattade fungerade bra. Enligt Westman gjordes också flera avrapporteringar till försvarsministern Leni Björklund.153

Översten Jan Peterson, som 2000 rekryterades av Johan Kihl för att leda ledningsavdelningen, upphandlade konsultföretaget Gartner Group för att få en extern granskning av NBF-projektet. När den tredje av Gartner Groups rapporter presenterades i maj 2003 blev denna stort uppslagen i SvD under rubriken ”Försvarets viktigaste projekt misskött”. I artikeln beskrevs att försvarsmaktsledningen inte prioriterade NBF, att det var svårt att hitta personal med rätt kompetens och att det fanns många olösta säkerhetsfrågor.154 Denna kritik sammanfattar rätt väl den kritik som Statskontoret upprepade i alla sina rapporter.155 Artikeln ledde till att en styrgrupp bestående av Försvarsmaktens trestjärniga generaler bildades.156

Samtidigt expanderade arbetet 2003 när LedSystT-projektet fick ett avtal med industrin. FOI- arbetet började bära frukt och 2003 rapporterade FOI omfattande kontakter med internationella partners i Singapore, Storbritannien, Norge, Frankrike och USA. Tyngdpunkten i rapporten låg på ledning av insatser där FOI beskrev olika nätverksbaserade modeller för ledning. Slutsatserna var att modern IT-teknik kunde reducera osäkerheter, öka tempot, skapa flexibilitet, men att detta ställde höga krav på välutbildad personal. Slutligen skrev FOI att investeringar i ledningssystemet måste stå i proportion till satsningar på förband.157 Försvarshögskolan behandlade frågan i en så kallad professorsstudie där representanter för Försvarshögskolans olika delar kommenterade NBF:s eventuella relevans för respektive område.158

152 ”Försvarsmaktens årsredovisning för 2002 bilaga 5, särskilda redovisningar”, s.5. 153 IP 4. 154 SvD, 09 maj 2003 ”Försvarets viktigaste projekt misskött”. 155 Statskontoret, 2007 ”Införande av ett nätverksbaserat försvar - Avslutande granskning av utvecklingsarbetet status i maj 2007”. 156 IP 2. 157 FOI, 2003, ”FOI-R--1027--SE FoRMA årsrapport 2003”. 158 Försvarshögskolan, 2003, Nätverksbaserat försvar: fördjupade studier utifrån Försvarshögskolans sakområden.

53 Från 2003 till den stora finalen med Demo 06 år 2006 bedrevs ett intensivt arbete inom ramen för LedsystT med det nyinrättade ledningsutvecklingscentrum i Enköping och halvårsvisa demonstratorer som nav.

I försvarspropositionen 2004 fanns NBF med men var betydligt nedtonat. Det nätverksbaserade försvaret nämndes i olika sammanhang men inte som den överordnade idén och i de två stycken som behandlade NBF betonades vikten av internationella operationer. Begreppet totalförsvar var också nedtonat, det nämndes i och för sig ofta men då kopplat till ”totalförsvarspliktiga”, ”totalförsvarsmyndigheter” eller den tidigare försvarspropositionen 2001 med ordet totalförsvar i titeln. I stycket om det civila försvaret konstaterades:

När hot och risker inte är förknippade med militära väpnade angrepp utan det i stället är fråga om andra hot och risker mot samhället i fred förändras också behoven av åtgärder.”159 Statskontoret levererade sex rapporter mellan 2003 och 2005. Graden av kritik varierade något över tid, men tonen var genomgående negativ och i den sammanfattande rapporten 2007 skrevs att:

Bilden av en utvecklingsverksamhet präglad av teknikoptimism har successivt kommit att nyanseras, bl.a. genom Sveriges deltagande i EU:s krishantering och landets roll som framework nation inom ramen för Nordic Battlegroup (NBG) fr.o.m. 2008. 160 Från och med januari 2007 var NBF inte längre ett fristående projekt utan skulle skötas som en del av ordinarie verksamhet i Försvarsmakten. I försvarspropositionen 2008 konstaterades att: ”regeringen minskat satsningen på utvecklingen av det nätverksbaserade försvaret avsevärt”161 och begreppet ominriktning användes inom ledningsområdet för att beskriva att anslaget för NBF minskades med 3 mdkr under en tioårsperiod. Nu skulle utvecklingsarbetet inom ledningsområdet ske i internationella samarbeten men inte handla om nätverksbaserat försvar.162 Istället är det EU-stridsgrupp som är det koncept som förs fram som det nya riktmärket för försvarsutvecklingen:

I framtiden kommer hela insatsorganisationen att ha denna förmåga varför uppdelningen mellan utlandsstyrka, förband anmälda till styrkeregister och särskilda snabbinsatsförband för beredskap i EU-stridsgrupper då inte längre är aktuell.163

159 Proposition 2004/05:5 Vårt framtida försvar s.208 160 Statskontoret, 2007, ”Införande av ett nätverksbaserat försvar - Avslutande granskning av utvecklingsarbetet status i maj 2007”. 161 Proposition 2008/09:140 s.57 162 Proposition 2008/09:140 Ett användbart försvar s.56ff 163 Ibid, s.71

54 Sammanfattning av analysen

Analysen har således syftat till att besvara uppsatsens frågeställning: Hur kan vi förstå att de delar av försvarsreformen kring millennieskiftet som syftade till att skapa ett modernt totalförsvar med hjälp av RMA-konceptet aldrig realiserades?

Med början i tidsandan har analysen utgått från de policyentreprenörer som varit mest centrala för RMA-konceptet. ÖB Owe Wiktorin som med de svarta hålen som möjlighetsfönster fick upp problemet med den eftersatta Försvarsmakten på den politiska beslutsdagordningen och på så sätt fick politiskt mandat att reformera Försvarsmakten. Johan Kihl som genom sitt arbete med RMA konstruerade en lösning på problemet med den eftersatta Försvarsmakten. Dessa två policyentreprenörers gemensamma ansträngningar ledde till att RMA blev en central del av försvarsbeslutet 2001.

Policyentreprenören mot den politiska nivån Owe Wiktorin gick i pension år 2000 och myndighetsnivåns policyentreprenör Johan Kihl tappade förtroendet från den politiska ledningen samma år. RMA-projektet hade svårigheter att komma igång eftersom förhandlingarna med industrin drog ut på tiden. Avvecklingen av invasionsförsvaret var kostsam, framförallt personalavvecklingen kostade både i förtroende och pengar. Den nye ÖB Johan Hederstedt hade redan från början starkt mandat att utveckla Försvarsmaktens förmåga till internationella operationer och när 9/11 inträffade förstärktes den politiska viljan till deltagande i internationella operationer.

När Håkan Syrén tog över som ÖB 2003 betraktade han NBF som ett utslitet reformverktyg som hade spelat ut sin roll. Problemen med NBF var för att idéerna som sådana var felaktiga utan att begreppet misslyckades med att få tillräckligt stöd. Syrén fann i ”EU Security Strategy 2003” det reformverktyg som han sökte. För Syrén som policyentreprenör blev detta att Sverige skulle ta en ledande roll i formandet av en EU-stridsgrupp den idé och lösning som han lyckades få upp på den politiska beslutsdagordningen. När detta skedde var det moderna nationella totalförsvarskonceptet NBF i praktiken uträknat. Detta till trots fortsatte projektets arbete med oförminskad intensitet även om det skulle dröja ännu några år innan projektet nådde sitt slut och begreppet försvann.164

164 IP 2; IP 3; IP 4

55 Diskussion

Millennieskiftets försvarsreform präglades av fyra faktorer med åtföljande förlopp. Dessa var ominriktningen, RMA som metod för ominriktningen, internationalisering som en metod för ominriktning och sällan tidigare skådade drastiska ekonomiska neddragningar.

Huruvida ominriktningen var nödvändig eller inte kan det råda delade meningar om, men majoriteten av dem som intervjuats för den här uppsatsen är emellertid eniga om att den var nödvändig. Försvarsmakten och framförallt armén hade under lång tid eftersatts. Nästa faktor utgjordes av idén med RMA som metod och därmed bärande del i ominriktningen. För det första var RMA en idé som var allmänt spridd i Västvärlden, och för det andra var den ett koncept som kunde erbjuda ett billigare och effektivare nationellt försvar. Om uppgiften var att skapa ett nationellt modernt totalförsvar inom en mindre ekonomisk ram borde alltså RMA ha kunnat fungera som effektiv metod. Internationaliseringen som den tredje faktorn fungerade först som en uppgift parallellt med den om det nationella försvaret, men successivt fick den allt mer rollen som huvuduppgift. När EU-stridsgruppskonceptet presenterades blev detta snabbt en helt dominerande del. Håkan Syrén är tydlig med att han såg både RMA och stridsgruppskoncepten som reformverktyg för att modernisera Försvarsmakten, men när han tillträdde var RMA redan ”passé” på grund av de inre stridigheterna i Försvarsmakten.

Konsekvensen av de stora ekonomiska neddragningarna och nedtonandet av den nationella försvarsuppgiften till förmån för den internationella blev en försvarsmakt som förvisso kunde lösa den internationella uppgiften, men som samtidigt förlorade förmågan att försvara Sverige. En konsekvens som inte blev uppenbar för alla inblandade parter förrän efter flera år. Att RMA drevs som ett eget spår först under Johan Kihl och senare som en egen stridskraft medförde att NBF kom att definieras som en ledningssystemfråga och därmed något som försvarsgrenarna kunde välja att avstå ifrån.

Uppsatsens resultat är intressant och relevant därför att det visar hur dagordningsmodellen kan hjälpa oss att förstå hur kampen om den politiska dagordningen och tidsandan präglade händelseförloppet i försvarssektorn kring millennieskiftet, vilket förhoppningsvis kan ge en idé om hur militärteoretiska koncept kontinuerligt avlöser varandra. För att öka förståelsen för beslutsprocesserna på andra politikområden kan dagordningsmodellen rimligen ge värdefulla bidrag. Precis som Agrell och Haldén pekar på tog Owe Wiktorin initiativet när han begärde ominriktning. Agrell och Engberg lägger skulden för den minskade försvarsförmågan på det moderna i ominriktningen alltså RMA/NBF. I en internationell jämförelse verkar det efter att

56 ha läst Wiesners (se s.8) artikel som att Tyskland på många sätt hamnade i en liknande situation som Sverige, medan Storbritannien klarade att integrera RMA bättre eftersom de anpassade konceptet mer efter lokala förhållanden. I linje med forskningsöversiktens amerikanska skribenter med erfarenhet från bland annat Irak och Afghanistan hävdar, påverkar informationsteknologin försvarssektorn, inte främst genom att det utkämpas cyberkrig, utan främst för att det får konsekvenser för organiseringen av samhället och krigsmakter. Det är ett faktum som Sverige behöver förhålla sig till och kanske finns det då slutsatser från arbetet med svensk RMA som kan komma väl till pass.

För att NBF skulle ha fått större inflytande hade det krävts att konceptet anpassats mer till den befintliga strukturen. Precis som Wiesner i sin text pekat på hur Storbritannien anpassade RMA till de egna förhållandena. Ledningen för NBF hade också behövt vara överordnad försvarsgrenarna samtidigt som de traditionella försvarsgrenarna skulle ha givits tillräckligt utrymme att utveckla konceptet efter de egna specifika förutsättningarna.

57 Reflektion

Att planera för ett robust försvar i ständig förändring där tiden, tekniken, politiken och försvarsekonomin som centrala faktorer är vad den här uppsatsen handlar om. Idéer och koncept kommer och går och få av dessa är troligen helt fel och lika få helt rätt. I efterhand är det lätt att se vad som borde ha satsats på och vad som inte gav något alls. Till skillnad från nästan all annan offentlig verksamhet kan Försvarsmakten liknas vid en försäkringspremie. Varje dag som den inte används är den bara en kostnad och stora delar är dessutom utan egentlig uppgift alla de dagar det inte händer något.

Uppsatsen syftar till att med den så kallade dagordningsmodellen inom ramen för beslutsteori analysera varför det nätverksbaserade försvaret, NBF, aldrig realiserades. Till en början trodde jag att jag skulle fördjupa mig i projektets olika delar för att där finna skälen. Allt eftersom studien fortgick stod det emellertid klart att NBF-projektets öde beseglades mycket tidigt i processen. Kombinationen av intervjuer med initierade respondenter, bland dem två överbefälhavare i kombination med de officiella texterna har givit en bra bild av vad som hände. Det finns personer som jag skulle vilja ha träffat för att få ytterligare perspektiv men tiden har begränsat mig. Teorins skenbart enkla kategorier hjälper oss att förstå texten och får händelseförloppet att framstå som tydligt. Genom att följa händelseförloppet blir det uppenbart varför försöken att införa RMA i försvaret inte gav några egentliga resultat.

De som idag argumenterar för en återgång till det totalförsvar som fanns före millennieskiftets reform väljer att blunda för väsentliga delar av dåtidens försvar. Samtidigt förbises den stora förändring av samhället som informationsteknologin medfört. Vilka effekter den nya teknologin och de nya förutsättningar som denna skapar för den nationella säkerheten i Sverige är problematiskt att svara på. Ett tankeexperiment som kan skapa perspektiv är att tänka sig in i tiden efter Första världskriget. Förbränningsmotorn var uppfunnen, flygplanet var uppfunnet, radiokommunikation var uppfunnet, till och med stridsvagnen var uppfunnen och använd i strid men ändå är det ett stort steg till hur alla dessa uppfinningar skulle komma att användas under det Andra världskriget. Enligt min mening står vi i samma läge nu. Informationstekniken finns och används men den har ännu inte fått visa sin fulla potential i en storskalig konflikt.

Tidsandan är en otroligt stark kraft och jag har tidigare tagit flyktingkrisen som exempel på ett tillfälle då tidsandan ändrades på relativt kort tid. Efteråt är det svårt att sätta sig in i hur man som enskild eller grupp tänkte före skiftet.

58 Enskilda aktörer är viktiga och kan i vissa skeden vara helt avgörande, men i det lite längre perspektivet kan de organisatoriska strukturerna ändå bli avgörande för i vilken riktning utvecklingen kommer att gå. I detta fall organiserade Sverige en försvarsmakt för internationella operationer och varken organisering eller ekonomi tillät några större variationer från grundkonceptet. Att döpa om försvarsgrenarna till stridskrafter och låta ledningsfunktionen bli en stridskraft, som från sidan skulle införa radikala reformer var i bästa fall naivt, men mer troligt ett sätt att i enlighet med dagordningsmodellen begrava moderniseringen för lång tid. Det moderna totalförsvaret realiserades således inte.

Det som faktiskt realiserades Att svara på vad som blev av konceptet NBF är inte helt enkelt. Dels för att projektet inte var klart definierat från början. Det startade som en idé och ett antal rapporter fick ligga till grund för ett försvarsbeslut som omtolkades till ett ledningssystemprojekt för att sedan fasas ut. Beroende på vilket perspektiv som anläggs kan vi få olika svar på frågan.

På ett sätt kan vi säga att det inte blev någonting alls. Den svenska Försvarsmakten består fortfarande av försvarsgrenar med egna ledningssystem och i arbetet med att åter skapa ett totalförsvar verkar det ske mer med ledning av 1980-talets planer än med ledning av NBF- projektets erfarenheter. Ur ett annat perspektiv kan vi se att vissa stora och viktiga delar av NBF förverkligades. Specialförbandens utveckling är ett exempel på ett resultat av RMA- utvecklingen. Detta är svårbeforskat eftersom verksamheten i stora delar är hemlig. Det går emellertid att konstatera att det skett en stor tillväxt under perioden från år 2000 fram till idag. Tydligast är att en särskild specialförbandsledning inrättats i Högkvarteret, vilket i praktiken gör specialförbanden till en egen försvarsgren. IT-förbandet upprättades som en följd av NBF och expanderar mycket bl.a. med de omskrivna cybersoldaterna. NBC-centrum i Umeå och Ledningsutvecklingscentrum i Enköping är båda resultat av NBF. Sjöcentralerna bygger på teknik framtagen inom ramen för LedsystT. Väsentliga delar av det som behandlades i såväl FoRMA-studien som i SAIC-rapporterna klassificeras idag som underrättelsetjänst vilket gör att ett och annat kan ha tillkommit i det fördolda.

59 Förslag till fortsatt forskning

Det finns två typer av fortsatta studier som skulle vara särskilt intressanta att genomföra med utgångspunkt i föreliggande uppsats. Den första är en jämförande studie med våra nordiska grannländer i hanteringen av RMA. Den andra är att studera hanteringen av andra, tidigare eller samtida, militärteoretiska koncept och jämföra denna med den här aktuella hanteringen av RMA. Denna sistnämnda studie kan förslagsvis fokusera på den svenska Försvarsmakten i ett första steg.

I arbetet med uppsatsen har Norge flera gånger kommit på tal eftersom de påbörjade arbetet med RMA ungefär samtidigt som Sverige men ännu inte har avslutat det. Att göra en jämförande studie mellan Norge och Sverige skulle specifikt kunna fördjupa förståelsen av RMA och militärteoretiska koncept mer generellt. En lite bredare jämförande studie mellan de nordiska länderna vore också intressant, där Natoländerna Danmark och Norge skulle kunna ställas mot de icke Natoanslutna Sverige och Finland. Sverige hade, som nämnts, ett omfattande samarbete med Singapore och att där följa den fortsatta implementeringen av RMA och jämföra med Sverige är ytterligare en möjlig studie som skulle kunna öka förståelsen på flera plan.

Wilhelm Agrell presenterar i sin bok Fredens illusioner maskinkriget och atomkriget som exempel på tidigare militärteoretiska koncept med stor inverkan på krigföringen. Ytterligare exempel skulle kunna vara Andra världskrigets blixtkrig eller krutets genombrott i krigföringen som paret Toffler behandlar. Slutligen vore det ytterst intressant att jämföra beslutsprocesserna mellan RMA och tidigare militärteoretiska koncept.

60 Referenser

Litteratur

Adamsky, D., 2010. The Culture of Military Innovation: The Impact of Cultural Factors on the Revolution in Military Affairs in Russia, the US, and Israel. Stanford University Press. Agrell, W., 2010. Fredens illusioner: det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988- 2009. Atlantis. Arquilla, J. och Ronfeldt, D., 1993. ”Cyberwar Is Coming!”. i Comparative Strategy, 12:2:141- 165, 1 april 1993. Buzan, B., Wæver, O. och de Wilde, J., 1998. Security : a New Framework for Analysis. Lynne Rienner Publishers. Christensen, S., Daugaard Jensen, P.E. och Lindkvist, L., 2011. Makt, beslut, ledarskap: märkbar och obemärkt makt. SNS förlag. Christensen, T., Laegreid, P., Roness, P.G. och Rörvik, K.A., 2005. Organisationsteori för offentlig sektor. Liber. Cohen, M.D., March, J.G. och Olsen, J.P., 1972. “A Garbage Can Model of Organizational Choice”. Administrative Science Quarterly, Vol. 17, No. 1: 1-25, mars, 1972. Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Towns, A.E. och Wängnerud, L., 2017. Metodpraktikan : konsten att studera samhälle, individ och marknad. Wolters Kluwer. Engberg, K., 2020, ”När totalförsvaret försvann - Dokumentation och analys av tankegodset bakom nedmonteringen av det svenska totalförsvaret 1999-2005”. KKrVAHT bihäfte, 12 april 2020. Finkel, M., 2011. On Flexibility: Recovery from Technological and Doctrinal Surprise on the Battlefield. Stanford Security Studies. Finkel, M., 2019. “Conservatism by choice (stability) – a necessary complement to innovation and adaptation in force design”. Defence Studies, 19:4: 392-409, 02 oktober 2019.

Fussel, C., 2017. One mission - How leaders build a team of teams. Portfolio/penguin.

Haldén, E., 1999. ”Försvaret och de svarta hålen”. Stockholms universitet.

Haldén, E., 2007. Den Svåra konsten att reformera. 1:a uppl. Försvarshögskolan.

Hugemark, B., 2000. ”Framtida strategi”. KKrVAHT 2000, nr 6: 72–78, 12 oktober 2000. Isberg, J.G., Fredriksson, P. och Söderberg, J., 2014, Sarajevo: tre svenska officerares berättelse om sina erfarenheter från kriget i forna Jugoslavien och uppgiften att

61 samarbeta med NATO i Sarajevo i den praktiska underrättelseverksamheten på marken 1995-1996. Försvarsmakten. Jensen, B.M., 2018. ”The Role of Ideas in Defense Planning: Revisiting the Revolution in Military Affairs”. Defence Studies 18, nr 3: 302–17, 03 juli 2018. Kihl, J. och Gunnarsson, G., 2000. ”Flexibelt insatsförsvar - en förutsättning för framgångsrik anpassning”. KKrVAHT 2000, nr 6: 82–85, 10 december 2000. Kingdon, J.W., 1995. Agendas, alternatives, and public policies. 2nd ed. Longman. Lindblom, C. 1959. ”The Science of ’Muddling Through’”, i Public Administration Review, XIX, 1959. McChrystal, S.A., 2015. Team of teams: new rules of engagement for a complex world. Portfolio/Penguin. McFate, S., 2019. The New Rules of War: Victory in the Age of Durable Disorder. First edition. William Morrow, an Imprint of HarperCollins Publishers. Metz, S. och Kievit, J., 1995. Strategy and the Revolution in Military Affairs: From Theory to Policy. US Army War College, 27 juni 1995. Mowthorpe, M., 2005. ”The Revolution in Military Affairs (RMA): The United States, Russian and Chinese Views”. The Journal of Social, Political, and Economic Studies; Washington 30, nr 2: 137–53, sommaren 2005. Owens, W.A., och Offley, E., 2001. Lifting the Fog of War. Johns Hopkins University Press. Premfors, R., 1989. Policyanalys Kunskap, praktik och etik i offentlig verksamhet. Studentlitteratur. Rydén, B., 2003. Principen om den anpassningsbara försvarsförmågan: ett implementeringsperspektiv på svensk försvarspolitik under försvarsbeslutsperioden 1997 - 2001. Örebro studies in political science. Shaffer, J., och Ederington, B., 1993. ”Military Technical Revolution: A Structural Framework”. Center for strategic and international studies Washington DC, mars 1993. Simon, Herbert, 1976. Administrative Behaviour. New York:Free Press. Rid, T., 2011. ”Cyber War Will Not Take Place”. Journal of Strategic Studies, nr 35:1: 5–32, 2011. Toffler, A., och Toffler, H., 1994. War and Anti-War Making Sense of Today’s Global Chaos. Little, Brown Book Group. Wendt, A.E. 1987 “The Agent-Structure Problem in International Relations Theory”, i International Organizations, vol 41, no 3, s. 335-370

62 Wiesner, I., 2013. Importing the American Way of War?: Network-Centric Warfare in the UK and Germany. Nomos. Wik, M.W., Lidström, C., Nilsson, P., Bergh, S. och Friman, H., 2005. ”Nätverksbaserat försvar (NBF) och Försvarsmaktens ledningssystems utveckling då, nu och i framtiden”. KKrVAHT 4, 2005. Wiktorin, O., 1993. ”Teknikutvecklingen, operativa doktriner och flygstridskrafterna”. Avd III KKrVAHT 1993:3, 20 april 1993. Offentligt tryck

Propositioner Proposition 1989/90:9 Om arméns utveckling och totalförsvarets planeringssystem, m. m. (1989). Proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse (1995). Proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 (1996). Regeringens skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse (1997). Proposition 1997/98:84 Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m. (1998). Proposition 1998/99:1 Budgetproposition för 1999, (1998). Proposition 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar (1998). Proposition 2001/02:10 Fortsatt förnyelse av totalförsvaret (2001). Proposition 2004/05:5 Vårt framtida försvar (2004) Proposition 2008/09:140 Ett användbart försvar (2008) Regleringsbrev ”Regleringsbrev för budgetåret 2003 avseende Försvarsmakten”, regeringsbeslut nr 29, 19 december 2002. Ds serien Ds 1998:9, Svensk säkerhetspolitik i ny omvärldsbelysning” Delrapport från Försvarsberedningen inför 1998 års kontrollstation Ds 1999:2, Förändrad omvärld omdanat försvar Ds 2001:14, Gränsöverskridande sårbarhet – gemensam säkerhet” Ds 2001:44, Ny struktur för ökad säkerhet nätverksförsvar och krishantering Ds 2019:8, Värnkraft - Inriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret 2021-2025

63 Statens offentliga utredningar ”SOU 1996:123 Iakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd”. SOU. Stockholm, 1996. Departementstryck Finansdepartementet. SFS 1996:1189 Anslagsförordningen (1996). Riksdagen Försvarsutskottets betänkande 1998/99:FöU5, Pub. L. No. 1998/99:FöU5 (1998). EU Joint Declaration on European Defence. Joint Declaration issued at the British-French Summit, Saint-Malo, 3-4, 04 december 1998.

”European Security Strategy 2003, A Secure Europe in a Better World”. European Security Strategy. Brussels: Council of the European Union, 08 december 2003. EU General Affairs and External Relations Council. ”EU Headline Goal 2010”. European Council, 18 juni 2004. EU Council secretariat. ”Development of European Military Capabilities: The force Catalogue 2006”, november 2006. Myndighetspublikationer

FMV Wallhäger, L., 2000 ”Leverans inom MS 457 LedsystT, rapport efter genomförd definitionsfas, missiv och 5 annex med tillhörande underbilagor”. FMV, 29 september 2000. FOI ”FOI-R--0017-SE FoRMA/PE Beskrivning av Idékoncept”. Stockholm: FOI, januari 2001. ”FOI-R--1027--SE FoRMA årsrapport 2003”. FoRMA. Stockholm: FOI, december 2003. Försvarshögskolan Försvarshögskolan. 2003 Nätverksbaserat försvar: fördjupade studier utifrån Försvarshögskolans sakområden. Försvarshögskolan. Försvarsmakten ”Försvarsmaktens underlag till den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1999”. 12 oktober 1998. ”Försvarsmaktens årsredovisning för 2002 bilaga 5, särskilda redovisningar”. 21 februari 2003. ”Försvarsmaktsidé 2020 rapport 2, årsrapport från perspektivplaneringen 97-98”. Perspektivplaneringsrapport. 1998. M7740-709011.

64 ”Försvarsmaktsidé 2020 årsrapport från perspektivplaneringen 96-97”. Perspektivplaneringsrapport. 30 juni 1997. 23 210:68553. ”Kompletterande planeringsanvisning för utarbetande av FMP 00-04 samt huvuddokument för Försvarsmaktens redovisning 1999-05-19”. 12 april 1999. Hederstedt, J., 2001 ”Mot ett flexibelt insatsförsvar”. ”Slutrapport för studien ’Ny perspektivstudieplanprocess’”. Försvarsmakten, 28 juni 1996. 23 210:67932. Statskontoret Statskontoret, 2003, ”Införandet av Nätverksbaserat Försvar - Status i mars 2003”. 2002/435- 5. Statskontoret, 24 mars 2003. Statskontoret, 2007, ”Införande av ett nätverksbaserat försvar - Avslutande granskning av utvecklingsarbetet status i maj 2007”. Statskontoret, 07 maj 2007. Media

Nyhetsmedia Amster, H. och Froste, C., ”Med begränsad tid för informationstekniken”. Svenska Dagbladet. 12 maj 1996. Eriksson, G., ”Ökat tryck på M-ledningen”. Svenska Dagbladet. 05 februari 2013. ”EU-styrka ute ur Kongo”. Svenska Dagbladet. 08 september 2003. Holmström, M., ”Försvarets viktigaste projekt misskött”. Svenska Dagbladet, 09 maj 2003. Holmström, M., ”Sverige Lovar USA fullt stöd”. Svenska Dagbladet, 21 september 2001. Höjeberg, T., ”Försvaret får en fjärde Generalinspektör”. Svenska Dagbladet. 30 november 2002. ”Inga förändringar i försvarstoppen”. Svenska Dagbladet. 13 december 1997. Perry, T., ”Robert Beyster, Who Founded Defense Contracting Giant SAIC, Dies at 90”. Washington Post, 01 januari 2015. ”Text of George Bush’s Speech”. The Guardian, 21 september 2001, avs. US news. https://www.theguardian.com/world/2001/sep/21/september11.usa13. Olofson, S., ”Amerikanskt försvar invaderar Sverige”. Svenska Dagbladet. 17 mars 1999. ”Systemfelet i försvaret inte löst”. Svenska Dagbladet. 13 december 1997, avs. Nyheter/inrikes. Treijs, E., ”Ines Uusmann 20 år senare: Var inte Felciterad”. Svenska Dagbladet. 22 februari 2016.

65 Specialmedia Askelin, J.I., ”Informationsrevolutionen skingrar krigets dimmor över slagfältet”. FOA- tidningen 35, nr 2 (april 1997): 8–9. Askelin, J.I., ”Total koll på vad som händer - steget in i den militära revolutionen”. FOA- tidningen 37, nr 1 (mars 1999): 22–25. Kihl, J., ”Morgondagens Försvar vad händer efter år 2000”. Försvar i Nutid, nr 1 (1998). Övrigt

SAIC. ”Perspective Study: Dominant Battlespace Awareness (DBA) 2020”. SAIC report, oktober 1998. SAIC. ”Swedish Armed Forces Dynamic Engagement Study - Draft Final Report”. SAIC report, 01 december 2000. SIPRI, red. ”SIPRI-Milex-data-1949-2018_0”. Stockholm International Peace Research Institute, 2018. US Congress, 99-433-oct. 1, 1986, Goldwater-Nichols Department of Defence Reorganization Act of 1986

Intervjuer

Samtliga transkriberingar förvaras hos författaren. IP 1, Jan Mörtberg, den 20 januari 2020 IP 2, Jan Peterson, den 23 januari 2020 IP 3, Per Nilsson, den 31 januari 2020 IP 4, Stefan Westman, den 07 februari 2020 IP 5, Rickard Nordenberg, den 11 februari 2020 IP 6, Michael Moore, 12 februari 2020 IP 8, Håkan Syrén, den 21 februari 2020. IP 9, Johan Kihl, den 26 februari 2020. IP 10, Owe Wiktorin, den 04 mars 2020. IP 12, Björn von Sydow den 24 mars 2020

66