Arkeologins socialisering och de första föreläsningarna vid Stockholms högskola Baudou, Evert Fornvännen 2010(105):1, s. [30]-42 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2010_030 Ingår i: samla.raa.se Art. Baudou s.30-42:Layout 1 10-03-22 11.26 Sida 30

Arkeologins socialisering och de första föreläsningarna vid Stockholms högskola

Av Evert Baudou

Baudou, E., 2010. Arkeologins socialisering och de första föreläsningarna vid Stockholms högskola. (The socialization of archaeology and the first academic lectures in Scandinavian Archaeology at the University of Stock- holm). Fornvännen 105. Stockholm.

In the autumn of 1888 Hans Hildebrand lectured on comparative archaeo - logy at the University of Stockholm for the first time. continued the course until 1893. The university had been founded in 1878, during a period of political and cultural liberalism, initially to concentrate on natural sciences. This paper discusses how Montelius and Hildebrand, aided by the cultural liberal movement in the middle class they belonged to, made archaeology a matter of public interest. Public scientific lectures, popular courses and popular science articles in newspapers and journals made the new archaeology a well-known discipline. Hildebrand’s and Montelius’ concentration on cultural history also made archaeology a matter of general interest outside the traditional university disciplines.

Evert Baudou, Lingonvägen 11, SE – 903 39 Umeå, [email protected]

Höstterminen 1888 inledde riksantikvarien Hans versitet med som den första lära - Hildebrand den första akademiska kursen i jäm- ren (Gräslund 2006). Förspelet vid Stockholms förande fornforskning vid Stockholms högskola. högskola och arkeologins socialisering genom den Han föreläste om arkeologi som vetenskap och borgerliga bildningsrörelsen har inte diskuterats om den äldsta stenåldern. Oscar Montelius fort- tidigre. satte året därpå och fram till våren 1893 med ett Hildebrand och Montelius hade doktorerat uppehåll för läsåret 1891–92. Han talade om de med arkeologiska avhandlingar som lagts fram tre forntidsperioderna och långväga kulturför- och fått högt betyg inom ämnet historia vid Upp- bindelser. Under varje termin fram till våren 1893 sala universitet 1866 respektive 1869. Undervis- föreläste Hildebrand om Sveriges medeltidshis- ning i arkeologi förekom inte. När Hildebrand toria. Båda verkade som tillförordnade lärare. höll sina första föreläsningar hade Stockholms Det dröjde länge innan arkeologin togs upp igen högskola funnits i tio år. Ekonomin var svag, äm- vid högskolan. Däremot började undervisningen nena och lärarna få. Viktor Rydberg var profes- i jämförande fornforskning 1897 vid Uppsala uni- sor i kulturhistoria, de andra lärarna hösten 1888

Fornvännen 105 (2010) Art. Baudou s.30-42:Layout 1 10-03-22 11.26 Sida 31

Arkeologins socialisering 31 tillhörde matematik, mekanik, fysik, kemi och Lika arvsrätt för män och kvinnor infördes 1845 mineralogi med geologi. Mot den bakgrunden och kvinnor fick rätt att avlägga studentexa men kan man ställa flera frågor. Varför infördes det 1870. Den nya folkskolestadgan från 1842 stärk- nya forskningsfältet jämförande fornforskning tes på 1860-talet och skolorna frigjordes från kyr - vid den huvudsakligen naturvetenskapliga hög - kan. Liberalismen innebar en revolution som för- skolan i Stockholm? Kom denna tidiga undervis- ändrade sektor efter sektor i samhället. ning att betyda något för den senare akademiska Från det arkeologiska området kan man näm- arkeologin i Sverige? na att Svenska Fornminnesföreningen bildades Bland förändringarna i det svenska samhället 1869 i opposition mot statens konservativa cent - från 1840- till 70-talet urskiljer man minst tre som ralism (Welinder 1994, s. 219, ff). Bakom rörelsen skapade förutsättningar för arkeologins utveck - låg regionala och ibland personliga motiv men ling utanför centralmuseet i Stockholm. Främst också liberalen August Sohlmans insats. Han var stod den nya politiska liberalismen som bröt ner redaktör för Aftonbladet och arbetade efter fransk de traditionella ramarna i samhället. Den andra förebild för en samverkan mellan kulturellt själv- låg i att också den akademiska världen påverka - ständiga regioner och centrala institutioner (Ner- des av liberala idéer. Disciplinen historia i Upp- man 1970, s.13, 18 ff). Ett annat arkeologiskt sala leddes av framsynta professorer som föränd- exempel från ett liberalt kulturliv i tillväxt är rade utbildningen och lät Hildebrand och Mon- fördelningen mellan män och kvinnor vid den telius gå sina egna vägar. Den tredje förutsätt- arkeologisk-antropologiska kongressen i Stock- ningen låg i en ny borgerlig mentalitet som strä- holm 1874. Av de ca 1600 deltagarna var omkring vade efter intellektuell frigörelse och obunden 100 kvinnor (Congrès 1874, s. 094 ff). Det bety- bildning. Den borgerliga bildningsrörelsen blev der inte att en mängd kvinnor blev aktiva delta- ett stöd för ny vetenskap genom krav på offentliga gare på kongressen, men de accepterades i ett vetenskapliga föredrag, kurser och nya tidskrifter vetenskapligt sammanhang. På kongressen i Kö - med vidare spridning och informerande veten- penhamn 1869 hade bara sju av ca 340 deltagare skapligt innehåll. Till det nya hörde arkeologin varit kvinnor (Congrès 1869, s. XLV ff). Ingen med företrädare som Montelius och Hildebrand var danska. Egentligen fick kvinnor inte delta i som kunde levandegöra sina upptäckter. I ett euro- kongressen. De sju damerna var hustrur till främ- peiskt sammanhang har Johan Callmer (2006) mande ledamöter plus den aktade Johanna Mes - visat att liberalismen var en förutsättning för den torf vid museet i Kiel, som inte gärna kunde av - akademiska arkeologins genombrott i slutet av visas. Av de 50 danska deltagarna i Stockholm 1800-talet och början av 1900-talet. För Sveriges 1874 var nio kvinnor. del leder frågorna om den tidiga undervisningen i arkeologi vid Stockholms högskola till en dis - Uppsala universitet kussion av hur arkeologins socialisering skedde Liberalismen ledde också till kritik av undervis- och hur ämnet etablerades vid högskolan 1888. ningen och traditionerna vid landets två univer- Med »arkeologins socialisering» menar jag den sitet. Hildebrands brev till sin far och Montelius process som ledde till att arkeologins forskning dagböcker från tiden i Uppsala ger dock en delvis och tolkningar blev allmänt kända i samhället, så ljusare bild. I disciplinen historia får man ett starkt att de ingick i den sociala verkligheten. intryck av professorerna F.F. Carlsons och C.G. Malmströms förutseende och beredvillighet att Den politiska liberalismen släppa fram en annorlunda forskning. Fler talet av Den politiska liberalismens gång i Sverige kan Hildebrands och Montelius inlägg i Historiska schematiskt anges med några årtal. När Carl XIV föreningen (Torstendahl 1962) och deras dok- Johan gick bort 1844 släpptes fram en ström av torsavhandlingar hör egentligen inte hemma i förändringar som förberetts under många år. Skrå - disciplinen historia. Hans Hildebrand (1842– väsendet avskaffades 1846, kommunal rösträtt 1913) kom till Uppsala 1860 med stora humanis- infördes 1862, representationsreformen kom 1865 tiska och arkeologiska förkunskaper som han fått och den nya riksdagens första möte följde 1866. genom sin far, riksantikvarien Bror Emil Hilde-

Fornvännen 105 (2010) Art. Baudou s.30-42:Layout 1 10-03-22 11.26 Sida 32

32 Evert Baudou brand. Montelius (1843–1921) kom med bota- större symbolisk innebörd. Bildning och fria stu- niska och matematiska kunskaper och intresse dier kunde bli en styrka för alla medborgare som för naturvetenskap och historia. Fadern, som efter inte längre stängdes ute av gamla regler. Som ex- kortvariga juridiska studier i Uppsala med tiden empel nämner Frängsmyr (2000, s. 92 ff) Stock - blev hovrättsråd, saknade förankring i den aka- holms bildningscirkel, skapad 1845 av hantverkare demiska världen. Därmed gällde detsamma för i staden, och Stockholms arbetarförening från 1850. sonen. Eller med andra ord, Hildebrand började Den nya bildningsrörelsen öppnade vägar ut med ett gott socialt och vetenskapligt kapital, i samhället för arkeologin. Stockholm saknade Montelius saknade vid den tiden båda. universitet men där fanns flera institutioner för Studierna i historia blev avgörande. F.F. Carl- naturvetenskap och medicin som krävde en star- son, som var deras huvudlärare en kort tid, star- kare forskningsinriktning än universiteten (Ljung- tade Historiska föreningen våren 1862. Det var ström 2004, s. 44 ff). Särskilt Karolinska institu- en sammanslutning av yngre akademiker som tets medicinare trädde fram för en fri vetenskap skulle hålla föredrag, recensera och diskutera. och upplysning utanför universiteten. De batten Det blev ett fritt seminarium före ämnessemina- tog en vändning som Montelius ansåg så viktig riernas tid. Hildebrand var med från början och att han nämner några händelser i det offentliga blev en av de mest aktiva. Han talade bland annat livet i sin dagbok, som annars ägnas det privata. om »Några beröringspunkter mellan Historien Vid riksdagen 1862/63 motionerade hovrätts- och Fornforskningen» 1864, ett ledmotiv i hans rådet J.Å. Lemchen från Jönköping i borgarstån- senare forskning. Våren 1865 höll han föredraget det om att offentliga vetenskapliga föredrag »Folk och land uti Sverige före 1250», som redan skulle få hållas fritt i huvudstaden. Vetenskaper- i titeln förebådar det långt senare utkomna stor - na skulle förbättra allt när »de trängt ned till fol- verket Sveriges medeltid. Samma termin höll Mon- ket, förädlat och berigtigat samhällsåsikterna, telius ett föredrag som berörde norra och meller- humaniserat tänkesätt och seder samt ombildat sta Europas bronsålder (Baudou 1999, s. 86 ff.). lagarna.» (Leander 1978, s. 122). För båda betydde detta mer kulturhistoria än po- Detta påminner om Viktor Rydbergs tankar, litisk historia som annars dominerade historie- men motionen kunde också ges en annan inne - studierna. Hildebrand och Montelius deltog ock- börd. Efter en lång diskussion kom det avgö ran - så i Naturvetenskapliga sällskapet och i Före - de inlägget från Magnus Huss, professor i medi- ningen för nordiska språk och fornkunskap, bil- cin vid Karolinska institutet och ledamot för det dad 1863 av professor Carl Säve. Genom diskus- adliga ståndet. Med sin erfarenhet från Frankrike sioner med vänner bland naturvetarna kände förde han fram Collège de France som en förebild Hildebrand och Montelius väl till de nya upp- för fria föreläsningar utan bundna kurser och exa- täckterna och teorierna. Det var en inspirerande mina. Målet var att sprida upplysning: »… upp- miljö med övning i historisk källkritik och doku- lysning i religion; upplysning i vetenskaper och mentation och diskussioner i föreningarna. Ar - vetenskaplig tillämpning på det allmänna lifvet, keologisk skolning fick de i Historiska museet av på den allmänna bildningen» (Leander 1978, s. Bror Emil Hildebrand. Kombinationen av studi- 123). Riksdagen beslöt att ge ett årligt anslag på er vid universitetet och i museet med framstående 10.000 rdr rmt under tre år till »offentliga veten- forskare i ledningen på båda ställena lade grunden skapliga föredrag i hufvudstaden i ämnen, som till fornforskningens vidare utveckling i Sverige. tillhöra allmän bildning». Den 13 januari 1864 skriver Montelius i sin Den borgerliga bildningsrörelsen dagbok (ATA) om de offentliga föreläsningarna I början av 1800-talet ansåg Esaias Tegnér att kun- och riksdagens anslag. Kommittén som ledde före- skaper utan grund i antikens kultur och grekiska läsningarna bestod enligt Montelius av »Bildt, och latin var en »halvbildning» som bara var till Beskow, Wahlberg och Hildebrand». Genom Bror skada (Frängsmyr 1991, s. 37). Då Geijer också Emil Hildebrand, riksantikvarien, fick Monte- hade hävdat sådana åsikter fick hans »avfall» lius reda på vad som hände. På eftermiddagen 1838 från konservatism till liberalism en desto hörde han den första föreläsningen. I de la Croix’

Fornvännen 105 (2010) Art. Baudou s.30-42:Layout 1 10-03-22 11.26 Sida 33

Arkeologins socialisering 33 salong vid Brunkebergstorg inledde biblioteks- som byggde på ny forskning i Sverige och Dan- mannen och historikern Harald Wieselgren med mark. Till förmån för Högskoleföreningen höll ett föredrag om svenska historiska skrifter från Montelius i februari och mars 1873 fyra offent- medeltiden. Senare i januari och i början av feb- liga föreläsningar om sten- och bronsåldern med ruari hörde Montelius C.G. Malmström föreläsa utgångspunkt från boken. I mars och april 1874 om frihetstidens historia, anatomen Axel Key vid fortsatte han med fem föreläsningar om järn- Karolinska institutet om ögat och seendet och åldern. Allt refererades utförligt i dagspressen; C.T. Odhner om Sveriges inre historia under 30- 1873 i Stockholms Dagblad, 1874 i Aftonbladet och åriga kriget. Nya Dagligt Allehanda. Om man räknar samman Man förstår att intresset för föreläsningarna alla artiklarnas spaltlängd kommer man upp i nära var stort när man läser Montelius anteckning elva spaltmeter, en ofantlig text i dagstidningar. lördagen den 30 januari 1864. En kvart i tio stod Visserligen är detta ett speciellt fall, eftersom tid- han »hos de la Croix, tog ut 3 biljetter till Odh- ningarna gärna stödde Högskoleföreningen. Men ners föreläsning om måndag. Mycket ordentlig det finns en mängd andra referat i dagspressen av queu; en massa poliskonstaplar; ca 400 personer.» Montelius och andra forskares offentliga före- Riksdagen hade bedömt intresset rätt och anslog drag långt in på 1900-talet. Artiklarna speglar medel även för 1867. I februari och mars höll det växande bildningsintresset, och att många Hans Hildebrand fem föreläsningar om »Lifvet forskare lade ner mycket arbete på att sprida kun- på Island under sagotiden». De trycktes samma skap. Det räckte inte med att göra vetenskapen år och i en andra, omarbetad upplaga 1883. Un - känd, vetenskapen skulle också vara en eftersökt der de kommande decennierna dominerade före - och önskad del i samhällsbyggnaden. Montelius läsningar i naturvetenskap och medicin, ämnen publikationer var viktiga byggstenar. som påtagligt förändrade människornas levnads- Den fria bildningen bidrog också till att nya villkor. Montelius och Hildebrand tog intryck av tidskrifter bland mycket annat publicerade popu- föreläsningskulturen, som gynnade arkeologin. lärvetenskapliga uppsatser. Det är forskarna själ- Det blev med tiden en omfattande verksamhet. va som skriver. Om man tar Montelius som ex- Trött av många föredrag landet runt och av en- empel, så hittar man i hans bibliografi (Ekholm samheten på en gästgivargård skrev Mon telius 1922) fem artiklar i Ny illustrerad tidning mellan många år senare hem till fru Agda att »man gör 1869 och 1872, två i Framtiden: Tidskrift för foster- det därför att det bör göras» (28/9 1906). ländsk odling 1870, en i Svensk tidskrift 1870 och två i Förr och nu 1871 och 1875. Han skrev dem under Vetenskap som bildning några år efter disputationen 1869 fram tills han Debatten i riksdagen 1863 blev signalen för Stock- engagerade sig starkt i Svenska Fornminnesföre - holms stadsfullmäktige att agera. År 1865 stifta- ningens tidskrift, där han snart blev redaktör. And - des »Decemberfonden» som skulle bli Stock- ra populära artiklar skrev han i Vitterhetsaka de - holms högskolas grundplåt. Det visade sig snart miens Månadsblad som i övrigt fylldes mest av att stadens anslag och gåvorna till fonden inte Hans Hildebrand. Samtidigt publicerade båda räckte långt. Ett nytt försök gjordes 1869 då Hög - djupgående fackuppsatser i Antiqvarisk Tidskrift skoleföreningen i Stockholm bildades. Förenin- för Sverige. gen hade till uppgift att upprätta en högskola i Populära skriftserier med vetenskapligt inne- Stockholm. Trots fortsatta ekonomiska svårig- håll började också ges ut. Dit hör Ur vår tids forsk - heter fat tades beslut om grundstadgar 1877, och ning från 1872–89 som från början leddes av me- den fria forskningen började med föreläsningar i dicinarna Axel Key och Gustaf Retzius. Bland de natur vetenskapliga ämnen höstterminen 1878 37 monografierna överväger de naturvetenskap- (Tunberg 1957, s. 25 ff). liga och medicinska. Där finns också Hans Hilde- Under Högskoleföreningens första tid när- brands Folkens tro om sina döda (1874) och Fynden i made sig arkeologin den blivande högskolan. År Troas och Homeros’ Troja (1878). 1873 publicerade Montelius Om lifvet i Sverige På två decennier hade vetenskapen fått en under hednatiden, en översikt över Sveriges forntid stark ställning i tidningspressen och i en växande

Fornvännen 105 (2010) Art. Baudou s.30-42:Layout 1 10-03-22 11.26 Sida 34

34 Evert Baudou flora av tidskrifter. Vetenskap uttryckt i det skriv- som det upprepas gång på gång. Citatet återges na ordet hörde till den borgerliga bildningen lik- orda grant i andra upplagan 1878 och i tredje som det talade ordet i de offentliga föredragen. 1905. Det finns i översättning i en upplaga på Hildebrand nämner den stora popularitet som franska 1874 utgiven i Stockholm och i en ny upp- mött den jämförande fornforskningen och hän- laga 1895 (Paris), på tyska 1885 (Berlin) och 1906 visar till »erfarenheten i de offentliga bibliote- (Leipzig) och på engelska 1888 (London och New ken liksom företeelserna inom bokmarknaden». York). Alla upplagorna är utbyggda med nya un- Såväl forskaren som allmänheten måste enligt dersökningar och fynd och kan vara tre gånger så Hildebrand (1882, s. 20) fråga: hur gick det sedan omfångsrika som den första svenska. Men Mon- i det dagliga livet och i den materiella kulturen? telius ändrade inte mening om mål och me tod. Med små språkliga ändringar finns stycket även i Montelius och en ny syn på forntiden andra av hans publikationer. Forskarna berättade själva om sin vetenskap för När den andra upplagan av Om lifvet i Sverige allmänheten och många lyckades sprida intresse under hednatiden trycktes 1878 fick boken vidare och kunskap. Det tar emot att kalla detta »popu- spridning och tillmättes större betydelse än van- lärvetenskap», eftersom den termen idag kan ha ligt. Svenska Fornminnesföreningen beviljades en negativ klang. Det var inte bara kunskapen ett bidrag på 750 kronor av Kongl. Maj:t till om de nya upptäckterna som fördes vidare utan inköp av 1500 exemplar. Motiveringen var att också tankar som kunde leda till en förändrad syn man måste förbättra skyddet för fornlämningar på forskningen och samhället. Denna djupare genom upplysning. Sommaren 1878 delade före - aspekt gäller både Montelius och Hildebrands ningen kostnadsfritt ut 275 böcker till rikets elva skrifter. Båda deklarerade tydligt sin inställning folkskollärarseminarier och 1054 till 42 folkskole- till fornforskningen i sin utåtriktade verksamhet. inspektörer. De återstående reserverades för fram- Montelius syn på fornforskningen innebar ett tida behov (Svenska Fornminnesföreningens års- brott mot tidigare framställningar av forntiden i berättelse för 1878). Samtidigt medverkade Mon- Sverige. I inledningen till Om lifvet i Sverige under telius i Läsebok för folkskolan (8:e uppl. 1878) med hednatiden från 1873 förklarar han målet för sin två korta uppsatser, »Sveriges äldste bebyggare» forskning: och »Vikingatiden». Arkeologins resultat bör- jade räknas till folkupplysningen. Det är sant, att ingen konungalängd, inga bragdrika namn möta oss från dessa första Hildebrand och Historiska museet tider. Men är ej kännedomen om folkets lif I början av 1873 gav Hans Hildebrand ut en skrift och odlingens framsteg mer värd än namnen som försvarade centralmuseets rätt att hålla de på sagolika hjältar? Och bör man ej skänka arkeologiska fynden samlade för att säkra dem åt mer tro åt de samtida, ojäfvaktiga vittnes- vetenskapen. Han vände sig mot Svenska Forn- börd, till hvilka allena fornforskningen nu minnesföreningens krav på en lagändring som lyssnar, än till de poetiska berättelser som skulle gynna en »fri forskning» ute i landet. I slu- under århundraden bevarats endast i skal- tet av uppsatsen för han fram ett förslag som när- dernas minne? mast var riktat till Högskoleföreningen. Det finns två vägar att gå för att gynna fornkunskapens Målet är kunskap om folkets liv och kulturens mångsidiga utveckling. Helst borde kanske båda framsteg i Sverige. Bara de samtida källorna kan användas: »Vid våra högskolor måste inrättas säga något om händelserna. De centrala begrep- särskilda lärostolar i fornkunskap och kulturhis- pen är kulturhistoria och historisk källkritik. Med toria, och i sammanhang med statens stora cen- några korta meningar vidgar Montelius synfältet tralsamling sättas ett institut, der undervisning genom att skjuta undan de litterära källor som meddelas och nybegynnare handledas.» (Hilde- tidigare skildringar av forntiden byggt på. Han brand 1873, s. 38). Bara det senare räcker inte, det ser forntiden med nya ögon. skulle leda till ensidighet enligt Hildebrand. Men Det citerade stycket får desto större tyngd institutet får inte heller saknas. Studerande i ar -

Fornvännen 105 (2010) Art. Baudou s.30-42:Layout 1 10-03-22 11.26 Sida 35

Arkeologins socialisering 35 keologi vid universiteten skulle en tid få arbeta också i De förhistoriska fol ken i Europa. En handbok i med centralmuseets samlingar. jämförande fornkunskap (1873–80). Hildebrand Ett år senare publicerade Hildebrand »En skriver med kursiv i för ordet, att detta är »det arkeologisk studiekurs» i Månadsbladet. Han ta - första försöket att gifva en systematisk framställning lar för vetenskaplig utbildning. Många i vårt land af de hittills vunna ve ten skapliga resultaten af den är intresserade av fornsakerna, men få ägnar sig jämförande fornforsk ningen». När boken kom åt vetenskaplig fornforskning. »[Det är] så mycket ut, hade Hildebrand blivit riksantikvarie och gått farligare, som vännerna af ett ytligare fornstu- över till medeltidsforskning. dium genom sitt öfverlägsna antal ganska lätt kunna och i den senaste tiden verkligen visat sig Föreläsningarna i arkeologi vid kunna göra sina intressen gällande framför den Stockholms högskola vetenskapliga forskningens.» (Hildebrand 1874, Enligt högskolans program skulle undervisning s. 87). ske inte bara i matematik och naturvetenskap utan Hildebrand hänvisar på nytt till förslaget att också i historisk-filosofiska, språkvetenskapliga inrätta ett institut för undervisning och handled- och rättsvetenskapliga ämnen. Den svaga ekono- ning i Historiska museet. Han berättar också om min tvingade till begränsning. Ibland ställdes ett försök han gjort under sommaren. Under två gåvomedel till förfogande med föreskrift att de veckor hade han undervisat en grupp av tre aka- skulle gå till ämnen utanför matematik och na - demiker och tio universitetsstuderande i museet turvetenskap. Högskolan betonade sin fria och och i fält. Förmiddagarna första veckan ägnades framstegsvänliga ställning genom att med egna fornsaker i museet. Med stöd av ett litet anslag medel anställa den samhällskritiske Viktor Ryd- från Vitterhetsakademien reste gruppen andra berg (1828–95), som då var landets ledande kul- veckan ut till Selaön i Mälaren, där man under- turpersonlighet. Han kallades och utnämndes till sökte några gravhögar med enkla brandgravar. professor i kulturhistoria i januari 1884. Rydbergs Gruppen inventerade också fornlämningar på ett nära kontakt med Montelius fick betydelse 1888 trettiotal platser. Nio gravfält var nya upptäckter. vid diskussionen om huruvida arkeologi skulle Kursen speglar Hildebrands topografiska intresse introduceras vid högskolan. som märks redan i doktorsavhandlingen och se- Flera forskare vid högskolan hörde till grup- nare då han skapar Antikvarisk-topo gra fiska ar - pen av mångsidigt och kulturellt intresserade na- kivet. Den påfallande moderna kursen fick sin turvetare i Stockholm. En av dem, zoologen Wil- efterföljd med Oscar Almgrens undersökningar i helm Leche (1850–1927), var rektor 1887–90, Uppland med studenterna från institutionen i just den tid då arkeologin diskuterades i hög- Uppsala i början av 1900-talet. skolestyrelsen och lärarrådet. Leche var interna- År 1875 blev Oluf Rygh (1833–1899) professor tionellt känd för sin forskning om däggdjurens i nordisk fornkunskap vid universitetet i Kris - utvecklingshistoria och spred med sina popu - tiania där det fanns en betydande fornsakssam- lärvetenskapliga föreläsningar och skrifter kun- ling. När skall de svenska universiteten få »en sys- skap om utvecklingsläran. Han var intresserad av tematisk undervisning i vetenskaplig arkeolo- konst, litteratur och sociala frågor, tog initiativet gi», frågar Hildebrand i Månadsbladet 1875 (s. 81 till Samfundet S:t Erik i Stockholm och arbetade ff). Både inom och utom landet har den arkeolo- för folkbildningen. Med Leche som rektor var giska verksamheten i Sverige väckt uppmärksam- det rätt tillfälle att föra fram den jämförande het. Intr esset och studierna har blivit en makt fornforskningen. inom vårt kulturliv. Hildebrand syftar säkert Förre tullförvaltaren Carl Wilhelm Berger främst på den lyckade kongressen i Stockholm (1801–82) hade donerat en större förmögenhet 1874 med sina 1600 deltagare. Mer än 700 kom till Vitterhetsakademien »att användas i och för från utlandet, av dem mer än hälften från Eng- historiska och antiqvariska ändamål« (Jonsson land och Frankrike. Han höll just på att redigera 2003, s. 108 f). Hildebrands önskan om en pro- den tusensidiga kongresspublikationen. Hans fessur i arkeologi gick inte igenom i diskussionen strävan för akademisk undervisning markeras i Akademien. Däremot kunde arkeologiska eller

Fornvännen 105 (2010) Art. Baudou s.30-42:Layout 1 10-03-22 11.26 Sida 36

36 Evert Baudou kulturhistoriska kurser bekostas av den Bergers- förklarade att då arkeologin gränsar till ämnet ka donationen. Så fick Montelius medel till före- kulturhistoria kunde han tänka på saken om Ryd- läsningar. Volym 139 i Montelius arkiv i ATA berg inte ansåg flyttningen olämplig (KB Hand- innehåller omkring 500 sidor med anteckningar skriftsamlingen). Rydberg svarade genast posi- till föreläsningarna i Vetenskapsakademiens hör- tivt och tackade för Montelius grannlagenhet: sal under nio terminer från hösten 1886 till hös - ten 1890. Sammanlagt höll han 70 föreläsningar. Det är sannt, att ditt ämne, arkeologien, I volym 139 finns också anteckningar till ett fyr- gränsar intill mitt, men detta på ett komplet- tiotal föreläsningar vid »Föreläsningsinstitutet terande sätt, och från min ståndpunkt kan jag för qvinnor» från våren 1886 till hösten 1887. ej önska något hellre, än att mitt ämne, som Montelius börjar med paleolitikum i Väst - nu står isoleradt inom Högskolan, finge sin europa och den yngre stenåldern i Norden och närmaste frände, arkeologien, om möjligt på Europa. Sedan följer den äldsta kulturhistorien i varaktigt sätt, upptagen inom hennes krets. Hellas, Rom, Egypten och Främre Asien. Över Du skulle nästa termin föreläsa om brons- allt hade gjorts revolutionerande upptäckter un - åldern i Orienten; jag skulle föreläsa om der några decennier. Man kan följa Montelius korstågen, samma ängder, hvilkas urgamla uppläggning i detalj (fig. 1). Han skrev ner nyckel- kultur du kommer att belysa. Detta blott ord och väsentliga satser och frågor. Trots en gan- som ett exempel på ämnenas sätt att kom- ska tydlig handstil kan texten vara svårläst med plettera hvarandra. alla överstrykningar, tillägg och förkortningar. Da- (ATA, Montelius arkiv) tum för föreläsningen anges alltid. I övre vänstra hörnet finns ofta ett datum som anger när han Rektor Leche lade fram förslaget vid hög skole - gjorde anteckningarna. Det brukar vara dagen styrelsens sammanträde den 8 december (Riks - före föredraget eller ibland någon dag tidigare. arkivet). Den 29 december skickade Leche ett Han behövde inte längre tid än så, äm nena var brev med förslaget till Vitterhetsakademien. Mon - aktuella för honom. Han antecknade för att sor - telius skulle bli tillförordnad lärare i fornkunskap tera materialet logiskt i tankarna och för att se och få 1000 kr i arvode för ett läsår från Aka- det framför sig. När han höll föredraget behövde demiens fond. Högskolan skulle svara för lokal. han inte de svårlästa pappren: han talade alltid Det blev dock inte som Montelius och Rydberg utan manuskript utom vid internatio nella kon - hoppades. Vid Akademiens sammanträde den 9 gresser. Ändå sparade han pappren såsom han januari antecknade riksantikvarie Hildebrand i brukade med allt skrivet. Vid »Föreläsningsins - protokollet att skrivelsen »i sakens nuvarande titutet för qvinnor» är ämnesvalet och upplägg - skick icke föranledde till någon Akademiens ningen ungefär densamma. Troligen skulle det åtgärd» (Månadsbladet 1888, s. 41). Vad som löna sig att studera anteckningarna till de mer än hände är inte helt klart. Jag kan föreställa mig att hundra föreläsningarna för att ännu bättre förstå Hildebrand som länge arbetat för akademisk hur han tänkte, inte bara vetenskapligt utan ock- undervisning i arkeologi kände sig förbigången. så i konsten att hålla föredrag. Många omfattan - Enligt protokoll från sammanträdena agerade de referat publicerades i dagspressen. Intresset för Rydberg under våren i lärarrådet för arkeologin Montelius kulturhistoriska föreläsningar var stort och Leche gjorde detsamma i högskolestyrelsen. liksom för Viktor Rydbergs samtidiga föreläs- Allt utan framgång. ningar vid Stockholms högskola. Montelius och Den 15 maj 1888 anslog Vitterhetsakademien Rydberg kände varandra väl och umgicks (Bau- en årlig summa av 1000 kronor ur den Bergerska dou 2009). Betydde kontakten något för deras donationsfonden åt Montelius till föreläsningar i vetenskap? arkeologi, vilka helst borde hållas i Historiska Den 9 december 1887 skriver Montelius till museets lokal en timme i veckan. Stockholms hög- Rydberg att inom styrelsen vid Stockholms hög - skola nämns inte. Ett av ledamoten Hans Forssell skola hade väckts förslaget att Montelius föreläs- väckt förslag ledde till att Kongl. Maj:t den 13 ningar skulle flyttas till högskolan. Montelius september 1888 tillade Montelius »i egenskap af

Fornvännen 105 (2010) Art. Baudou s.30-42:Layout 1 10-03-22 11.26 Sida 37

Arkeologins socialisering 37

Fig. 1. En sida ur Montelius anteckningar till den Bergerska föreläsningen i Vetenskapsakademien 13/10 1886. Kursen under hösten omfattade tio föreläsningar om paleolitikum och nordisk stenålder. Början av texten med utskrivna förkortningar läses: »Kulturhistoriens betydelse. Meningen nu ej blott de tider som haft egentlig kultur utan äfven de äldre. Nödvändigt för att förstå rätt. Börja med äldsta spår af människan och sedan följa henne under de långa årtusendena tills början af egentlig odling. …» Originalet i ATA, Montelius arkiv vol 139. —A page from Oscar Montelius notes for a lecture on the Stone Age in October 1886.

Fornvännen 105 (2010) Art. Baudou s.30-42:Layout 1 10-03-22 11.26 Sida 38

38 Evert Baudou föreläsare vid Statens Historiska Museum titel af »referent» från tidningen Wårt Land. Hans re- professor». Vid den tiden befann sig Montelius ferat publicerades den 24 september. Båda förfat- med fru Agda sedan början av juli på en lång tarna är okända. Artiklarna är påtagligt olika i sin studieresa genom mellersta och sydöstra Europa uppläggning. Aftonbladets artikel är väl genom- ända till Troja i Turkiet. arbetad med underrubriker och analyserande till Under tiden tog frågan om arkeologiska före - sin karaktär. Artikeln i Wårt Land gör intryck av läsningar vid Stockholms högskola en ny vänd- att följa en stenografisk nerteckning. Det är på - ning. Leche anförde vid styrelsens sammanträde fallande att Aftonbladets citerade inledning saknas den 12 september att »riksantikvarien Hilde- i Wårt Land. brand förklarat sig villig under terminen under- Referaten och den korta uppgiften i högsko- visa i ämnet mot ett arvode af 500 kronor samt lans publikation 1899 ger tillsammans med Hilde- att nämnda belopp blifvit af en för saken intres- brands tidigare publikationer en uppfattning om serad person för ändamålet ställt till styrelsens vad han ville få sagt. »Föreläsningarna omfat- förfogande». Styrelsen beslutade att genomföra tade en allmän öfversikt af den jämförande forn- kursen med Hildebrand som lärare. Ett sakkun- forskningens metod, redogörelse för den paleoli- nigutlåtande lämnades in och vid sammanträdet tiska tiden samt början till redogörelse för den den 4 oktober förordnades Hildebrand. neolitiska tiden.» (Arrhenius 1899, s. 206). Hil- Redan lördagen den 22 september inledde debrand hade tidigt hävdat ett kulturhistoriskt Hans Hildebrand sin kurs. Enligt högskolans synsätt och skilde mellan historisk och kulturhis- kursblad föreläste han onsdagar och lördagar kl. torisk vetenskap. I uppsatsen »Historia och kul- 10–11 f.m. Kursen hölls i det s.k. Lundbergska turhistoria» (1882) säger Hildebrand att de sam - huset i hörnet av Kungsgatan och Vasagatan med tida historikerna ägnar sig åt statens politiska ingång från nuvarande Kungsgatan 70. Hög- historia och förbiser det mesta som berättar om skolan förde ännu en ambulerande tillvaro och folkets dagliga liv. För forskaren som studerade hade stora lokaler i det Lundbergska huset (Be - förhistorisk tid var detta material en självklar doire 1978, s. 126 ff). I Aftonbladet kunde man källa. Detsamma gäller historisk tid, det finns ett läsa att riksantikvarien Hildebrand börjat ”de väldigt material som väntar på att uppmärksam- föreläsningar i komparativ fornkunskap, som mas. Uppsatsen går tillbaka på den metodiska Stockholms högskola gifvit honom uppdrag att och teoretiska diskussionen i början av De förhis- hålla”. Sedan följer: toriska folken i Europa som var utarbetad redan 1873. Föreläsaren anmärkte först i förbigående, att Efter en termin hade Hildebrand nått sitt syf- han för länge sedan fäst uppmärksamheten te att inleda och ge den akademiska arkeologin på nödvändigheten deraf, att våra universi- den inriktning han ville. Vårterminen 1889 gick teter erhölle professurer i fornkunskap. Men han över till föreläsningar i Sveriges medeltida år efter år hade gått, ingenting hade blifvit historia, som han fortsatte till våren 1893. Vid gjordt för att fylla behofvet deraf, och derför högskolestyrelsens sammanträde den 6 decem- vore det för honom så mycket angelägnare ber 1889 meddelade Gustaf Retzius att en givare att vara den förste, som vid en högskola fin- lämnat 1000 kronor i arvode till Montelius för ge meddela resultaten af forskningens stånd- föreläsningar i jämförande fornforskning under punkt uti i fråga varande vetenskap. innevarande läsår, »men att i anseende till mel- (Aftonbladet 28/9 1888 ATA, urklipp i lankommande händelser för professor Montelius Montelius arkiv vol. 155). riksantiqvarien Hildebrand i stället åtagit sig att under höstterminen uppehålla nämnda föreläs- Det utförliga referatet förklarar vad fornkunskap ningar …». Retzius hemställde att Montelius är, beskriver materialet och den tidigare forsk- skulle förordnas, »då professor Montelius nu- ningen, treperiodsystemet och tolkningen av fyn- mera vore oförhindrad att fullfölja dessa föreläs- den. Bland de arton deltagarna på antecknings- ningar». Bakom detta och andra yttranden i hög- listan till föreläsningarna finns en ej namngiven skolefrågan ligger personliga motsättningar som

Fornvännen 105 (2010) Art. Baudou s.30-42:Layout 1 10-03-22 11.26 Sida 39

Arkeologins socialisering 39

Fig. 2. Titelsidan till Oscar Almgrens ren- skrift av Montelius föreläsningar om bronsåldern vid Stockholms högskola vårterminen 1891. Originalet i ATA. — The title page from Oscar Almgren’s fair copy of notes he took at an Oscar Mon- telius lecture on the Bronze Age in the spring of 1891.

saknar betydelse för föreläsningarna och arkeo- synnerhet för bronsåldern. Lyckligtvis finns Mon- login på sikt. Efter sin långa resa hade Montelius telius föreläsningar från en termin bevarade. kommit hem i mitten av oktober och fortsatt sina Vårterminen 1891 följde den då 21-årige Oscar tidigare föreläsningar om det äldsta Egypten i Almgren Montelius föreläsningar. Almgren an - Vetenskapsakademiens lokal. tecknade noggrant om bronsålderns hällristning- Montelius föreläste i jämförande fornkunskap ar, religion, näringar och befolkningens utbred- varje lördag kl. 10–11.30 under sju terminer från ning. Han skrev rent och skänkte 1943 ren skriften våren 1889 till våren 1893 med uppehåll för läs - på 168 sidor till Vitterhetsakademien till 100-års- året 1891–92. Fram till hösten 1890 fortsatte han minnet av Montelius födelse (fig. 2). Man kan inte dessutom i Vetenskapsakademiens hörsal med undgå reflektionen att föreläsningarna våren 1891 Orientens äldre kulturhistoria. Vid högskolan ut- kanske blev incitamentet till Almgrens senare gick han från problem i Sveriges och Nordens forskning om hällristningar och re ligion. förhistoria som sattes in i sitt europeiska sam- Skillnaden mellan Montelius populärveten- manhang. Han behövde inga förberedande an - skapliga kurser utanför högskolan och den ve - teckningar till den nordiska forntiden, den kände tenskapligt avancerade kursen är tydlig. Den oli- han genom sin egen forskning. I volym 139 i ka inriktningen ledde till att kursen vid hög- Montelius arkiv i ATA saknas terminerna vid skolan i medeltal inte hade mer än 16 deltagare högskolan. Det står ändå klart att föreläsningar- (Arrhenius 1899, s. 207). De populära föreläs- na i och utanför högskolan hade helt olika karak- ningarna låg i en helt annan klass. Montelius se- tär. Det framgår redan av den publicerade över- nare föreläsningsserier i utställningen i Histo - sikten (Arrhenius 1899, s. 206 f). Nordens sten- riska museet hade totalt upp till 200 antecknade ålder ägnades ett läsår, bronsåldern två och järn- åhörare. Naturligtvis deltog inte alla samtidigt. åldern ett. Det var en omfattande uppläggning, i Det finns en namnlista från varje högskole-

Fornvännen 105 (2010) Art. Baudou s.30-42:Layout 1 10-03-22 11.26 Sida 40

40 Evert Baudou termin bevarad i Riksarkivet. Av de totalt 47 del- Sammanfattning: arkeologins socialisering och väg tagarna är 28 kvinnor och 19 män. Fem av män- till högskolan nen blev kända som museimän och forskare: Den nya arkeologiska forskningen togs emot med Oscar Almgren, Emil Ekhoff, Fredrik Martin, intresse av den borgerliga bildningsrörelsen på Bernhard Salin och Alfred Hackman från Fin- 1860- och 70-talen. Offentliga vetenskapliga före- land. Salin deltog fler terminer än de övriga. Utom drag, artiklar i tidningar och tidskrifter och His- de namngivna märks tre kvinnor och två män, toriska museets verksamhet förmedlade forsk - vilka var anmälda som »elever», d.v.s. de hade ningens resultat. Kunskap om vetenskapens fram- studentexamen eller likvärdig godkänd kompe- steg blev en del av bildningen. Arkeologin sociali- tens. På de övriga, »åhörarna», ställdes inga serades och gick in i samhällsbygget innan den krav. Flera »professorskor» deltog någon termin fick akademisk status. Arkeologin kunde ge män- som åhörare. Bland övriga åhörare finns flera niskorna och samhället något som uppfattades kvinnor som deltog under flera år. som nytt och värdefullt. Montelius tecknade en I februari 1892 avled grosshandlare Johan helhetsbild av forntiden präglad av kulturhis- Söderberg, en starkt engagerad ledamot av Hög - toriska upptäckter och av övertygelsen om fol - skoleföreningen (Tunberg 1957, s. 68 ff). Hur kets och forskningens ständiga framsteg. Hilde- skulle hans stora donation användas? Redan två brand lyfte fram det dagliga livets material under veckor senare skrev Bernhard Salin från Rom till såväl förhistorisk som historisk tid och hävdade Montelius och kommenterade den stora nyhe - dess kulturhistoriska värde. ten. Han trodde att Montelius »med all sanno- I de många protokollen från sammanträdena likhet« skulle få en professur vid högskolan så - 1888 i den fria högskolans styrelse och lärarråd som han länge önskat. Kanske skulle Stolpe, som och i Vitterhetsakademien kan man följa hur den undervisat en termin i etnografi, också få en pro- jämförande fornforskningen togs upp som läro - fessur. Det skulle leda till förändringar för Salin ämne. Trots oenighet om hur arkeologin skulle själv. Montelius svarade att om högskolan hade etableras rådde ingen tvekan om ämnets värde, samma funderingar så skulle han »troligtvis svara och ekonomin kunde klaras med Vitterhetsaka- ja, dels för min, dels för din skuld». Men Mon- demiens hjälp. Den jämförande fornforskningen telius fick aldrig någon förfrågan. Efter skarpa var ett ämne som liksom kulturhistoria låg utan- motsättningar och debatter mellan lärare och för de traditionella examensämnena och upp- ledning om högskolans inriktning gick avkast- fyllde högskolans krav på förnyelse. ningen av den Söderbergska fonden till en ny Föreläsningarna i arkeologi vid Stockholms juridisk fakultet och till upprustning av natur- högskola fick betydelse genom att Oscar Alm- vetenskap. Samtidigt förändrades studieord ning - gren, Bernhard Salin och Emil Ekhoff fanns bland en så att Stockholms högskola gavs examensrätt eleverna. När arkeologin började i Uppsala 1897 och blev jämställd med universiteten. I praktiken med Oscar Almgren som lärare fördes Montelius kunde man inte hålla fast vid fria föreläsningar och Hildebrands idéer vidare. Kurserna i jäm- och obundna kurser utan examina. förande fornforskning vid Stockholms högskola Efter 1893 fick Montelius inte tillfälle att hål- blev en av de länkar som band samman den snab- la fler akademiska kurser. Däremot höll han liv - ba forskningsutvecklingen vid Statens historiska ligt uppskattade populära föreläsningar med vis- museum efter den nya utställningens öppnande ningar i samlingarna i Historiska museet från 1866 och den tidiga akademiska arkeologin vid 1890 till långt in på 1900-talet. Fem volymer tid- Uppsala universitet. ningsurklipp i Montelius-Reuterskiölds samling i ATA innehåller dessutom en mängd referat och Artikeln skrevs efter ett föredrag som jag höll i uppgifter om hans många och uppskattade forskarseminariet vid Institutionen för arkeologi och föreläsningar över hela landet. antikens kultur vid Stockholms universitet den 22 oktober 2008. Föredraget, som ingick i 120-årsjubileet av den akademiska arkeologin i Stockholm, kallades »Hildebrands och Montelius föreläsningar vid Stock-

Fornvännen 105 (2010) Art. Baudou s.30-42:Layout 1 10-03-22 11.26 Sida 41

Arkeologins socialisering 41

holms högskola – arkeologisk utbildning eller borger - byggelsemiljö. Bedoire, F. & Tullberg, P. Stock- lig bildning?» I artikeln är avsnittet om föreläsningar- holms universitet 1878–1978. Stockholm. nas tillkomst utvidgat. Föredraget och artikeln bygger Callmer, J., 2006. Coming of Age? The Establishment of Pre- and Protohistoric Archeology as an Aca- på delar av min ännu opublicerade biografi över Oscar demic Discipline. Calmer, J. et al. (red.). Die An- Montelius. Jag tackar Leif Grundberg för en kritisk läs- fänge der ur- und frühgeschichtlichen Archäo logie als ning av manuskriptet. akademisches Fach (1890–1930) im euro päischen Ver- gleich. Berliner Archäologische For schungen 2. Ber- lin. Referenser Congrès 1869, 1875. Congrès international d’Anthropolo- Otryckta gie et d’Archéologie Préhistoriques. Comte rendu de la 4e Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarie- session, 1869. Copenhague. ämbetet, Stockholm Congrès 1874, 1876. Congrès international d’Anthropolo- Almgren, O., Manuskript till O. Montelius föreläs- gie et d’Archéologie Préhistoriques. Comte rendu de la 7e ningar vårterminen 1891 vid Stockholms högsko- session, 1874. Stockholm. la. Vitterhetsakademiens handskriftsaml. F XVI, Ekholm, G., 1922. Bibliographia Monteliana. KVHAA:s vol. 2. Handlingar. 34:e delen. III F. 1:2. Uppsala. Montelius, O., Dagboksanteckningar 1863–1864, Mon - Frängsmyr, T., 1991. Föreläsningar för folket. Om Ar - telius-Reuterskiölds saml. IIIa:2. betareinstitutet och folkbildningen. Lychnos. Upp - Montelius, O., Brev till B. Salin 22/2 1892 (koncept). sala. Montelius arkiv, vol. 33. – 2000. Svensk idéhistoria. Bildning och vetenskap under Montelius, O., Brev 28/9 1906 till Agda Montelius, tusen år. Del II 1809–2000. Stockholm. Montelius – Reuterskiölds saml. I b:4. Gräslund, B., 2006. Academic archaeology in Sweden Montelius, O., Manuskript till tal och föreläsningar. up to 1930. Calmer, J. et al. (red.). Die Anfänge der Montelius arkiv, vol. 139. ur- und frühgeschichtlichen Archäologie als akademi- Rydberg, V., Brev till O. Montelius 30/11 1881 och sches Fach (1890–1930) im europäischen Vergleich. Ber - 10/12 1887. Montelius arkiv, vol. 31. liner Archäologische Forschungen 2. Berlin. Salin, B, Brev till O. Montelius 15/2 1892. Montelius Hildebrand, H., 1873. Den vetenskapliga fornforskningen, arkiv, vol. 33. hennes behof och rätt. Stockholm. Svenska Fornminnesföreningens protokoll. Styrelse - – 1874. En arkeologisk studiekurs. KVHAA:s Månads - sammanträden 1875–1950. Årsberättelse för 1878, blad 2:18. Stockholm. 28/2 1879. – 1875. När skola de svenska universiteten få profes- sioner i fornkunskap? KVHAA:s Månadsblad 4:42. Kungl. Biblioteket, Handskriftsamlingen, Stockholm Stockholm. Montelius, O., Brev till V. Rydberg 9/12 1887. Viktor – 1880. De förhistoriska folken i Europa. En handbok i Rydbergs brevsamling, vol. 14. jämförande fornkunskap. Stockholm. – 1882. Historia och kulturhistoria. Historisk Tidskrift Riksarkivet, Arninge 2. Stockholm. Stockholms Högskola. Styrelseprotokoll från 1887– Jonsson, I., 2003. Vitterhetsakademien 1753–2003. KVHAA. 1891. A I a:2. Stockholm. Stockholms Högskola. Lärarrådsprotokoll från 1888– Leander, S., 1978. Folkbildning och folkföreläsningar. 1889. A II a:2. Karlskrona. Stockholms Högskola. Anteckningslistor från föreläs- Ljungström, O., 2004. Oscariansk antropologi. Etnografi, ningar. F III f:1-2. förhistoria och rasforskning under sent 1800-tal. Gid- lunds förlag. Tryckta Montelius, O., 1873. Om lifvet i Sverige under hednatiden. Arrhenius, S. (red.), 1899. Stockholms Högskola 1878– Stockholm. 1898. Berättelse öfver Högskolans utveckling under Nerman, B., 1970. Svenska Fornminnesföreningen. En hennes första tjugoårsperiod. Stockholm. skildring av de första åren. Till föreningens 100-årsjubi- Baudou, E., 1999. Montelius studietid i Uppsala. Gus - leum. Lund. tafsson, A. & Karlsson, H. (red.). Glyfer och arkeolo- Torstendahl, R., 1962. Hundra års diskussion. Historiska giska rum – en vänbok till Jarl Nordbladh. Gotarc A3. föreningen i Uppsala 1862–1962. Stockholm. Göteborg. Tunberg, S., 1957. Stockholms högskolas historia före 1950. –– 2009. Oscar Montelius och Viktor Rydberg. Svens - Stockholm. son, B. & Sjöberg, B. (red.). Kulturhjälten Viktor Welinder, S., 1994. Strindberg som arkeologikritiker. Rydbergs humanism. Stockholm. Stockholm Bedoire, F., 1978. Högskolans och universitetets be -

Fornvännen 105 (2010) Art. Baudou s.30-42:Layout 1 10-03-22 11.26 Sida 42

42 Evert Baudou Summary

There were at least three prerequisites for the Heathen Times), which appeared in several edi- breakthrough of archaeology as a well-known tions and in translations into French, German science in society in the later 19th century. The and English from 1873 to 1906. Rich archival first and most important was political liberalism, sources regarding Montelius’ lectures also sur- which in the period 1840–70 changed Swedish vive, with notes to more than one hundred pop- society from an earlier strong conservatism. Ways ular lectures on the early history of culture in the for creativity to bloom were opened in several Orient and Europe. Archaeology captured a place sectors of the society. The second prerequisite was in the societyand was socialized. that Hans Hildebrand and Oscar Montelius stu- At the same time public support for a new died with open-minded professors in the Depart- university prevailed with the city government of ment of History at the University of Uppsala. Stockholm. The university would be founded on Hildebrand and Montelius presented their ar- the liberal idea of free scientific research and chaeological PhD theses in 1866 and 1869 within studies without traditional examinations. The the discipline of history. Trained in historical university with its emphasis on natural sciences source criticism, they went their own way study- was founded in 1878. There was also a chair for ing early cultural history rather than political the humanistic discipline of Cultural History. history. Archaeology they learned in the Museum The new comparative archaeology likewise ful- in Stockholm where the National Custodian of filled the demand for a renewal of science. Hav- Ancient Monuments, Bror Emil Hildebrand, was ing succeeded his father as National Custodian, their teacher. Hans Hildebrand was contracted to lecture on The third prerequisite was the new movement Comparative Archaeology in the autumn of 1888. of culture in the middle class, which was a reac- Montelius then continued the lectures into the tion against the academic ideal of classical cul- spring of 1893. By then he had the honorary title ture that had dominated during the early 19th of Professor at the Museum. In the audience were century. The new movement’s roots were in a lib- the young archaeologists Oscar Almgren, Emil e ral public opinion aiming for freedom and Ekhoff, Fredrik Martin, Bernhard Salin and progress. Scientific lectures and popular courses Alfred Hackman from Finland. The lectures thus were given for the interested general public, and became one of the links between the rapid devel- articles of scientific character were published in opment of archaeology at the museum in Stock- newspapers and journals. This all favoured gene- holm during the later 19th century and the study ral knowledge about archaeology as a new huma- of archaeology at the University of Uppsala nistic science. An example is Montelius’ popular where Oscar Almgren became the first lecturer in book Om lifvet i Sverige under hednatiden (pub- 1897. lished in English as The Civilisation of Sweden in

Fornvännen 105 (2010)