Kriminologiska institutionen
Fallet Thomas Quick - Sture Bergwall
En kvalitativ mediestudie om hur kvällspressens skildring av Sture Bergwall förändrades och förblev
Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15 hp Kriminologi Grundnivå Höstterminen 2020 Majken Thulin och Fanny Simonsson Ryberger Sammanfattning
Sture Bergwall, tidigare känd som seriemördaren Thomas Quick, är ett av de mest uppmärksammade fallen i svensk rättshistoria. Studiens syfte är att beskriva hur kvällspressen framställde Bergwalls karaktär under tiden han var dömd för flera mord, respektive tiden efter resningsansökan då han frikändes från samtliga mord. Avsikten är även att ta reda på om beskrivningarna skiljer sig från varandra och i så fall hur. Vidare används Christies teori om ideal och icke ideal gärningsman samt begreppen karaktärsdrag och avhumanisering för att analysera beskrivningarna. Vi valde att studera artiklar från Expressen och Aftonbladet under fyra specifika årtal där artiklarna innehöll beskrivningar om Bergwalls karaktär. Materialet analyserade genom en tematisk analys och vi identifierade fyra övergripande teman som representerade kvällspressens beskrivning om Bergwall innan och efter frikännandet. Temana innan frikännandet var Omänsklig och Bräcklig galning medan temana efter frikännandet var Galning och Mänsklig. Resultatet och analysen visade att det fanns en viss förändring av kvällspressens beskrivande om Bergwalls karaktär innan och efter hans frikännande men även en likartad beskrivning i vissa avseenden. Innan frikännandet beskrevs Bergwalls karaktär som omänsklig där vi urskilde en avhumanisering av hans person. Samtidigt beskrevs han under samma period som en bräcklig och galen människa. Beskrivningen av Bergwall under denna period var lik gestaltningen av en idealisk gärningsman samtidigt som gestaltningen av honom som bräcklig galning inte var förenligt med en idealisk eller icke idealisk gärningsman. Efter frikännandet beskrevs Bergwalls karaktär som mänsklig där det även fanns en skildring om hans utsatthet. Det fanns under denna period även skildringar om honom som galen och farlig. Beskrivandet av Bergwall efter frikännandet tydde på en överlappning mellan gärningsman och offer. Utifrån teorin beskrevs han därmed som en icke idealisk gärningsman.
Nyckelord: Media, Sture Bergwall, karaktärsdrag, avhumanisering, idealisk gärningsman, icke idealisk gärningsman Innehållsförteckning
1. INLEDNING ...... 1 1.1 Syfte ...... 2 1.2 Frågeställningar ...... 2 1.3 Bakgrund om fallet Sture Bergwall ...... 2 2. TEORI OCH BEGREPP ...... 4 2.1 Karaktärsdrag ...... 4 2.2 Avhumanisering ...... 4 2.3 Idealiska och icke- idealiska gärningsmannen ...... 5 3. TIDIGARE FORSKNING ...... 5 3.1 Medias gestaltande av gärningsmän ...... 5 3.2 Tidigare forskning om avhumanisering i medier ...... 6 3.3 Tidigare forskning om ideal och icke ideal gärningsman i medier ...... 7 3.4 Medias gestaltande av Bergwall ...... 7 4. METOD ...... 8 4.1 Urval och Avgränsning ...... 8 4.2 Insamling och sökord ...... 11 4.3 Tematisk analys ...... 11 4.4 Fördelar och nackdelar av metoden ...... 14 4.5 Kunskapsteoretisk utgångspunkt ...... 14 4.6 Kvalitétsmarkörer ...... 15 4.7 Forskningsetik ...... 16 5. RESULTAT & ANALYS ...... 17 5.1 Innan Bergwalls frikännande ...... 17 5.1.1 Tema Omänsklig ...... 17 5.1.2 Tema Bräcklig Galning ...... 19 5.2 Efter Bergwalls frikännande ...... 22 5.2.1 Tema Galning ...... 22 5.2.2 Tema Mänsklig ...... 23 5.3 Jämförelse innan och efter Bergwalls frikännande ...... 26 6. DISKUSSION & SLUTSATS ...... 27 7. LITTERATURFÖRTECKNING ...... 30 7.1 Litteratur ...... 30 7.2 Analyserade artiklar (Aftonbladet och Expressen) ...... 31 7.3 Övriga källor ...... 32 8. BILAGOR ...... 33 Bilaga 1. Initiala koder ...... 33 Bilaga 2. Initial teoretisk karta ...... 35 Bilaga 3. Utvecklad teoretisk karta ...... 36
1. Inledning
Bland kriminologer och medieforskare har det sedan 90-talet funnits en intensiv debatt kring förhållandet mellan brottslighet och medier. Bakgrunden till den intensiva debatten kan förklaras genom det postmoderna samhällets besatthet kring temat brottslighet. Allmänhetens intresse för brottslighet går inte endast att härleda till nyhetsförmedling utan det förekommer även en underhållnings aspekt och en populärkultur rörande brott. I synnerhet har grova brott som våldsbrott väckt ett stort allmänintresse (Pollack 2001: 9). Sture Bergwall, tidigare känd som seriemördaren Thomas Quick, är en av de mest uppmärksammade fallen i svensk rättshistoria. Polisens arbete och rättegångarna mot Quick följdes febrilt av medierna och i tidningarna publicerades omfattande spekulationer och fakta kring fallet (SOU 2015:52: 29– 30). Allmänhetens engagemang har bidragit till ett stort antal artiklar från flertal medier under flera decennier men det kan även vara medierna själva som bidragit och skapat det allmänna intresset. Den mediala uppståndelsen drevs i början av de grova och makabra brott Bergwall erkände sig skyldig till. Under 1900 talet, då fallet uppenbarades, fanns en vetenskaplig och populärkulturell fascination kring fenomenet seriemördare. Vidare fanns ett stort intresse kring bortträngda minnen, incest och multipla personligheter. Då Bergwall hade alla dessa utmärkande särdrag blev han mycket omskriven av media (SOU 2015:52: 659). Det mediala intresset kvarstod även efter Bergwall fått sina fällande domar då dokumentären av Hannes Råstam hade en betydande inverkan i granskandet av rättsväsendets hantering av fallet (SOU 2015:52: 477).
Vårt intresse är att studera hur den mediala skildringen av Bergwall påverkades från att han var dömd för flera mord till att sedan frikännas från samtliga. Fallet är intressant eftersom det möjliggör en jämförelse av hur media framställer en persons karaktär under olika omständigheter. Studien kan ge en djupare kriminologisk förståelse över medias porträttering av en gärningsman och belysa vad journalister väljer att lyfta fram av deras karaktär. Boréus lyfter fram vikten av att studera texter då texter har en inverkan på samhället genom att de bidrar till skapandet av individers föreställningar om samhället (Boréus 2015: 157). Det går att koppla Boréus resonemang till vår studie om mediala texter då dessa har en betydande roll i förmedlingen av kunskap om brott eller brottslingar. Allmänheten tar möjligtvis in mest kunskap om brottslighet och brottslingar genom medias förmedling istället för att läsa fullständiga domslutsförhandlingar. Studien är kriminologiskt betydande i den mening att mediala skildringar av dömda personer kan påverka allmänhetens bild av gärningsmän. Detta
1 kan i längden få kriminalpolitiska innebörder då det kan få samhället att sätta press på statens hantering av brottslingar.
1.1 Syfte
Syftet är att beskriva hur kvällspressen framställde Bergwalls karaktär under tiden han var dömd för flera mord, respektive tiden efter resningsansökan då han frikändes från samtliga mord. Avsikten är även att ta reda på om beskrivningarna skiljer sig från varandra och i så fall hur. Vidare används Christies teori om ideal och icke ideal gärningsman samt begreppen karaktärsdrag och avhumanisering för att analysera beskrivningarna.
1.2 Frågeställningar
Frågeställning 1: Förändrades Aftonbladet och Expressens beskrivningar om Sture Bergwalls karaktärsdrag innan respektive efter frikännandet från morden och i så fall hur?
Frågeställning 2: Hur kan beskrivningarna relateras till Christies ideala och icke ideala gärningsman samt begreppet avhumanisering?
1.3 Bakgrund om fallet Sture Bergwall
Den 7 november år 1980 försvann elvaårige Johan Asplund från sitt hem i norra Sundsvall. Den sista gången hans mamma såg honom var på morgonen när hon skulle gå till arbetet och Johan gjorde sig redo för att gå till skolan. Efter flertal sökinsatser utan resultat fanns det fortfarande inga spår om vad som hände pojken. Det kommer dröja 13 år efter Johans försvinnande när en kvällstidningsjournalist plötsligt ringer upp Johans föräldrar och berättar att en man från Säters sjukhus erkänt mordet på deras son. Mannens namn var Thomas Quick (Wadendal 2016). Mordet på Johan Asplund var det första av flera erkännanden från Thomas Quick, idag kallad Sture Bergwall. Totalt kom Bergwall att erkänna ett trettiotal mord i Sverige, Finland och Norge som ledde till att han mellan åren 1994 – 2001 dömdes för åtta mord. Erkännandena uppgavs under en psykoterapeutisk behandling när Bergwall befann sig inom en sluten psykiatrisk vård på Säters sjukhus (SOU 2015:52: 29).
Bergwalls historia om hur han kom till Säters sjukhus började år 1969, då var Bergwall 19 år och arbetade på ett sjukhus i Falun. Detta år blev Bergwall dömd för sexuellt ofredande av fyra pojkar varav en av dem han ska ha utsatt för strypgrepp. Gärningen betraktades vara till följd
2 av en sinnessjukdom där Bergwall diagnostiserades med antisocial personlighetsstörning och dömdes till rättspsykiatrisk vård på Säter (SOU 2015:52: 86 – 87). Under en permission år 1974 knivhögg Bergwall en man i Uppsala men blev inte åtalad för dådet eftersom han fortfarande ansågs vara under behandling. Tre år senare upphörde Bergwalls tvångsvård på Säters sjukhus och han fick lämna behandlingshemmet. Under denna tid utförde han tillsammans med en kamrat ett grovt rånförsök genom att hålla en familj som gisslan medan kompanjonen tvingade pappan i familjen att ta ut en stor summa pengar. Rånförsöket misslyckades och han dömdes år 1991 åter till sluten psykiatrisk vård på Säters sjukhus, denna gång diagnoserad med personlighetsklyvning (SOU 2015:52: 87 – 88). Det är under den här tiden på Säter som Bergwall började erkänna morden och döpte om sig själv till Thomas Quick. År 2002 tog han dock tillbaka sitt namn Sture Bergwall (SOU 2015:52: 29).
Bergwalls psykologer förklarade hans erkännanden som ett resultat av psykoterapin där Bergwall lyckades framkalla bortträngda minnen (SVT 2008, del 2, 4:11). Problematiken med Bergwalls erkännanden var att polisen hade svårt att avgöra om hans minnesbilder var verkliga eller fantasier (SVT 2008, del 2, 4:18). I en dokumentär av Hannes Råstam år 2008 tog Bergwall tillbaka sina bekännelser för morden och hävdade att erkännandena endast grundades i att han ville få uppmärksamhet och tillgång till mediciner. En av Råstams noteringar var att Bergwall slutade att erkänna mord när han inte fick medicinering och menade att Bergwall under vallningar och förhör varit så pass påverkad av starka preparat att han inte varit i sina sinnens fulla bruk (SVT 2008, del 1, 21:58). Råstam var även kritisk till Bergwalls minnen och menade att de möjligtvis hade påverkats av andras inflytande vilket gjorde att han kunde gestalta händelser och platser rörande morden (SVT 2008, del 2, 7:42). Råstams dokumentär synliggjorde förundersökningens brister vilket blev upptakten till att fallet granskades på nytt och att Bergwall successivt började avskrivas från samtliga morddomar. Åren 2010 - 2012 frikändes Bergwall från fem av morden och 2013 för resterande tre mord. År 2014 blev han inskriven för öppen vård på Säters sjukhus för att år 2015 slutligen bli helt frisläppt (SOU 2015:52: 30 – 31).
Fallet Bergwall är en komplicerad rättsprocess som pågick under flera års tid. Trots att vår studie berör morddomarna som Bergwall först dömdes och sedan frikändes från, anser vi hans tidigare bakgrund som viktig för att ge en korrekt bild av fallet i sin helhet. Dessutom anser vi bakgrunden som betydande för analysen eftersom de tidigare domarna som Bergwall inte frikändes från kan ha påverkat hur han framställdes i kvällspressen.
3
2. Teori och begrepp
2.1 Karaktärsdrag
Karaktärsdrag innebär en individs utmärkande sätt att reagera samt vara. Det belyser vad som kännetecknar en människa, de framträdande egenskaperna. Begreppet kan även omfatta personliga eller moraliska egenskaper medan kroppsliga egenskaper och intelligens inte räknas in i begreppet. Karaktärsdrag är vanligtvis relativt stabila mönster av en persons egenskaper (Nationalencyklopedin u.å.). Enligt Brandt är följande exempel på karaktärsdrag: ärlighet, vänlighet, mod, sympati, osjälviskhet och omtänksamhet (Brandt 1970: 23). Brandt anser att en persons karaktärsdrag kan förändras med tiden och lyfter fram att en person kan karaktäriseras med vissa egenskaper i barndomen och sedan i vuxen ålder karaktäriseras med andra egenskaper som är oförenliga med dem tidigare (Brandt 1970: 27). I och med att karaktärsdrag är föränderliga är begreppet relevant att koppla till vår studie då vi är intresserade av att undersöka hur Bergwall beskrevs i kvällspressen under olika årtal.
2.2 Avhumanisering
Avhumanisering är när en människa inte erkänns som en människa utan istället betraktas som ett djur eller ett objekt. Avhumaniseringen innebär en reducering av en person där denna kategoriseras in i en roll som saknar mänskliga egenskaper (Haslam, 2006: 257 – 258). Avhumaniseringen kan ske genom animalisering och mekanisering. Vid animalisering förnekas en människas egenskaper som skiljer en människa från ett djur. I denna avhumanisering betraktas en person sakna exempelvis förmågan att vara civiliserad och ha ett kollektivt tänkande. Vid mekanisering däremot förnekas en persons hela levande väsen där dennes egenskaper snarare jämförs med ett objekt. Personer som avhumaniseras betraktas som mindre värda och förnekas besitta mänskliga kvalitéer (Haslam 2006: 262). Begreppet avhumanisering är möjlig att använda vid analysen för att tolka kvällspressens beskrivningar om Bergwalls karaktär. En problematik med att använda begreppet i vår analys är att den möjligtvis inte kan förklara samtliga beskrivningar av Bergwalls karaktär innan och efter hans frikännande. Däremot anser vi att begreppet fortfarande kan vara gynnsam för att analysera och förklara en del av materialet.
4
2.3 Idealiska och icke- idealiska gärningsmannen
Enligt Nils Christie är den idealiska gärningsmannen helt olik det idealiska offret, de är varandras motpoler men samtidigt beroende av varandra. Den idealiska gärningsmannen är en farlig man från en avlägsen plats. Han betraktas nästan inte ens som en människa av allmänheten utan mer som en varelse (Christie 2001: 55). Vidare beskrivs han som ond och stor utan en etablerad personlig relation till offret (Christie 2001: 48). Desto mer främmande och omänsklig gärningsmannen är desto enklare är det att endast fokusera på de begångna handlingarna och att förkasta själva individen (Christie 2001: 59). I de fall där gärningsmannens roll överlappas med offrets betraktas förövaren inte som en idealisk gärningsman av allmänheten. Den icke idealiska gärningsmannen är vanligtvis bekant med offret, till skillnad från den idealiska gärningsmannen som är ond och okänd för offret (Christie 2001: 55). Enligt Christie är splittrade samhällen med avskilda människor exemplariska för att generera idealiska gärningsmän och idealiska offer, men kunskap kan bidra till mer realistiska värderingar och åtgärder som berör exempelvis straffpolitik. Denna kunskap kan nås genom att närma sig den idealiska gärningsmannen personligt och bekanta sig med denne. Detta kan dock vara svårt då merparten av gärningsmännen är icke idealiska och har karaktärsdrag och fungerande relationer som övriga människor (Christie 2001: 59).
Christie teori om den ideala- och icke idealiska gärningsmannen är möjlig att använda vid analysen om hur kvällspressen beskrev Bergwall både innan och efter frikännandet och se hur hans brott påverkar beskrivningarna av honom. En problematik med användandet av teorin är att Bergwall möjligen inte är en traditionell gärningsman eftersom han frikändes från samtliga mord. Detta kan tala emot Christies idé om en tydlig gärningsman och offer. Däremot är han fortfarande en gärningsman i viss mån på grund av de tidigare domarna som han inte frikändes från. Vi anser teorin som intressant för studiens analys då den kan gynna en djupare kriminologisk förklaring av materialets innehåll och användas för att tolka kvällspressens beskrivningar av Bergwalls karaktär.
3. Tidigare forskning
3.1 Medias gestaltande av gärningsmän
Utifrån tidigare forskning har vi kunnat urskilja att det råder en generell negativ beskrivning av gärningsmän i media där de skildras som avvikande. Mediala skildringar som förekommer
5 kring gärningsmän i media är exempelvis psykisk sjuk, känslokall och galning. Mer ingående visar Demker och Duud-Otterströms studie att det har skett ett skifte i gestaltningen av gärningsmän i media, från en diskurs som innefattade ett inkluderande synsätt på gärningsmannen till idag ett mer exkluderande synsätt (Demker & Duud-Otterström 2011: 12). Det inkluderande synsättet innebär att brottet som gärningsmannen har begått kan förklaras och förstås utifrån situationella omständigheter som exempelvis missbruk eller tanklöshet. Det exkluderande synsättet innebär däremot att gärningsmannen skildras som ansvarig för eget agerande. Brottet förklaras utifrån individen, inte utifrån situationella omständighet som vid det inkluderande synsättet. Det exkluderande synsättet medför att gärningsmän betraktas som ett hot som kommer utifrån, en individ som är avvikande (Demker & Duud-Otterström 2011: 13).
En studie om Columbinemassakern år 1999 vars syfte bland annat var att undersöka hur medier skildrade gärningsmännen utifrån deras sociala ställning och intressen visade på en förändring av den mediala skildringen av gärningsmännen (Consalvo 2010: 28–29). Inledningsvis bestod den mediala rapporteringen av skildringar som monster och avvikande. Vilket innebar att media genom dessa beskrivningar hade avskilt dem från vanliga människor och de betraktas inte som mänskliga. Efter en viss tid förändrades skildringen av gärningsmännen då de inte längre beskrevs som omänskliga och avvikande utan som utstötta och ensamma nördar. Denna förändring skedde till följd av att journalister började samtala med personer i skolan och fick på det viset en mer nyanserad bild av gärningsmännen (Consalvo 2010: 33).
3.2 Tidigare forskning om avhumanisering i medier
En studie som berörde fallet Bobby från år 2006 vars avsikt var att studera hur tingsrätten och media konstruerade föreställningar om offer och gärningsmän (Andersson & Darlöf Elfqvist 2020: 2) visade att media beskrev gärningspersonerna med ord som djuriska, djävulska och omänskliga. Enligt analysen visar dessa beskrivningar hur media avhumaniserar gärningsmännen, att de inte är mänskliga utan mer som monstruösa varelser. I analysen kopplades detta till Christies tankegångar om att en generell bild av en gärningsperson innefattar en avhumaniserad föreställning av förövaren (Andersson & Darlöf Elfqvist 2020: 19). En ytterligare studie som belyser hur media avhumaniserar en gärningsman är studien om styckmördaren i Askersund. Avsikten med undersökningen var att studera hur journalistiken rörande brott förhöll sig till aspekten genus genom att granska hur en förövare av kvinnligt kön konstrueras i nyhetsmedier (Maric & Killgren 2016: 2). Resultatet visade bland annat att den kvinnliga gärningsmannen konstruerades som en känslokall och ondskefull styckmördare. Hon
6 benämndes med beskrivningar som ryttarinnan vilket analyserades som att hon skildrades mer som en ond varelse än mänsklig, en demon som är mer abstrakt. Detta sågs som en typ av avhumanisering av gärningsmannen (Maric & Killgren 2016: 36).
3.3 Tidigare forskning om ideal och icke ideal gärningsman i medier
Den tidigare forskningen som vi har studerat visar att det finns studier som har funnit kopplingar till Christies teori om den ideala och icke ideala gärningsmannen i förhållande till medias beskrivning om män som begått våldsbrott. Exempel på detta är en studie om dödsmisshandeln av EU- migranten kallad Gica år 2018 (Arnqvist 2019: 6). Studien undersökte bland annat hur tingsrätten och media konstruerar gärningspersoner som ideala gärningsmän (Arnqvist 2019: 3). Undersökningens resultat visade att massmedia framställde de åtalade som onda och att media belyste att gärningsmännen inte hade haft en tidigare relation till offret vilket är förenat med bilden av en idealisk gärningsman. Resultatet visade även hur massmedia konstruerade gärningsmännen som ideala genom att sätta de i relation till offret. Media beskrev att offret var svagt och befann sig på en klanderfri plats när brottet utfördes vilket studien menar är förknippat med Christies idealiska offer (Arnqvist 2019: 33).
Det finns även tidigare forskning som visar att det kan vara mer komplext att klassificera en gärningsperson som en idealisk gärningsman. Exempel är en studie som handlar om mordet på Lisa Holm år 2015. Studien undersökte hur Lisa Holm framställdes i medias nyhetsrapportering och medias konstruerande av gärningsman och offerskap (Johansson & Tiderman 2019: 4). Resultatet visade att medias gestaltning av gärningsmannen liknande beskrivningen av Christies ideala gärningsman då han ej var bekant med offret sedan tidigare och framställdes som ond, stor och omänsklig. Samtidigt visade studiens resultat att det fanns framställningar i media där gärningsmannen inte beskrevs som en idealisk gärningsman. Detta eftersom han skildrades som en psykologisk gåta på grund av att hans tidigare bakgrund som inte var förenlig med en typisk förövare (Johansson & Tiderman 2019: 38).
3.4 Medias gestaltande av Bergwall
Nilssons och Bålds studie visade att attributen som kvälls- och morgonpressen använde för att gestalta Bergwall var negativa både innan och efter frikännandet där de vanligaste attributen var massmördare och seriemördare. Förekomsten av attributen som kvälls- och morgonpressen använde för att skildra Bergwall var dock fler innan Bergwalls frikännande än efter. Resultatet
7 visade på att kvälls- och morgonpressen reproducerade Bergwall som en massmördare och seriemördare och att medierna efter frikännandet inte tillskrev Bergwall med omvända positiva attribut, exempelvis mänsklig eller oskyldig, som skulle kunna stärka hans oskuld. En förklaring till detta enligt studien var medias dramatisering, att positiva attribut vanligtvis är mindre värdeladdade än negativa attribut som seriemördare. De positiva attributen får på det viset inte lika stor uppmärksamhet (Nilsson & Båld 2015: 32). Studiens resultat visade att media dramatiserar för att framkalla en nyfikenhet och ett intresse bland läsarna (Nilsson & Båld 2015: 43). Resultatet visade även på att attributen var fler i kvällspressen än i morgonpressen före frikännandet åren 1994–2001. Efter frikännandet åren 2007–2014 skedde det omvända, att morgonpressen var mer dramatiserande än kvällspressen. Detta indikerade på att morgonpressen före frikännandet var mer objektiv och saklig än kvällspressen men att morgonpressen efter frikännandet tog efter kvällspressens dramaturgi i förmedling av nyheter (Nilsson & Båld 2015: 34). En annan studie visar dock på att det har skett ett tydligt skifte i framställningen av Bergwall som på 2000-talet innefattade en offerroll istället för attribut som seriemördare som ovanstående studie visade på. Resultatet visade även att Bergwalls egna ord fick större trovärdighet i media under 2000-talet där han beskrevs som sanningsenlig. Under 1990-talet var det vanligare att experter fick utrymme att förmedla sanningen i media (Agné 2010: 36).
Den tidigare forskningen om hur media gestaltar Bergwall har inte innefattat en analys med kopplingar till både begreppet avhumanisering och teorin om idealisk- och icke idealisk gärningsman. Denna studie kan på det viset bidra till nya infallsvinklar i hur media beskriver Bergwalls karaktär.
4. Metod
4.1 Urval och Avgränsning
Studiens undersökningsmaterial samlades in genom ett kriteriestyrt urval vilket innebar att enheter, artiklar i denna studie, valdes ut efter att de uppfyllt ett eller flera kriterier. Den valda urvalsmetoden är målstyrd då syftet var att finna artiklar som var av betydelse för studiens frågeställningar, men det var även väsentligt att urvalet bestod av relevanta artiklar som representerade variationen av materialet i dess helhet. Det kriteriestyrda urvalet kan problematiseras då den medför vissa svårigheter med generaliseringsbarheten (Bryman 2018: 497). Däremot var inte avsikten med studien att generalisera resultatet utan endast ge en
8 tydligare inblick i hur kvällspressen förmedlade Bergwalls karaktärsdrag. De valda urvalskriterierna var:
Kriterium ett
Kriterium ett var att endast välja artiklar som publicerades under de specifika årtalen: 1994, 2001, 2010 och 2013. Det är möjligt att problematisera valet av att endast undersöka artiklar från de fyra åren. Detta eftersom det finns en risk att beskrivningarna av Bergwalls karaktär under de valda åren inte återspeglar gestaltningarna under samtliga år. Däremot fanns det ett stort omfång av artiklar som berörde Bergwall under flera års tid. Kriteriet bidrog således till en mer hanterbar mängd material i förhållande till studiens omfattning vilket underlättade insamlingen. Motiveringen till de specifika årtalen var förenat med vårt forskningsintresse att jämföra kvällspressens beskrivning av Bergwall från att han blev dömd till att han blev frikänd. Årtalen representerar den första och sista gången han blev dömd för morden, år 1994 och 2001 (SOU 2015:52: 29), samt den första och sista gången han blev frikänd från morden, år 2010 och 2013 (SOU 2015:52: 30 – 31). Dessa årtal motiverades med att det är viktiga milstolpar inom Bergwall fallet då vi ville klargöra ett tydligt innan och efter för att underlätta vår analys.
Kriterium två
Kriterium två var att artiklarna endast skulle vara från kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen. Avgränsningen motiveras med att tidningarna var de två största kvällstidningarna i Sverige under de valda tidsperioderna (Kantar sifo 2017: 2). Kvällstidningarnas långvariga existens medförde en stor mängd användbara data från flera år tillbaka vilket var nödvändigt eftersom vår forskningsfråga innebar en granskning mellan olika tidsperioder. Aftonbladet och Expressens omfattning bidrar till att de når ut till många människor vilket kan påverka allmänhetens syn på brottslingar. Detta motiverar valet av kvällstidningar från ett kriminologiskt perspektiv då Aftonbladet och Expressen i och med sin omfattning kan skapa en större press på hur staten ska hantera brottslingar. Valet att begränsa oss till kvällspressen och inte även studera morgon- eller dagspress var för att få ett mer behändigt material i förhållande till studiens omfattning. Det skulle kunna problematiseras att studien inte innefattade ett större omfång av tidningar då det möjligen hade gett studien ett mer utbrett underlag. Däremot anser vi avgränsningen till endast Expressen och Aftonbladet vara en fördel då vi kan fördjupa oss mer detaljerat i ett mindre material vilket kan gynna en mer ingående analys.
9
Kriterium tre
Kriterium tre var att artiklarna skulle innehålla beskrivningar av Bergwalls karaktär. Detta kriterium var väsentligt för att kunna finna kvällspressens beskrivning av Bergwalls karaktär. Eftersom vi avsåg att studera hur kvällspressens berättande såg ut i dess helhet och inte endast exempelvis hur enskilda debattörer beskrev Bergwalls karaktärsdrag, kunde beskrivningar både bestå av intervjucitat och journalisters egna skildringar. Urvalet innefattade därmed alla sorters artiklar som var av relevans. En problematik med urvalskriteriet är att det finns en risk att vi kan har misstolkat karaktärsdragens mening. Exempelvis att ett karaktärsdrag har en viss innebörd för skribenten men att vi tolkat den annorlunda. Däremot är tolkningen nödvändig för att kunna urskilja beskrivningar om Bergwalls karaktärsdrag.
Urvalskriterierna gav oss totalt 75 artiklar där antalet skilde sig åt mellan årtalen vilket berodde på att det fanns en skillnad i omfång av artiklar från respektive tidsperiod (se Tabell 1).
Tabell 1. Antalet artiklar från respektive kvällstidning och årtal
1994 2001 2010 2013
Expressen 12 2 7 15
Aftonbladet 5 2 17 15
Antalet artiklar från år 2001 var endast 4 stycken, vilket berodde på att det fanns få artiklar från det året som beskrev Bergwalls karaktär i tidningarna Aftonbladet och Expressen. Detta kan innebära en nackdel för studien då det är viktigt att ta hänsyn till minimikraven för ett godtagbart urval. Däremot menar Bryman att det inte finns en tydlig gräns för hur stort ett acceptabelt urval ska vara (Bryman 2018: 508). Enligt Adler och Adler består ett godtagbart urval på omkring 12–60 stycken undersökningsenheter medan Warren förespråkar för 20–30 stycken (Bryman 2018: 506). Trots splittringen i denna fråga är det väsentligt enligt Bryman att inte helt förlita sig på andras åsikter om en passande urvalsstorlek så länge den valda urvalsstorleken kan försvaras och argumenteras för (Bryman 2018: 507). Trots att det fanns få artiklar från år 2001 fanns det fler år 1994 som gav en bild av hur Bergwall skildrades i kvällspressen innan frikännandet. Att det fanns få artiklar från år 2001 behöver inte innebära
10 en nackdel för studien då en mer djupgående analys av ett fåtal artiklar kan ge en bra uppfattning om de beskrivningar som förekom i tidsperioden.
4.2 Insamling och sökord
Materialet samlades in genom mediearkivet Retriever där vi utifrån urvalskriterierna fann en stor mängd material i former av nyhetsartiklar, debattartiklar, ledare, krönikor och insändare. Eftersom tidningar publicerade sina artiklar på olika sätt mellan åren samlade vi in artiklarna både från tryckpress och webbpress. Exempelvis existerade inte webbpress år 1994 medan de flesta artiklarna från åren 2010 och 2013 publicerades på webben. Detta kunde medföra att samma artiklar var publicerade på webben och i den tryckta pressen men vi var noga med att inte samla in material från samma artikel flera gånger.
Sökorden vi använde på mediearkivets hemsida var: “Sätermannen”, “Thomas Quick” och “Sture Bergwall”. Eftersom Sture Bergwall under åren 1994 och 2001 var benämnd som Thomas Quick och Sätermannen, motiverades sökorden av att vi inte ville gå miste om artiklar som beskrev Bergwall under hans tidigare namn. Vi valde även att använda samtliga sökord under alla valda årtal för att finna så många artiklar som möjligt om Bergwall.
4.3 Tematisk analys
Materialet studerades genom en tematisk analys med motiveringen att vi ville granska artiklarna utifrån deras innehåll och lättare urskilja mönster i beskrivningarna om Bergwalls karaktär. Vår tematiska analys utgick från de sex stegen som Clarke och Braun sammanställt (Clarke & Braun 2006: 15), dessa är:
Steg ett: Bekanta sig med materialet
Det första steget innefattar att läsa igenom materialet och bekanta sig med det. Clarke och Braun menar att det kan vara gynnsamt att göra noteringar under detta steg för att underlätta den kommande kodningen (Clarke & Braun 2006: 16 – 17). I vårt fall var det att gå igenom och granska samtliga artiklar i vårt urval och markera ut skildringar av Bergwalls karaktärsdrag som vi ville studera mer djupgående i den kommande kodningen.
Steg två: Skapa initiala koder
11
Vid steg två inleds skapandet av initiala koder som underlättar identifieringen av vad som är av betydelse för analysen. Eftersom det är svårt att i förhand veta vad i materialet som kan vara av intresse för analysen rekommenderar Clarke och Braun att koda för så många tänkbara teman som möjligt (Clarke & Braun 2006: 18 – 19). I vår studie var våra koder karaktärsdrag. Vi skapade koderna utifrån materialet genom att markera ord som skildrade Bergwalls karaktärsdrag samt noterade återkommande mönster bland karaktärsdragen. Vi följde rekommendationen att koda för så många tänkbara teman som möjligt vilket ledde till ett stort omfång av koder (se Bilaga 1). Detta innebar att vi både inkluderade karaktärsdrag som endast benämndes en gång samt de som förekom flera gånger.
Steg tre: Sökning av teman
Vid steg tre analyseras och sorteras koderna in i potentiella teman där avvikande koder kan placeras i ett eget tema. Sorteringen kan utföras genom att koderna namnges och därefter studeras för att finna eventuella samband och skillnader. Organiseringen kan även underlättas genom att utforma en initial teoretisk karta (Clarke & Braun 2006: 19 – 20). Eftersom vissa beskrivningar av Bergwalls karaktär inte bestod av ett specifikt karaktärsdrag valde vi att namnge de koderna efter gestaltningens innebörd. Exempelvis att Bergwall beskrevs uppleva eufori vilket vi namngett till karaktärsdraget euforisk och använt som kod.
Vid granskningen av våra koder tog vi även hänsyn till kontexten de var tagna ur när vi sammanställde de till potentiella teman. Identifieringen av våra teman utfördes därför genom en latent strategi som innebar att vi skapade teman utifrån en noggrann tolkning och analys av citatens underliggande innebörder (Clarke & Braun 2006: 13). Detta ansåg vi som viktigt för att inte ge en missvisande bild av kvällspressens skildring av Bergwalls karaktär. Vidare var vissa av koderna flertydiga och placerades då efter dess kontextuella innebörd. Exempel på detta är koden känslosam vilket skulle kunna uppfattas som en skildring av Bergwall som mänsklig. Dock skildrades ordet känslosam i en kontext som tydde på att Bergwall var känslosam på ett instabilt sätt.
Vid sorteringen av koderna skapade vi en initial tematisk karta där vi placerade koderna efter tidsperioden de publicerades i. Tidsperioderna var: innan frikännandet, efter frikännandet eller både och. Bryman poängterar att ett tema inte endast kan baseras på återkommande mönster i data utan det väsentliga är att det ska vara av betydelse för studiens forskningsfrågor (Bryman 2018: 705). Vi utformade därmed den initiala tematiska kartan efter vårt forskningsintresse, att
12 se om det finns en förändring av Bergwalls karaktär före och efter hans frikännande och i sådana fall på vilket sätt. Kartan gav oss en klarare överblick hur koderna inom respektive tidsperiod samspelade med varandra och underlättade vår placering av de i potentiella teman. Totalt utformades åtta potentiella teman som namngavs för att särskilja dem från varandra och tydliggöra dess innehåll (se Bilaga 2). Det skapades även två teman som innefattade koder som inte platsade i något lämpligt tema, dessa namngav vi som avvikande koder och valde att återkomma till i steg fyra.
Steg fyra: Granska teman
Steg fyra innebär en förfining av de utvalda temana där det är viktigt att säkerställa att innehållet i varje tema är homogent och att det finns en tydlig skillnad mellan varje tema. Steget kan innefatta en eventuell omkodning, borttagande av koder samt en granskning så att alla koder platsar i lämpliga teman. Detta medför en utveckling av den tematiska kartan (Clarke & Braun 2006: 20 – 21). Under steg fyra granskade vi våra åtta potentiella teman och utvecklade de till sex teman. Vi valde i denna process att ta bort en avvikande kod som inte platsade under något specifikt tema. Denna borttagning ansåg vi inte utgjorde en skada för studien då den inte var avgörande för hur kvällspressen skildrade Bergwalls karaktär. Under detta steget förenklade vi även tidsperioderna till att endast innefatta innan och efter Bergwalls frikännande och utvecklade därmed den tematiska kartan (se Bilaga 3).
Steg fem: Definiera och namnge teman
Vid steg fem blir den slutgiltiga tematiska kartan färdigställd. Steget innefattar en ytterligare förfining och granskning av temana där deras innehåll tydligare definieras och det klargörs vad som gör innehållet intressant i förhållande till studien. Det är väsentligt att inte pressa in för mycket under samma tema, att temat bli för komplext eller för spretigt (Clarke & Braun 2006: 22 – 23). I vårt fall utgjordes vår slutgiltiga tematiska karta av fyra teman (se Figur 1). I den slutgiltiga tematiska kartan förenade vi vissa teman som vi ansåg hade ett sammanhängande innehåll. Vi förenade temana Galning och Bräcklig till temat Bräcklig Galning samt temana Utsatt och Human till temat Mänsklig. Motiveringen till sammanslagningarna redovisas mer utförligt under resultat och analysdelen. Vi döpte om temana för att tydligare illustrera dess nya innehåll samt granskade så att temana skilde sig från varandra och att varje tema var homogent. Det var viktigt att namnsättningen på våra teman återspeglade det faktiska innehållet då det annars fanns en risk att namnet styrde analysen i en missvisande riktning.
13
Steg sex: Skapa rapporten
Vid steg sex genomförs den slutgiltiga analysen och skrivandet av rapporten där en tydlig argumentation för temana kopplas till forskningsfrågan (Clarke & Braun 2006: 23). Skrivandet av rapporten innefattade en reducering där vi valde ut citat som representerade materialet i dess helhet samt redovisade citat som tydligt skildrade temats innehåll på ett rättvisande sätt. Vi valde att inte redovisa flera citat som innehöll samma typer av beskrivna karaktärsdrag utan presenterade endast ett citat som fick exemplifiera detta. Sorteringen av koderna och reduceringen av materialet var båda nödvändiga för att på ett tydligt sätt illustrera en jämförelse mellan kvällspressens beskrivande av Bergwall innan och efter hans frikännande.
4.4 Fördelar och nackdelar av metoden
Braun och Clarke beskriver att fördelen med en tematisk analys är att den är flexibel i den mening att den kan innefatta olika analytiska infallsvinklar. Metoden kräver heller inga specifika förkunskaper vilket kan behövas inom andra metoder. Detta gör den tematiska analysen förhållandevis enkel att utföra (Clarke & Braun 2006: 24), vilket var en fördel i vårt fall. En nackdel med den tematiska analysen är att det finns en risk att djupet i materialets helhet går förlorad vid utformningen av teman. Denna risk är som störst vid en kort avhandling. Det som dock bevaras vid en tematisk analys är den generella beskrivningen av materialet (Clarke & Braun 2006: 11). Då vår studie är begränsad i dess omfång kan denna nackdel haft en inverkan på undersökningen men vi eftersträvade att bibehålla materialet i dess och inte utesluta delar av karaktärsskildringen. Ett annat problem är att omfånget av data kan göra det problematiskt att avgöra vad som är mest relevant (Clarke & Braun 2006: 25). I vårt fall bidrog våra urvalskriterier till att identifiera det mest relevanta i materialet i förhållande till vår studie.
4.5 Kunskapsteoretisk utgångspunkt
Studien är en kvalitativ medieanalys där vi har studerat kvällspressens beskrivningar av Bergwalls karaktär. Medias beskrivningar är en social konstruktion eftersom de bidrar till skapandet av verkligheten. Sociala praktiker som språkanvändningen har en inverkan på hur individer förstår och tolkar världen (Boréus 2015: 177). Trots att vårt syfte var att studera en social konstruktion existerar dessa mediala beskrivningar redan i kvällspressen och vi har inte konstruerat dessa beskrivningar i sig. Detta innebär att studien inte är helt och hållet konstruktivistisk men inte heller positivistisk. Då vi vill uttala oss om medias beskrivningar
14 som redan existerar medför det även att studien inte är alltför subjektiv men inte heller helt objektiv då kunskapen som nås uppstår delvis i samspel med oss som genomför studien. Detta exempelvis genom våra aktiva val vi gjort genom hela processen, val som berörde urval, metod och tolkning av materialet. Det finns dock en viss svårighet med att nå objektivitet inom samhällsforskningen då det är problematiskt att studera samhället utan ett aktivt subjekt och dess tolkningar. Att denna studie till en viss grad är objektiv men samtidigt subjektiv medförde det hårdare krav på att tolkningar, slutsatser och analyser kunde anknytas till empirin och argumenteras för (Svensson 2015: 215).
4.6 Kvalitétsmarkörer
För studiens trovärdighet är det väsentligt att förhålla sig till olika kvalitétsmarkörer som bland annat intersubjektivitet och transparens. Intersubjektivitet handlar om att andra forskare samt omgivningen begriper studiens resultat (Svensson 2015: 216). Ett sätt att åstadkomma detta var att jämföra om andra studier inom liknande områden kom fram till likartade resultat. Att våra resultat var begripliga utifrån tidigare forskning. För studiens trovärdighet är det även viktigt med transparens. Transparens innebär genomskinlighet, att det finns en öppenhet med hur forskningsprocessen har gått till som möjliggör att studien kan kritiseras och diskuteras. (Svensson & Ahrne 2015: 25). Vår avsikt var att vara öppna med hur hela forskningsprocessen genomfördes från metodval till slutsatser. Det finns dock en viss problematik med att vår förförståelse kan ha påverkat studiens transparens. Enligt Thurén har förförståelsen en inverkan på hur individer uppfattar och betraktar verkligheten. Förförståelsen är nödvändig för att förstå vår omvärld och hur olika ting förhåller sig till varandra (Thurén 2007: 60). Därav möjliggjorde förförståelsen att vi överhuvudtaget kunde utföra den här studien. Människors förförståelse är dock vanligtvis omedveten vilket medför svårigheter att redovisa exakt hur den kan ha påverkat studien. Detta kan ha bidragit till negativa konsekvenser för transparensen (Thurén 2007: 62). Vår omedvetna förförståelse kan ha påverkat studien genom exempelvis sättet vi tolkade materialet i analysen. Vår förförståelse innefattade dels förkunskaper som berörde vår vetskap om hur fallet Bergwall utmynnade, med frikännandet av samtliga mord. Dessa förkunskaper kan ha påverkat vårt sökande efter skildringar av Bergwalls karaktärsdrag. Exempelvis att vi möjligtvis var mer uppmärksamma och lade ett större fokus på att medierna skulle skildra Bergwall med karaktärsdrag kopplade till seriemördare innan frikännandet. Trots våra förkunskaper om fallet Bergwall hade vi fördomar om att media skulle skildra en dömd mördare på ett visst sätt och en oskyldig dömd på ett annat sätt. Detta kan ha påverkat våra tolkningar av materialet då vi kanske sökte efter skildringar som uppfyllde våra fördomar.
15
Förförståelsen kan även diskuteras utifrån den tematiska metoden. Studien genomfördes genom en induktiv tematisk analys vilket innebar att analysen inte styrdes av teoretiska utgångspunkter (Clarke & Braun 2006: 12). Den induktiva metoden medförde att materialet mer fick tala för sig själv utan att vi styrde in data i teman som skulle överensstämma med en viss teori. Detta innebar att Christies teori och begreppet avhumanisering valdes fram successivt med vår analys. Det är däremot viktigt att poängtera att data ej kan kodas i ett tomrum då forskare inte kan ställa sig fria från sina teoretiska åtaganden (Clarke & Braun 2006: 12). Detta kan ha inneburit att våra tidigare kunskaper om begreppet och teorin ändå påverkade vår inkodning av Bergwalls karaktärsdrag till viss mån fast det inte var vår avsikt.
För att hantera problematiken med förförståelsen eftersträvade vi att vara öppna för att ständigt kunna revidera vår förförståelse och fördomar, att ta in nya erfarenheter för att skapa en mer nyanserad och rättvisande bild av verkligheten (Thurén 2007: 61). Ett exempel på hur vi hade en öppen blick för materialet var att vi under kodningen markerade samtliga karaktärsdrag utan att lägga någon värdering i vilket tidsperiod karaktärsdragen publicerades i. Detta för att inte våra fördomar skulle styra vårt sökande av skildringar och på det viset påverka vårt resultat.
4.7 Forskningsetik
Vid forskning är det väsentligt att inga individer skadas fysiskt eller psykiskt. Grunden för forskningsetiska överväganden är individskyddskravet som kan åskådliggöras i fyra skilda krav på forskningen: samtyckeskravet, nyttjandekravet, konfidentialitetskravet och informationskravet (Vetenskapsrådet, 2002: 5 – 6). Då denna studie är en analys av medias berättande behövdes ingen förfrågan om samtycke eftersom det rörde material från redan publicerade texter (Vetenskapsrådet 2002: 9) Däremot kan ett etiskt förhållningssätt vara att denna studie ändå uppmärksammar ett fall som kan betraktas känsligt. Från ett etiskt perspektiv är det även viktigt att klargöra att vår forskning inte är till för att kritisera mediala skildringar av Bergwalls karaktär, vi har endast studerat dessa och noterat eventuella förändringar.
16
5. Resultat & Analys
Resultatet presenteras utifrån fyra övergripande teman som berör kvällspressens berättande om Bergwall innan och efter hans frikännande. Dessa teman är Omänsklig, Bräcklig galning, Mänsklig och Galning. Dem två första innefattar tidsperioden innan frikännandet av Bergwall åren 1994 och 2001 och de sistnämnda innefattar i tidsperioden efter frikännandet åren 2010 och 2013 (se Figur 1).
Figur 1. Slutgiltig tematisk karta
5.1 Innan Bergwalls frikännande
5.1.1 Tema Omänsklig
Detta tema är skapat av koder från artiklar som publicerades innan Bergwalls frikännande och som beskrev Bergwalls karaktär i termer av omänsklig. Artiklarna från den första perioden gestaltade Bergwall med bristande empati och oförståelse för hans person. Koderna som utgjorde temat visar hur Bergwalls karaktär skildrades som avvikande från den mänskliga normen och att han bland annat beskrevs som grym, farlig och djurisk. Gestaltningen av Bergwall som omänsklig och förnekandet av hans mänskliga egenskaper förenar temats innehåll. Han är utifrån beskrivningarna bortom den vanliga människan, ett odjur som inte kan förstås. Exempel på citat som visar temats innehåll är från Expressen år 1994:
När man vet den fruktansvärda sanningen om vad Thomas Quick gjort med sina offer – och när man hört hans djupa, djuriska vrål – finns bara en fråga: Är han verkligen människa? (Tagesson 1994).
17
Ett annat citat med liknande innebörd är från Aftonbladet år 1994:
När Thomas Quick gråter är ljudet inte mänskligt: det är ett dovt och vettlöst jämmer (Weigl 1994).
Vi lade märke till hur flera beskrivningar av Bergwalls karaktär under denna period innebar en form av avhumanisering där medierna liknande honom med ett djur. Karaktäriseringen av Bergwall som ett djur kan förklaras som en animalisering där medierna förnekade hans mänskliga egenskaper (Haslam 2006: 262). Det går även att finna en animalisering i följande citat från Expressen år 1994:
Vi andra undrade: vad är detta för slags varelse? (Tagesson 1994).
Det förekom även beskrivningar av Bergwall som innefattade en bristande empati för honom, ett exempel är från Expressen år 1994:
Han grät – men ingen tyckte synd om honom (Tagesson 1994).
Möjligtvis kan avsaknaden av empati för Bergwall vara förenad med avhumaniseringen av honom. Jämförelsen av honom med ett djur tyder på ett avståndstagande och oförståelse för honom då beskrivningarna visar på svårigheten att känna empati för ett för en person som agerar som ett djur. Vi kunde däremot inte finna gestaltningar av Bergwall som var förknippade med en mekanisering då han inte jämfördes med ett objekt. Förutom begreppet avhumanisering kunde vi även urskilja hur temats innehåll överensstämde med beskrivningen om den idealiska gärningsmannen, då Bergwall beskrevs som ond och varelseliknande. En annan liknelse av Bergwall med den idealiska gärningsmannen är att den idealiska gärningsmannen är en farlig man från en avlägsen plats (Christie 2001: 55). Denna beskrivning återfanns exempelvis i följande citat från Expressen år 1994:
Plötsligt stod Per-Johan Kiltorp, 26, öga mot öga med en av landets farligaste personer – seriemördaren Thomas Quick (Tagesson 1994).
Citatet visar hur Bergwall gestaltades som en livsfarlig person i kontrast till personen han träffade, vilket överensstämmer med bilden av den idealiska gärningsmannen som är en ond och avvikande man. Citatet visar även hur Bergwall beskrevs som farlig i en kontext som är förenad med omänsklighet. Uttrycket att Per-Johan stod öga mot öga med Bergwall tolkar vi som ett sätt att gestalta skräcken för Bergwall likt skräcken för att möta ett farligt djur. Det skulle annars kunna anses vara problematik att vi placerat koden farlig inom temat Omänsklig då farlighet möjligen inte endast är förenat med omänsklighet. En människa kan också vara
18 farlig. Däremot visar citatet hur Bergwall beskrevs som farlig i en kontext där farligheten ansågs kopplad till omänsklighet.
Temat Omänsklig stämmer överens med den tidigare generella forskningen om hur media skildrar gärningsmän som avvikande och i en negativ bemärkelse. Det går att jämföra den mediala gestaltningen av Bergwall med Consalvos studie om Columbinemassakern. Consalvos resultat visade hur media inledningsvis beskrev gärningspersonerna som monster och omänskliga (Consalvo 2010: 33), vilket är likt beskrivningen av Sture Bergwall inom temat. Det går även att relatera temat till tidigare forskning om avhumanisering. Studien om fallet Bobby fann en avhumanisering av gärningspersonerna där förövarna beskrevs som djuriska och omänskliga i media. Detta liknar kvällspressens gestaltning av Bergwall där vi fann en avhumanisering av hans karaktär. Vidare går det att koppla temat Omänsklig till den tidigare forskningen om ideal- och icke ideal gärningsman. I studien om fallet Lisa Holm visade resultatet att förövaren framställdes som bland annat omänsklig och ond (Johansson & Tiderman 2019: 38), vilket liknar gestaltningen av Bergwalls karaktär.
5.1.2 Tema Bräcklig Galning
Detta tema är skapat av koder från artiklar som publicerades innan Bergwall frikändes och som beskrev Bergwalls karaktär i termer av sjuk och oförståelig. Utifrån materialet har vi urskilt hur Bergwall dels beskrevs i termer som galen men även att han skildrades som en svag och trasig människa. Koder som utformat temat är bland annat karaktärsdragen mytoman, störd, skör, barn, pervers och känslosam. I temat är vissa koder mer förknippade med bräcklig och andra med galning, men det som förenar dem till ett tema är att de samspelar med varandra. Detta samspel kan ses utifrån kontexten i artiklarna där vi urskilde hur medias skildring av Bergwall som bräcklig även innefattade att han beskrevs som galen. Denna relation gick även åt andra hållet. Temat visar hur Bergwall beskrevs som en instabil människa som styrdes av sitt sjuka inre. Exempel på citat som visar temats innehåll är från Aftonbladet år 1994:
Förhören med honom sker bakom stängda dörrar. Han är skör. Poliserna och psykologerna är oroliga att han ska sluta berätta […] (Weigl 1994).
I citatet går det att urskilja hur Bergwall beskrevs som skör vilket vi tolkar som en gestaltning av hans bräcklighet. Beskrivningen att Bergwalls förhör måste ske bakom stängda dörrar i anslutning till hans skörhet visar att hans bräcklighet kräver det för att annars riskera att sluta sig. Bergwall beskrevs som så pass ömtålig och svag att han behövde hanteras på ett varsamt sätt. Ett annat citat från samma skribent är:
19
Detta är bortom all förståelse. Inte är man skyldig att förstå i betydelsen ömka eller förlåta: mannen är seriemördare, pedofil, nekrofil, kannibal, sadist. Han är mycket, mycket sjuk (Weigl 1994).
I detta citat går det att urskilja hur Bergwall gestaltades som sjuk i bemärkelsen galen då han beskrevs vara bland annat en seriemördare och sadist. Citaten visar att Bergwall skildrades både som skör i bemärkelsen bräcklig och som sjuk i bemärkelsen galen i en och samma artikel. Ett annat citat som exemplifierar temats innehåll är från Aftonbladet år 1994:
[…]han gråter högt och förtvivlat som ett barn i rättssalen (Mattsson 1994).
Detta citat visar hur galenskapen och bräckligheten samspelade i samma mening. Beskrivningen går att tolkas i termer av galen, då Bergwall liknades med ett barn som är oberäknelig och irrationell vilket inte förväntas av en vuxen man. Vidare kan jämförelsen med barn indikera på att Bergwall gestaltades som bräcklig då barn jämfört med vuxna ofta betraktas som svaga och sköra. Ett annat citat som exemplifierar temats innehåll är från Aftonbladet år 1994:
Kan ni föreställa er vad som händer med de barn som inte får hjälp, när de själva blir vuxna? Vilka övergrepp dessa trasiga människor i sin tur kan komma att begå mot sin omgivning? Sätermannen Thomas Quick är bara ett av många exempel (Sundbaum- Melin 1994).
Skildringen av Bergwall som en trasig människa indikerar på att hans brott kan förstås genom hans egna trauman. Att Bergwall har blivit bräcklig och galen till följd av sin traumatiska barndom.
En intressant iakttagelse som vi fann i materialet var att det fanns vissa skildringar om Bergwalls möjliga oskyldighet redan innan hans frikännande. Exempel är citatet från Expressen år 1994:
Quick är bitter över att han i vissa tidningar svartmålats som mytoman och anklagats för att vara oskyldig till mord han gör anspråk på. (Svensson 2001).
I citatet har vi urskilt hur karaktärsdraget oskyldig användes i en kontext som innefattade att Bergwall ljög och det fanns en anklagelse över hans erkännande. Vi valde därmed att placera koden oskyldig under Bräcklig Galning eftersom lögnare är förenat med en person som inte är rationell.
20
En möjlig problematisering av temat är att dess innehåll kan anses vara spretigt då den innefattar koder som både berör galen och bräcklig. En kritik skulle kunna vara att temana borde separeras från varandra då bräcklig kan anses vara mänskligt och inte förknippas med galenskap. Däremot anser vi att de hör ihop på grund av kontexten de är tagna ur. Kontexten tyder på att beskrivningen av Bergwall som bräcklig är mer sammanlänkad med galenskap än mänsklighet.
Beskrivningarna om Bergwalls karaktär som en bräcklig galning kan analyseras i förhållande till den ideala- och icke ideala gärningsmannen. Citaten i temat visar hur Bergwall beskrevs med karaktärsdrag som barn, sjuk och skör. Dessa beskrivningar stämmer inte överens med den idealiska gärningsmannen som enligt Christie är stor och stark (Christie 2001: 48). Möjligen stämmer inte heller beskrivningarna helt överens med den icke idealiska gärningsmannen som enligt Christie har ett band till offret och precis som andra människor har fungerande relationer (Christie 2001: 59). I och med att Bergwall i kvällspressen skildrades som mycket sjuk är beskrivningen inte förenlig med en person som har fungerande relationer utan snarare att han ansågs vara inkapabel att besitta samma sociala kompetens som andra människor. Det är diskuterbart om gestaltningen av Bergwalls karaktär inom detta tema är sammanlänkad med en avhumanisering. Det som talar emot en avhumanisering är att Bergwall i beskrivningarna inte uttalat liknades med ett djur eller objekt. Däremot kan skildringarna tolkas som ett avståndstagande från honom då han beskrevs i termer av att tillhöra en särartad kategori som skiljer sig från andra av samhällets medborgare, vilket är en del av avhumanisering (Haslam 2006: 262).
Det går att jämföra temat Bräcklig Galning med den tidigare forskningen om gestaltningen av gärningsmän. Skildringen av Bergwalls karaktär liknar det exkluderande synsättet på gärningsmannen som Demker och Duud- Otterström framförde i sin studie (Demker & Duud- Otterström 2011: 13). Det exkluderande synsättet kan urskiljas i hur media framställde Bergwalls handlingar efter hans personlighetsstörning där han beskrevs i termer av sjuk och störd vilket tyder på att han inte betraktades som andra människor. Det inkluderade synsättet kan möjligen urskiljas i hur Bergwall beskrevs som trasig till följd av sin traumatiska barndom. Liknande kan skildringen att han har ett instabilt psyke och beskrivningen av honom som sjuk tyda på att han inte betraktades som ansvarig för sina brott. Det går även att jämföra temat Bräcklig galning med den tidigare forskningen om den idealiska och icke idealiska gärningsmannen. Studien om Lisa Holm fallet visade att beskrivningen av gärningsmannen var tvetydig då han betraktades som en psykologisk gåta (Johansson & Tiderman 2019: 38). Detta
21 liknar framställandet av Bergwall i temat Bräcklig galning då han beskrevs som dels idealisk men samtidigt inte i och med gestaltningen av honom som sjuk.
5.2 Efter Bergwalls frikännande
5.2.1 Tema Galning
Detta temat är utformat av koder från artiklar som publicerades efter Bergwalls frikännande och som beskrev Bergwalls karaktär i termer av galen. Koderna som utformat temat är bland annat sinnessjuk, manipulativ, störd, mytoman, farlig och obotlig. Det som förenar temats innehåll är att Bergwall framställdes som en galen och riskabel person. Han utmålades som en psykiskt störd människa, oberäknelig och en fara för allmänheten. Exempel på citat som utgör temats innehåll är från Aftonbladet år 2010:
[…] men min poäng är att Quick erkände. Antagligen falskt och utan grund, men han erkände. Är det bara sinnesförvirrade halvgalningar som gör det numera? (Hakelius 2010).
Citatet visar hur Bergwall efter sitt frikännande beskrevs som psykiskt störd i den bemärkelsen att han erkände morden utan anledning vilket en rationell och frisk person inte skulle göra. Ett ytterligare citat som visar att Bergwall framställdes som en lögnaktig person är från Aftonbladet år 2010 är:
Problemet är att Quick är en person som ljuger och manipulerar ständigt. När talar han sanning? (Östman & Lindberg 2010).
Båda citaten visar hur Bergwall beskrevs som en galen lögnare men där det senare citatet även framhävde att Bergwall manipulerade och styrde sin omgivning. Skildringen av honom som galen kan dels innefatta att han beskrevs vara driven av sin sinnesförvirring och dels att han gestaltades som en galen och manipulerande person. Båda gestaltningarna av Bergwall som galen visar att han framställdes som otillförlitlig då ingen vanlig person ljuger eller manipulerar under en sådan allvarlig omständighet som fallet innebar utan det måste vara en galen person.
Beskrivandet av Bergwalls karaktär tyder även på att han framställdes som en risk för samhället då han utmålades både som psykiskt instabil och farlig. Ett exempel på detta är ett citat från Aftonbladet år 2013:
Han poängterade att Thomas Quick var en obotlig sadistisk pedofil som var livsfarlig att släppa ut i samhället (Lindberg 2013).
22
Karaktärsdraget obotlig är intressant då Bergwall, trots att han blivit frikänd, ändå inte utmålades som helt rentvådd eller ofarlig. Framställandet tyder på att Bergwall ansågs förbli en sjuk person som inte kunde bli en frisk och vanlig människa.
Temats innehåll kan problematiseras då koden farlig kan anses ha en annan innebörd än galenskap och det kan kritiseras att vi både har placerat koden i temat Galning och i temat Omänsklig. Förklaringen till placeringen är att karaktärsdraget både användes innan och efter Bergwalls frikännande men i olika sammanhang. Det som skiljer farlig i temat Galning från dess innebörd i temat Omänsklig är att Bergwall efter frikännandet gestaltades som farlig på grund av sitt psykiska tillstånd och inte i samband med att han beskrevs som ett djuriskt monster. Det är diskuterbart om beskrivningarna om Bergwall inom temat Galning innefattar en avhumanisering då Bergwall inte beskrevs som djurisk eller som ett objekt. Samtidigt utmålades hans karaktär som galen och obotlig vilket är en förnekelse av hans kognitiva förmåga och hans mänskliga egenskaper som är en del av avhumaniserings processen (Haslam 2006: 257 – 258). Beskrivningen av Bergwall som sjuk och störd kan inte förknippas med Christies beskrivning om den idealiska gärningsmannen som stor och stark. Däremot kan beskrivningen av Bergwall som farlig förknippas med den idealiska gärningsmannen.
Det är möjligt att jämföra temat Galning med den tidigare forskningen om hur Bergwall skildrades i media. I likhet med Nilsson och Bålds studie som visade en negativ gestaltning av Bergwall efter hans frikännande (Nilsson & Båld 2015: 32), tyder temat Galning på en likartad framställning. Utifrån den tidigare forskningen om exkluderande och inkluderande synsätt på gärningsmän (Demker & Duud-Otterström 2011: 13), går det i temat att jämföra gestaltningen av Bergwall med ett exkluderande synsätt. Bergwall beskrevs fortfarande som galen i termer av sjuk men utan en betoning på svaghet eller skörhet. I och med att han beskrevs som en mytoman och lögnare skildrades han som ansvarig för situationen han försatt sig i. Samtidigt beskrevs Bergwall även som sjuk vilket gör att han möjligen inte anses helt kunna rå för sina handlingar på samma sätt vilket innefattar ett mer inkluderande synsätt.
5.2.2 Tema Mänsklig
Detta tema har utformats av koder från artiklar som publicerades efter Bergwalls frikännande och som beskrev Bergwalls karaktär som en människa. Koderna som utformat temat är bland annat karaktärsdragen mänsklig, lycklig, normal, frisk, trevlig och ofarlig. Temat innefattar även koder som beskrev Bergwalls karaktär som utsatt bland annat karaktärsdragen offer,
23 manipulerad och oskyldig. Det som förenar temat är att beskrivningarna av Bergwalls karaktär framhävde hans mänskliga egenskaper där utsatthet var en av dem. Däremot är temat mer komplext eftersom förmänskligandet av Bergwall även innebar ett större ifrågasättande av hans handlingar som att erkänna ett trettiotal mord han inte begått. Exempel på citat som utgör temats innehåll är från Aftonbladet år 2010:
För varje ord blir han mer verklig, mer mänsklig och därmed ännu svårare att förstå (Sandahl 2010).
I citatet framställdes utvecklingen av Bergwalls förmänskligande karaktär samt ifrågasättandet av honom och hans handlingar. Citatet visar svårigheten att förstå hur en människa väljer att placera sig i en situation där han övertygade andra att han var ett monster fastän han aldrig var det. Ett annat exempel som belyser temats innehåll är från Expressen år 2013:
Sture Bergwall, Thomas Allgén och Teet Härm har blivit offer för en fördomsfull och slarvig rättshantering (Expressen 2013).
Citatet belyser hur Bergwall skildrades som ett offer för det svenska rättsväsendet. Beskrivningen av Bergwalls utsatthet och oskyldighet var ett återkommande karaktärsdrag vi urskilde efter hans frikännande. Vi anser skildringen av hans utsatthet som betydande i den förmänskligande processen av hans karaktär då gestaltningen kan förstås som en empati för Bergwall vilket tyder på att han betraktades som en människa. Temat innefattar även beskrivningar av Bergwall som frisk vilket följande citat från Expressen år 2013 visar:
Han är inte sjukare än någon annan, men de runtomkring honom skulle kanske vara kvalificerade för en plats på Säter. Jämfört med dem verkar han närmast frisk (Ek & Lapidus 2013).
Denna beskrivning av Bergwall som frisk tyder på hur han inte karaktäriserades som avvikande utan som en normal person som har blivit felaktigt dömd och utsatt. Att Bergwall gestaltades som frisk och inte galen eller omänsklig tyder på att han ansågs vara som andra människor och besitta mänskliga egenskaper. Beskrivningarna av honom inom detta tema tyder därför inte på någon typ av avhumanisering då han inte framställdes som ett djur eller objekt utan tvärtom skildrades som en människa.
Utifrån Christies teori om det ideala- och icke ideala gärningsmannen är temats skildringar av Bergwall långt ifrån en idealisk gärningsman som är farlig och varelseliknande (Christie 2001: 55). En problematik med att applicera Christies teori till temat är att Bergwall efter frikännandet i rättens mening inte längre är en gärningsman för morden han erkände. Däremot fanns det
24 medier som fortfarande ifrågasatte Bergwalls oskyldighet. Ett exempel är följande citat från Aftonbladet år 2013:
Vi ser nu sten för sten plockas ur monumentet Thomas Quick, tills det rasar. Där bakom döljer sig den oskyldige, drogfrie och ofarlige Sture Bergwall. Är det så? (Weigl 2013).
I citatet går det att urskilja att Bergwall beskrevs som mänsklig men med en underton där skribenten möjligen försökte förmedla till läsaren att Bergwall inte alls var drogfri, frisk eller ofarlig. Tveksamheten till att Bergwall var ofarlig kan bero på de tidigare brotten han begick innan han erkände morden. Citatet tyder på att det fanns en tvekan om Bergwalls oskuld efter hans frikännande vilket tyder på att den mediala beskrivningen av honom som mänsklig även kan innefatta ett ifrågasättande om det stämmer. Beskrivningar som denna kan vara en problematik för temats enighet då ifrågasättandet av Bergwalls mänsklighet inte stämmer överens med skildringen av honom som en normal och frisk människa. Valet att ändå ha med dessa beskrivningar av hans karaktärsdrag inom temat Mänsklig var för att skribenten inte uttryckte att Bergwall var skyldig eller farlig utan det var en fråga som ställdes till läsaren och kan tolkas på olika sätt. En annan problematisering av temat är namnsättningen Mänsklig. Benämningen kan problematiseras i att vissa av temats koder berör utsatthet vilket kan anses sakna koppling till temats namn. Vi ansåg dock att beskrivningarna om utsattheten var sammanlänkade med en skildring om mänsklighet vilket motiverade vår benämning av temat.
Utifrån tidigare forskning om hur media framställer gärningsmän går det att jämföra temat Mänsklig med Consalvos studie där bilden av gärningsmännen förändrades i media. Consalvos studie visade att gärningsmännen övergick från att skildras som omänskliga till att istället skildras som bland annat utstötta (Consalvo 2010: 33). Detta liknar den mediala bilden av Bergwall efter hans frikännande då han beskrevs som mänsklig och utsatt. En tidigare forskning om Bergwalls skildring i media visade att bilden av Bergwall förblev negativ där han inte beskrevs som oskyldig eller mänsklig efter hans frikännande (Nilsson & Båld 2015: 32). Detta stämmer inte överens med vårt tema Mänsklig då vi har funnit skildringar av Bergwall där han framställdes som en människa. Det finns däremot en annan studie vars resultat visade att det fanns en offerroll i framställandet av Bergwall efter han blev frikänd (Agné 2010: 36), vilket stämmer överens med vårt tema som innefattar gestaltningar om Bergwalls oskyldighet och utsatthet.
25
5.3 Jämförelse innan och efter Bergwalls frikännande
Utifrån resultatet går det att utläsa att innan Bergwalls frikännande beskrev kvällspressen hans karaktärsdrag dels i termer av omänsklighet och dels i termer av en bräcklig galning. Vi har kunnat urskilja hur Bergwall under denna period liknades med ett djur men även beskrevs som ynklig, barnliknande och som en sinnessjuk galning. Efter Bergwalls frikännande har vi kunnat urskilja att Bergwall beskrevs som galen och mänsklig. Under denna period beskrevs han som en oskyldig, ofarlig, frisk och normal människa men samtidigt som en sjuk, farlig, manipulativ och galen person. Detta visar hur kvällspressen även efter frikännandet beskrev Bergwalls karaktär som galen men utan en gestaltning av honom som bräcklig. Vi har även kunnat urskilja att Bergwall gått från att skildras som omänsklig innan frikännandet till att gestaltas som mänsklig efter frikännandet. Däremot har vi kunnat se att det ibland fanns ett ifrågasättande i samband med gestaltningen av honom som en människa efter frikännandet. Detta skulle kunna tolkas som att Bergwall inte framställdes som mänsklig i vissa artiklar, vilket innebär att han omänsklighet kanske fortfarande existerade efter frikännandet till en viss grad.
Det vi tyckte var anmärkningsvärt var att karaktärsdraget oskyldig användes både innan och efter frikännandet men med olika innebörder. Innan frikännandet var oskyldigheten mer förknippat med att Bergwall beskrevs som galen och därmed var otillförlitlig i sina erkännanden. Han beskrevs som oskyldig men inte i den bemärkelsen att han betraktades som utsatt eller fick empati av omgivningen. Efter frikännandet används begreppet oskyldig i den mening att Bergwall var utnyttjad och ett offer för rättsväsendets felaktiga domar. Denna beskrivning innefattade empati för honom som inte existerade innan hans frikännande.
Innan Bergwalls frikännande fanns en avhumanisering i gestaltningen av honom då han liknades vid ett djur vilket inte förekom efter hans frikännande. Avhumaniseringen som vi urskilde innan Bergwalls frikännande visade en negativ och oförstående porträttering av honom som grundar sig i att han framställdes som ett monster. Oförståelsen för Bergwall beskrevs även efter hans frikännande men då på grund av hans lögner och hur en människa kan försätta sig i en sådan situation. Trots att Bergwall efter frikännandet inte beskrevs som djurliknande gestaltades han som galen vilket möjligen kan ses som en form av avhumanisering då han förnekas sin kognitiva förmåga att vara en civiliserad människa.
26
Beskrivningarna av Bergwall innan frikännandet liknar Christies teori om den idealiska gärningsmannen då Bergwall beskrevs som bland annat ond och varelseliknande. Däremot är en problematisering att Bergwall innan frikännandet även beskrevs som svag och sjuk vilket inte är förenligt med en idealisk gärningsman. Vi anser dock inte att denna beskrivningen gör honom till en icke idealisk gärningsman då en icke idealisk gärningsman oftast har fungerande relationer och är möjligen relaterbar vilket gestaltningen av Bergwall inte tyder på. Efter Bergwalls frikännande beskrevs han fortfarande till en viss mån som en idealisk gärningsman då han fortfarande skildrades som farlig i vissa artiklar. Samtidigt fanns det efter frikännandet även en beskrivning av honom som utsatt och långt ifrån en idealisk gärningsman. Denna splittrade gestaltning kan utifrån Christies teori förklaras som en överlappning mellan gärningsman och offer vilket därmed skulle förklara Bergwall som en icke idealisk gärningsman efter frikännandet (Christie 2001: 55).
Det är möjligt att finna vissa likheter och skillnader med den tidigare forskningen kring hur kvällspressen skildrade Bergwalls karaktär innan och efter frikännandet. En skillnad är att vårt resultat visar på både positiva och negativa beskrivningar av Bergwalls karaktär efter frikännandet medan Nilssons och Bålds studie inte tydde på det (Nilsson & Båld 2015: 32). Vårt resultat stämmer mer överens med en annan tidigare studie som visade på ett tydligt skifte i framställningen där beskrivningarna av Bergwall på 2000-talet innefattade en offerroll istället för attribut som seriemördare (Agné 2010: 36). Vårt resultat visar dock inte på ett lika tydligt skifte i framställningen då vissa beskrivningar efter frikännandet fortfarande gestaltade Bergwall som farlig och galen. Trots att vi inte fann ett tydligt skifte i gestaltningen fann vi likt Agné beskrivningar som innefattade en offerroll och utsatthet efter frikännandet.
6. Diskussion & Slutsats
Studiens frågeställningar var:
Frågeställning 1: Förändrades Aftonbladet och Expressens beskrivningar om Sture Bergwalls karaktärsdrag innan respektive efter frikännandet från morden och i så fall hur?
Frågeställning 2: Hur kan beskrivningarna relateras till Christies ideala och icke ideala gärningsman samt begreppet avhumanisering?
27
Studiens slutsats är att det har skett en viss förändring av kvällspressens gestaltande av Bergwall efter hans frikännande, vilket besvarar en del av den första frågeställningen. Vidare kan båda frågeställningarna besvaras i att Bergwall efter frikännandet inte längre avhumaniserades i den mening att han jämfördes med ett djur. Däremot gestaltades han fortfarande i termer av galen, sjuk och farlig, vilket liknar skildringen av honom innan hans frikännande. Skillnaden i beskrivningen om Bergwalls galenskap innan och efter frikännandet var att han innan även beskrevs som bräcklig vilket inte fanns i beskrivningarna efter frikännandet. En annan skillnad är att Bergwall efter frikännandet gestaltades som frisk, normal, ofarlig och utsatt med en ny betoning på Bergwalls mänsklighet. Beskrivningarna av Bergwall innan hans frikännande var lik gestaltningen av Christies idealiska gärningsman då han skildrades som ond och varelseliknande. Samtidigt var beskrivningarna av honom som bräcklig inte förenlig med varken en idealisk eller icke idealisk gärningsman. Efter frikännandet var skildringarna om Bergwall liknande med en idealisk gärningsman då han i vissa artiklar fortfarande beskrevs som farlig. Däremot fanns det efter frikännandet även en gestaltning av honom som utsatt vilket tyder på en överlappning mellan gärningsman och offer vilket enligt Christies teori innebär en icke idealisk gärningsman.
Det är diskuterbart om gestaltningarna efter frikännandet som beskrev Bergwall som farlig och sinnessjuk även kan vara präglad av de tidigare brotten han inte frikändes från. Vi finner det intressant att Bergwall efter frikännandet fortfarande beskrevs som farlig och sjuk då han i rättens mening inte är skyldig till morden. Det är intressant att bilden av Bergwall fortfarande i viss mån präglades av den gamla framställningen innan frikännandet och att rättens bedömning inte helt förändrade kvällspressens skildring av honom. Kvällspressens beskrivningar av Bergwall som farlig kan skapa ett allmänt ifrågasättande om rättens beslut att fria Bergwall och skapa kriminalpolitiska följder. Liknande kan beskrivningarna om Bergwall som ett offer få allmänheten att ifrågasätta rättens hantering av fallet och skapa kriminalpolitiska innebörder.
Det är diskuterbart hur begreppet avhumanisering och Christies teori är sammanlänkade med varandra då en idealisk gärningsman innefattar en omänsklighet. På liknande sätt som avhumaniseringen bidrar till att en människa betraktas som mindre värd (Haslam 2006: 262) menar Christie att ju mer omänsklig gärningsmannen är desto enklare är det att förkasta personen (Christie 2001: 59). Det är möjligt att diskutera vårt val att använda Christies teori för att analysera materialet. Då Bergwall efter frikännandet inte är en gärningsman för morden i rättens mening följer han inte teorins tydliga ramar för en idealisk och icke idealisk
28 gärningsman. Eftersom en stor del av teorin handlar om en tydlig gärningsman är den lämplig för att analysera kvällspressens beskrivningar om Bergwall innan frikännandet då han i rättens mening är en gärningsman. Det är möjligen något problematiskt att använda teorin för att analysera beskrivningarna av Bergwall efter frikännandet då han inte längre är dömd för morden. Däremot fanns det beskrivningar efter frikännandet som fortfarande skildrade honom som en gärningsman vilket möjliggjorde en analys utifrån teorin. Gestaltandet av Bergwall som en allt mindre idealisk gärningsman efter frikännandet kan bero på Hannes Råstams dokumentär som bidrog till en ny granskning av fallet. Dokumentären medförde en ny bild av Bergwall vilket kan ha skapat nya åsikter om hans karaktär och påverkat kvällspressens gestaltning av honom. Detta är förenat med Christies resonemang att kunskap kan bidra till mer realistiska värderingar om gärningsmän vilket kan påverka straffpolitiken (Christie 2001: 59).
Studien har gett en djupare förståelse över kvällspressens porträttering av en gärningsman och belyst hur journalister framställt dennes karaktärsdrag. Det finns dock vissa svårigheter med att generalisera resultatet till hur andra medier framställer gärningsmän då undersökningen baserades på ett icke-sannolikhetsurval. Trots detta har studien ändå en betydelse för forskningen om medias porträttering av gärningsmän med en specifik inriktning på kvällspressen. Studien kan ge en intressant inblick i hur kvällspressen använder vissa karaktärsdrag beroende på om en person är dömd eller inte. Studien kan även bidra till ytterligare analytiska infallsvinklar då vi studerat den mediala gestaltningen genom begreppet avhumanisering och Christies teori. En vidareutveckling av studien för framtida forskning skulle kunna vara att bredda undersökningsmaterialet till flera tidningar och möjligen andra medieformer för att kunna uttala sig om media i stort. Porträtteringen av Bergwall skulle även kunna jämföras med andra liknande fall för att urskilja eventuella likheter och skillnader i hur gärningsmän framställs. En annan utveckling av studien skulle kunna vara att analysera materialet utifrån fler teoretiska begrepp och teorier för att utöka möjliga infallsvinklar. Då vi endast undersökte fyra år skulle det vara intressant att studera fler årtal och även se hur Bergwall beskrivs i kvällspressen idag.
29
7. Litteraturförteckning
7.1 Litteratur
Agné, E (2010) Mediebilden av Sture Bergwall och Thomas Quick. Kandidatuppsats, Stockholms Universitet. Tillgänglig: http://www.diva- portal.org/smash/get/diva2:326763/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 16/11-20).
Andersson, L & Darlöf Elfqvist, F (2020) Fallet Bobby. En studie av massmedias och tingsrättens konstruktion av idealiska offer och gärningspersoner. Kandidatuppsats, Lunds universitet. Tillgänglig: http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=9017159&fileOId=90171 71 (Hämtad 9/12-20).
Arnqvist, N (2019) ”En vidrig människosyn”. En kritisk diskursanalys om den ideala gärningspersonen av - Gica-fallet. Kandidatuppsats, Lunds universitet. Tillgänglig: http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8988136&fileOId=89881 38 (Hämtad 11/12-20).
Boréus, K (2015) ”Texter i vardag och samhälle”. I: Ahrne, G & Svensson, P (red), Handbok i kvalitativa metoder, s. 157–175. Stockholm: Liber.
Brandt, R (1970) “Traits of Character: A Conceptual Analysis”, American Philosophical Quarterly, 1970, vol. 7, nr. 1, s. 23– 37.
Bryman, A (2018) Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber.
Clarke, V & Braun, V (2006) “Using thematic analysis in psychology”, Qualitative Research in Psychology, 2006, vol. 3, nr. 2, s. 2– 41.
Christie, N (2001) “Det idealiska offret”. I: Åkerström, M & Sahlin, I (red), Det motspänstiga offret, s. 46–60. Lund: Studentlitteratur.
Consalvo, M (2010) The Monsters Next Door: Media Constructions of Boys and Masculinity. Feminist Media Studies, 3(1).
Demker, M & Duud-Otterström, G (2011) “Det individuella brottet? Offer och förövare i svenska medieberättelser 1965 – 2005.”, Statsvetenskaplig Tidskrift, 113, nr. 1, s. 3–21.
Haslam, N (2006) “Dehumanization: An Integrative Review”, Personality and Social Psychology Review, 2006, vol. 10, nr. 3, s. 252 –264.
Johansson, M & Tiderman, R (2019) Fallet Lisa Holm. En kritisk diskursanalys av hur offerskap och gärningsmannaskap konstrueras och framställs i nyhetsrapporterande media. Kandidatuppsats, Högskolan i Gävle. Tillgänglig: https://www.diva- portal.org/smash/get/diva2:1434968/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 11/12-20).
Kantar sifo (2017) Orvesto konsument 2017:1. Stockholm. Tillgänglig: https://www.kantarsifo.se/sites/default/files/reports/documents/profilrapport_orvesto_konsum ent_2017_1.pdf (Hämtad 16/11-20).
30
Maric, J & Killgren, S (2016) ”Hästtjejen som blev enstyckmördare” En kvalitativ studie om representationen av en kvinnlig gärningsman i Aftonbladet och Nerikes Allehanda. Kandidatuppsats, Linnéuniveritetet. Tillgänglig: https://www.diva- portal.org/smash/get/diva2:1067088/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 11/12-20).
Nationalencyklopedin (u.å.) karaktär. Tillgänglig: https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/karaktär (Hämtad 12/11 - 20)
Nilsson, V & Båld, E (2015) Att gestalta en mördare: En studie om mediernas gestaltning av Thomas Quick. Kandidatuppsats, Karlstads Universitet. Tillgänglig: https://www.diva- portal.org/smash/get/diva2:785976/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 16/11-20).
Pollack, E (2001) En studie i medier och brott. Doktorsavhandling, avhandling nr. 19 Stockholms universitet.
Statens Offentliga Utredningar (2015) Rapport från Bergwallkommissionen, Stockholm, s. 17 – 679.
Svensson, P (2015) ”Teorins roll i kvalitativ forskning”. I: Ahrne, G & Svensson, P (red), Handbok i kvalitativa metoder, s. 17–31. Stockholm: Liber.
Svensson, P & Ahrne, G (2015) ”Att designa ett kvalitativt forskningsprojekt”. I: Ahrne, G & Svensson, P (red), Handbok i kvalitativa metoder, s. 17–31. Stockholm: Liber.
Thurén, T (2007) Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Liber.
Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm.
Wadendal, I (2016) “35 år av ovisshet om vad som hänt sonen”, Svenska Dagbladet. Tillgänglig: https://www.svd.se/35-ar-av-ovisshet-om-vad-som-hant-sonen (Hämtad 16/11- 20).
7.2 Analyserade artiklar (Aftonbladet och Expressen)
Ek, H & Lapidus A (2013) “Nu blir Quick världskändis”, Expressen. Tillgänglig: https://app.retriever-info.com/go- article/0509102013080419a9044d86deb427b541826e35327249/null/archive/search?type=jwt (Hämtad 7/11 - 20).
Expressen (2013) “Fortsätt städa i rättsröran”, Expressen. Tillgänglig: https://app.retriever- info.com/go- article/050910201308097230f946c2a3538d43c025539f8648b5/null/archive/search?type=jwt (Hämtad 7/11 - 20).
Hakelius, J (2010) “Vi har sällan kul med kanyler här”, Aftonbladet. Tillgänglig: https://app.retriever-info.com/go- article/00000120100102125779686/null/archive/search?type=jwt (Hämtad 6/11 - 20).
31
Lindberg, S (2013) “Fortsätter att peka ut Quick som kriminell”, Aftonbladet. Tillgänglig: https://app.retriever-info.com/go- article/00000120131122192565908/null/archive/search?type=jwt (Hämtad 7/11 - 20).
Mattson, Å (1994) “Mördare utan muskler får inga kärleksbrev”, Aftonbladet. Tillgänglig: https://app.retriever-info.com/go- article/05734919941105234644/null/archive/search?type=jwt (Hämtad 6/11 - 20).
Sandahl, R (2010) “Mikrobloggen gör mördare mänskliga”, Aftonbladet. Tillgänglig: https://app.retriever-info.com/go- article/00000120100118126256569/null/archive/search?type=jwt (Hämtad 7/11 - 20).
Sundbaum Melin, A (1994) “När barn far illa - lägg inte locket på!”, Aftonbladet.Tillgänglig: https://app.retriever-info.com/go- article/05734919941123232614/null/archive/search?type=jwt (Hämtad 6/11 - 20).
Svensson, P (2001) “Arbetsklimatet hårdnar i kändisindustrin”, Expressen. Tillgänglig: https://nogo.retriever- info.com/prod?a=81343&d=050910200111182917684&s=50910&sa=2002175&x=be0ff6be d2891eb81e43e6ba9a025a93&tz=Europe/Stockholm&t=1609687047 (Hämtad 6/11 - 20).
Tagesson, P (1994) “Hur kan en människa vara så grym? Här visar Quick hur han styckar Charles”, Expressen. Tillgänglig: https://app.retriever-info.com/go- article/050910199411021192366/null/archive/search?type=jwt (Hämtad 6/11 - 20).
Tagesson, P (1994) Här väntade han på polisen ”Jag blev livrädd när Sätermannen kom in”, Expressen. Tillgänglig: https://app.retriever-info.com/go- article/050910199407061181996/null/archive/search?type=jwt (Hämtad 6/11 - 20).
Weigl, K (1994) “Detta är bortom all förståelse”, Aftonbladet. Tillgänglig: https://app.retriever-info.com/go- article/05734919941102234976/null/archive/search?type=jwt (Hämtad 6/11 - 20).
Weigl, K (2013) “Jag lurades så in i norden”, Aftonbladet. Tillgänglig: https://app.retriever- info.com/go- article/05734920131124bc768df04a4efcbd02bd45959e7b9dac/null/archive/search?type=jwt (Hämtad 7/11 - 20).
Östman, K & Lindberg, S (2010) “Jan Guillou: De hetsade varandra”, Aftonbladet. Tillgänglig: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/On6oJw/jan-guillou-de-hetsade-varandra (Hämtad 6/11 - 20).
7.3 Övriga källor
SVT (2008) Dokument inifrån, Thomas Quick- att skapa en seriemördare, Sverige television, SVT 1, avsnitt 1 & 2. Tillgänglig: https://www.youtube.com/watch?v=epx1X2cuc-U (Hämtad 12/11- 20). https://www.youtube.com/watch?v=V4gFjYTYzys&t=465s (Hämtad 12/11- 20).
32
8. Bilagor
Bilaga 1. Initiala koder
Svag (1994, 2001) Stollpelle (2010, 2013)
Djurisk (1994, 2001) Bedrövlig (2010, 2013)
Ond (1994, 2001) Obotlig (2010, 2013)
Trasig (1994, 2001) Nyfiken (2010, 2013)
Kränkt (1994, 2001) Samlad (2010, 2013)
Barn (1994, 2001) Märklig (2010, 2013)
Blek (1994, 2001) Beroende (2010, 2013)
Grym (1994, 2001) Skadad (2010, 2013)
Övergiven (1994,2001) Fantasifull (2010, 2013)
Skändad pojksjäl (1994, 2001) Normal (2010, 2013)
Bitter (1994, 2001) Nervös (2010, 2013)
Känslosam (1994, 2001) Galning (2010, 2013)
Skör (1994, 2001) Manipulativ (2010, 2013)
Farlig (1994, 2001) Mänsklig (2010, 2013)
Varelse (1994, 2001) Offer (2010, 2013)
Monster (1994, 2001) Ofarlig (2010, 2013)
Ynklig (1994, 2001) Lycklig (2010, 2013)
Feg (1994, 2001) Manipulerad (2010, 2013)
Pervers (1994, 2001) Övertygande (2010, 2013)
Oansenlig (1994, 2001) Euforisk (2010, 2013)
Öppen (2010, 2013) Frisk (2010, 2013)
Påhittig (2010, 2013) Oberörd (2010, 2013)
Nonchalant (2010, 2013) Lögnare (1994, 2001, 2010, 2013)
Frisk (2010, 2013) Mytoman (1994, 2001, 2010, 2013)
33
Självcentrerad (2010, 2013) Sinnessjuk (1994, 2001, 2010, 2013)
Glad (2010, 2013) Sjuk (1994, 2001, 2010, 2013)
Psykiskt stark (2010, 2013) Oskyldig (1994, 2001, 2010, 2013)
Trevlig (2010, 2013) Störd (1994, 2001, 2010, 2013)
34
Bilaga 2. Initial teoretisk karta
35
Bilaga 3. Utvecklad teoretisk karta
36