UV SYD RAPPORT 2007:9

ARKEOLOGISK UTREDNING STEG 2 2006

Väg E6 Trelleborg–Vellinge

Ett motorvägsbygge Skåne, Maglarp, Skegrie, Håslöv och Vellinge socknar, Trelleborgs och Vellinge kommuner Dnr 421-1745-2006 Bengt Jacobsson med bidrag av Mats Riddersporre

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 1 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Odlarevägen 5, 226 60 Lund Tel. 046-32 95 00 Fax 046-32 95 39 www.raa.se/uv

© 2007 Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2007:9 ISSN 1104-7526

Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Anita Esping Bodén Omslagsbild Väg E6 passerar i dag mellan Skegriedösen och den medeltida kyrkan i Skegrie. Foto Bengt Jacobsson. Tryck/Utskrift UV Syd, Lund, 2007

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L 1999/3 Innehåll

Sammanfattning 5 Inledning 6 Kulturlandskapet 6 Målsättning 12 Metod och utförande 12 Utredningsresultat 13 Område 2 13 Område 3 15 Område 4 16 Område 5 21 Område 6 25 Område 7 28 Område 8 28 Område 9 32 Område 10 36 Område 11 39 Område 13 43 Område 14 44 Område 15 47 Utvärdering 50 Boplatser 50 Stenkammargrav (”Döserygg”) 51 Bytomter 52 Diken och gränser 53 Slutord 53 Referenser 55 Administrativa uppgifter 57 Bilaga 58 Tabell: Förteckning över utredningsgrävda områden/delområden 58 Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med vägsträckningen markerad. Skala 1:250 000.

4 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Väg E6 Trelleborg–Vellinge Ett motorvägsbygge Bengt Jacobsson med bidrag av Mats riddersporre

Sammanfattning Vägverket planerar att bygga om väg E6, delen Trelleborg–Vellinge, till motorvägsstandard. Sträckan är ca 13 kilometer lång. Som ett led i att klargöra fornlämningssituationen utmed vägsträckan har Riks- antikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd, på uppdrag av länsstyrelsen i Skåne län, utfört en arkeologisk utredning steg 2. Vägen passerar genom flera synnerligen fornlämningsrika sock- nar. Närområden till fyra medeltida byar berörs av vägbygget, liksom flera möjliga förhistoriska boplatsområden samt en trolig, bortodlad stenkammargrav. Slagen flinta förekommer utmed nästan hela den planerade vägsträckan. Syftet med steg 2-utredningen har varit att utredningsgräva inom de områden längs vägen där under mark dolda fornlämningar kunde förväntas, d.v.s. inom de områden som valdes ut under steg 1-utred- ningen. Vid steg 1-utredningen valdes femton områden vilka rekommende- rades för arkeologisk utredning steg 2, medan ett område föreslogs bli föremål för arkeologisk förundersökning. Genom Vägverkets fortsat- ta planeringsarbete med den nya vägen kunde tre områden undantas från fortsatta arkeologiska arbeten. Utredningsgrävningarna inom de kvarvarande tretton områdena visade att olika aktiviteter förekommit inom tio av dessa områden. Inom en del av dessa har dessutom två el- ler flera, från varandra skilda fornlämningsområden påträffats, varför antalet utredningsgrävda platser uppgår till tjugotvå. Lämningarna utgörs främst av boplatslämningar från förhistorisk tid, samt grävda diken som representerar gränser, vägar och fägator från historisk tid. I ett fall berörs även ett äldre gårdsläge i Skegrie by med en möjlig etablering redan under yngre järnålder. I ett an- nat fall berörs platsen för en borttagen dös (”Döserygg”) från yngre stenålder. Fornlämningarnas bevarandegrad varierar kraftigt inom de olika delområdena, vilket delvis varit styrande för de rekommen- dationer avseende fortsatta arkeologiska undersökningar som lämnas i det följande. Efter den arkeologiska steg 2–utredningen framgick att tretton platser, fördelade på sju av de ursprungliga områdena, innehöll forn- lämningar som borde bli föremål för arkeologisk förundersökning.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 5 Inledning Med anledning av Vägverkets planer på utbyggnad av väg E6, delen Trelleborg–Vellinge, till motorvägsstandard, har Riksantikvarieäm- betet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd under hösten 2006 utfört en arkeologisk utredning steg 2 av den aktuella vägsträckan (fig. 1 och 2). Utredningen utfördes efter beslut fattat av Länsstyrelsen i Skåne län 2006-08-29 (lst dnr 431-17677-06) och bekostades av Vägverket Region Skåne. Fältarbetet har bestått i ut- redningsgrävningar inom de områden som valdes ut under den arkeo- logiska utredningen steg 1 (se Jacobsson & Riddersporre 2006). Delen Trelleborg–Vellinge av väg E6 är ca 13 kilometer lång och har idag en bredd av 12 meter. Vägen är tänkt att byggas om till 4- filig motorväg med en bredd av 18,5 meter. Utbyggnaden kommer i huvudsak att bestå av en breddning av befintlig väg, men utmed en sträcka av ca 4 kilometer kommer vägen att få en ny, mer västlig sträckning. Förutom utbyggnaden av vägen planeras också fyra nya trafikplatser med anslutande tillfartsvägar (Vellinge, Södra Håslöv, Skegrie och Maglarp). Vägområdet kommer utmed större delen av sträckan att vara 30– 35 meter brett. Vid djupare skärningar och vid trafikplatserna kom- mer avsevärt större ytor att tas i anspråk. Ytor kommer också att tas i anspråk för terrängmodellering, bullervallar, fördröjningsmagasin, cykelbanor och lokalvägar. Utredningsarbetet (steg 1) resulterade i att femton områden fö- reslogs för utredningsgrävning (steg 2), medan ett område föreslogs för förundersökning. Dessa sexton områden utgör tillsammans en ca 7 kilometer lång sträcka och berör, med undantag för förundersök- ningsområdet (område 1), alla odlad åkermark (fig. 3). Vägbygget be- rör också närområdena till tre medeltida byar (Maglarp, Skegrie och Södra Håslöv). Genom Vägverkets fortsatta planeringsarbete med vägen kom tre områden att falla bort. Dessa utgjordes av område 1, 12 och 16 (se Jacobsson & Riddersporre 2006). För arkeologisk utredning steg 2 kvarstod således tretton områden.

Kulturlandskapet I det följande lämnas en översiktlig redovisning av fornlämningsbil- den kring Trelleborg, med tonvikt på områdena väster och nordväst om staden. Redovisningen bygger delvis på en tidigare publicerad omlandsstudie kring Trelleborg i Skåne och på rapporten över steg 1–utredningen (Jacobsson 2003 ; Jacobsson & Riddersporre 2006). Det planerade vägbygget ligger inom Söderslätt, ett öppet slättom- råde i huvudsak beläget söder och väster om den gamla landsvägen mellan Malmö och Ystad. Söderslätt är en fullåkerbygd och utgörs företrädesvis av ett moränområde med jämna ytformer och begrän- sade nivåskillnader. Längs kusten förekommer omfattande svallsediment där sand, grus och grovmo är vanliga jordarter. Från Maglarp sträcker sig detta sand- och grusstråk i nordnordvästlig riktning upp mot Skegrie och Håslöv. Väg E6 löper huvudsakligen i den västra delen av detta sand- och grusstråk, och de mer centrala och lägre liggande delarna av om-

6 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 2. Utsnitt ur fastighetskartan, blad 1C, med vägsträckningen markerad. Skala 1:50 000.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 7 Fig. 3. Utsnitt ur fastighetskartan med den nya sträckningen av väg E6 samt föreslagna utredningsområden markerade med vitt. Skala 1:50 000.

8 Väg E6 Trelleborg–Vellinge rådet avvattnas av ett vattendrag som i söder rinner ut i havet vid Maglarp och benämnes Albäcken eller Albäcksån. Inom detta sand- och grusstråk förekommer en påtaglig koncentra- tion av megalitgravar, vilket vittnar om en intensiv bosättning under yngre stenålder. Enligt Per Edvin Skölds redovisning av stenåldersma- terialet från Söderslätt härrör ca 17 av Skånes ca 40 kända dösar från sydvästra delen av Söderslätt, med ett kärnområde i Skegrie, Bodarps och Hammarlövs socknar (Sköld 1968, s. 33 ff). En fördjupad studie av megalitgravarnas bevaringsgrad på Söderslätt visar, bl.a. genom analys av äldre marknamn, att närmare hundratalet megalitgravar kan ha funnits inom Oxie, Skytts och Vemmenhögs härader (Sandén 1995). De äldsta megalitgravarna, dösarna, var främst avsedda för en person, men när gånggrifterna kom i bruk blev de gravrum för flera personer, för gårdens folk eller för en ätt. Megalitgravarna omgavs och täcktes av jordhögar, som begränsades av stenramar. De uppfat- tades inte bara som gravplatser, utan även som samlingsplatser, fasta punkter för de människor som nyttjade dem. I denna egenskap blev de en form av revirmarkeringar som klargjorde vilka området tillhörde. Det fåtalet arkeologiska undersökningar som gjorts i anslutning till megalitgravar i Sydskandinavien visar att olika aktiviteter ägt rum, inte enbart i gravarnas omedelbara närhet, utan även inom ett om- råde runt omkring dösen. Fynden av keramik, brända flintyxor m.m. tyder på att det rör sig om olika sakrala handlingar såsom offer och depositioner (Jacobsson 1986; Larsson 1994; Andersson 2004). Att det funnits omfattande bosättningar under denna tid framgår inte enbart av de många stenkammargravarna, utan även av den stora mängd flintföremål som påträffats i samband med jordbruksarbeten, och som resulterat i innehållsrika gårdssamlingar. Som exempel på en större lösfyndssamling kan nämnas att det på gården Albäcksborg i Maglarps socken tillvaratagits över 1000 föremål, vilka nu ingår i den samling (RAÄ 34) som förvaras på gården. Merparten av dessa föremål är från stenåldern. Lämningarna efter bronsåldern är betydligt blygsammare. En ur- negrav har undersökts i Albäcksbacken (RAÄ 13) söder om Mag- larps by. Ca 700 meter väster om Albäcksbacken har en svärdsknapp, tillhörig ett svärd från äldre bronsåldern påträffats (RAÄ 43), men bosättningar från denna tid tycks lysa med sin frånvaro i det kända fornlämningsbeståndet. Bronsålderns stora gravhögar är däremot lätta att identifiera. Dessa förekommer glest i ett utpräglat kustnära sammanhang, men framfö- rallt i större eller mindre grupper något längre in från kusten. Här kan nämnas Steglarp i Fuglie socken, öster om Vellinge, med Skånes största grupp av gravhögar från denna tid. Utbredningen av gravhö- garna tyder på att bosättningarna från denna tid också framförallt bör återfinnas i ett från kusten mer indraget läge. Tidigare forskning kring järnåldern har betonat Söderslätts centra- la betydelse under denna tid (Strömberg 1961; Skansjö 1983; Hårdh 1984). Vid en genomgång av förekomsten av ädelmetaller, boplatser och gravar drar Hårdh slutsatsen att den äldre järnåldern varit mer loka- liserad till kustområdena än vad som varit fallet för den yngre järn- åldersbebyggelsen. Likaså förefaller den yngre järnåldersbebyggelsen vara samlad i större enheter än under äldre järnålder. Detta skulle kunna tyda på en omlokalisering av bebyggelsen. Såväl spridningen av ädelmetaller som gravar menar hon talar för detta. Hon anser det

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 9 också rimligt att sätta förekomsten av ädelmetaller i samband med ett framgångsrikt jordbruk som skapat ett ekonomiskt överskott (Hårdh 1984). I ett kustnära läge, och intill väg E6 finns järnåldern tydligt re- presenterad i RAÄ 5 i Maglarps socken. RAÄ 5 utgörs av ett för Skånes del ovanligt välbevarat höggravfält. Gravfältet består av ett 80-tal låga gravhögar som breder ut sig på Litorinavallen i öst–västlig riktning, strax söder om väg E6. Gravfältet har ursprungligen varit betydligt större. Intill RAÄ 5 ligger ett annat gravfält, RAÄ 13 (Albäcksbacken), i vilket flera mycket välbevarade skelettgravar från romersk järnålder undersökts. Väg E6 skär tvärs igenom Albäcksbacken, och gravar har tidigare undersökts i samband med vägombyggnad (Jacobsson 1984, s. 5 ff). Längre västerut, mot Skåre skansar skall ytterligare grav- fält ha funnits. Av dessa finns idag endast obetydliga spår kvar ovan mark. Det största kända gravfältet från romersk järnålder ligger på Hammarsnäs, intill havet, ca 15 kilometer väster om Trelleborg. Här undersöktes 141 gravar mellan åren 1931 och 1934 (Hansen 1936). De beskrivna gravfälten ligger alla i direkt anslutning till kustlin- jen, eller nära denna. Förflyttar vi oss längre in i landet, finns inte lika många gravfält registrerade. I Västra Tommarps socken finns RAÄ 5 och 22. RAÄ 22 utgörs av 5 skelettgravar undersökta på 1850-talet. Bland fynden finns fibulor från romersk järnålder (Bruzelius 1853: 67 ff). RAÄ 5 utgörs också av flera skelettgravar med fynd av bl.a. föremål av järn och brons och ett större lerkärl. Även öster om Mag- larps by har flera gravar från romersk järnålder påträffats. I Bodarps socken har delar av ett större gravfält med gravar från romersk järn- ålder och ett par gravar från folkvandringstid undersökts. Dessutom har en grav påträffats i Fuglie socken. Vid sidan av de ovan beskrivna gravarna finns också några fynd som har bedömts tillhöra gravar, men kring vilka fyndomständighe- terna inte är helt klarlagda. Från Bösarp nr 1 uppges ett skelett ha påträffats i ett grustag. Vid sidan av skelettet låg ett järnsvärd av vi- kingatida typ (Sköld 1968: 179). I Kyrkoköpinge kan en oval spänn- buckla, påträffad 1841, ha tillhört en grav (Strömberg 1961: 58). Rent allmänt kan sägas att gravarna i regel innehåller ett sparsamt och enkelt gravgods. Det man i traditionell bemärkelse betecknar som vapengravar saknas helt. Kända gravar förekommer framförallt i om- rådena väster om Trelleborg, bl.a. inom de socknar som nu berörs av ombyggnaden av väg E6. Områdena öster om Trelleborg saknar däremot i stor utsträckning uppgifter om gravfynd. Även boplatserna från järnålder har hittills främst konstaterats i områdena väster och norr om Trelleborg. Den äldre järnålderns bo- sättningar påträffas främst i ett från kusten indraget läge, och då of- tast tillsammans med lämningar från yngre bronsålder, som vid Kul- ladal i Gylle socken. Hårdh är emellertid av den uppfattningen att bebyggelsen under äldre järnålder haft en klar dragning mot kusten, vilket kan sägas styrkas av gravförekomsten. Rent allmänt kan dock sägas att den äldre järnålderns bosättningar endast lämnat svaga av- tryck i det tillgängliga källmaterialet, och att boplatserna tycks ha varit ganska små och kortvariga. På flera ställen tycks den ha varit en direkt fortsättning på den yngre bronsålderns bosättningar. Den yngre järnålderns kända boplatser uppvisar ett likartat sprid- ningsmönster. Koncentrationen till socknarna väster om Trelleborg

10 Väg E6 Trelleborg–Vellinge är tydlig, men till skillnad från den äldre järnåldern finns det nu stora kustnära boplatser som ligger utmed stranden till Östersjön. Inne i tätorten Trelleborg finns en sådan, och i Lilla Isie socken öster om Trelleborg, finns ytterligare en (Jeppsson 1995; Jacobsson 1995; Ja- cobsson 1999). Vid Kämpinge, väster om Trelleborg, kan vi räkna med ytterligare en sådan bosättning. Denna har legat intill en halv- kretsformad vall som kan ha avgränsat bebyggelsen in mot land (Ers- gård 1988). Längre in från kusten har yngre järnålderboplatser också påträf- fats vid bl.a. Maglarp, Ståstorp, Skegrie och Håslöv (Arbman 1939; Söderberg 1997; Knarrström & Olsson 2000; Jacobsson 2002; Ja- cobsson 2005). Hårdhs slutsatser att den äldre järnåldern i högre grad varit loka- liserad till kustområdena än vad som varit fallet för den yngre järnål- dern tycks alltså inte vara självklar (Hårdh 1984). Under medeltiden och fram till det tidiga artonhundratalets enskif- tesreform karaktäriserades Söderslätt av bylandskapets bebyggelse- och odlingsformer. Bymarkerna var indelade i åker- och ängsvångar enligt tresädets principer. Byns vångar var sinsemellan åtskilda ge- nom hägnader i form av jordvallar, och mellan bykärnor och betes- marker ledde fägator. Byar som berörs av, eller passeras av den pla- nerade vägombyggnaden är Vellinge, Norra Håslöv, Södra Håslöv, Hermanstorp, Skegrie och Maglarp. Vellinge, Skegrie och Maglarp framträder i de historiska källorna som några av Skånes största byar (Dahl 1940, Skansjö 1983). Bebyggelsen och odlingslandskapet på Söderslätt förändrades på- tagligt genom enskiftets utflyttning, vilken gav upphov till dagens spridda gårdsbebyggelse. De tidigare tätt bebyggda byplatserna kom dock i stor utsträckning att även fortsättningsvis behålla något av sin karaktär av bebyggelsekärnor med lång historisk kontinuitet, i syn- nerhet kyrkbyarna. I Maglarp och Skegrie finns ännu de medeltida kyrkobyggnaderna kvar, medan kyrkan i Södra Håslöv ersattes med en ny omkring år 1900. Genom namnskicket framstår Vellinge, Norra Håslöv, Södra Hås- löv och Skegrie som byar som kan antas ha en hög ålder, med rötter i den yngre järnålderns bebyggelse. Hermanstorp och Maglarp, som båda har ordet torp som efterled, betraktas traditionellt som något yngre och representerar en expansionsfas under sen vikingatid och tidig medeltid då nya bebyggelseenheter etablerades. Inom flera av de berörda byarnas marker har en rad marknamn som innehåller ordet torp dokumenterats, vilket indikerar att det funnits ytterligare torp- bebyggelser som ödelagts under medeltid eller senare (Riddersporre 1979; Skansjö 1983). De historiska bytomterna utgör idag fornlämningar. Ett fåtal ar- keologiska undersökningar har gjorts inom och i anslutning till de berörda bytomterna. I ett forskningshistoriskt perspektiv bör Holger Arbmans undersökningar i Maglarp framhållas (Arbman 1939). Det finns däremot inga undersökningar som ger kunskap om de förmodat nedlagda torpbebyggelser som uppträder i kartor och skriftligt käll- material eller om sambandet mellan bebyggelseförändringar, gräns- läggningar och fägatesystemet. De berörda byarna länkades ur kommunikationssynpunkt samman av en landsväg mellan Malmö och Trelleborg, som i sin sträckning till stor del sammanfaller med och utgör föregångare till dagens väg E6.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 11 Målsättning

Utredningen steg 2 hade som målsättning att:

•� Klargöra fornlämningssituationen inom de områden som i sam- band med utredning steg 1 valts ut för utredningsgrävning.

•� Utgöra underlag för de förslag om fortsatta arkeologiska insatser längs den nya vägen som lämnas av Riksantikvarieämbetet UV Syd.

•� Utgöra underlag för Länsstyrelsens ställningstagande avseende dessa insatser.

Metod och utförande

De områden som valts för utredning steg 2 varierade kraftigt i storlek och längd. Gräns för utredningen utgjordes av Vägverkets arbetsom- råde. De planerade trafikplatserna och områdena för terrängmodel- lering upptog stora sammanhängande ytor vilket nödvändiggjorde att en stor mängd schakt grävdes här. Inom andra områden gjordes ibland endast begränsade punktinsatser. Utredningen utfördes vid två tillfällen, under hösten och den tidiga vintern 2006. Huvuddelen av arbetet utfördes perioden 2006-09-12 – 2006-10-04 då elva av de tretton områdena helt eller delvis under- söktes. De delar som då inte var tillgängliga för undersökning var sådda med sockerbetor, vilka beräknades vara upptagna i mitten av november. Undersökningen slutfördes därför inte förrän under pe- rioden 2006-11-20 – 2006-11-28 . Samtliga utvalda områden låg på odlad mark. Utredningen utfördes därför genom sökschaktsgrävning varvid matjordstäcket banades av. Med få undantag motsvarar schak- tens bredd grävskopornas bredd (1,3 – 1,6 meter). På de ställen där den gamla vägen endast skulle breddas, kunde bara en begränsad mängd schakt grävas. Inom de planerade trafikplatserna grävdes ett större an- tal schakt. Breddningen skulle främst göras vid vägens västra sida, var- för grävningarna huvudsakligen gjordes här. Inom sex områden (Omr. 3, 4, 9, 13, 14 och 15) grävdes dock schakt även öster om vägen. Arbetena bedrevs med två arbetslag, bestående av vardera en gräv- maskin och en arkeolog. En tredje arkeolog ansvarade för inmätning av de anläggningar, lager och fynd som påträffades. Det ena arbets- laget började från söder, vid Maglarp, och arbetade sig norrut. Det andra började i norr, vid Vellinge, och arbetade sig söderut. De arbeten som bedrevs under september utfördes med hjälp av hjulburna grävmaskiner. Vädret var torrt, och maskinerna hade den fördelen att de själva kunde förflytta sig mellan olika utredningsom- rådena, vilket sparade tid såväl som pengar. Under november var förutsättningarna annorlunda. Rikligt med regn på nyplöjda åkrar omöjliggjorde användandet av hjulburna maskiner. Försök gjordes då med en traktorgrävare, men denna fick ganska snart bytas mot

12 Väg E6 Trelleborg–Vellinge en bandburen grävmaskin. Arbetena bedrevs därefter med två band- burna grävmaskiner. I UV Syds undersökningsplan uppges att sökschaktsgrävningen inom vissa områden skulle kompletteras med förnyad fältinventering, begränsad metalldetektoravsökning och eventuell matjordssållning. På grund av tidsbrist, och stundtals otjänlig väderlek, utfördes dock vare sig metalldetektoravsökning eller matjordssållning. De anläggningar, lager och fynd som påträffades mättes in med hjälp av GPS, men undersöktes inte. Några undantag gjordes dock. Inom Omr. 6, 9 och 10 påträffades gränsdiken, i två fall i form av gropavallar (gränsvall omgiven av diken). Dikena snittades och do- kumenterades i profil. Rensfynd som påträffades i anläggningar och lager tillvaratogs.

Utredningsresultat

Inom de tretton utredningsområdena grävdes totalt 145 schakt med en sammanlagd längd av ca 7 760 löpmeter. Med tanke på att schaktens bredd varierade mellan 1,3 och 1,6 meter uppgår den avschaktade ytan till ca 11 500 kvm. I det följande redovisas utredningsresultaten från de enskilda områdena.

Område 2 (fig. 4 och 5)

Området omfattar den västra delen av en planerad trafikplats och ca 300 meter av en anslutningsväg söder om Maglarp. Anslutningsvä- gen löper över en tydlig östsluttning och berörde den södra delen av RAÄ 19, rubricerad som stenåldersboplats i Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering. Sex schakt grävdes, varav ett långt schakt följde anslutningsvägen. Matjordstjockleken varierade mellan 0,3 och 0,4 meter. Längst i ös- ter, vid östsluttningens fot uppgick den dock till ca 0,5 meter. Alven bestod av sandig lera med enstaka insprängda sandkörtlar. Över hela schaktet syntes spår efter plogen i alven vilket vittnar om djupplöj- ning. Övriga fem schakt grävdes på den plana ytan närmast väg E6. Här varierade matjordens tjocklek huvudsakligen mellan 0,3 och 0,4 me- ter. Längst i norr var den dock upp mot 0,6 meter. Här fanns i botten ett ca 0,1 meter tjockt svart sandlager, helt i avsaknad av fynd. Troli- gen har lagret utbildats i en fuktig miljö, där förmultnade växtrester färgat sanden svart. Alven inom den plana ytan intill väg E6 bestod främst av sandig lera med enstaka sandkörtlar. Även här syntes att plöjnaden nått ner i alven. Inga fynd, anläggningar eller kulturlager förekom inom område 2, vare sig på ytan närmast väg E6 eller inom den berörda delen av RAÄ 19. Slagen flinta förekom dock här och där.

Åtgärdsförslag: Inga ytterligare arkeologiska undersökningar.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 13 Fig. 4. Utsnitt ur fastighetskartan med utredningsområdena 2, 3 och 4. Skala 1:10 000.

14 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 5. Grävda schakt inom område 2 och 3.

Område 3 (fig. 4 och 5)

Området är ca 200 meter långt och utgör den östra delen av den planerade trafikplatsen söder om Maglarps by. Från norr planeras en anslutningsväg. Topografin saknar tydliga höjdlägen, med undantag för den norra centrala delen, där en svag förhöjning var märkbar. Några hundra meter österut, intill Albäcken, finns en serie förhistoris- ka boplatser registrerade. Fyndet av en flintyxa (RAÄ 33 i Maglarps socken) har gjorts i anslutning till den nu planerade anslutningsvägen. Anslutningsvägen går över toftmark hörande till Maglarps by. Sju schakt grävdes. Utmed anslutningsvägen uppgick matjordens tjocklek bitvis endast till 0, 2 meter. Inom övriga delar av området var

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 15 tjockleken mellan 0,3 och 0,4 meter, utom längst i norr (intill E6) där tjockleken uppgick till ca 0,6 meter. Här fanns, liksom inom område 2, ett svart sandlager närmast botten helt utan fynd. Alven bestod av sandig lera med inslag av sandkörtlar. Över hela ytan syntes plogspår i alven. Inga kulturlager eller anläggningar på- träffades. Spridd slagen flinta kunde dock observeras inom området.

Åtgärdsförslag: Inga ytterligare arkeologiska undersökningar.

Område 4 (fig. 4)

Området berör en ca 1250 meter lång sträcka väster om Maglarps by- tomt (RAÄ 14). I steg 2–utredningen prioriterades utredningsschakt inom de delar som ligger utanför den registrerade fornlämningen. To- pografin domineras av en flack östsluttning med sin huvudsakliga ut- bredning väster om nuvarande väg E6. Öster om vägen planar topo- grafin ut och övergår i låglänta områden intill Albäcken. Matjordens tjocklek varierar mellan 0,3 och 0,6 meter. Alven utgörs av sandig sil- tig lera, bitvis stenbunden. Öster om vägen, intill bytomten, kommer stora ytor att tas i anspråk för terrängmodellering. Här kommer byns toftmarker och den sydvästligaste delen av byn att beröras. Förhöjda fosfatvärden förekommer inom bytomten. Väster om vägen, i den södra delen av området, ligger tre registre- rade stenåldersboplatser, RAÄ 18, 19 och 22 i Maglarps socken. I den norra delen av område 4 skär vägen över RAÄ 24 i Skegrie socken, registrerad som en stenåldersboplats. Utanför den norra delen av område 4, ca 200 meter åt öster, finns en gravhög innehållande två hällkistor (RAÄ 3) och ytterligare en registrerad stenåldersboplats (RAÄ 38). Den södra begränsningen av RAÄ 24 följer ungefärligen den i sen tid borttagna historiska gränsen mellan Maglarp och Skegrie. Här framträder i 1700-talskartorna en eventuell fägata som kan utgjort förbindelseled mellan Maglarps bytomt och en nedlagd torpbebyggel- se längre västerut (jfr. fig. 6 och 10). Slagen flinta förekommer inom området. Inom område 4 grävdes totalt tjugo schakt. Tretton av dessa gräv- des öster om väg E6, inom de ytor där terrängmodellering planera- des. Dessa berörde bytomten och angränsande toftmarker. Väster om vägen grävdes sju schakt, dels inom byns toftmarker, dels i anslut- ning till, och delvis inom RAÄ 24 i den norra delen. Utöver stolp- hål, gropar och ett grophus/källare framkom ett flertal anläggningar karakteriserade som diken och rännor. Område 4 har i följande text delats upp i fem separata delområden. Dessa redovisas nedan som delområde 4:1–4:5.

Delområde 4:1 (fig. 7) Delområdet berör den västra delen av Maglarps bytomt (RAÄ 14) vil- ken omfattades av den planerade terrängmodelleringen. Inom denna del förekom rikligt med tätt grävda parallella diken och enstaka gro- par. Dikena hade huvudsakligen en nord–sydlig och nordost–sydväst- lig riktning. Deras bredd varierade mellan ca 0,5 och 1,0 meter. På enstaka ställen var de upp mot 2,5 meter breda. Dikena ansluter till gränsen mellan bygatan och utanför denna liggande åkrar med toft- namn enligt kartor från 1700-talet. En möjlig tolkning är att dikena

16 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 6. Historisk karta (1700-tal) utvisande gränsen (fägatan) mellan Maglarp och Skegrie.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 17 Fig. 7. Grävda schakt inom delområdena 4:1 och 4:2. Förslag till förundersökningsytor utgörs av delområdena 4:3 och 4:4.

18 Väg E6 Trelleborg–Vellinge representerar den ena delen av så kallade gropavallar, där ett dike (grop) tillsammans med en jordvall utgjort gräns mellan bygata och odlingsjord. De många olika dikena antyder att denna gräns återkom- mande skiftat läge ( fig. 8). I några av det fåtalet gropar som förekom påträffades djurben i anatomiskt riktigt läge. Sannolikt utgör en del av dem sentida kada- vergopar. Alven utgjordes av sandig lera utan inslag av större stenar. Av- saknaden av sten i marken tyder på att stenplockning förekommit. Matjordens tjocklek varierade mellan 0,5 och 0,6 meter.

Åtgärdsförslag: Dikena inom detta delområde bör relateras till öv- riga iakttagelser inom område 4 och bli föremål för vidare undersök- ningar.

Delområde 4:2 (fig.7) Delområdet utgörs av två större ytor öster om väg E6. De åtskiljs av delområde 4:1 och ligger bägge på byns toftmarker. Inom den södra delen av delområde 4:2 förekommer rikligt med parallellt grävda diken samt enstaka gropar och stolphål. Dikena hade här huvudsakligen en öst–västlig riktning. I likhet med delområde 4:1 kan dikena representera äldre och successivt flyttade gränser mellan bygata och odlingsjord (fig. 8). Toftnamnens ställning inom detta om- råde är relativt osäkra, och det är inte omöjligt att det delvis rör sig om allmänningsmark (bygata) som sekundärt införlivats med byns odlingsjord. Den eventuella källaren (se delområde 4:3) som påträf- fades inom området kan därmed representera en byggnad som under medeltid uppförts på vad som då var bygatan.

Fig. 8. Historisk karta från 1774. På kartan är utredningsschakten samt de olika dikenas huvud- sakliga riktning inom område 4 inlagda.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 19 Alven utgjordes omväxlande av sand, grus och sandig lera med in- slag av sten och stora markfasta block. Matjordens tjocklek varierade mellan 0,3 och 0,6 meter. Inom den norra delen av delområde 4:2 förekommer också diken. Dessa har, liksom inom område 4:1 främst en nord–sydlig orientering, men öst–västligt orienterade diken förekommer också. Deras bredd varierade främst mellan 0,5 och 1,0 meter. Förutom dikena förekom också förhistoriska boplatslämningar (se område 4:4). Alven utgjor- des av bitvis mycket stenbunden sand med inslag av stora markfasta block.

Åtgärdsförslag: I likhet med dikena i delområde 4:1 bör iakttagel- serna inom detta delområde relateras till övriga resultat inom område 4 och bli föremål för vidare undersökningar.

Delområde 4:3 (fig.7) Delområdet ligger öster om väg E6, inom den södra delen av del- område 4:2. Här påträffades en rektangulär nedgrävning med en ut- buktning i ena hörnet (fig. 9). Anläggningen representerar sannolikt ett grophus eller en källarnedgrävning, där utbuktningen utgör ett möjligt ingångsparti åt öster (se även delområde 4:2). I anslutning till anläggningen förekom även enstaka gropar.

Åtgärdsförslag: Förundersökning.

Fig. 9. Grophuset/källaren inom delområde 4:3 framrensat. Från SV.

20 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Delområde 4:4 (fig.7) Inom en ca 80x80 meter stor yta i den norra delen av delområde 4:2, samt omedelbart norr om avtagsvägen in mot Maglarp, påträffades boplatslämningar som utgjordes av en stenpackning samt flera stolp- hål och gropar. En del av de större groparna kan utgöras av grophus. I stenpackningen förekom förhistoriska krukskärvor och flintavslag. Boplatslämningarna, som framkom inom byns toftmark kan mycket väl representera en tidig fas i den medeltida byns etablering (jfr. Arb- mans undersökningar 1939 i anslutning till den östra delen av bytom- ten). Även inom detta delområde förekom diken och rännor. Rän- norna skulle hypotetiskt kunna representera toftgränser, men detta kan inte avgöras utan fördjupade undersökningar. Alven utgörs främst av stenfri sand och matjordsdjupet varierar mellan 0,3 och 0,4 meter.

Åtgärdsförslag: Förundersökning.

Delområde 4:5 (fig. 10) På en flack sydostsluttning väster om väg E6, och i den norra delen av område 4 ligger delområde 4:5. Här grävdes ett schakt som berörde den södra delen av RAÄ 24. Ett stolphål och ett öst–västligt orienterat dike, ca 5 meter brett (A 2013) påträffades. I kartmaterial från 1600- tal och 1700-tal finns indikationer på en fägata i gränsområdet mellan Maglarp och Skegrie. Möjligen kan det 5 meter breda diket utgöra både spår efter bygräns och fägata (jfr. fig. 6 och 10). Förutom diket förekom endast ett stolphål. Alven bestod av siltig lera. Matjordens tjocklek varierade mellan 0,3 och 0,6 meter.

Åtgärdsförslag: Inga ytterligare arkeologiska undersökningar.

Område 5 (fig. 11 och 12)

Det aktuella området är ca 700 meter långt. Topografin, som planar ut åt söder och stiger åt väster, är relativt flack med små höjdskillna- der. Inom den norra hälften av område 5 kommer väg E6 få en helt ny sträckning väster om den befintliga vägen. Åt norr avgränsas området av den s.k. Liebacken, RAÄ 4 i Skegrie socken. Ett par hundra meter åt väster finns en registrerad stenål- dersboplats (RAÄ 22). På gården Skegrie 2:2, också den belägen ca 200 meter västerut, finns en lösfyndssamling som insamlats vid jord- bruksarbete på gårdens ägor. Samlingen består av ett 50-tal föremål av flinta, bl. a. pilspetsar, skrapor, knivar, mikrospån, en tunnackig flintyxa, en halv skafthålsyxa och en sländtrissa av sandsten (RAÄ 11). Ytterligare en sländtrissa har enligt markägaren hittats söder om allén upp mot gården Gränsbro, öster om väg E6. Markägaren uppger också att svarta sotfläckar plöjts upp väster om vägen, inom det område där den nya vägsträckan kommer att byggas. Öster om vägen och söder om gården Gränsbro skall också ett flertal upplöjda sotfläckar ha observerats. Öster om områdets södra del finns mark- namnet ”Stenåkrarna” registrerat i material från 1700. Namnet kan antyda förekomst av fornlämningar men kan också spegla naturliga förhållanden i marken.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 21 Fig. 10. Utsnitt ur fastighetskartan med delområde 4:5. Fägatan (diket) har utgjort gräns mellan Maglarp och Skegrie

Utmed område 5 grävdes sex schakt i varierande längd. I de två nord- ligaste schakten, strax söder om Liebacken, förekom spår efter en förhistorisk boplats. Här registrerades ett 50-tal härdar, stolphål och gropar. Ytligt i en del av anläggningarna förekom förhistoriska kruk- skärvor och flintavslag. Boplatslämningarna förekommer utmed en ca 200 meter lång sträcka i nord–sydlig riktning och fortsätter åt väster utanför sökschakten. Även på östra sidan om nuvarande väg E6 finns uppgifter om sotfläckar i marken, vilket tyder på att boplatsen fort- sätter även öster om vägen.

22 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 11. Utsnitt ur fastighetskartan med utredningsområdena 5, 6. 7 och 8. Skala 1:10 000.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 23 Fig. 12. Grävda schakt inom område 5 med anläggningar och förslag till förundersökningsyta.

Alven utgjordes främst av lerig sand och grus med inslag av markfasta block. Matjorden var 0,3–0,5 meter tjock. I de fyra sydliga schakten inom område 5 påträffades endast ett fåtal sentida gropar.

Åtgärdsförslag: Förundersökning i den norra delen, söder om Lie- backen.

24 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Område 6 (fig. 11)

Området, som utgörs av en ca 1000 meter lång sträcka väster om Skegrie by (RAÄ 31), omfattar dels en helt ny sträckning av väg E6, dels delar av en ny trafikplats belägen utanför den nordvästra delen av byn, samt ytor för terrängmodellering. Inklusive ytorna för ter- rängmodelleringen är arbetsområdet bitvis upp mot 100 meter brett. Den nuvarande väg E6 löper mellan Skegrie kyrka och Skegriedösen (RAÄ 2). Då det på grund av utrymmesskäl inte är möjligt att bredda den nuvarande vägen här, har alltså en ny sträckning projekterats ca 35–40 meter väster om Skegriedösen. Detta innebär således att väg E6 får en helt ny sträckning utmed ett ca 1,5 kilometer långt avsnitt förbi Skegrie. Topografin utmed denna sträcka utmärks av ”mjuka” sluttningar åtskilda av flacka sänkor. I norr förekommer en öst- och sydostslutt- ning som åt söder faller ner mot en flack sänka (våtmark) belägen sö- der om vägen mot Räng. Vid utredningsschaktningen påträffades en möjlig brunn/vattenhål i denna del av området. Lagerdjupet uppgick här till drygt en meter. Härifrån stiger terrängen åter upp mot en höjd belägen mitt för Skegriedösen, varifrån den sedan åter faller ner mot en ny sänka i den södra delen av området. Området gränsar till och skär delvis över toftmark invid Skegries bytomt. Det skär också två vångagränser inom bymarken. Förutom Skegriedösen, belägen öster om den planerade vägen, finns ytterligare en fornlämning vars östra delar direkt berörs av vägbygget. Denna utgörs av en registrerad stenåldersboplats (RAÄ 39) belägen i ett krönläge, till största delen väster om den planerade vägen. För- höjda fosfatvärden förekommer utmed delar av sträckan. Sparsamt med slagen flinta förekommer kring RAÄ 39 och på sluttningen söder om fornlämningen. I samband med nedläggning av en gasledning 1999 grävdes ett schakt norr om vägen mot Räng (RAÄ 42). Här påträffades då ett grophus samt spridda härdar gropar och stolphål. Anläggningarna daterades till vendeltid – äldre vikingatid (Olsson 2000). Inom område 6 grävdes totalt tjugofem schakt i varierande längd. I schakten påträffades omkring 200 anläggningar, bestående av diken, härdar, stolphål, gropar och ett möjligt grophus. Beroende på de fynd som gjordes i samband med schaktningen kan område 6 indelas i två delområden, åtskiljda av den öst–västligt orienterade vägen mot Räng.

Delområde 6:1 (fig. 13) Detta delområde ligger söder om vägen mot Räng och väster om nu- varande väg E6. Här grävdes sjutton schakt. Rikligt med stolphål, gropar, härdar och ett möjligt grophus påträffades utmed en ca 400 meter lång sträcka. Anläggningarna tecknade sig här tydligt mot den omgivande alven. Rensfynd i form av keramikskärvor och djurben påträffades ytligt i det som tolkades som ett grophus. Utöver boplatslämningarna förekom även ett flertal diken med i huvudsak öst–västlig riktning. I den södra delen sammanfaller några av dikena med en vångagräns och intilliggande väg enligt kartma- terial från 1700-tal (fig. 13 och 14). I kartmaterial från 1600-tal (Riddersporre 1979) framträder här en fägata som utgjort förbin- delselänk mellan Skegries och Maglarps bytomter (jfr. delområde 4:5 ovan).

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 25 Fig. 13. Grävda schakt inom delområde 6:1 med anläggningar, gränsdiken och förslag till förundersökningsyta.

Dikena inom denna södra del av delområdet kan eventuellt visa på successiva justeringar av fägatans och vångagränsens sträckning. I delområdets norra del framkom en karakteristisk konstruktion av två parallella diken (A741 och A742) som markerar en gräns tillkommen i samband med enskiftet i början av 1800-talet (fig. 13). Alven utgjordes av sand och sandig lera.

26 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 14. Historisk karta (1700) med den planerade vägen, Skegrie by och angränsande toftmarker.

Åtgärdsförslag: Förundersökning. Bör även inkludera dikena i söder.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 27 Delområde 6:2 (fig. 15) Norr om vägen mot Räng grävdes åtta schakt. Även här förekom ett stort antal anläggningar. Dessa tolkades uteslutande som stolphål och gropar, och framträdde i flera fall betydligt otydligare mot alven än vad som var fallet inom delområde 6:1. Några härdar påträffades inte. Att vissa anläggningar tecknade sig otydligt mot omgivande alv kan eventuellt förklaras med att de har en hög ålder och därmed bli- vit kraftigt urlakade. Ett samband med den närliggande Skegriedösen kan inte uteslutas. En del av dessa anläggningar kan emellertid också utgöras av naturliga infärgningar i alven. Inom delområdet påträffades endast ett par diken/rännor, varav den ena sannolikt utgör en enskiftesgräns. Även i detta delområde be- rörs en vångagräns, men inget av schakten kom i kontakt med denna (fig 15 och 14). I kartmaterial från 1600-talet framträder även vid denna vångagräns en tidigare fägata, i riktning mot Räng och Stävie. Alven utgjordes av omväxlande sand och sandig lera med inslag av stora stenar. Matjorden varierade mellan 0,3 och 0,6 meter.

Åtgärdsförslag: Förundersökning. Bör även inkludera vångagränsen.

Område 7 (fig. 11 och 15)

Området, som utgörs av en ca 400 meter lång sträcka av en anslut- ningsväg till den planerade trafikplatsen vid Skegrie, ligger väster om trafikplatsen och norr om vägen mot Räng. Den planerade anslut- ningsvägen kommer att ligga på en höjdrygg och sydsluttning. Vid inventeringen inför utredningen steg 1 bedömdes området som ett fördelaktigt boplatsläge. Två schakt med en sammanlagd längd av drygt 80 meter grävdes på sydsluttningen. Inga anläggningar påträffades. Matjordsdjupet uppgick till ca 0,3 meter och alven utgjordes av siltig lera.

Åtgärdsförslag: Inga ytterligare arkeologiska undersökningar.

Område 8 (fig. 11 och 16)

Området utgörs dels av en ca 400 meter lång anslutningsväg öster om väg E6 vid Skegrie, samt en ca 500 meter lång väg som norrut föl- jer sluttningen ner mot Albäcken. Den senare vägen undantogs från utredningsgrävningen då sträckningen överklagats av de närboende. Närmast Skegrie bytomt (RAÄ 31 i Skegrie socken) passerar vägarna dels över toftmark hörande till Skegrie by, dels över ett av byns gårds- läge, gård nr 12 enligt 1700-talskartan och dels över en möjlig gate- husbebyggelse öster om gård nr 12 (fig. 17 och 18). Fem schakt grävdes inom området. I det östligaste schaktet, som grävdes på platsen för gård nr 12, fanns ett ca 0,1 meter tjockt lergolv, som fortsatte utanför schaktet åt norr och söder. Ytligt i lergolvet före- kom tegelbrockor, sot och kol. Lergolvet förekommer utmed en 11–12 meter lång sträcka, men avgränsningarna var något oklara. Lergolvet bedömdes tillhöra den gård som på 1700-talskartan benämns gård nr 12. Markbearbetning i form av plöjning har påverkat lergolvet, som idag överlagras av ett endast ca 0,25 meter tjockt matjordslager.

28 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 15. Grävda schakt inom delområde 6:2 och område 7. Anläggningar samt förslag till förundersök- ningsyta inom delområde 6:2 är markerade.

Öster om lergolvet förekom ett kraftigt jordblandat raseringslager utmed en ca 7 meter lång sträcka. Här hittades en skärva av yngre svartgods, en typ av keramik som vanligen dateras till 1200-talet. Väster om lergolvet fanns ett gråsvart kulturlager som fortsatte in under golvet. Lagrets utbredning åt väster kunde inte säkert faststäl- las, men det förefaller fortsätta åtminstone ca fem meter utanför ler- golvet. I detta lager hittades en liten skärva av Östersjökeramik som grovt kan dateras till 1000–1200-tal.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 29 Fig. 16. Grävda schakt inom område 8med anläggningar och förslag till förundersökningsyta.

Väster om gård nr 12, inom byns toftmark, förekommer spridda stolphål och en härd. Öster om gården, på slänten ner mot Albäcksån, förekommer också stolphål, men även större gropar. Alven utgjordes av sand och grus. Den totala lagertjockleken ner till alven kan uppskattas till ca 0,6 meter.

Åtgärdsförslag: Förundersökning. Bör omfatta gård nr 12, samt toft- marken väster om byn och slänten ner mot Albäcksån åt öster.

30 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 17. Historisk karta från 1700 med område 8, Skegrie bys gårdstomter och angränsande toftmarker mar- kerade.

Fig. 18. Historisk karta från 1816 med område 8 och Skegrie bys gårdsbebyggelse.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 31 Område 9 (fig. 19)

Området består av en ca 1500 meter lång sträcka väster om väg E6, som i den södra hälften utgör breddning av befintlig väg, medan den norra hälften till största delen består av en ny vägsträckning. En pla- nerad dagvattendamm öster om den befintliga vägen ingår också i om- rådet. I den södra delen domineras topografin av en flack östsluttning ner mot den ca 200 meter längre österut belägna Albäcken. Topogra- fin i den norra delen av området uppvisar endast små nivåskillnader. Ca 150 meter väster om den planerade vägen, intill Skegrie bo- ställe, finns RAÄ 1, en stenkammargrav från yngre stenålder. För- historiska boplatslämningar i form av gropar, härdar, kokgropar och stolphål (RAÄ 40 och 41) har påträffats på höjden ytterligare ca 200 meter västerut. Dessa boplatslämningar påträffades i samband med arkeologiska utredningar för elkabeln Baltic Cable 1992 (Olsson 1992; Knarrström & Olsson 2000). Öster om vägområdet fanns enligt kartmaterialet från 1700-talet ett område benämnt ”Hallestenarna”. I norr passerar vägområdet vi- dare rakt igenom ett toftområde, ”Västre och Östre Norre Tofterna” som gränsar till Hermanstorp. Någon historisk bebyggelse är inte känd på platsen för dessa tofter. Möjligen kan det finnas ett samband med bebyggelse som framkommit på RAÄ 43 (se nedan) och där ke- ramikmaterialet antyder datering till perioden vendeltid till tidigme- deltid (Knarrström & Olsson 2000). Gränsen mellan Skegrie och Hermanstorp är idag en av de få plat- ser längs vägsträckningen där en historisk gräns ännu framträder i form av en jordvall. Omedelbart söder om husdjursuppfödningen, på fastigheten Her- manstorp 1:24, har gropar, stolphål samt förhistorisk keramik på- träffats (RAÄ 43 i Håslövs socken). Fynden gjordes i samband med arkeologiska utredningar och undersökningar (Olsson 1992; Knarr- ström & Olsson 2000). Vid fältinventeringen under utredningen steg 1 påträffades förhål- landevis rikligt med slagen flinta på bägge sidor om den nuvarande vägen i den södra delen av område 9. Flintan låg främst på sträckan söder om gården Almedal där avslag, avfall och bränd flinta domi- nerade. I materialet finns också en rund skivskrapa. Något norr om markvägen mot Skegrie boställe, och intill nuvarande väg E6, påträf- fades också en del av en flintdolk. I norr påträffades endast sparsamt med slagen flinta, och då endast i form av avslag och avfall samt skörbränd flinta. Inom område 9 grävdes totalt 19 schakt med en sammanlagd längd av ca 970 meter. Inom fyra delområden påträffades lämningar som kan knytas till äldre tider. I det följande redovisas dessa som delom- råde 9:1–9:4.

Delområde 9:1 (fig. 20) Delområde 9:1 representeras av tre schakt väster om väg E6. Över en ca 200 meter lång sträcka påträffades här omkring ett dussin anlägg- ningar bestående av diffusa stolphål, gropar, ett dike och en större grop. Anläggningarna låg utspridda och tecknade sig otydligt mot den omgivande alven vilket gör att det är tveksamt om de utgör spår efter en bosättning. Trots att det här påträffades förhållandevis mycket sla- gen flinta under utredningen steg 1, fanns inga säkra spår efter någon

32 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 19. Utsnitt ur fastighetskartan med utredningsområdena 9 och 10. Skala 1:10 0000.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 33 Fig. 20. Grävda schakt inom delområde 9:1 med anläggningar.

boplats. Det är tänkbart att en sådan kan ha legat öster om vägen, på slänten ner mot Albäcken. Topografin var förhållandevis plan och alven utgjordes av sandig lera. Matjorden var 0,3–0,4 meter tjock.

Åtgärdsförslag: Inga ytterligare arkeologiska undersökningar.

Delområde 9:2 (fig. 21) Detta delområde begränsas av två schakt väster om väg E6, grävda över ett krön och en sydvästsluttning. I schakten förekom ett 20-tal stolphål, gropar och härdar över en drygt 100 meter lång sträcka. Anläggningarna var tydliga och distinkta, och föreföll främst koncen- trera sig till höjdläget.

34 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 21. Grävda schakt inom delområde 9:2 och 9:3 med anläggningar markerade. Förslag till för- undersökningsyta inom delområde 9:2 samt enskuftesgränsen inom 9:3 är markerade.

Alven utgjordes av lerig sand och matjordsdjupet varierade mellan 0,3 och 0,4 meter.

Åtgärdsförslag: Förundersökning på krönet.

Delområde 9:3 (fig. 21) Detta delområde representeras av två schakt öster om väg E6, vid den planerade dagvattendammen, samt ett schakt väster om vägen. I de

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 35 två schakten öster om väg E6 påträffades endast enstaka diffusa an- läggningar. I schaktet väster om vägen fanns spåren efter en gropavall som bör ha tillkommit vid enskiftet i början av 1800-talet, och som utgjort gräns mellan Skegrie och Hermanstorp. Öster om vägen finns denna gräns fortfarande kvar i form av en jordvall, som idag utgör gräns mellan Trelleborgs och Vellinge kommun. Väster om väg E6 förekom också ett fåtal stolphål. Topografin domineras av en svag sydsluttning. Matjorden, vars tjocklek varierar mellan 0,25 och 0,40 meter överlagrar sandig lera.

Åtgärdsförslag: Inga ytterligare arkeologiska undersökningar.

Delområde 9:4 (fig. 22) Inom tre sinsemellan närliggande schakt väster om väg E6 förekom här ett flertal anläggningar över en sträcka av ca 70 meter. Dessa ut- gjordes främst av stolphål, men även av enstaka härdar och gropar. Schakten grävdes över ett krön och en svag sydsluttning, där anlägg- ningarna främst koncentreras till krönet. Koncentrationen av stolphål antyder ett stolpbyggt hus kan ha legat inom detta delområde. Strax söder om utredningsschakten finns på en karta från 1800- talet en vångagräns som också kan ha ingått i ett fägatesystem (fig. 23).

Åtgärdsförslag: Förundersökning.

Område 10 (fig. 19 och 24)

Området ligger väster om väg E6, på ett krön och en sydostsluttning. Väg E6 kommer här att få en ny sträckning parallellt med den nuva- rande vägen. Inom området finns en registrerad stenåldersboplats (RAÄ 31 i Håslövs socken) som direkt berörs av det planerade vägbygget. Ös- ter om vägen finns ytterligare en boplats (RAÄ 32), och på gården omedelbart söder om denna boplats finns en lösfyndsamling som på- träffats på gårdens marker (RAÄ 27). Samlingen utgörs av flintspån, flintpilspetsar och en flintyxa. Vid den fältinventeringen som gjordes i anslutning till utredningen steg 1 konstaterades sparsamt med slagen flinta i form av avslag och av- fall, samt enstaka skörbrända flintor inom och i anslutning till RAÄ 31. Inom det ca 300 meter långa området grävdes sju schakt med en sammanlagd längd av ca 450 meter. I samtliga schakt förekom dif- fusa och oftast dåligt bevarade stolphål och gropar. Anläggningarna var tämligen jämt utspridda, men en viss förtätning kunde iakttas på krönet. På grund av den dåliga bevarandegraden måste en del anlägg- ningar betraktas som tveksamma. I anslutning till utredningsområdet redovisar det historiska kartma- terialet för Hermanstorp att det tidigare kan ha funnits en fägata som länkat byn till ett sammanhängande ängs- eller betesområde utmed

36 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 22. Grävda schakt inom delområde 9:4 med anläggningar och förslag till förundersökningsyta.

Albäcksån (fig. 25) (Riddersporre 1979). I de nordligaste schakten framkom också flera diken som ansluter till en sådan struktur. En av anläggningarna (A673) snittades och visade på en komplex lagerbild med flera omgrävda diken, stenlyft och eventuella hjulspår.

Åtgärdsförslag: Inga ytterligare arkeologisk undersökningar.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 37 Fig. 23. Historisk karta från 1806 med vångagränsen vid delområde 9:4.

Fig. 25. Historisk karta från 1806 med område 10. I norra delen av område 10 löper fägatan.

38 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 24. Grävda schakt inom område 10 med anläggningar. Gränsdiket (fägatan) A673 är markerat.

Område 11 (fig. 26 och 27)

Området utgörs av ca 250 lång sträcka söder om Södra Håslövs by. Topografin är svagt kuperad med högsta punkt mitt i området och flacka sluttningar åt norr, söder och väster. Alven utgjordes främst av sandig lera med inslag av markfasta stenar. På 1770 års karta fram- går att en plats, benämnd ”Döserygg”, finns inom området (fig. 28) (jfr Sandén 1995 s. 39). Kartan utvisar platsen för en, möjligen två borttagna dösar. Den ena av dessa dösar skall enligt kartan ha legat ca 150 meter öster om nuvarande väg E6, medan den andra legat omedelbart väster om vägen, och inom den yta som kommer att tas i anspråk för den nya vägen. Idag finns inga synliga spår efter någon av dessa dösar.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 39 Fig. 26. Utsnitt ur fastighetskartan med utredningsområdena 11 och 13. Område 12 utgick. Skala 1:10 000.

40 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 27. Grävda schakt inom område 11 med anläggningar med förslag till förundersökningsyta. Vid schaktet längst åt väster har troligen dösen legat.

Förutom 1700-talskartans markering av dösarna finns det öster om vägen två registrerade stenåldersboplatser (RAÄ 30 och 42 i Håslövs socken). Endast begränsade delar närmast väg E6 var tillgängligt för yt- fyndsinventering när utredningen steg 1 gjordes. Sparsamt med slagen flinta påträffades, varav en skivskrapa. Flintan skiljer sig inte från övriga flintfynd inom andra områden utmed den planerade vägen.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 41 Döserygg

Fig. 28. Historisk karta från 1770. Inom område 11 finns skrivet Döserygg, och strax intill är platsen för den nu försvunna dösen markerad.

Inom området grävdes elva schakt med en sammanlagd längd av ca 390 meter. I de schakt som grävdes i den norra delen av området påträffades flera stolphål, gropar och enstaka härdar. Rensfynd, i och i anslutning till anläggningarna, bestod av små keramikskärvor, troligen av neolitiskt ursprung, samt bearbetad flinta, bl.a. ett bränt yxfragment. I schaktet längst i väster, på den plats där dösen enligt 1700-talskartan skall ha legat, observerades också mörkfärgningar i alven, vilka tolkades som stenlyft, dels från själva gravkammaren och dels från en omgivande kantkedja. Inom den mellersta och södra delen av området förekom betydligt färre anläggningar. Däremot fanns fyndförande lager innehållande keramik och bearbetad flinta, bl.a. slipade och brända fragment av yxor samt en spånskrapa.

Åtgärdsförslag: Förundersökning.

42 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Område 13 (fig. 26 och 29)

Väster om Södra Håslövs by planeras en ny trafikplats som kommer att ta stora områden i anspråk. Topografiskt sett ligger området i ett flackt krönläge, där terrängen faller svagt åt norr, väster och öster. Vägen mot Räng delar av området i en nordlig och en sydlig del. En sträcka av ca 600 meter ansågs intressant för utredning. Delar av Håslövs toftmarker kommer enligt en karta från 1770 att beröras av vägbygget (fig. 30). Tofter och angränsande åkrar uppvisar här en struktur som i andra undersökta byar visat sig ha ett samband med storgårdar från yngre järnålder/tidig medeltid (Riddersporre 2003). Vid en arkeologisk förundersökning inför nedläggning av vatten- ledning mellan Vellinge och Höllviken har UV Syd tidigare undersökt boplatslämningar från yngre järnålder nordväst om Södra Håslövs bytomt. Vid undersökningen påträffades ett grophus, flera gropar och stolphål samt en härd. Lämningarna har daterats till folkvandringstid/ vendeltid (Söderberg 1997). Sannolikheten att ytterligare lämningar kunde finnas väster och söderut, d.v.s. inom gränserna för den plane- rade trafikplatsen, bedömdes efter utredningen steg 1 vara stora. Nitton schakt med en sammanlagd längd av drygt 1000 meter grävdes inom området. Samtliga schakt utom ett grävdes väster om nuvarande väg E6. Söder om vägen mot Räng förekom sparsamt med stolphål och gropar, däremot fanns inga härdar. I den centrala delen av området fanns en ca 15 meter stor våtmarkssänka, innehållande mycket sten. I norra delen av våtmarken påträffades ett fåtal små krukskärvor samt flintavslag, varav två med slipyta. Matjordens tjocklek varierade mel- lan 0,3 och 0,5 meter. Våtmarkssänkan var ca 0,5 meter djup. Norr om vägen mot Räng fanns också sparsamt med stolphål och gropar, varav flera tecknade sig otydligt mot alven. Dessutom påträf- fades ett ”dike” som sträckte sig över tre schakt. Diket var mellan 7 och 9 meter brett och skall sannolikt tolkas som en väg, vilken enlig kartan från 1770 löpt här (fig. 29 och 30). Möjligen kan det vara ett sammansatt komplex av typen hägnad/väg/fägata. Vägen uppträder i anslutning till bytomten och en vångagräns där det enligt marknam- net Vångaled bör ha funnits en grind i vångagränsen. Inom vägområ- det ligger på kartan från 1770 också ett mindre gatehus egendomligt placerad i utkanten av en toftåker tillhörig Håslövs kyrka och när- mast inbyggd i vångagränsen. Detta ”Vångaledshus” berördes inte av något utredningsschakt. Öster om väg E6 grävdes ett litet schakt. Här förekom endast sen- tida störningar i form av dräneringar och ledningsschakt. Resultatet av undersökningen gav ett tvetydigt intryck. De anlägg- ningar som påträffades var spridda över området och härdar saknades helt. Då flera anläggningar tecknade sig otydligt, kan det ifrågasättas om de verkligen utgör spår efter någon förhistorisk aktivitet inom området. Några spår efter den stormansgård, som enligt kartmateria- let kunde förväntas dyka upp, fanns inte. Om en sådan funnits i när- området skall den troligen sökas i anslutning till de boplatslämningar som tidigare undersökts av UV Syd öster om väg E6 (se Söderberg 1997).

Åtgärdsförslag: Inga ytterligare arkeologiska undersökningar.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 43 Fig. 29. Grävda schakt med anläggningar inom område 13. Norr om vägen mot Räng påträffades spåren efter en gam- mal väg (A2018 och 2027).

Område 14 (fig. 31 och 32)

Den äldsta kända gränsen mellan Norra Håslöv och Vellinge sam- manfaller med dagens gräns, och här finns i 1700-talskartorna indika- tioner på att en fägata kan ha utgjort förbindelseled för flera nedlagda torpenheterna. Där vägområdet passerar gränsen är denna markerad

44 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 30. Historisk karta från 1770 med område 13. I norra delen löper den väg som påträffades (A2018 och 2027) i öster ligger delar av Södra Håslövs toftmark där lämningar från yngre järnålder tidigare påträffats. genom en jordvall med träd. Här gjordes en begränsad punktinsats för att utröna om gränsen kan dateras och om det finns lämningar efter någon fägata. Undersökningen försvårades av att en luftledning med högspän- ning följde gränsen. I marken fanns dessutom el-kablar som begrän- sade möjligheten att gräva med maskin. Ett ca 24 meter långt schakt grävdes på lämplig plats, tvärs över gränsen mellan N. Håslöv och Vellinge. I schaktet påträffades sex gropar, mellan 1,5 och 2 meter stora, och ca 1 meter djupa. Groparna fortsatte utanför schaktet, men kunde oftast avgränsas åt ett håll. Vissa gropar skar också in över varandra. Några gränsdiken eller spår efter en fägata kunde inte ses i schaktet. Några fynd påträffades inte, men groparna gav intryck av att vara av relativt sent datum. Vid den arkeologiska undersökning som gjordes inför nedläggandet av en vattenledning 1997, påträffades en stor mängd liknande gropar väster om RAÄ 1 i Håslövs socken (Åkes hög), belägen ca 150 meter längre åt söder. Dessa gropar tolka- des då som lertäktsgropar (Söderberg 1997).

Åtgärdsförslag: Inga ytterligare arkeologiska undersökningar.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 45 Fig. 31. Utsnitt ur fastighetskartan med utredningsområdena 14 och 15. Skala 1:10 000.

46 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 32. Grävt schakt inom område 14 med gropar.

Område 15 (fig. 31)

Inom området planeras en trafikplats som kommer att ta stora ytor i anspråk. Området är ca 400 meter långt och i sin norra del även ca 400 meter brett. Det befinner sig till lika delar på ömse sidor om nu- varande väg E6. Trafikplatsen ansluter till befintlig motorväg i norr. Topografiskt sett finns en svagt utbildad höjdrygg som sträcker sig i öst–västlig riktning tvärs över området och vars högsta delar ligger i öster, intill den bebyggelse som avgränsar området åt detta håll. Åt norr faller terrängen ner mot lägre liggande delar, och mot söder över- går höjdläget i en flack sydsluttning. Väster om nuvarande väg E6 och norr om Logården finns en utplöjd gravhög som inte är upptagen i fornminnesregistret. Gravhögen framträder på kartor från 1700-talet som en ”Oduglig backe”.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 47 Vid den inventering som gjordes i samband med utredningen steg 1 påträffades slagen flinta väster om vägen. Denna utgjordes av avslag och avfall samt en avlång skivskrapa. I vägens närområde uppträder genom äldre kartor och marknamn indikationer på två försvunna tor- penheter ”Björstorp” och ”Gjärup” (jfr Skansjö 1989). Utredningsgrävningen gjordes inom två åtskilda ytor inom område 15. Dessa benämns i det följande delområde 15:1 och 15:2. Den först nämnda ligger väster om nuvarande väg E6, den andra öster om vä- gen. Utredningsgrävningen inom delområde 15:1gjordes under gynn- samma väderleksförhållanden tidigt på hösten, medan grävningen på delområde 15:2 gjordes under en period med mycket regn, vilket medförde att den traktorgrävare som användes hade uppenbara svå- righeter att förflytta sig och lätt körde fast. På grund härav grävdes inga schakt på ytan mellan delområde 15:1 och 15:2. Det kan således inte säkert avgöras om anläggningarna inom de två delområdena ut- gör spåren efter en och samma boplats, eller om det rör sig om två separata enheter. År 1997 grävdes emellertid ett ca 290 meter långt schakt i riktning NNV–SSO inom detta mellanliggande område. Här noterades då endast fyra anläggningar (ett stolphål, två gropar och ett stenflak), vilket skulle kunna tala för att område 15:1 och 15:2 utgör två separata boplatsområden. Vid detta tillfälle påträffades flera rab- biga keramikskärvor som daterades till yngre bronsålder (Söderberg 1997).

Delområde 15:1 (fig. 33) Inom delområdet grävdes åtta schakt med en sammanlagd längd av ca 440 meter. I schakten påträffades tjugofem anläggningar bestående av fyra stolphål, sex härdar och femton gropar. Anläggningstätheten föreföll öka i riktning mot den ca 60 meter längre västerut belägna utplöjda gravhögen. Alven utgjordes av siltig lera, och matjordens tjocklek varierade mellan 0,3 och 0,4 meter. Ytligt i ett av stolphålen påträffades små keramikskärvor av förhistorisk typ.

Åtgärdsförslag: Förundersökning.

Delområde 15:2 (fig. 33) Öster om vägen grävdes fem schakt med en sammanlagd längd av ca 180 meter. De fem schakten grävdes över den flacka höjdryggen närmast den befintliga bebyggelsen i öster. Här påträffades tretton anläggningar. Dessa utgjordes av sju stolphål, en härd och fem gropar. Anläggningarna tecknade sig tydligt mot alven, och flera av stolphå- len var kraftiga och stenskodda. Två flintavslag påträffades i härden. I ett av schakten påträffades en keramikskärva som dock inte kunde knytas till någon speciell anläggning. Alven utgjordes av siltig lera. Matjordens tjocklek varierade mel- lan 0,3 och 0,9 meter, där de tjocka lagren uppträdde på den västra slänten av höjdryggen.

Åtgärdsförslag: Förundersökning

48 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Fig. 33. Grävda schakt med anläggningar inom delområdena 15:1 och 15:2. Förslag till förundersökningsyta markerat.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 49 Utvärdering Inom de tretton områden som blev föremål för utredning steg 2 gräv- des totalt 145 schakt med en sammanlagd längd av drygt 7 700 meter. Spår efter mänsklig verksamhet påträffades inom tio av dessa områden, medan tre områden helt saknade sådana spår (se tabell). Storleken på utredningsområdena varierade kraftigt, allt ifrån en liten punktinsats (Omr. 14) till stora sammanhängande ytor för trafikplatser och terräng- modelleringar (t.ex. Omr. 4, 6, 13 och 15). Inom de ytmässigt stora ut- redningsområdena kunde flera från varandra oberoende fornlämnings- områden (delområden) urskiljas. Detta har medfört att det inom de tio områden som uppvisade lämningar fanns sammanlagt nitton olika platser (områden/delområden) med spår efter verksamheter Följande fornlämningskategorier berörs av vägbygget: Boplatser, stenkammargrav, bytomt och områden med diken och gränser.

Boplatser

Längs hela den berörda delen av väg E6, och i dess närområde, finns en stor mängd fornlämningar registrerade, främst stenåldersboplatser, men även stenkammargravar. Genom åren har också en stor mängd flintartefakter från stenåldern tagits tillvara vid jordbruksarbete, med- an lämningar efter bronsålder och järnålder är betydlig blygsammare. Bygden har således främst betraktats som en ”stenåldersbygd”. Inom tretton områden/delområden förekommer lämningar som bedömts vara spår efter förhistoriska boplatser (tabell 1). På vissa av boplatserna finns såväl härdar som stolphål och gropar, medan andra endast uppvisar en eller två av dessa anläggningstyper. En del av platserna med ett fåtal stolphål och gropar kan utgöra förhisto- riska rastplatser eller perifera delar av en närliggande boplats (t.ex. delområde 9:1 och 9:3), medan andra platser, med en större anlägg- ningsfrekvens, sannolikt berör mer centrala delar av boplatser (t.ex. Omr. 5 och delomr. 6:1). Trots att samtliga utredningsområden ligger i fullåkersbygd, tycks anläggningarna med få undantag vara tämligen välbevarade och teck- nar sig tydligt mot den omgivande alven. Som undantag kan nämnas område 10 som verkar hårt plöjd med dåligt bevarade anläggningar, och delområde 6:2 där de diffusa och otydliga anläggningarna dock kan vara resultatet av en kraftig urlakning och hög ålder. Några anläggningar undersöktes inte vid utredningsschaktningar- na. Det ringa fyndmaterial som trots detta kunde tillvaratagas påträf- fades ytligt i anläggningarna och består främst av keramikskärvor, flinta och djurben. Materialet tyder på att flera förhistoriska perioder finns representerade. Inom delområde 4:4 och inom det anläggnings- täta område 5 och delområde 6:1, påträffades keramik av järnålder- skaraktär. Inom delområdena 4:3, 4:4 och 6:1 förekom också större grophusliknande nedgrävningar vilket också det kan tyda på en da- tering till järnålder. Stenåldern gör sig tydligt påmind genom förekomsten av de ovan omnämnda lösfyndssamlingarna. De fysiska spåren efter boplatser från denna tid förefaller emellertid svårare att fånga. De diffusa an- läggningarna inom delområde 6:2 kan dock, även om fynd inte på-

50 Väg E6 Trelleborg–Vellinge träffades, hypotetiskt tänkas vara från stenålder, och således ha kopp- ling till den intilliggande Skegriedösen (RAÄ 2 i Skegrie socken). I den norra delen av vägbyggnadsområdet kan även bronsåldern anas. Inom delområdena 15:1 och 15:2 påträffades små keramikskär- vor av förhistorisk karaktär. Vid tidigare undersökningar i direkt anslut- ning till de schaktningar som nu gjordes inom område 15 har bronsål- derskeramik tillvaratagits, vilket kan antyda en liknande datering av de skärvor som nu påträffades inom område 15 (Söderberg 1997). Inom de övriga områden/delområden som betecknas som boplat- ser påträffades inga fynd vid utredningen. Boplatslämningar förekommer inom tretton områden/delområden. Då lämningarna inom en del av dessa boplatser endast förekommer i begränsad omfattning eller är dåligt bevarade, och därför inte be- dömts kunna bidra med någon ny väsentlig kunskap, har endast nio av dessa föreslagits för arkeologisk förundersökning (tabell ).

Stenkammargrav (”Döserygg”)

Utifrån den kända fornlämningsbilden, framtonar exploateringsom- rådet redan under den yngre stenåldern som ett av de viktigare cen- tralområdena i sydvästra Skåne. De många stenkammargravar som förekommer i bygden avspeglar en omfattande bosättning, vilket även framgår av den stora mängd flintföremål som påträffats i samband med jordbruksarbeten. Åtminstone en, numera försvunnen megalitgrav, berörs med största sannolikhet direkt av den planerade vägutbyggnaden. På storskiftes- kartan från 1770 finns det, strax söder om Södra Håslövs by, en åker som benämns ”Döserygg”. På kartan finns en oval markering som visar platsen där dösen legat. I dag syns inga spår ovan mark efter dösen, men enligt kartmarkeringen har den legat inom utredningsom- råde 11 utmed väg E6. (fig. 27 och 28; jfr. även Sandén 1995, s. 39). Topografin på platsen är svagt kuperad med en högsta punkt mitt i området och flacka sluttningar åt norr, söder och väster. Inom området grävdes elva schakt med en sammanlagd längd av ca 390 meter. Stolphål, gropar, enstaka härdar och fyndförande lager fanns utmed en ca 180 meter lång sträcka. På sluttningen åt väster grävdes två mindre schakt, vinkelrät mot varandra. Här påträffades den troliga platsen för dösen. Spåren efter dösen visade sig i form av mörkfärgningar i alven, vilka tolkades som stenlyft, dels från själva gravkammaren och dels från en omgivande kantkedja. De fynd som påträffades stämmer väl överens med den typ av ma- terial som vanligen hittas runt megalitgravar. Fragment av brända flintyxor, andra flintartefakter och keramikskärvor är typiska fynd och tyder på att offer och ritualer av olika slag förekommit i dösens närhet (Jacobsson 1986; Larsson 1994; Andersson 2004). Det kan i nuläget inte avgöras om de stolphål, gropar, härdar och lager som finns i anslutning till dösen, i sin helhet är resultatet av ceremonier och ritualer med anknytning till dösen, eller om delar av dessa tillhör en anslutande boplats. En arkeologisk undersökning av platsen kan således inte bara ge viktig kunskap om själva graven utan även belysa frågor som berör de verksamheter som förekommit i anslutning till denna.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 51 Bytomter

Vägbygget kommer att direkt beröra, eller stryka tätt intill fyra byar. Dessa är Maglarp (RAÄ 14), Skegrie (RAÄ 31), Södra Håslöv (RAÄ 11) och Norra Håslöv (RAÄ 12). I ett mer perifert läge ligger Her- manstorps by (RAÄ 13 i Håslövs socken). I det historiska källmate- rialet framträder Maglarp och Skegrie som några av Skånes största byar (Dahl 1940; Skansjö 1983). I Maglarp och Skegrie berörs såväl bytomterna med den bebyggelse från historisk tid som kan finnas inom dessa som järnåldersbebyggelse inom eller i anslutande toft- mark. Möjligen gäller det senare även Södra Håslöv. Bebyggelse inom tofterna har i flera undersökta byar visat sig motsvara etableringsske- det för den historiska byns bebyggelse. De historiska bytomterna utgör idag fornlämningar. Ett fåtal ar- keologiska undersökningar har gjorts inom och i anslutning till de berörda bytomterna. I ett forskningshistoriskt perspektiv bör Holger Arbmans undersökningar i Maglarp framhållas (Arbman 1939). De berörda byarna länkades samman av en landsväg mellan Malmö och Trelleborg, som i sin sträckning till stor del sammanfaller med och utgör föregångare till dagens väg E6. Väg E6 skär över den sydvästra delen av Maglarps bytomt (delom- råde 4:1). I de sökschakt som grävdes här förekom enstaka spridda stolphål och gropar, samt flera parallella diken, de senare med trolig koppling till successiva förändringar av bytomtens avgränsning. Någ- ra lämningar som direkt kunde knytas till bybebyggelsen förekom inte. Här kan dock nämnas att den grophus-/källarliknade nedgräv- ning som påträffades inom delområde 4:3 kan härröra från bebyg- gelse från bygatan. Möjligen kan den ha ett samband med en gathus- bebyggelse som funnits inom bytomten. Maglarp skulle med sitt torp-namn kunna betraktas som en relativt ung by. Genom Holger Arbmans undersökningar i byns östra delar kan dock bebyggelsen följas tillbaka till slutet av yngre järnålder. San- nolikt pekar utredningsresultaten inom byns västra tofter (delområde 4:4) i liknande riktning. Möjligen har byn växt i storlek genom att nedlagd torpbebyggelse i närområdet flyttats in till Maglarps bytomt redan under medeltid. Förundersökningar inom område 4 bör inriktas mot ett forsknings- perspektiv på Maglarps historiska bytomt. Maglarp är, trots torp- namnet en av Skånes största byar och har en av landskapets tidigaste tegelkyrkor. Holger Arbmans undersökningar visat att byn har en be- byggelsehistoria som kan föras tillbaka till 1000-talet genom bebyg- gelse i tofterna i byns östra del. Försvunna torpbebyggelser i närom- rådet kan innebära att den stora byn Maglarp har sin bakgrund i att nedlagd torpbebyggelse flyttats till platsen för Maglarp och därmed inneburit att byn ökat i storlek. Maglarp framträder i det historiska kartmaterialet som tydligt integrerat i ett fägatesystem som länkat samman byarna på Söderslätt. Resultaten från utredningsschakten visar på bebyggelselämningar inom tofterna i byns västra del, på sannolika förändringar av bytom- tens utbredning och på möjlig medeltida bebyggelse på den allmänna bygatan. I utredningsskedet prioriterades undersökningar utanför den som fornlämning registrerade bytomten (RAÄ 14). En förunder- sökning bör inriktas på att fördjupa iakttagelserna från utrednings- schakten och knyta samman dessa med situationen inom RAÄ 14.

52 Väg E6 Trelleborg–Vellinge För det senare bör särskilt möjligheten att dokumentera etableringen av möllan och Möllestycket på den allmänna bygatan prioriteras. Inom vägområdet finns även dokumenterad gatehusbebyggelse som sannolikt tillkommit sent i byns historiska utveckling. I den norra delen av Skegrie bytomt (område 8), förekom läm- ningar som direkt kan knytas till denna byns bebyggelse. Område 8 utgörs av en anslutningsväg från öster till den trafikplats som planeras väster om Skegrie (fig. 11 och 16). Anslutningsvägen skär dels över toftmark hörande till byn och dels över den norra delen av bytomten. Enlig en historisk karta från 1700-talet berörs platsen för gård nr 12 i byn (fig. 17). Området utgörs idag av odlad mark. I det sökschakt som grävdes på platsen för gård nr 12 påträffades ett lergolv strax under ploggången. Några fynd som direkt kunde da- tera lergolvet hittades inte, men det förefaller rimligt att tolka golvet som lämningar efter den gård som finns markerad på 1700-talskar- tan. Öster om golvet fanns kraftigt jordblandade raseringslager samt stolphål och gropar. Väster om golvet fanns också stolphål samt äldre lagerbildningar som stack in under lergolvet. I detta lager hittades en skärva av ”Östersjökeramik” med datering till 1000–1100-tal. I rase- ringslagret påträffades en skärva av yngre svartgods, en godstyp som var vanligt förekommande under 1200-talet. Öster om gård nr 12 har det enligt äldre kartmaterial även funnits en gatehusbebyggelse. Denna berördes dock inte av utredningsschakt eftersom vägdragningen här var överklagad. Vid tiden omkring år 1000 infaller stora förändringar av det eta- blerade bebyggelsemönstret. Förändringarna består bl.a. i att många vikingatida bebyggelser, vilka kännetecknades av periodvisa förflytt- ningar (”den vandrande byn”) upphör, för att i ställe samlas i det som utvecklades till den tidiga medeltidens stationära byar. Genom namnskicket framstår Skegrie som en by som kan antas ha en hög ålder, med rötter i den yngre järnålderns bebyggelse. Keramik- fynden (om än så få) inom platsen för gård nr 12 i Skegrie kan alltså tyda på en lång bebyggelsekontinuitet inom gårdsplatsen. Att äldre kulturlager förefaller finnas under det påträffade lergolvet styrker ett sådant antagande. Här bör således finnas goda möjligheter att klargöra bebyggelseutvecklingen allt ifrån den yngre järnåldern till 1700-talet.

Diken och gränser

Inom ett flertal delområden har diken och rännor som kan hänföras till bygränser, vångagränser, fägator och vägar framkommit. I några fall antyder förekomsten av flera parallella gränsmarkeringar succes- siva förskjutningar av gränser innan den bild som 1700-talskartorna redovisar lagts fast. I några fall uppträder också lämningar som hypo- tetiskt kan tolkas som spår efter ett äldre fägatesystem som vid tiden för de historiska kartorna endast var fragmentariskt bevarat.

Slutord

Utredningen bekräftar att väg E6 mellan Trelleborg och Vellinge lö- per genom en synnerligen fornlämningsrik trakt. Totalt lokaliserades nitton olika platser fördelade inom tio av de tretton områden som utredningsgrävdes. Av dessa nitton platser har tretton föreslagits för

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 53 fortsatta undersökningar. De påträffade lämningarna uppvisar en stor kronologisk spännvid. Här förekommer förhistoriska boplats- lämningar som, med ledning av ett sparsamt fyndmaterial, tycks om- fatta både stenålder, bronsålder och järnålder. Platsen för en bortta- gen stenkammargrav har med största sannolikhet också lokaliserats. Vid sidan av de förhistoriska lämningarna berörs även ett gårdsläge i Skegrie, med en trolig etablering redan under yngre järnålder, samt diken, fägator och gränsmarkeringar från historisk tid. Denna del av Söderslätt betraktas som ett av den yngre stenålderns viktigare centralområde i sydvästra Skåne, vilket inte minst visar sig genom innehållsrika gårdssamlingar och förekomsten av ett stort antal megalitgravar. Tidigare forskning har även betonat områdets centrala betydelse under yngre järnålder. Från denna tid finns flera stora kustnära bosättning samt ett flertal silverskatter som påträffats norr om Trelleborg. Då etableras även ett myntverk och ett kungalev i Gylle, också det norr om Trelleborg. Lämningar från bronsålder gör sig däremot inte lika tydligt påmin- da, vilket kanske bero på att boplatserna från denna tid framförallt är att söka något längre in från kusten. Fortsatta undersökningar vid utbyggnaden av väg E6 mellan Trel- leborg och Vellinge har således goda möjligheter att fördjupa vår kun- skap om denna del av Söderslätt.

54 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Referenser Andersson, M. 2004. Making Place in the Landscape. Early and Middle Neolitic societies on two Weat Scanian valleys. Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Arbman, H. 1939. En medeltida by vid Albäcksborg i Maglarps socken. Skånes hembygdsförbunds årsbok.

Bruzelius, N. G. 1853. Svenska Fornlemningar, aftecknade och be- skrifna. Lund.

Dahl, S. 1940. En översiktskarta över Skånes byar vid mitten av 1600-talet. Svensk Geografisk Årsbok 16.

Ersgård, L. 1988. ”Vår marknad i Skanör”. Bebyggelse, handel och urbanisering i Skanör och Falsterbo under medeltiden. Lund Stu- dies in Medieval Archaeology 4. Lund.

Hansen, F. 1936. Hammarsnäs Halör. Lund.

Hårdh, B. 1984. Inventering av järnåldersmaterial i Skytts och Oxie härader. Pugna Forensis - ? Arkeologiska undersökningar kring Foteviken, Skåne 1981-1983. Lund.

Jacobsson, B. 1984. Albäcksbacken i Maglarp. Gravar från stenål- der, bronsålder och järnålder. Fornlämning 7 och 13, Maglarp 23:1, Maglarp socken, Skåne. Arkeologisk undersökning 1976 och 1977. Riksantikvarieämbetet UV, rapport 1984:32.

Jacobsson, B. 1986. The Skogsdala Dolmen. A Long Dolmen be- neath a Bronze Age Burial Mound at Skogsdala, South Scania, Sweden. Meddelanden från Lunds universitets historiska museum 1985–1986. Lund.

Jacobsson, B & Arén, E & Arén. E & Blom, K. A. 1995. Trellebor- gen – en av kung Harald Blåtands danska ringborgar. Lund.

Jacobsson, B. 1999. Trelleborgen i Trelleborg. Förhistoriska boplats- lämningar och gravar, vikingatida ringborg och medeltida be- byggelselämningar. Skåne, kv. Göningen, kv. Kråkvinkeln, Bryg- garegatan och Svenstorpsgatan. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1999:93. Lund.

Jacobsson, B. 2002. Ståstorp – En gård från sen vendeltid och vi- kingatid. I: Mogren, M. (red.), Märkvärt, Medeltida. Arkeologi ur en lång skånsk historia. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar. Skrifter nr 43, 2002. Malmö.

Jacobsson, B. 2003. Trelleborg and the Southern Plain during the Iron Age. A Study of a Coastal Area in South-West Scania, Swe- den. I: Larsson, L & Hårdh, B. (red.), Centrality – Regionality. The Social Structure of Sweden during the Iron Age. Uppåkrastu- dier 7. Acta Archaeology Lundensia. Series in 8°, No. 40. Lund.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 55 Jacobsson, B. 2005. En boplats från yngre järnålder vid Maglarp i södra Skåne. Skåne, Maglarp socken, Maglarp 28:20. Arkeolo- gisk förundersökning 2005. Riksantikvarieämbetet UV Syd, Rap- port 2005:17.

Jacobsson, B. & Riddersporre, M. 2006. Väg E6 Trelleborg–Vel- linge. Skåne, Trelleborgs och Vellinge kommuner, Maglarp, Ske- grie, Håslöv och Vellinge socknar. Arkeologisk utredning steg 1. Riksantikvarieämbetet UV Syd, Rapport 2006:15.

Jeppsson, A. 1995. Arkeologisk förundersökning. Skåne. Lilla Isie och ÖstraTorp socknar. VA-ledning Smygehamn – Simmermar- ken. RAÄ 21 Lilla Isie socken, RAÄ 24 och RAÄ 26, Östra Torp socken. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1995:22.

Knarrström, A. & Olsson, M. 2000. Fyra boplatser på Söderslätt. Baltic Cable sträckan Maglarp–Hermanstorp, Skåne. Riksantik- varieämbetet UV Syd, Rapport 2000:21.

Larsson, L. 1994. Jättegraven. Sveriges äldsta monumentala gravan- läggning? ALE 1994:3.

Olsson, M. 1992. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2. Skåne, Ma- glarp, Skegrie och Håslövs socknar. Baltic Cable, elkabel sträckan Maglarp–Hermanstorp. Riksantikvarieämbetet UV Syd. ATA. Rapport dnr 3799/92 och 5003/92.

Olsson, M. 2000. Gas på tvären – fragment av fornlämningar. Ar- keologisk förundersökning. Skåne, Räng m.fl. socknar. Riksantik- varieämbetet UV Syd, Rapport 2000:104.

Riddersporre, M. 1979. Rekonstruktion av en betesallmänning på Söderslätt – med utgångspunkt från de äldsta lantmäteriakterna. Svensk Geografisk Årsbok 55.

Riddersporre, M. 1995. Bymarker i backspegel. Odlingslandskapet före kartornas tid. Meddelanden från Lunds Universitets geogra- fiska institutioner. Avhandlingar 124.

Riddersporre, M. 2003. Large farms and ordinary villages. Perspec- tive on Uppåkra. I: Larsson, L. & Hårdh, B. (eds.), Centrality – Regionality. The Social Structure of Southern Sweden during the Iron Age. Uppåkrastudier 7. Acta Archaeologica Lundensia, series in 8° 40. Stockholm.

Sandén, U. 1995. Bevare oss väl. En studie av megalitgravarnas bevaringsgrad på Söderslätt. Uppsats ARK 023, Vt -95. Arkeolo- giska institutionen. Lunds universitet.

Sköld, P. E. 1968. Söderslätts förhistoria. Lund.

Skansjö, S. 1983. Söderslätt genom 600 år. Bebyggelse och odling under äldre historisk tid. Skånsk senmedeltid och renässans 11. Skriftserie utgiven av Vetenskapssocieteten i Lund.

56 Väg E6 Trelleborg–Vellinge Strömberg, M. 1961. Untersuchungen zur jüngeren Eisenzeit in Schonen I & II. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 4° 4. Lund.

Söderberg, B. 1997. Arkeologisk förundersökning. Skåne, Vellinge, Hås- löv, Räng och Stora Hammars socknar, Vattenledning Vellinge–Höllvi- ken 1997. Riksantikvarieämbetet UV Syd, Rapport 1997:68.

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 421-1745-2006. Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 431-17677-06, 2006-08-29. Projektnummer: 1410376. Undersökningstid: 12 september–28 november 2006 Projektgrupp: Projektledare: Bengt Jacobsson. Arkeologer: Magnus Andersson, Nathalie Becker och Sven Hellerström Underkonsulter: Mats Riddersporre från Malmö Kulturmiljö. Mats Riddersporre har bidragit med text som berör kulturgeografiska iakttagelser. Denna text är ”inbakad” i övrig text. Exploateringsyta: Ca 13 kilometer väg. Undersökt yta: ca 7 800 löpmeter schakt. Läge: Ekonomiska kartan, blad 1C 8f Maglarp, 1C pf Bodarp, 1C 9e Räng och 2C 0e Vellinge. Koordinatsystem: Rikets. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6141,59 y 1328,3. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: Digitalt underlagsmaterial förvaras på UV Syd i Lund. Fyra profilritningar i skala 1:20. Digitala foton Fynd: Fnr 1–35 förvaras tillsvidare på UV Syd i Lund. LUHM nr: 31594.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 57 Bilaga Tabell: Förteckning över utredningsgrävda områden/delområden

OMR. DELOMR. TYP AV FORNL. DATERING ÅTGÄRDSFÖRSLAG

2 Ingen Ingen FU 3 Ingen Ingen FU 4 4:1 Diken/gropar (RAÄ 14) Historisk tid FU 4:2 Diken/gropar/stolphål Historisk tid FU 4:3 Boplats (Grophus/källare?) Järnålder/medeltid ? FU 4:4 Boplats Järnålder ? FU 4:5 Dike Historisk tid Ingen FU 5 Boplats Järnålder ? FU 6 6:1 Boplats och diken Järnålder ?/historisk tid FU 6:2 Boplats och dike Stenålder ?/historisk.tid FU 7 Ingen Ingen FU 8 Bytomt (Skegrie) Järnålder/historisk tid FU 9 9:1 Boplats Förhistorisk tid Ingen FU 9:2 Boplats Förhistorisk tid FU 9:3 Boplats/dike Förhistorisk tid/historisk Ingen FU tid 9:4 Boplats/dike Förhistorisk tid/historisk FU tid 10 Boplats (RAÄ 31) /diken Stenålder/historisk tid. Ingen FU 11 Grav (dös) Stenålder FU 13 Boplats ? ? Ingen FU 14 Gropar Historisk tid Ingen FU 15 15:1 Boplats Bronsålder ? FU 15:2 Boplats Bronsålder ? FU

Inom de 13 områden som utredningsgrävdes har insatser gjorts på 22 olika platser Inom 3 områden förekom inga fornlämningar. Inom 19 områden/delområden förekom förhistoriska och/eller historiska lämningar Inom 13 av dessa områden/delområden har arkeologiska förundersökningar föreslagits.

58 Väg E6 Trelleborg–Vellinge UV Syds rapportserie 2007

1. Huseby. Skatelövs sn. Småland FU Bengt Söderberg Skate 001

2. Utredning i Örja kyrkby. FU Katalin Schmidt Sabo Orja 001 3. Vägdragning i Södra Vallåkra. Kvistofta sn. FU Katalin Schmidt Sabo Kvist 003 4. Asmundtorp 29:3. FU Tyra Ericson Asmun 001 5. Oxie 54:6. FU Thomas Andersson Oxie 001 6. Saxtorp 6:51 och 6:53. AU Sven Hellerström Saxto006 7. Utbyggnadsområde 125, Linero III. St. Råby sn. FU Tyra Ericson Strab002 8. Boplatslämningar och gravar i Gröstorp. Järrestads sn. FU Nathalie Becker Jarre002

9. Väg E6 Trelleborg–Vellinge. Ett motorvägsbygge. FU Bengt Jacobsson