UV SYD RAPPORT 2006:15

MALMÖ KULTURMILJÖ, ENHETEN FÖR ARKEOLOGI, RAPPORT 2006:6

ARKEOLOGISK UTREDNING STEG 1

Väg E6 -Vellinge

Skåne, Trelleborgs och Vellinge kommuner, Maglarp, Skegrie, Håslöv och Vellinge socknar. Dnr 421-18921-05 Bengt Jacobsson och Mats Riddersporre

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 1 Riksantikvarieämbetet Malmö Kulturmiljö Avdelningen för arkeologiska undersökningar Box 406 UV Syd 201 24 Malmö Odlarevägen 5, Tel. 040-34 44 75 226 60 Fax 040-34 42 45 Tel. 046-32 95 00 www.malmo.se Fax 046-32 95 39 www.raa.se/uv

© 2006 Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2006:15 Malmö Kulturmiljö, Enheten för arkeologi, rapport 2006:6 ISSN 1104-7526 ISSN 1653-4948

Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Henrik Pihl Utskrift UV Syd Lund, 2006 Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L 1999/3 Innehåll

Sammanfattning 5 Inledning 5 Det förhistoriska landskapet 7 Det historiska landskapet 9 Utredningen 10 Arbetets upplägg 10 Resultat 12 Utvalda områden 13 Utvärdering och förslag till åtgärd 28 Bilagor 29 Referenser 30 Administrativa uppgifter 31 Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med vägsträckningen markerad. Skala 1:250 000.

4 UV Syd Rapport 2006:15 Väg E6 Trelleborg – Vellinge

Bengt Jacobsson och Mats Riddersporre

Sammanfattning Vägverket planerar att bygga om väg E6, delen Trelleborg – Vellinge, till motorvägsstandard. Sträckan är ca 13 kilometer lång. Som ett led i att klargöra fornlämningssituationen utmed vägsträckan har Riks- antikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd, på uppdrag av länsstyrelsen i Skåne län, och i samarbete med Malmö Kulturmiljö, utfört en arkeologisk utredning steg 1. Syftet med steg 1–utredningen har varit att välja ut de områden längs vägen där under mark dolda fornlämningar kan förväntas, och således bör utredningsgrävas. Vägen passerar genom flera synnerligen fornlämningstäta socknar. Närområden till fyra medeltida byar berörs av vägbygget, liksom flera möjliga förhistoriska boplatsområden samt en trolig bortodlad sten- kammargrav. Slagen flinta förekommer utmed nästan hela den plane- rade vägsträckan. Sammanlagt har 15 områden rekommenderats för arkeologisk utredning steg 2 (utredningsgrävning), medan 1 område föreslås bli föremål för arkeologisk förundersökning. Dessa områden omfattar totalt ca 7 kilometer.

Inledning Med anledning av Vägverkets planer på utbyggnad av väg E6, delen Trelleborg – Vellinge, till motorvägsstandard, har Riksantikvarieäm- betet, avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd, i samar- bete med Malmö Kulturmiljö utfört en arkeologisk utredning steg 1 av den aktuella vägsträckan (fig. 1 och 2). Utredningen omfattar en byråinventering och en besiktning i fält, och syftar till att välja ut de områden som kräver utredningsgrävning, d.v.s. arkeologisk utredning steg 2. Väg E6 förbinder södra Sverige med Göteborgs- och Osloregionen. Vägen är livligt trafikerad av såväl gods- som persontrafik. Sträckan från Vellinge söder om Malmö, till Göteborg har motorvägsstandard,

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 5 Fig. 2. Utsnitt ur Fastighetskartan, blad 1C, med vägsträckningen markerad. Skala 1:50 000.

6 UV Syd Rapport 2006:15 medan den resterande delen söderut till Trelleborg inte är motorväg. Denna del är kraftigt olycksbelastad, och röster har sedan länge höjts för att även denna del skall byggas om till motorväg. Delen Trelleborg – Vellinge av väg E6 är ca 13 kilometer lång och har idag en bredd av 12 meter. Vägen är tänkt att byggas om till fyr- filig motorväg med en bredd av 18,5 meter. Utbyggnaden kommer i huvudsak att bestå av en breddning av befintlig väg, men utmed en sträcka av ca 4 kilometer kommer vägen att få en ny, mer västlig sträckning. Förutom utbyggnaden av vägen planeras också fyra nya trafikplatser med anslutande tillfartsvägar (Vellinge, Södra Håslöv, Skegrie och Maglarp). Trafikplatsen vid Maglarp kan eventuellt få en alternativ placering. I denna rapport behandlas dock endast den placering som presenterats på Vägverkets kartmaterial. Vägområdet kommer utmed större delen av sträckan att vara 30- 35 meter brett. Vid djupare skärningar och vid trafikplatserna kom- mer avsevärt större ytor att tas i anspråk. Ytor kommer också att tas i anspråk för bullervallar, fördröjningsmagasin, cykelbanor och lokalvägar. Inför utredningsarbetet utförde Malmö Kulturmiljö en analys av det historiska kartmaterialet, medan UV Syd bearbetade övrigt rele- vant kartmaterial. Besiktningar i fält, liksom arbetet med rapporten har utförts av UV Syd och Malmö Kulturmiljö gemensamt. Utredningsarbetet (steg 1) resulterade i att 15 områden föreslogs för utredningsgrävning (steg 2), medan 1 område föreslogs för förun- dersökning. Dessa områden omfattar ca 7 kilometer av de totalt ca 10 kilometer av vägen som inventerades (fig. 3).

Det förhistoriska landskapet Det planerade vägbygget ligger inom Söderslätt, ett öppet slättområde i huvudsak beläget söder och väster om den gamla landsvägen mellan Malmö och . Söderslätt är en fullåkersbygd och utgörs före- trädesvis av ett moränområde med jämna ytformer och begränsade nivåskillnader. Längs kusten förekommer omfattande svallsediment där sand, grus och grovmo är vanliga jordarter. Från Maglarp sträcker sig detta sand- och grusstråk i nordnordvästlig riktning upp mot Skegrie och Håslöv. Väg E6 löper huvudsakligen i den västra delen av detta sand- och grusstråk, medan de mer centrala och lägre liggande delarna av området avvattnas av ett vattendrag som i söder rinner ut i havet vid Maglarp och benämnes Albäcken. Inom detta sand- och grusstråk förekommer en påtaglig koncentration av megalitgravar, vilket vittnar om en intensiv bosättning under yngre stenålder. Enligt Per Edvin Skölds redovisning av stenåldersmaterialet från Söderslätt härrör ca 17 av Skånes ca 40 kända dösar från sydvästra delen av Söderslätt, med ett kärnområde i Skegrie, Bodarps och Hammarlövs socknar (Sköld 1968, s. 33 ff). En fördjupad studie av megalitgravarnas bevaringsgrad på Söderslätt visar, bl.a. genom analys av äldre marknamn, att närmare hundrata- let megalitgravar kan ha funnits inom Oxie, Skytts och Vemmenhögs härader (Sandén 1995). Att det rör sig om omfattande bosättning- ar framgår även av den stora mängd flintföremål som påträffats i samband med jordbruksarbeten, och som resulterat i innehållsrika

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 7 Fig. 3. Utsnitt ur fastighetskartan med den nya sträckningen av väg E6 samt föreslagna utredningsområden markerade. Skala 1:50 000.

8 UV Syd Rapport 2006:15 gårdssamlingar. Som exempel kan nämnas att det på gården Albäcks- borg i Maglarps socken tillvaratagits över 1000 föremål, vilka nu ingår i den lösfyndssamling (fornlämning nr 34) som förvaras på går- den. Merparten av dessa föremål är från stenåldern. Bronsålderns gravhögar förekommer dels glest i ett utpräglat kustnära sammanhang, men framförallt i större eller mindre grup- per något längre in från kusten. Här kan nämnas Steglarp i Fuglie socken öster om Vellinge, med Skånes största grupp av gravhögar från denna tid. Utbredningen av gravhögarna tyder på att bosättningarna från denna tid också framförallt bör återfinnas i ett från kusten mer indraget läge. Inom undersökningsområdet finns järnåldern tydligast represente- rad i fornlämning nr 5 i Maglarps socken. Fornlämning nr 5 utgörs av ett för Skånes del ovanligt välbevarat höggravfält från yngre järn- ålder. Gravfältet består av ett 80-tal låga gravhögar som i öst-västlig riktning breder ut sig på Litorinavallen strax söder om väg E6. Grav- fältet har ursprungligen varit betydligt större. Intill fornlämning nr 5 ligger ett annat gravfält, fornlämning nr 13 (Albäcksbacken), i vilket flera välbevarade skelettgravar från romersk järnålder undersökts. Väg E6 skär tvärs igenom Albäcksbacken, och gravar har tidigare undersökts i samband med vägombyggnad (Ja- cobsson 1984, s. 5 ff). Enstaka gravar och mindre gravgrupper, fram- förallt från äldre järnålder, har också påträffats inom de socknar som berörs av vägbygget, eller i angränsande socknar. Under senare år har bosättningar, framförallt från yngre järnålder påträffats kring Trelleborg. En kustbunden boplats från vendeltid- vikingatid har undersökts inom gränserna för Trelleborgs medeltida stadsområde, och här har också en vikingatida ringborg upptäckts och delvis undersökts (Jacobsson m.fl. 1995). Rester efter såväl större bosättningar som mindre ensamliggande gårdar från yngre järnålder har också undersökts norr och väster om Trelleborg (Jacobsson 2002, s. 99 ff).

Det historiska landskapet Under medeltiden och fram till det tidiga artonhundratalets enskiftes- reform karaktäriserades Söderslätt av bylandskapets bebyggelse- och odlingsformer. Bymarkerna var indelade i åker- och ängsvångar enligt tresädets principer. Byns vångar var sinsemellan åtskilda genom häg- nader i form av jordvallar, och mellan bykärnor och betesmarker ledde fägator. Byar som berörs av den planerade vägombyggnaden är Vel- linge, Norra Håslöv, Södra Håslöv, Hermanstorp, Skegrie och Mag- larp. Vellinge, Skegrie och Maglarp framträder i de historiska källorna som några av Skånes största byar (Dahl 1940, Skansjö 1983). Bebyggelsen och odlingslandskapet på Söderslätt förändrades påtag- ligt genom enskiftets utflyttning, vilken gav upphov till dagens spridda gårdsbebyggelse. De tidigare tätt bebyggda byplatserna kom dock i stor utsträckning att även fortsättningsvis behålla något av sin karak- tär av bebyggelsekärnor med lång historisk kontinuitet, i synnerhet kyrkbyarna. I Maglarp och Skegrie finns ännu de medeltida kyrko- byggnaderna kvar, medan kyrkan i Södra Håslöv ersattes med en ny omkring tiden för det förra sekelskiftet.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 9 Genom namnskicket framstår Vellinge, Norra Håslöv, Södra Håslöv och Skegrie som byar som kan antas ha en hög ålder, med rötter i den yngre järnålderns bebyggelse. Hermanstorp och Maglarp, som båda har ordet torp som efterled, betraktas traditionellt som något yngre och representerar en expansionsfas under sen vikingatid och tidig medeltid då nya bebyggelseenheter etablerades. Inom flera av de berörda byarnas marker har en rad marknamn som innehåller or- det torp dokumenterats, vilket indikerar att en det funnits ytterligare torpbebyggelser som ödelagts under medeltid eller senare (Ridder- sporre 1979, Skansjö 1983). De historiska bytomterna utgör idag fornlämningar. Ett fåtal ar- keologiska undersökningar har gjorts inom och i anslutning till de berörda bytomterna. I ett forskningshistoriskt perspektiv bör Holger Arbmans undersökningar i Maglarp framhållas (Arbman 1939). Det finns däremot inga undersökningar som ger kunskap om de förmodat nedlagda torpbebyggelser som uppträder i kartor och skriftligt käll- material eller om sambandet mellan bebyggelseförändringar, gräns- läggningar och fägatesystemet. Ur kommunikationssynpunkt länkades de berörda byarna samman av en landsväg mellan Malmö och Trelleborg, som i sin sträckning till stor del sammanfaller med och utgör föregångare till dagens väg E6.

Utredningen För att klargöra fornlämningssituationen och behovet av eventuella arkeologiska insatser längs den nya vägsträckningen, beslutades att utredningen skulle göras i två steg. Steg 1, vars resultat redovisas i denna rapport, har omfattat arkiv- och kartstudier samt fältrekog- noseringar. Dessa har syftat till att välja ut de områden som bör bli aktuella för arkeologiska utredningsgrävningar, d.v.s. Steg 2.

Arbetets upplägg Arbetet omfattar den ca 10 kilometer långa sträckan mellan Albäcken i Maglarps socken i söder och anslutningen till befintlig motorväg vid Vellinge i norr. Arkiv och kartstudierna utfördes huvudsakligen under den första hälften av oktober månad. Genomgången av den kända fornlämningsbilden har varit en viktig del av arbetet. Här har fornminnesregistret och den ekonomiska kar- tan, liksom aktuell litteratur, utgjort de huvudsakliga källorna. Dessa uppgifter har i vissa fall kompletterats med besök på enskilda gårdar, där markägarna kunnat upplysa om fynd som tagits tillvara på går- dens marker. Övrigt kartmaterial som utnyttjats är topografiska kartan, Skån- ska rekognosceringskartan från tidigt 1800-tal, Häradskartan från ti- digt 1900-tal, Arrhenius fosfatkarta från 1930-talet samt Vägverkets projekteringskartor. En viktig del av arbetet har varit Malmö Kulturmiljös genomgång av storskaligt kartmaterial med tillhörande beskrivningar från 1700- talet. För utredningen har lantmäterihandlingar från perioden 1700 till tidigt 1800-tal bearbetats. Genomgående har konceptmaterial från det regionala förrättningsarkivet i Malmö använts. Det innebär att det äldre tegskiftet från tiden före storskiftet ligger till grund för

10 UV Syd Rapport 2006:15 bearbetningen även i de fall då storskifteskarta från senare delen av 1700-talet är den äldsta förekommande kartan. På grund av skillnader i materialet mellan de ingående byarna har uppgifter om marknamnen i varierande grad hämtats från be- skrivningar respektive kartor. För Vellinge har marknamnen omkring 1700 inte bearbetats för den nordligaste vången som i sin helhet ligger utanför undersökningsområdet. Fältrekognoseringen utfördes mellan den 24 och 28 oktober samt den 9 november. Denna fältrekognosering innebar att i stort sett hela sträckan mellan Vellinge i norr och Albäcksbacken i söder avsöktes på arkeologiska fynd. Trots att förhållandena för ytfyndsplockning knappast var optimala, då växande gröda, gräs och stubb fortfarande dominerade på åkrarna, påträffades förvånansvärt mycket ytfynd, dock uteslutande av flinta. Flinta förekommer naturligt inom hela området mellan Trelleborg och Vellinge, men utmed flera delar av vägsträckan påträffades även slagen flinta i form av avslag, avfall samt enstaka redskap. Redskapen utgörs främst av skrapor, men här finns också ett fragment av en dolk.

De kriterier som användes vid valet av de platser som föreslås för utredningsgrävning har varit (se tabell 1):

• Äldre marknamn enligt det historiska kartmaterialet: I det historiska kartmaterialet kan finnas äldre marknamn som kan ge information om försvunna fornlämningar inom området.

• Läget för de medeltida byarnas toftmarker: Vid arkeologiska undersökningar inom 1700-talsbyarnas tofter har uppmärksammats att det finns ett samband mellan dessa tofter och bebyggelsens placering och karaktär kring övergång- en mellan vikingatid/tidig medeltid (Riddersporre 1995, 2003). Toftnamn kan även indikera läget för nedlagd bebyggelse, t.ex. ödelagda torpenheter. I de fall det planerade vägbygget berör toftmarker, kan det alltså finnas bebyggelse från yngre järnålder eller tidig medeltid.

• Närhet till kända fornlämningar.

• Topografi: Väldränerade sluttningar och höjdlägen anses ha utgjort bra bo- platslägen.

• Förhöjda fosfathalter: Förekomsten av boplatser kan visa sig genom förhöjda fosfat- värden i marken.

• Förekomsten av ett arkeologiskt fyndmaterial, t.ex. slagen flinta.

• Närhet till vatten: Väg E6 löper på den västra flacka sluttningen ned mot Albäcken, som slutligen rinner ut i Östersjön vid Maglarp. Närheten till vatten kännetecknar således alla de utvalda platserna, frånsett trafikplatsen vid Södra Håslöv och vid Vellinge.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 11 Resultat Efter kartgenomgången och fältinventeringen framstår sträckan mel- lan Trelleborg och Vellinge som en synnerligen fornlämningsrik trakt. Höjer vi blicken och ser även på intilliggande områden framträder stenåldern som en mycket expansiv period, vilket bl.a. visar sig genom de många registrerade boplatserna. Detta intryck förstärks ytterligare genom de stenkammargravar som finns bevarade eller är kända på annat sätt, och inte minst genom fynden av slagen flinta som i större eller mindre omfattning tycks förekomma längs hela den planerade vägsträckan. Slagen flinta i form av avslag och avfall behöver emeller- tid inte nödvändigtvis härröra från stenåldern. Flinta användes som material även under brons- och järnålder. Registrerade lämningar från bronsåldern förekommer i betydligt mindre omfattning. Några boplatser som daterats till denna tid finns inte noterade. Enstaka bronsåldersfynd har dock påträffats. Vid Vellinge (Område 15) har gropar vid tidigare undersökningar daterats till bronsålder, och i Albäcksbacken (Område 1) har en urnegrav från yngre bronsålder undersökts. Det förefaller dock som om brons- ålderns boplatser bör sökas på de något tyngre jordarna längre in från kusten, där även de stora gravhögarna från denna tid finns. Att lämningar från järnåldern bör förekomma inom området vis- ar sig bl.a. i fynd av sländtrissor, vilka ofta påträffas i den yngre järnålderns grophus. Det samband mellan järnåldersbebyggelse och 1700-talsbyarnas tofter som har kunnat konstateras, öppnar möjlig- heter att sådan bebyggelse kan påträffas vid byarna Maglarp, Skegrie och Södra Håslöv, där respektive bys toftmark berörs av vägbygget. I Södra Håslöv finns indikationer i kartmaterialet som antyder att trafikplatsen kan komma att beröra lämningar efter en storgård från yngre järnålder/tidig medeltid. I Skegrie kommer dessutom en av lokal- vägarna (Område 8) att skära direkt över ett av gårdslägena i byn, vilket gör att medeltida eller historiska lämningar kan påträffas. Utredningens analys av det historiska kartmaterialet har fördju- pat kunskapen om det äldre bylandskapet i undersökningsområdet. Utöver de kända byarna framträder en rad förmodat nedlagda torp- bebyggelser. I kartmaterialet framträder dessa i gränsområden mel- lan övriga byar, och det framstår som att deras marker fördelats på flera av de kringliggande byarna. Fägatesystemet framstår i 1700-tals- kartorna som fragmenterat, men det kan mycket väl vara så att det varit i bruk när torpbebyggelserna existerade och att det länkat områ- det till Söderslätt i övrigt och till gemensamma betsmarker på strand- ängarna längs Öresund. Svårigheterna har således i första hand inte varit att välja ut de områden som kan anses behöva utredningsgrävas. Svårigheterna har istället varit att välj bort områden. Efter genomförd steg 1-utredning har dock 16 områden valts för vidare arkeologiska insatser (Område 1-16). Dessa områden motsvarar tillsammans ca 7 kilometer av den ca 10 kilometer långa sträckan av vägen som inventerades (fig. 3). Det bör då särskilt påpekas att utformningen och läget för trafikplatsen vid Maglarp, så som det presenteras i denna rapport, inte slutgiltigt fastställts.

12 UV Syd Rapport 2006:15 Utvalda områden Följande områden har föreslagits för fortsatta arkeologiska insatser:

Område 1 (fig. 4) Området, som är ca 150 meter långt, ligger i det sydöstra hörnet av Maglarps socken, strax väster om gränsen till Trelleborgs stad, och endast ca 200 meter från Östersjöns strand. Nuvarande sträckning av väg E6 skär här igenom en i nord-sydlig riktning löpande mo- ränrygg benämnd Albäcksbacken (fornlämning nr 13). Välbevarade skelettgravar, framförallt från romersk järnålder, har vid tidigare vägbyggen undersökts i Albäcksbacken (Jacobsson 1984). Väg E6 tangerar också fornlämning nr 5, ett höggravfält från yngre järnål- der, beläget på strandvallen omedelbart söder om vägen. En breddning av väg E6 genom Albäcksbacken kommer med största sannolikhet att beröra skelettgravar. Likaså kan under mark dolda gravar vid höggravfältet (fornlämning nr 5) beröras. Åtgärdsförslag: Förundersökning.

Område 2 (fig. 4 och 5) Området representeras av en ca 300 meter lång anslutningsväg till trafikplatsen vid Maglarp. Vägen kommer att dras sydväst om nu- varande väg E6 upp över en tydlig östsluttning. Fornlämning nr 19 i Maglarps socken (stenåldersboplats) berörs i sin södra del av väg- bygget. Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning.

Område 3 (fig. 4 och 5) Det aktuella området är ca 200 meter långt och representeras av en anslutningsväg nordost om trafikplatsen vid Maglarp. Topografin do- mineras av relativt flacka ytor, 4-5 m.ö.h. Några hundra meter längre österut, intill Albäcken, finns en serie förhistoriska boplatser regist- rerade. Fyndet av en flintyxa (fornlämning nr 33 i Maglarp socken) har gjorts i anslutning till den nu planerade anslutningsvägen. Vägen kommer att byggas över toftmark hörande till Maglarps by. Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning.

Område 4 (fig. 4 och 5) Området berör en ca 1250 meter lång sträcka som topografiskt domi- neras av en flack östsluttning med sin huvudsakliga utbredning väster om nuvarande väg E6. Öster om vägen planar topografin ut och över- går i låglänta områden intill Albäcken. Maglarps bytomt (fornläm- ning nr 14) berörs i sin sydvästligaste del. Likaså kommer vägbygget att beröra delar av byns toftmarker. Förhöjda fosfatvärden förekom- mer i det område där bytomten berörs. Väster om vägen, i den södra delen av området, ligger tre registre- rade stenåldersboplatser, fornlämningarna nr 18, 19 och 22 i Maglarps socken. Ytfyndsinventeringen försvårades av att den södra delen av om- rådet var höstsått eller bevuxet med gräs, men trots detta kunde ett förhållandevis stort material av slagen flinta tillvaratas. Förutom

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 13 Fig. 4. Utsnitt ur fastighetskartan med utredningsområde 1, 2, 3 och 4. Skala 1:10 000

14 UV Syd Rapport 2006:15 Fig. 5. Historisk karta (1700-tal) med den planerade vägen, Maglarps by och omgivande toftmarker. Skala 1:6000.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 15 avslag och avfall finns här också en rund skivskrapa och två avlånga skivskrapor. I den norra delen skär vägen över fornlämning nr 24 i Skegrie sock- en, registrerad som en stenåldersboplats. Ca 200 meter åt öster finns i den norra delen också en hällkista (fornlämning nr 3) och ytterligare en registrerad stenåldersboplats (fornlämning nr 38). Den södra begränsningen av fornlämning 24 följer den i sen tid borttagna historiska gränsen mellan Maglarp och Skegrie. Här fram- träder i 1700-talskartorna en eventuell fägata som kan utgjort för- bindelseled mellan Maglarps bytomt och en nedlagd torpbebyggelse längre västerut. Vid inventeringstillfället var marken väster om vägen plöjd, medan det österut var höstsått och stubbåker. Sparsamt med slagen flinta och skörbränd flinta påträffades inom området. Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning.

Område 5 (fig. 6) Det aktuella området är ca 700 meter långt. Topografin, som planar ut åt söder och stiger åt väster, är relativt flack med små höjdskill- nader. Väster om vägen var höstsått med i det närmaste heltäckande gröda, medan marken öster om vägen låg i träda och ej kunde inven- teras. Inom den norra hälften av område 5 kommer väg E6 få en helt ny sträckning väster om den befintliga vägen. Sträckningen motsvarar här å andra sidan den äldre sträckningen som landsvägen hade enligt 1700-talskartorna. Åt norr avgränsas området av den s.k. Liebacken, registrerad som fornlämning nr 4 i Skegrie socken. Ett par hundra meter åt väster finns en registrerad stenåldersboplats (fornlämning nr 22). På går- den Skegrie 2:2, också den belägen ca 200 meter västerut, finns en lösfyndssamling som insamlats vid jordbruksarbete på gårdens ägor. Samlingen består av ett 50-tal föremål av flinta, bl. a. pilspetsar, skra- por, knivar, mikrospån, en tunnackig flintyxa, en halv skafthålsyxa och en sländtrissa av sandsten. Ytterligare en sländtrissa uppges av markägaren ha hittats söder om allén upp mot gården Gränsbro, ös- ter om väg E6. Markägare uppger också att enstaka svarta sotfläckar plöjts upp väster om vägen, inom det område där den nya västräckan kommer att byggas. Öster om vägen och söder om gården Gränsbro skall också ett flertal uppjöjda sotfläckar observerats. Öster om områ- dets södra del finns marknamnet ”Stenåkrarna” registrerat i material från 1700. Namnet kan antyda förekomst av fornlämningar men kan också spegla naturliga förhållanden i marken. Slagen flinta påträffades längs hela sträckan, men en viss förtätning märktes i den norra delen. Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning.

Område 6 (fig. 6 och 7) Området, som utgörs av en ca 1000 meter lång sträcka förbi Skegrie, omfattar en helt ny sträckning av väg E6 samt delar av en ny trafik- plats belägen utanför den nordvästra delen av byn. Den nuvarande väg E6 löper mellan Skegrie kyrka och Skegriedösen (fornlämning nr 2). Då det på grund av utrymmesskäl inte är möjligt att bredda den nuvarande vägen här, har en ny sträckning projekterats ca 35-40 meter väster om Skegriedösen. Detta innebär således att väg E6 får en helt ny sträckning utmed ett ca 1,5 kilometer långt avsnitt förbi Skegrie.

16 UV Syd Rapport 2006:15 Topografin utmed denna sträcka utmärks av ”mjuka” sluttningar åt- skilda av flacka sänkor. I norr förekommer en öst- och sydostsluttning som åt söder faller ner mot en flack sänka belägen söder om vägen mot Räng. Härifrån stiger terrängen åter upp mot en höjd belägen mitt för Skegriedösen, varifrån den sedan åter falla ner mot en ny sänka i den södra delen av området. Utmed större delen av sträckan förekom svårinventerad obearbetad stubbåker. Endast en mindre del längst i söder var plöjd. Området gränsar till och skär delvis över toftmark invid Skegries bytomt. Det skär också två vångagränser inom bymarken. Förutom Skegriedösen, belägen öster om den planerade vägen, finns ytterligare en fornlämning vars östra delar direkt berörs av vägbygget. Denna utgörs av en registrerad stenåldersboplats (fornlämning 39) belägen i ett krönläge väster om den planerade vägen. Förhöjda fos- fatvärden förekommer utmed delar av sträckan. Sparsamt med slagen flinta påträffades kring fornlämning 39 och på sluttningen söder om fornlämningen. I norr påträffades ingen sla- gen flinta. Marken var här mycket svårinventerad på grund av obe- arbetad stubb. Direkt norr om fornlämning 39 finns på en karta från 1700 ett fuktigt område benämnt ”Loye” eller ”Löije” kärr. Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning (metalldetektering invid tofterna).

Område 7 (fig. 6) Området, som utgörs av en ca 400 meter lång sträcka av en anslut- ningsväg till den planerade trafikplatsen vid Skegrie, ligger sydväst om väg E6 och norr om befintlig väg mot Räng. Den planerade an- slutningsvägen kommer att ligga på en höjdrygg och sydsluttning. Marken var svårinventerad på grund av obearbetad stubbåker. Någon slagen flinta påträffades inte, men området kan bedömas som ett för- delaktigt boplatsläge. Väster om området antyder namnet ”Swijnedösserna” 1700 att det kan ha funnits en megalitgrav i närheten (jfr Sandén 1995 s. 43). Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning.

Område 8 (fig. 6 , 7 och 8) Området utgörs dels av en ca 400 meter lång anslutningsväg öster om väg E6 vid Skegrie, samt en ca 500 meter lång väg som norrut följer sluttningen ner mot Albäcken. Närmast Skegrie bytomt (fornlämning nr 31 i Skegrie socken) passerar vägarna dels över toftmark hörande till Skegrie by, dels över ett av byns gårdsläge, gård nr 12 enligt 1700- talskartan. Obearbetad stubbåker försvårade ytfyndsinventeringen. Några fynd påträffades således inte, men läget för gård nr 12 och toftmarken tyder på att såväl järnålderslämningar som lämningar från Skegrie by kan förekomma inom vägområdet. Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning (metalldetektering).

Område 9 (fig. 8 och 9) Området består av en ca 1500 meter lång sträcka. Topografin i den norra delen av området inrymmer endast små nivåskillnader. Större delen av området väster om nuvarande väg E6 var här nyplöjt, medan betor upptog ytorna öster om vägen. I den södra delen domineras topografin av en flack östsluttning ner mot den ca 200 meter längre österut belägna Albäcken. Vid inventeringstillfället fanns det här be- tor väster om vägen och stubbåker öster om vägen. Öster om vägen fanns det också ytor inom vilka man nyligen tagit upp betor.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 17 Fig. 6. Utsnitt ur fastighetskartan med utredningsområdena 5, 6, 7 och 8. Skala 1:10 000.

18 UV Syd Rapport 2006:15 Fig. 7. Historisk karta (1700-tal) med den planerade vägen, Skegrie by och omgivande toftmarker. Skala 1:6000.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 19 Ca 150 meter väster om den planerade vägen, intill Skegrie boställe, finns en stenkammargrav registrerad som fornlämning nr 1 i Skegrie socken (”Döseåkrarna” 1700, jfr Sandén 1995 s. 42). Förhistoriska boplatslämningar i form av gropar, härdar, kokgropar och stolphål (fornlämning nr 40 och 41) har påträffats på höjden ytterligare ca 200 meter västerut. Dessa boplatslämningar påträffades i samband med arkeologiska utredningar för elkabeln Baltic Cable 1992 (Olsson 1992, Knarrström och Olsson 2000). Öster om vägområdet fanns enligt kartmaterialet från 1700 ett om- råde benämnt ”Hallestenarna”. I norr passerar vägområdet vidare rakt igenom ett toftområde, ”Västre och Östre Norre Tofterna” som gränsar till Hermanstorp. Någon historisk bebyggelse är inte känd på platsen för dessa tofter. Möjligen kan det finnas ett samband med bebyggelse som framkommit på fornlämning 43 (se nedan) och där keramikmaterialet antyder datering till perioden vendeltid till tidig- medeltid (Knarrström och Olsson 2000). Gränsen mellan Skegrie och Hermanstorp är idag en av de få plat- ser längs vägsträckningen där en historisk gräns ännu framträder i form av en jordvall. Omedelbart söder om husdjursuppfödningen, på fastigheten Her- manstorp 1:24, har gropar, stolphål samt förhistorisk keramik påträf- fats (fornlämning nr 43 i Håslövs socken). Fynden gjordes i samband med arkeologiska utredningar och undersökningar (Olsson 1992, Knarrström och Olsson 2000). Trots att den södra delen av område 9 på grund av betor var svår att avsöka på fynd, påträffades förhållandevis rikligt med slagen flinta på bägge sidor om den nuvarande vägen. Flintan låg främst på sträck- an söder om gården Almedal där avslag, avfall och skörbränd flinta dominerade. I materialet finns också en rund skivskrapa. Något norr om markvägen mot Skegrie boställe, och intill nuva- rande väg E6 påträffades också en del av en flintdolk. I norr var möj- ligheterna till ytfyndsinventering förhållandevis gynnsamma (åtmins- tone på det nyplöjda området väster om vägen). Här påträffades dock endast sparsamt med slagen flinta, och då endast i form av avslag och avfall samt skörbränd flinta. Närheten till fornlämning nr 43 gör dock att begränsade utredningsschakt bör grävas. Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning (metalldetektering).

Område 10 (fig. 8) Området ligger väster om väg E6, vid Håslövs Bygdegård, och berör en ca 300 meter lång sträcka av en flack östsluttning ned mot Al- bäcken. Området var sått med raps vilket försvårade ytfyndsinven- teringen. Inom området finns en registrerad stenåldersboplats (fornlämning nr 31 i Håslövs socken) som direkt kommer att beröras av det pla- nerade vägbygget. Öster om vägen, också inom Hermanstorp 15:1, finns ytterligare en boplats (fornlämning nr 32), och på gården ome- delbart söder om denna boplats finns en lösfyndsamling som påträf- fats på gårdens marker. Samlingen utgörs av flintspån, flintpilspetsar och en flintyxa. Sparsamt med slagen flinta i form av avslag och avfall, samt en- staka skörbrända flintor påträffades inom, eller i anslutning till forn- lämning nr 31. Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning.

20 UV Syd Rapport 2006:15 Område 11 (fig. 10 och 11) Området utgörs av ca 250 lång sträcka söder om Södra Håslövs by. På 1770 års karta anges en plats , benämnd ”Döserygg” (jfr Sandén 1995 s. 41). Kartan utvisar platsen för en, möjligen två borttagna dö- sar. Den ena av dessa dösar skall enligt kartan ha legat ca 150 meter öster om nuvarande väg E6, medan den andra legat omedelbart väster om vägen, och inom den yta som kommer att tas i anspråk för den nya vägsträckningen. Idag finns inga synliga spår efter någon av dessa dösar, men den troliga platsen för den västra dösen utgörs av en liten höjd intill nuvarande väg E6. Förutom 1700-talskartans markering av dösarna finns det öster om vägen två registrerade stenåldersboplatser (fornlämning nr 30 och 42 i Håslövs socken). En ca 250 meter lång sträcka kräver fortsatta undersökningar. Inom större delen av området växte betor vid inventeringstillfället. Endast begränsade delar närmast väg E6 var tillgängligt för ytfyndsin- ventering. Sparsamt med slagen flinta påträffades, varav en skivskra- pa. Flintan skiljer sig inte från övriga flintfynd inom andra områden utmed den planerade vägen. Uppgifterna om att en eventuell dös kan ha funnits på platsen gör platsen ytterst intressant. Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning.

Område 12 (fig. 10) Väster om Håslövs by planeras en ny markväg som kommer att löpa i nord-sydlig riktning och korsa vägen mot Räng. Norr om vägen mot Räng går den nya vägen över ett höjdläge för att sedan fortsätta utmed en sydsluttning. En 300-400 meter lång del av vägen bör utred- ningsgrävas. Där den nya vägen korsar vägen mot Räng har tidigare förhistoriska boplatslämningar påträffats (Söderberg 1997). På pla- tån och utmed sydsluttningen norr om vägen mot Räng kan ytterli- gare boplatslämningar förekomma. Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning.

Område 13 (fig. 10 och 11) Väster om Södra Håslövs by planeras en ny trafikplats som kommer att ta stora områden i anspråk. Utredningsgrävningar bör göras ut- med en ca 650 meter lång sträcka. Topografiskt sett ligger området i ett flackt krönläge, där terrängen faller svagt åt norr, väster och öster. Möjligheten till ytfyndsinventering var begränsade, då betor och gräs- sådd förekom över stora delar av området. Delar av Håslövs toftmarker kommer enligt en karta från 1770 att beröras av vägbygget. Tofter och angränsande åkrar uppvisar här en struktur som i andra undersökta byar visat sig ha ett samband med storgårdar från yngre järnålder/tidig medeltid (Riddersporre 2003). Till bilden hör i Södra Håslöv även indikationer på en fägatestruktur som ansluter till en sådan tolkning. Trafikplatsen med anslutnings- vägar kommer att ta stora delar av det eventuella storgårdsområdet i anspråk. Vid en arkeologisk förundersökning inför nedläggning av vat- tenledning mellan Vellinge och Höllviken har UV Syd tidigare un- dersökt boplatslämningar från yngre järnålder nordväst om Södra Håslövs bytomt. Vid undersökningen påträffades ett grophus, flera gropar och stolphål samt en härd. Lämningarna har daterats till folkvandringstid/vendeltid. Resultaten tyder på att en eller ett par

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 21 Fig. 8. Utsnitt ur fastighetskartan med utredningsområdena 9 och 10. Skala 1:10 000.

22 UV Syd Rapport 2006:15 Fig. 9. Historisk karta (1700-tal) med den planerade vägen. Nedtill i bilden passerar vägen över toftmarker. Skala 1:6000.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 23 gårdar har funnits inom området under delar av yngre järnålder (Söderberg 1997). Sannolikheten att ytterligare lämningar finns väs- ter och söderut, d.v.s. inom gränserna för den planerade trafikplatsen, kan bedömas stora. Åtgärdsförslag: Metalldetektering och utredningsgrävning.

Område 14 (fig. 12) Gränsområdet mellan Norra Håslöv och Vellinge framstår som särskilt påverkat av torpbebyggelser som försvunnit innan de äldsta kartorna upprättades. Den äldsta kända gränsen sammanfaller med dagens, och här finns i 1700-talskartorna indikationer på att en fägata kan ha ut- gjort förbindelseled för flera av de nedlagda torpenheterna. Där väg- området passerar gränsen är denna markerad genom en jordvall med träd. Här bör en begränsad punktinsats genomföras för att utröna om gränsen kan dateras och om det finns lämningar efter fägatan. Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning

Område 15 (fig. 12) Inom området planeras en trafikplats som kommer att ta stora ytor i anspråk. En ca 400 meter lång sträcka från anslutningen till nu- varande motorväg och söderut är intressant för utredningsgrävning. Topografiskt sett finns en flack höjdrygg som sträcker sig i öst-västlig riktning tvärs över området. Åt norr faller terrängen ner mot lägre lig- gande delar, och mot söder övergår höjdläget i en flack sydsluttning. Väster om vägen och norr om Logården finns en utplöjd gravhög som ej är upptagen i fornminnesregistret. Gravhögen framträder i kartor från 1700-talet som en oduglig backe. Öster om nuvarande väg fanns stubbåker som omöjliggjorde yt- fyndsinventeringen. Väster om vägen hade man nyligen tagit upp be- tor. Här påträffades slagen flinta i form av avslag och avfall samt en avlång skivskrapa. I vägens närområde uppträder genom äldre kartor och marknamn indikationer på två försvunna torpenheter ”Björs- torp” och ”Gjärup” (jfr Skansjö 1989). Vid en arkeologisk förundersökning har UV Syd tidigare undersökt boplatslämningar inom området. Gropar som då påträffades har genom keramikfynd daterats till yngre bronsålder (Söderberg 1997, s. 5). Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning.

Område 16 (fig. 12) Anslutningsväg mot Logården, sydväst om trafikplatsen vid Vellinge. Vägen passerar väster om en flack förhöjning i landskapet. Förhöj- ningen är med största säkerhet en utplöjd gravhög, sannolikt från bronsålder. Förhöjningen har inte tidigare tolkats som en gravhög och är därför inte registrerad som fornlämning. Såväl flatmarksgravar som boplatslämningar kan förekomma i närheten av gravhögar. Drygt 100 meter av den planerade anslutningsvägen bör utredningsgrävas. Åtgärdsförslag: Utredningsgrävning.

24 UV Syd Rapport 2006:15 Fig. 10. Utsnitt ur fastighetskartan med utredningsområdena 11, 12 och 13. Skala 1:10 000.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 25 Fig. 11. Historisk karta (1700-tal) med Södra Håslövs by, omgivande toftmarker och begränsningarna för en möjlig storgård.

26 UV Syd Rapport 2006:15 Fig. 12. Utsnitt ur fastighetskartan med utredningsområdena 14, 15 och 16. Skala 1:10 000.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 27 Utvärdering och förslag till åtgärd

Redan innan steg 1-utredningen tog sin början fanns anledning att misstänka att det planerade vägbygget skulle beröra en stor mängd fornlämningar. De många gårdssamlingarna, av främst flintartefakter, som finns samlade i området, liksom Riksantikvarieämbetets forn- minnesinventering, talade för att så borde vara fallet. Byråinventeringen, liksom inventeringen i fält styrker dessa miss- tankar. I det historiska kartmaterialet kan toftmarkerna till flera med- eltida byar spåras. Där dessa berörs av vägbygget kan bebyggelse- lämningar från både järnålder och medeltid finnas. I ett fall kommer schaktningar direkt att beröra ett känt läge för en numera försvunnen gård i Skegrie by (Område 8). Topografiskt sett finns en serie utmärkta lägen för förhistoriska boplatser utmed vägen, och förekomsten av slagen flinta längs i stort sett hela sträckan talar sitt tydliga språk. Framförallt tycks materialet tyda på att den yngre stenåldern kan finnas representerad på åtskil- liga ställen. Flera stenkammargravar finns i dag i omedelbar närhet av vägen. I det historiska kartmaterialet kan emellertid utläsas att dessa gravar tidigare varit betydligt fler. En numera försvunnen sten- dös tycks dessutom ha legat inom gränserna för det nu planerade vägbygget (Område 11). Bronsålderns stora gravhögar förekommer dels i ett utpräglat kust- nära läge men framförallt i större och mindre grupper i ett från kusten mer indraget läge. Även boplatserna tycks lokaliserats till dessa om- råden. Arbetena längs väg E6 kommer främst att ske i zonen mellan dessa områden. De slutsatser som kunnat dras efter att såväl byrå- som fältinven- teringen genomförts har resulterats i att 16 områden har valts ut för fortsatta undersökningar. UV Syd föreslår att utredningsgrävningar genomförs inom dessa områden, och att undersökningarna på vissa ställen kombineras med metalldetektoravsökning, främst där arbe- tena berör områden i eller intill de medeltida byarna. Arkeologiska frågeställningar får successivt formuleras utifrån kommande resultat av arkeologisk utredning steg 1 och förundersök- ningar, samt efter länsstyrelsens kravspecifikationer.

28 UV Syd Rapport 2006:15 Bilagor

Tabell 1

Områden som föreslagits för förundersökning (Område 1) och utredningsgrävningar – Steg 2 (Område 2-16). Område Berör känd Närhet till känd Äldre Berör Förhöjda Sluttning/ Slagen flinta fornlämning fornlämning marknamn bybebyggelse fosfatvärden höjdläge eller toftmark 1 X X 2 X X X 3 X X X 4 X X X X X X 5 X X X 6 X X X X X X 7 X X X 8 X X X X 9 X X X X X 10 X X X X 11 X X X X 12 X X 13 X X X X 14 X 15 X X X X 16 X X

Kommentar till tabell 1 Med rubriken ”Äldre marknamn” avses sådana noteringar på det äldre kartmaterialet som antyder att numera försvunna fornlämningar kan ha funnits inom området. Exempel på ett sådant namn kan vara Döserygg.

Under rubriken ”Berör bybebyggelse eller toftmark” är noterat sådana områden där vägbygget an- tingen direkt berör en medeltida by eller där byns toftmarker berörs.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 29 Referenser

Arbman, H. 1939. En medeltida by vid Albäcksborg i Maglarps socken. Skånes hembygdsförbunds årsbok. Dahl, S. 1940. En översiktskarta över Skånes byar vid mitten av 1600- talet. Svensk Geografisk Årsbok 16. Jacobsson, B. 1984. Albäcksbacken i Maglarp. Gravar från stenålder, bronsålder och järnålder. Fornlämning 7 och 13, Maglarp 23:1, Maglarp socken, Skåne. Arkeologisk undersökning 1976 och 1977. Riksantikvarieämbetet UV, rapport 1984:32. Jacobsson, B. 2002. Ståstorp – En gård från sen vendeltid och vikinga- tid. I: Mogren, M. (red.), Märkvärt, Medeltida. Arkeologi ur en lång skånsk historia. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar. Skrifter nr 43, 2002. Malmö. Jacobsson, B. 2005. En boplats från yngre järnålder vid Maglarp i södra Skåne. Skåne, Maglarp socken, Maglarp 28:20. Arkeologisk förundersökning 2005. Riksantikvarieämbetet UV Syd, Rapport 2005:17. Jacobsson, B & Arén, E & Arén. E & Blom, K. A. 1995. Trelleborgen – en av kung Harald Blåtands danska ringborgar. Lund. Knarrström, A. & Olsson, M. 2000. Fyra boplatser på Söderslätt. Baltic Cable sträckan Maglarp–Hermanstorp, Skåne. Riksantikvarieämbetet UV Syd, Rapport 2000:21. Olsson, M. 1992. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2. Skåne, Maglarp, Skegrie och Håslövs socknar. Baltic Cable, elkabel sträckan Maglarp – Hermanstorp. Riksantikvarieämbetet UV Syd. ATA. Rapport dnr 3799/92 och 5003/92 Riddersporre, M. 1979. Rekonstruktion av en betesallmänning på Sö- derslätt – med utgångspunkt från de äldsta lantmäteriakterna. Svensk Geografisk Årsbok 55. Riddersporre, M. 1995. Bymarker i backspegel. Odlingslandskapet före kartornas tid. Meddelanden från Universitets geografiska institutioner. Avhandlingar 124. Riddersporre, M. 2003. Large farms and ordinary villages. Perspec- tive on Uppåkra. I: Larsson, L. & Hårdh, B. (eds.), Centrality – Regionality. The Social Structure of Southern during the Iron Age. Uppåkrastudier 7. Acta Archaeologica Lundensia, series in 8° 40. Stockholm. Sandén, U. 1995. Bevare oss väl. En studie av megalitgravarnas bevaringsgrad på Söderslätt. Uppsats ARK 023, Vt -95. Arkeolo- giska institutionen. Lunds universitet. Sköld, P. E. 1968. Söderslätts förhistoria. Lund. Skansjö, S. Söderslätt genom 600 år. Bebyggelse och odling under äldre historisk tid. Skånsk senmedeltid och renässans 11. Skriftserie utgiven av Vetenskapssocieteten i Lund. Söderberg, B. 1997. Arkeologisk förundersökning. Skåne, Vellinge, Håslöv, Räng och Stora Hammars socknar, Vattenledning Vellinge – Höllviken 1997. Riksantikvarieämbetet UV Syd, Rapport 1997:68.

30 UV Syd Rapport 2006:15 Administrativa uppgifter

Riksantikvarieämbetets dnr: 421-2141-2005. Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 431-18921-05, 2005-09-08. Projektnummer: 1410373. Fältrekognosering: 24–28 oktober och 9 november 2005. Projektgrupp: Bengt Jacobsson (projektledare, RAÄ UV Syd), Bo Strömberg (RAÄ UV Syd), Christian Brink (Malmö Kulturmiljö), Mats Riddersporre (ansvarig för genomgången av det historiska kartmaterialet, Malmö Kulturmiljö). Exploateringsträcka: ca 13 kilometer. Inventerad sträcka: ca 10 kilometer. Läge: Ekonomiska kartan, blad 1C 8f Maglarp, 1C 9f Bodarp, 1C 9e Räng och 2C 0e Vellinge. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: Digitalt underlagsmaterial förvaras på UV Syd i Lund.

Väg E6 Trelleborg–Vellinge 31 UV Syds rapportserie 2006

1. Maglaby 17:2 m. fl. Kvidinge sn. AU. Anna Lagergren-Olsson

2. Boplatser vid Gustavslund, stad och kommun. AU Bo Strömberg

3. Lilla Råby 18:38 m. fl. Lund. AU Anna Lagergren-Olsson

4. Boplatslämningar utan fynd. Stora Köpinge sn. FU Sven Hellerström

5. En bytomt i Annelöv. AU Bo Strömberg

6. Saxtorp 10:50. AU Sven Hellerström

7. Spår efter en hägnad eller palissad invid Foteviken. Vellinge sn. AU Thomas Andersson

8. Stora Råby 32:13 m. fl. AU Anna Lagergren-Olsson

9. Medeltida lämningar i Falsterbo 2:1. FU Katalin Schmidt Sabo

10. Björket 1:3 och 1:44. Kvidinge socken. AU Anna Lagergren-Olsson

11. Sunnanå 12:1 och 1:2. Burlövs socken. AU Anna Lagergren-Olsson

12. Barsebäcks bytomt. AU Thomas Andersson

13. Vellingebacken. Vellinge socken. AU Magnus Andersson

14. Asmundtorp 29:3. AU Sven Hellerström

15. Väg E6 Trelleborg–Vellinge. AU1 Bengt Jacobsson och Mats Riddersporre

32 UV Syd Rapport 2006:15