Fler År För Gräshoppssvärmen
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Jim Higgins Fler år för gräshoppssvärmen – International Socialists inifrån Denna bok tillägnas minnet av Harry Wicks (1905-1989), en revolutionär kommunist och sann arbetarklasshjälte Engelska originalets titel: More Years for the Locust. The Origins of the SWP Skämtteckningar: Phil Evans Översättning: Björn-Erik Rosin Innehåll Om Jim Higgins ......................................................................................................................... 1 Förord......................................................................................................................................... 2 Introduktion................................................................................................................................4 Kapitel 1 ................................................................................................................................... 12 Kapitel 2 ................................................................................................................................... 21 Kapitel 3 ................................................................................................................................... 27 Kapitel 4 ................................................................................................................................... 32 Kapitel 5 ................................................................................................................................... 40 Kapitel 6 ................................................................................................................................... 45 Kapitel 7 ................................................................................................................................... 53 Kapitel 8 ................................................................................................................................... 60 Kapitel 9 ................................................................................................................................... 66 Kapitel 10 ................................................................................................................................. 73 Kapitel 11 ................................................................................................................................. 80 Kapitel 12 ................................................................................................................................. 88 Kapitel 13 ................................................................................................................................. 95 Kapitel 14 ............................................................................................................................... 107 Bilagor.................................................................................................................................... 116 11 Om Jim Higgins Jim Higgins, James Robert Higgins 1930-2002, var en av ledarna för den brittiska vänster- grupp som är mest känd som International Socialists, i dag Socialist Workers Party. Den hade delvis sitt ursprung i den krets kring Max Shachtman i USA som under striderna inom Fjärde internationalen vid inledningen till andra världskriget vände sig mot Leo Trotskijs syn på Sovjet som en arbetarstat i någon mening. Efter andra världskriget skulle det leda till en ny brytning med Fjärde internationalen och ett helt annat sätt att betrakta Sovjet, Kina och de östeuropeiska staterna. Den som främst utarbetade den teorin, som skiljer sig såväl från Shachtmans syn som olika teorier om byråkratisk kollektivism, var Tony Cliff (egentligen Yigael Gluckstein). Cliffs teori gick ut på att Sovjet och Östeuropa var av statskapitalistisk karaktär. Vid sidan av Gerry Healys grupp Socialist Labour League skulle Cliffs grupp bli en av de mer betydande inom brittisk trotskism. Med betydande får man då ta i beaktande att det kanske rörde sig om några hundra medlemmar. Men det fanns en kraftfull intellektuell ådra där med namn som, förutom Tony Cliff själv, också räknade socialistiska tänkare som Michael Kidron, Peter Sedgwick eller Duncan Hallas. Jim Higgins tillhörde den fackliga delen av gruppen och ingick i ledningen för International Socialists. Han kom från arbetarklass och hade avancerat inom facket bland post- och telegrafanställda. Higgins hade kunnat bli förbundsordförande för de post- och telegraf- anställda, men valde att bli heltidsanställd för International Socialists. Där hamnade han snabbt på kollisionskurs med Cliff och skulle bli utesluten. Higgins var inte överens om Cliffs planer på att bilda ett mer leninistiskt orienterat parti. Efter några havererade försök att bygga upp en ny organisation vid sidan av Cliffs försörjde sig Higgins som journalist. Han medarbetade i såväl vänsterinriktade New Statesman som den konservativa veckotidningen The Spectator. Den engelska titeln på denna bok, ”More years for the locust”, kan förefalla märklig. Det medger Higgins själv också. Men som den djupt bildade och bibelsprängde person han var hade han hämtat titeln från Joels bok i Bibeln där det talas om alla år som slösats bort till gräsgnagarna, gräshopporna, gräsbitarna osv. Higgins hade redan tidigare byggt upp bilden av brittisk trotskism med boken ”Ten years for the locust”. Jim Higgins har skrivit en bok som är underhållande, stundtals obarmhärtig och som är ytterst tänkvärd för alla som haft något sällskap med den revolutionära vänstern i Sverige också. Översättaren 22 Förord Jag har ett möte med Döden På en omtvistad barrikad Jim Higgins har skrivit en välskriven och insiktsfull bok om socialisternas gäckade förhopp- ningar under 1960- och 1970-talet. I denna cyniska tid när tänkarna inom New Labour för- kunnar att ”socialismen är död” är det värt att påminna sig de dagar av betydande aktivism, massdemonstrationer och potentiell arbetarmakt då det inte bara ansågs som önskvärt utan möjligt att det brittiska samhället skulle kunna omvandlas i sant demokratisk och egalitär riktning. Det är värt att understryka för ledarna inom New Labour att den ”socialism” de så lättvindigt förvisar till skrotupplaget finns i två former: socialdemokratin och stalinismen och över dem fäller vi inga tårar. Aldrig har behovet av en grundlig samhällsförändring varit större än i detta vulgära och alltmer pråliga och snuskiga samhälle, där miljoner lever under ökad fattigdom och en minoritet stoppar fötter och trynen i privatiserade tråg och den industriella basen slås sönder i brådskan att basera ekonomin på tjänstesektorn och hamburgerrestauranger. Det främsta syftet med Jims bok är att skildra en nyss förgången tid i hopp om att misstagen från de åren inte ska upprepas. En del läsare kommer att reagera på den sarkastiska tonen och kärva humorn. Men då måste det framhållas att deltagarna i de strider som skildras gjorde stora uppoffringar för rörelsen för att snabbt ställas åt sidan av ”kamrater” som fullständigt struntade i den smärta de utsatte andra för. Jim tonar ned den viktiga roll han själv hade i de händelser han skildrar, men jag minns däremot mycket väl en man som plockades från en nyckelposition inom facket för att bli nationell sekreterare för International Socialists och som sedan sidsteppades på mindre än ett år. Han hade blivit offer för ett skamligt sekteristiskt agerande och hugg i ryggen. Den bittra och principlösa inre striden inom International Socialists medförde att en hel grupp av beslutsamma och begåvade personer gick förlorade för socialismen och nu hamnade i utmarkerna i stället för att ha en central roll. Det har sagts så många gånger att revolutionerna äter sina barn. Det har blivit mindre upp- märksammat att små revolutionära grupper har en tendens att göra sig av med sin avkomma långt innan den första barrikaden byggts. De stora förhoppningarna hos många medlemmar av International Socialists krossades på grund av en rad faktorer: bristen på långsiktig strategi, Tony Cliffs våldsamma kursändringar där demokratin trampades ned på ett sätt som hade gjort Tony Blair andlös av beundran. Det handlade också om att byråkrater och opportunister fick plats i stället för erfarna medlemmar samt ett hänsynslöst fördömande av kritikerna av den senaste ”linjen”. Det tragiska med International Socialists är att det inte började så. Som Jim berättar var gruppen i början baserad på äkta kamratskap och delad intellektuell begåvning. Jag kom från Gerry Healys Socialist Labour League och var i skriande behov av såväl ny olja som nytt syre när jag gick med i International Socialists. Jag blev imponerad av den öppna debatten, bristen på småaktiga envåldshärskare, den intellektuella hållningen i tidskriften International Socialism, den goda stämningen, alla goda öl vi drack efter mötena samt, inte minst, en anständig ödmjukhet över vad en grupp med bara några hundra medlemmar kunde uträtta. Vilken skillnad mot det International Socialists som senare drog slutsatsen att bristen på framgångar inte krävde återhållsamhet och självkritik utan det absurda språnget till vad som grovt skulle få namnet ”mini-masspartiet” Socialist Workers Party. Vilket skulle leda till uteslutning av de som protesterade mot den form av ”substitutionism” som International 33 Socialists tidigare alltid gjort narr av. Det handlar inte bara om att mycket vatten flutit under broarna. Behovet av socialism förblir lika stort som någonsin. Genom att granska och analysera tidigare misstag är Jim Higgins syfte enkelt: att undvika dessa misstag samt förhoppningen att en yngre generation kommer att skapa