Vargens Farlighet Rapport

Rädslan för vargen - en tvärvetenskaplig utredning Delprojekt 1. Rädslan för vargen – en sammanfattning av vargangrepp på människor Delprojekt 2. Vad påverkar människors rädsla för vargen? John D. C. Linell Tore Bjerke BII Rädslan för vargen | 1 Rädslan för vargen - en tvärvetenskaplig utredning John D. C. Linell och Tore Bjerke Delprojekt 1 Rädslan för vargen – en sammanfattning av vargangrepp på människor BII Rädslan för vargen | 1 2 | Rädslan för vargen Rädslan för vargen | 3 Sammanfattning Stora rovdjur utnyttjar stora områden och bestånden kan inte uteslutande etablera sig inom naturskyddade områden. Detta betyder att bestånden även har ett berättigande inom flerbrukslandskapen. Självklart skapar detta konflikter med människor då husdjur dödas och tillväxten av de vilda hjortdjursbestånden reduceras. Den viktigaste konflikten är dock knuten till människors rädsla för att själva skadas eller dödas av stora rovdjur. Dödsfall som orsakas av tiger, lejon, leopard, puma och björn (brunbjörn, svartbjörn, isbjörn och läppbjörn) är välkända, och uppgår globalt till flera hundra fall per år. Många människor som lever i områden med varg känner rädsla och vargens farlighet för människor debatteras ofta. Målet med denna tvärvetenskapliga utredning är att undersöka existerande data över vargangrepp på människor runt om i världen från de senaste århundradena. För att finna data om vargangrepp har vi sökt i ekologisk, medicinsk, veterinär- vetenskaplig och historisk litteratur. Vi har även använt oss av ett omfattande kon- taktnät av människor som arbetar med varg runt om i världen. Genom kontaktnätet har vi bland annat kunnat ta del av opublicerade rapporter om angrepp i modern tid. För de historiska fallen har vi endast använt oss av de angrepp som finns skriftligt dokumenterade från den aktuella tidsperioden. Därigenom har de angrepp som endast finns dokumenterade genom muntliga berättelser exkluderats. Materialet som omfat- tar vargangrepp är enormt fragmenterat och av varierande kvalitet. Detta har gjort det omöjligt att ge en fullständig översikt över antalet människor som har dödats av varg under en specifik tidsperiod. Vi har därför sammanfattat ett antal studier från Nordamerika och Eurasien som vi har antagit vara de mest trovärdiga. Det ligger i materialets natur att många av dessa rapporter om angrepp bör beaktas med viss tvek- samhet. Av samma anledning har vi först och främst letat efter ett generellt mönster som kan förklara varför varg har angripit och dödat människor. Utifrån det tillgängliga materialet råder det inget tvivel om att vargar vid enstaka tillfällen har angripit och dödat människor. Vi har identifierat tre olika typer av vargangrepp: 1) angrepp av rabiessmittade vargar, 2) predationsangrepp, där vargen har sett människan som ett potentiellt bytesdjur, och 3) försvarsangrepp, där vargen har angripit människor till följd av olika typer av provokationer. Huvuddelen av de rapporterade angreppen gäller rabiessmittade vargar. Även om vargen själv inte är den främsta smittkällan för rabies, kan den i sin tur smittas av ett stort antal andra arter. Flera episoder har visat att rabiessmittade vargar kan utveckla en mycket ”aggressiv” fas, under vilken ett stort antal människor (>30) har blivit bitna under en kort tidsperiod. Vi har funnit uppgifter från Italien, Frankrike, Finland, Tyskland, Polen, Slovakien, Spanien, de baltiska staterna, Ryssland, Iran, Kazachstan, Afghanistan, Kina, Indien och Nordamerika. Det tidigaste angreppet som vi känner till är från Tyskland år 1557 och det senaste kända angreppet är från Lettland 2001. Innan bra behandlingsmetoder mot rabiessmitta utvecklades (först av Pasteur i början av 1890-talet, vars metod senare vidareutvecklades under 1950-talet), var ett bett från en rabiessmittad varg alltid förknippat med dödlig utgång. Dagens behandlingsformer för rabies är i nuläget så pass bra, att de flesta överlever ett bett från ett rabiessmittat djur. Emellertid finns det exempel där skador från bett varit så omfattande att offret avlidit på grund av förblödning och fall där offret har blivit illa bitet i huvudregionen, vilket har bidragit till att sjukdomen utvecklats så raskt att inga behandlingsmetoder har hunnit verka innan offret avlidit. I takt med att förekomsten av rabies hos hundar och andra vilt levande arter har minskat i de västra delarna av Europa och Nordamerika, har andelen angrepp av rabiessmittade vargar också minskat. I Mellanöstern och Asien sker dock fortfarande enstaka angrepp av rabiessmittade vargar varje år. 2 | Rädslan för vargen Rädslan för vargen | 3 I litteraturen återfinns många exempel på provocerade vargar (fångade, trängda eller då människor har besökt lyan) som inte nödvändigtvis har angripit människor. Vi fann emellertid även uppgifter där vargen under liknande situationer har angripit människor i ett försök att fly. Många av dessa fall gäller boskapsskötare som blivit bitna av varg när de försvarat sin tamboskap med hjälp av käppar eller andra tillhyg- gen. Vi fann emellertid inga uppgifter om att människor blivit dödade av varg i dessa situationer. Oprovocerade angrepp av friska vargar (dvs. icke rabiessmittade) är mycket ovanliga. Majoriteten av vargarna ser inte människan som ett naturligt bytesdjur. Vi har trots det funnit uppgifter om predationsangrepp på människor. De flesta angreppen inträffade under 1700- och 1800-talet i Frankrike, Estland och delar av norra Italien. De mer kända angreppen är från Gévaudanområdet i Frankrike, där historiska uppgifter antyder att mer än 100 människor dödades av vargar under perioden 1764-1767. De vargar som var involverade i angreppen antogs vara hybrider mellan vilda vargar och boskapshundar. Sammanlagt dödades flera hundra människor i de tre länderna mellan 1750 och 1900. Före 1900-talet finns det uppgifter om predationsangrepp i Sverige, Finland och Norge. Från Norge finns uppgifter om en 6-årig flicka som dödades av varg år 1800. Från Sverige finns registrerat 4 barn som dödats av varg mellan 1727 och 1763, samt 12 människor (11 barn och 1 kvinna) mellan 1820 och 1821. Under den senare händelsen (även kallad Gysinge-episoden) fastslogs att det var en ensam varg som rymt från fångenskap som var förövaren. Från Finland (och ryska Karelen) finns en rad incidenter under 1800-talet där människor har dödats av varg. De flesta av dessa händelser kan knytas till 5 olika städer: Kaukola 1831 (8 barn och 1 kvinna dödades), Kemio 1836 (3 barn dödades), Kivennapa mellan 1839-1859 (20 barn och 1 vuxen dödades), Tammerfors 1877 (9 barn dödades) och Åbo mellan 1879-1882 (mellan 22 och 35 barn dödades). Predationsangrepp under 1900-talet är mer sällsynta. Under perioden 1957- 1974 har 5 dödade barn i Polen 1937 och 4 barn i Spanien rapporterats. Det finns även kontroversiella rapporter om 36 dödade barn i Kirovregionen i Ryssland (1944-1953). Även om dessa uppgifter inte är fullständigt bekräftade, innehåller de en rad detaljer som gör dem trovärdiga. Det finns inga dokumenterade uppgifter om predationsangrepp med dödlig utgång av varg från Nordamerika under 1900-talet. Emellertid finns det 8 väldokumenterade angrepp under de senaste 20 åren som i huvudsak har skett inom naturskyddade områden. I Indien finns dokument från 1800-talet som visar att människor dödats av varg. Från de senaste 20 åren finns även ett flertal vetenskapliga undersökningar från framför allt tre regioner i Indien: Uttar Bradesh, Bihar och Andhra Pradesh. I de tre regionerna har flera vargangrepp på människor förekommit och minst 273 barn ska ha dödats. De människor som angripits av rabiessmittade vargar har i huvudsak varit vuxna människor, vilket antyder att dessa vargar biter de människor som de kommer i kontakt med. Vid predationsangrepp är offren i stället oftast små barn och i viss mån även äldre kvinnor. Detta antyder att urvalet till en viss grad är selektivt. Angrepp från rabiessmittade vargar sker oftast under vinter och vår, medan predationsangrepp oftast sker under sensommaren. Vi har identifierat fyra faktorer som associeras med vargangrepp på människor: 1. Rabies. Huvuddelen av angreppen på människor har utförts av rabiessmittade vargar. 2. Tillvänjning. När vargen mister sin rädsla för människor, till exempel inom naturskyddade områden där vargen inte jagas, har en ökad frekvens av angrepp på människor observerats. 3. Provokation. Detta inkluderar situationer när vargen är fångad i fälla eller befinner sig i en trängd situation och ska avlivas, eller situationer när människor befinner sig vid lyor där det finns små valpar. 4 | Rädslan för vargen Rädslan för vargen | 5 4. Extrema sociala och ekologiska miljöer. Huvuddelen av predationsan- greppen (i Europa under 1800-talet och Indien i nutid) verkar inträffa i starkt modifierade miljöer. Detta inkluderar miljöer med liten eller ingen tillgång på naturliga bytesdjur, där vargen tvingas att överleva på sopor och husdjur som föda. Dessutom är detta miljöer där barn ofta är utan tillsyn från vuxna eller arbetar med att vakta boskap, där det finns en allmän fattigdom och liten tillgång på vapen (som skulle kunna påverka vargens skygghet för människor). Under dessa omständigheter kan vargen få en ökad närkontakt med människor, som kan resultera i angrepp. Mot bakgrund av det insamlade materialet anser vi att det finns dokumenterat att människor har dödats av både rabiessmittade och friska vargar under de senaste år- hundradena. Det finns i nuläget > 10 000 vargar i Europa, 40 000 i Ryssland och 60 000 i Nordamerika. Trots det förhållandevis stora antalet vargar, har vi endast funnit

Load more