Obs lämna sidhuvudet tomt. Loggor och info om skolform skapas automatiskt

Modul: Narrativt skrivande Del 5: Berättelsens vändpunkt

Vändpunktens betydelse Björn Kindenberg, Stockholms universitet

Vändpunkt i berättelser – ett exempel I filmatiseringen av Rudyard Kiplings klassiska berättelse Djungelboken växer den lilla poj- ken upp hos vilda vargar i Indien. Den hotfulla tigern , som hyser ett djupt hat mot människor och särskilt mot Mowgli, söker upp vargfamiljen. Vargarna skyd- dar Mowgli, men Shere Khan svär att döda pojken om de någonsin möts igen. När Mowgli växer upp till en ung pojke bestäms det att han ska föras ut ur djungeln och ”hem till män- niskobyn”. Hotet från Shere Khan gör färden farofylld och Mowgli är dessutom själv högst motvillig till att lämna djungeln. Detta får Mowgli att överge sin beskyddare, pantern Bag- heera. Istället råkar han ut för andra händelser, både dråpliga och äventyrliga, men hela tiden med Shere Khan i hälarna. I en dramatisk scen möts så Mowgli och Shere Khan och med hjälp av en trädgren som antänts genom ett blixtnedslag lyckas Mowgli bekämpa och jaga bort Shere Khan. Denna dramatiska sekvens, förstärkt av pågående regn och åska, utgör berättelsens vändpunkt och denna artikel handlar om vändpunktens betydelse för be- rättelseskapande.

En vändpunkt är inte det samma som berättelsens slut. Djungelbokens handling fortsätter efter vändpunkten och slutar med att Mowgli lämnar djungeln och träder in i människobyn. En vändpunkt är istället det element i berättelsen som löser upp en komplikation, det vill säga en fara, ett problem, eller någon form av fråga som behöver redas ut. I Djungelboken utgörs komplikationen av Shere Khans dödshot mot den späda pojken Mowgli. Detta hot gör att spänningen gradvis stegras, som när Mowgli lämnar och ger sig iväg på egen hand, eller när han senare tillfångatas av en apflock. Ibland kan spänningen tillfälligt sjunka eller ”ta paus”, som när Mowgli möter den vänliga och fridfulla björnen . Men den komplikation, dödshotet, som introducerats tidigt i berättelsen, gör oundvikligen att spänningen stiger ju längre vändpunkten skjuts upp. Ju längre Shere Khans väntan blir, desto mer mordisk befarar vi att han kommer att vara när han väl möter Mowgli.

Här har Djungelboken använts för att exemplifiera en vändpunkt i en berättelse. Berättelsen har framställts som relativt rak och enkel: en pojke jagas av en livsfarlig tiger i den stora djungeln, men lyckas avvärja hotet. Berättelsen innehåller dock fler bottnar och den vänd- punkt som beskrivits är inte den enda vändpunkten i handlingen. Senare i artikeln diskute- ras och exemplifieras olika typer av vändpunkter. Detta följs av ett avsnitt som beskriver teoretiska utgångspunkter för att i undervisningen arbeta med vändpunkter i berättelseskri- vande, vilket leder vidare till ett avsnitt som föreslår och beskriver olika undervisningsmo-

Vändpunktens betydelse December 2016 https://larportalen.skolverket.se 1 (10)

Obs lämna sidhuvudet tomt. Loggor och info om skolform skapas automatiskt

deller. Men allra först ska vi mycket kort sätta både vändpunkt och dramaturgi i ett idéhi- storiskt och litterärt sammanhang.

En historisk tillbakablick: vändpunkten från Antiken och framåt I verket Om diktkonsten, som tillkom på 330-talet f. Kr i det antika Grekland, analyserar filosofen Aristoteles uppbyggnad och innehåll i samtida dramer och då särskilt, de dramer som har ett tragiskt slut, tragedierna (Aristoteles, 2000). Aristoteles verk har kommit att fungera lite som en ”receptbok” för pjäsförfattare genom tiderna (Dahlberg, 1988), men även i andra former av berättande än teatern, så kan man känna igen den grundstruktur som Aristoteles beskrev. I denna struktur ingår en förveckling, det vill säga en händelsekedja som pågår från att karaktärerna etablerats i berättelsens början fram till att en avgörande vändpunkt inträder, hos Aristoteles kallad peripeti. Peripetin kan bestå i att huvudpersonen kommer till insikt om något, som ändrar förutsättningarna och styr handlingen i en ödesbe- stämd riktning. Aristoteles exempel är berättelsen om Oidipus. Huvudpersonen Oidipus jagar sin fars mördare, men i en avgörande scen får han vetskap om att det är han själv som dräpt sin far, i tron att det var någon annan. Efter det återstår inget annat för Oidipus än att ta livet av sig, då han svurit att faderns mördare ska få plikta med livet.

Till skillnad från Djungelboken finns det i denna berättelse om Oidipus inte en lika tydligt uttalad komplikation. Vi skulle nog ändå kunna säga att Oidipus löfte att hämnas sin far utgör komplikationen som driver handlingen framåt, även om Aristoteles inte betonade vikten av komplikation som ett särskilt moment. Detta har dock gjorts senare i litteratur- historien, när Aristoteles verk återupptäckts och vidareutvecklades. Under renässansen på 1500-talet började de antika grekiska filosoferna åter läsas i Europa. Aristoteles idéer togs då upp av europeiska dramatiker, där 1800-talsförfattaren Gustav Freytags ”pyramid” kan ses som en utveckling av tanken om peripeti eller vändpunkt (Dahlberg, 1988, se figur 1).

Figur 1 Freytags pyramid. En utveckling av Aristoteles tanke om peripeti och vändpunkt

Freytag ville med sin pyramid åskådliggöra spänningskurvan i en berättelse, där en stillsam inledning som introducerar karaktärerna och miljön (punkt A) följs av en händelse eller ett moment som sätter igång handlingen, det vill säga vad vi här kallat en komplikation (punkt 1). Spänningen i handlingen stegras genom berättelsens gång (punkt B) och når sin kulmen vid punkt C i vilken något inträffar som vi här kan kalla vändpunkt. Vid punkt 2 reagerar personerna på vändpunkten.

Vändpunktens betydelse December 2016 https://larportalen.skolverket.se 2 (10)

Obs lämna sidhuvudet tomt. Loggor och info om skolform skapas automatiskt

I tragedier, vilket var det som mest intresserade Freytag, går handlingen i punkt D ödesbe- stämt mot det tragiska slutet i punkt E. Punkt 3 däremellan markerar ett hoppfullt försök från huvudpersonernas sida att avvärja det tragiska slutet, vilket dock är dömt att misslyckas (se Dahlberg, 1988 för en närmare beskrivning av figuren).

Olika typer av vändpunkter Såväl Aristoteles som Freytags karakteristik är förstås schematiska återgivningar, koncentre- rade till dramaturgin i teaterns tragedier. Berättare i olika litterära genrer har dock genom tiderna, medvetet eller omedvetet, ofta följt en liknande typ av berättarstruktur. Vi tittar därför närmare på en grundläggande berättarstruktur, med vändpunkt, samt några varianter av denna.

En grundläggande berättarstruktur: början – problem – förvecklingar – vändpunkt – slut En mycket grundläggande berättarstruktur är den som tagits upp i den historiska tillba- kablicken ovan: genom en serie förvecklingar växer komplikationen fram till en vändpunkt i berättelsen. I och med vändpunkten får problemet en lösning som leder fram till berättel- sens slut. Vi skulle kunna åskådliggöra denna enkla narrativa struktur så här:

Figur 2 Modell för en enkel narrativ struktur

Som vi har sett så ligger denna struktur till grund även för vad som uppfattas som litterärt högtstående verk, som de grekiska dramerna. Också ett omfångsrikt och episkt upplagt verk som J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen har en i grund och botten enkel struktur där ett pro- blem i form av ett farligt föremål, den mäktiga härskarringen, förs in som det problem kring vilket handlingen sedan kretsar, fram till vändpunkten: det ögonblick när ringen kan tillin- tetgöras. Sagan om ringen är en lång berättelse, inte för att den är berättartekniskt komplex, utan för att den innehåller en lång serie förvecklingar innan vändpunkten inträder.

En mer komplex berättarstruktur: flera problem och vändpunkter Berättarstrukturen i sig kan också göras mer komplex. Ett sätt är att flera problem introdu- ceras, schematiskt återgivet så här:

Figur 3 Ett handlingsförlopp där olika problem introduceras, vilket gör handlingen berättartekniskt mer komplex

Vändpunktens betydelse December 2016 https://larportalen.skolverket.se 3 (10)

Obs lämna sidhuvudet tomt. Loggor och info om skolform skapas automatiskt

Vändpunkterna blir då flera, men det kan vara en och samma händelse som utgör vänd- punkt för båda problemen. Ett exempel är den yttre handlingen i Shakespeares pjäs Hamlet. En komplikation, alltså ett problem i handlingen, består i att Hamlets far blivit mördad och måste hämnas av den obeslutsamme sonen. En annan komplikation är att Hamlet förälskat sig i kammarherrens dotter Ofelia, något hennes bror Laertes inte kan acceptera. Det senare problemet kommer till en vändpunkt när Ofelia tar livet av sig. Det första problemet, hämnden för mordet på fadern, kommer till en vändpunkt i en dramatisk duell mellan Hamlet och Laertes där Hamlet får veta att det finns planer på att mörda honom. Detta leder till att hans obeslutsamhet upphör och han utkräver sin hämnd.

Problem och vändpunkter på flera plan Ett annat sätt att göra handlingen mer komplex är att låta den försiggå på olika plan, något som är vanligt i skönlitteratur. En sådan berättelse på flera plan kan illustreras med följande bild:

Figur 4 En berättelses handling kan utveckla sig på olika plan

För att återvända till exemplet med Djungelboken, så kan vi se att även den fungerar på flera plan. Utöver den yttre handlingen om en späd pojke som jagas av en mordisk tiger, så finns det också ett symboliskt djup i berättelsen, ett filosofiskt problem: är människan skild från djuren? Tigern Shere Khan står för den hotfulla naturen och elden för den teknologi som gjort att människan betvingat naturen och byggt upp en civilisation och en kultur. När pojken Mowgli i en nyckelscen bemästrar elden och tvingar Shere Khan på flykt, så är han inte längre en av vargarnas ”människovalpar”, utan helt och hållet en människa. Som sådan är han inte längre en del av naturen, utan måste lämna djungeln och träda in i ”människo- byn”, det vill säga i kulturen och civilisationen.

Att Mowgli tar herraväldet över elden och därmed över naturens faror fungerar alltså sym- boliskt. Nyckelscenen är en vändpunkt i dubbel bemärkelse. Dels undanröjs problemet i

Vändpunktens betydelse December 2016 https://larportalen.skolverket.se 4 (10)

Obs lämna sidhuvudet tomt. Loggor och info om skolform skapas automatiskt

den yttre handlingen: den hotfulle Shere Khan. Dels avgörs frågan om huruvida människan är skild från djuren: Mowglis (människans) bruk av eld (och annan teknologi) illustrerar att natur och kultur är skilda åt och oförenliga.

Andra sätt att variera berättarstruktur med vändpunkt Det finns alltså olika sätt att fördjupa och variera en berättarstruktur som är uppbyggd kring problem-förvecklingar-vändpunkt. Ett ytterligare sätt, som kan kombineras med någon av ovanstående (förenklade) modeller är att i berättelsen ge sken av att en vändpunkt nåtts, för att därefter, när läsaren ”andas ut”, låta förstå att det endast var frågan om en skenbar vändpunkt och att problemet inte alls är löst, utan tvärtom gör sig påmint med än större kraft, vilket ytterligare stegrar spänningen. Detta är exempelvis vanligt i deckare, när en misstänkt person ”avslöjas”, men handlingens problem kvarstår (i deckare ofta genom att ännu ett mord inträffar). Jämför även med Freytags pyramid ovan där huvudpersonerna i handlingens slutskede inges en strimma hopp, innan det står klart att vändpunkten faktiskt är absolut och oåterkallelig.

Vändpunktens ”lösning” behöver inte vara vad man till vardags menar med en ”lösning”. Inte heller behöver den leda till ett lyckligt slut. Vändpunkten innebär en punkt där kompli- kationen försvinner, men det kan vara en smärtsam lösning som mycket tragiska konse- kvenser för huvudpersonerna. Romanen Madame Bovary är ett exempel på en sådan berät- telse, där huvudpersonen (Madame Bovary) genom otrohetsaffärer och statusjakt slutligen, i en vändpunkt i berättelsen, avslöjas. Detta avslöjande innebär en plågsam lösning av pro- blemet, Madame Bovarys dubbelliv, men leder i sin tur till tragedi. Oidipus ögonblick av insikt är ett annat exempel på hur ett problem får sin lösning, ovetskapen om vem som är faderns mördare ”försvinner”, men lösningen är så att säga än mer dramatisk än problemet.

Oavsett om författaren väljer ett lyckligt eller olyckligt slut, så är det viktigt att berättelsens händelser bygger upp spänningen mot berättelsens vändpunkt (eller vändpunkter). Detta kan göras genom att läsaren tidigt ser komplikationen och kan följa hur den gradvis tilltar genom handlingens förvecklingar. Vändpunkten bör komma som en logisk följd av de hän- delser som inträffar i berättelsens förvecklingar, så att inte vändpunkten blir en deus ex machina, ett plötsligt oväntat ingripande eller omkastande av handlingen. Ett alltför glättigt ”hollywoodslut” eller en avslutning i stil med ”Men då vaknade jag och allt var en dröm, är exempel på vändpunkter som kan göra att den som tar del av berättelsen känner sig en smula lurad.

Ett sociokulturellt lärandeperspektiv på skrivundervisning Hittills har vi tittat på vad vändpunkter har för funktion i berättelser. Vi ska nu titta på detta i sammanhang av undervisning, i en undervisningspraktik. En undervisningspraktik kan ofta bättre förstås mot bakgrund av teoretiska perspektiv. Här redogörs kort för skrivundervis- ning ur ett sociokulturellt perspektiv. I det följande avsnittet ser vi på skrivundervisning ur ett litteracitetsperspektiv där skrivande (liksom läsning) ses som en aktiv tanke- och tolk- ningsprocess, som är beroende av det sammanhang i vilket skrivandet sker. Dessa respek-

Vändpunktens betydelse December 2016 https://larportalen.skolverket.se 5 (10)

Obs lämna sidhuvudet tomt. Loggor och info om skolform skapas automatiskt

tive perspektiv kan vara aktuella när vi vill ge eleverna stöd att se och gradvis behärska olika element av berättelseskrivande, inklusive användningen av vändpunkter.

Ett sociokulturellt perspektiv på lärande (Säljö, 2000) beskriver människans förståelse som ett meningsskapande som görs med hjälp av historiskt och kulturellt bestämda hjälpmedel och redskap. Dessa redskap kan vara fysiska föremål, exempelvis ett mikroskop som hjälper oss se och tänka oss världen på nya sätt. Men tankeredskapen kan också vara kommunika- tiva eller språkliga, på många sätt är dessa de mest kraftfulla redskapen för att utveckla högre mentala funktioner (Bodrova & Leong, 2007).

Berättarstrukturer av olika slag är exempel på sådana kommunikativa och språkliga redskap, som låter oss skapa mening i form av en berättelse. En berättarstruktur med vändpunkt är alltså inte ett fenomen som finns ”naturligt” hos människan. Det är ett kulturellt och histo- riskt framväxt tankeredskap för en speciell typ av meningsskapande. Detta redskap behöver eleverna göras bekanta med och under lärarens ledning få möjlighet att använda i ett rele- vant sammanhang, det vill säga i eget berättelseskrivande. Av det sociokulturella perspekti- vet följer att ett berättarelement som vändpunkter inte är något som eleverna enbart kan ”läsa sig till”, eller komma till insikt om genom att läraren pekar på ett textställe och säger ”där är vändpunkten”. Att utveckla förmågan att skriva berättelser är en process som måste praktiseras i ett sammanhang, under ledning av någon som är mer kunnig.

Det sociokulturella perspektivet på lärande, där eleverna får möjlighet att skolas in i en skrivpraktik, snarare än att läraren isolerat presenterar ett antal skrivtekniker, öppnar alltså för en undervisning där läraren och eleverna gör mycket tillsammans, för att eleverna grad- vis ska utveckla ett självständigt kunnande. Denna undervisning byggd på gemensamt gö- rande, eller berättelseskapande, har alltså stor betydelse för elevernas utveckling. Vid ett sådant gemensamt arbete är det också centralt att eleverna förstår i vilket syfte skrivandet sker. Syftet med skrivandet blir sällan tydligt av att enbart beskrivas i ord, utan bör vävas in i en välutformad skrivuppgift. Litteracitetsforskaren Murray Gadd (2014) hör till de som menar att välutformade uppgifter, i kombination med att läraren är aktivt involverad i ett gemensamt textskapande med eleverna, utgör framgångsfaktorer i skrivundervisning för underpresterande elever.

Gadds tes har också beröringspunkter med Vygotskijs modell för den proximala (närmaste) utvecklingszonen (Vygotskij, 1934/1999). Detta är en tänkt ”zon” där en elev med lärarens hjälp klarar av att utföra uppgifter som eleven inte självständigt kan utföra på nuvarande

Vändpunktens betydelse December 2016 https://larportalen.skolverket.se 6 (10)

Obs lämna sidhuvudet tomt. Loggor och info om skolform skapas automatiskt

utvecklingsnivå, men som däremot kommer att vara möjliga inom en snar framtid1. I undervisningen kan läraren och eleverna arbeta tillsammans med ett berättelseskapande, samtidigt som läraren ligger ”snäppet över” eleverna och i ord och handling visar hur berät- telser kan utvecklas.

Ett litteracitetsperspektiv på skrivundervisning Skrivande kan ses som en delvis teknisk process där man formar bokstäver för att bilda ord och meningar. Det är dock uppenbart för de flesta att den som skriver en text gör mycket mer än så. Det kan, bland mycket, mycket annat, vara att berätta en historia, förklara ett fenomen, beskriva en tanke eller framföra en åsikt. Skrivandet är alltså en tankeprocess, i långt högre grad än en teknisk process. För att poängtera att skrivandet inbegriper både teknik och tankemässig aktivitet används begreppet litteracitet 2 (se bl.a. Franker, 2013). Den som skriver (eller läser) en text gör det i syfte att skapa mening, vilket kräver att man förstår och kan tolka det sociala och kulturella sammanhang i vilket texten ingår.

En viktig omständighet att ta hänsyn till då det gäller undervisning som handlar om att utveckla en förmåga att skriva berättelser, är att eleverna kan vara vana vid andra litteraci- tetssammanhang, eller textvärldar, än de som de möter i skolan eller de som läraren ser som viktiga. Elevernas litteracitetserfarenheter kan komma från TV-serier, datorspel, manga eller kanske muntligt traderade vandringssägner3. Det är en form av berättande som ofta skiljer sig från den berättelsestruktur som undervisningen vill förmedla. Exempelvis kanske en TV-series sätt att berätta en handling, med spänningsmoment i form av så kallade cliff- hangers eller öppna slut (för att möjliggöra en eventuell fortsatt säsong av TV-serien) göra att elever har svårt att relatera till en rak ”början-mitten-slut”-karakteristik av hur en hand- ling är uppbyggd.

Det är alltid en tillgång i undervisningen om läraren har en medvetenhet om elevernas text- världar. Läraren kan då skapa en brygga mellan elevernas förförståelse av spänning i en handling (exempelvis i en TV-serie) och målet med undervisningen, att visa hur spänningen med olika medel kan byggas upp. Att ta in filmer, serier eller TV-spel i undervisningen är samtidigt ett sätt att ge uppvärdera dessa textvärldar. Det är positivt för undervisningen om eleven kan se att kunskap om och vana vid dessa olika former av berättande (alltså en form

1 Vygotskij skriver ”i morgon”, även om detta naturligtvis inte ska uppfattas bokstavligt. 2 Ibland används även begreppet ”literacy” i samma betydelse som ”litteracitet”. I denna artikel an- vänds genomgående den svenska termen. 3 På engelska urban legends, till exempel berättelser elever berättar för varandra om mystiska skåpbi- lar eller skrämmande clowner.

Vändpunktens betydelse December 2016 https://larportalen.skolverket.se 7 (10)

Obs lämna sidhuvudet tomt. Loggor och info om skolform skapas automatiskt

av ”litteracitetskompetens” hos eleven) utgör en värdefull kompetens som de nu kan vidga med kunskap om andra former av berättelser (Fast, 2008; Gee, 2003).

Didaktisk design: att undervisa om berättarstrukturer Det finns olika möjligheter att utforma, eller didaktiskt designa, en undervisning som ska göra eleverna medvetna om vändpunktens betydelse för berättelser. Här skissas några för- slag, tänkta att där så är möjligt anpassas till den egna undervisningen. Ett facit kan aldrig ges för undervisning, vilket även gäller för skrivundervisning.

”Berättelsevalen” För att visuellt åskådliggöra hur spänningen i en berättelse går upp och ned under berättel- sens gång, kan ”berättelsevalen” användas (Sundstedt, 2001, här något bearbetad). Sedan läraren introducerat och förklarat modellen kan den användas i diskussion kring för elever- na kända berättelser från böcker, filmer eller TV-spel, för att se i vilken mån eleverna själva kan upptäcka ”spänningskurvor”. Modellen visar ett sätt att presentera ett narrativ, där en spännande inledning med en form av problem, drar in läsaren i berättelsen. Sedan beskrivs berättelsens miljö och karaktärer (detta kan också göras innan problemet förts in i hand- lingen, spänningskurvan får då ett annat utseende och börjar inte lika högt). I takt med händelseutvecklingen stiger spänningen, fram till den ”förlösande” händelsen, berättelsens vändpunkt, där problemet avgörs. Handlingen går då mot sitt slut och spänningen avtar.

Figur 5 Berättelsevalen visar hur spänningen ändras under berättelsens gång (Kindenberg 2016, efter Sundstedt 2001)

Vändpunktens betydelse December 2016 https://larportalen.skolverket.se 8 (10)

Obs lämna sidhuvudet tomt. Loggor och info om skolform skapas automatiskt

Berättelsevalen som modell åskådliggör att spänningen i en berättelse omväxlande stegras och sjunker. Samtidigt kan man som lärare behöva göra eleverna uppmärksamma på att detta är en form av berättelseuppbyggnad, som inte är giltig i alla sammanhang. Namnet ”berättelsevalen” kan också utläsas som att en berättelse byggs upp av val från berättarens sida, val som styr händelseutvecklingen och spänningskurvan. Ett sätt att åskådliggöra detta för eleverna beskrivs i följande avsnitt om att bygga upp och bygga ut en berättelse.

Att bygga upp och bygga ut en berättelse När eleverna är bekanta med en grundläggande struktur för inledning, problem, händelser och vändpunkt, kan de behöva bli medvetna om vilka val berättaren gör för att hålla spän- ningen vid liv, eller vid behov stegra den. I denna övning används med fördel en mycket kortfattad berättelse, förberedd av läraren, där relationen mellan problem, vändpunkt och intensitet (spänning) i berättelsen lyfts fram.

Den korta berättelsen kan då vara uppbyggd som figur 6 visar, en uppbyggnad som gör att eleverna under övningen ställs inför val, där de streckade pilarna indikerar olika sätt att ”dra ut” på berättelsen Den grafiska översikten synliggör hur författaren på detta sätt kan bygga upp spänningen inför berättelsens vändpunkt. Efter vändpunkten kommer också ett val som innebär om berättelsen ska sluta ”lyckligt” eller olyckligt”. Det är tänkt att tydliggöra att vändpunkten innebär en upplösning på problemet, men inte slutet på själva berättelsen.

Det går alltså att i denna övning antingen hoppa direkt från berättelsens inledning till dess vändpunkt (och sedan valbart slut), eller att utforska ett valfritt antal händelsesteg. Det är också möjligt att tillsammans gå igenom olika varianter av uppbyggnad. Det huvudsakliga syftet med en sådan undervisning där eleverna själva, utformar berättelsen, är att visa den betydelse som ligger i författarens val, dels för att bygga upp spänningen, dels vad gäller berättelsens slut.

Figur 6 En grafisk översikt över hur en berättelse kan byggas upp och byggas ut

Vändpunktens betydelse December 2016 https://larportalen.skolverket.se 9 (10)

Obs lämna sidhuvudet tomt. Loggor och info om skolform skapas automatiskt

Avslutning De ovan, summariskt beskrivna övningarna ska ses enbart som exempel på hur vändpunk- tens betydelse kan uppmärksammas i en didaktisk design. Många andra modeller för berät- telseuppbyggnad, exempelvis Aristoteles eller Freytags, kan ligga till grund för undervis- ningsplanering. Beskrivningen ovan av lärandeteoretiska utgångspunkter pekar dock på vikten av att lärare och elever också tillsammans är medskapare i berättelseskrivande. Oav- sett vilka förtydligande modeller läraren väljer att använda, så är berättelseskapande i under- visningssammanhang något som vinner på att utforskas gemensamt – på samma sätt som berättande är invävt i ett kulturellt och historiskt sammanhang.

Referenser

Aristoteles. (2000). Om diktkonsten. Göteborg: Anamma.

Bodrova, E., & Leong, D., J. (2007). Tools of the mind: The vygotskian-based early childhood curricu- lum (2nd ed.). Upper Saddle River, N.J.: Merrill Prentice Hall.

Dahlberg, G. (1988). Bara att läsa rätt innantill?: Om dramaanalys i teori och praktik. Linköping: Univ., Tema Kommunikation.

Fast, C. (2008). Literacy: I familj, förskola och skola. Lund: Studentlitteratur.

Franker, Q. (2013). Att utveckla litteracitet i vuxen ålder - alfabetisering i en flerspråkig kontext. In I. Lindberg, & K. Hyltenstam (Eds.), Svenska som andraspråk - i forskning, undervisning och samhälle (2nd ed., pp. 771-771-815). Lund: Studentlitteratur.

Gadd, M. (2014). What is critical in the effective teaching of writing? A study of the classroom practice of some year 5 to 8 teachers in the new zealand context. Doctoral dissertation, The University of Auckland.

Gee, J. P. (2003). What video games have to teach us about learning and literacy. New York: Palgrave Macmillan.

Sundstedt, K (2001). Stockholm: Ordfront.

Säljö, R. (2000). Lärande i praktiken - ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Norstedts akade- miska förlag.

Vygotskij, L. S. (1934/1999). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos.

Vändpunktens betydelse December 2016 https://larportalen.skolverket.se 10 (10)