Fallet Faurisson - Ett Rättsövergrepp About

BlogThis!

Bulten i Bo

Sunday, January 08, 2006 Fallet Faurisson - ett rättsövergrepp About

Förord från bloggägaren Ledord: Bamse, rättvisa, demokrati, jämlikhet, marxism. Citat lånat från Joakim Nilsson, moderaterna! I bloggosfären har det länge pågått ett förtal av TT-journalisten Stefan Hjertén, se exempelvis denna blogg. Förföljelserna utgår ifrån en sammanfattning av Hjerténs i rubriken nämnda artikel som About Me Henrik Bachner gjorde i sin doktorsavhandling, "Återkomsten". Detta referat finns tillgängligt via Dmitiri Vasserman, här och här. My Photo Name:Bulten i Bo

Problemet är dock den rika flora av personer på internet som hyllar Bachners diverse summariska referat aldrig någonsin har tagit del av originalet. Jag har därför beslutat att publicera hela artikeln på min blogg. Detta för att tvinga de personer som framför Location:Lönneberga, Småland, anklagelserna mot Hjertén att läsa originalet, nu när det finns Sweden tillgängligt. View my complete profile

Sen kan var och en göra sig en bedömning om huruvida Bachner Previous gjort en korrekt sammanfattning av artikeln eller inte.

Bachners vänner? OK, här kommer den! Libysk waterboarding? Amerikanska UD underrättas Min uppgift är att ge några enkla fakta kring fallet Faurisson: Vem Korrespondens i Lenindebatten är Robert Faurisson, hur har fallet utvecklats, är det hela något mer Kortare länklista än en strid kring yttrande- och tryckfrihet, dvs har Faurissons Folkpartiet håller tortyrskola skriverier möjligen något intresse i sig själva. Lenin-citatet, gåtans upplösning! Oss Lenin-citerare emellan! Men först en allmän reflexion kring ordet antisemitism. Faurisson Lenin-citatet, mystiken tätnar igen kallas ofta av motståndarna för antisemit. Per Wästberg skrev 31 Amerikanska ambassaden mjuk januari i år helt i förbigående att det finns en professor Faurisson mot terrorismen? som är "okänd antisemit".

Det gör fallet svårt för många: ingen förnuftig person vill hamna i sällskap med antisemiter. Nu är det egendomliga det att Faurisson inte är vad som vanligtvis menas med antisemit. Han ger inte uttryck för rasidéer eller utslungar angrepp mot judar eller andra folkgrupper. Själv säger han så här: - Jag blir smutskastad, man kallar mig t o m antisemit.

Nar jag upptäckte frånvaron av antisemitism hos Faurisson genom att läsa hans texter och hans inlägg i debatten, blev jag rätt förvånad och antog att ett misstag hade begåtts: någon hade i skumma syften kallat Faurisson antisemit, och det hade fastnat i så hög grad att t o m i avkroken Sverige den främsta avkrokstidningen DN kunde fastslå att Faurisson är antisemit. Men så enkelt är det inte. I stället har ordet antisemitism genomgått en dramatisk innehållsförändring, föga uppmärksammad i ordböcker eller allmänna medvetandet.

Några exempel: USA beslutar att sälja spaningsplan av typ AWACS till Saudiarabien. Premiärminister Begin i Israel fastslår att delta är antisemitiskt. I svensk TV visas en serie om det palestinska folket, "Del finns inga smålänningar". Svenska skribenter inser omedelbart att det rör sig om ett flagrant fall av antisemitism.

(fortsättning här)

posted by Bulten i Bo at 5:42 PM

55 Comments:

I dag räcker det följaktligen att säga något som upplevs som beklagligt eller felaktigt av Israels vänner för att kallas antisemit. Den som menar att Israel inte bor bomba Beiruts centrum som skedde i juni 1981 ligger avgjort i farozonen för att bli kallad antisemit. Och det är på det viset Faurisson blev antisemit. Den 17 december 1980 uttalade han på den franska radiostationen Europa-1 kritik mot Israel. Nar skadeståndet mellan Västtyskland och Israel skulle bestämmas använde de israeliska förhandlarna bluffartade metoder, sade Faurisson. Och därmed var det klippt. Just den meningen, känd som "Faurissons 60 ord", fick honom dömd.

Biografiskt

Robert Faurisson föddes för 53 är sedan. Hans mor var skotska. Nar andra världskriget började var han 10 år och vid dess slut 15. I en intervju för le Matin säger Faurisson att han ständigt har tagit de förföljdas parti. Hans lärare i skolan i Paris hånade honom för hans brittiska påbrå och själv kluddade han Hitler-fientliga slagord, betraktad med ogillande av somliga kamrater. Vid befrielsen såg han hur en kollaborator fördes bort, kanske för att avrättas, och gladde sig över det. Men snart därefter kom ett omslag i hans stamning: tyskarna var bortkorda, han kunde inte hata dem aktivt. Med äckel betraktade han de klasskamrater som nyss hade retat honom som engelsman och hyllat Petain och Hitler men nu snabbt blev de Gaulleanhängare. Samma sak hände under Algerietkriget tio är senare, påstår Faurisson. Under kriget lade han pengar i bössorna för algeriernas frihetskamp, men när Algeriet franchise hade besegrats fann han jakten på OAS-mannen, den besegrade, obehaglig. Det har kan tyckas vara psykologiserande och ointressant: men för fortsättningen spelar det en viss roll att Faurisson var s a s en van provokatör: han har en märklig förmåga att säga fel saker, att gå rakt emot en opinion. Det var så Faurissonaffären började, 1978. Då innehade Faurisson den höga universitetstiteln maitre de conference och undervisade i fransk litteratur och textkritik vid universitetet Lyon-2. Han hade gjort sig känd genom studier över fransk poesi - Rimbaud, Lautreamont, de Nerval - och var i färd med att utveckla en hyperkritisk metod att borra sig in i texter. Men nu råkade han bara på en tidsinställd sprängladdning: bekantskapen med en Paul Rassinier. Talar man om Faurisson är det oundvikligt att hamna hos Rassinier. En kort utvikning är nödvändig:

Rassinier

Paul Rassinier, 1908-67, var kommunist, motståndsman under andra världskriget, torterad under elva dygn av tyskarna och sedan inspärrad i koncentrationslägren Buchenwald och Dora. Efter kriget var han svårt invalidiserad men valdes till deputerad för socialistpartiet. Hans egen, unika upplevelse av koncentrationslagren lämnar honom ingen ro. Mer och mer börjar han känna det som om andra människor ljuger om den tiden: beljuger och förgyller. 1948 ger han ut en liten bok om sina upplevelser som deporterad, Passage de la ligne. Den fick ett gott mottagande och räknas som en äkta, osminkad beskrivning. Grunden i boken är givetvis tyskarnas övergrepp men där finns också två andra motiv. Först hyckleriet hos vissa medfångar, som oerhört snabbt glömmer att de har blivit inspärrade för svartabörsaffärer och andra brott. De diktar sig en bättre verklighet och lämnar lägret som äkta motståndsman, kämpar från 18 juni 1940. För det andra beskriver Rassinier de politiska fångarna, oftast kommunister. De tog makten i lägren och använde den både mot tyskarna och, kanske främst, medfångarna, säger Rassinier. Det var inte några välkomna påståenden. Nar Rassinier upprepade sitt brott mot värdegemenskapen hos de franska antifascisterna genom ännu en bok. Le mensonge d'Ulysse, 1950, blev han utjagad ur socialistpartiet av Guy Mollet. Under de 17 år han hade kvar förde Paul Rassinier en förbittrad kamp mot vad han såg som en sammansvärjning av människor som hade gemensamt intresse av att dölja sanningen om kriget. Vid den tiden började man visa koncentrationslägren för turister, och Rassinier upptäckte till sitt ursinne att lägren framställdes som scen för gräsligheter och starka effekter där han, Rassinier, bara hade sett en malande, trist verklighet. I synnerhet upprördes han över att man i Dachau och Mauthausen uppvisade gaskamrar och redogjorde för deras funktion. Rassinier trodde sig veta att det aldrig hade existerat några gaskamrar i dessa lager. Rassinier förlorade de flesta vänner och tvingades att använda de kanaler han hade kvar. Sina sista böcker gav han ut på obskyra förlag, enligt uppgift högerextremistiska. Rassiniers kritik blev alltmer absolut: han gav sig på siffrorna over fallna, mördade och deporterade och menade sig finna förfalskningar. Hans penna var flitig vid tiden för processen i Jerusalem mot Eichmann 1961 och den i Frankfurt mot de ansvariga för Auschwitz ett par år senare. 1967 dör Rassinier, isolerad men i fast förvissning om att hans texter kommer att återupptäckas och hans åsikter segra. Innan dess har han fatt kontakt med Robert Faurisson. Det formar Faurisson att vidga ramen för den textkritik han sysslar med vid universitetet: nu ger han sig på historiska texter också. Det är inte svårt att se vissa likheter mellan Rassinier och Faurisson: en misstänksamhet mot det officiella hyllandet av Motståndsrörelsen så har efteråt, en smak för polemik och en osmidighet, en taktlöshet. Hur som helst, från mitten av 70-talet börjar Faurisson skriva brev och insändare för att fråga om andra världskriget eller gå i svaromål i detaljfrågor. Sommaren 1977 försöker han forma le Monde att publicera en artikel med titeln: Problemet med gaskamrarna. Tidningen vägrar att ta in artikeln, men lektorn Pierce Viansson-Ponte uttrycker avslaget så här: - Antingen är ni solidarisk med nazismen, och då skall jag medvetet motarbeta er. Eller också är ni som ni säger en antinazist som söker sanningen. I så fall kan jag lyssna. Men det ni säger är så absurt att ni först måste övertala någon historiskt kunnig om att ert resonemang är vart att föra, exempelvis Olga Wormser-Migot. Faurisson följde den utpekade vägen och tog kontakt med Olga Wormser- Migot, känd historiker och expert på koncentrationslagren. Hon hade några är tidigare i sin doktorsavhandling konstaterat att det inte fanns gaskamrar i vissa läger, där traditionen och många överlevande utpekade sådana. Hon var inte helt avvisande mot Faurisson utan gick i privat debatt med honom men besvor honom samtidigt att inte gå vidare med sina skriverier, eftersom de kunde såra vissa ännu levande personer.

Anne Frank

Nu började Faurisson bli ökänd på tidningsredaktionerna som oftast refuserade. Det var särskilt en detalj som upprörde: det sades att Faurisson förnekade äktheten av Anne Franks dagbok. Han hade givit sin grupp av studerande i ämnet textkritik uppdraget att undersöka Anne Franks dagbok enligt en speciell metod, som är en vidareutveckling av den kända franska skolexercisen med texter, l ´explication de texte. Den går som ni kanske vet ut på att se närsynt på en text, stycke för stycke analysera den språkligt och innehållsligt och slutligen komma med ett allmänt omdöme om helheten. Faurisson anser att mängder av historiska och litterära texter är missuppfattade sedan generationer: man bör tröska genom hela den hebreiska, latinska, grekiska och moderna textmassan förutsättningslöst och se vad den verkligen innehåller. Grundregeln är då att man glömmer allt man trodde sig veta och enbart betraktar grundtexten. Den läser man noggrant ord för ord, följer bifigurers uppdykande och försvinnande, studerar olika stilnivåer osv. Vissa texter kommer da att avge hemligheter, andra befinns ologiska, stympade etc.

Anne Franks dagbok hörde till den senare kategorin. Faurisson och hans elever ägnade sig först åt de banala småsakerna i texten. Väggarna kring familjen Franks våning är tunna. De måste vara tysta för att inte upptäckas av en fientlig omvärld. Plötsligt dyker dammsugare och väckarklocka upp. Grönsakshandlaren lämnar regelbundet sin butik mitt på dagen med fylld korg för att uppsöka en våning, där ingen antas bo. Pedantiskt går de genom hur och när gardinerna satts upp, vilken mat som inmundigas, vart soporna tar vägen. Överallt blir det frågetecken och en skymt av tvivel. Till slut har det samlats tillräckligt många konkreta frågor. Då avslutas det rena textstudiet. Faurisson reser till Amsterdam och uppsöker Prinsengracht 263, Anne Frankhuset, som numera är museum. Texten skall konfronteras med verkligheten. Men ingenting stämmer. Full insyn råder från hus som enligt boken inte skall ha det, den extra dörren från trädgården gör alla manipulationer med hemliga dörrar helt meningslösa osv. Då reser Faurisson till Otto Frank i Schweiz. Och det är det mest pinsamma. Den snart 90-årige fadern till Anne Frank, en man som förlorat hela sin familj genom nazismens härjningar, korsförs av Faurisson och svarar vanligt på alla frågor. Snart har Otto Frank snurrat bort sig ohjälpligt i alla gardiner och dammsugare. Faurisson noterar att fru Frank - den andra frun - också finner Otto Franks svar absurda: så kan det inte ha gått till, under de 25 månaderna i Prinzengracht 263. Efter några timmars samtal går Otto Frank med på att han har tagit bort en del ur Anne Franks dagbok och lagt till en del. Lönndörren var helt onödig, det medger han. Men i det stora hela menar han att dagboken är äkta och låter Faurisson få en kort blick på originalet. Nu går Faurisson vidare och letar upp alla vittnen till familjen Franks vistelse bakom panelen i huset vid Prinsengracht: Miep, Elli, Henk, Kraler osv. Ja, han snubblar över den person som förrådde gömstället. I Wien finner Faurisson vittnesmål från den soldat som grep familjen Frank, en Karl Silberbauer. Han dog 1972. Under hela undersökningen griper Faurisson tillbaka på den inledande, noggranna textkritiken: han tycker sig urskilja tre olika versioner av grundtexten till Anne Franks dagbok. Den första holländska upplagan har vissa kännetecken medan de två första tyska upplagorna skiljer sig från den holländska och sinsemellan. Långsamt närmar sig Faurisson vissa slutsatser. Han menar till slut att familjen Frank förvisso bodde på den uppgivna adressen, men under helt andra omständigheter än dagboken ger vid handen. Anne Franks dagbok är en litterär produkt, i viktiga avsnitt skriven efter andra världskriget men möjligen med dagboksanteckningar av Anne som grund, det är Faurissons slutsats. Protesterna lät inte vänta på sig, när Faurissons sysslande med Anne Franks dagbok blev känt. Boken är ju översatt till 56 språk och ansedd som ett äkta dokument från andra världskriget. När Otto Frank dog vid 91 års ålder sommaren 1980 hamnade manuskriptet hos den holländska staten. En komplett version är aviserad till slutet av 1982. Men chefen för det institut som skall ombesörja upplagan har redan meddelat att betydande skillnader föreligger mellan original och bokversion. Faurissons studie over Anne Franks dagbok kunde aldrig ges ut på grund av det motstånd han mötte. Endast ett fragment har publicerats i Faurissondebattens kölvatten.

Läget l978

Nu var det 1978. Den allmänna inställningen i Frankrike till andra världskriget var följande: tyskarna bar sig illa åt under ockupationen, hjälpta av några få fransman, som är döda nu. Det blev en stor överraskning för många när tidskriften 1'Express fann Louis Darquier de Pellepoix, Vichyregimens minister för judefrågor, ansvarig för tusentals människors död. Han satt i Spanien, onåbar för den franska rättvisan, och gav 1'Express en provocerande intervju. Han ångrade ingenting, var fortfarande judehatare, bagatelliserade koncentrationslägrens fasor och förnekade gaskamrarnas existens. Detta skapade en viss upphetsning i Frankrike. Det var inte längre sedan, i alla fall, än att en av de verkligt skyldiga kunde sitta där och skratta åt rättvisan. Paristidningen le Matin fick iden att hitta en egen Darquier, men inom landet. Faurisson var lämplig. Tidigare hade han ständigt refuserats, nu skulle han få tala ut. Det han skulle få säga var givetvis samma som Darquier. Reportern Claude Regent uppsökte Faurisson 8 november 1978. Under två timmar berättade Faurisson om sig själv och förde fram sina åsikter om historieförfalskningar. Ingenting av det kom in i tidningen. Faurisson föll inte i journalistens fälla genom att fylla i vad Darquier sagt eller nämna honom i positiva vändningar: - Nej, den sortens människor kommer jag att bekämpa så länge jag lever, sade Faurisson enligt bandinspelningen. Det hindrade inte journalisten från att skriva en artikel, som började: "Darquier är inte ensam... I Lyon finns en lärare, som stödjer honom." Av rubriken framgick att denne Faurisson t o m spottade på minnet av Anne Frank. Det förklarades inte i texten utan fanns med enbart som stämningsskapande element. Så långt går galningen Faurisson, skulle man förstå. Därmed hade le Matin flinkt placerat i det franska rampljuset ett riktigt monster: Robert Faurisson. För honom ändrades livet nu dramatiskt. Okända sökte slå ned honom på gatan. Inför hotet om anti-Faurisson- kravaller på universitetet valde universitetsledningen att avstänga honom från undervisning. En undersökning visade att Faurisson inte hade predikat sina åsikter för studenterna och inte begått något yrkesmässigt fel. Han fick en annan tjänst vid statens institut för korrespondensundervisning, vilket han såg som en degradering och ett slut på karriären. Faurisson är ingen stark människa. Vid den har tiden tycks han ha varit på väg att ge upp. En tid vägrade han att inta föda. Da uppsöktes han av en grupp som kom att rädda honom, möjligen fysiskt men i synnerhet publiceringsmässigt. Det var en handfull f d revolutionärer av modell 1968: om de var mest trotskiserande, anarkiserande eller maoiserande är inte lätt att se. Flera av dem hade arbetat med gruppen Barbari eller socialism, nu höll de en bokaffär, La vieille taupe, nära Pantheon. Hos dem hade länge funnits kunskap om och en viss sympati för Paul Rassinier. Av spridda aktstycken kan man se att de såg snärjande myter överallt. Den åsikten att bombningarna av Dresden och Hiroshima och upprättandet av Gulagarkipelagen var lika kusliga fenomen som nazismens brott förekom också bland dem. Den mest kände medlemmen är Serge Thion, en historiker som har skrivit om Kampuchea och Sydafrika. Dar finns också förlagsmannen Pierre Guillaume och en bror till röde Dany, Jean-Gabriel Cohn-Bendit. For dessa föll strukturerna samman på rätt sätt när de mötte Faurisson: just så här fungerade repressionen om någon vågade angripa Myterna. De blev Faurissons kuratorer och förläggare: under 1979 och 80 utgavs två böcker av Rassinier som bakgrund, en av Faurisson och en av Serge Thion om Faurissonfallet. Förlaget fick också heta La Vieille Taupe. Faurisson själv förskansade sig i sitt hem i Vichy - av alla platser - och repade mod. Vid samma tid kom det fram nya uppgifter om andra världskriget. Bokförlaget Seuils moderna franska historia nådde 40-talet och kunde publicera nya siffror på avrättade och deporterade. Kommunistpartiet som alltid kallat sig "de 75 000 avrättades parti" fick veta att totalsumman av fransman som avrättats under andra världskriget var 36 000. En fruktansvärd siffra även den men en som ställde äldre uppgifter i en egendomlig dager. Nu gavs för första gången ut en grundlig bok om Vichyregimens delaktighet i tyskarnas jakt på judar i Frankrike. Den visade många oupptäckta skamligheter. Dessa uppgifter kom inom parentes sagt att spela en roll under valrörelsen inför presidentvalet 1981, eftersom socialistpartiet kunde utnyttja vissa uppgifter mot Giscard-regimen. Samtidigt flirtade den litterära och cineastiska publiken med epoken. Louis Malle gjorde Lacombe Lucien och Celine ställdes upp på hyllan igen. Nar Centre Pompidou visade den fascistiske skulptören Arno Breker blev det en skandal för sig. Inom politiken dok det upp en tvättäkta fascist och antisemit: Mark Fredriksen, som dock rönte föga framgång. Pressen började skriva om Faurisson, smulor av hans skriverier nådde fram. Högerextremisterna i Minute uppskattade honom i allmänhet. Dagstidningen Liberation utmärkte sig genom att ta sakfrågan på allvar, då Faurisson kördes bort från universitetet. Visserligen tycks han hysa egendomliga åsikter - skrev chefredaktören Serge July - men måste han hindras att framföra dem? Det kom att rasa en vildvuxen debatt om Rassinier, Faurisson och gaskamrar, om dödssiffrorna under världskriget, massakern i algeriska Setif och TV-serien Förintelsen. Den viktigaste enskilda meningsyttringen publicerades 21 februari av le Monde, undertecknad av 34 historiker varibland LeRoy Ladurie, Montaillous författare. Dar fördömdes Faurisson och fastslogs att "det inte finns och inte kan finnas någon debatt om gaskamrarnas existens". Vi vet att det skedde och har därför ingen rätt att fråga hur det skedde, menade historikerna. Denna åsikt att det för historiker kan finnas en given, apriorisk sanning som inte får diskuteras blev i sig ett ämne för diskussion. En lokal sensation på vänstra stranden blev det då Jean- Gabriel Cohn-Bendit i le Matin ställde sig på Faurissons sida med en bitter text: i en tidigare epok vägrade antisemiter lyssna på allt en jude sade. Nu upplever vi det omvända. Somliga vägrar att lyssna på allt en antisemit kan säga. Det finner jag oroande. Men dessutom kallar man alla forskningar som tycks kunna ändra den officiella bilden av andra världskriget för antisemitiska. Det finner jag oacceptabelt."

Gaskamrarna

Men centralfrågan förblev gaskamrarna och "totallösningen på judefrågan i Europa" som Göring skrev till Heydrich 31 juli 1941. Jag tror att vi alla i skolan inhämtade att nazisterna byggde koncentrationsläger från 1933 för att spärra in socialister, kommunister, zigenare, judar och homosexuella samt att de från 1942 genomförde massmord i sk gaskamrar. Enligt en vanlig uppgift dödades sex miljoner människor i gaskamrarna. Och nu påstår alltså Faurisson att inga bevis föreligger för att gaskamrarna verkligen har existerat. Ibland modererar han sin ståndpunkt till att han bara vill se ett tydligt bevis - sedan skall han erkänna sig besegrad. Nar man kommer over den första chocken over Faurissons påstående och börjar bläddra i historieböckerna, upptäcker man att gaskamrarna faktiskt är besvarliga ur kallsynpunkt. Den franske historikern Georges Wellers förklarar det på följande vis i en bok — Les chambres a gaz ont existe — som han gav ut förra året som polemik mot Faurisson: Hitler, Göring, Heydrich och Eichmann ville från 1942 utrota alla judar i underlydande länder. Men de insåg vilken opinion de kunde få mot sig både i Tyskland och utanför. De ville inte heller schavottera inför eftervärlden. Därför beslöt de att genomföra allt i hemlighet. Principbeslutet skrevs aldrig ned. Alla order utfärdades i chiffer under oskyldiga rubriker. Inga listor över de avrättade i gaskamrarna fick föras. När nederlaget närmade sig, mest påtagligt österifrån genom Röda armen, beslöt den högsta ledningen att utplåna gaskamrarna. 1944 -45 sprängdes alla fungerande gaskamrar. Därför - skriver Wellers - är källäget svårt. Brottet avslöjades i full utsträckning först under processen i Nürnberg. I dag är frågan ännu svårare genom att de som bekände eller vittnade i Nürnberg i stor utsträckning avrättades eller tog livet av sig.

Faurisson kritiserar alla detaljer i den bilden. Han vägrar att tro på en order från Hitler att döda alla judar. Han underkänner tolkningen av chifferorden Sonderaktion, Gesamtlösung osv. Faurisson underkänner ett av de grundläggande antagandena: tron att om ett tåg gått från Saloniki med 800 personer och sedan 200 återfinns inskrivna i Auschwitz, de övriga 600 måste ha blivit gasade till döds. Han argumenterar med tyfusepidemier etc. Framförallt, monotont och envist letar han efter spår efter gaskamrarna och vittnen som kan beskriva dem. Eftersom det har skrivits då och då i svensk press att Faurisson förnekar koncentrationslägrens existens skall det kanske påpekas att han är helt införstådd med deras existens. Det var f ö även Rassinier. Ingenstans kan man heller spara annat än avsky för Hitler hos Faurisson, dessbättre.

Motarbetades

Nu, 1979-80, kunde det tyckas som om Faurisson hade lyckats. Visserligen avskedad hade han andå mojlighet att med La vieille taupes hjälp nå ut. Men han hade fiender, och detta tillstånd bröts. När de två böcker som innehåller hans texter var färdiga, befanns det att den franska bokdistributionen vägrade sprida dem. När den första boken lagrades i en lokal i Paris bröt sig okända in och försökte bränna upplagan. Det var i början av 1980. Då skrev Noam Chomsky, troligen ombedd av Serge Thion, en kort text med innehåll att även någon som heter Faurisson har ratt att utnyttja yttrande- och tryckfriheten. Det medförde oändliga smädelser mot Chomsky i fransk press. Eftersom han är son till en rabbin måste hans ställningstagande ha som grund en förvänd antisemitism av komplicerad sort, påpekades det. Att Chomsky vanemässigt hävdar principen om yttrande- och tryckfrihet var en alltför otrolig hypotes. Fransk press har i allmänhet utmärkt sig genom kraftig censur och rena lögner om Faurisson. Greilsamer i le Monde och Enthoven i Nouvel observateur utgör lågvattenmarken. Endast dagstidningen Liberation har uppfyllt sin informerande roll.

Åtal

Nästa steg blev att Faurisson drogs inför ratta, i fyra olika rättegångar. Den första gällde förtal mot historikern Leon Poliakov. Denne är utgivare av en av de få texter från tiden före Nürnberg som talar om gaskamrar, SS-mannen Kurt Gersteins bekännelse. Gerstein tog livet av sig 1945. Faurisson menar sig ha funnit grova fel i Poliakovs version av texten. I synnerhet skall Poliakov ha rensat bort alltför otroliga uppgifter från Gersteins text för att göra uppgifterna om gaskamrar mer trovärdiga. De andra tre rättegångarna gällde nio antirasistiska organisationer, vilka såg Faurissons påståenden om gaskamrarna som rashets. En av rättegångarna var en civilrattslig process, där samma organisationer hävdade att de som organisationer hade lidit avbräck genom Faurissons verksamhet. Rättegångarna genomfördes våren och sommaren 1981 i en spänd atmosfär. Som en kuriös detalj kan namnas att kärandesidan från Stockholm lät hämta en äldre svensk diplomat till rättssalen på Ile de la Cite för att intyga att Kurt Gerstein hade existerat, något som Faurisson aldrig hade betvivlat. Kärandesidan anklagade med stor känsla Faurisson för rasism och historieförfalskning. När justitiedepartementets företrädare i slutet av juni klev in i målet och upprepade kärandesidans argumentation, stod det klart att Faurisson skulle förlora. I domen, som den publicerades i le Monde 18 juli 1981, poängterades Faurissons radiouttalande om att "den internationella sionismen och Israel" agerade bedrägligt mot Konrad Adenauer 1950. Detta - tolkat som rasism - och det faktum att Faurisson skrev om ämnen som kan upplevas som sårande för många räckte för fallande dom. I fråga om Poliakovs version av Gerstein skriver rätten att Poliakov visserligen i förståeligt nit kan ha vidtagit vissa ändringar i texten men att detta inte ger någon rätt att kalla honom förfalskare. Faurisson förlorade alltså alla målen. Straffet blev tre månader villkorligt och utgifter om tre miljoner francs, enligt Faurissons egen beräkning. Den höga siffran nås genom att han dömdes att betala uppläsning av domen i radio och TV. Därigenom blev det slut på Faurissons mojligheter att föra ut sina åsikter eller publicera någonting om andra världskriget. Men i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, som rapporterade kortfattat, betecknades domen som en bagatell. DN:s reporter tycktes anse den för lindrig. I fransk press uteblev reaktionerna eller blev svaga. Det var för tongivande massmedia helt naturligt att en fransk universitetslärare av domstol åläggs att hålla tyst. Först i oktober, tre månader efter domen, tog sig Faurisson samman och kommenterade domen i en liten uppsats, dar han talar om Dreyfus och häxprocesser. Men han fick ju inte publicera utan spridde den stencilerad via posten. Pierre Guillaume har lagt ned förlaget La vieille taupe och skapat ett nytt, La difference. Senare i vår skall målet upp igen, överklagat. I Frankrike är situationen svar för dem som menar att Faurissonfallet är viktigt ur yttrandefrihetens synpunkt. På många tidningsredaktioner finns det någon som ser som sin uppgift att hindra vidare uppmärksamhet kring fallet. Noam Chomsky har jag nämnt. Sverige är det land utanför Frankrike som har sett mest inlägg i debatten. Givetvis beror det på att Jan Myrdal har presenterat fallet och intagit den hållning som chockerar många, här som i Frankrike. Därigenom har klippsamlingen om Faurisson i svensk press blivit ganska tjock. Men det är deprimerande läsning. Få ger sig ens i närheten av det som kan kallas sakfrågan -yttrandefriheten, historiebilden - men många är experter på att finna dolda motiv hos Faurisson och Jan Myrdal. För Faurisson är det givetvis antisemitism och kärlek till Adolf Hitler. För Jan Myrdal är det - skriver Britt Arenander på fullt allvar - kärleken till Pol Pot och den därav uppkomna lusten att bortförklara historiens samtliga folkmord. Låt mig ta ett exempel ur svensk press. Det återfinns i Dagen 24 juli 1981. Där skriver Allan Sandström att "Nazismens brott är i dag Israels enda sympatiresurs". Därför, menar Sandström, måste vi reagera mot sådana som Faurisson. Och därför är det bra att han döms. Visserligen har Faurisson rätt i frågan om vissa gaskamrar, skriver Sandström överraskande. Och visserligen kan man finna det egendomligt att Anne Frank redan 1942 förde dagbok med kulspetspenna, något som uppfanns först efter kriget. Men det hindrar inte att Faurisson måste motarbetas, menar Sandström: för Israels skull. Denna psykologiska mekanism är djupt rotad och värd att ta med i beräkningen. Nu skall jag avsluta det har med att ta upp en sak, som gäller följderna av Faurissonfallet. Det är ju inte svårt att se att yttrande- och tryckfriheten är i fara. Men ett sådant brott mot grundläggande europeiska fri- och rattigheter växer omedelbart och invaderar andra områden. Se på de här exemplen: Gangsters angrep Faurisson på universitetsområdet flera gånger. Myndigheterna valde att avstänga Faurisson.

Och den ansedde historikern Pierre Vidal-Naquet skriver i Expressen 17 juli 81 att han "inte har hjärta" att säga att man borde ha hindrat gangstrarna. Det kan hända att de hade släktingar som dödades i koncentrationslager, säger han, och då kan man ju inte hindra dem från att misshandla Faurisson. Jag har nämnt att okända bärande en del av upplagan till Faurissons Memoire en defense. Det väckte inte större uppseende. Faurisson har utestängts från bibliotek i Paris, som annars är öppna för allmänheten . Georges Wellers finner det helt i sin ordning: Faurisson har bara att ta tillbaka sina påståenden om andra världskriget, så skall han få komma in i biblioteket. Det är inget övergrepp mot Faurisson, utan bara en naturlig handling från de biblioteksanställda, menar historikern Wellers. När rättegångarna mot Faurisson genomfördes förra året, fylldes rättssalen av människor som brusade sitt bifall till allt de gillade och protesterade högljutt mot allt svarandesidan framförde. Vid ett tillfälle rusade några av dem fram och spottade på ett vittne. Faurisson, som kände sig fysiskt hotad, vågade under många dagar inte infinna sig i rättssalen. Inte heller detta väckte något särskilt uppseende. Endast tidningen Liberation protesterade. Det har, det handlar verkligen om de grundläggande fri- och rattigheterna. Och hittills handlar det om ett nederlag för dem. □

Anmärkningar till Faurissonblocket. I sitt brev nämner Faurisson tricoteuses, stickande kvinnor. Det är ett uttryck för de kvinnor som under den franska revolutionen för första gången kunde delta i politiskt liv: i konventet under debatter och på Revolutionsplatsen vid avrättningar återfanns de, stickande och utstötande hetsiga paroller. Följande böcker rör Faurissonfallet: Paul Rassinier, Le mensonge d'Ulysse, La vieille taupe 1979. Paul Rassinier, Ulysse trahi par les siens, La vieille taupe 1980. Robert Faurisson, Memoire de defense, La vieille taupe 1980. Serge Thion, Verite historique ou verite politique?, La vieille taupe 1980. Georges Wellers, Les chambres a gaz ont existe, Gallimard 1981. J-G Cohn-Bendit mfl, Intolerable intolerance, La difference 1981. Leon Poliakov, Breviaire de la haine, Calman-Levi, många upplagor. Böckerna lär finnas på Kungliga biblioteket. By Bulten i Bo, at 10:12 PM

Tackar bulten!

Jag måste säga att Bachners tolkning av artikeln är smått, hmm, felaktig. By Vetenskap och socialism, at 6:41 PM

Oerhört intressant. Så här verkar det vara i nästan varje mycket kontroversiell fråga - sätter man in sig i detalj finner man helt andra, helt plausibla beskrivningar.

Det är alldeles för många anklagelser om lögn och liknande i den här debatten, men det går knappast att använda något annat om Henrik Bachner. Saxandet han gör är en bedrift i sig.

Spana in den här raddan med målande uttryck från Bachner: "orerar", "lögn och förtal", "verbala rökridåer", "antijudiska tanketraditionen", "förtrollades", "deklarerade", "den tes som drevs", "torgförs", "okunnig", "illavarslande", "nazistiska bödlar", "judendomen som roten till nazism", "den nakna antisemitismen", "fantasier", "fjärrstyrs", "sinistra "lobbygrupper"", "Talande nog", "internationellt ökände antisemiten", "nazister", "Förintelseförnekare", "judefientliga", "propagandister", "tiger".

Detta är retoriskt sagoberättande, inte seriös debatt.

Helt klart bör man vara mycket skeptisk till anklagelser om "antisemitism" i liknande sammanhang. Som det används av Bachner et al är det ett rent smutskastningsbegrepp som bara är ägnat åt att döda all debatt. By Erik Larsson, at 1:54 AM

Väldigt intressant artikel av Hjertén. Nu när man har läst den i sin helhet, så är Bachners tolkning minst sagt frikostig, för att inte säga uppåt väggarna. By olydig, at 1:37 PM

Bra, Bulten, du gör ett verkligt renhållningsarbete, som få andra. By Aimo, at 5:32 PM

Jag tycker att Bachners tolkning ar fullstandigt korrekt. Framforallt ar den betydligt mer saklig an olydisk klipp och klistra med Madelaine Albrights tyckande om sanktionerna mot Saddam som avslojades i en debatt pa rightonline... http://rightonline.blogspot.com/2005/12/ny-massgrav-i-irak-den- svenska-vnstern.html By Niklas Lindgren, at 7:39 PM Niklas Lindgren: du får gärna utveckla dig lite mer, om det är OK för dig. By Vetenskap och socialism, at 7:47 PM

Niklas Förvisso är materialet "sakligt", men det ger knappast en korrekt bild av vad Hjertén sa! By Guardian, at 8:53 PM

Mycket intressant artikel. Tack för den Bulten! By petra li, at 10:08 AM

Bra Bulten i Bo. Då fick man svart på vitt att Hjertén försvarar Faurisson.

Ingen kritisk vinkel utan en enda lång panegyrik över Faurisson från Hjerténs sida.

Jag orkar inte gå igenom hela den långa artikeln för att påvisa rena felaktigheter, men för att ta en så kan nämnas att Faurissons uttalande från 1980 (de sextio orden) lyder

"The alleged Hitlerite gas chambers and the alleged genocide of the Jews constitute one and the same historical lie, which has made possible a gigantic financial-political swindle, the principal beneficiaries of which are the State of Israel and international Zionism, and whose principal victims are the German people - but not their leaders - and the entire Palestinian people."

Hjertén nämner givetvis inte det.

Eller varför inte Hjerténs besynnnerliga uttalande

"Nar man kommer over den första chocken over Faurissons påstående och börjar bläddra i historieböckerna, upptäcker man att gaskamrarna faktiskt är besvarliga ur kallsynpunkt."

Hjertén följer inte upp med några som helst bevis för sin tes utan bara prånglar ut Faurissons egen tes.

Det här bekräftade att Bachners tolkning är korrekt. By Tor, at 11:23 AM

Jasså, Tor orkade inte läsa det som Hjertén skrev, men anser sig ändå kapabel att hävda, ”Hjertén försvarar Faurisson” och ägnar sig åt ”besynnnerliga uttalande”…

”När man kommer over den första chocken over Faurissons påstående och börjar bläddra i historieböckerna, upptäcker man att gaskamrarna faktiskt är besvarliga ur kallsynpunkt.

Den franske historikern Georges Wellers förklarar det på följande vis i en bok — Les chambres a gaz ont existe — som han gav ut förra året som polemik mot Faurisson: ”Hitler, Göring, Heydrich och Eichmann ville från 1942 utrota alla judar i underlydande länder. Men de insåg vilken opinion de kunde få mot sig både i Tyskland och utanför. De ville inte heller schavottera inför eftervärlden. Därför beslöt de att genomföra allt i hemlighet. Principbeslutet skrevs aldrig ned. Alla order utfärdades i chiffer under oskyldiga rubriker. Inga listor över de avrättade i gaskamrarna fick föras. När nederlaget närmade sig, mest påtagligt österifrån genom Röda armen, beslöt den högsta ledningen att utplåna gaskamrarna. 1944 -45 sprängdes alla fungerande gaskamrar.”

Därför - skriver Wellers - är källäget svårt.[Min fetstil] Brottet avslöjades i full utsträckning först under processen i Nürnberg. I dag är frågan ännu svårare genom att de som bekände eller vittnade i Nürnberg i stor utsträckning avrättades eller tog livet av sig.”

Hjertén citerar sålunda Georges Wellers, så här står det i texten Tor inte läste, ”Den franske historikern Georges Wellers förklarar det på följande vis i en bok — Les chambres a gaz ont existe — som han gav ut förra året som polemik mot Faurisson”

Alltså Tor, ”polemik mot Faurisson”, känner du till vad ordet polemik betyder?

Har Tor några flera synpunkter baserade på texter som han inte läst….. By Guardian, at 3:09 PM

Framforallt ar den betydligt mer saklig an olydisk klipp och klistra med Madelaine Albrights tyckande

Klipp och klistra? Hur du än vrider och vänder på hennes citat, så är det ett jakande svar på en direkt fråga om 500.000 döda irakiska barn var värt priset. Hur kan det tolkas annorlunda? "Liberalerna" har vekrligen målat in sig i ett hörn...

Nåväl, jag tänker inte ta upp plats på bultens sida, så du är välkommen över till mig för att diskutera vidare. By olydig, at 3:12 PM

Guardian!

Självklart läste jag texten!

När jag skrev "Jag orkar inte gå igenom hela den långa artikeln för att påvisa rena felaktigheter" menar jag min egen presentation av min kritik mot Hjertén. Den skulle bli alldeles för lång. OK?

Och polemik vet jag givetvis vad det betyder.

Men åndå fortsätter Hjertén med

"I dag är frågan ännu svårare genom att de som bekände eller vittnade i Nürnberg i stor utsträckning avrättades eller tog livet av sig."

" Framförallt, monotont och envist letar han efter spår efter gaskamrarna och vittnen som kan beskriva dem."

Den som läser Hjerténs text ser klart och tydligt att den går i försvar för denna man.

Att Bulten i Bo och andra här går i försvar för detta ligger i linje med Chomsky-logiken. By Tor, at 3:38 PM

Tor: ”I dag är frågan ännu svårare genom att de som bekände eller vittnade i Nürnberg i stor utsträckning avrättades eller tog livet av sig." ***Jaha, och… Är det något speciellt anmärkningsvärt med detta?

Dessutom ska man ha klart för sig att det ”försvar av Faurisson” som du hänvisar till skedde utifrån yttrandefriheten.

Att alla inklusive Faurisson ska ha rätt att uttrycka sina åsikter (även felaktiga) utan att bli nedslagen och misshandlad som han blev…

Det har inte ett skvatt med någon ”Chomsky-logik”… utan borde vara grundbulten bland åsikter hos liberala... By Guardian, at 4:29 PM

Har jag försvarat att man vålfört sig på Faurisson?

Faurisson, Hjertén, Åke Green, Guardian och Bulten i Bo ska enligt min mening ska få yttra sig fritt om vilket ämne som helst utan att hamna i fängelse.

Den franska lagstiftningen på området är där helt felaktig, men det är inte detta handlar om.

Försvar av yttrandefrihet ska man allid bedriva, även Faurissons. Men det är skillnad att försvara Faurissons rätt till åsikt och Faurissons åsikter. Jag menar att Hjertén sysslar med det senare. By Tor, at 4:41 PM Tor, naturligtvis har du inte försvarat våld, dock kan det vara bra att ha med sig att Faurisson blev attackerad och misshandlad när man diskuterar honom och försvaret av yttrandefriheten.

Nå, eftersom jag i grund och botten är en vänlig själ som inte vill nita folk i onödan, så kan jag avslöja att jag råkar ha kopior på ”Tidskrift för Folkets rättigheter” från 1982, där bland annat denna text finns med.

I förordet skriver Gun Kessle följande:

”Många läsare har bett oss ta upp frågan [om Faurisson] och redogöra för den. Vi har valt i samverkan med FIB-juristerna söka redovisa dels vad som skett under dessa rättegångar och dels klargöra de juridiska frågorna. Något sånt har icke gjorts i Sverige. Det har tyvärr inte gjorts på många håll”

”Lögnen tål inte dagsljus. Om man anser att motståndaren ljuger då bör detta bevisas. Lögn bekämpas med argument. Lögn kan inte förbjudas”

Sedan kommer Hjerténs text, som inleds med följande: ”Min uppgift är att ge några enkla fakta kring fallet Faurisson: Vem är Robert Faurisson, hur har fallet utvecklats, är det hela något mer än en strid kring yttrande- och tryckfrihet, dvs har Faurissons skriverier möjligen något intresse i sig själva.”

Så ligger alltså landet…. Om du nu anser att Hjertén försvarar Faurisson, så är det väl ett synnerligen märkligt sätt att göra det genom att citera böcker som går i polemik med Faurisson, eller hur?… By Guardian, at 5:19 PM

Guardian,

Sitationen är alltså värre än jag trodde. Det fanns alltså ett uppdämt behov från läskretsen att få in en lovsång om orättvisan mot Faurisson och hans gärning. Huga!

Men ändå tvekar Hjertén inför källmaterialet.

Och Guardian, varför återger inte Hjertén Faurissons citat korrekt (de 60 orden)? By Tor, at 5:41 PM

Påståenden om ”lovsång” är inget annat än trams från din sida! Det blir väl så om man inte har något meningsfullt att säga!

Faurissons artikel (de 60 orden) finns även med i tidningen längre bak. By Guardian, at 7:08 PM

Trams? Nej då. Ytterst seriöst.

Inget meningsfullt att säga? Men varför blir du då så upprörd? Det träffar synnerligen rätt på i alla fall.

För när man läser denna text frammålas en bild om Faurisson som en rättskaffens kämpe som envetet slåss för sanningen. Sen att Hjertén inte berättar hela bilden om varken Faurissons eller Rassiniers umgängeskrets säger väl en del. Eller för den delen Faurissons olika uttalanden och andra skrifter.

Men det är klart, något som sanktionerats av den store Chomsky själv måste bara vara rätt.

Inga fördömmanden utan bara medlidanden inför denne sanningssägande Faurisson som givetvis inte har någon agenda. Opolitisk som han är.

Herrejävlar säger jag bara. Bilden som Hjertén försöker frammåla är inget annat än "trams".

Hjerténs artikel i kombination med Myrdals artiklar om Faurisson skapar en bra bild om idéströmningarna bland FiB-journalisterna. Inte att glömma, FiBs egen ärkekolportör Jan Guillou.

Så nej, Guardian. Jag vidhåller min uppfattning oavsett vad några anonyma debattörer försöker hävda motsatsen. By Tor, at 7:36 PM

Tor 11.23 AM Jag orkar inte gå igenom hela den långa artikeln för att påvisa rena felaktigheter

Tor 3.38 AM När jag skrev "Jag orkar inte gå igenom hela den långa artikeln för att påvisa rena felaktigheter" menar jag min egen presentation av min kritik mot Hjertén. Den skulle bli alldeles för lång. OK?

Var inte rädd, Tor. Skicka istället in "din egna presentation", så ska vi nog tillsammans kunna hjälpa dig att hitta felaktigheterna i den!

Bättre det än att du börjar blanda in och begå personangrepp på personer som inte är inblandade i debatten och som inte berörs av ämnesvalet. By Bulten i Bo, at 7:54 PM

Nej Tor, jag är inte det minsta ”upprörd” över att företrädare för någon av de liberala ungdumsförbunden pratar strunt, det är snarare regel än undantag….

Den bilden som ”frammålas” är helt och hållet skapad av dig själv, det finns inte ett enda citat som stöder ditt påstående att Hjertén skulle anse att Faurisson talar sanning.

Vad Faurissons eller Rassiniers säger I sina skrifter respektive umgängeskrets har inte ett skvatt med deras rätt att utrycka en åsikt.

Eftersom vi i Sverige har både yttrandefrihet och åsiktsfrihet får du faktiskt tycka vad du vill, men du ska inte komma och påstå något annat än att dina åsikter rörande Hjertén saknar saklig grund.

Detta är ditt 5:e inlägg, är det inte dags att du börjar ge lite konkreta exempel på vad Hjertén faktiskt säger By Guardian, at 9:09 PM

Bulten i Bo,

Det kommer en dag, men inte nu. Har en del annat att göra. Men jag kommer skriva om det på en egen blogg när det blir.

"Bättre det än att du börjar blanda in och begå personangrepp på personer som inte är inblandade i debatten och som inte berörs av ämnesvalet." citat Hjertén "Sverige är det land utanför Frankrike som har sett mest inlägg i debatten. Givetvis beror det på att Jan Myrdal har presenterat fallet och intagit den hållning som chockerar många, här som i Frankrike."

Guardian

Ungdomsförbund? Studentförbund om jag får be!

"Eftersom vi i Sverige har både yttrandefrihet och åsiktsfrihet får du faktiskt tycka vad du vill"

Tack!

Avslutar för idag med ett citat från Hjertén

"Därigenom har klippsamlingen om Faurisson i svensk press blivit ganska tjock. Men det är deprimerande läsning."

En för alla, alla för en? By Tor, at 9:29 PM

Jag förstår inte riktigt.... om nu Hjertén endast är intresserad av Faurissons rätt att uttrycka sig..varför måste han påstå att denna antisemit inte är en antisemit? Varför påstår han att Faurissons förnekande av förintelsen är grundat på noggrant utförd forskning? FVarför komma med det ovetenskapliga bottenskapet med att gaskammrar skulle vara ett problem rfent forskingsmässigt? Varje gång jag läser denna skrift av Hjertén så blir jag mer och mer övertygad om att Bachner tolkat det hela rätt. Hur tolkar ni andra det? By Niklas Lindgren, at 5:38 AM

” Faurisson blev attackerad och misshandlad när man diskuterar honom och försvaret av yttrandefriheten.”

Nej. Det är en lögn. Jag har eftersökt detta noggrant, visserligen är det sant att han gick på nämnda gata, men i övrigt är det påhittat. Faurisson vill ha pengar och sympati, typisk den franska mentaliteten. Nu har du bevisbördan att visa att det hände.

Hur kan någon betvivla att TT-idioten är sympatisk, och i viss mån accepterar franska antisemitens paranoida fantasier?

Annars kul att mitt någon klippte in min debatt, fast jag fattar inte varför. Trauma?

Chomsky är en skämt, men jag håller med om att han inte är anti-semit, eftersom han är försiktig med att inte stödja Faurissons knäppa argument. Det kan man knappast säga om TT ”journalisten”. By Tino_G, at 10:41 AM

Tino G: Då förväntar vi oss att du levererar underlag för dina påståenden om lögn... By Guardian, at 10:56 AM

Niklas: Jag förstår inte riktigt.... om nu Hjertén endast är intresserad av Faurissons rätt att uttrycka sig..varför måste han påstå att denna antisemit inte är en antisemit?

För att han, enligt Hjerténs mening, inte är antisemit i ordets ursprungliga mening. (Dvs, en som baserar sitt judehat på deras ras/religion)

Niklas: Varför påstår han att Faurissons förnekande av förintelsen är grundat på noggrant utförd forskning?

Här glider Niklas rejält på det sluttande planet. Låt oss titta vad det egentligen står:

Hjertén: Framförallt, monotont och envist letar han (Faurisson)efter spår efter gaskamrarna och vittnen som kan beskriva dem.

Detta kallar Niklas "förnekande av förintelsen" för att bättra på sin ohederliga argumentation. Och glömmer fökljaktligen bort att läsa fortsättningen

Hjertén: Eftersom det har skrivits då och då i svensk press att Faurisson förnekar koncentrationslägrens existens skall det kanske påpekas att han är helt införstådd med deras existens. Det var f ö även Rassinier. Ingenstans kan man heller spara annat än avsky för Hitler hos Faurisson, dessbättre.

Niklas: Varför komma med det ovetenskapliga bottenskapet med att gaskammrar skulle vara ett problem rent forskingsmässigt?

Så står det inte, det står att "gaskamrarna faktiskt är besvärliga ur källsynpunkt" vilket absolut inte är samma sak som du skrev. Och som du kan läsa är detta en sammanfattning av hur historikern Georges Wellers beskriver läget - i polemik mot Faurisson

Niklas Varje gång jag läser denna skrift av Hjertén så blir jag mer och mer övertygad om att Bachner tolkat det hela rätt.

Mitt förslag är att du läser artikeln ytterligare än gång och därefter försöker skriva ett inlägg där du citerar texten på ett korrekt sätt.

Hjälper inte det så kan jag nog inte göra mer för dig! By Bulten i Bo, at 8:25 PM

Jag inspirerades av Stefans artikel och skrev ett inlägg om saken i min blogg: en projektion. Där länkar jag hit... By petra li, at 9:48 AM

Men tjenahejsan. Robban Faurisson skrev nyligen till Irans nazisympatiserande president följande brev:

I totally support Mr. Ahmadinejad's views on the alleged "Holocaust" of the Jews being a legend or a myth.

Återstår liksom något att diskutera då? By rasmus, at 3:21 AM

Rasmus har tydligen inte hängt med i svängarna. Ingen här har någonsin har någonsin förnekat att Faurisson har uttalat sig på det sättet som du citerar.

Frågan gäller om det är korrekt som historiedoktorerna Lars M Andersson och Henrik Bachner säger, dvs, att Stefan Hjerténs bifogade text ska betraktas som ett "passionerat försvar för Faurissons 'teorier' om Förintelsen som en 'sionistisk' bluff". By Bulten i Bo, at 10:17 AM

I Ridskrift för Folkets rättigheter kunde man läsa de "60 ord" som Robert Faurisson uttalade i radio, och sedermera fälldes för:

"De påstådda ’gaskamrarna’ under Hitlertiden och det påstådda ’folkmordet’ på judarna utgör en och samma historielögn; denna har tillåtit en jättelik politisk och finansiell bluff vars främsta förmånstagare är staten Israel och den internationella sionismen och vars främsta offer är det tyska folket – dock icke dess ledare – och det palestinska folket i dess helhet."

Stefan Hjertén, som kommenterar detta uttalande, och Faurissons övriga texter, tycker trots detta att Robert Faurisson är helt befriad från antisemitism:

"När jag upptäckte FRÅNVARON AV ANTISEMITISM hos Faurisson genom att läsa hans texter och hans inlägg i debatten, blev jag rätt förvånad och antog att ett misstag hade begåtts: någon hade i SKUMMA SYFTEN kallat Faurisson antisemit […] Men så enkelt är det inte. Istället har ordet antisemitism genomgått en dramatisk innehållsförändring, föga uppmärksammad i ordböcker eller allmänna medvetandet. […] IDAG RÄCKER DET följaktligen att säga något som upplevs som beklagligt eller felaktigt av Israels vänner för att kallas antisemit. [...] OCH DET ÄR PÅ DET VISET FAURISSON BLV ANTISEMIT. Den 17 december 1980 uttalade han på den franska radiostationen Europa-1 kritik mot Israel [sic]. När skadeståndet mellan Västtyskland och Israel skulle bestämmas använde de israeliska förhandlarna bluffartade metoder, sade Faurisson. Och därmed var det klippt. JUST DEN MENINGEN, känd som 'Faurissons 60 ord', fick honom dömd."

Stefan Hjertén menar alltså att Faurissons bild av Förintelsen som en gigantisk judisk lögn som konstruerats i ekonomiskt och politiskt syfte för staten Israel i själva verket utgör legitim israelkritik, och att det är därför (i dessa "skumma syften") som han anklagats för antisemitism. Hjertén finner Faurisson och hans ”forskning” seriös.

Det är bl.a. detta som kritiken mot Hjertén gäller. Bulten anser, precis som Hjertén, att ingen hets mot folkgrupp har begåtts.

Som visats så diskuterar inte Hjertén bara yttrandefrihetsfrågor. I inledningen till sin sju sidor långa artikel (vilket vore ganska långt om den endast syftade till att försvara Faurissons "yttrandefrihet") ställer han följande ledande fråga:

"Vem är Robert Faurisson, hur har fallet utvecklats, är det hela något mer än en strid kring yttrande- och tryckfrihet, dvs har Faurissons skriverier MÖJLIGEN NÅGOT INTRESSE I SIG SJÄLVA."

Senare i artikeln drar Hjertén att "gaskamrarna faktiskt är besvärliga ur källsynpunkt".

Stora delar av Hjerténs artikel och föredrag ägnas åt att kommentera Faurissons påståenden om äktheten i Anne Franks dagbok, uppgiften om att 6 miljoner judar mördades och som sagt gaskamrarnas existens.

För Bulten är förtroendet för en Mellanösternreporter som Stefan Hjertén orubbat. Antisemitism är OK som "kritik mot Israel" för dessa individer.

Mysigt... By Anonymous, at 2:47 PM

Tidskrift för Folkets Rättigheter skulle det stå... By Anonymous, at 2:48 PM

Att uttala sig nedsättande om "staten Israel och den internationella sionismen" som Faurisson gjorde är, enligt den klassiska definitionen, inte antisemitism. Antisemitism är hat eller ringaktning som adresserar religionsutövarna (alternativt folkgruppen) judarna som grupp, alltså även den stora mängd av judar som aldrig satt sin fot i Israel.

Hjertén finner Faurisson och hans ”forskning” seriös.

Jag finner inte ordet "seriös" en enda gång i Hjerténs artikel.

"Vem är Robert Faurisson, hur har fallet utvecklats, är det hela något mer än en strid kring yttrande- och tryckfrihet, dvs har Faurissons skriverier MÖJLIGEN NÅGOT INTRESSE I SIG SJÄLVA."

Hela detta nummer av Tidskrift för Folkets Rättigheter ägnades åt Farisson-affären och Hjetén skriver som vi kan se i början av sin artikel:

Min uppgift är att ge några enkla fakta kring fallet Faurisson

Personligen tycke jag att de fakta Hjetén ger är intressanta, jag förstår inte varför bakgrundsfakta i affären Faurisson inte skulle vara intressanta att läsa.

T.ex. följande stycke:

Vid samma tid kom det fram nya uppgifter om andra världskriget. Bokförlaget Seuils moderna franska historia nådde 40-talet och kunde publicera nya siffror på avrättade och deporterade. Kommunistpartiet som alltid kallat sig "de 75 000 avrättades parti" fick veta att totalsumman av fransman som avrättats under andra världskriget var 36 000. som av någon märklig anledning aldrig på ekvivalent sätt plockats upp av Bachner et consortses som bevis för Hjerténs inbitna antikommunism och förnekande av massmord på kommunister under andra världskriget.

Den anonyme verkar vara av någon sorts åsikt att man för den allmäna moralens skull endast får skriva att "Faurisson var en man med liten mustasch och sned lugg". Man måste alltid vara medveten om komplexiteten i en händelse, annars har man inte en chans i debatten med eventuella förintelseförnekande Faurisson-anhängar. Mao, kunskap är alltid rätt!

Senare i artikeln drar Hjertén att "gaskamrarna faktiskt är besvärliga ur källsynpunkt".

Som alltså är ett referat av vad som skrevs av den Auschwitz- överlevande professorn Georges Wellers, i polemik mot Faurisson. Mer detaljer om det i kommentaren från Guardian ovan. För Bulten är förtroendet för en Mellanösternreporter som Stefan Hjertén orubbat.

Har jag väl aldrig skrivit. Man bör betrakta det som han liksom det andra journalister (och för den delen även bloggare) skriver med sedvanlig skepsis.

Antisemitism är OK som "kritik mot Israel" för dessa individer.

Kritik mot Israel är inte antisemitism, jag trodde vi var klara med det nu. By Bulten i Bo, at 9:55 PM

"Att uttala sig nedsättande om 'staten Israel och den internationella sionismen' som Faurisson gjorde är, enligt den klassiska definitionen, inte antisemitism."

Bulten i Bo hävdar nu att det var detta som Faurisson gjorde när han beskrev "det påstådda 'folkmordet'" och "de påstådda 'gaskamrarna'" som en "historielögn". Bulten i Bo är därmed att betrakta som samstämmig med Stefan Hjertén.

"Personligen tycke jag att de fakta Hjetén ger är intressanta"

Det förstår jag! Han ger ju nämligen sin syn på huruvida "Faurissons skriverier möjligen [har] något intresse i sig själva", dvs att de har det, enligt Hjertén. Det måste vara godis för en typ som dig, Bulten. Du kallar ju dem dessutom "fakta". Du fick alltså precis vad Hjertén lovade.

"Som alltså är ett referat av vad som skrevs av den Auschwitz- överlevande professorn Georges Wellers, i polemik mot Faurisson."

Hahaha! Bra försök. Läs hela texten så inser du hur barnslig du, Guardian och andra Hjertén-försvarare är.

"Kritik mot Israel är inte antisemitism, jag trodde vi var klara med det nu."

Det var inte det jag skrev. Jag skrev att antisemitism, som Faurisson uttrycker, inte är "kritik mot Israel", som Hjertén försöker hävda.

Stefan Hjerténs försök att göra Faurissons antisemitiska teorier rumsrena kletar ned även honom själv, och dem som försvarar hans gärning. By Anonymous, at 1:19 AM

"Kritik mot Israel är inte antisemitism"

Antisemitism-experten och Hjertén-försvararen Bulten i Bos påstående förtjänar en ytterligare kommentar.

Det går naturligtvis inte att komma med ett sådant påstående, och tro att man hittat npgon slags ny lag.

Självklart kan kritik mot Israel vara antisemitisk. Men den behöver inte vara det.

Ditt påstående är ungefär som att säga att dåtidens amerikanska kritik mot Martin Luther King var inte rasistisk. All kritik var naturligtvis inte det. Inte ens merparten. Men många riktade rasistisk kritik mot Martin Luther King!

Allt hänger alltså på HUR kritiken framförs, och vad den är uppbyggd och baserad på. Detta vet du mycket väl. By Anonymous, at 1:25 AM

"Som alltså är ett referat av vad som skrevs av den Auschwitz- överlevande professorn Georges Wellers, i polemik mot Faurisson."

Haha! Det skulle alltså vara Georges Wellers Faurisson-kritiska bok som Hjertén avsåg när han skrev att han bläddrade i "historieböckerna" och kom fram till att gaskamrarna är "besvärliga ur källsynpunkt"?

Läs texten och gör ett nytt försök, Bulten/Guardian! By Anonymous, at 1:31 AM Först en generell kommentar.

Jag kan på skrivsättet nu se att den gamle bloggaren "Alicio i Underlandet" har hittat hit och skriver sina fetstilbombade inlägg. Helt OK och det är också helt OK att du nu inte längre vill använda din gamla signatur.

Dock tycker jag att det är mycket oärligt att driva en debatt mot mig där jag får försvara kontinuiteten i min debattering medan du kommer undan detta genom att jag inte kan exakt påvisa vilken/vilka av alla inlägg av "anonymous" du ligger bakom. Vore du ärlig så skapade du dig en ny alias och använde dig konsekvent av denna.

Rörande antisemitism, ja jag tycker att begreppet ska användas för att beskriva rasism mot judar. Och för att en anklagelse ska vara antisemitisk ska den alltså implicit innefatta personer som Noam Chomsky, Dror Feiller, Israel Shamir, mm.

Givetvis kan jag sen tycka att en anklagelse kan vara osmaklig även om den inte är att klassa som antisemitisk. Det är två skilda saker.

Är du missnöjd med de fakta som Hjertén presenterar rörande "Faurissonaffären", påvisa då gärna felen för alla läsarna av denna bloggpost. Hittills har jag inte kunnat hitta några sådana.

Om du påstår att Hjertén INTE gjort någon sammanfattning av Georges Wellers polemik mot Faurisson (eller att den är felaktig på något sätt), då ser jag fram emot att du letar upp Wellers artikel och påvisar detta. Referensen finns här och du läser ju franska, vad väntar du på?

Anitsemitisk kritik mot Israel, javisst kan det finnas sådan. Enligt de definitioner jag använder ska den då formuleras som kritik mot landet pga att det bor judar där (vilka man i kontexten specificerar sina fördomar och hatr mot). Sådant är dock inte så vanligt i litteraturen.

Jag tror dock att problemet mest är en definitionsfråga. Ni anser att det som ni upplever som orättvis kritik mot Israel ska ni få klassa som antisemitism, Bachner är ungefär inne på samma linje.

Så egentligen är det väl så att så länge vi inte är överens om våra deinitioner av antisemitism, så länge är det meningslöst att föra diskussionen om vad som är antisemitism och inte. By Bulten i Bo, at 11:19 AM

Kan någon ge ett hypotetiskt exempel på vad som skulle vara MER anitsemitiskt än detta? Ärligt.

Argumentet att det måste beröra Noam Chomsky, etc, implicit för att vara antisemitiskt är ganska absurt. Så om jag säger att de afrikanska elementen i USA är agressiva ointelligenta rånare och mördare, så är detta inte rasistiskt eftersom det uppenbarligen inte syftar på ML King eller Duke Ellington? By Anonymous, at 3:07 PM

Med din definition (dvs, att det som du upplever som orättvis kritik mot Israel och sioismen ska benämnas "antisemitiism) så blir kanske Faurissons uttalande antisemitiskt.

Med den klassiska definitionen av antisemitism, dvs, hat mot judar som grundar sig på deras etnicitet och/eller religionsutövande, så är uttalandet inte antisemitiskt.

Det är alltså en fråga om definitioner. Du och Hjertén har uppenbarligen inte samma definition av begreppet.

Så om jag säger att de afrikanska elementen i USA är agressiva ointelligenta rånare och mördare, så är detta inte rasistiskt eftersom det uppenbarligen inte syftar på ML King eller Duke Ellington? Räknar du in ML King och Duke Ellington i mängden av "afrikanska ellement" så har även dessa utpekats av det generalisering du gör ovan. Alltså är uttalandet rasistiskt. By Bulten i Bo, at 7:23 PM

Som försvarare av Förintelse-förnekare anser du Bulten allstå inte att det är antisemitiskt att sätta orden folkmord (Förntelsen) och gaskamrarna inom citationstecken, och kalla de en historielögn som skapats för Israels räkning?

Detta är alltså bara politisk kritik av Israel enligt din mening?

Bra att vi fick det utrett. By Anonymous, at 9:29 PM

Om man ska vara kinkig så behöver förintelseförnekelse vara antisemitism, det kan ha andra bottnar än judehat (även om så oftast inte är fallet, skulle jag gissa). By Vetenskap och socialism, at 11:22 PM

Som jag säger nu för femte gången; använder man definitionen att antisemitism ska vara nedsättande omdömen som riktar sig mot folkgruppen/religionsutövarna judarna som helhet, då är inte Faurissons uttalande antisemitiskt.

(Sen kan man vara kritsk mot uttalandet och tycka det är vedervärdigt av andra orsaker, men det är en helt annan debatt)

Den anonyme (som jag antar är den gamle bloggaren "Alicio i underlandet"), verkar dock anse att uttalandet av Faurisson med självklarhet är antisemitiskt. Låt oss då syna korten; vilken definition av antisemitism använder du dig av som gör detta till en självklarhet?

Dick Erixon vill inte skriva under på den gängse bilden av det armeniska folkmordet. Ska vi nu därför för beskrivning av honom introducera termen "anti-armenier" (vilket jag tar för givet ska anses lika vedervärdigt som att vara antisemit) vlket ska diskvalificera honom från all seriös debatt? By Bulten i Bo, at 12:02 PM

(Denna texten var från början publicerat på TT-Kritik, som en kommentar till Dmitri vassermans fortgående lögner. Tyvärr är det så att när Dmitri blir avklädd och avslöjad som den lögnare han är, istället väljer att refusera inlägget. Det är ungefär det som man kan förvänta sig av en person med en mental kapacitet som en treåring)

En lögn är en lögn är en lögn….. Eftersom den enda TT-journalist som har diskuterats hos Bulten i Bo är Stefan Hjertén, så står uppenbarligen Dmitri Vasserman fast vid sin lögn att Stefan Hjertén skulle ha ”förnekat förintelsen”.

Att detta påstående redan från början var misstänkt likt en politisk smutskastningskampanj bekymrade tydligen inte. Inte heller ringde det några varningsklockor när det visade sig att påståendet inte heller var en förstahands uppgifter, från Hjertén, utan hade sitt ursprung hos Per- Ahlmark-wanna-been Henrik Bachner. Vid en källkontroll visade det sig att Bachner hade friserat till Hjertén egentliga utsaga till något helt annat.

Hur man än väljer att förpacka Bachners påståenden och insinuationer så kan dom aldrig bli något annat än lögner, även om man väljer att försöka framställa dom i bättre dager genom att som Vasserman, titulera dom som ”argument”, så är och förblir det bevisade lögner!

Den här typen av påståenden måste glädja antisemiter oerhört eftersom dom nu numera kan upphöja Sion vises protokoll från påhittad blålögn, till ett rumsrent ”argument”.

Med sådana vänner som Dmitri & Fussdorff komme aldrig Isrel behöva några andra fiender... By Guardian, at 11:33 PM Kommentar publicderad på TT-kritik, som Dmitri Vasserman antagligen kommer att klippa bort:

Anonym 1 lägger fram ett videoinslag som 15 s långt. Sedvanligt pro- israeliskt klippande för att bespara folk sammanhangen alltså!

Anonym 2 är samme person som på min blogg är tillfrågad vilken definition av antisemitism han använder men som fortfarnade inte har svarat.

TT-kritiker Dimitri Vasserman själv censurerar inlägg i Faurissonfrågan där han får mothåll men släpper med glädje fram inlägg där han får medhåll. Noll konsekvent inställning alltså.

Diskussionen om huruvida Hjerténs stöd till förintelseförnekaren Robert Faurisson betyder att Hjertén själv är förintelseförnekare diskuterades många gånger förut och den ska inte börjas från inlägg a början i varje inlägg av TT-kritik.

Jo, det måste det, och det beror att denna programförklaring för din stalking-blogg står skriven på framsidan, just med den meningen som jag citerar i mitt inlägg ovan.

Du har nu förklarat att det endast är Stefan Hjertén bland TT- journalisterna som du är ute efter att stalka med uttrycket "förintelseförnekare". Om det vore någon hederlighet i dig så gjorde du då åtminstone följande:

1) Presenterade dig klart och tydligt som den Dmitri Vasserman som du är och gömmer inte denna fruktansvärda anklagelse bakom anonymitet.

2) Klart och tydligt förklarade vem bland TT-journalisterna det är som du riktar anklagelserna mot.

3) Citerade stycken ur denna journalists skrifter som du tycker är komprometterande.

4) Länkade till originalartikeln så att eventuella läsare kan se sammanhanget som du hämtat citatet ifrån och därmed själva bedöma hur bra du har förstått vad som de facto står i artikeln. Detta är ju möjligt nu när jag har gjort jobbet åt dig, dvs letat fram och presenterat den artikel som du telepatiskt kallat "nazi-pamflett" utan att ens ha läst den.

Du vågar inte detta. Och detta talar sitt klara och tydliga språk om hur dåligt du har på fötterna för dina anklagelser.

Dvs, att du som vanligt ljuger och gör det även i denna fråga. By Bulten i Bo, at 11:01 PM

Till Bulten/Guardian.

Utdraget om Libanon är inte "klippt" utan återgiviet i sin helhet. Det finns inget "sammanhang" som gått förlorat. Jag har hela videoklippet och även du kan leta fram det eller köpa det från SVT.

För det andra så är dit tjat om definitioner på antisemitism helt ointressant. Det är sällan jag frågar nationalsocialister om hur de definierar antisemitism.

Robert Faurissons uttalande, som Hjertén tyckte uppvisade "frånvaro av antisemitism" fälldes i fransk domstol för hets mot folkgrupp.

Du kan förneka antisemtiismen så mycket du vill. Det har du gjort i flera år på nätet. Men alla som bryr sig om svensk journalistik inser att det är något ganska motbjudande när en journalist på Sveriges största nyhetsbyrå försvarat förintelseförnekare, och anser att ovannämnda citat (och alla andra skriverier av Faurisson) är befriade från antisemitism. By Anonymous, at 11:19 PM

Faurisson blev väl fälld för förintelseförnekelse, inte för hets mot folkgrupp. By Vetenskap och socialism, at 5:42 PM

Han fälldes för "förnekelse av ett brott mot mänskligheten", enligt domstolsprotokollet. Stefan Hjertén (och uppenbarligen Bulten i Bo) anser inte att Robert Faurisson är en antisemit. By Anonymous, at 4:43 PM

Jag: "Så om jag säger att de afrikanska elementen i USA är agressiva ointelligenta rånare och mördare, så är detta inte rasistiskt eftersom det uppenbarligen inte syftar på ML King eller Duke Ellington? "

Svar: "Räknar du in ML King och Duke Ellington i mängden av "afrikanska ellement" så har även dessa utpekats av det generalisering du gör ovan. Alltså är uttalandet rasistiskt."

ML King och Duke Ellington är döda och räknas inte in. Alltså är uttalandet inte rasistiskt enligt dig? Eller, fine, om du ändå vill räkna dem, så måste du ändå hålla med om att Nelson Mandela inte kan räknas som "afrikanskt element i USA". Och alltså är uttalandet ovan inte rasistiskt. Fast varje tänkande människa kan se att det är tokrasistiskt.

Det är inte helt enkelt att definera varesig rasism eller antisemitism precist, och det kommer alltid finnas gråzoner. Mitt exempel ovan ligger inte i gråzonen, och det gör i min mening knappast heller Faurissons uttalande om den Zionistiska svindeln, "påstodda gaskamrar", etc. Du tycker annorlunda, fair enough. Av rent akademiskt intresse, tycker du fortfaranade att mitt exempel inte är rasistiskt, och i så fall varför?

(inte Vasserman, bara vanlig anonym)

För övrigt tycker jag Bachner överdriver, men jag störs mindre av det än av Hjerténs extremt positivt vinklade artikel om en antisemit/helt ok källkritisk forskare/etc. By Anonymous, at 7:04 PM

"Rörande antisemitism, ja jag tycker att begreppet ska användas för att beskriva rasism mot judar. Och för att en anklagelse ska vara antisemitisk ska den alltså implicit innefatta personer som Noam Chomsky, Dror Feiller, Israel Shamir, mm"

Och varför tror du inte att Faurisson syftar på Noam Chomsky när han skriver om den Zionistiska svindeln? Förstår du inte att Noam också är en del av den Zionistiska förtryckarapparaten, och bara skriver böcker för att passivisera det riktiga Motståndet till att diskutera sociolingvistik? Ärligt talat, du förstår att de inte avses, för att det vore helt orimligt att avse dem. Likadant förstår du att ett uttalande om agressiva afrikanska element inte syftar på icke-våldskämpen Martin Luther King Jr. Men med det argumentet blir ju inget påstående rasistiskt eller antisemitiskt (bara mer eller mindre heltäckande), bara uppmaningar blir då rasistiska/antisemitiska. Är inte detta för snävt?

Att sprida paranoida lögner (som är det Faurisson gör i sina 60 ord) är väl ganska hatiskt, eller? Vilken del håller du inte med om? (var inte arg, jag tycker det här är en ganska intressant diskussion) By Anonymous, at 7:16 PM

Kan inte sluta, patetiskt javisst, men kul:

1)"Antisemitism är hat eller ringaktning som adresserar religionsutövarna (alternativt folkgruppen) judarna som grupp"

Ok, ett bra försök. Själv tror jag inte man kan definera precist, men det kanske inte heller är din avsikt.

2)"Med den klassiska definitionen av antisemitism, dvs, hat mot judar som grundar sig på deras etnicitet och/eller religionsutövande"

Ajaj, detta är inte riktigt samma sak. Jag kan hata Eli för att han gift mig med min blonda norrländska syster (jag kanske ogillar rasblandning), och ändå inte hata judar som en grupp. Detta är faktiskt nationalrasisters (du skulle nog inte kalla dem rasister, iofs) klassiska argument.

3)"ja jag tycker att begreppet ska användas för att beskriva rasism mot judar" Ja, det här är en bra definition. Förutom att vi har kvar ett lika stort problem att definera rasism, och så blir det ju naturligtvis lite överföringsproblem. Men det här är ju i princip min argumentation, med rasistiska påståenden, som enligt din mening inte blir rasistiska.

4) "Som jag säger nu för femte gången; använder man definitionen att antisemitism ska vara nedsättande omdömen som riktar sig mot folkgruppen/religionsutövarna judarna som helhet"

Femte? Ok att vissa av ovan definitioner förekommer fler gånger (jag har inte med alla), men inte fem. Kolla igen. Du ger olika definitioner, vilket är naturligt. Den här är definitivt annorlunda än ovanstående definitioner(undantaget rasistdefinitionen, eftersom du inte definerar rasism) . När det gäller judarna som grupp så sade du "hat eller ringaktning", nu är det "nedsättande omdömen". Mer inklusivt på sätt och vis, men du har samtidigt reducerat det till bara omdömen. Att gasa ihjäl dem är inte antisemitiskt enligt denna. Märkligt.

Ärligt talat, ge upp. Om du kan vara så hetsig när du "för femte gången" lägger fram definitioner, och ändå inte ge samma definition, så är det lite meningslöst. Acceptera att det är en avvägning, det finns en gråzon.

Förresten, här är några uttalanden som inte heller är antisemitiska enligt valfri av dina definitioner (återigen undantaget icke-definitionen baserad på rasism):

"judarna i Krakow dricker kristna barns blod, för att det är kul" (syftar på specifika judar, och är inte grundat i etnicitet/religion eftersom de gör det för att de tycker att det är kul)

"Hollywoodjudar är makthungriga mediekapitalister" (det är inte hat, och inte heller tydligt baserat på etnicitet/religion, syftar inte på alla judar)

"judar har sedan urminnes tider varit i färd med att infiltrera det kristna samhället" (helt problemfritt, infiltrera kanske kanske är lite ringaktning, men judar är inte i bestämd form så det syftar bara på vissa, och då gäller hat som kriterium. Dessutom kanske personen ogillar det kristna samhället, och då är det definitivt inte antisemitism)

(Vanlig Anonym igen) By Anonymous, at 8:30 PM

Jag vill nog kunna säga att amerikanerna i Irak beter sig förjävligt, utan att detta ska behöva drabba hela folkgruppen amerikaner.

Om Faurisson eller någon annan anser att Israels regering ljög i frågan om skadeståndskraven från andra världskriget....

OBS OBS OBS: Jag är ej insatt i detaljerna i denna fråga och kan inte uttala mig om sanningshalten i denna anklagelse. OBS OBS OBS

...så riktar sig inte denna anklagelse mot folkgruppen judarna i allmänhet och behöver därför ej betecknas som antisemitisk.

Klart är väl i alla fall att man inte kan beteckna försäljning av spaningsflygplan till Saudiarabien som antisemitiskt. Eller? By Bulten i Bo, at 1:03 AM

Bulten, Varför berör du inte faktumet att du inte tycker att det är antisemitiskt att kalla Förintelsen och gaskamrarna (båda satta inom citationstecken) för en sionistisk "historielögn". Det var ju det som sades med de "60 orden".

Likaså inget av Faurissons övriga skriverier, som Hjertén tyckte var befriade från antisemitism även dem.

Bulten och Hjertén delar i själva verket samma stöd för Faurisson och för åsikten att han inte är en antisemit. Därmed har de också sympati för hans teorier (som ju enligt deras åsikt inte utgör hat och rasism). By Anonymous, at 6:11 PM

Bulten, du syftar på de 60 orden antar jag, annars debatterar du mot något som inte förekommit i den här diskussionen hittills. Så... "The alleged Hitlerite gas chambers and the alleged genocide of the Jews constitute one and the same historical lie, which has made possible a gigantic financial-political swindle, "

... du "kan inte uttala dig om sanningshalten i detta påstående". Då är det nog ganska meningslöst att diskutera. Om det möjligen är så att Folkmordet på judar i sin helhet (vilket de 60 orden implicerar) bara är en lögn påhittat av Zionisterna, ja då är ju Faurisson inte antisemit, det håller jag med om. Då är det bara en intressant legitim historiediskussion. Case closed. (Inte för att jag för ett ögonblick tror dig i din ödmjukhet, men ändå)

Då är också din liknelse med förjävliga amerikaner relevant.

Om någon däremot vill hävda att 'den europeiska arbetslösheten orsakas av amerikaner som sprider låga doser av LSD och prozac i dricksvattnet i europeiska tätortsområden, i ett försök att utöka den amerikanska hegemonin i världspolitiken' (vilket i min mening är en mycket mer relevant jämförelse), så skulle jag nog tycka att påståendet har åtminstone drag av anti-amerikanism (och naturligtvis paranoia...).

Antisemitism, rasism och islamofobi är dessutom lättare att utmärka i ett uttalande an anti-amerikanism, som till skillnad från de förra inte har några klara historiska rötter eller extremer. (Vanlig anonym) By Anonymous, at 5:29 PM

Med definitionen att antisemitrism är hat mot judar grundat specifikt på deras etnicitet eller religion, så är det inte implicit antisemitism att hävda att Israels regering ljög i skadeståndsärendet om andra världskriget. Det må vara dumt och fel, men med den klassiska feinitionen av antisemitsism så är det inte det.

Anonym 1 vägrar ju att preseentera sin egen definition av antisemitism, så vi kommer väl inte längre där.

Till denna dumhet vill jag bara säga att det finns massor av åsikter som inte är antisemitism som jag trots det inte håller med om. Skulle förvaåna mig mycket om inte detsamma gäller för Hjertén. By Bulten i Bo, at 7:30 PM

Anonym 2, tror du mig inte så återstår det väl inte så mycket att diskutera. Håller alltså med, case closed. By Bulten i Bo, at 7:33 PM

"så är det inte implicit antisemitism att hävda att Israels regering ljög i skadeståndsärendet om andra världskriget"

Visst, men det är implicit antisemitism att hävda att MILJONER judar över hela världen ljuger om sin familjehistoria för att främja en Zionistisk lögn. Tycker jag. Vad gäller definition så kommer jag inte lägga fram någon, av det enkla skälet att jag inte tror att det går att entydigt definera antisemitism eller rasism, eller ganska många -ismer. Det finns en gråzon (minns du att jag skrivit det tidigare?), tycker jag. Varje definition som lyckas täcka in alla historiska typiska antisemitismer kommer också bli för vid, i bemärkelsen att den kommer täcka även sådant som rimpligen inte borde omfattas. Dina olika försök till definition har ju inte lyckats så bra, som jag visade ovan.

Bulten, du stänger caset med att erkänna att du inte är säker på om Hela Förintelsen är en gigantisk Zionistisk lögn eller inte. Då vet vi det. Kan du ge ett exempel på något som du är så säker på att du skulle säga att du är "säker" på det. Eller avslutar du alla diskussioner på det här sättet?

(Vanlig Anonym) By Anonymous, at 2:49 PM