NR 3 2013

Historisk tidskrift FÖR SKÅNE HALLAND OCH BLEKINGE

TEMANUMMER KNÄREDFREDEN 1613 F Ale Historisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekinge utges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening och Landsarkivet i Lund. Redaktör och ansvarig utgivare universitetslektor Gert Jeppsson, Lund.

Redaktionskommitté Professor Lars Berggren, Lund l:e arkivarie fil. dr Elisabeth Reuterswärd, Lund Professor Sten Skansjö, Lund Fil.dr Bengt Söderberg, Lund

Innehåll Sid. Mats Dahlbom: Fredsförhandlingarna i Knäred 1612-13 1 Steffen Heiberg: Christian IV og Freden i Knasrpd 15 Aktuellt om antikvariskt Minnet av freden i Knäred 1613 högtidlighållet i Laholm 30 En dös vid Ales stenar 31

TRYCKTJÄNST, 2013 Fredsförhandlingarna i Knäred 1612–13 Av Mats Dahlbom Civilingenjör, Falkenberg

Det så kallade Kalmarkriget mellan Danmark och Sverige pågick 1611–13. I slutet av 1612 samlades fredsdelegationer från de båda länderna i Knäred (Knæröd) respektive Ulvsbäck. I den danska kommissionen ingick riksrådet Eske Brock och det är bland annat anteckningar från hans efterlämnade dagböcker som ligger till grund för denna uppsats.

Eske Brock – »mannen med korsen» huvudgårdar och var därmed Danmarks Eske Brock (1560–1625) var en dansk adels- godsrikaste adelsman. Han utnyttjades av man med stora godsegendomar. Han var en Christian IV för olika uppdrag, bland annat av de ledande i danska rigsrådet och länsman deltog han i Flabäcksmötet 1603. Det som över Dronningborgs slott och län omkring gör honom sympatisk i våra ögon är att han Randers i Jylland, ett av Danmarks »fetaste» skrev omfattande dagböcker. I dessa kan man län. Som godsägare hade Brock också an- läsa om hans familj, hans affärstransaktioner, knytning till Skåneland. Med sin fru Chris- hans jakter och resor samt om de uppdrag tence Viffert (1561–1624) fick han Alnarp han fullgjorde åt kungen. och längre fram i livet ärvde han Ellinge och En egenhet han hade var att han noggrant Örtofta i Skåne och Vallen i södra Halland. bokförde sina rus i dagboken genom att rita Hans fädernegård, Gammel Estrup, övertogs kors. Ju mer av starka drycker, desto fler efter fadern Lave Nielsen Brock. Möderne- tvärstreck fick korset. Höjdpunkten på hans gården, där han var född, var Vemmetofte. dryckesexcesser var då han 14–23 juli 1604 i Inalles hade han ett godsimperium på tolv Bergen i Norge deltog i kungens rättarting.

Dagens kartbild av »fredsområdet». Grafik: Lars Dahlbom. 1 Eske Brock. Målat ca 1612 av Laurids Andersen Riber. Bild från Gammel Estrup – Herregårdsmuseet.

Inte mindre än sju kors finns antecknade, där- med korsene», och dagböckerna har ibland av flera med mer än ett tvärstreck. Den 20 juli liknats vid »kyrkogårdar». ritar han ett enkelkors i samband med att han Från 1780 till 1894 fann man och utgav nio var gäst vid rådhusrätten och på kvällen ett av hans dagböcker från spridda år under kors med inte mindre än fyra tvärstreck följt 1600-talets tre första decennier. Dagböckerna av »Libera nos Domine» (ung. »Herre rädda är införda i almanackor, var och en omfattan- oss!»). Den 21 juli finns ingenting antecknat, de ett kalenderår. Den första skrevs 1604 och vilket man förstår. Man kan allvarligt ifråga- den sista 1622. De har ett stort historiskt och sätta rättsssäkerheten vid rättartinget. kulturhistoriskt värde för forskningen. Origi- Eske Brock kallas, inte utan orsak, av naldagböckerna bevaras i danska riksarkivet danska forskare, t ex Christian Larsen, »ham och finns numera också i tryckt version.

 Under Kalmarkriget var Brock krigskom- årige Christian IV, intresserad av. En mera missarie och han blev en av de fyra freds- traditionell medling hade erbjudits av James kommissionärer som kungen utsåg som I (Jakob I) av England (tillika regent över fredsförhandlare med svenskarna. Han förde Skottland under namnet James VI; Jakob VI). noggranna anteckningar från förhandlingar- Svenskarna accepterade, men Christian IV na och dessa anteckningar ger en god inblick avvisade detta. Han ville utnyttja sitt militära i förhandlingsspelet. Vi har också möjlighet övertag och med jus belli (enligt krigets rätt) att kika i motspelarens kort genom att studera som skäl tillägna sig de erövrade områdena, Axel Oxenstiernas dagbok. Brocks dagboks- medan svenskarna helt naturligt höll på prin- anteckningar ger en närhet till händelserna, cipen om status quo ante bellum (förhållan- sedda ur danska ögon, och är därför värda att det som rådde före krigsutbrottet), något som refereras. man räknade med att få respons för från ut- omstående medlare.1 Så småningom blev man överens om att James I skulle tillåtas Läget inför fredsförhandlingarna medla, men enbart om det var risk för ett Sverige hade tvingats föra krig med såväl sammanbrott i förhandlingarna. Polen som Danmark och dessutom upp­ Inte heller ville Christian IV ingå stille- rätthålla en beredskap gentemot Ryssland. stånd inför de kommande förhandlingarna. Kriget mot Danmark hade gått dåligt för De danska trupperna bestod av främst tyska, Sverige, danskarna hade erövrat Kalmar med värvade, dyra soldater, som inte riskfritt kun- omliggande område jämte Öland och stora de avvecklas förrän en fred slutits, medan delar av Västsverige, inklusive den viktiga den svenska armén huvudsakligen utgjordes Älvsborgs fästning. Svenskarna hade lyckats av inhemska, utskrivna soldater, som skulle sätta sig fast i det mindre betydelsefulla kunna hemförlovas och snabbt återinkallas Jämtland med Härjedalen. Sverige var utar- om förhandlingarna bröt samman. mat och tvingat till fred. Men även Christian Christian IV:s förhållande till sitt rigsråd IV kände trycket från såväl den inhemska var spänt. Han fick ständigt mothugg på sina adeln som från Protestantiska unionen, Ne- välformulerade propositioner. Kalmarkriget derländerna, England och Lübeck, att få slut hade han startat mot rigsrådets avrådan ge- på kriget. Kriget hade därtill blivit mycket nom att hota med att gå in i kriget som hertig dyrt för Danmark. av Schleswig och Holstein. Gustav Adolf I samband med freden i Stettin (Szczecin) hade däremot sitt riksråd med sig tack vare 1570 hade överenskommits om en procedur samarbetet med rikskanslern Axel Oxenstier- för hur tvister mellan de båda länderna skulle na, som trots sin ungdom (29 år) var den le- lösas. Delegationer från båda sidor skulle dande i rådet. förhandla på gränsen, lösta från sina trohets- eder till monarkerna. Kom man inte överens, skulle man utfärda varsin »dom» och en obe- Knäred? roende, främmande furste skulle avgöra vil- Freden har fått namn efter Knäred, men det ken dom som skulle gälla. Om någon kung var inte där den slöts. Man förhandlade på vägrade att acceptera skiljedomen, löstes riksgränsen mellan Sjöared i Danmark och hans undersåtar från deras trohetsed. Detta Sjöryd i Sverige, som enligt uppgift i Ort- förfarande var ingen av de båda kungarna, namnsregistret var två delar av samma by, den 17-årige Gustav II Adolf och den 35- skilda åt av gränsen. Platsen är nu markerad

 Utdrag ur karta från 1652 av Kettil Classon Felterus. Obs, norr åt vänster på kartan. Krigsarkivet. med en minnessten. Strax öster om denna De båda förhandlingsdelegationerna hade finns i dag ett dike med en enkel stenbro som sina uppehållsplatser I Knäred i Halland, res- av traditionen utpekas som den plats där för- pektive Ulvsbäcks prästgård i Småland, båda handlingarna skedde. Om diket är en naturlig på drygt en mils avstånd från gränsen. För bäckfåra eller ett grävt gränsdike är svårt att svenskarnas säkerhets skull hade Christian avgöra. På en svensk karta från 1652 av Kettil IV den 24 oktober 1612 gett order om att Classon Felterus finns en sjö markerad med hans ryttare och knektar inte fick härja vid namnet Hackebäk, vilket på dagens karta Ulvsbäck.3 Gustav II Adolf hade gett mot­ motsvaras av Flacke sjö. Vid bron står i dag svarande besked. en milsten från 1779 som av någon anledning Vid förhandlingsplatsen hade vardera i sen tid flyttats från ett läge ca 900 meter ­sidan ett tält, »paulun», på bekvämt gång­ längre åt sydost. Platsen var, tillsammans med avstånd och utom hörhåll från gränsbron. Flabäck mellan Kållered och Lindome, en ofta vald förhandlingsplats mellan länderna. Förhandlingar om fångutväxling hade skett Förhandlingarna inleds på platsen i juli och september 1612, och plat- Den 28 september 1612 fick Eske Brock sen skulle nyttjas till förhandlingar 1619 och brev från kungen. Det var daterat den 21 1624. Även under Nordiska sjuårskriget hade september och kungen meddelade honom att 1569 skett ett gränsmöte i närheten, vid Träls- han utsetts till kommissionär i en delegation hult ca tre km norr om Sjöaryd.2 som skulle förhandla om fred med svensk-

 arna »paa grænsen ved Knærødt» med start en muntlig begäran om ett möte nästa dag den 28 oktober. Han skulle infinna sig hos vid gränsen kl 11. Strax därefter fick man en kungen i Köpenhamn åtta dagar i förväg. skrivelse från svenskarna i vilket de medde- Även övriga utsedda kommissionärer, Chris- lade att Niels Bielke (friherre och riksråd) tian Friis (rigskansler), Manderup Parsberg och Henrik Horn (riksmarskalk) redan anlänt (rigsråd och länsman i Ålborg som bland och att de övriga svenska delegaterna för­ ­annat gjort sig känd för att vid en duell sku- väntades komma under dagen. Venstermand rit bort en del av astronomen Tyge Brahes återkom senare med besked om att svensk- näsa), Axel Brahe (rigsråd och länsman för arna inte kunde möta upp förrän halv tolv. Dalums kloster, senare guvernör i Skåne, Den 29 november kom danskarna vid 12- bror till Tyge Brahe) var kallade i likalydan- tiden till gränsen, svenskarna var då redan de brev.4 Eske Brock var yngst (53 år) bland där. Delegaterna skakade hand, varefter de fyra. De övriga var 57, 67 respektiver 63 svenskarnas rikskansler (Axel Oxenstierna) år gamla. höll ett anförande. Detta ansåg Brock förmä- Den 23 oktober anlände Brock till Köpen- tet; hälsningstalet borde danske kanslern ha hamn något försenad på grund av stiltje i hållit! Denne fick nöja sig med att svara på Stora Bält. Han fick förmodligen då besked Oxenstiernas tal. om att mötet i Knäred var uppskjutet till den Prestigen var viktig. Vid ett senare möte, i 29 november på Gustav Adolfs önskemål. januari 1619, då såväl Brock som Oxenstier- Kungen passade på att ge honom ett uppdrag na deltog, hade danskarna lärt sig läxan. De att reda ut vad som sagts i en hetsig replik- kom en timme före svenskarna och den dans- växling mellan två adelsmän. Den 29 okto- ke kanslern började sitt tal innan man tagit i ber var han gäst hos Breide Rantzau (rigsråd hand och medan svenskarna ännu var 10–12 och ståthållare i Köpenhamn) där även kung- steg från gränsen.5 en och Jacob Rosenkrantz (diplomat och Parterna utväxlade därefter fullmakter. länsman på Nyborg) var gäster. De fick sig Danskarna anmärkte på att svenskarnas full- »itt godt rus» och drack i tre timmar, dock makt endast var utfärdad av svenske kungen; inte tillräckligt för att motivera ett kors i dag- man hade i förväg krävt att denna skulle ut- boken. färdas även av hertig Johan (Gustav II Adolfs Eftersom fredsmötet blivit framflyttat, kusin och Johan III:s son, hertig av Östergöt- återvände Brock till Jylland. Den 22 novem- land) och rikets ständer. Gustaf II Adolf hade ber var han återigen i Köpenhamn och den i Sverige tillträtt tronen genom beslut på 25 november drog de fyra delegaterna från riksdagen i Nyköping i december 1611. Ef- Köpenhamn till Helsingör. På kvällen den tersom han endast var 17 år skedde detta i 26 var man i Ängelholm och den 27 i La- strid med Norrköpings arvförening, enligt holm. Den 28 november anlände man till vilken han, först när han blev 18 år, skulle få Knäred, där man omgavs av en fana ryttare tillträda halva regeringen och först vid 24 års för skydd, handräckning och kurirtjänst. De ålder överta all konungslig makt. Danskarna båda kungarna höll sig i närheten, Gustav II påpekade att hertig Gustav (som Brock en­ Adolf i Värnamo och Christian IV i Laholm visas att kalla Gustav Adolf) inte var myndig och Halmstad. – det fattades ännu 10 dagar till 18-årsdagen Samma dag skickade man Jørgen Venster- – och inte heller krönt. Man erinrade om att mand (länsman i Landskrona) med en trum- Karl IX tidigare ogiltigförklarat en uppgö- petare till det svenska lägret i Ulvsbäck med relse som danskarna gjort med kung Sigis-

 mund, eftersom inte ständernas bifall inhäm- de tre kronorna i det danska riksvapnet. tats. Svenskarna framförde då att deras herre Svenskarna lovade att komma med ett skrift- var en regerande kung och lovade att nästa ligt svar. dag förete skriftlig förklaring på detta. Sam- Soneburg (Sonnenburg, Sönneborg) län, ma kväll sände de danska förhandlarna ett som omfattade östra Ösel samt ön Moon brev till Chistian IV med förfrågan om hur (estniska: Muhu), var en del av Ösel som inte man skulle hantera fullmaktsproblemet. låg under Ösel stift och hade tidvis varit i Måndagen den 30 november skickade svenska händer. Slottet sprängdes av dans- svenskarna en sekreterare och en trumpetare karna 1576 och de hade ockuperat länet, men med en deklaration att kungen skulle betrak- Sverige vidhöll sina anspråk på området. tas som myndig utan vidare fullmakter. Nu Baltikum var ett »hett» område för båda län- nämner Brock namnen på hela den svenska derna, men Ösel var synnerligen viktig för delegationen: Axel Oxenstierna (29 år), Nils danskarna. Danmark hävdade nämligen Bielke (43 år), Gustav Stenbock (riksråd, överhöghet dominium maris över södra Öst- diplomat och lagman i Tiohärad, 37 år) och ersjön, och öarna Bornholm, Gotland och Henrik Horn (35 år). Herrarnas ålder har Ösel var viktiga revirmarkeringar för att legi- medtagits för att visa att medelåldern för den timera detta system. svenska delegationen, inklusive kungen, var Danskarnas tilltag att föra de tre kronorna ca ett kvartssekel lägre än motsvarande i det danska riksvapnet hade upprört svensk- ­danska. arna ända från 1560-talet och uppfattades På natten 1–2 december anlände Christian som en programförklaring om en ny Kal- IV:s svar om Gustav Adolfs fullmakt och den marunion (och var det säkert också). Det 2 december skickades Venstermand till hade varit en av anledningarna till det nord- svenskarna med begäran om ett möte nästa iska sjuårskriget (1563–70). En uppgörelse dag kl 10. Vid detta möte (3 december) be- mellan Christian IV och Sigismund hade gärde danskarna att, som lösning på full- gjorts 1598, enligt vilken båda länderna skulle maktsfrågan, den svenska delegationen skulle få föra vapnet under kungarnas livstid. förpliktiga sig att inte i framtiden anföra Den 5 december fick danskarna genom »hertig Gustavs» minderårighet som skäl att Peder Banér (Peder Gustavsson Banér, vars förklara en eventuell traktat mellan länderna far avrättats av Karl IX, men som rehabilite- för ogiltig. Detta lovade svenskarna. rat familjen genom att rädda Gustav Adolfs liv vid Vittsjö tidigare under året) det skrift- liga svaret på de två kraven, men enligt Brock Tvistepunkterna framläggs »dög det inte». Svenskarna bad om ett möte Därefter kunde förhandlingarna börja. Dans- dagen därpå. Vid detta möte (söndagen den 6 karna avsåg att först ta upp de tvistefrågor december) märkte svenskarna att svaret inte som föranlett kriget och därefter sina krav på tillfredsställde danskarna och de förklarade hur den genom kriget uppkomna situationen då att de för god grannskaps skull ville avstå skulle lösas. Tvistepunkterna hade behand- Soneburg om man i övrigt blev överens. Be- lats på ett möte i Flabäck 1603, dock utan att träffande de tre kronorna sade man sig inte resultera i en uppgörelse. I deras första pro- ha instruktioner; man hade skickat bud till position krävde de det estniska Soneburg Gustav II Adolf för att få besked. Svenskarna slott (estniska: Maasilinn) och län på Ösel överlämnade även ett utkast till förklaring (estniska: Saaremaa) samt rätten att använde om Gustav Adolfs minderårighet som man

 hoppades att danskarna skulle godkänna (vil- beskatta svenskar som handlade med dans- ket skedde dagen därpå enligt Oxenstierna). kar. Nu ville danskarna ha ett slut på denna Samma dag lämnade danskarna över sin an- obstruktion av tullfriheten. dra proposition: Nordlandsfrågan och tullen på dansk handel i Sverige. Svenskarna lova- de att skriftligt besvara propositionen, liksom Fredshandeln påbörjas ärendet Soneburg. Den 8 december fick danskarna ett svenskt Nordland var ett något obestämt område förslag beträffande Nordlandsfrågan och vid Norra Ishavet. Här hade Norge, Sverige tullen med en begäran om ett möte nästa dag, och Ryssland beskattat den rörliga samebe- men mötet kom inte till stånd förrän den 10 folkningen, som ibland betalade skatt till alla december. Danskarna hade nu lagt fram sina tre länderna. Svenskarna hävdade att freden i propositioner beträffande de fyra tvistefrågor Teusina 1595 med Ryssland gett dem rätt att som utlöst kriget (Soneburg, de tre kronorna, överta den ryska beskattningen väster om Nordland och tullen) och övergick nu till att Varangerfjorden. Danskarna reagerade mot ställa de krav som krigsförloppet motiverade, detta och krävde att få se fredsavtalet, vilket »fredshandeln». De överlämnade en proposi- svenskarna på goda grunder avvisade. Avta- tion i vilken föreslogs att parterna skulle få let är nämligen inte alls särskilt klart på den- behålla vad de erövrat: Danmark skulle få na punkt och det hade för övrigt aldrig blivit behålla Kalmar, Öland, Älvsborg, Ryssby ratificerat. Eske Brock hade 1601 skickats skans med alla härader och tillhörande områ- till Ryssland för att den vägen få reda på san- den och allt annat såsom skepp och ammuni- ningen och hade återkommit med starka tvi- tion. Ryssby skans var en befästning som vel på det svenska påståendet. Värre blev det uppförts av svenskarna vid Ryssby kyrka i när sjöfarten på Arkhangelsk kom igång. Det Småland för att hindra danskarna att tränga utlöste en kamp om överhögheten över norrut från Kalmar, men som senare erövrats »strömmarna». Karl IX hade förklarat att av dessa. Svenskarna skulle få behålla det av »hvarhelst en svensk sjölapp sin fot sättier, dem erövrade Jämtland och Härjedalen, til�- där ha vi ock rätt til land, siö, skough och lika med skepp och ammunition. På grund av herrlighet».6 Den norska fästningen Vardøhus dåligt väder (blåst och regn) skedde ingen förstärktes och svenskarna byggde blockhus förhandling den dagen. vid Varangerfjorden. Nu krävde den danska Gustav Adolf var nu på väg ner mot grän- delegationen att Sverige skulle avstå från sen och i brev från Linköping (9 december) kustregionen. och Jönköping (12 december) gav han sitt Tullfriheten mellan de båda länderna hade godkännande att ge sig på alla fyra tviste- bekräftats i Stettinfreden. Det gällde såväl punkterna, men att göra så starkt motstånd Öresundstullen som handeln mellan länder- som möjligt.7 na. För Sverige betydde tullfriheten i Sundet Nu gick ett par dagar där vi får förutsätta inte mycket; få svenska skepp gick där. Däre- att båda parter analyserade motpartens för- mot var den danska handeln med smålän- slag och utarbetade svar på dessa och den ningar och västgötar omfattande och viktig, 13 december korsade svarsbreven gränsen. främst för den danska adeln. Karl IX hade Danskarna skickade Peder Due (Peder Jo- velat inskränka denna handel men inte vågat hansen Due till Kulleberga i Skåne) med ett gå emot Stettinfreden. I stället hade han tra- reviderat förslag beträffande Nordland och kasserat den danska handeln, bl a genom att den tull som de danska köpmännen besvära-

 des av. Från svenskarna kom ett svar på förhandlingarna. Danskarna begärde ett par »fredshandeln»: allt land borde återgå till dagars rådrum. De fyra danska delegaterna förhållandena före kriget, eftersom annars besökte Christian IV i Laholm på morgonen ingen beständig fred kunde uppnås. Man den 16 december i hans sängkammare och hänvisade till att danskarna inte hållit sig till fick nya instruktioner om »fredshandeln», överenskommelsen i Flabäck 1603, där man varefter de återvände till Knäred medan enats om att tvistefrågorna skulle avgöras kungen drog vidare till Halmstad. Nästa dag med skiljedom och att sålunda kriget hade (17 december) skickades Thomes Kruse (se- varit onödigt. Dessutom drog man upp de kreterare i det Danske Kancelli) till svensk- förorätter som den skotske diplomaten James arna med begäran om ett nytt förslag om Spens vederfarits då han på svenskarnas upp- »fredshandeln», eftersom det svenska försla- drag förhandlat med danskarna före kriget.8 get underkänts. Man bad samtidigt om ursäkt James Spens of Wormiston var nu utsedd för att man inte kunde träffas nästa dag. ambassadör av James I av England att till- Den 17 december kom Gustav Adolf till sammans med sin halvbror Robert Anstruther Ulvsbäck. Stämningen var dyster. Man räk- medla mellan de stridande. Spens fanns i det nade med att något måste avträdas. Kungen svenska lägret och Anstruther anlände den var beredd att uppge Älvsborg och Göteborg 14 december till det danska lägret i Knäred. (som då låg på Hisingen vid Färjenäs) men Det fanns nu anledning att rådgöra med ville inte släppa Askims härad och Gullbergs kungarna. Den 15 december informerade fäste och räknade med att han skulle kunna Henrik Horn Gustav Adolf i Värnamo om bygga upp en ny stad på Hisingen. En del av

Ett uppslag ur Brocks dagbok. Texten mitt på högersidan lyder: »Den 11. droge chansseleren och ieg til Halmstedt till Kongl. Maytz. och om adskillige leyligheder bekom videre erklering medt de suenske att forhandle». Därefter ett kors med tre tvärstreck, indikerande ett tämligen ordentligt dryckesslag. Foto Mats Dahlbom.

 ön tillhörde nämligen Sverige. Någon dag senare hade han gått så långt att han var be- redd att ge upp allt utom Nya Lödöse (unge- fär vid Gamlestaden). Kungen begav sig ­dagen därpå till Värnamo för att planera ett överraskningsangrepp på Älvsborg om för- handlingarna skulle spricka. 9

De engelska medlarna griper in Den 18 december sände svenskarna bud ge- nom Peder Banér och anmodade danskarna och Robert Anstruther att nästa dag möta upp vid gränsen då även James Spens skulle vara med. Mötet kom till stånd (19 december) och Brock skriver att danskarna gärna sett att Spens kommit över till Anstruther först. Christian IV hade nämligen krävt detta, ef- tersom han menade att Danmark hade högre rang än Sverige, men detta vägrade svensk- arna att gå med på. De menade att det inte fanns någon rangskillnad. Medlarna möttes i stället på gränsen till- sammans med delegationerna. Danskarna Minnesstenen vid Sjöaryd. Foto Mats Dahlbom. förklarade då att parterna var så oense om »fredshandeln» att man inte var beredd att ge något nytt förslag utan uppmanade svensk- kriget mellan Sverige och Danmark och hade arna att komma med bättre villkor. Svensk- därför skickat de båda medlarna för att söka arna erbjöd då att om man fick tillbaka allt åstadkomma en förlikning. Anstruther ansåg land som danskarna erövrat, var man beredd att parterna stod så långt från varandra att, att till sommaren betala 300 skeppund kop- om ingen medling skedde, så skulle fredsmö- par (ca 50 ton) och på termin 200 000 riksda- tet vara förgäves. Därför frågade han nu par- ler silvermynt. Danske kungen skulle dess- terna om dessa ville att »kungens av Eng- utom få behålla alla beslagtagna skepp »med land» (Brocks titulering skiftar) utskickade tackel och tåg». Även detta förslag avvisades medlare skulle komma med ett förslag som av danskarna. dessa fann »kristligt och rimligt». Detta sva- Nu var det dags för de båda medlarna att rade båda parter ja på, varefter man ajourne- rycka in. De träffades vid gränsen och över- rade sig. lade enskilt medan delegationerna blev kvar i Samma dag hade svenskarna skriftligen sina tält som stod ett stycke från gränsen. förklarat att, beträffande de tre kronorna, Därefter kallade medlarna fram de båda de­ Gustav II Adolf (som fortfarande Brock legationerna och Anstruther förklarade att ­kallar »hertig Gustav») hade gått med på att »kungen av Storbritannien» (James I var ju man skulle göra på samma sätt som 1598 även kung i Skottland och Wales) ogillade överenskommits mellan Sigismund och

 Christian IV, d v s att båda skulle få använda Oxenstierna nedslagen och i ett brev till sin vapnet under sin livstid. Oxenstierna anger bror räknar han med att få tillbaka Öland att det var danskarnas förslag som svenskar- men förlora städerna och fästningarna i na nu accepterade.10 Vidare önskade man väst.13 uppskjuta diskussionen om tullfriheten. Den 24 december, julafton, avsände Axel Den 24 december (Oxenstierna anger dock Oxenstierna att långt brev där han insisterade den 21 december) mötte Anstruther och på ett återlämnande av alla danska erövring- ­några av de danska adelsmännen och ryttarna ar, i annat fall kunde »ingen god fred slutas». James Spens vid gränsen. 11 Delegationerna Han antydde att man var beredd till andra ef- var inte med. Nya prestigefrågor uppstod. tergifter.14 Brevet omnämns inte av Brock. Vilken av medlarna skulle gå över i den Den 25 december, juldagen, begav sig ­andres »paulun»? Spens gav med sig under rigskanslern Friis och Brock till Christian IV protest och gick över till Anstruthers tält.12 i Halmstad och berättade att det inte fanns Anstruther föreslog att kungen av Danmark stort hopp att svenskarna skulle avträda Älvs- skulle avstå fästningen Kalmar, Ryssby skans borg och landet däromkring. De begärde in- med allt land däromkring, dock ej Öland. struktioner hur man då skulle fortsätta freds- Däremot skulle han få behålla allt övrigt han handeln och fick då besked om att i stället erövrat till lands och vatten och dessutom begära »20 gånger hundra tusen daler» eller området i Nordland från Tysfjorden (en fjord allra minst »10 gånger hundra tusen daler» som går söderut från Vestfjorden vid Lo­ (en miljon riksdaler silvermynt), att svensk- foten) till Varangerfjorden, medan Jämtland arna skulle avstå Nordland och att var och en skulle återlämnas till danskarna. Spens i övrigt skulle behålla det man erövrat i form ­framförde att han inte kunde vidarebefordra av skepp, vapen och ammunition. ett sådant förslag, såvida inte även Öland Friis’ och Brocks inställning är förvånan- ­erbjöds svenskarna. Peder Due skickades de. Det framgår inte att man uttömt förhand- till den svenska delegationen för att be- lingsmöjligheterna om Älvsborg. Svenskarna kräfta överenskommelsen om ett möte på­ var ytterst hårt trängda och deras svar hade följande dag. inte innehållit något klart ultimatum och de Samma kväll var det så högt vatten i ån att var beredda till eftergifter. Christian IV har man icke utan fara kunde komma över och nog inte varit lättövertalad. man skickade under natten iväg Thomes Den 27 december, tredjedag jul, fick man Kruse till svenskarna med en ursäkt om att ett brev från svenskarna där dessa erbjöd sig man inte kunde möta upp. Vilken å som av- att avstå Nordland. sågs framgår inte. De tre större vattendrag, Den 28 december, fjärdedag jul, skickades som danskarna måste färdas över, var Krokån, Thomes Kruse till svenskarna med besked Vänneån (1652: Wäne fluvius) samt Sjöa- om att man inte kunde avstå Älvsborg, Gull- redsbäcken (1652: Biurebäcken). Samtliga är berg m m. Christian IV hade nämligen instru- på 1652 års karta markerade som broslagna. erat sina förhandlare att hålla fast vid detta Svenskarna fick samma dag ett skriftligt krav så länge som möjligt. Svenskarna be- förslag baserat på Anstruthers propå med gärde ett möte vid gränsen nästa dag. förkastande av det svenska förslaget. Dan- Den 29 december möttes man vid gränsen mark krävde inte bara Älvsborg och Gullberg och enligt Brock märkte då danskarna att utan även köpstäderna Nya och Gamla svenskarna inte var beredda att avstå från ­Lödöse samt Göteborg. Brevet gjorde Axel Älvsborg. Via medlarna föreslog då danskar-

10 na att man i stället för Älvsborg skulle få två januari) skedde en ivrig köpslagan via med- miljoner riksdaler och behålla allt artilleri larna. Svenskarna bjöd 600 000 riksdaler för och all ammunition på de fästningar som er- Älvsborg, danskarna kom med ett motbud på övrats. Svenskarna skulle avstå sin rätt till 1,6 miljoner, svenskarna höjde sitt bud till Nordland för såväl den ryska (det som 800 000 riksdaler, danskarna sänkte sitt krav svenskarna påstod sig ha vunnit vid freden i till 1,4 miljoner under förutsättning av att de Teusina) som den svenska delen samt åter- tre kronorna fick användas »för evigt» och lämna Jämtland och allt annat land som de att all tull i Sverige på danska varor skulle erövrat. Svenskarna sägs ha mottagit försla- avskaffas. Prutningarna åtföljdes av lamenta- get »med tacksamhet», (vilket bekräftas av tioner från Oxenstierna om att Sverige be- Oxenstierna som dock framförde att summan hövde pengarna för kriget mot Sigismund var »odräglig») och man beslöt att förslaget och andra papister och med hot om att bryta skulle ges skriftligt, varefter man på nytt förhandlingarna.17 Därefter skildes man åt skulle mötas. 15 Samma kväll kom Gustav sedan man överenskommit om ett nytt möte. Adolf till Ulvsbäck, varför man kunde enas Detta möte hölls den 4 januari 1613, då om fortsatt taktik. svenskarna bjöd en miljon riksdaler. Dans- Oxenstierna ger oss en inblick i förhand- karna accepterade under förutsättning av att lingarnas koreografi. Anstruther lät kalla på deras nya förslag om de tre kronorna och Spens, varefter båda möttes vid gränsen och tullen godtogs. Dessutom begärde de Älvs- Anstruther ledsagade Spens till det danska borg med tillhörande område som pant och tältet för överläggning, varefter proceduren att lösensumman skulle betalas på tre år. upprepades på den svenska sidan. Ett antal Svenskarnas motbud var Hordalen (Dals- sådana förhandlingsrundor kunde ske. Dagen land). avslutades med att delegationerna samlades Vid ett möte den 6 januari blev man över- vid gränsbron och sammanfattade vad som ens. Lösensumman skulle betalas under sex under dagen överenskommits.16 år, första året skulle vara betalningsfritt, där- Den 30 december drog kanslern och Brock efter skulle två rater om 100 000 riksdaler till Halmstad och rapporterade till kungen betalas årligen. Fallerade någon betalning som var »nådigt väl tillfreds». Efter måltiden skulle Älvsborg med tillhörande sju härader talade kungen länge med dem i sin sängkam- tillfalla Danmarks krona (slutvillkoren blev mare varvid de fick vidare instruktioner. något annorlunda). Beträffande de tre kro- ­Dagen därpå var de återigen i Knäred. norna ville dock svenskarna avstämma det Året avslutas i dagboken med ett tack till nya danska förslaget med kungen, eftersom Gud för att han bevarat Brock, hans hustru man tidigare varit ense om ett annat upplägg. och barn nådeligen från alla olyckor och med Beträffande tullen var man överens, men en förhoppning om fortsatt nådig beskär­ svenskarna hävdade kronans rätt att beskatta melse. sina undersåtar. Dagen användes till diskus- sion om pantens storlek (vilka härader som skulle ingå), betalningsterminer och artille- Nytt år och genombrott i riet. Enligt Oxenstierna begärde svenskarna förhandlingarna besked om danskarna hade ytterligare propo- Den 1 januari 1613 skickades Thomes Kruse sitioner och fick svaret att man ville ta upp till det svenska lägret för att överenskomma fyra punkter: Göteborgs privilegier, svenska om ett möte dagen därpå. Vid detta möte (2 kungens titel (»lapparnas konung»), sjöfar-

11 lämnades ett utkast till fredsdokument till svenskarna. Den 14 januari gjorde kanslern och Brock ett besök i Laholm där man för kungen rap- porterade om förhandlingen föregående dag. Nu var kungen så säker på fred att han sam- ma dag gav order om avtackning av värvade soldater.20 Den 16 januari mottog man den svenska delegationens synpunkter på utkastet till fredsdokument. Man var inte helt överens, men en uppgörelse tycktes nära. »Gud aller- mechtigste hielp alting til en god ende» skri- ver Brock. Samma kväll skrev man till Chris- tian angående de tre punkter som man inte var överens om: danskarnas krav att svenske kungen inte fick kalla sig »kung av Lapp- De sju härader som ingick i Älvsborgs lösen. Grafik: land», att inte Göteborg skulle ges privilegier Lars Dahlbom. som stred mot danska intressen samt att Sve- rige skulle frige handeln på Riga. Kungens svarade att han själv ämnade infinna sig till ten på Riga och Kurland samt »renovation nästa möte. och confirmation» av freden i Stettin.18 Karl IX hade vid sin kröning 1607 antagit Den 8 och 9 januari passade Brock på att titel »lapparnas och kajanernas konung», en sköta sina egna penningaffärer per korre- titel som Gustav Adolf ditintills avstått ifrån. spondens. De svenska kommissionärerna Karl IX hade även sökt hindra dansk sjöfart träffade Gustav II Adolf i Bäckaryd (ca en på Riga och Kurland så länge kriget med mil söder Ljungby) den 7 januari för att få ­Polen pågick. honom att acceptera den nya lösningen angå- Christian IV kom mycket riktigt till ende de tre kronorna, vilket lyckades. Den 9 Knäred på morgonen den 18 januari och ge- januari var man tillbaka i Ulvsbäck.19 mensamt begav man sig till gränsen. Kungen Den 10 januari hade man ett nytt möte avsåg att delta inkognito, men han blev igen- med nya diskussioner kring pant och betal- känd. Han blev kvar i fyra timmar, varefter ning. Svenskarna accepterade då danskarnas han red till Laholm. Även Gustav Adolf lär förslag beträffande de tre kronorna. vid något tillfälle ha varit närvarande vid för- Därefter var det dags att stämma av läget handlingarna.21 Han lyckades dock bättre med Christian IV. Dagen därpå (11 januari) med att förbli oigenkänd, eftersom Brock begav sig Brock och kanslern, Christian inte nämner något om besöket. Friis, till Halmstad för att träffa kungen. Nu stod parterna mycket nära varandra, Stämningen var tydligen uppsluppen; Brock men fortsatte att skriftligen smågnabbas om har i dagboken ritat ett kors med tre tvär- detaljer ända tills danskarna den 20 januari streck, alltså ett tämligen ordentligt drycke- brevledes förklarade att de inte var beredda slag. Dagen efter begav man sig till Knäred att ändra något, varmed svenskarna lät sig och nästkommande dag (13 januari) över- nöjas. Samma dag dog Thomes Kruse, den

12 man som flitigt ridit i skytteltrafik mellan de- misslyckats med freden, fanns risken att ri- legationernas läger. I synnerhet hans fyrmila- kets styrelse kunde återgå till det tidigare för- ritt natten 21–22 december med passager hållandet då »vanbördiga» rådgivare omgav genom vattendrag kan knappast ha varit nyt- kungen. tigt för hälsan. För England och James I var det en fördel Den 21 januari möttes man igen och då att Nordens stater var splittrade och att Sve- blev allting klart och en »evig fred återigen rige fanns kvar som en motvikt mot det do- upprättad och all krig och oenighet avskaffad minerande Danmark, i synnerhet när det till evig tid». (Evigheten skulle dock bli av gällde hamnar mot Västerhavet. Detta kan ha begränsad varaktighet.) Fredsavtalen under- påverkat medlarnas uppträdande. skrevs av de åtta delegaterna och är daterade Men var stod de danska fredskommis­ den 20 januari i respektive lands huvudstad.22 sionärerna? Leo Tandrup har analyserat de- De ratificerade fördragen skulle utväxlas vid ras agerande. Den inledningsvis omnämnda gränsen den 9 mars. Proceduren blev dock spänningen mellan adeln och kungen bott- något försenad. nade bland annat i att den senare var inriktad Den 22 januari blev Thomes Kruse begra- på en aggressiv förvärvspolitik, medan adeln ven i Knäreds kyrka. Samma dag drog den var fredsinriktad och mån om sina jordbruks- danska delegationen till Margretetorp om affärer och gods och »satt bättre till bords än kvällen och den 23 januari var man i Hel- till häst».23 Rigsrådet hade blivit tvingat av singborg och träffade kungen på slottet, var- kungen till kriget och om kungen skulle göra efter man tillsammans gick i kyrkan. På för stora vinster på kriget, så skulle det visa ­kvällen seglade man till Helsingör och den att han hade haft rätt. Om han lyckades er- 5 februari kunde Brock återse sitt Dronning- övra hela Sverige, skulle rigsrådet ha margi- borg. Han andas nu ut i dagboken: »Den al- naliserats. Att förhandlarna följde en egen lermechtigske euige Gud vere loffuitt, som agenda framgår bland annat av att kungen haffuer giffuitt oss igen fredt och rolighedt». hade medgivit att svenskarna skulle få ta upp tull på danska varor under den tid Sverige var i krig med Polen mot att Sverige skulle be- Vem räddade Älvsborg? tala tull i Öresund. Detta framfördes aldrig. Freden i Knäred har ju ihågkommits för att Det var adeln som tjänade på Sverigehan- Sverige då fick betala en miljon riksdaler. deln, medan kungen förlorade på den svens- Hur mycket denna summa påverkade landet ka tullfriheten i Öresund. på sikt har det framförts olika uppfattningar Brock skriver beträffande den 16 januari om. Viktigare, åtminstone långsiktigt, än att man till kungen redovisade tre ytterligare dessa pengar var nog att Sverige fick släppa krav till svenskarna. I verkligheten rörde det kontakten med Ishavskusten. Och ännu vikti- sig om fyra, vilket Oxenstierna bekräftar. Det gare var att porten mot väster stod öppen och fjärde var att Stettinavtalet skulle förnyas. att västra Västergötland kunde behållas. Vem Detta avtals tvisteklausul (se ovan) var en var det då som räddade Älvsborg? grundbult i den danska adelns tämligen fria Självklart har de svenska förhandlarna ställning gentemot kungamakten. Stettinav- gjort en stor insats för kungen och riket. Men talet var därför viktigt för förhandlarna, men även för sig själva och sitt stånd. Axel Oxen- inget man ville framhäva inför kungen. stierna hade 1611 genomtrumfat att endast Främst är det kanske eftergivenhet mot adelsmän skulle få ingå i riksrådet. Hade han svenskarna och juldagens övertalning av

13 kungen att släppa Älvsborg som frapperar. 15 Oxenstierna, s. 71. 16 Svenskarna hade inte lämnat något ultima- Oxenstierna, s. 70. 17 Oxenstierna, s. 75. tum, endast menat att en »god och tilförlat- 18 Oxenstierna, s. 81. helig fred» inte skulle uppnås vid Älvsborgs 19 Oxenstierna, s. 83. avträdande. En fred, som inte var god, kunde 20 Kancelliets Brevbøger 1609–1615, 560f. 21 tänkas innebära att man inte var beredd att Wetterberg, s. 169. 22 Gihl, s. 14. förnya Stettinavtalet. Det senare skrämde 23 Tandrup, s. 167. förhandlarna, enligt Tandrup.

Källor och litteratur Summary Otryckta källor Dahlbom deals with the negotiations for Rigsarkivet. Privatarkiv 5212. Eske Brok. peace between Denmark and Sweden at the end of the Kalmar war in 1613. Among the Tryckta källor sources he has used is the diary of Eske Aktstykker og Oplysninger til Rigsrådets og Stænder- mødernes Historie i Kristian IV’s Tid. Første Bind Brock, a Danish aristocrat who was one of (1588–1626), utg av Kr Erslev. Köpenhamn 1883– the four men commissioned by king Chris- 85. tian IV to conduct the negotiations. Dahlbom Kancelliets Brevbøger vedrørende Danmarks indre for- also had access to the diaries of the Swedish hold 1551–1626, utg av L Laursen. Köpenhamn 1925. chancellor Axel Oxenstierna who negotiated Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvex- on behalf of the Swedish king. It is thus pos- ling, utg av Kungl Vitterhets historie och antikvitets sible to follow the proceedings from the akademien, Stockholm 1888 Swedish side as well as the Danish, seen Skiftet efter riksråd Eske Brock 1626. Udgivet af Udval- get for udgivelser af kilder til landbefolkningens his- through the eyes of two of the men involved. torie ved C. Rice Hansen, Köpenhamn 1965. As a matter of curiosity Eske Brock also has noted the amount of alcohol he himself con- Litteratur sumed – in the form of crosses. Ahnlund, Nils, 1940. Axel Oxenstierna intill Gustav Adolfs död. Stockholm. Gihl, Gunnar, 1962. Freden i Knäred 1613. Ett trehund- rafemtioårsminne. Uppsala. Noter Jensen, Frede P., 1982. Danmarks konflikt med Sverige 1 Wetterberg, s. 170. 1563–1570. Köpenhamn. 2 Jensen, s. 275 Johansson, Per Göran, 2013. Knäred som Nordens dip- 3 Kancelliets Brevbøger 1609–1615, s. 547. lomatort – med fokus på förhandlingarna mellan 4 Kancelliets Brevbøger 1609–1615, s. 536; Aktstykker, Danmark och Sverige vintern 1612–13. Eksjö. s. 209. Larsen, Christian, 2005. Eske Brock medt egen handt. 5 Tandrup, s. 325. Eske Broks dagbøger 1606–1622. Auning. 6 Gihl, s. 11. Persson, Stefan, 2007. Gränsbygd och svenskkrig. Stu- 7 Tandrup, s. 199. dier i Blekinges, Skånes och Hallands östdanska his- 8 Aktstykker I, s. 120–21, 205. toria. Lund 9 Tandrup, s. 204f. Stavenow, Ludvig, 1913. Freden i Knäred år 1613. Ett 10 Oxenstierna, s. 65. trehundraårsminne. Göteborg. 11 Oxenstierna, s. 67. Tandrup, Leo, 1979. Mod triumf eller tragedie. Bind I, 12 Oxenstierna, s. 67. Århus. 13 Tandrup, s. 205. Wetterberg, Gunnar, 2002. Kanslern. Axel Oxenstierna i 14 Tandrup, s. 206. sin tid. Del 1. Stockholm.

14 Christian IV og Freden i Knærød Av Steffen Heiberg Fhv. Forskningschef ved Frederiksborgsmuseet, forfatter, Sorø

I år er det 400 år siden, at freden i Knærød blev indgået. Digtere og kunstnere fejrede Christian IV som militær triumfator. Virkeligheden var dog, at trods den gunstige fred var det overordnede strategiske billede i Norden ændret til fordel for Sverige. Christian IV’s prestigebehov og ønske om være i centrum gjorde det vanskeligt for ham at følge en langsigtet politisk strategi. Det danske rigsråds modstand mod Christian IV’s ­udenrigspolitik var ikke ideologisk. Tværtimod efterlyste rigsrådet større kynisme og understregede nødvendigheden af ikke at reagere impulsivt, men at afvente det rette øjeblik.

Den glemte fred de stridende, de havde egne vitale interesser Freden i Knäred eller Knærød på gammelt knyttet til mæglingen. Nordisk politik havde dansk i 1613 er den glemte fred i nordisk fået ikke-nordiske aktører. ­historie. Den har stået i skyggen af de langt Militært og politisk stod Danmark stær- mere dramatiske fredsslutninger i Brømse- kest i 1613. De stridspunkter, der havde ud- bro 1645 og Roskilde 1658, der flyttede løst konflikten blev stort set alle afgjort til grænser og forrykkede magtforholdet mel- Danmarks fordel. Den største gevinst var er- lem Danmark og Sverige. Litteraturen om hvervelsen af Älvsborg og omliggende syv Kalmarkrigen 1611–13 og freden i Knærød herreder, der dog skulle gives tilbage, hvis er ikke stor – krigen og freden er blevet be- Sverige inden for den fastsatte termin betalte tragtet som et mellemspil i to større dramaer; krigsskadeerstatningen på en million daler, historien om den svenske stormagts opkomst en efter datidens forhold meget stor sum. og fortællingen om Danmarks nedgang, der Foreløbig havde Christian IV lukket den på et tidspunkt truede med at blive under- svenske korridor mellem Danmark og Norge gang.1 og dermed spærret Sveriges adgang til Kat- I en vis forstand var freden i Knærød dog tegat og Skagerrak; Danmark kontrollerede lige så afgørende. Kalmarkrigen var den sid- reelt adgangen til Sverige både til lands og til ste krig i Norden, der havde karakter af et søs. Og gevinsten kunne blive større. For det bilateralt nordisk opgør og ikke var led i en var ikke nemt at se, hvordan det fattige Sve- større europæisk konflikt. Det var derfor na- rige, der fortsat var i krig med både Polen og turligt, at man fulgte traditionen og forhand- Rusland, skulle kunne betale den enorme lede på grænsen. Europæiseringen af nordisk sum til tiden. Ved at koble tilbagegivelsen af politik var imidlertid i fuld gang. Freden var Älvsborg sammen med en krigsskadeerstat- resultatet af engelsk mægling, politisk og ning fik Knærødfreden på den anden side ­diplomatisk bakket op af de nederlandske ­karakter af en våbenstilstand – den egentlige Generalstater. Udenlandsk mægling i nordi- afgørelse var skudt ud i fremtiden; indlysen- ske konflikter var ikke noget nyt, det havde de var det, at et nyt opgør lurede. også været tilfældet i Stettin i 1570. Det nye Europæiseringen af nordisk politik var en var, at mæglerne ikke kun ønskede at forlige årsag til, at Christian IV i 1613 ikke fik fuldt

15 Christian IV malet ca. 1614 af Pieter Isaacsz. Christian IV er afbildet med kommandostav som tegn på, at han har vundet et feltslag. På postamentet til højre ses et lille portræt af Christian IV stående i en romersk triumfbue, mens han laurbærkranses af sejrsgudinden Victoria. Frederiksborgmuseet. udbytte af sit militære overtag. Ikke alene Iscenesættelse af en triumf havde Nederlandene og England markeret sig Selv om den endelige afgørelse var udsat, som aktive medspillere i Norden og Baltikum. blev Kalmarkrigen af Christian IV iscenesat Gennem vestmagterne blev nordisk politik som en triumf uden lige. Tonen blev slået an koblet sammen med europæisk storpolitik, med Claus Christoffersen Lyskanders digt hvorved de strategiske vilkår for den nordiske »Den calmarnske Triumph« i 1611 skrevet i magtkamp ændredes grundlæggende. anledning af Kalmars erobring, der ikke 16 ­alene hyldede Christian IV som triumfator, ikke om at gøre; da Karl Gustav et halvt år men også den danske adels indsats på slag- senere okkuperede Frederiksborg var tape- marken. Andre digtere fulgte trop; Anders terne bragt i sikkerhed bag Københavns Arreboe skrev om »Den store Lycke oc Seyr­ ­volde. Til gengæld brændte de med Frede- vinding«. Ikke kun poesien blev mobiliseret. riksborg i 1859.2 Hofmaleren Pieter Isaacsz malede den trium- ferende Christian IV i forskellige versioner. Et stort helfigursbillede på Rosenborg viser Nordisk magtkamp Kalmar slot i baggrunden, staldknægten står Christian IV’s iscenesættelse af krigen som klar med kongens hest. Et andet portræt af hans personlige triumf skal ses på baggrund Pieter Isaacsz har som en særlig finesse et af, at krigen i en vis forstand også var hans. lille portræt af Christian IV malet ind i det Krigen var udløst af en række konkrete poli- store. På et søjlepostament i billedets højre tiske og militære interessekonflikter mellem side ser man nemlig Christian IV stående i, de to stater, men siden sin overtagelse af hvad der skal forestille en romersk triumf- magten i 1596 havde Christian IV systema- vogn, mens han laurbærkranses af sejrsgud- tisk arbejdet for et militært opgør med Sve- inden Victoria. Begge billeder er malet umid- rige. I 1596 havde Christian IV opsat tre for- delbart efter fredsslutningen. gyldte kroner på Blåtårn på Københavns Beregnet for et internationalt publikum Slot. De tre kroner var Sveriges våben, men var en serie kobberstik med afbildninger af var nogle år før Syvårskrigen blevet optaget i krigsbegivenhederne udført af Jacob Rap- det danske rigsvåben. Ved freden i Stettin i post. Det mest ambitiøse projekt – og en af 1570 var spørgsmålet henvist til voldgift, de største kommissioner i dansk historie men foreløbig var intet hændt. Moderne overhovedet – var 26 store billedtapeter, ud- ­historieskrivning har haft en tilbøjelighed til ført af maleren og tapetmageren Karen van at underbetone våbenstriden eller måske sna- Mander i Delft. Tapeterne fortalte Christian rere se den som et symptom på end som år- IV’s egen historie, nogle få havde kroningen sag til konflikten. Men man skal huske, at vi i København i 1596 som motiv, resten Kal- er i en tid, der i overvældende grad tænkte i markrigen. Mindst seks af tapeterne havde symboler og allegorier; de tre kroner øverst fremstillinger af kongen i fuld figur, manden på Blåtårns spir var ligesom optagelsen af de i centrum, der med overblik styrer og dirige- tre kroner i det danske rigsvåben et emble- rer alt. Tapeterne viste, hvordan Christian IV matisk udtryk for den danske konges krav på ønskede at blive husket: som feltherre og Sverige. erobrer. Denne kæmpemæssige fremstilling Christian IV’s ønske om et væbnet opgør af krigens historie havde i sagens natur en med Sverige bragte ham i modsætning til det stærk antisvensk tendens, der yderligere blev danske rigsråd eller i hvert fald rådets flertal. understreget af de vers, som stod under bil- Dansk udenrigspolitik ikke blot under Kal- ledfelterne. På svensk side ventede man på markrigen og forhandlingerne i Knærød, lejligheden til at gøre op med billedfortæl- men gennem hele Christian IV’s regeringstid lingen i Frederiksborgs riddersal; den kom i var præget af uenighed. Det er et ofte frem- 1658 med Roskildefreden. I en tillægsartikel ført synspunkt, at der i virkeligheden var tre blev det bestemt, at tapeterne på Frederiks- parter i den nordiske konflikt: Sverige, den borg skulle ødelægges og overstryges, da de danske konge og det danske rigsråd.3 Der­ var en hån mod Sverige. Det drømte man imod har der været uenighed om, hvordan

17 den interne danske konflikt skulle fortolkes. Enevældens historikere mente i 1700-tallet, at Christian IV’s rigtige intentioner blev sa- boteret af en egoistisk adel, der satte snævre standsinteresser over nationens. Siden har modsætningen kongemagt-aristokrati optrådt i mange varianter. I nyere forskning har man fokuseret meget på sammenhængen mellem centralisering og rationel udnyttelse af resurserne. Denne pro- ces er blevet beskrevet med begreber som magtstat, skattestat, den militære revolution etc. Ofte bliver Sveriges succes i 1600-årene forklaret med, at den svenske regering i mod- sætning til den danske med held gennemførte reformer, som muliggjorde en effektiv mobi- lisering af landets resurser. Overordnet set er der ingen tvivl om, at det er en præcis beskri- velse af processen, der er heller ingen tvivl om, at det danske politiske systems opbyg- ning i sig selv blokerede for nødvendige re- Arild Huitfeldt. Kobberstik fra 1652-udgaven af Dan- former, idet elitens politiske og økonomiske marks Riges Krønike. Det Kongelige Bibliotek. privilegier var knyttet til det eksisterende ad- ministrative system.4 magtdelingen mellem konge og rigsrådet, men en sådan karakteristik er hverken ud- Arild Huitfeldt tømmende eller dækkende. Det betyder ikke, at alle modsætninger mel- Den danske historiker Harald Ilsøe har lem Christian IV og rigsrådet var af institu- kaldt Huitfeldt for »gedulgt« tilhænger af tionel karakter eller udtryk for interne magt- Machiavelli og påvist, hvordan centrale syns- kampe. Der var også tale om, at indflydelses- punkter især i fortalerne til de enkelte bind i rige medlemmer af rigsrådet havde en anden Danmarkshistorien er overtaget fra Machia- politisk opfattelse, eller måske ligefrem en velli, i nogle tilfælde er der nærmest tale om anden politikforståelse. I denne henseende direkte afskrift.5 Ilsøes påvisninger forblev kan der være grund til at fremhæve den skån- længe upåagtet i dansk historieforskning. ske adelsmand Arild Huitfeldt til Odersberga Det er et traditionelt synspunkt blandt danske og Lillø, forfatteren til den store Danmarks historikere, at Huitfeldts forslag om oprettel- historie, der udkom i ti bind mellem 1595 og sen af en national milits var motiveret af 1604. Huitfeldt døde i 1609 og oplevede standsinteresser. En udskreven national mi- hverken Kalmarkrigen eller freden i Knærød, lits ville blive finansieret og kontrolleret af men længe efter hans død havde hans syns- rigsrådet, i modsætning til en hvervet hær, punkter stærke tilhængere i rigsrådet. Huit- der ville stå under kongens kontrol. Men feldts er traditionelt blevet anset for at være Huitfeldts argumenter mod en hvervet hær er advokat for det danske politiske system med hentet hos Machiavelli, både det militære, at

18 lejesoldater er uengagerede og en trussel og abstrakte religiøse og moralske værdier, mod befolkningen, og det økonomiske, at interesserer Commines sig mere for fyrster man ville underminere sit eget finansielle og statsmænds psykologi og konkrete moti- grundlag. Også Huitfeldts betragtninger over ver. Det er modsætningen mellem Ludvigs nytten af befæstede borge er hentet hos politisk kynisme og Karls fantasterier, der ­Machiavelli, kun udskifter han Machiavellis driver handlingen. I modsætning til Machia- italienske eksempler med nordiske.6 velli, hvis indflydelse altid viser sig i form Huitfeldt nævner ikke Machiavellis navn, af skjulte parafraseringer, nød Commines’ hvad der må hænge sammen med, at Machia- Memoirer almindelig anseelse og blev velli både i den katolske og den protestanti- ustandselig citeret. Værket blev gerne kon- ske del af Europa blev anset for umoralsk. sulteret af kejser Karl V; et nyoptryk fra 1596 Men i andre sammenhænge bekender Huit- blev forsynet med anbefalinger af to europæ- feldt sig til samme realistiske tradition. I isk åndslivs førende personligheder, nemlig 1605 anfører Huitfeldt i sit forord til Hans Michel de Montaigne og Justus Lipsius.8 Mogensens danske oversættelse af Philippe I forordet til oversættelsen til Commines- de Commines’ Memoirer, at man kunne undre oversættelsen beklager Huitfeldt sig over de sig over, at Commines, der var ulærd og ikke mange dårlige bøger, der bliver oversat til kunne latin, kunne skrive et så perfekt histo- dansk. Ved siden af Commines fremhæver risk værk, hvilket han tilskriver Commines han Francesco Guicciardini som en histori- praktiske erfaring med krig og diplomati. ker, der burde oversættes til dansk. Huitfeldts Huitfeldt konkluderer på denne baggrund, at ideal er politisk reflekteret historieskrivning, det kunne være udmærket med latin, men er- der forholder sig til virkeligheden. De mange faring og et godt hoved er den bedste ballast skjulte Machiavelli-citater i fortalerne til for en historiker. Det er også et selvbillede, Danmarkshistorien og den åbenlyse beun- ved at fremhæve betydningen af praktisk er- dring for Commines og Guicciardini viser, at faring fra politik og diplomati giver Huitfeldt Huitfeldts ideal er reflekteret historieskriv- også forklaringen på, at han kunne skrive den ning. Politik og historie er analytiske discipli- danmarkshistorie, som Anders Sørensen Ve- ner, hvor man skal forholde sig til virkelighe- del og andre mere antikvarisk og litterært den og ikke som Karl den Dristige lade sig skolede historikere var kørt fast i. I modsæt- forføre af politiske og militære drømmerier.9 ning til Vedel besad Huitfeldt den praktiske Skarpest formulerer Huitfeldt sig i den be- erfaring, der gav politisk indsigt og dømme- mærkelsesværdige fortale til Kong Hans’ hi- kraft.7 storie fra 1599, hvor han direkte tager afstand Philippe de Commines’ memoirer blev fra den unge konges planer om en krig mod trykt i 1524, men var skrevet 30 år tidligere. Sverige. Huitfeldt fremhæver, at en krig skal Emnet er opgøret mellem Ludvig XI af være retfærdig, den må kun føres som nød- Frankrig og hertug Karl den Dristige af Bur- værge og ikke med henblik på ekspansion. gund, som Commines selv var involveret i. Kong Hans’ krig mod Sverige var retfærdig, Den franske konge fremstilles som snu og da svenskerne havde brudt deres ed, men beregnende, mens Karl er hildet i politiske Huitfeldt understreger alligevel, at selv en og militære drømmerier og ude af stand til at retfærdig krig kan ende galt. Krigens ofre er forholde sig til virkeligheden. I modsætning altid den jævne befolkning.10 til traditionel »middelalderlig« historieskriv- Direkte henvendt til den 22-årige Christian ning, der gerne fokuserer på ridderlige dyder IV skriver Huitfeldt, at mange på grund af

19 uforstand, ungdom eller mangel på erfaring de umotiveret fortæller Huitfeldt historien begynder en krig uden at overveje konse- om en burgundisk adelsmand, der brød sin ed kvenserne. Ofte føres krige uden reel årsag til Karl den Dristige og flygtede til Frankrig, på grundlag af fingerede argumenter, og når hvor han forsøgte at overtale den franske landet er ødelagt af krigen, bliver der i reglen konge og de franske stænder til at gå i krig sluttet en fred, der sjældent ændrer ret meget, med hertugen. Den pågældende adelsmand hvorved befolkningens lidelser har været var imidlertid manipuleret af Ludvig XI, der nyttesløse. Huitfeldt understreger sit syns- havde brug for et påskud til krig, historiens punkt med et latinsk citat Dulce Bellum Inex- funktion er imidlertid at advare Christian IV pertis, skøn er krigen for den uerfarne eller mod at føre krig af fingerede årsager og ikke den som ikke ved, hvad det er. Det latinske bruge landflygtige svenske adelsmænds bøn citat afslører Huitfeldts kilde; det er titlen på om hjælp som påskud for krig. et essay af Erasmus af Rotterdam, som Huit- Huitfeldt afrundede sin argumentation feldt citerer til dels ordret uden at nævne, at med, at Gud havde villet, at der nu var to nor- Erasmus er kilden. Et hovedsynspunkt i es- diske stater, hvilket den danske konge måtte sayet er, at unge fyrster er farlige for freden, acceptere. I øvrigt henviste han til Stettinfre- da deres ærgerrighed gør dem lette at mani- den fra 1570, hvor der var angivet regler for, pulere, bemærkelsesværdigt i betragtning af, hvordan konflikter mellem de to nordiske at fortalen er henvendt til en konge på 22.11 stater kunne løses ved voldgift i form af ken- I sin argumentation kombinerer Huitfeldt delser afsagt af danske og svenske rigsråder i således politiske realister som Machiavelli fællesskab. Det ofte blevet fremhævet, at og Commines med Erasmus kristent og mo- Stettinfreden gav rigsrådet særlig kompeten- ralsk betingede modstand mod krig. Der er ce i forholdet til Sverige, og at rådet måtte ikke nogen modsætning i dette. Krig er i være imod en krig, der kunne ende med at Huitfeldts øjne ofte kontraproduktivt og det eliminere det såkaldte Stettinforbund mellem er umoralsk ikke at forholde sig til virkelig- de to rigsråd. Forbundet var imidlertid blevet heden. Det betyder ikke, at Huitfeldt var pa- til på dansk initiativ i en situation, hvor Sve- cifist eller principiel modstander af krig. rige politisk var isoleret, og her opfattede Tværtimod fremhæver han, at mange ulyk- man det som et dansk instrument til at blande ker skyldtes statsmænd, der ikke forstod, sig i landets indre anliggender. Og der er hvornår det var vigtigt at forhandle, og hvor- ­ingen tvivl om, at det danske rigsråd i Stettin- når de skulle stå fast. Statsræsonen er Huit- forbundet så et middel til at hindre konflikter feldts ledetråd. I forbindelse med omtalen af mellem de to stater i at løbe løbsk, med andre henrettelsen af den svenske kongesøn Mag- ord en overvågning af naboen. nus Birgersson i 1320 konstaterer Huitfeldt, Huitfeldts advarsler til den unge konge er at der er tilfælde, hvor hensynet til statens exceptionelle. Huitfeldt er formentlig den ­eller landets fred har højere prioritet end eneste danske skribent i 1500- og 1600-tal- samvittigheden. Den 20-årige kongesøn tru- let, som har kunnet udgive bøger uden om ede ved sin blotte eksistens Sveriges sikker- censuren, hvad der skyldtes hans tilknytning hed, hvad der legitimerede handlingen. Huit- til regeringskredsen. Man kan sammenligne feldt er lige så kynisk som læremesteren hans situation med en anden fremtrædende ­Machiavelli.12 skånsk adelsmand, nemlig Tyge Brahe, der Også Commines er til stede i Huitfeldts på grund af kongelig unåde måtte forlade fortale til Kong Hans’ historie. Tilsyneladen- Danmark netop i 1599. Forskellen var, at den

20 store astronom i modsætning til Huitfeldt herved åbenlyst på den frygt afsløringen af havde fjender i regeringen. Huitfeldt var en katolsk undergrundsbevægelse i Danmark urørlig, på den anden side lod Christian IV med tilknytning til jesuitterkollegier i Polen sig ikke belære. og Litauen havde givet anledning til.14 Kongen havde således tre hovedargumen- ter 1) hensynet til hans og nationens prestige Christian IV og det danske rigsråd 2) nødvendigheden af at eliminere den sven- Årene fra 1599 til 1611 var karakteriseret ske trussel i tide 3) religionen. Rigsrådets ved årlige sammenstød mellem kongen flertal lod sig dog ikke overbevise. Erobrede og rigsrådet vedrørende Sverigespolitikken. Christian Sverige, ville han få en »evig krig« Efter de resultatløse grænsemøder mellem med kongen af Polen, der ville blive støttet af danske og svenske rigsråder 1601–03 for- Spanien og kejseren. Råderne tilføjede, at langte Christian IV i november 1603 rigs­ Danmark på grund af den økonomiske krise, rådets samtykke til krig. Rådets betænkning der havde forarmet alle samfundsgrupper, kendes ikke, kun kongens svar fra ca. 2. de- slet ikke kunne føre krig – det var ikke mu- cember, hvor han tager rådets afvisning til ligt at skaffe de nødvendige penge. Landmi- efterretning, idet han anfører, at hvis noget litært var Sverige Danmark overlegent, dertil siden hen skulle gå galt, var han undskyldt, kom de meget vanskelige vilkår for offensive da han havde understreget nødvendigheden militære operationer i Sverige. Terrænet var af at eliminere den svenske trussel i tide. til fordel for forsvaret. Kom man ind i landet Kongen lovede endvidere ikke at forelægge med en stor hær, var der ikke noget, hæren spørgsmålet for nogen anden stand, i virke- kunne leve af i det store og øde land; angreb ligheden en trussel om at gå uden om rigs­ man med en for svag styrke blev man slået og rådet.13 Skåne hærget. Alle relevante parametre talte Året efter forsøgte Christian IV igen. Han efter rigsrådets opfattelse imod kongens pla- fremhævede i sin proposition til rigsrådet 18. ner. De svenske krænkelser havde ikke et august, at de svenske krænkelser havde fået omfang, der begrundede en så dramatisk re- et uantageligt omfang i form af ulovlige told- aktion. Man skulle ikke føre krig for nogle opkrævninger, konfiskation af danske skibe, handelsskibes skyld. I stedet henviste rådet ulovlig blokade af Riga mm. som følge af til Stettinfredens voldgiftsbestemmelser; her krigen mellem Sverige og Polen. De svenske i lå også, at krigen ikke var retfærdig.15 overgreb krænkede både kongens og natio- De principielle dele af argumentationen nens reputation, dvs. anseelse. Man var nødt svarer nøje til synspunkter, Arild Huitfeldt til at sætte hårdt mod hårdt. havde fremsat i sine fortaler, og man har gæt- Christian IV indrømmede, at det var mu- tet på ham, som den egentlige forfatter, selv ligt, at hertug Karls (IX) regimente ville falde om betænkningen er renskrevet af rigsråd sammen indefra. Det ville imidlertid kun Christen Holck. Betænkningen er skarpt for- gøre situationen værre, idet man så risikere- muleret, den anfægter lige frem kongens rea- de, at Sigismund genvandt Sverige, hvorved litetssans, idet rådet bad kongen betænke Danmark som modstander ville få en katolsk »den gamle og almindelige regel«: Necesse svensk-polsk stormagt med Spanien i ryg- est, ut possit dissimulare qui vult imperare, gen. Med dramatisk retorik dramatiserede det er nødvendigt for den som vil herske at kongen den religiøse trussel ved at beskrive kunne forstille sig. Det har ikke været muligt Sigismund som pavens kreatur, og spillede at efterspore den præcis kilde, men en variant

21 er tillagt Ludvig XI af Frankrig. Men menin- var ikke i tvivl om de svenske intentioner, det gen er klar, man skal ikke foretage sig noget fik dramatisk udtryk, da den 22-årige konge i overilet – en krig på dette tidspunkt var en 1599 sejlede til Nordskandinavien for at se unødvendig og farlig satsning. Kongen skal forholdene med egne øjne. se tiden an og undgå bindende udspil. Christian IV ramte uden tvivl det rette, da Kun syv af tretten tilstedeværende rigsrå- han i en henvendelse til rigsrådet 22. januar der skrev under. De manglende underskrifter 1609 slog fast, at det ikke drejede sig om be- viser, at det ikke var et enigt rigsråd bag be- skatning af lapperne, men om et svensk for- tænkningen. Det behøver ikke at betyde, at søg på at sikre sig isfri havne og på den måde de som ikke skrev under, var enige med kon- ændre magtbalancen mellem de to riger.16 gen, men de kan have følt sig bundet af selve Den lundensiske historiker Arthur Stille kongetjenesten, en adelsmand var i princip- ­lancerede i 1918 den såkaldte omringnings- pet forpligtet til at følge kongen i en hver teori.17 Sverige var strategisk omringet af ­situation. Kongetjenesten havde rødder i den Danmark, hvis Sverige skulle overleve som middelalderlige forestilling om den person- selvstændig stat var det nødvendigt at bryde lige troskab. Også Huitfeldt og hans me- omringningen. Stilles teori var primært et ningsfæller var forpligtet af deres troskabsed, forsøg på at legitimere den svenske ekspan- men har også følt ansvar for det abstrakte be- sion på Danmark-Norges bekostning i 1600- greb Danmarks rige. årene. Desuden var den et typisk udtryk for 1900-årenes geopolitiske tænkning, hvor man stirrer sig blind på et moderne kort uden Øget spænding at tage højde for den fortidige virkelighed. Selv om rigsrådet i 1604 havde blokeret for Absurd er det, når Stille i fuldt alvor hævder, krigen, var det fra nu af et spørgsmål om tid. at den danske besiddelse af Jämtland var en Man kan sige, at Christian IV i sine bestræ- strategisk trussel, der gjorde det muligt for belser på at gennemtrumfe krigen havde en Danmark at trænge frem til Den Botniske god allieret i den svenske konge Karl IX. Bugt og derved afskære Norrland. Ingen an- Karl sigtede næppe som Christian IV mod en svarlig militær leder ville indlade sig på stort krig, men den svenske retorik var ofte vold- anlagte offensive militære operationer i de som. Det hang formentlig sammen med, at øde skov- og fjeldområder. Derimod har det stockholmske blodbad og Gustav Vasas ­Stille ret i, at den svenske politik udfordrede frihedskrig havde gjort hadet til Danmark til status quo, hvilket gav Christian IV gode ar- en del af svensk identitet. Selv om Karl næp- gumenter for krigens nødvendighed. Drøm- pe ønskede en militær konfrontation har reto- men om at genvinde Sverige for den danske rikken over for den traditionelle fjende haft kongemagt kunne kombineres med politisk til formål at sikre opbakning til det nye styre. og militær nødvendighed. Oven i kom Karls aktivistiske politik i Nord- Netop i disse år fuldendtes Frederiksborg skandinavien. Den svenske toldpolitik i Slotskirke, der indvendte udsmykkedes med Østersøen kombineret med den danske sund- en række bibelske og mytologiske figurer, told betød, at nederlandske og engelske skip- der i allegorisk form fremstillede det kristne pere i stigende grad forsøgte at undgå tolden kongedømmes ide. Blandt figurerne var per- ved at sejle nord om Norge til Archangelsk. sonifikationer af de fem sanser, kongen skul- Kontrol med Ishavskysten skulle sikre at in- le være årvågen for i tide at imødegå gå onde gen undgik den svenske told. Christian IV anslag mod riget. I kirken var der også frem-

22 stillinger af pelikanen, der ved at hakke sig selv i brystet nærer sine unger med sit eget blod. Pelikanen der hakker sig i brystet var et gammelt symbol på Kristi offerdød for men- neskets skyld, men blev i renæssancen også brugt som symbol på fyrstens pligt til at for- svare sit folk og sin tro. Fremstillingen var symbolsk, men i 1600-tallet blev allegorier brugt til at fremstille en dybere og sandere virkelighed. Kongen var forpligtet over for Gud og sin samvittighed. Rigsrådets modstand mod en krig med Sverige smuldrede. En række dødsfald gjor- de det muligt for Christian IV at udnævne råder, der i højere grad støttede hans syns- punkter. I 1609 anbefalede rigsrådet, at Dan- mark i givet fald besvarede de svenske pro- Christian IV foran Kalmar i 1611. Tegning af F.C. Lund vokationer i Nordskandinavien militært, dog 1858 efter tapet udført af Karel van Mander (II) i Delft holdt rigsrådet fast i, at man skulle imødegå ca. 1619–20. Tapetet gik tabt ved Frederiksborgs brand krænkelserne lokalt, ikke med en almindelig 1859. Frederiksborgmuseet. krig. Da Karl IX året efter gennemførte en blokade af Riga, reagerede Christian IV med at lade danske og udenlandske handelsskibe var interesseret i seriøs rådgivning, men kun konvojeres af danske orlogsskibe. Dermed i at få konfirmeret beslutninger, han havde stod Christian IV i forholdet til de vestlige truffet i forvejen.18 sømagter, Nederlandene og England, som Krigens militære forløb er velkendt. Kal- beskytter af den frie handel. mar slot blev erobret i august 1611 eller ret- tere overgivet af kommandanten Christoffer Somme uden tvingende militære grunde – Krigen bryder ud Christian IV’s tilbud om et gods i Holsten og Omsider i 1611 gav rigsrådet op efter endnu et konkret pengebeløb kan have fremmet sa- et dramatisk møde, hvor Christian IV truede gen. Mens den svenske bondebefolkning med at føre krigen som hertug af Holsten, ubetinget sluttede op omkring Karl IX, viste hvis rigsrådet ikke gav sit samtykke. Statsret- det sig, at det ikke var uden grund, når Chri- ligt var det besynderligt argument, thi efter stian IV kalkulerede med at kunne udnytte unionsaftalen mellem Danmark og hertug- den adelige opposition mod Karl IX. dømmerne Slesvig og Holsten af 1533 kunne I foråret 1612 erobrede danskerne Älvs- hertugen ikke føre krig uafhængigt af Dan- borg fæstning og fik derved lukket den sven- mark, og i øvrigt havde hertugen ingen ad- ske korridor mellem Danmark og Norge. komst til at bruge kongerigets fæstninger og Derimod mislykkedes alle danske fremstød militære installationer. Selv om der ikke var ind i landet. Rigsrådets analyse fra 1604 af statsretlig substans i kongens argumentation vilkårene for militære operationer i Sverige gav rådet efter. Resigneret konstaterede rådet viste sig at være korrekt. Landkrigen kom i en betænkning af 9. februar, at kongen ikke under disse forhold til mest at bestå i gensi-

23 dige hærgninger over grænsen. Herom erin- havde konvojeret handelsskibene og svækket drer mindetavlen i Ravlunda kirke, der for- virkningen af den svenske blokade af Riga. tæller om den 17-årige nybagte konge Gustav Men i løbet af krigen vendte stemningen. Adolfs plyndringstogt ned gennem Helgeå- Christian IV’s forhøjelse af Øresundstolden dalen i februar 1612. I et brev til Axel og blokaden af Sverige vakte irritation. Ikke ­Oxenstierna fortalte den unge konge selv, mindst kansler Christian Friis (1556–1616) hvordan han havde hærget og ødelagt 24 så klart, at det gjaldt om at få afsluttet krigen ­kirkesogne. Men det var tæt på at gå galt. Ved og indkasseret gevinsterne, mens der endnu Vittsjö faldt Gustav Adolf i et dansk baghold. var nogle. Det engelske tilbud om mægling Kun med nød og næppe slap han tilbage over måtte antages, da Danmark ellers risikerede grænsen. at komme til at stå overfor en alliance mel- Med Gustav Adolf og Axel Oxenstierna lem Nederlandene og Sverige.19 har vi fået introduceret to aktører, der sam- Under disse vilkår lykkedes det at få Chri- men med Christian IV havde hovedrollerne i stian IV til at antage den engelske mægling. de følgende årtiers nordiske politik. Den nye Til gengæld kunne han drage fordel af, at svenske ledelse var klar over, at krig med alle den engelske konge var hans svoger. Arild tre naboer: Danmark, Polen og Rusland på Huitfeldt havde fremhævet, at det var af af- samme tid oversteg Sveriges kræfter. Man gørende betydning, at en statsmand vidste, måtte frigøre sig for den farligste modstan- når han skulle give efter og hvornår han der, nemlig Danmark. Selv om de danske skulle stå fast. Det forstod Oxenstierna, som fremstød mod det centrale Sverige var mis- var svensk hovedforhandler ved fredssamta- lykkedes, var situationen kritisk. Tabet af lerne, der begyndte på grænsen i den lille by Älvsborg havde afskåret Sverige fra Vest- Sjöaryd i august 1612. Ved at give efter i alle europa, tabet af Kalmar bragte hele østkysten vigtige politiske stridsspørgsmål: Nordskan- i fare. Endelig var den danske overlegenhed dinavien, toldspørgsmål, den danske besid- til søs blevet demonstreret, da den danske delse af Øsel demonstrerede Sverige sin flåde under kommando af Christian IV selv vilje til forhandling. Taktisk var det smart. dukkede op i den stockholmske skærgård i Hvis Danmark skulle give indrømmelser, august 1612 og plantede Dannebrog på Vax­ kunne det kun ske ved at give afkald på holm. Der var ingen militære gevinster at ­erobrede fæstninger. hente for Sverige, som måtte satse på for- Det danske udspil var, at begge parter handlingsbordet. skulle beholde sine erobringer, dvs. Danmark skulle have Älvsborg med Göteborg, Kalmar og Øland med Borgholm, mens Sverige kun- Engelsk mægling ne beholde Jämtland og Härjedalen. Det af- I 1611 på et tidspunkt, hvor han endnu håbede viste Oxenstierna. De to landskaber var, i på total sejr, havde Christian IV afvist et modsætning til hvad Arthur Stille mente 300 ­nederlandsk tilbud om mægling. Men i løbet år senere, uden strategisk betydning. Älvs- af 1612 stod det klart, at den danske krigs­ borg var som Gustav Adolf skrev, den brud, førelse var kørt fast, yderligere gevinster var der skulle danses om. Kompromiset blev, at ikke i sigte. Tværtimod var den politiske Älvsborg med syv omliggende herreder ­situation under forandring. Før krigen havde skulle være pant for en krigsskadeerstatning både Nederlanden og England været dansk- på en million daler, der skulle betales i fire venlige, det var Christian IV’s skibe, der terminer à 250.000 daler mellem 1616 og

24 1619. Dermed opgav Danmark den gevinst, Vi ved stort set ingenting om, hvad der der afgørende kunne have ændret den mili- blev forhandlet i London. I diplomatiske tærstrategiske situation i Norden. Håbet var, kredse var der rygter om misstemning og at at Sverige ikke var i stand til at løfte opgaven det var årsagen til, at besøget, der kun varede økonomisk. Det er blevet hævdet, at det var ti dage, blev afkortet. Den manglende diplo- rigsrådet, der for at kongen ikke skulle kom- matiske forberedelse har sikkert stillet sig i me for styrket ud af krigen pressede ham til vejen for konkrete resultater. Det interessante indrømmelsen. Christian IV tøvede længe, er imidlertid ikke de manglende resultater, men den diplomatiske situation gjorde ind- men besøget som politisk symptom. Det er rømmelsen uundgåelig. Alternativet var krig, sandsynligt, at Christian IV på grund af den ikke alene med Sverige, men sandsynligvis svensk-nederlandske alliance havde brug for også med Nederlandene samtidig med, at at få bekræftet venskabet med England, men venskabet med England gik tabt. Christian at der kunne opnås noget med dette dramati- IV havde næppe noget valg. Oxenstierna og ske initiativ, forekommer uigennemtænkt og Gustav Adolf havde spillet kortene eminent. nærmest naivt. Initiativet må ses som udtryk Men Oxenstierna havde også spillet højt. for den impulsive handlekraft, der var et ka- Farlig for Sverige var den bestemmelse, der rakteristisk træk i Christian IV’s karakter. fastslog, at hvis de enkelte terminer ikke blev Men det afspejler også, Christian IV’s mang- betalt til tiden var pantet forbrudt. Gevinsten lende evne til at afvente det rette øjeblik. var, at hans imødekommenhed havde brudt ­Necesse est dissimulare qui vult imperare Sveriges politiske og diplomatiske isolation. havde Arild Huitfeldt og hans meningsfæller Betydningen heraf viste sig hurtigt. skrevet i 1604, den der vil herske må kunne forstille sig, dvs. beherske sig. At Christian IV havde grund til bekymring Perspektiver er en anden sag. Nederlandske lån gjorde det I sommeren 1614 tog Christian IV et usæd- muligt for Sverige at betale Älvsborgs løsen, vanligt og dramatisk skridt. Uanmeldt og og i 1619 måtte Christian IV returnere Älvs- derfor uden diplomatisk forberedelse af no- borg med Göteborg og de syv herreder. Der- gen art rejste han til England og opsøgte med var Danmark uden militære og politiske ­svogeren James 1. Officielle statsbesøg var gevinster. Til gengæld var det overordnede dengang meget sjældne. Da Christian IV i strategiske billede i Norden totalt forvandlet. 1606 besøgte England, var det det første of- Hvor målet for Christian IV før krigen havde ficielle statsbesøg i England siden Karl V’s været Sveriges erobring, blev det nu at holde besøg i 1520. Christian IV’s pludselige op- Sverige i skak. Det er denne forandring, der dukken i London i juli 1614 vakte mildt sagt var den vigtigste konsekvens af Knærødfre- opstandelse. Da kansleren og rigsadmiralen den. I længere perspektiv gik vejen til var med i kongens følge, er det indlysende, at Brømsebro og Roskilde over Knærød. han ville forhandle vigtige politiske spørgs- Oven for har vi fremhævet Arild Huitfeldts mål. Danmark var i hvert fald i en vanskelig af Machiavelli, Commines og Erasmus af situation på grund af en ny alliance mellem Rotterdam prægede politikforståelse. Kom- Nederlandene, Lübeck og Sverige. Uden binationen af Machiavelli og Erasmus kan støtte fra England ville Christian IV stå isole- forekomme overraskende og selvmodsigen- ret. Men den engelske politik var i stigende de, men Huitfeldts pointe er uden tvivl, at det grad blevet uforudsigelig og svingende.20 er umoralsk ikke at forholde sig til virkelig-

25 Christian IV malet i England i juli1614, formentlig af Marcus Gheraeerts den yngre. Kongen er afbildet med Hosebåndsordenen. Trods det korte og improviserede besøg nåede Christian IV at blive malet. Princeton Art Gallery, USA.

26 heden. Realisme er forudsætningen for suc- reelt var ude med flåden i tre måneder, fra ces og for undersåtternes velfærd. maj til august, på et tidspunkt, hvor det ene Christian IV’s politikforståelse var en an- gesandtskab efter det andet kom til Køben- den. Tapeterne, Karel van Mander udførte til havn, bl.a. fra kardinal Mazarins Frankrig Frederiksborgs riddersal, er iscenesættelse, med det formål at få stoppet krigen. Søslaget men afspejler uden tvivl Christian IV’s selv- på Kolberger Heide gjorde Christian IV til en opfattelse. Det er Christian IV, som han ville national myte, men politisk var hans tilstede- huskes: som feltherre og erobrer. Tapeterne værelse uden mening. Det var i København, fortalte den sande historie, idet Christian IV stormagtsgesandterne opholdt sig, ikke på – som Gustav Adolf – i store dele af krigen Trefoldigheden, hans admiralskib.22 befandt sig ved fronten. Selv ved mindre ak- Der er mange forklaringer på Christian tioner havde Christian IV behov for at mar- IV’s adfærd. Der er ingen tvivl om, at han kere sig. I 1623 ville han sende en lille trop- havde et vældigt prestigebehov, det var vig- pestyrke til ærkebispedømmet Bremen for at tigt for ham at være manden i centrum. Det hævde sine interesser. Rigsrådet fandt det betød imidlertid, at han ikke, som Huitfeldt ved denne lejlighed nødvendigt at bede kon- og andre rigsråder anbefalede ham i 1604, gen, om ikke selv at tage af sted, da Bremen- kunne forstille sig og lade som ingen ting. spørgsmålet ikke var vigtigt nok til at »erfor- Sværdet, ikke pennen, var i hans selvopfat- dre Eders mait.s kongelige person og præ- telse afgørende for anseelsen, reputationen. I sents«.21 Man kunne sagtens sende en mindre en vis forstand manglede han evnen til at styrke, men var kongen selv til stede og det tænke politisk. Herom vidner kongens pro- kom til kamp, var Danmark uden forbere- positioner til rigsrådet. De er altid meget delse rodet ind i en europæisk krig. Kongen velargumenterede og yderst saglige, ingen skulle efter rådets opfattelse være politisk kunne være i tvivl om, hvad han mente. Men ­leder og være, hvor overblikket var bedst, politisk var de naive, idet han røbede sine ikke på kamppladsen med dens snævre hori- synspunkter og pointer. Det var nemt for sont. Det gentog sig i større målestok under rigsrådet at argumentere imod. Torstenssonkrigen i 1644, hvor Christian IV En helt anden politikopfattelse møder vi i

Heinrich Hansen: Ridder- salen på Frederiksborg ud- smykket med Karel van Manders tapeter, malet umiddelbart før branden i 1859. Ved Roskildefreden i 1658 forpligtede den dan- ske konge sig til at destru- ere tapeterne, da de var en hån mod Sverige. Frede- riksborgmuseet.

27 kardinal Richelieus Testament politique, po- Summary litiske refleksioner og råd henvendt til den The author here discusses some of the more franske konge Ludvig XIII. Richelieu frem- specific aspects of the peace treaty of 1613, hæver, at kongen skal lytte og tage imod which historians tend to have overlooked. gode råd, fokusere på det væsentlige og ikke The Kalmar War 1611–1613 was the last fortabe sig i småting. Han må alt efter situa- tionen udvise fasthed eller fleksibilitet, netop Nordic war of a purely bilateral character. hvad Axel Oxenstierna havde gjort i Knærød, Other European powers had acted as media- Richelieu er helt på linje med Arild Huitfeldt. tors at the peace negotiations before 1613 as Politik baseret på følelser er den lige vej til well as after. The new aspect was that in 1613 katastrofen, politik skal føres på grundlag af these foreign mediators were not only inter- rationelle overvejelser, det er nødvendigt at ested in helping to create peace between gennemtænke konsekvenserne på forhånd. Denmark and Sweden. This time they had Krig skal undgås, hvis det overhovedet er interests of their own to cater for. This can muligt, udfaldet er altid usikkert, desuden får clearly be seen in the resulting peace treaty. man flere informationer om modparten ved It was not in the interests of the Netherlands at forhandle. I følge Richelieu var den vigtig- or Britain that Denmark had total control of ste kvalifikation for en statsmand evnen til the entrance to the Baltic sea. Therefore their tavshed og hemmeligholdelse, han skal kun- representatives made sure that Sweden did ne lade som ingen ting, præcis hvad rigsrådet not lose its hold of Älvsborg. In spite of the skrev i 1604-betænkningen.23 high cost of the ransom of Älsvborg, Sweden Det var også, hvad Axel Oxenstierna actually came out of the conflict as the ­kunne. Et godt eksempel er hans reaktion i stronger part although Denmark had been forbindelse med Christian IV’s aktion mod more victorious from a military point of Hamburg i foråret 1643, tredive år efter fre- view. den i Knærød. Normalt fik byen støtte fra Heiberg also demonstrates that the differ- den tyske kejser, men kejseren prioriterede ences between the king and his chancellors Christian IV’s mægling i den europæiske were not only dictated by selfish interests on konflikt højere end Hamburgs interesser. I the part of the aristocracy. There was a real stedet anmodede Hamburg Oxenstierna om difference in political theory. Arild Huitfeldt hjælp. Men her var ingen støtte at hente. till Odersberga and Lillö, a member of the Svensk hjælp til Hamburg ville nemlig øde- Scanian aristocracy and author of a book on lægge mulighederne for det planlagte over- the history of Denmark, published in ten vol- raskelsesangreb, der skulle sætte Christian umes 1595 and 1604, had won many follow- IV ud af spillet. Uden svensk støtte måtte Hamburg kapitulere. Derimod er det bemær- ers among the Chancellors of the Realm. Huit­ kelsesværdigt, at ingen i Danmark fattede feldt favoured the politics of realism, such as mistanke til den svenske passivitet.24 Neces- advocated by Machiavelli, Philippe de Com- se est ut possit dissimulare, qui vult impera- mines, Francesco Guicciardini and Erasmus re, det er nødvendigt at forstille sig, hvis man of Rotterdam. He argued that war is always a vil herske havde rigsrådet skrevet i 1604. very risky enterprise and if the desired result Christian IV’s karakter og behov for at være can be achieved by other means, those are to i centrum gjorde det umuligt for ham at følge be preferred. This in combination with the det gode råd. Det var ikke Axel Oxenstiernas pressure exerted by the foreign mediators ex- problem, hverken i 1613 eller i 1643. plains why the victorious Danes chose to ac-

28 cept terms which offered a more solid peace 20 Heiberg 2006 s. 226–30. Besøget i England er stort rather than a settlement which reflected their set negligeret af historieforskningen, problemet er også manglen på genuint kildemateriale. territorial gains from the war. 21 Erslev 1883–85 s. 344 22 Heiberg 2006 s. 404–18; Heiberg 2012 s. 128. 23 Heiberg 2012 s. 128–29 Noter 24 Heiberg 2006 s. 395–401. 1 Fredsforhandlingerne er fra dansk side mest indgåen- de behandlet i L.Laursen: Danmark-Norges Traktater III, 1589–1625 1917 s. 282–316 og i Leo Tandrup: Mod Kilder og litteratur Triumf eller Tragedie I, 1979 s. 187–223.Kortere over- Bricka, C.F. og J.A. Fridericia, Kong Christian den sigtsprægede fremstillinger i Steffen Heiberg: Christian ­Fjerdes Egenhændige Breve I, 1589–1625, Kbh. IV. En europæisk statsmand, 2006 s. 166–80 og Gunnar 1887–89. Lind i Dansk Udenrigspolitisk historie I (red. Carsten Erslev, Kristian: Aktstykker og Oplysninger til Rigs- Due-Nielsen, Ole Feldbæk og Nikolaj Petersen), 2001 raadets og Stændermødernes Hitorie I, Kbh. 1883–85. s. 378–85. Svenske fremstillinger er Ludvig Stavenow: Heiberg, Steffen: Christian IV. En europæisk statsmand, Det svenska stormaktsväldets uppkomst, 1918 og sam- Kbh. 2006. mes korte jubilæumsskrift; Freden i Knäred år 1613. Ett Heiberg, Steffen: Dulce Bellum Inexpertis »skøn er kri- trehundraårsminne, 1913. Desuden W. Tham: Den sven- gen for den, som ikke kender den«. Arild Huitfeldt og ska utrikespolitikens historia I, 1560–1648, 1960. Christian 4. Fund og Forskning i Det Kongelige Bib- 2 Om Frederiksborgtapeterne Gunner Lind: Christian lioteks samlinger 51, 2012 s. 111–30. 4.s tapeter i riddersalen. S. Heiberg (red.): Christian 4.s Huitfeldt, Arild: Kong Hansis Krønicke fra Anno 1481 Frederiksborg, 2006 s. 99–113. A. Petersen: Frederiks- oc til Anno 1513, 1599. borg Slots Inventarium 1650, 1866. Ilsøe, Harald: Machiavelli i Danmark, Fund og Forsk- 3 Således Tandrup 1979. ning i Det Kongelige Biblioteks Samlinger 16, 1969 4 Leon Jespersen: Mellem personlig kongemagt og s. 7–30. ­bureaukrati. Dansk forvaltningshistorie I. Fra Middel­ Ilsøe, Harald: Arild Huitfeldt, Dansk Biografisk Leksi- alderen til 1901 s. 55–158. kon 6, s. 598–602. 5 Harald Ilsøe: Machiavelli i Danmark, Fund og Forsk- Jensen, Frede P.: Den danske »indkredsning« af Vasa­ ning 16, 1969 s. 15–30. Samme: Arild Huitfeldt, Dansk tidens Sverige. Svensk historietolkning i Karl XII-re- Biografisk Leksikon 6, s. 600. næssancens tegn. (Dansk) Historisk Tidsskrift, 76, 6 Ilsøe 1969 s. 15–16. 1976 s. 1–24. 7 Steffen Heiberg: Dulce Bellum Inexpertis »skøn er Jespersen, Leon: Mellem personlig kongemagt og bu- krigen for den, som ikke kender den«. Arild Huitfeldt og reaukrati. Dansk forvaltningshistorie I. Fra Middel- Christian 4. Fund og Forskning 51, 2012 s. 113–14. alderen til 1901, Kbh. 2000 s. 55–158. 8 Heiberg 2012 s.124. Laursen. L: Danmark-Norges Traktater III, 1589–1625, 9 Heiberg 2012 s. 113–14 Kbh. 1917. 10 Arild Huitfeldt: Kong Hansis Krønicke fra Anno 1481 Lind, Gunner: Dansk Udenrigspolitiks historie I (red. oc til Anno 1513, 1599 (fortalen). Carsten Due-Nielsen, Ole Feldbæk og Nikolaj Peter- 11 Heiberg 2012 s. 116–17. sen), Kbh. 2001 s. 378–85. 12 Ilsøe 1969 s. 18. Lind, Gunner: Christian 4.s tapeter i riddersalen. S. Hei- 13 C.F. Bricka og J.A. Fridericia: Kong Christian den berg (red.): Christian 4.s Frederiksborg, Kbh. 2006 Fjerdes Egenhændige Breve I, 1589–1625, 1887–89 s. 99–113. s. 11f. Petersen, A.: Frederiksborg Slots Inventarium 1650, 14 Bricka og Fridericia 1887–89 s. 13–17. 1866. 15 Kristian Erslev: Aktstykker og Oplysninger til Stavenow, Ludvig: Det svenska stormaktsväldets upp- ­Rigsraadets og Stændermødernes Hitorie I, 1883–85 komst, Uppsala 1918. s. 125–30. Stavenow, Ludvig: Freden i Knäred år 1613. Ett tre- 16 Erslev 1883–85 s. 167–175 hundraårsminne, Göteborg1913. 17 Arthur Stille: De ledande idéerna i krigföringen i Stille, Arthur: De ledande idéerna i krigföringen i Nor- Norden 1563–70, 1918. Jf. Frede P. Jensens kritik af den 1563–70, Lund 1918. Stille i (Dansk) Historisk Tidsskrift, 76, 1976 s. 1–24. Tandrup, Leo: Mod Triumf eller Tragedie I, 1979. 18 Erslev 1883–85 s. 197–203. Tham, Wilhelm: Den svenska utrikespolitikens historia 19 Herom især Laursen 1917 og Tandrup 1979. I, 1560–1648, Sthlm.1960.

29 Minnet av freden i Knäred 1613 danske kollega Uffe Ellemann-Jensen, dis- högtidlighållet i Laholm kuterade dagens nordiska samarbete. Oxen- stiernas uttalande att »alla våra grannar är 400-årsminnet av freden i Knäred firades våra fiender» ligger enligt Bildt långt från med stor pompa den 20 januari 2013. Profes- dagens diplomati. Idag är det viktigt med sor Dick Harrisson beskrev i ett föredrag fre- goda och fredliga grannar. Uffe Elleman- dens bakgrund och följder. Bland annat me- Jensen ägnade sig också åt kontrafaktisk his- nade han, att fredsslutet var en seger för den toria och spekulerade i hur Europa hade sett tidens motsvarighet till utrikesministrarna. ut om Danmark och Sverige slagit samman Två nutida representanter för denna kategori, sina resurser efter freden i Knäred och agerat utrikesminister Carl Bildt och hans förre utifrån sina respektive maktpositioner.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt (t.v.) och Danmarks förre utrikesminister Uffe Elleman-Jensen (t.h.). Foto: Anna Karlsson.

30 något mindre gravmonument i flera fall varit belägna alldeles invid den stora skeppssätt- ningen. Lösfynd av flera flint- och brons­ föremål i omgivningarna och resultat av ett kol14-prov visar dessutom på aktiviteter un- der yngre stenålder och bronsålder. Dessvär- re är det konkreta arkeologiska källmaterialet En dös vid Ales stenar fragmentariskt i flera avseenden och den Under fyra höstdagar 2012 utförde arkeolo- komplexitet som bör ha präglat platsen är ger verksamma vid Riksantikvarieämbetet svår att belägga empiriskt. UV Syd en provundersökning ett kort stycke Den aktuella undersökningen ska ses som nordost om skeppssättningen kallad Ales ste- ett försök i denna riktning, att styra intresset nar, vid Kåseberga i sydöstra Skåne. Under- en aning från monument, till bruket av platsen sökningen finansierades med generöst stöd i ett långt tidsperspektiv. Valet av undersök- från Anders Althins stiftelse och UV Syd. ningsobjektet nordost om Ales stenar grunda- Resultatet tillägnas minnet av professor eme- des på resultatet av en geofysisk prospektering rita Märta Strömberg (†) vars namn i så hög som utfördes av Riksantikvarieämbetet UV grad är förknippat med utforskandet av Ales Teknik år 2006. I mätdata avtecknade sig en stenar och Österlens förhistoria. så kallad anomali i form av en cirkelrund De undersökningar som Märta Strömberg struktur och, centralt i denna, en rektangulär ledde under åren 1989 till 2005 försvårades struktur. Strukturen i sin helhet uppvisar in- bland annat av att bevaringsförhållandena tressanta likheter med ett gravmonument i var problematiska. Genom långvarig odling, Skogsdala utanför Köpingebro, där en lång- upprepade restaureringar och andra markin­ dös uppfördes i ett tidigt skede av yngre sten- grepp hade inte bara många av stenblocken ålder. Senare, under bronsåldern, byggde man rubbats ur sina lägen, utan även jordlagren på dösen vid två tillfällen. Gravar anlades, inne i och strax utanför skeppssättningen vi- högfyllning kastades upp och stenar lades i sade sig dessutom vara i stor utsträckning kantkedjor runt de nya högarna. omrörda eller bortschaktade. Likväl gav Ale- En sådan tolkning av anomalin väckte in- projektet ny kunskap inom en rad områden, tresse inte minst för att den låg i linje med ett inte minst beträffande skeppssättningens ål- av Märta Strömbergs uppslag, att en del av der. En serie 14C-analyser av träkol från nog- stenblocken i skeppssättningen hade hämtats grant valda sammanhang i denna miljö visar från äldre gravmonument. Denna tanke väck- på att Ales stenar uppfördes under yngre tes då undersökningarna visade att det fanns järnålder (550–1050 e Kr) vilket jämförelser skålgropar på flera stenblock i skeppssättning- med samtliga andra kända stora skeppssätt- en. En skålgrop är en liten cirkelrund inhugg- ningar i Danmark och Skåne också ger stöd åt. ning i berget eller på stenar och sätts i samband Kanske är det den storslagna inramningen med föreställningar om fruktbarhet. Bruket att som gör det så lätt att tänka sig att Ales stenar offra mat, fett eller liknande i de små fördjup- »alltid» har varit en solitär som endast solen ningarna har faktiskt spårats ända in i 1800- passerat genom. Flera beskrivningar, iaktta- talet, i vissa delar av landsbygden. Annars an- gelser och fynd, från 1700-talet och fram i ses skålgroparna främst ha tillkommit under våra dagar, visar emellertid att Ales stenar bronsåldern, eftersom de ofta förekommer till- uppfördes på ett järnåldersgravfält. Av det sammans med bronsåldersristningar. samlade materialet framgår att mindre Vid Ales stenar rensades skålgropar i någ- skeppssättningar, bautastenar och stensätt- ra fall fram långt under marknivån, helt nära ningar markerade gravfältet, och att dessa stenblockens bas, men de förekommer också

31 på flera in- och utsidor och, i ett fall, överst spån framkom i ett stenlager i anomalins inre på ett block. Denna spridning låter antyda att struktur. Vidare analyserades träkol från ett blocken mycket väl kan ha ingått i andra av stenavtrycken i anomalins inre struktur. sammanhang innan de ställdes upp i skepps- Vedartsbestämningen visade att träkolet här- sättningen. I flera av de gånggrifter och dösar rörde från en stam av ask, och 14C-analysen som har bevarats i Ystadområdet förekom- gav värdet 3996+32 BP (2580–2460 kal f Kr), mer block med skålgropar. vilket motsvarar mellanneolitikum B. Trä­ Själva undersökningen utfördes genom att kolet visar således på aktiviteter som ägde ett 60 meter långt och 2,5 meter brett schakt rum vid dösen mer än tusen år efter det att grävdes med grävmaskin genom anomalin den uppfördes. Det är inte ovanligt att härdar och dess centrala del, där en mindre utvidg- från olika yngre skeden finns i anslutning till ning gjordes. På platsen för anomalins inre dösar och gånggrifter, vilket kan tänkas visa struktur framkom tydliga spår efter borttagna på ett långvarigt rituellt präglat bruk av dessa stenblock och lager med knytnävsstora ste- platser. Träkol från sådana återkommande nar som rensades fram för hand. Under se- aktiviteter spriddes i jorden vid dösen och nare år har lämningar efter borttagna dösar troligast är att det hamnade i fyllningen först och gånggrifter identifierats på flera platser i i samband med att stenblocket togs bort. Skåne, och utifrån dessa erfarenheter kan Provundersökningen ger, som sig bör, gott lämningarna preliminärt tolkas som rester om utrymme för spekulationer, men visar att ­efter en cirka 22 x 10 meter stor långdös. Ales stenar inte var det första monumentet Anomalins yttre struktur var svårare att kart- som uppfördes på Kåsehuvud. Redan under lägga. De tydligaste spåren fanns i söder, där ett tidigt skede av yngre stenålder uppförde en ränna och några gropar rensades fram. man en dös på platsen. Resultatet visar också Något motsvarande kunde inte urskiljas i på rimligheten i Märta Strömbergs tanke, att norr, där ett lager med blandat stenmaterial stenblock från sådana äldre gravmonument dock framkom. Spår efter eventuell högfyll- kan ha återanvänts då skeppssättningen upp- ning kunde inte heller identifieras; om det fördes. Vad vi kan se av stenavtrycken så rör har funnits en sådan kan den mycket väl vara det sig i många fall om stenblock av dimen- helt bortodlad. Sammantaget visar provun- sioner som mycket väl kan tänkas passa in i dersökningen att det har funnits en dös på Ales stenar. På så vis, kan man säga, vävdes platsen, men att det krävs en betydligt större tidsåldrarna samman i detta monument. I undersökning för att belysa den mer i detalj. järnåldersskeppet restes block från stenål- Fyndmaterialet var sparsamt och utgjordes dersdösar på vilka skålgropar huggits in un- av en del bearbetad flinta och några flintföre- der bronsåldern. mål. En skivskrapa tillvaratogs från den Bengt Söderberg rännliknande strukturen i söder och ett flint- Riksantikvarieämbetet UV Syd

För de läsare som vill veta mer om Ales stenar finns det rapporter i pdf-format som enkelt kan laddas ned från Riksantikvarieämbetet UV:s websida. Den ena rapporten är en kunskapssammanställning, med Märta Strömbergs Aleprojekt i centrum: http://www.arkeologiuv.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/arkeo- logiuv/publikationer_uv/rapporter/uv_rapport/2012/uvr2012_021.pdf

Den andra rapporten är en redogörelse för den geofysiska prospekteringen: http://samla.raa.se/xmlui/handle/raa/5271?show=full Under hösten kommer också undersökningen år 2012 att läggas ut på Uvs websida.

32 DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING bildades 1866. Föreningen är en samlingspunkt för en historiskt och arkeologiskt intresserad allmänhet.

Föreningen har utgivit Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och be- skrifning (1868-1873), Samlingar utgifna för De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening (1874-1880), Skånska samlingar (1894-1897) samt Historisk tidskrift för Skåneland (1901-1921).

1961 började föreningen utge ALE, Historisk tidskrift för Skåneland. Första året utkom ett häfte och 1962-1976 tre häften årligen. Fr.o.m. 1977 utkommer fyra häften årligen. 1990 inträdde landsarkivet i Lund som medutgivare.

Brev och manus till redaktionen adresseras till universitetslektor Gert Jeppsson, Vapenkroken 38, 22647 Lund. E-post: gertjeppsson @ hotmail.com

E-post: info@ tidskriftenale.nu Hemsida: http://www.tidskriftenale.nu

Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt. Årsavgiften för 2013, 200 kronor, kan insättas på plusgirokonto nr 24 68 31-2, De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening.

Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas på Landsarkivet, Box 2016, 22002 Lund. Pris 60 kr per häfte.

EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskilda tillstånd.

Föreningens styrelse:

Professor Lars Berggren, Lund, ordf., fil.dr Bengt Söderberg, Lund, v.ordf., fil.dr Bodil Persson, Lund, sekr., länsarkivarie Anders Persson, Lund, v.sekr., fil.dr Solveig Fagerlund, Viken, skattmästare, universitetslektor Gert Jeppsson, Lund, redaktör samt fil.dr Kerstin Arcadius, Malmö, docent Karl Bergman, Karlskrona, professor Tomas Germundsson, Lund, antikvarie Mikael Henriksson, Ronneby, museichef Per Karsten, Lund, lands- arkivarie Göran Kristiansson, Lund, universitetslektor Jens Lerbom, Halmstad, fil.dr Johan Lundin, Malmö, landsantikvarie Barbro Mellander, Kristianstad, arkivarie Petra Nyberg, Lund, fil.dr Magnus Olofsson, Lund, l :e arkivarie Elisabeth Reuterswärd, Lund, kulturmiljödirektör Mats Riddersporre, Malmö, professor Sten Skansjö, Lund, fil.dr Pablo Wiking-Faria, Varberg. Historisk tidskrift FÖ R SKÅNE, HALLAND OCH BLEKINGE UTGES AV DE SKÅ NSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING OCH LANDSARKIVET I LUND.

Innehåll

MATS DAHLBOM Fredsförhandlingarna i Knäred 1621-13 1

STEFFEN HEIBERG Christian IV og Freden i Knasrod 15

Aktuellt om antikvariskt Minnet av freden i Knäred 1613 högtidlighållet i Laholm 30

En dös vid Ales stenar 3i

Vinjetten på framsidan återger det första tecknet — en f-runa — i runhandskriften av den medeltida Skånelagen, som var gällande i Skåne, Halland, Blekinge och på Bornholm.

ISSN 0345-0708