SMC-Kansliet Till Uppsala
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
SMC-Kansliet Till Uppsala Årsmötet för SMC i april 1971 hölls även detta år vid Camp Rengen. Då blev jag och min dåvarande sambo Maud invalda i styrelsen som kassör och ”registrator”. Övningsledaren Mille Nilsson drar upp den kvaddade R75: an ur diken och funderar på vad rapporten ska innehålla sina 1700 mil. Fler och fler ville vara med och plötsligt stod 8 hojar i bredd på banan… Det var väl ingen bra idé och när den nya polishojen gick upp på bakhjulet och slog runt framför mitt framhjul be- sannades det. Övningsledaren började fundera hur han skulle förklara det inträffade för sina chefer och försöka få tag på en ny hoj. Den kraschade BMW:n med 5 mil på mätaren såg inte fullt så användbar ut. Anders Porry från Linköping (th) kom också in i SMC-sty- relsen samtidigt med mig. I mitten Sven Sjölin. Vi skulle överta ansvaret för det dåvarande kansliet från Västeråspolisen Sven Sjölin och kassören Ove Gustavs- son från Finspång som haft sina uppdrag i flera år. Un- der mötet ser vi genom fönstret att snöovädret ökar och hemfärden från mötet skedde i sämsta möjliga väderlek. Närmare 1 dm snöblask täckte hela vägen hem. Stänket från mötande och omkörande bilar täckte mc-kläderna och frös till ett ispansar. Det var inte en av mina drömre- sor på motorcykel. Vid en vägkorsning i Dalby fick man ett spelkort om man Lite senare i april fick vi vara med vid vårträningen för svarade rätt på frågan. Uppsalapolisens Länstrafikgrupp utanför Tierp. Det var en blandning av lugna balansövningar och höghastighetsöv- I början av maj arrangerades en ”pokerrunda” med start ningar på grusväg. Under dagen var det någon av poli- vid Grindstugan. Man skulle åka en slinga och svara på en serna som undrade ”hur fort min hoj gick”. De hade just del frågor. Om man svarat rätt, fick man ett slumpvis ut- fått sina första exemplar av nya R60/5 och R75/5. Efter valt spelkort. Vid målet samlades deltagarna och spelade lite diskussion föreslogs att vi skulle åka ikapp, jag och poker med korten man fått vid kontrollerna. Det var en han som hade Polisens nya 750. Den var spritt ny och bara trevlig form av aktivitet som borde kunna användas fler körd från Uppsala medan min BMW var väl inkörd med gånger. 20 Min mc-historia mans för en kopp kaffe. Då var det väl inte alltid så noga med hastigheten på E4:an utanför centrum. Ibland hände det att vi på kvällarna åkte och fikade vid Kalmarsands Camping, Hummelstabaren strax bortom Enköping eller badade i Björklingesjön. Allt på SMC:s kansli fick plats i en lånad Volvo Duett. Senare i maj kom mitt första styrelsemöte i SMC och i På torget i Nässjö. Notera min diskreta resväska... samband med det, lånade jag BK Foto:s Volvo Duett och hämtade hem SMC:s ”kansli” till Uppsala. Kansliet be- stod av ett arkivskåp, ett gammalt skrivbord och stol, en handvevad adresseringsmaskin och ett adressregister över SMC:s ca 1200 medlemmar. Samt ett antal kartonger med diverse papper och pärmar. Allt kördes till en källar- lokal på Rackarbergsgatan i området där jag var brevbä- rare. Då kunde jag på ett smidigt sätt sköta registrering av nya medlemmar och skicka ut medlemsmärken mm. Samtidigt skaffade vi en ny postboxadress till SMC vid ett postkontor i närheten där jag bodde i stadsdelen Sala- backar. Vägpaus mitt i England på väg mot Liverpool och den väntande färjan. I juni var det dags för min tredje resa till Isle of Man. Vi planerade sen att åka vidare på semester i Europa. På vår resa till färjan i Göteborg, passerade vi Höglandsträffen i Nässjö. Det var en av landets större mc-träffar och det var många utländska besökare på plats. Bl a var det två tyska bröder som hade Många motorcyklar vid Höglandsträffen. I bakgrunden sin sidvagns-mc fylld av konservburkar den ökända kraftledningen. som de sålde till andra träffdeltagare. Så småningom fick vi klart för oss att de- Men det var också en del annat att sköta. SMC hade, som ras far ägde en konservfabrik och bur- jag nämnt tidigare, en egen sida i tidningen Racingsport karna var fyllda med tysk sprit. Träffen (som nu bytt namn till Allt om MC). Den sidan fick jag kallades några år senare för ”Högspänningsträffen” pga ansvaret för. Trafiksäkerhetsverkets generaldirektör Lars en överförfriskad träffdeltagare som klättrade upp i den Sköld skulle avgå och lämnade ett ”testamente” efter sig intilliggande kraftledningsstolpen. där han föreslog (bland en massa andra saker) att motor- cyklar inte skulle få köra fortare än 70. Det var ett dras- I Göteborg träffade vi Lasse och Carina Westerlund som tiskt men inte särskilt realistiskt utspel och vi kontaktade fått haveri på sin Triumph på väg genom Sverige. De hade TSV för att framföra våra synpunkter. ändå bestämt sig för att fullfölja resan till Isle of Man men lämnade mc-utrustningen kvar i Sverige. De tog tå- Det var inte bara möten och sökande efter klubbkåk. get från Immingham till färjan i Liverpool. Senare under Många korta och långa utflykter var det. Samlingspunk- veckan hyrde de en Lambretta för att ta sig till de olika ten var alltså Fyristorg och vi ofta ut till Svista på en platserna på ön. Det här var ju mitt tredje besök på Isle kvällsfika. Då och då kom det någon vit BMW från Polisens of Man och jag hittade smidigt till olika bra publikplat- Länstrafikgrupp ner till torget och vi åkte ibland tillsam- ser. Min mc-historia 21 Jag har aldrig studerat vare sig franska eller tyska, så egentligen var det en prestation att ta sig fram. Jag hade visserligen tittat i min instruktionsbok till motorcykeln på originalspråk, så ett och annat fackord hade väl fastnat. I Schweiz stannade vi på en jättestor camping i staden Zug. Efter en sömnlös natt i ett tält 5m från banvallen, visste jag att ”zug” betyder ”tåg” och att vi hamnat vid landets största järnvägsknut. Lasse och Carina Westerlunds bröllopsresa på hyrd Lam- bretta på Isle of Man. Snabbstopp mitt i Paris för att fotografera ett torn. Sen började ett antal regndagar i Tyskland. Vi var inte förberedda med några bra regnkläder eller regntäta stöv- lar. I flera dygn startade man morgonen med att sätta fötterna i dyngsura läderstövlar. Dessutom läckte det in vatten i mina förgasare och jag var tvungen att stanna då På läktarplats vid Braddan Bridge. och då för att göra ren flottörhus och munstycken. Jag lärde mig standardmeningen ”Ich habe wasser in der ver- gaser” när vänliga tyskar undrade vad jag sysslade med. Vid gasthauset i Goslar med nymonterad Gläserkåpa. Innan resan hade jag (via nån tyskspråkig kamrat) haft Trångt på det centrala torget. Många olika typer av mo- kontakt med touringkåptillverkaren Gläser i Västtyskland. torcyklar och förare fanns det. Jag hade beställt montering i samband med hemresan till Sverige. Vi övernattade på ett litet gasthaus i Goslar, strax intill den östtyska gränsen, medan min motorcykel Efter TT-veckan reste vi söderut genom England och kom försågs med den stora kåpan. Kvittot stämplades i tullen ner till Bournemouth där Maud varit på studier tidigare. och jag fick tillbaka den tyska momsen så småningom. Efter diverse sightseeing i området, tog vi den norskbygg- Naturligtvis var det ingen i den svenska tullen som upp- da färjan från den jättelika färjehamnen Portsmouth till täckte mitt utlandsinköp och därför tillkom inte heller Cherbour i Frankrike. Via ett snabbesök i Paris för att ta någon svensk moms. bild på Eiffeltornet, styrde vi färden sydost mot Schweiz. Det enda hjälpmedlet vi hade för att hitta, var en otydlig Några dagar efter hemkomsten till Uppsala, åkte vi till Europakarta från tidigt 60-tal… Rullsand för att fira midsommar med klubbkompisarna. 22 Min mc-historia Så småningom blev det väl en viss uppdelning på ”tour- ingåkarna” i ÖAM och ”stadsknuttarna” i UTC, Uppsala Twin Club. UTC lyckades dessutom få tag på en klubblokal i ett hus i Årsta (numera rivet) före oss. Där hade man försäljning av starköl, något som vi aldrig har accepterat annat än i samband med organiserade fester. Det bidrog kanske till att de yngre drogs till Årsta och kvällspilsnern i stället för att följa med på touring någonstans. ÖAM blev kall- lad för ”lättölsklubben”, något som vi blev stolta över. Vi tryckte till och med upp en flourecerande Lyckholm- setikett med klubbens namn på. Då blev det slut med trakasseringen... Man undrar lite vad Perra Björklund, Valle och Henry Me- lin funderar på vid midsommarfirandet vid Rullsand. På midsommaraftonen kändes det lite ruggigt och jag kröp närmare och närmare lägerelden. När jag fortfa- rande frös trots att jag nästan satt i elden, insåg jag att det var något annat som var galet. Jag blev hemtranspor- terad i bil och läkarna konstaterade lunginflammation. Flera dagar i regn i Tyskland hade satt sina spår och nu kändes det viktigt att investera i bra regnkläder. Nu började det röra på sig med klubbkåksfrågan och det kom några nya alternativ på lite olika avstånd från stan. En del var dessutom ganska kortvariga, eftersom husen skulle rivas. Men på midsommarafton 1971 damp det ner ett brev från Kommunen i min låda. Man hade hittat en Bosse ”BK” Lundgren vid tältet på Bollnästräffen. mangårdsbyggnad till en nedlagd bondgård som hette Stångby i Vaksala strax utanför stan. Årstaområdet var ju inte så utbyggt ännu. Så småningom åkte vi dit och tittade på hur det såg ut. Och vi blev mycket nöjda. Vis- serligen hade man dömt ut avloppet från toa (något man senare förnekat) men man skulle bygga en ny torr-toa uppe i vedboden. Vårt första besök vid vår klubbkåk vid Stångby.