Sveriges Gles- Och Landsbygder 2007

Kommuntyper och regioner enligt Glesbygdsverkets definition. Unika möjligheter I glesbygdskommuner bor minst 30 procent av befolkningen i glesbygd. Sveriges gles- och landsbygder har unika möjlig- I tätortsnära landsbygdskommuner bor minst 30 procent av befolkningen i heter att bidra när klimatförändringarna tvingar gles- Sveriges Glesbygdsverket är en kunskapsmyndighet tätortsnära landsbygd. oss att organisera stora delar av samhället på ett Sveriges gles- och I tätortskommuner bor mer än nytt sätt. 70 procent av invånarna i tätorter I omställningen från fossila bränslen till förny med mer än 3 000 invånare. Glesbygdsverket rapporterar om utvecklingen i Sveriges bara energikällor kan exempelvis en del av lös landsbygder 2007 glesbygder, landsbygder och skärgårdar. Glesbygdskommuner ningen finnas i skogen, som har stora resurser i form av bioenergi. Likaså finns stora områden i Uppgiften är att tillföra kunskap om de särskilda utveck- Tätortsnära landsbygdskommuner skogslandet där vindkraft kan byggas ut utan att lingsförutsättningar som råder i dessa områden när det Tätortskommuner exploateringsintressen krockar med bevarande gäller befolkning och livsvillkor, tillgänglighet till service, intressen. till arbetsmarknader, infrastruktur och utbildning. 1 Skogslänens inland 1 Andra tillgångar är just glesheten och kylan.

och landsbygder landsbygder och Glesbygdsverket förmedlar kunskaper genom kartor och 2 Skogslänen övrigt Årsbok 2007 berättar exempelvis om ett hol- statistikanalyser, undersökningar, seminarier och medverkan 3 Storstadsregionerna ländskt par som såg glesheten och snön som en i nationella arbetsgrupper. förutsättning att flytta hit. 4 Övriga Sverige Men ett villkor för att gles- och landsbygdernas Glesbygdsverket grundades 1991 och har sitt kontor i 2 resurser ska kunna utnyttjas är tillgång till grund- Östersund. Myndigheten lyder under Näringsdepartementet. Glesbygdskommuner: läggande service och infrastruktur. På många håll Vansbro Älvdalen fortsätter dessa samhällsfunktioner att försvagas. Mer av Glesbygdsverkets statistik, kartor och rapporter kan Ragunda Antalet grundskolor fortsätter att minska och du ladda ner eller beställa på www.glesbygdsverket.se. Bräcke Krokom nedläggningen av butiker går snabbast i gles- och Strömsund Åre landsbygder. Berg Boken presenterar också många andra fakta Härjedalen Nordmaling – exempelvis att pendling till arbete över riksgrän- Vindeln ser har blivit allt vanligare. Vissa gränstrakter i

Robertsfors 2007 Norsjö Värmland/Västra Götaland och Norrbotten kan Malå 3 numera betraktas som internationella arbets- Storuman Sorsele marknader. Dorotea Åsele Arjeplog Överkalix Övertorneå 4 Pajala 3

Tätortsnära lands- g

bygdskommuner: le se www.glesbygdsverket.se s by g

3 d s verket Box 3044, 831 03 Östersund

besöksadress Fyrvallavägen 1

telefon 063-57 67 00

www.glesbygdsverket.se

FA-regiontyper enligt Områdestyper och regioner Glesbygdsverkets Omslagsbild: Flislager enligt Glesbygdsverkets indelning finns på vid kraftvärmeverk. indelning finns på insidan insidan av pärmfliken. Foto: Tina Stafrén. av pärmfliken.

ISSN 1654-0425 Områdestyper och regioner enligt Glesbygdsverkets definition. FA-regioner enligt Glesbygdsverkets indelning.

Glesbygd FA-regioner med ogynnsamma förutsättningar Tätortsnära landsbygd 26 FA-regioner 31 kommuner Tätort 0,3 miljoner invånare 15 tätorter större än 3 000 inv. 0 tätorter större än 20 000 inv. 1 Skogslänens inland FA-regioner med mindre gynn- 2 Skogslänen övrigt samma förutsättningar 3 Storstadsregionerna 17 FA-regioner 38 kommuner 4 Övriga Sverige 0,7 miljoner invånare 33 tätorter större än 3 000 inv. 2 tätorter större än 20 000 inv.

FA-regioner med gynnsamma förutsättningar: 29 FA-regioner 221 kommuner 1 8,1 miljoner invånare 284 tätorter större än 3 000 inv. 53 tätorter större än 20 000 inv.

4 3

3 Sveriges gles- och landsbygder 2007

Sveriges gles- och landsbygder 2007

Foto: Tina Stafrén

Grafisk form: Annica Nordin, Periferi film o. form

Papper: omslag Invercote Creato 260 g, inlaga Lessebo Linné 120 g

Tryck: Fälth & Hässler, Värnamo 2007

ISSN 1654-0425

Innehåll

Förord 5

Sammanfattning 6

Summary 8

Avgränsningar och definitioner 10

Samhällsförändringar 13 Sammanfattning 14 Omvärlden i regionernas ögon 16 Klimatförändringens konsekvenser för gles- och landsbygder 18 Bioenergin ger löfte om jobb 24 Vindkraft 29

Befolkning 33 Sammanfattning 34 Befolkningsförändringar 35 Flyttningar 38 Inflyttningsrika bygder 44

Småföretagarland 53 Sammanfattning 54 Företagens spelplan 57 Exempel 1: ”De nya nybyggarna” 59 Exempel 2: När servicen gör geografisk reträtt 66 Avslutande reflexioner 71

Små, lokala arbetsmarknader 73 Sammanfattning 74 Rörlighet i små, lokala arbetsmarknader 75 Varför ett geografisk perspektiv? 76 Vad är små, lokala arbetsmarknader? 76 Många i arbete och en försiktig framtidstro 84 Strukturomvandling – de areella näringarnas återkomst? 90 Slutsatser 93

Tillgänglighet 95 Sammanfattning 96 Tillgänglighet och tillväxt 97 Dagligvarubutiker 99 Skolor 102 Grundläggande betaltjänster 106 Läkemedel 110 Tillgång till bredband 113

Tabeller och kartor

Tabell 1. Befolkning år 2006 per kommun, län och områdestyp samt befolkningsförändring 2005 och 2006. 118

Tabell 2. Inrikes in- och utflyttning per län år 2006. Personer som flyttar över kommungräns och/eller till annan områdestyp. 4

Metod för att definiera inflyttningsrika bygder. 135

Karta 1. Genomsnittlig sammanräknad arbetsinkomst 2005 per kapita 20-64 år. 136

Karta 2. Andel förvärvsarbetande 2005, procent av befolkningen 20-64 år. 137

Tabell 3. Tillgänglighet till dagligvarubutiker 2002 och 2007 per län. Antal personer. 138

Tabell 4. Tillgänglighet till närmaste skola för elever i årskurs 1-6 (7-12 år). År 2002 och 2006, per län. 139

Tabell 5. Tillgänglighet till bankomat 2007 per län. Antal personer. 140

Tabell 6. Tillgänglighet till fast kassaservice 2001 och 2007 per län. 41

Tabell 7. Tillgänglighet till apotek 1999 och 2006 samt förändring. Per län. 142

Tabell 8. Tillgänglighet till apoteksombud 1999 och 2006 samt förändring. Per län. 143

FA-regioner enligt Glesbygdsverkets definitioner 144

Förord

Glesbygdsverket har till uppgift att belysa och ge kunskap om de livsvillkor som gles- och landsbygdens befolkning har när det gäller tillgång till service, infrastruktur, arbete, försörjning, med mera. Årsboken innehål- ler därför basfakta om befolkningsutveckling och tillgänglighet till olika serviceslag. Vi brukar också säga att vi nyanserar och kompletterar bilden av Sverige, då våra fakta bryts ner i små, geografiskt avgränsade områden på kilometerrutor, vilket innebär att olikheter mellan bygder och lands- ändar kan speglas på ett bättre sätt, än när utvecklingen redovisas i stora FA-regioner, län, eller hela kommuner. I årets årsbok har vi också nya fakta kring företagande i gles- och landsbygder i kapitlet Småföretagarland, men också en del om bredband och energi – viktiga områden för landsbygdens tillväxt. Sist i årsboken finns en tabell- och kartdel där man kan hitta använd- bara fakta om gles- och landsbygdsutvecklingen i olika län. Ytterligare fakta finns på verkets webbplats www.glesbygdsverket.se. Den här årsboken är Glesbygdsverkets åttonde. Vår förhoppning är att den, i likhet med tidigare årsböcker, ska ge värdefulla fakta om utvecklingen och tillståndet i Sveriges gles- och landsbygder. Nyttig läsning!

Östersund i december 2007

Kerstin Wallin Generaldirektör

Arbetet med årsboken har letts av en projektgrupp med informatör Birgitta Rhodin som projektledare. I gruppen har även utredarna Erik Fransson, Wolfgang Pichler och Imber Råbock ingått.

Sammanfattning

Klimatförändringarna framstår allt mer som den stora utmaningen, och med den följer en energiomställning som kommer att påverka många samhällssektorer. Till den omställningen har Sveriges gles- och landsbygder unika möjligheter att bidra. I övergången från fossila bränslen till för- nybara energikällor kan exempelvis en del av lösningen finnas i skogen, som har stora resurser i form av bioenergi. Likaså finns en stor potential i utbyggnaden av vindkraft, något som kan utveckla landets glesbygder och skärgårdar, men det är viktigt att den lokala nivån aktivt inkluderas i planeringen. De svenska skidorterna kan få en konkurrensfördel jämfört med orter på kontinenten, när den grundläggande förutsättningen för skidturismen, snön, blir en bristvara. Men även här kommer en omfattande produktion av konstsnö att krävas, vilket kan bli en stor utmaning för de mindre tu- ristanläggningarna.

Befolkning Befolkningen i Sveriges gles- och landsbygder minskar, liksom den har gjort det senaste decenniet. Gles- och landsbygdsområdena tappar befolkning till tätortsområdena och större delen av all invandring sker till storstadsområdena. Men valet av detaljnivå har betydelse för den bild som förmedlas. På en lägre geografisk nivå framträder till exempel om- råden med växande befolkning även i glest befolkade delar av landet. Li- kaså har invandringen betydelse även i gles- och landsbygder, eftersom befolkningsminskningen där skulle ha varit betydligt större utan invandringen. En förnyad studie av så kallade inflyttningsrika bygder, liknande den som Glesbygdsverket gjorde 2001, visar att omedelbar närhet till ett sam- hälle tycks ha större betydelse än befolkningsstorleken för inflyttningsrika bygders möjlighet att bestå över en längre tid.

Småföretagarland Sveriges gles- och landsbygder kan beskrivas som ett småföretagarland – andelen mikroföretag (upp till nio anställda) och i synnerhet andelen soloföretag (utan anställda) är betydligt högre i landsbygdsområden än i tätortsområden. I vissa områden svarar dessa företagsformer för upp till hälften av sysselsättningen. Många av soloföretagarna har ingen ambition att anställa, men deras val att själva svara för sin försörjning ska inte underskattas. 2005 fanns sju procent av den totala sysselsättningen i riket i arbetsställen utan anställda. Den lokala servicen är betydelsefull för företagen. Många företagare i gles- och landsbygder känner sig tvingade att själva engagera sig för att bevara serviceutbudet. Detta kan å ena sidan betraktas som ett positivt

samhällsengagemang, men å andra sidan innebär det att tid, energi och kanske också ekonomiska resurser måste satsas utanför företagens kärn- verksamhet.

Små, lokala arbetsmarknader Pendling över riksgränsen har blivit ett viktigt inslag i vissa små, lokala arbetsmarknader. Vissa gränstrakter i Värmland/Västra Götaland och Norrbotten kan numera betraktas som internationella arbetsmarknader. I exempelvis Eda kommun i Värmland arbetar nästan 14 procent av de sysselsatta i ett annat land. Färre kvinnor än män pendlar över kommungränser till arbete och de pendlar kortare sträckor. Hur många kvinnor och män som pendlar varierar mycket mellan olika typer av funktionella arbetsmarknadsregioner, FA-regioner. Bland kvinnorna är det hela 17 procentenheter färre som pendlar i FA-regioner med ogynnsamma förutsättningar än i de med gynnsamma förutsättningar. Detta kan göra kvinnors situation på arbets marknaden mer utsatt, eftersom de ofta är beroende av en offentlig arbets marknad som dessutom på många håll krymper. En studie gjord på Glesbygdsverkets uppdrag visar att det finns arbetsmarknader som har en stor branschbredd trots att de är små. Studien pekar på att områden som ofta ses som ”mellanrum” mellan centrumpunkterna i arbetsmarknadsregionerna är viktiga och ofta fyllda av egen verksamhet.

Tillgänglighet Antalet dagligvarubutiker i landet fortsätter att minska. Under det senaste året försvann 16 butiker i glesbygder och 60 i tätortsnära landsbygder. I områden som har fått minst fem minuters längre restid med bil till närmaste dagligvarubutik under den senaste femårsperioden bodde det 66 000 personer år 2006. Av dessa var 13 000 pensionärer över 65 år. Antalet grundskolor har fortsatt att minska under det senaste året, och den största relativa minskningen finns i glesbygder. Däremot har antalet små skolor (under 50 elever) blivit fler. Orsaken till det är i första hand att antalet elever minskar, och många skolor har hamnat under defini- tionsgränsen. Det kan i sin tur leda till att fler skolor kan vara hotade av nedläggning de närmaste åren på grund av minskande elevantal. Omkring 80 procent av Sveriges befolkning har tillgång till internet i hemmet, och drygt 60 procent har uppkoppling via bredband. Men det finns stora skillnader mellan stad och land. År 2006 hade 70 procent av befolkningen i storstäder tillgång till bredband, medan motsvarande siffra på landsbygden var 44 procent, enligt det nationella SOM-institutet.

Summary

Climate change is increasingly being seen as the major challenge of our time, and with it comes a need to rethink energy supply that will affect several sectors of society. Sweden’s rural and sparsely populated areas have unique opportunities to contribute to this adjustment. Where moving from fossil fuels to renewable energy sources is concerned, part of the solution may be found in the forest, for example, which offers major resources in the form of bioenergy. Likewise, there is great potential in the expansion of wind power, which can help the country’s sparsely populated areas and archipelagos de- velop, but it is important to ensure that any plans actively involve the local community. Swedish ski resorts may find themselves having a competitive advantage compared with resorts on the continent when the basic requirement for ski tourism – snow – becomes scarce. But even in Sweden we will need to pro- duce large amounts of artificial snow, which may be a major challenge for smaller tourist centres.

Population The population of Sweden’s rural and sparsely populated areas has decreased over the past decade – and continues to do so. Rural and sparsely populated areas are losing inhabitants to urban areas, with the main part of this migration being to metropolitan areas. However, the picture that is portrayed de- pends on the level of detail examined. For example, on a lower geographical level, areas with a growing population are also emerging in sparsely populated parts of the country. Likewise, migration is also significant to rural and sparsely populated areas because the population decline there would have been considerably greater without it. A new study of areas that attract a large number of migrants, similar to the one conducted by the National Rural Development Agency in 2001, shows that immediate proximity to a community seems to be more important than the size of the population in terms of the likelihood of such areas surviving over a longer period.

Small-business country Sweden’s rural and sparsely populated areas can be described as “small-business country” – the proportion of microbusinesses (up to nine employees) and in particular of sole proprietors (without employees) is significantly higher in rural areas than in urban areas. In certain areas these forms of business are responsible for half the employment in the area. Many sole proprietors have no intention of employing people, but their choice to provide for themselves should not be underestimated. In 2005 seven per cent of total employment was at workplaces with no employees. Local service is important to businesses. Many business owners in rural and sparsely populated areas feel compelled to get involved in maintaining the range of services on offer. On the one hand this can be seen as a positive

commitment to the community, but on the other it means that time, energy and in some cases even financial resources have to be invested outside the company’s core business.

Small local labour markets Commuting over national borders has become an important feature of some small local labour markets. Certain border areas in Värmland/Västra Göta- land and Norrbotten can now be viewed as international labour markets. For example, in Eda municipality in Värmland, almost 14 per cent of those in employment work in another country. Less women than men commute over municipal borders to work, and their journeys are shorter. The number of women and men who commute varies considerably between different types of functional labour market regions (funktionella arbetsmarknadsregioner or FA regions). Among women a total of 17 per cent fewer commute in FA regions with unfavourable conditions than in those with favourable conditions. This can make women more vulnerable in the labour market because they are often dependent on a dwin- dling public sector. A study carried out on behalf of the National Rural Development Agency shows that there are labour markets with great sectoral breadth despite their modest size. The study indicates that areas often considered as being in the “gap” between central points in the labour market regions are important and often populated by entrepreneurs.

Accessibility The number of convenience stores across the country continues to decrease. Over the past year, 16 stores closed in sparsely populated areas and 60 in rural areas in close proximity to urban areas. In areas in which travel time by car to the nearest convenience store has increased by at least five min- utes over the past five years, there were 66,000 inhabitants in 2006. Of these, 13,000 were pensioners over 65. The number of primary schools has continued to decrease over the past year, with the largest relative decrease found in sparsely populated areas. However, the number of small schools (under 50 pupils) has increased. The reason for this is primarily that the number of pupils is decreasing, and many schools have now fallen into small school category. This may in turn lead to more schools being threatened with closure in the next few years due to the decline in pupil numbers. Around 80 per cent of Sweden’s population have access to the internet in the home, and around 60 per cent have a broadband connection. But there are major differences between town and country. In 2006 70 per cent of the metropolitan population had access to broadband, while the corresponding figure in rural areas was 44 per cent, according to the national SOM (Society, Opinion and Media) Institute.

Avgränsningar och definitioner

Att skapa en enda och enhetlig definition av vad som är glesbygd och vad som är landsbygd är knappast möjligt. Ingen definition fungerar för alla behov. I stället måste olika avgränsningar och definitioner användas beroende på vad som studeras. Traditionellt har utvecklingen ofta beskrivits utifrån administrativa gränser som län, kommuner och församlingar. Men den indelningen ger inte alltid tillräcklig information för att beskriva utvecklingen. Inom dessa administrativa gränser finns ofta både gles- och landsbygdsområden, liksom tätorter av olika storlek. Det förekommer flera olika definitioner av gles- och landsbygd. Statis- tiska Centralbyråns (SCB) definition säger att en tätort har mer än 200 invånare och mindre än 200 meter mellan husen. Glesbygdsverket har valt att göra en annan definition.

Glesbygdsverkets definitioner Glesbygdsverkets definition av gles- och landsbygder utgår från tillgäng- ligheten till service och arbetsmarknad. Utgångspunkten är tätorter med mer än 3 000 invånare, vilka bedöms ha ett grundläggande utbud av service och en viss arbetsmarknad. Tillgängligheten till dessa tätorter bestämmer sedan om ett område definieras som tätortsnära landsbygd eller glesbygd, oberoende av administrativa gränser. När denna avgräns- ning används i kombination med statistik på km2-nivå, kan förhållanden i gles- och landsbygder särskiljas från dem i tätorterna. På insidan av främre pärmfliken finns en karta som visar Glesbygdsver- kets områdestyper och regioner.

Områdestyper

• Glesbygder är områden med mer än 45 minuters bilresa till närmaste tätort med fler än 3 000 invånare samt öar utan fast landförbindelse. • Tätortsnära landsbygder är områden som finns inom 5-45 minuters bilresa till närmaste tätort med fler än 3 000 invånare. • Tätorter är i denna definition orter som har fler än 3 000 invånare. Hit räknas även området inom 5 minuters bilresa från tätorten.

Regioner Det finns ibland stora skillnader mellan gles- och landsbygder i olika delar av landet. Därför redovisas oftast de olika områdestyperna fördelade på fyra regioner: • Skogslänens inland: i huvudsak de lokala arbetsmarknader som ingick i EU:s tidigare Mål 6-område.

10 • Skogslänen övrigt: de lokala arbetsmarknadsregioner i skogslänen som låg utanför Mål 6-området. • Storstadsregionerna: Stockholms, Göteborgs och Malmös lokala arbetsmarknader. • Övriga Sverige: övriga lokala arbetsmarknader i landet, dvs. i Mellan- och Sydsverige.

Kommuntyper Kommunerna kategoriseras utifrån boendestruktur. Indelningen an- vänds då statistik enbart finns tillgänglig på kommunnivå. • Glesbygdskommuner (22 st.) har minst 30 procent av sin befolkning boende i glesbygdsområden. • Tätortsnära landsbygdskommuner (156 st.) har minst 30 procent av sin befolkning boende i tätortsnära landsbygdsområden. • Tätortskommuner (112 st.) har minst 70 procent av sin befolkning boende i tätorter med minst 3 000 invånare.

En karta över kommuntyperna finns på den bakre pärmfliken.

FA-regiontyper En FA-region (funktionell analysregion) är den ”vardagsregion” som flest människor berörs av genom dagliga resor till och från arbetet. FA-regionerna är också företagens huvudsakliga rekryteringsområde för arbetskraft (Nuteks definition). Glesbygdsverket har klassificerat FA-regionerna i tre regiontyper: • FA-regioner med ogynnsamma geografiska förutsättningar • FA-regioner med mindre gynnsamma geografiska förutsättningar • FA-regioner med gynnsamma geografiska förutsättningar

En beskrivning av indelningen finns i tabell- och kartdelen, sidan 144. En karta som visar grupperingen av FA-regioner finns på insidan av bakre pärmfliken.

Tillgänglighet angiven i tids- eller längdmått Geografisk tillgänglighet kan anges antingen i ett längdmått (t.ex. meter) eller tidsmått (t.ex. sekunder). Det enklaste är att ange sträckan i meter, då de geografiska längderna i det vägnät man använder redan är definierade i de GIS som används. När sträckan ska mätas i ett tidsmått blir det något mer komplicerat. Varje vägsegment som bygger upp den vägdatabas som används måste tilldelas en vägklass. Varje vägklass måste sedan tilldelas en hastighet som anpassas efter det fordon som är tänkt att användas.

11 Genom att använda tidsavstånd tar man hänsyn till vägens egenskaper på ett bättre sätt än om endast ett längdmått används. Hänsyn kan tas till om vägen ligger till exempel i en tätort, vägens bredd eller vägens belägg- ning. Ett tydligt exempel på detta är att tänka sig att 10 km på en smal grusväg (skyltad 50 km/h) ger samma värde på tillgängligheten som 10 km motorväg (skyltad 110 km/h) om man endast ser till ett längdmått. Används tidsavstånd i grusvägs-motorvägsexemplet kan man genom att tilldela de olika färdsätten (vägklasserna) olika hastigheter få en bättre beskrivning av verkligheten. Att köra de 10 km på grusvägen tar, om man använder de skyltade hastigheterna, ~12 minuter medan samma sträcka tar ~5 minuter på motorvägen.

12 Samhälls- förändringar

13 v

Sammanfattning

Möjligheterna att hejda klimatförändringarna är en ödesfråga för alla länder och stora omställningar krävs. Till de förändringar som måste komma har de svenska gles- och landsbygderna unika möjligheter att bidra. I ett kort perspektiv kan också vissa fördelar urskiljas.

• De svenska skidorterna kan få en konkurrensfördel jämfört med orter på kontinenten, när den grundläggande förutsättningen för skidturismen, snön, blir en bristvara. Men även här kommer en omfattande produktion av konstsnö att krävas, vilket kan bli en stor utmaning för de mindre turistanläggningarna.

• Den helt dominerande potentialen för att utvinna bioenergi i Sverige finns i skogen. Hanteringen av bioenergi är mer arbetskraftsintensiv än de fossila bränslena och majoriteten av de nya arbetstillfällena borde hamna i våra gles- och landsbygder eftersom mycket av hanteringen måste ske nära källan.

• 2007 kan komma att framstå som det verkliga genombrottsåret för vindkraft i Sverige. Utbyggnaden av vindkraft fyrdubblades jämfört med tidigare år. Här finns en stor potential för utveckling i våra glesbygder och skärgårdar. Men den lokala nivån bör aktivt inkluderas i planeringen för att vindkraftverken ska ge en stabil ekonomisk avkastning till bygden och för att rättmätiga bevarandeintressen ska tas till vara.

Kapitlet innehåller också en sammanställning av de SWOT-analyser som regioner och länsstyrelser har gjort till det nya landsbygdsprogrammet. De hot länsstyrelserna ser mot utveckling av landsbygden ligger fram- för allt i globalisering och strukturomvandling. Möjligheterna ser man främst i att landsbygden kan erbjuda nya produkter och tjänster.

14 Samhällsförändringar

Glesbygdsverket har i detta kapitel valt att spegla några av de samhälls förändringar som nu sker, och som har betydelse för gles- och landsbygder i vårt land. Vi har dels studerat hur regioner och län själva analyserar framtida hot och möjligheter, dels har vi frågat oss hur klimatförändring- arna kommer att påverka gles- och landsbygder. De glesare befolkade delarna av landet får en allt viktigare roll i och med den energiomställning som nu måste ske. Tillståndet i de mindre tätbefolkade delarna av landet har behandlats i många utredningar och rapporter. I den senaste, Landsbygdskommit- téns betänkande Se landsbygden! Myter, sanningar och framtidsstrategier, riktas åter blicken mot landsbygdernas utvecklingspotential och olikheter och det konstateras att landsbygderna behöver utvecklas inom praktiskt taget alla politikområden för att uppnå en långsiktigt hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling. Möjligheter till en sådan utveckling finns i såväl jordbrukspolitiken som i den regionala tillväxtpolitiken. För jordbrukspolitikens del görs det i Landsbygdsprogrammet 2007– 2013 tydligt att utvecklingsförutsättningarna på landsbygden behöver stärkas i bred mening. Regeringskansliet har också fått i uppdrag att de- partementsvis ta fram underlag för ett strategiskt handlingsprogram för att stärka landsbygdens utvecklingskraft. Vad gäller den regionala tillväxtpolitiken talar regeringen i En nationell strategi för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning 2007-2013 om en strävan efter ökad tillgänglighet och utveckling av in- formationssamhället i alla delar av Sverige. Beröringspunkterna mellan regional tillväxtpolitik och jordbrukspolitik är många, vilket gör det nödvändigt att hitta ett samspel mellan olika sektorer, intressen och ak- törer på samtliga nivåer. Detta samspel och denna helhetssyn är särskilt viktiga för utveckling och tillväxt i gles- och landsbygder. Samarbete över sektorsgränser mellan gamla och nya entreprenörer (inte minst lantbrukare) och andra ak- törer har inom många regioner i Europa och i andra delar av världen för- vandlat landsbygdernas resurser till konkreta produkter och tjänster. Att regioner, byar och företag lyckats med sina ansträngningar beror i första hand på att man har hittat en marknad som inte begränsas av regionens

1 SOU 2006:101. 2 Regeringen (2007). Landsbygdsprogram för Sverige, 2007-2013. 2007SE06RPO00. s. 59. N007/7519/RT. 4 Regeringskansliet (2007). 5 För exempel se: OECD (2006): The New Rural Paradigm.

15 eller rikets gränser. Marknadsföring av produkter och tjänster har därför blivit viktigare och som en följd av det har intresset för omvärlden ökat. Det handlar dock inte bara om att hitta potentiella köpare för produkter- na utan också om att identifiera nya trender och förändringar i samhäl- let i stort. Visserligen är utgångspunkten för en omvärldsanalys beroende av de regionala eller lokala förutsättningarna och handlingsutrymmena, men det finns även många gemensamma drag, vilket nedanstående ge- nomgång av de regionala landsbygdsstrategierna visar.

Omvärlden i regionernas ögon Den regionala tillväxtpolitiken genomförs till stor del av regionerna och därför är deras analyser av utvecklingsförutsättningarna för gles- och landsbygder mycket viktiga. Deras övergripande avvägningar görs i de regionala utvecklingsprogrammen, RUP. Dessa ska visa riktningen för ett antal operativa delprogram, till exempel EU:s strukturfondsprogram och landsbygdsprogrammet. Jordbrukspolitiken har numera breddats till att även gälla landsbygdsutveckling i stort. Glesbygdsverket menar att det är intressant att se på vilket sätt regionerna har konkretiserat denna ambition. Vi har valt att göra det via en genomgång av de SWOT-analyser som finns i de så kallade regionala genomförandestrategierna till landsbygdsprogrammet. Genomgången visar att många aspekter är återkommande i länens ana lyser. Hoten mot en framgångsrik utveckling i gles- och landsbygder finns, enligt länsstyrelsernas bedömning, både i och utanför länens landsbygder. Globaliseringen och den medföljande strukturomvandlingen inom verksamheter som är viktiga för landsbygden utgör ett sådant hot, vilket inne- bär att också lantbrukare i allt högre utsträckning måste konkurrera med väsentligt billigare produkter från andra länder. Det innebär också att livs- medelsindustrin är tvungen att genomföra rationaliseringar och minska antalet verksamheter. Att jordbrukare lägger ner sina verksamheter har, enligt länsstyrelsernas analys, inte bara att göra med de förändringar som globaliseringen och rationaliseringen innebär, utan hänger också samman med svårigheter att klara generationsväxling (företagande). Landsbygden hotas, enligt dessa analyser, också av förändringarna utanför lantbrukssektorn. En fortsatt utarmning av den offentliga och kommersiella servicen samt otillräcklig infrastruktur nämns av många länsstyrelser, men också ett alltför litet intresse för både jordbruk och fö- retagande i landsbygdssamhällena och den svaga befolkningsutvecklingen i många landsbygder. Bland de miljörelaterade hoten nämns också konkurrens om marken, särskilt i närheten av större städer, som en viktig fråga.

16 Figur 1.1. Hot mot en framgångsrik landsbygdsutveckling enligt länsstyrelserna (antalet omnämnanden).

Rationaliseringar/brukningsmetoderRationaliseringar/bruksmetoder Globalisering/strukturomvandlingGlobalisering/strukturomvandling Service/infrastrukturService/Infrastruktur Värderingar/attityderVärderingar/attityder PolitiskaPolitiska beslut/institutioner beslut/institutioner Befolkningsstruktur/demografiBefolkningsstruktur/demografi Utsläpp/föroreningar/markanUtsläpp/föroreningar/markanvändn.vändning FöretagandeFöretagande Arbetskraft/kompetensArbetskraft/kompetens Övrigtövrigt Finansiering/kapitalförsörjningFinansering/kapitalförsörjning KunskapsförsörjningKunskapsförsörjning KlimatförändringKlimatförändring

0 5 10 15 20 25 30

Källa: Regionala landsbygdsstrategierna 2007-2013, Glesbygdsverkets bearbetning.

Som möjligheter utpekas framför allt nya produkter och tjänster, till exempel inom området förnybara energikällor, småskalig produktion av mat, turism eller en exploatering av det ökade hästintresset, men också produktivitetsfrämjande insatser i befintliga lantbruksföretag ökad ( avkastning/tillväxt). Länsstyrelserna ser också möjligheter för utveckling av gles- och landsbygderna i ett fortsatt engagemang i att bevara natur- och kulturmiljöer, inte minst som bas för andra aktiviteter som landsbygdsturism och boende. Mobilisering av landsbygdsbefolkningen och integration av invandrare anses också som en stor möjlighet för landsbygden. Möjligheter ses också i ett ökat samarbete mellan olika aktörer på landsbygden, men också i att i högre utsträckning utnyttja och stärka relationer till urbana miljöer och internationella marknader (närhet till marknader).

Figur 1.2. Möjligheter att utveckla gles- och landsbygder enligt länsstyrelserna (antalet omnämnanden).

Nya produkter och tjänster

Bevara miljön/upplevelse

Ökad avkastning/tillväxt

Närhet till marknader

Mobilisering/integrationMobilisering/Integration

Utbildning/kompetensutveckling

Samarbete

Övrigtövrigt

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45

Källa: Regionala landsbygdsstrategierna 2007-2013, Glesbygdsverkets bearbetning.

17 Länens analyser är visserligen väl underbyggda med fakta och referen- ser och har för det mesta också fångat in olika regionala aktörers syn på utvecklingsförutsättningarna, men det kvarstår svårigheter vad gäller att få fram fakta om internationella trender och andra viktiga samhäl- leliga förändringar. I rapporten Regionala utvecklingsprogram påpekar strategigruppen ”Sverigebilden” att regioner ofta är introverta vad gäller problematiseringen av hot och möjligheter, det vill säga att omvärldens förändring ägnas mindre uppmärksamhet än planeringssubjektets (här gles- och landsbygden) starka och svaga sidor. Även om Glesbygdsverkets genomgång av länens landsbygdsstrategier inte kan styrka en obalans i analysen mellan omvärld och invärld, så finns det ibland tendenser att sammanblanda omvärlden med invärlden, det vill säga att aspekter av in- världen behandlas som aspekter av omvärlden och tvärtom. Ofta handlar analyserna också mer om effekterna av än orsaken till en utveckling. Ex- empelvis nämns ibland brist på service som ett hot för landsbygden, medan denna brist egentligen skulle kunna ses som en svaghet i landsbygdsregioner. Orsaken till denna utveckling av kommersiell service ligger dock i första hand i omvärlden, som till exempel koncentrationstendenser inom handeln, förändringar i befolkningens konsumtion och förändrad distri- bution av många varor (internethandel). Genom att peka på orsakerna till en utveckling gör man det möjligen enklare att se vissa sammanhängande kedjor av företeelser. Detta kan eventuellt hjälpa mottagaren att vässa insatserna och bedöma det förväntade utfallet på ett mer realistiskt sätt. Svårigheter i att göra omvärldsanalyser är inget specifikt för länssty- relserna, utan samma problem uppstår för nationella myndigheter, liksom för regeringskansliet, som är ansvarigt för de vägledande nationella strategierna. Länsstyrelserna har, i relation till hela processen för landsbygds- och regionala program, kort tid på sig att anpassa europeiska och nationella prioriteringar till regionala förutsättningar. Med dessa förut- sättningar är det inte förvånande att länens och regionens analyser inte varierar mer.

Klimatförändringens konsekvenser för gles- och landsbygder De förändringar av vårt klimat som utsläppen av växthusgaser orsakar har diskuterats under många år. Det mänskliga bidraget till klimatför- ändringarna har ifrågasatts, men under 2007 har mycket av den kritiken tystnat, inte minst på grund av de rapporter som FN:s klimatpanel började publicera i början av året. I den första av rapporterna kunde man bland annat läsa att ”huvuddelen av den uppvärmning som skett sedan år 1950 är mycket sannolikt orsakad av ökande halter av växthusgaser i atmosfären”.

6 Nutek (2005). Regionala utvecklingsprogram, RUP – ett metodutvecklingsarbete. Strategigruppens rapporter. Bilaga 2 till slutrapporten. FN:s klimatpanel 2007. Den naturvetenskapliga grunden. Rapport 5677.

18 De globala klimatförändringarna är en ödesfråga för alla länder, och omfattande åtgärder krävs för att hejda dem. I detta sammanhang är det viktigt att visa på de möjligheter som de svenska gles- och landsbygderna har för att bidra till den nödvändiga energiomställningen. Man kan ock- så, med risk för att verka cynisk, fråga sig om klimatförändringen delvis kan gynna Sverige och de svenska gles- och landsbygderna – åtminstone i ett kortare perspektiv. Skogens avkastning beräknas öka, jordbrukets vegetationsperiod förlängas och vattentillgångar för energiproduktionen öka. Skidorterna i norr kommer att ha konkurrensfördelar gentemot orter på kontinenten. Men naturligtvis kommer även Sverige att känna av de negativa verkningarna. Klimat- och sårbarhetsutredningen konstaterar i sitt betänkande att risken för översvämningar, ras och skred ökar på många håll i landet. Man varnar också för att mer skog riskerar att fäl- las av vinden, även om stormarna inte blir fler. De snöfattigare vintrarna försvårar för vinterturismen och svårigheterna ökar för rennäringen när kalfjällsytorna krymper.

Figur 1.3. Sveriges framtida klimat 1961-2100 enligt SMHI/Rossby Center.

Södra Norrlands inland Nederbördsförändring Den beräknade årsnederbörden varierar ganska mycket från år till år, men det finns en tydlig trend mot ökad neder- börd i båda scenarierna. Årsnederbör- den beräknas öka med drygt 20 % till år 2080 därefter stiger A2 till drygt 30 % år 2100 medan B2 sjunker till knappt 20 %. Förändringen i nederbörd de sista 20 åren kan vara en trend, men kan också vara naturlig variation.

Nordvästra Svealand Antal dagar med snötäcke och snöns vatteninnehåll Perioden med snötäcke beräknas i genomsnitt bli omkring 40 dagar kortare till år 2010 och drygt 80 dagar kortare (för utsläppsscenario B2) till år 2100. Det beräknade maximala vatteninnehållet i snön minskar be tydligt.

För mer information och en förklaring av scenarierna se www.smhi.se.

8 SOU 2007:60. Sverige inför klimatförändringarna – hot och möjligheter.

19 Diskussionen om klimatförändringarna har till stor del handlat om vad individer, hushåll och företag kan bidra med för att möta denna utmaning. ”Vilka ansträngningar som görs för minskade utsläpp under de närmaste 2-3 decennierna avgör i stor utsträckning den långsiktiga globala temperaturökningen och därmed förväntade effekter”, skriver man i FN:s klimatpanels tredje rapport. En enkät på uppdrag av Naturvårdsverket visar att drygt två tredjedelar av de intervjuade svenskarna känner mycket eller stark oro för klimatförändringarna. 82 procent av landsbygdsborna och 85 procent av norrlänningarna i undersökningen anger en mycket stark eller stark oro för klimatförändringarna, vilket är i paritet med svaren från till exempel personer från storstäderna. Minst oro finns i de mindre städerna. Människor är enligt denna undersökning också beredda att göra större uppoffringar och förändringar i livsstilen för att kunna motverka klimatförändringen. Att sopsortera, handla miljömärkta och lokalt producerade produkter, minska energikonsumtionen i hemmet och välja miljömässiga transportsätt får bifall av mer än 50 procent av de tillfrågade. Men frågan är inte bara vad individer kan göra utan också vilka anpassningar som måste göras i samhället i stort10. Utifrån ett gles- och landsbygdsperspektiv handlar det både om att minska sårbarheten vad gäller naturkatastrofer, att hitta nya transportlösningar (t.ex. kollektivtrafik) och att finna investeringar (i t.ex. bioenergi eller vindkraft) som kan bidra till att motverka klimatförändringarna och som samtidigt kommer till nytta i olika gles- och landsbygder. Hur god viljan än är kan gles- och landsbygdsbefolkningen få svårig- heter att exempelvis hitta miljövänliga transportlösningar. I Norrlands inland existerar knappast bensinstationer med miljöbränsle. (Om det alls finns bensinstationer. Se sidan 66 i kapitlet Småföretagarland.) Kollektiv- trafiken kan också på många håll vara mycket dåligt utbyggd. Det är ock- så viktigt att komma ihåg att hushåll i glesbygder och hushåll med låga inkomster använder en relativt stor andel av den disponibla inkomsten till drivmedel. En höjning av drivmedelsskatter medför därför ökade regionala skillnader och drabbar hushåll med låga inkomster relativt hårt.11 Dessutom bär landsbygdstrafik en avsevärt större relativ andel av sina kostnader än tätortstrafik. En ökning av beskattningen med en speciell typ av skatt på trafik i tätorter skulle behövas för att denna trafik ska bära åtminstone lika stor andel av sina kostnader som landsbygdstrafik.12

9 Naturvårdsverket (2007). Sammanfattning för beslutsfattare av IPCC:s rapport (WG III) 2007. Översättning L. J. Nilsson. 10 Klimat- och sårbarhetsutredningen (2007). 11 SOU 2003:2. Fördelningseffekter av miljöpolitik. Bilaga 11 till LU 2003. 12 SIKA. PM 2007:1. Vägtrafikens externa effekter 2006.

20 Figur 1.4. Bensinstationer med alternativa bränslen, maj 2007, och kollektivtrafiken i Gävleborgs län.

Befolkningens bosättningsmönster (km-rutor) i relation till busshållplatser 2002.

Källa: Gröna Bilister, juni 2007 (bensinstationer), respektive X-trafik (bushållplatser), Glesbygdsverkets bearbetning.

Med snökanoner mot klimathotet En rapport från OECD i början av 200713 beskriver hur ett allt varmare klimat påverkar ekonomin i Alperna. Klimatförändringarna kommer inte bara att leda till förändringar i det ekologiska systemet, till ökad ero- sion och avsmältning av glaciärer, de kommer enligt denna studie också att ha stor inverkan på ländernas ekonomi. Effekterna på vinterturismen bedöms bli särskilt stora, även om det finns skillnader mellan ländernas utsatthet. Länderna kring Alperna har en betydande turism, som syssel- sätter en inte obetydlig del av befolkningen, och den utgör också en stor andel av perifera landsbygdsregioners inkomster i dessa länder. Enligt de beräkningar som gjordes av OECD kan en temperaturökning på ett par grader innebära att de flesta skidregioner på lägre höjd får mycket sämre och osäkrare snöförhållanden och därmed också mindre intäkter från denna verksamhet.

13 OECD (2007). Climate Change in the European Alps.

21 Tabell 1.1. Snösäkerhet i Alperna idag och vid olika framtidsscenarier.

Därav snö- säkert under Antal skid nuvarande Vid 1° C Vid 2° C Vid 4° C Land regioner förhållanden uppvärmning uppvärmning uppvärmning

Österrike 228 199 153 115 47

Schweiz 164 159 142 129 78

Tyskland 39 27 11 5 1

Frankrike 148 143 123 96 55

Italien 87 81 71 59 21

Totalt 668 609 500 404 202

Källa: OECD, 2007.

Redan i dag är 25 procent av alla skidnedfarter i Alperna utrustade med snökanoner. I en varmare framtid är man tvungen både att utöka antalet snökanoner och att exploatera i högre lägen, där det är möjligt. De lägre belägna skidanläggningarna står sig dåligt i ett sådant scenario, vilket tvingar dem att tänka om eller vidare. Det pågår olika projekt i dessa länder. Till exempel belyses i ett forsk- ningsprojekt olika framtidsscenarier och möjliga anpassningar för den österrikiska vintersportorten Schladming14. Projektet har som mål att undersöka klimatförändringarnas effekter på den lokala miljön och hur de påverkar den befintliga turismverksamheten. Man frågar sig också om och hur vinterturisternas preferenser långsiktigt kommer att förändras. Finns det i framtiden överhuvudtaget samma efterfrågan på vinteraktivi- teter? Tillämpningen av ett avancerat förvaltningsinstrument för turistre- gioner (TOMM, Tourism Optimisation Management Model15) är ett för- sök att ge det lokala samhället ett verktyg för (framtida) strategiska beslut och utgör en viktig del i projektet.

Kortare vinter i Sverige De långsiktiga prognoserna från SMHI/Rossby Center visar att vintern kommer att bli kortare även i Sverige, vilket innebär att regionerna och deras turismföretag långsiktigt måste anpassa sig till detta. De senaste 25 åren har det investerats mångmiljardbelopp i svensk vinterturism, med resultatet att omsättningen vid enbart liftanläggningar ökade från 250 miljoner kronor 1984 till knappt en miljard 2006. 90 procent av lift omsättningen finns i orter norr om Dalälven, vilket gör vintersporten också till en viktig ”glesbygdsnäring” som bara i kommuner längs fjäll- kedjan sysselsätter cirka 3 500 kvinnor och män. Bara inför vintersäsong- en 2007/08 planeras investeringar för närmare 750 miljoner kronor, av vilka en stor del går till snökanoner eller snösystem16.

14 www.klimawandel-wintersport.at. 15 www. tomm.info/Background/what_is_kitomm.aspx (Användningsexempel från Australien). 16 Uppgifterna inhämtade från Svenska Liftanläggningars Organisation, www.slao.se.

22 Trots stora investeringar för att säkerställa inkomsterna från skidåk- ningen räcker det framöver inte längre att förlita sig på inkomsterna av vintersäsongen, utan det är nödvändigt att skapa nya inkomstmöjlighe- ter under resterande delar av året. Det finns betydande kapacitetsreser- ver kvar under barmarkssäsongen i alla vintersportorter. Andelen över- nattningar sommartid är bara en bråkdel av övernattningarna vintertid. Skillnaderna mellan skidorterna är emellertid stora. Sälen hade mellan 1992 och 2003 runt 10 procent av övernattningarna sommartid. Däremot visade Idre/Särna en andel på 25 procent av övernattningarna under sommaren. Åre/Duved hade länge en kontinuerlig nedgång i övernattningar sommartid och år 2003 var andelen bara 8 procent17. Sedan dess har man dock kunnat vända trenden, inte minst genom satsningar på ett utökat utbud vad gäller boende, aktiviteter och evenemang. Sådana lyckade satsningar i samspel mellan den internationella upplevelseindustrin, det lokala näringslivet och kommunen är dock snarare undantag. Både i Sve- rige och i andra länder har man ofta stora svårigheter att göra skidorterna attraktiva året runt. I en förstudie18 av turismforskningsinstitutet ETOUR beskrivs hur vintersportorter i Amerika och Europa hanterar problemen och den visar hur olika och komplex säsongsproblematiken är på dessa orter, även bortsett från den annalkande klimatförändringen. Vad som är svårt för stora vintersportorter kan tänkas vara ännu svå- rare för mindre orter, företag och föreningar i gles- och landsbygder. Bara produktionskostnaderna för en kubikmeter snö kan ligga på upp till 10 kronor och det behövs kanske flera tusen kubikmeter för en mindre backe flera gånger på en säsong19. Emellertid är det inte bara utförsåk- ningen som är i behov av konstsnö utan också längdskidspåren. En sam- manställning20 av Svenska Skidförbundet visar att föreningarnas kostnader för konstsnö ligger mellan några tiotusen upp till en miljon kronor per skidanläggning. Sådana kostnader är inte lätta att bära för enskilda aktörer i ett mindre turistiskt exploaterat område och viljan från lokalbefolkningen att genom avgifter bidra till sådana lösningar är ofta liten.

Samarbete och nätverk nödvändiga Samarbetslösningar som finns inom den storskaliga upplevelseindustrin måste också sökas mellan aktörer i mindre skala. Inte bara vad gäller ka- pitalintensiva anläggningar som snökanoner utan också inom aktivitets- utbud, marknadsanalys och marknadsföring. Att se till helheten gäller inte bara den offentliga förvaltningen utan också de lokala företagarna och entreprenörerna. Det blir särskilt viktigt när de stora skidorterna i ännu större utsträckning kommer att bli tvungna att investera i ett som-

17 Etour(2004). Vintersportorten – året runt. 2004:22. 18 Ibid. 19 Artikel 2007-01-07. Konstsnö på glid. www.hd.se. 20 www.skidor.com/langdakning/konstsnöanläggningar.

23 marutbud, vilket hittills i stor utsträckning skötts av den småskaliga turismverksamheten. De mindre aktörerna kommer förmodligen att få ytterligare konkurrens. Många sådana samarbetsformer existerar redan. Inte minst i byar och bygder som är engagerade i småskalig turism. Eftersom många lokala aktörer är inblandade i dessa processer kan vissa konkurrensnack- delar kompenseras – vissa inte. Fördelen ligger framför allt i att företag på en ort förmodligen har den bästa lokalkännedomen om naturförut- sättningar och den kulturella miljön, liksom om sociala och ekonomiska förutsättningar. Den största nackdelen ligger förmodligen i att småskaliga verksamheter sällan har resurser och kunskaper att metodisk följa upp och analysera förändringarna i omvärlden. Medan stora företag inom till exempel upplevelseindustrin kan satsa mycket pengar på att analysera och bearbeta marknaden är mindre verksamheter inte sällan beroende av den rätta känslan och andrahandsinformation. Detta inte minst på grund av att den formella utbildningsnivån om turism är relativt låg bland (små)- företagare, enligt undersökningar i Norden21. Det är visserligen inte specifikt för den småskaliga turismnäringen, utan snarare typiskt för småföretag i periferin över lag. Men det visar ändå på ett stort problem för mindre företag i branscher där man förmodligen har de största potentialerna utanför den lokala marknaden. Därför är det inte förvånande att det ibland kan verka svårare för dessa företag att växa, även om ett flertal av de intervjuade i den nämnda studien angav att de har som mål att utöka verksamheten. Vad gäller att bedöma utvecklingen i omvärlden kan det för perifera regioners företagare vara fördelaktigt att ta vara på den kunskap som finns i den växande skara av företagare som flyttar hit från andra länder. Se( även kapitlet Småföretagarland, sidan 58.) Det finns tydliga krav på små företagare inom turismbranschen att reagera på de nya förutsättningar som klimatförändringen innebär, men för många företagare kan det vara svårt nog att få den dagliga verksamheten att gå ihop.

Bioenergin ger löfte om jobb Det svenska klimatmålet, som antogs av riksdagen 2006, säger att de svenska utsläppen av växthusgaser ska vara fyra procent lägre år 2012 jämfört med 1990. År 2020 ska Sveriges beroende av fossila bränslen för transporter och uppvärmning ha brutits22. Detta innebär naturligtvis en stor omställning i stora delar av vårt samhälle. Vad kommer denna om- ställning att innebära för Sveriges gles- och landsbygder? Det faktum att stora delar av ”råvaran” till förnybar energi finns i de glesbefolkade delarna av landet borde medföra möjligheter till ny utveckling.

21 Nordic Innovation Centre (2005). Innovation Systems and the Periphery – Summary report. 22 Proposition 2005/06:172. Nationell klimatpolitik i global samverkan.

24 Den totala energitillförseln (inhemsk eller importerad) var 630 TWh (terawattimmar) i Sverige 2005. Figur 1.5 visar att de förnybara energi- källorna stod för 30 procent av den totala tillförseln, och av dem utgjorde biobränslen, torv med mera 18 procent och vattenkraften 12 procent. Fi- guren visar också att vindkraften ännu så länge står för en mycket liten del av vår energitillförsel, men den är på stark frammarsch (se sidan 29).

Figur 1.5. Total tillförsel av energi i Sverige 2005, inhemsk och importerad. Procent.

Källa: Energimyndigheten

Räknar man bort förluster innan energin har kommit till användarna (främst kärnkraftens spillvärme) och tittar på hur energin används ökar biobränslenas andel. Direktanvänd bioenergi och fjärrvärme, som i huvudsak utnyttjar biobränslen, utgjorde tillsammans cirka 28 procent av användningen och elen 32 procent (figur 1.6).

Figur 1.6. Total användning av energi i Sverige 2005, fördelad på sektorer. TWh.

Industri

Bostäder, service

Inrikes transporter

0 20 40 60 80 100 120 140 160

Biobränsle, torv m.m. Fjärrvärme Etanol El Naturgas m.m. Oljor Kol och koks

Källa: Energimyndigheten

Sverige har traditionellt använt mycket bioenergi, dels vid vedeldning i småhus, dels i skogsindustrin. Men det var först under början av 1980-talet som den stora ökningen av efterfrågan kom, dels på grund av stigande priser på olja, dels som en följd av beskattning av fossila bränslen. Större delen av ökningen har skett i industrin och genom den kraftiga utbyggnaden av fjärrvärme. Runt 240 av Sveriges 290 kommuner har idag fjärr- och närvärmeanläggningar.

25 Figur 1.7. Utveckling av biobränsleanvändningen 1980-2005. TWh.

120 Industri

100 Elproduktion

Bostäder och service 80 Fjärrvärmeverk

Elproduktion i 60 kraftvärmeverk

Transportsektorn 40

0 1980 1985 1990 1995 2000 2005

Källa: Energimyndigheten

Ungefär en fjärdedel av Sveriges energianvändning idag kommer alltså från biobränslen, och den allt dominerande delen av dessa bränslen kommer ursprungligen från skogen (figur 1.8). Bränslen från åkermark utgör ännu så länge (2005) bara en (1) procent av all bioenergi i det svenska energisystemet.

Figur 1.8. Tillförsel av biobränslen i Sverige 2005. TWh.

0 Brännved, Industrins Industrins Avlutar m.m. Avfall, Åkerbränslen grot, stubbar biprodukter biprodukter tallbeck, torv, för avsalu för intern rivningsvirke användning m.m.

Källa: Kommissionen mot oljeberoende.

Redan idag används ungefär 45 procent av den stamved som avverkas i svenska skogar till energi23. Mycket av övrig skogsbiomassa blir också i slutstadiet till energi, efter att först ha varit sågat virke, papper med mera. Men det finns potential att ta ut mycket mer energi ur skogen, enligt bran- schens egna beräkningar. Hyggesrester i form av grenar och toppar (grot)

23 Enligt uppgifter från Skogforsk, Rolf Björheden, sept 2007.

26 används redan idag, och mer kan tas ut. Skogsindustrierna har i en utredning bedömt att uttaget av grot kan fördubblas från nuvarande 7 TWh per år till 15 TWh per år.24 En stor potential anses också uttag av stubbar ha, liksom klenvirke från röjningar och gallringar. Sammanlagt bedömer denna utredning att det finns potential att ta ut 20 TWh biobränsle ur våra skogar per år. Andra bedömare menar att detta är lågt räknat.

Efterfrågan ökar kraftigt Efterfrågan på bioenergi förväntas öka kraftigt, bland annat genom utbyggnad av kraftvärme i befintliga fjärrvärmenät. Kraftvärmeverk fram- ställer både el och värme och utnyttjar därmed råvaran ännu effektivare. Fjärrvärmebranschen har satt som sitt mål att kunna leverera 10 TWh el år 2010, vilket är en 50-procentig ökning jämfört med dagens elleveran- ser.25 En utbyggnad förutses också av medelstora anläggningar för pellets eldning i till exempel vårdhem och äldreboenden. Ökad efterfrågan skapar också det stora, nya användningsområdet biobränslen för transporter. Oljekommissionens mål är att oljeanvändningen inom vägtransporter ska halveras till år 2020 och att 12-14 TWh biodrivmedel produceras inom jord- och skogsbruk detta år.26 Att hantera bioenergi kräver mer arbetskraft än hanteringen av fossil energi. Beräkningar gjorda av SVEBIO, Svenska Bioenergiföreningen, visar att det kan skapas minst 300 årsarbeten per tillkommande TWh biobränsle, om man räknar med alla biobränsleslag.27 I en rapport från Stiftelsen Lantbruksforskning28 räknar man med att de flesta nya arbets- tillfällen vid bioenergihanteringen skapas i skogen, 290 nya årsarbets- tillfällen per TWh för att tillvarata avverkningsrester. Att räkna på nya arbetstillfällen om jordbruket ställer om från att producera mat till att producera bioenergi är svårare, eftersom en verksamhet ersätter en annan, konstateras i rapporten. Men slutsatsen i rapporten blir dock att mellan 80 och 280 årsarbetstillfällen skapas per TWh för övriga biobränslen (än de från skogen). LRF räknar i ett energiscenario29 att en ökande användning av bioenergi kan ge 25 000 årsarbetstillfällen år 2010. Två tredjedelar av dessa arbetstillfällen räknar man med ska skapas vid själva utbyggnaden av värme-, el- och biobränsleanläggningar och en tredjedel vid bränslepro- duktion och drift. Av denna tredjedel räknar LRF med att cirka 3 000 arbetstillfällen skapas i skogsbruket, medan resterande 5 700 arbetstill fällen hamnar inom transporter och värmeverk.

24 Skogsindustrierna (2006). Biobränsle från skogen – tillgång och efterfrågan. 25 Samtal med Peter Dahl, marknadsansvarig på Svensk Fjärrvärme 2007-08-17. 26 Kommissionen mot oljeberoende (2006). På väg mot ett oljefritt Sverige. 27 Svenska Bioenergiföreningen (2004). Styrmedel för energi- och miljöpolitiska mål. 28 Stridsberg, Sven. Biobränslenas totala sysselsättningseffekt. Stiftelsen Lantbruksforskning (1998). 29 LRF (2005). Energiscenario till år 2020. Samt LRF (2005) Sysselsättningseffekter av ökad användning av bioenergi.

27 Var hamnar jobben? Majoriteten av de nya arbetstillfällena borde av naturliga skäl skapas i våra gles- och landsbygder eftersom det är där råvaran för bioenergin finns, och mycket av hanteringen måste ske nära källan. Som ett exempel på den regionala sysselsättningseffekten av en ökad bioenergianvändning kan nämnas den uppskattning av antalet arbetstill fällen vid ett ökat uttag av trädbränslen som Länsstyrelsen i Norrbot- tens län har låtit göra. Där uppskattar man att mellan 1 200 och 1 700 årsarbetstillfällen skulle skapas i Norrbotten om man utnyttjade hela den realistiskt möjliga trädbränslepotentialen. Det är att jämföra med de cirka 400 årsarbetstillfällen som dagens uttag skapar.30 Man kan naturligtvis invända mot dessa uträkningar att arbetstillfällen också försvinner i och med energiomställningen. En effekt av att skogsrå- varan i allt högre utsträckning efterfrågas för energiändamål är att priset stiger. Detta gynnar naturligtvis skogsägarna, men innebär samtidigt att till exempel spånskiveindustrin har svårt att konkurrera prismässigt. En utslagning av företag inom denna bransch är redan ett faktum. Men trots denna och andra negativa effekter på sysselsättningen i landets gles- och landsbygder kvarstår det faktum att energiomställningen mycket sannolikt kommer att innebära nettotillskott av arbetstillfällen i dessa bygder. En intressant aspekt av bioenergin är också att den i sin oförädlade form är betydligt mer utrymmeskrävande än fossila bränslen. Ur både ekonomiska och miljömässiga aspekter är det svårt att motivera mycket långa transporter av till exempel hyggesrester, träddelar och flis. Därför bör förädlingen av råvaran ske så nära källan som möjligt. En utvecklings- väg kan vara så kallade bioraffinaderier, där skogsråvaran delas upp och processas vidare för många olika användningsområden på ett och samma ställe. Exempelvis kan pappersmassa eller bränslepellets, el och värme produceras samtidigt som restprodukterna tas till vara för att framställa fordonsbränsle, råvaror till kemisk industri med mera. Pilotanläggningar för detta finns, exempelvis en anläggning för att förädla så kallad svartlut till fordonsbränsle i Piteå och ett bioraffinaderi i Örnsköldsvik. Ska då denna nästa generations skogsindustrier placeras där de av hävd har legat – vid kusten, eller där råvaran finns – i inlandet? Några av aktörerna på marknaden menar att de stora investeringar det här är fråga om talar för att bygga vidare på de anläggningar som finns vid kusten. Andra, såsom Sveaskogs vd Gunnar Olofsson, menar att den traditionella placeringen vid kusten måste ifrågasättas. En mer förädlad skogsråvara är mindre känslig för ökande transportpriser, vilket gör det naturligt att fundera över placeringar nära råvarukällorna. Den allt större priskon- kurrensen om råvaran vid kusten gör det också företagsekonomiskt motiverat att investera i inlandet. Placeringar i inlandet ställer ökade krav på

30 Länsstyrelsen i Norrbottens län (2001). Energin och framtiden i Norrbotten.

28 fungerande transporter, men där skulle Inlandsbanan med upprustning kunna vara en länk.31

Räcker skogen? En invändning mot beräkningarna av hur mycket energi som kan tas ut ur skogen och hur många arbetstillfällen som följer av denna energiom- ställning är att skogen är en begränsad resurs, och att den ska räcka för många ändamål. Industrin behöver sågtimmer och massaved, samhället ställer miljökrav och skogen ska räcka till för rekreation och turism. På uppdrag från den dåvarande regeringen analyserade Sveriges Lant- bruksuniversitet 2004 de ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för en fortsatt ökad biobränsleanvändning i Sverige32. Enligt utredarna finns det under överskådlig tid ingen fysisk brist på skogsråvara. Man menar att det är en prisfråga vad skogen används till, men gör en reserva- tion för att miljö- och rekreationsvärden inte kan konkurrera marknads- mässigt. Rapportförfattarna konstaterar att de två klimatmålen Levande skogar, som innebär att skogens värde för biologisk produktion ska skyd- das samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras, och Begränsad klimatpåverkan stundtals krockar, och att ett sätt att lösa detta är att öka produktionen i skogen. Man konstaterar också att om stora, nya använd- ningsområden ska komma till, exempelvis storskalig tillverkning av mo- torbränsle från skogsråvara, måste produktionen i skogen öka väsentligt.

Vindkraft År 2007 kan komma att framstå som vindkraftens verkliga genombrotts- år i Sverige. Vindkraftens utbyggnadstakt fyrdubblas jämfört med tidigare år. Uppsvinget visas också när det gäller företagsamheten och antalet företag i Sverige med ordet ”vindkraft” i företagsnamnet. Den 1 oktober 2007 fanns 138 sådana företag registrerade hos Bolagsverket. Av dessa registrerades 50 företag enbart under 2007. Mer än halva utbyggnadsökningen under 2007 sker i Öresund, där Vattenfall bygger 48 verk till havs. I övrigt är det en jämn spridning med ett flertal mindre anläggningar över landet. Intresset för att bygga ut vindkraften i norra Sverige har ökat påtagligt efter de nya vindmätningar som visat att det finns väl så goda vindlägen i inlandet som efter kusten. Enligt många bedömare kan verken mycket väl uppföras på skogsklädda höjder. Ett exempel på detta ökade intresse är att skogsföretaget SCA och norska Statkraft under 2007 redovisat planer på flera stora vindkraftpar- ker i norra Sverige.

31 Samtal med Sveaskogs vd Gunnar Olofsson 2007-09-11. 32 Hällgren, J-E red. Uppdrag rörande den framtida användningen av bioenergi i Sverige. SLU (2004).

29 Figur 1.9. Färdigställda vindkraftanläggningar hösten 2007.33

Anm. Kartan visar cirka 80 % av den utbyggda vindkraften.

Källa: Vattenfall Power Consultant AB, Vindstatistik.

33 För mer information: Driftuppföljning av vindkraftverk – Årsrapport 2006. Energimyndigheten, Vind- forsk, Elforsk.

30 Utvecklingen har gått mot allt större vindkraftverk och allt större vindkraftsparker. Samtidigt har i vindkraftlandet Danmark första ge- nerationens vindkraftverk börjat skrotas och en del av dessa småskaliga verk har nu sålts till Sverige. Ännu så länge svarar vindkraften för mindre än en procent av den svenska elproduktionen, men den bedöms ha en stor potential. Enligt Energimyndigheten bör svensk vindkraft inom 15 år kunna tiodubbla produktionen. För att klara detta skulle dagens 800 vindkraftverk behöva utökas med ytterligare 10 000 mindre verk eller 1 500 större. När riksdagen 2006 antog propositionen Miljövänlig el med vindkraft – åtgärder för ett livskraftigt vindbruk34 konstaterades att vindkraftverk ofta byggs i glest befolkade områden på landsbygden. Det betyder att vindkraften kan ge ett betydelsefullt bidrag till den lokala ekonomin. Elpro duktionen ger nya jobb och en mer diversifierad ekonomi. Det framhölls också i propositionen att samägda vindkraftverk redovisat en stabil ekonomisk avkastning, samtidigt som delägarna får hela eller delar av sitt årsbehov tillgodosett från en förnybar och ren energikälla. Därmed kan vindbruk också bidra till hållbar utveckling. För att det ska ske krävs det dock insatser. För invånarna i gles- och landsbygder och skärgårdar betyder en kom- mande offensiv vindkraftsutbyggnad såväl för- som nackdelar. Olika vär- den står, som så ofta, på spel och inte sällan finns det motstridiga intressen. Ett bevarandeperspektiv som hävdar den orörda naturens värde för såväl ortsbor som för turismnäring och, i vissa fall, rennäring står emot ett exploateringsperspektiv. Detta utgår från att vissa ingrepp i naturen, till exempel i attraktiva fjäll- eller kustområden, är väl motiverade för att uppnå såväl långsiktigt miljömässiga som ekonomiska och arbetsmark- nadsmässiga effekter . Även om nu allt fler investerare kastar blickar mot vindkraften så är det fortfarande trögt i portgången. Det gäller till exempel bristande resurser i den kommunala planeringen och konflikter kring placeringen av vindkraftverk. Vi står inför ett antal strategiska beslut i frågan. Dessa bör hanteras på nationell, regional och kommunal nivå. Samtidigt finns det starka skäl som talar för att på ett aktivt sätt inkludera den lokala nivån, det vill säga närsamhällets invånare och föreningar, i beslutsfattandet. Ett sätt att skapa en bred och demokratiskt upplagd planeringsprocess är att hantera vindkraftsutbyggnaden inom ramen för den kommunala översiktsplaneringen. Detta skulle troligen också kunna vara ett sätt att minska antalet överklagandeärenden. Situationen med mycket långdrag- na processer av denna art upplevs ofta av vindkraftsbranschen som ett av de största problemen. Med en allsidig planeringsprocess där mångas intressen och erfarenhet tas tillvara innan utbyggnadsplanerna blivit alltför

34 Prop. 2005/06: 143.

31 konkreta torde det finnas bättre förutsättningar att hantera vindkraftsutbyggnaden och dess påverkan lokalt. Under 2007 och 2008 har regeringen avsatt 30 miljoner kronor per år som kommuner, länsstyrelser samt regionala självstyrelseorgan och kommunala samverkansorgan kan söka som stöd till planeringsinsatser för vindkraft. I första hand handlar det om att skapa beredskap för utbyggnad av vindkraften i de kommunala översiktsplanerna. Fram till oktober 2007 hade ett 60-tal kommuner och några länsstyrelser ansökt om stöd. I budgetförslaget för 2008 föreslås ytterligare statliga satsningar för att påskynda utbyggnaden av vindkraft. Ett nationellt nätverk för vindbruk, där Energimyndigheten är knutpunkten, ska skapas. Regeringen avsätter 40 miljoner kronor år 2008-2009 för detta.

Upplysningar om detta kapitel lämnas av: Birgitta Rhodin, [email protected] Wolfgang Pichler, [email protected] Mats Elg, [email protected] (vindkraft)

32 Befolkning

33 v

Sammanfattning

• Glesbygdsbefolkningen i Sverige minskade med 1 912 personer (-1 procent) under år 2006. De tätortsnära landsbygderna minskade med 86 personer, medan tätorterna ökade med 67 510 personer (+1 procent).

• Större delen av all invandring i Sverige sker till storstadsområdena, men invandringen till gles- och landsbygder spelar stor roll för att dämpa befolkningsminskningen där.

• Riktad värvning av invånare med utländsk bakgrund sker bara i mycket begränsad omfattning bland Sveriges kommuner. Ett exempel på ett sådant riktat projekt är det så kallade Ragunda-Göteborgsprojek- tet. Via det ökade Ragunda sin befolkning med 0,48 procent. Ett motsvarande resultat i samtliga gles- och landsbygdskommuner skulle innebära en ökning av befolkningen i dessa områden med 12 000 personer.

• En förnyad studie av så kallade inflyttningsrika bygder, liknande den som Glesbygdsverket gjorde 2001, visar att sådana bygder uppstår, består och försvinner över hela landet. Omedelbar närhet till ett sam- hälle tycks ha större betydelse än befolkningsstorleken för inflyttningsrika bygders möjlighet att bestå över en längre tid. Ett rimligt antagande är att grundläggande infrastruktur är viktig för att bygderna långsiktigt ska attrahera inflyttare.

34 Befolkning

Befolkningen i Sveriges gles- och landsbygder minskar, medan storstads- områdena ökar sin befolkning. Gles- och landsbygdsområdena tappar befolkning till tätortsområdena och större delen av all invandring sker till storstadsområdena. Det är den övergripande utvecklingen i landet, och den fortsatte även 2006. Men valet av detaljnivå har betydelse för den bild som förmedlas av tillståndet i Sverige och därmed också vilka frågor som diskuteras. På en lägre geografisk nivå framträder till exempel områden med växande befolkning även i glest befolkade delar av landet, och synas befolkningsminskningen i gles- och landsbygder i sömmarna, visar det sig att den skulle ha varit påtagligt större utan invandringen. För att nyansera bilden av Sverige har Glesbygdsverket de senaste åren bidragit med kunskaper och perspektiv som vanligtvis göms i traditionella redovisningar. I detta kapitel fortsätter Glesbygdsverket att bidra med perspektiv på befolkningsutvecklingen med hjälp av indelningar som beaktar tillgänglighet, interpolerade kartor och studier av inflyttningsrika bygder.

Befolkningsförändringar Sverige hade 9 113 257 invånare vid årsskiftet 06/07. Befolkningen har ökat med cirka 65 500 invånare sedan året innan. Denna ökning är ojämnt fördelad och till största delen koncentrerad till storstadsregionerna. Vid utgången av 2006 såg fördelningen av befolkningen på områdestyp och region ut enligt tabell 2.1.

Tabell 2.1. Befolkning år 2006 per region och områdestyp. Andel i relation till rikets befolkning.

Glesbygd Tätortsnära landsbygd Tätort Regioner Totalt % Totalt % Totalt %

Skogslänens inland 101 598 ,1 83 127 0,9 59 682 ,8

Skogslänen övrigt 32 316 0,4 409 279 4,5 973 842 0,7

Storstads- regionerna 27 501 0, 0 827 ,6 218 622 5,3

Övriga Sverige 17 497 0,2 145 918 2,6 2 613 048 28,7

Riket 178 912 2,0 1 969 151 21,6 6 965 194 76,4

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning. En karta över områdestyper och regioner finns på insidan av främre pärmfliken.

1 Metoden skapar mjuka övergångar och skattningar mellan kända värden i ett rutnät. Hänsyn tas bland annat till medelvärden i, och avstånd till, omkringliggande rutor.

35 På lokal nivå går det att se områden i storstadsregionerna som krymper, liksom man kan hitta områden i gles- och landsbygder som ökar sin befolkning. Kartan i figur 2.1 visar på den variation av befolkningsföränd- ringar som finns för hela riket inom varje region under åren 2001-2006. Totalt sett har befolkningen däremot minskat 2005-2006 i glesbygder och tätortsnära landsbygder. Minskningen beror dels på negativt flytt-

Tabell 2.2. Befolkning och befolkningsförändringar år 2006 per kön, region och områdestyp.

Glesbygd Tätortsnära landsbygd Tätort Kvinnor Antal % Förändr. % Antal % Förändr. % Antal % Förändr. %

Skogslänens inland 49 045 29 -481 -1 40 204 24 -142 0 81 550 48 -37 0

Skogslänen övrigt 15 718 2 -340 -2 99 337 28 -951 0 493 759 70 406 0

Storstads- regionerna 39 55 0 60 985 9 864 637 732 90 20 514

Övriga Sverige 8 511 0 -166 -2 558 775 29 -1 197 0 330 725 70 8 007

Riket 86 667 2 -932 -1 959 301 21 -426 0 3 543 766 77 29 893 1

Glesbygd Tätortsnära landsbygd Tätort Män Antal % Förändr. % Antal % Förändr. % Antal % Förändr. %

Skogslänens inland 52 55 0 -465 -1 42 923 25 -78 0 78 132 45 28 0

Skogslänen övrigt 16 598 2 -335 -2 209 942 0 -756 0 480 083 68 2 027 0

Storstads- regionerna 4 108 9 0 69 842 0 845 580 890 90 24 370 2

Övriga Sverige 8 986 0 -189 -2 587 14 -671 0 282 323 68 088

Riket 92 245 2 -980 -1 1 009 850 22 340 0 3 421 428 76 37 617 1

Glesbygd Tätortsnära landsbygd Tätort Totalt Antal % Förändr. % Antal % Förändr. % Antal % Förändr. %

Skogslänens inland 01 598 29 -946 -1 83 127 24 -220 0 59 682 46 91 0

Skogslänen övrigt 32 316 2 -675 -2 409 279 29 -1 707 0 973 842 69 433 0

Storstads- regionerna 27 50 64 0 0 827 9 709 218 622 90 44 884

Övriga Sverige 7 497 0 -355 -2 145 918 0 -1 868 0 2 613 048 69 9 095

Riket 178 912 2 -1 912 -1 1 969 151 22 -86 0 6 965 194 76 67 510 1

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Tabell 1 i tabell- och kartdelen visar befolkning och befolkningsförändringar i alla landets kommuner och län.

36 Figur 2.1. Befolkningsutveckling 2001-2006.

Kartan visar att det även i glesbygder finns områden och orter som haft en positiv befolkningsutveckling de senaste åren, även om den totala folkmängden fortfarande är liten. Sådana exempel hittar vi främst i fjällområdena i Norrlands inland. Likaså finns det områden inom storstadsregionerna där befolkningen minskar.

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

37 netto och dels på negativt födelsenetto. Relationen mellan dessa netton är något olika i skilda områdestyper och regioner. Befolkningsutvecklingen i tätortsnära landsbygder och glesbygder påverkades mest av negativa fö- delsenetton medan befolkningsökningen i tätorter berodde till ungefär lika delar på positivt födelsenetto som på positivt flyttnetto. En redovis- ning av relationerna inom de olika områdestyperna och regionerna finns i tabell 2.3 på sidan 39. När befolkningen totalt sett minskar får det konsekvenser. Skatteun- derlaget minskar, servicen riskerar att dras ned och befolkningsstrukturen blir skev, eftersom utflyttningen till stor del sker i yngre åldrar. Det kan även leda till arbetskraftsbrist både generellt och partiellt, då en minskande befolkning också påverkar arbetskrafts- och kunskapsförsörj- ningen. För att påverka den egna befolkningsutvecklingen och befolkningsstrukturen försöker många kommuner i Sverige attrahera inflyttare. Gär- na personer i arbetsför och barnafödande ålder, vilka sannolikt inte gör någon mer långväga flytt under sina liv. Som Glesbygdsverket konstaterar i sin kartläggning av strategier för att öka befolkningen i kommuner och regioner är konkurrensen emellertid hård om de attraktiva befolkningsgrupperna och insatserna många gång- er allt för allmänt hållna för att träffa rätt målgrupp eller ge mätbara resultat. Tätortskommunerna kan i bästa fall se en befolkningsökning som resultat av insatserna, medan glesbygdskommunerna snarare kan se en lindring av befolkningsminskningen genom att färre flyttar ut.

Flyttningar Under 2006 gjordes 1 307 584 flyttningar i Sverige. Många flyttningar beror på att valet av boendemiljö och boendeform ser olika ut i olika skeden av livet. Självklart kan det vara svårt att stanna kvar eller bosätta sig var man vill beroende på möjlighet till arbete, bostad eller service av olika slag. En allmän trend är dock att flyttningarna tenderar att bli mer livs- stilsrelaterade än beroende av arbetsmöjligheter. Många unga människor flyttar till universitetsstäder och utbildar sig, eller till större tätorter för att få arbete eller miljöombyte. I de tätortsnära landbygderna är flyttnettot som mest positivt i familjebildande åldrar då livsföringen och behoven kring boendet ofta förändras. I glesbygderna är nettotillskottet av flyttare som störst bland personer i åldern 50-64 år, vilka många gånger söker sig tillbaka till sina barndomstrakter.

2 Glesbygdsverket (2006). Kartläggning av strategier för att öka befolkningen i kommuner och regioner. www.scb.se/statistik/_publikationer/BE0101_2006A01_BR_11_BE0107TAB. 4 Regionalpolitiska utredningens slutbetänkande. SOU 2000:89.

38 Tabell 2.3. In- och utflyttningar per kön, områdestyp och åldersklass 2006.

Glesbygd Tätortsnära landsbygd Tätort Kvinnor Till Från Netto Till Från Netto Till Från Netto

0-15 530 536 -6 9 180 8 517 663 22 664 23 321 -657 16-19 194 420 -226 2 952 5 953 -3 00 2 391 9 164 227 20-29 910 324 -414 4 042 6 656 -2 614 72 803 69 775 028 30-39 486 490 -4 9 035 6 949 2 086 27 484 29 566 -2 082 40-49 378 85 -7 5 654 6 034 -380 656 269 87 50-64 612 435 77 6 486 6 041 445 4 018 4 640 -622 65- 334 454 -120 223 5 191 -1 968 9 962 7 874 2 088

Totalt 3 444 4 044 -600 50 572 55 341 -4 769 172 978 167 609 5 369

Glesbygd Tätortsnära landsbygd Tätort Män Till Från Netto Till Från Netto Till Från Netto

0-15 531 532 -1 9 304 8 701 603 23 311 23 913 -602 16-19 169 09 -140 2 378 4 156 -1 778 8 861 6 94 918 20-29 797 294 -497 2 096 6 844 -4 748 67 305 62 060 5 245 30-39 532 548 -16 0 126 7 551 2 575 490 6 049 -2 559 40-49 451 419 2 6 119 6 066 5 6 125 6 210 -85 50-64 709 458 251 7 028 6 285 74 4 308 5 302 -994 65- 355 82 -27 2 984 4 284 -1 300 7 852 6 525 327

Totalt 3 544 3 942 -398 50 035 53 887 -3 852 171 252 167 002 4 250

Glesbygd Tätortsnära landsbygd Tätort Totalt Till Från Netto Till Från Netto Till Från Netto

0-15 1 06 068 -7 8 484 7 218 266 45 975 47 234 -1 259 16-19 363 729 -366 5 330 0 109 -4 779 21 252 6 107 5 145 20-29 707 2 618 -911 26 138 500 -7 362 40 108 835 8 273 30-39 018 038 -20 9 16 4 500 4 661 60 974 65 615 -4 641 40-49 829 804 25 77 2 100 -327 29 781 29 479 02 50-64 321 893 428 514 2 326 188 28 326 29 942 -1 616 65- 689 836 -147 6 207 9 475 -3 268 7 814 4 399 415

Totalt 6 988 7 986 -998 100 607 109 228 -8 621 344 230 334 611 9 619

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Tabell 2 i tabell- och kartdelen visar in- och utflyttningar per län 2006.

Ungdomsgruppen (20-29 år) är den grupp som är mest benägen att flytta och kvinnorna är mer rörliga än männen, vilket illustreras i tabell 2.4. Tätorterna har en hög andel utflyttare i dessa åldrar, men också en omfattande motrörelse. Även 16-19-åringarna är relativt rörliga, i synnerhet när det gäller kvinnors flytt från gles- och landsbygder till tätorter. Att kvinnor i högre grad väljer att bo i tätorter är inget nytt fenomen, utan en trend som har pågått i många decennier.

39 Tabell 2.4. Relativ frånflytt per region, områdestyp och åldersklass, kvinnor och män, 2006. Procent.

Ålder 0-15 16-19 20-29 30-39 40-49 50- Region Områdestyp Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M

Skogslänens Glesbygd 9 5 2 6 5 6 2 2 inland Tätortsn. landsb. 4 4 0 5 2 8 6 6 4 4 2 2 Tätort 4 4 7 6 9 6 6 7 4 4 2 2 Skogslänen Glesbygd 5 4 8 24 9 8 6 4 4 2 2 övrigt Tätortsn. landsb. 4 4 7 23 21 6 6 4 4 2 2 Tätort 4 4 6 4 8 5 5 7 2 2 Storstads- Glesbygd 4 4 7 4 8 9 6 7 4 4 2 regionerna Tätortsn. landsb. 5 5 0 7 24 22 6 7 5 5 4 Tätort 4 4 5 7 8 4 2 2 Övriga Glesbygd 5 5 6 8 0 21 7 8 5 5 Sverige Tätortsn. landsb. 5 4 7 24 21 6 6 4 4 Tätort 4 5 4 7 4 5 7 2 2

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Konsekvenserna av detta mönster visar sig i befolkningsstrukturen; glesbygderna och de tätortsnära landsbygderna präglas av en större andel män än kvinnor samt högre andelar äldre människor. En tydlig midja i befolkningspyramiderna (figur 2.2) illustrerar den låga andelen personer i 20-29-årsåldern. I tätorterna är befolkningen mer jämnt fördelad över åldrarna. På sikt kommer förmodligen befolkningsstrukturen i tätorterna att bli mer lik gles- och landsbygdernas. Människor lever allt längre och allt färre barn föds, samtidigt som åldersklasserna som blir äldre inom den närmaste 20-årsperioden, är ovanligt stora.

40 Figur 2.2. BefolkningspyramiderGlesbygd, 2006 för gles- och landsbygder, 2006. Procent. Tätortsnära landsbygd, 2006

90-w Glesbygd, 2006 Glesbygd,Glesbygd 2006 90-wTätortsnärTätortsnäraa landsbygd, landsbygd 2006 Tätortsnära landsbygd, 2006 80-89 80-89 90-w 90-w 90-w 70-79 70-7990-w 80-89 80-89 80-89 60-69 60-6980-89 70-79 70-79 70-79 50-59 50-5970-79 60-69

ålder 60-69 60-69 40-49 40-4960-69 50-59 50-59 50-59 30-39 30-3950-59

ålder 40-49 ålder ålder ålder 40-49 40-49 20-29 20-2940-49 30-39 30-39 30-39 10-19 10-1930-39 20-29 20-29 20-29 0-9 20-290-9 10-19 10-19 10-1910-19 -0,1 -0,05 0 0,05 0,1 -0,1 -0,05 0 0,05 0,1 0-9 0-9 0-9 0-9 -0,1% 0 -0,05 5 00 0,055 0,1 0 % 0 5 0 5 0 -0,1 -0,05 0 0,05 0,1 -0,1-0,1 -0,05 -0,05 0 0 0,05 0,05 0,1 0,1 Tätort, 2006 Tätort

90-w Tätort,Tätort,2006 2006 Kvinnor Män 80-89 90-w70-7990-w 80-8960-6980-89 70-7950-5970-79 60-69 ålder 40-4960-69 50-5930-3950-59 40-4920-2940-49 30-3910-1930-39 20-29 20-290-9 10-19 10-19 % -0,1 0 -0,055 0 0,055 0,1 0 0-9 0-9

-0,1-0,1 -0,05 -0,05 0 0 0,05 0,05 0,1 0,1 Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Detta betyder att befolkningsminskningen i gles- och landsbygder bara till viss del beror på flyttnettot. Att befolkningsstrukturen är skev beror dock på tidigare decenniers flyttningar. Det finns således ett tydligt samband mellan flytt- och födelsenettot. I glesbygder beror, som tidigare konstaterats, befolkningsminskningen i högre grad på att fler människor dör än föds, än på att färre flyttar in än ut. Samma sak gäller de tätortsnära landsbygderna om både inrikes flyttning och invandring summeras över tid. I det perspektivet har de tätortsnära landsbygderna en positiv inflyttning. För en majoritet är det också inflyttningen från utlandet som är den enda faktor som påverkar befolkningsutvecklingen i positiv riktning. Inflyttningen från utlandet till Sveriges gles- och landsbygder visar sig i figur 2.3 vara av betydelse.

41 Figur 2.3. Befolkningsutvecklingen och dess demografiska komponenter, genomsnitt av antalet personer 2000-2006.

Glesbygd

Skogslänens inland Skogslänens inland

Skogslänen övrigt Skogslänen övrigt

Storstadsregioner omflyttning inom landet omfOmflyttninglyttning inom inom landet landet StorstadsregionernaStorstadsregioner In- och utvandring In- och utvandring Antal födda minus döda Övriga Sverige Antal födda minus döda Övriga Sverige

-1800 -1600 -1400 -1200 -1000 -800 -600 -400 -200 0 200 400 -1800 -1600 -1400 -1200 -1000 -800 -600 -400 -200 0 200 400

Tätortsnära landsbygd

Skogslänens inland Skogslänens inland

Skogslänen övrigt Skogslänen övrigt

Storstadsregioner StorstadsregionernaStorstadsregioner

Övriga Sverige Övriga Sverige

-4000 -3000 -2000 -1000 0 1000 2000 3000 4000 5000 -4000 -3000 -2000 -1000 0 1000 2000 3000 4000 5000

Tätort

Skogslänens inland Skogslänens inland

Skogslänen övrigt Skogslänen övrigt

StorstadsregionernaStorstadsregioner Storstadsregioner

Övriga Sverige Övriga Sverige

-5000 0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 -5000 0 5000 10000 15000 20000 25000 30000

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning. Invandring Invandringen till Sverige ger en annan bild än vad den inrikes omflytt- ningen ger. I samtliga regioner och områdestyper är nettot positivt. In- flyttningen från utlandet räcker emellertid inte till för att glesbygderna och de tätortsnära landsbygderna ska få ett positivt netto i flyttstatistiken. Men befolkningsminskningen blir påtagligt lägre än om det inte hade varit någon invandring. Tätorterna har en större ökning av invandrare än av inrikes inflyttare. Varifrån de utrikes födda kommer skiljer sig beroende på kommun- typ. I glesbygdskommuner är majoriteten av utrikes födda i åldrarna 20-64 år från övriga Norden, medan fördelningen på ursprungsland är

5 Se Glesbygdsverkets kommuntyper på bakre pärmfliken.

42 Tabell 2.5. In- och utvandring till regioner och områdestyper 2006. Antal personer.

Glesbygd Tätortsnära landsbygd Tätort Immigranter Emigranter Netto Immigranter Emigranter Netto Immigranter Emigranter Netto

Skogslänens inland 615 267 48 454 8 6 497 85 112

Skogslänen övrigt 220 5 69 2 530 798 732 8 397 2 726 5 671

Storstads- regionerna 7 6 809 124 685 47 464 26 512 20 952

Övriga Sverige 7 42 8 094 2 712 5 382 24 359 9 982 4 377

Totalt 1 025 465 560 12 887 4 772 8 115 81 717 39 605 42 112

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning. mer jämn i övriga kommuntyper. Antalet skiljer sig emellertid markant i de olika kommuntyperna. Generellt är den del av befolkningen som har utländsk bakgrund mer koncentrerad till vissa kommuntyper än övrig befolkning. Över hälften av dem med utländsk bakgrund bor i en tät- ortskommun i storstadsregionerna. För den del av befolkningen som har svensk bakgrund är motsvarande siffra 30 procent.

Riktad värvning Riktad värvning av invånare med utländsk bakgrund sker i begränsad omfattning i Sveriges kommuner. Värvningen tenderar i stället att vara tämligen allmänt hållen, enligt rapporten ”Kartläggning av strategier för att öka befolkningen i kommuner och regioner”. Motivet att öka den internationella mångfalden är lågt prioriterat bland kommunerna. För att rekryteringen ska innefatta även personer med utländsk bakgrund verkar det krävas ett uttalat motiv för detta. Integrationsfrågorna kanske drunknar i den ordinarie verksamheten och det kanske krävs att frågorna behandlas i enskilda projekt. Synen på inflyttning av personer med ut- ländsk bakgrund kan också påverka. Påverkas övriga kommuner av stor- städernas problembaserade uppfattning i form av segregation och utanför skap? Eller handlar det om att kommuner inte har en tydlig uppfattning om vad de behöver och vilken målgrupp de kan gå ut till? Göteborgsprojektet i Ragunda är ett exempel på en riktad åtgärd mot arbetslösa personer med utländsk bakgrund i Bergsjön och Kortedala i Göteborg. Projektet resulterade i att befolkningen ökade med ett antal som motsvarar 0,48 procent av totalbefolkningen i kommunen. Om samtliga gles- och landsbygdskommuner skulle åstadkomma samma resultat som Ragunda skulle det betyda en ökning av befolkningen i dessa områden med 12 000 personer.

6 Glesbygdsverket (2005). Integration och regional utveckling. Glesbygdsverket (2005). Integration och regional utveckling. Glesbygdsverket 2007.

43 Inflyttningsrika bygder Rent generellt minskar gles- och landsbygdsbefolkningen i de flesta om- råden och har gjort det under en längre tid. I huvudsak är det bara kring storstadsregionerna som dessa områdestyper ökar sin befolkning. Men det finns även i övriga gles- och landsbygder vissa områden som växer mer än andra. Det är områden som trots allt har en positiv befolkningsutveckling och som lyckas attrahera inflyttare även från andra delar av landet. Betydelsen av inflyttningarna är kanske marginell på regional nivå, men av större betydelse på lokal nivå, både för den lokala utvecklingen och planeringen. I Glesbygdsverkets Årsbok 2001 gjordes en studie av ett antal områden i gles- och landsbygder som haft en hög inflyttning relativt sin befolkning under perioden 1994-1998. Syftet var att öka kunskapen om de ”inflyttningsrika” bygder som under en längre tid agerat positiv mottrend till den allmänna befolkningsminskningen i gles- och landsbygder. Slutsatserna av studien var bland annat att de studerade gles- och landsbygdsområde- na inte uppvisar några unika eller exceptionella attraktionsvärden, men att den stora inflyttningen till dessa bygder i huvudsak bidrar till positiva effekter. Bland annat hade inflyttningen varit så pass stor att den genere- rat befolkningstillväxt trots negativa födelsetal och kraftig utflyttning av yngre, samt att den långväga inflyttningen varit av den omfattningen att den utökat det lokala serviceunderlaget. De flesta kommunerna i Sverige ägnar sig idag aktivt åt att öka inflyttningen på olika sätt. Däremot verkar insatser riktade i syfte att specifikt locka inflyttare till gles- och landsbygder vara få och, i förekommande fall, allt för oprecisa för att ge mätbara effekter Finns det någon potential i att rikta insatser för att öka inflyttningen till gles- och landsbygder? I denna årsbok vill vi återigen göra de inflyttningsrika bygderna syn- liga och framför allt undersöka deras beständighet – vilka som flyttar dit och hur det påverkar befolkningsutvecklingen över längre tid. I år har Glesbygdsverket gjort en kartläggning av bygder som haft en förhållandevis stor inflyttning under perioden 2001-2006 samt en ny kartläggning av motsvarande bygder för perioden 1994-199810. De båda materialen har jämförts i syfte att identifiera inflyttningsrika bygder med tillfälliga, respektive bestående, positiva flyttnetton samt att jämföra de- mografin för dessa bygder för att se om de skiljer sig åt i något avseende. Syftet är inte att rangordna bygderna, utan snarare att öka kunskapen om dessa som fenomen.

9 Glesbygdsverket (2006). Kartläggning av strategier för att öka befolkningsunderlaget i kommuner och regioner. 10 Metodjusteringar gjorda för årets årsbok. Ny kartläggning gjord för bättre jämförbarhet.

44 Kriterier och metod Ett antal kriterier ligger till grund för den definition av inflyttningsrik bygd som använts för årets kartläggningar. En förenklad beskrivning är att det är områden som har en stor inflyttning relativt sin befolkning, stor andel långväga inflyttare relativt sin befolkning, samt ett flyttnetto som inte är negativt. Metoden för bearbetningarna enligt definitionen beskrivs mer utför- ligt i på sidan 135. Syftet med metoden är att ringa in bygder där statistiken inte bara beskriver lokala omflyttningar och där inflyttningen utgör en betydande motkraft till de allmänna utflyttningsströmmarna. Kartläggningarna bygger på statistik för åldersgruppen 30-64 år. Åldersgruppen har valts av skälet att den har störst möjlighet att utöka inflyttningen till gles- och landsbygder.11 Statistiken beskrivs relativt sin befolkning, eftersom inflyttning även till områden med liten befolkning kan ha stor betydelse för den lokala utvecklingen.

Bygdernas geografi Tre grupper av inflyttningsrika bygder har lyfts fram ur materialet efter att de två kartläggningsperioderna vägts samman. Sammanlagt består materialet av 315 bygder som antingen funnits ”tidigare”, ”bestått” eller ”tillkommit” som inflyttningsrika bygder i förhållande till kartläggning- en 1994-1998.12 Närmare 40 procent av bygderna från den tidigare kartläggningen be- står även i kartläggningen 2002-2006, medan 60 procent därmed har för- svunnit. Det är lika stor andel som tillkommit i kartläggningen för den senaste perioden. Fördelningen är geografiskt relativt jämnt spridd över hela landet (se figur 2.4), liksom fördelningen av de ”bestående” bygderna är relativt lika mellan de tätortsnära landsbygderna och glesbygderna. Däremot har en något större andel av både de ”tidigare” respektive ”nya” bygderna påverkat de tätortsnära landsbygderna (se figur 2.5). 29 procent av de ”bestående” bygderna innehåller en del av minst en av SCB definierad tätort eller småort13, vilket är en betydligt större andel än för ”tidigare” och ”nya” bygder (se figur 2.6). Resultatet indikerar att inflyttningsrika bygder med omedelbar kontakt till redan etablerade, mindre samhällen har större chans att bestå än andra som saknar direkt kontakt.

11 Glesbygdsverket (2001). Sex inflyttningsrika bygder – en intervjustudie. Årsbok 2001. 12 Se metodbeskrivning, sidan 135. 13 Glesbygdsverkets definition av tätort är orter med 3 000 invånare eller fler samt ett omland på fem minuters körväg med bil. SCB:s tätortsdefinition är hussamlingar med minst 200 invånare där avstån- det mellan husen ej överstiger 200 meter. Samma avgränsning gäller för småorter, förutom att invånar antalet måste vara mellan 50 och 199.

45 Figur 2.4. Inflyttningsrika bygder. Kartläggningar gjorda på befolkning 1994-1998 samt 2002-2006.

Tidigare bygder (119) Bestående bygder (77) Nya bygder (119)

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

46 Figur 2.5. Fördelningen av inflyttningsrika bygder inom områdestyp.

100% 90% TätortsnärTätortsnära a 80% landblandsbygderygder 70% 60% GlesbGlesbygderygder 50% 40% 30% 20% 10% 0% Källa: SCB, Glesbygds Tidigare Bestående Nya verkets bearbetning.

Figur 2.6. Inflyttningsrik bygd innehållande del av minst en tät- eller småort.

35%

30%

25%

20%

15%

10%

0% Källa: SCB, Glesbygds Tidigare Bestående Nya verkets bearbetning.

Befolkningsstorlek och sammansättning Den sammanlagda befolkningen i de inflyttningsrika bygderna var närma- re 50 000 personer år 2006. Befolkningen är i stort sett jämnt fördelad på de tre olika grupperna, med en viss övervikt i gruppen ”nya” bygder. Däre- mot skiljer sig befolkningsstorleken mycket åt mellan de enskilda bygderna. Medianstorleken för bygdernas befolkning är knappt 50 personer medan det skiljer drygt 1 800 personer mellan den största och minsta bygden. Då en klassificering av bygderna görs efter befolkningsstorlek visar det sig att gruppen ”bestående” har en betydligt större andel bygder med en befolkning som överstiger 200 personer och betydligt mindre andel med färre än 100 personer än vad de andra har, vilket tyder på att befolkningsstorleken kan ha betydelse för sannolikheten att fortsätta vara inflyttningsrik (se figur 2.7). Det är en teori som, om än bara vagt, stöds av det faktum att cirka 63 procent av de 20 procent befolkningsmässigt minsta bygderna från kart- läggningen 1994-1998 försvunnit som inflyttningsrik bygd. Bland de 20 procent befolkningsmässigt största har bara cirka 47 procent ”försvunnit”. Inga större avvikelser förekommer mellan de olika grupperna av inflyttningsrika bygder när det gäller könsfördelningen. Alla grupper följer den gängse bilden för lands- och glesbygder med ett litet överskott av andel män. Alla tre grupperna av inflyttningsrika bygder har en överrepresen- tation av äldre i förhållande till riket. Skillnaderna i åldersfördelningen mellan de tre grupperna är annars inte så stora. De ”tidigare” bygderna

47 har en något större andel befolkning i åldern 20-64 och något mindre andel i åldersgruppen 65 år och äldre än de övriga grupperna. De ”be- stående” bygderna har en något större andel av åldersgruppen 65 år och äldre än de två andra grupperna.

Figur 2.7. De inflyttningsrika bygdernas befolkningsstorlek.

100% 200-w200– 90% 100-199100–199 personer pers 80% 1-991–99 personer pers 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10%

0% Källa: SCB, Glesbygds Tidigare Bestående Nya verkets bearbetning.

De60% demografiska komponenterna Småort

Befolkningens50% storlek påverkas av födelsenettotTätor och tflyttnettot. I de in-

flyttningsrika40% bygderna följer födelsenettot trenden för samtliga gles- och landsbygder, vilket innebär att fler människor dör än föds. Födelseunder- 30% skottet balanseras emellertid av ett positivt flyttnetto, vilket gör att de inflyttningsrika20% bygderna ändå totalt sett uppvisar en befolkningsökning

för10% 2006. Diagrammet nedan (figur 2.8) visar flyttnetto och födelsenetto för 2006. De ”tidigare” bygderna har ett marginellt positivt flyttnetto, vil- 0% ket ändå tyderTidigare på att Beståendedet finns dragNya kvar av tidigare flyttmönster. Det är ett flyttmönster som avviker från den generella bilden för glesbygder och tätortsnära landsbygder, vilka hade ett inflyttningsunderskott år 2006. De ”bestående” och ”nya” bygderna har under 2006 ökat sin befolkning, men det beror endast på flyttningarna, eftersom födelsenettot är negativt. Det negativa födelsenettot är dock generellt mindre än vad det är totalt i glesbygder och tätortsnära landsbygder.

Figur 2.8. Demografiska komponenter 2006 för inflyttningsrika bygder. Antal personer.

OmfOmflyttninglyttning Nya inominom landet landet FFödelsenettoödelsenetto

Bestående In-In- och och utvandring utvandring

Tidigare

-100 -50 0 50 100 150 200 250 300 350

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

48 Födda och döda Fler dör än föds i de inflyttningsrika bygderna, men strukturen har för- ändrats över tid. Från 1999 minskar gapet mellan födda och döda för samtliga grupper. År 2006 har de ”tidigare” bygderna ett flyttnetto nära noll. För de ”bestående” bygderna har det negativa flyttnettot förändrats kraftigt och skillnaderna beror både på en minskning av antalet döda och en ökning av antalet födda. Den största minskningen av döda och den största ökningen av antalet födda har den ”bestående” gruppen haft.

Figur 2.9. Födelsenetto i inflyttningsrika bygder 1999, 2002 och 2006. Antal personer.

0 Tidigare -10 1999 2002 2006 -20 Bestående -30 Nya -40 -50 -60 -70 -80 -90 -100 1999 2002 2006

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Flyttningar Flera av komponenterna i kriterierna för inflyttningsrika bygder är av naturliga skäl flyttrelaterade. Flyttningarna ges stor vikt eftersom flytt- mönstren är en faktor som faktiskt är påverkbar och därför av särskild betydelse för gles- och landsbygder med redan skeva ålderssammansätt- ningar och vikande befolkningsunderlag. Från 2002 till 2006 har det positiva flyttnettot blivit större i samtliga grupper. 14 De ”tidigare” bygdernas större positiva flyttnetto 2004 berodde inte på en ökad inflyttning, utan på en minskad utflyttning. Utflyttning- en låg i det närmaste på samma nivå 2006, men inflyttningen minskade. För den ”bestående” gruppen har inflyttningen ökat under hela perioden, medan utflyttningen fluktuerat mer. De ”nya” bygderna hade en viss nedgång i inflyttningen 2004, men 2006 ökade inflyttningen kraftigt. Ut- flyttningen har legat förhållandevis stabil.

14 Av tekniska skäl går det inte att på denna nivå göra jämförelser från 1999.

49 Figur 2.10. Inrikes flyttnetto i inflyttningsrika bygder. Antal personer.

300 Tidigare 250 Bestående

200 Nya

150

100

0 2002 2004 2006 -50-50 2002 2004 2006

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Områdena har totalt ett positivt flyttnetto, trots att flyttnettot har varit negativt i ålderskategorierna 16-29 år samt 65 år och över (se figur 2.11). Detta beror på att det positiva flyttnettot i åldersgrupperna 0-15 år (för- modligen medflyttande barn) samt 30-64 år har varit så stort. Det finns en tyngdpunkt, i synnerhet i den ”bestående” gruppen, på ålderskatego- rin 50-64 år. Totalt i samtliga grupper består det positiva flyttnettot till 50 procent av denna åldersgrupp. I gruppen med de bestående bygderna är motsvarande siffra närmare 60 procent.

Figur 2.11. Genomsnittligt flyttnetto i inflyttningsrika bygder fördelat på ålder.

0-15 6-19 20-29 0-39 40-49 50-64 65-

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Den långväga inflyttningen15 är speciellt viktig eftersom den sannolikt ger både tillskott till den lokala arbetsmarknaden i form av ny arbetskraft och ökat underlag för närbelägna serviceverksamheter. Drygt 30 procent av alla inflyttare till de inflyttningsrika bygderna utgjordes av de långvä- ga inflyttarna år 2006. De ”nya” och ”bestående” bygderna har en större andel långväga inflyttare än de ”tidigare”.

15 De långväga inflyttarna utgörs av personer som flyttat mer än 10 mil fågelvägen. Sträckan har valts med avsikt att spegla inflyttningar som är längre än ett normalt dagpendlaravstånd.

50 Tendensen för de olika grupperna är att de ”bestående” bygderna har en relativt stabil inflyttning av långväga inflyttare, medan de övriga två grupperna rör sig åt två olika håll. De ”nya” rör sig uppåt medan de ”tidigare” går nedåt i hänseende till andelen långväga inflyttare.

Figur 2.12. Långväga inflyttning relaterat till total inflyttning i inflyttningsrika bygder.

100% 90% Nya 80% Bestående Tidigare 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 2002 2004 2006 År Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

När det gäller utrikes flyttningar är det svårt att se någon tydlig trend, eftersom antalet är relativt begränsat och fluktuationerna stora. Dock har samtliga grupper ett större positivt flyttnetto för utrikes flyttningar 2006 än 2001.

Befolkningsutvecklingen Ett kontinuerligt positivt flyttnetto som överstiger ett födelseunderskott leder, som tidigare konstaterats, till en positiv befolkningsutveckling. Trots att födelsenettot är negativt i de inflyttningsrika bygderna, minskar gapet mellan födda och döda. Eftersom inflyttningen sker i åldrar där männis- kor är reproduktiva ökar även antalet födda, vilket i sin tur påverkar fö- delsenettot. Flyttnettot och födelsenettot påverkar alltså varandra. Det är därför naturligt att de ”bestående” inflyttningsrika bygderna sammantaget visar sig ha en betydande befolkningstillväxt som faktiskt överskrider såväl rikets som övriga redovisningskategoriers (figur 2.13) sedan slutåret för kartläggningen 1994-1998. Även de ”nya” bygderna har haft en jämförbar befolkningstillväxt som de ”bestående” under perioden, medan de ”tidigare” har en mer måttlig men ändå anmärkningsvärt positiv befolkningsutveckling. Bryts befolkningstillväxten upp i åldersklasser framträder ett mönster som bekräftar att inflyttarna har haft en stor inverkan på bygdernas positiva befolkningsutveckling. För samtliga grupper är det de äldre, personer i familjebildande och arbetsföra åldrar samt barn som bidrar till befolk- ningstillväxten medan ungdomsgruppen drar ner tillväxttakten.

51 Figur 2.13. Befolkningstillväxt i inflyttningsrika bygder, Glesbygdsverkets områdestyper samt riket 1998-2006.

1998 2002 2006

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Slutsatser och diskussion I denna studie kan vi konstatera att det finns bygder i gles- och landsbygder som attraherar inflyttare och att inflyttarna framför allt består av personer i övre medelåldern och barnfamiljer. Till skillnad mot de flesta gles- och landsbygdsområden har de inflyttningsrika bygderna sammantaget en kontinuerligt positiv befolk ningsutveckling. Även i bygder där inflyttningen avstannat, ger tidigare inflyttning positiva effekter på befolkningsutvecklingen. Trots att den äldre befolkningen växer allra mest, så bidrar flyttöver skottet i de familjebildande åldrarna till ett kontinuerligt minskande fö- delseunderskott under hela den studerade perioden. Detta tyder på att de demografiska förutsättningar som byggs upp i bygderna under tiden som inflyttningsrika, påverkar befolkningsstrukturen och därmed befolkningsutvecklingen under lång tid framöver. Inga generella geografiska mönster kan spåras för de inflyttningsrika bygderna. De uppstår, består och försvinner över hela landet. Omedel bar närhet till ett samhälle tycks ha större betydelse än befolkningsstorleken för inflyttningsrika bygders möjlighet att bestå över en längre tid. Ett rimligt antagande är att grundläggande infrastruktur är viktig för att bygderna långsiktigt ska attrahera inflyttare. Sammantaget visar studien att den faktiska inflyttningen till de inflyttningsrika bygderna får långsiktigt positiva effekter för befolkningsutvecklingen och att flyttningen sker till platser med speciella förutsättningar och av människor i vissa åldersgrupper. Förhoppningen är att kunskaper av den här karaktären kan bidra till mer välriktade och mätbara insatser för att öka befolkningen i gles- och landsbygder i framtiden.

Upplysningar om detta kapitel lämnas av: Erik Fransson, [email protected] Imber Råbock, [email protected]

52 Småföretagar- land

53 v

Sammanfattning

• Sveriges gles- och landsbygder kan beskrivas som ett småföretagar- land – andelen mikroföretag (upp till nio anställda) och i synnerhet andelen soloföretag (utan anställda) är betydligt högre i landsbygds- områden än i tätortsområden. I vissa områden svarar dessa företags- former för upp till hälften av sysselsättningen.

• Många av soloföretagarna fortsätter att vara det. De anställer inte alls. Majoriteten av dessa företagare har inte heller haft ambitionen att anställa när de startade sitt företag. Men deras val att själva svara för sin försörjning ska inte underskattas. 2005 fanns sju procent av den totala sysselsättningen i riket i arbetsställen utan anställda.

• I en enkät har 1 600 företagare tillfrågats om vilka åtgärder från offentlig sektor som skulle ha störst betydelse för utveckling och till- växt av solo- och mikroföretag i gles- och landsbygder. Sveriges kommuner har fått samma fråga, liksom regionkontoren hos organisationen Företagarna. Tre åtgärder som återkommer hos mer än en av svarsgrupperna är förändrade regelverk, bättre kapitalförsörjning och bättre infrastruktur.

• Den lokala servicen är betydelsefull för företagen. Många företagare i gles- och landsbygder känner sig tvingade att själva engagera sig för att bevara serviceutbudet. Detta kan å ena sidan betraktas som ett positivt samhällsengagemang, men å andra sidan innebär det att tid, energi och kanske också ekonomiska resurser måste satsas utanför företagens kärnverksamhet. I kapitlet ges exempel på ett sådant engagemang och vilka konsekvenser en servicenedläggning kan få för de enskilda företagen.

• I kapitlet ges också exempel på ”de nya nybyggarna”, det vill säga personer, ofta från Tyskland eller Nederländerna, med ett starkt naturintresse, som flyttar till glesbebyggda delar av Sverige. Familjen i detta exempel ser gleshet och snörika vintrar som tillgångar för sitt företags verksamhet.

54 Småföretagarland

Företag startas och verkar i hela landet. Oavsett befolkningskoncentration finns kreativa företagare som uppfattar och tillgodoser en efterfrågan på varor och tjänster, ibland för en lokal marknad, ibland för en betydligt vidare krets. Förutom att försörja sina ägare och, där sådana finns, sina anställda spelar företagen en stor roll ur ett vidare samhällsekonomiskt perspektiv. Även om skillnader finns inom regionerna visar studier av företags- struktur att små företag generellt är vanligare i glesbebyggda områden. I en rapport från Glesbygdsverket 2006 framgår till exempel att andelen mikroföretag (upp till nio anställda) och i synnerhet andelen soloföretag (utan anställda) är betydligt högre i landsbygdsområden än i tätortsom- råden (se tabell 3.1 och figur 3.1). Det finns därför visst fog för uttrycket småföretagarland när det gäller en generell beskrivning av företagsstruk- turen i Sveriges gles- och landsbygder.

Tabell 3.1. Skillnader i småföretagsstruktur 2003 mellan landsbygder och tätorter. Hela riket.

Andel (%) Landsbygd Tätort

Andel soloföretaga 65 48 Andel mikroföretaga 94 85 Andel sysselsatta i mikroföretagb 44 25

Anmärkning: a = i förhållande till totala antalet företag; b = i förhållande till det totala antalet sysselsatta i småföretagssektorn (1-49 anställda).

Källa: Glesbygdsverket.

När det gäller studier av företag är dessa sällan gjorda så att gles- och landsbygder går att urskilja. Geografiska indelningar i stora områden som NUTS 2 eller län gör att förhållanden i glesbebyggda områden ”försvin- ner” i den totala datamängden. Glesbygdsverket har uppmärksammat detta och har därför de senaste åren publicerat ett antal studier om dessa företag. Glesbygdsverket tänker även fortsätta följa området. I detta kapitel kommer ett urval aspekter av solo- och mikroföreta- gande att diskuteras. Huvudsakligen (där inte annat sägs) är datamate- rialet baserat på en enkät till drygt 1 600 företagare som Glesbygdsverket genomfört under våren 2007. Enkäten är i sin tur en av flera delar i Gles- bygdsverkets senaste företagsrapport, där en omfattande kartläggning av dessa företag presenteras. Tyngdpunkten i rapporten ligger på företag i

1 Glesbygdsverket (2006). Småföretagandets villkor i gles- och landsbygder. NUTS 2 är EU:s regionindelning för statistikredovisning. Sverige delas in i åtta NUTS 2-områden, s.k. riksområden, vilka består av två till fem län (undantaget Stockholm som är ett eget område). 1 609 enkäter skickades ut, 803 företagare svarade (svarsfrekvens 50 procent). En bortfallsanalys visar på endast marginella skillnader mellan gruppen svarande och bortfallet.

55 Figur 3.1. Andel sysselsatta i företag med 1-9 sysselsatta av den totala sysselsättningen 2003, efter FA-regioner. Procent.

50 till 69 40 till 49 30 till 39 23 till 29

Källa: FAD, Glesbygdsverkets bearbetning.

56 landsbygdsområden i de 50 kommunerna i Sverige med lägst tillgäng- lighet (här och i rapporten benämnda Det rurala Sverige). Företagen har endast ett arbetsställe och har startat utan anställda (soloföretag) under perioden 1996-2000 samt överlevt i minst fem år. För djupare och mer utförlig information hänvisas till denna rapport.

Företagens spelplan Det geografiska läget medför till viss del speciella förutsättningar för före- tag i gles- och landsbygder. Långa avstånd, extrem gleshet och, i de norra delarna av Sverige, även kallt klimat är några exempel på detta. Långa avstånd till kunder, leverantörer och andra funktioner av betydelse för företagen innebär dels att resor och transporter tar längre tid och kostar mer pengar, dels att vissa resor och kontakter av samma skäl väljs bort. Det kan gälla till exempel kundbesök, deltagande i konferen- ser, mässor med mera. Glesheten försvårar även kontakter och informa- tionsutbyte med företagskollegor och kan innebära fysiska begränsningar av marknaden för vissa företag. Det kalla klimatet utgör dels en viss be- gränsning i vilka verksamheter som är praktiskt möjliga att bedriva, dels en högre energiförbrukning. Gleshet och klimat kan emellertid även ses som tillgångar beroende på verksamhetstyp. Företagande där verksamheten ställer särskilda areella krav, till exempel jord- och skogsbruk eller vissa former av besöksnäring, är ett naturligt inslag i gles- och landsbygders företagande. En annan aspekt är den särskilda sårbarhet som dessa företag och en- treprenörer är utsatta för när det gäller förändringar i utbudet av kommersiell och offentlig service som livsmedelsaffärer, bensinstationer, skolor, post- och bankservice. Nedläggning av service i gles- och lands- bygdsområden leder till längre resor och sämre tillgänglighet och får där- med både ekonomiska och miljömässiga konsekvenser. Servicenivån påverkar företagens möjligheter att bedriva sin verksamhet men också ett områdes attraktionskraft, som till exempel möjligheterna att trygga arbetskraftsförsörjningen. En försämring kan därför påverka såväl nyetableringar av företag som befintliga företags möjligheter att utvecklas på platsen. I nästa steg påverkas arbetsmarknad och antalet arbetstillfällen negativt. I viss mån kan en utveckling av elektroniska tjänster och ett ut- byggt bredbandsnät med hög överföringskapacitet motverka en sådan ser- viceutglesning, men långt ifrån alltid. Vissa tjänster kräver fysisk närvaro. Företagare i gles- och landsbygder kan därför känna sig tvingade att på olika sätt engagera sig i att bevara eller utveckla service utifrån sina respektive företags kort- och långsiktiga behov. Detta är frågor som deras företagskollegor i städerna, där ett serviceutbud i regel kan tas för givet, normalt inte behöver engagera sig i.

4 Glesbygdsverket (2007). Starta, leva, växa. Solo- och mikroföretag i gles- och landsbygder.

57 Som ovanstående diskussion visar kan spelplanen – det vill säga för- utsättningarna för företagande – vara olika för företag i gles- och landsbygder och för dem i urbana områden. Vad som är nackdelar och vad som är fördelar är inte någon absolut sanning. Där vissa ser hinder i långa avstånd och gleshet kan andra se utrymme och möjligheter. Företag i den senare gruppen kan exemplifieras med ”de nya nybyggarna”. Sedan ett antal år tillbaka finns begynnande tecken på en ny invandring till glesbebyggda delar av Sverige. Det ska redan inledningsvis slås fast att detta fortfarande rör sig om ett litet antal personer som, på en sammantagen nivå, inte kan sägas påverka flyttströmmarna. Men lokalt, i byar och på kommunnivå, har detta börjat uppmärksammas och uttrycket ”de nya nybyggarna” hörs ibland i sammanhanget. Det handlar ofta om människor med ett starkt naturintresse, inte sällan från Tyskland eller Nederländerna, som flyttar till glesbebyggda delar av Sverige, köper ett hus eller gård och bosätter sig i de byar som svenskar sedan 1960-talet i stor omfattning flyttat ifrån. Dessa ”nybyggare” ser till att byggnader inte förfaller, konsumerar varor och tjänster på lokala marknader där varje ytterligare krona är värdefull och bidrar, får man förmoda, med nya synsätt och idéer i lokalsamhället. Denna företeelse illustreras nedan av två ”nya nybyggare” som flyttat till en liten by i norra delarna av Jämtlands län och där startat ett företag inom besöksnäringen. För att ge en ungefärlig uppskattning av omfattningen av denna inflyttning presenteras i tabell 3.2 nedan inflyttningen av personer med medborgarskap i Tyskland eller Nederländerna under den senaste tioårs- perioden till Jämtland, länet där företaget i exemplet verkar. Som referens visas även motsvarande inflyttning till riket som helhet. Antal inflyttningar ska enbart ses som bruttosiffror, exakt var perso- nerna bosätter sig eller vilket motiv till inflyttningen som föreligger i de enskilda fallen är inte undersökt. Från att ha varit liten ökar inflyttningen, särskilt de senaste åren. Framtiden får utvisa om ökningen var tem- porär eller inledningen på en långsiktig utveckling.

Tabell 3.2. Inflyttning av personer med tyskt och holländskt medborgarskap till Jämtlands län och riket, perioden 1997-2006.

Inflyttningsår Antal inflyttare till Jämtlands län Antal inflyttare till Sverige

1997 11 1 217 1998 8 1 488 1999 13 1 504 2000 15 1 888 2001 25 2 144 2002 23 2 154 2003 21 2 227 2004 26 2 393 2005 37 2 708 2006 67 3 927

Totalt 246 21 650 Källa: SCB

58 Exempel 1: ”De nya nybyggarna”

Claudia Beerta och Richard van Kooten äger tillsammans företaget Sibe- rian Adventures Outdoorteam. Företaget bildades i september 2005, några månader efter att paret hade flyttat från Nederländerna till Sverige. Företaget ligger i Järvsand, en liten by i Strömsunds kommun. Järvsand har 25 invånare och ligger knappt tre mil norr om Strömsund, kommunens centralort. Verk- samheterna bygger på naturupplevelser och småskalighet. Vintertid tar de emot grupper som vill åka hundspann eller snöskoter, sommartid har de en liten camping. Paret har köpt en gammal gård som de anpassat för ändamålet. Både Claudia och Richard har ett stort hund- och naturintresse sedan tidigare och de hade redan i Holland 26 hundar som de tränade och tävlade med. I dag har de 50 hundar i sin nybyggda hundgård. Det känns befogat att beteckna deras företag som ett livsstilsföretag. Varför tog de då beslutet att flytta till den svenska glesbygden? – Vi tyckte Holland hade blivit för fullt, det är folk överallt, säger Claudia. Vi har också två små barn och tyckte att det var alldeles för stora skolklasser och tilltagande kriminalitet i samhället. Vi fick också svårare och svårare att träna hundarna. foto

lennart j onasson

När paret började överväga en flytt till mer glesbefolkade områden var snösä- kerhet, möjligheter att röra sig i naturen och fastighetspriser viktiga aspekter. Valet av Järvsand är slutet på en urvalsprocess som innehöll såväl noggranna överväganden som tillfälligheter. Till slut hade de en lista med fyra hus som de i mars 2005 beslöt sig för att åka upp och titta på. Överst på listan stod ett hus i Järvsand. Vid det besöket blev en första kontakt med lokalbefolkningen viktig. De träffade en bybo som direkt bjöd in dem på en snöskotertur för att visa området. – När jag åkte ut i naturen kände jag att här måste jag ha mitt hus, här är det rätta stället för vår verksamhet, förklarar Richard. Kontakter togs med en lokal bank och så småningom även Strömsunds kommun via deras hemsida. – Vi kom direkt in på rätt ställe, menar Richard. Senare har många kontakter

59 tagits med det kommunala utvecklingsbolaget SUAB, kommunala tjänstemän och ALMI, men detta var vår ingång. Redan i början av juli flyttade paret upp till gården i Järvsand och började direkt med ombyggnaden. Det fanns mycket att göra och under hösten 2005 och första halvan av 2006 fanns därför i princip inga möjligheter att ta emot nattgäster. Vintern 2006/2007 var alltså den första riktiga säsongen för före taget som då kunde notera 1 000 gästnätter. En anmärkningsvärt bra start. Ungefär 90 procent är utländska besökare, varav de flesta holländare och tys- kar. Claudia och Richard säger sig ha haft god nytta av sina tidigare kontakter i Nederländerna. Den lyckade starten innebar givetvis en hel del jobb. – Förutom skötsel och tillsyn av hundarna, guidningarna, matlagningen och städningen har vi också två barn, säger Claudia. – Och på kvällarna vill gästerna gärna prata med oss, flikar Richard in. På sikt måste företaget växa och generera tillräckligt med intäkter för att man ska kunna anställa personal under högsäsong. Hittills har all vinst direkt återinvesterats i byggande. Samtidigt är de rädda om den familjära andan och inte bli alltför stora. Att anställa någon i en verksamhet som deras blir lite speciellt, anser de. Förutom behov av språkkunskaper och ett hundintresse blir det även en närhet mellan familjen, gästerna och den anställde som går utanför ett vanligt anställningsförhållande. På det hela taget tycker sig Claudia och Richard ha blivit bra bemötta av svenska myndigheter. Lite problem var det i början när de saknade person- nummer och inte pratade svenska så bra, men när omgivningen såg att deras företagssatsning var seriös har det fungerat väl. Företagarparet är positivt till samarbete mellan företag och har redan en del kontakter med andra småföre- tag inom besöksnäringen, men skulle gärna se mer av den varan. Det perifera läget betraktar de som en nackdel enbart när det gäller möj- ligheten att hitta jobb eller uppdrag för att komplettera lågsäsongen inom slädhundsverksamheten. I övrigt spelar det ingen roll tycker de. – För vårt företag är glesheten mer en förutsättning än en nackdel, hävdar Richard. Det är deras bestämda uppfattning att det finns ett stort intresse bland hol- ländare att flytta till Sverige. Intressant i detta exempel är synen på gleshet, där den betraktas som en till- gång dels utifrån parets egna värderingar, dels utifrån företagets verksamhet. Tidigare kontaktnät och språkkunskaper har kunnat användas för att snabbt etablera verksamheten på marknaden. Företaget kan betraktas som ett utpräglat exportföretag, då nio av tio be- sökare/kunder reser in till Sverige för att konsumera deras tjänster.

Drivkrafter och mål för eget företagande Varför individer beslutar sig för att starta ett eget företag och vilka mål de har med sitt företagande är viktiga aspekter i förståelsen av såväl nyföre tagande som företagens verksamhetsutveckling. Forskning och tidigare un- dersökningar visar på en mångfald av drivkrafter. Ett sätt att systematisera dessa är en gruppering i ”pull-”, ”push-” respektive omgivningsfaktorer. Med ”pull” menas då positiva krafter som ”drar” en person in i ett företagande. Det kan vara lockelsen att få arbeta självständigt, förverkliga idéer, tjäna pengar, skaparglädje och liknande. Med ”push” menas krafter som styr, ”trycker”, personen in i ett företagande, mer utifrån brist på an-

60 dra alternativ än på grund av ett aktivt, eget, förstahandsval. Svårigheter att få ett arbete eller risk att förlora ett befintligt är vanliga exempel på detta. Förutom faktisk brist på arbetstillfällen kan även i vissa fall ”push- krafter” baseras på diskriminering på arbetsmarknaden utifrån aspekter som kön och etnicitet. Omgivningens syn på företagande och nytänkande har också betydelse och kan såväl stimulera som motverka ett eget före- tagande. Uttryck som Gnosjöanda respektive Jantelag kan spegla sådana olikheter i form av attityder, normer och vanor. Till ovanstående ska givetvis läggas de grundläggande förutsättningar- na för ett företag – marknadssituationen (efterfrågan och konkurrenter), formella lagar och regelverk med mera. I Glesbygdsverkets företagsrapport har individernas drivkrafter un- dersökts med hjälp av enkätfrågor till företagare i gles- och landsbygder. Svaren ger en bild präglad av mångfald. Nästan samtliga (96 procent) av företagarna angav att för beslutet att starta verksamheten var det av viss eller stor betydelse att få bestämma över sin egen arbetssituation, förverk- liga en god idé och att använda egna resurser och förmågor (”pull-faktorer”). Efter detta kom drivkrafter som att få god stöttning från familj och vänner samt att kunna bo kvar i, eller flytta till, området i fråga. Men även det ekonomiska vinstmotivet och goda marknadsutsikter hade betydelse. För var och en av dessa fyra faktorer angav minst tre av fyra svarande att de hade en betydelse (faktor 1-4 i figur 3.2) För tre av dem, med vinstmotivet/marknadsutsikterna som undantag, angav minst 60 procent av de svarande att det hade stor betydelse. Samtliga åtta faktorer som kunde markeras i enkäten hade enligt minst hälften av kvinnorna betydelse för företagsstarten. Bland männen angav endast en minoritet att stöd från offentlig sektor hade någon betydelse för beslutet att starta eget företag. Intressant att notera, inte minst för att frå- geställningen helt saknas i de flesta andra undersökningar, är att engagemanget för lokalsamhällets utveckling och fortlevnad är så betydelsefullt för beslutet att starta företag. Två av tre (bland både män och kvinnor) har beskrivit engagemanget som en betydelsefull drivkraft, varav 26 procent av kvinnorna till och med gett det en stor betydelse (19 procent av männen). Det förefaller som om de flesta bland de svarande hade en aktiv in- ställning till sitt beslut att bli företagare, i den meningen att de ville testa sina idéer och förmågor att driva ett vinstgivande företag. Men ungefär hälften angav också så kallade ”push-faktorer”; arbetslöshet, osäkerhet och missnöje med den tidigare arbetssituationen som en drivkraft till att bli företagare (varav 23 procent ansåg att det hade stor betydelse). Nor- malt anses en sådan bakgrund inte vara den bästa förutsättningen för hur företaget sedan utvecklas, eftersom det kan indikera en mindre grad av entreprenörskap jämfört med dem vars drivkrafter är mera positiva och av ”pull-karaktär”.

5 Glesbygdsverket (2007). Starta, leva, växa. Solo- och mikroföretag i gles- och landsbygder.

61 Figur 3.2. Drivkrafter till företagande.

100

Män KKvinnorvinnor

0 1 2 3 4 5 6 7 8

1: Att få bestämma över din egen arbetssituation/förverkliga en god idé/använda egna resurser och förmågor (partiellt bortfall 3,2%). 2: God stöttning från familj och vänner (4,6%). 3: Att bo kvar i (eller flytta till) området (3,2%). 4: Det ekonomiska vinstmotivet/goda marknadsutsikter (4,9%). 5: Ditt engagemang för lokalsamhällets utveckling och fortlevnad (4,7%). 6: Lokal attityd till företagande i allmänhet (5,7%). 7: Eventuell arbetslöshet, en osäker arbetssituation eller missnöje med din tidigare arbetssituation (4,6%). 8: Stöd från offentlig sektor (4,7%).

Figuren visar procentuell andel av de svarande som angivit att faktor 1-8 var av viss eller stor betydelse för beslut att starta företag. Samtliga svarsalternativ: Ingen betydelse - Viss betydelse - Stor betydelse. Andelar per faktor sorterade i fallande skala (män+kvinnor). De svarande har alla startat som soloföretagare någon gång mellan 1996 och 2000 och överlevt minst fem år och finns i landsbygd i det rurala Sverige (se sidan 57).

Källa: SCB och Glesbygdsverket.

Intrycket av dominerande ”pull-krafter” bekräftas i en annan fråga. I en- käten fick företagarna ta ställning till en tänkt situation där de i samband med sin företagsstart samtidigt skulle ha fått erbjudande om en anställ- ning där de skulle tjäna exakt lika mycket pengar (efter skatt) som i sitt företag och arbeta exakt lika många timmar per vecka. Två av tre företa- gare (66 procent) svarade att de ändå skulle vilja driva sitt företag, och knappt en av fem (18 procent) att de skulle föredragit en anställning. Öv- riga kunde inte ta ställning. Dessa svar tyder på att majoriteten ser andra värden med sitt företag förutom de rent ekonomiska. Vi ställde också frågor om det huvudsakliga målet med företagan- det när det startades. Detta i syfte att undersöka tillväxtambitioner och eventuella kopplingar till lokalsamhällets utveckling. Figur 3.3 visar frek vensen per alternativ, där flera alternativ kunde anges. Flest markeringar (561) fick målsättningen att kunna försörja sig. Långt efter denna mål- sättning kom alternativen att låta företaget växa utan att i första hand an- ställa någon (109), växa och anställa (58) samt bidra till och engagera sig i lokalsamhällets utveckling (35). Andra målsättningar angavs i 79 fall.

62 I synnerhet för kvinnorna stämde de givna svarsalternativen inte helt med de egna målsättningarna. 43 procent av dem som hade uppgivit andra målsättningar var kvinnor, trots att kvinnor utgör endast 23 procent av undersökningspopulationen. Det kan tolkas som att motiven till att starta ett företag är ännu mer mångfasetterat bland kvinnor.

Figur 3.3 Huvudsakligt mål med företagandet när det startades/övertogs.

500

Män KKvinnorvinnor 400

300

200

100

0 1 2 3 4 5

1: Kunna försörja mig. 2: Låta företaget växa – men i första hand utan att anställa någon. 3: Annat. 4: Växa och anställa, ta tillvara alla chanser som ges. 5: Bidra till/engagera mig i lokalsamhällets utveckling.

Figuren visar antal svarande som angivit alternativ 1-5 som det huvudsakliga målet med företagandet när det startades/övertogs. Frekvenser per alternativ sorterade i fallande skala (män+ kvinnor). Respondenterna har alla startat som soloföretagare någon gång mellan 1996 och 2000 och överlevt minst fem år och finns i landsbygd i det rurala Sverige (se sidan 57).

Anm. Multipel fråga, flera alternativ kunde markeras. Partiellt bortfall 1,6%.

Källa: SCB och Glesbygdsverket.

Kombinationen av de resultat som redovisats ovan ger en övergripande, delvis splittrad, bild av företagare som vill ta ansvar för sin egen försörj- ning, driva sin egen verksamhet och förverkliga de idéer hon eller han har. Expansionsplanerna är emellertid få i inledningsskedet, vilket ger en bild av en självständig och aktiv nyföretagare, men en som också skyndar långsamt. Drivkrafterna verkar också ligga individen nära, där lokalsam- hället – i form av platsens attraktivitet – har en stor roll vid företagsstart, även om ambitionerna med företaget inte huvudsakligen är att engagera sig i lokalsamhällets utveckling.

Samverkan Små företag kan välja att samverka av flera orsaker. Företag kan agera tillsammans för att sänka kostnaderna i jämförelse med om var och en handlade enskilt, till exempel när det gäller inköp och marknadsföring.

63 Det kan också vara ett sätt att effektuera order som egentligen är för stora för det enskilda företaget. Samverkan kan även öka företagarens information eller fylla en social funktion – företagare får träffas. Genom samverkan kan alltså småföretag till viss del skaffa sig det större företagets förde- lar utan att ge avkall på den flexibilitet som deras egen storlek innebär. Glesbygdsverkets företagsenkät visar på en utbredd samverkan bland dessa företag. Drygt hälften av de svarande, 55 procent, samarbetar regel- bundet med andra företag. Det är dock vanligare bland män (59 procent) än bland kvinnor (44 procent). De allra flesta baserar detta samarbete på bransch (82 procent) medan en mindre andel (14 procent) främst ser de geografiska kopplingarna i samarbetet. Ett fåtal har även angett andra beröringspunkter. Det absolut vanligaste är att man samarbetar med andra mikroföretag (med upp till 9 anställda). Ovanligare är samarbeten med större företag och offentlig sektor (myndigheter, kommunen etc.). Endast ett fåtal har angett samarbete med universitet eller högskola. Det mest omfattande samarbetet är inriktat på produktion av varor och tjänster (figur 3.4).

Figur 3.4. Områden där samarbeten sker.

MänMän KKvinnorvinnor

0 1 2 3 4 5 6

1: Produktion av varor och tjänster (partiellt bortfall 3,7%). 2: Försäljning (11,8%). 3: Marknadsföring (10,4%). 4: Inköp (11,3%). 5: Utbildning (9,2%). 6: Produktutveckling (11,5%).

Figuren visar procentuell andel av svarande som för område 1-6 angivit att samarbetet är av ganska stor eller mycket stor omfattning. Samtliga svarsalternativ: Inte alls - Liten omfattning - Ganska stor omfattning - Mycket stor omfattning. Andelar per område sorterade i fallande skala (män+kvinnor). De svarande har alla startat som soloföretagare någon gång mellan 1996 och 2000 och överlevt minst fem år och finns i landsbygd i det rurala Sverige (se sidan 57).

Källa: SCB och Glesbygdsverket.

64 Skillnaden är ganska stor till områdena försäljning, marknadsföring, in- köp, utbildning och produktutveckling i andel av de svarande som beskrivit samarbetet som omfattande. Generellt anger en något större andel av kvinnorna än männen att samarbete inom olika områden är omfattande. Undantaget är produktion, där 58 procent av männen och 43 procent av kvinnorna anser sig samarbeta i stor omfattning.

Koppling till lokalsamhället En intressant aspekt på företagande i gles- och landsbygdsområden är företagens koppling till sin närmaste omgivning – lokalsamhället. Det ligger nära till hands att tänka sig företagen som arbetsgivare och lokal konsument av varor och tjänster, men kopplingar finns även i andra riktningen. Som tidigare berörts är platsens attraktivitet en viktig drivkraft redan när det gäller beslutet att starta företag. Två av tre (65 procent) har beskrivit ”engagemang för lokalsamhällets utveckling” som en betydelsefull drivkraft och fler än åtta av tio (83 procent) företagare i vår enkät uppger ”bo kvar (eller flytta till) området” som en faktor av stor eller viss betydelse i detta sammanhang. Även efter företagsstarten fortsätter platsen att vara betydelsefull för sina företagare. Det lokala serviceutbudet påverkar i hög grad företagens möjligheter att bedriva verksamhet och indirekt även möjligheterna att kunna rekrytera och trygga sin arbetskraftsförsörjning. Nästan åtta av tio företagare (78 procent) menar att samhällsservice som till exempel post, skola och barnomsorg har stor eller viss betydelse för deras möjligheter att kunna driva och utveckla sitt företag på den plats de idag gör det. Den vikt som företagarna lägger vid den lokala servicen visar att för- sämringar och neddragningar av denna kommer att påverka dem negativt. Ett sätt att närma sig omfattningen av detta är att undersöka i vilken mån de som företagare har behövt engagera sig i dessa frågor. Nästan två av fem (37 procent) av företagarna i Glesbygdsverkets enkät uppger att de engagerat sig för att försöka bevara eller utveckla bygdens utbud av samhälls- respektive kommersiell service. Fler än två av fem (43 procent) företagare tror dessutom att det blir aktuellt de närmaste åren. Dessa aktiviteter kan å ena sidan betraktas som ett positivt samhällsengagemang som gynnar lokalsamhället, men å andra sidan innebär de även att tid, energi och kanske också ekonomiska resurser satsas utanför företagets kärnverksamhet. I vilken mån det senare påverkar företagets konkurrens- förmåga är oklart men i jämförelse med företagskollegorna i städer, där ett serviceutbud i regel kan tas för givet, finns ändå en skillnad. Ett exempel på hur en försämring av den lokala servicen kan påverka företag ges i det följande.

65 Exempel 2: När servicen gör geografisk reträtt

Byn Moskosel, med sina 320 invånare, ligger i norra delarna av Arvidsjaurs kommun, Norrbottens län. Från Moskosel är det ca. 4,5 mil till Arvidsjaur och 15 mil till de närmaste städerna Luleå, Piteå och Skellefteå. I Moskosel har nyligen både affären och bensinstationen lagts ner, vilket inneburit långa resor till Arvidsjaur (9 mil tur o retur) för att handla och tanka. Nedläggningarna har väckt reaktioner hos såväl byborna generellt som hos företagarna. Förutom själva livsmedelsförsäljningen och funktionen som mötesplats för bybor sköttes även en mängd andra uppdrag av lanthandeln. Exempelvis var den ombud för Systembolaget, Apoteket och Postens paketutlämning samt serviceansvarig för byns OKQ8 miniprismack. Läget var centralt i själva byn, men 800 meter från genomfartsvägen (E45). Efter nedläggningen av lanthandeln har byutvecklingsgruppen försökt arbeta fram en lösning, men ännu inte lyckats. Under tiden sålde konkursförvaltaren fastigheten till ett bärföretag som tänker använda affären som logi för utländ- ska bärplockare. I det läget var man sommaren 2007. foto

leif

henningsson

Anders Eklund på Eklunds Åkeri Moskosel AB fick själv ordna bränsleförsörjning till åkeriets bilar.

– Nu finns det egentligen tre vägar att gå. Vi kan fortsätta arbetet inriktat på den befintliga affärslokalen, och försöka köpa tillbaka den, eller försöka ordna finansiering och bygga ny lokal intill E45:an eller göra ingenting, säger byut- vecklaren Ingemar Nyström. Nu måste frågan diskuteras vidare vid ett bymöte. När det gällde bensinstationen har byutvecklingsgruppen kontaktat bensin- bolag för att undersöka om de var intresserade av att överta stationen. Det var det ingen som ville. – Dels var omsättningen för liten, dels var tankarna nergrävda och den som köpte stationen skulle då åka på framtida saneringskostnader, och det ville ju ingen ha, menar Ingemar. Strategin blev då att försöka ordna pumpar ovan jord. Här träder den lokale företagaren Anders Eklund, ägare av företaget Eklunds Åkeri Moskosel AB, in i handlingen. Anders åkeri är en stor konsument av diesel med sina 11 timmer-

66 bilar och 30 anställda. Anders tog kontakt med en bränsleleverantör (Skellefte bränslen) med resultatet att det slutligen ordnades med en dieseltank. Lösningen innebär att bybor eller andra intresserade som vill tanka i Moskosel skaffar Skelleftebränslens tankkort och kan därefter tanka när de vill. Men för genomresande, turister eller andra som saknar detta kort är det inte möjligt att tanka, då kortläsaren inte är synkroniserad med något annat kort. Anders försökte även argumentera för en motsvarande lösning för bensin, men bränslebolaget menade att förtjänsten var för dålig. Förhandlingspositio- nen var sannolikt även sämre i det fallet. Hur har nedläggningen av affären och bensinstationen påverkat byns fö- retag? Förutom den uppenbara olägenheten att inte kunna handla och tanka bensin utan att först köra nio mil lyfter företagaren Anders framför allt fram två aspekter: Godshantering och rekrytering av personal. Företaget har en egen verkstad och har både behov av att skicka efter reservdelar och att returnera viss materiel. Tidigare var affären ombud för Bussgods, men i och med att den lades ner finns det varken någonstans att lämna in gods eller möjlighet för bussarna att lämna av gods. För att skicka något måste Anders eller någon anställd åka 4,5 mil ner till Arvidsjaur. Genom busschaufförernas personkännedom fungerar godsavlämningen ändå hyggligt (om någon anställd har möjlighet att möta vid bussen), men under skolloven är busstrafiken numera inställd. – Ibland när det är bråttom har jag tvingats köra till Skellefteå eller Boden för att hämta grejor, säger Anders. Kommer det gods med Schenker eller DHL fastnar det ofta i Arvidsjaur då de bara har utkörning till Moskosel två gånger per vecka. Jag är ofta beroende av att få sakerna snabbt så då får jag ringa och leta godset och ofta slutar det med att jag åker och hämtar det själv, förklarar Anders. I de fall där företaget söker personal där anställningen även kräver ett boende i Moskosel har Anders noterat vissa svårigheter. Orten uppfattas inte som attraktiv och läget bedöms ha försämrats nu när både affären och bensinstationen försvunnit. Skulle skolan också läggas ner bedömer Anders det som nära nog omöjligt att få någon att vilja flytta dit och arbeta. Bortfallet av bensinstationen har delvis hanterats genom de kontakter som Anders hade med Skelleftebränslen och som utmynnade i en ”ovanjordslös- ning” för diesel. Men åkeriets bensindrivna skiftbytesbilar åker i regel ut i skogen och kommer bara undantagsvis i närheten av någon bensinstation. Här blir det frågan om extraresor till Älvsbyn eller Arvidsjaur för att tanka. Det gäller att planera och tänka sig för så att det inte blir bränslestopp på någon skogsbilväg. Tentipi AB är ett annat företag i Moskosel. Företaget tillverkar tältkåtor och har även verksamhet i Värmland, Estland och Kina. Tentipis grundaren och VD Bengt Grahn oroas framför allt av hur försämrad service påverkar byns attraktionskraft och hur detta kan inverka på möjligheterna att behålla be- fintlig personal och på att nyanställa. Det har redan tidigare varit svårt att få nyanställda att flytta till Moskosel och Bengt är orolig för hur utvecklingen ska bli i framtiden. Nedläggningar av affär och bensinstation innebär inte enbart en försämring i sig, de sänder även signaler om framtiden och gör folk oroliga och mer flyttbenägna. – Här finns det stora skillnader mellan företag i glesbygd och de i städer. I en liten ort och för ett företag med få anställda är det verkligen allvarligt, det riskerar att bli en total kollaps, där jag från det ena halvåret till det andra kan stå utan personal, säger Bengt bekymrat.

67 Utveckling fem år efter företagsstart Tillväxt är ett centralt begrepp i diskussioner om företag och deras ekonomiska betydelse. Ofta används det underförstått som ett sätt att be- döma om företagaren har lyckats med sitt företag eller ej. Ett annat sätt att bedöma eventuella framgångar är att jämföra företagets utveckling med företagarens egen målsättning. Är målet att anställa så många som möjligt blir naturligtvis antalet anställda den relevanta indikatorn. Om målet däremot är att själv ta ansvar för sin försörjning, kunna bo kvar på den plats man trivs eller arbeta med uppgifter som företagaren själv finner stimulerande och utmanande är kanske inte antalet anställda det rätta framgångsmåttet. Företagarnas enkätsvar (se ovan) tyder på att egen försörjning och för- verkligande av egna idéer är betydligt vanligare mål än ren fokusering på tillväxt, åtminstone inledningsvis. Denna aspekt bör finnas med när företagens utveckling nedan presenteras. Glesbygdsverket har valt att illustrera den ekonomiska utvecklingen i företagen, fem år efter företagsstart, genom att beskriva förändring av antalet sysselsatta och omsättning. För båda indikatorerna har registerdata och inte enkätsvar använts. Då studien enbart omfattar företag som har startat utan anställda kartläggs förändringen i antalet sysselsatta i abso- luta termer. I nästan sju av tio företag (68 procent) har sysselsättningen inte alls ökat under den period som undersökts (se tabell 3.3).

Tabell 3.3. Förändringar i antalet anställda.

Antal %

Grupp 1: Ej anställt under perioden 1 676 68 Grupp 2: Inga anställda vid periodens slut, men har haft anställda under perioden 277 Grupp 3: Har anställda vid periodens slut 512 21 …därav 1 anställd* 298 58 2-3 anställda* 140 27 4-8 anställda* 60 2 fler än 8 anställda* 14 Totalt 512 00

Totalt antal företag 2 465 100

Företag som startat som soloföretag mellan 2000 och 2006 och överlevt fem år och finns i landsbygd i det rurala Sverige (se sidan 57). Fördelade i antal och procent efter absolut förändring av antalet sysselsatta under femårsperioden efter företagsstart.

*Antagande om antal anställda utifrån det totala antalet sysselsatta (inklusive företagsäga- ren) i respektive företag: 1 anställd bygger på känd uppgift om totalt två sysselsatta, 2-3 anställda på 3-4 sysselsatta, 4-8 anställda på 5-9 sysselsatta samt fler än 8 anställda på fler än 9 sysselsatta.

Källa: FAD, Glesbygdsverkets bearbetning.

68 Av de företag som har ökat antalet sysselsatta mellan start- och slutåret, har majoriteten (58 procent) ökat med endast en person. Siffrorna kan också uttryckas som att vart tredje företag (32 procent) har erfarenhet av att anställa fem år efter företagsstart. Det finns anledning att diskutera vad sysselsättning i dessa avseenden mäter. Information har hämtats från sysselsättningsregistret där kriteriet för sysselsatt är att en person ska ha haft en inkomst som antas motsvara minst en arbetad timme per vecka under november månad. Vi kartlägger alltså om man någon gång har anställt, snarare än styrkan i en eventuell sysselsättningsutveckling (mätt som ett ökat antal anställda). För företa- garen själv i ett soloföretag gäller emellertid striktare registreringskrav. Företagaren måste ha ägnat sig åt verksamheten i en omfattning som motsvarar minst en tredjedel av en anställning på heltid. Att mäta omsättningsutvecklingen för dessa företag kräver vissa in- ledande avgränsningar. För många av studiens företag varierar omsätt- ningsuppgifterna kraftigt mellan enstaka år i registerdata. För att kart- lägga förändring i omsättning har vi därför valt ut de företag som legat på en stabil nivå i omsättning och som varit sammanhängande registrerade över tid. Endast företag med en omsättning på mer än 100 000 kronor samtliga år efter registreringsåret finns med. Förändringen i omsättning beräknas som ett genomsnitt av de procentuella förändringarna över en femårsperiod räknat från året efter företagsstarten. Förändringen av om- sättning redovisas i relativa termer. I tabell 3.4 ser vi att det är ungefär lika många företag som haft en relativt oförändrad omsättning som de som ökat omsättningen under perioden. Endast ett fåtal uppvisar en relativ minskning.

Tabell 3.4. Förändring i omsättning.

Antal %

Grupp 1: Relativ minskning (mer än 10 procent) 70 4

Grupp 2: Oförändrad (plus/minus 10 procent) 751 48

Grupp 3: Relativ ökning (mer än 10 procent) 738 47

Totalt antal företag 1 559 100

Företag som startat som soloföretag mellan 1996 och 2000 och överlevt fem år. Fördelade i antal och procent efter relativ förändring av omsättning under en femårsperiodoch finns i landsbygd i det rurala Sverige (se sidan 57).

Källa: FAD, Glesbygdsverkets bearbetning.

Sammantaget under perioden har alltså vartannat företag i studien en relativ ökning av sin omsättning med mer än tio procent, samtidigt som ett av tre företag har anställt. Studiens företag utmärks således inte av kvan- titativ tillväxt. Å andra sidan visar också majoriteten av företagarnas en- kätsvar att de haft andra mål än expansion, åtminstone inledningsvis.

69 Vad kan offentlig sektor göra för att stimulera utveckling och tillväxt i företagen? Glesbygdsverket har undersökt olika aktörers uppfattningar om vilka åt- gärder från offentlig sektor som de bedömer skulle ha störst betydelse för utveckling och tillväxt i solo- och mikroföretag i gles- och landsbygder. Frågor har ställts via en webbenkät till alla Sveriges kommuner och samtliga regionkontor i sektorsorganisationen Företagarna. Dessutom har även frågan inkluderats i den enkät till 1 600 företagare som tidigare refererats. Svaren redovisas översiktligt sammanställda i tabell 3.5 nedan.

Tabell 3.5. De tre mest betydelsefulla åtgärderna från offentlig sektor för företagens utveckling och tillväxt.

Företagare Kommuner Organisation – landsbygd i det – kommungrupp Företagarna rurala Sverige* med låg tillgänglig- – hela Sverige (postenkät) het** (webbenkät) (webbenkät)

Störst Lägre avgifter och Insatser för förbätt- Ökad konkurrens- betydelse skatter. rad kapitalförsörj- utsättning av lokala ning. verksamheter inom offentlig sektor.

Näst störst Förändrade regel- Förbättrad infra- Förbättrad infra- betydelse verk. struktur. struktur.

Tredje största Insatser för förbätt- Förändrade regel- Förbättrad dialog betydelse rad kapitalförsörj- verk. mellan företag och ning. offentlig sektor. samt Bättre matchning mellan den lokala/ regionala utbildningen och arbetskrafts- efterfrågan.

* Se sidan 57. ** För definition, se rapporten Starta, leva, växa. Solo- och mikroföretag i gles- och landsbygder.

Källa: SCB och Glesbygdsverket.

Som synes finns olika bilder av vilka åtgärder som ger bäst tillväxtstimu- lans. Företagen i Glesbygdsverkets postenkät lyfter främst fram lägre avgifter och skatter. Kommuner i mindre tillgängliga delar av landet anser i första hand att insatser för en förbättrad kapitalförsörjning måste öka. Organisationen Företagarna bedömer att mera uppdrag – en ökad kon- kurrensutsättning av lokala verksamheter inom offentlig sektor – är den viktigaste åtgärden. Såväl kommunerna som organisationen Företagarna rankar förbättrad infrastruktur som den näst viktigaste åtgärden. Hos enkätens företagare kommer den åtgärden något längre ner och i stället är det förändrade re-

6 Kommuner i mer tillgängliga delar av Sverige rankar förbättrad infrastruktur som den viktigaste åtgär- den. I avsnittet refereras enbart svaren från kommuner med lägre tillgänglighet.

70 gelverk som bedöms vara den näst viktigaste åtgärden. Förbättrad kapi- talförsörjning och förändrade regelverk återkommer på ”topp-tre-listan”, den förra som företagens tredje viktigaste åtgärd och den senare som kommunernas tredje viktigaste. Organisationen Företagarna vill å sin sida på samma plats se en förbättrad dialog mellan företagen och offentlig sektor tillsammans med en bättre matchning mellan företagens arbets- kraftsefterfrågan och den lokala/regionala utbildningen. De tre bilderna har således både likheter och olikheter, vilket är en intressant iakttagelse i sig. Ett försök till sammanfattning visar att tre åtgärder återkommer hos mer än en organisation; förändrade regelverk, insatser för bättre kapitalförsörjning samt förbättrad infrastruktur. An- norlunda uttryckt efterlyses åtgärder för att göra företagandet enklare, lättare att finansiera samt placerat i en mer gynnsam infrastruktur. Det kan även noteras att ingen av de tre mest prioriterade åtgärderna hos före- tagen själva återfinns hos organisationen Företagarna.

Avslutande reflexioner De ovan redovisade enkätsvaren speglar förhållanden hos ett begränsat segment av företag och ska inte tolkas som en generell bild av alla företag i gles- och landsbygder. De 1 600 företagare som tillfrågats har alla startat utan anställda (soloföretag) under perioden 1996-2000 samt överlevt minst fem år. Företagen ligger i landsbygdsområden i de 50 kommunerna i Sverige med lägst tillgänglighet och har samtliga endast ett arbetsställe. Utifrån dessa företags svar kan det emellertid finnas anledning att reflektera över vilka förväntningar som kan ställas på de allra minsta företagen i de glesaste områdena. Materialet antyder att stora mängder nyanställningar inte är deras främsta bidrag till vår välfärd och ekonomiska utveckling. Deras förtjäns- ter kanske mera ska betraktas utifrån begrepp som mångfald, eget för- sörjningsansvar samt indirekt tillväxtstöd. Mängden företag borgar för mångfald när det gäller var de återfinns, med vad de arbetar och hur de verkar. Många lösningar kan provas samtidigt och möjligheten till flexi- bla lösningar är god. Företagarnas val att själva svara för sin försörjning ska inte underskattas, 2005 återfanns sju procent av den totala sysselsättningen i arbetsstäl- len utan anställda. Summan av de varor och tjänster som de minsta företagen producerar blir sammantaget en betydande verksamhet och tillgodoser en efterfrå- gan hos både enskilda konsumenter och andra företag. De ger således ett bidrag även till andra företags verksamhet och utveckling. Det är viktigt att den tillväxtpotential som existerar tas tillvara oavsett var i landet den finns. Kunskap om den sammantagna situationen

7 Glesbygdsverket (2007). ”Starta, leva, växa. Solo- och mikroföretag i gles- och landsbygder”.

71 för gles- och landsbygdens företag och deras symbios med lokalsamhället blir därför betydelsefull för möjligheterna att förstå deras delvis speciella situation och vad som hindrar respektive stimulerar utvecklingen av deras verksamheter.

Upplysningar om detta kapitel lämnas av: Jörgen Lithander, [email protected] Henrik Bengtsson, [email protected] Inez Backlund, [email protected]

72 Små, lokala arbetsmarknader

73 Sammanfattning

• De små, lokala arbetsmarknaderna i Norrlands inland anses ofta ha liten dynamik och vara isolerade från sin omgivning. Men att söka sig utanför den egna, lokala arbetsmarknaden behöver inte alltid innebära att söka inom rikets gränser. Statistiken visar att pendling över riksgränsen har blivit ett viktigt inslag i vissa små, lokala arbetsmarknader. Vissa gränstrakter i Värmland/Västra Götaland och Norr botten kan numera betraktas som internationella arbetsmarknader. I exempelvis Eda kommun i Värmland arbetar nästan 14 procent av de sysselsatta i ett annat land.

• Färre kvinnor än män pendlar över kommungränser till arbete och de pendlar kortare sträckor. Hur många kvinnor och män som pendlar varierar mycket mellan olika typer av funktionella arbetsmarknads regioner, FA-regioner. Bland kvinnorna är det hela 17 procentenheter färre som pendlar i FA-regioner med ogynnsamma förutsättningar än i de med gynnsamma förutsättningar. Detta kan göra kvinnors situation på arbetsmarknaden mer utsatt, eftersom de ofta är beroende av en offentlig arbetsmarknad som på många håll dessutom krymper.

• Små, lokala arbetsmarknader har ofta få branscher att erbjuda den arbetssökande. Men en studie gjord på Glesbygdsverkets uppdrag visar att det finns arbetsmarknader som har en stor branschbredd trots att de är små. Studien pekar på att områden som ofta ses som ”mellanrum” mellan centrumpunkterna i arbetsmarknadsregionerna är viktiga och ofta fyllda av egen verksamhet.

• Under de senaste åren har antalet förvärvsarbetande inom de areella näringarna, och då främst skogsnäringen, blivit fler. Detta efter en lång följd av år då antalet sysselsatta inom den sektorn har sjunkit. Om det är en följd av god konjunktur eller början på en långsiktig trend är ännu för tidigt att säga.

74 Små, lokala arbetsmarknader

Diskussionen om regional tillväxt handlar i stor utsträckning om urbana och stora, funktionella regioner. Den kan stödja sig på ett ansenligt antal studier och forskning som bekräftar att arbetsmarknaders storlek har stor betydelse för regionernas dynamik, konkurrens- och utvecklingskraft. Däremot finns det inte lika många studier kring små, lokala arbetsmarknader. Kunskapsbilden kring dessa områden är därför generellt sämre. Det finns ett behov av att öka kunskaperna kring dessa områden, vilket detta kapitel försöker bidra till. Lite drygt en miljon människor och runt nio procent av alla sysselsatta finns i funktionella arbetsmarknadsregioner, FA-regioner, som känne- tecknas av gleshet, långa avstånd och litet befolkningsunderlag. Utveck- lingen i dessa arbetsmarknader har under lång tid i många avseenden inte varit den önskade. Arbetslösheten är visserligen fortfarande högre, rörlig- heten lägre, branschbredden mycket smalare och den offentliga sektorn mer dominerande i många av dessa FA-regioner, men det rapporteras allt oftare om att utvecklingen inom näringslivet och på arbetsmarknaden förbättrats avsevärt. Är det ett trendbrott vi ser i dessa regioner, eller bara en tillfällig återhämtning? Det är möjligen för tidigt att uttala sig om det, men inte desto mindre är det viktigt att ge dessa områden särskild upp- märksamhet. Även om de är små vad gäller antalet sysselsatta utgör de en stor del av Sveriges territorium och omfattar flertalet av Sveriges FA- regioner. De innehåller också betydande naturresurser vilket, i vart fall på sikt, bör leda till att dessa områden har potentialer att utvecklas.

Rörlighet i små, lokala arbetsmarknader Regeringen framhåller att pendling över kommungräns är ett mått på tillgänglighet och således på arbetsmarknadernas funktionssätt. I många kommuner är det emellertid relativt få som pendlar över kommungrän- ser och resultatet av detta blir arbetsmarknader som utgörs av bara en kommun. Så är fallet med flertalet FA-regioner med ogynnsamma geografiska förutsättningar. SCB gör årliga undersökningar av arbetspendling mellan kommunerna och hur de lokala arbetsmarknadernas storlek som en följd därav förändras. Till skillnad från FA-regioner, som är fastlagda för de närmaste åren, kan man med hjälp av SCB:s beräkningar fånga upp och beskriva pågående förändringar i lokala arbetsmarknaders geografi.

1 Norrlandsfonden(2006). Konjukturbarometer Norrland. SCB. 2 AMS respektive länsarbetsnämnderna (2007). Arbetsmarknadsprognoser till år 2008.

75 Varför ett geografisk perspektiv?

Utvecklingen på arbetsmarknaderna kan belysas på olika sätt. En möj- lighet är att jämföra regiontyper med olika produktionsförutsättningar, som i Nuteks regionfamiljer. Utgångspunkten i Glesbygdsverkets undersökning är de funktionella analysregionernas, FA-regionernas, geografiska förutsättningar. Detta inte minst för att de fyra nordligaste länen under den nuvarande EU- strukturfondsperioden, 2007-2013, tilldelats särskilda gleshetsmedel inom målet för regional konkurrenskraft och sysselsättning, men också för att göra små arbetsmarknaders särskilda förutsättningar och till- växtmöjligheter tydliga.

Vad är små, lokala arbetsmarknader?

Små, lokala arbetsmarknaders problem kan sammanfattas med att det är få invånare i en FA-region (storleksdimensionen), att regionen ligger långt från andra (tillgänglighetsdimensionen) och att det är långt mellan invånarna i regionen (gleshetsdimensionen). Med det som utgångs- punkt identifierar Glesbygdsverket tre regiontyper, varav den första har samtliga problemdimensioner och den andra en eller två av de nämnda dimensionerna.

• FA-regioner med ogynnsamma geografiska förutsättningar • FA-regioner med mindre gynnsamma geografiska förutsättningar • FA-regioner med gynnsamma geografiska förutsättningar.

För en beskrivning hänvisas till tabell- och kartdelen, sidan 144.

Figur 4.1. FA-regiontyper FA-regioner med ogynnsamma förutsättningar 26 FA-regioner 31 kommuner 0,3 miljoner invånare 15 tätorter större än 3 000 inv. 0 tätorter större än 20 000 inv.

FA-regioner med mindre gynnsamma förutsättningar 17 FA-regioner 38 kommuner 0,7 miljoner invånare 33 tätorter större än 3 000 inv. 2 tätorter större än 20 000 inv.

FA-regioner med gynnsamma förutsättningar: 29 FA-regioner 221 kommuner 8,1 miljoner invånare 284 tätorter större än 3 000 inv. 53 tätorter större än 20 000 inv. Kartan finns också på insidan av bakre pärmfliken.

76 Som framgår av kartorna över kommuner som bildar egna lokala arbetsmarknader har många kommuner under de senaste 15 åren integrerats i större, lokala arbetsmarknader.

Figur 4.2. Oförstorade regioner – kommuner som utgör egna lokala arbetsmarknader år 2005 och utvecklingen under föregående perioder.

Kommuner som utgör en Kommuner som utgör en egen LA år 2005 egen LA år 2000-2004

Hela perioden Större del av perioden Mindre del av perioden

Strukturfondsregioner

Kommuner som utgör en Kommuner som utgör en egen LA år 1995-1999 egen LA år 1990-1994

Källa: SCB/RAMS, Glesbygdsverkets bearbetning.

77 Denna process har under åren spridit sig över stora delar av landet och framträder kanske tydligast i södra Sverige, där de flesta kommuner numera är fast förankrade i större arbetsmarknadsregioner. Men även i norra Svealand och längs Norrlandskusten har antalet enkommuns-LA (lokala arbetsmarknader) minskat. Medan de större städerna håller de omkringliggande kommunerna i ett fast grepp är regionförstoringen ömtåligare ju längre ut man kommer i utkanten. Det framgår nämligen att många av dessa mer perifera och små LA åtminstone periodvis blivit självständiga igen. Även om detta är mer av akademiskt intresse visar det på att region- förstoring är en långvarig process som är avhängig av en lång rad faktorer. Norrlands inland utgörs fortfarande, bortsett från Östersunds LA, av en relativt stabil massa av kommuner som bildar egna lokala arbetsmarknader. Detta förmedlar ett intryck av låsning och stagnation jämfört med övriga Sverige, men som framgår av figur 4.3 har även dessa små och perifera lokala arbetsmarknader en positiv utveckling i pendlingsintensiteten. Både i FA-regioner med mindre gynnsamma och de med gynnsamma förutsättningar ökade andelen utpendlare med över 30 procent. Den kraftigaste ökningen av utpendlare hittar man emellertid i FA-regioner som bara består av en kommun, vilket är mycket anmärkningsvärt även om förändringen sker utifrån en låg utgångsnivå av åtta procent utpendlare år 1993.

Figur 4.3. Förändring av pendlingsintensiteten i FA-regiontyper, 1993-2005.

140 Index: 1993 = 100

130

120

110 Gynnsamma förutsättningar

Mindre gynnsamma förutsättningar 100 Ogynnsamma förutsättningar

Enkommuns FA 90 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

Källa: SCB/RAMS, Glesbygdsverkets bearbetning.

Kvinnor och män och pendling Kvinnor pendlar mindre än män och de pendlar kortare sträckor. Även om förändringen i kvinnors och mäns pendlingsmönster inte är en indikator på jämställdhet så skulle en ökad rumslig rörlighet framför allt ge

3 Pendlingsintensitet är beräknad som antalet pendlare över kommungräns i förhållande till antalet förvärvsarbetande. Jämför Jämindex hos SCB.

78 kvinnor större möjlighet att förbättra sin ställning på arbetsmarknaden. Andelen kvinnor som pendlar över kommungränser ökar visserligen, men utjämning mellan könen sker bara långsamt – om överhuvudtaget. Som framgår av tabell 4.1 är skillnaderna stora mellan regiontyperna, men dessutom stor mellan kvinnor och män. Särskilt liten är pendlingsintensiteten för kvinnor i FA-regioner med ogynnsamma förutsättningar – jämfört med män i samma regiontyp, men framför allt jämfört med kvinnor i FA-regioner med gynnsamma förutsättningar.

Tabell 4.1. Pendlingsintensitet över kommungräns i åldrarna 20-64 år, 2004-05 och för- ändring mellan 1993-94 och 2004-05 respektive pendlingsobalans 2004-05.

Förändring, Pendlingsintensitet procentenheter Pendlingsobalans Män Kvinnor Män Kvinnor

Gynnsamma förutsättningar 5,5 28,9 4,3 4,9 81,3 Mindre gynns. förutsättningar 9,5 ,7 4,0 ,7 70,4 Ogynnsamma förutsättningar 9,7 ,9 ,8 ,1 60,4

Riket 33,8 27,3 4,4 4,9 80,6

Källa: SCB/RAMS, Glesbygdsverkets bearbetning.

Skillnaden mellan kvinnor och män återkommer även på ett mer detal- jerat plan. I nästan alla kommuner ökar kvinnors arbetspendling över kommungränsen, men bara i kommuner som ligger i FA-regiontyper med gynnsamma förutsättningar finns det en tendens till utjämning mellan könen. I de övriga regiontyperna är utjämningen mer sällsynt, till och med i de kommuner där kvinnors pendling ökar mest. I dessa delar av landet finns dessutom den största obalansen mellan könen. Medan kvinnor i regioner med gynnsamma förutsättningar uppnår 80 procent av männens utpendlingsandelar är obalansen mellan kvinnor och män betydligt högre i de andra regiontyperna.

Tabell 4.2. Kommuner i vilka andelen kvinnor som utpendlar ökade mest mellan år 1993/94 och år 2004/05 och utpendlingskvoten mellan kvinnor och män år 2004/05. Procent.

Gynnsamma Mindre gynnsamma Ogynnsamma förutsättningar förutsättningar förutsättningar Kommun Ökning Pendl.obalans Kommun Ökning Pendl.obalans Kommun Ökning Pendl.obalans

Boden* 7,8 84 Högsby ,4 59 Bengtsfors 9,5 69 Boxholm* 2,8 4 Osby* 0,9 79 Hultsfred 7,5 66 Karlsborg* 2,1 71 Sävsjö* 9,5 86 Tanum 6,4 85 Bjuv* ,9 91 Norberg 7,1 85 Eda* 5,4 74 Eslöv ,2 90 Bräcke* 7,1 67 Härjedalen 4,2 58 Trelleborg* ,2 83 Tranemo* 7,0 23 Övertorneå 4,1 47

* Utjämning i pendlingsandelarna mellan män och kvinnor. Källa: SCB/RAMS, Glesbygdsverkets bearbetning. Hela tabellen finns på www.glesbygdsverket.se.

5 Se t.ex. Eliasson K, Westerlund O, Åström J (2007). Flyttning och pendling i Sverige. Bilaga 3 till Lång- tidsutredningen 2008. SOU 2007:35, s.158. Pendlingsobalansen är kvoten mellan kvinnors och mäns utpendlingsintensitet i procent.

79 Stora olikheter mellan kvinnor och män återkommer även i pendlings- statistiken efter åldersgrupper. Som figuren nedan visar är pendlings obalansen över lag störst i FA-regioner med ogynnsamma förutsättningar. Till skillnad från de två andra regiontyperna är obalansen stor från bör- jan. Redan i åldersgruppen 16-19 respektive 20-29 har kvinnor en mycket lägre utpendling än män och därför blir obalansen större. Obalansen i pendlingsintensiteten mellan män och kvinnor är en viktigt orsak till svårigheten att etablera större arbetsmarknadsregioner i perifera delar av landet. Dessa delar av landet kommer förmodligen aldrig att ha samma intensitet i pendlingen som större regioner, men om kvin- nor ytterligare närmar sig männens pendlingsintensitet i dessa regioner kunde man, åtminstone i vissa fall, få något större och mer stabila lokala arbetsmarknadsregioner.

Figur 4.4. Pendlingsobalansen 2005 efter åldersgrupper och regiontyper.

100,0 Gynnsamma förutsättningar

Mindre gynnsamma förutsättningar

90,0 Ogynnsamma förutsättningar

80,0

70,0

60,0

50,0 16-19 20-29 30-39 40-49 50-64 65+

Källa: SCB/RAMS, Glesbygdsverkets bearbetning.

Det finns naturligtvis inga enkla lösningar. Att bara öka pendlingen är heller inget självklart mål med hänsyn till dess sociala, miljömässiga och ekonomiska aspekter. Att förbättra pendlingsmöjligheterna med kollek tiva färdmedel är ett sätt att öka arbetskraftens geografiska rörlighet i glesare områden. Naturligtvis kan kollektivtrafik i glesbygder inte ha samma utformning som i större samhällen, (även om det finns möjlighe- ter till förbättringar) utan bilen måste betraktas som ett huvudalternativ framför allt i glesbygden.

Pendling till grannländerna Norge och Finland Pendling över riksgränserna har blivit ett viktigt inslag i vissa små, lokala arbetsmarknader, särskilt i de som annars kännetecknas av ogynnsamma förutsättningar. Vid sidan om den tilltagande integreringen av Malmös

7 E. Sandow, K. Westin (2007). Regionförstoring i glesa områden. Kollektivtrafikens möjligheter och betydelse. TRUM. Umeå Universitet.

80 och Köpenhamns arbetsmarknader visar även många andra gles- och landsbygdsregioner längs riksgränsen ett ökande pendlingsflöde. Som ett resultat av detta kan gränstrakterna i Värmland/Västra Götaland och Haparanda i Norrbotten numera betraktas som internationella arbetsmarknader. I dessa trakter har andelen sysselsatta i ett annat land an- senliga dimensioner (13,9 procent i Eda kommun, 12,4 procent i Årjäng, 10,1 procent i Strömstad och 9,5 procent i Haparanda) . Även i mellan- liggande gränsområden finns kommuner där andelen sysselsatta i annat land inte längre kan ses som obetydlig, inte minst på grund av att dessa pendlingsflöden delvis genereras i relativt små, gränsnära byar som till exempel Idre (Älvdalens kommun), Frostviken (Strömsunds kommun), Hemavan (Storumans kommun), Karesuando (Kiruna kommun) och längs Torneälven.

Figur 4.5. Arbetspendling mellan svenska gränskommuner och Norge och Finland 2004. Antal personer.

Haparanda Övertorneå Pajala Kiruna Gällivare Jokkmokk Arjeplog Från Finland Sorsele Till Finland Storuman Från Norge Vilhelmina Strömsund Till Norge Krokom Åre Berg Härjedalen Älvdalen Malung Torsby Sunne Arvika Eda Årjäng Bengtsfors Dals-Ed Strömstad Tanum

Antal 0 100 200 300 400 500 600

Källa: SCB 2007, Glesbygdsverkets bearbetning.

8 SCB (2007). Nordisk pendlingskarta (presentation vid konferensen Globalisering och tillväxt, Loka).

81 Förutsättningar vad gäller gränspendlingen är naturligtvis avhängiga av en rad faktorer, inte minst av någorlunda fungerande kommunikations- möjligheter till orterna på andra sidan gränsen. Utöver huvudförbindelser mellan Norge och Sverige finns ett stort antal mindre vägar som binder regionen samman. Standarden på vägnätet är varierande och dessutom präglat av stort slitage och bristande utbyggnad. Men det finns även andra hinder för en fortsatt integrering av gränsområdenas arbetsmarknader, som till exempel beskattning och sjukvårdsregler. Härjedalen är den enda kommun längs gränsen där det, trots relativt goda förutsättningar, inte finns något statistiskt belägg för gränspendling år 2004 och år 2005.

Mindre sårbara mellanbygder? 10 Att bryta sårbarheten genom regionförstoring har allt oftare kommit att dominera de lokala och regionala utvecklingsstrategierna under senare tid. Samtidigt har det rests farhågor för att en långt driven regionförsto- ringsstrategi dels kan visa sig ha brister när det gäller social och ekologisk hållbarhet, dels ibland kan vara orealistisk. Först och främst är det dock viktigt att slå fast att sambandet mellan arbetsmarknadernas storlek och arbetsmarknadsmässig bredd, mätt som antalet branscher i regionen, är väldigt starkt. I figuren nedan visas sambandet mellan koncentrationsgraden och arbetsmarknadens totala storlek. Ju längre åt höger i figuren en region befinner sig desto större arbetsmarknadsregioner (FA), och ju högre upp i figuren desto mer koncentrerad är dess sysselsättning. Således är Stockholms arbetsmarknad både den största och den mest differentierade med avseende på antalet branscher.

Figur 4.6. Koncentrationsgraden (Herfindahlindex) och arbetsmarknaders storlek (antal sysselsatta). x 900,0 FA mindre gynns. föruts. 800,0 FA ogynnsamma föruts.

700,0 FA gynnsamma föruts. Herfindahlinde

600,0

500,0 Jokkmokk 400,0 Ljusdal Haparanda Kramfors Söderhamn Gotland 300,0 Östersund 200,0 Stockholm

100,0 100 1 000 10 000 100 000 1 000 000 10 000 000 Antal (ln) Källa: Umeå Universitet, Glesbygdsverkets bearbetning.

9 Interreg Sverige-Norge 2007-2013. Program för europeiskt territoriellt samarbete, s. 40. (www.interreg- sverige-norge.com) 10 Utdrag ur: Hallin G. (2007). Sveriges tätaste mellanrum – om de små arbetsmarknadernas möjligheter i regionförstoringens tid. SWECO Eurofutures. Underlagsrapport och metodstudie på uppdrag av Gles- bygdsverket.

82 Sambandet mellan regionstorlek och koncentrationsgrad framgår ock- så. Högt upp i figuren finner vi mest små FA-regioner, men bland dessa finns det även FA-regioner med ett relativt stort antal branscher. Av figuren framgår även att regioner som Gotland, Östersund, Kramfors, Ljus- dal och Haparanda hör till de mest diversifierade inom sina respektive FA-regiontyper. I detta sammanhang reser sig frågan huruvida det finns gles- och landsbygdsområden som, oberoende av FA-regioner, kan uppnå ett diver- sifierat utbud av arbetstillfällen. Utifrån en analys grundad på kilometerrutor har i denna studie antalet branscher inom två mils radie från varje ruta beräknats. Med utgångspunkt i sambandet mellan storlek och antalet branscher på arbetsmarknaden beräknades ett förväntat värde på antalet nåbara branscher inom samma avstånd för varje kilometerruta. Resulta- tet är en karta i vilken redovisas avvikelser från de förväntade värdena. De mest framträdande positiva avvikelserna redovisas i kartan nedan.

Figur 4.7. Områden vars branschantal avviker kraftigt från förväntat antal branscher utifrån arbetsmarknadens storlek.

Topp 5 procent med högst avvikelse Topp 10 procent med högst avvikelse Tätort med fler än 25 000 inv. Kommungräns

Timrå/Härnösand

Sågmyra

Bålsta

Bohuskusten

Stenungsund

Härryda

Ljungbyhed Hovmantorp

Blekingekusten Sydkusten

Källa: Umeå Universitet.

83 De på detta sätt identifierade områdena befinner sig ofta i utkanten av sina respektive FA-regioner, ibland överlappande flera FA-regioner. De kännetecknas av att ha ett bekvämt pendlingsavstånd och ett brett urval av branscher. Det framkommer också att områdena ofta har tillgång till två eller flera orter med ofta varierande arbetsmarknadsutbud, exempelvis industri och förvaltning som i fallen Sågmyra i Dalarna och Härnö- sand/Timrå. Emellertid visar det sig också att även områdena själva har en rik och varierad landsbygdssysselsättning, med exempelvis jordbruk och byggverksamhet som i Ljungbyhed, Bålsta eller Sydkusten. Det är också viktigt att påpeka att den offentliga sektorn ofta utgör en viktig del i dessa områden. Även om sådana områden kan benämnas som ”mellanrum” är det viktigt att påpeka att de är fyllda av egen verksamhet. Områdena av denna typ uppnår både en minskad sårbarhet för arbetsmarknadens skiftningar och en trygghet för lokalsamhällets egen utveckling. Detta resultat är givetvis ingen överraskning, men det är en nyttig på- minnelse i en tid då mycket av analyserna kretsar kring regionförstoring. I sådana analyser tenderar ofta allt ljus att hamna på centrumpunkterna i respektive arbetsmarknadsregion. Här finns en uppenbar risk att man av den anledningen faktiskt glömmer bort att det finns en betydande syssel- sättning även i arbetsmarknadsregionernas utkanter vilka, som exemplen visar, ofta erbjuder en högre grad av diversifiering än kärnområdena. Dessutom kan pendlingsavstånden många gånger vara kortare tvärs över FA-regiongränsen. Detta vet naturligtvis de som pendlar, men det kan vara viktig information för planerarna, vare sig det handlar om att rita stråkkartor för framtida regionförstoring eller om att planera för ny kollektivtrafik. Det behöver således inte alls vara en nackdel att finnas i utkanten av en större arbetsmarknadsregion. Dessutom kan det även i FA-regioner som kännetecknas av ogynnsamma förutsättningar finnas områden med ett, i relation till de perifera arbetsmarknadernas situation, omfattande utbud vad gäller arbetsställen, framför allt om man lägger utgångspunkten för beräkningen på en för dessa regioner mer realistisk nivå.

Många i arbete och en försiktig framtidstro Andelen kvinnor och män i arbete har minskat på senare år, enligt den senast tillgängliga registerbaserade statistiken (år 2005). Arbetskrafts undersökningar från SCB och underlag från länsarbetsnämnderna och AMS ger dock mer utrymme för optimism. Den privata sektorn anses vara motorn i den pågående utvecklingen även i gles- och landsbygds regioner. Från alla län rapporteras om fler sysselsatta och minskad arbets löshet även om förbättringstakten anses komma att minska framöver. I många delar av Norrlands inland ger dock strukturella nackdelar upphov till en större försiktighet. Det handlar exempelvis om en åldrande och

84 minskande befolkning, stora säsongsmässiga variationer på efterfrågan på arbetskraft med mera. Efter en relativt lång återhämtningsperiod under 1990-talet och början av 2000-talet planade förbättringarna i förvärvsintensiteten långsamt ut och gick över till en viss avmattning på arbetsmarknaden. Skillnaderna mellan FA-regiontyper är relativt små när det gäller utveckling av andelen av befolkningen som är i arbete (förvärvsintensitet). Ser man på antalet förvärvsarbetande framkommer emellertid en annan bild av utvecklingen.

Figur 4.8. Förvärvsintensitet och antal förvärvsarbetande 20-64 år i FA-regiontyper och efter kön, 1993-200511.

Förvärvsintensitet, män Förvärvsintensitet, kvinnor 85,0 85,0

80,0 80,0

75,0 75,0

70,0 70,0 Gynnsamma förutsättningar 65,0 65,0 Mindre gynnsamma förutsättningar Ogynnsamma förutsättningar 60,0 60,0 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005

Förvärvsarbetande, män Förvärvsarbetande, kvinnor

120 120

115 115

110 110

105 105

85,0 100 100

95 80,0 95

90 90 75,0 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005

70,0 Gynnsamma förutsättningar 65,0 Mindre gynnsamma förutsättningar Ogynnsamma förutsättningar 60,0 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 Källa: SCB/RAMS, Glesbygdsverkets bearbetning.

11 Fr.o.m. årgång 2004 har det gjorts några förändringar i bearbetningarna avseende sysselsättningsdata. En ny källa används för att identifiera företagare och en mindre justering av metoden för att klassificera anställda har gjorts. Mer information om förändringarna finns på www.scb.se/rams. Glesbygdsverket har tagit del av statistik t.o.m. år 2005.

85 Mot bakgrund av den rådande befolkningsutvecklingen i Sverige är det föga överraskande att FA-regioner med gynnsamma förutsättningar ock- så drar ifrån vad gäller antalet förvärvsarbetande. Utvecklingen i de båda andra FA-regiontyperna är visserligen någorlunda stabil, men det finns få tecken på ett större trendbrott.

Utveckling i gles- och landsbygder – ett annat tillgänglighetsperspektiv Fler pendlare är både ett tecken på ett högt efterfrågetryck på arbetsmarknaden och förbättrade pendlingsmöjligheter och anses därför också som en viktig indikator för tillgänglighet. Denna ökade tillgänglighet visar sig också i processer som regionförstoring och regionintegrering. Pendlings- statistik på en nivå under kommungränser är mindre tillförlitlig och svå- rare att få del av. Avsaknaden av sådan statistik gör det emellertid nöd- vändigt att analysera skillnader inom regionerna på ett annat sätt. Särskilt om man vill komma åt strukturella skillnader och utvecklingstendenser i gles- och landsbygder. Därför har Glesbygdsverket valt att redovisa några indikatorer som visar lokala arbetsmarknaders funktionssätt utifrån när- het eller tillgänglighet till större tätorter. Närheten till större tätorter har, som vi kommer att se, stor betydelse för hur gles- och landsbygdsbefolkningen kan försörja sig. Många gles- och landsbygder kan visserligen stå på egna ben och om- vandla lokala tillgångar till en positiv utveckling (se karta 2 i tabell- och kartdelen), men närheten till en mer differentierad arbetsmarknad och möjligheter till ut- och vidareutbildning är faktorer som verkar vara viktiga på arbetsmarknader som alltmer präglas av större flexibilitet och konkurrens. Som framgår av figuren nedan har förvärvsintensiteten för befolkningen 20-64 år en tydligt avtagande trend ju längre bort man kommer från större tätorter12. Redan inom avståndsintervallet 5 till 45 minuter från tätorter (tätortsnära landsbygden) finns en tydlig nedåtgående trend. Männens förvärvsintensitet ligger visserligen kvar på en relativt stabil och hög nivå fram till ett avstånd av 20 minuter, men minskar sedan relativt snabbt. För kvinnor är förloppet något jämnare om än på en lägre nivå. Glesbygder, alltså områden som ligger längre än 45 minuter från tätorter, har i genomsnitt en förvärvsintensitet på 76 procent13, men det är svå- rare att utläsa en tydlig trend för dessa områdena. Männens minskande förvärvsintensitet verkar fortsätta ju längre ut i periferin man kommer, medan förvärvsintensiteten för kvinnor snarare kännetecknas av stora upp- och nedgångar.

12 Den låga förvärvsintensiteten för befolkningen inom större tätorter borde kunna förklaras med att fler är studerande eller med en högre andel grupper som har det svårare att integreras på arbetsmarknaden. 13 Jämförelsevis kan det nämnas att öar utan fast landförbindelse (skärgårdar) uppvisar en något högre förvärvsintensitet på 80,4 procent.

86 Figur 4.9. Andel förvärvsarbetande befolkning 20-64 år, efter kön och avstånd från tätorter större än 3 000 invånare.

12,090,0

9,0 80,0

6,0

70,0 3,0

Mänmän kvinnorKvinnor 60,00,0 00 10 10 20 20 30 30 40 40 50 50 60 60 70 70 80 80 90 90 100 100 110 110 120 120 minuterminuter

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Förvärvsintensiteten minskar alltså med avståndet från större tätorter, och likaså stiger andelen arbetslösa. Männens relativa arbetslöshet, som andel av befolkningen 20-64 år, ökar kontinuerligt mot landets utkanter. Kvinnors arbetslöshet är däremot inte alls så starkt relaterad till till- gänglighet till större orter, åtminstone inom 45 minuters avstånd från tätorterna. Det är inte särskilt långsökt att påstå att en könssegregerad arbetsmarknad gynnar kvinnor i det avseendet. I glesbygder, det vill säga från och med 45 minuters avstånd från tätorter, ökar däremot även den relativa arbetslösheten för kvinnor.

Figur 4.10. Andel arbetslösa av befolkningen 20-64 år, efter kön och efter avstånd från tätorter större än 3 000 invånare.

12,0

9,0

6,0

3,0

Män Kvinnor 0,0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 110 120 minuter

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

87 Befolkningens deltagande i ut- och vidareutbildning borde ha ökat efter den omfattande utbyggnaden av utbildningssystemet under det senaste decenniet. Mycket har visserligen hänt, också för att öka gles- och lands- bygdsbefolkningens tillgång till ut- och vidareutbildning, men som figuren nedan visar är skillnaderna i ett tillgänglighetsperspektiv fortfarande stora. Både för män och kvinnor minskar andelen av befolkningen som är i utbildning med avståndet från större orter relativt snabbt. Andelen män och kvinnor i utbildning minskade visserligen över lag mellan åren 2000 och 2005, men de relativt största förändringarna skedde i landets gles- och landsbygder. Det måste emellertid inte enbart vara negativt, det kan lika väl vara ett tecken på att ekonomin går bättre och människor i högre utsträckning kan välja att arbeta. Men med hänsyn till att de formella utbildningsnivåerna är generellt lägre i många gles- och landbygder och kunskaperna många gånger föråldrade14 är det naturligtvis bekym- mersamt att en så liten del av befolkningen kan eller vill delta i ut- och vidareutbildning.

Figur 4.11. Andel befolkning 20-64 år i utbildning år 2000 och 2005 efter kön och efter avstånd från tätorter större än 3 000 invånare.

8,0 Män 2005 Kvinnor 2005 Män 2000 Kvinnor 2000 6,0

4,0

2,0

0,0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 110 120 minuter minuter Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Flersysslare och mångsysslare Det är inte bara människors möjlighet till försörjning som ändras med avstånden till större orter, utan också sättet att försörja sig. Olika former av kombinationssysselsättning följer visserligen ett konjunkturmönster men verkar ändå öka i omfattning generellt sett.15 151 000 män och kvin- nor hade under år 2004 fler än två jobb och 83 000 kombinerade före- tagande med anställning. Enligt undersökningar på den regionala nivån är skillnaderna små vad gäller mångsysselsättning (tabell 4.3), men som figur 4.12 visar tilltar andelen mångsysslare påtagligt med avstånden från tätorter, vilket också bekräftar påståendet om att mångsysselsättning är något mer vanlig i gles- och landsbygder än i tätorter.

14 Länsarbetsnämnden i Jämtlands län, Arbetsmarknadsutsikter i Jämtlands län 2007-2008. 15 Regeringskansliet (2003). Företags- och anställningsformer i förändring. Ds 2003:27.

88 Tabell 4.3 Mångsysslare 2004 – personer med fler än två anställningar respektive personer med företag och anställning som andel av förvärvsarbetande 20-64 år och efter FA-regiontyper.

FA-regiontyper Andel personer med fler Andel personer med än två anställningar företag och anställning Procent Antal Procent Antal

Gynnsamma förutsättningar 3,7 133 000 2,0 72 000

Mindre gynnsamma föruts. 3,5 10 000 2,3 8 000

Ogynnsamma förutsättningar 4,1 5 000 2,8 3 000

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Anmärkningsvärt är att andelen personer med fler än två jobb är högre än andelen personer med företag och jobb även i områden där det är svårt nog att få ett jobb. En uppskattning är dock att en del av flersysselsätt- ning i gles- och landsbygder är en följd av periodiska anställningsformer, eftersom statistiken inte visar om arbetena löper parallellt eller avlöser varandra. Att ha fler än två jobb är vanligare för män än för kvinnor och andelen män med två eller fler jobb tenderar också att tillta kraftigare med avstånden från tätorterna. Kombinationen företag och jobb ökar mindre med avståndet från tät- orter. Det verkar också som att kombinationen av företag och jobb i högre utsträckning är ett gles- och landsbygdsfenomen, vilket indikeras av de relativt låga värdena i början av avståndsaxeln. En fråga som tränger sig på är om flera sysselsättningar och kombinationen av jobb och företag är två sidor av samma mynt. Att ha många, korta arbetsförhållanden eller en huvudanställning och flera bisysslor kan generellt uppfattas som ett tecken på att individen har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden eller att personen är tvungen att fylla på lönekuvertet med flera inkomster. Att ha ett företag och ett jobb kan i många fall säkerligen tolkas på samma sätt, men det finns också skäl att tro att särskilt kombinationen av företag och anställning är ett tecken på någonting annat. Det kan exempelvis vara att man startar stegvis (behål- ler anställningen men vill starta eget), att man söker omväxling, inte vill släppa sitt företag helt eller det kan vara en protest (mot att det ordinarie anställningslivet inte är tillräckligt intressant)16. Se vidare om skälen till att starta företag och att eventuellt anställa i kapitlet Småföretagarland.

16 Hela listan över de ”vanligaste skälen” finns i Hult E-B (2005). Att vara både företagare och anställd – en kombinatör. Nutek.

89 Figur 4.12. Mångsysslare – personer med fler än två anställningar respektive personer med företag och anställning som andel av förvärvsarbetande 20-64 år och efter avstånd från tätorter större än 3 000 invånare.

12,0 Mångsysslare Fler än två jobb 10,0 Företag och jobb

8,0

6,0

4,0

2,0

0,0 0 20 40 60 80 100 120 140 minuter

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Strukturomvandling – de areella näringarnas återkomst? Strukturomvandlingen har under den senaste tioårsperioden karaktäri- serats av ökad sysselsättning inom tjänsteproduktion och en allt mindre andel sysselsatta inom jord- och skogsbruk, fiske, gruvbrytning, tillverkningsindustri, byggverksamhet, el- och vattenförsörjning. Förändringen i den senast tillgängliga sysselsättningsstatistiken ger heller ingen indika- tion på att detta skulle ha ändrats i grunden. Antalet förvärvsarbetande inom den tjänsteproducerande sektorn ökade med 25 000 personer, medan antalet personer inom den varuproducerande sektorn minskade med 3 100 personer mellan 2004 och 2005. Vid en närmare granskning av olika näringsgrenar framkommer dock en något förändrad bild. Anmärkningsvärt är att den långvariga minskningen inom den varuproducerande sektorn har bromsats upp på senare år och, åtminstone i FA-regioner med ogynnsamma förutsättningar, för- vandlats till en svag ökning av antalet förvärvsarbetande. På samma sätt har den varaktiga ökningen inom den tjänsteproducerande sektorn däm- pats och till och med övergått till en minskning inom FA-regioner med mindre gynnsamma, respektive ogynnsamma, förutsättningar. Ur ett gles- och landsbygdsperspektiv är det positivt att kunna notera en tillväxt i antalet förvärvsarbetande inom de areella näringarna. Skiljer man på jord- respektive skogsbruk kan det konstateras att tillväxten beror enbart på en ökning inom skogsnäringen. (Jämför också avsnittet om fler arbeten i skogen på grund av ökad efterfrågan på bioenergi, sidan 28.)Det återstår att se om denna utveckling också når jordbruket, inte minst om inkomstläget för jordbruket förbättras efter de senaste höjningarna av er- sättningarna för till exempel mjölk och spannmål.

90 Även inom näringen utvinning av mineral finns en kraftig ökning av förvärvsarbetande och i vissa fall med betydande positiva effekter på be- rörda bygder.17 Ökningen mellan år 2004 och år 2005 sker visserligen i samtliga FA-regiontyper, men man ska komma ihåg att 41 procent av de 277 nya förvärvsarbetena tillkom i Kiruna och Gällivare kommuner.

Tabell 4.4. Förändring i näringsstruktur efter antal förvärvsarbetande 16+ i FA- regiontyper, varuproducerande sektor, årlig genomsnittlig förändring för 1998-2003 och 2004-2005.

Gynn- Mindre Ogynn- samma gynnsamma förutsätt- samma förutsätt- ningar förutsättn. ningar Jord- o skogsbruk, jakt, fiske 1998-2003 -2,6 -2,6 -2,4 2004-05 1,9 3,2 4,7 Jordbruk 2004-05 -5,1 -8,3 -9,4 Skogsbruk 2004-05 29,3 22,2 15,7 Utvinning av mineral, tillverkningsindustri 1998-2003 -0,9 -1,5 -1,5 2004-05 -2,2 -2,6 -2,2 Utvinning av mineral 2004-05 2,7 3,8 9,9 Energi- o vattenförs., avfallshantering 1998-2003 0,8 -0,3 1,0 2004-05 1,6 5,6 2,9 Byggindustri 1998-2003 1,9 1,2 0,4 2004-05 4,4 4,3 4,5 Varuproducerande sektor 1998-2003 -0,4 -1,2 -1,2 2004-05 -0,3 -0,6 0,4

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Tabell 4.5. Förändring i näringsstruktur efter antal förvärvsarbetande 16+ i FA- regiontyper, tjänsteproducerande sektor, årlig genomsnittlig förändring för 1998-2003 och 2004-2005.

Gynn- Mindre Ogynn- samma gynnsamma förutsätt- samma förutsätt- ningar förutsättn. ningar Handel; transport, kommunikation 1998-2003 0,8 0,0 0,0 2004-05 0,4 0,8 0,1 Hotell och restaurang, pers. och kult. tj. 1998-2003 1,9 0,6 0,2 2004-05 0,8 0,1 -0,2 Kredit, fastighetsförv., företagstj. 1998-2003 3,1 2,7 1,1 2004-05 3,0 1,8 -1,2 Civila mynd., försvar; internat. org. 1998-2003 1,8 1,8 0,0 2004-05 0,4 -4,4 0,6 F&U; utb., hälso- och sjukvård, socialtj. 1998-2003 2,0 0,9 0,3 2004-05 0,4 -0,7 -1,1 Tjänsteproducerande sektor 1998-2003 1,8 0,9 0,3 2004-05 0,9 -0,3 -0,6

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

17 Sörensson R. (2003). Effektstudie av gruvetableringar i Lycksele och Storumans arbetsmarknadsregioner. CERUM. Umeå universitet. www.umu.se/cerum.

91 I grova drag kan konstateras att utvecklingen inom de tjänsteproduce- rande näringarna är ojämnt fördelad mellan FA-regiontyperna. Medan FA-regiontypen med gynnsamma förutsättningar uppvisar en ökning i samtliga tjänstenäringar och tidsperioder, minskar på senare tid antalet i åtminstone några grenar inom de övriga FA-regiontyperna. I regioner med mindre gynnsamma förutsättningar är det framför allt näringsgrenen civila myndigheter, försvaret med flera som minskar kraftigt. Anledningen är nedläggningar av försvaret runt om i landet, vilket framför allt berörde FA-regioner av denna typ. I regioner med ogynnsamma förutsättningar finns den relativt största minskningen inom tjänsteproduktionen. Strukturella anpassningar inom banksektorn och nedskärningar inom den kommunala sektorn stod för en stor del av denna minskning. I övrigt visar den privata tjänstesektorn en relativt god utveckling, vilket också bekräftas av de regionala arbets- marknadsprognoserna från AMS.

Näringsstrukturen ur ett tillgänglighetsperspektiv Förändringen i sammansättningen av näringsgrenar har inte bara en mellanregional dimension utan kan också ses utifrån ett tillgänglighets- perspektiv. Som framgår av figuren nedan förändras näringsstrukturen väsentligt med avståndet från större tätorter, även om den påtagligt störs- ta skillnaden finns mellan kvinnors och mäns huvudsakliga näringstill- hörighet. För männens del ökar sysselsättningsandelen inom de varuproducerande näringarna upp till ett avstånd av 35 minuter för att sedan tappa andelar i förhållande till jord- och skogsbruk och tjänsteproducerande näringar. För kvinnor är förändringen i näringsstruktur inte lika påtaglig och något jämnare ur ett tillgänglighetsperspektiv. Det som på ett ungefärligt sätt kan beskrivas som näringar inom den offentliga sektorn ökar inom 0-30 minuters avstånd och bibehåller andelarna även längre bort från tät- orter. För både kvinnor och män ökar emellertid näringsgrenen ”hotell, restaurang, personliga och kulturella tjänster” med avstånden.

92 Figur 4.13. Förvärvsarbetande 16+ med bostad i regionen (nattbefolkningen) efter näringsgren och avstånd från tätorter större än 3 000 invånare, år 2005.

Män

100 OkäntOkänt 90 Hälso-Hälso- odh och sjukvård,sjukvår socialtjänst,d, socialtjänst, veterinär veterinär 80 UtbildningUtbildning, forskning, forskning och utveckling och utveckling

70 OffOffentl.entl. förvaltning, förvaltning försvar,, försvar internationella, intern. org.org.

60 KrKreditinstitut,editinst, företagstjänster företagstjänster, fastighetsförvaltn., fastighetsförvaltning HotellHotell och och restaurang, restaurang pers., pers. och kulturella och kult. tjänster tjänster 50 Handel,Handel, transport,transpor magasin,t, magasin, kommunikationkommunikation 40 ByggindustriByggindustri 30 EnerEnergi-gi- och och vattenförsörjning,vattenförs., avhallshantering avfallshantering 20 TillverkningsindustriTillverkningsindustri

10 UtvinningUtvinning av av mineralminieral

0 Jord-Jord- ocochh skogsbrukskogsbruk 0 10 20 30 40 50 60 80 100 120 140 minuter

Kvinnor 100 OkäntOkäntOkänt 90 Hälso-Hälso-Hälso- odh oc och sjukvård,hsjukvårsjukvår socialtjänst,d,d,socialtjänst,socialtjänst, veterinär veterinär veterinär 80 UtbildningUtbildning, forskning, forskning och utveckling och utveckling Utbildning, forskning och utveckling 70 OffOffentl.entl. förvaltning, förvaltning försvar,, försvar internationella, intern. org.org. Kreditinst, företagstjänster, fastighetsförvaltning 60 Kreditinstitut,Offentl. förvaltning företagstjänster,, försvar fastighetsförvaltn., intern. org. HotellHotell och och restaurang, restaurang pers., pers. och kulturella och kult. tjänster tjänster 50 Handel,Handel,Kreditinst, transport,transpor företagstjänster magasin,t, magasin, kommunikation,kommunikation 40 fastighetsförvaltning ByggindustriByggindustriHotell och restaurang, pers. och kult. tjänster 30 30 EnerEnergi-gi- och och vattenförsörjning,vattenförs., avhallshantering avfallshantering 20 TillverkningsindustriTillverkningsindustriHandel, transport, magasin, kommunikation 10 UtvinningUtvinningByggindustri av av mineralminieral 0 Jord-Jord- ocochh skogsbrukskogsbruk Energi- och vattenförs., avhallshantering 0 10 10 20 30 30 40 40 50 50 60 60 80 80 100 100 120 120 140 140 minuterminuter

Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Slutsatser Rörligheten ökar också i små, lokala arbetsmarknader, även om detta hittills inte fått något större genomslag i regionförstoring i framför allt perifera delar av landet. Konventionella satsningar på regionförstoring är kanske inte heller en generell lösning på problemet. Det som krävs är lös- ningar anpassade till den lokala miljön. Att regeringen har ambitionen att stärka det lokala och regionala inflytandet och ansvarstagandet över transportsystemet är ett viktigt steg framåt18, men det är också viktigt att följa upp hur detta efterlevs och huruvida gles- och landsbygdsbefolkningen kan dra nytta av det.

18 Regeringen (2007). Budgetpropositionen för 2007/2008. Utgiftsområde 19, Regional utveckling, s. 40.

93 Landsbygdstrafik bär genom drivmedelsskatterna en avsevärt stör- re relativ andel av sina kostnader än tätortstrafik. En differentiering av drivmedelsskatten genom en ökning av beskattningen på trafik i tätorter skulle behövas för att denna trafik ska bära åtminstone lika stor andel av sina kostnader som landsbygdstrafik.19 Som en röd tråd framkommer i kapitlet att kvinnors situation och förutsättningar behöver särskild uppmärksamhet. Kvinnors arbetsmark- nadsrelaterade rörlighet (pendling) är många gånger lägre än mäns, sär- skilt i regioner med ogynnsamma förutsättningar. Den i dessa regioner dominerande offentliga sektorn har stor betydelse för kvinnors syssel- sättning. Men denna sektor krymper och, till skillnad från mäns arbetsmarknad, finns det få förhoppningar om att kvinnodominerade näringar som vård- och omsorg, utbildning m.m. kommer att öka i offentlig regi. Ökningarna finns framför allt utanför den offentliga sektorn, både i den privata vårdsektorn och i exempelvis turismnäringen. Å andra sidan är kvinnors formella kompetens vad gäller utbildning oftast avsevärt högre än mäns och inte minst utifrån det har de klara konkurrensfördelar gentemot männen i de flesta yrken.

Upplysningar om detta kapitel lämnas av: Wolfgang Pichler, [email protected]

19 SIKA. PM 2007:1. Vägtrafikens externa effekter 2006.

94 Tillgänglighet

9593 v

Sammanfattning

• Antalet dagligvarubutiker i landet fortsätter att minska. Under det senaste året minskade de med 162, varav 16 i glesbygder och 60 i tätortsnära landsbygder.

• I områden som har fått minst fem minuters längre restid med bil till närmaste dagligvarubutik under den senaste femårsperioden bodde det 66 000 personer år 2006. Av dessa var 13 000 pensionärer över 65 år.

• Antalet grundskolor har fortsatt att minska under det senaste året, och den största relativa minskningen finns i glesbygder. Däremot har antalet små skolor (under 50 elever) blivit fler. Orsaken till det är i första hand att antalet elever minskar, och många skolor har hamnat under definitionsgränsen. Det kan i sin tur leda till att fler skolor kan vara hotade av nedläggning de närmaste åren på grund av minskande elevantal.

• Närmare en miljon svenskar har mer än tio minuters bilresa till när- maste bankomat. 11 000 personer har 40 minuters resväg eller mer. Områden med långa avstånd till bankomat är många gånger desam- ma som de som kommer att beröras när Svensk Kassaservice lägger ned sina kontor 2008.

• De apoteksombud som finns i dagligvarubutiker och andra service- ställen i gles- och landsbygder spelar en stor roll för befolkningens tillgång till läkemedel. Kartan på sidan 111 visar deras betydelse för tillgängligheten.

• Omkring 80 procent av Sveriges befolkning har tillgång till internet i hemmet, och drygt 60 procent har uppkoppling via bredband. Men det finns stora skillnader mellan stad och land. År 2006 hade 70 procent av befolkningen i storstäder tillgång till bredband, medan motsvarande siffra på landsbygden var 44 procent, enligt det nationella SOM-institutet. En uppkoppling med god hastighet är av stor vikt för såväl företags som privatpersoners möjligheter att leva och verka i gles- och landsbygder.

96 Tillgänglighet

Tillgänglighet och tillväxt Det råder politisk enighet om att det finns ett starkt samband mellan ett rimligt utbud av service och olika områdens tillväxtmöjligheter. I regeringens proposition 2007/08:1 görs inriktningen av tillväxtpoli- tiken tydlig på följande sätt: ”Genom att stärka den lokala och regionala konkurrenskraften, och skapa bättre förutsättningar för företagande, innovationer och investeringar, kan tillväxtpolitiken i hela landet stärkas. Tillgången till samhällsservice och väl fungerande kommunikationer över hela landet är viktig för att uppnå detta”. Tillgänglighetsfrågorna är därmed viktiga när det gäller att skapa för- utsättningar för att alla delar av landet ska kunna bidra till tillväxt och välfärd.

Vad är rimlig tillgänglighet? Frågan om vad som ska bedömas som en rimlig eller godtagbar närhet och tillgänglighet till olika former av service är komplex. Hur mäter man över- huvud taget tillgång till service? Vilka aktörer påverkar servicetillgänglig- heten och vilket ansvar har politiken? Problemen blir dessutom ännu större när vi diskuterar den övergripande politiska inriktningen på olika delar av serviceutbudet. Vanligen är flera olika aktörer inblandade och politikens påverkan på serviceutbudet ofta tämligen marginell. Olika aktörer på marknaden, liksom konsumenternas beteende, påverkar ofta utbudet långt mer än vad politiken förmår att göra. För att ytterligare komplicera bilden kan man fundera över om en gång för alla fastställda servicenivåer egentligen skulle bidra till utveckling och likvärdighet? Den parlamentariska Ansvarskommittén diskuterar frågan om likvärdighet i utformningen av offentliga tjänster och kommer fram till att en alltför stelbent uttolkning av likvärdighetsmålet skulle motverka en ändamålsenlig anpassning till lokala förhållanden och därmed försämra effektivitet och resultat för brukarna av en offentlig tjänst. Kommittén menar i stället att man bör anlägga ett dynamiskt synsätt när det gäller likvärdighet. Detta skulle kunna innebära att man genom att öppet redovisa hur tillgängligheten i praktiken ser ut för olika orter och ortstyper driver på en utveckling där man strävar efter att löpande uppnå bättre förhållanden. Detta i motsats till en situation där statiskt fastlagda nivåer konserverar förhållanden som inte alltid är önskvärda i det längre perspektivet.

1 Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft. (SOU 2007:10).

97 Det är Glesbygdsverkets ambition att med bland annat de tillgänglighets- redovisningar som görs i denna årsbok öppet redovisa, och därigenom förhoppningsvis bidra till att sätta fokus på, behovet av förbättringar av tillgänglighet till tjänster på flera samhällsområden.

Närhet och kvalitet När man diskuterar behoven av olika medborgarnära tjänster finns det också skäl att reflektera över avvägningen mellan å ena sidan en fysisk närhet till en viss tjänst och å andra sidan möjligheterna att få del av en tjänst som utförs med hög kvalitet, med tillräckliga resurser och som grundas på god kunskap. Detta är inte minst aktuellt när det gäller olika slag av kunskapsintensiv och medborgarnära service som till exempel skola, hälso- och sjukvård eller polisverksamhet. Att enbart poängtera fysisk närhet till exempelvis en polisstation kan leda till en felfokusering när det gäller polisens förmåga att uppfylla sitt uppdrag att verka brotts- förebyggande och bekämpa brott. Rätt kompetens, rätt resurser och öv- rig förmåga att lösa kvalificerade polisiära uppgifter är ofta minst lika viktiga som en stadigvarande fysisk närvaro. För att vi i praktiken ska ha tillgång till en tjänst är alltså en god till- gänglighet ur ett geografiskt perspektiv ofta bara en av de förutsättningar som behöver uppfyllas. En rimlig tillgänglighet när det gäller till exempel öppettider eller kanske möjlighet att nå tjänsten via internet är en annan aspekt som behöver vägas in. Slutligen är också tjänstens kvalitet i sig självklart av största intresse då vi ska bedöma om man i realiteten har tillgång till den service man behöver.

Stora reformer som påverkar tillgängligheten I denna årsbok redovisas tillgänglighetsstatistik för ett urval av service slag. Som alltid redovisas statistik för dagligvaruhandel och skolor. Detta är två serviceslag som ofta ses som själva grundstrukturen för ett boende i gles- och landsbygder samt skärgårdar. Vidare redovisas situationen på bredbandsområdet. Denna funktion framhålls ofta som en av de mer strategiska faktorerna för att göra en god utveckling för boende och företagande på landsbygd möjlig. I årsboken lyfts dessutom två serviceslag där stora förändringar är på gång i en nära framtid. Vad gäller grundläggande betaltjänster så kommer Svensk Kassaservice att avvecklas under år 2008 och i stället ersättas av ett system där staten upphandlar tjänsterna i de områden där mark- nadslösningar inte uppfyller dagens behov. Vidare kommer apoteksmonopolet att ersättas av ett system med fler aktörer på läkemedelsmarknaden. Denna reform kommer med största

2 Jfr med t.ex. Framtidens polis - delbetänkande av utredningen om den framtida polisutbildningen. (SOU 2007:39).

98 sannolikhet att innebära förändringar vad gäller tillgängligheten till läke- medel, kanske både på gott och på ont, i olika delar av landet. Glesbygds- verket anser att båda dessa områden, vilka står inför stora förändringar, förtjänar extra uppmärksamhet.

Dagligvarubutiker Antalet dagligvarubutiker i landet har minskat under en lång följd av år. Sedan år 1996 har det totala antalet butiker minskat med 20 procent. Un- der början av 2000-talet dämpades takten i nedgången något, men de senaste åren har nedläggningstakten återigen ökat. Under det allra senaste året var minskningen 162 butiker, en något lägre nedgång än året innan.

Tabell 5.1. Antal dagligvarubutiker per butiksform 1996-2007.

Förändr. 1996-2007 Butiksform 1996 2006 2007 Antal %

Butiker minst 400 m2 1 964 976 997 ,7 Stormarknad minst 2 500 m2 76 106 116 40 52,6 Butiker minst 800 m2 ej stormarknad 847 824 831 -16 -1,9 Butiker 400-799 m2 1 071 1 046 1 050 -21 -2,0

Övriga dagligvarubutiker 3 05 152 100 -1 951 -63,9

Service- och trafikbutiker 2 124 2 836 2 716 592 27,9 Servicebutiker 1 084 1 402 1 344 260 24,0 Trafikbutiker 1 040 1 434 1 372 332 31,9

Övriga 0 0 0 0

Totalt 7 169 5 975 5 813 -1 356 -18,9

Källa: Konsumentverket, Glesbygdsverkets bearbetning.

Den omstrukturering av branschen som pågått under flera decennier fortsätter att påverka butiksnätet. Det är främst antalet ”övriga dagligvarubutiker”, det vill säga mindre butiker som har minskat kraftigt under hela perioden. Sedan år 1996 har den typen av butiker minskat med näs- tan 64 procent. Under 1990-talet uppvägdes denna minskning till viss del av ett ökat antal service- och trafikbutiker. Under början av 2000-talet stagnerade dock ökningen och har under det senaste året i stället vänt till en minskning med 120 butiker. Antalet stormarknader fortsätter dock att öka. Sedan år 1996 har denna butiksform ökat med 52 procent och bara det senaste året med drygt

3 Med ”mindre” butiker avses butiker med en yta på mindre än 400 kvadratmeter. 4 Butiker med en yta på minst 2 500 kvadratmeter.

99 9 procent. Mycket tyder därför på att trenden med fler stormarknader kommer att hålla i sig även de närmaste åren. Omstruktureringen av dagligvarubranschen har påverkat hela landet. Minskningen har dock varit störst i den tätortsnära landsbygden där näs- tan 32 procent av butikerna försvann under perioden 1996-2007. I glesbygder var minskningen nästan 25 procent och i tätorter blev butikerna närmare 13 procent färre under samma period. Under det senaste året var minskningen runt 4 procent i både glesbygd och tätortsnära landsbygd, medan minskningen i tätorter var cirka 2 procent.

Tabell 5.2. Antalet dagligvarubutiker per områdestyp och region 1996-2007.

Förändr. 1996-2007 Områdestyp Region 1996 2006 2007 Antal %

Glesbygd Skogslänens inland 327 263 257 -70 -21,4 Skogslänen övrigt 79 48 45 -34 -43,0 Storstadsregionerna 49 48 42 -7 -14,3 Övriga Sverige 39 29 28 -11 -28,2 Totalt 494 388 372 -122 -24,7

Tätortsnära Skogslänens inland 147 09 05 -42 -28,6 landsbygd Skogslänen övrigt 525 72 53 -172 -32,8 Storstadsregionerna 226 79 70 -56 -24,8 Övriga Sverige 1 146 797 769 -377 -32,9 Totalt 2 044 1 457 1 397 -647 -31,7

Tätort Skogslänens inland 154 5 2 -22 -14,3 Skogslänen övrigt 829 654 646 -183 -22,1 Storstadsregionerna 1 861 1 718 696 -165 -8,9 Övriga Sverige 1 787 62 570 -217 -12,1 Totalt 4 631 4 130 4 044 -587 -12,7

Riket 7 169 5 975 5 813 -1 356 -18,9

Källa: Konsumentverket, Glesbygdsverkets bearbetning.

Det finns förmodligen många bidragande orsaker till att antalet butiker minskat under en följd av år och att de fortsätter att minska. I de flesta gles- och landsbygder har underlaget för butikerna minskat i takt med en minskad befolkning. Försämrade leveransvillkor, med bland annat högre inköpspriser för små butiker, och en tilltagande konkurrens, där allt fler stormarknader lockar med låga priser och stort utbud av varor, har också förändrat för- utsättningarna för att bedriva handel. Detta har även gjort det svårare för de mindre butikerna, framför allt i gles- och landsbygder, att konkurrera.

Längre avstånd till butiken När antalet dagligvarubutiker blir färre ökar avståndet till närmaste butik betydligt för åtskilliga människor i gles- och landsbygdsområden. I tabell 3 i tabell- och kartdelen redovisas hur tillgängligheten till närmaste butik förändrats mellan åren 2002 och 2007.

100 Figur 5.1. Områden med ökad respektive minskad tillgänglighet till närmaste dagligvarubutik 2002-2007.

Minst 5 minuter kortare restid

Minst 5 minuter längre restid

Förändring inom +/- 5 minuter

Tätorter större än 3 000 invånare

Länsgräns

I områden som har fått en försämrad tillgänglighet till dagligvarubutiker (röda) var befolkningen år 2006: 66 000 personer, varav 13 000 pensionärer, 65+.

I områden som har fått en förbättrad tillgänglighet till dagligvarubutiker (blå) var befolkningen år 2006: 11 000 personer, varav 2 000 pensionärer, 65+.

Källa: Konsumentverket och SCB, Glesbygdsverkets bearbetning

101 Av tabellen framgår att cirka 8 100 personer har längre än 20 minuters bilfärd till sin närmaste butik, en ökning med nästan 2 100 personer sedan år 2002. Av dessa personer har drygt 1 500 dessutom längre än 30 minuter till sin närmaste butik, vilket är nästan 500 personer fler än år 2002. De längsta avstånden berör nästan enbart människor i skogslänen men även i Uppsala, Östergötlands, Örebro och Västra Götalands län finns relativt många människor med långa avstånd till närmaste dagligvarubutik. Den största ökningen av antalet personer med långa avstånd till närmaste butik har skett i Norrlandslänen. Effekterna för en bygd som mister sin sista butik är många gånger mycket stora. Dagligvarubutiken fungerar ofta som ombud för andra serviceslag såsom post, apotek och systembolagsvaror. Om butiken för- svinner riskerar därför även annan service att försvinna. (Se även kapitlet Småföretagarland, sidan 66.) En ökad satsning på samordnad service, där både kommersiell och offentlig service ingår, är ett sätt att försöka motverka den försämrade tillgänglighet som ett allt glesare butiksnät för med sig. De lokala förut- sättningarna påverkar i hög grad utformningen och innehållet i de olika lösningarna. Lösningar som bygger på samverkan mellan olika typer av aktörer och på samordning utifrån lokala förutsättningar bör därför ock- så kunna ha förutsättningar att bli bärkraftiga och långsiktiga. En ökad medvetenhet om faktorer som närhet och miljö kan också bidra till förbättrade möjligheter för kvarvarande butiker att överleva.

Skolor Som Glesbygdsverket lyft fram i såväl tidigare årsböcker som i andra rapporter och kunskapssammanställningar är en god tillgänglighet till grundskolor med god kvalitet av stor betydelse för många människors val av boendemiljö. Av tidigare årsböcker framgår att barnfamiljer i hö- gre utsträckning än människor i andra åldersgrupper väljer att flytta till framför allt tätortsnära landsbygder. Tillgången till en grundskola på rimligt avstånd från bostaden är en av de faktorer som kanske mest på- verkar valet av bostadsort. Liksom tidigare år följer Glesbygdsverket upp utvecklingen av antalet grundskolor och hur tillgängligheten till dessa förändras. Under andra halvan av 1990-talet skedde en kraftig minskning av antalet skolor i lands- och glesbygder, en minskning som sedan planade ut under början av 2000-talet. Under de senaste åren har frågan om nedläggning av skolor, inte sällan de mindre så kallade byskolorna, debatterats på flera håll i landet. Av de kontakter Glesbygdsverket haft med medborgare i olika delar av landet under 2007 framgår också att en diskussion pågår om många skolors vara eller inte vara. Verket avser därför att även fortsättningsvis noga följa utvecklingen av antalet skolor i olika ortstyper och tillgänglig- heten till dessa.

102 När man går till statistiken framgår det också att antalet skolor har minskat totalt sett, även under de senaste åren.

Tabell 5.3. Utvecklingen av antalet grundskolor 2002-2006.

Förändring 2002 2005 2006 2002-2006 Antal varav små Antal varav små Antal varav små Skolor varav små Områdestyp skolor skolor skolor skolor skolor skolor totalt skolor Glesbygd 248 133 220 114 217 120 -31 -13 Tätortsnära landsbygd 1 577 348 1 486 416 1 466 445 -111 97 Tätort 3 320 433 3 250 370 3 237 376 -83 -57 Riket 5 145 914 4 956 900 4 920 941 -225 27

Källa: Skolverket. Glesbygdsverkets bearbetning.

Samtidigt som antalet skolor minskar i samtliga områdestyper har antalet små skolor, det vill säga skolor med 50 elever eller färre, totalt sett blivit fler. Ökningen har dock, om man ser till hela perioden, enbart skett i tät- ortsnära landsbygder. Däremot ser vi att antalet små skolor ökar i samtliga ortstyper om vi jämför åren 2005 och 2006. Liksom tidigare år har den relativa minskningen av antalet grundskolor (små och stora) varit kraftigast i glesbygderna. De glesbygdsskolor som har lagts ned har i de flesta fall varit små skolor. Detta till trots har alltså antalet små skolor ökat något. Orsaken till detta är i första hand att elevantalet minskat och att många skolor därför har fallit under den defi- nitionsgräns för små skolor som här används. Detta kan, i sin tur, leda till att fler skolor kan vara hotade av nedläggning under de närmaste åren till följd av ett fortsatt minskat elevantal. I tätortsnära landsbygder har minskningen relativt sett inte varit lika kraftig, 7 procent sedan år 2002. I dessa områden ökar dock nedlägg- ningstakten. Antalsmässigt är det också i dessa områden som minskningen varit störst, antalet skolor var 111 färre år 2006 än år 2002. Trots att det totala antalet skolor blivit färre har antalet små skolor i de tätortsnära landsbygderna ökat kraftigt, sedan år 2002 med 28 procent.

Längre avstånd till undervisningen En nedläggning av en skola i gles- eller landsbygder leder inte sällan till att eleverna får en betydligt längre resa till skolan. Under år 2006 hade närmare ett tusen elever i Sveriges gles- och landsbygder mer än två mils resa till skolan. Ingen elev i våra tätortsområden hade så långt. När man jämför dessa siffror med år 2002 ser man att antalet legat relativt konstant över åren. Antalet elever i denna grupp har dock, nominellt sett, minskat något (-42 stycken). När det gäller de riktigt långa avstånden, tre mil eller längre, är detta i stort sett en vardagssituation som enbart gäller för barn i glesbygdsom- råden.

103 Tabell 5.4. Tillgänglighet till närmaste skola för elever i årskurs 1-6. År 2002 och 2006. Per områdestyp.

Befolkning 1-<2 mil 2-<3 mil 3-<4 mil 4-<5 mil 5 mil eller mer 2006* Områdestyp 7-12 år 2002 2006 2002 2006 2002 2006 2002 2006 2002 2006

Glesbygd 8 711 1 393 1 1645 456 4 1 166 141 39 44 25 30 Tätortsnära 141 246 7 311 5 883 288 269 37 31 0 3 0 0 landsbygd Tätort 448 724 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0

Riket 598 681 8 705 7 048 744 720 203 172 39 47 25 30

* Exklusive skärgårdsbefolkning. Källa: Skolverket, Glesbygdsverkets bearbetning.

Av länsstatistiken (tabell 4 i tabell- och kartdelen) framgår det att det nästan uteslutande är barn i de så kallade skogslänen som har riktigt långa resor, tre mil eller längre, till skolan. De allra längsta resorna – fyra, fem mil eller till och med ännu längre – förekommer i stort sett enbart i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens glesbygder och berör drygt 70 barn.

Alternativa former för undervisning I Årsbok 2006 (sidan 68) diskuterade Glesbygdsverket frågorna om behovet av fysisk närhet till undervisning för barn och ungdomar men också möjligheterna till olika slags fjärrundervisning. Det kan här vara på sin plats att påminna om att det bör kunna bli aktuellt att pröva olika former av undervisning som ett alternativ till mycket långa restider, särskilt för mindre barn. Det bör dock framhållas att det här handlar om svåra av- vägningar, där barnens behov av social samvaro och utbildning på lika villkor i alla delar av landet rimligen bör ges stor vikt när beslut fattas.

104 Figur 5.2. Områden med avstånd längre än 1,5 mil till skolor med elever i årskurs 1-6 år 2006.

Avstånd längre än 1,5 mil

Avstånd max. 1,5 mil

Tätorter större än 3 000 invånare

Länsgräns

År 2006 fanns det 3 536 barn 0-12 år i områden med avstånd längre än 1,5 mil till skolor med elever i årskurserna 1-6.

Källa: Skolverket, Glesbygdsverkets bearbetning.

105 Grundläggande betaltjänster I början av 2000-talet omstrukturerade Posten sin verksamhet för såväl brev- och paketbefordran som kassatjänster. När det gäller brev- och paketbefordran sköts denna nu främst på entreprenad av postombud i bland annat dagligvarubutiker och på bensinstationer. Företagstjänster utförs av Postens egna så kallade företagscenter. Kassatjänsterna utförs, ännu så länge, i ett särskilt bolag, Svensk Kassa service. Bolaget bedriver dels verksamhet i egen regi i särskilda lokaler, dels anlitar de entreprenörer som bedriver verksamheten i anslutning till dagligvarubutiker eller andra serviceställen. Posten äger numera inte nå- gon egen bank men Svensk Kassaservice agerar däremot som ombud för ett antal banker som man slutit avtal med. Vid sidan om Svensk Kassa- service utför naturligtvis också bankerna kassatjänster. På en del mindre orter avvecklas dock bankkontoren, eller enbart kassaservicen på bank- kontoret, vilket gör att Svensk Kassaservice där fått en större betydelse.

Svensk Kassaservice avvecklas När det gäller systemet med Svensk Kassaservice är dock stora föränd- ringar på gång. Frågan om kassatjänster eller grundläggande betaltjänster har utretts i omgångar. Den senaste utredningen på området föreslog år 2004 bland annat att Posten AB inte längre skulle ha skyldighet att till- handahålla en grundläggande kassaservice och att tjänsterna i stället ska upphandlas i de områden där det saknas kommersiella alternativ. Efter att frågan legat stilla under några år har ett definitivt beslut fattats om att avveckla nuvarande system. Grunddragen i beslutet handlar om att den kassaservice som i dag tillhandahålls genom Svensk Kassaservice er- sätts av ett statligt åtagande att tillhandahålla grundläggande betaltjänster. Bakgrunden till riksdagens beslut är att behovet av personliga kassa- tjänster minskat kraftigt på senare år. Ungefär en femtedel av transaktio- nerna har försvunnit årligen under de senaste åren. Under en följd av år har Svensk Kassaservice gått med minusresultat. Åren 2005 och 2006 var dock resultatet positivt tack vare anpassning av kostnaderna. På sikt är det dock, enligt företaget, inte möjligt att fortsätta att sänka kostnaderna i takt med den minskande efterfrågan. Konsekvensen av riksdagens beslut blir att det statliga åtagandet endast kommer att omfatta de orter och den landsbygd där behovet av grundläg- gande betaltjänster inte tillgodoses av marknaden. Post- och Telestyrelsen har fått i uppdrag att upphandla betaltjänster på de orter och till de personer som inte får tillgång till dessa. Cirka 170 000 personer bedöms be- höva denna service idag, men antalet tenderar att minska år från år. För- beredelserna inför upphandlingen har börjat under hösten 2007.

5 Samhällets behov av betaltjänster (SOU 2004:52). 6 Prop. 2006/07:55. 7 www.svenskkassaservice.se.

106 För att följa reformens konsekvenser regionalt ges länsstyrelserna i uppdrag att bevaka att de grundläggande betaltjänsterna motsvarar sam- hällets behov. De direkta konsekvenserna av reformen blir att kassaservicekontor kommer att kunna stängas från och med den 1 juli 2008 och att verksamheten ska vara helt avvecklad vid årsskiftet 2008/09. Glesbygdsverket avser att följa utvecklingen av tillgängligheten till grundläggande betaltjänster ur ett nationellt perspektiv och planerar att fortlöpande redovisa statistik över utvecklingen inom kassatjänstområdet. Inte minst kommer den upphandling som Post- och Telestyrelsen ska göra att bli viktig att följa. Dagens servicenät när det gäller kassatjänster motsvarar inte nödvändigt- vis morgondagens behov av grundläggande betaltjänster. Nya lösningar som subventioneras med statliga medel bör, enligt Glesbygdsverkets uppfattning, utgå från de verkliga behov som finns i framför allt glest befolkade områden. Förutom att avvecklingen påverkar serviceutbudet för en hel del män- niskor får reformen konsekvenser främst för de anställda inom Svensk Kassaservice. Det är en omfattande verksamhet som ska avvecklas: 370 kassakontor och 129 partners över hela landet med sammantaget 1 250 medarbetare. Att omställningen får konsekvenser för inte minst kvinnors möjligheter till arbete på mindre orter torde stå klart.

Alternativa sätt att få betaltjänster Möjligheterna att ta ut kontanter har förbättrats avsevärt under senare år, bland annat genom ökade uttagsmöjligheter i samband med inköp av dagligvaror. Trots detta är avsaknaden av uttagsmöjligheter för kontanta medel fortfarande ett problem för många småföretag i gles- och landsbygder, framför allt för sådana verksamheter som är beroende av turistström- marna. Dagskassehanteringen är också ett problem för många småföretag i dessa områden. På många orter är det långa avstånd till närmaste uttags- automat, bankkontor eller närmaste kontor för Svensk Kassaservice. De bofasta är då hänvisade till lantbrevbäringen för kontantuttag, men detta är inget alternativ för företagens dagskassor eller för turister i området. Trots att efterfrågan på kassatjänster minskar år från år finns det så- ledes fortfarande ett tydligt behov i samhället av dessa tjänster. De upp- handlade betaltjänsterna, på de orter där marknaden själv inte kan till- handahålla tjänsterna, kommer därför att vara viktiga för såväl invånare som det lokala näringslivet på många håll i Sveriges gles- och landsbygds- områden. Ett viktigt sätt att ta ut kontanter är genom bankomater. Denna funktion är dessutom tillgänglig såväl för ortsbor som för besökare. Glesbygds verket presenterar därför i denna årsbok statistik över tillgängligheten till bankomater.

8 www.svenskkassaservice.se.

107 Tabell 5.5. Tillgänglighet till bankomat 2007. Per områdestyp. Antal personer.

10 – < 20 20 – <30 30 – < 40 40 minuter Befolkning* minuter minuter minuter eller mer Områdestyp 2006 Antal Antal Antal Antal

Glesbygd 147 283 30 004 24 259 17 948 11 137 Tätortsnära landsbygd 1 969 151 739 538 82 861 4 249 26 Tätort 6 965 194 17 376 141 0 0

Totalt 9 081 628 786 918 107 261 22 197 11 163

* Exklusive skärgårdsbefolkning. Källa: Eniro, Glesbygdsverkets bearbetning.

Som framgår av tabellen ovan har de flesta svenskar nära till en bankomat. De allra flesta har den närmare än tio minuters bilresa. Men för när- mare en miljon människor är det längre än så. Av dessa människor bor, föga förvånande, de flesta i tätortsnära landsbygder eller glesbygder och när det gäller de riktigt långa avstånden, mer än en halvtimmes bilresa eller ännu längre, är det framför allt glesbygdsbor som berörs. Av tabell 5 i tabell- och kartdelen framgår tillgängligheten till bankomat per län. Glesbygdsverket avser att löpande följa utvecklingen av tillgänglighet till bankomater såväl som till fasta serviceställen för betaltjänster.

Utvecklingen av antalet fasta serviceställen Glesbygdsverket har följt utvecklingen av antalet fasta serviceställen för kassaservice sedan det nya servicenätet infördes i början av 2000-talet. Mellan åren 2001 och 2003 minskade antalet serviceställen för kassa- tjänster markant. Minskningen var under dessa år störst i glesbygder och tätortsnära landsbygder, där nedgången låg runt 20 procent.

Tabell 5.6. Utveckling av antalet kassaserviceställen mellan 2001 och 2007.

Förändr. 2001-2007 Områdestyp 2001 2003 2004 2005 2006 2007 Antal %

Glesbygd 116 93 79 60 59 50 -66 -56,9 Tätortsnära landsbygd 510 398 334 179 139 106 -404 -79,2 Tätort 723 680 542 437 349 339 -384 -53,1

Totalt 1 349 1 171 955 676 547 495 -854 -63,3

Källa: Svensk Kassaservice, Glesbygdsverkets bearbetning.

Under de följande åren ökade avvecklingstakten och fram till år 2007 har antalet serviceställen i riket minskat med drygt 850 sedan år 2001, en nedgång med 63 procent. Den största nedgången har skett i tätortsnära landsbygder, där nästan 80 procent av serviceställena har lagts ned.

108 Det allra senaste året har minskningen totalt sett varit något lägre än under föregående år. Detta beror dock enbart på att minskningen i tät- orter varit betydligt lägre än föregående år. I glesbygder var minskningen i stället betydligt större under det senaste året, 15 procent mot knappt 2 procent året innan. I tätortsnära landsbygder har minskningen varit fortsatt stor även under det senaste året, antalet serviceställen minskade med 23 procent. Bakgrunden till minskningen är den nedgång i utnyttjande av tjänst erna som beskrivs tidigare i detta kapitel.

Tillgänglighet till kassaservice I tabell 6 i tabell- och kartdelen redovisas befolkningens tillgänglighet till kassaservice i det fasta servicenätet. Minskningen av antalet fasta service- ställen har gett en tydlig påverkan på tillgängligheten. Antalet personer som har mer än 30 minuter till sitt närmaste service ställe har det senaste året ökat med 7 900 och uppgår nu till mer än 56 500 personer. Den försämrade tillgängligheten berör samtliga län men de största försämringarna och de riktigt långa avstånden berör nästan uteslutande människor i skogslänen.

Lantbrevbäring I gles- och landsbygder utför lantbrevbäringen en stor del av post- och kassa servicen för enskilda och företag. Hos lantbrevbäraren kan man hämta avi- serade försändelser, skicka brev och paket, köpa frimärken och utföra de finansiella tjänster som idag finns hos Svensk Kassaservice. Omkring 2500 lantbrevbärarlinjer betjänar cirka 730 000 hushåll. På mindre orter har nedlagda kassaserviceställen i många fall ersatts med lantbrevbäring. Lantbrevbäringen kan för många innebära en mycket hög grad av service med en god tillgänglighet, då servicen ofta utförs vid bostaden. För andra kan denna serviceform innebära en lägre grad av service eftersom man måste passa en viss tid och inte kan välja när man vill utföra tjäns- ten. För många personer i glest befolkade områden, och då inte minst äldre, är dock kassatjänster genom lantbrevbäringen många gånger en viktigare tillgänglighetsfråga än närheten till ett fast serviceställe. I dags- läget kan man dock inte klart säga hur hanteringen av betaltjänster inom lantbrevbäringen kommer att fungera efter nedläggningen av Svensk Kassaservice. Posten ska ge möjlighet för olika aktörer inom betalnings- förmedlingen att använda sig av lantbrevbäringen, men detta förutsätter att dessa aktörer själva måste välja att samarbeta med Posten. Dessutom måste man komma överens med Posten om villkoren, ekonomiska och andra, för samarbetet.

9 Post- och Telestyrelsen. Service och konkurrens 2006. s. 22.

109 Läkemedel Likvärdiga förutsättningar när det gäller att få tillgång till läkemedel är en central förutsättning för att man ska kunna uppfylla hälso- och sjuk- vårdslagens (1982:763) mål om en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Enligt många kvalificerade bedömare kommer läkeme- del, och inte minst utvecklingen av mer individanpassade mediciner, att bli en allt viktigare del av hälso- och sjukvården i framtiden.10 Att kunna köpa den medicin man blivit ordinerad, men också ha en god tillgång till receptfria läkemedel, är därför en mycket central tillgänglighetsfråga. Sedan 1971 har Sverige haft ett system där det statliga bolaget Apo- teket AB haft monopol på läkemedelsförsäljning. Monopolet gäller både receptbelagda och receptfria läkemedel, och verksamheten regleras dels av lagen (1996:1152) om handel med läkemedel, dels av ett särskilt verk- samhetsavtal med staten. I uppdraget ingår bland annat att via ett riks- täckande distributionsnät av apotek tillhandahålla läkemedel och vård- nära produkter till allmänheten. För att utföra uppdraget arbetar man via 980 apotek och 820 apoteksombud, det vill säga en livsmedelsbutik eller någon annan uppdragstagare. Av nedanstående karta (och tabellerna 7 och 8 i tabell- och kartdelen) framgår att de allra flesta personer i tätorter och i de mer tätbefolkade områdena i stort har relativt kort restid till ett apotek. Det handlar i de allra flesta fall om mindre än 20 minuters resa, ofta kortare än så. I landets gles- och landsbygdsområden är dock situationen sämre även på detta område. Det är just i glesbygderna, framför allt i inlandslänen, som de avgjort längre avstånden på 30, eller till och med 40, minuters bilresa till ett apotek, är vanligt förekommande. Apotekets ”partner”, de så kallade apoteksombuden, blir därför särskilt viktiga i dessa områden. Sammantaget kan man alltså säga att den förhållandevis goda sprid- ningen av apotek i Sverige, kombinerat med systemet med apoteksombud, ger en situation där tillgängligheten till läkemedel är tämligen god på de flesta håll. Apoteksombudens betydelse för invånarna i många glest befolkade områden kan dock inte nog understrykas.

10 Se t.ex. Aspelin, P. (red): Hur kan dagens forskning påverka framtidens sjukvård? Ansvarskommitténs skriftserie.

110 Figur 5.3. Förbättring av tillgänglighet till läkemedel med hjälp av apoteksombud 2006.

Tillgänglighet förbättras med minst 10 minuter med hjälp av apoteksombud Tillgänglighet förbättras med hjälp av apteksombud Apotek är närmast

Tätort större än 3 000 invånare

Länsgräns

Källa: Apoteket AB, Glesbygdsverkets bearbetning.

111 Som framgår av tabell 5.7 har det inte skett några alltför omfattande minskningar av antalet apotek och apoteksombud under de senaste åren, även om vissa nedläggningar skett. Inför de framtida förändringarna bör dessa siffror dock kunna utgöra ett utgångsläge för uppföljningen av vilka effekter reformerna kommer att få för tillgänglighet till läkemedel.

Tabell 5.7. Utvecklingen av antalet apotek respektive apoteksombud 1999-2006.

Apotek

Områdestyp Antal 1999 Antal 2006 Förändring

Glesbygd 35 35 0 Tätortsnära landsbygd 152 150 -2 Tätort 703 687 -16

Totalt 890 872 -18

Källa: Apoteket AB. Glesbygdsverkets bearbetning.

Apoteksombud

Områdestyp Antal 1999 Antal 2006 Förändring

Glesbygd 218 203 -15 Tätortsnära landsbygd 655 608 -47 Tätort 90 60 -30

Totalt 963 871 -92

Källa: Apoteket AB, Glesbygdsverkets bearbetning.

Läkemedelsområdet omregleras Efter att det svenska monopolsystemet bestått i drygt 35 år beslutade den nytillträdda alliansregeringen i december 2006 att det skulle ses över och att förslag skulle tas fram kring hur systemet kunde omregleras. Enligt regeringen är syftet med detta att förbättra tillgängligheten för konsu- menterna, pressa priset på läkemedel och få en mer effektiv apoteksmark- nad. Regeringen understryker samtidigt att läkemedelshanteringen också i fortsättningen måste vara säker och ändamålsenlig. En särskild utredare har tillsatts11 och denne ska i ett första steg lämna förslag som gör det möjligt för fler aktörer att bedriva detaljhandel med läkemedel, både receptbelagda och receptfria. En grundförutsättning för denna handel är, enligt regeringen, att aktörerna beviljas tillstånd. För ett tillstånd krävs farmaceutisk kompetens hos den som bedriver verksamheten. I ett andra steg ska utredaren komma med förslag som öppnar möjligheten att sälja ett urval av receptfria läkemedel på andra platser än i apotek. För denna handel ställs inte krav på farmaceutisk kompetens hos ägare, driftansvarig eller personal. Den första delen av uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2007. Uppdraget ska sedan slutredovi- sas den 1 april 2008.

11 Dir. S 2006:08.

112 Glesbygdsverket kommer att följa utredningens arbete med inriktning på de konsekvenser förslagen kan komma att få när det gäller en god till- gänglighet till läkemedel i hela landet också i fortsättningen.

Tillgång till bredband Omkring 80 procent av Sveriges befolkning har tillgång till internet i hemmet. Drygt 60 procent har uppkoppling via bredband. Men det finns skillnader mellan stad och land, mellan olika utbildningsnivåer och åld- rar och mellan män och kvinnor. I den nationella SOM-undersökningen12 från år 2006 visas att 44 procent av befolkningen på landsbygden hade tillgång till bredband mot 54 procent i mindre tätorter, 67 procent i större tätorter och 70 procent i storstad. Statistiken visar också att yngre använder internet betydligt mer än äldre och att högutbildade har dubbelt så god tillgång till bredband som lågutbildade. Kvinnor e-postar mer än män. Men män läser nyheter på nätet i större utsträckning än kvinnor. Undersökningar visar också att bredbandsanslutning ger betydligt mer aktiva internetanvändare än anslutning via telefonmodem. Även om befolkningen i glesbygder, landsbygder och skärgårdar ligger efter när det gäller tillgången till bredband så finns i många bygder ett starkt engagemang för bredbandsanslutning. I många byar har befolkningen gått samman för att på egen hand gräva ner optisk fiber eller ordna förbindelser på annat sätt. SOM-undersökningen från 2006 visar att befolkningen i Småland med öarna hade den lägsta andelen bredbandsuppkopplade med 51 procent. Norra Mellansverige noterar 54 procent, Mellersta Norrland 57, Väst- sverige 58, Övre Norrland 59, Sydsverige 60, Östra Mellansverige 61 och Stockholm 71 procent.

Teknisk tillgänglighet De tekniker för bredbandsuppkoppling som finns tillgängliga idag är xDSL, kabel-TV, optofiber, satellit, PLC (kommunikation över elnätet) samt olika former av radioaccess. Den vanligaste formen av uppkoppling till internet är xDSL, medan den teknik som ökar mest är den trådlösa, radiobaserade. Kabel-TV och optofiber är vanliga tekniker för uppkoppling, men dessa gäller i stort sett bara i tätorter. Den absolut bästa överfö- ringskapaciteten finns i optofibern, men problemet här ligger i kostnaden att gräva ner den i marken i områden med sviktande kundunderlag. Sa- tellitkommunikation får anses vara en lite speciell form av uppkoppling som i och för sig är helt avståndsoberoende, men som kännetecknas av låg överföringskapacitet och dyra komponenter. PLC är en utmärkt teknik som av olika anledningar inte rönt någon större framgång.

12 SOM-institutet. www.som.gu.se.

113 När det gäller fast uppkoppling är xDSL-tekniken den mest vedertagna idag. Enligt Post- och Telestyrelsen, PTS, skulle 97 procent av alla abon- nenter i Telias fasta nät (kopparnätet) kunna koppla upp sig vid xDSL. Men det fanns i maj 2007 fortfarande 146 000 abonnentledningar som helt saknade möjlighet till xDSL-koppling. År 2006 var motsvarande siffra 227 192. I februari 2007 presenterade PTS ett förslag till bredbandsstrategi för Sverige13. I korthet föreslås prioriteringar av: – Fortsatta offentliga stödinsatser när det gäller infrastrukturen. – Noggrann kartläggning av bredbandstäckningen. – Säkerställande av att det finns god tillgång till öppna nät. – Att hitta lösningar för samförläggning av ledningar mellan alla aktörer.

Vidare föreslås att regeringen: – Ställer krav på överföringshastigheten på infrastruktur där offentliga medel använts till uppbyggnad. – Ger kommunerna ansvar för planeringen av bredbandsinfrastruktu- ren. – Genom USO-direktivet ger bredband status som en samhällsomfat- tande tjänst. – Ökar sin tillsyn av öppenhet i offentligt finansierade nät genom läns- styrelserna.

Statens roll Det nuvarande statliga bredbandsstödet upphör från år 2008. Regeringen har sommaren 2007 gett en utredare uppdraget att undersöka om det är motiverat med fortsatta statliga åtgärder för att främja bredbandsutbygg- nad i små orter och på landsbygden och i så fall föreslå åtgärder och finansiering av dessa 14. Utredaren ska även överväga åtgärder som främjar samförläggning av kabel och kanalisation (tomrör). Det har visat sig vara svårt att hitta samverkanslösningar mellan dem som av olika anledningar gräver upp marken. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 18 april 2008. Under 2007 kom ett beslut om att funktionellt separera Telias grossist- led från dess slutkundsled. PTS fick i uppdrag att utreda förutsättning- arna för att ett företag som ålagts skyldigheter som den största aktören ska kunna separeras vertikalt i en grossist- och en slutkundsnivå. Bak- grunden till detta uppdrag är att på lång sikt säkerställa möjligheterna till konkurrens i Telias accessnät. Man vill med utredningen försöka hitta lösningar så att Telia, som är den största aktören, ska kunna upplåta sitt

13 PTS-ER-2007:7. 14 Dir. 2007:118.

114 nät för konkurrerande företag på slutkundssidan. Resultatet av utred- ningen15 presenterades under juni 2007 och i den finns ett antal intres- santa punkter: – För att lösa konkurrensproblematiken i accessnätet kan man antingen genomföra en strukturell eller en funktionell delning. Dock stoppar EU:s regelverk en strukturell delning. En funktionell delning är redan prövad i andra länder, som till exempel Storbritannien, med bra resultat. – I huvudsak vill man skilja ut den del av verksamheten som riktas till slutkundsmarknaden. – Man vill ge utrymme för den dominerande aktören att frivilligt separera sin verksamhet på det föreslagna sättet.

Upplysningar om detta kapitel lämnas av: Peter Malmsten, [email protected] Mårten Sandström, [email protected] (bredband) Mats Elg, [email protected] (bredband)

15 PTS-ER-2007:18

115 116 Tabeller och kartor

Befolkning

Tabell 1. Befolkning år 2006 per kommun, län och områdestyp samt befolkningsförändring 2005 och 2006. 118

Tabell 2. Inrikes in- och utflyttning per län år 2006. Personer som flyttar över kommungräns och/eller till annan områdestyp. 4

Metod för att definiera inflyttningsrika bygder. 135

Små, lokala arbetsmarknader

Karta 1. Genomsnittlig sammanräknad arbetsinkomst 2005 per kapita 20-64 år. 136

Karta 2. Andel förvärvsarbetande 2005, procent av befolkningen 20-64 år. 137

Tillgänglighet

Tabell 3. Tillgänglighet till dagligvarubutiker 2002 och 2007 per län. Antal personer. 138

Tabell 4. Tillgänglighet till närmaste skola för elever i årskurs 1-6 (7-12 år). År 2002 och 2006, per län. 139

Tabell 5. Tillgänglighet till bankomat 2007 per län. Antal personer. 140

Tabell 6. Tillgänglighet till fast kassaservice 2001 och 2007 per län. 41

Tabell 7. Tillgänglighet till apotek 1999 och 2006 samt förändring. Per län. 142

Tabell 8. Tillgänglighet till apoteksombud 1999 och 2006 samt förändring. Per län. 143

FA-regioner enligt Glesbygdsverkets definitioner 144

Fler kartor och tabeller finns på www.glesbygdsverket.se

117 Tabell 1. Befolkning år 2006 per kommun, län och områdestyp samt befolkningsförändringar 2005 och 2006. Definitioner av områdestyper finns på den främre pärmfliken. *Få individer i kategorin. Redovisas inte av sekretesskäl. Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning Förändring under 2005 Förändring under 2006 forts. Förändr. under 2006 Befolkning 2006

Tätortsnära Tätortsnära Tätortsnära Glesbygd landsbygd Tätort Glesbygd landsbygd Tätort Glesbygd landsbygd Tätort

Kommun/län K MTot K M Tot K M Tot K M Tot K M Tot K M Tot K M Tot K M Tot K M Tot

Stockholms län -36 2 -34 871 925 1 796 7 131 8 152 15 283 73 1 74 794 849 1 643 11 957 14 485 26 442 4 215 4 779 8 994 52 448 55 852 108 300 917 745 883 065 1 800 810

Upplands Väsby 0 0 0 3 8 11 66 30 96 0 0 0 -5 -4 -9 77 156 233 46 59 105 19 026 18 717 37 743

Vallentuna 0 0 0 43 1 44 247 217 464 0 0 0 -5 55 50 218 203 421 3 130 3 321 6 451 10 839 10 578 21 417

Österåker -4 10 6 98 88 186 188 89 277 20 6 26 67 23 90 227 200 427 833 978 1 811 2 931 3 189 6 120 15 140 14 808 29 948

Värmdö -19 -22 - 1 274 280 554 187 184 371 -7 -24 -31 294 325619 145 137 282 530 624 1 154 11 083 11 609 22 692 6 119 5 838 11 957

Järfälla 0 0 0 -3 -1 -44 79 10 183 0 0 0 2 -2 0 232 367 599 26 27 53 31 363 30 926 62 289

Ekerö 11 6 17 77 123 2001 85 1 4 199 1 5 6 24 62 86 101 98 199 375 394 769 5 065 5 220 10 285 6 720 6 527 13 247

Huddinge 0 0 0 -2 14 12 541 516 1 057 0 0 0 40 24 64 642 726 1 368 763 899 1 662 44 592 43 928 88 520

Botkyrka 0 0 0 22 22 448 34 370 718 0 0 0 1 2 3 394 564 958 900 980 1 880 37 782 37 891 75 673

Salem 0 0 0 2 2 41 1 0 93 203 0 0 0 40 50 90 144 147 291 51 61 112 7 425 7 178 14 603

Haninge -19 -9 -28 42 4 46 265 199 464 -2 3 1 -1 16 5 461 652 1 113 236 323 559 2 071 2 154 4 225 34 153 34 019 68 172

Tyresö 0 -1 -1 15 17 32 213 285 498 0 0 0 53 769 12 169 44 213 1 421 1 556 2 977 19 468 19 031 38 499

Upplands-Bro -1 -1 -2 34 13 47 0 -66 -66 0 0 0 -6 -4 -10 203 118 321 * * 5 952 1 078 2 030 9 976 9 627 19 603

Nykvarn 0 0 0 19 24 43 -8 -9 -17 0 0 0 65 743 1 9 43 73 116 862 965 1 827 3 355 3 427 6 782

Täby 0 0 0 0 0 0 551 1 7 172 0 0 0 0 0 0 223 189 412 30 988 30 018 61 006

Danderyd 4 0 4 0 0 0 202 10 122 1 0 1 0 0 0 139 126 265 31 27 58 15 707 14 727 30 434

Sollentuna 0 0 0 0 0 0 246 212 458 0 0 0 0 0 0 585 588 1 173 30 592 29 936 60 528

Stockholm 0 0 0 0 0 0 2 572 3 422 5 994 0 0 0 0 0 0 5 063 61 784847 1 402 197 380 688 782 885

Södertälje -4 -71 -1 177 1 4 191 -72 40 -32 2 -7 -5 773 60 1 7 509 597 1 106 33 40 73 4 882 5 249 10 131 35 920 35 667 71 587

Nacka 0 -1 -1 -1 0 -1 765 769 1 534 2 6 8 -2 -1 -3 1 046 1 123 2 169 10 20 30 19 24 43 41 871 40 477 82 348

Sundbyberg 0 0 0 0 0 0 11 18920000 0 00 0 230 283 513 17 528 17 001 34 529

Solna 0 0 0 0 0 0 639 838 1 477 0 0 0 0 0 0 505 637 1 142 31 632 30 085 61 717

Lidingö 6 9 15 2 -2 0 2690 2 1 470 13 6 19 -2 -4 -6 153 263 416 49 49 98 45 47 9221 947 20 184 42 131

Vaxholm 7 18 25 44 35 79 64 51 115 20 15 35 51 51 102 118 62 180 1 007 1 087 2 094 759 825 1 584 3 538 3 224 6 762

Norrtälje -18 -22 -40 103 175 278 23 -31 -8 25 -4 21 53 3 56 93 70 163 1 085 1 202 2 287 11 797 12 599 24 396 14 515 13 638 28 153

Sigtuna 0 0 0 -20 -10 -30 239 180 419 0 0 0 -27 -34 -61 158 168 326 2 333 2 496 4 829 16 229 15 918 32 147

Nynäshamn 1 2 3 42 18 602 - 1 -64 -85 -2 -5 -7 85 772 16 791 1 0 189 23 33 56 3 312 3 494 6 806 9 123 9 007 18 130

Uppsala län 157 161 318 6 749 6 970 13 719 620 780 1 400 -15 -1 -16 -19 48 29 844 1 067 1 911 565 675 1 240 49 123 51 840 100 963 111 896 105 826 217 722

Håbo 0 0 0 5 21 26 10263 165 0 0 0 -5 17 12 53 3 56 1 684 1 838 3 522 7 549 7 566 15 115

Älvkarleby 0 0 0 -10 -6 -16 24 31 55 0 0 0 -1 1 0 6 24 30 750 882 1 632 3 747 3 731 7 478

Knivsta 0 0 0 59 50 109 80 76 156 0 0 0 26 66 92 92 89 181 2 022 2 190 4 212 4 766 4 619 9 385

Heby 7 5 12 -87 -62 -149 0 0 0 -5 -1 -64 -57 - 1 -98 0 0 0 161 174 335 6 438 6 757 13 195

Tierp -3 -2 -5 23 -28 -5 -5 10 5 1 -2 -1 -74 -19 -93 2 - 1 -19 38 49 87 6 827 7 206 14 033 3 047 2 776 5 823

Uppsala 0 0 0 2093 1 5 344 313 575 888 0 0 0 103 99 202 672 1 005 1 677 15 401 16 115 31 516 79 300 74 371 153 671

Enköping 1 2 3 43 55 98 83 271 1 0 1 1 2 27 17 44 34 -16 18 19 20 39 8 410 8 902 17 312 10 914 10 221 21 135

Östhammar -7 -14 -21 -75 -55 -130 23 -2 21 -12 1 -1 -383 -92 -1 0 -15 -17 -32 347 432 779 7 591 7 950 15 541 2 573 2 542 5 115

Södermanlands län 1 2 3 -83 -5 -88 489 421 910 1 4 5 43 -48 -5 448 756 1 204 33 46 79 35 974 37 567 73 541 96 615 92 864 189 479

Vingåker 0 0 0 29 -3 26 29 36 65 0 0 0 -31 -27 -58 -12 13 1 2 109 2 230 4 339 2 451 2 422 4 873

Gnesta 0 0 0 -8 16 8 40 -25 15 0 0 0 9 7 16 -6 13 7 2 142 2 284 4 426 2 831 2 724 5 555

Nyköping 3 5 8 -24 306 128 99 227 -1 0 -1 21 -28 -7 176 207 383 16 24 40 7 746 8 134 15 880 17 761 16 510 34 271

118 Tabell 1. Befolkning år 2006 per kommun, län och områdestyp samt befolkningsförändringar 2005 och 2006. Definitioner av områdestyper finns på den främre pärmfliken. *Få individer i kategorin. Redovisas inte av sekretesskäl. Källa: SCB, Glesbygdsverkets bearbetning Förändring under 2005 Förändring under 2006 forts. Förändr. under 2006 Befolkning 2006