Sveriges Fotbollshistoriker & Statistiker Svenska Fotbollförbundet

Presentation av invalda fotbollspersonligheter i SFS:s Svensk fotbolls Hall of Fame

SFS (Sveriges Fotbollshistoriker & Statistiker)

Ledamöterna finns även presenterade på: http://svenskfotboll.se/landslag/hall-of-fame/ http://www.bolletinen.se/sfs/hof.htm

Utvalda av: Owe Fröberg & Bo Hansson (2003-2014), Anders Janson (2003-2004) och Lars Sandlin (2005-2014). Faktauppgifter: Jimmy Lindahl & Alf Frantz (2003-2007), Tommy Wahlsten (spelare 2008- 2010), Owe Fröberg (kompletteringar 2003-2010, spelare 2011-2014, ledare 2009-2014). Uppgifterna gäller enbart fotboll (andra meriter kan förekomma, då under rubriken övrigt) och är, förutom ev. dödsdatum, inte uppdaterade i efterhand. Presentationstexter och statistik: Owe Fröberg.

Selektion nr 1 (2003) – Den första elvan

#1 Bergmark, Orvar Född: 16 november 1930. Död: 10 maj 2004. Moderklubb: Byske IF. Allsvenska klubbar: Örebro SK 1949-1965 (147 matcher/3 mål), AIK 1955 (17/-). Proffsklubbar: AS Roma 1962-1963 (2/-). Landskamper: A (94/-) 1951-1965, 38 som lagkapten. B (2/-). Presslands- kamper (5+3 matcher). Meriter: VM-silver 1958, Guldbollen 1958, uttagen i världslaget 1958. Ledare: Förbundskapten 1966-1970 (25-11-12), allsvensk tränare i Örebro 1961, 1971-1973, samt hösten 1978. Övrigt: 1 VM-silver, 1 VM-brons och 3 SM i .

"En placerings- och brytsäker ytterback som tillhörde den yppersta världseliten under 15 års tid. Bytte från landslags- till förbundskapten"

#2 Edström, Ralf Född: 7 oktober 1952 Moderklubb: IF. Allsvenska klubbar: Åtvidabergs FF 1971-1973 (52 matcher/28 mål), IFK Göteborg 1977-1979 (37/14), Örgryte IS 1983 (-/-). Proffsklubbar: PSV Eindhoven 1973-1977 (51/27), Royal Standard de Liège 1979-1981 (37/14), AS Monaco 1981-1983 (49/16). Landskamper: A (40/15) 1972-1980. Presslandskamper (1+0 match.) Meriter: Guldbollen 1972 och 1974. Deltog i VM 1974 (4 mål) och 1978. Svensk mästare 1972, svensk cupmästare 1971 och 1979. Allsvensk skyttekung 1972. Holländsk ligamästare 1975 och 1976. Holländsk cupmästare 1974 och 1976. Belgisk cupmästare 1981. Fransk ligamästare 1982.

"Tillförde huvudspelet en ny dimension. Samlade, med detta som grund, mästartitlar i fyra olika länder. Efter karriären uppskattad och orädd expertkommentator i radio"

#3 Gustafsson, Karl "Köping” Född: 16 september 1888. Död: 20 februari 1960 Moderklubb: IFK Köping. Klubbar i : Västmanlands- Nerikes BK, Köpings IS, Djurgårdens IF. SM-matcher för IFK Köping, Köpings IS och Djurgårdens IF. Allsvensk klubb: Djurgårdens IF (-/-). Utländsk klubb: Leicester Fosse (nuv. City) 1913-1914 (12/?). Landskamper: A (32 matcher/22 mål) 1908-1924, 7 som lagkapten. Landskamper även för IFK Köping Meriter: OS 1908, 1912, 1920 och 1924 (ej spel). Svensk mästare 1917 och 1920. Ledare: Allsvensk tränare i IFK 1933-1935 och Hallstahammars SK hösten 1938.

"'Köping' var vår förste komplette spelare. Svenska landslagets förste målskytt. Landslagskarriären sträckte sig ända till 1924"

#4 Johanson, Anton ”Fotbollsgeneralen” Född: 28 januari 1877. Död: 24 december 1952 Meriter: IFK Köping och IFK . Ledare: Ledamot av SvFF:s styrelse 1904-1937, VU 1908-1921 och 1926- 1930, UK-ordförande 1917-1920, förbundets sekreterare 1905-1922 och dess ordförande 1923-1937. Vald till hedersledamot i SvFF 1937. Styrelseledamot i FIFA 1932-1938 och i International Board 1924-1925.

"Under de tre inledande decennierna var ’Fotbollsgeneralen' den store organisatören. Han hade även ledaruppdrag i FIFA, Svenska Ishockeyförbundet och AIK"

#5 Jonasson, Sven Född: 9 juli 1909. Död: 17 september 1984 Moderklubb: IK Ymer. Allsvensk klubb: IF Elfsborg 1927-1946 (410 matcher/252 mål). Landskamper: A (42/20) 1932-1940, 13 som lagkapten. Presslandsk. (1+0) Meriter: VM 1934 (2 mål) och 1938 (1 mål). OS-deltagare 1936. Svensk mästare 1936, 1939 och 1940. Allsvensk skyttekung 1934 och 1936. Ledare: Allsvensk tränare IF Elfsborg våren 1952-1954. Brodern Einar målvakt i Elfsborg och ledamot av landslagets UK 1952-1961.

"Militärtjänst ändade rekordsviten på 332 allsvenska matcher i rad. Hans 252 allsvenska mål gäller fortfarande som rekord."

#6 Kock, Rudolf "Putte” Född: 20 juni 1901. Död: 31 oktober 1979. Moderklubb: AIK. Allsvensk klubb: AIK 1924-1928 (32 matcher/6 mål). Utländsk klubb: Red 1926. Landskamper: A (37/12) 1919-1925, 1 som lagkapten. Meriter: OS-brons 1924 (4 mål). Svensk mästare 1923. Utnämnd till världens bäste vänsterytter vid OS 1924. Ledare: Ordförande i UK 1943-1956 (61-20-29), lagledare vid OS 1948 och 1952 samt vid VM 1950. Ordförande i AIK 1945-1953. Tränare Djurgårdens IF 1932-1934. Övrigt: Svensk mästare i bridge, landslagsman i ishockey (6 matcher/5 mål).

"Med sina 17 år är 'Putte' den yngste landslagsdebutanten. Utsågs till världens bäste vänsterytter vid OS 1924. Ledde landslaget till tre VM- och OS-medaljer i rad. Uppskattad kommentator och tipsexpert ("krysch") i TV."

#7 Nilsson, Erik Född: 6 augusti 1916. Död: 9 september 1995. Moderklubb: Limhamns IF. Allsvensk klubb: Malmö FF 1936-1953 (320 matcher/1 mål). Landskamper: A (57/-) 1938-1952, 37 som lagkapten. B (1/-). Presslands- kamper (5 + 1 matcher). Meriter: OS-guld 1948, VM-brons 1950, OS-brons 1952, VM-fyra 1938. Guldbollen 1950. Svensk mästare 1944, 1949, 1950, 1951 och 1953. Svensk cupmästare 1944, 1946, 1947 och 1951.

"Slitstark back som under tre decennier spelade minst i semifinal vid internationella mästerskap. Mångårig landslagslagkapten, liksom i det dominerande klubblaget Malmö FF, där han under 19 års tid spelade 600 matcher"

#8 Nilsson, Torbjörn Född: 9 juli 1954 Moderklubb: Jonsereds IF. Allsvensk klubb: IFK Göteborg 1977, 1978-1982, 1984-1986 (153 matcher/88 mål). Proffsklubbar: PSV Eindhoven 1977 (11/2), 1. FC Kaiserslautern 1982-1984 (65/22). Landskamper: A (28/9) 1976-1985. Meriter: VM 1978. Guldbollen 1982. UEFA-cupmästare 1982, svensk mästare 1984, svensk cupmästare 1979 och 1982. Allsvensk skyttekung 1981. Utsedd till "Alla tiders -idol" 1996, Victoriastipendiet 1986. Ledare: Förbundskapten U21 2002-2004. Allsvensk tränare i Örgryte, V Frölunda och Häcken. Övrigt: Med 331 mål är han den spelare som gjort flest mål för IFK Göteborg genom tiderna.

"En fotbollskonstnär som blommade i IFK Göteborgs tröja, allra mest under säsongen 1982 med UEFA-cupfinal mot Hamburg som höjdpunkt"

#9 Nordahl, Gunnar ”Il Pompiere” Född: 19 oktober 1921. Död: 15 september 1995 Moderklubb: Hörnefors IF. Allsvenska klubbar: Degerfors IF 1940-1944 (77 matcher/58 mål), IFK Norrköping 1944-1948 (92/93). Proffsklubbar: AC 1949-1956 (257/210), AS Roma 1956-1958 (34/15). Landskamper: A (33/43) 1942-1948. Presslandskamper (8+0 matcher/6 mål). Meriter: OS-guld 1948 (7 mål, skyttekung), Guldbollen 1947. Svensk mästare 1945, 1946, 1947 och 1948. Svensk cupmästare 1945. Allsvensk skyttekung 1943, 1945, 1946 och 1948 – tvåa 1941 och 1947. Italiensk ligamästare 1951 och 1955. Italiensk skyttekung 1950, 1951, 1953, 1954 och 1955 – tvåa 1952 och 1956. Med sina 225 mål är han tvåa genom tiderna i . Seger i Latin cupen 1951 och 1956. Med i Europalaget 1947 och 1953 Ledare: Tränare i AS Roma 1957-1959. Allsvensk tränare Degerfors IF 1961-1964, IFK Norrköping 1965-1970 och 1979-80, IF Saab 1973, Östers IF 1975-1976 och AIK 1977-1978. Övrigt: Utvald som en av hundra i World Soccers "The 100 Greatest Footballers of All Times" 1999. Bröderna Bertil och Knut, liksom sonen Thomas, spelade professionell fotboll. Av Gunnars övriga bröder var Gösta landslagsman (liksom dennes son Per-Gösta) och Göran allsvensk.

"'Il Pompiere' är svensk fotbolls störste målskytt. Hans sätt att dominera straffområdet i Sverige, Italien och i landskamper var unikt”

#10 Rydell, Sven ”Dante” Född: 14 januari 1905. Död: 4 april 1975. Moderklubb: Holmens IS. Allsvenska klubbar: Örgryte IS 1924-1930, 1931-1934 (168 matcher/144 mål), Redbergslids IK 1930-31 (20/10). Landskamper: A (43/49) 1923-1932, 4 som lagkapten. B (1/-) Meriter: OS-brons 1924 (6 mål). Seriemästare 1924, 1926 och 1928. Svenska Dagbladets guldmedalj 1931. Ledare: Allsvensk tränare i Örgryte 1934-1935. Övrigt: Landslagets mesta målskytt. Dottern Ewa (Orrensjö) Europamästarinna i gymnastik. "Tekniskt sett en av de största. Efter karriären blev han sportjournalist med den passande signaturen ’Dribbler’. För sin insats mot Danmark 1931 tilldelades han, som första fotbollsspelare Bragdguldet"

#11 Sundhage, Pia Född: 13 februari 1960 Moderklubb: IFK Ulricehamn. Allsvenska klubbar (och motsvarande: ”seriespel” [1975-1977] och Division I [1978-1987]): SGU Falköping 1975-1976, Falköpings KIK 1977-1978, Jitex BK 1978-1981, 1984- 1985, 1987-1989 (146 matcher/164 mål), Östers IF 1982-1983 (40/65), Hammarby IF 1986, 1900-1996 (130/33). Proffsklubb: ROI Lazio 1985 (?/?). Landskamper: A (146/71) 1975-1996. Meriter: VM-brons 1991 (4 mål), VM 1995, OS 1996, EM-guld 1984 (4 mål), EM-silver 1987 och 1995. EM-brons 1989 (2 mål). Årets Fotbollstjej 1981. Svensk mästare 1979, 1981, 1984 och 1989. Svensk cupmästare 1981, 1984, 1994 och 1995. Allsvensk skyttedrottning 1979, 1981 och 1983. Sexa i FIFA Woman Player of the Century. Ledare: Årets tränare i WUSA 2003. Förbundskapten flick- och U21 landslaget 1990-2000. Spelande tränare Hammarby IF 1992-1994, Boston Breakers 2003, Vallentuna BK ass. 1998-1999, AIK ass. 2000, 2001-02.

"Den stora föregångaren inom svensk damfotboll. Första proffset, första utlandstränaren. Både flest landskamper, och flest mål, som spelare"

Selektion nr 2 (2004) – En spelade med den andres son.

#12 Börjesson, Erik ”Börje” Född: 1 december 1886. Död: 17 juli 1983. Moderklubb: Jonsereds GIF. Allsvensk klubb: Örgryte IS 1924-1925 (12 mat- cher/9 mål). Klubbar i Svenska serien: IFK Göteborg 1910 och 1912-1920 (51/ 61+) Örgryte IS 1911 och 1922-1924 (21+/19+ inkl. finalmatcherna 1924). IFK Göteborg 1907-20 (SM 19/32) Landskamper: A (17/14) 1908-1922, 1 som lagkapten. Även landskamper för Jonsereds GIF och Jonsereds IF. Meriter: OS-deltagare 1912 (1 mål). Svensk mästare 1908 och 1910. Seger i Svenska serien 1912, 1913, 1914, 1915, 1916, 1917 och 1924. Seger i Fyrkant- serien (Stockholm-Göteborg) 1918 och 1919. Ledare: Allsvensk tränare/instruktör i Örgryte IS vid flera tillfällen under 1920-talet och i IF Elfsborg under början av 1930-talet. Övrigt: 4 SM-finalmål. 50 år efter Eriks landslagsdebut spelade sonen Reino VM-final.

”Den ene av det första decenniets två legendarer. ’Köping’ var fältherren - ’Börje’ bollgeniet och dribblern, men även skytten”

#13 Gren, Gunnar ”il Professore” Född: 31 oktober 1920. Död: 10 november 1991. Moderklubb: Silverkällans IK. Allsvenska klubbar: Gårda BK 1938-1940 (54 matcher/16 mål), IFK Göteborg 1941-1949 (164/79), Örgryte IS 1959 (4/-), GAIS 1964 (2/-). Proffsklubbar: AC Milan 1949-1952 (133/38), AC Fiorentina 1952-1954 (55/5), Genova CFC 1955-1956 (29/2). Landskamper: A (57/32) 1940-1958, 5 som lagkapten. B (2/-). Presslands- kamper (9 [rekord]+0 matcher/4 mål). Meriter: VM-silver 1958 (1 mål). OS-guld 1948 (3 mål). Guldbollen 1946 (den första). Svensk mästare 1942. Italiensk ligamästare 1951. Allsvensk skyttekung 1947. Ledare: Allsvensk tränare i Örgryte IS 1959, IFK Göteborg 1960, GAIS 1964 och 1968-69. Teknisk direktör Juventus 1961 med ligaseger. Avancemang till 1958 med Örgryte IS och som spelande tränare med GAIS 1963. Övrigt: Europalaget mot 1947. Allsvenskan äldste utespelare genom tiderna, 43 år 11 månader och 1 dag. Spelade vid 55 års ålder en match i division IV för IK Oddevold.

"I Milan och landslaget försåg ’Il professore’ med de målgivande passningarna. OS-guld 1948, VM-silver 1958. Spelarkarriären omfattade 40(!) säsonger”

#14 Lindberg, Sigfrid "Sigge” Född: 26 mars 1897. Död: 4 januari 1977. Moderklubb: IF Örnen. Allsvenska klubbar: Hälsingborgs IF 1924 – 1930 (147 matcher), BoIS 1931-1932 (27). Landskamper: A (50) 1921-1930 (inkl. en inofficiell landskamp 1921). Meriter: OS-brons 1924. Svensk seriemästare 1929 och 1930. Övrigt: Höll nollan i 10 landskamper och 36 allsvenska matcher. Spelade 29 matcher för Hälsingborgs IF i Svenska serien 1920-1924.

”’Sigge’ var vår förste målvakt av världsklass. Med 50 landskamper var han under ett kvartssekel vår meste landslagsspelare. OS-brons 1924”

#15 Nordqvist, Björn Född: 6 oktober 1942. Moderklubb: IFK Hallsberg. Allsvenska klubbar: IFK Norrköping 1961-1972 (245 matcher/7 mål), IFK Göteborg 1977-1978 (47/-), Örgryte IS 1981-1983 (69/-). Proffsklubbar: PSV Eindhoven 1972-1975 (101/-), Minnesota Kicks 1979-1980 (61/1). Landskamper: A (115/-) 1963-1978, 92 som lagkapten (rekord). B (4/-). Presslandskamper (1+1 matcher). Meriter: VM 1970, 1974 och 1978. Guldbollen 1968. Svensk mästare 1962 och 1963. Svensk cupmästare 1969. Holländsk ligamästare 1975 och cupmästare 1974. Övrigt: 4 slutspelsmatcher för Örgryte IS 1982-1983. Spelade i högsta serien i både bandy och ishockey.

”Stabil och brytsäker mittback som personifierade den lojale lagspelaren. Inte minst bevisat av att han var lagkapten i 92(!) av sina 115 landskamper. Det senare var på sin tid ’världsrekord’ "

#16 Persson, Eric ”Hövdingen” Född: 19 april 1898. Död: 9 juni 1984. Ledare: Ledamot av UK/uttagningskommittén 1949-1954 och 1957-1961, därav ordförande 1957-1961 (26-4-9), inkl. VM 1958 då Sverige tog silver. Styrelseledamot i Svenska Fotbollförbundet 1943-1968. Ordförande i Före- ningen Svenska Serien (dagens SEF) 1942-1956. President i Intertotocupen 1965-1974. Ledare i Malmö FF från 1929. Ordförande i Malmö FF 1937-1975, under vilken tid klubben tog 11 SM- och 9 cuptitlar.

”1929-1975 byggde ’Hövdingen’ genom ’upplyst despotism’ upp Malmö FF från att vara ett division II lag till Europacupfinal. Ingick i landslagsledningen (UK) 1949-1960, sedan 1956 som ordf.”

Selektion nr 3 (2005) – Tunga profiler.

#17 Johansson, Filip ”Svarte Filip” Född: 21 januari 1902. Död: 1 november 1976. Moderklubb: Surte IS. Allsvenska klubbar: IFK Göteborg 1924-1932 (181 matcher/178 mål), Gårda BK 1935-1936 (13/4). Landskamper: A (16/14) 1925-1930. Meriter: Allsvensk skyttekung 1925. Flest allsvenska mål under en säsong: 39 mål på 21 matcher (ej spelklar vid premiären). Totalt 329 mål på 277 matcher för IFK.

"Fruktad centertank och målskytt. ’Svarte Filip’ vann den första allsvenska skytteligan på ’oslagbara’ 39 mål. Hans 329 mål för IFK Göteborg har endast överträffats av Torbjörn Nilsson"

#18 Larsson, Bo Född: 5 maj 1944. Moderklubb: Kirsebergs IF. Allsvensk klubb: Malmö FF 1962-1966 och 1969- 1979 (307 matcher/119 mål). Proffsklubb: VfB 1966-1969 (88/21). Landskamper: A (70/17) 1964-1978, 10 som lagkapten. B (3/6). Presslands- kamper (2+0). Meriter: VM 1970, 1974 och 1978. Guldbollen 1965 och 1973 (den förste att få utmärkelsen två gånger). Svensk mästare 1965, 1970, 1971, 1974, 1975 och 1977. Svensk cupmästare 1973, 1974, 1975 och 1978. Allsvensk skytte- kung 1963 (delad), 1965 och 1970.

"Bäst på alla positioner - en fotbollens tiokampare. Tredubbel allsvensk skyttekung som tog både ett och två steg bakåt – via mittfält till libero. Malmö FF:s störste kultspelare"

#19 Liedholm, Nils ”Greven av Milano”, ”il Barone” Född: 8 oktober 1922. Död: 5 november 2007. Moderklubb: Valdemarsviks IF. Allsvenska klubbar: IFK Norrköping 1947- 1949 (48 matcher/22 mål). Proffsklubb: AC Milan 1949-1961 (359/81). Landskamper: A (23/12) 1947-1958, 5 som lagkapten vid VM 1958, B (1/1). Meriter: OS-guld 1948 (2 mål). VM-silver 1958 (2 mål). Svensk mästare 1948. Italiensk ligamästare 1951, 1955, 1957 och 1959. Europacupfinal 1958. Presslandskamper (0+1 matcher) >>

Ledare: Totalt 646 Serie A-matcher som tränare. AC Milan 1964-1966, 1977-1979 och 1984-1987 (215 matcher), Varese FC 1970-1971 (30), AC Fiorentina 1971-1973 (60), AS Roma 1973-1977, 1979-1984, 1987-1989, 1997 (332), AC Hellas-Verona 1992 (9). Italiensk ligamästare 1979 och 1983. Italiensk cupmästare 1980, 1981 och 1984. Europacupfinal med AS Roma 1984. Övrigt: 1947 hade han inte spelat tillräckligt många matcher för att bli medaljör. Lagkapten i AC Milan 1956-1961. Kom till IFK Norrköping från IK Sleipner.

"Ett lag bestående av tio Liedholm vore, enligt 'Putte' Kock, oslagbart. ’Greven av Milano’ är ett karaktärsbeskrivande smeknamn på den aristokratiske vinodlaren från Valdemarsvik"

#20 Svensson, Karl ”Rio-Kalle” Född: 11 november 1925. Död: 15 juli 2000. Moderklubb: Kullavägens BK. Allsvensk klubb: Hälsingborgs IF 1949-1959 och 1961-1962 (349 matcher). Landskamper: A (73) 1949-58. B (3). Presslandskamper(8+2 matcher [rekord]). Meriter: VM-silver 1958, VM-brons 1950 och OS-brons 1952, Guldbollen 1952 (förste målvakt att tilldelas utmärkelsen). Övrigt: Släppte in 575 mål i Allsvenskan och 124 mål i landslaget (varav 22 i VM-slutspel). Höll nollan i 72 allsvenska matcher och 17 landskamper. Tillhörde OS-truppen 1948 utan att få spela och blev därmed utan medalj.

"När han vid VM 1950 stoppade Italien i Sao Paulo, blev han ’Rio-Kalle’ med svenska folket. Under en tioårsperiod dubbel OS- och VM-medaljör. En tid vår mesta landslagsman"

Selektion nr 4 (2006) – Ännu en kvinna och en ytterduo av världsklass

#21 Börjesson, Anette Född: 11 november 1954. Moderklubb: Tuve IF. Allsvenska klubbar (och motsvarande: ”seriespel” [1975-1977] och Division I [1978-1987]): Jitex BK 1975-1984, 1988-1989 och 1991 (181 matcher/52 mål, ”ej seriespel”), GAIS 1985-1987 (52/13). Landskamper: A (70/12) 1975-1987. Meriter: EM-guld 1984. EM-silver 1987 (1 mål). Inofficiellt EM-brons 1979. Årets Fotbollstjej 1982. Svensk mästare 1974, 1976, 1979, 1981, 1984 och 1989. Svensk cupmästare 1981, 1982 och 1984. NM-segrare 1977, 1978 (1 mål), 1979, 1980 och 1981. Övrigt: Lagkapten i laget som vann Europamästerskapet 1984. Gjorde äkta hattrick på tre straffsparkar i en EM-kvalmatch mot Frankrike 1985. Av Sveriges 79 första landskamper missade Anette, förutom de fyra första, bara fem. Expertkommentator och ansvarig för "damfotboll.com" och "Nya Mål".

Med EM-silver, ett 15-tal SM och dryga 50 landskamper är hon är även en av de största inom badminton.

"Av Sveriges första 79 landskamper missade Anette, förutom de fyra första, bara fem. Som libero och lagkapten stod hon, under 14 års tid, för rutin och stabilitet”

#22 Hamrin, Kurt ”Uccelino” Född: 19 november 1934. Moderklubb: Huvudsta IS. Allsvenska klubb: AIK 1953-1955 (62 matcher/ 54). Proffsklubbar: Juventus FC 1956-1957 (23/8), AC Padova 1957/1958 (30/20), AC Fiorentina 1958-1967 (289/150), AC Milan 1967-1969 (36/9), SSC Napoli 1969-1971 (22/3). Landskamper: A (32/17) 1953-1965. Presslandskamp. (2+0 matcher/1 mål) Meriter: VM-silver 1958 (4 mål). Allsvensk skyttekung 1955. Europacupen 1969. Cupvinnarcupen 1961 och 1968. Italiensk ligamästare 1968, cupmästare 1961 och 1966. Övrigt: Totalt 21 europamål, varav två i finalen av Cupvinnarcupen 1968. Totalt 190 mål på 400 matcher i Serie A, femma genom tiderna. Tre gånger tvåa i den italienska skytteligan. Spelade med Världslaget mot Spanien 1967. Spelade i Tre Kronor mot Canada.

”Kurre var den första renodlade yttern som som vann den allsvenska skytteligan. Hans målsinne förde AIK från division II till en allsvenskt medalj. Trots sin position har han bara fem övermän bland serie A:s målskyttar”

#23 Raynor, George Född: 13 januari 1907. Död: 9 november 1985. Moderklubb: Elsecar Bible Class (England) Ledare (i Sverige): Tränare för svenska A-landslaget 1946-1954, 1957-1958 och 1960-1961, tillika Riksinstruktör. Gästtränare i flera allsvenska klubbar 1946-1969. Allsvensk tränare i AIK 1949-1951 (med seger i 1949 och 1950) och i Djurgårdens IF våren 1960. OS-guld 1948, VM-brons 1950, OS-brons 1952 och VM-silver 1958. Han och de enda som var med vid alla fyra tillfällen. Övrigt: Tränare för svenska A-landslaget i 99 landskamper, varav 59 segrar och med 258 gjorda mål (landskamper under hans period som landslagstränare där annan tränare var utsedd för specifika matcher, bland annat beroende på att det vid några tillfällen spelades två landskamper samma dag, är inte inräknade).

"Den lille engelsmannen ansågs vara en glädjespridare, som hade förmågan att ingjuta självförtroende i spelarna. Fakta är att det var ’hustomten’ som tränade laget till fyra VM- och OS-medaljer.

#24 Skoglund, Lennart ”Nacka”, ”den vajande majskolven” Född: 24 december 1929. Död: 8 juli 1975. Moderklubb: BK Stjärnan. Allsvenska klubbar: AIK 1950 (5 matcher/ 0 mål), Hammarby IF 1965-1967 (24/-). Proffsklubbar: FC Internazionale 1950-1959 (240/55), UC Sampdoria 1959-1962 (78/15), SS Palermo 1962-1963 (6/-). Landskamper: A (11/1) 1950-1964. Presslandsk. (0+1 matcher/1 mål). Meriter: VM-silver 1958 (1 mål) och VM-brons 1950. Svensk cupmästare 1950, italiensk ligamästare 1953 och 1954. Övrigt: "Pressens son" 1950. Sönerna Ewert och Giorgio spelade båda i serie A. Brodern Karl-Ewert var landslagspelare.

"På några månader avancerade ’Nacka’ från division III, via AIK:s reserver, presslandslaget och VM-brons, till spel i Inter. Där charmade ’den vajande majskolven’ publiken med dribblingar, och klacksparkar. Efter nio år, och ett VM-silver, tog livet i Milanosocieteten slut. Via bakgården på Sicilien, vände han åter till ’Bajen’ och polarna på Söder”

Selektion nr 5 (2007) – En trio som är olika personligheter.

#25 Ekroth, Helge ”Ekis” Född: 26 februari 1892. Död: 29 november 1950. Moderklubb: Kronobergs IK/IK Sture. Div 1-klubb: AIK 1910-23. Landskamper: A (18 matcher/10 mål) 1911-1922, 2 som lagkapten. Meriter: Fyra gånger svensk mästare med AIK 1911, 1914, 1916 och 1923. Övrigt: OS 1912. Spelade som amatör i Leicester Fosses (dagens City) och Tottenhams reservlag 1913-1914.

”Den Buster Keaton-liknande bollartisten och oberäknelige bohemen ’Ekis’ var AIK:s första, och kanske största, ’smokinglirare’. Han var även den första riktiga publikidolen - ja hela Sveriges gunstling. I debuten, mot IFK Göteborg, gjorde han fem mål. Bildade ihop med ’Putte’ Kock, en av tidernas främsta vänstervingar”

#26 Hysén, Glenn ”Hajsen” Född: 30 oktober 1959. Moderklubb: IF Warta. Allsvenska klubbar: IFK Göteborg 1978-1983, 1985-1987 (155 matcher/13 mål), GAIS 1992 (14/-). Proffsklubbar: PSV Eindhoven 1983-1985 (45/12), AC Fiorentina 1987-1989 (61/1), FC 1989-1992 (72/2). Landskamper: A (68/7) 1981-90, 23 som lagkapten. Meriter: Svensk mästare 1982, 1983 och 1987. Svensk cupmästare 1982 och 1983. UEFA-cupmästare 1982 och 1987. Engelsk ligamästare 1990. Övrigt: Guldbollen 1983 och 1988. Sönerna Tobias, Alexander och Anton alla landslagsmän på olika nivåer. Farfar Eric och dennes bror Carl allsvenska spelare, pappa Kurt B-lagsspelare.

”Hård men stilfull mittback som efter framgångarna med IFK Göteborg spelade vidare på högsta Europanivå i Holland, Italien och England. I kvalmatcherna mot England, inför VM 1990, fick han epitetet ’mr 100%’. I matchen på Wembley erhöll han sex getingar - av fem möjliga!”

#27 Johansson, Lennart Född: 5 november 1929. Ledarmeriter: Ordförande AIK huvudstyrelse 1967-1980, AIK Fotboll 1967-1970 och 2000-2005, SEF 1973-1985, SvFF 1985-1990 och UEFA 1990-2007. Vice ordförande FIFA 1990-2007.

”Ett strålande exempel på en ledare som utan pampfasoner är sprungen ur den Svenska folkrörelsetraditionen. I sin ordförandeposition avancerade Lennart hela tiden uppåt: AIK bandy, AIK fotboll, SEF, SvFF, UEFA och FIFA (vice). 2001 fick Lennart ge namn åt den nyuppsatta pokal, som tilldelas de Allsvenska seriesegrarna”

Selektion nr 6 (2008) – Den förste ”förbundskaptenen” och dubbla Dagbladsmedaljörer

#28 Carlsson, Gustaf ”Gurra” Född: 22 juli 1894. Död: 12 augusti 1942. Moderklubb: Mariebergs IK. Landskamper: A (14/-) 1915-1924. Meriter: OS-brons 1924, lagkapten i en av bronsmatcherna. Ledare: Ledamot i UK från 1934, ordförande 1938 till sin hastiga död 1942 (13-4-7). Lagledare vid VM 1938.

Övrigt: Seger i Svenska Fotbollsveckan 1918 med landskapslag. Hade en förbundskaptensliknande ställning i sin roll som UK-ordförande.

"Genom sin styrka, både hårdhet och kondition, och sitt spelsinne, var ’Gurra’ synnerligen effektiv som centerhalv (dagens innermittfältare) eller ytterhalv. Som landslagsledare, i en förbundskaptensliknande roll, lade han grunden till Sveriges kommande framgångar”

#29 Kindvall, Ove Född: 16 maj 1943. Moderklubb: IFK Norrköping. Allsvenska klubbar: IFK Norrköping 1962- 1966, 1971-1975 (178 matcher/100 mål), IFK Göteborg 1977 (21/3). Proffsklubb: 146 matcher (129 mål) 1966-71. Landskamper: A (43/16) 1965-1974, 1 som lagkapten. B (2/4). Presslands- kamper (1+0 match/1 mål). Meriter: Svensk mästare 1963, Europacupen 1970, Världscupen 1970, holländsk ligamästare 1969 och 1971, holländsk cupmästare 1969. Guldbollen 1966. Svenska Dagbladets bragdmedalj 1969. Övrigt: VM 1970 och 1974. Allsvensk skyttekung 1966, holländsk skyttekung 1968, 1969, 1970 och 1971. Avgjorde Europacupen 1970 med ett mål i slutet av förlängningen. Avance- rade till Allsvenskan som spelare med IFK Göteborg 1976. Sonen Niclas landslagsman. Brodern Kaj framgångsrik musikjournalist.

”En målskytt som snarare kännetecknades av snabbhet och spelintelligens, än av kraft. Gjorde 20 mål på 16 matcher 1966. I Feyenoord snittade han, under en femårsperiod, nära ett mål per match. För sina två mål i VM-kvalet mot Frankrike tilldelades han, som den tredje och senaste fotbollsspelaren, Bragdguldet”

#30 Simonsson, Agne Född: 19 oktober 1935. Moderklubb: BK René. Allsvensk klubb: Örgryte IS 1959-1960, 1963-1970 (162 matcher/106 mål). Proffsklubbar: Real Madrid CF 1960-1961 (3/1), F 1961-1962 (22/8). Landskamper: A (51/27) 1957-1967, 14 som lagkapten. Meriter: VM-silver 1958 (3 mål), Guldbollen 1959, Svenska Dagbladets bragd- medalj 1959. Ledare: Allsvensk tränare i Örgryte IS 1972-1973 och 1983-1986 (SM-guld 1985). Tränare Iraklis, Grekland 1988-1990. Övrigt: Gjorde två mål på Wembley mot England 1959 när Sverige som andra icke-brittiska lag genom tiderna besegrade England på brittisk mark. Avancerade till Allsvenskan som spelare med Örgryte 1958 och 1969 och förde Häcken till Allsvenskan som tränare 1982.

”Målskytt i Örgryte och landslaget med som framspelare. När Sverige, som andra icke-brittiska lag, besegrade England på Wembley 1959, hade Agne övertagit spelorganisatörens roll. ’The King of Wembley’ tilldelades som andre fotbollsspelare, och ÖIS:are!, Bragdguldet. Belönades även med Guldbollen och slutade trea i Ballon d´Or”

Selektion nr 7 (2009) – En byggare och två superstjärnor som inte rönt de uppskattning de förtjänat

#31 Andersson, Gunnar ”Säffle”, ”le Bombardier” , Född: 14 augusti 1928. Död: 1 oktober 1969. Moderklubb: IFK Åmål. Allsvensk klubb: IFK Göteborg (2 matcher/0 mål) 1949-50. Proffsklubbar: KB (Kjøbenhavns BK) 1950, Olympique Marseille 1950- 1958, Montpellier HC 1958, FC Girodins de Bordeuax 1958-1960, AS Aix–en- Provence 1960-1961, AS Gignac 1961-1962. Landskamper: En B-landskamp för Frankrike 1956. Meriter: Skyttekung i franska ligan 1952 på 31 mål och 1953 på 35 mål (rekord) 169 mål för OM (rekord). Oftast var det ”Säffles” mål som höll OM kvar i . I en millenieomröstning utmanade ”Säffle” Jean-Pierrre Papin om segern.

"Icke bara tidsmässigt sammanfaller ’Säffles’ karriär och öde med ’Nackas’ - de blev bara 41 resp. 45 år. Gunnar spelade bara två allsvenska matcher, i vilka han dominerade på ett sätt som sällan skådats. Dominansen fortsatte i Frankrike där den ende som kunnat konkurrera med ’Säffle’ i Olympique Marseille är Jean-Pierre Papin”

#32 Carrick jr, Robert Född: 25 januari 1873 i South Fields, England. Död: 19 oktober 1957. Spelarmeriter: Gefle IF 1889-1907, även om han i princip var skadad 1904-05. SM semifinal 1905, 1906; kvartsfinal 1904, 1907. Vann den Rosenska pokalen (som inte gällde SM) fyra år i rad 1899-1902 (1901 1-1 vs AIK, omspelet utgick). Ledarmeriter: Ledamot av SvFF:s styrelse från bildandet 1904-1907, bildade Gefle fotbollsdistriktsförbund (Gästriklands) 1905, vice ordförande Gefle IF 1909-1929. Ledde och tränade laget under många år. Övrigt: aktiv inom många sporter - SM-medaljör på 100m och 110m häck.

En av 1890-talets mest kända idrottsmän, Carrick var den som tog initiativ till fotbollsspel i Gävle. Både som spelare och ledare var han den som bidrog till Gefles dåtida höga standard. Bl.a. erövrade klubben, efter tre inteckningar, den första Rosenska pokalen. Nådde fyra år i rad minst kvartsfinal vid SM”

#33 Jeppson, Hans ”O´Banco e´Napule” Född: 10 maj 1925. Död: 21 februari 2013. Moderklubb: Kungsbacka IF. Allsvensk klubb: Djurgårdens IF (39 matcher/ 35 mål) 1949-1951. Proffsklubbar: Charlton Athletic (9/11) 1951, Atalanta BC (27/22) 1951-1952, SSC Napoli (112/52) 1952-1956, Torino Calcio (19/7) 1956-1957. Landskamper: A (12/9). Presslandskamper (2+2 matcher/8 mål [rekord]). Meriter: VM-brons 1950 (1 mål). Övrigt: Div. II-spel (då näst högsta serien) i Örgryte IS 1946-1948 och Djurgårdens IF 1948-1949. Med bl.a. ett hat-trick mot Arsenal, räddade Hasse Charlton kvar i högsta ligan. I sin avslutande match fick han som tack bära kaptensbindeln och leda ”the Addicks” in på ”The Valley”. Trots att han bara spelade nio matcher, och som amatör, anses han vara Charltons bäste utländske spelare någonsin. Transfersumman vid övergången till Napoli mer än fördubblade ”världsrekordet”. 007 utsågs Napolis drömelva. Forwardstrion bestod av: Careca, Jeppson och Maradona. Elitspelare i tennis. >>

”Vid VM 1950 mot Italien visade ’PalJepSko’ ett spel av sällan skådat slag.

Trots att Hasse bara spelade nio matcher, och som amatör, i Charlton var hans insatser, bl a hattrick mot Arsenal, avgörande för att klubben hängde kvar. Därför hedrades han med kaptensbindeln i sin avslutande match Anses vara klubbens bäste utländska spelare någonsin.

Kom till serie A först i tionde omgången, utsågs ändå till ligans bästa spelare. Napoli betalade, med marginal, Atalanta den högsta övergångsumman någonsin. 2007 utsågs Napolis drömelva. Anfallstrion bestod av: Careca – Jeppson - Maradona.

Selektion nr 8 (2010) – ”Byggaren” och ”kaptenernas kapten”, spetsat med lite norrländsk touch

#34 Friberg, Wilhelm Född: 25 juli 1865. Död: 16 januari 1932. Ledare: En av stiftarna av SvFF 1904 och dess ordförande 1908-1917. Därefter ständig ledamot. Ordförande Internationella Utskottet (motsv. UK) 1909-1911 (4-0-2). Bildade Örgryte IS 1887 ordförande, och allt i allo, 1887- 1926. En av stiftarna av Göteborgs Fotbollförbund liksom av Göteborgs Fotbollsförening, Den senares förste ordförande, 1897-1909. Skaparen av både Balders Hage och Walhalla. Övrigt: En av initiativtagarna till Svenska (fri)idrottsförbundet 1895, vice ordförande 1901 och 1904-1925, sekreterare 1895-1904. Som sekreterare utarbetade han de första amatörstadgarna och tävlingsreglerna. En av stiftarna av Riksidrotts- förbundet 1903, ledamot av överstyrelsen 1903-1926. Detta är bara en bråkdel av Fribergs idrottsliga gärning som byggde på den engelska traditionen. 1908-1917 var han samtidigt vice ordförande i SvFF och ordförande i SFIF.

"Fribergs främsta mål var att, enligt engelsk tradition, skapa enighet och ordnade förhållanden inom den unga svenska (fotbolls- och fri-)idrottsrörelsen. Tog bl.a. initiativ till bildandet av Örgryte IS. Skaparen av både Walhalla och Balders Hage. 1908-1917 var han samtidigt vice ordf. i SvFF:s och ordf. i SFIF:s styrelser”

#35 Rosengren, Birger ”Bian” Född: 29 oktober 1917. Död: 15 oktober 1977. Moderklubb: IF Sylvia. Allsvensk klubb: IFK Norrköping (223 matcher/ 9 mål) 1935-37, 1940-1950. Landskamper: A (9/-) 1945-1948, 9 som lagkapten. B (2/-). Presslands- kamper (0+5 [rekord] matcher). Meriter: Lagkapten i samtliga 9 landskamper. OS-guld 1948, svensk mästare 1943, 1945, 1946, 1947, 1948, cupmästare 1943 och 1945.

"`Bian´ var född med kaptensbindeln på armen. Trots bara en tidigare landskamp, 1945, fick han bära bindeln vid OS-genrepet, och resten av sin fyra månader långa landslagskarriär. Sedan lämnade han tillbaka bindeln till dess ägare - ”. Erik bar den under sina återstående 35 landskamper”

#36 Nordahl, Bertil ”Hocky” Född: 26 juli 1917. Död: 1 december 1998. Moderklubb: Hörnefors IF. Allsvensk klubb: Degerfors IF (126 matcher/ 1 mål) 1942-1948. Proffsklubbar: Atalanta BC (76/-) 1949-1951. Landskamper: A (15/-) 1945-1948. B 2. Presslandskamper (1+0 matcher). Meriter: OS-guld 1948, Guldbollen 1948. Övrigt: Degerfors IF 1956-1957 division II. Tränare Örebro SK, IK Brage och Röros IL. >>

" En av de sista granithårda och oömma mittbackarna som genom sina resoluta, tacklingar höll rent inom straffområdet. Den förste som följde i broder Gunnars fotspår till Italien”

#37 Brolin, Tomas Född: 29 november 1969. Moderklubb: Näsvikens IK. Allsvenska klubbar: GIF Sundsvall (50 matcher/13 mål) 1987-1989, IFK Norrköping (9/7) 1990. Proffsklubbar: Parma AC (133/20) 1990-1995, Leeds United (19/4) 1995-1997, FC Zürich (3/-) 1996, Crystal Palace FC (13/-) 1998. Landskamper: A (47/27) 1990-1995. OS (10/4). Meriter: EM-brons 1992 (3 mål), VM-brons 1994 (3 mål), OS 1992 ¼-final (2 mål), uttagen i FIFA:s världslag 1994, Svenska Dagbladets bragdmedalj 1994 (VM-laget), Guldbollen 1990 och 1994. Italienska cupen 1992, Cupvinnarcupen 1993, UEFA Super Cup 1994 och UEFA-cupen 1995.

"Trots allsvensk rutin var utvecklingen 1990 spektakulär. En imponerande vårsäsong innebar VM-spel och mål mot Brasilien. Tomas blev kvar i Italien, där hans genombrott sammanföll med Parmas. Vid nästkommande VM tog han plats i världslaget"

Selektion nr 9 (2011) – En storbyggmästare, en världsmålvakt och en sexfaldig skyttedrottning med mycket ”mest” och ”flest” på meritlistan

#38 Bernmar, Anders Född: 30 september 1917 (som Andersson). Död: 25 augusti 2001 Moderklubb: Bohus. Allsvensk klubb: IFK Göteborg 1937/38 (1 match/0 mål). Ledare: Djurgårdens IF 1952-1955, IFK Göteborg 1955-1959 och 1974-1987. Meriter: UEFA-cupen 1982 och 1987. SM-guld 1954/55, 1957/58, 1982, 1983 och 1984. Svenska cupen 1979, 1983 och 1984. Efter sin aktiva karriär var Anders Bernmar, under 35 års tid, bara engagerad i fyra ledarprojekt vilka alla (tre i fotboll och ett i ishockey. Det senare hör inte hit men belyser hans storhet), på kort tid, utvecklades från en låg nivå till mästarnivå: Djurgårdens IF från låg Allsvensk nivå till SM-guld, IFK Göteborg från låg Allsvensk nivå till SM-guld, Västra Frölunda IF från division II till SM-guld och IFK Göteborg från division II till SM-guld och UEFA-cupseger Övrigt: Efter diverse ultimaklubbar följde: Örgryte IS 1935, IFK Göteborg 1936-38, Hälsingborgs IF 1939, Djurgårdens IF 1940-42, Örebro SK 1943-1944 och IFK Västerås 1945- 47. Spelande tränare i Fristla IF 1948, Mariedals IK 1949-50 och Gustavsbergs IF 1951-52.

” 'Rövarn' byggde upp det ”nya” Djurgården, som vann Allsvenskt guld 1955. Därefter styrde han upp, och föryngrade, IFK Göteborg och vann guld igen 1958. Efter att IFK fastnat i div.II, återkom han 1974 . . . 1982 vann de UEFA-cupen”

ANDERS BERNMAR - DEN AMBULERANDE GULDMAKAREN Bernmar byggde upp tre väsensskilda klubbar från grunden till mästare. Eftersom hans gärningar, med tillhörande framgångar (vilka för de yngre helt okända), inte kan sammanfattas med några korta meningar, har vi valt att presentera en längre version om denne helt unika lagbyggare.

Hans enda Allsvenska match spelade på Norra IP i Sandviken. P g a arbetet representerade han sedan ett antal föreningar i den näst högsta divisionen.

Djurgårdens IF Under 1940-talet spelade ”Rövarn” ytterhalv i Djurgården. Djurgården hade bara spelat i Allsvenskan i två av de första 21 säsongerna. Från 1945/46 och framåt var laget lindansare med ytterligare ett år då man var nere och vände i ”tvåan”. Efter Bernmareran har Djurgården bara varit utanför Allsvenskan elva säsonger (främst under 1980-talet) av spelade 56.

I början av 1950-talet skapade han med hårda nypor, uppbackad av en kvartett med djurgårdshjärta: ”Sigge” Bergh, Birger ”Farsan” Sandberg, Gunnar Lundqvist och Karl ”Allison” Liliequist, det nya, och stabila, Djurgården - det som kom att kallas för Järnkaminerna. Inför säsongen 1954/1955 engagerade han den engelske tränaren, Hong-Kong kinesen, som med stenhård fysträning lade grunden till framgången.

Bernmar satte sin prägel på laget utifrån sina egna kvalitéer som spelare: Hårdhet, närmast brutalt, i försvarsspelet och tyngd i offensiven, vilket kombinerades med tekniskt spel - men framförallt ett tufft spel över hela plan. ”Brutalitet” i form av ”Mysing” Pettersson, ”Cacka” Andersson och ”Sigge” Parling, teknik från Arne Larsson, Hasse Tvilling och ”Birre” Eklunds sida och ”Knivsta” Sandberg och ”Jompa” Eriksson bidrog med kraften och styrkan framåt. Samarbetet mellan Bernmar och Soo varade bara ett halvår, sedan tyckte Bernmar att han hade lagt grunden, en grund som andra fick slutföra och hyllas för.

IFK Göteborg I 1950/51 spelade IFK Göteborg i division II och hörde sedan, under flera säsonger, till i den Allsvenska bottenregionen och 1954/55 hängde klubben kvar på målskillnad gentemot GAIS. Redan innan djurgårdsguldet var bärgat kallades Bernmar in och ihop med tränaren Walter Probst föryngrade han laget, speciellt i anfallet (”Bebben” Johansson, Owe Ohlsson och Harris Mattiasson). Det resulterade att Kamraternas, i den s.k. Marathonallsvenskan 1957/58, första triumf på 16 år.

När han väl byggt, och strukturerat, upp en fungerande och framgångsrik organisation så tyckte han att han hade gjort sitt och lät andra ta över. Han var inte mannen som ville stå i rampljuset och ta åt sig äran - även om det var han som var anledningen till framgångarna.

På kort tid hade Anders Bernmar, med bara tre års mellanrum, och utan tidigare erfarenhet, byggt upp två i grunden väsensskilda klubbar från anonymitet till SM-guld, men det stannade inte där, ty . . .

Västra Frölunda IF Det var inte enbart fotbollen som fick ta del av hans unika förmåga. 1957 hade Västra Frölunda aldrig legat högre upp än i division III. Bandyentusiasten ”Bittan” Johansson hade med tiden accepterat ishockeyn, som på två säsonger tog steget upp i högsta serien. Det blev en misslyckad säsong och mr Frölunda kontaktade, en i ishockey helt obevandrad, Anders Bernmar.

Det var nu han ”ärades” med smek(ök?)namnet ”Rövarn”. Till division II-laget värvade han världsmästarna ”Sura- Pelle” Pettersson, Lars-Erik Lundvall och landslagsmannen Owe Sterner. ”Bittan” tycktes ha ett aldrig sinande förråd av bensinmackar i bakfickan. Till den allsvenska comebacken dök Kjell-Ronnie Pettersson, Gert Blomé och storstjärnan ”Uffe” Sterner. Till slut hamnade ”Vilda Västern” på samma poäng som mästarna Djurgården. Vid mötet mellan dem på Nya Ullevi noterades tidernas publikrekord – 21.807, som årets efteråt förbättrades till 23.192!

Sen rullade det på och 1965 vann laget sitt första SM, men nu fanns Bernmar inte längre med. På sedvanligt sett hade smugit ut till vänster då den sista stenen var lagd. Och Frölunda? De hade etablerat Göteborg i ishockeyns finrum är numera en institution inom svensk ishockey.

IFK Göteborg II Under början av 1970-talet hade IFK Göteborg fastnat i ”division II-träsket” varför Bernmar 1974, efter 15 års frånvaro, ombads att som fotbollsordförande få IFK-skutan på rätt köl igen - senare blev han en av de första som betitlades klubbdirektör.

1975 levde han upp till sitt smeknamn, då han värvade spelare som Torbjörn Nilsson, och Björn Nordqvist. På tre säsonger bytte han i princip ut hela truppen och 1976 vann man division II med åtta poäng. Detta lade, tillsammans med införskaffandet av t.ex. Ralf Edström, och Sven-Göran Eriksson, grunden till 1980- talets internationella framgångar.

Under denna andra period i IFK vann laget tre SM-guld, tre cup-guld och, framförallt, två UEFA-cup vinster. Klubben red, under många år, vidare på det som Bernmar hade byggt upp. Ett bevis på hans betydelse och kapacitet var att han inte efterträddes av en, utan av två, klubbdirektörer: Thomas Wernersson och Stig Fredriksson. Bernmar gav dem rådet att:

- Slå vakt om spelarnas sociala trygghet och ställ upp för dem dygnet runt om så krävs” Enligt Gunnar Larsson var Anders Bernmars ledord just: - Hårt arbete för egen del och social trygghet för spelarna.

Sammanfattning Efter sin aktiva karriär var Anders Bernmar, under 35 års tid, bara engagerad i fyra ledarprojekt vilka alla, på kort tid, utvecklades från en låg nivå till mästarnivå:

Djurgårdens IF från låg Allsvensk nivå till SM-guld IFK Göteborg från låg Allsvensk nivå till SM-guld

Västra Frölunda IF från division II till SM-guld IFK Göteborg från division II till SM-guld

Ibland anses det att tränarens betydelse ofta överdrivs, men i fallet Anders Bernmar kan hans roll som lagbyggare inte nog överskattas. Han låg bakom fyra lagbyggen (tre i fotboll och ett i ishockey), vilka ALLA på kort tid resulterade i SM-guld.

#39 Hellström, Ronnie Född: 21 februari 1949. Moderklubb: (Strandbadens IF) Hammarby IF. Allsvenska klubbar: Hammarby IF 1966-1974 (124 matcher), GIF Sundsvall 1988 (1). Proffsklubbar: FC Kaiserslautern 1974-1984 (266). Landskamper: A (77 matcher, lagkapten i 4) 1968-1980, U (9), J (14). Presslandskamper (1+0). Meriter: Guldbollen vinnare 1971 och 1978. Ballon d´Or: 1974/13:e, 1977/ 13:e, 1978/5:a och 1979/27:a. Utsedd till 1900-talets 22:a bästa målvakt i Europa. Deltog i VM 1970, 1974 och 1978. Semifinal i UEFA-cupen 1982. Trea i 1979, fyra 1980, 1981 och 1982. Förlorade cupfinalerna 1976 och 1981.

Övrigt: Vid VM 1970-1974 höll Ronnie nollan i 392 minuter. Målvaktstränare i Hammarby IF och Malmö FF. Landslagsdebuterade då han var 19 år, spelade sin sista Allsvenska match 20 år senare. Den ende icke-tysk som har hedrats med en avtackningsmatch. Sonen Erland spelade 38 Allsvenska matcher för Hammarby IF och Assyriska FF. 2 P-landskamper. Anmärkning: Strandbadens IF var inte en organiserad klubb. Beträffande hans spel i Malmö FF så finns han inte med bland pojklagsspelarna i MFF:s årsböcker.

”En reaktionssnabb och smidig målvakt som under hela 1970-talet var en av världens bästa. En av VM:s bästa målvakter, både 1974 och 1978”

#40 Videkull, Lena Född: 9 december 1962. Moderklubb: Göta BK. Allsvenska klubbar: Trollhättans IF 1981-1985 (97 matcher/98 mål), Öxabäcks IF 1987-1988 (42/44), Malmö FF 1989- 1998 (210/201). Totalt (249/243) Landskamper: A (111/71) Meriter: Näst flest internationella mästerskapsmedaljer ( sju). OS: 1996 6:a. VM (inofficiellt): 1988 silver. VM: 1991 brons och 1995 EM (Europaturnering för landslag): 1984 Guld och 1987 silver. EM: 1989 brons och 1995 silver. Årets fotbollstjej/ tre gånger (rekord) 1984, 1988 och 1993. Svensk mästare (näst flest gånger) 1987, 1988, 1990, 1991, 1996 och 1967, cupmästare 1987, 1988, 1990 och 1997.

Allsvensk skyttedrottning sex gånger (rekord) 1984, 1988, 1990, 1991, 1996 och 1997. Utsedd till 1900-talets 15:e bästa fotbollsspelare i Europa.

Övrigt: 1986 spelade hon med Kronängs IF i division II. FK U23 2008, tränare Malmö FF damer 1999-2002 och Husie IF 2004-2007. Instruktör på fotbollsgymnasiet i Malmö och ungdomsansvarig i Ldb FC. Vid VM 1991 gjorde Lena mål redan efter 30 sekunder mot Japan - fortfarande (2011) VM-historiens snabbaste mål. Högsta målsnittet i landslaget av alla (0.64) - utom en med 3/2. Näst flest mål: 72, Pia Sundhage 71.

Gjorde landslagsdebut i EM-finalen 1984. Samma år utsågs hon till både Årets spelare och Årets stjärnskott, vann Kristallkulan, skytteligan och förde Trollhättan till SM-final mot Jitex. Näst flest SM-tecken: Hanna Ljungberg sju, Anette Börjesson, Elisabeth Leidinge och sex vardera.

”En konditionsstark spelare, med utmärkt spelsinne, som jobbade över hela plan. Näst flest internationella mästerskapsmedaljer, näst flest landskampsmål – men bästa snittet, flest skyttetitlar och näst flest svenska mästerskap, flest Diamantbollar”

Selektion nr 10 (2012) – Tre kungar: Råsundas skyttekung, dribblings- kungen och landslagets målvaktskung.

#41 Carlsson, Henry ”Garvis” Född: 29 oktober 1917. Död: 28 maj 1999. Moderklubb: Kvartersklubben IK Göta. Allsvensk klubb: AIK 1939-1948 och 1949 192 matcher/97 mål). Proffsklubbar: Stade Français 1948-1949 (7/7) och Atletico Madrid 1949-1953 (87/33). Landskamper: A (26/17) 1941-1949. Presslandsk. (6+2 matcher/5 mål). Meriter: OS: 1948 guld. Fransk cupmästare 1949, spansk ligamästare 1950 och 1951. Råsundas mesta målskytt genom tiderna - drygt 100 mål, dubbelt så många som tvåans. Tränare: AIK U 1953-1956, AIK 1956-1957 och 1965-1966, Sundbybergs IK 1958-1964 och IF Brommapojkarna 1969-1971. Övrigt: Falköpings GIS 1930-1939, Sundbybergs IK 1958-1959. Gjorde mål i sin landslags- debut mot Danmark och ett hattrick mot Tyskland i match två. Utan kriget hade han dubblat antalet landskamper. GreNoLi bildade innertrio i 7 landskamper – GreNoCar i 19! ”Garvis” spelade i den klassiska 7-7 matchen mellan AIK och Charlton Athletics 1947. På sju matcher räddade han, som amatör, bottenlaget Stade Français kvar i Ligue 1. ”Garvis” är den mest framgångsrike svensken i och i början av 1950-talet var ”Carrson” en av la Ligas allra bästa spelare - han bidrog då starkt till Atleticos dubbla titlar. Hemma i brottarstaden Falköping var ”Garvis” framgångsrik, vann JDM, och gick flera hårda DM-duster mot Kurt Pettersén (OS 1948). Sonen Björn ”Lill-Garvis” 5 landskamper, AIK och IK Sirius (184/45), Per-Åke ”Mini-Garvis” AIK B, sonsonen Mikael AIK j. Anekdot: Landskamp mellan Danmark och Sverige på Idraetsparken i Köpenhamn 1942. Radiotjänsts föredragschef, författaren, poeten och Akademiledamoten Hjalmar Gullberg intervjuade ”Garvis” efter matchen: - Hur bar sig Herr Garvis åt för att göra mål? - Det var så enkelt så, förklarade Garvis.- Jag skickade en passning till Gunnar Nordahl, fick en bredsida tillbaka och sedan var det bara "raka spåret" in i mål. Sveriges längsta monark, 199 cm, Gustav V, skulle hälsa på spelarna före en landskamp mot Tyskland: - Jasså, det här är ”Garvis”, men stig upp ur gropen. – Det finns ingen grop Ers Majestät, svarade ”Garvis”. Smeknamnet fick han av en lagkamrat som kallades för ”Garvis” eftersom dennes far var garvare. Därför kallades Henry till en början för ”Lill-Garvis”. Även privat kallade man Henry för ”Garvis”.

”Kortväxt, 163 cm, startsnabb, rörlig och placeringssäker med en stark brottarkropp. Denna kombination gjorde ’Garvis’ till en av våra största målskyttar. Drygt 100 mål på Råsunda, nästan dubbelt så många som någon annan”

#42 Magnusson, Roger ”Le Magicien” Född: 20 mars 1945. Moderklubb: Blomstermåla IK. Proffsklubbar: FC Köln 1966-1967 (20/4), Juventus FC 1967-1968 (6/2), 1968-1974 (157/23) och Red Star FC 1974-1976 (26/2) Landskamper: A (14/3) 1964-1969. U (1/-), J (9/3). Meriter: Europacupen 1968 semifinal, fransk mästare 1971 och 1972, cup- mästare 1969 och 1972. Fyra gånger bäste högerytter i Frankrike. Utsågs till 16:e bästa utlänning genom tiderna, placeringen före ”Säffle” Andersson. Övrigt: Spelade aldrig i Allsvenskan, däremot i division II: Åtvidabergs FF 1961-1966 och Hälsingborgs IF 1976. Han avslutade karriären med spel i Vilans BoIF 1977-1979 i division III. P g a oklarheter gällande speltillstånd í Italien, tränade han vintern 1963/1964 med CR Flamengo, därefter lånade Juventus ut honom till Köln. Åter i Juventus där han, beroende på import-stoppet, bara användes i sex Europacupmatcher - sedan blev det Frankrike för Roger. Där blev han ”La suédois” – men i Sverige var han ”den nye Nacka”. OM:s första storhetstid inföll runt 1970. Det var då Roger dribblade av motståndarna och spelade fram kroaten Josíp Skoblar till 158 mål på 194 matcher – till andra plats bland franska utlänningar. Mot Polen 1964 bildade Roger och ”Nacka” ett av världens dribblingsskickligaste ytterpar – någonsin. Brodern Benno VM 1974, 14 landskamper, Åtvidabergs FF och FF 2 SM-guld (214/42). 1. FC Kaiserslautern och Hertha BSC Berlin. ►►

Anekdoter: I Åtvidaberg bländade han oss med sin excellenta teknik. I ett försök att blidka landslagsledningen (), vevade ”Putte” Kock gång på gång en sekvens i TV, där Roger lade upp bollen på nacken och sprang i väg mot motståndarmålet. Roger blev uttagen till VM 1970 men OM sa nej eller . . .? Det sägs att det berodde på ett missförstånd. OM:s klubbdirektör pratade bara franska, medan SvFF ville förhandla på engelska. Därför kan de ha pratat förbi varandra, men snarare berodde det på att franska ligan spelade vidare.

”Ett dribblingsgeni som gick i ’Garrinchas’ och ’Nackas’ fotspår Tillsammans med parhästen Skoblar placerade han Olympique Marseille på den franska och europeiska fotbollskartan”

#43 Ravelli, Thomas Född: 13 augusti 1959. Moderklubb: Östers IF. Allsvenska klubbar: Östers IF 1978-1988 (219 matcher), IFK Göteborg 1989-1997 (211). Proffsklubb: Tampa Bay Mutiny 1998-1999 (23). Landskamper: A 1981-1997 (143), U (10), J (9). Bara Adnan Al-Talyani FAE, hade då fler (164). Äldste spelare i landslaget 38/1/20 mot Estland på Råsunda 1997. Lagkapten 5 gånger och höll nollan 53 gånger. Meriter: VM 1994 brons och 1990. EM 1992 delat ”brons”. Svensk mästare 8 gånger (rekord) 1980, 1981, 1990, 1991, 1993, 1994, 1995 och 1996. Svensk cupmästare 1991. 168 allsvenska nollor (rekord). Guldbollen 1981, Svenska Dagbladets bragdmedalj 1994 (VM-laget). Straffräddningen mot Rumänien i ¼-finalen vid VM 1994 valdes till Århundradets idrottsögonblick. Utsågs till VM:s näst bäste målvakt 1994. Sjua i Ballon d´Or 1994. Årets målvakt, i Sverige, 1995 (första året) och 1997. Övrigt: Föräldrarna kom 1952 från Österrike till Östers rike – även om resan tog femton år och gick via Åtvidaberg. Spelade nio matcher för Öster i 1999. Tvillingbrodern Andreas 41 landskamper. Östers IF och IFK Göteborg 2 SM (269/13). Äldre brodern Stefan Östers IF (7/0). Anekdot: Hur högt hoppade Ravelli? Som 19-åring hoppade han 1.95 vid skol-DM. I en ”riktig” friidrottstävling hoppade han, två år tidigare, 1.90. Han har varit en spelbar karaktär, ingår i ”klassiska elvan”, i dataspelet FIFA - från FIFA 06 till FIFA 13.

”Spexaren som vid VM 1994 lyfte och utsågs till näst bäste målvakt. Presterade i ’Århundradets svenska idrottsögonblick’. Europarekord i antalet landskamper. Har vunnit flest SM”

Selektion nr 11 (2013) – En mångsysslare, en poesiläsare och en månstråle

#44 Lundahl, Harry ”Harrison” Född: 16 oktober 1905. Död: 2 mars 1988. Moderklubb: BK Drott. Allsvenska klubbar: IF 1927-1931 (105 matcher/123 mål), IFK Eskilstuna 1931-1935 (70/56), Helsingborgs IF 1937-1938 (1/0). Totalt (176/179). Allsvenska skytteligan: 1926/1927-1931/1932: 22 mål/2:a, 24/2:a, 31/1:a (näst högst genom tiderna), 26/1:a, 19/2:a och 23/2:a. 22 hattrick (rekord) och 50 straffmål (rekord) - ingen missad. Fjärde mesta målskytt genom tiderna. Landskamper: A (14 matcher/13 mål, lagkapten i 10) 1928-1933. B (1/2). VM 1934 Reserv på hemmaplan. Stor grabb. Ledare: UK 1937. Tränare landslaget 1937-1940, Malmö BI 1936-1937 och Malmö FF 1937- 1941. Deltog 1936 i SvFF:s nya kursledarutbildning och blev därmed en av dem som satte standarden för svensk fotbolls framgångar under de kommande decennierna. Meriter: Svensk mästare 1928/1929 och 1929/1930. ►►

Övrigt: Var med att, som tolvåring, bilda BK Drott där han stod i mål - fem år senare blev han spelande ordförande. Ingick i ”mjölkkossans” (Helsingborgs IF) legendariska kedja: Charles Bromesson och Gunnar Olsson till höger, med och ”Knutte” Kroon till vänster – alla Stora grabbar. 1937 var Harry sekreterare i UK, tränare för landslaget, Malmö BI/Malmö FF, tränarutbildare, spelare i Helsingborgs IF samt sportchef på Arbetet.

Sin civila karriär inledde Harry som redaktionschef på Helsingborgs-Posten, därefter blev han sportchef på Eskilstuna-kuriren (det styrde hans val av förening och innebar även bandyspel i den högsta serien), senare på Arbetet och Handelstidningen. Med sin bakgrund var han en av de mest betrodda fotbollsanalytikerna och krönikörerna.

”Den allsvenske storskytten, placerade sig topp-två sex år i rad, sköt flest antal hattrick (22) och straffar (50) – alla i mål. Blev lika framgångsrik med pennan i hand ”

#45 Selmosson, Arne ”Månstrålen/Raggio di Luna” Född: 29 mars 1931. Död: 19 februari 2002. Moderklubb: Sils IF. Allsvenska klubbar: Jönköpings Södra IF 1950-1954 (81 matcher/33 mål). Proffsklubbar: 1954-1955 (34/14), SS Lazio 1955-1958 (101/31), AS Roma 1958-1961 (87/30) och Udinese Calcio 1961-1964 (73/18). Totalt (295/93). Landskamper: A (4 matcher/1 mål) 1951-1958, B (1/0) och U (1/0). VM 1958 (1/0). Meriter: Italiensk cupmästare 1958. Vann Mässcupen (UEFA-cupen) 1960/ 1961. 2012 utsåg Forza Italian football till den tredje bäste någonsin som spelat i de båda romklubbarna – före Siniša Mihajlovic.

Övrigt: Hyllades likt en Gud, då han förde Udinese från en obemärkt tillvaro till en andra- placering – lagets bästa någonsin. Han är den ende spelare som har gjort mål (fem stycken) för både Lazio och Roma i Derby della Capitale. På våren 1958 gjorde han mål för Lazio och på hösten för Roma. Med sina 81 mål är han delad femma bland svenskar i serie A.

I och med Selmossons inval ingår numera i Hall of Fame alla spelarna i den osannolika svenska septett som under 1950-talet var en dominerande del av serie A. Överflödets förbannelse innebar att det bara blev en match för ”Selmos” vid hemma-VM 1958. Avslutade karriären med att föra Skövde AIK division IV till, gamla, division II och Götene IF till division III.

”`Månstrålen´ var en av de framgångsrikaste svenskarna i Serie A - en storhet som inte fullt ut noterades i Sverige. Den ende som gjort mål för både Lazio och Roma i `Derby della Capitale`”

#46 Svensson, Tommy Född: 4 mars 1945. Moderklubb: Östers IF. Allsvensk klubb: Östers IF 1964-1971 (76 matcher /14 mål) och 1973-1977 (103/11). Totalt (179/25). Proffsklubbar: Royal Standard de Liège 1971-1973 (41/3). Landskamper: A (40/4, lagkapten i 2) 1967-1973, U (8/1), J (6/0). VM 1970 (3/0). Presslandskamper (2+0 matcher/1 mål). Ledare: Förbundskapten Sverige 1991-1997 (44-23-20), manager Östers IF

1974-1984 och Tromsø IL 1988-1990. Meriter: VM 1994 brons, EM 1992 ”brons”, Guldbollen 1969, Svenska Dagbla- dets guldmedalj 1994, TT:s idrottsledarpris 1992, 1993 och 1994, Stor Grabb, Svensk mästare som spelare 1968, som manager 1978, 1980 och 1981, Svenska cupen 1977. Tvåa i belgiska ligan 1973. De två säsonger som Tommy tränade Tromsø slutade laget trea och tvåa – lagets bästa placeringar någonsin.

Övrigt: Utvecklades från att vara en späd teknisk junior till en fysiskt grovjobbande mittfälts- motor. Trots sin slitstarka och självuppoffrande spelstil satte han alltid tekniken i högsätet. Höjde sig ytterligare en nivå under vintern 1969, vilket resulterade i en välförtjänt vinst av Guldbollen. Har verkat som expertkommentator på Canal+.

►►

►► Pappa Stig var ”Mr Öster”, medan brodern Peter blev Svensk mästare 1970, 1980 och 1981 – vann Svenska cupen 1977. Svågrarna ”Janne” Hansson, ”Kalle” Björklund och Karl-Axel ”Acke” Blomqvist nådde framgångar som spelare och/eller tränare – liksom deras barn ”Jocke” Björklund och landslagssprintern Linda Hansson. Tommy spelade ishockey i högsta serien.

”Den späde junioren utvecklades till en fysiskt grovjobbande mittfältsmotor. Trots det satte han alltid tekniken i högsätet. Med Karin Boye som inspiratör ledde han landslaget till både EM- och VM-brons”

Selektion nr 12 (2014) – Den meste ledaren, frisyrmodellen och den främste talangutvecklaren

#47 Pettersson, John A. ”Bill” Född: 11 september 1886. Död: 12 oktober 1951

Ledare: Styrelseledamot SvFF 1917-1950, ledamot av dess VU 1944-1950. Ledamot av UK/Uttagningskommittén 1918-1936 och dess ordförande (UK-chef, motsvarande dagens förbundskapten, och lagledare för landslaget i 138 landskamper) 1921–1936. OS 1924 (brons), VM 1934 (8:a) och OS 1936 (14:e).

En av initiativtagarna till bildandet av, vad som senare kom att kallas för, ”Allsvenskan” liksom till Svenska serien Divisions 1/Serieföreningen (sedan 1952 SEF), var tillika dess förste ordförande 1928-1935.

Ledamot av Skånes idrottsförbunds fotbollskommitté 1911-1919 och styrelseledamot i Skånebolls styrelse (Skånes fotbollförbund) från bildandet 1919 till 1951.

Ordförande i Hälsingborgs IF (bildad 1907) från 1908 till sin död 1951. Med ”Bill” som lagledare, och teknikansvarig, spelade Hälsingborgs IF SM-final 1914 och 1918 samt semifinal 1919 och 1921. Det följde man upp genom att vinna Allsvenskan fem gånger: 1928/1929, 1929/1930, 1932/1933, 1933/1934 och 1940/1941. Under första 19 år vann Hälsingborgs IF 14 medaljer (då åkte man ändå ur ett år och spelade två år i division II). Hälsingborgs IF vann 1941 den nyinstiftade Svenska cupen.

Ledamot av Idrottsförbundet (Hälsingborgs IF, IFK Hälsingborg och IS Göta) 1909- 1951. Vice Ordförande 1909, ordförande 1910-1924 och vice ordförande 1924-1951.

Övrigt: En av 1900-talets första halvsekels största fotbollsledare och förgrundsfigurer. Hans 138 landskamper som ”förbundskapten” överträffas bara av Lars Lagerbäcks 161. Av dessa var dock 58 stycken som ”Lars-Tommy” och 103 som ensam ansvarig.

”Bill” skötte, i princip ensam, även Skånebolls verksamhet. 1915 var ”Bill” avstängd i två månader, för att han i hätska ordalag protesterat mot SvFF:s ”lottning” av Svenska serien. Han bildade 1926 Helsingborgs brottarklubb. Under sin storhetstid drog ”Bills” offensiva och tekniska skapelse rekordpublik på de flesta allsvenska fotbollsarenor, varvid uttrycket ”Mjölkkossan” myntades.

”Bill” hade ingen egen aktiv karriär men ägde, utöver fingertoppskänsla för talanger, gott sinne för taktik och strategi. Inspirerad av fotbollstänkaren ”Ceve” Linde skapade han ”Hälsingborgs- systemet”. Det innebar att ytterhalvorna markerade motståndarnas yttrar, att centerhalven fick mer offensiva uppgifter medan ytterbackarna tog markering bakom denne. Det blev en idealisk innovation som lade grunden till föreningens nära 20-åriga dominans.

Han var döpt till John, men eftersom han aldrig kallades annat än ”Bill” så trodde gemene man att detta var hans riktiga namn. Hans smeknamn var annars ”Disponenten”. Båda namnen härrör sig från hans civila yrken, där ”Bill” var hans signatur då han skrev i bl a HD och DN.

”`Bill´ var den meste fotbollsledaren under 1900-talets första hälft. SvFF styrelse i 34 år, meste FK 138 lk, OS-brons 1924. Skapade Hälsingborgssystemet vilket, i förlängningen, skapade `Mjölkkossan´ 5 guld och totalt 14 medaljer på 17 Allsvenska säsonger”. Ordförande i 43 år”

#48 Johansson, Åke ”Bajdoff” Född: 19 mars 1928. Allsvenska klubbar: IFK Norrköping 1950-1965 (321 matcher/1 mål). Landskamper: A 1955-1965 (53/1, lagkapten 22 gånger. Förlorade 12 landskamper, av 30 tävlingslandskamper förlorades bara 4), B (4/0). Presslandskamper (1+1 matcher). Meriter: VM 1958 silver (0/0). Svensk mästare 6 gånger 1951/1952, 1955/1956, 1956/1957, 1960, 1962 och 1963. Vann 13 medaljer (av 16, delat rekord). Guldbollen 1957, Ballon d´Or 1963 (21:a). Övrigt: 1963 rankades Sverige som etta i Europa och Åke, 35 år, som en av världens bästa mittbackar. Det senare gäller även under det decennium som han spelade i landslaget. På den tiden kunde man bara vinna Guldbollen en gång, annars kanske han hade gjort en ”Zlatan”?

Till en början spelade Åke högerback med ”Julle” Gustavsson som centerhalv. När ”Julle” flyttade till Atalanta sommaren 1956 flyttades ”Bajdoff” in som centerhalv. När ”Putte” Kock plockade in ”Bajdoff” i landslaget, för de tre sista matcherna 1955, hade ”Julle” 35 matcher som centerhalv. Ändå placerade ”Putte” ”Bajdoff” som centerhalv och ”Julle” som högerback. ”Bajdoff” var ”Puttes favoritspelare, men då ”Putte” fick silkessnöret så ifrågasattes även ”Bajdoff”.

Kanske var det hans civilkurage och ärlighet som låg honom i fatet. Flera gånger prövades andra spelare, men i slutändan var det ändå ”Bajdoff” som stod där på plan. Han bröt benet på hösten 1957, men kom igen. Ändå sidsteppades Guldbollenvinnaren hela 1958 och i VM föll valet på den sent hemplockade ”Julle”: - Det är klart att jag blev besviken, och enligt ”Putte” Kock var det: - Svensk fotbolls största misstag genom tiderna.

En som däremot var tacksam var ”Garrincha” som hade mött ”Bajdoff” 1957. I VM-play- offmatcherna mot Schweiz 1961, vilka resulterade i dubbla förluster, upprepades ”misstaget” – ”Julle” fick spela i stället för ”Bajdoff”. 1962 fick Sverige sin förste renodlade förbundskapten och ”Bajdoff” var även dennes, Lennart Nyman, favoritspelare.

Det fanns en trygghet och en aura runt Åke - han var den självklare lagkaptenen och ledaren på plan. Hans eleganta och smidiga spelstil (höll upp med fotbollen från 15-18 års ålder för att syssla med gymnastik), glidtacklingar (tuffa tacklingar bakifrån godkändes på ett helt annat sätt än i dag), starka huvudspel och blick för spelet innebar att han, på egen hand, kunde vända en glidtackling till en kontring i samma moment, vilket inte var så vanligt bland dåtida centerhalvor.

Kuriosa: Tack vare sin karisma anlitades Åke som hårmodell och kunde beskådas på landets frisersalonger. Spelade närmare 600 matcher med ”Zamora” Nyholm bakom sig i målet.

1950/1951 och 1955/1956 spelade Åke ishockey med IFK Norrköping i högsta serien. 1951 spelade han en landskamp och hade anbud från dåtidens suverän Djurgårdens IF: - Hade man haft inomhushallar på 1950-talet så hade jag nog koncentrerat mig på ishockey istället för fotboll! Han spelade även handboll, i dåtida, division III, med Norrköpings FK.

”Åke var den självklare ledaren på plan med en elegant och smidig spelstil kombinerat med glidtacklingar och starkt huvudspel. Spelförståelsen innebar att han kunde vända en glidtackling till en kontring. Har flest Allsvenska medaljer, 13 stycken”

#49 Thern, Jonas Född: 20 mars 1967. Moderklubb: IFK Värnamo. Allsvenska klubbar: Malmö FF 1985-1987 och 1988-1989 (72 matcher/10 mål). Proffsklubbar: FC Zürich 1987-1988 (5/0), SL Benfica 1989-1992 (72/6), SSC Napoli 1992-1994 (48/1), AS Roma 1994-1997 (59/3) och Rangers FC 1998-1999 (23/5). Landskamper: A 1987-1997 (75 matcher/6 mål, lagkapten 53 gånger), OS (12/2), U (3/1), J (10/2). Meriter: VM 1994 brons (5/0), VM 1990 21:a (2/0), EM 1992 4:a (4/0), OS 1988 6:a (2/1). Svensk mästare 1986 och 1988. Allsvensk seriesegrare (1985), 1986, 1987, 1988 och 1989. Svenska cupen 1986 och 1989.

Portugisisk mästare 1990/1991, skotsk mästare 1998/1999, skotsk cupmästare 1999. Guldbollen 1989, Svenska Dagbladets bragdmedalj 1994, Årets smålänning 2010. Övrigt: Tränare IFK Värnamo 2000-2001 (division 3 och division 2), BK 2002-2003 (Allsvenskan), IFK Värnamo 2010 (Segrare division 1 Södra). Tvingades avbryta den aktiva karriären efter en lång tid kantad av skador. Via IFK Värnamo och sitt eget projekt Calcio Academy har Thern visat sig vara Sveriges främste talangutvecklare, vilket resulterat i ett 30- tal Allsvenska spelare och ett stort antal landslagsspelare på olika nivåer. En av dem är sonen som vunnit 2 SM-guld med Malmö FF.

”Slitstark mittfältsdynamo i Malmö FF, landslaget och internationellt. Från sin centrala position dominerade han spelet även i Benfica, Napoli och Roma. I stället för en ren tränarkarriär har Jonas specialiserat sig på talangutveckling”

Samtliga ledamöter De markerade med rött, och kursiverat, är i livet. Därmed är de, genom SvFF:s försorg, automatiskt medlemmar i SFS.

31 Gunnar Andersson 33 Hans Jeppson 15 Björn Nordqvist 1 4 Anton Johansson 16 38 Anders Bernmar 27 47 John Pettersson 37 17 Filip Johansson 43 21 Anette Börjesson 48 Åke Johansson 23 12 Erik Börjesson 5 35 Birger Rosengren 28 Gustaf Carlsson 29 Ove Kindvall 10 41 6 Rudolf Kock 45 Arne Selmosson 32 Robert Carrick jr 18 30 2 Ralf Edström 19 24 25 Helge Ekroth 14 Sigvard Lindberg 11 Pia Sundhage 34 Wilhelm Friberg 44 Herry Lundahl 49 13 Gunnar Gren 42 20 3 7 Erik Nilsson 46 22 8 Torbjörn Nilsson 40 39 Ronnie Hellström 36 26 Glenn Hysén 9 Gunnar Nordahl

Fördelning i tidsepoker. Enbart spelare och ledare, vilka även har kvalificerat sig genom en spelarkarriär, medtagna. Vissa har placerats på två årtionden. För de inom parentes, har årtiondet haft mindre inverkan på deras framgångar:

1910-talet 3 12 25 28 (6) 1920-talet 6 10 14 17 28 (3, 12, 25, 44) 1930-talet 5 44 (7, 10) 1940-talet 7 9 13 19 35 36 41 (5, 20)

1950-talet 1 7 9 13 19 20 22 24 30 31 33 41 45 48

1960-talet 15 18 22 29 30 42 45 46 48 (1, 24, 39) 1970-talet 2 8 15 18 21 29 39 42 46 (11) 1980-talet 8 11 21 26 39 40 43 (49) 1990-talet 11 37 40 43 49

Säger en del om när vi var som bäst. Meriterna talar dessutom sitt tydliga språk:

OS 1948 guld, VM 1950 brons, OS 1952 brons och VM 1958 silver.

Ändå var vi kanske som bäst 1954. I övrigt är fördelningen jämn, förutom att 30-talisterna lyser med sin frånvaro. Framöver kommer även 90-talisterna (94:orna) ta mer plats, eftersom det fordras en karantänstid på tio år, innan en spelare kan bli aktuell.

Fördelning på position. 4 Målvakter: S Lindberg, K Svensson, R Hellström, T Ravelli 2 Ytterbackar: O Bergmark, E Nilsson 5 Mittbackar: G Hysén, B Nordahl, B Nordqvist, A Börjesson, Å Johansson 2 Halvbackar (tidigare ytterhalv, i dag mittfältare): G Carlsson, B Rosengren, J Thern 4 Yttrar (av gårdagens typ): K Hamrin, R Kock, L Skoglund, R Magnusson 7 Forwards/speluppläggare: T Brolin, H Ekroth, G Gren, T Nilsson, A Simonsson, N Liedholm, S Rydell, 9 Forwards/målskyttar: G Andersson, E Börjesson, R Edström, H Jeppson, F Johansson, O Kindvall, G Nordahl, S Jonasson, H Carlsson, L Videkull

3 är inte placeringsbara: P Sundhage (om än mest som forward), B Larsson och K Gustafsson. Får placeras valfritt där det ser tunt ut.

Speluppläggarna är ofta även framgångsrika målskyttar, medan de jag kategoriserat som målskyttar är mera av typen toppforwards. För flera av dem kan placeringen diskuteras. Speluppläggarna kan även placeras som dagens offensiva mittfältare.

Det visar även att dagens fotboll är mindre statisk än gårdagens. Då var i princip en vänsterback en vänsterback, och en högerhalv en högerhalv, under hela sin karriär.

Fördelning på klubbar 8 +1 (2) IFK Göteborg G Hysén, G Gren, T Nilsson, G Andersson, E Börjesson, R Edström, F Johansson, A Bernmar, T Ravelli (B Nordqvist, O Kindvall) 7 IFK Norrköping B Nordqvist, B Rosengren, T Brolin, N Liedholm, O Kindvall, G Nordahl, Å Johansson 4+3 (2) AIK K Hamrin, R Kock, H Ekroth, L Johansson, A Johansson, G Raynor, H Carlsson (O Bergmark, L Skoglund) 4+1 (2) Örgryte IS G Gren, A Simonsson, S Rydell, E Börjesson, W Friberg (B Nordqvist, H Jeppson)

4+1 Malmö FF E Nilsson, B Larsson, E Persson, L Videkull, J Thern 3+1 Hälsingborgs IF S Lindberg, K Svensson, H Lundahl, J Pettersson 3 Degerfors IF B Nordahl, R Edström, G Nordahl 3 Hammarby IF L Skoglund, P Sundhage, R Hellström

2+1 (1) Djurgårdens IF H Jeppson, K Gustafsson, A Bernmar (G Raynor) 2 (1) Östers IF T Ravelli, T Svensson (P Sundhage) 2 Åtvidabergs FF R Edström, R Magnusson

1+1 IFK Köping K Gustafsson, A Johansson 1 (1) Jitex BK A Börjesson (P Sundhage) 1 (1) GAIS A Börjesson (G Hysén) 1 Örebro SK O Bergmark 1 Mariebergs IK G Carlsson

1 Elfsborgs IF S Jonasson 1 Trollhättans IF L Videkull 1 Öxabäcks IF L Videkull 1 IFK Eskilstuna H Lundahl 1 Jönköpings Södra A Selmosson

0+1 Gefle IF R Carrick jr 0 (2) Gårda BK (G Gren, F Johansson) 0 (1) GIF Sundsvall (T Brolin) 0 (1) IK Sleipner (N Liedholm)

4+1 betyder fyra aktiva och en ledare/tränare. En del har spelat i flera av de större klubbarna, men om det bara handlar om en kortare tid har jag noterat dem inom parentes. Lägg märke till att B Nordqvist representerat alla tre toppklubbarna. Stavning av Hälsingborg med anledning av att de tre ledamöterna var aktiva under ”ä”-stavningens tid. Intressant att de båda första målvakterna var Hälsingborgare.

Solna i december 2013 SFS Hall-of-Fame kommitté Owe Fröberg, ordf. Bo Hansson Lars Sandlin

Sveriges Fotbollshistoriker & Statistiker Svenska Fotbollförbundet