Götisk kabbala och runisk alkemi: Johannes Bureus och den götiska esoterismen Thomas Karlsson Stockholms universitet Religionshistoriska avdelningen ISBN 978-91-628-8030-9 © Thomas Karlsson 2009 Grafisk form och illustrationer T. Ketola/tentacula.org där inte annat anges (utom s. 119 t.h., 132, 136 t.h., 139 och 140). Omslagets litografi av Joh. Cardon 1841. Innehållsförteckning Förord 6 I INLEDNING OCH BAKGRUND 9 1 Bureus och den götiska esoterismen – en introduktion 11 1.1 Esoteriska begrepp 19 1.2 Litteratur och tidigare forskning 20 1.3 Teori och metod 22 1.4 Bureus och renässansen 28 1.4.1 Nyplatonismen under renässansen 33 2 Esoterismen 38 2.1 Bureus esoterism 38 2.2 Esoterism och religionshistoria 39 2.3 Magin under renässansen 57 3 Göticismen 61 3.1 Synen på runor under sextonhundratalet 71 4 Esoteriska traditioner 75 4.1 Kabbala 75 4.1.1 Kabbalans ursprung 78 4.1.2 Definitioner av kabbala 80 4.1.3 Sefirot och Livets träd 81 4.1.4 De tjugotvå stigarna 83 4.2 Alkemi 84 II BUREUS VERK 93 5 Den svenska sextonhundratalskontexten 94 5.1 Bureus esoteriska skrifter 98 6 Bureus dagbok 99 7 Adulruna Rediviva 116 7.1 Den liggande och den fallande stenen 117 7.2 Runkorset 125 7.3 Konungen klädd i runor 139 7.4 Adulrunans innersta håfvebur och skattkammare 140 7.5 De tre kronorna 145 8 Cabbalistica: Bureus esoteriska anteckningar 148 9 Nymäre Wijsor: Esoteriska motiv i Bureus vissamling 167 10 Nord Landa Lejonsens Rytande 177 10.1 Det nedre Azara: Tiden från år 136 till 1369 182 10.2 Det andra Azara: Tiden för Jan Huss och Luthers framträdande 193 10.3 Hekal, den övre avsatsen 202 10.4 Adytum och altaret Ariel 206 III ANALYS OCH SLUTSATSER 211 11 Bureus götiska kabbala och den väster- ländska esoterismen 212 12 Adulrunisk praktik i jämförelse med renässansens magi 220 13 Runorna som gudomliga emblem 223 13.1 Runornas betydelse 229 13.1.1 Födarefemten 230 13.1.2 Födelsefemten 232 13.1.3 Fosterfemten 233 14 Frälsarens hage och trollen i utmarkerna: Runorna som karta över en dualistisk värld 236 14.1 Motivet med hagen 241 15 Lejonet från Norden: Bureus och den alkemiska eskatologin 244 15.1 Nord Landa Lejonsens Rytandes eskatologiska struktur 250 15.2 Apokalyptisk alkemi 251 16 Esoterisk göticism efter Bureus 255 16.1 Georg Stiernhielms götiska nyplatonism 255 16.2 Olof Rudbeck och Atlanticans götiska runologi 258 16.3 Johan Göranssons religiösa runologi 259 16.4 Manhemsförbundets initiatoriska göticism 260 16.5 Den svenska kabbalan efter Bureus 262 16.6 Förmedlandet av en götisk esoterism 266 IV SAMMANFATTNING 271 17 En sammanfattning av Bureus esoteriska projekt 272 Litteraturförteckning 276 Källförteckning 284 Förord Att skriva en doktorsavhandling om svensk sextonhundratalskab- bala är knappast den mest sociala sysselsättning man kan ägna sig åt. Detta till trots har det funnits en mängd personer som på olika sätt visat ett stort intresse för mitt arbete med Johannes Bureus esoteriska idéer och som varit värdefulla stöd i processen. Först och främst vill jag rikta ett speciellt tack till följande tre: Per-Arne Berglie som gav mig möjligheten att skriva denna avhandling på Religionshistoriska avdelningen i Stockholm och som såg till att det fanns ekonomiska möjligheter att slutföra projektet två år tidi- gare än beräknat; Erik af Edholm som varit min handledare och bidragit med ovärderliga synpunkter och med sina aldrig sinande kunskaper gett mig möjlighet att både bredda och fördjupa avhand- lingen; Susanna Åkerman som under åren varit något av en infor- mell mentor i min Bureus-forskning och alltid generöst delat med sig av sitt enorma kunnande. Peter Jackson, som kom till vår avdelning under min tid som doktorand, har gett mig värdefulla artiklar och möjliggjort tid- punkten för min disputation vilket jag uppskattat mycket. Jag vill också tacka Mattias Gardell som alltid inspirerat och som jag delar intresset för det nyhedniska fältet med. Jag vill även tacka högre seminariets deltagare för givande seminarier och roliga postsemi- narier. En extra tanke riktas givetvis till er som också på olika sätt arbetat med västerländsk esoterism, såsom Per Faxneld (som jag först lärde känna utanför akademin genom vårt intresse för Metal) och Peter Åkerbäck (som jag ibland även träffar på Gotlands Gilles mycket esoteriska möten där vi kastar varpa och dricker gotlands- 6 dricke). Bland forskare utanför Sverige vill jag speciellt nämna Stephen E. Flowers, som har bidragit med kunskaper om runor och nordiska språk, och Boaz Huss, som har hjälpt mig översätta hebre- iska meningar hos Bureus och att klargöra vissa av de kabbalistiska resonemangen. Tina Amirante ska ha stort tack för hjälpen med latinet. Mathias von Wachenfeldt på Linköpings stiftssbibliotek har hjälp mig att få Bureus manuskript behändigt på en CD, vilket var ett tidsödande jobb. Kjell Lekeby, arkivarie på Svenska Frimurare Orden har bistått mig med texter och värdefulla kunskaper. Jag vill även tacka forskarkollegor i och utanför Stockholm som delar min inriktning mot esoterism och angränsande områden, såsom Henrik Bogdan, Alberto Brandi, Mattias Fyhr, Kennet Granholm, Fredrik Gregorius, Eva Kingsepp, Michael Moynihan och Stefan Stenudd. Här finns otaliga namn jag skulle vilja lägga till och ni som tycker att jag borde ha nämnt er får jag be om överseende med tacklistans platsbrist. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har under forskar- utbildningen bidragit med resestipendium som underlättat för mig att presentera min forskning för utländska kollegor. Malin ska ha tack för sitt stora engagemang i arbetet med avhand- lingen och för våra ständigt lika roliga och intressanta samtal om de ämnen som intresserar oss båda. Min familj, mamma, pappa och syster, har stöttat mig på alla sätt i mitt arbete och så också mina vänner, där jag sänder en speciell tanke till Tommie Eriks- son och Christofer Johnsson som inte bara hyser ett stort intresse för Bureus utan även tillsammans med mig omsatt hans texter till musik. Timo Ketola har med engagemang och känsla för detaljer stått för avhandlingens typografi. Jag sänder också glada hälsningar till mina mångkunniga kollegor på VRG. 7 I Inledning och bakgrund Johannes Bureus. Porträtt signerat J. L. 1627 (Gripsholm) 10 1 Bureus och den götiska esoterismen – en introduktion Johan Bure, eller Johannes Bureus som han är mest känd som, föddes den 25 mars 1568 på Berga, Åkerbys prästgård i Uppsala stift. Hans far var Thomas Mathiæ, en kyrkoherde som härstam- made från finska Nyland. Hans mor hette Magdalena och var dotter till prästen Andreas Olaui som genomförde reformationsarbetet i Västerbotten och sedan blev prost i Skellefteå. Eftersom Bureus arbetade för kungen och ägnade sig åt lärda yrken skulle han gå under namnet Johannes Thomæ Agrivillensis Bureus, men till- hörde egentligen inte i strikt mening släkten Bureus eller Bure, utan tog namnet efter sin mormor som hörde dit. Hans egentliga namn var Johan Thomasson och han valde ofta att kalla sig Johan Bure istället för Bureus, då han trots sina goda kunskaper i latin var skeptisk till latinets påverkan på den svenska kulturen. Bureus är dock det namn under vilket han gått till historien. Bureus ärvde sin bildningslusta från föräldrarna och fadern ägde ett stort bibliotek. Johan var den yngste av fem syskon och hade fyra systrar Christina, Birgitta, Sara och Margareta som samtliga dog som barn eller i unga år. Att Bureus föddes och växte upp i de uppländska trakterna, vilka är fyllda av runstenar och fornminnen, skulle tillsammans med den lärda och religiösa uppfostran han fick, forma hans fram- tida intressen. Bureus tankevärld är svår att förstå utan att känna till den betydelse Uppsala och dess omgivning hade för honom. Den 11 mystik han ägnade sitt liv åt var inte bara en internationell, europe- isk lärd mystik, utan även en kabbalah upsalica, djupt förankrad i en mytisk upplevelse av trakterna kring Uppsala. Vid nio års ålder sattes han i Uppsala skola och vid femton års ålder skickades han till skolan i Stockholm. Redan år 1584, blott sexton år gammal kunde han hebreiska (Hildebrand 1910: 11). Under livet odlade Bureus ett stort språkintresse, med goda kunskaper i hebreiska, grekiska, latin, arabiska, tyska, finska och till och med en del abessinska språk och kinesiska. Vid tjugo års ålder avslutade han sina studier och fick 1590 en tjänst i Johan III: s kansli. Bureus var en månglärd person som utöver sina impone- rande språkkunskaper och sin stora kännedom om litteratur också var en skicklig konstnär, gravör och typograf och han skapade bland annat Uppsala universitets sigill (Berg 1971: 5). Den roll han är mest känd för av eftervärlden är som banbrytande fornforskare. Han var Sveriges förste riksantikvarie och lärare till först Gustav II Adolf och senare dennes dotter drottning Kristina. Bureus arbetade även för Axel Oxenstierna som han dedicerade en av sina skrifter till. Bureus anger i en anteckning under en bild av en runsten tid- punkten för sin begynnande runforskning, då han skriver “Denna lärde migh först läsa runor 1594 widh lagh” (Svärdström 1936: 7). Johannes Bureus arbeten har varit avgörande för systematiserandet av en svensk grammatik (Lindroth 1911: 1ff). Han var även run- forskningens store pionjär och den som nyskapade de götiska tan- karna på ett mycket personligt sätt. År 1599 färdigställde han det första tryckta verket om runor. Det var en stor koppargravyr i folio- format som hette Runakänslanes lärospan och som även kallats “Bureus stora runtavla”. Ordet känsla betecknade på den tiden även kunskap. I den hade Bureus avbildat flera runstenar och visat olika typer av runrader med runornas fonetiska värden. Bureus runkun- skaper ansågs så betydelsefulla att den svenske konungen förbjöd honom att åka utomlands eftersom fornhistorien skulle gå förlorad om det hände Bureus något. Bureus ansåg att kristendomen och latinet trängt undan runorna och han ville göra ett försök att återin- föra kunskaperna om dem.