Samlaren

Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Årgång 109 1988

Svenska Litteratursällskapet

Distribution'. Almqvist & Wiksell International, Stockholm

Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel. REDAKTIONSKOMMITTÉ

Göteborg: Lars Lönnroth Lund: Louise Vinge, Ulla-Britta Lagerroth Stockholm: Inge Jonsson, Kjell Espmark, Vivi Edström Umeå: Sverker R. Ek Uppsala: Thure Stenström, Lars Furuland, Bengt Landgren

Redaktör: Docent Ulf Wittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, Box 1909, 75149 Uppsala

Utgiven med understöd av Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet

Bidrag till Samlaren bör vara maskinskrivna med dubbla radavstånd och eventuella noter skall vara samlade i slutet av uppsatsen. Titlar och citat bör vara väl kontrollerade. Observera att korrekturändringar inte kan göras mot manuskriptet

ISBN 91-22-01310-5 ISSN 0348-6133

Printed in Sweden by Almqvist & Wiksell Tryckeri, Uppsala 1989 Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi Av MONA SANDQVIST

Sonnevis tecken de sammanhang som kommer att forma de individu­ Vi är en serie ella valens konsekvenser. Ingenting får lämnas ur av oavslutade, sammansatta tecken på väg räkningen. Det språk som Sonnevi har byggt upp Vår innersta betydelses rest lämnar heller ingenting bakom sig. En enskild text kan aldrig tydas För en kod kan aldrig tyda står i mycket tydlig förbindelse med omgivande sig själv texter, med diktsamlingen som helhet, med hela Klassen av alla klasser innefattar också produktionen, och den senare visar sin samhörighet sig själv med annan litteratur och andra kulturyttringar ge­ Vi är en del av nom en mångfald hänvisningar ut i en mycket vid det sammansatta tecknet historia sfär av intertexter. Denna kontinuitet, detta mångdimensionella rela­ Så lyder det 58:de stycket i Sonnevis långdikt »Det tionssystem, denna Sonnevis egen teckenvärld ska­ oavslutade språket» från 1972. Den korta texten är pas bland annat genom en strängt genomförd upp­ rik på anknytningsmöjligheter till moderna teoretis­ repnings- och allusionsteknik. En kort dikt hålls ka modeller, sådana som lösningsförslagen till ofta samman genom att ett eller flera ord upprepas i klasslogikens paradoxer, teorierna om den genetis­ den, ofta med skiftande betydelse. Produktionen ka koden eller strukturalismens metod att tolka som helhet sammanhålls också av ständigt åter­ konkreta skeenden som utflöden av koder, tecken­ kommande ord som t. ex. vit, genomskinlig, snö, system. Men här ryms också ett eko av en äldre tid kristall, virvel, mor, ros, eld - exempel på vad och en äldre diktare. I texten återklingar den sug­ Anders Olsson kallat »det elementära tecknet».2 gestiva inledningsraden i Hölderlins »Mnemosy­ Det finns hos Sonnevi ännu en typ av tecken som ne», en dikt om minnet och historien: drar uppmärksamheten till sig - inte genom att upp­ Ein Zeichen sind wir, deutungslos1 repas, utan genom att göra intryck av något främ­ mande, av att höra hemma i ett betydelse samman­ För Hölderlins del ligger det något negativt i hang som ligger utanför Sonnevis produktion. Dit detta »deutungslos». Samtidens människor har hör t. ex. de många egennamnen, som vart och ett glömt bort sin innersta bestämmelse, den att vara pekar ut mot ett livsöde som också är en textvärld, levande tecken för en högre verklighet och en kom­ ett teckenuniversum: Marx, Spinoza, Dante, Isfan- mande återuppstånden guldålder, och hans dikt vill dyar, Sonja, Kanthaka. Dit hör också de avancera­ påminna om den. I Sonnevis text finns ingenting de fackvetenskapliga begreppen, ord som involu- motsvarande att återuppväcka; tvärtom ter sig den tion, kontinuets mäktighet, aleph, den Andre, po- innersta otydbarheten ofrånkomlig. lyvalent dialektik, stokastisk, som i de teckensys­ Ändå vittnar Sonnevis hela diktning om en stän­ tem de hämtas ifrån har en eller flera mycket preci­ dig strävan att förstå och tolka människan och hi­ sa innebörder. Det är ett rikt givande äventyr att storien - eller snarare människor i historien, ty följa tecknet dit det pekar - och ofta pekar det åt utgångspunkten är det konkreta. Människor och flera bestämda håll samtidigt, in i flera olika veten­ händelser är »tecken» - men i en helt annan bemär­ skaper eller symbolsystem - för att hämta upp de kelse än hos Hölderlin. De bär med sig det förflut­ betydelser tecknet har där och med ledning av detta na, de vittnar liksom fossiler om den historia som försöka bestämma dess innebörd och funktion i format dem. För Sonnevis del tycks det framför allt Sonnevis text. Det är ett inträngande som gång på finnas en etisk drivkraft bakom tolkningsförsöken. gång uppenbarar att Sonnevi varit djupt inne i det För att kunna leva, kunna välja, ta ansvar är det bakomliggande sammanhanget. nödvändigt att så långt det är möjligt försöka förstå Sonnevis allusioner, hans hänvisningar till andra 44 Mona Sandqvist teckenhelheter, är av ett ganska speciellt slag. De tankegångar i sina brev. Av hans diktning och kor­ kan inte ses som blinkningar till en införstådd läsa­ respondens från de följande åren framgår att han är re, som delar författarens bildningsbakgrund. De är starkt upptagen av tidshändelserna. Hans syn på inte till för att bekräfta en stabil gemensam refe­ diktarrollen präglas av detta: som en profet vänder rensram. Dikten vill förändra ramarna, kanske ver­ han sig till sitt folk och talar i manande ordalag om ka för en ny typ av bildning. Den uppfordrar till villkoren för att en ny tid skall bryta fram. arbete, till konfrontation med det främmande eller Sonnevis engagemang i det politiska skeendet det halvt bortglömda och till en läsning byggd på alltifrån Algerietkriget till maktövergreppen i Af­ mer eller mindre långtgående och mångförgrenade ghanistan och El Salvador är kanske det mest fram­ jämförelser. Det är ett arbete som oupphörligen trädande draget i den allmänna bild man har av ifrågasätter och förändrar läsarens perspektiv. Dik­ honom i Sverige. Hans medverkan i Vietnamrörel- ten befrämjar därigenom ett växande, den är att sen och det vänsteruppsving som följde på händel­ likna vid ett frö - och Sonnevi gör så själv: serna 1968 ledde till att han blev benämnd med Jag söker den form epitet som »FNL-rörelsens Shelley» och »väns­ som inne i sig terns poet framför andra».5 Även om Sonnevis per­ bär spärrarna mot spektiv undergått skiftningar framstår de världspo­ mas sförstörelsen av människor litiska problemen, jordens och mänsklighetens [----1 framtid ännu i de senaste samlingarna som absolut Jag är som myran som bär med sig blåsippsfröet3 centrala angelägenheter för honom. Hölderlins drömmar om ett frihetens, jämlikhe­ tens och broderskapets rike for illa i konfronta­ tionen med verkligheten. Den revolution som syn­ Tecknet Hölderlin tes vara på väg i Hölderlins landskap Schwaben som en fortsättning av den franska kom av sig då Inledning fransmännen svek löftet om att bidra till omvälv­ I det följande vill jag via en genomgång av Sonnevis ningen. De förhoppningar som Hölderlin knöt till Hölderlintexter försöka få en uppfattning om teck­ fredsslutet efter det andra koalitionskriget mot Na­ net Hölderlins innehåll och funktion i Sonnevis poleon och som får så högstämda uttryck i hymnen poesi. Till Hölderlintexterna räknar jag dels de fjor­ »Friedensfeier» dog i och med krigsutbrottet 1805. ton texter som explicit handlar om Hölderlin, dels Häktningen av och anklagelserna mot den mera fyra andra texter - förutom den som citerats inled­ uttalat revolutionäre vännen Sinclair ledde till ut­ ningsvis - med stark Hölderlinanknytning.4 brott av förtvivlan och uttalat avståndstagande från Att Hölderlin spelar en viktig roll framgår av att jakobinismen. Sonnevi gång på gång återvänder till honom. Han Sonnevis diktsamling Det omöjliga som utkom nämns med namn i diktsamlingarna Det omöjliga hösten 1975 kan i viss mening ses som en »Frie­ 1975, Språk; Verktyg; Eld 1979 och Dikter utan densfeier». Den är visserligen uppbyggd av materi­ ordning 1983. Det är också lätt att utan någon ingå­ al som härrör från en mycket lång tidsperiod, och ende analys av Sonnevis texter se beröringspunkter den beskriver tillståndet i världen med ett uppbåd mellan de båda diktarna på flera plan, det politiska, av förfärande data - men allt detta bärs upp av en det psykologiska och det språkligt-estetiska. Höl­ euforisk kraft och ett framtidshopp som tycks ema­ derlin är också för Sonnevi som för så många andra nera ur upplevelsen av freden i Vietnam våren 1900-talsdiktare en föregångare att relatera sig till. 1975. För tidsdiktaren Sonnevi fanns det speciellt stor Att den chockbetonade reaktionen inför den ned­ anledning att göra detta i böljan av 70-talet. slående utvecklingen i Sydostasien starkt präglar den följande diktningen är uppenbart för varje tro­ gen Sonneviläsare. I en intervju 1981 säger Sonnevi Politik om sin desillusion: »Jag har aldrig accepterat vare Hölderlin var 19 år gammal vid franska revolutio­ sig Sovjetkommunismen eller US A-imperialismen. nens utbrott. Han studerade då i Tubinger Stift, där [-----] Under 60-talet växte jag själv in i en förhopp­ han var kamrat med Hegel och Schelling. Revolu- ning om ett alldeles nytt alternativ, då framför allt tionsidéerna vann stark anklang bland de studeran­ kopplat till Tredje Världens frigörelse. Under 70- de, och även Hölderlin gav uttryck åt revolutionära talet har det visat sig att också där kommer nya, Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi 45 enorma komplikationer. Jag har inte längre alls andra språk blandades. Under sina promenader i samma förhoppning som jag hade på 60-talet. [-----] trakten sägs han ha ställt frågor till sig själv som Det som hände i Kampuchea under Pol Pot var av han besvarade än med ja, än med nej, ofta med sådana dimensioner att ett ord som besvikelse är bådadera. I stället för att tala med sina besökare helt malplacerat. Jag hade helt enkelt inte kunnat spelade han ibland piano för dem, en musik av vilda föreställa mig något sådant som det inre folkmor­ hamrande rytmer. Hans skriftliga produktion upp­ det. »6 hörde inte helt. Under sin tid i tornet skriver han en mängd korta rimmade helt spänningslösa dikter med återkommande titlar som »Der Winter», »Der Psykologi Sommer» och liknande. Bevarade finns också en Hölderlin blev faderlös vid två års ålder. Han miste lång rad brev till modern fyllda av ceremoniösa sedan också sin styvfar när han var nio år gammal. fraser och betygelser om sonlig vördnad. Sinnes­ Saknaden efter en far anses ha präglat honom djupt. sjukdomen ledde således till en »Sprachverlust» I hans diktning gör den sig gällande genom den som innebar att hans språk blev uttunnat, stereo­ dominerande roll som spelas av fadersgestalter av typt, mekaniserat och distansmarkerande.9 olika slag. Hotet att språket i någon mening skall gå förlorat Flera texter hos Sonnevi berör den tidiga förlus­ är ett vanligt tema hos Sonnevi. Texter kring detta ten av fadern, och faders sökandet spelar en fram­ är ofta placerade i anslutning till texter om Hölder­ trädande roll i synnerhet i dikten »Det omöjliga; lin. Beskrivningar av starkt ångestladdade tillstånd andra delen». Sonnevi nämner själv i en intervju som verkar självupplevda finns också i flera sam­ den betydelse fadersförlusten haft för hans känsla manhang. Temat sinnessjukdom behandlas i syn­ av att inte ha några hållpunkter, att vara obegränsat nerhet i »Mozartvariationer; andra delen», och i en föränderlig.7 text i »Språk; Verktyg; Eld» sägs det uttryckligen Som ett lika grundläggande problem för Hölder­ med avseende på Hölderlin: »Han var inte sjukare lin utpekar Mikael Enckell i sin psykoanalytiskt än jag».10 orienterade studie av hans liv och verk »svårighe­ ten att finna ett lämpligt avstånd till en annan män­ niska, tillräckligt kort för att garantera ömhet, till­ Språk och poetik givenhet och vänskap, och samtidigt tillräckligt I fråga om det poetiska hantverket finns det många långt för att möjliggöra självständighet och obero­ beröringspunkter mellan Hölderlin och Sonnevi. En ende».8 En liknande svårighet gestaltar Sonnevi i uppenbar likhet ligger i användningen av en lyrisk texter som varierar temat närhet-distans. Enckell storform: väldiga diktbyggnader som sammanfattar visar också på hur Hölderlin känner sig hotad av ett stort, disparat material - såsom Hölderlins långa inre kyla; i brev berättar han om hur missnöjet med elegier och hymner, »Brod und Wein», »Der Archi- relationerna till andra »drev honom in i abstraktio­ pelagus», »Friedensfeier», »Patmos», och Son­ nernas värld». Samma tendens hos Sonnevi omvitt­ nevis långdikter »Det omöjliga; andra delen», nas av en rad av texter. Han har också i den tidigare »Mozartvariationer; andra delen», »Språk; Verk­ nämnda intervjun beskrivit hur han under en kris­ tyg; Eld». Den överväldigande mängden av materi­ artad period före debuten »kom att se väldigt myc­ al ordnas i båda fallen på ett ytterst noga genom­ ket som funktioner, system av variabler ... fritt tänkt sätt, ibland enligt matematiska principer, som svävande system». i Hölderlins »Patmos» och i Sonnevis »Det omöjli­ Hölderlin drabbades under åren efter sekelskiftet ga; andra delen».11 1800 av depressioner och utbrott, som ledde till att Hölderlin delar romantikernas syn på naturföre­ han 1806 fördes till en klinik för sinnessjuka. Den teelserna som tecken för andliga fenomen. I hans behandling han utsattes för där tycks ha förvärrat lyrik sätts de språkliga tecknen för dessa naturföre­ hans tillstånd. 1807 inackorderades han hos en snic- teelser - solen, ljuset, blixten m. fl. - i dialektiskt karmästare Zimmer i det torn vid Neckar, som spel mot varandra på ett sätt som erinrar om Son­ fortfarande kallas »Hölderlinturm». Där levde han nevis dialektik. Spelet av motsatser är grundläggan­ till sin död 1843 i ett tillstånd som framför allt de i deras respektive begreppsvärldar: liv-död, kännetecknades av att den normala kommunika­ ljus-mörker, dag-natt, förtvivlan-extas ställs mot tionen med andra var bruten. I samtal förlorade han varandra. Tecknet undergår hos båda en semantisk sig i ett oförståeligt ordsvall där tyska, franska och intensifiering, bl. a. på så sätt att alla dess lexika­ 46 Mona Sandqvist liska betydelser och tillika dess etymologi hålls ak­ när. Han driver i sin bok tesen att Hölderlin aldrig tuella. Båda betonar också diktens processkarak­ övergav sin ungdoms jakobinska inställning, att tär. Båda har en utomordentligt stor språklig med­ denna innebar att han en gång var beredd till mord vetenhet. För Hölderlins del framgår den av de på »tyrannen», kurfursten av Württemberg, tillsam­ filosofiska avhandlingarna med titlar som »Die Ver- mans med sin vän Sinclair, att det svårbegripliga i fahrungsweise des poetischen Geistes» och »Wink hans lyrik beror på att Hölderlin tvingats kryptera für die Darstellung und Sprache». Sonnevis språk­ sitt revolutionära budskap av rädsla för censuren, medvetenhet kommer till uttryck i den stora mäng­ att vansinnet till stor del var en roll som Hölderlin den av texter om språket i allmänhet och om det valde för att skydda sig.16 Boken gav upphov till en egna diktskapandet i synnerhet. Många av metatex- livlig litteraturvetenskaplig debatt, som väckte upp­ terna fungerar som direkta anvisningar om hur Son- märksamhet även utanför forskarnas slutna rum. nevi vill bli läst. Om möjligheterna att kommentera En av dem som uppmärksammade debatten var det skrivna i efterhand säger han i en intervju: »Jag Peter Weiss, som av Bertaux’ insats stimulerades vägrar att samarbeta om min poesi. Den ska stå helt till att föra fram den revolutionäre Hölderlin på och hållet för sig själv».12 Författarens hjälp till scenen. Hans drama »Hölderlin» spelades på ett läsaren finns i de i poesin inbyggda kommentarer­ femtontal teatrar runt om i Europa hösten 1971. Ett na. Hölderlin vänder sig i en inledning till hymnen år senare sattes det upp på Dramaten. Recensio­ »Friedensfeier» direkt till läsaren med en formule­ nerna var övervägande mycket positiva, och pjäsen ring som kunde ha varit Sonnevis: »Ich bitte dieses räknades av många som årets främsta uppsättning i Blatt nur gutmüthig zu lesen. So wird es sicher Stockholm. nicht unfasslich, noch weniger anstössig seyn. Soll­ Hölderlins öde får i pjäsen spegla den samtida ten aber dennoch einige eine solche Sprache zu revolutionärens dilemma. Liksom hos Bertaux wenig konventionell finden, so muss ich ihnen ge­ framskymtar Che Guevara som en sentida Empe- stehen: ich kann nicht anders».13 dokles/Hölderlin-gestalt, som offrar sig för sina idé­ er om en bättre värld. Mot Hölderlin ställs Goethe och Schiller, Hegel, Schelling och Fichte, som Hölderlin - spegel och förebild samtliga framställs som politiska anpasslingar. Sonnevis intresse för Hölderlin kan också ses mot Fichte får bli exempel på hur revolutionsidéerna bakgrund av dennes stora betydelse som en vägvi­ förvrängs på ett sätt som möjliggör den tyska natio­ sare för modernismen. Han betraktas t. ex. som nalismens utveckling till fascism på 1900-talet. läromästare för diktare som Rilke och Celan. I Även Hölderlin framställs som vantolkad - han får i svensk litteratur vittnar de många diktporträtten av pjäsen själv uppleva hur hans skrifter tas på entre­ Hölderlin om den fascination han utövat som dikta­ prenad av reaktionära krafter. Hölderlintornet var re och genom sitt livsöde. Sådana dikter har skrivits en samlande symbol i Dramatenuppsättningen, det av bland andra Artur Lundkvist, Erik Lindegren, torn som enligt pjäsens slutord står kvar - på Karl Vennberg och Ragnar Thoursie. Andra som scenen och vid Neckar - som en tankeställare för visat ett stort och för deras egen poesi fruktbart åskådarna. intresse för honom är Vilhelm Ekelund, Bertil Det faller sig rimligt att anta, att Sonnevis intres­ Malmberg, Johannes Edfeldt, Gunnar Ekelöf, Erik se för Hölderlin stimulerats av den stora uppmärk­ Blomberg, Hjalmar Gullberg, Gösta Oswald och samheten kring Weiss’ pjäs och Bertaux’ bok. Det Lars Norén.14 är i synnerhet Hölderlins öde som intellektuell och En förskjutning av Hölderlinintresset till förmån diktare i en tid av revolutionära förhoppningar och för tidsdiktaren Hölderlin uppstod kring 1969 ge­ politisk repression som står i fokus i de texter som nom Pierre Bertaux’ bok Friedrich Hölderlin und nämner Hölderlin vid namn. die französische Revolution. Redan året dessförin­ I det följande företar jag en genomgång av Son­ nan hade Bertaux väckt uppseende vid det tyska nevis Hölderlintexter i kronologisk ordning. De frå­ Hölderlinsällskapets årliga sammankomst genom gor jag ställt mig inför var och en av texterna är: att deklarera: »Dem deutschen Hölderlin-Bild, das Vilken innebörd och funktion har tecknet Hölderlin in ’lieblicher Bläue blühet’, fehlt eine Farbe: das här? Vilka konnotationer får det genom sin anknyt­ Rote».15 Det romantiska splittrade geniet, idealisten ning till speciella intertexter/historiska kontexter? och den pindariskt dunkle diktaren vill Bertaux nu Hur fungerar denna Hölderlintext i relation till den framför allt se som en klarsynt politisk revolutio­ helhet den ingår i? Med vilka andra tecken förknip­ Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi 47 pas tecknet Hölderlin och vilka kopplingar till and­ nen Schicksals finden den Ausdruck einer bildhaf- ra texter föranleder dessa tecken? Vilken är textens ten Schärfe und Prägnanz, die nur aus dem matris?17 I det följande redovisas inte alla svar på Bewusstsein eigenen Zustandes geschrieben sein alla dessa frågor, utan endast de svar som tyckts kann. [-----] Aus grösster Not fleht der Sohn zur mig intressanta och fruktbara för den grundläggan­ Mutter».18 de frågan om tecknet Hölderlins innebörd hos Son- Det tillstånd av förstumning som tecknas i Son­ nevi. nevis dikt ses där som en oundviklig föjd av ett återvändande från »striden». Hölderlin bjuder inte längre motstånd. Han är nästan »totalt underkastad världen». Sonnevi berör här ett problem som tycks »Die Zeit ist buchstabengenau»; moderlivet lika centralt för honom själv som för Hölderlin. och faderns tecken Båda ger uttryck för en strävan att »ta in allt», Den första Sonnevidikt som nämner Hölderlin vid oupphörligen ta emot intryck och information, en namn står i Det omöjliga, som den sista i en svit på drift som då och då hotar att leda till jagutplåning fyra dikter numrerade med romerska siffror: och identitetslöshet. Faran att inte längre kunna IV ställa sitt jag mot världens tryck är något som Son­ »Die Zeit ist buchstabengenau nevi ofta skrivit om i självanalyserande passager. I und allbarmherzig» »Mozartvariationer; andra delen» heter det: skrev Hölderlin 14 i det sista brevet till sin mor, från Tübingen I korta Utan mitt jags tillfälliga skugga snabbt tvångsmässigt skulle världens raka ström av tecken avbrutna brev fläkas upp och utplåna sökte han hela min varelse, min kropp bevara strängen av liv skulle bli helt identisk till sin mor, i allt annat med världens raka, bländande yta totalt underkastad och vidare: världen Ett tecken av strid är satt på 110 himmelen, ett [----] tecken av Men utan den egna ljus, som blixtlikt provisoriska bilden avtecknar går det inte att leva det kristalliskas arkitektur, det Om andra flytande kristalliskas tar bort den ifrån mig i våldsam förändring reduceras jag stadda arkitektur - till en grå, utfläkt I denna strid boll, som kanske ännu är inget återvändande kan dra ihop sig utanför stumheten, bokstavlig, exakt och överleva möjligt som frö men långt ifrån säkert Hölderlins sjukdom innebar som nämnts att den Har sett sådana utfläkta bollar nyskapande lyrikern, den egenartade filosofen och som kallats människor den lysande brevskrivaren drabbades av en språk­ Någon gång skymtar en harmoniserad uppfatt­ förlust, som gör sig märkbar i de ceremoniella och ning av dialektiken mellan jag och värld. I dikten stereotypa breven till modern och i de korta spän­ »Gör mig bilder av folk jag möter» i Det måste gå ningslösa dikterna från tiden efter sammanbrottet. finns en vision av människor som kommer att ha Det sista brevet till modern skiljer sig från de övriga kraft att »utplåna det fysiska våldet»: från sjukdomstiden genom att det innehåller ett par mera innebördsrika formuleringar, däribland den Underliga kroppar med huden upplöst, öppna flikar fras som Sonnevi citerar. mot kroppens innandömen Paul Raabe kommenterar i sin bok om Hölderlins mot dess inre hud brev: »Es handelt sich zweifellos um den seltsams­ ten, aber zugleich gehaltvollsten Brief aus der Zeit Dessa »öppna flikar» står som ett uttryck för en der Krankheit. [-----] Verhängnis und Gnade eige- rimlig avvägning mellan öppet och slutet jag. Att 48 Mona Sandqvist

»öppna sig» blir i »Det omöjliga; andra delen» ett ser, genom att förneka det tecken som i hans dikt­ centralt och mycket starkt positivt begrepp, vilket ning alltid är Faderns, det tecken som i Sonnevis kommer att belysas längre fram. Även hos Hölder- text ges en så dynamisk framtoning: »Ett tecken / lin spelar »das Offene» en betydelsefull roll.19 Höl- av strid är satt på / himmelen [-----]». derlin lyckas dock inte i längden med att i sitt liv upprätthålla balansen mellan jaget och världen. Mi­ Tecknet beskrivs i termer som har stark förank­ kael Enckell beskriver hans livsproblem så: »Hans ring i Hölderlins lyrik. Hänvisningar till åska och högstämda dikter är en serie uppgåenden i det oer­ blixt är legio i hans diktning. I ett ofta citerat brev hörda, en förening med Gud, kosmos och en vällus­ tillerkänner han blixtens tecken en särställning: tig undergång för det individuella elementet samti­ »Ja! Es gefällt mir, wie es zugeht, gefällt mir, wie digt som dikten är diktarindividualitetens inten­ wenn im Sommer ’der alte heilige Vater mit gelas­ sivaste manifestation. Med denna ’kompromissbild­ sener Hand aus röthlichen Wolken seegnende Blize ning ’ av självhävdelse och utsläckande av person­ schüttelt.’ Denn unter allem, was ich schauen kann ligheten avväljs en tid den autistiska regressionen, von Gott, ist dieses Zeichen mir das auserkorene vilken dock till sist blev ett slags fristad undan en geworden. »23 alltför intensiv ångest. »20 Blixten som gudens tecken har sin bakgrund i den Den autistiska regressionen, stumheten, under­ ideologiska grundvalen för Hölderlins diktning. kastelsen under världen balanseras i Sonnevitexten Den utgörs av en mytiskt färgad historiesyn, enligt av Hölderlins försök att upprätthålla kommunika­ vilken samtiden är en gudsförgäten period, en Zwi­ tionen med modern. Raderna om att Hölderlin med schenzeit mellan den antika guldåldern, då gudarna brevens hjälp sökte »bevara strängen av liv, till sin tog del i människornas liv, och den tid som kanske mor» antyder dock, att breven inte främst är att se skall komma med gudarnas återvändande till jor­ som jag-hävdande kommunikation med yttervärl­ den. Närvarande tid är en nattens tid, då det gu­ den utan som ännu ett tecken på regression, ett domliga manifesterar sin realitet genom tecken, så­ tillbakaträdande från världen till det moderliga ur­ dana som nattvardens bröd och vin, blixten, diktar­ sprunget. ordet. Diktarna har ett alldeles speciellt ansvar som »Modem» täcker både hos Sonnevi och hos Höl­ uppfångare och uttolkare av tecknen. Gudens åska derlin föreställningar som brukar förknippas med är förfärlig, knappast att uthärda för människor. »den stora modern», Moder Jord, naturen, det fö­ Det ankommer på diktaren att utsätta sig för den dande universum. Båda är upptagna av idéer om och i skonsammare former, diktens former, för­ världens enhet, sådana som Spinozas panteism el­ medla den gudomliga elden till människorna:24 ler försokratikernas spekulationer om det All-Ena. Hos Hölderlin får föreställningarna om denna mo­ Doch uns gebührt es, unter Gottes Gewittern, derliga helhet inte sällan en destruktiv innebörd. Ihr Dichter! mit entblösstem Haupte zu stehen, Des Vaters Strahl, ihn selbst, mit eigner Hand Längtan att uppgå i naturen får starka uttryck ex­ Zu fassen und dem Volk ins Lied empelvis i romanen Hyperion oder der Eremit in Gehüllt die himmlische Gaabe zu reichen.25 Griechenland, där det heter: »Eines zu sein mit allem, was lebt, in seliger Selbstvergessenheit wie- Hölderlins hymndiktande försiggick under oer­ derzukehren ins All der Natur, das ist der Gipfel hörd ansträngning i en kamp för att innefatta »värl­ der Gedanken und Freuden».21 Uppgåendet i alltet dens dissonanser» i en dialektisk helhet. Sonnevis kan här ses som en intensifierad form av liv, men lyriska arbete skulle kunna beskrivas på likartat det kan i andra sammanhang vara mål för en inten­ sätt. Dikten, tilltalet till medmänniskorna, ter sig siv längtan till död, jag-utplåning, icke-varat före för båda nästan oöverkomligt krävande, vilket gör födelsen. Den tolkningen ligger närmast till hands i tanken att uppge försöket, återvända från striden Hölderlins drama Empedokles, tragedin om den till en stark lockelse. försokratiske filosofen och samhällskritikern som Någon gång står blixtens framträdande i Hölder­ tar sitt liv genom att kasta sig i Etnas krater. lins diktning som en uppfordran till strid i mera Hölderlin tar inte sitt liv. Han lever kvar i Mo­ bokstavlig mening. Så i dikten »An Eduard», som derns tecken: i en regressiv autism, en sorts dödens är tillägnad Sinclair. Hölderlin betygar i den sin frid, som han själv givit ord åt: »Leben ist Tod, und vilja att offra sig i trohet mot vännernas gemensam­ Tod ist auch ein Leben».22 Till ett fruktansvärt högt ma revolutionära ideal. Striden har ännu inte utbru­ pris har han undsluppit striden, världens dissonan- tit, men dess tecken syns på himmelen: Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi 49

[----- ] doch öfters kömmt Men bönderna, de franska Aus femetönenden Gewölk die jakobinemas bundsförvanter Mahnende Flamme des Zeitengottes och basen för deras militära styrka var för Hölderlin Blixtens tecknen framstår också i Sonnevidikten bara grova och frånstötande genom kopplingen till frasen »Die Zeit ist buchsta­ Hans revolution bengenau» och genom sin kontext, samlingen Det utfördes av omöjliga, som en tidsgudens manande flamma. hjältar i ett idealiserat Grekland Dikten talar om en arkitektur av flytande kristaller. Hans verklighet var hallucinerad Sådana har egenskapen att bilda helt nya konfigura­ * tioner under inverkan av krafter i det omgivande fältet, och uttrycket kan därför anses stå för sam­ Samtidigt så gnistrande exakt, häftig tidshistoriens dominerande strukturer och tenden­ som verkligheten när en lång tids feber ser. Att arkitekturen är stadd »i våldsam föränd­ släppt, och sinnena ring» visar att det handlar om en revolutionär tid - inte kan värja sig, då hjärnan för Hölderlins del den franska revolutionens och blixtsnabbt bygger helt nya uppfattningsformer napoleonkrigens epok, som tände förhoppningar för sinnena, som går om något radikalt nytt för mänskligheten. Ljuset är längre in betingelsen för den klarsyn som Sonnevi i andra i ny kunskap, nytt liv texter tagit fasta på hos Hölderlin. Att vägra göra Hölderlin flydde hela sitt liv bruk av klarsynen, av ljuset - genom utåtriktad från allt det andra, det handling eller genom att i konstnärlig form gestalta som inte oavbrutet vilade i den yttersta kärlekens punkt det sedda - framstår i den här dikten som en ofram- Tills dess spänning inte längre komlig väg. kunde upprätthållas Hölderlins återvändande från striden innebar ett Punkten som finns närvarande slut för hans verksamhet som världsförbättrande under allt, överallt diktare och som politiskt revolutionär, ett slut för i rummets och tidens yttersta spetsar all verklig kommunikation med världen. Han lyckas inte integrera Moder och Fader - hans klyvnad är * ohjälplig, han blir en levande död. Sonnevis dikt framstår som ett bekämpande av hot av liknande Punkten som finns inne i allas liv slag.26 innan den slocknar Den finns »Hölderlin gillade inte bönder»: också i allt det andra hallucination och klarsyn I den andra av de tre Hölderlintexterna i Det Hölderlin gillade inte bönder När de livegna omöjliga är det Hölderlin före sjukdomsutbrottet gjorde uppror i Württemberg som står i centrum. Det brev till modern som Son­ skrev han hem nevi utgår ifrån skrevs den 7.4.1798, då den 28-årige till sin mamma Hölderlin var anställd som informator i familjen att hon inte skulle vara orolig att man nog skulle veta Gontard i Frankfurt am Main.27 Sonnevi ser honom hur dom skulle tas i detta skede som »ett slags jakobin», i linje med Dessa uppror den uppfattning som Bertaux och Weiss givit ut­ var utlöpare av större uppror i tryck åt. Sonnevi har dock en mera distanserad syn Jura i Schweiz på »jakobinen» Hölderlin än de båda andra: »Hans mot den feodala ordningen i sin tur utlöpare revolution / utfördes av / hjältar i ett idealiserat av den franska revolutionen Grekland // Hans verklighet var hallucinerad». Fra­ Hölderlin drömde också om, strävade sen alluderar närmast på revolutions skildringen i också efter Hyperion oder der Eremit in Griechenland. att denna revolution Sonnevi för i diktens början och slut en polemik skulle utsträckas till Tyskland mot den hölderlinska idealismen, mot det alltför Han skrev självsfina, mot tendensen att inte vilja ta befattning att han var beredd gå till handling Han var ett slags jakobin med de materiella grundvalarna för livet, att inte

4-889086 Samlaren 50 Mona Sandqvist vilja se basen. Ytterst vänder han sig mot dualis­ en hallucination, ett exempel på vad Sonnevi men, platonsk, kristen, romantisk, som skiljer ut en brukar kalla »bländbild»: falsk och farlig. högre andlig värld från en lägre, materiell. Sonnevi Sonnevis distansmarkering har emellertid sin har en annan syn: »den yttersta kärlekens punkt motpol i en lika stark uppskattning av Hölderlins [-----] Den finns / också i allt det andra». sätt att tolka verkligheten, vilket framgår av det Som diktare och privilegierad intellektuell står parti som börjar »Samtidigt så gnistrande exakt» den revolutionäre Sonnevi själv inför ett problem: och som talar om »nya uppfattningsformer» och förhållandet till basen, de icke privilegierade, de »ny kunskap». utsugna. Formuleringen »det är med de nedersta / Sådant nytt medvetande skapas hos Hölderlin jag går» i Dikter utan ordning ger ord åt en strävan som i en intellektuell högflod vid ett par tillfällen i som fått skiftande uttryck i produktionen alltsedan hans liv. Så sker under den första vistelsen i Hom- 60-talet.281 Det omöjliga är det tal om burg 1798-1800, då »förståndet», »das Verstehen», försöket tvärs genom allt blir av så avgörande betydelse. Nu tillkommer en på deras sida rad av filosofiska avhandlingar, som bildar en teo­ som bildar basen för alla dessa samhällens retisk grund för Hölderlins elegi- och hymndikt­ ekonomi29 ning. Denna är enligt hans levnadstecknare Wil­ helm Michel att förstå som »Leistungen einer Vad detta »försök» konkret skall innebära är schlechthin ungeheuren Besinnung». Till grund för emellertid ett svårlöst problem. Under 80-talet av­ de filosofiska avhandlingarna ligger en enhetssyn stannade diskussionen av det i den allmänna debat­ som tidigare tett sig problematisk för Hölderlin, ten i Sverige, men för Sonnevi har det bevarat sin men som nu får en för honom tillfredsställande aktualitet. 1975 föll hans distansmarkering till Höl- utformning, i och med att han inser möjligheten att derlins idealism väl in som en replik i det offentliga fatta förhållandet mellan helheten och delarna som samtalet. Detta stimulerades då ännu av den kine­ en ömsesidig tillordning, en syntes av enhet å ena siska kulturrevolutionen, som var ett försök att sidan och individuation, strid, växling å den andra. med drastiska medel minska klyftan mellan intel­ Det lyckas Hölderlin att begreppsligt förknippa den lektuella och arbetare, mellan andlig verksamhet statiska enheten med det dynamiska skeendet. Ett och kroppsarbete. Intellektuellt arbete problemati- förlösande och centralt begrepp blir »harmonisch serades. Sonnevi och andra diktare kände krav på entgegengesetzt». Michel hävdar, att Hölderlins sig att legitimera sin verksamhet som ett led i ett projekt är av samma art som konstruktionen av en solidaritetsarbete. cirkel som en polygon med ett oändligt antal sidor. Hölderlins förakt för bönder kan också ses som Begreppet kan inte ge uttryck åt det individuella. en yttring av det människoförakt som Sonnevi kriti­ Begreppen är generella och är oförenliga med det serat i många tidigare och senare texter. Det gäller individuella på samma sätt som den räta linjen är ett förakt som ligger nära till hands för vaije sam- oförenlig med cirkellinjen. Därför »måste begrep­ hällsomdanare. Uppfattningen att alla människor pen ständigt förfinas, mångfaldigas och dynamise- har rätt till ett gott liv frambringar drömmen om ett ras, så att de ska kunna motsvara den magiska nytt och bättre samhälle, som förenas med dröm­ oändliga totaliteten av relationer inom den diktade men om en ny och bättre människa. Den senare konstruktionen, utan att prisge den klara, rationella tycks implicera föreställningen att det är något fel uppfattningen av någon enda av de enskilda de­ med de existerande människorna. Den uppfattning­ taljerna». Michel finner Hölderlins språkliga nyska­ en legitimerar människoföraktet, som i sin tur i pande djupt imponerande: »På denna väg har Höl­ värsta fall leder till människoutrotning: så ut­ derlins avhandlingar nått så utomordentligt långt att mynnar paradisdrömmen i helvetesverklighet. I en de [-----] har uppnått något oslagbart ifråga om inställning som Hölderlins ligger således embryot förklaringskraft».30 till de socialismens urartningsfenomen som Sonnevi Michels beskrivning har jag redovisat med täm­ granskat i diktsamling efter diktsamling. Dualis­ ligen stor utförlighet av det skälet att beskrivningen men, klyftan mellan teori och praktik, den bristan­ av Hölderlins tänkande och språk till stora delar de insikten om revolutionens materiella förutsätt­ också tycks kunna tillämpas på Sonnevi. Försokra- ningar, det aningslösa och illavarslande föraktet för tikernas problem, »de gamles svårighet», dvs. för­ en viss kategori av människor - allt detta gör att hållandet mellan enhet och mångfald respektive Hölderlins bild av verkligheten delvis framstår som konstans och förändring sysselsätter även Sonnevi. Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi 51

Även hans språkarbete kännetecknas av att begrep­ av alla värden pen ständigt »förfinas, mångfaldigas och dynamise­ dom växlande ras» i ett försök att »ta in allt» att »integrera». Det allt snabbare uppbyggda funktionernas utbytbarhet är då inte särskilt förvånande att man bland Son­ Hörseln glider ut i en annan värld nevis många metapoetiska uttalanden finner den av Synfältet Michel använda liknelsen för det hölderlinska förminskas, distorderas språkprojektet: Och en rytm i ljus färg till vad existerar mitt språk? Infinitesimala serier rider hamrande mot noll över vågorna, havet, grått, snabbt torrt kokande, som är Den i cirkeln inskrivna polygonen som växer mot min hjärnas ett oändligt antal sidor31 inre bild Att Sonnevi fascineras av den typ av skapande av sig själv intellekt som finns hos Hölderlin har av allt att Rytmen slår döma sin grund i ett igenkännande. De våldsamt med ljusa, blixtrande slag snabba tankeprocesser som beskrivs i den här ana­ inifrån pannan snabbare, snabbare lyserade dikten tycks Sonnevi ha personlig erfaren­ mitt inne het av. Dessa häftiga, momentana omstrukturering­ i en överväldigande klarhet ar av verklighetsbilden verkar äga rum i ett tillstånd över världen av oerhörd kraftanspänning, som innebär risk för över mitt liv överbelastning och sammanbrott. I »Mozartvari- Här är det, liksom i »Hölderlin gillade inte bön­ ationer; andra delen» förekommer några texter der» fråga om »helt nya uppfattningsformer för sin­ (106-110), som varierar temat rädsla för annalkande nena». »Rytm» och »blixt» är centrala Hölderlin- sinnessjukdom kopplat till beskrivningar av plöts­ begrepp. Orden »överväldigande klarhet» återkom­ ligt förändrad verklighetsuppfattning. Här är det mer i Hölderlinskildringen i »Lantgreven av Hom- Mozarts musik som framställs som analog med ske­ burg» i Dikter utan ordning, där klarheten också är endet i den egna hjärnan; samtidigt är beskrivning­ förbunden med hotande sinnessjukdom. en myntad i termer som för tankarna till Hölder­ Under den polemik som »Hölderlin gillade inte lin:32 bönder» ger uttryck åt ligger således en stark identi­ 106 fikation med den äldre diktaren. Kritiken innebär - så rör sig denna musik inget avståndstagande från hans tänkande. Den fun­ på gränsen gerar snarast som ett memento för den revolutionä­ till något helt annat re Sonnevi och tillika för världsförbättrare och och mera upprörande idealister i samtiden.33 samtidigt torrare obegripligare ohjälpligare »Men historien görs inte genom bilder»: [...] det är den ensamma fallet och resningen hjärnans helt förändrade I Text 114 i den långa dikten »Det omöjliga» jäm­ värld förs Rosa Luxemburg och Hölderlin med avseende Då den plötsliga impulsen förändrar på deras sätt att förhålla sig till »lidandet i histo­ hörseln, seendet risk / skala». Genom Rosa L:s förmedling kommer och världen rör sig Goethe in som en tredje referensgestalt: i snabba, ljusa knyckiga rörelser 114 Men historien görs inte genom bilder 108 - genom det bildlösa ögat Vad musiken gör med mig föds historien? vet jag inte Dess former Rosa L förstår inte dom människor som blir är analoga personligt deprimerade med formerna inne i min hjärna över lidandet i historisk Fruktar för skala Se på den plötsliga accelerationen, förminskningen Goethe, säger hon 52 Mona Sandqvist

Hon vill i stället ha fullkomligt meningslös fars, och sedan från 1789 till munterheten, viljan 1815 en oavbruten kedja av krig, där världen åter­ till den nödvändiga förändring igen såg ut som ett lössläppt dårhus. Och hur lugnt, som utplånar lidandet med vilken andlig jämvikt bedrev han inte samtidigt Men Hölderlin såg sina studier över växternas metamorfoser, över strömmen av människor i vattnet över klippan, färgläran, över tusen ting.» Konklusionen blir: »Jag utan slut, fordrar inte, att du ska dikta som Goethe men hans och gick in livsuppfattning - intressenas universalism, den inre i natten, harmonien - kan envar skaffa sig eller åtminstone medan lidandet sträva efter. Och när du säger: men Goethe var och folkens revolutioner fortsatte ingen politisk stridsman, så menar jag: en stridsman måste först söka stå helt över tingen, annars sjun­ Rosa L säger att den enda möjligheten inför det kolossala ker han med näsan ner i all smörja. »34 lidandet Mot Rosa Luxemburgs proklamerade munterhet är att försöka förstå ställer Sonnevi Hölderlins mörka vision av den li­ Allt annat dande mänskligheten i »Hyperions Schiksaalslied»: är bara en förlängning »Men Hölderlin såg [-----]». Hölderlins dikt lyder: i alla riktningar Ihr wandelt droben im Licht Hölderlin Auf weichem Boden, seelige Genien! förstod inte, Glänzende Götterlüfte bokstavligt Rühren euch leicht, räckte hans förstånd Wie die Finger der Künstlerin inte till Heilige Saiten. Schiksaallos, wie der schlafende Rosa Luxemburg tillhörde den extrema vänster­ Säugling, athmen die Himmlischen; flygeln inom Tysklands socialdemokratiska parti Keusch bewahrt under första världskriget. Tillsammans med Karl In bescheidener Knospe, Liebknecht ställde hon sig i spetsen för spartakist- Blühet ewig upproret i Berlin 1919 men tillfångatogs och mörda­ Ihnen der Geist, Und die seeligen Augen des tillsammans med denne. Hon utgav flera skrif­ Bliken in stiller ter om socialismens teori. Hennes politiska aktivi­ Ewiger Klarheit. tet ledde till att hon flera gånger sattes i fängelse. Doch uns ist gegeben, Ett urval av de brev hon skrev under fängelsevistel­ Auf keiner Stätte zu ruhn, serna utgavs i svensk översättning 1961. Es schwinden, es fallen Sonnevis text bygger på ett av Rosa Luxemburgs Die leidenden Menschen Blindlings von einer brev till Luise Kautsky. Hennes egna förhållanden Stunde zur andern, framskymtar som tämligen miserabla, men brevet Wie Wasser von Klippe ger - och det är karakteristiskt för fängelsebreven i Zu Klippe geworfen allmänhet - uttryck åt en frejdig galghumor, en Jahr lang ins Ungewisse hinab. stark livskraft och ett spelande intresse för yt­ tervärlden och för alla slags kulturyttringar. Det är Mot människornas dystra öde, i dikten framhävt skrivet 1917 i januari men pryds av en omsorgsfullt genom den typografiska fallrörelsen, kontrasterar utförd teckning av skördearbete i solsken. Rosa L Hölderlin de gudomliga väsendenas upphöjda salig­ uppmanar sin vän att inte gräma sig över världens het. Sonnevis text är uppbyggd på en motsvarande eländiga tillstånd. Sucka och stöna kan man göra kontrastering av negativt och positivt: lidande- ut­ över bagateller, men »när hela världen lossnar ur plånande av lidandet, depression-munterhet, för­ fogarna, då söker jag bara förstå vad som har skett längning-förändring, inte förstå-försöka förstå. och varför, och om jag har gjort min plikt, då är jag »Förstå», »Das Verstehen», är ett betydelsefullt åter lugn och på gott humör [-----] jag är stenrik och begrepp även för Hölderlin, i synnerhet i hans filo­ tänker förbli det intill änden.» Det är i detta sam­ sofiska avhandlingar. Här behandlas som nämnts manhang hon hänvisar till Goethe: »betänk vad han möjligheterna att utveckla »das freie liebende To­ måste uppleva: den stora franska revolutionen, som talbewusstsein». Hölderlin har således i kvalifi­ dock sedd på nära håll tog sig ut som en blodig och cerad mening försökt förstå världen med dess lidan­ Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi 53 den. Det eftersträvansvärda totalmedvetandet är törnrosor. Rosor av olika slag och färg spelar en för Hölderlin intimt förknippat med glädjen: »Aus innebördsdiger roll genom hela den långa dikten Freude musst du das Reine überhaupt, die Men­ ända fram till det sista stycket, 257, där rosens alla schen und andern Wesen verstehen».35 Den oerhör­ under diktens gång förvärvade delbetydelser sam­ da intellektuella kraft som Hölderlin utvecklar räc­ klingar i en slutlig helhetsfigur: ker dock inte till för att skydda honom mot depres­ rosen av människa sionen och sammanbrottet. Men liksom Rosa L i rosen av eld texten får framhäva en begränsning hos Hölderlin får han också hennes begränsning att framträda. Den öppnar sig virvlande med ett Hon »förstår» inte honom. Inte heller Goethe hade kronblad för i verkligheten någon större förståelse för Hölderlin. varje människa Sonnevi spelar ut Rosa L-Goethe-Hölderlin mot Vart och ett varandra och för i de omgivande texterna en diskus­ av rosens blad sion om förståendets möjligheter och begränsningar har samma namn och dess relation till smärta och glädje. Problemet De törnrosor som i 123 växer ganska fördolt i angår honom naturligtvis djupt. Hela dikten »Det klippornas skrevor har anknytning till lidandet. Ur omöjliga» kan ses som ett heroiskt försök att förstå, havet reser sig således klippan med rosor blomman­ ta in, se i ögonen de lidanden som skapas av vår de ur smärtan, en klippa som förmänskligas, bär ett tids »folkmord»: nazismens, stalinismens, den im­ ansikte. Den »nya bilden» förenar materia och perialistiska kapitalismens yttringar i form av läger, ande, den visar smärtan som en grogrund för ska­ krig, världssvält, naturförstörelse - lidanden som är pande, den blir ett tecken för fortskridande föräd­ så överväldigande att de sätter förmågan att förstå ling, och för en framtida uppståndelse eller resning. utan att förlora förståndet på de hårdaste prov. Den vänder sig mot den hölderlinska bildens skarpa gränsdragning mellan gudomligt och mänskligt, mot Men Hölderlinallusionen i 114 spelar också en dess uppgivenhet, mot dess fallrörelse. Variationer viktig roll i det större sammanhanget, dvs. som del av verbet »resa sig» fungerar i fortsättningen av av långdikten »Det omöjliga». Sonnevis parafras på dikten som ett motståndets triumfatoriska tecken: i den tredje strofen i »Hyperions Schicksalslied» tar 185 - »Jag [-----] reser mig», nr 201 - »Du reser fasta på det ändlösa lidandet i den gudsövergivna dig», nr 249 - »När de ännu /inte mördade/ reser sig världen, konkretiserat i fallrörelsens bild. Mot den tillsammans // Tillsammans med oss». Den revolu­ kontrasterar inte bara Rosa L:s inställning, utan tionära innebörden i tecknet »resa sig» samverkar också den resningens bild som presenteras i den med den erotiska, resningen som erektion. I 105 strax följande texten 123: frågas: »Var kan jag resa mig i din osynlighet?» Ett Utan en bild kan jag inte leva svar kommer i 117: Utan att utplåna bilden den mandelformade springan kan jag heller inte leva av ljus Vilken är den bild som kommer? och jag reser mig Ett ansikte, en panna upp i din kropp, som ett ljus som ett berg i det mörka, ser som reser sig ur havet dina bröst, din kropps ljus Klippornas former är som avtryck Med en hand av väldiga djur kring mina i skrevorna jord, lavar, där växer testiklar ljung, violer, får du världen utanför lågan och längre in upp i mörkret tömrosor att utplånas bland träden ur försvinna i jordens kropp osynligt ljus - Ur havet reser sig ett berg, som likställs med ett Här tecknas en jordisk kärlek, en sammansmält­ människohuvud. Bergsklipporna förknippas med ning som även den bildar kontrast mot den från jättelika djur, deras växtlighet beskrivs. Organiskt världen isolerade Hölderlin. Ändå finns också här liv spirar ur den döda materien, däribland också en avskärmning gentemot världen: här är det två, 54 Mona Sandqvist som isolerar sig tillsammans, medan världen utplå­ tar upp här nämner inte Hölderlins namn, men de nas. I långdiktens slutparti öppnas även detta slutna har ändå en mycket stark Hölderlinanknytning. rum och kärleksgemenskapen vidgas till att bli all­ Den första handlar om det »tecken / av strid», omfattande: »tecken av / ljus» som introducerades i »Die Zeit ist 250 buchstabengenau »: Skimret av människor i den Tecknet av strid mörka huden står bländande Din hud, och din på himlen Vi Våra mörknande människolivs ström kommer inte undan Benknotorna, flisorna av dess fruktansvärda ben som reser sig ljus! Det kommer splittrade, samman­ inifrån kropparna växta igen Det kommer under denna utifrån universums hud, denna ström totala ljus! Det finns ingen annan väg till människor Den andra, omedelbart följande, alluderar tydligt än att gå in i öppna sig mot på Hölderlins elegi »Brod und Wein» och rimligtvis allas liv är det Hölderlin själv som tilltalas med »Du» i allas självständiga liv texten: sådana de är i sin hårdhet, i sitt betryck - och så alldeles Något annat sätt finns inte utan kamrater! Bara där kan vi böija Du såg den Bara där finns en stora natten komma böljan till en oändlig mjukhet Du visste det Bara där finns ett ansikte och att det gällde alla! Bilden av benknotorna som åter förenar sig och Skärvorna av ljus lyste sedan blir levande i kroppar som reser sig finns i Hese- ur ditt förstörda språk kiels profetia om ett kommande judiskt förbund för Brödet och vinet Israels återupprättelse.36 Men i Sonnevis bearbet­ söker jag nu ning av den sammanstrålar element ur den hölder- också hos alla!37 linparafraserande bilden i 114 och ur motbilden i 123: »Våra mörknande människolivs ström» varie­ Hölderlins »Brod und Wein» inleds med en be­ rar »strömmen av människor» och benen som reser römd strof om nattens ankomst till en tysk stad. sig och visionen av ett ansikte återkallar »ett ansik­ Ljus/mörker-metaforen är diktens mest grundläg­ te, en panna, som ett berg som reser sig ur havet». gande, och den spelar också en dominerande roll i Beståndsdelarna ur Hölderlins bild och Sonnevis Hölderlins lyrik som helhet. Ljuset-blixten-solen motbild smälter samman i en vision av en männi­ är alla tecken för den gudomliga elden; mot dessa skosläktets uppståndelse som en enda kropp. I den­ står i senare dikter »das untere Gewitter», »die na text förenas också det manliga »reser sig» med Flamme der Nacht» som ett tecken för avgrunds- det kvinnliga »öppna sig». På teckenplanet genom­ makter som hotar människan, hennes världsbild förs här den integration av den manliga och den och gudstro. Även i »Etthundraett stycken» är ljus/ kvinnliga polen som i den först analyserade Hölder- mörker-metaforen den centrala. De övriga texterna lintexten framstod som ödesdigert oförenliga. i dikten kan i flera avseenden ses som repliker till »Brod und Wein» och till Hölderlins ljusmetaforik i dess helhet. Sonnevis »ljus» kommer »inifrån kropparna»; Hölderlintexterna i »Etthundraett stycken»: »den centrala solen» finns »runt om, överallt» me­ »Tecknet av strid» och »- och så alldeles dan Hölderlins »tecken av ljus» är »satt på himme­ utan kamrater». len». I Hölderlins värld finns avgrund och himmel; I samlingen Språk; Verktyg; Eld finns två långdik­ mot detta står Sonnevis: »Helvete, Paradis - / Det ter, »Etthundraett stycken» och »Språk; Verktyg; finns / ingen skillnad!» Ändå är det inte så att Eld» som båda innehåller referenser till Hölderlin. Sonnevi ställer sig i motsatsställning till Hölderlin. De två texterna ur »Etthundraett stycken» som jag Hölderlin står inte för en renodlad dualism; tvärtom Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi 55

är han djupt influerad av Herakleitos dialektiska Den sjuke Hölderlin helhetstänkande. Just i »Brod och Wein» finns ock­ fördes bort från Homburg så raden »Orkus Elysium ist’s» som utsuddar skill­ med våld när Homburg upphörde naden precis som hos Sonnevi. Sonnevi synes som suverän stat eftersträva integration på alla plan; ändå framställs När han skulle tvingas in här klyvnaden som ett centralt problem. Mot var­ i vagnen skrek han andra står således hos både Hölderlin och Sonnevi Harschierer! och klöste dualism och dialektisk helhetssyn på det filosofiska sin väktare med långa, utvuxna naglar planet och klyvnad - harmoni på det psykologiska. I Hölderlins »Brod und Wein» och i de sista * hymnerna är Kristus en central gestalt. I »Brod und Också om Sinclairs revolutionsplaner Wein» ses Kristus och Dionysos som representan­ mot kurfursten av Württemberg ter för en och samma princip. Hos Hölderlin för­ var luft, föranledde enas på så sätt ofta den antika gudaläran med kris­ de kommentarer av Metternich tendomen. - I Sonnevis »och så alldeles utan kam­ 1815 rater» framställs Hölderlin på ett sätt som för tan­ Hölderlin levde då sedan länge ken till Kristus i Getsemane. I några stycken före­ i sin fred i tornet, såg ut kommer ett annat Kristusliknande »Du», en vägvi­ över den flytande sare på den färd i dödsriket och i rymden som himmelsarkitekturen, med företas i dikten. »Du» förekommer också med flera nästan helt andra syftningar. Alla dessa »du» tenderar att smäl­ lugna ögon ta samman, vilket antyder en uppfattning om att Världens ordning var fullbordad Kristus är »Du». Kristus är medmänniskan, du­ relationen som sådan. Därför kan det också heta, * som i den andra av diktens Hölderlintexter: »Brö­ I hans dikters struktur det och vinet söker jag nu också hos alla». vävdes språket i en ny fulländnings komplexa vävnad - Hölderlintexterna i »Språk; Verktyg; Eld». högförräderiprocessen mot Hölderlins iånga vassa naglar1 Sinclair långt hår, skrikande Den sjuke Hölderlin Då visste han som också dras in att detta var slutet i dessa återuppflammande också för fragmentet spegelskärvor av den möjliga, oerhörda av förhoppningar friheten - Och konfronteras Innan Sinclairs arrestering med den politiska verkligheten hade han för ett kort ögonblick - ändrade sedan sett den uppblossande i sina växande dikter revolutionens möjlighet utan att veta Han var inte sjukare än jag att det bara var en kort lysande reflex * av en ungdomsdröm Också i sin sjukdom Han trodde sedan bevarade Hölderlin något att Sinclair undan underkastelsen - velat mörda Napoleon Kraften, som höll Allt förstört sjukdomen kvar, som skydd i den fullständigt förtvivlade världen

- Sinclair och Baz Hölderlins skilde i sitt försvar sena dröm om den på politiska drömmar kommande freden och reella planer Också den för politisk handling befriad från verklighet38 56 Mona Sandqvist

Den första Hölderlintexten i den långa dikten ta sker framför allt i en rad längre texter där »nat­ »Språk; Verktyg; Eld» inleds med orden »högförrä- ten» utgör en ram för skeendet. De följs av några deriprocessen mot / Sinclair». Detta är också titeln till formen likartade texter där »solen» är det domi­ på den bok av Werner Kirchner, som Sonnevi ut­ nerande tecknet. Båda begreppen genomgår ett nyttjat som källa för nästan alla de åtta Hölder- byte av värdeladdning - »natten» i positiv riktning lintexterna i dikten.39 Sonnevi framställer kontras­ och »solen» i negativ. Liksom i »Etthundraett styc­ ten mellan Hölderlins revolutionsdrömmar, som ken» står denna begreppsutveckling i dialog med närs av vännen Sinclairs utåtriktade politiska verk­ Hölderlins användning av tecken som natt-dag-sol, samhet, och hans oerhört starka reaktion av besvi­ vilka hör till de absolut centrala i hans hymnlyrik. kelse och förtvivlan, då Sinclair arresteras för - Omfunktioneringen av »natten» och »solen» står i som Hölderlin tror - förräderi mot kurfursten och intimt samband med den relativisering av kontras­ mordanslag mot Napoleon. Sonnevi tar fasta på ten helvete-paradis som nämnts apropå »Etthund­ Hölderlins utrop »Ich will kein Jacobiner seyn!» raett stycken». I »Språk; Verktyg; Eld» bearbetas och ser det som ett uttryck för förfäran och avsky temat i dialog med traditionens röster: den fortskri­ inför revolutionsidéernas urartning. De dramatiska dande gränsupplösningen och inverteringen av vär­ skildringarna av Hölderlin som vansinnig knyts till dena ses mot bakgrund av Dantes klart åtskilda besvikelsen på det politiska planet. riken, mot Hölderlins med flytande gränser och Hölderlin blir sålunda en spegel för Sonnevi Ekelöfs där värdena förblandas. själv, för hans reaktion på den politiska utveckling­ Hölderlintexterna i »Språk; Verktyg; Eld» för en i Sydostasien. De politiska drömmarna om vad också fram grevskapet Homburg som en av de små en seger för FNL skulle kunna innebära låg bakom stater som blir brickor i spelet mellan tidens stor­ det utopiska hoppet som i samlingen Det omöjliga makter. De har därmed anknytning till ett annat framställdes med oerhörd kraft. Den politiska verk­ dominerande tema i dikten: den maktlöses ställning ligheten som möter efter fredsslutet våren 1975 ut­ i striden mellan imperier. Diktarens roll i denna vecklas emellertid stick i stäv mot dessa drömmar. strid belyses också i detta sammanhang: Hölderlin I stället för ett nyskapat och skapande socialistiskt är en parallell till Dante, Ezra Pound, Mandelstam, samhälle föds Pol Pots kampucheanska folkmords- Firdausi.40 regim. I slutet av dikten öppnas ett apokalyptiskt per­ Dikten »Språk; Verktyg; Eld» utsäger att det spektiv som också har stark Hölderlinanknytning. som hänt hotar Sonnevi med en språkförlust jäm­ Hölderlin hyste mycket högtflygande drömmar in­ förbar med Hölderlins. Dikten är att se som en för fredsslutet 1801 i Lunéville, som skulle sätta dagbok i urval: den omfattar kronologiskt ordnade punkt för det andra koalitionskriget. De fick honom texter från 1957 till 1979. Större delen av dem är att skriva om ett samhällstillstånd där »Liebe» och dock från de tre sista av dessa år. De tidigare »Gemeingeist» härskar och där »Herrschaft» och texterna fungerar som en bakgrund. Texterna från »Egoismus» inte längre finns. Formuleringar på Vietnamengagemangets år, från böljan av 60-talet detta tema finns i brev och i den stora hymnen till 1975, speglar mest de negativa sidorna av detta »Friedensfeier», vars titel direkt hänför sig till den engagemang och de hotfulla inslagen i denna tid. De kommande freden i Lunéville.41 kontrasterar således mot de samlingar Sonnevi givit Hölderlins förhoppningar visade sig emellertid ut under samma period. Vi får en ny version av totalt ogrundade; freden tog också mycket snart hans 60- och 70-tal, vilket har sin parallell hos slut i och med att det tredje koalitionskriget blossa­ Hölderlin: han »ändrade [-----] i sina växande dik­ de upp 1805. Sonnevis fredsdrömmar krossas på ter» - som följd av besvikelserna på det politiska liknande sätt. Freden i Sydostasien medförde inte planet, antyder Sonnevi. vad han hoppats. Den bröts dessutom efter några år Sonnevis språk hotas: hur kan den som skrivit en genom Vietnams invasion i Kampuchea och Kinas sådan kärleksdikt till socialismen som Det omöjliga därpå följande krigsförklaring mot Vietnam. Den fortsätta att tala efter det som hänt? Hölderlin bröt sista Hölderlintexten i »Språk; Verktyg; Eld» hand­ samman i sin krissituation. Sonnevi beskriver ett lar om Hölderlins fredsdröm och den omges av liknande hot, men avvisar energiskt uppgivenheten daterade korta meddelanden om upptrappningen av som utväg. Den långa dikten beskriver i sin helhet det nya kriget i Sydostasien. ett försök att integrera den enorma besvikelsen, att tänka om, att restaurera det förstörda språket. Det­ Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi 57

»Lantgreven av Homburg»: Hölderlin vid Johannes und Deutung des Zeitalters als einer trächtigen krönet Nacht, aus der Christus als Lichtgott einer neuen Welt hervortreten wird. Die äusserste Anspannung, mit der Lantgreven av Homburg, stammande, bad Hölderlin die grosse Hymne vollendete, die Widmung und Hölderlin skriva Anrede an den Landgrafen und die makellose Reinschrift, den kristna hymn han tidigare die er durch Sinclair am 30. Januar 1803, dem fünfund- bett Klopstock om fünfzigjährigen Geburtstage des Empfängers, überreichen som krönet liess, weisen auf einen besonderen Anlass. Ein bisher på dennes diktargärning unbeachteter Brief Friedrich Ludwigs [-lantgreven-] aus Och Hölderlin skrev den ersten Monaten des Jahres 1802 an Klopstock erhellt, Patmos, vars sista strof was den Landgrafen damals zutiefst beschäftigte. In die­ uttrycker politisk loyalism sem Briefe hatte er sich an den bewunderten [----- ] Klop­ och den kristna uppfattning som var stock mit der inständigen Bitte gewandt, der Sänger des lantgrevens Hölderlin »Messias» möge in einer alle sie ne bisherigen Werke skrev Patmos redan 1802, och Sinclair überkrönenden Ode sein von der Heiligen Schrift durch­ uttryckte i brev drungenes Wort dem Irrgeist des zertrümmerten Zeital­ till honom ters entgegenhalten. Aber der greise Dichter wehrte ab, att han inte delade Hölderlins politiska uppfattning und es scheint, dass der Landgraf die Aufgabe, der Klop­ i den sista strofen stock sich versagt hatte, Hölderlin nahelegte und dieser mit Hölderlin arbetade oerhört intensivt »Patmos» das religiöse Zeitgedicht schuf, nach dem på denna dikt, inne i Friedrich Ludwig verlangte. So begreift man, dass der den växande sjukdomen Landgraf auf Sinclairs Vorschlag einging, dem Dichter, med överväldigande klarhet den die Regensburger Ärzte für wahnsinnig erklärt hatten, Lantgreven fick dikten i renskrift Titel und Posten eines Hofbibliothekars in Aussicht zu till sin födelsedag steilen.42 i januari 1803, och under nästa år tillträdde Hölderlin tjänsten Man finner i Kirchners text en rad av begrepp som bibliotekarie i Homburg som Sonnevi tar fasta på och använder i sin dikt Allt djupare in i drömmens politiska isolering Pendlande och som nyckeltermer också på andra ställen i Dik­ mellan det loyala ter utan ordning. »Patmos» är Hölderlins dikt, men och det en gång häftigt uppblossande det är också »die Insel des apokalyptischen Johan­ upproret Till dess han blev en narr, skyddande nes». Det apokalyptiska perspektivet aktualiseras sig själv för värre, i en fortlöpande återigen i följande dikter. Kristus som en »Licht- inre skärseld Han spelade på klaveret som princessan Augusta skänkt honom, därför gott einer neuen Welt» återkommer, med inverterat att hon älskade honom Hon såg till honom, de värde i »Ett barn är ingen kniv», där det sägs att lugnaste åren, 1805-1806, i sitt liv »Jesus blev solens gud» i den Nya Världen, con- till dess Hölderlin fördes bort quistadorernas Sydamerika på 1500-talet. Dikten skildrar Hölderlin under tiden innan han En av den europeiska litteraturens mest bekanta fördes bort till sinnessjukhuset och till tornet vid gestaltningar av Kristusmotivet finns hos »der Neckar. Större delen av den beskriver omständig­ Sänger des ’Messias’», Klopstock. Lantgreven bad heterna kring »Patmos» tillkomst. »Patmos» be­ honom skriva ett »alle seine bisherigen Werke traktas av många som den märkligaste av Hölder­ überkrönenden Ode»: orden »krona» och »krön» lins dikter; den är också den sista av de stora fungerar som viktiga temabärare i dikten och i Dik­ hymnerna. Efter den tillkom en del hymnutkast och ter utan ordning som helhet. Ordet, här i frasen kortare dikter, framför allt de som Hölderlin kalla­ »sein von der Heiligen Schrift durchdrungenes de »Nachtgesänge». Det som han skriver därefter Wort», står i olika former i centrum för intresset i präglas av hans »språkförlust». »Patmos» kan allt­ samlingen. så med fog ses som krönet och vändpunkten i Höl­ Även passagen om Hölderlins bibliotekarietjänst derlins författarskap. utnyttjas i dikten. Den som så vill kan se detta som Sonnevi bygger sin skildring på Werner Kirch- en markering av den biblioteksutbildade Sonnevis ners framställning av hur »Patmos» kom till. Många identifikation med Hölderlin. Raden »med överväl­ av Sonnevis byggelement återfinns i följande pas­ digande klarhet» har en tydlig sådan funktion. Den sage: återfinns inte i det citerade stycket men finns på ett annat ställe hos Kirchner. Sonnevi har tidigare ut­ Der Plan war erwachsen aus der Begegnung mit dem nyttjat samma uttryck med avseende på sig själv.43 Landgrafen in Regensburg [------]. Das Denkmal ihrer Be­ gegnung in Regensburg ist Hölderlins »Patmos», das Ge- - Detaljen om lantgrevens stamning, som också sicht einer Entriickung auf die Insel des apokalyptischen nämns hos Kirchner, kan ses som en liknande mar­ 58 Mona Sandqvist kering. Den antyder en förbindelse mellan Sonnevi wachsen - ich sähe und hörte ihn ja och lantgreven. Hölderlin är ett språkrör för härs­ nicht. Dies belebte Bild nährte das karen; Sonnevi har gett uttryck åt liknande tankar Verlangen nach Liebe in mir - ohne welchem man doch, glaube ich, nicht om sin verksamhet i självuppgörelsen efter Kampu- Mensch werden kann - und bewahrte mich cheahändelserna: »[-----] Också mitt språk / var en wohl zugleich durch Gottes Barmherzig­ skugga av en annan statskonst».44 Samtidigt är lant­ keit vor Missgriffe in der Wirklichkeit - greven en lekboll i händerna på de stormakter som die meine Seele vernichtet hätten.46 beslutar om det lilla Homburgs öde: dess suveräni­ Sonnevis dikt: tet går förlorad 1806 men återvinns 1815, och lant­ Till dess han blev en narr, greven för tillsammans med Sinclair en oavlåtlig Allt djupare in i drömmens kamp för att bevara självständigheten. Han är, som politiska isolering Sonnevi i sin diktarroll, en maktutövare som själv drabbas av makten. Slutet av dikten bygger på Kirchners uppsats om skyddande prinsessan Augustes »Testament». Lantgrevens sig själv för värre, i en fortlöpande inre skärseld ogifta dotter Auguste befann sig i Hölderlins närhet under de två perioder han tillbragte i Homburg, De rader hos Auguste som inte har någon direkt 1798-1800, respektive 1804-1806. Det s.k. testa­ motsvarighet hos Sonnevi får henne att framstå mentet är ett mycket långt brev, en självbekännelse nästan som en spegelbild av Hölderlin. Även hon och en självanalys som Auguste skrev som svar på skyddar sig för värre genom ett liv i fantasin; verk­ sin syster Mariannes fråga 1816: »Wie hattest Du ligheten skulle ha förintat henne. Hon lever denna Hölderlin geliebt?» System trodde att Auguste va­ tid, 1798-1900, i ett tillstånd av inre ensamhet och rit djupt förälskad i Hölderlin och att detta varit längtan efter kärlek alldeles som Hölderlin gjorde hennes livs enda verkliga lidelse. Auguste har lagt då - detta är tiden omedelbart efter hans svåra ner stor möda på sitt långa brev, men frågan får avsked från Susette Gontard. I Sonnevis dikt finns ändå inte något direkt svar. Kirchner kallar hennes en sammansmältning antydd genom ett syntaktiskt förtigande av alla konkreta minnen av Hölderlin förfarande: »ein vielsagendes Schweigen», och han lyckas ock­ Hon såg till honom, de så i sin analys av brevet visa den överväldigande lugnaste åren, 1805-1806, i sitt liv och livsbestämmande inverkan som Hölderlin - och till dess Hölderlin fördes bort Hyperionromanen - haft på Auguste. Att hon »såg till honom» 1805-1806 nämner hon inte själv, men Den oförberedda läsaren väntar sig »i hans liv» och Kirchner kan visa att det måste ha förhållit sig så, kan knappast undgå att ett ögonblick förväxla och och han visar dessutom på hur hon själv kallat förblanda Auguste och Hölderlin. dessa år de lugnaste och lyckligaste i sitt liv.45 Uttrycken »politisk loyalism» och »det loyala» I slutet av brevet gör Auguste en återblick på de ser genom sin stavning ut som citat, och de kan människor som stått henne nära och på deras sena­ också föras tillbaka på en passage hos Kirchner, re öden. Orden om Hölderlin fungerar som bygg­ som handlar om Hölderlins Pindarosintresse. Höl­ bitar i Sonnevis dikt: derlin översätter och kommenterar Pindaros samti­ Augustes brev: digt som han skriver »Patmos». I kommentaren Hölderlin - ist ein Narr geworden. lägger han fram egna tankegångar som känns igen - Er hatte wohl die Tiefe seines från hymnens slut: det rör sig om lydnad under Gefühl zu sehr durch Träume högre makter, om återställd ordning. Efter händel­ isoliert. - Diese Würkung wenigstens serna kring högförräderiprocessen mot Sinclair, hatten seine Gedichte auf mich - und vänder sig Hölderlin med förnyat intresse till Pinda­ ich war nicht weit von demselben Erfolg. - Diese Zustand bewahret ihn ros, till »die geordnete Welt, [-----] eine Welt, wo glaube ich vor grössere Irrtümer - Eumonia, Dike und Eirene regierten, die er ’Ur­ es ist eine Art von Fegefeuer schon sprung der Loyoté’ genannt hatte».47 in diesem Leben. - Für mich war er Sinclairs invändning mot den sista strofen i »Pat­ eine idealische Person - die ich in seiner Gestalt festhielt - ein mos» nämns också av Kirchner. Det är i denna Wesen meiner Phantasie, denn aus slutstrof som bekännelsen till »det loyala», till ord­ der Würklichkeit war nichts er­ ningen, framträder i klartext. Sonnevi visar sig i Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi 59 detta hänseende stå på Sinclairs sida: »Rösterna; Solidaritetens gränser är extremt vida. I dessa samklingande» nr VIII som kommenteras nedan rader ligger en omtolkning av broderskapstanken vittnar om att han inte delar »Hölderlins politiska till att omfatta allt levande, en tolkning som förenar uppfattning i den sista strofen». en mängd tankeriktningar och politiska rörelser av Dikten »Lantgreven av Homburg» varierar myc­ ekologisk-ekosofisk inspiration. Ett par för den här ket grundläggande teman hos Sonnevi: uppror kon­ samlingen relevanta anknytningar utgörs av den tra underkastelse, suveränitet-beroende, ordning spinozainspirerade Arne Naess och ett av den tyska -utan ordning, fast-flytande, individens avgräns- miljörörelsens ledande namn, Rudolf Bahro. ning gentemot den Andre, skillnad-icke-skillnad. Denna vida solidaritetsuppfattning kombineras Möjligheterna till belysande kopplingar till andra ofta med en närmast religiös vördnad för jorden. I dikter i samlingen ter sig mycket rika. I det följande Naess fall har detta formen av en anslutning till den tar jag upp ett par av dem, nämligen relationerna till s.k. Gaia-hypotesen, uppfattningen att jorden från det ovannämnda stycket VIII ur »Rösterna; sam­ biologiska utgångspunkter måste ses som ett levan­ klingande» och till samlingens sluttext, nr X i sam­ de, självreglerande system. Naess tolkar denna hy­ ma svit av stycken. potes i ljuset av Spinozas enhetsfilosofi, som också aktualiseras i några av texterna i Dikter utan ord­ ning,48 I Hölderlins gudaförsamling intar Moder Jord en alltmera betydelsefull position. I hymnen »Rösterna; samklingande» VIII »Friedensfeier» leds uppmärksamheten i slutstro­ »Rösterna; samklingande» VIII kan läsas som en ferna över från Fadern och Sonen mot Modern, die replik till slutstrofen i »Patmos», som lyder: Mutter Natur. I »Patmos» slutrader återtar der Va- ter sin supremati. Sonnevi försvarar i sin replik Zu lang, zu lang schon ist återigen Modern, jorden: Die Ehre der Himmlischen unsichtbar. Denn fast die Finger müssen sie Vi mäter bara från jorden Uns führen und schmählich och dess förlängningar Entreisst das Herz uns eine Gewalt. ut i universum Denn Opfer will der Himmlischen jedes, Wenn aber eines versäumt ward, Omnämnandet av »Patmos» i »Lantgreven av Nie hat es gutes gebracht. Wir haben gedienet der Mutter Erd’ Homburg» aktualiserar också apokalypsens tema. Und haben jüngst dem Sonnenlichte gedient, Hölderlins dikt tillkom i en tid som av många sågs Unwissend, der Vater aber liebt, som apokalyptisk; temat värld sundergång, Kristi Der über allen waltet, återkomst, det nya rikets födelse är något centralt i Am meisten, dass gepfleget werde Der veste Buchstab, und bestehendes gut tidens politiska och religiösa spekulationer. I Höl­ Gedeutet. Dem folgt deutscher Gesang. derlins hymner ligger tonvikten vid de positiva si­ dorna av denna historietolkning. Den totala omge­ Den kristendomstolkning som Hölderlin ger ut­ staltning som han drömmer om, det som innefattas i tryck åt vittnar om en lydnadsinställning, som hans »vaterländische Umkehr», innebär en ny guld­ oundvikligen också måste ha politiska och ideolo­ ålder, ett paradis på jorden. giska, tankemässiga konsekvenser. Fadern som Möjligheterna att tolka 70-talen och 80-talen i härskar över allt vill se att det bestående bevaras apokalypsens termer är naturligtvis obegränsade oförfalskat, och tyska diktare lyder. Sonnevi repli­ och utnyttjas förvisso också. Sonnevi uttalar sig i kerar i »Rösterna; samklingande» VIII: ett fält där polerna markeras av vad man kallar Ingenting definitivt Bokstavligt Ingenting »domedagsprofeter» respektive entusiastiska före­ Vi följer ingen fast bokstav Intet bestående språkare för »a new age». Det är lätt att finna väl uttytt Sången har inget språk, inget land uttryck för båda extremståndpunkterna hos Son­ Efter detta förnekande formulerar Sonnevi en nevi. I samlingen Dikter utan ordning är förhåll­ egen kontrasterande inställning, fortfarande med ningssättet kanske mera öppet än tidigare. Synen tydlig hänsyftning på »Patmos». Hölderlins foster­ på vår tid som en avgörande vändpunkt spelar en ländskhet motsvaras av Sonnevis universalism: mycket central roll i samlingen; vad som skall följa synes mera obestämt än någonsin. I »Rösterna; Vi är universella Eller inte alls Vi delar liv med alla växterna, alla djuren samklingande» VIII sägs det: »Vi vet inte om det Också i förintelsen finns någon räddning», i korrespondens med »Pat- 60 Mona Sandqvist mos»: »Wo aber Gefahr ist, wächst / Das Rettende uppenbarelse» respektive »mönster, ideal». Som auch». Riffaterre visat har Baudelaire utnyttjat denna dub­ Johannenatten, sommarsolståndet, är i många av belbetydelse i en berömd rad i »Hymne å la Beau- samlingens dikter ett tecken för vändpunkten. Här i té», där skönheten skildras både som ideal och som »Rösterna; samklingande» VIII, heter det: skräckbild: »O Beauté! monstre énorme, effrayant, Den kortaste natten utplånas stjärnorna ingénu».49 Man noterar att sammanställningen Det snabbaste krönet, tröskeln Ljusets fors enorm (enormitet) - monster görs även av Sonnevi. Väldiga stigande form När det ambivalenta tecknet »krönet» återkom­ Ansiktet lugnt, eller förvridet? mer i X ingår det föreningar med andra mångtydiga Jag vet inte Vi står inför detta och motsägelsefulla tecken. Fusionen kan studeras Vi står här tillsammans i diktens och samlingens sista rader: Tecknet »krönet» som introducerades i »Lant­ greven av Homburg» återkommer här med fördju­ Motstånd! Ja! Ja! pad innebörd. Det står för den natt då året vänder. Allt annat är meningslöst Motståndslöst går vi samman, för­ Det är en historiens vändpunkt. Det är också ett enas vi Allt annat är meningslöst tecken för dikten »Patmos» - den som skulle bli Mot krönet! Mot ljusets krona! krönet på Klopstocks gärning, men som i mer än en Dold eller uppenbarad bemärkelse blev krönet i Hölderlins diktning. »Pat­ Andning Kroppens rymd sträcks ut Jag ser snart dina ögons glädje mos» har genom sin tillkomsthistoria och genom den »loyalism» den uttrycker en anknytning till Förintelsens ögon ser också på oss, till oss härskarmakten, den krönta. Ännu ett krön: raden »Väldiga stigande form» kan i sin syftning på »Pat­ mos» sägas beskriva hymnens storform med dess Eftersom ordet »mot» är dubbeltydigt - det inne­ matematiskt beräknade struktur, men orden är ock­ bär både »fram till» och »till kamp mot» - får raden så tillämpliga på klippön Patmos, där Johannes und­ »Mot krönet! Mot ljusets krona!» en dubbel upp­ fick sin uppenbarelse: ön är ett berg som reser sig sättning av betydelser: 269 meter upp ur havet. Raden »Ansiktet lugnt, Positivt: framåt mot det avgörande som skall kom­ eller förvridet?» möjliggör därmed också associa­ ma! tionen till den tidigare analyserade »nya bilden» i forcera hindren! »Det omöjliga; andra delen» 123: sök ljuset! res dig! Ett ansikte, en panna sök förverkliga det människokärlekens som ett berg budskap som finns i »Patmos», i Johannes som reser sig ur havet skrifter, i Johanne sevangeliet! I dikten »Det omöjliga» står bilden snarast som sök förverkliga en egen suveränitet! sök hos Hölderlin! ett hoppfullt tecken för det kommande. Hoppfullhe­ Negativt: förhindra undergången! ten är i »Rösterna; samklingande» VIII modifierad sök skydd för ljuset! genom att ansiktets uttryck anges som obestäm­ frukta resningen! bart. gör motstånd mot den underkastelse un­ der makten som »Patmos» uttrycker! stå emot Uppenbarelsebokens inkvisito­ riske Kristus! bekämpa makten - alla som låter sig »krö­ »Rösterna; samklingande» X nas» till härskare! övervinn Hölderlin! »Krönet» är något både positivt och negativt; det är förbundet med uppgång i lika hög grad som med Ett oändligt antal andra innebörder skulle kunna nedgång; det förenar »resning» och »fall». Tvety­ förtecknas. Sonnevis paradoxer frigör associations- digheten hos »krönet» motsvaras av en liknande förmågan och det blir läsarens sak att sätta innebör­ tvetydighet hos »ljuset». Denna tematiseras i derna i spel mot varandra: »det är alltid du / som många av samlingens dikter men får sitt komprime­ avgör». Det är läsaren som skall skapa framtiden, rade uttryck i raden: »Ljusets enormitet Ljusets det omöjliga - som därför lämnas radikalt obestämt, monster» i nr X i »Rösterna; samklingande». Ordet enligt den sista raden i X och Dikter utan ordning monster har två polära betydelser: »fasaväckande »Det omöjligas totala genomskinlighet växer». Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi 61

»Blues for Bahr o; 1982»: en ny beredskap för Sonnevis sammanställning av Bahro och Hölder- det Hölderlinska ljuset lin ter sig naturlig mot bakgrund av Bahros stora Blues for Bahro; 1982 Hölderlinintresse. Detta manifesteras bl. a. i 70- Det hölderlinska ljuset talsskriften ... die nicht mit den Wölfen heulen, blixtrar upp som utkom i Sverige 1980 under titeln Tidens stora ur det Tvsk-Romerska rikets fuga. Exemplet Beethoven och sju dikter.51 Tre av brist på centrala dikterna har stark Hölderlinanknytning: »An Hype- politiska traditioner rion», »Diotima aus Erfahrung» och »An densel- Här utplånades inget Occitanien ben». Den förstnämnda omvittnar att Bahro själv Men här föddes finner sig befryndad med Hölderlin: heller inget nytt Grekland Seit friiher Jugend fand ich mich wieder schon Den franska revolutionen in wieviel Dichtem! Aber noch keinem war kom utifrån Och medlöparna ich so verwandt wie dir, und keinen grundade sedan lieb ich wie dich unstillbaren Sucher. en ny typ av stat som slutade i Auschwitz Vi har ännu Dikterna visar att drömmen om »ett nytt Grek­ inte sett slutet land» förenar dem båda, och att Bahro, liksom Den europeiska reaktionen växte De koloniala relationerna Peter Weiss, vill se Hölderlin som en sin tids Che växte Och nu växer drömmen Guevara - eller Camillo Torres eller Lumumba - om ett nytt, frivilligt Grekland dvs. som ett offer i kampen för ett nytt samhälle. inte längre parasitärt Bokens huvudtext behandlar konsten att hantera på jordens fattiga sin besvikelse sedan de revolutionära förhopp­ Och som skulle få vara ifred för Kejsardömet från öster ningarna grusats. Det är i detta avseende som Beet­ som successivt förstördes inifrån hoven framstår som ett efterföljansvärt exempel. Är också din värld, Bahro Bahro ser honom som »den ideala förlängningen» hallucinatorisk som Hölderlins? av Hölderlins biografi och »det triumfatoriska rätt­ Men också ditt ljus drabbar mig med sin blixt färdigandet» av hans position. Beethoven och Höl­ Jag samlar nu blixtarna, levande derlin förenas av en obändig längtan efter frihet. på min kropps sköld Hos Hölderlin kanaliseras denna längtan i dröm­ Jag skulle vara skyddslös men om en återupplivad grekisk republikanism och Jag skulle inte ha Bahro hävdar att han väver samman fosterlands­ någonting jag var skyldig att försvara känsla och medborgerlig frihet på ett sätt »som bara Sonnevis »blues» för den östtyske samhällskriti­ förekommer i ytterligare ett fall under detta skede kern Rudolf Bahro inleds med ett svep över den [-----] hos Beethoven i hans femte och framför allt i historiska utvecklingen som tangerar ändpunkterna hans sjunde symfoni».52 det romerska imperiet - nutidens imperialism. Den Beethovens besvikelse är förkrossande efter vida utblicken och sättet att förbinda och kontraste­ Wienkongressen 1815, då den heliga alliansen visar ra vitt skilda företeelser - det tyskromerska riket, vägen för den europeiska reaktionen. Mot Beetho­ den franska centralmaktens utplånande av Occita­ ven ställer Bahro Goethe och Schiller, Schelling nien, franska revolutionen, den tyska nationalsta­ och Hegel som alla lätt försonar sig med restaura­ tens grundande, Auschwitz, kolonialismen - är be­ tionen. De revolutionens »medlöpare» som nämns i tecknande för Sonnevi, men också för den teknik »Blues for Bahro» återfinns delvis bland dessa. Bahro använder i Die Alternative och andra skrif­ Raden om att medlöparna »skapade en stat som ter. Alternativet publicerades på svenska 1979.50 slutade i Auschwitz» får en viss täckning i fallet Bahro arbetade med den under nära ett decennium, Hegel, eftersom denne i sin statsteori och sin verk­ sedan den ryska invasionen i Tjeckoslovakien bragt samhet som professor i Berlin legitimerade den hårt honom till insikt om att »den reellt existerande auktoritära preussiska stat som sedermera blev socialismen» befann sig i en återvändsgränd. Att förebilden för Bismarcks enade Tyskland. Den äger boken publicerades i väst renderade Bahro en också indirekt en tillämpning på Hölderlin, vars fängelsedom på åtta år. 1979 frisläpptes han vid en republikanska patriotism så småningom kom att ut­ allmän amnesti, sedan han förbundit sig att emigre­ nyttjas av maktberusade nationalister. ra till Västtyskland. Originaltiteln på Bahros bok hänför sig till Hegel, 62 Mona Sandqvist som redan i ett brev från 1797 uttalade att han »Knechtschaft» bland människorna på grund »das tänkte överge sin republikanism för att i stället »yla Herz [-----], Das von Liebe nicht lässt».55 med vargarna» och acceptera det rådande tillstån­ Bahros resonemang kring Hölderlins och Beetho­ det. Bahros hela bok vänder sig med vrede mot en vens hyllande av självständigheten hos framtidens sådan attityd. Han sammanfattar, med underför­ människa berör de problematiska teman som fram­ stådd adress till sin egen samtid: »(Beethovens) står som de kanske mest centrala i Dikter utan exempel visar, att medvetandets arbete inte be­ ordning. Hur förena suveränitet och människokär­ höver utföras i accepterandets, i den falska posi- lek, hur värna sin integritet utan att dras in i total tivismens anda. Hans verk avslöjar alla lögner som isolation, hur kunna ta emot skyddslöst utan att sprids av välståndets apostlar, av det framgångsrika utplånas, hur åstadkomma den fullständiga omvälv­ beteendets metodlärare, av de filosofiska hant­ ningen utan att förakta och skada de nu levande langarna åt status quo, med deras raska, smidiga mäniskorna? Hur förena - med Hölderlins ord - teorier om att det bestående är förnuftigt och att Krone och Herz? allting alls inte kan vara på något annat sätt än det Det är välbekant att Bahro ändrat uppfattning i nu en gång är».53 Protesten mot Hegel har sin up­ en del frågor sedan han 1979 inlett sin verksamhet i penbara parallell i avståndstagandet gentemot »lo- Västtyskland. Die Alternative var en kritik av »den yalismen» i Dikter utan ordning. reellt existerande socialismen» och av revolutio­ Beethoven ylade inte med vargarna. Efter krisen nens urartning i Sovjet levererad av en trogen kom­ förmådde han åter hävda sina ideal och drömmar. munist. Förmodligen står Bahro fast vid det mesta Med en formulering som erinrar om Sonnevis rader av den kritiken, och förmodligen inryms mycket av i den här analyserade dikten: »Jag samlar nu blix­ den i det som Sonnevi kallar »ditt ljus, Bahro», och tarna, levande / på min kropps sköld» visar Bahro som i hans dikt ses som ett sentida positivt utflöde på Beethovens utomordentliga förmåga att bevara av »det hölderlinska ljuset»: sin integritet: »Under ett pansar av stolthet över [----- ] drömmen detta Jag Ludvig van Beethoven, som smitts redan i om ett nytt frivilligt Grekland ungdomsåren, förblev någonting i honom oberoen­ inte längre parasitärt på jordens fattiga de av det yttre livets växlingar.» Bahro jämställer Och som skulle vara ifred för kejsardömet från öster andan i Beethovens så starkt jag-hävdande Grosse som successivt förstördes inifrån Fuge med Shelleys »Prometeus Unbound» och dess ideal av befriad människa: Bahro har emellertid sedan han flyttat ur DDR Fri, utan härskartecken, utan skrankor också lämnat den kommunistiska rörelsen och i Sant jämlik, klasslös, utan fosterland; stället blivit en av de mera framträdande medlem­ Från vördsam dyrkan fri, sin egen konung, marna av Die Grünen. Redan i Die Alternative gjor­ Rättfärdig, mild och vis - blott människa.54 de han sig till tolk för en »ekosocialism» grundad på »Sin egen konung» är ännu ett uttryck för den en anti-tillväxtfilosofi med målet att åstadkomma frihetsdröm som förenar Beethoven med Hölderlin en global omfördelning av produktion och konsum­ och en motsvarighet till Sonnevis ideal av »suverä­ tion. I ett föredrag som han höll i Stockholm 1982 nitet» i Dikter utan ordning. Men Bahro uppmärk­ på temat »Wer kann die Apokalypse aufhalten» sammar en klyvnad mellan kärleken till de stora fria framställde han sig som talesman för »eine Ökolo­ andarna - sådana som alla människor kunde vara - gie- und Friedensbewegung» som han vill se ut­ och föraktet för de »fördärvade, servila, tröga». vecklad till »eine Bewegung für die Umkehr in den Han uttrycker en kritik som vi redan funnit formu­ Metropolen», en rörelse som skall sätta stopp för lerad i »Hölderlin gillade inte bönder», när han industrisamhällets självförstöring, dess »extermi- uppmärksammar att Hölderlins människokärlek nism». Den accelererande tekniska utvecklingen framför allt gäller den nya människan. Bahro pekar liknas här vid byggandet av Babels torn - ett bygge på brevcitatet: »Ich liebe das Geschlecht der kom- som måste demonteras innan det störtar samman i menden Jahrhunderte». I dikten »Die Eichbäume» en katastrof. Byggandet har emellertid djupt liggan­ finner han ett oroande uttryck för Hölderlins de drivkrafter - de har sin grund i »das 10000- beundran för de starka, de suveräna och för hans jährige Patriarchat» och är förbundna med själva kluvna inställning till medmänniskorna. Ekarnas skaparkraften hos människan. Därför är en mycket suveränitet, symboliserad av »die sonnige Krone», genomgripande förändring påkallad - »eine anthro­ väcker hans längtan och avund men han Qättras i pologische Revolution».56 Den måste börja med ett Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi 63 sökande inåt. I en intervju från 1983 formulerar han Språk; Verktyg; Eld bearbetat en känsla av skuld detta sökande som »a reconstruction of God». Han som kanske framför allt relateras till engagemanget hävdar att Kristus och Buddha aldrig bröt igenom för befrielsen av Kampuchea, befrielsen som blev den patriarkala strukturen: »Indeed, I see the till folkmord. Han antyder i »Blues for Bahro» en Christian and Buddhist hostility to sensuality as a ny syn på ans var stagandet: han drar sig inom sina tribute to patriarchy. The logos is male». Kvinnorö­ egna gränser, innanför sin »kropps sköld», och av­ relsen skulle kunna fylla den världshistoriska roll i säger sig lojaliteten mot de impulsgivare - ljuskällor samhällsomvandlingens tjänst som man på falska - han hämtar inspiration ur. Han erkänner inte grunder velat ge åt proletariatet, rollen som upplö- plikten att försvara ljuskällans reflexer i andra med- sare av en stelnad maktstruktur.57 vetanden och deras verkningar i verklighetens Bahro behandlar här teman som är väsentliga värld. Han vinner på så sätt en ny relativ skuldlös­ även för Sonnevi i Dikter utan ordning. Misstron het. Han når också i en mening förbi Hölderlins mot det manliga logos ligger bakom devalveringen position. Dikten »Wie wenn am Feiertage» vittnar av symboler för det manliga som tornet, ljuset, nämligen till sist om att Hölderlin inte förmådde ordet, solen. De stråk av religiositet som man kan upprätthålla den heroiska diktarroll han anbefallt. finna hos Sonnevi är riktade mot en moder - som i Efter den ovan citerade raden om hjärtat som står slutet av dikten »Sommaren har nu vänt»: fast kommer den fragmentariska avslutningen: Min mor är utan motsägelser Hon ser på mig Doch weh mir! wenn von Jag kan inte samtala med henne Hon svarar aldrig Hon kan inte svara Men varje del av min röst Weh mir! föds ur henne Och är en del av den växande världen Varje liten skärva av röst Bara tilltalet är möjligt Und sag ich gleich, Därför att om inte vi talade, om inte alla varelser Ich sei genaht, die Himmlischen zu schauen, och ting i universum talade, skulle inte heller Sie selbst, sie werfen mich tief unter die Lebenden hon finnas Hon skulle inte veta att hon fanns Den falschen Prister, ins Dunkel, dass ich För hon ser sitt barn Hennes mörka ögon ser sitt barn Das wamende Lied den Gelehrigen singe. Då blir också hennes osynlighet levande Jag vet, Dort hon ser också på oss med domens ögon, tvärs genom underjorden ner till det lägsta Helvetet Till det som är Sonnevi anbefaller skyddslösheten men framstäl­ under Helvetet Hon ber för oss dömda Ingen annan gör det I den ljusa natten doftar nattviolen Flyn ler sig inte som osårbar. »Hjärtat» såras av »lju­ är ännu vakna, medan fåglarna sover, en kort stund set» i X: Längst ner i Helvetet är alla vakna Stjärnorna virvlar i Hjärtat bär krona, av ljuset gemensam dans De stora ögonen är nu mörka, stilla [----- ] De avslutande raderna i »Blues for Bahro» an­ Hjärtats flikar slår upp Sårar mig knyter till det skyddslöshetens tema som också Dig! Vi är reciproka, sedan länge Jag aktar dig! Det hjälper inte alltid Jag ska hämta dig varieras på flera ställen i Dikter utan ordning. Även tillbaka, var du än finns Var i ljusets funktion Hölderlin anbefaller i flera av sina dikter en skydds­ du än befinner dig Ljuskronan sårar dig inåt lös hållning, så t. ex. i »Dichtermut»: Hur förena »hjärta» och »krona»? - Hjärtat med Sind denn dir nicht verwandt alle Lebendigen? sina coronarkärl dubbelexponeras mot latenta före­ Nährt zum Dienste denn nicht selber die Parze dich? Drum! so wandle nur wehrlos ställningar såsom den förmörkade solen med sin Fort durch’s Leben und sorge nicht!58 corona av ljus, solen som den kröntes symbol, som I Hölderlins »Wie wenn am Feiertage» anges Kristussymbol, den törnekrönte Kristus. I flikarna diktarens uppdrag vara att omvandla den gudomliga som slår upp känner vi igen bilden för en rimlig grad elden till sång, så att den kan tas emot av männi­ av öppenhet. Öppenheten integreras här med skorna. Diktaren bör besitta en renhet som gör det skyddslöshet, smärta, makten att tillfoga andra möjligt att utsätta sig för blixten och gripa den i smärta, omöjligheten att frånhända sig denna makt. oförvandlad form: Så står det törnekrönta öppnade älskande, i kompli­ cerad mening suveräna hjärtat som en bild för en Des Vaters Strahl, der reine versengt es nicht Und tieferschüttert, die Leiden des Stärkeren möjlig livs- och diktarhållning, och som ett mål för Mitleidend, bleibt in den hochherstürzenden Sturmen liv och dikt finns uppgiften att återvinna »dig» - Des Gottes, wenn er nahet, das Herz doch fest. broderskapstanken, det kristna kärleksbudskapet, Att dikta, att tala skulle således kräva renhet, Kristus, ordet - ur dess korruption och beblandelse skuldlöshet? Sonnevi har i många texter alltifrån med makten. 64 Mona Sandqvist

»De oerhörda förhoppningarnas omskriven, inte minst därför att dess äkthet är om­ centralpunkt»: tornet som reser sig stridd. Bertaux alluderade på den, när han först mot det blå presenterade sin röda Hölderlinbild. Hos Sonnevi De oerhörda förhoppningarnas återklingar dess inledningsrader: »In lieblicher centralpunkt Bläue blühet mit dem metallenen Dache der Kirch- i hjärtat nästan thurm. Den umschwebet Geschrei der Schwalben, utplånad Och jag vet den umgiebt die rührendste Bläue.» I textens slut att även om den är kommenterar Hölderlin Oidipus öde i ord som är punkten noll kan den inte dö För den är tillämpliga på hans egen situation efter samman­ det yttersta livet, också brottet. Därigenom kan de ha en viss relevans för i själva frånvaron läsningen av »De oerhörda förhoppningarnas cent­ Sången spänns nu, en sträng, en ralpunkt»: »Der König Oedipus hat ein Auge zuviel tråd, i en väldig väv, av vieleicht. Diese Leiden dieses Mannes, sie schei­ verkliga händelser Verkliga människor, som nen unbeschreiblich, unaussprechlich, unausdrük- går utanför lich. [-----] Hat auch Herkules gelitten? Wohl. drömmen, tornet av drömmar [-----] Nemlich wie Herkules mit Gott zu streiten, Och vingarna lyser das ist Leiden. [-----] Doch das ist auch ein Leiden, däromkring Svalorna skriande i den ännu inte wenn mit Sommerfleken ist bedekt ein Mensch, mit genomskinliga natten, en manchen Fleken ganz überdekt zu seyn! Das thut oerhörd glädje die schöne Sonne: nemlich die ziehet alles auf. Snabbt rycker nu [-----] Sohn Laios, armer Fremdling in Griechen­ isolationens gränser allt närmare Kring centrum, land! Leben ist Tod, und Tod ist auch ein Leben.»59 kring det växande »Tornet av drömmar» hos Sonnevi omsluter såle­ tornet av noll - des, om man så vill, ett hölderlinskt medvetande: Det reser sig, över horisonten, mot oerhört plågat, bländat, märkt av »solen», en främ­ oändligheten! ling i sina drömmars land, en levande död. Hölderlins namn nämns inte i denna dikt, men Autismen motverkas i texten av en stark mot- hans närvaro är ändå förnimbar. Dikten beskriver ståndsvilja. »De oerhörda förhoppningarnas / cen­ ett tillstånd som starkt erinrar om Hölderlins efter tralpunkt [-----] kan [-----] inte dö». »Tornet», den 1803, sådant det tecknas i »Lantgreven av Hom- hölderlinska isolationens tecken, blir till »tornet av burg» och då särskilt i raden »Allt djupare in i noll» där »noll» är associerat med »det yttersta drömmens politiska isolering». Förhoppningarnas livet» - den oförutsägbara nyskapelsens möjlighet. död, den tilltagande avskärmningen, tillvaron i tor­ »Det reser sig, över horisonten, mot oändligheten» net är element i Hölderlins biografi som Sonnevi - som en förmedlare av de oändliga möjligheterna. tidigare varierat. De återkommer här utan att expli- Tecknet »tornet» undergår en rad transforma­ cit relateras till Hölderlin - de fungerar snarare som tioner i Dikter utan ordning. I många av sina vari­ en beskrivning av en personlig belägenhet. anter har det en destruktiv karaktär. Det används »Sången» har en markerad ställning här, liksom för att artikulera en kritik av fallocentrismen, för att genomgående i samlingen Dikter utan ordning. Det­ ifrågasätta själva den mänskliga skaparkraften. I ta har också sin motsvarighet hos Hölderlin. Efter den här analyserade dikten ses denna under sin den stora anspänningen i arbetet med »Patmos» rör positiva aspekt. Tornet »reser sig» i en bemärkelse han sig som nämnts bort från den stora formen och som tycks sammanfalla med detta teckens positiva skriver i stället kortare lyriska dikter, varibland de innebörd i »Det omöjliga; andra delen». mest bekanta är hans »Nachtgesänge». En otvetydig anknytning till Hölderlin finns i »Guldglänsande phorminx»: enhetens följande rader: emblem och tecknet av strid drömmen, tornet av drömmar Och vingarna lyser I Dikter utan ordning finns ytterligare en dikt med däromkring Svalorna skriande stark Hölderlinanknytning, dock utan att Hölder­ i den ännu inte genomskinliga natten lins namn nämns i den. Den lyder: Sceneriet återfinns i texten »In lieblicher Bläue» Guld­ från Hölderlins sjukdomstid. Den har blivit flitigt glänsande phorminx, Apollons Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi 65 och i violmörka flätor, strument förebådar »Rösterna; samklingande», tillsammans, Musers samlingens avslutande, uppsummerande dikt. De egendom Klingande flätor som hos Hölderlin är musernas attribut görs Sonnevi består den med följande kommentar: här till en bild för samklangen. Lyran - liksom »En phorminx är ett forngrekiskt stränginstrument bågen - är en klassisk symbol för behärskningen av besläktat med kitharan och lyran. Den är större än motstridiga krafter. dessa, bars i ett band över axeln och spelades med Att dikten kan ses som ett emblematiskt tecken plektron. Dikten följer i sin huvuddel den första för motsatsernas förening tydliggörs även av andra satsen i det första Pythiska odet av Pindaros». element än de som direkt uttrycker samklang. Pindaros första Pythiska ode är en lång dikt. »Apollon» kan relateras till Hölderlins tankevärld, Hölderlins översättning av den upptar drygt sju där solguden intar en mycket framträdande och sidor. De av Sonnevi översatta raderna motsvarar oftast starkt positiv roll. Hans verkan kan emeller­ de tre första i Hölderlins version: tid vara lika starkt negativ, vilket t. ex. framgår av att Hölderlin kallar sig »slagen» av Apollo.62 I teck­ Goldne Leier Apollons Und der dunkelgelokten net »Apollon» inryms också Sonnevis soltecken Bestimmendes der Musen Eigentum;60 med dess anknytning till »Ljusets monster». Den hermetiska traditionens tecken för solen Hölderlin översatte Pindaros under sin första vis­ sammanfaller med guldets tecken O. Även guldet telse i Homburg, 1798-1800. Tolkningarna tycks har i dessa spekulationer en ambivalent värdeladd­ inte ha varit avsedda för publicering. Hölderlin har ning, som dessutom finns latent i Sonnevis »Ett bemödat sig om att exakt bibehålla den grekiska barn är ingen kniv», där de guldtörstande conquis- ordföljden, utan hänsyn till fattbarheten för en tysk tadorerna under »Solens tecken» får »tornet av läsare. Michel bedömer texten som nästan obegrip­ döda» att växa. Guldets liturgiska innebörd är det lig för den som inte har originalet eller en filologisk eviga ljuset, Guds härlighet och makt. Men guldet översättning till hands för jämförelse. Dock har är också det alkemistiska verkets mål och slutpro­ arbetet med Pindaros varit av utomordentlig bety­ dukt: föreningarnas förening. Och dikten »Guld-» delse för Hölderlins utveckling. Michel menar att förenar i själva verket ytterligare en rad betydelse­ det bildar utgångspunkt för hans egen hymnstil och fulla motsatser: den ansvarspräglade synen på diktarrollen.61 Dess­ Apollon (manligt) - Muser (kvinnligt) utom inspirerades han som nämnts av Pindaros i sin Apollon (solgud: - Apollon (musikens gud: uppfattning om staten och dess ordning och om makt, hierarki) samklang, icke-hierarki) människornas behov av lag och fasta gränser. Guldglänsande, Apollon - Violmörka Vid en jämförelse mellan Sonnevis och Hölder­ (ljus) (mörker) lins översättningar framträder ett par intressanta Guldglänsande - Violmörka skillnader: (guld som färg) (blått) - »Guld-» ges en mycket framhävd position hos Sonnevi. Guld är i kyrkliga sammanhang den himmelska - Hölderlins »Leier» motsvaras hos Sonnevi av härskarmaktens färg, medan blått är Jungfru Marias det mera specificerade »phorminx». färg, liksom violen är en av de blommor som för­ - »Beistimmendes Eigentum der dunkelgelokten knippas med henne. Med all reservation för det Musen» (med normaliserad ordföljd på svenska: de sonneviska tecknets motstånd mot en entydig fixe­ mörklockiga musernas medklingande egendom) ring kan det ändå påpekas att det blå i samlingen kompliceras hos Sonnevi till (med likaledes norma­ Dikter utan ordning ofta förbinds med något hotat, liserad ordföljd): »Musers egendom Klingande till­ något som måste skyddas och tas till vara. Exempel sammans i violmörka flätor». Det är möjligt att på detta är s. 9: Blå mognad, s. 35: Blues for Bahro, Sonnevis tolkning är mera trogen mot originalet. s. 146: »Jag är som myran / som bär med sig blå- Oavsett detta synes den mera innebördsladdad än sippsfröet», s. 173 f: om »den efterblivna flickan / den hölderlinska översättningen. ung, berusad, på rymmen [-----] De blå ögonen ser Relaterad till texthelheten Dikter utan ordning på mig», s. 175: »Vi ska gå in i detta, som villkoren framstår »Guldglänsande phorminx» som en emble- för våra liv / Oförberedda, öppnade Med blått, oför­ matisk sammanfattning av centrala tendenser i sam­ stående / stirrande blick», s. 181: »Såg det mycket lingen. Apollons och musernas samklingande in­ lilla ansiktet / på blå mesens unge» (även s. 171).

5-889086 Samlaren 66 Mona Sandqvist

Allusionen på Hölderlins »In lieblicher Bläue» i djupt värdefullt. Det utgör en referensinstans för »De oerhörda förhoppningarnas centralpunkt» är Sonnevi, men förhållandet är rörligt och känneteck­ kanske det innebördsrikaste exemplet på »det blå» i nas av en pendling mellan identifikation och mot­ Dikter utan ordning. Genom den visas att även satsställning. Sonnevis »resning» står mot det höl- tecknet Hölderlin hör hemma i denna sfär. derlinska »fallet», men det råder en viss balans dem Sonnevis diktning skapas i en oavlåtlig strävan emellan. I den senaste samlingen ifrågasätts »res­ att integrera, att inlemma en mångfald av disparata ningen», medan Hölderlins »blå» upp värderas. I element i en helhet. Dikten »Guldglänsande phor- tecknet »krönet» syntetiseras »fall» och »resning»; minx» ter sig som en bild för själva denna strävan. Dikter utan ordning framhäver det blå - men bok­ Den framstår som ett emblem för motsatsernas pärmens färg är den röda. förening: en helhetens integral. Sonnevis diktning fungerar genom sin obestämd­ Men dikten utgör ingen slutlig bild. Den pekar het i hög grad som en språkmaskin. Det är fråga om framemot »Rösterna; samklingande» som kan kal­ en begreppskonstruktion som då man sätter den i las en integral av högre ordning. I den medverkar spel visar sig besitta en oerhörd generativ kraft. en språklig formering som står som ett tecken för Obestämdheten kompletteras emellertid av en lika den yttersta splittring, nämligen raden »Mot ljuset! stor bestämdhet. Den starkt förnimbara energiladd­ Mot ljusets krona!» i den sista textens avslutning. I ningen betingas också av att tecknens referentiella den raden förenas inga motsatser; här råder tvärt­ mening inte undertrycks hos Sonnevi. Det finns en om en total motstridighet. Den är som det »tecken dokumentarism, en akribi i texterna som gör sig av strid» som aldrig får överges till förmån för den gällande i de minsta detaljer. Samtidigt som jaget i slutliga bildens harmoni. dikten har en mycket stor allmängiltighet, så be­ Motstridigheten bevaras också genom att »Rös­ tecknar det också Göran Sonnevi själv; det för­ terna; samklingande» kontrasterar mot titeln på den medlar data ur en självbiografi med noggrant mar­ föregående samlingen. Sonnevi skriver i sin kom­ kerade kronologiska hållpunkter. De många datera­ mentar: »Under arbetet bröt sig en diktsvit ut och de texterna om storpolitiska skeenden för på likar­ blev till en särskild bok: Små klanger; en röst, tat sätt in samtidshistorien i dikten. Blommorna i 1981.» Denna bok har således inte kunnat integre­ »Sommaren har nu vänt» är just de Jungfru Marie ras i en helhet tillsammans med Dikter utan ord­ nycklar som faktiskt växte där sommaren -82, ove­ ning. Sammanförandet av de båda samlingarna i tande om sitt namn och detta namns teckenfunktion kommentaren kan avlyssnas som ett rop på läsa­ i Sonnevis dikt.63 rens insats, en medverkan i en ännu mera omfattan­ I någon mening innehåller Sonnevis diktning där­ de samklang, ett skapande av en vidare integral. för en konserverad verklighet, konserverad tid. Den är ett väldigt minne, en databas med alla de handlingsmöjligheter en sådan öppnar. Tecknet Hölderlin visar därför med sitt innehåll in mot en Avslutning mångfald företeelser i den historiska verkligheten: Den föregående genomgångens syfte var att möjlig­ - mot Hölderlins epok: franska revolutionens, göra en bestämning av tecknet Hölderlins innehåll Napoleons och den heliga alliansens tid med dess och funktion hos Sonnevi. Beträffande tecknets brytningar mellan frihets strävanden och despotism, funktion kan sägas att det bestämmer - och själv mellan rationalism och mysticism och med dess bestäms av - tecken sådana som blixten, tecknet av apokalyptiska självförståelse strid, samklangen, krönet, tornet, ljuset, solen, da­ - mot Hölderlin som människa: hans klyvnad, gen, natten, och att det på så sätt för in mot centrala hans svårighet att finna en balans i förhållandet strukturer i Sonnevis dikt och dessutom mot en mellan jaget och världen, hans rädsla eller förakt förståelse av Sonnevis teckenanvändning. Vi finner för det materiella i olika bemärkelser, hans oförmå­ oss stå inför en diktning som odlar en systematisk ga att uthärda verklighetens strider, hans uppgiven­ mångtydighet och motstridighet förenad med het som innebar en hängivelse åt drömmen, en strävan till integration. I en mening kan man hävda, återgång till modersbundenheten att dikten inte utsäger något bestämt, den utfärdar - mot Hölderlins drömmar: mot allt det i hans inte några bestämda rekommendationer, endast den verk som talar om ett förverkligande av broderska­ mycket obestämda: tag emot. »Hölderlin» är ett pets evangelium och evangeliernas kärleksbudskap varningens tecken, men också ett tecken för något - mot Hölderlins diktning, mot hans poetik och Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi 67 filosofi med dess inriktning mot ett dialektiskt hel­ 9 Beskrivningen av Hölderlins liv efter 1806 och av hans hetstänkande språkförlust grundar sig på Wilhelm Michel, Das Leben - mot de traditioner som Hölderlin är förbunden Friedrich Hölderlins. Mit einem Geleitewort zur Neuaus­ gabe von Friedrich Beissner, Darmstadt 1963, s. 543-560. med: Kristustolkningens, eskatologins, apokalypti- 10 Språk; Verktyg; Eld; s. 277. kens, den profetiska diktningens, enhetsfiloso- 11 Beträffande »Patmos» se Wolfgang Binder, »Hölderlins fins ... Patmoshymne» i Hölderlin Jahrbuch 1967/68, Tübingen Av den oavslutade uppräkningen framgår att 1969, s. 127; beträffande »Det omöjliga» se Ullén, Det tecknet Hölderlin har en mycket stor allmängiltig­ skrivna är partitur. Poetik och politik i 70-talet. Essäer, Östervåla 1979, s. 171. het. Hölderlin är en figura för Sonnevi själv, för 12 Ulf Jönsson, a. a. Kristus - för Dig, människa.64 Men det är också ett 13 StA, band 3, s. 532. namn, namnet på en enda individ i historien: Fried­ 14 Beträffande Hölderlin i Sverige se Enar Bergman, Dik­ rich Wilhelm Hölderlin. Bevarad i diktens stora tens värld och politikens. Bertil Malmberg och Tyskland 1908-1928, Lund 1967, s. 218-220; Birgitta Holm, Gösta minne finns han med sin dynamiska kraft i behåll. Oswald. Hans liv och verk och hans förbindelse med det Tag emot: han är som blåsippsfröet som bärs med svenska 40-talet, Stockholm 1969, s. 128-132; Anders av myran. Palm, Kristet, indiskt och antikt i Hjalmar Gullbergs dikt­ ning. Tre studier, Stockholm 1976, s. 173-175; samt Pär Hellström, »Hölderlinporträtt i svensk 1900-talspoesi» i a. a. s. 109-146. NOTER 15 Conny Svensson, »Nyare Hölderlinforskning» i Samla­ ren 95: 1974, s. 130. Om förskjutningen i Hölderlinuppfatt- 1 Hölderlins texter citeras efter Hölderlin. Sämtliche ningen under 60- och 70-talen se också Sture Packalén, Werke. Grosse Stuttgarter Ausgabe. Utg. av Friedrich Zum Hölderlinbild in der Bundesrepublik und der DDR Beissner och Adolf Beck, Stuttgart 1943-1985. Verket Anhand ausgewählter Beispiele der produktiven Hölder­ betecknas i fortsättningen St A. lin-Rezeption, Göteborg 1986, s. 232-240. 2 Anders Olsson, Mälden mellan stenarna. Litterära es­ 16 Pierre Bertaux, Hölderlin und die Französische Revo­ säer, Stockholm 1981, s. 92. lution, Frankfurt am Main 1969, s. 11-12, 129-139, 179ff. 3 Göran Sonnevi, Dikter utan ordning, Stockholm 1983, s. 17 Termen »matris» används här i överensstämmelse med 146. Michael Riffaterre, Semiotics of Poetry, London 1978, s. 4 Texterna är »Det oavslutade språket», nr 58 ur Det 19, där matrisen betecknas som en minimal sats (sen- oavslutade språket, 1972; »Die Zeit ist buchstabenge- tence) som aktualiserar en dikts struktur. Jag ser matrisen nau», »Hölderlin gillade inte bönder» och »Det omöjliga», som en diktens sammanfattande formel. Formeln har jag nr 114 ur Det omöjliga, 1975; »Etthundraett stycken»: infogat i rubrikerna för textgenomgångarna nedan. I rubri­ styckena »Tecknet av strid» och »- och så alldeles utan kerna till »Men historien görs inte genom bilder» och kamrater» och »Språk; Verktyg; Eld», styckena »högför- »Guldglänsande phorminx» har denna textens formel ut­ räderiprocessen mot / Sinclair», »Också i sin sjukdom», byggts på ett sätt som antyder textens relation till en »- Sinclair och Baz», »Den sjuke Hölderlin», »Också om större helhet. Sinclairs revolutionsplaner», »I hans dikters struktur», 18 Paul Raabe, Die Briefe Hölderlins. Studien zur »Hölderlins långa vassa naglar», »Hölderlins sena dröm» Entwicklung und Persönlichkeit des Dichters, Stuttgart ur Språk; Verktyg; Eld, 1979, »Lantgreven av Homburg», 1963, s. 191 f. »Blues for Bahro; 1982», »De oerhörda förhoppningarnas 19 Se Jochen Schmidt, »Brod und Wein». Die Entwick­ centralpunkt» och »Guldglänsande phorminx» ur Dikter lung des Hymnischer, Stils in der elegischen Dichtung. utan ordning, 1983. Dikten »Sinclair» i samma samling, Berlin 1968, s. 58. - Pierre Bertaux relaterar på ett intres­ som också nämner Hölderlin, lämnar jag utan kommentar. sant sätt »det öppna» till »det omöjliga» i a.a., s. 65f: Av dessa texter har »Det omöjliga», 114 och »Hölderlin »Der Begriff ’des Offenen’ wird später in Hölderlins Dich­ gillade inte bönder» kommenterats av Pär Hellström i tung eine bedeutende Rolle spielen; er kommt etwa Läskonst Skrivkonst Diktkonst. Aderton betraktelser över zwanzigmal vor in der Lyrik nach 1800: das »Offene» dikt och diktande jämte en bibliografi över Thure Sten­ enthält an sich schon den Inbegriff des Revolutionären, ströms skrifter, Vänersborg 1987, s. 139-141. Kent Kjell- nämlich, dass die Welt nicht mehr als ein Abgeschlosse­ gren kommenterar i Göran Sonnevi poesi och politik, nes, sondern als ein Offenes erscheint; ein Augenblick, Stockholm 1987, s. 66, likaså »Det omöjliga» 114 och wo plötzlich alles möglich ist oder möglich scheint, was dessutom »Hölderlins långa vassa naglar» ur »Språk; sonst unmöglich war. [----- ] Das ist schon an sich Revolu­ Verktyg; Eld». tion, dass - wenigstens einigen - das Unmögliche plötz­ 5 Petter Bergman, »Det ständigt oavslutade språket» i lich als möglich erscheint [----- ■]. Nichts anderes sagte der Författarförlagets Tidskrift, nr 3, 1978, s. 27; Agneta Plei- Revolutionär Che Guevara: ’die Revolution, das ist, wenn jel, anmälan av Det omöjliga i Ab 14.11.1975. das Ausserordentliche gewöhnlich wird’». 6 Ulf Jönsson, »Jag skriver dikter med hela mig själv» i 20 Enckell, a.a., s. 97. Arbetarbladet 16.11.1981. 21 StA, band 3, s. 9. 7 Karl Erik Lagerlöf, »Tåget far blint genom flocken av 22 I texten »In lieblicher Bläue», StA band 2, s. 374. fåglar» i GHT 20.6.1968. 23 StA, band 6, s. 427. 8 Mikael Enckell, Hölderlin, Ekenäs 1975, s. 43. 24 Om Hölderlins historiesyn se Enckell, a. a. s. 120, Kurt 68 Mona Sandqvist

Aspelin, »Hölderlins dröm» i Ord och Bild 1972, h 6, s. 39 Werner Kirchner, Der Hochverratsprozess gegen Sin­ 332-335. clair. Ein Beitrag zum Leben Hölderlins, Marburg (Lahn) 25 Ur »Wie wenn am Feiertage ...» , StA, band 2, s. 119f. 1949. 26 »Die Zeit ist buchstabengenau» står som den sista i en 40 Se texterna »Jag förstår att Mandelstam», och »På den svit av fyra dikter. Jan Olov Ullén beskriver helheten: persiska miniatyrmålningen», Språk; Verktyg; Eld, s. 306 »Förbindelserna mellan texterna är dels av motiviskt, dels resp. 326. »Miniatyrmålningen» skildrar en scen ur av formellt slag. Så har exempelvis de bägge första dikter­ Firdausis Schahname, »Konungaboken», som med reve­ na en besläktad rytmik, varjämte bägge handlar om blom­ renser för den samtida härskaren skildrar den iranska mor, som ser ut ’som om’ de flög. Dikt nummer tre och historien som en lång kamp om makten. fyra förenas bland annat motiviskt (temat med den frånva­ 41 Ännu i ett brev till Seckendorf den 12.3.1804 (StA band rande modem, främlingskapet)» (a. a. s. 25). - Polarise- 6, s. 437) ger Hölderlin starka uttryck åt kiliastiska för­ ringen blommor, skir vårlig natur, växande liv kontra hoppningar. - Hölderlin nämner »himmelsarkitekturen» i främlingskap, hot och våld mot det levande för starkt detta brev, då han skriver om sina studier: »Die Fabel, tankarna till en av Hölderlins mest bekanta Nachtge­ poetische Ansicht der Geschichte und Architektonik des sänge, »Hälfte des Lebens» med radema »Mit gelben Himmels beschäfftigt mich gegenwärtig vorzüglich». Birnen hänget / Und voll mit wilden Rosen / Das Land in 42 Kirchner, a. a. s. 16f. Mina kursiveringar. den See [----- ] Weh mir, wo nehm ich, wenn / Es Winter 43 Det omöjliga, s. 113: »i en överväldigande klarhet». ist, die Blumen, und wo, / Den Sonnenschein / Und Schat­ 44 Språk; Verktyg; Eld, s. 304. ten der Erde? / Die Mauern stehn / Sprachlos und kalt, im 45 Werner Kirchner, Hölderlin. Aufsätze zu seiner Hom- Winde / Klirren die Fahnen» (StA, band 2, s. 117). burger Zeit, Göttingen 1967, s. 69-123. 27 StA, band 6, s. 267-269. Den passage Sonnevi refererar 46 Ibid., s. 88f. lyder: »[------] wenn nur die Sorgen Sie nicht stören, die 47 Der Hochverratsprozess gegen Sinclair, s. 116-118. Sie sich machen über die Unruhn in Würtemberg. Ich 48 Spinoza nämns i Dikter utan ordning s. 132 och 136. - denke aber, es soll gut gehn. [------] Und wenn die Bauern Om Naess, Gaiahypotesen och Spinoza se Arne Naess, übermüthig werden wollen, und gesezlos, wie Sie fürch­ Ekologi, samhälle och livsstil. Utkast till en ekosofi, ten, so wird man sie schon beim Kopf zu nehmen wis­ Stockholm 1981, s. 286. sen.» 49 Michel Riffaterre, Semiotics ofPoetry, s. 25. Riffaterre 28 Dikter utan ordning, s. 111. påpekar, att Baudelaires rad går tillbaka på en rad hos 29 Det omöjliga, s. 213. Vergilius om den bländade cyklopen i Odyssén: »monst­ 30 Michel, a. a., s. 325-328. Min översättning. rum horrendum, informe, ingens, cui lumen ademptem» 31 Språk; Verktyg; Eld, s. 86. (ett förfärligt, vanskapt, gigantiskt monstrum, som berö­ 32 Bertaux jämför i Friedrich Hölderlin, Frankfurt am vats ljuset). Riffaterre nämner, att cyklopema sedan klas­ Main 1978, s. 376, Hölderlins skapande intellekt med sisk tid utgjort ett av de traditionella exemplen på objekt Mozarts. Han nämner »die ungeheure, unglaubliche som i sig själva är frånstötande, men som paradoxalt nog Schnelligkeit, mit der er arbeitet, deren er sich übrigens blir föremål för estetisk beundran i och med att de avbil­ bewusst ist» och fortsätter: »Die geradezu phantastisch das i ett konstnärligt medium. Tvetydigheten i »monster» anmutende Treffsicherheit des Wurfs, die Virtuosität der framhävs ytterligare genom detta. poetischen Geste erinnern an Mozart». 50 Rudolf Bahro, Alternativet. Till kritiken av den reellt 33 Det kan vara intressant att notera att de två forskare existerande socialismen, Stockholm 1979. som kommenterat Sonnevis Hölderlinbild ger motsatta 51 Rudolf Bahro, ... die nicht mit den Wölfen heulen. Das versioner av den. Pär Hellström - som dock helt förtiger Beispiel Beethoven und sieben Gedichte, Köln-Frankfurt att Sonnevi skrivit Hölderlintexter efter 1975 - betonar am Main 1979; övers. Tidens stora fuga. Exemplet Beet­ Sonnevis polemiska hållning; enligt honom kritiserar Son­ hoven och sju dikter, Lund 1980. nevi Hölderlins »strategiska misstag» - missaktningen för 52 Tidens stora fuga, s. 19. bönderna - och hans falska distinktion mellan det indivi­ 53 Ibid., s. 86. duella och det kollektiva och ser honom som »svärmare» 54 Ibid., s. 82. och »flykting» från den sociala verkligheten «a. a. s. 55 Ibid., s. 21 f.;... die nicht mit den Wölfen heulen, s. 28. 140f.). - Kent Kjellgren ser till identifikationen: »I Det 56 Rudolf Bahro, Wahnsinn mit Methode. Über die Logik omöjliga kontrasterar [Sonnevi] revolutionärerna Luxem­ der Blockkonfrontation, die Friedensbewegung, die burgs och Hölderlins grundläggande hållning inför histori­ Sowjetunion und die DKP, Berlin 1982. en [----- ] Tio år senare ryms inte både Luxemburg och 57 Rudolf Bahro, From Red to Green. Interviews with Hölderlin i hans världsbild. Hölderlins förtvivlan får gå New Left Review, London 1984, s. 217. före Luxemburgs förstånd. Från Politikens smutsiga värld 58 Min kursivering. tycks han vilja retirera in i Konsten. [------] Man kan inte 59 StA, band 2, s. 372-374, s. 991. undgå att läsa in en fullständig identifikation mellan de två 60 StA, band 5, s. 63. poeterna i de dikter om Hölderlin som följer i Språk; 61 Michel, a. a. s. 390: »Befreit hat sich an Pindar nament­ Verktyg; Eld och Dikter utan ordning» (a. a. s. 65f.). lich Hölderlins liebendes, verantwortliches Eintreten für 34 Rosa Luxemburgs fängelsebrev. Urval och översätt­ das Ganze des Vaterlandes und des hesperischen Kultur­ ning av Ture Nerman, Stockholm 1961, s. 53 f. kreises, also das eigentliche hymnische Bewusstsein». 35 Michel, a. a. s. 334. 62 StA, band 6, s. 432. I det mångomskrivna brev som 36 Hes. 37. Hölderlin sände tili Böhlendorff strax efter den ödesdigra 37 Språk; Verktyg; Eld, s. 103. Bordeauxresan heter det »wie man Helden nachspricht 38 Ibid., s. 277-280, 296, 327. kann ich wohl sagen, dass mich Apollo geschlagen». Tecknet Hölderlin i Göran Sonnevis poesi 69

63 Rika Lesser, amerikansk poet och Sonneviöversättare, för Kristus. Dante använder sig av denna form a symbo­ nämner i en otryckt essä med titeln »Voice; Landscape; lism, vars särmärke är, att både det betecknande och det Violence. Sonnevi into English in Helsinki», hur Sonnevi betecknade har konkret historisk existens. Wimsatt och fortfarande (1984) gör botaniska observationer »on that Brooks kallar den en »incamational figurative meaning». actual place whose flora is so crucial to this poem». Se Wimsatt K. Wimsatt Jr & Cleanth Brooks, Neo Classi­ 64 Figuratänkandet utformades av de första bibelexegeter- cal Criticism. A short history, London and Aylesbury na, som såg individer i Gamla Testamentet som tecken för 1970, s. 151. individer i Nya Testamentet, t. ex. Adam som ett tecken