Gränsfolkets musik Mellan ankdamm och avantgarde

Sven-Erik Klinkmann

I denna text vill jag, utgående ifrån fyra låtar dandet (det andra är begreppet ras), handlar med någon form av finlandssvensk anknyt- det här om att skapa en språkgemenskap som ning, fundera vidare kring begreppen det är en aktuell gemenskap som samtidigt inger finlandssvenska och det svenska i Finland. känslan av att alltid ha existerat, men som Jag gör detta genom att införa metaforerna/ inte föreskriver något öde åt de generationer positionsbestämningarna gränsfolkets musik, som följer på varandra. Idealiskt kommer ankdamm och avantgarde som ett slags ana- den att assimilera vem som helst och håller lytiska sökmotorer.1 ingen kvar i språkgemenskapen. Begreppet Rubrikens tre begrepp kräver en tilläggs- ”gränsfolket” kan därmed kallas ett i högsta förklaring. Gränsfolkets musik knyter an till grad fiktivt begrepp. Det är också, om man en föreställning om att de svenskspråkiga i tänker på det finlandssvenska och finlands- Finland befinner sig vid en gräns, eller kan- svenskarna, en metafor snarare än en exakt ske hellre vid flera olika gränser, geografiska, beskrivning av finlandssvenskarna. Framför språkliga och mentala; att de utgör ett gräns- allt är gränsfolket i den betydelse som anto- folk. Samtidigt är ju som vi vet begreppet folk login Gränsfolkets barn (2001) använde den något av det mest luddiga som finns och som intressant: ”gränsfolkets barn” som har en analytiskt begrepp knappast hållbart längre, högst blandad historia och kulturell genealogi. annat än vad gäller undersökningar av vad Ser man det så blir frågan om detta gränsfolks man tidigare har lagt in i begreppet vid olika status en fråga om dess historia, dess rötter, tidpunkter.2 om man så vill. Och det gränsstatusen inne- Som filosofen Etienne Balibar har konsta- bär är ju att ett historiskt arv i det här fallet terat är den gemenskap som nationalstaten måste bli blandat, otydligt, rörligt, påverkat upprättar en fiktiv etnicitet, det vill säga ett också av yttre krafter. Gränsfolkets genealogi slags institutionell effekt eller ”fabricering”, handlar om överskridningar och inmutningar, där samhällsformationerna i takt med att de gränskrafter, människor och rörelser som sö- nationaliseras kommer att ”etnifiera” de be- ker sig till gräns- och kontaktzoner. I en sådan folkningar som de innesluter. Det som sker begreppsbildning blir det svenska framför allt enligt Balibar är därmed att befolkningarna en fråga om kontakt, översättning, översätt- framställs i det förflutna eller i framtiden som ningsbarhet, kultur(för)medling, kopierande om de utgjorde en naturlig gemenskap med och nykonstruerande.3 Begreppet gränsfolket en identitet vad gäller ursprung, kultur och kommer därmed också att framstå som me- intressen som överskrider individen och de taforiskt snarare än verklighetsavbildande. sociala förhållandena. Ankdammen som en metafor för finlands- Vad gäller språket, som enligt Balibar är svenskheten har en lång historia (för en ge- det ena av två styrande begrepp i nationsbil- nomgång av den problematiken hänvisar jag

Rig-11-1-Art-Klinkmann.indd 1 2011-03-21 08.55 2 Sven-Erik Klinkmann

till ett kapitel i ett bokprojekt om det finlands- att fånga in de komplicerade finlandssvenska svenska som jag kommer att publicera år 2011 identitetsbildningarna. med arbetsnamnet I fänrikarnas, martallar- nas och dixietigrarnas land. En resa genom Höstvisa det svenska i Finland). Musikvetaren Johan- Den första låten jag vill fundera över är ”Höst- nes Brusila har i en översiktsartikel, ”Den visa” med sånggruppen Cumulus. Sången finlandssvenska populärmusikens vara eller spelades in på skiva av gruppen 1977. Sången, inte vara. Diskursiva och nymaterialistiska med texten skriven av och me- utgångspunkter för etnicitetsinriktad musik- lodin av Erna Tauro, kommer, liksom Jansson forskning” (Brusila 2008) lanserat ankdam- och Tauro själva och sånggruppen Cumulus, men som ett analytiskt redskap för en konci- att exemplifiera någonting av gränsfolkser- piering av den finlandssvenska populärmu- farenheten. Jag ska kort nämna några sådana siken. I min diskussion av de fyra låtarna jag viktiga aspekter på gränsfolks- och gräns- valt för en diskussion om det finlandssvenska/ zonsproblematiken. svenska i Finland fungerar Brusilas modell, Sången beskriver ett kulturellt gränsland, med ankdammen sedd som en innersta cirkel ett skärgårdsland, martallens landskap om vi för identitetsbildning, som ett slags teoretiskt så vill, med storm och fyrar, tilltagande kyla, bollplank. Framför allt blir begreppet och mo- alltså också en gränsårstid mellan sommar dellen en kontaktyta för en reflektion av de och vinter och ett musikaliskt gränstillstånd, svårigheter som är förknippade med försöken mentalt, mellan dur och moll – musikvetaren

Erna Tauro (t.h.) tillsammans med sångaren Bo Andersson, från omslaget på skivan Höstvisa (1978) som innehåller teatervisor skrivna av Tauro, med texter av bland andra en rad finlandssvenska författare (Bo Carpelan, Johan Bargum, Lars Huldén, Benedict Zilliacus, Bengt Ahlfors och Tove Jansson).

Rig-11-1-Art-Klinkmann.indd 2 2011-03-21 08.55 Gränsfolkets musik 3

Niklas Nyqvist beskrev det i ett mejl så här: Cumulus, sånggruppen, har också den en ”Versen går i moll medan refrängen (’Skyn- mycket spännande kulturell genealogi. I grup- da dig älskade ...’) börjar i dur och landar i pen förenas en mängd rottrådar, eller skapas molltonartens dominant, förutom i sista re- ett rhizom om man föredrar Deleuzes och Gu- frängen där sången slutar i en optimistisk dur attaris begrepp. När ”hippiemusicalen” Hair treklang.” Det här är ju, tillade han, något vi – Hår – av Rado, Ragni och MacDermot, hade ofta uppfattar som just det svenska språkele- premiär på Svenska teatern i Helsingfors 1969 mentets uppgift i Finland, att förmedla mellan var det rockgruppen Wigwam, med en stark en mollbetonad finskhet och en durbetonad finlandssvensk och tvåspråkig framtoning, svenskhet. förstärkt med ett antal musiker, bl.a. Eero Koi- Inte minst kompositören och pianisten Erna vistoinen på tenorsax och ”Mike” Koskinen Tauro, det gäller också Tove Jansson, kan be- på trumpet, som stod för den instrumentala skrivas som en gränsöverskridare, en kosmo- inramningen. Bland de centrala aktörerna i polit om vi använder ett äldre ord. Född i ett pjäsen fanns Anki Lindqvist, Cay Karlsson, borgerligt judiskt hem i Viborg på 1910-talet, Sakari ”Oscar” Lehtinen och Hector (Heikki pappan var läkare, uppväxt under en i högsta Harma). När musicalen lades ner våren 1970 grad stormig tid, personifierar Erna Tauro på bildade kvartetten från Hår folkrockgruppen många sätt erfarenheter hos en gränsperson Cumulus, kort senare förstärkt med trubadu- och ett gränsfolk. Hennes kulturella genea- ren Petri Hohenthal. logi är oerhört fascinerande och vore värd Trådar går alltså till det som på finska kallas noggrannare undersökningar: i släkten finns rautalanka och på svenska ståltrådspop, det musikalisk begåvning i övermått. Två farbrö- vill säga en form av tidig instrumental rock, der till Erna, Moses Pergament och Simon och tidig beatmusik i Finland; Cay Karlsson är ­Parmet, har båda en rik kulturell och musi- ju en av pionjärerna i Finland för tidig rock, i kalisk produktion i sitt bagage. Moses Perga- grupper som The Mad Ones, Scaffolds, Cay & ment, som ju enligt doktorsavhandlingen om Scaffolds osv. En senare medlem i Cumulus, honom skriven av Henrik Rosengren, ville Lasse von Hertzen, kom från 60-talsbandet bli en judarnas Wagner, var verksam framför Roosters. Hector blev en av förgrundsfigu- allt i Stockholm, Parmet i Helsingfors, också rerna för en ny form av rock sjungen på fins­ han som både musiker och kritiker liksom ka, Suomirock. Anki Lindqvist, sångerskan i sin bror. Erna Tauro har varit verksam både ”Höstvisa”, var också hon en av pionjärerna i Helsingfors och i Stockholm, även om hon för en mer internationell, anglo-amerikansk under sina år i Sverige ska ha konstaterat, popmusik i Finland. Hon sjöng både på finska ”svensk blir jag aldrig”. Ett gränsöverskri- och svenska, hon var medlem i trion Anki, dande, för att inte säga kosmopolitiskt ideal Bosse och Robert, som är sinnebilden för genomsyrar Tauros visor, framför allt kanske det finska rockhistoriker har kallat ”lämmin- i ”Låt oss flytta samman”, med text av Lars henkinen suomenruotsalainen teekkarilau- Huldén, en visa som är en stark appell till en lelmaperinne” (det vill säga en varmhjärtad värld utan gränser, ”mellan människor ska det finlandssvensk folksångstradition bland tek- inga gränser finnas”, eller ”Måsundring”, med nologer), det man på svenska brukar kalla text av Bengt Ahlfors om en mås tankar under hootenanny och som genremässigt ligger nära en resa mellan Helsingfors och Stockholm i det som kallats de mest finlandssvenska av po- färjtrafikens spår. Båda texterna finns med på pulära genrer, nämligen visan och snapsvisan. Love Records-vinylen Höstvisa (1978) med ”Höstvisa” blev en sång som slog stort i Sve- Erna Tauro och Bo Andersson. rige. Sången sjöngs på tydlig finlandssvens­

Rig-11-1-Art-Klinkmann.indd 3 2011-03-21 08.55 4 Sven-Erik Klinkmann

ka, eller mumindalska som språkvarieteten hela jazzstilsspektret. skämtsamt har kallats i Sverige. ”Höstvisa” I de södra stadsdelarna av Helsingfors i blev en allnordisk visa. Den har gjorts i ett slutet på 1940- och början av 1950-talen fanns antal versioner, av bland andra gotländska ett utbrett jazzintresse bland skolungdomen, Ainbusk Singers och på norska av sångerskan inte minst den svenskspråkiga. Det var ur den Hanne Krogh. miljön de grundande medlemmarna av DDT Med rötterna i folkmusik och etnisk musik Jazz Band kom. Bandets ledare, trumpeta- blev Cumulus enligt gruppmedlemmen Cay ren Rurik ”Rick” Wahlstein, gick i samma Karlsson ett riktigt kameleontband. Folkvisor, klass som gruppens pianist, Christer ”Santa” evergreens, jazz, rock & roll, cabaretnum- Sandell. Senare var också musikern och en- mer blandat med disco gjorde Cumulus till tertainern Lasse Mårtenson (en tid gift med ett kameleontband. Och man sjöng på ett stort den svenska schlagersångerskan Siw Malm- antal olika språk. qvist) klasskamrat, medan bandets blivande trumslagare Christian ”Chrisse” Schwindt Ankdammen? var två årsklasser yngre. Skolan som Rurik, Musikvetaren Johannes Brusila har, som jag Christer och Chrisse gick i var det svensksprå- redan antytt, försökt beskriva den diskursiva kiga privata läroverket Lönkan, Nya svenska konstruktionen finlandssvenskhet inom popu- samskolan vid Tölö torg på Sandelsgatan 3 i lärmusiken med en modell med tre koncent­ centrala Helsingfors. riska cirklar, där den innersta cirkeln, ”ank- Kommer alltså DDT Jazz Band från ”ank- dammen”, representerar det finlandssvenska dammen”? Svaret blir beroende av hur man i termer av småskalighet och tredje sektorns väljer att definiera denna ankdamm och vilket centrala roll, en representation av en viss typ förklaringsvärde den metaforen i så fall har av svenskhet i Finland. Följande cirkel ut- kulturellt sett. Om den fungerar som en död görs av ”brackvattnet”, som är liktydigt med metafor eller kliché är dess förklaringsvärde mångsidighet och anpassning, medan den yt- ytterst litet. Samtidigt tror jag ändå att den har tersta cirkeln skriver in ”horisonten”, som, någonting att göra med det man kan kalla den påpekar Brusila, för aktörerna inte nödvän- finlandssvenska belägenheten, också inom digtvis representerar periferi utan centrum. I populärmusiken. Speciellt om den äger en den yttersta cirkeln finns tre positioner som tidsmässig dimension kommer den att fram- påverkar finlandssvenskheten och det svenska stå som en kronotop, en fiktiv förening av i Finland: det rikssvenska, det finska och det rum och tid, för att tala med kulturforskaren internationella. Mikhail Bakhtin. I boken om DDT Jazz Band konstaterar för- Cornet Chop Suey fattaren Martti Koljonen att tradjazzen kom Den andra låten jag tänkte reflektera kring till Finland från Sverige, där jazztraditionen är ”Cornet Chop Suey” med tradjazzgrup- fortsatt utan avbrott också under krigsåren. De pen Downtown Dixie Tigers eller DDT Jazz finlandssvenska kretsarna hade, skriver han, Band. Inspelningen är från en live-konsert självfallet kontakter västerut. Det är också gruppen gav på Svenska teatern i Helsing- enligt honom den mest uppenbara orsaken till fors år 1983. Louis Armstrongs ”Cornet Chop att den traditionella jazzen först spred sig till Suey” är en klassiker inom New Orleans- eller svenskspråkiga skolor i Finland. Det handlade dixieland-jazzen. Downtown Dixie Tigers är om en liten grupp som sysslade med jazz i ett av Finlands mest kända jazzband både i 50-talets Finland. Uppenbarligen var den klart den genren och överhuvudtaget vad gäller mindre än motsvarande grupp i Sverige.

Rig-11-1-Art-Klinkmann.indd 4 2011-03-21 08.55 Gränsfolkets musik 5

Man kan kanske tala om ett ungdomligt klubben, Pekka Mäyrämäki. Man kan no- avantgarde i Finland, som framför allt hade tera att de tre övriga instiftarna av klubben koppling till läroverken i städerna, både de var svenskspråkiga: Jacob Söderman, Georg finsk- och de svenskspråkiga. Precis som Donner och Edgar Holmström. senare i fallet med rocken är det de svensk- I grävlingsgrytet blandas kulturer, musik- språkiga läroverksungdomarna som först stilar och mentaliteter. Här sker en omfat- anammar jazzmusiken. När rocken sedan tande hybridisering och ett byte och utbyte slagit igenom kommer musikens sociala bas av idéer, tankar, musikaliska intryck, språk. att breddas också i Finland. Begreppet avantgarde blir aktuellt i det här Vad är det som gör ankdammen till en dö- sammanhanget. ende eller död metafor? Ankdammsmodellen Om ankdammen representerar den ena är framför allt inriktad på en 100-årig kon- tidsmässiga polen vad gäller de positioner struktion med finlandssvenskheten och den jag försöker identifiera för att kunna ringa in därmed åtföljande dikotomin kultursvensk- rock och pop inom ramen för det svenska i het/bygdesvenskhet samt de gemensamma Finland och det finlandssvenska, så kommer finlandssvenska institutionerna i centrum. avantgardet att utgöra den andra polen. Dess verksamhetsfält är så att säga kollek- Men samtidigt som jag tycker att avantgar- tivt. Det är svårt att urskilja några enskilda demetaforen i det här sammanhanget är viktig ankor i dammen. och produktiv, vill jag göra ett par tilläggs- Jag ser ankdammen framför allt som en me- konstateranden. Det första är att avantgarde- tafor för en kulturellt stillastående och efter- begreppet inom konst och kultur framför allt släpande position, men också för litenhet, in- gäller det man betraktar som den högre eller timitet. Om finlandssvenskar traditionellt har mer kvalificerade konsten och kulturen. Att ingått i ett avantgarde inom populärmusiken applicera avantgardebegreppet på populär- i det här landet är det kanske svårt att se hur musik är inte oproblematiskt, men ändå som ankdammsmetaforen skulle äga sin tillämp- jag ser det genomförbart. ning här. Som metafor för det finlandssvenska Avantgardeföreställningarna är framför allt har den också mer och mer ersatts av framför knutna till en viss tidsperiod och en speciell allt Mumindalen, där de enskilda aktörerna är kulturell referensram, modernismen och det mer individuella, eller som kollektiv tydli- moderna. Dess plats blir då tidsmässigt fram- gare, rentav självlysande, som hattifnattarna, för allt det tidiga 1900-talet och ännu i hög i den fantasivärld Tove Jansson skapat. grad 1950- och 60-talen. Men min poäng är att ankdammen, eller det Ser vi på avantgardet som en historisk, dis- jag vill kalla ankdammseffekten, markeringen kursiv konstruktion inom framför allt de ”svå- av litenhet, närhet, något som har samband rare” eller smalare konst- och kulturgenrerna med geografin, men också med skolan och och tittar efter vad som händer i till exempel and­ra institutioner, i hög grad kompletteras Helsingfors vid den här tiden, låt oss säga med det jag med en annan metafor från djur- 1960-talet, märker vi att här finns en stark riket vill kalla grävlingsgryt-effekten. Den avantgardistisk tradition. första jazzklubben i Finland, där också Down- Också inom rock och pop finns någonting town Dixie Tigers ofta spelade, var av allt som liknar ett avantgarde, också där är det att döma Old House Jazz Club på Albertsga- viktigt att befinna sig i förtruppen, hitta det tan 20 i Helsingfors, känd som mäyränkolo, som ingen annan ännu hittat, som den svens- grävlingsgrytet. Benämningen anspelar på ke rock- och popkritikern Andres Lokko har efternamnet på en av de fyra grundarna av formulerat det. Men inom popen blandas det

Rig-11-1-Art-Klinkmann.indd 5 2011-03-21 08.55 6 Sven-Erik Klinkmann

subversiva i avantgardebegreppet med nå- Österbotten och som också den har mycket av gonting annat: mode, trendighet, exklusivitet. sina rötter i Sverige. Hans rötter finns också Begrepp som indie pop, left field, lo fi blir i den svenska pop- och rocktraditionen, den viktiga honnörsord i en sådan syn på ett po- som skiljer sig en hel del från den vi har i pulärkulturellt avantgarde. Finland. Skillnaderna handlar bland annat om ganska olika syn på det nationella och Rosa elefant det internationella. I finsk rock är begreppet Problemet med den här synen är – och det ”suomalaisuus” (kan betyda både finskhet och blir ett mer generellt problem också för mig finländskhet) oerhört centralt, i svensk rock – att de tidsmässiga polerna ankdamm och och pop, framför allt pop, är internationalism, avantgarde, kulturell eftersläpning respek- ett utslätande av synliga nationella markörer, tive försigkommenhet – förutsätter en berät- en viktig del av den musikaliska framtoning- telse som är tidsmässigt enhetlig, där tidens en. Svensk pop ligger också regelmässigt före pil rör sig entydigt framåt, där utvecklingen den finländska tids- och trendmässigt. är överblickbar och där ett utopiskt element På min fråga om musikaliska influenser ingår. Men vår tid är kanske inte längre av det nämner Fredrik Furu idel svenska artister slaget, i en postmodern eller postpostmodern och band: Eldkvarn, Lars Winnerbäck, Peter verklighet där olika tidsperioder stilmässigt LeMarc, Per Gessle, Roxette, Niklas Ström- blandas, där begrepp som retro, hybrid och stedt och Totta Näslund. Också ett par anglo- nostalgi kanske har blivit viktigare än utopi irländsk-amerikanska namn finns med: Bruce och innovationslusta. Springsteen och U2. Han talar om det orädda, Den tredje låten jag vill tänka vidare kring är stora amerikanska soundet, det känslosamma ”Rosa elefant” med den svenskösterbottniske sårbara svenska, både i text och uttryck, och popsångaren Fredrik Furu, född i Jakobstad, tillägger: och sedan dom mörka rötterna från med hemort, när detta skrivs, i Vasa. Låten Finland, men inte nödvändigtvis musikaliska. finns på en cd som gavs ut 2009,Hollywood - Det han vill få till stånd är, säger han, en rak hjärtan. Låten beskriver också den ett slags och ren pop med enkla melodier och catchig ankdamm, ett småstadssamhälle där skvaller, lyrik, något som det enligt honom finns väl- detta att tala bakom ryggen på någon, är ett digt lite av i Österbotten och i Svenskfinland. utmärkande drag. Vad jag finner speciellt intressant hos Fred- Vad är det intressanta med Fredrik Furu i rik Furu är förutom inriktningen på känslo- det sammanhang jag tar upp här? sam, men samtidigt svängig pop, det faktum Åtminsone tre saker är som jag ser det spe- att han sjunger på svenska och uttryckligen en ciellt relevanta för min diskussion. svenska med rikssvensk intonation. Man kan Fredrik Furu representerar en annan typ av jämföra med dansbandstraditionen, och en gränsfolkserfarenhet än den jag varit inne på sångare som Hasse Martin (tidigare medlem tidigare. Den österbottniska erfarenheten av i gruppen Tommys), som bott i Sverige, och gräns är av en annan karaktär än den i söder, som lagt sig till med denna typ av diktion, till exempel Helsingfors. Framför allt inom som finns också mer allmänt inom svensk- pop och media är Österbotten betydligt star- österbottnisk dansbandsmusik. Det finns ett kare exponerat för ett rikssvenskt inflytande annat intressant parallellfall vad gäller denna än vad man är i södra Finland. typ av diktion, nämligen österbottniska frikyr- Fredrik Furus musikaliska rötter finns bland kopredikanter som frapperande ofta antagit en annat, via föräldrarna, i dansbandsmusiken, rikssvensk ton i sitt sätt att uttala det svenska som är en musikform som varit stark i svenska språket.

Rig-11-1-Art-Klinkmann.indd 6 2011-03-21 08.55 Gränsfolkets musik 7

Fredrik Furu blir därmed en kulturell finns ett vad man kunde kalla Bourdieuskt gränsöverskridare på flera sätt. Nu senast spelutrymme inom ramen för det finlands- manifesterades det i den duett, en video, där svenska. Det finns helt enkelt olika typer av han sjunger en annan låt från skivan, ”Det svenskheter. går över”, tillsammans med den svenska Det här blev på sitt sätt också överraskande sångerskan Pauline Kamusewu. Kanske kan tydligt i samband med den etnifiering av rock man applicera en annan metafor på Fredrik och pop som skedde på finlandssvenskt håll i Furu (jämfört med kameleonten och gräv- slutet på 1970-talet och början av 1980-talet lingsgrytet), nämligen duvslaget. Metaforen i med den så kallade hurrarrocken och hurrar- fråga föreslogs av en kollega till mig, Johanna rocksdebatten. Den form av svenskhet som Björkholm, som därmed ville understryka att dansbandskulturen i Österbotten represen- det finns en aspekt av den finlandssvenska terade fanns nästan inte alls med i den dis- verkligheten som ofta förbises, nämligen det kussionen. Inte ens ett österbottniskt band faktum att finlandssvenskar under långa tider som stilmässigt och innehållsligt försökte har rört på sig förhållandevis mycket. De allra överbrygga en del motsättningar mellan högt flesta stannar hemma i duvslaget, men där och lågt, nämligen det svenskösterbottniska finns också alltid individer som ger sig i väg Reflexbandet, som var ett dansband som spe- ut i världen. Men de håller kontakten med lade också mer jazziga och soul-funkiga saker, hembygden och kommer på besök eller flyttar var intressant för hurrarrocksdebattörerna. Ett kanske hem igen. Inte sällan har de då, precis par av de band som dominerade diskussionen som brevduvor, med sig information och nya var Ragnar Hare från Jakobstad och Viktor influenser då de återvänder till duvslaget, det Hurmio och Fetknopparna från Vasa samt ny- vill säga till hemorten. ländska Evitskog. Av de två banden som båda Fredrik Furu, men också exempelvis Cu- sjöng på svenska – fast Ragnar Hare övergick mulus, Erna Tauro och långt före dem spelmän till engelska mot slutet av 1980-talet – var som ”Sepp-Fredrik” Berg från Vörå, som ska cabaretrockaren Viktor Hurmio framför allt ha varit säsongsarbetare i Sverige i slutet på influerad av det finlandssvenska och tvåsprå- 1800-talet, eller Viktor Andersson från Jeppo, kiga mentala landskapet. I Ragnar Hares fall som tillbringade ungdomsåren i USA, kunde är de svenska influenserna tydliga, framför allt genom sin rörlighet skapa musik av ett slag svensk punk och new wave, med grupper som som annars kanske hade varit en omöjlighet. Ebba Grön och Imperiet. Ragnar Hare blir på Duvslaget, alternativt flyttfågeln, blir därmed sätt och vis en österbottnisk översättning av de också en metafor som, med vissa restriktioner, här tendenserna inom svensk populärmusik. kunde användas om det finlandssvenska. Vad som också visade sig i hurrarrocken var Hos Fredrik Furu kan man se det öster- att det fanns en mängd svenska språkvarieteter bottniska som en speciell form av begreppen att välja mellan: högsvenska, blandsvenska/ svenskhet och gränsfolkets barn. Svenska in- finska, rikssvenska, dialekt, slang och så vi- fluenser från pop och media är mycket starka dare. Lyssnar man i dag på de skivor som och bidrar till att skapa den här formen av gavs ut av skivbolaget Kustrock Records, är svenskhet i Österbotten. Även om jag tror att just den här språkliga variationsrikedomen det begreppen kultursvenskhet och bygdesvensk- kanske mest fascinerande inslaget. het ganska mycket är överspelade idag, verk- ligheten är betydligt mer mångfacetterad och Why I Smile Again komplex än den här gamla dikotomin skulle Den fjärde och sista låten jag vill reflektera ge för handen, kommer man inte ifrån att det över är en låt från en alldeles ny skiva med

Rig-11-1-Art-Klinkmann.indd 7 2011-03-21 08.55 8 Sven-Erik Klinkmann

Dave Lindholm och Henrik Otto Donner. Lå- det Lindholmska hemmet när han var ung. De ten, som är skriven av Dave Lindholm och ar- musikvideor från äldre konsertinspelningar rangerad av Otto Donner, heter ”Why I Smile som Lindholm själv valt för programmet be- Again”. Hela skivan bär titeln More Than 123. står av blues och bluesinfluerad musik sjungen Om man tänker på den här musiken och de på engelska. Finskans roll i programmet kan två musikerna och musikaliska påverkarna, alltså sägas i viss mån bli marginaliserad, vad är det intressanta här, vad är värt att notera vilket vid den speciella tidpunkten, när det vad gäller frågeställningarna kring gränsfol- svenskas positioner i Finland, i debatten om kets musik, ankdammen och avantgardet? framför allt den obligatoriska svenskan i den Som jag ser det handlar det åter om kame- finskspråkiga grundskolan har ifrågasatts leontmetaforen, den som var aktuell redan hos av en del finska politiker och nätdebattörer Cumulus och som nästan ser ut som en röd tråd (både anonyma och namngivna) och även av i det här sammanhanget. Alternativt kunde finlandssvenska debattörer, de sistnämnda man tänka sig att använda collagemetaforen. framför allt från huvudstadsregionen, nästan Lönar det sig alltså att söka det finlands- kan kännas som ett språkpolitiskt inlägg av svenska här, eller vilken ”metod” är mest pro- Dave Lindholm. duktiv? I ett tv-program i den finska kultur- Hos Otto Donner är de olika stilar och tv-kanalen Yle Teema i en dokumentärserie positioner han kommit att förknippas med om den finska rockens historia – program- så många att det i det här sammanhanget blir met hette ”Rock-Suomi: sanojen takana” svårt att göra hans musikkarriär rättvisa. Det (Rock-Finland: bakom orden) och sändes den ord som kanske bäst täcker in hans verksam- 10.12.2010 – berättade Dave ”Isokynä” Lind- het är multibegåvning, inte bara vad gäller holm att hans utgångspunkt när han skrev sina det musikaliska utan också, uppenbarligen, rocklåtar var Helsingforserfarenheten och ifråga om livskänsla och förmåga att entusi- de/t språk som han växte upp med, en salig asmera. Ska man nämna några musikaliska blandning av svenska, finska, ”stadi­slang” insatser av speciellt stor betydelse vad gäller (dvs. Helsingforsslang) och så engelska via Otto Donner är det kanske skivbolaget Love låttexter. Records, genrerna proggrock (eller proge Att musikaliskt och kulturellt kalla Dave som det kallas i Finland), avantgarde-jazz Lindholm och Henrik Otto Donner kamele- och konsertmusik i Finland som är det man onter och collagemakare faller sig ganska kommer att tänka på. Men också filmmusik, naturligt. Hos Dave Lindholm är det speci- schlagerkomponerande, körsång och mycket ellt intressant att han alternerar mellan finska annat har Donner sysslat med. Han är alltså och engelska vad gäller sångspråk. Däremot både en innovatör och en mover & shaker, sjunger han, så vitt jag kunnat notera, aldrig som man brukar kalla den här sortens män- på svenska. Men i ett program i den svensk- niskor inom populärmusiken, folk som driver språkiga tv-kanalen FST5 söndagen den 9 på utvecklingen. januari 2011, i ett artistporträtt av Dave Lind- Den kanske intressantaste överskridningen holm, på svenska, sjunger han en nyskriven hos Donner är den mellan högt och lågt, mellan låt i komiskt-absurd stil, ”Saltmannen”, på ”konst” och ”underhållning” inom musiken. svenska. Dessutom introduceras Lindholm Därmed kommer han också att överskrida den i programmet med en iscensättning där han uppdelning i ankdamm och avantgarde som skuggdansar i studion till tonerna av Povel jag här har försökt identifiera. Ramels ”Naturbarn”, en låt som han beskriver Otto Donner var i sin ungdom aktiv i Old som en viktig musikalisk inspirationskälla i House Jazz Club. Han var också radioamatör.­

Rig-11-1-Art-Klinkmann.indd 8 2011-03-21 08.55 Gränsfolkets musik 9

De musikaliska kameleon- terna Otto Donner (t.v.) och Dave Lindholm på skivom­ slaget till More Than 123 (2010).

I början av 1950-talet lyssnade han med kri­ Donner arrangerat musiken. Skivan innehål- stallapparat på Willis Conovers program Mu- ler bland annat den finska klassikern ”Pieni sic USA Jazz Hour i The Voice of America. & hento ote”. Han byggde en egen rörradio som han i smyg När man lyssnar på den nya skivan More för föräldrarna lyssnade på med hörlurar. Than 123 med Dave Lindholm och Otto Don- Vad gäller avantgardetänkandet i Finland ner är det kanske speciellt ett drag som är tog den kanske mest aktiva fasen slut någon ­iögonenfallande. Det är hur traditionell musi- gång omkring 1970. Det antyder till exempel ken är. Om det här är en ankdamm så finns den sångaren och författaren M. A. Numminens ankdammen i New Orleans och Chicago. På nyenkla musik med sin Uusrahvaanomainen ett sätt närmar sig alltså Donner och Lindholm Jatsiorkesteri (URJO) som hade premiär vid det musikaliska spelfält som Downtown Dixie den här tidpunkten. Tigers redan mutat in i slutet på 1950- och bör- M. A. Numminen var tillsammans med jan på 1960-talet. Det handlar nu om ett slags bland andra Otto Donner mycket aktiv i klassicism, skulle man kanske kunna kalla 1960-talets konst- och musikavantgarde i det. Eller retroaktivism. Avantgardet fanns Finland (i praktiken Helsingfors). Vid ungefär alltså inte längre i framtiden utan i gårdagen, samma tid startade Donner en egen progg- både bokstavligt och metaforiskt. Ändå är det jazzgrupp, The Otto Donner Treatment, och inte frågan om någon renodlad pastischmusik, sökte sig till Finlands rundradio där han så utan en musik som låter väldigt samtida, som småningom blev chef för den finskspråkiga uttrycker en erfarenhet av de många trans- underhållningsavdelningen. Samtidigt aktive- formationer som de här två musikerna har rades hans komponerande och arrangerande genomgått. inom populära genrer. Ett exempel är skivan Är det här en finlandssvensk skiva? På Aino, som Dave Lindholm gav ut 1982 och där något sätt känns frågan felaktigt ställd. Att

Rig-11-1-Art-Klinkmann.indd 9 2011-03-21 08.55 10 Sven-Erik Klinkmann

det finlandssvenska, det svenskspråkiga finns sentationer och habitusfrågor. En represen- i både Lindholms och Donners liv och kar- tation som ankdammen, som tycks bygga på riärer kan man inte komma ifrån. Men med ett ambivalent arv av kulturell intimitet och ankdammen eller avantgardet har den nya ski- efterblivenhet (det ena övervägande positivt, van egentligen inte någonting att skaffa. Hur det andra negativt laddat), kommer dock, som ska man alltså se på frågor om den språkliga till exempel den finlandssvenska sångarduon identiteten i det här fallet? Om det finns ett PaleåVille visat i sin sång ”Duckräpp ( Jag är glapp mellan musikernas professionella och fi-fi-fi-finlandssvensk)” från år 1988, framför etniskt-språkliga identitet blir resultatet att allt att sammankopplas med en geografiskt man måste börja studera identitetsfrågorna och socialt mycket snäv konstruktion, den på ett noggrannare sätt. Johannes Brusila har övre delen av den övervägande borgerliga med en formulering lånad av Deleuze och Helsingforssvenskheten. Det är också den Guattari talat om ett ständigt tillblivande, de- sociala och kulturella verklighet som möter venir, en syn på (finlandssvensk) identitet och en i litteraturforskarna och -kritikerna Merete etnicitet, inte som en stabil produkt av binära Mazzarellas och Thomas Warburtons analyser oppositioner, till exempel finlandssvenskhet av det trånga, finlandssvenska borgerliga lit- som en motsättning till fixpunkterna riks- terära rummet. svenskt, finskt och internationellt, utan som Men som jag visat kommer denna ”ank- kulturella flöden och dynamiska skeenden, i damm”, i en annan musikalisk verklighet, till kontinuerlig rörelse. Det som påverkar kon- exempel i Dixietigrarnas tradjazz eller Dave struktionen blir då en rad faktorer, från de Lindholms och Otto Donners nytraditionella ”gamla” identitetsfaktorerna, som ålder, kön, bluesjazz, att upplösas i ett grävlingsgryt av språk, klass, till nyare, som hobby, musik­ korsande influenser från när och fjärran. När- genre, stil, tidsmässig inriktning (retro, nos- mast ett metaforiskt ”ankdammen” eller kan- talgi, avantgarde, excentricitet osv.).4 ske snarare ett martallens landskap, kommer Det är den uppgiften som förestår, ifall vi kanske Tauros och Janssons ”Höstvisa”, där vill undersöka gränsfolkets populärmusik ett vindpinat kustlandskap blir en metafor för noggrannare, den som befinner sig mellan det finlandssvenska. Det är därmed inte heller ankdamm och avantgarde. Men i detta skede speciellt förvånande att sången ibland kallats av tänkandet kring det finlandssvenska och det för Svenskfinlands nationalsång. Hembygden svenska i Finland, och utgående ifrån de fyra blir i sångens form någonting som kan plockas låtar jag diskuterat: vilken blir den poäng man fram vid behov, som etnologen Bo Lönnqvist kan ta med sig för en fortsatt analys? formulerat det. Att skärgården utgör hembyg- Om den musik som dessa ”gränsfolkets den bara för en liten del av finlandssvenskarna och gränslandets barn” producerar ses i lju- tycks inte minska kraften i symbolen. Det är, set av de två tidsmässiga positionerna ank- tror jag, framför allt skärgårdslandskapets damm och avantgarde måste slutsatsen bli karaktär av gränslandskap, mellan land och att innehållet i en sådan gränskultur logiskt hav, som gör den till en så användbar metafor sett måste bli oklart, grumligt, vilket också för de svenskspråkiga i Finland, ”gränsfolkets den långa och täta diskussionen om identi- barn”, en tanke man egentligen kan finna re- tetsfrågor och -markörer inom ramen för det dan hos Runeberg. svenska i Finland på ett tydligt sätt visar. Att I gränslandet Österbotten har varken det söka ett fäste, en kärna i det kulturella som trånga litterära rummet eller ankdammen ”gränsfolkets barn” kan tänkas erbjuda, leder som kärnrepresentationer kunnat få samma ofelbart över i diskussioner om kärnrepre- betydelse som i huvudstadsregionen, av den

Rig-11-1-Art-Klinkmann.indd 10 2011-03-21 08.55 Gränsfolkets musik 11

anledningen att den österbottniska regionen, i Litteratur kanske ännu högre grad än vad som gäller i de Balibar, Etienne 2002: ”Nationsformen: Historia och södra delarna av det svenska språk- och kultur- ideologi”. I: Etienne Balibar & Immanuel Wallerstein området i Finland, varit gränsöverskridande, (red.): Ras, nation, klass. Göteborg: Daidalos. det vill säga framför allt starkt orienterat mot Brusila, Johannes 2008: ”Den finlandssvenska popu- lärmusikens vara eller inte vara. Diskursiva och ny- Sverige och svensk kultur, inte minst svensk materialistiska utgångspunkter för etnicitetsinriktad populärkultur. Det är inte minst Fredrik Furus musikforskning.” Etnomusikologian vuosikirja. Vol. musik ett tydligt exempel på, influenserna är 20. : Suomen etnomusikologinen seura 2008. i hans fall övervägande svenska, i någon mån Bruun, Seppo, Jukka Lindfors, Santtu Luoto & Markku också österbottniska och angloamerikanska, Salo 2001: jee jee jee. Suomalaisen rockin historia. i långt mindre grad finska. Helsinki: WSOY. Om man ser på det finlandssvenska utgå- Docherty, Thomas 1996: After theory. Edinburgh: Edin- ende ifrån de tidsligt orienterade positionerna burgh University Press. ankdamm och avantgarde problematiseras be- Explosivt: Finlandssvenska författare om finlands­ tydelsen av gräns i beteckningen ”gränsfol- svensk litteratur. Vasa: Scriptum. kets musik”. De gränser som ett mer statiskt Fewster, Derek (red.) 2000: Folket. Studier i olika veten- betraktelsesätt tror sig ha upptäckt i fråga om skapers syn på begreppet folk. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. finlandssvenskarnas positioner i relation till Grossberg, Lawrence 1992: We Gotta Get Out of This det finska, det svenska och det internationella, Place: Popular Conservatism and Postmodern Cul- blir då alltmer porösa och osammanhängan- ture. London & New York: Routledge. de. Betraktad från en tidslig aspekt, i termer Klinkmann, Sven-Erik (kommande, arbetstitel). I fänri- av kulturell eftersläpning eller framsynthet, karnas, martallarnas och dixietigrarnas land. En resa kommer begreppet gräns, i gränsfolkets mu- genom det svenska i Finland. Helsingfors: Svenska sik, i gungning, oscillering. En anakronistisk litteratursällskapet i Finland. effekt uppstår (jfr Docherty 1996:166ff) som Koljonen, Martti 2008: DDT Jazzband – instituutio ja förändrar synen på det finlandssvenska. legenda (+ CD). Helsinki: Tradjazz ry. Mazzarella, Merete 1989: Det trånga rummet. En fin- Sven-Erik Klinkmann, docent landssvensk romantradition. Helsingfors: Söder- Vasa ströms. Numminen, M. A. 1999: Helsinkiin – Opiskelija Juho Niityn sivistyshankkeet 1960–1964. Helsinki: Noter ­Schildts. 1 Texten bygger på en föreläsning jag höll den Nyberg, Minna 2004: Erna Tauro och muminvisorna : en 14.12.2010 i Svenska litteratursällskapets i Finland studie i teatervisors tillkomst. Pro gradu-avhandling. föredragsserie ”Från ankdamm till avantgarde”. Åbo: Åbo Akademi. 2 För en begreppsdiskussion om ”folk” ur ett finlands- Nyberg, Minna 2011: ”Tauro, Erna (1916–1993)”. Bio­ svenskt perspektiv, se Fewster red. 2000. grafiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska 3 Jfr även Nygård 2011:21ff. litteratursällskapet i Finland. 4 Jfr Grossbergs diskussion om begreppet ”articula- (http://www.sls.fi/BLF/artikel.php?id=9600). tion”, Grossberg 1992:37ff. Nygård, Stefan 2011: Henri Bergson i Finland. Recep- tion, rekontextualisering, politisering. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. Rantanen, Miska 2005: Love Records 1966–1979. Hel- sinki: Schildts. Rosengren, Henrik 2007: Judarnas Wagner. Moses Per- gament och den kulturella identifika­tionens dilemma 1920–1950. Lund: Sekel Bokförlag.

Rig-11-1-Art-Klinkmann.indd 11 2011-03-21 08.55 12 Sven-Erik Klinkmann Vesterinen, Ilmari 2006: Mäyräkolon jazzareita. Tarua Åström, Anna-Maria, Bo Lönnqvist och Yrsa Lindqvist ja totta Old House Jazz Clubista ja suomalaisesta 2001: Gränsfolkets barn. Finlandssvensk margina- jazzmusiikista. Helsinki: WSOY. litet och självhävdelse i kulturanalytiskt perspektiv. Warburton, Thomas 1984: Åttio år finlandssvensk litte- Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. ratur. Helsingfors: Holger Schildts förlag. Zilliacus, Clas 1989: ”Martallens stam: tankar kring ett finlandssvenskt symbolträd”.

SUMMARY Music of ”Border-people” Between Duck-pond and Avantgarde

The concept of “border people” is often associated with these positions have a temporal quality and they situate the Swedish-speaking minority in Finland, the Finland- the Finland-Swedish experience in either a position of Swedes. In this text I argue that the concept should be backwardness and intimacy (the duck-pond) or, on the viewed upon as a metaphorical one, used above all to contrary, in an avantgarde position, that is a privileged construct a mixed history and cultural genealogy for position for the Finland-Swedes as “movers & shakers”, the Finland-Swedes, a genealogy of transgressions and cultural harbingers of new popular music in Finland. The people situated at cultural borders and contact zones. By two temporally oriented concepts are instrumental in looking at four popular songs with a Finland-Swedish destabilizing the whole concept of border people. Seen connection I try to show that the concept of border people through the lenses of these temporal positionings, the becomes more problematic when backed up by two other concept begins to oscillate and an anachronistic effect metaphors, the duck-pond and the avantgarde. Both will start to inform our views of the Finland-Swedes.

Rig-11-1-Art-Klinkmann.indd 12 2011-03-21 08.55