Arkeologin Bakom Rimbert : Om Hergeirs Och Gautberts Kyrkor Och Borgen I Birka Zachrisson, Torun Fornvännen 2011(106):2, S

Home , Rimbert

Arkeologin bakom Rimbert : om Hergeirs och Gautberts kyrkor och borgen i Birka Zachrisson, Torun Fornvännen 2011(106):2, s. [100]-112 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2011_100 Ingår i: samla.raa.se Art. Zachrisson s 100-112:Layout 1 11-05-31 11.21 Sida 100

Arkeologin bakom Rimbert Om Hergeirs och Gautberts kyrkor och borgen i Birka

Av Torun Zachrisson

Zachrisson, T., 2011. Arkeologin bakom Rimbert. Om Hergeirs och Gautberts kyrkor och borgen i Birka. (The archaeology behind Rimbert. On the churches of Hergeir and Gautbert and the fortress of Birka.) Fornvännen 106. Stockholm.

In his Vita Anskarii, Rimbert describes the Christian mission to the port of the Swedes in the 830s. He mentions two churches there, one built on the family estate of the port bailiff, the other built in the seaport itself by Bishop Gautbert. The loca- tions of these churches have long been discussed. Thanks to archaeological research excavations it is now possible to offer a new suggestion regarding the church of Gautbert. It is argued that the hillfort of Birka, Borg, may be the site of this church and the bishop’s fortified precinct. This would make Birka structurally similar to a number of coeval cities on the Continent, where there was a fortified cathedral hill and a market town at its foot. 9th century finds on and around Borg open up for such a possibility.

Torun Zachrisson, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, SE–106 91 Stockholm [email protected]

Birkamissionen inleddes år 829 när Ansgar, i säll- berts bok tolkade som »platsens hövitsman»(Bo- skap med Witmar, kom till en hamnstad i svens- ken om Ansgar, not 132). Ordagrantr to de där stå karnas rike, portusregni(BokenomAnsgar, not 126). »stadens hövitsman». Hergeir var kungens mycket Kejsaren Ludvig den fromme satsade på en riks- uppskattade rådgivare, consiliarusregis(se not 132). kyrklig mission riktad mot de nordiska riken, Odelmanhar genomgåendeöversatt praefectusmed kanhända som svar på förfrågningar som Ludvig »hövitsman», d.v.s. uppsyningsman och kung- fått av de nordiska kungarna Harald och Björn ens förtroendeman i Birka (se Boken om Ansgar, (Boken om Ansgar, kap. 7 och 9, not 105). Ansgars not 132). första resa var ett led i dessa sonderingar. Han Hergeir kan av sin samtid ha titulerats jarl. I stannade i Birka i ett och ett halvt år. danska källor nämns jarlar först på 1400-talet, I Birka fanns många kristna fångar. Även and- men innan dess döljer de sig troligen bakom de ra var intresserade av den kristna läran. Stadens latinska beteckningarna praefectus, comes, dux och hövitsman Hergeir lät döpa sig och höll fast vid custos (Nielsen 1962, s. 565). I norröna källor an- den kristna tron. Han byggde »kort därefter en tyds att det funnits flera samtida jarlar i Sverige kyrka på sin egendom…»(Boken om Ansgar kap. knutna till olika landskap, men i de inhemska 28, not 134). Levnadstecknaren Rimbert anger källorna är jarlen alltid bara en, enligt Jerker Ro- inte var egendomen låg, men det bör ha varit i sén (1962). I svenska källor nämns svearnas jar- Birkas närhet. lar i olika sammanhang redan från 1100-talet, Hergeir kallas av Rimbert för praefectus vici, exempelvis Ulf jarl gamle och Guttorm jarl som vilket latinisten Eva Odelman som översatt Rim- tillhörde olika stormannaätter (Rosén 1962, s.

Fornvännen 106 (2011) Art. Zachrisson s 100-112:Layout 1 11-05-31 11.21 Sida 101

Arkeologin bakom Rimbert 101 563; jfr Ståhle 1949). Peter Sawyer (1991, s. 10) begrepp hör dock till en annan tid, 1000-talets hade en annan uppfattning. Under vikingatiden mitt (Hallencreutz 1984, s. 377). och tidiga medeltiden kunde jarlarnas position Holmqvist tänkte sig att den iriska kräklan enligt honom bäst illustreras av de norska Lade- skulle kunna ha varit i Ansgars ägo och att han jarlarna: lokala, självständiga härskare som un- fått den år 787 efter den förste innehavaren av derordnat sig en annan härskares överhöghet. biskopsstolen i Bremen, engelsmannen Willehad. Denne kan mycket väl ha ägt en kräkla som sett Hergeirs egendom och kyrka ut som den som hittades på Helgö. Kräklan kan Holger Arbman (1939, s. 35) påpekade att Rim- senare av Ansgar givits vidare som gåva till bert säger att Hergeir byggde en kyrka på sin Hergeir, som Ansgar betraktade som sin andlige släktgård, hereditas. Wilhelm Holmqvist (1980, s. son eftersom han döpt honom (Holmqvist 1980, 60) tänkte sig att egendomen kunde vara iden- s. 60; Boken om Ansgar, not 209). tisk med bebyggelsen på Helgö, belägen 9 km Kristna föremål av hög rang har inte bara hit- vattenvägen från Birka. tats i den centrala husgruppen på Helgö. Ett frag- I en av hallbyggnaderna i Helgös centrala hus- ment av en glasskål med guldbeläggningar på- grupp påträffade man spektakulära föremål som träffades i husgrupp 1/4 väster om den centrala Holmqvist (1969a, s. 179–181; 1969b) tolkade som husgruppen. Agneta Lundström (1971, s. 58 f) materiella spår av en kristen församlings guds- har visat att skärvan kommer från en kalk av glas tjänstfirande. De har liturgisk karaktär: en irisk med gulddekor. Liknande glasskärvor med guld- kräkla, en koptisk dopskopa, ett klockfodral och dekor har bl.a. hittats vid Uppåkra i Skåne och en silverskål med korsdekor (som Holmqvist Borg på Lofoten (Stjernqvist 1999, s. 79 ff). tolkade som en möjlig oblatskål; 1980, s. 60). Allt Den guldprydda helgökalken är till färgen hittades på samma husterrass som ett tjugotal djupblå och har mätt drygt 6 cm i diameter, vilket guldgubbar o ch Holmqvist såg för sig kultkonti- var en vanlig storlek för en resekalk (Stjernqvist nuitet i en hall där man tidigare ägnat sig åt för- 1999, s. 81). Dekoren liknar den tenn- och guld- kristna ritualer och fester (1980, s. 59). Troligen foliedekor med kors som pryder de frisiska kan- rör det sig dock inte om en och samma byggnad norna, tatingerkannorna (Selling 1951, s. 275 ff; som Holmqvist trodde, utan om två skilda hus på Gräslund 2001, s. 60 f). Fragment av minst två terrassen. Kristina Lamms spridningskartor (2004, sådana kannor har hittats i audienshallen (I) och s. 10, 53 f, fig. 8–9) visar att de kristna föremålen i residenshallen (III) i den centrala husgruppen påträffades i en troligen vikingatida byggnad (I på Helgö (hus Ia och III i hgr. 2), liksom i fyllning- B), guldgubbarna och det mesta av glaset i en en till en grav på det närbelägna gravfält 116, i äldre hallbyggnad längre österut (I A). gravar och kulturlager på Birka, och i gravar vid Åke Hyenstrand (1988, s. 70 f; 1996, s. 118 f) Kunsta på Adelsö, Ytterby i Täby och Vällingby i tog samma sorts avstamp som Holmqvist, men Spånga (Arrhenius 1961, s. 184 f; 1964, s. 289; Raä föreslog i stället att de kristna föremålen på Hel- 116 anl. 31; Ullén 1980, s. 39; Gräslund 2001, s. gö skulle härstamma från den kyrka som biskop 61; Rydh 1936, s. 37, 163, Lundström 1971, s. 55). Gautbert lät bygga efter Ansgars första vistelse Dessa kannor med förmodat ursprung i West- hos svearna. Det verkar mindre sannolikt. Inget falen har av vissra fo skare uppfattats som litur- hos Rimbert antyder att Gautberts kyrka upp- giskakärl för nattvardsvin eller dopvatten (seGräs- fördes någon annanstans än i Birka. Hergeirs kyr- lund 2001, s. 60 ff m. ref.). ka däremot, uppger Rimbert tydligt, uppfördes Tanken att det funnits en kristen församling på dennes släktgods. Hos Adam av Bremen (IV, på Helgö är tilltalande, och det finns ytterligare s. 20) har begreppet »Birka» visserligen en vi- infallsvinklar som gör det motiverat att arbeta dare innebörd och syftar på Birkastiftet som bis- vidare med Wilhelm Holmqvists hypotes. För kop Adalbert ville inrätta. Tanken var att Birka Holmqvist själv (1980, jfr Lamm 1999) var det skulle bli regionens stiftsstad (Nyberg 1984, s. följdriktigt att en kristen kultmenighet skulle 337 ff; Hallencreutz 1984, s. 377 f; jfr Holmquist kunna sökas på Helgö på grund av den centrala Olausson 1993, s. 34 f). Detta vidgade birka- position som ön hade som förkristen kultplats,

Fornvännen 106 (2011) Art. Zachrisson s 100-112:Layout 1 11-05-31 11.21 Sida 102

102 Torun Zachrisson liksom handels- och verkstadsplats. Helgös roll kusten som företrädande Rods bo, eller den till som religiöst centrum har betonats av Lars Wer- jarlaämbetet anslagna delen av Uppsala öd. Bo- nersson (1996). Dessa tankar har jag byggt vidare namnen betecknar ofta huvudgårdar i adliga gods- på (2004a; 2004b; 2011a; 2011b) när jag analy- komplex från medeltiden, vars ursprung skulle serat olika materiella aspekter av det heliga på vara det av Ståhle skisserade. Bona på Helgö kan Helgö. En av dessa var att lyfta fram Helgö som alltså ha varit bebyggelse som anslagits för jarlen plats där man kunde få bot (Zachrisson 2004a, ens disposition. s. 368ff; 2004b, s. 157f). De kirurgiska redskapen, Birger Nerman (1961, s. 107) och Björn Am- som skalpeller och pincetter, har nyligen analy- brosiani (1988, s. 14; 2002, s. 50) har velat koppla serats av Annette Frölich (in press). Även Holm- samman Helgö med Hundhamra i Botkyrka, me- qvist (1961) diskuterade dessa spår av läkekonst. dan det enligt Per Vikstrands uppfattning (2001, Adolf Schück (ref. i Calissendorff 1971, s. 7, 9) s. 241) ligger närmare till hands att knyta Helgö fäste tidigt uppmärksamheten på vissa helgöars till Asknäs på Ekerö. Båda Hundhamra och Ask- speciella belägenhet på gränsen mellan territo- näs är förknippade med jarlar. Stormannagården riella enheter. Han tänkte sig att de varit mötes- Asknäs omtalas i Erikskrönikan (s. 43) som plat- platser för återkommande kultiska sammankoms- sen där Jon jarl blev dräpt. Hans hustru flydde då ter.Karin Calissendorff (1971, s. 7) ansåg att Schück över vattnet till Hundhamra och samlade där överbetonat den kultiska aspekten och modifiera- ihop folk som till sist besegrade och dödade in- de därför hans idé: helgöar var inte bara kultiska kräktarna. Asknäs var troligen Jon jarls säte (Ahn- mötesplatser, utan lika mycket platser för rätt- lund 1953, s. 93). Riksantikvarien Johan Hadorph skipning och handel. Calissendorff (1964, s. 123; skrev 1673 om Hundhamra med anledning av 1971, s. 5 f; 1991, s. 14) tänkte sig vidare att helg- Karl XI:s eriksgata att där öar var heliga öar som hägnades av en särskild frid och att de spelat en roll i den forna sjökrigs- »… äro dhe gamble Järlars höga Grafbackar organisationen genom att markera gränsen där … en af dem heter Hunnehögen, af en som den särskilda ledungsrätten började gälla. Då heter Hune Jern, den der synes ligga be- vidtog skärpta rättsbestämmelser och böter dubb- grafwen, men Järn är Järl, det är Hune Järl lerades (jfr Calissendorff 1995, s. 54; Vikstrand ok till äfwentyrs hafwer gården fått sitt 2001, s. 234). I Upplandslagen kallas denna rätt nampn af den Hunen och Hammar det är roþar raetter (UpL, s. 49). Per Vikstrand (2001, s. stora Stenbacken och bergen som der näst 234, 252) har framhållit helgöarnas roll som sam- liggia» (handskrift citerad i Nerman 1961, s. lingsplatser och gränsmarkörer: »här förändra- 106; jfr Ahnlund 1928, s. 155; 1953, s. 93f). des de vanliga reglerna och lagarna för mänskligt uppförande». Han menar att passagen förbi dessa Både Hundhamra och Asknäs var kring år 1200 i platser sannolikt varit ritualiserad. samma ätts ägo, förmodligen »folkunga»/Bjäl- Helgö nämns i medeltida källor 1287 som cu- boätten (Nerman 1961, s. 106 f; DMS 2:1, s. 55; riam nostram Helghø och kallas senare även Boo, jfr Ambrosiani 2002, s. 35). En av gårdarna i Hund- förvaltningsgård, alternativt Bona (DMS 2:1, s. ha mra kallades Borgh, dagens Norsborg (DMS 106f). Carl Ivar Ståhle (1946, s. 177 f; 1954, s. 20; 2:1, s. 50), belägen invid storhögsgravfältet (raä jfr Ambrosiani 1988, s. 16 ff) uppmärksammade 8). Nils Ahnlund (1953, s. 93) menar att Hund- bo-gårdar längs farlederna in mot Stockholm och hamra för tanken till ett gammalt jarlagods. föreslog för Lidingös Bo att det kunde ha varit ett Intressant är att Helgögodset på 1300-talets förvaltarboställe som jarlen disponerade. De för- slut hade rätt till betesgång i nuvarande Salems valtare som bodde på bogårdarna representerade socken, söder om Bockholmssundet (DMS 2:1, s. snarast kungen eller jarlen menade Ståhle, lik- 106). Dessutom specificeras Helgöbornas rätt att som även Nils Ahnlund (Ståhle 1946, s. 177 not ta virke till husbygge och vedbrand, liksom att 1; 1954, s. 20; Ahnlund 1953, s. 75). Även Lars låta sina djur beta uppå Borghascogh, likaså rätten Hellberg (1979, s. 148; jfr Vikstrand 1993) ville se att fiska i vattnen utanför samma skog (DMS 2:1, bo-gårdarna i Stockholms skärgård och längs öst- s. 107). Denna skog verkar ha legat i nordväst,

Fornvännen 106 (2011) Art. Zachrisson s 100-112:Layout 1 11-05-31 11.21 Sida 103

Arkeologin bakom Rimbert 103 nära Bornhuvud (LMV karta Högantorp år 1716). geir, som i enlighet med detta resonemang hade Helgö har således haft rättigheter på ömse sidor ansvar för Birka, kan ha varit en jarl med kontroll om den betydande farled där bevakning i form av även över Helgö. vårdkasar tidigt varit centralt (jfr Hadorph i Biär- Men det finns förstås en annan möjlighet, köarätten; jfr Ståhle 1946, s. 247ff; Calissendorff nämligen att Hergeir hade en släktgård på själva 1963, Stahre 1986, s. 306). Björkö, vilket också Anne-Sofie Gräslund före- Hergeirstitelpraefectus kan som sagttolkassom slagit (1980, s. 83). Skulle man ha kontroll över jarl. Jarlen har i medeltidslagarna tillsammans Birka så låg kanske Helgö – 9 km bort – på alltför med biskopen rätt till den näst största hedersbo- stort avstånd. I så fall är Björkö by en möjlig kan- ten efter kungen. Enligt Östgötalagen hade jarl- didat: det får framtiden utvisa. Vid Riksantik- en också del i skatten från kusthäraderna, liksom varieämbetets undersökningar av kulturlager i 1/3 av den tribut som utgick från Gotland. Jarlen Björkö by under 2005–06 påträffade man ovan- förfogade över en del av kronans egendomar i ligt mycket orientalisk keramik från yngre birka- Östergötland (Rosén 1962). I denna lag skiljs mel- tiden, något som helt förrycker den tidigare kända lan härad som skattade endast till kungen och mängden av sådan keramik i Mälardalen (Bäck andra som skattade till både kung och jarl (Wes- 2009). Det skulle kunna vara ett tecken på att sén 1940, s. 17). Jarlen var enligt ÖgL befälhavare Björkö by var en bebyggelse av särskilt slag. De över ledungsflottan och innehade Rodens bo.I runstenar som hittats där (Wessén 1940, U 5–9) svealandslagarna omtalas jarlen indirekt i sam- framhäver likaså dess senvikingatida bebyggelse. band med ledungen (Hildebrand 1894, s. 109; Wessén 1940, s. 17, not 2). Även här förknippas Nordens apostel och Gautbert jarlen med kustdistrikten; alla skulle lämna hamn- Ansgars biskopsvigning bekräftades av påven plats åt jarlen (Wessén 1940, s. 17). Gregorius i Peterskyrkan i Rom. Det, menar Eva Det är omtvistat men sannolikt att Roden Odelman, markerar den apostoliska karaktären sträckte sig in i Mälaren under vikingatiden hos Ansgars missionsuppdrag (Boken om Ansgar, (Strauch 2003, s. 348, jfr Andersson 2004). Hov- not 159). Ärkebiskop Ebo av Reims hade tidigare gårdsstenen på Adelsö med inskriften som talar fått samma uppdrag (Boken om Ansgar, not 161). om konungens bryte i Rod, ristad på uppdrag av Därför konfererade Ebo och Ansgar före resan, Håkon, liksom den nu försvunna Nibblestenen och som medhjälpare fick Ansgar en av Ebos som talar om den bäste bonden i Håkons rod, är släktingar – Gautbert. Denne skulle fungera som tecken på att det kan ha varit så (Wessén 1940, U biskop på plats i Sverige (Boken om Ansgar, not 11). Till Roden hörde under medeltiden de stora 165). Gautbert mottogs där av kungen och öarna i Mälaren: Lovö, Munsö och Färingsö, me- folket. Han började bygga en kyrka och predika dan Adelsö och Björkö hörde till Trögden (Wes- offentligt. Efter en tid greps dock svenskarna av sén 1940, s. 17; jfr DMS 1:7, s. 25; jfr Strauch 2003: ett »djävulskt raseri». Det hela var en komplott 348). Birka ligger där Roden, de skeppslagsinde- av folket, som ledde till att Gautberts släkting lade områdena, mötte flera administrativt vikti- Nithard dödades och att Gautbert fördrevs ur ga gränser (Ahnlund 1953, s. 10). Om vi tar ut- landet. Detta skedde mot slutet av 830-talet gångspunkt i att Hergeirs titulatur kan ha varit (Boken om Ansgar, not 191). jarl, att jarlen senare förknippas med ledungsor- Trakten var utan präst i sju år. Så sände Ans- ganisationen och hamnarna och med uppbörden gar en eremit kallad Ardgar för att bistå Hergeir, från kustdistrikten, så kan vi tolka det så att en som fortsatt var kristen (Boken om Ansgar, kap. stad av Birkas dignitet bör ha varit jarlens an- 19). Vid ungefär samma tid kom den svenske svarsområde. Sammantaget finns också mycket tronpretendenten Anund med elva egna skepp som talar för att Helgö vid Ekerö kan ha haft en och bistånd av danskar med tjugoen skepp för att roll i ledungsorganisationen och dess forntida plundra Birka. Här använder Rimbert ordet vicus, föregångare som en samlingsplats och plats för »stad», och anger att Hergeir är praefectus loci, ritualer, att ledungen organiserades av jarlen och platsens hövitsman (Boken om Ansgar, not 232). att jarlen särskilt förknippades med hamnar. Her- Hergeir är central i händelseförloppet och han

Fornvännen 106 (2011) Art. Zachrisson s 100-112:Layout 1 11-05-31 11.21 Sida 104

104 Torun Zachrisson

Fig. 1. Birka från nordost med stadsvallen och Hemlanden i förgrunden. Borgberget och borgvallen avtecknar sig i övre vänstra hörnet, med portöppningen till höger. På den naturliga slänten nedanför Kungsporten finns det kristna gravfält som Anne-Sofie Gräslund identifierat. Foto Jan Norrman 1986, Riksantikvarieämbetet, efter Ambrosiani 2002, s. 20. —Birka from the north-east with the town rampart in the foreground. The hillfort is seen top left.

vill få köpmännen att reagera. Han säger till dem »… som vanligtvis brukar uppfattas som att civitas och vicus kommer att brännas. Det syftande på ett försvarsverk i närheten av verkar som om dessa båda utgör delar av staden, själva staden. Men Rimberts text kan möjli- urbs, menar Ambrosiani (2005, s. 26). gen uppfattas på ett annat sätt. Som framgår Tidigare ansåg man att Birka varit en obefäst av not 148, kan civitatis beteckna ett område stad, eftersom man trodde att stadsvallen byggts med kyrkorättslig immunitet, över vilket en först på 900-talet (t.ex. Arbman 1939, s. 70). biskop har särskild jurisdiktion, eller också Men Lena Holmquist (1993, s. 134) visade gen- själva biskopssätet. Rimbert kan därför ha om sina undersökningar att den byggts i flera fa- menat att de anfallna Birkaborna tog sin ser med början i 800-talet. Eftersom Ambrosiani tillflykt till det domkyrkoområde som var anser att den äldre stadsvallen, men inte borg- kvar från Gautberts tid, jfr not 170, men vallen, byggdes redan på 800-talet, så menar han som inte var särskilt motståndskraftigt mot att det är in dit som stadsbefolkningen flyr (fig. 1). anfall utifrån; jfr non multum firma erat »Detta skulle innebära att Hergeirs och köpmän- (=den var inte särskilt stark).» (Boken om nens snabba flykt in i civitas vid Anunds överfall Ansgar, not 236). inte behöver syfta på Borg utan avser själva staden» (Ambrosiani 2005, s. 26). Ambrosiani tän- När Rimbert beskriver Birka som en rik och väl- ker sig även att civitas syftar mer specifikt på en försedd handelstad använder han begreppet vicus kyrklig enklav i själva staden (2002, s. 26). (»by», »stad», jfr Boken om Ansgar, not 232). Eva Odelman kommenterar dock särskilt i Birkaborna hade tagit sin tillflykt in urbem, d.v.s. sin översättning att Rimbert skriver att befolk- till staden eller till befästningsverket i staden ningen tog sin tillflykt ad civitatem, (not 240). Längre fram skriver han att danskarna

Fornvännen 106 (2011) Art. Zachrisson s 100-112:Layout 1 11-05-31 11.21 Sida 105

Arkeologin bakom Rimbert 105 kommer att förstöra civitatemet vicum, d.v.s. borg- quist Olausson i Sahlstedt 1997, s. 6; jfr Holm- en och staden i övrigt, (not 242; not 240). Sam- quist Olausson 1993, s. 83). Fyllningen består av ma kontrast iakttar Rimbert för Hamburgs del jord och sten mellan två kallmurade stenliv. Vid (Hallencreutz & Odelman 1986, s. 127), mellan den senaste utgrävningen påträffades många ni- civitas och urbs å ena sidan och vicus, den obefästa tar och spikar även långt ned i schaktet, delvis handelsstaden å andra sidan. Civitas använder försedda med träavtryck, vilket visar att vallen hål- Rimbert ibland i betydelsen »biskopsstad», som lits samman av ramvirke av trä (Holmquist Olaus- om Köln, Konstanz och Worms. sons i Sahlstedt 1997, s. 6). Ovanpå vallen löpte Mitt förslag tar utgångspunkt i Eva Odelmans en 2 meter bred skyttegång med ett bröstvärn i kommentar. Men jag menar att försvarsverket i skiftesverksteknik. Vallen är uppförd i två etap- närheten av staden och området med kyrkorätts- per (Holmquist Olausson 2001, s. 11). lig immunitet är ett och samma – Borg. Denna är Om vi prövar tanken att Borg är befästningen identisk med Gautberts kyrka med omgivande kring Gautberts kyrka så blir det viktigt att skär- befästningvall och den låg, i likhet med domkyr- skåda vallens datering. Kan den alls ha anlagts så korna nere på kontinenten, placerad på en klip- sent som på 830-talet? Under vallens bröstvärn pa, högt i landskapet ovanför den lägre liggande hittades vid Lena Holmquists och Michael Olaus- täta bebyggelsen av stadskaraktär. Ordalydelsen sons undersökningar en gravhög krönt med en civitatem et vicum hos Rimbert kan syfta på denna mäktig bautasten. Graven hade fogats in i kon- topografiska liksom funktionella skillnad. struktionen då borgvallen byggdes, så att bauta- Borgen vid Birka är ett markant inslag i land- stenen stack upp och var synlig på vallens utsida skapet än idag. Den är ett av de mäktigaste bygg- (jfr rekonstruktion Holmquist Olausson 2001, s. nadsverken från det vikingatida Skandinavien, 11). Den ger i sig ett terminus post quem för borg- och den hittills enda utgrävda fornborgen i Mä- vallen. Graven, som är en av de äldsta man funnit lardalen som daterats till vikingatiden (Holm- i stadsområdet, hyste en man som enligt Lena quist Olausson 2001, s. 11). Ordet »fornborg» Holmquist gravlagts i mitten av 700-talet (Holm- kopplar samman Birkas borg med järnålderns quist Olausson 2001, s. 11). Jag menar dock att borgar. Exempelvis antydde Arbman (1939, s. 58) den bör ha varit anlagd senare (se nedan). Med att borgen kan vara äldre än staden och att den sig hade mannen fått en häst, ett bälte med kniv, styrt stadens lokalisering. Rent allmänt är befäst- pincett, sölja och remändebeslag, ett skrin, en lä- ningar från vikingatid ovanliga i Skandinavien, derpung med silverbeslag (Fennö Muyingo 2000, vilketisig är förbryllande, påpekar MichaelOlaus- s. 7 ff) och tyger, bl.a. i siden (Holmquist Olaus- son (2009, s. 60 ff). I Sverige representeras de son 2001, s. 11). Textilresterna har analyserats vi- främst av borgen och stadsvallen på Birka, men dare av Anita Malmius (muntlig uppgift 2009), även av Torsburgens sista brukningsfas och av som menar att mannen inte var klädd i siden- Götavirke. I Norge saknas de helt, medan de är kläder, utan fick med sig sidentyg på annat sätt. mera vanliga i Danmark med trelleborgarna, be- Pincetter som den det här rör sig om är ett udda fästningarna kring Hedeby och Århus samt Dane- inslag i ngravar frå vendeltiden. Enstaka förekom- virke (Olausson 2009, s. 65). mer på Gotland (Nerman 1969,Taf. 290, nr 2302, Om Borg på Björkö skulle visa sig hysa läm- 2303). I kulturlagret som omgärdade graven fanns ningar efter Gautberts kyrka och omgivande been getingpärla och en bit av en tatingerkanna, fästningar så blir också Birkas stadsstruktur mer liksom skelettrester av en ytterligare man och mål- jämförbar med kontinentala städer som exempel- tidsrester bestående av säd och ben av nöt, svin, vis Münster. Innan vi går in på detta måste vi vär- får och get (Myuingo 2000, s. 11). En hästtand dera de arkeologiska iakttagelser som gj orts i borg- från graven har 14C-daterats till 667– 776 cal AD en, borgvallens innandöme och Garnisonen, den (OxCal, 68,2%, Ua-13239). I Ribe (posthusgräv- hallbyggnad som låg intill Borg åt sjösidan till. ningen) i Danmark exploderar antalet getingpär- Borgen uppfördes en tid efter att staden an- lor under 780-talet. Fördelningen av getingpär- lagts.Borgvallen är 350 mlångoch 2–3 mhög. Den lor i stratigrafin är: 725–760 12 st, 760–780 2 st, är ett mera välplaneratbygge än stadsvallen(Holm- 780–790 91 st, 790–800 11 st och 800–820 1 st

Fornvännen 106 (2011) Art. Zachrisson s 100-112:Layout 1 11-05-31 11.21 Sida 106

106 Torun Zachrisson

(Feveile & Jensen 2000, s. 22, jfr tabeller s. 20). miniscensdateringar och 14C talar för att borg Detta kan indikera att mansgraven snarare har och stadsvall brändes i första halvan av 800-talet anlagts under sista fjärdedelen av 700-talet, för- (Olausson 2009, s. 65). Michael Olausson anser slagsvis på 780-talet. att både borgen och stadsvallen var på plats år 14 Borgvallen har C-daterats till 786 cal AD, 829 när Ansgar besökte kung Björn i Birka (a.a.). enligt Helena Fennö Muyingos undersöknings- En stratigrafisk förbindelse som skulle kunna rapport (2000, s. 9). Men vid förnyad kalibrering styrka detta saknas dock idag. med OxCal har jag fått dateringen 766–871 cal AD för vallens undre lager L9 (50,2%; hela inter- Borg vallet är 669–895 cal AD, 94,8%, Ua-12728). I det- Ytan inne i Borg har fosfatkarterats och karterats ta lager hittades en mynningsskärva av en ljusgrön med slingram av Arkeologiska Forskningslabo- trattbägare från 800-talet (Henricsson 1993, s. ratoriet som en del i projektet Borgar och befäst- 146; Muyingo 2000, s. 6). Dateringsramarna är ningsverk (Stavrum 1997). Fosfatanalysen och i dock vida och endast mansgraven sätter en bakre viss mån den elektromagnetiska analysen visar gräns. Men det går att föra fram ytterligare argu- förhöjda värden längs borgvallen och inne i Borg, ment för att borgvallen uppfördes en tid efter sta- vilket tolkats som indikationer på ett kulturlager dens etablering. Man har påträffat sju gravar inne och en terrasskant (Stavrum 1997, s. 18). Borg mä- i Borg (Bj 455–458, 460–62). Fem kan dateras till ter ca 180 x 100 m (NNV–SSÖ) och vallen om- den äldre birkatiden och innehöll bl.a. en karo- gärdar därmed en yta stor nog för att kunna hysa lingisk trattbägare, en tatingerkanna och tidiga den föreslagna biskopskyrkan. ovalspännen. Alla var brandgravar och saknade gravöverbyggn ad (Gräslund 1980, s. 64). Anne- Garnisonen Sofie Gräslund (1980, s.74)menarattdeursprung- Nordväst om borgen finns ett område med ter- ligen bör ha täckts av högar som planats ut då rasser som undersöktes av Arbman (1939) på 1930- borgvallen byggdes, alternativt förstörts när bor- talet, den s.k. likbränningsplatsen eller numera gen brukades. Även Ingmar Jansson (muntligen Garnisonen, med en övre och en nedre terrass juli 2009) menar att gravarna bör ha haft över- (fig. 2). Lena Holmquists och Michael Olaussons byggnader som jämnats ut då borgvallen bygg- undersökningar av detta område (Olausson 2001) des. Ytterligare högar med en allmän datering till liksom Charlotte Hedenstierna-Jonsons analys vikingatiden har undersökts av Arkeologiska forsk- (2006) har fördjupat bilden av Birka och stadens ningslaboratoriet (Hedenstierna-Jonson 2000, s. krigare. 6). I borgen finns inga senare gravar. Mycket Det rör sig om ett delvis inhägnat område med talar således för att borgvallen anlades först en tid flera bebyggelse- och aktivitetsfaser från mitten in på 800-talet. på 700-talet till och med 900-talet. Högst upp Efter att borgvallen brunnit byggde man på och alldeles nordväst om borgen stod ett hallhus, den till dubbla höjden, så att mansgraven med 19 x 9,5 ms stort, med böjda, dubbla väggar och bautastenen helt inneslöts i vallen och inte längre kraftiga stolphål: en hög och kompakt byggnad var synlig. Denna yngre vall byggdes på åtmins- som syntes från farleden. Den närmsta parallel- tone två gånger kring år 1000 (Holmquist Olaus- len till detta hus är den stora hallbyggnaden på son 2001, s. 11). Således kan den vall som Rim- kungsgårdsplatån i Gamla Uppsala (Holmquist bert kallar »inte så stark» vara den äldre och Olausson 2001, s. 13 ff). I den bild som tecknats lägre vallen. Även denna var försedd med bröst- av projektet Borgar och befästningsverk tonar kon- värn och skyttegång. Vid undersökningen av den turen fram av en grupp professionella krigare som äldsta borgvallen fann man fyra spännjärn som försörjdes utifrån med mat och annat. De var tolkades som en del av en sådan konstruktion välutrustade, vissa av dem med lamellpansar, de (Fennö Muyingo 2000, s. 6). hade tillgång till östlig bågskytteteknik och de var Lena Holmquist (2002, s. 164) kopplar sam- influerade av ett magyariskt dräkt- och ryttar- man borgens anläggande med stadsvallens och ideal (Olausson 2001; Lundström et al. 2009; om menar att de båda uppförts samtidigt. Termolu- dräkten Larsson2007). Noteraattdettagäller 900- Fornvännen 106 (2011) Art. Zachrisson s 100-112:Layout 1 11-05-31 11.21 Sida 107

Arkeologin bakom Rimbert 107

Fig. 2. Garnisonen med Krigarnas hus och dess hägnade område (efter Hedenstierna-Jonson et al. 2009, s. 105). —The Birka garrison area with the “House of the Warriors”.

talet. Den äldre birkatidens kulturella influenser omfattande aktivitet under 800-talet, medan 900- och uttryck var annorlunda. Fedir Androushchuk talsmynt en är få. Han tänker sig att 800-tals- (2009, s. 97) påpekar att det från hela den äldre mynten kan härröra från äldre kulturlager som birkatiden bara finns en mansgrav med svärd på användes som fyllnadsmassor när man byggde ön. Den innehöll kontinentala gravgåvor och bör hallhuset på 900-talet. Ingrid Gustins (2004, s. ha hyst en välbärgad man, kanske från Franker- 100) analys av myntanvändningen på Birka visar riket. Alla de övriga svärdsgravarna hör till 900- att mynt förekommer från bosättningens allra talet. Androushchuk går så långt att han kallar äldsta tid, men att mycket få av dem tappas eller 800-talets Birka för en handels- och hantverks- läggs ned som gravgåvor före år 890. Mynthante- stad, som kontrast till 900-talets mer utpräglade ringen i Garnisonsområdet skiljer sig inte egent- vikingastad. ligen så mycket från hur den ser ut på andra håll i Det finns äldre kulturlager i Garnisonen och Birka. Gamla islamiska mynt var i omlopp och rester av en äldre byggnad, tydligt skild från den deponerades fortsatt i yngre kontexter. Den all- ovanpåliggande husgrunden (Holmquist Olaus- männa tendensen är att mynten från staden har son 2001, s. 13 ff). Denna äldre husgrund berör- en annorlunda och ålderdomligare sammansätt- des inte så mycket av utgrävningarna och gav få ning än i samtida skattfynd (Gustin in press). fynd, om dock av vikingatida karaktär, mest djur- I Garnisonen hittade man vid Arbmans gräv- ben och keramik (Holmquist Olausson & Kitzler ningar flera fragment av frisiska kannor, tatinger- Åhfeldt 2002, s. 18 ff; Hedenstierna-Jonson 2006, kärl (SHM 21064:21, 60, 131). Sådana kannor är s. 52). Kenneth Jonsson (2001, s. 33) kommente- på kontinenten helt knutna till kyrkliga toppmil- rar att myntfynden från Garnisonen och terras- jöer. Bara i Norden saknas den kopplingen (Ma- serna intill borgen måste tolkas som att där varit thias Bäck, muntligen nov. 2009). Keramiken på-

Fornvän nen 106 (2011) Art. Zachrisson s 100-112:Layout 1 11-05-31 11.21 Sida 108

108 Torun Zachrisson träffas främst på de större missionsorterna i Nord- Kungsporten hittades redan vid 1600-talets gräv- och Östersjöområdet (Bäck 1995, s. 18). Med ningar en sönderbruten del av en fjätter, som kan Holmqvists tolkning av den vikingatida bygg- vara en del av en hand- eller fotfjätter (Gustafs- naden på Helgö som gudstjänstlokal och min son 2009, s. 90). Kanske har den använts för att tolkning av Borgberget på Birka som kyrkoberg fängsla någon av de kristna slavar som Rimbert så är det möjligt att miljöer i Norden kan likna de nämner. kontexter som förekommer på kontinenten. I vallen som inhägnar Garnisonsområdet hit- Birkas stadstopografi – jämförelser tades, nära ursprungliga markytan, byggnadsof- Om vi förmodar att borgen i Birka kan vara plat- fer i form av en ovanlig sorts tångeförsedda spjut- sen för Gautberts kyrka med omgivande för- spetsar. Laila Kitzler (2000, s. 13 f, 19) tolkar svarsverk så skulle det innebära att staden till sin dessa som offer till Oden, men säger samtidigt att struktur liknar en rad samtida städer på konti- det även skulle kunna röra sig om depositioner i nenten. Där fanns ett domkyrkoberg med en en kristen kontext. Centralt i byggnaden från 900- angränsande och lägre placerad »marknadsstad». talet påträffades ett byggnadsoffer bestående av Monika Porsche (2000) gör en grundlig genom- en torshammare, 40 kamfodral och en rad andra gång av tidiga befästningar i medeltida tyska föremål. Detta är en intressant och viktig depå, städer där vi finner en rad fruktbara paralleller. I men den tillhör hallhuset från yngre birkatiden. flera av dessa städer finns äldre saxisk a kultur- Vad som kan ha deponerats i den icke undersök- lager. Så bygger någon missionär en första kyrka ta underliggande husgrunden vet vi inte. Tånge- på platsen, och därefter grundas ett biskopssäte spjutspetsarna i hägnadsvallen tycks hur som helst årtiondena kring 800, som exempelvis i Halber- höra till en annan kronologisk horisont än de öv- stadt, Minden, Münster, Bremen och Paderborn riga byggnadsoffren. (Porsche 2000, s. 200). I enstaka fall kan befäst- Gustav Trotzig lyfter i artikeln »Trons för- ningarna tidfästas till Karl den Stores eller sonen svarare i Birka» (2004) fram sköldformiga häng- Ludvig den frommes tid (Porsche 2000, s. 201). en som påträffats i Birkas gravar. De kan kopplas Den geografiska orienteringen på domkyrkoberg- till en föreställning om trons försvarare. En till- en i de anförda kontinentala exemplen varierar skyndare av hednamissionen i norr var Raban (jfr Porsche 2000; ONO, NNO eller NNV). Bir- Maur, abbot i klostret i Fulda, senare ärkebiskop kas Borg motsvarar storleksmässigt den Domburg i Mainz. Trotzig påpekar att det fanns en direkt som finns i Minden (Porsche 2000, s. 200). koppling mellan Raban Maur och Birka. Denne Den fullständigaste bilden ger Münster (fig. lät, visar bevarade brev, utrusta Gautbert inför 3) där borgvallen kring domkyrkan – av jord och missionresan dit med bl.a. ettsakramentarium och trä – har kunnat rekonstrueras (Hömberg 1997). mässkläder (Boken om Ansgar kap. 91, not 167). I Staden, som var en tätort med en yta på 8–9 ha Svarta jorden har en trolig sepulkralsten i mar- redan på romartiden, blev upphöjd till biskops- mor till ett portabelt resealtare hittats (Gustafs- säte år 805. Men redan under 600- och 700-talen son 2008). Den kan ha ingått i det som Gautbert hade Münster en avsevärd hantverksproduktion utrustades med inför sin resa till Birka. Alterna- jämfört med samtida tätorter (Porsche 2000, s. tivt kan den ha tillhört Ansgar, som ju var biskop 199 f m. ref.). Rekonstruktionen av borgvallen av Hamburg-Bremen när han återvände till Bir- kring domkyrkoberget i Münster är intressant ka år 852 (Gustafsson 2008, s. 164). och har likheter med den som Lena Holmquist På gravfältet utanför och norr om borgen har pres enterat för Birkas borgvall (Sahlstedt 1997, s. Anne-Sofie Gräslund (1980, s. 74, 83 f) identifie- 7; Lundström et al. 2009, s. 112). rat en kristen begrav ningsplats med tätt liggande gravar, kallat område 2 B. De flesta av dessa gra- Slutord var är anlagda på 800-talet och Gräslund har satt Minneskorset över Ansgar och hans mission res- dem i samband med Ansgars mission (1980, s. 83; tes år 1834 uppe i Borg. Från platsen har man en jfr 2001, s. 70). Detta gravfält liknar kontinen- milsvid utsikt: det är Björkös högsta punkt. Själ- tens Reihengräberfelder (Gräslund 1980, s. 44). Vid va borgen är i sig ett udda inslag för vikingatidens

Fornvännen 106 (2011) Art. Zachrisson s 100-112:Layout 1 11-05-31 11.21 Sida 109

Arkeologin bakom Rimbert 109

Fig. 3. Schematisk stadsplan över Münster (efter Porsche 2000, s. 199). —Schematic layout of Münster.

del. Lena Holmquist (Sahlstedt 1997, s. 18) har viteter i anslutning till kyrkan. Dagmar Selling beskrivit den som en förenande länk mellan för- (1951, s. 289 f) föreslog att tatingerkannorna historiska fornborgar och medeltida befästningar. skulle kunna ha att göra med 800-talets birka- Här tolkas nu Borg som platsen för en biskops- mission. I Borg, liksom i Garnisonen, har det hit- kyrka med omgivande befästningsvall. Det arkeo- tats många fragment av sådana kannor, nära den logiska fyndmaterialet från 800-talet kan öppna kyrkliga miljö där de brukades – om mitt förslag för en sådan möjlighet. Kyrkan skulle i så fall ha håller. I Garnisonsområdet nedanför Borg åt sjö- varit byggd på själva klippan. Ur ett symboliskt sidan finns grunden till en 800-talsbyggnad som perspektiv är det ett naturligt val, för klippan är kan ha varit kopplad till den tänkta kyrkans verk- ju liktydig med Kristus själv (1 Kor 10:4; Ps samhet. Likaså är Birkas starkaste kandidat till 92:16; Luk 6:47-48). Alldeles följdriktigt var det ett kristet gravfält (grf 2 B) beläget strax utanför också där som ärkebiskop Nathan Söderblom på Kungsporten i Borg. sin tid hade önskat se Ansgarskapellet uppfört. Terrassen, kulturlagret och de avplanade grav- Birka är så välkänt att det är lätt att bli hemmablind för högarna på borgområdet kan vara rester av akti- vad platsen egentligen representerar. Till Jellingkon-

Fornvännen 106 (2011) Art. Zachrisson s 100-112:Layout 1 11-05-31 11.21 Sida 110

110 Torun Zachrisson ferensen 2008 blev jag ombedd att presentera Birka – 1991. Helgöforskningens dagsläge. Ortnamnssäll- och Adelsö. Denna artikel bygger på de funderingar skapets i Uppsala årsskrift. som det föredraget satte igång hos mig och som utveck- – 1995. Ortnamn och rättshistoria: två praktiska exempel. Saga och Sed 1994. lades till ett föredrag jag höll på Viking Congress XVI, DMS 1:7. 1992. Brohd,Adelsösn,FäringsötingslagochSol- på Island 2009. Ett generöst bidrag från Berit Wallen- lentunahd. O. Ferm, M. Johansson & S. Rahmqvist. bergs stiftelse möjliggjorde min Islandsresa. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Stort tack till Anders Andrén som gjorde mig upp- DMS 2:1. 2002. Tören. Svartlösa och Sotholm. Janzon, K. märksam på Monika Porsches bok, till Ulf Fransson för & Rahmqvist, S. Red. S. Rahmqvist. Riksantik- lokaliseringen av Borgaskog, till Ingmar Jansson och varieämbetet. Stockholm. Erikskrönikan. 1991. Redigering, inledning och kom- Ingrid Gustin för dateringsdiskussioner, till Mathias mentar Sven-Bertil Jansson. Stockholm. Bäck för keramikdiskussionen och till Gustav Trotzig Fennö Muyingo, H., 2000. Borgvallen II. Utvidgad för hans påpekande om Nathan Söderblom och Ans- undersökning av Borgvallen och underliggande grav garskapellets placering. 1997. Arkeologisk undersökning 1997, Uppland, Adelsö sn. Raä 34. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Referenser Stockholms universitet. Adam av Bremen. Historien om Hamburgstiftet och dess Feveile, C. & Jensen, S., 2000. Ribe in the 8th and 9th biskopar. Översatt av E. Svenberg. Stockholm 1984. century. A contribution to the archaeological chro- Ahnlund, N., 1928. Svensk sägen och hävd.Stockholm. nology of North Western Europe. Acta Archaeolo- – 1953. Stockholms historia före Gustav Vasa. Mono- gica 71. Köpenhamn. grafier utgivna av Stockholms komunalförvaltning. Frølich, A., in press. Helgö – a place for surgical treat- Stockholm. ment, offering – or both. Arrhenius, B. (red.). Exca- Ambrosiani, B., 1988. Helgö or Bona on Helgö. Thir- vations at Helgö XVIII. Stockholm. teen studies on Helgö. Statens historiska museum Gräslund, A-S., 1980. Birka IV. The Burial customs. A studies 7. Stockholm. study of the graves on Björkö. KVHAA. Stockholm. – 2002. Mälaröarna. Från fornkungar till folkungar. – 2001. Ideologi och mentalitet. Om religionsskiftet i Skan- Stockholm. dinavien från en arkeologisk synpunkt. OPIA 29. Upp- – 2005. Birka under Ansgars tid. Stockholm. sala. Andersson, Th., 2004. Svethiudh, det svenska rikets Gustafsson, N.B., 2008. A Sacred Stone from Björkö’s kärna. Namn och bygd 92. Uppsala. Black Earth: one of the benefits of a second exam- Androushuck, F., 2009. Vikings and Farmers. Holm- ination. Viking and Medieval Scandinavia 4 (2008). quist Olausson, L. & Olausson, M. (red.). The Mar- Turnhout. tial Society. Aspects of warriors, fortifications and social – 2009. För folk och fä. Om vikingatida fjättrar och change in Scandinavia.Theses and papers in archaeo- deras användning. Fornvännen 104. logy B:11. Arkeologiska forskningslaboratoriet. Gustin, I., 2004. Islamic coins and eastern contacts. Stockholm. Eastern connections. Part two. Ambrosiani, B. Arbman, H., 1939. Birka. Sveriges äldsta handelsstad. Från (red.). Birka studies 6. Stockholm. forntid och medeltid 1. Stockholm. – In press. Coin stock and coin circulation in Birka. Arrhenius, B., 1961. Pottery. Holmqvist, W. et al. (red.). Silver Economies, Monetisation & Society in Scandi- Excavations at Helgö I. KVHAA. Stockholm. navia, 800–1100. 5–6 December 2008 at the University – 1964. Summary concerning pottery. Holmqvist, of Aarhus, Denmark. W. & Arrhenius, B. (red.). Excavations at Helgö II. Hadorph, J., 1687. Biärköarätten. Omtryckt i Ambro- KVHAA. Stockholm. siani, B. & Eriksson, B.G., 1994. Birka – vikinga- Boken om Ansgar. 1986. Rimbert, Ansgars liv. Översatt staden 4. Höganäs. av Eva Odelman. Stockholm. Hallencreutz, C.F., 1984. Adam, Sverige och trosskiftet. Bäck, M., 1995. Importkeramiken i Birka. META 1995: Adam av Bremen. Historien om Hamburgstiftet och dess 1. Lund. biskopar. Stockholm. – 2009. Vikingatida bebyggelse funnen utanför Bir- Hallencreutz, C.F. & Odelman, E., 1986. Rimbert som kas stadsvall. Fornvännen 104. ärkebiskop och författare. Boken om Ansgar. Rim- Calissendorff, K., 1963. Vitulsö. Ett försvunnet ort- bert, Ansgars liv. Stockholm. namn. Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift. Hedenstierna-Jonson, C., 2000. Borg.Arkeologiskunder- – 1964. Helgö. Namn och Bygd 52. Uppsala. sökning 1998/99. Borgar och befästningsverk i Mel- – 1971. Place-names denoting centres. Early Medie- lansverige. Rapport 2. Arkeologiska forsknings- val Studies 3. Antikvariskt arkiv 40. KVHAA. Stock- laboratoriet, Stockholms universitet. holm. – 2006. The Birka warrior – the material culture of a

Fornvännen 106 (2011) Art. Zachrisson s 100-112:Layout 1 11-05-31 11.21 Sida 111

Arkeologin bakom Rimbert 111

martial society. Theses and papers in scientific ar- foils. Helgö, Uppland. Clarke, H. & Lamm, K. chaeology 8. Stockholm. (red.). Excavations at Helgö XVI. KVHAA. Stock- Hellberg, L., 1979. Forn-Kalmar. Ortnamnen och sta- holm. dens förhistoria. Hammarström, I. (red.). Kalmar Larsson, A., 2007. Klädd krigare. Skifte i skandinaviskt stadshistoria1.Kalmarområdetsforntidochstadensälds- dräktskick kring år 1000. OPIA 39. Uppsala. ta utveckling. Kalmar. Lindeberg, J., 2008. KrigarnashusiBirka–ett rekonstruk- Henricsson, L.G., 1993. Appendix 4. Holmquist Olaus- tionsförslag av en vikingatida hallbyggnad. Seminarie- son, L. Aspects on Birka. Investigations and surveys uppsats i arkeologi. Stockholms universitet. 1976–1989. Theses and papers in Archaeology B3. Lundström, A., 1971. Cuppa vitrea auro ornata. Early Stockholm. Medieval Studies 3. Antikvariskt arkiv 40. KVHAA. Hildebrand, H., 1894.Sverigesmedeltid2.Städerna.Stock- Stockholm. holm. Lundström, F.; Hedenstierna-Jonson, C. & Holmquist Holmquist Olausson, L., 1993. Aspects on Birka. Investi- Olausson, L., 2009. Eastern archery in Birka’s gar- gations and surveys 1976–1989. Theses and papers in rison. The Martial Society. Aspects of warriors, fortifi- Archaeology B3. Stockholm. cations and social change in Scandinavia. Holmquist – 2001. Birkas befästningsverk – resultat från de Olausson, L. & Olausson, M. (red.).Theses and pa- senaste årens utgrävningar. Olausson, M. (red.). pers in archaeology B11. Arkeologiska forsknings- Birkas krigare. Borgar och befästningsverk i Mel- laboratoriet, Stockholms universitet. lansverige 5. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Nerman, B., 1961. Till vilken ätt ha de stora gravhögar- Stockholms universitet. na vid Norsborg i Botkyrka hört? Fornvännen 56. – 2002. Patterns of settlement and defence at the – 1969. DieVendelzeitGotlands.Bilder. KVHAA. Stock- proto-town of Birka, Lake Mälar, Eastern Sweden. holm. Jesch, J. (red.). The Scandinavians from the Vendel to Nielsen, H., 1962. Jarl. Kulturhistoriskt lexikon för nor- the tenth century. An ethnographic perspective. Studies disk medeltid bd 7. Malmö. in Historical Archaeoethnology 5. San Marino. Nyberg, T., 1984. Stad, skrift och stift. Adam av Bremen. Holmquist Olausson, L. & Kitzler Åhfeldt, L., 2002. Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar.Över- Krigarnas hus. Arkeologisk undersökning av ett hallhus satt av E. Svedberg. Stockholm. i Birkas Garnison. Borgar och befästningsverk i Mel- Olausson, M. (red.), 2001. Birkas krigare. Borgar och lansverige, Rapport 4. Arkeologiska forsknings- befästningsverk i Mellansverige 5. Arkeologiska laboratoriet. Stockholms universitet. forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Holmqvist, W., 1961. En vikingatida sjukstuga på Helgö. – 2009. At peace with walls. Fortifications and their Lychnos,lärdomshistoriskasamfundetsårsbok1960-61. significance AD 400–1100. Holmquist Olausson, Uppsala. L. & Olausson, M. (red.). The Martial Society. As- – 1969a. Helgö – den gåtfulla ön. Uddevalla. pectsofw arriors,fortificationsandsocialchangeinScan- – 1969b. Comments on Hans Emil Lidén. From dinavia. Theses and papers in archaeology B11. Pagan Sanctuary to Christian Church. Norwegian Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms Archaeological Review 2. Oslo. universitet. – 1980. Vikingar på Helgö och Birka. Stockholm. Porsche, M., 2000. Stadtmauer und Stadtentstehung. Hömberg, Ph., 1997. Die Burgen des Frühen Mittelal- Untersuchungen zur frühen Stadtbefestigung im mitte- ters in Westfalen. Hinter Schloss und Riegel. Burgen lalterlichen Deutschen Reich. Hertigen. und Befestigungen in Westfalen. Münster. Rosén, J., 1962. Jarl. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk Hyenstrand, Å., 1988. Helgö, Birka and the church of medeltid bd 7. Malmö. St Gautbert. Lundström, A. (red.). Thirteen studies Rydh, H., 1936. Förhistoriska undersökningar på Adelsö. on Helgö. Studies 7. Statens Historiska Museum. KVHAA. Stockholm. Stockholm. Sahlstedt, M., 1997. Analys av fyndmaterial från Birkas – 1996. Lejonet, korset och draken. Sverige 500–1000. borgvall. Seminarieuppsats i laborativ arkeologi. Lund. Stockholms universitet. Jonsson, K., 2001.Mynten – en fyndkategori som speg- Sawyer, P., 1991. När Sverige blev Sverige. Alingsås. lar Birkakrigarnas internationella kontakter. Olaus- Selling, D., 1951. Problem kring vikingatida keramik- son, M. (red.). Birkas krigare. Borgar och befäst- kannor. Fornvännen 46. ningsverk i Mellansverige 5. Arkeologiska forsk- Stahre, N-G., 1986. Ortnamn i Stockholms skärgård. ningslaboratoriet, Stockholms universitet. Stockholm. Kitzler, L., 2000. Odenssymbolik i Birkas Garnison. Stavrum, B., 1997. Förhistoriskt markutnyttjande i Borg på Fornvännen 95. Björkö – en prospektering med fosfatkartering och elektro- Lamm, K., 1999. Helgö. Reallexikon der germanischen magnetisk kartering. Seminarieuppsats i laborativ Altertumskunde bd 14. Berlin. arkeologi. Stockholms universitet. – 2004. Distribution and context of the figural gold Stjernquist, B., 1999. Glass from Uppåkra. A prelimi-

Fornvännen 106 (2011) Art. Zachrisson s 100-112:Layout 1 11-05-31 11.21 Sida 112

112 Torun Zachrisson nary study of finds and problems. Hårdh, B. (red.) ortnamn i Mälarlandskapen. Studier till en svensk Fynden i centrum. Uppåkrastudier 2. Lund. ortnamnsatlas utgivna av Th. Andersson 17. Upp- Strauch, D. 2003. Roslagen. Geographisches. Rettsliches. sala. Reallexikon der germanischen Altertumskunde 25. Wernerson, L., 1996. Helgö som religiöst centrum. En Berlin. hypotes. Seminarieuppsats. Arkeologiska institutio- Ståhle, C.I., 1946. Studier över de svenska ortnamnen på nen. Stockholms Universitet. -inge på grundval av undersökningar i Stockholms län. Wessén, E., 1940. Upplands runinskrifter. Sveriges run- Studier till en svensk ortnamnsatlas 3. Uppsala. inskrifter bd 6, häfte 1. KVHAA. Stockholm. – 1949. Om vår äldsta jordebok. Vårfruberga klos- Zachrisson, T., 2004a. Det heliga på Helgö och dess ters godsförteckning. Namn och Bygd 36:3. Uppsala. ko smiska referenser. Andrén, A. et al. (red.). Ord- – 1954. Lidingö under forntid och medeltid – en ning mot kaos. Världsbild och kosmologi. Vägar till namn- och bebyggelsehistorisk studie. Ortnamns- Midgård 4. Lund. sällskapets i Uppsala årsskrift 1954. 2004b. The Holiness of Helgö. Excavations at Helgö Trotzig, G., 2004. Trons försvarare i Birka. Fornvännen XVI. Exotic finds. Clarke, H. & Lamm, K. (red.). 99. KVHAA. Stockholm. Ullén, I., 1980. En jämförande belysning och diskussion av – 2011. Helgö – mer än ett vi. Makt, kult och plats. Två förhållanden på Helgö och Birka under vikingatid. seminarier arrangerade av Stockholms läns museum Seminarieuppsats i arkeologi. Stockholms univer- under 2009 och 2010. Nacka. sitet. – In press. Holy places as cosmic mirrors – the exam- UpL. Upplandslagen. 1979. Granskad och tolkad av Å. ples Helgö and Uppåkra. Brink, S. (red.). Myth and Holmbäck & E. Wessén. Svenska landskapslagar bd theory in the Old Norse World. University of Aber- 1. Stockholm. deen. Vikstrand, P., 2001. Gudarnas platser. Förkristna sakrala

Summary

Two churches were built in the Lake Mälaren The second church was built by Gautbert at area in connection with the Birka mission of the Birka. Previously, scholars have long believed 830s. The first was built by Hergeir, the praefec- that this church was located among the build- tus of the town of Birka, on his family estate. ings of the town or at the Alsnö royal manor Helgö, located along the water route to Birka, across the water. My suggestion is that Borg, the has been identified as the site of this family esta- fortified hill next to the town and encompassing te. There spectacular objects with Christian asso- the island's highest point, is the site of Bishop ciations have been found. Hergeir’s title is usual- Gautbert’s church and fortified precinct. That ly translated as “bailiff”, but may equally well be would make Birka more similar to the layout of understood as jarl, a cognate of “earl” with con- continental cities at the time such as Minden, notations quite of its own in the Scandinavian Münster and Paderborn, consisting of a higher context. Both Helgö and Birka are situated at Domburg with surrounding ramparts and a mar- the intersection of territorial boundaries, in ket town at its foot. The results from excavations areas where the ledung naval organisation and of Borg's rampart are consistent with it having its prehistoric predecessor had great impact on been built in the 830s. the landscape. The jarl played a central role in the ledung, and with this interpretation he did also in the seaport of Birka.

Fornvännen 106 (2011)