NR 4 2OO4 Ale Historisk tidskrift FÖR SKÅNE HALLAND OCH BLEKINGE
F Ale Historisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekinge utges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening och Landsarkivet i Lund.
Redaktionskommitté F.d. länsantikvarie Carin Bunte, Malmö Universitetslektor Gert Jeppsson, Lund, redaktör Stadsarkivarie Göran Larsson, Lund Docent Sten Skansjö, Lund Professor Anna Christina Ulfsparre. Lund
Innehåll
Sid. Georg Welin: Dalby kyrkas äldsta historia. Ett diskussionsförsök 1 Lars Jönsson: Gladsaxehus - ett projekt riktat mot både forskning och allmänhet 15 Sten Skansjö: Vittskövle - medeltida privatborg i Helgeådalen 28
TRYCKTJÅNST I ESLÖV HB, 2004 Dalby kyrkas äldsta historia Ett diskussionsförsök Av Georg Welin Ämneslärare, Billinge
Det följande är närmast en revision och vidareföring av min tidigare studie Dalby kyrkas grundläggning, publicerad i Ale 4, 1991. Arkeologiska vittnesbörd har gene¬ rerat nya frågeställningar och gett underlag för ett reviderat syntesförsök. Denna gång har det därtill snarast kommit att forma sig till ett inlägg i diskussionen kring Skåne- samhällets omdaning i tiden kring förra millennieskiftet.
Dalbykomplexet markplanet finner man sålunda markeringar Uppe på krönet av en utlöpare till Romele- efter själva kyrkans äldre, avsevärt längre ut¬ åsen ligger Dalby kyrka, vida synlig utåt sträckning åt öster. Till detta kan bl.a. läggas Lundaslätten. Dess numera rätt knubbiga ge¬ arkeologiska vittnesbörd om betydande, tidig¬ stalt gömmer på ett rikt historiskt förflutet. 1 medeltida anläggningar i direkt förbindelse
t -Sv ITfi \ i 'ÿ m m k
Dalby kyrka med anslutande klosterlänga från öster. Efter foto av R. Radeby.
1 > i i. _ ■ n r i V 8 I
; fl in i : i i HIt IJ
2 \ i— i I« ?I i i* nC3jt„' 7 I P_ÿ i LJ ! i I •i i 1.® 'i 3_ JO (ÿO r L ri i H ; 'i T"‘ "ÿ; s 53 r I I i g5 r*«— . i— ’ J— ----- i r:.j 1 r — ■ — - — — ■ — « — - • * J LJ Lf1 -1 I 1 i i 5 I i i [ID ! ! ! i a □ H rJ av ““'Wl"« oOo OOoÿo’oo«J r _ I t o j T I i,|i % i •5* i i i i ■ r m — I : (ja i. [*!•J 5 I ,? I i l ~ ÉíS I «g *(--**’“! p-j r i i i ---- ; Den medeltida kungsgården. Planöversikt av byggnadsrester. framgrävda 1965-1966. Efter E. Cinthio 1983.
2 med kyrkans västparti. Man anar även ett i utvidgningar. Rönen redovisades främst i en äldre tid mera storskaligt sammanhang med avhandling 1930 av S. Anjou.4 I samband närmsta grannen. Dalby kungsgård. Bety¬ härmed skulle funktionen som biskop Eginos dande funktioner har också tillskrivits plat¬ domkyrka komma att framhävas. Det gavs sen, såsom kungapalats, biskopssäte och en dock vissa indikationer om att en rätt avse¬ ansenlig klosterstiftelse. Nedan följer ett värd etablering på platsen ägt rum redan diskussionsförsök kring de komplexa läm¬ decennier före tillkomsten av basilikan. ningarnas inbördes relationer och historiska Grävningar 1965-1966 under ledning av E. sammanhang, med sikte på grundläggnings- Cinlhio skulle bekräfta detta. De då på¬ skedenai 1000-talet. träffade lämningarna vittnade visserligen i första hand om en magnifik anläggning av stenlängor kring en atriumgård i direkt an¬ Vad säger skrivna källor slutning till basilikans västparti. Men i den om biskopsätets tillkomst? västra längans golv blottades även rester av 1 sin krönika om de hamburgska ärkebisko¬ tre par stolpstöd. De tolkades som lämningar parnas missionsbedrifter meddelar den sam- efter en äldre hallbyggnad i trä. av ungefär tide Adam av Bremen att danakungen Sven samma utsträckning som det senare sten¬ Estridsen (omkring 1060) delade Lunda- huset, dvs. cirka 27 x 9 m.5 stiftet i två biskopsdömen. Den i Hamburg På basis av Anjous dokumentation på¬ invigde Egino skall i detta sammanhang ha visade därefter förf. 1991 att vissa noterade tilldelats Dalby. Sedan denne kyrkomän efter grundstråk inom basilikan kunde uppfattas några år fått ledningen även av Lund, skall som rester av en föregående, enskeppig dock Dalbys roll som biskopssäte snart ha stenkyrka på platsen, planlagd efter ett när- upphört. Då skall han ha förordnat att det i masi anglosaxiskt planmönster.6 Avståndet Dalby skulle finnas en prost och ett brödra¬ mellan de sparsamma lämningarnas ytter- skap av präster, vilka levde efter kloster¬ ändar indikerade en totallängd för denna regler.1 Enligt Ailnoth skall sedan konung anläggning om cirka 29,6 m. Detta svarade Harald (1076-1080) ha fått sin grav på den mot 100 äldre engelska (romerska) fot å berömda platsen, och enligt Passio skall 0,2957 m. Bredden på skeppets omgivnings- kung Knut (1081-1086) ha ägnat orter som murar syntes ha varit drygt 130 cm, dvs. Roskilde, Lund och Dalby särskilt intresse.2 4 Ui ggr den nämnda måttenheten, altarrum- Lunds domkyrkas kapitelbok, Liber capita- mets väggar däremot knappt 120 cm, dvs. larius, vittnar därtill i en notis från 1 125 att 4 fot. Materialet i murskalen föreföll ha varit nämnde kung Sven såsom den förste upp¬ vald och delvis råhuggen marksten, fyllna- förde Dalby kyrka (ipse primus dalbyensem den skärv och mindre marksten. Ovan en ecclesiam edificauitp bruksavjämnad grundrest låg - utan indrag¬ ning - ännu ett skift, vilket genom sin karak¬ Tidigare tolkningar tär av samtidighet kunde tolkas som en rest av Beläggen har satts i samband med den delvis högmuren. I en förmodad lämning av västra kvarstående pelarbasilikan från 1000-talet. gavelgrunden hade därtill markerats för in¬ Omfattande grävningar 1919-1920 i och blandning av murbruk. Såvitt jag kunde finna kring de kvarstående delarna av detta bygg¬ uppvisade därmed såväl plan som murteknik nadsverk gav betydande underlag för en re¬ nära överensstämmelse med den något konstruktion av dess äldsta plan och senare större, jämväl enskeppiga föregångaren till
3 Lunds domkyrka.7 Jag tolkade nu det hela så värdet 1015 ± 100.10 Osäkerhetsmarginalerna att kung Sven hos lundabröderna framstått är visserligen betydande, men därtill kommer som »primus» genom att redan på 1040-talet ett fynd 1983 i säkert slutet skikt av ett låta bygga en mindre stenkyrka i Dalby Quatrefoilmynt, slaget för Knut den store i under sin kamp med den norske kungen perioden cirka I0I7-IO22.1 1 Till diskussionen Magnus om Danmarks krona. Som en anslu¬ hör även fyndet 1936 av den breda, notför- tande boning skulle den av stolprestema in¬ sedda »stavkyrkoplankan», sekundärt inmu¬ dikerade trähallen i väster kunna ha fungerat. rad i uppgången utifrån till läktaren.12 1 bästa Den i notisen underförstådda andrainsatsen fall låter sig fällningsåret bestämmas för det skulle då i form av basilikan kunna ha utförts träd som en gång fått lämna materialet till av de närmast efterföljande danakungarna, denna byggnadsrest. I varje fall skulle en tidig dvs. Harald och Knut. datering kunna antyda att man inledningsvis låtit resa en stavkyrka på platsen. Sin sekun¬ Ny tolkning dära funktion torde emellertid plankresten ha Jag har nu funnit att vissa rön problcmatise- fått först vid en radikal ombyggnad av väst- rar detta tolkningsförsök åtskilligt. Först partiets sidoväggar. Det får väl därför tills¬ själva minnesnotisen. Vid uppläggningen av vidare anses mera sannolikt att lämningen en ny dödbok hos lundabröderna 1123 har primärt tillhört de huskonstruktioner i trä man inledningsvis synbarligen lämnat ett som otvivelaktigt bör ha uppförts norr om tomt utrymme för Sven Estridsen. Med om¬ basilikan på 1060-talet. Härifrån kan de av sorg och pregnans har därefter dennes Adam omtalade, reguljära klosterbröderna minnesruna införts av den kompletterande ha haft tillträde till själva kyrkan via den ar¬ »rubricator». Jämfört med skrivningen i ett keologiskt påvisade, ursprungliga ingången i äldre »memoriale fratrum» (det hypotetiska korets nordvägg.12 s.k. Ricwal-nekrologiet) har den därför anta¬ gits ha blivit föremål för en omredigering.8 Arkeologiska lämningar om Man kan därmed förmoda att den haft aktuell syftning, dvs. den däri omnämnda byggnads- tidpunkten bedriften av kung Sven bör ha avsett den Keramik fram på 1120-talet stående kyrkan i Dalby, Kan ytterligare arkeologiska lämningar på dvs. basilikan. Insatserna av Harald och Knut platsen vittna om tidpunkten för etabler¬ skulle dä kunna ha bestått i en fullföljning av ingen? Vid grävningarna 1965-1966 kunde detta projekt. Därmed skulle även skriv¬ man konstatera att nivån på markytan i om¬ ningen bli mera analog med notisen om rådet väster om kyrkan i stort sett var den¬ sonen Knuts bedrifter vid Lunds domkyrka. samma som den ursprungliga.14 Såsom vid När han där anges som den förste vid »denna den tidigare undersökningen 1920 påträffa¬ kyrka» (hane ecclesiam), är forskningen nu¬ des dock även nu ett stort antal skärvor från mera enig om att lundabröderna avsett en det förnäma hushållets lerkärl. År 1971 pre¬ första insats vid det ännu stående byggnads¬ senterade så K. Andersson sin avhandling verket.9 »Den vendiska keramiken frän Dalby».15 Min tidigare tolkning skulle dessutom ha Hon framhöll där inledningsvis betydelsen inneburit att Sven vore den förste vid Dalby av intensiva lokalundersökningar som vägen kyrka över huvud taget. C 14-dateringar av till en fullständigare bild av keramikens mor¬ de ovan nämnda stolprestema gav emellertid fologi och kronologi. Hur många distinkt be-
4 skrivna varianter fanns på platsen och i vilka frekvenser? Förenklat kan sägas att resultatet visade på dominans för kärl med inåtböjda mynningar och med skuldran högt placerad på kärlkroppen. Tydliga paralleller med ma¬ terial från Mecklenburg påvisades. Jämförel¬ ser gav även vid handen att skärvorna från Thulegrävningen i Lund, som ingick i under¬ sökningen, fördelade sig på ett liknande sätt i huvudformerna som dalbymaterialet. För vårt vidkommande må då särskilt noteras att de cirka 8.000 skärvorna från denna lunda- grävning hämtats upp ur stadens äldsta kul¬ / / turlager, från 1000-talets förra hälft. Jäm¬ \ förelser med ett tidsmässigt väl avgränsat material från S:t Ib i Roskilde gav ett lik¬ nande resultat. Under våren 1983 följde en undersökning invid resterna av östra klosterlängan, på plat¬ sen för tillbyggnaden av församlingshemmet Mynningsprofiler och dekor hos fyra Dalbykärl ur »Wipperowgruppen». Efter K. Andersson 1971. Eginogården.16 Ett fåtal spridda spår från för¬ historisk tid, däri inräknade några skärvor från kärl av inhemsk, vikingatida typ regi¬ strerades. Därefter kunde här en första hori¬ som tidigt under 1000-talet nådde Sydväst- sont av intensiv aktivitet noteras i tidig skåne råder stor överensstämmelse».18 Intro¬ medeltid (cirka 1000-1200). Sålunda fram¬ duktionen av de nya formerna - och den nya grävdes en större mängd äldre svartgods i tekniken -sker plötsligt och genomgripande. den äldsta konstaterbara markytan. Här på¬ Denna arkeologiska situation relaterar Ros¬ träffades även det ovannämnda myntet från lund till det historiska sammanhanget och perioden 1017-1023. presenterar därefter en visserligen hypotetisk Forskningsområdet har under de senaste men väl underbyggd förklaring. Vid samma decennierna tillförts ett högst betydande nytt tid, dvs. vid förra millennieskiftet, undergår underlag och då bl.a. från en rad platser i Sydvästskåne en dynamisk förändring genom Dalbys relativt nära omgivningar såsom etableringen av en ny maktstruktur under den Lund, Kyrkheddinge, Gårdstånga, Önnerup jellingska kungadynastin. Nära förbunden och Bjäresjö. Efter M. Roslund benämnes det med obotritemas kristna kungarike har dana- nämnda godset numera »östersjökeramik», kungen i samma skede bl.a. haft att bekämpa då det visserligen framställts av hantverkare upproriska stammar bortåt Odermynningen. från södra Östersjöområdet, men med lokala I samband därmed skulle trälar kunna ha leror i Skåne som råvara.17 Efter utförliga be¬ hemförts till Sydvästskåne för att här till¬ arbetningar och analyser, totalt omfattande godose behovet av arbetskraft vid de nu eta¬ ett avsevärt större material, finner Roslund: blerade huvudgårdarnas stordrift. Poängen är »Mellan de senslaviska formerna på Rügen att den kulturella överföringen enligt denna samt i öns närområde på fastlandet och de förklaring inte inneburit ett naturligt insipp-
5 rande av nya stilar utan utgjort »medvetna ålderdomliga behuggningstekniken samt att val i särskilda kontexter och vid specifika jämna och med övedsflis avjämnade skiften i tidpunkter».19 Beträffande min fråga om rikligt bruk förekommer på båda ställena.21 keramiken som dateringskriterium för an¬ Utifrån denna gemensamma särprägel får läggningarna i Dalby ansluter Roslund till man anta att källarhuset och basilikan anlagts Anderssons resultat om en verksamhet på samtidigt. Den större delen av västlängan platsen redan under 1000-talets första hälft.20 uppvisade en delvis annan murteknik. Grun¬ den var här kallmurad, övedsflis och höör- Byggnadsteknik sandsten förekom ej, och rester efter en ur¬ En annan anhaltspunkt erbjuder de relativt sprunglig dörr åt öster hade en omfattning av betydande resterna av den västra gårds¬ kvartsitisk sandsten.22 längan. Dess sydligaste tredjedel, det s.k. Hur får man då tänka sig den relativa kro¬ källarhuset, uppvisade en murteknik som i nologin mellan de båda byggnadsdelarna? sina särdrag helt överensstämde med den Strata i anslutning till murresterna och fogen äldsta vid själva basilikan. Cinthio beskrev mellan partierna gav enligt uppgift inget en¬ det sålunda: »- en varierande användning av tydigt besked härom. Vad säger oss då den tillhuggna gnejsblock samt tuktad öveds- och teknik som tidigast tillämpats i grannskapet? höörsandsten». Han fann även överensstäm¬ Det jämförelsematerial som vid grävnings- melser i sambandet mellan grundmur och tillfallet förelåg var främst några gjutmurade dagermur. Andra gemensamma drag var den grundmursrester i Lund: vid domkyrkan och vid S:t Clemens. Men nu har vi därtill att in- väga de senaste rönen från kyrkokomplexet »Drotten». Utifrån grundliga analyser av det vid skilda tillfällen framgrävda materialet har M. Cinthio kunnat visa att ett högst mM ansenligt kyrkobyggnadsprojekt i sten här inletts redan på 1020-talet. Synbarligen är det närmast jämförbart med den samtida ka¬ tedralen i Winchester. Allt tyder på en mani¬ X festation av unionskonungen Knut den store, vilken enligt Adam av Bremen »befallde Lund att vara likt det brittaniska London».2-1 V Och här, blott en mil från Dalby, möter all¬ [ 6 läggas att denna anläggning-efter reducerad direkt samband med den enskeppiga sten¬ plan - när en första fullbordan på 1050-talet, kyrkan, och då närmast under ett relativt i huvudsak med bibehållen murteknik,25 Så¬ tidigt anglosaxiskt inflytande. vitt jag kunnat finna ges därmed också ett komparativt underlag för uppfattningen att / krönikor den nordligare delen av västlängan i Dalby är Dalbyanläggningens karaktär av patrimo- äldst. niell kungsgård har framhållits av Cinthio.28 Det återstår i så fall att ge en rimlig för¬ Häremot skulle man möjligen kunna tänka klaring till den radikala ombyggnaden av sig den invändningen att Jellingeättens patri- västlängans sydligaste tredjedel till »källar- moniumgods (fädemeärvd egendom) i prin¬ hus». Om det endast gällt praktiska funktio¬ cip synes ha varit geografiskt begränsat till ner borde väl dessa ha kunnat tillgodoses på Västdanmark. På Själland, Falster och i de annat sätt. Vissa drag i planbilden ger där¬ skånska landskapen har del däremot varit emot en antydan om att södra delen av västra ringa eller saknats helt.29 Möjligheten av långväggen varit instabil. Detta kan i sin tur fäderneärvt gods i Skåne kan dock diskuteras relateras till rnoränytan. Erån kyrkan räknat från andra utgångspunkter. Genom sin moder sluttar den i början rätt långsamt, men strax kunde visserligen Sven Estridsen räkna sina sydväst om längorna mera brant. Och mark¬ anor från Jellingeätlen, men vad vet vi om sluttningars inverkan på murverk av motsva¬ hans fäderne, genom Ulf jarl? rande slag har man ett bra exempel på vid den För kung Svens biografi torde E. Arups bi¬ jämförliga S:l Clemens kyrka i Helsingborg, drag i Scandia 1931 ännu få anses som en där stenen i tidiga gravfyllningar och sekun¬ klassiker. Efter allmänna betraktelser kring dära tillsatser invid grunden tyder på ett snart mäster Adam som källa fortsätter han med inträffat ras i sydväggen.26 När en ny, nord- följande citat: »Knud overtog Aclhelrcds västtysk byggnadshytta tar vid i Dalby, väl kongemagt og hans hustru ved navn Emma, på 1060-talet, har inventeringen ute i land¬ som var søster til normannernes grev Rikard. skapet av tillgängligt byggmaterial tydligen Til ham gav de danskes konge sin søster fortskridit till »övedsflis», varjämte man i Margrctc (Arup i not: ’sikkert nok et själva basilikans arkadpelare finner höör- dobbeltnavn for Estrid’) for forbundets sandsten.27 skyld, hvem Knud derefter, da hun blev for- smaaet af greven, gav til den engelske hertug Wolf...».30 Det rör sig sålunda om händelser närmast efter Knuts trontillträde i England, Kyrkobyggaren? Sven Estridsens vid midvintern 1016. 1 Arups översättning bakgrund blir som synes Estrids andra gemål en Med omprövning av min tidigare uppfattning engelsk jarl. fann jag här inledningsvis stöd för antagan¬ I en grundlig analys noterar däremot det att kapitelbokens vittnesbörd om Sven J. Gallén att Adam skriver »Wolf dux Estridsens byggnadsbedrift i Dalby åsyftat Angliac», vilket endast innebär »Wolf, jarl i basilikan därstädes. Utifrån mitt fortsatta England». På två andra ställen hos Adam analysförsök finner jag nu även skäl att till ett möter därtill den nordiska namnformen »Vlf historiskt sammanhang relatera antagandet dux», varvid även Ulfs och Estrids söner att det magnifika kungapalatset i Dalby »Bern dux» och »Sven dux» nämnes. Men ursprungligen koncipierats och tagit form i framför allt möter formen »Ulf dux» i re- 7 gester (förteckningar) av samtida latinska ur¬ Knut beordrade dråpet i Roskilde. Om moti¬ kunder utfärdade i England vid 1020-talets vet härtill ger källorna skilda förklaringar. början.33 De äldsta uppgifterna om Ulfs Enligt den äldsta framställningen, i Ro- fäderne förekommer i anglosaxisk krönika, skiIdekrönikan (cirka 1140), skall Ulf med där den s.k. Florentius apropå sonen Björn stöd av ett förfalskat kungabrev ha äktat jarl skriver: »Beom comes, filius avuneuli Knuts syster Estrid. Därmed skall Knut ha sui Danici comitis Ulfi, filii Spraclingi, filius blivit deras fiender. Under någon förevänd¬ Ursi, ac frater Sueni Danorum regis». Här ning skall de senare visserligen ha försonats, talas sålunda uttryckligen om den danske men snart därefter skall Knut ha låtit dräpa jarlen Ulf. Slutligen möter en stabil, nordisk Ulf.38 Saxo har samma motiv, men även ett tradition att Ulfs fader varit en Torgils påstått överlöperi till svenska flottan och - Sprakalägg. son till Björn.32 Att Ulf varit av orimligt nog - att Ulf ändå återvänt och nordiskt ursprung, men senast omkring 1020 inför Knut sjungit visor till sitt eget beröm.39 vunnit ställning som jarl i England, synes Den isländska Fagrskinna uppger däremot att sålunda efter Galléns analys ställt utom rim¬ Ulf med ett förfalskat kungabrev förmått ligt tvivel. Frågan är närmast om hans här¬ danska hövdingar att på tinget hylla den min¬ komst låter sig närmare preciseras. derårige Hardeknut.40 Snorre anför samma I den som helhet alltför sena och tenden¬ skäl samt (som Saxo) att Ulf, nu under ett tiösa Knytlingasagan finns en uppgift som spelgräl med Knut, framhävt sina egna be¬ tyder på att Torgils Sprakaläggs son Ulf varit drifter vid Helgeå.41 upplagd för djärva äventyr i förbund med Uppfattningen att Ulf i slaget vid Helgeå »Strutharalds söner».33 Nämnde Harald upp¬ gått över på svensk sida möter redan i anglo¬ ges hos Snorre omväxlande såsom konung saxisk krönika. Den har emellertid visats och jarl av Skåne.34 Såsom historiska fram¬ bero på en förväxling med jarlen Ragnvalds träder bland hans söner främst Torkel den söner Ulf och Eglaf, befälhavare för den höge, vilken efter segern vid Assandun 1016 svenska flottstyrkan i slaget.42 Beträffande möter som Knut den stores närmaste man i maktspelet i övrigt vittnar den samtide den engelska riksstyrelsen.33 Ulf jarl, sedan Thorarin Lovtunga samt de nära samtida cirka 1018 förmäld med Knuts syster Estrid, Gesta Cnutonis och Florentius enstämmigt möter i sin tur som bevittnare i ovannämnda att Knut själv satt sin omyndige son Harde¬ kungabrev, av vilka det ena är daterbart till knut till konung över Danmark.43 Det kan perioden december 1021-maj 1023.36 Han därmed konstateras att våra krönikörer varit blir därefter unionskonungens ståthållare i osäkra om det verkliga motivet till dråpet. Danmark samt kungasonen Hardeknuts fos¬ terfar. Tillträdet låter sig inte närmare tidfäs- tas, men den i samma befattning omnämnde Mission och maktstruktur Torkel den höge skall i november 1021 ha Vi vet inte om Knuts befallning i detta fall förvisats av Knut.32 Vid 1020-talets mitt gör skett i hastigt mod, men till hans strategier så Norge och Sverige gemensam sak i ett an¬ efter 1016 har - förutom välriktade äkten- grepp på Danmark. Knut samlar en flott¬ skapsallianser - även hört eliminerande av styrka i England och seglar mot Danmark. lokalt förankrade jarlar, tidigast (10)7) anglo- Ulf jarl ansluter i Limfjorden. År 1026 står så saxaren Eadric Strjona. En tänkbar förklaring det livligt omdiskuterade slaget vid Helgeå. till Ulf jarls fall vore att det s.k. Nordsjöväl- Snart därefter ändar Ulf jarls bana med det av det primärt baserats på ett personförbund av 8 ledande nordbor, där en yttre tillägnelse i kung Harald (cirka 986). Denne sägs ha form av rika danagälder varit drivkraften. »tvingat dem till kristendomen».50 Med 82.500 pund silver hemförlovar emel¬ Bilden är dock inte entydig. Runorna i lertid Knut under 1018 den här med vilken Dalby, och i en grupp närmast norr därom, han vunnit England.44 Under inflytande av tillhör kategorin »familjestenar». Även från ledande kyrkomäns statsteori och admini¬ ett område norr om Ystad ges indicier på att strativa kapacitet syftar han nu till ett riks- några redan väletablerade släkter genom fri¬ bygge med inhemska tributer som maktbas. villig anslutning till den nya regimen vunnit Som påvisats av C. A. Christensen skall framträdande positioner under nya termer.51 unionskonungen i detta sammanhang, till Den samtida maktstrukturen har varit kom¬ förebyggande av nya »Englandståg», ha låtit plicerad. 1 anslutning härtill må nämnas de överföra hela »skiben» inom den samtida flerfaldiga beläggen för att Ulfs son Sven ledungsorganisationen till biskopsgodsen 45 (Estridsen), såsom tronpretendent knappt två Denna omställning torde knappast ha varit decennier senare, haft sitt starkaste fäste i problemfri. Inte minst får väl den anglo¬ Skåne. Lundamynten vid inledningen av saxiskt starkt dominerade administrationen i denna period vittnar visserligen om mynt¬ Lund antas ha utmanat den lokala opinionen. mästarnas osäkerhet rörande hegemonin. Myntpräglingar här och i Roskilde får från Men redan 1046 möter präglingar för Sven omkring 1026 en märkligt inhemsk karaktär. såsom »Rex S», väl att utläsa »Rex Sca- Detta har tolkats som yttringar av en opposi¬ niae».52 Det skulle kunna tolkas så att han tion.46 Vilka förutsättningar kan möjligen ha redan nu, väl knappt 27 år gammal, hyllats av funnits i den samtida strukturmakten? den skånska tingsmenigheten. Kan han möj¬ Våra arkeologer har funnit indicier för en ligen här ha haft ett från det gamla släktsam¬ rätt genomgripande produktionsomläggning hället nedärvt förtroendekapital att falla till¬ i vikingatidens slutfas.47 De har därtill bl.a. baka på? Vad säger oss därvid de båda av visat på en väg att genom analyser av runin¬ Adam omvittnade »Dalbyarna», med mel¬ skrifter och äldre kartmaterial - kombinerat lanliggande, ornumslika ägoblock (omum = med upptagning av bebyggelseprofiler - be¬ sammanhängande oskiftad odlingsmark i en lysa frågan om kontinuitet eller diskontinui¬ by)?« tet på ett antal centrala platser.48 Vissa rön Att ett »Urdalby» haft sina rötter i forn¬ har sålunda gett vid handen att Jellingeättens tiden torde redan själva bebyggelsenamnet expansion i Östdanmark inte skett med helt på -by indikera.54 Vilken betydelse kan möj¬ fredliga medel.49 Som indicier på ett krigiskt ligen redan då ha tillmätts platsens markanta förfarande han man bl.a. tolkat de s.k. »kom¬ läge, alldeles där en västlig utlöpare av panjonstenarna» som t.ex. möter i ett område Romeleåsen via en brant sluttning övergår i från Hällestad och västerut? Det synes ha Lundaslätten? Och vad säger oss belägg varit fråga om regelrätta »ockupanter», vilka 1569 som »Tyrehøy» och »Tyrssis ager»?55 därefter som ett kungalett samhällskikt bl.a. Skulle vidare en närmare analys av det senare även kunnat hemföra västslaviska trälar och Dalbygodsets sammansättning och proveni¬ etablera sig på huvudgårdar runt om i Syd¬ ens möjligen kunna ge ytterligare ledtrådar västra Skåne. De samtida runstenarnas bild¬ till dess eventuella rötter i ett förmedeltida värld vittnar därtill att föreställningar om Skånesamhälle? En översiktlig uppfattning Oden ännu varit levande hos denna krigar- om godsets storlek och lokalisering vid me¬ kast, vilken enligt Adam gjort uppror mot deltidens slut får man genom en bevarad in- 9 täktsbok från 1530.56 Man kan däri notera en kyrka är vigd åt) andragas. I en bildtolk- dess rätt påfallande koncentration till Toma ningsstudie av två dalbykapitäl har sålunda härad, med tidiga »Dalbykyrkor» i sten vid E. Cinthio bl.a. åberopat en notis i Lunds »torpbyar» som Bjäilerup och Bonderup? domkyrkas kapitelbok, där man under den 22 Hur får man sen tänka sig att bl.a. det intres¬ september finner »Mauricius patronus nos- santa tilliggandet i norra Skåne, från Häg- ter». T. Schmid har frågat sig om det möj¬ linge till Farstorp, kommit in i bilden?57 1 sin ligen rör sig om en överkopiering från en 1996 framlagda rapport över byggnadsarkeo- handskrift i Dalby. Därmed, finner Cinthio, logisk undersökning och dokumentation vid skulle patrocinieparet Laurentius-Mauritius renoveringsarbeten på Dalby kungsgård skis¬ för Lund-Dalby kunna ha utgjort en parallell serade G. Eriksdotter avslutningsvis ett pro¬ till motsvarande, tidiga manifestationer av gram för utvidgade studier av platsens kom¬ den tysk-romerska kejsarmakten i städerna plexa struktur och utveckling.58 Vågar man Merseburg och Magdeburg.60 hoppas att det skall ges ekonomiska förut¬ En intressant följdfråga blir då när de sättningar för ett så intressant projekt? kyrkopolitiska förutsättningarna för en sådan Om nu Sven Estridsen eventuellt innehaft parallellitet varit gynnsamma. I en studie Dalby »såsom av fäderne», så vare därmed över »Knut den store och Hamburg-Bremen» inte sagt att platsen i tidigt 1000-tal undgått har J. Rosén kartlagt unionskonungens inled¬ Jellingekungamas försök till radikala om¬ ningsvisa planer på att lägga in Danmarks stöpningar av maktbasen. Såsom Knut den kyrka under diocesen (ärkestift) Canterbury. stores jarl i Danmark har Ulf otvivelaktigt Efter angreppen av sina nordiska grannmak- varit förpliktad att verksamt bidra till den ter skall dock Knut ha gjort en utrikespolitisk prekära omställningen från yttre tillägnelse omsvängning, med närmande till ärke- till tributer på inhemsk produktion.59 Som ett biskopsdömet Hamburg-Bremen och del¬ betydande indicium på att Dalby såsom kyrk¬ tagande i tyske konungen Konrads kejsar- lig stiftelse primärt syftat till en manifesta¬ kröning i Rom 1027.61 Huruvida en kyrklig tion av rikskungamakten kan här vissa spår stiftelse i Dalby rimligen är att förvänta av ett till synes tidigt patrocinium (anger vad redan i detta tidiga sammanhang må slutligen prövas mot vår spröda kunskap om Sydväst- skånes samtida sakrala landskap i övrigt. Om danakungen Sven Tveskägg, cirka 986-1014, vittnar den omkring 1 140 avfat¬ CD tade Roskildekrönikan: »in Scania ecclesiam o° 0 erexit».62 Det har tolkats som att han »byggde en kyrka i Skåne», vilket nu på O&L o arkeologisk väg kunnat styrkas med att en TH äldsta stavkyrka i Lund via trämaterialet i omgivande gravar kunnat dateras till om¬ ° Oj oo lAft, kring 990.63 Krönikans geografiskt ospecifi¬ Ü O cerade uppgift kan dock tyda på att innebör¬ 0 den snarare varit att kung Sven »upprättade den skånska kyrkan». Därtill kan läggas den Runstenar av Efter-Jellingtyp (cirka 975-1025) i Syd- skåne samt kända Trinitatiskyrkor från medeltiden i om¬ av E. Cinthio tidigt framhållna innebörden av rådet (exkl. Övedskloster). tidiga Trinitatispatrocinier. Dessa kyrkor 10 f', j® Den första stenkyrkan i Dalby samt västra gårdslängan. Schematisk re¬ konstruktion av förf. Överst t. v. ett av Knut den stores Quatrefoilmynt, l 10 20 30 m slaget i England cirka 1017-1023, e. B. Malmer 1968. byggdes på kungligt initiativ i administrativt konstruktion. När en enskeppig stenkyrka viktiga orter.64 Utom i Lund är sådana stiftel¬ med anglosaxisk prägel därefter uppförs på ser för Skånes del belagda även i Toma Häl¬ platsen, synes man utifrån den västra gårds¬ lestad (TH) och Stora Herrestad (SH).65 Båda längans »pionjärmässiga» murteknik rim¬ orterna anknyter geografiskt till ansamlingar ligen kunna anta ett samband. Jämte andra av runstenar med inskrifter av Efteijelling- indikationer på den berömda platsen tyder typ, dvs. från en period cirka 975-1025.66 detta på en anläggning från Knut den stores Runor i Hällestad vittnar därtill om en Gorms tid. Ett då aktuellt Mauritiuspatrocinium son Toke, vilken omgav sig med en hird och styrker i sin mån detta antagande. Det bör ha icke flydde vid Uppsala.67 Får man möjligen rört sig om en manifestation av den relativt tänka sig att Dalby efter den hulde vikinga- nyetablerede rikskungamakten, i Danmark drottens fall (cirka 990) övertagit ett slags vid denna tid representerad av Ulf jarl. Där¬ hegemoni? Hällestad framträder sedermera efter skulle den i Lunds domkyrkas kapitel¬ som ett biskopslän under Lund och som pre- bok införda uppgiften om Sven Estridsen bende (ämbetsrelaterat pastorat) till Dalby såsom »primus» kunna ha åsyftat uppföran¬ kloster.68 det av den delvis ännu stående basilikan, var¬ till det synbarligen ombyggda murverket i västlängans källarhus anknyter. Summering Med de nyaste rönen rörande Ulf jarls nor¬ Sammanfattningsvis kan det väl inte helt ute¬ diska härkomst har slutligen möjligheten att slutas att där redan i anslutning till trähallen härleda Dalbygodsets kärna ur ett gammalt, rests en kyrka i Dalby, förmodligen då i stav- eventuellt förmedeltida, patrimonium för- 11 söksvis diskuterats. Kan man då slutligen murverket och då främst i bägomfattringarna. Enligt anta att Knut den stores jarl i Danmark haft senaste rön har det hämtats från fynden vid Klinta. -- Ibid.; dörromfattning i hardcbcrgastcn enl. muntl. sina rötter i ett förkristet Dalbysamhälle? Var mcdd. av Cinthio. det genom att förväntas vinna de äldstes 2'’ M. Cinthio, 2002, s. 37. gehör på del skånska landstinget som han be¬ 2-» B. Sundnér, 1995. troddes det vanskliga uppdraget? Underlaget 25 M. Cinthio, 1996, s. 21 f. 2f M. Wcidhagcn-Hallcrdt, 1986. s. 134 f. synes alltför ringa för ett sådant antagande. 22 K. Andersson. 1980. s. 40 f. Som arbetshypotes skulle det måhända dock 28 E. Cinthio, 1983, s. 98. 28 tillsvidare kunna spegla ett slags verklighet - A. Andrén. 1983. s. 39 f. strukturmakLens under alla förhållanden 30 K. Arup, 1931, s. 63. 11 Diplomatarium Danicutn, n:ris 402 och 408. komplicerade väv under ett skede när den 32 J. Gallén, 1992. s. 13 ff. samtida kungadynastin bestämt sig för att 33 Knytlinge Saga. 1977, s. 21: »Mange høvdinger på ett tämligen radikalt sätt söka bygga ett fulgte kong Knud til England; den første iblandt dem var kristet Danarike efter europeiska mönster. hans svoger Ulf jarl, søn af Spragelæg, han var da gift med Kong Knuds søster. Estrid Svendsdatter; dér var også brødrene Hemming og Torkel den Høge. sønner af Strut-Harald Jarl, og mange andre høvdinger.» (Enligt Noter sagans egen kronologi vid händelser 1017). ' Adam IV. 8 f. ,J Heimskringla, s. 146, inkl. not 3. 2 Vitæ Sanctorum Danorum, s. 91 (Ailnoth), s. 65 (Pas- '5 P. Sawyer, 1988, s. 271. sio). -16 Ibid., s. 273; Diplomatarium Danicum, nr 408. 3 Necrologium Lundense, s. 69. 't P. Sawyer, 1988, s. 272. 4 S. Anjou. 1930. 3* Chronieon Roskildense 1, 21: »... non post mullunr 5 E. Cinthio, 1966; densamme 1983, s. 92 f, temporis fecit Vlf inlerliei in ecciesiam Roskildensi.» * G. Welin, 1991, s. 8 ff. 39 Saxo I, s. 516, 522 och 524. 2 E. Cinthio. 1960, s. 74 ff. 40 Fagrskinna. 185. * C Rrccngaard, 1982, s. 47 f. 41 Heimskringla II, s. 370; 9 E. Cinthio, 1990, s. 7 ff. « L. Weibull, 1910. s. 31; O. Moberg. 1985, s. 7 ff.; io E. Cinthio, 1983, s. 93. dens. 1987, s. 178. 'i L. Wallin, 1985, s. 21. 43 Heimskringla II, s. 398; ibid. IV. s. 153; Gesta 12 R. Blomqvist, 1936, s. 132. Cnutonis II, s. 19; Florentius 1, s. 190, 11 S. Anjou, a.a„s. 40. 44 Two of the Saxon chronicles parallel, ed. Ch. 14 E. Cinthio, 1983, s. 91. Plummer 1892, nämnda år. Under 1017, sv. övers. B. 15 K. Andersson, 1971. Mahner, 1 968, s. 119 ff.: »Detta år dräptes ealdorman '9 L. Wallin. 1985. s. 20 f. Eadric...»; 1018: »Delta år betalades följande tribut för '2 M. Roslund, 2001. s. 249. hela landet: den uppgick lotalt till 72.000 pund. Därtill '« Ibid., s. 248. kom vad som betalades av Londons borgare, nämligen 19 Ibid., s. 249. Sammansättningen hosen rad silverfynd 10.500 pund, En del av hären återvände till Danmark vittnar om intensiva ekonomiska kontakter mellan östra och 40 skepp stannade bos Knut. Och danskar och Danmark och västslavcrnas områden i perioden 970 engelsmän uppnådde en överenskommelse i Oxford all 1040 (B. Hårdh 1996). Genom Søndre-Vissingstenen är iaktta Edgars lag.» Sistnämnda syftar på den anglo¬ därtill känt att Harald Blålands (959-986) gemål Tove saxiske fursten Edgar, 959 krönt till konung i Bath av varit den obotritiske furst Mistivojs dotter. Av slaviska ärkebiskop Dunstan. På liknande sätt anses Knut den stammar i nordöstra Mecklenburg skall emellertid en rad stores regering i åren kring 1020 ha rönt ett betydande uppror mot obotriternas kristna kungarike ha inletts 983 inflytande av kyrkomän som ärkebiskopen Wulfstan av (M. Roslund. a.a„ s. 248). Vidare betygar Adam av York. Jfr DD, nr 401, kommentaren. Bremen (vid händelser 1027) »en orubbad fred» på 4‘5 C. A. Christensen. DHT 80. 1980, s. 36. andra sidan Elbe tack vare Knut den stores och hertig 46 C. J. Becker. 1988, s. 128. Apropå de första Hurde- Bernhards kraftfulla insatser (Adam II: 66), knulmynten, den viktreglerade s.k. »oime-gruppen», 2i> Ibid., s. 147 och 164. som utifrån skattefynden har befunnits påbörjade före 21 E. Cinthio, 1983, s. 92. Den rödaktiga och glimmer- 1030. möjligen redan 1026, skriver Becker: »Bag hele haltiga sandstensarten möter vid basilikan som inslag i gruppen synes at tegne sig en fælles civil-administra- 12 tion, som på dette tidspunkt har et klart anti-engclsk s- 232. finner däremot atl flertalet detaljuppgifter går att præg.» 1 en exkurs framhåller Becker sårskilt K. Erslevs styrka. Uppförd på kunglig mark och med påfallande (1875) »egne og væsentlige teorier om den tidligste stort utrymme l'år St. Herreslad antas ha varit huvud¬ gruppe fra ea 102b og deres historiske konsekvenser». kyrka för sitt område. Hnligt nämnda källa skall sten¬ 47 T. Grøngaard-Jcppcscn 1980, s. 12 ff.; H. Porsmose kyrkan ha uppförts 1 102. 1981; S. Skansjö 1983, s. 285. « K. M. Nielsen, 1970. s. 41 ff.: E Moltke. 1985, s. 30; Js M. Riddersporre, 1989. s. 135 IT.; densamme 1998. ibid., s. 29S f. s, 165 ff. W E, Moltke. a a., s. 29.1 If. « A, Andrén. 1983. s. 52; M. Anglcrt, 1995, s. 40. <* Anders Bille till prosten Henrik .lenssen och menige 5,1 Adam II, 27. I enlighet med sin tendens kan Adam konventsbröder 1530, Dalby klosters intäktsbok, s. 21. främst ha avsett troheten mot Hamburg. 5' M. Riddersporre, a.a. 1989. s. 140 ff. « C. J. Becker, 1 988, s. 46. Källor och litteratur S! K. Knutsson, 1977, s. 4; F. Lindén. 1990. s. 8. Magislri Adam Bremensis Gesta Hammaburgensis 5J B. Pamp. 1988, s. 14: »Majoriteten är säkert från ecclesiae pontifieum, ed. B. Schmeidler, 1917. C. vikingatiden.» Ahrens. Frühe Holzkirchen im Nördlichen Europa, 55 Lunds stifts landebok 1, s. 38; jfr Imh., Dalby sn. akt 1982. nr It. 1795, »Tercsåker», hclägcn cirka 500 m NV K. Andersson. Den vendiska keramiken från Dalby. I Dalby k:a. Otryckt licentiatavhandling i medeltidsarkeologi vid 56 Dalby klosters intäktsbok 1530-31.ed. 1983. Lunds universitet, 1971. 57 I samma område låg de 50 gårdar, varmed Harald K. Andersson och Agneta Rosencjvist, Handledning vid Heins gemål Margareta cirka 1090 doterade (donerade byggnadsarkeologisk undersökning. Det murade till kyrklig stiftelse) Roskildekyrkan, T. Karlsson 1965. huset. s. 27. Det kan tilläggas att fynden av statuspräglade sil¬ A. Andrén. Släder och kungamakt - en studie i Dan¬ verföremål från folkvandringstid i Sjörup-Sösdaladelen marks politiska geografi före 1230. Scandiahd49: I, långe betraktades som krigsbyteoffer. Utifrån fyndsam¬ 1983. s. 31-76. manhangen omtolkas dc däremot av C. Fabcch som de M. Anglert, Kyrkor och herravälde. Diss.. Lund 1995. bosattas egna tillhörigheter, deponerade vid heliga be- S. Anjou, Heliga korsets kyrka i Dalby samt de äldsta gravningsriter. Hon noterar därefter kontinuiteten i om¬ kyrkorna i Lund. Roskilde och Odense. Diss., Gbg rådet för liknande gravsättningar fram genom hela den 1930. yngre järnåldern och anknyter slutligen till drottning E. Arup, Kong Svend 2:s Biografi,Scandia, bd IV, 1931. Margaretas kungliga gåva omkring 1090. C. Fabech, s. 63 ff. 1990. s. 100 IT. Enligt Knytlingasagan (s. 42), en lård C. J. Becker, Danske mønter som historisk kildemate¬ kompilation från 1250-talet, skall Margareta ha varit riale i 1000-tallct. Hestskrift til Olaf Olsen, 1988, dotter till Asbjörn jarl, enligt J. Stccnstrup (DBLl s. 123-135. identisk med Sven Estridscns broder. Detta skulle dock R. BlomqvisI, Iakttagelser i Dalby kyrka under restau¬ innebära ett kusingifte och har ej upptagits i en senare reringen 1936. Tidskrift för Konstvetenskap 19. h. 4. upplaga av DBL. 1936. 5* G. Eriksdottcr, 1996. s. 105. C. Breengaard, Muren om Israels hus. Diss., Khmn 1982. 59 M. Anglert 1995, s, 149 f. Anglert gör här cr distink¬ C. A. Christensen. Roskildekirkens Jordegods for år tion mellan vikingatida storgårdar och medeltida huvud¬ 1200. Fra skibengods til bispegods, DHT 80. 1980. gärdar. De förra kan förbindas med lillägnelse utifrån, E. Cinthio. The oldest bishop churches in Lund. Medd. medan huvudgårdarna baseras på en vid 900-talets slut fr. LUHM 1 960. s. 73-106. introducerad, formaliscrad makthierarki såsom förut¬ Kungapalatset i Dalby, Ale 3, 1966. sättning för regelbundna överföringar från lokalsamhäl¬ — Heiligenpatrone und Kirchenbauten während des let. Se även F. Svanberg, 2000, s. 6 1 IT. frühen Mittelalters. Acta Visbyensia III, Visby 1969, w E. Cituhio, 1992, s. 9. s. 161-169. <*' J. Rosén. 1941, s. 1 1 S ff. - Dalby kungsgård. Medeltidsarkcologin som histo¬ 62 Chronicon Roskildensc, p. 19. r. 25 f. risk vetenskap, KVlIAA:s årsbok 1983. » T. Nilsson, 1985, s. 175 f.: S. Kriig, 1987: M.Cimhio — Lunds domkyrkas förhistoria, S:l Laurentiuspatroci- 1996, s. 7 f. niet och Knut den heliges kyrka än en gång, Ale 2, M E.Cinthio, 1969, s. 164 ff. 1990. 65 Kngeströmska samlingarna, B VIII. 2,45, KB; ihid.. — Dalby kyrkas stiftare och donatorer. Studier i kyrk¬ B VIII. 2. 44; L. Weibult. HTS .3. avfärdar den senast lig konst och arkitektur tillägnade Evald Gustafsson, anförda källan som ren konstruktion. M. Anglert. 1989. ed. Sv. Kyrkor, Raä, Slhlm 1992. 13 M. Cinthio, Kyrkorna kring Kattesund. Rekonstruk- T Nilsson, Drottenskyrkan och dess föregångare. Nya tionsförsök, 1996. arkeologiska rön i Lund, Kulturens årsbok 1985. — De första stadsborna. Medeltida gravar och männi¬ C. Plummer, ed.. Two ni the Saxon Chronicles parallel. skor i Lund, 2002. reprinted by O. Whitelock, 1952. Dalby klosters intäktsbok 1530-31, utg. av K. Knutsson E. Porsmose, Den agrare bebyggdseudvikl ing i mid¬ och G. Paulsson, Skänsk senmedeltid och renässans delalderens Danmark. Bebyggelsehistorisk Tidskrift 10, Lund 1983. nr 2, 1981. Diplomatarium Danieum M. Kiddcrsporre, Lantmåterihandlingar, runstenar och Engeströmska samlingarna. KB. huvudgårdar, i By, huvudgård och kyrka, H. Anders¬ G. Eriksdotter, Dalby kungsgård, byggnadsarkeologisk son & M. Anglerted.. 1989, s. 135-144. undersökning. Dokumentation över renoveringsar- Ravlunda och Uppäkra. Två exempel på försvunna betena 1994-95, Kulturen, Lund 1996. — storgårdar. L. Larsson & B. Hårdh red.. Centrala C. Fahech, Sjörup - an old problem in a new light. platser, Centrala frågor. Samhällsstrukturen under Medd. fr. LUHM 1989-1990, Lund 1990. järnåldern, 1998. Pagrskmna. Noregs kononga tal. ed. F. Jonsson. 1 902- J. Rosén, Knut den store och Hamburg-Bremen, VSLÅ 1903. 1941, s. I 18 l'f. J, Gallén, Vem var Ulf jarl, Sven Estridsens far? Scan- M. Roslund, Gaster i huset. Kulturell överföring mellan dia bd 58. h. 1, 1992. slaver och skandinaver 90Ü till 1 300. Skånsk senme¬ V. Grøngaard-Jeppesen, Landsbyens alder. Skalk 2, deltid och renässans 14, VSL 2001. 1980, s. 11-15. Roskildekrönikan, Chronicon Roskildense, Scriptures B. Hårdh, Silver in the Viking Age. A regional-eco¬ Minorcs Historiae Danicae Mcdii Aevi, ed. M. Cl. nomic study. Acta Archaclogica Lundcnsia, series in Ccrtz. 1917-20, I, 21. 8". No 25, Sthlm 1996. P. H. Sawyer, Da Danmark blev Danmark, Gyldendals Knytlinge Saga, oversat af J. P. Aegidius, 1977. og Politikens Danmarkshistorie, 700-1050, 1988. K. Knutsson, 1700-talskartoma över Dalby by, Torna Saxonis Grammatici Hisloria Danica, rec. P. K. Midler. härad, ed. S.t Nicolai Gillc i Dalby, medd. No 2, S. Skansjö, Söderslätt genom 600 år. Bebyggelse och 1977. odling under äldre historisk tid. Skånsk senmedeltid S. Kriig, Lunds äldsta kyrkogård. Uppsats i niedeltids- och renässans 1 1 , VSL 1983. arkeologi. Ak. 200 vid Lunds univ., 1987. S. Sturleson, Konungasagor, ed. H. Hildebrand, 2:a Lammatcriarkivet. Dalby socken, akt nr 1 1, 1795. tippl., 1889. E. Lindén, Dalby med Nordens äldsta stenkyrka och B. Sundnér, Byggnadssten i Skåne, Hikuin 22, 1995. första munkorden, 1990. T. Svanberg. Vikingatiden i Skåne. Illustrerad historia, Lunds stifts landebok, ed. K. G. Ljunggren och B. Ejder, Historiska media, Lund 2000. Skånsk senmedeltid och renässans 4, VSL 1950. L. Wallin, Kvarteret Kloster i Dalby Medeltida och B. Malmer. Mynt och människor. Vikingatidens silver¬ cftcrmecleltida byggnadsliimningar. Raii Rapport skatter berättar, 1968. UV 1985:15. O. Moberg. Knut den stores motståndare i slaget vid L. Weibull. Dråpen i Roskilde i Knut den stores och Helgeå, Scandia bd 51. h. 1-2, 1985. s. 7-15, Sven Kstridsens tid. Historisk Tidskrift för Skåne¬ — Slaget vid Helgeå och dess följder, Scandia bd 53:1, land bd 4. h. 1-3, 1910, s. 24-39. 1987. — Ärkebiskop Birgers bref om Slora Herreslad och E. Mokke. Runes and their Origin. Khnm 1985. Borrie. HTS bd 3. h. 4-6, 1909. Necrologium Lundense, ed. L. Weihull, 1923. M. Weidhagcn-Hallerdt, S:l Gemens kyrka i Helsing¬ K. M. Nielsen, Om dateringen af sennordiske rune¬ borg. Festskrift till ErikCinthio, 1986. indskrifter. synkopen og 1 6 Tegns futharken. Diss., G. Welin, Dalby kyrkas grundläggning. Ett byggnads- Khmn 1970. arkeologiskt försök. Ale 4. 1991. 14 Gladsaxehus - ett projekt riktat mot både forskning och allmänhet Av Lars Jönsson Doktorand i medeltidsarkeologi vid Institutionen för Arkeologi och Antikens historia, Lunds universitet, samt antikvarie på Malmö Kulturmiljö Gladsaxehusprojektet är ett samarbetsprojekt mellan Institutionen för Arkeologi och Antikens historia, Österlens Museum. Studieförbundet Vuxenskolan och Kyrkliga samfiilligheten i Simrishamns pastorat. Syftet med projektet är dels att genom arkeo¬ logisk forskning öka våra kunskaper om »maktens landskap i sydöstra Skåne», dels att genom både arkeologikurser och speciella Gladsaxdagar öka allmänhetens intresse för hembygden. Här beskrivs undersökningarna 2002 och 2003. Bakgrunden till projektet en arkeologisk forskningsundersökning och Ruinen efter den forna riksborgen Gladsaxe¬ skrev även ihop ett mindre forskningspro¬ Bulletin för ar¬ hus är belägen i byn Gladsax i Skåne, ett par gram, vilket publicerades i i nr 1997. kilometer väster om Simrishamn. Borgen låg keologisk forskning Sydsverige 2 omedelbart öster om kyrkan och kyrko¬ gården i byn. Borganläggningen är tyvärr mycket illa åtgången, och idag återstår enbart den nedre våningen av en cirka 10,4 x 8 m stor byggnad. Det som återstår av stenbygg¬ Albo naden ser vid en hastig blick ut som ett od- wL. lingsröse. Men vad få personer vet är att bor¬ gen från cirka 1400 och fram till början av T- 1600-talet hade en stor betydelse såsom den enda länsborgen i sydöstra Skåne. Borgan¬ läggningen har sedan slutet av 1700-talet Jcytkbohui jarrfcstad rönt ett visst intresse hos såväl antikvitets- Glad»uc tecknare, konsthistoriker, lokalhistoriker som Ingelstad arkeologer. Men sedan början av 1970-talet, ömp då borganläggningen senast hade blickarna på sig, har Gladsaxehus alltmer försvunnit i historiens mörka dunkel och enbart tilldragit sig ett fåtal personers intresse. I mitten av 1990-talet började arkeologen och lokalhistorikem Hans Alebo att intres¬ sera artikelförfattaren för Gladsaxehus och Figur I . Sydöstra Skåne med platsen för Gladsaxehus dess spännande historia. Vi sökte pengar för och andra medeltida horganläggningar i området. 15 Tyvärr fick vi avslag på vår ansökan, men Byn Gladsax och Gladsaxehus skam den som ger sig. I samband med ett i de historiska källorna forskningsprojekt benämnt Maktens land¬ Ortnamnet Gladsax ett gammalt skap, en region i förändring. Sydöstra Skåne är vatten- dragsnamn. Förleden glad under 600 år, sökte undertecknad återigen har en äldre inne¬ börd skimrande, medel till arkeologiska undersökningar. i betydelsen »ljus, glän¬ Denna gång föll ansökan i god jord, och det sande» eller »solnedgång». Efterleden sax har en »kniv, beviljades medel från Stiftelsen Elisabeth äldre betydelse som svärd», even¬ Ratisings minnesfond. Under hösten 2001 tuellt »skåra/ränna». Hur namnet skall tolkas började planeringen av den arkeologiska är således oklart, men ett äldre ånamn »Glans¬ forskningsundersökningen genom att kon¬ svärdet» är tänkbart (Pamp 1983, s. 83 f.). takter togs med markägaren, vilken är den När bebyggelsen i Gladsax etablerades är kyrkliga samfälligheten i Simrishamns pas¬ oklart då inga arkeologiska undersökningar torat. och med museichefen Lena Alebo på skett inom bytomten förutom på platsen för Österlens Museum för ett eventuellt sam¬ Gladsaxehus. En förmodad tidigmedeltida arbete. Det visade sig att det även fanns öron- huvud- eller sätesgård kan mycket väl ha märkta pengar i Gladsax Församlings Slotts¬ legat på samma plats som den senmedeltida ruinfond för bl.a. arkeologiska undersök¬ länsborgen. De arkeologiska och historiska ningar vid Gladsaxehus. Detta innebar att källorna är tyvärr förtegna angående den undersökningarna kunde bli något mer om¬ äldre sätesgården. Men då kyrkan i Gladsax fattande än vad vi från början hade beräknat. förmodligen kan dateras till åtminstone mit¬ Då det blev känt att det fanns långt ten av 1100-talet, bör även en profan bebyg¬ framskridna planer på arkeologiska under¬ gelse ha existerat vid denna tidpunkt. Det är sökningar vid Gladsaxehus, började även möjligt att kyrkan, vilken är helgad åt S:t lokala representanter i Gladsax att engagera Jacob, under tidig medeltid byggdes som en sig i projektet. Medlemmar från Lekplatsför¬ stormanskyrka i anslutning till en huvudgård eningen, Gladsax församling och Fru Idesäll¬ i Gladsax och att den under 1 100-talet blev skapet började under våren 2002 planera för sockenkyrka. Sedan mitten av 1 100-talet var en speciell Gladsaxdag, där de arkeologiska kyrkan sannolikt annekterad av premonstra- undersökningarna skulle stå i fokus. Dess¬ tenserklostret i staden Tumathorp (Wallin utom intresserade sig den lokala tidningen 1954, s. 50; Wallin 1955-1962, s. 150 ff.). Ystad Allehanda lör projektet med ett par Från denna tid finns idag endast långhusets artiklar som följd. Detta innebar även att ett östra delar kvar (Lilja 1 993). I kyrkans södra stort intresse hos lokalbefolkningen upp¬ sidoskepp finns en gravsten över länsmannen nåddes både för den arkeologiska undersök¬ i Gladsax och riddaren Knut Biide (död ningen och för Gladsaxdagen. 1555), vilken speglar den historiska kopp¬ I samband med planeringen inför såväl lingen mellan Gladsax kyrka och Gladsaxe¬ den arkeologiska undersökningen som Glad¬ hus. I södra sidoskeppet står även den gamla saxdagen engagerades även arkeolog Ulrika storklockan gjuten år 1586 »till Guds Erre» Wallebom i projektet. Wallebom har genom och skänkt till kyrkan av Hans Spiel, ämbets¬ sitt engagemang och sin entusiasm vidare¬ man på Gladsax Slott. utvecklat förmedlingsverksamheten och lagt Från och med 1 300-talet börjar Gladsax grunden för den arkeologiska kursverksam¬ och Gladsaxehus att omnämnas i de skriftliga het vilken är en del av projektet. källorna. Gladsax nämns första gången år 16 1322, då ärkebiskop Esger utfärdar ett pri- 1 sitt testamente donerar Ide Pedersdatter vilegiebrev. Han stadfäster i detta bestäm¬ sin sätesgård i Gladsax så att denna tillsam¬ melser utfärdade av ärkebiskop Eskil på mans med en betydande förmögenhet i jord¬ 1100-talet om att fyra kyrkor läggs under egendom och kontanta medel skall förordnas Tommarps kloster, bland dem »ecclesiam som grund och säteför ett planerat kloster för sancti Jacobi in Glathsyas» (Wallin 1955— dominikanernunnor. Hon insätter sin person¬ 1962, s. 1 50 ff.). liga vän, drottning Margrethe, som testa¬ Under 1300-talet innehade släkten Bing mentsexekutör. Drottningen, tillsammans sätesgården. Riddaren Borge Thorkilsen med biskop Peder i Roskilde, inser dock plat¬ (Bing) till Gladsax nämns i urkundsmateria¬ sens strategiska läge som en viktig motpol let den 12/5 1344, och den 9/10 1384 nämns till ärkebiskoparnas Åhus fyra mil norr om väpnaren Thorkil Nielsen (Bing) till Glad¬ Gladsax och Hammershus på Bornholm. De sax. Han ägde gods runt om i det dåvarande lyckas erhålla påvens medgivande att över¬ Danmark, men framför allt i sydöstra Skåne. flytta klosterstiftelsen till Gavnø på Själland. När han dog 1384 testamenterade han en rad Sätesgården omändras därmed till den kung¬ gårdar och gods till domkyrkan i Lund (Wal¬ liga länsborgen Gladsaxehus med Gladsax lin 1954). socken, staden Simrishamn och betydande Den namnkunnigaste personen i Gladsax delar av Albo härad som länets uppland. under medeltiden är dock Ide Pedersdatter Gladsax län kom därefter att räknas som ett (Falk), gift med ovannämnde Thorkil Niel¬ av huvudlänen i Skåne (Wallin 1954; Wallin sen (Bing). Som änka efter Thorkil Nielsen 1979, s. 38; Wallin & Lander 1988). gifter »Fru Ide av Gladsax» om sig med rid¬ daren Johan Snakenborg, omnämnd som en Gladsax som kunglig länshorg, »tyrannisk tysk fogde». Han skall från bor¬ cirka 1400-1621 gen Sjöstorp i Albo härad ha anordnat ett Under drygt två århundraden residerade läns¬ blodbad pä bönderna i Järrestad härad år herren pä Gladsaxehus. Bland kända länsher¬ 1 387. Han efterlämnade ett stort antal Albo- rar kan nämnas Eskil Mogensen Göye (läns¬ gårdar till fru Ide, vilka under hela den tid man 1471-1476), Jens Holgersen Ulfstand Gladsax utgjorde ett kungligt län (cirka (troligen länsman 1476-1486) och Sten 1400-1621) bildade en viktig del av länets Basse Bille (länsman 1490-1506). Gladsax och häradets kronogods (Wallin & Lander utgjorde ett eget län fram till år 1621, då 1988, s. 72 ff.). länet uppgick i Kristianstad län och kungen mageskiftar Gladsax slott och huvuddelen av Fru Ide Pedersdatter (Falk) till Gladsax länsgodset till Jacob Beck (Wallin 1979, Ide Pedersdatter omnämns första gången i dc s. 38; Wallin & Lander 1988, s. 81). skriftliga källorna år 1370 och därefter ett Ett intressant inslag i borgens historia är flertal gånger fram till upprättandet av sitt den silverbrytning som omnämns första testamente är 1398 pä Skovkloster utanför gängen 1562 i ett brev frän Fredrik 11 Næstved. Hon dog ett år senare och begrav¬ (1559-1588) till länsherren för Gladsax län. des i franciskanerklostret i Roskilde. Ide Länsherren ombeds att ordna fram ved till Pedersdatter är även ihågkommen i Lunds bergverket och bergsmännen; senare samma domkyrka där det stora högaltarskåpet, done¬ år skriver kungen ännu ett brev, denna gång rat år 1398, finns kvar som en påminnelse om angående »bergsskrivaren» Blasius Melde i henne (Wallin 1954). Gladsax som blivit hotad av sina »berggesäl- 17 ler». Silverbruket skall ha varit i drift ända legat i anslutning till borgen, då två dammar fram till 1760. Platsen där silvermalmen legat i dess omedelbara närhet (Ödman 2002, bröts utgörs av förkastningsbranten Impan, s. 64 f.). några hundra meter öster om byn. Var silver¬ I samband med sin skånska resa 1749 be¬ hyttan legat i byn är däremot okänt, men den söker Linné Gladsax den 1 juni och noterar mängd dammar som Hilfeling beskrev tyder då att öster om kyrkan hade »Blyglans med på att det kanske fanns ett system av håll¬ silver...yppat sig», och där hade man brutit dammar som samlade vatten för de vatten¬ sig in i berget »några famnar». Det fanns hjul som drev blästerbälgama vid smält¬ även spår efter ännu äldre brytningar i berget ugnarna. Anders Ödman antar att hyttan (von Linné, C. 1982, Lilja 1996, s. 13 ff.). Gladsax utifrån det historiska kartmaterialet t t ,C År 1699-1701 ritades en geometrisk karta över Gladsax. Kartan visar att byn hade samma utbredning och långsmala form som så idag. På platsen för borgen syns en regelbun¬ J o m den borgplats omgiven av en kvadratisk vall¬ hftp grav. Norr om borgplatsen och kyrkan är två stora dammar markerade, och strax söder om ■ ■ kyrkan finns ännu ■ r en damm. Strax väster om e5 borgplatsen finns två gårdar, nr 5 och 17, och v strax söder om kyrkan ligger klockarbostäl- -ssa?» let, nr 3. Det ska observeras att gård nr 17 låg I», ■ inom den nuvarande, utvidgade kyrkogår¬ den. ■ Sv m På 1790 års karta är det nuvarande ruin¬ området i norr, öster och söder omgivet av en A 'VI bågformig damm, medan det i väster begrän¬ 4) sades av sammanbyggda hus, V . V tre vilket stäm¬ mer väl överens med Hilfelings dokumenta¬ 11Ä" tion från 1770-talet. Däremot kan man no¬ 17 4i»t tera, vilket även museiintendent Gustaf Åberg gjorde, att 1725 års karta visar en ännu h®--u helt regelmässig borgplats med en kvadratisk i %~U &7C areal, vilken på alla fyra sidorna är omgiven jr •L > av en jämnbred vallgrav (Åberg 1954). ’A' 7- ! It n Ett antikvariskt perspektiv rj j'2 !i i?ib mm Den förste som uppsökte Gladsaxehus i ett antikvariskt syfte var C. G. Hilfeling. den j På danske kungens uppdrag tog han sig runt i Figur 2. Geometrisk karta över Gladsax 1699-1701. Skåne och ritade av historiskt intressanta Efter Lilja 1996. objekt. Hilfeling besökte Gladsax på 1770- 18 rWT pJf** SI**. V ' Z*"'/ÿ «* Ji—n*. /nye/ a/' rcwwn« /Í» tte««/ «/ /£> B «V |M f ..k&*?7? Í;*í v\ [ jr I ■ vs r ‘.ÿ'77?? •mur -&.* ß**y «/ •*ÿ «//? rMyuÿ {o6+n?€ rm AviáUn /«« Ä. ««ÿ I«Hÿ y /»»« -/CA», i' «»« riV D Ä *Ay~JÅi af fírácJr jÿnmi. Awr mu »r oÿer >£* -Jéo6 a/rfyatdt. HuuCe ., mt) )**-U /C'aaXAau<<.«- F & . 'Xv*r*f Åasr IWn/’ r>U4mÿA Figur 3. Gladsaxehus. Avbildning av C. G. Hilfeling på 1700-talet. På avbildningen är norr ål vänster. talet och dokumenterade då en vallgravsom- vara den »mindre» kvadratiska markeringen gärdad borgholme med resterna efter ett stort i sydvästra hörnet. stenhus och en rad av mindre, yngre hus väs¬ Lundaprofessom C. G. Brunius besökte ter om stenhuset. På hans avteckning är dess¬ Gladsax år 1844. Han utförde bl.a. en upp¬ utom markerat två »Fiskedamme» om vilka mätning av borgruinen och noterade att han nämner att det varit många (Wallin 1979, byggnaden var uppförd av gråsten med s. 38; Ödman 2002, s. 62). tegelomfattningar för dörrar och gluggar. Vi vill dock i detta sammanhang föra fram Brunius konstaterade att byggnaden var en delvis annan tolkning av Hilfelings av¬ cirka 10,4 x 8 m stor med en väggtjocklek av teckning. Vi menar att det inte enbart är sten¬ cirka 1,1 m. Av denna återstod en våning huset som är avtecknat, utan även ringmuren ovan mark. Enligt Brunius ritning fanns det runt borgområdet, d.v.s. det som är markerat en välvd dörröppning mot väster och i varje A på avteckningen. Stenhuset skulle i så fall gavel en fönsteröppning i form av en skytte- 19 glugg. Murarna verkar ha stått till ett par ännu ett murhörn och dess fortsättning meters höjd. Stenhuset tolkades av Brunius söderut. Åberg nämner även att vid lednings¬ som ett s. k. tast hus1. Även vid mitten av dragning några år tidigare hade två mur¬ 1800-talet fanns tydligt markerade vallgravar sträckningar påträffats sydväst och söder om öster och norr om byggnaden ruinen. Han menar att dessa mursträckningar Det finns en lokal sägen som omtalar att förmodligen kan tolkas som ingående i en vid mitten av 1800-talet skall en stor kulle ringmur, vilken troligtvis löpt runt själva nära Gladsax kyrka ha utjämnats. 1 denna borganläggningen och därvidlag begränsat fanns nedersta våningen av en byggnad vil¬ själva borgholmen. ken 1844 beskrevs av Brunius. I samband Vid en arkeologisk provundersökning med en större om- och tillbyggnad av kyrkan 1974 strax Öster om borgen påträffades cirka 1857 tog man troligtvis byggnadsmaterial 1 m tjocka raseringslager med medeltida från ruinen för att bygga transepter och byggnadsmaterial och sentida fynd. Det på¬ annat, och därmed försvann ytterligare delar träffades även nedgrävningar, vilka tolkades av borgen (Brunius 1850; Lilja 1996, s. 10; som möjliga fiskdammar (Wihlborg 1985). Ödrnan 2002. s. 62 ft'.). Forskningsprojekt De arkeologiska undersökningar som initie¬ Arkeologi vid Gladsaxehus rades år 2002 ingår i ett mer omfattande De arkeologiska undersökningarna vid forskningsprojekt rörande sydöstra Skåne Gladsaxehus har varit få och av relativt ringa under medeltiden, utifrån ett maktperspektiv omfattning. 1 samband med planerna att upp¬ där en studie av ett antal borgar och huvud¬ föra en ekonomibyggnad i närheten av bor¬ gårdar ingår. Projektet bär namnet Maktens gen utförde museiintendent Gustaf Åberg landskap, en region i förändring. Sydöstra mindre provgrävningar år 1954. 1 samband Skåne under 600 år. Projektet är delvis inrik¬ med undersökningen observerades även två tat på att göra en sammanställning av medel¬ kvadratmeterstora murpartier med tegel av tida manifesta anläggningar såsom borgar, medeltida format i stengärdsgården norr om kyrkor, kloster och huvudgårdar i sydöstra borgområdet. I två schakt mellan stengärds¬ Skåne. I projektet ingår även en landskaps- gården och ruinen påträffades en mörk dy¬ arkeoiogisk studie, vilken kommer att aktig fyllning till cirka 1,5 meters djup, vilket koncentrera sig på maktens landskap i ett antyder existensen av en damm eller vall¬ regionalt perspektiv. Avsikten är att studera grav. maktstrukturens förändring i tid och rum i Den intressantaste iakttagelsen gjordes sydöstra Skåne. cirka 10 m norr om borgruinen. Här påträffa¬ Undersökningarna vid Gladsaxehus kom¬ des, cirka 0,3 m under markytan, en väl lagd mer att utgöra en bärande del i forsk¬ grund i skalmursteknik (schakt D). Muren ningsprojektet, dä Gladsax anses utgöra ett var 0,9-1,0 m bred och cirka 0,5 m hög. Med utmärkt exempel på en plats där maktstruktu¬ ledning härav togs fyra provschakt (E, F, G ren har förändrats under medeltidens gång. I och H) upp väster och öster om ovannämnda Gladsax fanns sannolikt en huvudgård under schakt. Västerut påträffades det nordvästra tidig medeltid. Under hög- och senmedeltid hörnet av ytterligare en mur och därefter ett fanns på orten en till namnet känd sätesgård. parti av dess fortsättning mot söder. På mot¬ vilken under senmedeltiden förvandlades till svarande ställen nordost om ruinen blottades en av drottning Margarethes riksborgar. 20 5 4 'G') F'í Borgruiri jtn \ o E £ Figur 4. De arkeologiska undersökningarna åren 2002 och 2003. Schakten från dessa år är betecknade med siffrorna 1—5. Åbergs schakt från år 1954 är streckmarkerade. Dessa schakt är betecknade med bokstäverna D-H. Samtliga schakt är inlagda pä Hilfelings avbildning från 1770-talet. Skala 1:600. Inför undersökningarna vid Gladsaxehus Arkeologiska forskningsundersökningar utformades ett forskningsprogram vilket in¬ har böljat utföras för att bl. a. erhålla en delades i ett antal åtgärdspunkter och där datering av grundläggandet av stenhuset. några av punkterna redan är utförda: En möjlighet är att Gladsaxehus uppfördes i böljan av 1400-talet och att den äldre sä¬ • En digital uppmätning med totalstation har tesgården legat kyrkan, möjligtvis gjorts av hela det presumtiva borgområdet. närmare inne den nuvarande kyrkogården. Terrängmodellen visar ganska tydligt att på Här har enligt skifteskartoma legat en numera området norr, öster och söder om borgrui¬ riven vilken kanske den tidig- nen utgörs av försänkningar i terrängen, gård, utgjort och högmedeltida huvudgården i byn. Ar¬ förmodligen rester av de på 1700-talet syn¬ liga vallgravarna. Själva borgruinen och keologiska undersökningar skall också belysa om det har funnits andra området väster därom ligger däremot på en försöka i anslutning borgrui¬ tydlig förhöjning. Terrängmodellen visar byggnader direkt till nen och vilken funktion dessa i så fall har att borgruinen kan ha legat i det nordöstra haft. hörnet av en större borganläggning, med förmodade raserade byggnader söder och En georadarundersökning på platsen för väster om ruinen. Gladsaxehus utfördes under våren 2003. 21 Syftet var att spåra under marken dolda fanns raseringslager som kan sältas i sam¬ lämningar efter såväl byggnader som ring¬ band med raseringen av borgen under 1600- muren runt borganläggningen. Georadar- talet. Under raseringslagren fanns ett sten- undersökningen visar bl.a. att det finns fundament, inpackat i ett kraftigt lerlager. många dolda »strukturer» under marken; Tillsammans har dessa troligtvis fungerat en de! av dessa ligger »snett» i förhållande som fundament för en ugnskonstruktion. till den kvarvarande ruinen, vilket kan tyda Denna kan möjligtvis dateras till senmedel¬ på att strukturerna är äldre än stenhuset. tid, d.v.s. då platsen redan omdanats till riks- Undersökningen visar även hur långt ner borg. Under ugnskonstruktionen fanns lager under dagens marknivå som den ursprung¬ som kan ha ett samband med omdaningen av liga marknivån finns. Resultatet från geo- området cirka 1400. De något lorvaktiga undersökningen användes sedan inför pla¬ lagren kan mycket väl ha påförts området i neringen av den arkeologiska undersök¬ samband med grävandet, eller förbättrandet, ningen sommaren 2003. av vallgraven runt borganläggningen. • En byggnadsarkeologisk undersökning bör Under dessa utjämningslager framkom utföras av den i dag synliga byggnadsres- högmedeltida bebyggelselämningar i form ten. Detta är viktigt för att kunna fastställa av ett förmodat lergolv, en trolig ugnskon¬ dess funktion och disposition. En okulär struktion, ett kraftigt brandlager och ett lager besiktning av stenhuset visar t.ex. att en se¬ med kalk, vilket troligtvis avsatts i samband kundär byggnad sannolikt legat omedel¬ med byggandet av borgen. Bebyggelseläm¬ bart norr borgruinen, något som även ningarna kunde dateras med hjälp av några antyds på Hilfelings avteckning på 1 770- skärvor äldre rödgods från kannor vilka är talet. typiska för högmedeltiden. Underst i lager¬ • När projektet är avslutat skall resultaten sekvensen framkom slutligen den översta från de ovan redovisade punkterna, jämte grundstenen till stenhuset. Mycket tyder så¬ det skriftliga källmaterialet, slutligen sam¬ ledes på att stenhuset har uppförts redan manställas i en monografi över Gladsaxe- innan sätesgården omvandlades till länsborg hus. under senmedeltiden. Det kunde således konstateras att cirka Arkeologiska undersökningar 2002 1 ,3 m av stenhusets västra dagermur är be¬ och 2003 varad under den nuvarande marknivån. En De arkeologiska undersökningarna inom dokumentation av stenhusets västra ytter- forskningsprojektet påbörjades under våren murverk utfördes när hela dagermuren hade 2002. Ett 3 x 1 m stort schakt (schakt 1) blottats i schaktet. Murverket dokumentera¬ placerades i anslutning till borgruinen, nedan des endast i 1 meters bredd. Av denna fram¬ benämnd stenhuset, cirka 2,3 m från ruinens gick det att det idag återstår cirka 2 m av sten¬ sydvästra hörn. Avsikten var dels att få svar husets dagermur. Av denna är cirka 1,3 m på hur mycket som återstod av stenhusets dold under marken, medan endast cirka 0,7 dagermurar under den nuvarande marknivån, m av stenhuset är synligt ovan mark. Det dels att försöka datera uppförandet av sten¬ dokumenterade murverket består av otuktad huset. Då schaktet var av ringa omfång är det lokal kvartsitisk sandsten, s.k. Hallasten, och självfallet svårt att tolka och datera de arkeo¬ är murat med kalkbruk. Det fanns två skift logiska lämningarna. bevarade, där stenarna verkar att ha varit av Strax under ett tjockt utjämningslager varierande storlekar. Om hela stenhuset varit 22 byggt av otuktade stenar är något oklart. I De vattensjuka lagren utgör sannolikt en del raseringsmassorna samt i delar av gärdsgår¬ av borgens vallgrav, som således måste ha den utmed gångvägen norr om borgområdet legat i direkt anslutning till ringmuren. Söder finns rester av tegelmurar eller tegelomfatt¬ om muren såg lagerbilden helt annorlunda ut ningar vilka kan ha suttit på stenhuset. med humösa, närmast torvaktiga lager. Stenhusets dagermur är således bevarad Redan omkring 0,85 m under markytan på¬ till cirka två meters höjd, vilket kontrasterar träffades den orörda leran, i vilken nedgrav¬ mot det intryck man får av ruinen idag då ningen inför anläggandet av ringmurens man besöker platsen. grundstenar tydligt kunde urskiljas. Tvärs I samband med undersökningen 2002 fri¬ över schaktet syntes spåren efter Gustaf lädes (schakt 2) även en del av den förmo¬ Åbergs smala undersökningsschakt (D), i dade ringmuren, påträffad år 1954, norr om vars botten bl.a. en ratad plåthink från 1954 borgruinen. Syftet med friläggningen av hittades. muren var dels att mäta in en del av den digi¬ Ringmuren har rivits ned till den höjd den talt med totalstation, dels att samla in date¬ har idag efter det att borgen övergavs på rande fynd för att knyta dessa till säkert 1620-talet. Hur muren ursprungligen sett ut dokumenterade lager. Dessutom ville vi inför är svårt att avgöra. Sannolikt har murverket visningar för allmänhet och skolklasser vara till största del bestått av natursten, men det är säkra på att kunna visa en tydlig och lätt¬ mycket möjligt att teglet, kalkbruksstyckena förståelig del av borgens konstruktion. och takpannorna som påträffades norr om Schaktet, vilket var 1 x 2 m stort och som muren härrör från dess övre delar. En alter¬ mest 1,3 m djupt, placerades cirka 10 m norr nativ tolkning är att byggnadsmaterialet om stenhusets nordvästra höm. 1 schaktets kommer från en byggnad inne på borggår¬ mitt påträffades den öst-västligt löpande den. Utifrån fyndmaterialet i ringmurs- »ringmuren», vilken var cirka 0,9 m bred och schaktet är det svårt att uttala sig om ring¬ uppmurad i skalmursteknik av Hallasten och murens ålder. Keramiken som påträffades kalkbruk. Norr om muren fanns stora mäng¬ var sen- och eftermedeltida. Till största del der raseringsmassor med bl.a. tegelstenar, var de lager som grävdes ut runt muren yngre kalkbruk och takpannor. Knappt en meter än själva muren och härrörde snarare från ned i dessa lager sprang grundvattnet fram. borgens brukningstid. Men i lagret runt Nuvarande marknivån. Figur 5. Sektionsritning 9 av schakt 1 vid det västra partiet av sten¬ 9 ‘ m huset. Siffrorna beteck¬ 9 E, undersök, 2> nar de olika lagren, eller i -tS) kontexterna, i schaktet. Nederst i lagersekven¬ sen syns de högmedel- lida lämningarna. Skala 1:40. 23 grundstenarna framkom en skärva yngre röd- lí-1600-talen. Det mest spektakulära fyndet gods, vilket pekar mot en senmedeltida da¬ var en bjömklo, vilken kanske kan ha suttit tering av anläggandet av ringmuren. Tegel¬ på en björnfäll. stenarna i såväl rasmassoma som i murres¬ I den västra delen av schakt 5, under raser- terna i gärdsgården har medeltida mått och är ingslagren och cirka 1 ,5 m under den nuva¬ murade i munkförband, vilket var vanligt rande marknivån, framkom torvig lera och under hela medeltiden. Ringmurens skal¬ alldeles svart torv. 1 lagret fanns välbevarade mursteknik är också typiskt medeltida. Det är träpinnar och tillhuggna träbitar. Den svarta således tänkbart att den eventuella ringmuren torven antyder att området en gång utgjordes uppfördes i samband med borgens omda¬ av en mindre våtmark, vilken man utnyttjade nande till riksborg omkring 1400. i samband med anläggandet av vallgraven De arkeologiska forskningsundersökning- runt borgholmen. arna vid Gladsaxehus fortsatte under augusti Det minsta schaktet (schakt 4) placerades 2003. Då grävdes tre provschakt, där samt¬ cirka 10 m sydost om borgruinen. På Hilfe- liga var planerade att vara 5 x 2 m stora. Yttre lings avbildning från 1770-talet framgår att omständigheter medförde dock att schakten schaktet är placerat på »et stykke af Slottets minskades, och istället skall de grävas klart grund, hvor nu er ager». Vår förhoppning var ett annat år. De tre provschakten placerades att lokalisera ringmurens sydöstra hörn, vil¬ öster (schakt 3), söder (schakt 4) och sydost ket enligt våra hypoteser kunde finnas här. (schakt 5) om stenhuset. Schakten öster och Därigenom kunde vi kanske få en uppfatt¬ sydost om stenhuset var cirka 5 x I m stora, ning om storleken på borganläggningen och medan schaktet i söder endast blev 1 x 1 m möjligtvis datera uppförandet av ringmuren. stort. Dessutom kan andra byggnader, och kanske Som det framgår av figur 4 är schaktet även hörn- eller flankeringstorn, ha varit sydost om stenhuset (schakt 5) placerat strax uppförda i anslutning till ringmuren. Vad öster om vallgraven. Anledningen till att som framkom i schaktet var ett kraftigt ra¬ schaktet placerades här var att en genomförd serings- och brandlager med stora mängder georadarundersökning visade att det fanns lerklining/bränd lera och tegelpannor. På okända strukturer, eventuellt murar, under lerkliningen, vilken varit utsatt för kraftig marken. Dessa strukturer ingår kanske i en eldpåverkan, fanns tydliga intryck av stolpar äldre fas i borgens historia. Merparten av ma¬ och pinnar. Byggnadsmaterialet antyder att terialet i schaktet utgjordes av raseringslager en korsvirkesbyggnad, sannolikt med ett tak från 1600-lalcl, då borgen upphörde alt av tegelpannor, kan ha legat söder om sten¬ fungera som kunglig lånsborg. I lagren fanns huset. I raseringslagren fanns även keramik, bl.a. stora mängder medeltida tegelpannor, skärvor såväl från trefotsgrytor som från kru¬ tegelstenar och kalkbruk, vilket antyder att kor av typen yngre svartgods. Det hittades en byggnad kan ha varit placerad i närheten även en vacker bronsnål. av schaktet. Några konkreta spår av någon Det tredje schaktet (schakt 3) placerades byggnad påträffades dessvärre inte, men 5 m öster om stenhuset. Avsikten var att raseringslagrens lutning tyder dock på att en lokalisera den östra begränsningen på ring¬ mur kan finnas i nära anslutning till schaktet. muren. Men i schaktet fanns inga spår av- I lagren fanns även en del keramik, framför någon mur, utan istället framkom en större allt skärvor från trefotsgrytor av typen yngre nedgrävning. Då den endast kunde iakttagas rödgods, men även en del stengods från i ett cirka 1,4 m långt och 0.4 m brett avsnitt 24 m:-— U';A. : ' m.m rfö. Im RÖ Figur 6. Arkeologikurserna lockade många historieintresserade att på ett konkret sätt söka sina rötter. går det inte att med säkerhet fastställa dess senast vid 1300-talets början. Detta innebär funktion. Det konstaterades dock, med hjälp att den äldre sätesgården eller borganlägg¬ av provborrning, att nedgrävningen var minst ningen, d.v.s. den gård som Ide Pedersdatter 1,4 m djup. I fyllningen har hittills inga date¬ Falk testamenterade till drottning Margarete rande föremål framkommit. Sannolikt är det år 1398, sannolikt legat på samma plats som en brunn, men om den är medeltida eller den strax efter år 1400 etablerade riksborgen. yngre är i nuläget osäkert. Det enda vi har att Men däremot finns det en del som pekar mot bygga en datering på är stratigrafin i schak¬ att den förmodade ringmuren skulle ha upp¬ tet. Nedgrävningen är gjord genom en äldre förts i samband med etablerandet av riks¬ markhorisont och en härd, vilken kommer att borgen. Kanske fanns det inget behov av en 14C-dateras. I den västra delen av schaktet, kraftigare befästning runt sätesgården mer närmast stenhuset, fanns två större stenar än möjligtvis en vallgrav runt borgholmen. vilka möjligtvis utgör grund eller syllstenar Uppförandet av den befästa sätesgården för en byggnad. Hur de skall tolkas är i nu¬ under högmedeltid, ute i ett ganska sankt läget osäkert. område, stämmer även väl med den allmänna bilden i Danmark, då huvudparten av de Sammanfattning av de danska privatborgarna uppfördes från slutet arkeologiska undersökningarna av 1200-talet och fram till år 1396 (Reisnert För att knyta an till våra frågeställningar så 1989, s. 66, Ödman 2002, s. 19 f.). antyder de arkeologiska lämningarna och De arkeologiska lämningarna visar även fyndmaterialet att stenhuset har uppförts att hus och eventuellt verkstäder legat i direkt 25 anslutning till stenhuset. Vilken funktion även varit fallet vid Gladsaxehus, även om dessa haft är dock osäkert, men från ett salsbyggnaden här istället kan ha varit en kulturlager strax ovan husets byggnadslager korsvirkesbyggnad. framkom bl. a. en slaggklump och eventuellt Gladsaxehus har även vissa likheter med ett fragment av ett bälgmunstycke av järn Falsterbohus, där kärntornet omges av en och kalk. Detta antyder att någon form av ringmur. Falsterbohus har dock haft dubbla järnhantering skett i omedelbar närhet av vallgravar, vilket troligtvis inte är fallet med stenhuset. Gladsaxehus (Winstrand 1995, s. 97 ff.). Fyndmaterial i form av bl.a. tegelstenar, Även likheter med borgen Tårnborg på Själ¬ takpannor, två blyspröjsfragmenl och föns¬ lands västkust föreligger. Även denna har en terglas i ett kraftigt raseringslager strax norr kvadratisk grundplan med kärntorn och ring¬ om ringmuren, visar att det möjligtvis även mur. Ringmuren är här cirka 1,6 m bred. Där¬ kan ha legat byggnader i anslutning till emot finns det inte någon vallgrav runt borg- muren. holmen. Tårnborg nämns redan 1169 i de Det byggnadsmaterial som framkom cirka skriftliga källorna (Staecker 1995, s. 134 f.). 10 m söder om stenhuset antyder att en kors- De senare årens arkeologiska undersök¬ virkesbyggnad, sannolikt med ett tak av ningar på det närbelägna Glimmingehus tegelpannor, kan ha legat på denna plats. I antyder att även denna borg har haft en schaktet framkom dock inga spår av själva ringmur, åtminstone under 1400-talet. Runt huset, men här skall undersökningarna fort¬ borgholmen löper även en bred vallgrav sätta. (Jönsson 1995). Öster om stenhuset, inne på borggården, lokaliserades sannolikt själva borgbrunnen. Projektets fortsättning Denna är i nuläget inte daterad, men även här De arkeologiska undersökningarna kommer skall de arkeologiska undersökningarna fort¬ att fortsätta, och tanken är att avsluta de sätta. På platsen kunde även en äldre härd do¬ schakt vi påbörjade år 2003. Förhopp¬ kumenteras, vilken möjligtvis är förhistorisk. ningsvis kan vi efter undersökningarna be¬ svara några av följande frågeställningar: Vad Liknande borgbyggnader är det för strukturer som georadarundersök- Det historiska källmaterialet, liksom de arke¬ ningen egentligen visar? Hur skall dessa ologiska undersökningarna, tycks visa att strukturer tolkas? Varför fanns det ingen länsborgen Gladsaxehus varit en regelbun¬ fortsättning på den förmodade ringmuren den borganläggning med ett rektangulärt öster om stenhuset? Var det verkligen ring¬ stenhus, omgiven av vallgravar och sannolikt muren som påträffades 1954 eller var det en ringmur. Borganläggningen får anses ha lämningar efter byggnader? Hur avgränsas vissa likheter med t.ex. riksborgen Lind¬ borgområdet i söder, finns det en ringmur här holmen utanför Svedala, där ett kraftigt kärn¬ och en salsbyggnad? torn omges av en ovanligt bred ringmur (cirka 3,5 m), vilket skall jämföras med ring¬ Förmedlingsverksamheten muren runt Gladsaxehus (cirka 1 m bred). Pä Gladsaxehusprojektet är som nämnts ett samarbelspro- Lindholmen låg den tegelbyggda salsbygg¬ jekt mellan Institutionen för Arkeologi och Antikens naden söder om kärntornet och utmed den historia, Österlens Museum, Studieförbundet Vuxen¬ skolan och Kyrkliga samfalligheten i Simrishamns pas¬ södra ringmuren. (Gardelin 1995, s. 157 f.. toral. En viktig del i projektet är all förmedla kultur¬ Wallin 1995, s. 169). En del tyder på att så historisk kunskap till såväl en intresserad allmänhet som 26 till skolbarnen på Österlen. Detta sker bl.a. genom en 2002, Gladsaxehus - en medeltida länsborg. Öster- speciell Gladsaxdag under sommaren där de arkeolo¬ — lent Föreningen för Foriiminnes- och Hembygds¬ giska undersökningarna vid Gladxaxchus står i fokus tor vård i Sydöstra Skåne Medlemsblad 2002:2. Sim¬ alt därigenom öka allmänhetens intresse för sin hem rishamn, bygd. I utbildningssylle har även ett stort antal skolklas¬ Jönsson, L. & Wallchom. U. 2003. Projekt Gladsaxe¬ ser hatt möjlighet att besöka undersökningarna och att få hus. Gladsax 13:32 (Gladsaxehus), RAA 12. Glad¬ veta mer om Gladsaxehus historiska bakgrund. Som ett sax sn, Skåne. Rapport över arkeologisk undersök¬ ytterligare led i förmedlingsverksamheten har vi även ning 2002. Institutionen för Arkeologi och Antikens haft arkeologikurser för såväl kunskapstörstande turister historia. Lunds Universitet. Lund. som lokalbefolkningen (se fig. 6t. Kurserna var myckel Lilja, H. 1993. Murverksdokumentation Gladsax kyrka uppskattade, och vår förhoppning är att, tillsammans Skåne. Länsmuseet i Kristianstad. Rapport 199.3:1 1. med Studieförbundet Vuxenskolan, arrangera nya ar¬ Kristianstad. keologikurser framöver. — 1996. Byggnader och miljöer på Österlen. Gladsax. I samband med den rikstäckande Arkeologidagen den Utgiven av stadsarkitckikonloret, Simrishamns 1 7 augusti 2003 anordnades, i samarbete med Österlens Kommun, i samarbete med Länsmuseet i Kristian¬ museum, även visningar av de arkeologiska undersök¬ stad. Ystad. ningarna vid Gladsaxehus. Även dessa rönte ett stort in¬ Pamp, B. 1983. Ortnamn i Skåne. Stockholm. tresse. Reisnert, A. 1989. Borgar och huvudgårdar i Danmark Det positiva bemötande som förmedlingsverksam¬ och Skåne. Utveckling och forskningshistorik. An¬ heten vid Gladsaxehus har fåll visar atl det finns ett stort, dersson. H. & Anglcrt. M. (red.). By. huvudgård och uppdämt behov såväl bland lokalbefolkningen som kyrka. Studier i ystadsomrudets medeltid.Stockholm. turisterna på Österlen alt lä veta mer om sin historia. Staccker, J. 1995. Murens fall. Mogren, M. & Wienberg. Detta är viktigt att tänka på för både arkeologer och J. (red.) Lindholmen. Medeltida riksborg i Skåne. historiker och ger oss ett stort ansvar som förmedlare Stockholm. och förvaltare av vår historia. Vi tänker därför fortsätta Wallin, C. 1954. Ide Pedersdalter Falk till Gladsax. Eli med den oerhört viktiga och stimulerande förmedlings¬ bidrag till den nordiska senmedeltidens kultur- och verksamheten. personhistoria. Lund. 1955-1962. Tommarps Urkundsbok 1085 1600 Not Klostret - Hospitalet - Staden - Socknen 1 1085- 1300. Lund. i fctl läst hu.s är i allmänhet en rektangulär byggnad som 1 979. Jens Holgersen Vlfstand och Glimmingehus. innehåller de ftesta av borgens funktioner, exempelvis — Tomcltlla. bostad, reprcscntationslokaler, kök, administrativa funk¬ Wallin. C. & Lander, G. 1988. Gludsax län och Albo tioner och i vissa fäll försvarsanordningar (Reisnert härad. Skepparpsåns Museiförening Bygdehistnrik 1989, s. 68). Nr 2 1988. Kivik. Wallin, P 1995. Rekonstruktionen. Mogren, M. & Litteraturförteckning Wienberg, J. (red.). Lindholmen. Medeltida rikshorg Brunius, C. G. 1850. Skånes konsthistoria för medel- i Skåne. Stockholm. liden. Lund. Wihlborg, A. 1985. Rapport. Provundersökning och Burenhult. G. 1981. Stenåidershiltler. Hällristningar antikvarisk kontroll. Foml. nr 12. Gladsax sn. Sk. och sienåldersekononti. Stockholm. Riksantikvarieämbetet. Byrån för arkeologiska un¬ Gardelin. G. 1995. Byggandet av borgen. Mogren, M. & dersökningar UV-Syd. Lund. Wienberg, J. (red.) Litulhoimen. Medeltida rikshorg Winstrand, M. 1 995. Dc skånska riksborgama. Mogren, i Skåne. Stockholm. M. & Wienberg, J. (red.). Lindholmen. Medeltida Jönsson, L. 1995. Glimmingehusprojekiet. Arkeologiska riksborg i Skåne. Stockholm. undersökningar 1993-94. Glimminge 39:44. 39:6. Åberg, G. 1954. Rapport till Skånes Hembygdsförbund Vallby sn. Skåne. Fornlämning 5. Rapport nr: 2. angående övervakning av en preliminär undersök¬ Lunds Universitet. Historiska Museet. Lund. ning av området vid Gladsaxehus borgruin under — 1 997. Gladsaxehus en medeltida länsborg. Bulletin sept.-okt. mån. 1954. för arkeologisk forskning i Sydsverige nr 2 1997. Ödman, A. 2002. Borgar i Skåne. Historiska Media. Lund. Lund. 27 Vittskövle - medeltida privatborg i Helgeådalen Av Sten Skansjö Docent, ordförande i De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening Helgeådalens äldre medeltid ger sig ännu i dagens landskapsbild till känna med en ovanlig koncentration av praktfulla romanska kyrkor med breda västtorn, av en typ som man brukar förknippa med tidiga världsliga huvudgårdar. Kända lämningar av huvudgårdar/privatborgar från kyrkobyggandets tid/högmedeltid är däremot mycket ovanliga. I ett samarbete mellan forskningsprojektet »Helgeådalens natur- och kultur¬ landskap i ett långtidsperspektiv» vid Högskolan Kristianstad och Regionmuseet i Kristianstad pågår en undersökning av en medeltida huvudgård, som är belägen i en kyrkby och som har kontinuitet bakåt till högmedeltiden. Bilden visar myntfynd (penning) från tidigt 1300-tal. (Foto: LUHM.) För många är slottet i Vittskövle. beläget Vittskövle kyrka cirka 700 m från kyrkan i Vittskövle by i Inrättandet av breda romanska västtorn fram¬ nordöstra Skåne, välbekant som ett av land¬ står som en tydlig markör av en världslig elits skapets bäst bevarade och mest anslående tidiga särställning i förhållande till socken¬ privata renässansslott. En bevarad inskrifts- menigheten i lokalsamhället. Vare sig det tavla över borgporten meddelar att denna handlar om kungamaktens eller herremanna- slottsbyggnad uppfördes 1553 genom god¬ klassens (den senare adelns) representanter sets dåvarande ägare Jens Brahes försorg. indikerar dessa västtorn ett världsligt härs¬ Enligt en ganska vanlig uppfattning har slot¬ tet sin äldsta föregångare i en medeltida borg, karskikt med stora resurser. Samtidigt som Egeside, som skall ha legat inom socknen, en kyrkas patronus socialt och kulturellt har cirka 4 km nordöst om kyrkbyn Vittskövle; kunnat markera sin ställning genom en torn¬ en riddare, tillika riksråd vid namn Peder byggnad var uppförandet av denna byggnad Egeside omtalas i dokumenten 1295-1319. en offerhandling. Den kristna symboliken Men redan strax efter mitten av 1200-talet har tolkats som att man genom tornbyggna¬ fanns det ett centrum för världsligt frälse, en den skapade en representation på jorden av huvudgård i kyrkbyn Vittskövle. Den medel¬ det himmelska Jerusalem och en metafor för tida huvudgården i Vittskövle by pekas där¬ den rättfärdiges belöning efter döden.1 med i bevarade dokument ut som äldre än det I Helgeådalen och dess nära anslutande dunkla Egeside, och genom större delen av områden finns en påtaglig koncentration av medeltiden är huvudgården i Vittskövle by kyrkor som ännu har eller tidigare har haft klart belagd. Vad vet vi då om denna huvud¬ romanska västtorn. Enbart i Gärds härad är gårds närmare ålder och karaktär? Finns det följande kyrkor med romanska torn kända: några fysiska lämningar av den? Vi kan ta ut¬ Norra Åsum, Vä, Träne, Köpinge, Västra gångspunkten i ett ännu synligt monument Vram, Östra Vram, Lyngsjö, Everöd, Östra från det medeltida Vittskövle: kyrkan. Sönnarslöv, möjligen även Skepparslöv.2 28 Frågan är om också kyrkan i Vittskövle hör byn. Det finns dock andra nära samtida till denna grupp. exempel på ett likartat tillnamnsskick.7 Dagens sockenkyrka i Vittskövle har i Ägarlängden har en lucka från Gregers mycket kvar sin medeltida gestaltning, trots Vittskövlefram till mitten av 1 300-talet, men betydande förändringar i tidigmodern tid. då skriver sig en väpnare, som också bär Den beskrivs i en rapport över en murverks- namnet Gregers, till Vittskövle: »Gregorius dokumentation av Helén Lilja som en i sina Perssøn aff Withskyflæ i Skane» (1355). Han grunddrag romansk stenkyrka med långhus, kan hänföras till släkten Krognos och var kor och absid, uppförd av tuktad fältsten även besutten på Själland.8 Något senare omkring 1200. Enligt Lilja är murarna i de ägde sonen Holger Gregersen (Krognos) västra delarna av det nuvarande långhuset Vittskövle. Han uppträder i flera dokument kraftigare än i övriga delar av långhuset. I från 1376-1379 på ett sätt som visar på en själva verket utgör dessa murar rester av ett hög politisk position i kungens närhet, som romanskt, brett västtorn som har fogats till riddare, möjligen även riksråd.9 långhuset. Det revs delvis under andra hälf¬ I början av 1400-talet kommer släkten ten av 1 500-talet och ersattes då av det ännu Brahe in i bilden som ägare till Vittskövle. stående tornet.1 Den är känd från 1300-talet och utvecklades En närmare datering av det delvis raserade till en av Skånes ledande och mest godsrika tornet i Vittskövle är osäker,4 men vi kan lik¬ adelssläkter under senmedeltiden.10 Förvär¬ väl tolka den romanska tornbyggnaden som vet av Vittskövle blev emellertid en långdra¬ ett intressant tecken på tidigt stormannain- gen och komplicerad process för Braharna, flytande. Detta torn bör ha existerat redan något som här inte skall följas i detalj.11 Via före 1260-talet, som är tiden för de första arvet efter Margarete Holgersdatter (Krognos) kända nedslagen i det skriftliga källmateria¬ kom hälften av Vittskövle 1401 genom pant¬ let rörande en huvudgård i Vittskövle. sättning till Axel Pedersen Brahe, som var gift med innehavaren av den andra arvs¬ lotten, Holger Holgersdatter (Krognos).12 I adelsgods Vittskövle som medeltida början av 1400-talet är alltså Vittskövlegod- Gregers Vittskövle, släkterna Krognos set återsamlat under en ägare. Axel Brahe var och Brahe ännu i livet 1425, hans hustru ännu 1452.11 Vittskövles äldsta historia är långt ifrån Makarna hade fem barn. en son och fyra okänd i litteraturen,5 och det står klart att de döttrar. Sonen var väpnaren Peder Axclsen äldsta dokumentariska uppgifterna om Vitt¬ Brahe som efter faderns död övertog broders¬ skövle som frälsegods återfinns i ett par me- lotten, dvs. en tredjedel av Vittskövlegodset, deitidsdiplom från tiden strax efter mitten av och skrev sig till huvudgården i Vittskövle. 1200-talet. Man kan nämligen, i likhet med De fyra döttrarna tilldelades var sin sjätte¬ Erik Ulsig, utgå från att den äldste kände äga¬ del.14 Därmed hade ett väl samlat gods splitt¬ ren till det medeltida Vittskövle var en viss rats i generationen efter herr Axel och fru Gregers Vittskövle som nämns 1264-1272. 1 Holger. brevet 1272 omtalas denne som »Gregorius Vid 1500-talets början hade en ny bety¬ Withskutlae».6 Här är det alltså tillnamnet dande jordägare kommit in i Vittskövle by, Vittskövle som pekar ut Gregers som ägare nämligen ärkebiskopssätet i Lund. Vid den till Vittskövle, inte det faktum att han ut¬ tiden pågick också cn kamp mellan släkten tryckligen har skrivit sig till en huvudgård i Brahe och ärkesätet om den stora kyrkbyn, 29 som då räknade ett fyrtiotal gårdar (se till ärkesätets godskomplex har hört två nedan).15 På vägar som är okända för tredjedelar av byn under skudgården, medan eftervärlden hade ärkesätet förvärvat flera en tredjedel tillhörde det frälseägda gcxls- gårdar i byn och där inrättat ett »Vittskövlc komplexet under huvudgården. Till de gårdar län». Enligt ärkesätets jordebok från cirka som 1525 konfiskerades efter domen mot 1515. den s.k. Palteboken, bestod länet av en Niels Brahe (och 1526 överfördes till kusi¬ forvaltningsgård, den s.k. skudgården, jämte nen Axel Axelsen Brahe) hörde i Vittskövle 31 landbogårdar och 4 fastor (dvs. mindre by följande gods: huvudgården. 9 landbogår¬ gårdsenheter) i byn.16 Denna skudgård var dar (varav 2 var öde), 6 fastor och 1 mölla.20 indelad i fyra lika stora parter, vilka enligt Salomon Kraft går tillbaka på de fyra syster¬ Bombardemanget från borgens barfred lotterna från skiftet efter Axel Pedersen Av föregående avsnitt har framgått att Brahe strax efter 1425.17 centrum i det adliga godsinnehavet i Vitt¬ Som ärkesätets motpart i kampen om Vitt- skövle by har varit en huvudgård, i samtiden skövlcgodset framträdde kring 1520 väpna¬ benämnd »Hoffwetgaard» (se ovan), »curia ren Niels Nielsen Brahe, som annars framför principalis» (se nedan) e.dyl. Denna huvud¬ allt är känd för att han i den dramatiska in¬ gärd kan som odlingsenhet ursprungligen ha rikespolitiska kampen om kungamakten år varit av betydande omfattning i jämförelse 1 525 valde att stödja Kristian II och upproret med landbogårdarna i byn, om man antar all mot Fredrik 1. Han dömdes att mista liv och ärkesätets skudgård med dess fyra parter har gods för högförräderi och avrättades 1529. motsvarat 2/3 av en tidigare storgård.21 Han skrev sig 1509 till Vittskövlc, men Det finns uppgifter som tyder på att denna tycks från 1511 mestadels ha varit bosatt på storgård även har varit befäst, dvs. att den har Vanås.18 haft karaktär av privatborg. En borg med för¬ Niels Brahe framträdde emellertid i juli svarskapacitet måste nämligen vara en förut¬ 1520 i egenskap av ägare till Vittskövle sättning förden episod från början av år 1452 huvudgård och delägare i Vittskövle by. Han som omtalas i ett nära samtida avsnitt av den ingick då en förlikning med ärkesätet och lundensiska ärkebiskopskrönikan, Chronica den utvalde ärkebiskopen (eleetus) Jørgen Archiepiscoporum Lvndensivm. Efter den Skodborg om hur ägorna i Vittskövle by svenske kungen Karl Knutssons anfall mot skulle fördelas mellan parterna. Det bevarade Skåne detta år gick härens återtåg mot Sve¬ dokumentet från denna förrättning är rikt på rige genom Gärds och Villands härader, som topografiska detaljer från Vittskövlc by med utsattes för skovling. Men, skriver kröni¬ dess utmarksområden. Bl.a. bestämdes att kören, där kung Karl mötte motstånd flydde utomstående bönder vid goda ollonår kunde han snabbt, såsom vid huvudgården Vitt¬ få släppa ollonsvin på Vittskövles skogar skövle (»vt apud curiam principalem Weet- mot ollongäld, och denna skulle delas på så sköfflæ»). En adlig dam (»vna nobilis do¬ sätt att eleetus skulle få »two parlhe lore mina») skrämde här kung Karl och hans här skwdgaardhen» och Niels Brahe och hans på flykt med ett enda skott från en bombard, arvingar »then tredie parth fore syn Hoffwet- dvs. en medeltida kanon som sköt stora sten- gaard».|:' Uppgiften om ollongäldens för¬ kulor, (»vnico iaeulo vnius bombarde») och delning ger oss tillsammans med samtida jor- försvarade sålunda sin gård manligen (»et sie deboksuppgifter en god uppfattning om curiam suam viriliter defendíl»), I margina¬ egendomsfördelningen inom Vittskövle 1520: len till handskriften har antecknats att adels- 30 damen i fråga var en »Fru Holmegård», dvs. Lokalisering av den medeltida den ovan omtalade Holger Holgcrsdatter borgplatsen (Krognos), änka efter Axel Brahe.22 Läget för den äldsta kända huvudgården i Krönikans tendens är tydligt fientlig mot Vittskövle kyrkby har av J.L. Gillberg 1767 Karl Knutsson, som anges fly för minsta beskrivits på följande sätt: motstånd och som t.o.m. drevs på flykt av en handlingskraftig kvinna på en huvudgård, innan gården blifwit bygd på detta stället, han nu står, har han stådl längre neder uti Widlskölle By 2 men ett diplombelägg bekräftar att gården i eller t ««(.vfluer-Skått ifrån Kyrckan. i norr, uti en af Vittskövle verkligen har haft karaktär av för- Gårdens nu warandc åkerwångar, gamlcgård kallad, svarsborg. Det omtalas nämligen en s.k. bar¬ hwarest ännu synes Rudern efter Byggningar och fred, dvs. ett försvarstom, kärntorn, i Vitt- kiällare samt waln-Grafwar, hwarmed den warit kringfluten.14 skövlc under 1400-talet: enligt ett avtal från 1487 avstod en av godsets arvtagare en sjätte¬ Del är uppenbarligen en borglämning som del i »Widskiøffles houit gord» och likaså Gillberg beskriver, där källare och andra »een siette deell i barefredet oc i alle husen».23 byggnadslämningar varit omslutna av vatten¬ gravar. Man kan emellertid inte utan förbe¬ En kort sammanfattning av ovanstående ger håll utgå ifrån att uppgifterna bygger på för¬ vid handen att vi redan cirka 1200 genom fattarens egna iakttagelser på platsen.25 Hans kyrkobyggnaden har indikationer på att Vitt¬ beskrivning av de till synes tydliga lämning¬ skövle var en aristokratiskt dominerad miljö, arna stämmer inte heller helt överens med vilket kan skriftligt beläggas från mitten av andra, något äldre källor. En lantmäterikarta 1200-talet och efter en lucka i beläggserien från 1753 över odlingsmarken till Vittskövle från 1300-talets mitt. Då kan vi genom beva¬ säteri visar att en av säteriets vångar norr om rade dokument konstatera att det i byn har kyrkan benämns »Gamblegårds Wång».26 funnits en huvudgård, som i varje fall under Den södra gränsen för denna väng går enligt 1 400-talet har haft karaktär av privatborg och kartan cirka 150 m norr om kyrkan, och som ursprungligen bör ha varit en storgård genom Gamlegårdsvången flyter en bäck för sin tid. Den har varit centrum för ett som på båda sidor omges av ängsmark. I adelsgods, vars ägare såsom riddare och riks¬ anslutning till denna ängsmark återfinns i råd har ingått i sin tids högadel och som har östra delen av Gamlegårdsvången en lång¬ tillhört framträdande släkter som Krognos smal, triangulär yta med öppet vatten, orien¬ och Brahe. Det frälseägda godsbeståndet har terad i nord-sydlig riktning, som kan vara en till skillnad från kyrkans ständigt riskerat att rest av en eroderad vallgrav. Det finns dock skingras i samband med arvskiften, och ärke- inga tydliga markeringar på kartan av de sätet har lyckats förvärva större delen av vattengravar eller byggnadslämringar som Vittskövlegodset under senare delen av me¬ Gillberg beskriver. deltiden. Trots detta har den adliga huvud¬ En med kartan nära samtida beskrivning gården hela tiden ägt bestånd i Vittskövle av gårdens läge är gjord av en person kyrkby, även om den ett stycke in på 1500- med ovedersäglig lokalkännedom, nämligen talet tycks ha reducerats till en tredjedel av Christian Bamekow, som ägde Vittskövle sitt omfång i fråga om åker, äng och tillgång gods mellan 1753 och 1763. En handskrift i till skog och annan utmark. Vad vet vi då om Widtsköfle godsarkiv innehåller »Historiska läget för denna huvudgård/privatborg under Anmärkningar» till åminnelse av alla dem medeltiden? som ägt Vittskövle gård från 1 200-talet till år 31 IZí//// Tdimijcn /ur \ oK j cáf. \ x \ v\t. rK r c/ \ y7 'Vÿ X %\ -fj íí / \s /J* V t..« cZfiy,,.,. ■ , f ' & ÍU. íMi i# i . U ilUioír Kyrck.i : :á /££tki$L 1 ■ lí1 r'? i ; ■? r - v'l <> > ? ? > ' < í %A På detta utsnitt av en lantmäterikarta över Vittskövle säteris odlingsjordar 1753 ser vi renässansslottet med ladu- gårdsholmen och fiskdammar samt en del av säteriets åkervångar. En av dessa är »Gamblegårds Wång» (littera »H»), Genom denna vång flyter en bäck, och i öster ser vi en mindre, långsmal vattenyta, som har visat sig vara rester av en vallgrav till en medeltidsborg; i området söder om bäcken har byggnadslämningar från borgen påträffats. Söder om Gamlegårdsvången är Vittskövle kyrka markerad på kartan. 1755, »författade af C.B.». Han ger följande till Vittskövle gård nämns att det bl.a. såddes beskrivning av renässansslottets föregångare: ett par tunnor korn (bygg) »udj gamble- Sielfwa Herregården har före ståht norr om Byen gaard».28 Namnet är otvetydigt bebyggelse- och närmare wid den samma än nu uthi ett giärde betecknande och pekar på att ett gammalt (wång), som nu kallas Gamle Gård. Byggningen der storgårdsläge har funnits inom denna vång. har warit grundmurad, dock synes det allena hafwa På Barnekows tid har man tydligen odlat på warit en Byggning; men watn grafwar hafwa warit både ikring Borggården och Ladugården: den platsen, även om han kan uppfatta spår inte samma är uthi det XVI. Seculo nedertagen af H:r bara av en enstaka byggnad utan även av en Jöns Brade och bygd på det ställe den nu står, och nu borggård och en ladugård, båda belägna är på det gamla stället öfwer grafwar och allt god inom vallgravar. åker.27 Det finns sentida uppgifter om äldre bygg- Vångnamnet Gamblegårds Wång (1753) nadslämningar inom den tidigare Gamle¬ eller enbart Gamle Gård (1755) kan beläggas gårdsvången. Vid grävning av vatten- och redan i en räkenskap i Vittskövle godsarkiv avloppsledningar till en ny skolbyggnad från 1652, där det bland utsädesuppgiftema framkom 1953 längs en öst-västlig väg till 32 skolan kullerstenar, handslagen tegel, tak¬ gård». Storleken på fomlämningsområdet tegel, ekpålar, stenläggningar m. m. Bo beräknas vara minst 160 x 60 m, och dess Swenson har återgivit iakttagelser från ögon¬ centrum ligger cirka 75 m öster om Vitt- vittnen av en 6 m bred torvavlagring, som skövle skola och cirka 200 m nordöst om tolkades som resterna av en vallgrav, och på kyrkobyggnaden.31 Delar av detta område cirka 1,5 meters djup väster om en stenlägg¬ har på senare tid blivit föremål för arkeolo¬ ning syntes två rader av intill varandra ned¬ giska undersökningar. slagna ekpålar med 9 meters avstånd mellan raderna, som båda hade en nord-sydlig rikt¬ ning.29 I samband med kabelarbeten 1974 på¬ Arkeologi vid Gamlegård träffades enligt en tidningsartikel två tegel¬ I samband med schaktningar för vatten- och murar med 9 meters mellanrum öster om avloppsanläggningar i Gamlegårdsområdets skolan, och dåvarande landsantikvarien nordöstra del 1996 påträffades bl.a. en trä- Ingemar Tunander skall därvid ha förknippat skodd vallgrav, vars utbredning enligt gräv- fyndet med den medeltida borgen i Vitt- ningsledaren arkeolog Johan Dahlén (vid skövle.30 dåv. Länsmuseet, nuv. Regionmuseet i Kri¬ I Riksantikvarieämbetets fornminnesre¬ stianstad) sammanfaller med det ovan gister beskrivs fomlämning nr 1 i Vittskövle nämnda vattenhål som syns på kartan 1753. socken som rester av en borgruin eller ett Träskoningen var gjord av bokplank, vilket borgområde med benämningen »Gamle- innebar att man inte kunde göra någon 'T <ÿ VA MÍ} * i T>. * • V; >4 ■ * m A T* gg v £27v« iss#: Schaktbild från Gamlegårdsgrävningen 2004. Under matjordslagret syns ett lager med tegelkross och kalkbruks- prickar. Därunder kommer kraftiga grundmurar, som burit upp en medeltida tegelbyggnad. (Foto: Henrik Svensson.) 33 dendrokronologisk datering. I fyllningen till tidsmässigt förläggas till ungefär samma tid. vallgraven påträffades murtegel, golvtegel Sannolikt har pålningen avsett att grundför- och taktegel, vilket bedömdes vara bygg¬ stärka en byggnad sotn uppfördes ett par de¬ nadsmaterial från Gamlegård. En av de ek¬ cennier in pä 1400-talet. Keramikfynd visade pålar som kom fram vid och som bevarats dock redan vid 2003 års undersökning att det från grävningsarbetena 1953 blev nu genom på platsen funnits verksamhet åtminstone dendrokronologi daterad till 1420-talet. Om¬ sedan 1300-talets mitt. rådet innanför vallgraven undersöktes inte i Vid undersökningen 2004 togs sex schakt. samband med VA-schaktningen 1996.32 Förutom den tidigare konstaterade vallgra¬ Under sammanlagt två veckor, en vecka i ven i öster påträffades nu även en vallgrav i september 2003 och en vecka i september norr. 1 tre av schakten framkom tydliga bygg- 2004, genomfördes nya arkeologiska under¬ nadslämningar, och i två av dessa - belägna sökningar på platsen för Gamlegård som ett innanför vallgravarna - påträffades kraftiga samarbete mellan forskningsprojektet »Hel- grundmurar under ett raseringslager av jord geådalens natur- och kulturlandskap i ett blandat med tegelkross och kalkbruk. Grund¬ långtidsperspektiv» vid Högskolan Kristian¬ murarna bestod av kraftig fältsten och har stad (Sten Skansjö) och Regionmuseet i Kri¬ legat under den dåvarande marknivån. Alla stianstad. Undersökningen leddes av Johan hela tegelstenar, som utgjort murverket ovan Dahlén vid Regionmuseet, assisterad av Eva- mark, tycks systematiskt vara borttagna. Marie Nilsson, Anders Ohlsson och Johan Inga fynd yngre än 1500-tal gjordes, vilket Wallin (arkeologer, tillika historiker). Som innebär att anläggningen är medeltida. Det grävningspersonal fungerade studenter vid mesta av byggnaderna tycks ha tagits bort Landskapsvetarprogrammet vid Högskolan redan på 1500-talet, sannolikt i samband med Kristianstad. Även om liden varit begränsad uppförandet av renässansslottet. Fyndmate¬ är det först genom dessa insatser som Gamle¬ rialet från Gamlegård är stort och varierat gård blivit föremål för regelrätta forsk- och består mestadels av mindre föremål, av¬ ningsundersökningar.33 Följande samman¬ fall och byggnadsmaterial från borgens fattning av hittills vunna resultat bygger på yngre period. Vid 2004 års grävning påträf¬ Johan Dahléns rapporttexter.34 fades emellertid en hel del högmcdcltida Utifrån vad som var känt från 1950-talet keramik, främst av den typ som brukar be¬ respektive 1996 togs 2003 ett meterbrett nämnas äldre rödgods. Till detta kommer schakt, som vid grävningens slut mätte 22 fynden av tre mynt, som samtliga är daterade löpmeter i öst-västlig riktning. Längst i öster till 1300-talet och där det äldsta (se bild s. 28) berörde utgrävningen själva vallgraven, som är präglat för Kristoffer 11(1320-1326/1329 visade sig vara nära 15 m bred. Innanför gra¬ 1332),de två övriga under Magnus Erikssons ven fanns under matjorden ett kraftigt brun¬ tid som kung av Skåne (1332- 1360).35 Där¬ grått humöst sandlager, cirka 0,7 m tjockt, med står det klart att Gamlegård varit i bruk där det förekom rikligt med byggnadsmate¬ åtminstone från 1300-talets första hälft. rial (tegelkross, kalkprickar och träkol), djur¬ Omfattningen av grävningen är för liten ben och olika föremål. Cirka 18 m åt väster för att man skall kunna bedöma storlek och hittades i botten en nerbankad, spetsad ek¬ funktion hos påträffade byggnader, men det stock, dvs. en påle av samma typ som till¬ är tydligt att grunderna av en medeltida borg varatagits på 1950-talet, och den nyfunna finns kvar under mark. Om utbredningen och pålen kunde efter dendrokronologisk analys omfattningen av byggnadsbeståndet går det 34 ännu inte att uttala sig, förutom att det har Noter rört sig om tegelbyggnader. Såväl murtegel 1 Se t.ex. Jes Wienberg, Dm gotiske labyrint. Middelal¬ som taktegel har påträffats, och enstaka bitar deren ug kirkerne i Danmark. Stockholm 1 993, s. 1 53 ff.; av grönglaserat golvtegel ger också en bild Ing-Marie Nikson, »Härskarsymbol och högsäte - om betydelsen av Väsimarkeringar i romanska kyrkor», av en Runt bebyggelsen har exklusiv interiör. META 2003: 1, s. 31 ff. marken varit slenlagd och hela borgholmen - Henrik Jacobsen. Romanske vestlåme. deres indret¬ har varit omgiven av en 10-15 m bred vall¬ ning og funktion. Veslldme får 1300 i det middelalder¬ grav. Norr om själva borgholmen tycks ytter¬ lige Danmark øst for Storebelt. Stockholm 1993, ligare en vallgravsomfluten borgholme ha S. 147 ff.; Mats Anglcrt, Kyrkor och herravälde. Från kristnande till xockenbildning i Skåne, Stockholm 1995. legat; den syns ganska tydligt i växtligheten s. 1 17 ff. - Föreliggande text är ett förkortat och bearbe¬ på platsen och har också kunnat identifieras tat utsnitt av en större och bredare presentation av pro¬ genom llygbildsstudier. blematiken kring kyrka och huvudgårdar i Hclgeådaien, Framtida undersökningar kan förhopp¬ planerad all presenteras i en publikation inom ramen för forskningsprojektet »Människor - Makt Modernitet. ningsvis inriktas pä den norra borgholmen, - Skånska godsmiljöer från högmedeltid till nutid» liksom på fortsättningen av de 2004 påträf¬ (»Godsprojektet») vid Lunds universitet. fade byggnadslämningarna. Hög prioritet har 1 Helén Lilja. »Rapport, murverksdokumentation, Vitt- även ett område söder om dessa, där möjli¬ skövle kyrka, Skåne», 1992, Regionmuseets arkiv, Kri¬ gen en huvudbyggnad har funnits. stianstad. ■t Jfr Jacobsen 1993, s. l50;Anglerl 1995. s. 121. s Av litteratur om Vittskövle under medeltiden kan Då renässanssloltet börjude uppföras på nämnas Henry Bruun, »Vittskövles ejendomshistorie 1550-talet har det av allt att döma delvis skett 1400-1555», Afhandlinger tilegnede Rigsarkivar. Dr. med användbart tegel från Gamlegård. Den phil. Axel Linvald af nordiske fagfæller på hulvfjerds- arkeologiska undersökningen tycks därmed drsdagen 28. Januar 1956. Köpenhamn 1956, s. 76-90; jl'r dens.. »De danske ßraher», Ale 1969:3, s. 9-27; verifiera Christian Barnekows ovan citerade Salomon Kraft, Tre senmedeltida godsorganisationer. påstående från 1755 att Gamlegård togs ner Skånsk senmedeltid och renässans 9, Lund 1971, s. 45 av Jens Brahe och byggdes upp på det nya 73. Se även Christer Olofson. »Vittskövle del I» resp. ställe där gården ännu står. Om 1550-talet »Vittskövle del II», GHHÅ 1975, s. 4 16, resp. GHHÅ 1976. s. 3-1S; Tor Flcnsmarck. »Borgar i Gärds. Del I. mcdeltidshorgens nedläggning markerar Egeside - Vittskövle, GHHÅ 1981, s. 59-69; dens., pekar de daterande fynden av mynt och »Kgcside - Vittskövle», i Vittskövle genom tiderna. keramik på att anläggningen har existerat åt¬ del I, Kristianstad 1999, s. 60-66. Se även Erik Ulsig, minstone sedan 1300-talets början, kanske Danske adelsgodser i middelalderen.Skrifter udgivet af det Historiske Institut ved Kobenhavns Universitet, till och med sedan 1200-talets slut. Med Bind 1 1, Köpenhamn 1968 samt Fer Ingesman. Ærke- 1200-talet närmar vi oss dels tidpunkten för sadets godsadministralion i senmiddelalderen. Skånsk den äldste dokumentariskt belagde ägaren senmedeltid och renässans 12, Limd 1990. Gregers Vittskövle, dels tillkomsttiden för 6 Dipl. Dan. 2: I nr 439: 2:2 nr 179. 1 dokumentet 1264 den romanska kyrkans tornbyggnad. Men vi omtalas han som »Gregorius de Skania»; Ulsig 1968. s. 90. Jfr Flcnsmarck 1981, s. 60. vet alltså ännu inte säkert om Gregers Vitt¬ 7 Se t.ex. Dipl. Dan. 2: 5 nr 222 (1302). skövle verkligen kan ha bott på det som 11 Dipl. Dan. 3:4 nr 377; Ulsig 1968. s. 158; Flcnsmarck senare kom att kallas Gamlegård eller på 1999. s. 62. någon helt annan plats i kyrkbyn. Kom¬ 11 Dipl. Dan. 3:6 nr 312(1363); 4:1 nr 18. 28, 40 (kung mande arkeologiska undersökningar kan för¬ Olufs handfästning), 60. 67. 68, 229. 231, 232. 257, 502 och 548. hoppningsvis ge Her hållpunkter rörande 1(1 Om släkten Brahe, sc Bruun 1969. s. 9 ff.; Ulsig ålder och funktioner för den medeltida pri¬ 1968, s. 28! ff: Tor Flensmarek, Skånelands Medeltid. vatborgen i Vittskövle. Orter ci Ätter. Del B, Vä 2003. s. 279 ff. 35 11 Se härom Bruun 1956, Krall 1971 och Flensinarck driften att jaga iväg Karl Knutssons trupper i stället 1981. Birgitte Bondesdatter (T'hott), änka efter Peder Axelsen 12 Om Holger sam kvinnonamn, i kortvarigi bruk under Brahe. senmedeltiden, se Susanne Vogt, »Holger, m/k», Nor¬ 32 (Svenska) Riksarkivets pergamentsbrev 1487 2/2; diska orter och ord. Festskrift till Bengt Pamp på 65- tryckt i De la Gardiska archivet. del 3, utg. av P. Wie- årsdagen den 3 november 1993, Skrifter utgivna genom selgren. Lund 1 832, s. 112. Jfr Kraft 1971. s. 49. Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund 7. Lund 1993, 34 Johan Lorents Gillberg, Historisk. Oeconomisk och s. 221 ti. Geographi.sk Beskrifning öfter Christianstods Län uti 11 Hon omtalas som död 1468. (Bruun 1956. s. 90 Henigdömet Skåne. (Lund 1767), Facsimilutgåva av (släkttavlan); Vogt 1993, s. 222.) Åke Werdenfels, Lund 1980, s. 76. 14 Rep. I nr 7174; Bruun 1956, s. 76 ff. Kraft 1971, 25 Åke Werdenfels påpekar i sin inledning till utgåvan s. 48 f. av Gillbergs text att Gillberg arbetade med ett underlag IS Se härom Gösta Johannesson, Kring Birger Gunner- av varierande skriftliga källor, t.ex. kronans jordc- sens Pahebok, Vetenskapssocielelens i Lund Årsbok böcker, jordrevningsprolokolJ, korrespondens med olika 1950-1951, Lund 1951. godsägare och historiska verk. t Jordebörker över Lunds ärkesätes gods vid medel¬ 26 Vittskövle socken, akt nr 2 (1753). Lanlmäterikonio- tidens slut. Palleboken och 1522 ars tippbördsjordebok. rets i Kristianstads län arkiv. utgivna av Gösta Johannesson. Skånsk senmedeltid och 27 »Historiska Anmärkningar vid den Talla, som ähr renässans 7, Lund 1953, s. 362-375. Om Vittskövlc län, 1755 blifvit upprättad uti Vitschöfla Kyrkia, til minnes se Ingesman 1990, s. 16. 19 el passim. af dem, som ägt Vitschöfla Gård, ifrån och med det tret¬ 17 Kraft 1971. s. 51 f. tonde Scculo til ofvannemde åhr, författade af C.B.», Rep. 2 nr 11372, 11373, 11910. 12117. 12280, s. 9, Widtsköfle godsarkiv J 3 A: 1, LLA. 12.30U. 12301; Lunds ärkesätes urkundsbok 6. s. 358 f. -* Jordebok över Vittskövle. troligen 1652. med räken¬ Se även Sten Skansjö, »Wanås under medeltiden», skaper 1652-1658, Widtskölle godsarkiv B I A: 1, LLA. Ralph Edenhcim m.fl., Wanås historia. Knislinge 2004, 29 Bo Swenson, »Gamlegård och Egeside», i förf:s s. 42 ff. Skånskt folkliv, Degeberga 1990, s. 158 ff. 19 Pergamentsbrevet från 21 juli 1520 har återgivits av 2,1 Artikeln »Här låg Vittskövle medeltidsborg», Kristi- Bent Jørgensen i art. »Skånske skel. Bilag». Sydsvenska tmsntdsbladet 23/2 1 974. Jfr Flensmarck 1 999, s. 69. ortnamnssällskapets årsskrift 1991. s. 61 64. ' Fornmmnesregistret för Vittskövle socken har stude¬ -11 En jordebok över det konfiskerade godset eller Niels rats vid Riksantikvarieämbetet UV-Syd, Lund. Brahe är utgiven och kommenterad av Susanne Vogt. 22 Johan Dahlén, »Rapport arkeologisk undersökning i »Forræderens gods. Jordebog over Niels Brahe til samband med VA-schaktning Vittskövle sn, Kristian¬ Vanås’ gods», Sydsvenska ortnamnssällskapets årsskrift stads kommun, Skåne, 1996», Regionmuseets arkiv. 2000, Lund 2000, s. 5 1 ff.; avsnittet om Viuskövle finns Kristianstad. pä s. 53 f. Tillhörande skötebrev från kungen 1ill Axel 22 2004 års grävning på Gamlcgård har erhållit värde¬ Brahe är daterat 21/6 1526. (Kong Frederik den Førstes fullt stöd från Ebbe Kocks stiftelse. danske registranter, utg. av Kr. Krslev & W. Mollerup, 24 Johan Dahlcn, »Gamlcgård. F.n medeltida adels- Köpenhamn 1879, s. 100). Jfr Kraft 1971. s. 51. huvudgård. Arkeologisk undersökning 2003, Rapport 21 Enligt Paltehnken kan det i skudgårdens fyra parter 2004:73»; dens., »Gamlcgård - cn medeltida adclshu- sammanlagt sås 50 tunnor spannmål och höstas 40 lass vudgård. Arkeologisk undersökning 2004» (preliminär hö. Det genomsnittliga utsädet för de 31 landbogärdarna titel), båda rapporterna återfinns i Regionmusecls arkiv, i Vittskövle län är 5.5 tunnor och man höstar i genom¬ Kristianstad. snitt 9,5 lass hö. 25 Mynten har bestämts av Ulla Silvegren, LiJHM. -- Ärkehiskopskrönikan är tryckt i Scriptores Minores Historia1 Danictr Medii /En. utg. av M. CL Gertz, Kö¬ penhamn 1970. För Vittskövlchändelsen. se s. 124, för Förkortningar dateringen av notisen, se s. 94 f. Jfr t.ex. Christer Olof- Dipl. Dan. Diplomatarium Dtmicum son, »Dr Vittskövlc historia på 1300-1400-talcn», GHHÅ Gärds Härads Hembygdsförenings Årsbok GHHÅ 1954. s. 8 ff.; Ingvar Andersson. Skånes historia. LLA Lunds landsarkiv del 2. Stockholm 1974, s. 385. Hn annan tradition för¬ LUHM Lunds universitels historiska museum medlas av Christian Barnekow i hans nedan nämnda Rep. Repertorium diplomatit um regni Danici »Historiska Anmärkningar...1755». Här ti 11 skrivs be¬ media'valis 36 DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING bildades 1866. Föreningen är en samlingspunkt för en historiskt och arkeologiskt intresserad allmänhet. Föreningen har utgivit Samlingar till Skånes historia, fomkunskap och be- skrifning (1868-1873), Samlingar utgifna fór De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening (1874-1880), Skånska samlingar (1894-1897) samt Historisk tidskrift för Skåneland (1901-1921 1. 1961 började föreningen utge ALE, Historisk tidskrift för Skåneland. Första året utkom ett häfte och 1962-1976 tre halten årligen. Fr.o.m. 1977 utkommer fyra häften årligen. 1990 inträdde landsarkivet i Lund som medutgivare. Tidskriften utges med bidrag från Vetenskapsrådet. 1 Ale-redaktioncn ingår Birgitta Engström och Gert Jeppsson. Brev och manus till redaktionen adresseras till universitetslektor Gert Jeppsson, Vapenkroken 38, 22647 Lund. E-post: [email protected] Hemsida: http://www.tidskriftcnale.nu Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt. Årsavgiften för 2004, 150 kronor, kan insättas på postgirokonto nr 24 68 31-2, De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening. Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas hos skattmästaren. l:e arkivarie Elisabeth Reuterswärd, Landsarkivet, Box 2016, 22002 Lund. EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskilda tillstånd. Föreningens styrelse: Docent Sten Skansjö. Lund. ordf., landsarkivarie Jan Dahlin. Lund, v.ordf., stadsarkivarie Göran Larsson, Lund, sekr., länsarkivarie Anders Persson, Lund, v.sekr., l:e arkivarie Elisabeth Reuterswärd, Lund, skattmästare, samt docent Lars Berggren, Lund, fil. dr Peter Carelli, Helsingborg, docent Siegrun Femlund, Asmundtorp, docent Tomas Germunds- son, t.und, l:e antikvarie Bengt Jakobsson, Gislöv, universitetslektor Gert Jeppsson, Lund. docent Hjördis Kristenson, Lund, docent Nils Lcvvan, Lund. landsantikvarie Barbro Mellunder, Kristianstad, länsantikvarie Thomas Romberg, Malmö, länsantikvarie Leifh Stenholm, Karlskrona, professor Anna Christina Ulfsparre, Lund. docent Eva Helen Ulvros. Lund, 1:e antikvarie Pablo Wiking-Faria, Varberg. Ale Historisk tidskrift FÖR SKÅNE, HALLAND OCH BLEKINGE UTGES AV 1)1 SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING OCH LANDSARKIV El I LUND. Innehåll GEORG WELIN Dalby kyrkas iiklsta historia. Hti diskussionstörsök i LARS JÖNSSON Gladsaxehus - ett projekt riktat mot både forskning och allmänhet STEN SKANSJÖ Vittskövle - medeltida privatborg i Helgeådalen 28 Vinjetten pä framsidan återger det första tecknet - en f-runa - i mnhandskriften av den medeltida Skånelagen, som var gällande i Skåne, Halland, Blekinge och på Bornholm. ISSN 0.M5-0708