NR 2 2010 Ale Historisk tidskrift FÖR SKÅNE HALLAND OCH BLEKINGE
F Ale Historisk tidskrift for Skåne, Halland och Blekinge utges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening och Landsarkivet i Lund. Redaktör och ansvarig utgivare universitetslektor Gert Jeppsson, Lund.
Redaktionskommitté l:e arkivarie Fil. dr Elisabeth Reuterswärd, Lund Professor Sten Skansjö, Lund Fil.dr Bengt Söderberg, Lund Professor Anna Christina Ulfsparre, Lund
Innehåll Sid. Georg Wclin: Kungarnas Dalby och biskop Egino 1 Jojan Vadenbring: Mogens Swave och snapphanarna 24
Tidskriften Alc utges med stöd från Vetcnskapsrådet
TRYCKTJÄNST I ESLÖV HB, 2010 Kungarnas Dalby och biskop Egino Av Georg Welin Ämncsliirare, Billingc
Under slutet av april 2010 hölls en internationell, mångdisciplinär konferens i Dalby, bl.a. med anledning av 950-årsminnet av biskopatets inrättande där under Eginos ledning. Konferensens namn var Locus Celebris - den berömda platsen och temat Dalby kyrka, kloster och gård. En av föreläsarna var förf. till den följande uppsatsen. Redaktören
Problemet Dalby nya vägar. En följdfråga blir dock varför kungen efter det händelsedigra året Enligt Adam av Bremens samtida krönika 1066 väljer att återförena de båda stiftsområdena skall danakungen Sven Estridsen (omkr under Egino, varpå denne snart skall ha för¬ 1060) ha låtit indela det skånska stiftet (dio- lagt sitt säte till Nedan diskuteras cesim) i två biskopsdömen (episeopatus). Lund.4 dessa problemställningar, här med fokus på Lund skall han då ha gett till den anglo¬ de manifesta lämningarna i Dalby som histo¬ saxiske biskopen Henrik, Dalby till den i risk källa. Hamburg invigde biskopen Egino.1 Att ett nytt biskopssäte vid detta tillfälle inrättas på endast en mils avstånd från Lund har be¬ Forskningsläge nämnts »problemet Dalby». Som förklaring Uppe på randen av en utlöpare till Romele- har forskningen oftast föreslagit någon sär- åsen står Dalby vita kyrka, vida synlig utåt funktion för endera av de båda platsema. För Lundaslätten. Tidens tand och andra omstän¬ Lunds del skulle man här efter de senaste digheter genom seklerna har lett till att det decenniernas arkeologiska rön kunna till- monumentala byggnadsverket framme vid lägga, att denna ort redan omkring 1050 mitten av 1700-talet hunnit avkortas betyd¬ framträder som ett väletablerat centrum, och ligt åt öster och därmed antagit en tämligen då inte minst i kyrkligt avseende.2 Samtidigt knubbig gestalt. I den anrika helgedomen in¬ måste man dock inväga, att den med Egino går dock ännu betydande lämningar av en och 1060-talet rimligen förknippade pelar- treskeppig basilika från 1000-talet och av ett basilikan i Dalby varit av för sin tid högst sammansatt tornparti i väster. Åt norr anslu¬ ansenliga proportioner. Därför skall här den ter Dalby Kungsgård med ytterligare bygg¬ alternativa förklaringen diskuteras, att Sven nader och rester därav från ett medeltida Estridsen, enligt Lunds domkyrkas kapitel¬ klosterkomplex. Med alla lämningar från ett bok, Dalby kyrkas förste byggherre, rönt långt förflutet utgör platsen sålunda ett rikt, motgångar med sina tidigaste planer på att, historiskt arkiv. Det var vid undersökningar etablera ett överordnat, administrativt cen¬ 1919 som man mera avgörande kunde påvisa trum för sitt rike, förmodligen i Lund.3 Han att där i den anrika helgedomen ännu finns skulle därefter med biskop Egino och det betydande, kvarstående partier av en högst säkert redan anrika Dalby kunna ha prövat ansenlig basilika från 1000-talet. Året därpå
l publicerade O. Rydbeck en kortfattad redo¬ vidare tolkning av resultaten i deras historiska görelse och ett decennium senare framlade sammanhang gavs av E. Cinthio 1983.10 An¬ S. Anjou sin numera närmast klassiska av¬ läggningen som helhet antog nu närmast handling i ämnet.5 En treskeppig basilika karaktären av ett kungapalats efter kontinen¬ med arkader på sex pelarpar, i öster ett tala förebilder. Under 1991 redovisade förf. kvadratiskt kor av mittskeppets bredd och i sin analys av vissa grundmursrester, vilka väster en rak avslutning. Det var den uppfatt¬ tolkades som lämningar efter en äldre, en- ning som forskningen då i stora drag skulle skeppig stenkyrka på platsen. Dess eventu¬ komma att enas om. (Först ett stycke in på ella anknytning till kung Svens fäderne dis¬ 1100-talet skulle långhuset ha avkortats med kuterades vidare 2004." I anslutning till de en arkad vid väständan, varefter ett kraftigt litterära beläggen kvarstår däremot frågor västparti med »mittkvadrat» och flanktom rörande den efterföljande, rymliga basilikans här tillkommit.) Den ursprungliga anlägg¬ tillkomst och ursprungliga funktion. ningen förbands nu på sannolika skäl med ovan nämnda notis iLunds domkyrkas kapitel¬ Diskussion bok, enligt vilken Danmarks samtida konung, I notisen från 1 125 anges Sven Estridsen som Sven Estridsen (1047-1076), såsom den Dalby kyrkas byggherre. Men vad har lunda- förste uppfört Dalby kyrka och låtit indela brödema velat säga med förbehållet »pri¬ sitt rike i åtta stift.6 Man kunde även hänvisa mus»? Efter ett tidigt uppslag av Anjou tol¬ till mäster Adams (ca 1075) vittnesbörd om kade O. Rydbeck innebörden så, »att vid stiftsreformen ca 1060, då kungen skall ha tiden för notisens nedskrifvande denna första gett Dalby till den i Hamburg- episkopatet kyrkas västparti ombyggts och väsentligt Bremen invigde biskopen Egino. Till de utvidgats». I sin avhandling 1930 daterade sparsamma beläggen från äldsta tid hör även däremot Anjou själv denna ombyggnad till (1 076— Ailnoths uppgift om hur kung Harald tidigast 1140-talet. Han förmodade då att 1081) efter sin död blivit begravd på den be¬ man med »primus» endast velat ange, att römda platsen. Som exempel på Knut den kung Sven varit den förste kyrkobyggaren heliges (1081-1086) omsorger om kyrkliga överhuvud på platsen. I ett kritiskt omnäm¬ institutioner nämner slutligen Passio Dalby.7 nande vidhöll däremot O. Rydbeck den tidi¬ Vid en ny arkeologisk undersökning på gare tolkningen.12 På 1960-talet framgrävdes 1960-talet framgrävdes bl.a. murrester från grundmurarna till ett liknande västparti i ett till synes mera ursprungligt västparti vid Helmarshausen. Tillsammans med ett pal- Dalby kyrka. Nu fann man även att det kul¬ mettkapitäl av sen typ skulle detta enligt turlager, som tidigare noterats innanför och A. Tuulse medge en datering av Dalby till närmast utanför själva kyrkan, hade en högst 1100-talets senare hälft.13 Från andra ut¬ ansenlig fortsättning åt väster. Här påträffa¬ gångspunkter kom däremot E. Cinthio att des betydande lämningar av en samtida, om¬ ansluta till uppfattningen om tidigt 1100-tal. fattande gårdsbildning. De nya rönen pre¬ Vid överlåtelsen till ett i detta skede reforme¬ senterades tidigast av E. Cinthio 1966.8 K. rat brödrakonvent skulle kungen enligt en Anderssons grävningsrapport kom 1970 och samtida vana med ett kraftfullt västparti kun¬ 1971 följde hennes avhandling om den ven¬ na ha låtit markera sin fortsatta rätt, sitt »ser- diska (slaviska) keramiken på platsen.9 Där¬ vitium regis».14 igenom gavs en detaljerad information om Att Sven Estridsens dödsnotis sannolikt utgrävningens resultat och om fynden. En omredigerats när den inskrevs i en ny min-
2 üikl f c ■“ lJ o o £> o a I 9 c- I i o ®&' i GARDEN HYMAN B D rðKHALL >j li| a 0 I fl } «TI v1 - á*®sír/ i m •OT*r I \ / I \ I N I j \ ! : I i i i i \ ~T r~ _/V- u i — i i i; L--r iK I ■+ 11ÿÿ3.17 l| sI £ li L_J;1 i *! i '. ■■ I 3. &ti( I V# * I A i-* .0 S§ S I Ss <3 § S s~WkM! " V-( i o V h—r* fÿrr- 2 3 l Fig. 3. Plan över den 1919 och 1966 framgrävda grundmursvinkeln åt SV, samt förslag till rekonstruktion (streckad linje) av dess fortsättning i västpartiets kvarstående mittkvadrat. Nederst t.h. den ca 2 m breda murgrunden till 1 100- talets södra flanktom. murarnas uppförande, ,..»30 Detta skulle sköldbågama i väggarkitekturen. Sitter må- kunna tyda på att här funnits ett mera ålder- hända de ålderdomliga kvadrarna i ursprung- domligt valvsystem, vilket saknat vägg- lig vägg? bänkar och de därmed sammanhängande Ytterligare kan då på utsidan noteras, att 6 stenarna i västportalens yttre omfattning av¬ krypta och överliggande empor, bör ha haft slutas på rak linje inåt, gentemot en vertikal en tvärrektangulär grundplan och anslutit till bruksinsättning. Uppe på portalens impost- långhusets ursprungliga avslutning åt väster. nivå svarar denna mot en separation utåt väs¬ En följdfråga blir närmast hur ett så planerat, ter på 8-9 cm av fasadens yttre murskal. En mera primärt västparti invändigt får tänkas förklaring härtill skulle kunna vara att här ha öppnat sig in mot kyrkans mittskepp. Trots inåt krypthållet finns en tunnare och mera ur¬ eftersökningar under golv kunde O. Rydbeck sprunglig »kämmur», ca 117 cm bred. Från 1940 inte finna några som helst rester efter insidans håll finns det slutligen, uppe på den förmodade grundmuren till långhusets läktaren, bakom orgeln, en vid, rundbågig ursprungliga västgavel.31 Om man emellertid nisch åt väster. Dess omfattning är, i likhet gör det rimliga antagandet att långhusets med de tre översta skiften i kryptan, murad arkader anslagit på lika breda pilastrar invid av skrädhuggen, ljusgrå sandsten. Själva västväggen som invid triumfbågen borta i nischens djup är exakt densamma som den öster, bör gränsen till en tidig krypta kunna förmodade »kämmurens» på kryptnivå, ha sammanfallit med den nord-sydliga, en¬ ca 117 cm. Därmed styrks misstanken att ligt Rydbeck tämligen bastanta sträckmuren även denna anordning, och därtill i vaije fall i golvet under den nuvarande kryptans öst¬ närmast omgivande mur, utgör en lämning av liga kolonnpar.32 Ovan denna mur skulle en ett mera primärt koncept för basilikans väst- äldsta krypta på tidigromanskt vis, via en tre¬ parti, med en högtsittande dörröppning utåt delad arkad med trappor, kunna ha öppnat väster. Det skulle kunna vara genom en sig in mot mittskeppet, vars golv innan en sekundär påmuming (murförtjockning) utåt sentida förhöjning legat endast ca 80 cm väster som nämnda öppning vid något senare högre upp. Västpartiets emporvåning skulle, tillfälle förvandlats till en raksluten nisch, även den på tidigt vis, kunna ha öppnat sig in med ett rundfönster upptill i ytterskalet. Det mot basilikans långhus via vida arkader. I en ålderdomliga kvadermaterialet i kryptans sådan gruppering har mittrummen varit hän¬ nedre väggpartier skulle i så fall kunna för¬ visade till ljusöppningar åt väster. För kryp¬ klaras med att där redan i det äldsta plankon¬ tans del får man måhända tänka sig ett rund¬ ceptet för basilikans västparti funnits en åt fönster på den plats, där en västportal sedan väster något framskjutande mittdel med tillkommit, vid ombyggnaden till förhall på krypta nedtill. Om en primär byggnadshytta 1100-talet. endast hunnit påbörja denna del av ett mera Via den svalgång längs gårdens ovan¬ ursprungligt västparti, skulle sedan en av¬ våningar, som vid grävningarna 1965/66 in- lösande hytta kunna ha kommit att svara för dikerades av fortlöpande stensträngar, skulle en uppföljning med den finare murtekniken, nu ett kungligt följe kunna ha kommit direkt upptill och i övervåningen. till västpartiets empor. En rimlig bedömning En rekonstruktion som bygger på dessa av de totala, yttre höjdproportionema hos ett iakttagelser har sina vanskligheter, men kan kompartiment med dc här hypotetiskt före¬ måhända vara värd ett hypotetiskt försök. slagna grunddragen kan vara synnerligen Snarare än en helt rak avslutning utåt gården vansklig. Man kan inte bortse från de be¬ genom en narthex torde man närmast få anta gränsningar, som de lokala förutsättningarna att detta byggnadsparti redan från början haft vid denna tid ännu kan ha inneburit. En väst¬ en åt väster något (ca 0,8 m) framskjutande vägg av samma ringa bredd, ca 117 cm, »mittrisalit». Ett sådant kompartiment, med finner man dock vid t.ex. det romanska tor- 7 net i skånska Fjelkinge.33 Från jämförelse¬ öppnar för ytterligare aspekter. Av de båda synpunkt synes det sålunda inte helt orimligt koren i denna anläggning var det östra vigt åt anta att man redan nu i Dalby planerat för ett titelhelgonet. Det västra hade en kryptvå- västparti i form av ett »tvärhus» av samma ning, och koret i våningen ovanför var helgat bredd som långhusets mittskepp, och som åt Frälsaren.38 1 analogi härmed skulle må¬ nått över dess nock med en krönande klock- hända östkoret i Dalby kunna ha varit vigt åt våning. Alternativt får man måhända dock S:t Mauritius, hos lundabröderna ihågkom- tänka sig att mittpartiet endast formats såsom men som »patroni nostri», medan västpartiet ett till väständan utdraget mittskepp, De flan¬ skulle kunna ha varit ägnat åt Heliga Kor¬ kerande utrymmena åt norr och söder skulle set.39 Såsom indicium kan anföras att Dalby- möjligen kunna ha anslutit som vid det gamla bröderna efter den eldsvåda 1388, som i syn¬ västpartiet till kungskyrkan i Vreta från tidigt nerhet drabbat kyrkans västligare delar, skall 1 100-tal, dvs. med pulpettak åt sidorna,34 ha fört det stora korset till förvaring hos Bland med Dalby mera samtida monument dominikanema i Lund.40 Den inre kommuni¬ förtjänar måhända som exempel även näm¬ kationen mellan västpartiets olika vånings¬ nas västpartiet med kejsarempor vid Maria- plan bör i det tidiga skedet ha skett via trä¬ kyrkan i Mittelzell på Reichenau i Boden¬ trappor. De framgrävda grundstråken måste i sjön, som inför en återinvigning 1048 getts varje fall ha svarat mot en sammansatt rums¬ en liknande form. Domprosten Benno i Hil¬ bildning, som måhända även erbjudit rika desheim skall ha kommit härifrån, och ett möjligheter för de samtida gudstjänsternas betydande, schwabiskt inflytande i det sam¬ musikaliska draman. tida Sachsen har kunnat påvisas.35 Vilken skulle kunna ha varit funktionen Hur ter sig bakgrunden till ett västparti i med den här föreslagna rekonstruktionen? Dalby, sedd i ett litet längre tidsperspektiv? Sven Estridsen har varit kyrkans förste bygg¬ Karl den stores bysantinskt (Ravenna) inspi¬ herre och sonen Harald har lagts till vila på rerade, åttkantiga kejsarkapell i Aachen, från den berömda platsen, vilken även av efterföl¬ tiden omkring år 800, skulle komma att bli jaren Knut ägnats varmt intresse. Det torde av nyskapande betydelse. Här leder ett väst¬ därmed svårligen kunna uteslutas att krypt- parti med flankerande trapptoureller till ett rummets primärt tillämnade funktion varit rum med upphöjd kejsartron i cn »bekran¬ gravkyrka för kungadynastin. Att korskulten sande» övervåning, vilken sedan med vida varit av tidig betydelse för denna har påvisats bågar öppnar sig in mot mittrummet.36 Som av C. Nordenfalk och R. Holmberg.41 Av res¬ symbol för en kristen härskares legitimitet terna att döma har ett altare vid kryptans skulle detta grundkoncept i varierande for¬ västvägg blivit murat ovanpå golvavtäck- mer komma att återspeglas i västpartiema ningen. Detta tyder på att det tillkommit efter hos en rad efterföljande monument, och då kryptans äldsta fas, som av murtekniken att inte minst inom det av kejsar Otto 962 upp¬ döma kan ha sammanfallit med basilikans rättade »Romerska riket av tyska nationen». primära anläggningsperiod, förmodligen ca Underlaget för jämförelser begränsas dock 1055-1065. Samtidigt är dock den här ned¬ av att flertalet av de representativa monu¬ satta stenkistan av tidig typ. Är det därför menten från denna period redan på ett tidigt möjligt att med någon grad av sannolikhet stadium blivit ombyggda.37 Den sedan länge identifiera den tämligen resliga mansperson försvunna S:l Riquier i Centula (påbörjad i 40-årsåldern, som här en gång lagts till 790) är dock tämligen väldokumenterad och vila?42 Med stöd av anglosaxisk krönika 8 synes S. Bolin tidigt ha löst problemet med även såtillvida utgjort en fortsättning, utdrag- motsägande uppgifter om kung Haralds tron¬ ning åt öster, av mittskeppets proportioner tillträde. Från 1074 antas han i två år ha varit mötte på sin tid ringa opposition.46 Murbred¬ medregent, subregulus, till sin fader, Sven den, inklusive pelarnas, synes med undantag Estridsen, och efter dennes bortgång 1076 av västpartiets västvägg genomgående ha ensam innehaft tronen till sin död 1081. Han varit ca 95 cm, vilket närmast svarar mot skall då ha varit omkring 40 år. Enligt Lun- 3'/2 bibliska fot å 27,5 cm. Befintliga förtag¬ dabrödemas minnesbok firades hans års- ningar i högmuren ovan sidoskeppsvalven mässa den 17 april.43 Med ovan föreslagna bör ha utgjort fästen för horisontella bjälkar. tolkning av ett antal drag i murverken torde Sådana bjälkar har säkert även förbundit därför slutligen den möjligheten få beaktas, murkrönen över mittskepp och kor, tvärs att den i kryptan påträffade graven skulle över rummen. Därovan bör ett sparrverk, så¬ kunna vara konung Haralds. Dess placering som nu, ha burit yttertaken. Framgrävningen söder om sydvästra travéns mittlinje kan tyda 1966 av ett ursprungligt grundmurshörn åt på att rum reserverats även för den bortgång¬ sydväst kompletterar bilden. Med all reser¬ nes gemål, i Haralds fall drottning Margareta vation för min i detaljerna hypotetiska upp¬ Estrid. Numera är det känt att denna välbär¬ fattning om ett ursprungligt västparti bör gade fru i stället blivit gravsatt i Roskilde redan kyrkans ursprungliga totala längd ha domkyrka, dit hon på 1080-talet donerade uppgått till ca 44, 3 m. 50 gårdar i Göinge.44 Långhus och kor i skilda hyggnadsfaser? Basilikans helhetsavfattning Utifrån vissa iakttagelser i stående murverk Utifrån mitt antagande ovan om ett äldsta och framgrävda lämningar antog I. Zetter¬ västparti i Dalby, på ett andra våningsplan berg och V. Lorenzen, med senare instäm¬ kommunicerande med gårdslängorna, skulle manden av O. Rydbeck och M. Rydbeck, att en preliminär bild av en helhetsavfattning kor och långhus vid Dalby kyrka uppförts i omkring 1060, i biskop Eginos tid, hypote¬ skilda perioder.47 Med sitt mera »kvaderlik- tiskt kunna skisseras. Etter utgrävningarna nande murverk» skulle koret ha tillkommit 1919 kunde O. Rydbeck, I. Zetterberg och tidigast. Denna tolkning förkastades av An¬ S. Anjou rekonstruera en treskeppig basilika, jou: »Deras uppfattning om olika mumings- där arkaderna vilat på sex pelarpar. Ett kva¬ teknik i kor och långhus grundar sig icke på dratiskt kor av mittskeppets bredd har an¬ verkliga förhållanden. Ej heller materialet slutit i öster. Med en rak avslutning åt väster lämnar något stöd för en dylik åsikt».48 antogs kyrkans totala längd enligt Anjou ha Under 1930-talet påträffades i Äspö ett kapi- varit ca 39 m, långhusets bredd ca 19 m. täl av sådan likhet med den kvarsittande, Mittskeppets bredd, väggarna inräknade, är södra nischkolonnens, all det antogs härröra ca 10,7 m, sidoskeppen på tidigromanskt vis från en motsvarighet i norra mittskeppsarka- mindre än hälften därav, med yttervägg ca dens (senare av fullmur ersatta) pelare. I an¬ 4,2 m. 1 långhuset befinner sig högmuramas slutning härtill skrev M. Rydbeck (1936): krön ca 11,5m ovan nuvarande golv, medan »Kapitalen ifråga är ganska grovt huggna, sidoskeppsväggama ursprungligen varit något liksom den bevarade kolonnen. De visa ej högre än nu, ca 5,3 m 45 För korets höjd ges prov på samma exakta yrkesskicklighet som inga anhaltspunkter. Anjous förmodan att det de nu i jorden gömda baserna till triumf- 9 hågens båda halvkolonner i samma kyrka. cylindrisk nisch, vari man finner rester av en Den tyske mästaren hade tydligen hunnit hård, glättad puts (varpå Anjou ger flera uppfostra inhemska stenhuggare, vilkas fär¬ exempel).51 Här är den berömda nisehkolon- dighet ej nått så högt.»49 1 sin avhandling om nen inmurad. Kapitälet från en tidigare mot¬ »Die frühen Steinkirchen Dänemarks» ( 1969) svarighet i norr förvaras idag i Historiska refererade H. Krins til! M. Rydbeck men museet i Lund. Materialet är en tämligen skriver även: »Ohne irgendwo ein Buunaht grovkornig Höörsandsten. Ytmönstret tyder beobachtet zu haben, vermutete Isidor på bearbetning med pikhammare, eller möj¬ Zetterberg auf grund der gegenüber den ligen med spetsmejsel.52 Såväl basen som i Langhaus sorgfältigeren, sich der Quder- synnerhet det förenklade kompositakapitä- mauerwerk nähernden Beschaffenheit den lets bladtungor och form i övrigt utgör en Chormauem, dass der Chor in einer ersten, typiskt otlonsk förenkling av antika förebil¬ das Langhaus zu einer zweiten Bauphase der. Vid 1000-talets mitt finner den nära mot¬ hochgefüit worden sei».50 Krins synes så¬ svarigheter i ett område kring nedre Rhen, lunda lägga huvudvikten vid att man ej note¬ med en utbredning därifrån till det gamla rat någon skarv i murresterna mellan kor och Sachsland. Den gamla jämförelsen mellan långhus. basilikan i Dalby och domen i Hildesheim Man frågar sig närmast hur redan de tre i vann ytterligare bekräftelse under andra själva undersökningen år 1919 direkt delta¬ världskriget, då en bombraid blottade en gande forskarna O. Rydbeck, Zetterberg och tidigare av murbruk dold kolonn i en pelar- Anjou kunde komma till såpass skilda upp¬ nisch där.51 fattningar. Är dc tekniska och formella skill¬ Övedssandsten återkommer i arkadbågama, naderna mellan långhus och kor verkligen av som har slagits med flisor (hällar) av detta det slag, att man rimligen får anta en upp¬ material. Möjligen är det genom att de ned¬ byggnad i två olika byggnadsfaser? Och om satts mot form och i rikligt kalkbruk som de så är fallet, vilkendera av de båda delarna får fått sin typiskt »överfallande» avvikelse från i sä fall antas vara den primära? Jag väljer en strikt radiell ordning. Murtekniken i de här att inleda med det till vissa delar ännu 1919 putsbelnade högmurama. beskriver kvarstående långhuset. Ovanpå en fortlöpande Zetterberg som »råhugget materia i oregel¬ sträckmur under golv har arkadernas pelar- bundna skikt». Anjou skriver däremot 19.30: socklar uppmurats i två skift, det övre indra¬ »Murningen har skett i tydliga skift. Någon get och med skråfas upptill. Materialet är synbar avsiktlig konstruktion med löpare och Höörsandsten, som även möter i pelarnas bindare har ieke iakttagits. Murstenar¬ hörnkedjor. 1 båda fallen är kvadrarna täm¬ nas synliga yta är genomgående liten och av ligen grovhuggna, närmast svarande mot käl- ganska likartad storlek. På ----grund av den an¬ larhusets. I övrigt finner man i pelarfasas- vända stenartens natur saknas i allmänhet dema gnejs samt bindande utjämningsskift markerade ligg- och byggytor. Stenarna äro av Övedsflisor (från Klintaformationen?). endast grovt tuktade eller tillslagna och visa Enkelt skråfasade pelargcsimser av Höör¬ icke spår av bearbetning tned mejsel eller sandsten förekommer endast åt öster och hacka. De ligga i relativt tjocka murbruks¬ väster, dvs. inät arkaderna. fogar ...» Efter att, med hänvisning till Den idag västligaste arkadpelaren är hre¬ E. Lundberg, ha betecknat murningssättet dare (i Ö-V) än de övriga (ca 130 cm ovan som »tuklstensteknik av ålderdomligt slag», sockeln). På sidan inåt mitten finns en halv- fortsätter Anjou: »Som material har huvud- 10 if.' , ,/ < I ■(\ , wm . wft ' ■ V;S rw V-; 3»'. lig /•i V f:-1** Li. W&; %%d 1 ' £ :ÿ.ÿ i f Tt-mß- å mH Fig. 4. Parti av södra mitt- skeppsväggen åt sydväst. sakligen använts en hård, kristallinisk sand- 1936 är i stora drag förenlig med Anjous. sten, som brutits i Hardeberga en halvmil Stenformatet i mittskeppets högmurar upp- nordväst om Dalby.» Den dåvarande geolo- ger han vara 25 x 15 cm i genomsnitt, i södra giprofessom K. Grönvall uppges ha svarat sidoskeppets yttermur 20 x 12 cm. Murtekni- för bestämningen av stenmaterialet.54 En ken, »petit appareil alongée», finner han vara mera detaljerad beskrivning av R. Blomqvist allmänt tidigeuropeisk. Därefter skrev han 11 emellertid: »Materialet i murskalet är gnejs. Härledning av teknik och stil Stenarna äro ej i egentlig mening behuggna, Som exempel på ett tyskt inilytande i Dalby ej ens tuktade, utan av mycket varierande nämner redan Zetterberg bl.a. nischkolon¬ form och med mer eller mindre oregelbundna nen. Beträffande portalens släta tympanon- godsidor.» Som geolog anlitades i delta fall fålt, kolonnbasemas profiler, socklarnas och amanuensen S. Nilsson.55 anfangslistemas enkla skråkanter finner han De skilda uppgifterna om huvudsakligt därtill nära motsvarigheter i såväl biskop material, Hardcbergasten respektive gnejs, är Azelins dombygge i Hildeshcim (1044-54) anmärkningsvärd. Framtida undersökningar som i Hezilos förhall (1055-1061) därstä¬ kommer måhända att bringa klarhet i frågan. des.59 Även Anjou antar en anknytning till Man har då att bortse från materialet i de det dåvarande, från sydtyska Schwaben in¬ ca 70 cm breda murskalen över de båda rök¬ fluerade Sachsland och då särskilt från gångar, som i sen tid har intagits i högmuren. domen i den samtida kulturmetropolen Hil¬ De svarar mot de två järnkaminer, vilka desheim.60 Den ovannämnda nischkolonn, enligt foto 1919 då ännu stod uppställda in¬ som under andra världskriget blottades där, vid nuvarande östra respektive västra arkad- skulle i sin mån komma att styrka denna upp¬ pelaren.56 Samma bågform som arkadema fattning.63 Nämnda byggnadsparticr har på uppvisar de ursprungliga, vid valvslagningen den bifogade planöversikten betecknats med igenmurade fönsteröppningarna uppe i hög¬ littera C. muren. Genom de idag vitputsade igenmur- En följdfråga blir om hela den ursprung¬ ningama kan man ännu uppleva hur deras liga basilikan låter sig inordna under den här skrånande smygar öppnat sig till en bety¬ föreslagna, allmänna karakteristiken. Eller dande vidd inåt rummet (288 x 154 cm). förekommer det alternativt avvikelser, vilka Redan ute vid de tämligen grunda och åt skulle kunna ligga till grund för en uppfatt¬ sidorna rätvinkliga yttersmygama har själva ning om redan det primära byggnadsverkets ljusöppningens bredd varit ca 112 cm.57 inre kronologi, och eventuella tillkomst Jämte de jämförelsevis smala sidoskeppen under skilda stilinflytanden? För västpartiets är detta ett närmast allmänt, tidigromanskt del har därvid ovan redan nämnts över¬ drag. Portalen i södra sidoskeppsväggen är växlingen till en ny murteknik upptill i krypt- ursprunglig. Dess enda omering är de konso¬ våningen. Inte minst därför är det av intresse ler, vilka bär upp den halvcirkelformiga, släta att se, huruvida det preliminära antagandet tympanonstenen under bågen. Spår efter även om ett ursprungligt kryptkonccpt vinner en nordportal har påträffats i framgrävda stöd, eller alternativt kan ifrågasättas, utifrån grundmursrester åt detta håll.58 andra iakttagelser i det primära byggnads¬ Efter denna genomgång synes det möjligt verket. ange några av de för gårdens källarhus, det påbörjade äldsta västpartiet och basilikans långhus gemensamma dragen. Man har upp¬ Gravaltaret vid södra sidoskeppsväggen fört gjutmurade grundmurar av kluven mark¬ Vid södra sidoskeppsväggens insida (invid sten, dagmurar med varierad användning av nuvarande sakristian) finns en till västra hälf¬ skilda stensorter, såsom Höörsandsten, ten bevarad, altarliknande uppbyggnad. Efter Övedssandsten, Hardebergasten och gnejs. ett uppslag av L. Weibull har denna anord¬ Kvadrar, listverk och arkitekturala element ning antagits vara gravstället för konung är tämligen grovt behuggna. Harald.61 Ovan allarskivan är där en ca 18 cm 12 djup indragning i själva murlivet, omgiven otvivelaktigt haft en särskilt framhävd, sym¬ av en i väggen infattad, kolonettburen bolisk betydelsefunktion.64 En förklaring till ädikula. Anjou noterade au denna anordning gravaltarets homogenitet med omgivande uppvisar »en tämligen renodlad huggstens- mur skulle i stället kunna vara att man vid teknik, som icke förekommer i den äldsta själva uppmumingen av sidoskeppsväggen kyrkan». Han konstaterade dock även, att endast förberett altaret genom en recess (in¬ kvadem närmast ovan tämingskapitälet en¬ dragning) med förtagningar, medan däremot dast kragar ål sidorna, dvs. likt långbusarka- själva inredningen fått vänta. I princip har ett dernas pelargesimser.62 Vid den mera grund¬ sådant förfarande alls inte varit något ovan¬ liga putsavknackningen på 1930-talet gjorde ligt genom tiderna, i varje fall då det gällt Blomqvist ytterligare iakttagelser: »Beträf¬ inpassningen av skulpterade portalomfatt¬ fande det i södra sidoskeppet delvis bevarade ningar i särskilt material vid mera monumen¬ baldakinaltaret har full klarhet vunnits tala byggnadsverk.65 Denna förklaring förut¬ rörande dess ålder. Vid undersökningen har sätter emellertid att själva avsikten med ett det visat sig, att altaret alltigenom är murat altare vid södra sidoskeppsväggen ingått med de äldsta murarnas karaktäristiska mur¬ redan i den ursprungliga planeringen. Men i bruk, och att någon skarv ej finnes mellan så fall för vilket ändamål? Kan en inventering altaret och det omgivande murverket. På av även basilikans östligaste partier bidra till altarnischens fondvägg har murbruket varit frågans lösning? utstruket över hela ytan och avjämnat till en slät, glättad puts, som är bevarad bakom den framför altaret uppförda tegelpelaren. Altaret Triumfhågen är sålunda lika gammalt som kyrkan.»63 Vid grävningen utanför kyrkans nuvarande Blomqvists iakttagelser skall icke betviv¬ östvägg 1919 påträffades även rester under las men kräver en rimlig förklaring. Själva jord av pilastrarna till triumfbågen. Den norra bågen är, såsom i den ovan nämnda sydporta- hade en välbevarad halvkolonnbas (idag len, utförd i tuffsten. Men det kan också under mark, ca 7,5 m Ö om nuvarande öst¬ noteras att materialet i övrigt är en fast, ljus¬ gaveln). 1 jämförelse med den ovannämnda grå Höörsandsten. De jämna dagytoma har »Jakinkolonnen» i långhusets pelarnisch har därtill synbarligen åstadkommits genom den en mera antikiserande form, uppmärk¬ ämnenas skrädhuggning med slät bredmej¬ sammad av Rydbeck och Anjou. Om ytbe¬ sel. Den bevarade kolonnetten har en attisk handlingen skriver den senare däremot en¬ bas utan hörnblad, ett uppåt avsmalnande dast. att skaftet »varit grovt behugget. skaft och ett kapitäl med harmoniskt sväl¬ antagligen för att putsen bättre skulle fästa». lande proportioner. Anordningen som helhet Av såväl foton som Rydbecks kritiska kom¬ avviker sålunda från vad som enligt ovan mentar kan man dock utläsa, att redan ett uppfattades som långhusets ursprungliga mindre, oskadat ylparti av själva skaftet, men drag. Det ovan refererade antagandet om därtill hela basen och den tillhörande, skrå- samtidigt verkande stenmästares olika skick¬ fasade plinten, varit bearbetade med slät lighet finner jag i sig orimlig, inte minst för bredmejsel, dvs. skrädhuggna.66 På avbild¬ att de mera grovt och i annan teknik behuggna ningar förefaller mumingen med pilastern nischkolonnerna i långhuset ur rent praktisk homogen och Anjou anför själv halvkolon¬ synpunkt närmast varit onyttiga, men sam¬ nens arkitektoniska motsvarighet i samma tidigt genom sin framträdande placering funktion vid domen i Hildesheim. Någon av- 13 >-• ' í Ipf-v . Elky i .i ■ V. e: •- V." Hlp v*T \ ■ aå mí Hgßpl fe < . •$j n ■ . 4! »•• \ V . I •J *ÿ' -.. v . - rm 'Sm ‘Æ 9m L Fig. 5. Södra kormurs¬ resten fr. SV, överst ett fft kvarstående skift dagmur. Från grävningarna 1919. Foto i ATA. vikelse från ett äldsta helhetskoncept behöver höjdproportioner. Anjou antog att det såtill¬ det sålunda inte vara fråga om. Den gentemot vida utgjort en direkt fortsättning av mitt¬ »grupp C» annorlunda behuggningstekniken, skeppet. Rimligen bör i varje fall dessa väg¬ såväl här som vid gravaltaret, väcker där¬ garha varit högreänsidoskeppensytterväggar emot misstanken om att en senare byggnads- och därför krävt en stabilare underbyggnad. hytta än den lågsachsiska här varit verksam. Den mera betydande »utbottningen» av korets grundmur i söder kan även ha beting¬ ats av marksluttningen åt detta håll. Då frå¬ Korets murverk gan gäller ursprung behöver det därför knap¬ De sparsamma lämningarna ger inte någon past röra sig om ett, visavi långhuset, direkt anvisning om korets ursprungliga särskiljande drag, vilket antogs av Zetter- 14 berg. Som material i korets omlätlningsmu- ojämna, skarpkantade konturer. Ändytoma rar uppger denne forskare »gneis samt Har- är sällan rätvinkliga och stenarnas fasadytor deberga och Höörsandsten». Av största är därför endast »hjälpligt» rektangulära, vil¬ intresse synes vara vad han vidare skriver: ket vid murningen krävt rikligt med bruk. Av »Kyrkans omfattningsmurar - ca 90 cm resterna att döma har man däremot här i koret breda - visade sig, om man får döma af de murat i genomgående, jämnhöga skiftgång¬ rester som framgräfts av koret, här vara mer ar. Fasadmässigt står därför detta murverk omsorgsfullt uppförda än i långhuset. I koret totalt sett onekligen närmare ett ordinärt kva- förekommo nämligen jämnhuggna kvarder dermurverk än mittskeppets. lagda i murbruk - opus incertum - i lång För korets del kan ytterligare en påträffad huset däremot bestodo såväl yttermurama hörnsten åt sydöst noteras. Zetterberg skriver som murverket ofvan arkadema till stor del om denna: »Dessutom framgräfdcs korets af råhugget materia i oregelbundna skikt, ett sydöstra hörn med en hörnsten (af Höörsand- förhållande som också återfinnes å samtida, sten) in situ. Stenen låg i flukt såväl med tyska byggnadsverk.»67 Som nämnts ovan södra kormuren som med det parti av den tillbakavisade Anjou denna skillnad. Dess¬ östra, som ofvan omnämnts,»69 Om densam¬ bättre finns även en omsorgsfull fotodoku¬ ma rapporterar Anjou: »Även det yttre hörnet mentation från 1919, av de då tillfälligt blot¬ kunde klarläggas. Sedan några stora, obear¬ tade lämningarna.71 Södra korgrunden synes betade gråstenar borttagits, påträffades en nederst ha lagts med marksten, närmast sva¬ hörnsten, vars åt öster liggande sida var be¬ rande mot den av Zetterberg omnämnda huggen med bredmejsel. Materialet var sand¬ gnejsen. Därefter förefaller man ha murat sten från trakten av Höör. Stenen låg i skär¬ vidare uppåt med främst tuktad Hardeber- ningen av södra kormurens ytlerliv och den gasten. Av själva dagmurarna återstod i söder nord-sydgående murens östra sida, men den endast cn kortare rest om ett skift, i norr fyra. var ej väl fastmurad, och den äldsta anlägg¬ Redan på det tydliga fotot av södra kormurs- ningens typiskt utskjutande grundskikt sak¬ resten kan dock utläsas att murstenarna utåt nades under den. Det är därför möjligt att den fasadhållet tuktats till vad som väl närmast icke tillhör den ursprungliga murningen utan får kallas kvaderform. Den relativt grova yt¬ infogats senare, t.ex. vid ett tillfälle då koret strukturen torde kunna förklaras med att förlängdes åt öster.» Av Anjous fortsatta be¬ Hardebergastcnen som sådan inte lämpar sig skrivning framgår emellertid även, att nya för någon finare grad av bearbetning. »Kva- grundarbeten vid en förlängning (i gråblå drarna» har därtill varit påfallande grovt till- kalksten) av koret, daterad till tiden omkr. slagna inåt fyllningen, vilket väl närmast bör 1200, varit relativt djupgående (ca 1,5 m). ha bidragit till hållfastheten i denna skal- Den partiella avsaknaden av det ursprungliga murskonstruktion. Av den norra dagmursres- korets grundmur just vid ansättningsstället ten kvarstod ända till fyra skift. Dess totala skulle kunna förklaras härmed. Som synes höjd svarade mot den härvarande korportalens skriver Zetterberg »in situ» och själv åbe¬ kantställda dörrpost av tuffsten på 60 cm.68 ropar Anjou samma hörnsten vid sin planrc- Skifthöjden kan därför beräknas till ca 15 cm, konstruktion av det ursprungliga korhörnet åt dvs. samma som den genomsnittliga i mitt¬ sydöst.70 När den för honom blivit en »provo¬ skeppet. Liksom där, och i södra korväggen, sten» kan det misstänkas att den gett ett uppvisar de enskilda murstenarna närmast ytterligare prov på en finare behuggningstek- tuktade dagytor, och i motsvarande mån nik än den för långhuset ordinära. Det bör 15 tilläggas att även resterna av den yttre rala element i 1000-talets Dalby kan det omfattningen till den samtida korportalens noteras att gravaltarets kolonett med sin at¬ västra sida uppges vara av huggen sand¬ tiska bas utan hömblad, sitt uppåt avsmal¬ sten.71 nande skaft och sitt tämingskapitäl med har¬ moniskt svällande proportioner, finner nära motsvarigheter hos kolonner i Lunds dom¬ Jämförelser och härledning kyrkas krypta. 1 Dalby är väl triumfbågens Vid en jämförelse av några tidigromanska basprofil närmast konventionellt attisk men landskyrkor i Danmark indelade C.G. Schultz svarar även, med sin till synes ojämnt model¬ dem i en äldre anglosaxisk grupp från tiden lerade form samt sin minimala övre vulst och före 1075, och därefter en yngre, anglo- hålkäl, på det närmaste mot några halvkolon¬ normandisk. Bland kyrkor med »engelsk¬ ner av äldsta typ i Lundakryptan (vid södra normannisk inslag» ägnade han särskild upp¬ transeplarmens östra vägg). märksamhet åt de nordsjälländska kyrkorna i Valby och Vejby. »Det Materiale de er byg¬ gede af, groft kvaderhuggen Sandsten med Jämförelsens resultat brede Fuger, stammer fra Skaane.»72 Här må De sparsamma och idag otillgängliga resterna därtill särskilt uppmärksammas två utvän- av triumfbågen och de ursprungliga kor- diga »murklackar» vid närliggande Lunds murama vid basilikan i Dalby omöjliggör en domkyrka, påträffade vid grävningar 1941. på självsyn grundad jämförelse med den De låg i vinklarna mellan sidoskeppsväg- kvarstående delen av det ursprungliga lång¬ gama och transeptarmama och var till synes huset. Av inventeringen ovan torde dock ha utan funktion. De tolkas numera som rester framgått att långhuset och fyra väggfält i efter två trapptom i Knut den heliges (1081- kryptan å ena sidan, den nämnda altarinred- 1086) domkyrka.73 Den norra resten mätte ningen, triumfbågen och koret å den andra. (utvändigt) ca 3,5 x 2,25 m i plan. Materialet redan ifråga om murningssättet representerar i lämningen som helhet bestod enligt O. Ryd- två varandra visserligen närstående, men beck av sandsten, gråsten, kvartsit och ändå klart åtskilda tekniker. Med dessa är tuffsten.74 De båda översta skiften i norra synbarligen även skillnader ifråga om detal¬ fasadresten, vardera på ca 15 cm, bör ha till¬ jernas stenbearbetning och vissa stildrag hört dagmuren. Då detta parti åt väster fri¬ förbundna. Att det basilikala långhuset repre¬ lädes ett stycke in i norra sidoskeppsväggen senterar närmast lågsaxiska traditioner behö¬ noterades här rester av ända till fem dag- ver här inte ifrågasättas. Rörande tekniken i mursskift. Enligt en profil av Blomqvist och korväggama påvisades däremot den nära samtida foton har kvadrama (med ett undan¬ överensstämmelsen med ett tidignorman- tag) endast varit tuktade och hjälpligt rek¬ diskt murningssätt och då främst med ett tangulära, murfogama breda. Inåt murkärnan murparti vid Knut den heliges (1081-1086) har de endast varit grovt tillslagna. Däremot domkyrkobygge i Lund. Här framträder nu har skiftgångarna varit påfallande jämna.75 även skrädhuggna detaljer. Att redan lång¬ Därmed synes i synnerhet detta murverk, husets »gravaltare» ansluter härtill komplice¬ ifråga om såväl materialets sammansättning rar dock bilden. Till en tolkning i detta hän¬ som bearbetning och murningssätt, nära seende får jag återkomma nedan. I varje fall svara mot kormuramas i Dalby. Vad slutligen synes de nämnda inslagen här i översikten nu gäller de sparsamma inslagen av arkitektu- kunna samgrupperas under beteckningen D. 16 Datering av period D varför koret kommit i sista hand, liksom det Frågan blir nu närmast vad man på detta sannolika avbrottet och tidsutdräkten i bygg- underlag rimligen kan sluta rörande Dalby¬ nadsföringen. korets tillkomsttid. Om Knut den helige note¬ rar lundabrödema (ca 1 123) att han »såsom den förste» grundlagt »denna kyrka» (hane Rekonstruktion av byggnadsföringen ecclesiam), dvs. Lunds domkyrka.76 I den På detta underlag synes det möjligt att hypo¬ nära samtida källan Passio kallas han stiftel¬ tetiskt rekonstruera det ungefärliga bygg¬ sens »byggherre, fader och befrämjare» nadsförloppet vid basilikan. De för samtiden (constructor, pater et eultor). Men enligt gällande kraven på mässläsningens kon¬ samma källa skall han även ha ägnat Dalby tinuitet vid ett altare bör ha gällt även här.80 särskild omsorg.77 Knuts regeringstid omfat¬ Till skillnad från förhållandet vid Lunds tade perioden 1081-1086. Som påvisats av domkyrka har emellertid den mindre, en- E. Cinthio är det till den anglonormandiskt skeppiga stenkyrkans altarrum i Dalby upp¬ påverkade Scheldedelen av Flandern som det tagit platsen där basilikans nya kor skulle tidigaste inflytandet vid domkyrkobygget i uppföras. Förklaringen skulle kunna vara att nu valt att inrymma brunnen vid mitt¬ Lund i flera avseenden låter sig härledas.78 man skeppets västvägg. Från den äldre helgedo¬ Att detsamma gäller såväl murverket som de men bibehålies därför inledningsvis det lilla nämnda arkitekturala elementen vid graval¬ sanetuariet (altarrummet) i öster och anslu¬ taret, triumfbågen och korbyggnaden i Dalby tande korvägg med smalare bågöppning. Den synes utifrån ovanstående jämförelser vara större och jämnbreda delen av den första ett rimligt antagande. Denna del av basilikan kyrkan bryts däremot nu ner till golvnivå. De bör jämte gravaltarets inredning ha tillkom¬ gamla långmuramas grunder förlängs åt väs¬ mit sist. Även de välhuggna kvadrama upp¬ ter. På dessa stråk markeras och uppmuras till i kryptan, och övervåningens dörr åt i sen arkadpelama till basilikans långhus. väster, tyder på att en helt ny byggnadshytta Samtidigt växer tvär- och ytterväggar i höj¬ haft att i efterhand fullfölja de primära inten¬ den. Vid södra ytterväggens insida gör man tionerna. En följdfråga blir om denna tidsut- en recess (indragning) i murlivet på ca 18 cm, dräkt är kronologiskt och praktiskt rimlig. med förberedda förtagningar för inredning För Knuts kontakter med Flandern ges emel¬ av en altamisch. Såsom vederlag för de båda 79 lertid belägg redan 1075. Det kan sålunda mittskeppsarkadernas avslutningar i öster inte uteslutas att ett inflytande därifrån nått och väster anlägges breda pilastrar invid Skåne redan under åren närmast före denne långhusgavlama. Arkadbågama slås och konungs trontillträde 1081. Sammmanfatt- långhusets högmurar växer i höjden. Bjälkar ningsvis synes de anförda exemplen på en och sparrverk förbinder dem med sidoskep- markant skillnad i såväl stil som teknik kun¬ pens samtidigt uppförda yttermurar. Sen kan na tyda på att där varit ett avbrott, en diskon¬ remstycken läggas även på högmuramas tinuitet i byggnadsförloppet. Med reservation krön, vilka förbinds inbördes med bjälkar. för alla osäkerhetsmoment antar jag därför Taken timras med sparrar och strävor och nu som arbetshypotes att en andra, fullbor¬ täckes. Mässläsningen vid altaret i den min¬ dande byggnadsfas vid basilikan i Dalby in¬ dre stenkyrkans sanetuarium har hela tiden träffat under perioden ca 1075-1080-talets kunnat fortgå. Samtidigt påbörjas ett till väst- början. Det återstår därmed att förklara gaveln anslutande västparti. Parallellt här- 17 A-, \ \ l \ > I Y i i i \ \ vo\ \ 0 20 \ JO Fig. 6. Helhetsperspektiv av basilikan, rekonstr.försök. med rivs den västra gårdslängans södra tred¬ 1076.81 Det kan tyda på att Dalbybasilikans jedel, ges en solidare, nästintill gjutmurad äldsta byggnadshytta efter Eginos avflytt¬ grundval invid sydvästsluttningen och åter- ning till Lund ca 1066 kommit att tas i an¬ uppförs med källarvåning nedtill. Ifråga om språk för nya uppgifter där. För mässläsning¬ själva kyrkans närområde har de sålunda ens kontinuitet har det tillsvidareändå funnits hypotetiskt skisserade insatserna ovan be¬ rum hos det av biskopen föreskrivna konven¬ tecknats med littera C. Tidsåtgången kan tet i Dalby. Ett ömsesidigt utbyte kan dess¬ vara vansklig att bedöma. Det är väl inte ute¬ utom ha främjats av den 1136 litterärt belag¬ slutet att basilikans långhus påbörjats redan da brödraskapsförbindelsen mellan Lunds snart efter ett 1052/53 uppnått samförstånd domkyrka, Allhelgonaklostret och Dalby. med ärkebiskop Adalbert av Hamburg- Om dess tidiga ursprung har de äldsta, då Bremen, eller i vaije fall rimligen senast vid levande medlemmarna hört berättas av sina biskop Eginos ankomst 1060. föregångare.82 Den annorlunda tekniken i koret kan tyda Den nya tekniken under en etapp D i på att här sedan vid något tillfälle inträffat ett Dalby kan ha introducerats i anslutning till avbrott i byggnadsverksamheten på platsen. Knut den heliges belagda kontakt med Flan¬ Såsom ett ytterligare indicium frestas man dern vid ett Englandståg 1075.83 Det skulle här åberopa ett »dalbyensiskt» kapitäl, fram¬ kunna vara nu som ett under period C på¬ grävt söder om Allhelgonaklostrets äldsta böljat västparti följs upp. Ovan den mindre kyrka i Lund, enligt traditionen invigd kryptan inreds förmodligen nu en med går- 18 dens ovanvåning kommunicerande empor. 9,6 x 8,8 m, ytan 84,5 kvm. Det nu fullbor¬ Nu bör även inredningen till det vid södra dade västpartiets övervåning bör med sido¬ sidoskeppsväggen förberedda altaret ha hug¬ rum ha tillfört ytterligare ca 102 kvm.85 gits och uppmurats. Dit har sen relikerna från Denna ytterligare rumskapacitet har av de huvudaltaret i den mindre stenkyrkan kunnat äldsta murpartiema att döma endast inne¬ överföras -och det gamla sanctuariet kunnat burit ett fullföljande av de intentioner, som nedbrytas. Därefter har den vidare triumf¬ funnits redan i anslutning till platsens roll bågen och den anslutande, med mittskeppet som biskopssäte för Egino. Oavsett de hypo¬ jämnbreda korkvadraten kunnat uppmuras. tetiska momenten i mitt rekonstruktionsför- Såsom en sinnebild av det himmelska Jeru¬ sök synes man därmed ha tillskapat en salem bör Dalby kyrkas basilika enligt detta anläggning, väl ägnad för större samlingar. förklaringsförsök rimligen kunna ha stått Hur ter sig slutligen denna högst betydande färdig att slutligen invigas i början av 1080- utvidgning av den mera ursprungliga, en- talet, vid den tid då Knut den helige efterföl¬ skeppiga stenkyrkan på platsen, relaterad till jer sin broder Harald på Danmarks tron. En¬ vår kännedom i övrigt om det samtida kyrko- ligt ett litterärt belägg skall samme konung politiska förloppet? ha skänkt en ljuskrona till Roskilde dom¬ kyrka. Ett motsvarande, kostbart inventarium fanns i Dalby fram till reformationen, då det Historisk tolkning och översikt annekterades för andra ändamål.144 Vid denna tid sorterade den danska kyrkan ännu under det gamla missionssätet Ham¬ Basilikans primära funktion burg-Bremen. Därifrån knöts vid Nordsjöu- - ett preliminärt tolkningsförsök nionens upplösning 1041/42 nära förbin¬ Den murade gårdsanläggningen i Dalby an¬ delser med den norske pretendenten till togs genom sin relation till stratigrafin ha Danmarks krona, kung Magnus.86 Sedan han påbörjats tidigast på 1040-talet. Senast nu med svenskt bistånd besegrats av Sven bör även den enskeppiga kyrkan ha funnits Estridsen 1047, har denne däremot inled¬ här. Såsom biskopskyrka har den därefter ningsvis vänt sig direkt till Rom, med sikte kommit att utvidgas avsevärt, till en rymlig på ett självständigt danskt ärkebiskops- treskeppig basilika efter saxiskt mönster. döme.87 Med goda relationer även till den Långhusets inre längd kan via Anjous plan¬ reformvänlige tyske kejsar Henrik bör kung översikt beräknas till ca 27,9 m, medan bred¬ Svens planer inte ha varit helt orealistiska.ss den har varit 16,9 m, innebärande en golvyta Vissa uppgifter om den anglosaxiske bisko¬ för redan denna del på ca 470 kvm (varav pen Henrik tyder därtill på att denne redan i dock pelare och pilastrar samt altaren utgör samma skede måst uppge sin tidigare ställ¬ ca 18 kvm). Samtidigt synes ett västparti om ning på Orkney.89 Med intensiv diplomati ca 21,4 x 4,9 m ha påbörjats, nedtill med en synes emellertid Hamburg ha förmått påve krypta om ca 48 kvm. De båda sidorummen Leo att avvärja en dansk frigörelse.90 Efter uppe i markplanet bör ha varit på ca 27 kvm en tid av slitningar kommer det så vid års¬ vardera. Efter ett sannolikt uppehåll i bygg- skiftet 1052/53 till ett samförstånd mellan nadsföringen förefaller koret ha tillkommit kung Sven och ärkebiskop Adalbert.91 Det är i ett andra skede, av murteknik och form¬ inte uteslutet att en ombyggnad till basilika i inslag att döma under ett nytt, närmast flan¬ Dalby påbörjats redan snart härefter, och i driskt inflytande. Dess planmått bör ha varit varje fall med all sannolikhet senast vid 19 biskop Eginos ankomst i samband med den om ett betydande engagemang, enligt S. Bo¬ genomgripande stiftsreformen i Danmark lin »riksföretag».99 Efter händelser 1066 har omkring 1060. sålunda Sven Estridsen otvivelaktigt agerat Mot min teori om Dalby som ett överord¬ under nya, dessförinnan oförutsedda omstän¬ nat centrum kan invändas att Danmark såsom digheter. Han kan då ha funnit det rådligast herravälde ännu varit en föga enhetlig forma¬ att, i samverkan med den handlingskraftige tion, måhända närmast en personalunion, Egino, åter samla sina administrativa resur¬ och enligt samtida förutsättningar ett »rese- ser kring ett sedan gammalt anglosaxiskt kungadöme».92 Liknande villkor i det tyska starkt influerat Lund. kejsardömet har dock inte hindrat planer på För uppfattningen att Dalbybasilikan »från »huvudsäten» som tex Magdeburg 955 och böljan» varit mer än ett provisorium talar Goslar 1048.93 Det har inte saknats förebilder dock slutligen åter igen främst lämningarnas till Sven Estridsens rymliga och magnifika egna vittnesbörd om anläggningens bety¬ anläggning i Dalby. En annan invändning dande kapacitet. En känd manifestation i mot min tolkning av Dalby som kombinerat Danmark av jämförlig dignitet med den i kunga- och biskopssäte skulle möjligen kun¬ Dalby synes icke möta förrän efter Eginos na vara Adams uppgift om Eginos snara död i Lund 1072, då nyligen hemkommen flyttning till Lund efter Henriks död ca 1066. från Rom efter återupptagna förhandlingar I linje med sin tendens hänvisar krönikan en¬ om ett danskt ärkebiskopssäte.100 Jag syftar dast till Eginos utomordentliga förtjänster.94 på den byggnadsinsats i Roskilde, som torde Har det vid samma tillfälle tillkommit nya, ha påbörjats först i anslutning till Estrids vid år 1060 oförutsedda omständigheter, som stora donation om 50 bol (på Själland) 1073. kan ha lett till det snara uppgivandet av en Biskop Sven Normand skall då ha anlagt en mera ursprunglig plan? En tidigare uppfatt¬ betydande kolonnbasilika där. Även fortsatta ning att Sven Estridsen, eller för den delen doteringar till Roskilde kan genom sin om¬ Rom, under 1060-talet skulle ha haft »dolda fattning knappast tolkas annorlunda än att avsikter» visavi Hamburg, har utförligt till¬ detta nu blivit platsen för ett tillämnat, danskt bakavisats av C. Breengaard.95 Däremot »rikscentrum».101 Här skulle Sven Estridsen tillmäter han det viss betydelse att den am¬ komma att gravsättas 1076. Fem år senare bitiöse Hamburgbiskopen av sin kollega, skulle sonen Harald läggas till vila i Dalby. ärkebiskop Anno av Köln, under perioden 1066-1070 varit utmanövrerad från den tysk-romerska riksstyrelsen.96 Man torde heller inte kunna skriva kyrkohistoria utan att i sammanhanget inväga de omedelbara följ¬ derna av den normandiska invasionen i Eng¬ land 1066. En betydande grupp anglosaxiska intellektuella skall ha fördrivits och åtskilliga sökt en fristad i Danmark.97 Det är inte ute¬ slutet att det varit denna kategori av andliga och främlingar, som påve Gregorius värnar om i brev till kung Harald 1080? 98 De stort Sven upplagda försöken dansk Estridsens profil. Rekonstruktion av anatomen från sida 1068/69 F. C.C. Hansen, på grundval av det i Roskilde domkyrka och 1075 till interventioner i England vittnar år 1914 återfunna kraniet. Håre. S. Bolin 1933, s. 149. 20 Summary in English 50 bol to the cathedra! of Roskilde, and the Some archeological traces indicate that, at foundations of a large column-basilica were about 1050, there occurred a major change in laid there. King Sven was buried in Roskilde the organisation of the church in Scania. in 1076. Knut, Sven’s son, had in 1075 made Probably the Anglo-Saxon bishop Henry of a new attempt with 200 ships to liberate Eng¬ Orkney was already installed in Lund at that land, but in vain. He appears to have returned time. King Sven II, nevertheless, at about to Denmark via Flanders. That contact may 1060, divided the existing diocese of Scania explain the many traces of Flemish influence into two bishoprics, Lund and Dalby, the two in Danmark, in Lund, and in the chancel and sees situated only one mile from each other. upper story of the oldest west-work in Dalby. Egino had been ordained bishop by the King Harald is said to have been buried in ‘legal” archbishop Adalbert of Hamburg- that famous place in 1081, and even his suc¬ Bremen. The king gave him Dalby. A large cessor Knut shall have favoured it. pier-basilica of German design was then built, adjacent to the already existing royal Noter demesne in Dalby. It can be argued that king Sven, imitating the Emperor, intended to es¬ 1 Adam IV, 8. 2 1984, tablish some kind of centre for his kingdom A. Andrén s. 66. 3 Necrl. s. 69; Adam III, 33. and its church in Dalby. The movefrom Lund 4 Adam IV. 9. to Dalby makes sense, if related to what 5 O. Rydbeck 1920; S. Anjou 1930. Adam of Bremen has told us, namely that the 6 Necrl. s. 69. 7 Vilae sanctorum danorum, s. 91; ibid. s. 65. king had failed to get an archbishop of his s R. Cinchio 1966. own in his earlier negociations with Rome. 9 K. Andersson 1971. As from 1052/53 the king had to negotiate 10 E. Cinthio 1983, s. 89 f. with Hamburg concerning the ordaining of " G.Welin 1991; 2004. 12 bishops. When bishop Henry in Lund died ca O. Rydbcck 1930, s. 47. 13 A. Tuulse 1969, s. 176 f. 1066, the king made bishop Egino respon¬ 14 E. Cinthio 1983, s. 98. sible for the whole of Scania, and Egino 15 K. Andersson, a. a. moved to Lund shortly afterwards. This cor¬ 16 Murtekniken svarar här- närmanst mot densamma vid responds with the fact, that the construction Trinitatiskyrkan i Lund, grundlagd och delvis uppförd på 1020-lalel, färdigställd enl. reducerad plan strax efter of the cathedral in Dalby, with masonry typi¬ 1050. Se M. Cinthio 1 999, s. 1 1 7. cal of early German origin, seems to have 17 E. Cinthio 1983, s. 92. been interrupted. But why did Egino leave 18 Åkerman 1828, s. 107. 19 Dalby? I presume it was caused by new cir¬ I. Zetterberg 1920, s. 25. 20 O. Rydbeck 1920, s. 16; dens. 1930, pi. XVII. cumstances: In 1066 Adalbert lost his earlier 21 E. Cinthio 1983, s. 95 f. position at the royal court in Germany, and 22 S. Anjou 1930, s. 30. William the Conquerer invaded England. It 23 K. Andersson 1980, s. 97; K. Cinthio 1983, fig. ] . 24 seems likely that king Sven now preferred to Rydbeck 1940, s. 81. 25 S. Anjou 1930, s. 34. coordinate an Anglo-Saxon resistance from 26 R. Blomqvist 1937. Lund. The first attempt to liberate England 27 Me Lean 2000, s. 74 ff. took place in 1068/69. Egino died in 1072, 28 Rydbeck 1940, fig. 8. 29 shortly after he had returned from Rome, to Samma höjd, från ursprunglig golvplalta i Övedssten räknat, har altaret vid södra sidoskeppsväggen enl. upp¬ receive a Danish archbishopric. Then in 1 073, mätning hos Anjou 1930. fig. 12. the royal family of Denmark made a gift of 311 Rydbeck 1940, s. 79. 21 11 Tbid, s. 81. 74 O. Rydbeck 1942, s. 251 f. 32 Ibid. s. 77: »- kraftiga sträckmurar, som i höjd med 75 Ibid. fig 48, 55. 56. 57 o. 67. de undre plintarnas nedre yta förenade kolonnemas och 76 Necrl. s. 81. halvkolonnemas grund med varandra.» 77 Vitae Sanctorum Danorum s. 65. 33 W. Andersson 1926, pi. XVIII. 78 Cinthio 1957 s. 76 f. 34 E, Lundberg 1958, s. 19: »Av allt detta tinns nu 79 C.allén 1992, s. 51. endast sidokamrarna med deras öppningar mot mittel- 80 Cinthio 1957, s. 48. rummet bevarade.» 81 M Rydbeck s. 77. 35 Reisser I960, s. 92; S. Anjou 1930. ss. 191 o. 197 f. 82 Neerl. s. 127. 36 H.E. Kubach 1975, s. 46. 83 Gallén, a.a. 37 Ibid., s 33: »despite the fact that few examples have 84 Weibull 1909, s. 98 f. adequately survived.» 85 Ytmåtten beräknade e. Anjous plan 1 930, s. 34 f. och 38 Roosval 1941, s. 204. planöversikl hos Cinthio 1 983. 39 Nccrl. s 96. 86 Adam TI, 79. 40 SRDVI: 535. 87 Adam III. 33. 41 C. Nordenfalk 1944, s. 88 f; R. Holmberg 1977, 88 Boethius, S. J, 1898, s. 262. Kejsar Henrik III skal) s. 60 f. verksamt ha bidragit till reformering av påvedömet på 42 Rydbeck 1941, s. 84. synoden i Sutri 1046. 43 Necrl. s. 67. 89 Adam IV,F och 35, samt not 720. 44 C.A. Christensen 1980, s. 29 f. 90 Det torde vara i detta skede som Adalbert påtalar 43 S. Anjou 1930, s. 38. kung Svens kusingifte. Påve Leo riklaT nu även bann¬ 44 G. Boethius 19.30, s. 71, antog däremot att koret varit strålen mot dem »som plundrat och skövlat den helige något lägre än mittskeppet. Laurcntii och alla krisltrognas egendomar och tagit dem 47 1. Zetterberg 1920, s. 18 f; V. Lorenzen 1929, s. 116; till sina syndiga behov». Se Skyum-Nielsen 1952. O. Rydbeck. 1930 s. 46. 91 Adam III, 18; Breengaard 1982, s. 85. 48 S. Anjou a.a„s 31, not 1. 92 Hermansson, L., 2004, s.25 1 49 M. Rydbeck 1936, s. 77. 93 Romanik in Sachsen-Anhalt, s 33, 50 H. Krins 1969, s. 22 f., not 95. 94 Adam IV, 8. 31 S. Anjou, a. a. s. 36 f. 93 C. Breengaard 1982. s. 32 K. Andersson 1980, s 40 f. 96 C. Breengaard, a.a.. s. 94, not 7; Vila Annonis, kap. 53 O. Rydbeck 1952, s. 20. 30, uppger att Sven under en övergångsperiod hade dip¬ 34 I. Zetterberg 1920, s. 25 f; Anjou, a.a. s. 36. lomatiska förbindelser med Anno. 55 R. Blomqvist 1936, s. 123. 97 Cinthio 1957, s. 4L 56 S. Anjou, a.a. füg. 8. 98 Danmarks Riges Breve, I R. 57 R. Blomqvist, a.a., s. 128. 99 S. Bolin 1931, s. 127, not 35. 3,1 S. Anjou, a. a. s. 40 o. tig. 12. 100 Nilsson, B., 2003, s. 9. 39 I. Zetterberg 1920, s. 30. 101 Christensen 1980, s 31. 60 S. Anjou, a. a. s. 191-200. 91 Wetbull 1909, s. 358. 62 S. Anjou, a. a., 41. 63 R. Blomqvist 1936, s. 127. Källor och litteratur 64 Axel-Nilsson 1948, s. 122 f; F. Carlsson 1976, Adam av Bremen, Historien om Hamburgstiftet och s. 53 f. dess biskopar, sv. övers,, Sthlm 1984. 133 K. Andersson 1992, s. 100. Andersson, K., Den vendiska keramiken från Dalby, 66 O. Rydbeck 1930, s. 45: »Det hade säkerligen varit Lund 1971. skäl för honom att fästa mera vikt vid 1. Zetterbergs och Andersson, K., Handledning vid byggnadsarkcologisk V. Lorenzens åsikt, att Dalby kyrka uppförts i två etap¬ undersökning, Uppsala 1980. per.» Andersson, K., Arkeologiska utgrävningar om Dalby 67 1. Zetterberg 1920, s. 26. kyrka. Bårhustomten, 1963, 1965-66, LUHM och 68 S.Anjou 1930, S.40. ATA, dnr 703-70 69 I. Zetterberg a,a., s. 25. Andersson, W., Skånes romanska kyrkor med breda 711 S. Anjou, a.a., 27. västtom. Lund 1926. 71 S. Anjou, a,a., s. 40. Andren, A., Lund. tomtindelning, ägostruktur, socken¬ 72 Schultz 1943, s. 232. bildning, Raä Rapport Medeltidsstaden 56, Gbg 1984. 73 Cinthio 1990, s. 8. Anjou, S., Heliga Korsets kyrka i Dalby samt de äldsta 22 kyrkorna i Lund, Roskilde och Odense, diss., Gbg Lundberg, E., Vrela kloster, ed. KVHAA. vägledn, nr 6, 1930. 1958. Axel-Nilsson, G„Jakin oeh Boas i Lunds domkyrkas Mac Lean, A„Romansk arkitektur i Italien, Romanik, krypta, Rig 194«. red. Toman, R„Köln 1995, sv. ed. 2000. Blomqvist, R., Iakttagelser i Dalby kyrka under restau¬ Necrologium Lundensc, cd. Weibull, L., Lund 1923. reringen 1936, Tidskr. f. konslvel, iirg. 19:4. Lund Nordenfalk, C, Konstantin den store i Skåne, Medd. fr. 1936, LUHM. KVHL:s årsber. 1943-44. Lund 1944. Blomqvist, R , Rapport 1937. LUHM. Nilsson, B., Varför just Lund? Påvedömet och norra Boethius, G., Nya undersökningar till 1000-talets arki¬ Europa under 1000-talct, stencil 2003. tektur i Norden, Tidskr. f. konstvet., arg 14, Lund Reisser, E., Die frühe Baugeschichte des Münsters zu 1930. Reichenau, Berlin 1960. Bolin, S., Om Nordens äldsta historieforskning, Lunds Roosval, J., Fomkristen konst samt bysantinsk och karo- universitets årsbok, bd 27, nr 3, Lund 1931. lingisk, Bonniers Konsthistoria, Sthlm 1941. Breengaard, C., Muren om Israels hus, diss. Khvn 1982. Rydbeck, M., Skånes stenmästare för 1200, Lund 1936. Carlsson, E, The leonology of Tectonics in Romanesque Rydbeek, O., Lund och Dalby, Skrifter, utgifna af För¬ Art, diss., Hässleholm 1976. eningen det gamla Lund, II, 1920. Christensen, C.A., RoskiIdekirkens Jordegods før år Rydbeck, O,. De äldsta stenkyrkorna i Sydskandinavicn, 1200. (Dansk) Historisk Tidskrift, bd 80. Khvn 1980. Tidskr. f. konstvet. XV, Lund 1931. Cinlhio. E.. Dalby kungsgård, KVHAA:s år.sbok 1983. Rydbeck, O., Dalby heligkorskyrkas forhall oeh dess Cinlhio, E„Kungapalatset i Dalby, Alc 1966, 3. restaurering, Medd. fr. LUHM, Lund 1941. Cinthio, L., Lunds domkyrkas förhistoria, Ale 2, 1990. Rydbeck, O., Knut den heliges Laurentiuskyrka, Medd Cinthio, E„Lunds domkyrka under romansk lid. diss., fr. LUHM, Lund 1942. Lund 1957. Rydbeck. O., Lunds domkyrka oeh dess föregångare, Cinthio, M., Trinitatis kyrka i Lund - med engelsk SHF:s årsbok 1952. prägel, Hikuin 24 (1997), Hørbjerg 1999. Schultz, C. G., Nogle tidlige romanske Landsbykirker, Gallén, J., Vem var Ulf jarl, Sven Estridsens far? Scan- deres Alder og Forudsaetninger, Aarbøger for nordisk dia, bd 58, h. l,Lund 1992. Oidkyndighed og Historie, 1934, s 195-236. Hermansson, L„Släkt, vänner och makt. En studie av Skyum-Nielsen, N.. Den ældste pavehulle til Danmark. elitens kultur i 1 1 00-talets Danmark, diss. Gbg 2000. Runer og Rids, Festskr. t. Lis Jacobsen, Khvn 1952, Holmberg, R„Den skånska Orcsundskustens medeltid, s. 167 li. diss., Lund 1977. SRD, Scripteres rerum Danicarum, ed, Langebek, J., Krins, H„ Die frühen Steinkirchen Dänemarks, diss, m. ti 1772-1878. Hamburg 1968. Welin, G., Dalby kyrkas grundläggning, A1c 1991. 4 oeh Kroon, S., Det äldsta Lund, Lund 1994. 2004,3. Kubach, H.E.. Romanesque Arkichecture, New York Vitae Sanctorum Danorum, ed. Gertz,, 1908-12, 1975. Zetterberg, I., Dalby biskopskyrkas anläggning och Lorenzen, V, De danske Klostres Bygningshistorie 9, grundplan, Tidskr, f. konstvet. 5, Lund 1920. Khvn 1928, Zetterberg, I, Två uppsatser, Lund 1920. 23 Mogens Swave och snapphanarna Av Jojan Vadenbring Fil.dr De flesta svenskar och danskar idag har någon sorts föreställning om vad en snapphane var. Den bilden är dock en produkt av flera århundraden av myter, sägner, sagor och historieskrivande och ofta har man en väldigt vag uppfattning om vilka snapphanarna egentligen var och vem dc tog till vapen mot. Delvis beror också denna oklara upp¬ fattning på att snapphanebegreppet även på den tiden det begav sig var mångtydigt. Framförallt skilde sig den svenska och danska uppfattningen inom området väsentligt. Syftet med denna artikel är att analysera bilden av snapphanarna som den kunde fram¬ träda i en svensk källa från tiden runt det skånska kriget ocb sedan jämföra med hur samma händelse beskrivs i danska källor. Denna undersökning analyserar också för¬ hållandet mellan den reguljära armén och friskytteforbanden, av svenskarna uppfattade som snapphanar. Den svenska versionen kar och snapphanar är att den ar begränsad till den svenska tankevärlden. Som Swave Tidigt på morgonen den 6 juni 1678 kom en beskrev det verkade det som om han blivit trupp snapphanar och grep den skånske laglösa adelsmannen Mogens Swave på hans gård slumpmässigt bortförd av en hop som lämnat över till och det var Oretorp i Vinslövs socken, Västra Göinge honom fienden självklart att händelsen måste så härad. Redan tidigare hade Swave och hans beskrivas om han skulle ha chans att väcka fru Cecilia Bonde fått lida under det skånska en gehör hos de svenska myndigheterna. Men kriget då de utplundrats och hånats av danska hur skulle han beskrivit händelserna om dans¬ soldater i Kristianstad dit de tagit sin tillflykt karna vunnit sommaren 1676. Enligt Mogens Swaves det skånska kriget? För att kunna en om den egen berättelse plundrade snapphanarna nu få uppfattning hur versio¬ nen skulle låtit måste vi vända till arkiven gården och förde honom sedan till ryttmäs- oss på andra sidan Sundet. tare Petter Steen som väntade i Pråmhuset med sina ryttare. Mogens Swave fördes till Köpenhamn och fick sitta fången där fram till den 24 oktober 1679-1 Denna version av Den danska sidan av saken händelserna följer den återberättning som De danska källorna i fallet Swave förtäljer en Mogens Swave skickade in fem år senare till lite annorlunda historia. Dagsrapponen från de svenska myndigheterna i hopp om att få det danska härlägret den 1 1 juni 1678 kon¬ veckodagsfrihet för Oretorps ladugård. Följ¬ staterar att »Mogens Schwab pa Oretorp er aktligen är det en danskfödd svensk under¬ efter Gener: Arenstorfs befaling her igaar ind¬ såte som vänt sig till landets myndigheter i hent».2 Redan från början får vi alltså veta att hopp om att utverka något han behövde för Swave inte blev fångad av en slump utan att att kunna driva sin verksamhet, i detta fall det rörde sig om en arresteringsorder från jordbruk. Problemet med en källa som Swa¬ den danske befälhavaren. Vid denna tid hade ves berättelse om sina lidanden under dans- det skånska kriget pågått i två år och landet 24 var uppdelat i danska och svenska enklaver förhör kallades »Depositioncs» och skrevs med stora områden ingenmansland där emel¬ ned av en skrivare som med tiden förpassade lan. Kristianstad var danskt men belägrades papperna till de danska arkiv där de finns av svenskarna. Helsingborgs fästning Kärnan idag.4 Om någon nyanländ hade speciellt in¬ som på den tiden var betydligt större än i dag, tressanta uppgifter att komma med, tillkalla¬ var i svenska händer men belägrades av dans¬ des högre uppsatta tjänstemän eller militärer karna som innehade staden runtomkring. På för att avgöra vad som skulle göras. Ibland den norska fronten pågick Gyldenløves be¬ blev det mer ingående förhör direkt på plats lägring av Bohus fästning och stora trupper och ibland utfördes förhören i högre instans var sammandragna där och kunde svårligen och då återfinns eventuellt de dokumenten i undvaras till Skåne. Mindre än en vecka tidi¬ andra källsamlingar än »Depositiones». Rap¬ gare hade Ystad plundrats och delvis bränts porten som innehåller Swaves svar på utfråg¬ av danska trupper. Den danska krigsledning- ningen den 1 1 juni 1678 är något längre än en hade några dagar tidigare befallt befolk¬ genomsnittet: han lämnade uppgifter om ningen i det krigshärjade landskapet att ut¬ svenska armén som fyllde ungefär en sida.5 rymma landet och flytta över till Själland.' Swave var alltså inte helt ovillig till att sam¬ Vid det laget - sommaren 1678 - hade en del arbeta. Det var helt möjligt att uppge att man av den skånska adeln redan tvångsförtlyttats inte hade något att berätta, men ofta var det till Sverige och MogensSwave var uppenbar¬ då personer som insåg att de redan var alltför ligen en av de lyckligt lottade som fått speci¬ komprometterade för att ha något att vinna altillstånd att stanna kvar. Detta faktum i på att vara samarbetsovilliga. Mogens Swave sig räckte för att misstänkliggöra honom i var själv gammal militär och visste precis danska ögon. Det var alltså en mycket orolig hur man skulle uppträda i en sådan situation. period och krigets utgång var totalt oviss. Han fick standardfrågorna om han visste hur Den danska armén förväntades besätta Kris¬ många svenskarna var, om han hört något om tianstad och den svenska armén Helsingborgs nyrekrytering eller annan utökning av trup¬ fästning, men ingen visste när, hur eller om. perna, om han visste något om svenskarnas I detta prekära läge var det ytterst viktigt att avsikter beträffande Kristianstad och Hel¬ hålla sig noga underrättad om fiendens rörel¬ singborg och av vem han i så fall hört det. ser och att försäkra sig om att den inte fick Vidare tillfrågades alla (och detta var en tillgång till för mycket information om den standardfråga under hela kriget) om de upp¬ egna sidan. Arresteringen av Mogens Swave fattade det som om folk i allmänhet höll på bör ses mot denna bakgrund. Om hans egna danskarna eller svenskarna. Swave påstod att uppgifter stämmer, hade det gått fyra eller svenskarna var 17 000 man starka och att nya fem dagar sedan han fångades av snapp- trupper fortsatte att anlända från Sverige hela hanama, men vad som hände i mellantiden är tiden. Han hade hört de svenska generalerna inte känt. Det är ju också möjligt att Swave säga att de inte tänkte slösa människoliv på log fel på någon dag eftersom han skrev ner en direkt attack mot Kristianstad men att sta¬ sin berättelse först fem år efter händelsen. den förr eller senare skulle ge sig på grund av När Swave kom till det danska lägret för¬ bristen på proviant. Enligt Swave var hela hördes han rutinmässigt. Samtliga personer landet (Skåne) emot svenskarna. Snappha- som anlände dit fick genomgå en kort in¬ narna förorsakade svenskarna mer skador än tervju med någon eller några representanter någonsin och för den skull var de senare fast för den danska administrationen. Dessa mini¬ beslutna att inte häva belägringen av Kristian- 25 stad förrän danskama antingen gav sig eller Swave försökte inte använda sig av den slog dem.6 De svenska generalerna hade ock¬ typiska danska retoriken i detta samman¬ så sagt att de inte tänkte sända förstärkningar hang. Det är också uppenbart att han inte till garnisonen i Helsingborg eftersom armén nekade till att han hade förstahandslillgång inte kunde finna något att leva av i det om¬ till information från svenska generaler. Det rådet. I den här rapporten är det omöjligt att angivna antalet svenska soldater, 17000, göra sig cn klar föreställning om vad Swave ganska rejält tilltaget jämfört med uppgifter¬ egentligen tänkte: han talar om »de» och na i övriga rapporter från denna period och »danskarna» och verkar inte räknat in sig Mogens Swave som själv var militär måste själv i någon av grupperna. Det normala i så¬ ha varit medveten om att svenskarna inte dana här rapporter var att personen som läm¬ kunde uppbringa så många män i det tids¬ nade vittnesmålet, åtminstone om han var läget.6 Man måste nog dra slutsatsen att Swa- danskfödd som Swave, talade om »vores» ves vittnesmål nästan ger intrycket av att han och »fienden».7 Han sade också »snapp- försökte säga till dem som förhörde honom hanar» istället för »friskyttar» och sommaren att danskarna nog inte skulle vinna. Å andra 1678 var det inte längre politiskt korrekt i sidan var han kanske bara realistisk: Kristian¬ Danmark. Från och med början av 1677 hade stads guvernör Carl Henrik von der Osten man i Danmark upphört att använda sig av skulle bara några få dagar senare meddela beteckningen »snapphanar» eftersom det fått den danske kungen att läget var så gravt där¬ en för dålig klang. Det fanns viktiga undan¬ inne att han måste ge upp om han inte fick tag från denna regel, men i militära samman¬ bistånd snart.10 hang försökte man hålla på regeln att kalla Något måste ha hänt som fick Mogens fritrupper för friskyttar och reguljära förband Swave att dämpa sin ganska tuffa attityd. som använde sig av liknande tekniker var Kanske hade han funderat igenom allt ordent¬ helt enkelt »på parti». Kågerödspräslen och ligt eller också hade någon hotat honom för författaren Sihen Jacobsen tjänade under det dagen efter, den 12 juni 1678, lämnade han skånska kriget som flitig dansk spion. I sin ett nytt vittnesmål som var betydligt mer krönika över det skånska kriget var han medgörligt i tonen. Swave berättade att han enormt negativ mot vad han kallade snapp¬ varit i det svenska lägret tre veckor tidigare hanar och general Arenstorffs marodörer. Han för att betala sin krigsskatt (contribution). underströk dock att snapphanama från och Han uppgav också att svenskarna låg i vinter¬ med 1677 ville kallas friskyttar. En annan kvarter och att på Mölleröd, där lägret tidi¬ samtida källa som bestyrker detsamma är en gare stått, fanns nu blott en kapten med 30 anonym försvarsskrift till Jørgen Krabbes man, och att svenskarna tänkte bli liggande försvar som kallas »Det hevnraabendc blod». vid Kristianstad tills staden gav sig och att de Vid ett tillfälle började författaren skriva inte tänkte storma ens om danskarna begav »snap» men drog ett streck över och ersatte sig till Helsingborg där kommendant Carl det med »friskytterne». Samme författare Hårdh med sin besättning satt innestängd på förklarade »... att Krabben skulle lade fästningen. Swave upprepade att svenskarna svensken vide, att disse som de kalder snap- ansåg det omöjligt att inta Helsingborg. Slut¬ hanerne var der at finde.» Det var således ligen sade han att vissa överlöpare från Kris¬ givet för den som skrev »Det hevnraabende tianstad hävdade att staden kunde hålla ut blod» att det var motståndarna som använde »noch lenge» vilket ju var nästan motsatsen benämningen snapphanar.* till den version han velat framhäva dagen 26 innan. Nu framkom det också att det var Ryttmästare Petter Steen ingen mindre än »Capitain Simon» som varit Men vem var då den ryttmästare som »snapp- och arresterat honom. I Swaves svenska hanama» hade fört Swave till? I »Depositio- framställning från 1 683 var det en namnlös ncs»-rapporterna beträffande Mogens Swave honom, trupp snapphanar som arresterade omnämns ingen ryttmästare vid namn Petter men enligt den danska källan kom det fram Steen. Däremot möter ett liknande namn att det var »Capitain Simon» med sina fri¬ direkt efter rapporten om Swave från den skyttar som agerat. Denne kapten Simon går 1 1 juni: »DITO Hanß Eggerßen tingsfogde i i de många legender som finns om honom Västra Göinge, boende i Önnestad, inhämtad också under namnen Simon Snapphanc, av löjtnant Pieter Steenßen...». »Dito» skrev Tullsagra Simon och Simon Böse. I verklig¬ man normalt i journalerna när två personer heten hette han Simon Anderson och var en kommit in samtidigt. Det betydde ofta också bondson i trettioårsåldern från Tullsåkra som att de rapporterade liknande uppgifter. Redan spelade en mycket viktig roll hland friskyt- av detta faktum kan man dra slutsatsen att tama. Han var chef för ett eget friskyttekom- Hans Eggersen möjligen kommit in tillsam¬ pani men innehade år 1678 också posten som mans med Swave. Detta intryck förstärks huvudansvarig för samtliga friskyttar i Kris- inte bara av det faktum att namnet Petter tianstadsområdet och Blekinge och var följ¬ Steen/Pieter Stcensen omnämns i båda fallen aktligen en representant för den danska utan också av uppgifterna som Eggersen krigsmakten." Det är svårt att bedöma av lämnade när han förhördes och som faktiskt detta vittnesmål vilken formulering Mogens påminde starkt om Swaves: Eggersen visste Swave själv använde; huruvida han själv en del om vad överlöpama från Kristianstad sade »snapphane» eller »friskytte». Antingen hade att rapportera till svenskarna, och av hade han själv valt att använda försiktigare den anledningen kan man dra slutsatsen att ordalag än dagen innan eller också var det han också varit i svenska lägret precis som skrivaren som använde de politiskt mer kor¬ Swave. Eggersen angav vidare svenskarnas rekta benämningarna. Det framgår klart, att trupper till omkring 11000 välutrustade män. Swave var irriterad over att kapten Simon även om de själva påstod sig vara 18000. och hans mannar hade kallat honom för »en Precis som Swave uppgav Eggersen alt god svensk».12 Som fånge hos danskarna svenskarna inte hade för avsikt att anfalla hade Mogens Swave inget att vinna på att bli Kristianstad utan tänkte »ligga och svälta ut kallad för svensk. När han senare i sitt liv be¬ dem» eller också bomba ut dem med hjälp av skrev för svenskarna hur illa han farit i fien¬ artilleriet på »Blcgcdam». Han visste också dens händer berömde han sig istället för att att överlöpama från Kristianstad hävdade att ha blivit kallad »svensk skälm» eftersom han det inte var någon brist på öl och bröd i sta¬ i det läget behövde bevisa att en danskfödd den och att invånarna inte var mer sjuka än och danskspråkig man som han ändå inte tidigare. De brukade gå ut på »Berghoff» välkomnades automatiskt av danskarna. med trupperna för att håna svenskarna. Det framgår alltså av en jämförelse mellan Men kan man nu vara säker på att löjtnant svenska och danska källor att Mogens Swave Pieter Stensen i den danska rapporten är blev inhämtad till det danska lägret på order identisk med den ryttmästare Petter Steen uppifrån och att denna order utförts av en som Mogens Swave nämnde? Ja, det kan känd friskyttekapten och hans kompani. man nog. På 1600-talet var det vanligt att 27 man stavade både sina egna och andras namn ännu bara korpral och i den rollen hjälpte han på olika sätt. Speciellt vanligt var det att till med att upprätta gränsväm och att konfis¬ svenskar försvenskade danska namn och kera svenskgods i trakterna av Västra Vram. danskar fördanskade svenska namn. I sina Vid den tiden tjänade han under överste Hans olika versioner är just detta namn vanligt Detlev Stecnsen och ingick alltså i det »Scho- förekommande i både danska och svenska nishe Regiment» som upprättats i norra dokument från det skånska kriget. Den kände Skåne. De soldater som fått i uppgift att kon¬ historikern Sthen Jacobsen som generellt sett fiskera svenskgods skulle naturligtvis också avskydde snapphanar räknade inte Pieter anmäla om de fick reda på var ägarna till Sten till den kategorin. Han omtalade honom godset befann sig och Pieter Sten blev snart i varma ordalag som »cornet Peder Steens- expert på att leta reda på svenskar och svensk¬ sön» som visade svenskarna vilken man han sympatisörer. Speciellt lämplig för denna var när han lurade av dem 14 kanoner som¬ uppgift var han eftersom han själv talade maren 1677.13 Den svenske artonhundratals- svenska utan brytning och kunde nästla sig in historikem Abraham Cronholm räknade upp i de mest brokiga svenska sammanhang. När »Pehr Stensson från Göinge» som en av svenska armén återvände till Skåne och snapphanerörelsens fyra ledare under överste danskarna förlorade slaget vid Lund, upplös¬ Swanewedel under det skånska kriget,14 tes det skånska regementet. Under återstoden Svenska källor har alltsedan händelserna tog av kriget återfinner vi Pieter Sten vid det plats tenderat att betrakta Pieter Sten som en »Trollishe Regiment» även om han mesta snapphane.15 Den danske historieprofessorn tiden var uthyrd som partigängare till olika Knud Fabricius hävdade emellertid att »Peter befälhavare. Detta innebar att han arbetade Sten/Stensen» var en löjtnant i reguljära med specialkommandon inne på fiendejord armén vars huvuduppgift var att upprätthålla eller i ingenmansland. Som ett resultat av kontakterna mellan armén och friskyttama.16 dessa arbetsuppgifter klassificerades Pieter Tyvärr har dessa uppgifter förbigåtts i senare Sten ofta som snapphane av svenskarna.111 tiders forskning om det skånska kriget och Den kände snapphanejägaren Sven Erlands¬ friskyttarna/snapphanarna där kontakterna son var speciellt intresserad av att få tag i mellan »snapphanar» och danska myndig¬ Pieter Sten och gjorde stora ansträngningar heter ofta har minimerats. för att fånga in honom. Bland annat lät han Själv skrev denne man vanligen sitt namn några av sina män klä ut sig till danska solda¬ »Pieter Sten». Pieter Sten var i juni 1678 en ter som red runt i Ringsjobygden och frågade 22-årig löjtnant från den reguljära armén som efter Pieter Sten och Jens Jensön som var den spelade en viktig roll för organiseringen av friskyttekapten som var ansvarig för Lands¬ friskyttama i Skåne och det var han som stod krona län.19 bakom häktningen av Mogens Swave. Detta Under stor del av det skånska kriget satt faktum framkommer klart ur hans brev till Pieter Sten som spindeln i nätet någonstans i Friderich von Arenstorff.17 I början av kriget centrala Skåne och såg till att kontakterna var han kornett men vid krigets slut hade han mellan danska högkvarteret och friskyttama avancerat till den rang som Mogens Swave fungerade. Åtminstone periodvis låg denna gav honom i sitt brev, nämligen ryttmästare. »underrättningscentral» i Pråmhuset vid Bo- Förmodligen använde sig Swave som ju sjökloster.20 Därmed finns det ju ännu en skrev sitt brev 1683 helt enkelt av den senare länk mellan Mogens Swaves berättelse och rangbeteckningen. Under del skånska krigets den Pieter Sten man möter i de danska arki¬ första halvår 1676 var emellertid Pieter Sten ven: snapphanama hade ju fört Swave till 28 ryttmästaren i Prånihuset som ligger cirka en Kidnappningar eller arresteringar? och en halv mil söder om Oretorp. Pråm¬ Källorna visar att den här sortens »kidnapp¬ huset fungerade som faijestation för en pråm ningar» inte var dåd som begicks slumpmäs¬ som förde folk över Ringsjön. En generation sigt av skogarnas vilda horder utan militära senare fungerade det dessutom som härbärge operationer som utfördes på befallning av det för resande och det är inte omöjligt att detta danska högkvarteret. I Landskrona ägnade var fallet redan på skånska krigets tid.21 Hur amtman Knud Thott och krigssekreterare som helst låg Pieter Sten periodvis förlagd Jens Harboe mycken tid och energi åt att dit med sin trupp och därifrån rapporterade sätta fast svenskar, svensksympatisörer och han till Arenstorff om friskyttama företagit spioner av alla de slag. I vissa fall avslöjade några krigsoperationer med eller utan order de spioner på egen hand: alla personer som från högkvarteret och om de behövde krut, skulle in i staden förhördes vid portarna och hästar eller gevär. Under Kristianstads beläg¬ de vakthavande erfor minsta tecken på ring arbetade han också mycket med att om något misstänkt skulle de kalla in överord¬ organisera operationer under vilka Arenstorff själv eller andra danska myndighetspersoner nade. I vissa fall gick Knud Thott ner skickat ut budbärare med brev från danska till portarna och förhörde personerna. När myndigheterna som skulle genom de svenska Thott eller Harboe kände sig övertygade om linjerna och in i Kristianstad. Pieter Sten tog att en person ute på bygden borde hämtas in då bönder och friskyttar till hjälp. Det hörde för förhör kontaktadede någon av de militära också till hans uppgifter att upprätthålla kon¬ befälhavarna som i sin tur kanske skickade ut takterna mellan de danska myndigheterna Pieter Sten som så i sin tur kontaktade Simon och präster och länsmän ute på bygden samt Anderson eller någon annan friskytteofficer att anmäla alla personer som inte var samar¬ om extra hjälp eller lokalkunskap behövdes. betsvilliga eller som upprätthöll misstänkliga Del var Pieter Stens och Simon Andersons kontakter med fienden. Mogens Swave kom plikt att hämta in personer av detta slag: det att ingå i denna sistnämnda kategori. Den ingick som en av många delar av deras upp¬ 3 juni 1678 skrev Pieter Sten till general Fri- gift och det var inte något de gjorde för att de derich von Arenstorff och meddelade följan¬ kommit på fel sida av lagen (som det kan de: »Magnus Swave har nu igen på nytt varit verka ibland i de svenska källorna). Den här i det svenska lägret och haft den äran att tala sortens operationer organiserades från det med kungen av Sverige. Vad tycker herr ge¬ danska högkvarteret. Ibland kunde detaljerna neralen, borde man inte ta fast honom? Jag lämnas över till marknivån (Simon Ander¬ tror honom inte om något gott.»22 När Slen son) eller mellannivån (Pieter Sten) eller en inte fick något svar från Arenstorff skrev han kombination mellan de båda, men utan på nytt två dagar senare och betygade att han Arenstorffs order skulle Mogens Swave fått kunde svära vid Gud på att Swave var en sitta kvar hemma på Oretorp, trots att Pieter svensksympatisör och att han gärna ville ha Sten var övertygad om att han konverserade besked beträffande en eventuell häktnings¬ den svenske kungen. Den här operationen order. Nu måste Arenstorff, som vid tillfället var också karakteristisk i det att den omfat¬ befann sig i Gårdstånga, ha reagerat snabbt, tade en blandning av reguljära soldater och för redan den 6 juni på morgonen kom ju friskytteforband. Det är fullt möjligt att även Simon Anderson med order i hand och tog män som inte var registrerade i Köpenhamn fast Mogens Swave. deltog i arresteringen av Mogens Swave och 29 plundringen av hans gård. Från danska sidan spelade ingen av aktörerna någon större roll hade man den policyn att de skånska män för krigets utgång ens på lokalplan och ingen som ville delta i den beväpnade kampen mot av dem har tilldelats mer än någon enstaka svenskarna skulle vara inskrivna i något fri- rad i historieböckerna. Ändå är dessa händel¬ skyttekompani eller i den reguljära armén ser av ett visst intresse. Det som hände Mo¬ och det var åtminstone periodvis förbjudet gens Swave hör till den snapphanehistoria att ta till vapen om man inte var det. Hur pass som blivit så emotionellt laddad i dagens vanligt det var att man ändå deltog i gerilla- Skåne och Blekinge men som ändå förblivit attacker är svårt för oss att bedöma idag, men ganska outforskad. Samtidigt är det ett stycke det förekom ofta. I detta fall har vi dock inga dansk krigshistoria och en återspegling av som helst bevis på att andra trupper än de hur lokalsamhället i norra Skåne berördes av som danske kungen auktoriserat deltog i ope¬ den pågående konflikten. Faran med att kon¬ rationen. Det ska också påpekas att det är centrera sig på de stora slagen på den euro¬ svårt att bedöma vem som verkligen häkta¬ peiska arenan är att man lätt lappar bort hur des och vem som åkte i konvoj till danskt ter¬ folket på bygden berördes av krigen. På nå¬ ritorium på egen begäran. På samma sätt är got sätt måste dessa aspekter balanseras mot det svårt att avgöra vem som helt frivilligt varandra. Snapphanama och snapphanekri- sökte skydd på svenska sidan och vem som get var inte ett unikt danskt eller skånskt tvingades till danskt territorium av grymma fenomen utan hörde till en krigsutveckling snapphanar. I svenska källor framställdes det som var gemensam för hela Europa. Det var senare som om man blivit fängsligt införd till oerhört dyrt att ställa till med regelrätta fält¬ danskarna; i annat fall hade ju personen i slag som ändå sällan gav definitivt utslag och fråga kunnat anmälas för landsförräderi. Ofta på samma sätt var det kostsamt och farligt att kan de danska källorna hjälpa till att reda ut storma fästningar. Ofta blev det i det tidig- hur det egentligen gick till med en del häkt¬ modema Europa då till utmattningskrig istäl¬ ningar, men långtifrån med alla. Det var i de let: så kallade »guerre de chåteaux» i vilka landsflyktigas intresse att de framstod som krigföringen kom att koncentrera sig på lång- fängsligt bortförda och de danska myndig¬ dragna belägringar av befästa nyckelorter i heterna bistod dem i denna sak för att even¬ omstridda territorier.24 Bortom dessa nyckel¬ tuella framtidsutsikter om att återkomma till orter bildades lätt vidtsträckta zoner av ing¬ Skåne eller åtminstone att få tillbaka egen¬ enmansland, eftersom de stridande parterna dom i landskapet inte skulle förstöras. Ifallet höll sin personal inom murarna på de befästa Mogens Swave är det dock tydligt att han städerna. Garnisonernas kavalleri skickades blev häktad eftersom han misstänkliggjort ut i smågrupper på vad som kallades för sig genom att besöka den svenske kungen i »parti» och i detta »partikrig» kom även spe¬ vad som Pieter Sten och danskarna tyckte var ciellt snabba och rörliga irreguljära trupper i onödan. att spela en viktig roll. Lite i ingenmansland möttes så mindre förband från båda sidor i ett småkrig som huvudsakligen gick ut på att Den europeiska bakgrunden säkra försörjningen till nyckelortema och Det som hände på Oretorp och Pråmhuset i förhindra fiendens proviantering och kom¬ början av juni 1678 var bara en mikrosko¬ munikationer. Det var oerhört viktigt att piskt liten del av en nordeuropeisk storkon¬ furagering och proviantering på landsbygden flikt.24 Med undantag för general Arenstorff omkring fungerade så att folk och fä inne i 30 fästningarna kunde överleva och det var officerare utan soldater och ett okänt antal av »partiernas» ansvar att se till att dessa upp¬ gömda flyktingar från slaget vid Lund som gifter kunde bli utförda och att fienden inte sökte skydd hos bönderna. Det var från hann före till resurserna. Detta gällde givet¬ denna tidpunkt som den svårlösta situationen vis båda stridande parter. Samtidigt kunde med stora områden av ingenmansland i Skåne man försöka få de egna vapnen att glänsa i uppstod och det var uppenbart att Danmark srnåbataljer som inte var alltför kostbara men måste satsa på en ny taktik. När ingen visste som gav klara signaler om den egna stridsvil- vem som var herre i landet och det inte fanns ligheten. Ett viktigt moment i denna sorts en fungerande statsapparat mer än inne i de krigföring var att ta fångar som sedan fien¬ befästa städerna blev det också omöjligt att den kunde lösa ut mot skälig betalning. Fång¬ sätta upp regementen på traditionellt vis. arna var oftast soldater som besegrats i Kriget i skånelandskapen gick över till att skärmytslingar eller tagits när de var ute på koncentreras på sommarfälttåg varvat med furagering men ibland också civila som be¬ belägringar av bland annat Kristianstad och traktades som farliga element, som Mogens Malmö samt »partikrig». 1 detta läge beslöt Swave. 1 längden förde också denna strids¬ danskarna att bland annat satsa på frikompa¬ teknik till den brända jordens taktik och till nier, de så kallade kungens friskyttar. Basen att stora områden förstördes totalt.25 för dessa kompanier kom till stor del från de Under fälttågen då de stora arméerna var i bondetrupper som kallats in vid krigets bör¬ fält behövdes de lättrörliga trupperna ofta till jan och som lytt under fogdar och länsmän. alternativa uppdrag som till exempel att En annan viktig komponent var kompanier vakta huvudarméns kommunikationslinjer som värvats av någon lokalt inflytelserik och provianttillförsel bakåt. Hade de lokal¬ man som sökt licens hos kungen för detta kännedom var det en fördel, eftersom de ändamål (eller först samlat ihop stridsvilliga också ofta skickades ut på rekognoscerings- män och sedan sökt licens). Andra trupper uppdrag. Den här sortens trupper blev vanli¬ hade först tillhört det skånska regemente som gare i samband med absolutismens insteg i upplöstes under 1677. Att skapa fristående Europa eftersom de absolutistiska staternas förband av lättberidna trupper och satsa på reguljära arméer blev allt större och otympli¬ partigängare av olika slag var ett taktiskt drag gare. Det är inom ramarna för den här typen från dansk sida. Det var inte avgörande för av krigföring som snapphanefejden under kriget som helhet, vilket nog inte heller nå¬ det skånska kriget bör tolkas, åtminstone gon förväntat sig på den tiden, men man under fasen som följde slaget vid Lund.26 trodde att det kunde vara ett effektivt sätt att När danskarna tog tillbaka största delen av försvaga fienden och dess försörjningsmöj¬ Skåne sommaren 1676 var det först tänkt att ligheter i Skåne. Mot krigets slut kunde dessa landskapet skulle införlivas direkt i det trupper sättas i aktiv tjänst under vapenvilan danska administrativa och militära systemet. eftersom svenskarna bedömt att vapenvilan Bland annat började man sätta uppett skånskt inte omfattade snapphanama.27 Från ett eu¬ regemente i den nordöstra gränstrakten där ropeiskt perspektiv sett var det heller inte Lybeckers trupper tidigare varit baserade. något särskilt unikt drag. Under striderna Efter slaget vid Lund i december samma år mot turkarna hade speciellt kroaterna ut¬ stod danskarna med en delvis förintad armé. märkt sig i liknande sammanhang och det Planerna för Skåne hade kullkastats abrupt finns många andra exempel på frikompanier och istället hade man soldater utan officerare, och partigängartrupper som blev kända vid 31 denna tid eller något senare.28 Det var såle¬ Krabbe som avrättats för majestätsbrott mot des inte så underligt att danskarna efter sla¬ svenske kungen och snapphanesamröre i get vid Lund också hyrde in ett kompani januari samma år. När Krabbe försökte be¬ kroater till Skåne. Tillsammans med över¬ visa sin trohet mot den svenske kungen starna Merheims och Swanewedels kavalleri gjorde han det bland annat genom att under¬ och ffiskyttama skulle de gå i spetsen för stryka att danskarna först tagit honom i arrest »partikriget» mot svenskarna.29 Ytterligare när de kom tillbaka till Skåne 1676 och dess¬ en viktig länk i det danska partikriget var utom retade de honom för hans »svenska fogdarna och länsmännen som skulle se till mage», med vilket de menade att han var på att skatter inbetalades och att proviantering tok för svag för allt som var svenskt. Han kunde ske och som visste var det fanns man¬ svor också i sin dödsstund att han fortfarande skap att rekrytera. Fogdar och länsmän var var en sann svensk patriot. Ändå hade han också vapenkunniga och deltog åtminstone i kort tid dessförinnan begärt hjälp av danske vissa fall mycket aktivt i det »lilla krig» som kungen att få komma över till Danmark och fördes på landet bortom de danska och dessutom avslöjat för danskarna var det låg svenska enklaverna. 1större operationer del¬ svenskgods gömt i Landskrona.31 Detta för tog alla dessa kategorier av manskap, oftast att understryka alt Mogens Swave inte ska under ledning av Merheim och Swanewe- fördömas för att han uppträdde något vankel¬ del.30 Med undantag för de allra högsta be¬ modigt under det skånska kriget och över¬ fälen och kroaterna klassificerades alla dessa gångstiden, det var han varken den förste kategorier av vapenförande som snapphanar eller siste att göra. I den dystra situation som i vissa svenska källor. Ytterligare en kategori rådde valde han bara att i första hand försöka av snapphanar var de grupper av privatperso¬ rädda sitt och de sinas liv och det är många ner som genom gerillaattacker anföll svensk¬ som väljer att agera så i krigstider. Man skall arna på eget bevåg elleT som hjälpte »partier» inte glömma att det här var före den moderna som de ovan nämnda rent inofficiellt. Denna nationalismens tidevarv och det hade inte sistnämnda kategori var mycket vanlig men riktigt samma betydelse att vara dansk, är svår att komma åt i militära källor. skånsk eller svensk då som nu. Dessa identi¬ teter fanns och blev förmodligen viktigare under kriget men för en adelsman som Mo¬ Slutsats gens Swave var kanske hans heder och ära Vad Swave egentligen själv hade för åsikter som adelsman viktigare än att identifiera sig vet vi inte. När han behövde försvara sig in¬ med den »nation» han fötts till. Kanske för danskarna påstod han att han blivit för¬ tyckte han att det viktigaste för honom var att olämpad över att bli kallad svensksympatisör få bli kvar i Skåne, för det var också en moti¬ av Simon Andersons män, men när han istäl¬ vation som förekom bland skåningar i bryt¬ let behövde stärka sin trovärdighet inför ningstiden.32 Swave och hans fru Cecilia svenskarna hävdade han att samma beskyll¬ Bonde var medlemmar av lokalsamhället där ning var ett bevis på hans trohet mot dem. de bodde och det är möjligt de kände några Detta var inget egendomligt agerande i en tid av »snapphanama» som dök upp den där när det gällde liv eller död. Det bästa var om morgonen i juni 1678. Deras son var god vän man lyckades balansera mellan båda sidor. med en på den tiden mycket känd snapphane: På vissa sätt påminner Mogens Swave om en nämligen Jacob Jørgensen Wesseltofft som annan skånsk adelsman, nämligen Jørgen var son till kyrkoherden i Visseltofta. Under 32 kriget hade Wesscltofft först deltagit i slaget motsvarades nog bara av den ton som »snapp- vid Lund, sedan varit löjtnant under major hanar» som Pieter Sten och Simon Anderson Nicolaus Hermansen och slutligen löjtnant hade om skåningar som arbetade för svensk¬ vid överste Barthold von Biilous andra jyl¬ arna. Båda två var kända för att gå hårt fram ländska nationalregemente.33 Efter kriget både fysiskt och verbalt mot personer som försökte Cecilia Bonde »intercedera» för inte visade sig samarbetsvilliga, men i detta unge Jacobs skull så att han skulle få ta över skilde de sig knappast från många andra sol¬ faderns kall trots sin i svenska ögon tvivel¬ dater genom tiderna.36 Det skånska kriget aktiga bakgrund. Det är således uppenbart att betraktades som osedvanligt grymt även på paret Swave-Bonde inte var isolerade från de den tid det ägde rum. På den norska fronten kretsar där man valde att ta till vapen för förklarade Ulrich Gyldenløve att det var det Danmark. När maken blev fången sände nya franska krigsmodet som dikterade att det Cecilia Bonde ut tre av sina bönder till honom skulle vara så.37 Från den svenska sidan valde i Landskrona dit han fördes innan han ham¬ man att betrakta personer som deltog i aktio¬ nade i Köpenhamn. Efter det skånska kriget ner som den som ledde till arresteringen av återvände Swave som sagt till Skåne och blev Mogens Swave som kriminella snapphanar, en av den skånska adelns främsta represen¬ särskilt om infödda skåningar var inblan¬ tanter samt medarbetare till generalguvernör dade. Under senare år har det dock framstått Rutger von Ascheberg.34 allt tydligare att de som kallades snapphanar I både Mogens Swaves och Hans Egger¬ inte sällan var styrda ovanifrån. Källorna i sens fall har jag analyserat uppgifterna i Köpenhamn visar att i den roll som kapten deras rapporter i detalj eftersom jag ville Simon Anderson och löjtnant Pieter Sten understryka vad Pieter Stens och Simon spelade i arresteringen av Mogens Swave var Andersons uppdrag egentligen gick ut på och de i allra högsta grad representanter för den av vilka anledningar myndigheterna satte danska krigsmakten. dem på uppgifter som dessa. Män som Sten och Anderson representerade de skåningar som tagit ställning. Hade man en gång tagit Summary in English värvning i danska armén som reguljär eller This artide explores the relationship between irreguljär soldat kunde man inte förvänta sig Danish irregular combatants and the Army att få komma tillbaka till ett svenskt Skåne. Headquarters during the Scanian War (1676- Även om man inte haft något att säga till om 1679). Since space is limited, I have chosen själv utan blivit utskriven som soldat ham¬ one, seemingly quite unimportant, episode nade man i denna situation om man inte ville and studied the manner in which it was rep¬ försöka desertera. Det var därför naturligt att resented in respectively Swedish and Danish soldater av olika slag identifierade sig med sources at the time. In 1683 the Scanian den officiella danska diskursen som hävdade nobleman Mogens Swave wrote a petition att det var skåningarnas plikt alt slåss till to the Swedish authorities, in which he sista blodsdroppen för den danske kungen. mentioned that he had been abducted by De som tänkte på det sättet hyste ett enormt snapphanar during the (Scanian) war. The förakt för skåningar som försökte undvika att snapphanar had taken him to an officer and välja sida eller ännu värre, sympatiserade he had then been kept in custody for the re¬ med svenskarna.35 Den svavelosande lon mainder of the war. At the time, the expres¬ som svenskarna använde om »snapphanarna» sion “ snapphanar” was paramount to “ban- 33 dits” in Swedish. Danish military reports of These regular units were called partheyen. the same event, reveal that Swave, in fact, A parthey could also stand for an entire was arrested on the orders of the Danish operation in which regulat troops, friskytter, commander-in-chief Friderich von Arenstorff Croats, local sheriffs and perhaps also un¬ and that the snapphanar were troopers from registered local guerrillas participated. In the King’s Friskytter Corps under Captain Swedish sources sometimes all participant Simon Anderson. The army officer to whom enemy units in this kind of partheyen were Swave was brought, was Lieutenant Pieter classified as snapphanar, except perhaps the Sten from the 1st Zealand National Regiment, Croats. As in the case of Swave’s letter, it who worked as a liaisons officer between the consequently became impossible to under¬ regular army and the irregular troops. In many stand what kind of military or non-military Swedish sources (though not in Swave’s action had actually taken place. letter), he too is classified as a snapphane. Obviously Swave elected to use a terminol¬ ogy, that he believed would increase his Noter chances of obtaining the tax-exemption he ’ Ansökan om veckodagsfrihet från Mogens Swave till had applied for. A perusal of the sources from Orctorp till generalguvemementskamrer Jöran Adler- the Scanian War and shortly afterwards, re¬ sten, 1 juni 1683, tryckt i Lauritz Weibull (red.), »En skånsk adelsmans vedermödor under kriget 1676- veals that it was part of the general Swedish 1679», ss. 299-300, Historisk Tidskrift för Skåneland. discourse at the time, to ascribe many of the Band 7, 1 und 1917, ss. 299-300. Swave skrev accepta¬ unpleasant events that had taken place during bel svenska och underströk att han och hans fru hade lytt svenska order när den danska flottan landade i Skåne: de the war, to the snapphanar, and that those hade omedelbart begivit sig till Kristianstad med alla who sought to obtain the good-will of the sina tillhörigheter. När danskarna stormade Kristianstad authorities often used this kind of rhetoric. hade Mogens Swave och Cecilia (Sesell) Bonde förlorat The definition of a snapphane in Swedish allting och blev dessutom kallade »svensch schiälm och sources, however, was generally referred to hore.» I artikeln från 1917 uppger Lauritz Weibull att Sidsel/Cecilia Bonde var infödd svensk, men i en tidi¬ ; in a variety of different ways in the Danish gare artikel (»Anders von Reiser och Lärkeholmsstiftel- sources: in this case the Friskytter Corps, sen», ss. 1-62 i Skånska samlingar 11:2, Lund 1892, which were comparatively small units of s. 57) hade Martin Weibull hävdat att Cecilia Bonde till¬ horsemen, that moved swiftly across the hörde den dansk-skånska grenen av Bondefamiljen och följaktligen räknades som infödd danska under det country and were experts at reconnaissance, skånska kriget. Fabricius (Fl, s. 101 och FV, s. 195) iden¬ skirmishes and at interrupting enemy com¬ tifierade Cecilia Bonde som syster till den svenske munications. As a structure, they were simi¬ domaren Tor Bonde vid Göta hovrätt. Lokalhistorikem lar to the irregular troops used in many Euro¬ Fvar Johansson I Ur Vankivu sockenkrönika I: Kyrkan och hennes tjänare, Hässleholm 1967, s. 29) hävdade pean countries at the lime, such as the Croats emellertid att föräldrarna var Jens Bonde och Lehne Daa and the Panduren, who assisted the Imperial som från 1617 brukat gården Oretorp som sedan gick i I troops in the fight against the Turks. They as¬ arv till dottern. F vilket fall som helst var Cecilia Bondes sisted the Danes in the same way and in the förstaspråk danska och hon kunde inle så bra svenska. vilket är tydligt i hennes korrespondens. same kind of operations as the friskytter. 2 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1675-1678 Forhør Other troops that engaged in the same kind over og udsagn af fanger og over løbere 1677-78:99, of combats, were those that Pieter Sten be¬ DRA. 3 Det blev förmodligen inte så mycket med utrymning¬ longed to: regular army units of modest en av Skåne. För er mer detaljerad beskrivning av läget dimensions that worked with special opera¬ i juni 1678 se: Sthen Jacobsen, Den nordiske Krugs Kro- tions in no man’s land or behind enemy lines. nicke, 1697 redigerad och utgiven av Martin Weibull, 34 København 1897, ss. 163-171 och oberst N,P. Jensen, uppgetts i bland annat herdaminnena (Gunnar Carlquist Den skaanske Krig 1675-1679, Kjøbenhavn 1900, red. Lunds stifts herdaminnen från reformationen till ss. 346-359 samt ss. 392ff som beskriver den s.k. nyaste tid. Serie 11:12 Villands och Gärds kontrakt, Lund Gyldenløvefejden som från dansk, sida var tänkt som en 2004, s. 160) var Rönnow inte på den svenska sidan i avledningsmanøver som skulle få Karl XI att dra sina kriget. Herr Casten anmäldes bland annat av general¬ styrkor från Kristianstadstrakten till norska gränsen. Se major Levetzou som förrädare. Se: Hans Friederich också Knud Fabricius, Skaanes overgang fra Danmark Levetzou, rapport från 16 juni 1677, 468 Krigskollegiet til Sverige Hl, København 1952, ss. 159-163. (Landetaten) 1660—1678 Indkomne breve 1677 H4. 4 Depositiones und Kundschaften, Forhør og Udsagn af Brcve-L.4. Breve:57. 1 februari hade herr Casten an¬ Fanger Overløbere og andre 1675-78 i Danmarks Rigs¬ mälts av en Per Ericsen från Färs härad. (Kiöbenhafn arkiv. Huvuddelen av denna sattding ingär idag i 468 d 2 Febr: 1677, 468:98) Danskama lade ingen större vikt Forhør over og udsagn af fanger og overløbere 1675- vid dessa angivelser utan fortsatte att anlita herr Casten. 1678: 98-99. bland annat via Pieter Sten. 5 Depositioncs und Kundschaften, 11 juni 1678, 468 10 Jensen ss. 349-350 har publicerat detta brev som bär Forhør og Udsagn af Fanger Overløbere og andre 1677- datum 21 juni 1678. Breven smugglades in genom lin¬ 78 468:99, DRA. jerna och budbärarna simmade över Helge &. Ofta an¬ 6 »,.. imidlertiid meener dee byen faar at gifwe sig for vändes trupper av det slag vi studerar här till den sortens manquement af proviant...» Se också: Depositiones 13 uppdrag. I Landskrona fick Pieter Stens regementschef juni 1678, Hans Hinrich Gutterorm frän Helligestad, Holger Trolle i uppgift att leta upp två speciellt simkun- Mainz rapporterade att det var Ebbe Ulfeldt som hade niga män bland soldaterna som Pieter Sten sedan skulle övertalat svenskarna att inte riskera en attack på Kris¬ få genom linjerna och fram till vattnet. Se: Holger Trolle tianstad. 1 motsats till Swave talade Gutterorm om »fien¬ till Friderich von Arenstorff, 3 juli 1678, 468: Krigskol¬ den» och »vores», om man nu skall anta att skrivaren legiet (I-andetaten) 1660-1678 Indkomne Breve 1678 återgav orden korrekt. Gutterorms rapport stämde över¬ T.4. Breve - Wi:72. ens med Swaves så till vida att han hävdade att förrädare 11 »Troupen der Freishiitzen» (Krigssäsongen 1678) från Kristianstad påstod att »... wores udi byen allereede 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660-1678, Uanbring¬ paa vivres begynte at manequere...». elige registrerede sager, Nov-Dec 1678+Div: 85. DRA. 7 Mogens Swave var veteran från danska armén och han De ansvariga var: Kapten Hans Severin - Malmö län; hade tidigare tjänat som kornett och ryttmästare. Fabri¬ Jens Jensen - Landskrona län; Kapten Jens Nielsen cius III, s. 27 och IV, s. 195. Wissmand, löjtnant Peder Christoffersen - Helsingborgs 8 Se: Jacobsen, s. 89 samt Anders Matthiesen Hjørring, län; Kapten PedeT Larsen - Norra Åsbo häTad; Major »Det hevnraabende Blood over den Belials Rettergang Eskil Nielsen - Bjäre härad och Södra Asbo härad; som svenske Blod-Dommere admitterede imod Jørgen Kapten Simon Andersen, löjtnant Thue Krop, kapten Krabbe, og over det uforskammede Smee-Skrift, som Mogens Mogensen Dragon, kornett Anders Persen - Forfølgerne haver ladet publicere, trykt udi Malmøe Kristianstad och Blekinge; kapten Nels Andersen - Östra Anno 1678», MS Rostgaard 4to, 93. DKB, min kursiv i Göinge; Kapten »Har Haagen» (sic!) Aage Monsen - citatet. Knud Fabricius trodde att det var en av bröderna Västra Göinge. Dessutom Hindrich Aagesen Pflug och Thott som skrivit »Det hevnraabende Blood». Idag upp¬ Casper Duwe utan angivna områden. Av dessa män har ges prästen Anders Matthiesen Hjørring som författare Casper Duwe. Jens Nielsen Wissmand kors efter sina till denna skrift i det Kongelige Biblioteks katalog. namn och Mogens Mogensen Dragons namn är överdra¬ 9 Jensen (s. 375 ) anger den svenska hären som var med get med ett streck. Mogens Dragon dog i strid under Karl XI i Skåne den 3 juli 1678 till 9600 man, men då hösten 1678. Casper Duwe blev avrättad av svenskarna hade nyligen 1000 man skickats till Göteborg. Vidare för snapphaneri. Wissmands öde är okänt men möjligen enligt Jensen fs. 360) uppgick den danska hären till runt betyder korset här att han avlidit. Denna lista är inte tidi¬ 13000 man vid samma tidpunkt. För vittnesmål att jäm¬ gare känd. föra Swaves med se: Depositiones 17 juni 1678, skotten För kapten Simon se vidare: »Rigtig Munstrings Jacob Delen uppgav deras antal till 14000. Depositiones Rulle och Mandtal paa mit wnderhaffuendc Compagnie 13 juni 1678, Herman Mamer från Westfalen uppgav aff de schonshe frjshotter» undertecknad »Simon An- antalet vid Kristianstad till mellan sju och åttatusen men dersön Capitain Hafniae 27 februari 1680» då de var ett att de väntade förstärkningar så att de blev fjortontusen. hundra man och liknande rullor från 1677 till maj 1680, en anonym person uppgav »daß Swedishe leger ... soll 469 Krigskollegiet, (Krigskancelliet), Fortegnelser og sein wie die Zage gehet 16000 Man, wirt aber Mer folch Ruller over Friskytterne: Skaane og Bleking 1677-80: kommen.» 468:99, DRA. Kyrkoherden Castcn Rönnow 1843-1847A. Dessa rullor Kr tidigare omnämnda och i Åhus som var en av danskamas mest välinformerade publicerade. Se också: Anders Hedwall, Tullsagra Si¬ spioner uppgav antalet till 12000. Tvärtemot vad som mon alias Simon Snaphane. En skånsk frihetskämpe. 35 Köpenhamn 1966. För legenderna se ss. 22-27. Hedwall 17 För första delen av kriget se: John Wanngren, »Jör¬ (s. 7) underströk att kapten Simon arbetade för nch med gen Offesen, komminister i Västra och Östra Vram - hjälp av de danska myndigheterna, bland annat att han sognepræst i Jylland» ss. 48-57 i Gärds Härads Hem¬ utförde krigsoperationer tillsammans med Merheim. bygdsförenings Årsbok 1999, s. 50. I domboken som 12 »C. 12 juny 1678 Magnus Svabe lød i Skane boer paa Wanngren konsulterat kallas Sten för »en frij corporal Oretorp 1 m. fra Mollerø.» 468:99. »de hedte hannem af dhe danske» under överste H D Steensen. Enligt god sensh». källorna i de danska arkiven var Pieter Sten registrerad 13 Jacobsen, s. 105. som kornett vid första själlandska nalionalregementel 14 Abraham Cronholm. Skånes Historia och Beskrif¬ 1 1. Sehlatldsche National Regiment! under överste Hol¬ ning. Skånes Politiska Historia, efter till största delen ger Trolle. Senare steg han i graderna till löjtnant och så, otryckta källor, Stockholm 1851, s. 192. De andra tre 1679 till ryttmästare. Under vintern 1678-79 var han snapphanclcdama var enligt Cronholm Niels Tommesen löjtnant i ryttmästare Friderich Rantzaus kompani, men Tidemand, Svend Poulsen och Ubbe på Frisholmen. Del hade en speciell anställning som gjorde att han inte alltid kan inte understrykas tillräckligt att Cronholm faktiskt följde sitt regemente utan koncentrerade sig på parti- påpekade att »Snapphanama» stod under kommando av gängeri. Från 1678 periodvis i tjänst under Merheim i en reguljär dansk överste. Detta faktum har ofta förbi- Landskrona, 1679 hos Sehwatiewedel på samma ort, setts men källorna visar att så var fallet, åtminstone vad men förmodligen arbetade han för Schwanewedel även beträffar den sortens »snapphanar» som Pieter Sten tidigare. Mot slutet av 1679 är han registrerad som kunde räknas till. Cronholm hänvisar till Anders Fryxell ryttmästare i andra jylländska nationalregementet som källa men Fryxell (Berättelser ur Svenska historien, (2Jydsche) under Johan Casimir von Bahsum. Den 20 i urval av Axel Strindberg, vol. IV, Malmö 1983 [origi¬ januari 1680 var han ryttmästare i första jylländska na- nalutgåvan publicerad mellan 1 823 och 1 847], s. 33) tionalregementets livkompani under överstelöjtnant nämnde bara »Ubbc på Friskholmen i Västra Göinge», Swanewcdcl. Se: »Nachricht von der Milice bey Aus¬ på Hallandsåsen Nils Tidemand och Sven Pålsson. den gang des Jahrs 1678» i 470 Generalkrigskommissariatet senare känd från fälttåget på Själland 1659.» Svend 1674— 1679 Indkomne breve,1674 Amstorff 1679 Auers- Poulsen/Sven Pålsson är naturligtvis den man som i wald: 1921, DRA. »Miljtair estat pro Anno 1680», legenderna kallas Göingehövdingen. Poulsen var regul¬ 469:1771. »Abrechnung i 8 mars 1679», (lön 28 oktober jär major, vilket många danska källor vittnar om. Se: 1678 till 31 januari 1679) i 571 Reviderede Regnskaber Gitte Kjær, Svend Poulsen Gønge - i verkligheten. Skip¬ Militære Regnskaber 1676-1676 Friedrich Mecklen¬ pershoved 1992, s. 9 och s. 66. burgs regnskab for Landskrona med bilag mm.:Ve 29a- 15 1 hovpredikant Hakvin Spegels dagbok från det skån¬ 35b; 469 Krigskollegiet (Krigskancelliet) 1678-1762 ska kriget omnämndes Pieter Stens kupp mol de svenska Den danske militæretat 1679-1682, »Militair estat pro drabanternas utrustningskonvoj som ett dåd utfört av »it Anno 1680»:1771, DRA. »Rolla von des mir anver¬ parti snaphaner eller stråtenröfware, them man kallade trauten Regiments LeibCompagnie» underskriven av danske konungens Frjskytter» som var utskickade av Herman von Schwancwedel (Shwanwede) 20 januari Swanewedel. Två dagar senare omnämnde Spegel dock 1680, 469 Krigskancelliet 1676-1762 Ruller 1676- »Cometten Steenson» som likaledes var utskickad av 1762: 1770, DRA.Se också: »Hirsch & Hirsch Xl:74 Swanewedel. Det är osäkert om han visste att de två ope¬ (Peter/Pehr Sten) samt 82 (Peter Steensen), DKB. rationerna letts av samma person. Spegel ansåg att 18 Prästerna Abraham Larson Rosenlund och Jacob snapphanama lydde under Swanewedel som i sin tur Sörenson i Torrlösa kallade honom i ett brev tril den gick hand i handske med de skånska bönderna och ut¬ svenske kungen för »dhen argaste eblant alla Snaphane övade förtrolig »correspondence» med dem. Se: Hakvin förare, Pehr Stccnson...» Se: odaterat brev från Abra¬ Spegel, Hakvin Spegels dagbok, utgiven av Sune Hilde¬ ham Larson Rosenlund i Torrlösa och Jacob Sörenson i brand. Stockholm 1923, s. 62 och s. 63. Det var alltså Reslöv till den svenske kungen, ss. 104-112 in Sam¬ inte omöjligt att betrakta friskyttama som någon sorts lingar till Skånes historia fornkunskap och beskrifning, slråtrövare samtidigt som man hävdade att de var styrda Martin Weibull ed., Lund 1871. Se vidare: Stig Alcnäs, uppifrån. »Förräderikommissionen 1682», ss. 150-183 i Stig Ale¬ 16 Fabricius (III, s. 165.) hade klart för sig att Pieter nas (red.), Roskildefreden 350 år. Från danskt till svenskt Sten agerade som sambandsofftcer mellan reguljära kyrkoliv, Malmö 2008, s. 159. armén och friskyttama. På senare tid har det bland annat 19 ».., di sagde till bondemc hwordi komme at di beide t Danmarks krigshistoria påpekats att kontakterna mel¬ Jens Jenßön Meget tlitcelig at hand skulle paße well op lan snapphanar och dansk krigsledning var betydligt di Swenske parlij...» Jens Jensön till Friderich von vanligare än man trott under konflikten 1658-1660. Se: Arenstorff, 23 juli 1678. 468 Krigskollegiet (Landetaten) Ole L. Frantzen & Knud J.V. Jespersen (red.), Danmarks 1660-1678 Indkomne Breve 1678: 69. Pieter Sten och krigshistorie 700-1814, København 2008, s. 292. Jens Jensön samarbetade flitigt. Vid tillfället som Jensön 36 nämner i sill ovannämnda brev var Pieter Sten och en av ss. 184-191. För »guerre de chateaux» se Tallett, s. 148. Jensöns friskyttar på Arenstorffs order ute och guidade Vidare: Tallett, s. 96 och ss. 128-131 om lösensummor runt en av kungens livgardister i området. Friskytten för fångar som extra inkomst för enskilda soldater ocb som hette Niels Pers blev på hemvägen narrad av Er¬ stater. landssons mäns danska uniformer och blev slagen och 2S För den brända jordens taktik se Tallett, s. 59 och stucken med en bajonett samt berövad på breven han s. 148. Tallett understryker också att många områden haft med sig från Landskrona. Samtidigt var Jensön som utsattes för den här sortens krigföring blev mycket kriget igenom parhäst med kapten Simon. Den 20 hårt åtgångna. Han nämner (s. 150) staden Chåtelet i februari 1677 fick de till exempel gemensam friskytte¬ Charleroi området som 1677 kom i kläm mellan franska licens. Se: Sörensson, s. 21. och spanska styrkor som båda ansåg sig vara herrar över 20 Se till exempel: Pieter Sten till Friderich von staden, men även Ungem som periodvis bildade ett enda Arenstorff, 11 july 1678, 468 Krigskollegiet (Land¬ gränsområde mellan imperiet och turkarna utan att etaten) 1660-1678 Indkomne Breve 1678 s.4. Brcvc:71, någon riktigt visste vem som hade herraväldet. Vidare DRA. nämns Irland på 1590-talet och Lorraine på 1630-talet 21 Den lokalt mäktige mannen och arrendatom till Bo- som områden som odelades systematiskt. sjökloster, David Eliasen, var åtminstone i september 26 För irreguljära trupper och absolutism se: Johannes 1676 bosatt på Pråmhuset. Sonen Elias Davidsen som Kunisch Der kleine Krieg. Studien zum Heerwesen des var dansk fogde (ansvarig för Ferløfsholm, Arresløw, Absolutismus. Frankfurter Historische Abhandlungen. Offwißholm och Øfuidzholm) låg då svårt skadad hos Band 4. Steiner Verlag GMBH Wiesbaden, 1973, om de föräldrarna efter ett fall frän sin hast och kunde inte ar¬ absolutistiska arméerna se till exempel: ss. 1-4 samt beta, vilket fadem meddelade till Köpenhamn. Se: 470 s. 21 och s. 27. Generalkrigskommissariatet 1674-1679, Indkomne 27 Bland annat försökte man komma åt den svenska breve 1674 Skåne Herreder:1679 Skåne Herreder:1953. posten genom friskyttama trots att det var stillestånd, Sommaren efter var fadem död men sonen hade däremot Kapten Simons trupp låg i frontlinjen till krigets sista hämtat sig och kallades i danska rapporter för »Elias dagar, på order från sina överordnade. Enstaka reguljära Davidsen i Pramhuset». Han rapporterade om svenska partier under Swanewedel och Pieter Sten skickades trupprörelser och förde in personer med intressanta upp¬ också ut på spaningsuppdrag trots att de officiellt sett gifter till de danska myndigheterna och var således i inte fick ta till vapen. Se också diskussionerna i danska svenskamas ögon en aktiv »snapphane». Se: Depositio, krigsrådet vid Kristianstad i juli 1678 som är återgivna 25 juni 1677, 468:98. Se också: Gottfrid Björkelund, av Jensen, ss. 372-391. Här framträder tydligt i vilka Bosjöklosters historia, Lund 1945, ss. 59-60 samt sorts situationer man ansåg sig kunna ha nytta av friskyt¬ ss. 111-113. Det gamla Pråmhuset brann 1723 men ett tar och partigängare: i det läget främst för rekognosce¬ nytt byggdes upp och finns kvar. ring och för att komma åt fiendens försörjningslinjer. 22 Pieter Sten till Arenstorff decherup 3 juni 1678 28 För kroater och pandurer se: Kunisch. s. 5 och s. 35. (468 Krigskollegiet fLandetaten] 1660-1678 Indkomne Kunisch nämner också ungerska, franska och ryska fri¬ Breve 1678 S.4. Breve:71, DRA.): »Magnus Swave hafr trupper samt preussiska »Freibattalioncn» och Fredrik Nu igen pa Nytt weret I den swenske Leyer och haft den stores »Freycorps». Se också Jensen om kroaterna i hafft den ære at tale med Kongen aff Swerige, huad her Skåne, s. 335 och s. 422. Vidare: Slagßltet under stor¬ Generalen synes om Mand skulle tage ham fast. Jeg maktstiden,s. 54 som dock daterar kroaterna och pandu- troer ham intet wæl.» Odaterat några dagar senare (före remas intåg på den européiska krigsscenen alltför sent. 6 juni): »Jeg shref Min Her General till om Magnus Se vidare: Lars Ericson Wolke, Krigets idéer. Svenska Swave [3 juni] paa oretorpet huorleedes der med forhol¬ tankar om krigföring, Värnamo 2007, s. 109 och s. 180. des skall, wist er det noch at hand er Resolueret god Wolke understryker atl svenskarna lärde sig hur det sweiisk, Ellers gud were Uret.» »lilla kriget» gick till under det skånska kriget och sedan 23 Som Göran Rystad påpekat avgjordes det skånska själva använde sig av liknande stridsmetoder i krigen på kriget inte av det som skedde på hemmafronten utan på andra sidan Östersjön. slagfälten på kontinenten. Se: Göran Rystad, »Snapp- 29 Sörensson, ss. 38-39 och Jensen ss. 453ÿ453, Schwa- hanama och 'det lilla kriget’», ss. 283-298 i Göran newedel brukade använda »skytter» som avant garde. Rystad (red ), Kampen om Skåne, Falun 2005, s. 297. Vad skillnaden var mellan Schwanewedels skyttar och 24 Frank Tallett, War and Society in Early-Modern Eu¬ friskyttar är osäkert. rope, London 1992, för utveckling av fästningar i trace 30 Ett exempel på ett större »parti» beskrivs i proviant¬ italienne stilen samt belägringskrig se ss, 34-37 och mästare Hans Thomesens (namnet osäkert på grund av ss. 50-53. Se även: Slagfältet under stormaktstiden, nästan oläslig underskrift) rapport til! Knud Thott från förf. Christer Jorgensen, Michael F. Pavkovic, Rob S. 31 oktober 1678, 468:72, DRA. Thomesen beskriver en Rice, Frederick C. Schneid, Chris L. Scott, Lund 2005, noggrant planlagd furagerings- och rekognoscerings- 37 operation från Landskrona till Värpinge, Malmö, Salle- ten), Indkomne breve:57, DRA: »Die Totten und Jörgen rup och Krogholm. Merheim, Swanewcdel och Lcvet- Krabbe ... leben in der Stetigen Suvcrsucht Ihre Königl: zou ledde detta »parti» som bestod av ryttare, fogdar och Mt: ihnen die grösste genade erweisen und aus diesen civil personal. Ett antal fångar togs och Thomesen med¬ laborim auszehen.» Anmälan mot Henning Olsen från delade att »dj sked som alle diefflc». Tre veckor senare 4 augusti 1676 undertecknad Jørgen Krabbe. 470 var en dansk fogde i Ystad och arresterade två köpmän Generalkrigskommissariatet 1674-1679 Krabbe-Kør- frän Lübeck pä Generalkommissariatets order eftersom bitz:1939, DRA. Se också: Jojan Vadenbring, »Om vi dessa män hjälpt svenskarna med proviant. Amtsman blifver svensk. Identitetsfrågor i övergångstid», ss. 160- Knud Thott meddelade den danske kungen att fogden 179 i Harald Gustafsson & Hanne Sanders. Integration haft med sig »några friskyttar». Se: Knud Thott till och identiteter i det fömationella Norden, Göteborg/ kungen, 2Ü november 1678, 468:72, DRA. Krigskom¬ Stockholm 2006, ss. 171-173 samt Joanna Vadenbring. missarie Sven Erlandsson meddelade dock den svenske »Collective Identities. Integration and Resistance during kungen alt fogden haft med sig sexton ryttare och en hel the Scanian War 1676-1679», opublicerad PhD avhand¬ trupp snapphanar Rapport från Erlandsson till kungen, ling, Det europeiska universitetsinstitutet, Florens 2010, Tunbyholm. 20 november 1678, Skrifvelser till Kon¬ s. 363 och s. 389. ungen E-F, SRA. I delta sammanhang är det viktigt att 32 Bland annat adelsmannen Niels Krabbe (Jørgens far¬ båda källor var ense om att truppen som sänts för att bror) och teologistudenten Jacob Wesseltoft uttryckte arrestera köpmännen var blandad. 1 detta fall skilde denna ståndpunkt. Se: Fabricius 11, s. 14 samt Jacob Erlandsson mellan snapphanar och fogdar, men han Jöranson Wesseltofft Theol: Studiosus till förräderikom- uppgav på andra ställen att till exempel fogden Mogens missionen, Malmö 28 februari 1682. LDA, Flic-:1. Hacksen i Färs och Frosta var en snapphane. Se: kopia 1681-1715, LLA. av brev från Sven Erlandsson till Knud Peders 13 fe¬ 33 Från början hörde Wesseltofft förmodligen till Steen bruari 1677, 468: Krigskollegiet (Landetaten) 1660- Brahes skånska dragoner vid vilket Hermansen var först 1678 breve (Intercipirte breve) 1677-1679: 88, DRA. kapten och sedan major. Hermansens män horde till ryt¬ Vid Mogens Hacksens död tog brodern Johan över fog¬ teriet men räknades ibland till friskyttekåren. Bülous deposten Johan Hacksen underströk i sina inlagor till de regemente var helt reguljärt fotfolk. För Wesseltofts mi¬ danska myndigheterna att han deltagit många gånger i litära karriär se till exempel: Lista från mönstring pä strid på liv och död. Han tipsade också Arenstorff om Mölleröd21 juli 1678, »Obr. Bülous Regimente, 468:85, var han själv och friskyttama bäst kunde anfalla svensk¬ DRA; Fabricius 111, s. 50, s. 83 och s. 106 samt Nils arna i kölvattnet av den svenska armén. Qm Arenstorff Parelius »Fra soldat til sjelesørger», ss. 26-41 in Nord- inte hade friskyttar att sända honom kunde han själv trondelag Historielag Årsbok for 1954. För Cecilia Bon¬ mönstra några. 1 slutet av november [678 uppgav Knud des förhållande till prästfamiljen i Vissellofta se: Sesell Thott att Johan Hacksen så gott som naken lyckats fly Bonde till Herr Doctor Knudt (biskop Canutus Hahn), undan svenskarna från Tunbyholm. Se: Johan Hacksen 28 november 1681, Lunds Domkapitel, Acta Cleri 1681, tillGeneralkommissariatet, 23november 1679470:i953, Fia:2. Se också: Johansson, s. II. Enligt denna bok var DRA; Knud Thott till kungen, bortklippt datum 1678, det med friskyttarnas goda minne, som Cecilia Bonde 468:72. DRA. Johan Hacksen till Arenstorff, 31 juli gjorde detta. 1678,468. 34 För Swaves karriär efter 1679 se: Fabricius IV, s. 71, ” Jørgen Krabbes första »inläg» i rätten, 5 oktober s. 111 och s. 195. 1677, tryckt i Aletophilus, (Olluf Rosencrantz), En 35 Vissa personer ansåg att det var av naturen givet att sandfärdig REPL1QUE imod Den falske Deduction, skåningar skulle erbjuda den danske kungen sin tjänst. som underfimdligen er sammenspunden til at bemandtle En av dessa personer var författaren till »Det hevnn- den Morderiske oc Tragoediske Action Som Gen.Leule- raabende blod»: »Då kungen av Danmark kom till Skå¬ nant oc Vice-Gouvemeur i Mallmöe Baron Jörgen Sper¬ neland med sin armé tog många av landsortsbefolkning¬ ling Sammesteds lod anrette offver Den Höyädle oc en tjänst hos kungen av Danmark som partigängare och Velb: Herre Baron Sl. Jörgen Krabbe Den 16.Januari friskyttar för att tjäna deras rättmätige herre enligt Natu¬ 1678, Köpenhamn 1678, ss. 12-13. Se också: Hjøming, rens Plikt. Därefter var de auktoriserade att under sina ss. 65-66 samt brev från Lars Tömeschiär till Ms Le tilldelade officerare anfalla Danmarks fiende som var Commissaire Jean Stridbeck, 28 maj 1678 (468 Krigs¬ svenskarna.» Partigängare var den sorts kommandosol¬ kollegiet [Landetaten] Opsnappede /Intercipirte breve dater som Pieter Sten representerade. 1677-1679: 89. DRA.): »H Jøren Krabbe ... är blefwen 36 Kapten Simon band prästen Nils Holmbye i Väster¬ areubuseret, män döde därpå och med dän bekiännelsa stad mellan två hästar och lät honom springa en lång att han war en ährlig swensk Man som aldrig har ment sträcka däremellan nät prästen inte ville låta Simons hans Kgl. Mt. illa.». Jens Harboe till Herman Meyer, män gå till nattvard. Del finns också hotelsebrev från cirka 20 september 1677, 468 Krigskollegiet (Landeta¬ honom till svenskarna och skånska förrädare i arkiven. 38 Se: Hedwall, s. 17. Simon Andersön hotade prästen i 470 Generalkrigskommissariatet 1674-1679 Indkomne Andranim, Andreas Schartau med att se till att pastom breve, 1674 Amstorff 1679 Auerswald: 1921. förr skulle glömma Gud än honom. Schartau var svensk¬ 470 Generalkrigskommissariatet 1674-1679 Indkomne vänlig skåning och uppgav mot slutet av sitt liv att breve Krabbe-Kørbitz:1939. »snapphanama» slagit honom så med gevärskolvarna att 470 Generalkrigskommissariatet 1674-1679, Indkomne han fått tuberkulos. Några namn på dessa snapphanar breve 1674 Skåne Herreder-1679 Skåne Herreder: uppgav han ej. För övrigt var Scharlaus 1’ru, Anne Chris- 1953. tensdatter Klim, god vän med Simon Andersön. Pieter 571 Reviderede Regnskaber Militære Regnskaber Sten var känd för att ha stoppat den samarbetsovillige 1676-1676 Friedrich Mechlenburgs regnskab for prästen till halsen i vatten och för att svurit till präster. Landskrona med bilag mm.:Vc 29a-35b. Han anklagades också för att ha förorsakat prästen i Gudmantorps död i danskt fängelse. Se: M. Schowgar- Det Kongelige Bibliotek, Köpenhamn (DKB) dus till förräderikommissionen, 28 februari 1682, Lunds Hjørring, Anders Matthiesen. »Det hevnraabende Blood domkapitel, Acta Cleri, 1681-1715 Flletl, LLA samt over den Behals Rettergang som svenske Blod-Dom¬ Alenäs, s. 151. Det skall tilläggas att det var ytterst van¬ mere admitterede imod Jørgen Krabbe, og over del ligt att soldater av alla slag anklagades för våldsamheter uforskammede Smee-Skrift, som Forfølgerne haver och fult språk. Se till exempel: Tallett, ss. 122-128 samt ladet publicere, trykt udi Malmøe Anno 1678». MS s. 146. Rostgaard 93 4to. 37 Hänvisningen till Ulrich Gyldenløves brev kommer Oberstløjtnant J.C.W Hirschs og Premierløjtnant Kay från Sverre Steen, Det norske folks liv og historie, band Hirschs, Fortegnelse over tie danske og norske Offi¬ V, Oslo 1930, s. 225. cerer med Flere fra 1648-1814, Ny kg]. Saml 1586. Källor och litteratur Landsarkivet i Lund (LLA) Lunds Domkapitel, Acta Cleri 1681, FIa:2. (DRA) Rigsarkivet i Köpenhamn Lunds Domkapitel. Acta Cleri, 1681-1715 FIIc:1. 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660-1678 Indkomne breve 1677 H4. Breve-L.4. Breve:57. Riksarkivet i Sverige (SRA) 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660-1678 Indkomne Skrifvelser till konungen E-F. Breve 1678 M.4. Breve: 69. 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660-1678 Indkomne Tryckta Breve 1678 S.4. Breve:71. källor 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660-1678 Indkomne Aletophilus, (Olluf Rosencrantz), En sandfiirdig RE- Breve 1678 T.4. Breve - Wi:72. PL1QUE imod Den falske Deduction, som under- 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660-1678 Opsnappe- fundligen er sammenspunden til at bemandtle den de breve (Intercipirte breve) 1677-1679:88. Morderiske oc Tragoediske Action Som Gen.Leute- 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1675-1678 Forhør over nant oc Vice-Gouverneur i Mallmöe Baron Jörgen og udsagn af fanger og overløbere:98. Sperling Sammesteds lod anrette offver Den Höyädle 468 Krigskollegiet ( Landetaten) 1675-1678 Forhør over oc Velb: Herre Baron Si Jörgen Krabbe Den 16.Ja¬ og udsagn af fanger og over løbere 1677-78:99. Äld¬ nuari 1678, Köpenhamn 1678. re benämning: »Depositioncs und Kundschaften, Forhør og Udsagn af Fanger Overløbere og andre Publicerad litteratur 1675-77». Alenäs, Stig. »Förräderikommissionen 1682», ss. 150- 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660-1678, Uanbring¬ 183 i Stig Alenäs (red.), Roskildejreden 350 år. Från elige registrerede sager, Nov-Dec 1678+Div: 85. danskt till svenskt kyrkoliv. Malmø 2008. 468 Krigskollegiet (Landetaten) Opsnappede breve (ln- Björkelund, Gottfrid. Bosjöklosters historia, Lund 1945. tercipirte breve) 1677-1679: 89. Cariquist, Gunnar (red.). Lunds stifts herdaminnen från 469 Krigskancelliet 1676-1762 Ruller 1676-1762: reformationen lill nyaste tid. Serie 11:12 Vitlands och 1770. Gärds kontrakt, Lund 2004. 469 Krigskollegiet (Krigskancelliet) 1678-1762 Den Cronholm, Abraham. Skånes Historia och Beskrifning. danske militæretat 1679-1682:1771. Skånes Politiska Historia, efter till största delen 469 Krigskollegiet l Krigskancelliet), Fortegnelser og otryckta källor, Stockholm 1851. Ruller over Friskytterne: Skaanc og Bleking 1677— Fabricius, Knud. Skannes overgang fra Danmark til Sve¬ 80: 1 843-1847A. rige, I-1V, København-Lund 1906-1958. 469 Krigskancelliet 1679-1699 Indkomne sager 1679 Frantzen, Ole. L. & Knud J.V. Jespersen (red.). Dan¬ Maj-Juni:831. marks krigshistorie 700-1814, København 2008. 39 Fryxell. Anders. Berättelser ur Svenska historien, i urvat Steen. Sverre. Det norske jblks liv og historie, band V, av Axel Strindberg, vol. IV. Malmö 1983 (originalut¬ Oslo 1930. gåvan publicerad mellan 1823 och 1847). Sörensson, Pehr. Friskyttarnu ( snapphanama) under Hedwall, Anders. TuUsagra Simon alias Simon Snap- skånska kriget ( 1676-791 Deras organisation och hane. En skånsk frihetskämpe. Köpenhamn 1966. militära betydelse, Karolinska förbundets årsbok 1916. Jacobsen, Sthen. Den nordiske Kriigs Kronicke, 1697 Tallett, Frank. War and Society in Early-Modern Euro¬ redigerad och utgiven av Martin Weibull, København pe, London 1992. 1897. Vadenbring, Jojan. »Om vi blifver svensk. Identitetsfrå¬ Jensen, N.P. oberst. Den skaanske Krig 1675-1679, gor i övergångstid», ss. 160-179 i Harald Gustafsson Kjøbenhavn 1900. & Hanne Sanders. Integration och identiteter i det Johansson, Ivar. Ur Vankiva sockenkrönika I: Kyrkan förnationella Norden, Göteborg/Stockholm 2006. och hennes tjänare, Hässleholm 1967. Wanngren, John.»Jörgen Offesen, komminister i Västra Johnsson, Pehr. Snapphanefejden, Brev och anteckning¬ och Östra Vram - sognepræst i Jylland» ss. 48-57 i ar, Örebro 1910. Gärds Härads Hembygdsförenings Årsbok 1999, Kjær, Gitte. Svend Poulsen Gønge - i verkligheten, Weibull, Lauritz (red.). »Ln skånsk adelsmans vedermö¬ Skippershoved 1992. dor under kriget 1676-1679», ss. 299-300 i Historisk Kunisch, Johannes, Der kleine Krieg. Studien zum Heer¬ Tidskrift för Skåneland, Band 7, Lund 1917, wesen des Absolutismus, Frankfurter Historische Ab¬ Weibull, Martin (red.). Samlingar till Skånes historia handlungen, Band 4, Steiner Verlag GMBH Wies¬ fornkunskap och beskrifhing, Lund 1871. baden, 1973. Weibull, Martin. »Anders von Reiser och Lärkcholnts- Parelius, Nils. »Fra soldat til sjelesørger», ss. 26-41 i stiftelsen», ss. 1-62 i Skånska samlingar 11:2, Lund Nordtröndelag Historielag Årsbok for 1954. 1892. Rystad, Göran. »Snapphanama och ’del lilla kriget’», Wolke, Lars Ericson. Krigets idéer. Svenska tankar om ss. 283-298 i Göran Rystad (red.), Kampen om krigföring, Värnamo 2007. Skåne, Falun 2005. Slagfältet under stormaktstiden, förf. Christer Jorgen¬ Opublicerad litteratur sen, Michael F. Pavkovic, Rob S. Rice, Frederick C. Vadenbring, Joanna. »Collective Identities. Integration Schneid, Chris L, Scott, Lund 2005. and Resistance during the Scanian War 1676-1679», Spegel, Hakvin. Hakvin Spegels dagbok, utgiven av opublicerad PhD avhandling, Det europeiska univer¬ Sune Hildebrand. Stockholm!923. sitetsinstitutet, Florens 2010. 40 DK SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING bildades 1866. Föreningen är en samlingspunkt för en historiski och arkeologiskt intresserad allmänhet. Föreningen har utgivit Samlingar till Skånes historia, fomkunskap och be- skrifning (1868-1873), Samlingar utgifna för De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening (1874-1880), Skånska samlingar (1894-1897) samt Historisk tidskrift för Skåneland (1901-1921). 1961 började föreningen utge ALE, Historisk tidskrift för Skåneland. Första året utkom ett häfte och 1962-1976 tre häften årligen. Fr.o.m. 1977 utkommer fyra häften årligen. 1990 inträdde landsarkivet i Lund som medutgivare. Brev och manus till redaktionen adresseras till universitetslektor Gert Jeppsson, Vapenkroken 38. 22647 Lund. E-post: [email protected] Hemsida: http://www.tidskriftenale.nu Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt. Årsavgiften för 2010, 200 kronor, kan insättas på plusgirokonto nr 24 68 31-2, De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening. Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas på Landsarkivet, Box 2016, 22002 Lund. Pris 60 kr per häfte. EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskilda tillstånd. Föreningens styrelse: Professor Sten Skansjö, Lund, ordf.. 1 :e arkivarie Elisabeth Reuterswärd. Lund, v.ordf.. fil.dr Bodil Persson. Lund, sekr., länsarkivarie Anders Persson, Lund, v.sckr., hitr. lands- arkivarie Bengt Danselson, Lund. skattmästare, universitetslektor Gert Jeppsson, Lund, redaktör samt fil.dr Kerstin Arcadius, Malmö, professor Lars Berggren, Lund, fil.dr Solveig Fagerlund, Viken, professor Tomas Germundsson, Lund, l:e antikvarie Bengt Jakobsson, Gislöv. landsantikvarie Barbru Mellander. Kristianstad, arkivarie Petra Nyherg, Lund, kultunniljödirektör Mats Riddersporre, Malmö, länsantikvaric Leifh Stenholm, Karlskrona, fil.dr Bengt Söderberg, Lund, professor Anna Christina Ulfsparre, Lund, fil.dr Pablo Wiking-Faria, Varberg. Ale Historisk tidskrift FÖR SKÅNE, HALLAND OCH BLEKINGE UTGES AV DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING OCH LANDSARKIVET I LUND. Innehåll GEORG WELIN Kungarnas Dalby och biskop Egino i JOJAN VADENBRING Mogens Swave och snapphanarna 14 Vinjetten på framsidan återger det första tecknet - en f-runa - i runhandskriften av den medeltida Skånelagen, som var gällande i Skåne, Halland, Blekinge och på Bornholm, ISSN 0345-0708