NR 2 2010 Ale Historisk tidskrift FÖR SKÅNE HALLAND OCH BLEKINGE F Ale Historisk tidskrift for Skåne, Halland och Blekinge utges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening och Landsarkivet i Lund. Redaktör och ansvarig utgivare universitetslektor Gert Jeppsson, Lund. Redaktionskommitté l:e arkivarie Fil. dr Elisabeth Reuterswärd, Lund Professor Sten Skansjö, Lund Fil.dr Bengt Söderberg, Lund Professor Anna Christina Ulfsparre, Lund Innehåll Sid. Georg Wclin: Kungarnas Dalby och biskop Egino 1 Jojan Vadenbring: Mogens Swave och snapphanarna 24 Tidskriften Alc utges med stöd från Vetcnskapsrådet TRYCKTJÄNST I ESLÖV HB, 2010 Kungarnas Dalby och biskop Egino Av Georg Welin Ämncsliirare, Billingc Under slutet av april 2010 hölls en internationell, mångdisciplinär konferens i Dalby, bl.a. med anledning av 950-årsminnet av biskopatets inrättande där under Eginos ledning. Konferensens namn var Locus Celebris - den berömda platsen och temat Dalby kyrka, kloster och gård. En av föreläsarna var förf. till den följande uppsatsen. Redaktören Problemet Dalby nya vägar. En följdfråga blir dock varför kungen efter det händelsedigra året Enligt Adam av Bremens samtida krönika 1066 väljer att återförena de båda stiftsområdena skall danakungen Sven Estridsen (omkr under Egino, varpå denne snart skall ha för¬ 1060) ha låtit indela det skånska stiftet (dio- lagt sitt säte till Nedan diskuteras cesim) i två biskopsdömen (episeopatus). Lund.4 dessa problemställningar, här med fokus på Lund skall han då ha gett till den anglo¬ de manifesta lämningarna i Dalby som histo¬ saxiske biskopen Henrik, Dalby till den i risk källa. Hamburg invigde biskopen Egino.1 Att ett nytt biskopssäte vid detta tillfälle inrättas på endast en mils avstånd från Lund har be¬ Forskningsläge nämnts »problemet Dalby». Som förklaring Uppe på randen av en utlöpare till Romele- har forskningen oftast föreslagit någon sär- åsen står Dalby vita kyrka, vida synlig utåt funktion för endera av de båda platsema. För Lundaslätten. Tidens tand och andra omstän¬ Lunds del skulle man här efter de senaste digheter genom seklerna har lett till att det decenniernas arkeologiska rön kunna till- monumentala byggnadsverket framme vid lägga, att denna ort redan omkring 1050 mitten av 1700-talet hunnit avkortas betyd¬ framträder som ett väletablerat centrum, och ligt åt öster och därmed antagit en tämligen då inte minst i kyrkligt avseende.2 Samtidigt knubbig gestalt. I den anrika helgedomen in¬ måste man dock inväga, att den med Egino går dock ännu betydande lämningar av en och 1060-talet rimligen förknippade pelar- treskeppig basilika från 1000-talet och av ett basilikan i Dalby varit av för sin tid högst sammansatt tornparti i väster. Åt norr anslu¬ ansenliga proportioner. Därför skall här den ter Dalby Kungsgård med ytterligare bygg¬ alternativa förklaringen diskuteras, att Sven nader och rester därav från ett medeltida Estridsen, enligt Lunds domkyrkas kapitel¬ klosterkomplex. Med alla lämningar från ett bok, Dalby kyrkas förste byggherre, rönt långt förflutet utgör platsen sålunda ett rikt, motgångar med sina tidigaste planer på att, historiskt arkiv. Det var vid undersökningar etablera ett överordnat, administrativt cen¬ 1919 som man mera avgörande kunde påvisa trum för sitt rike, förmodligen i Lund.3 Han att där i den anrika helgedomen ännu finns skulle därefter med biskop Egino och det betydande, kvarstående partier av en högst säkert redan anrika Dalby kunna ha prövat ansenlig basilika från 1000-talet. Året därpå l publicerade O. Rydbeck en kortfattad redo¬ vidare tolkning av resultaten i deras historiska görelse och ett decennium senare framlade sammanhang gavs av E. Cinthio 1983.10 An¬ S. Anjou sin numera närmast klassiska av¬ läggningen som helhet antog nu närmast handling i ämnet.5 En treskeppig basilika karaktären av ett kungapalats efter kontinen¬ med arkader på sex pelarpar, i öster ett tala förebilder. Under 1991 redovisade förf. kvadratiskt kor av mittskeppets bredd och i sin analys av vissa grundmursrester, vilka väster en rak avslutning. Det var den uppfatt¬ tolkades som lämningar efter en äldre, en- ning som forskningen då i stora drag skulle skeppig stenkyrka på platsen. Dess eventu¬ komma att enas om. (Först ett stycke in på ella anknytning till kung Svens fäderne dis¬ 1100-talet skulle långhuset ha avkortats med kuterades vidare 2004." I anslutning till de en arkad vid väständan, varefter ett kraftigt litterära beläggen kvarstår däremot frågor västparti med »mittkvadrat» och flanktom rörande den efterföljande, rymliga basilikans här tillkommit.) Den ursprungliga anlägg¬ tillkomst och ursprungliga funktion. ningen förbands nu på sannolika skäl med ovan nämnda notis iLunds domkyrkas kapitel¬ Diskussion bok, enligt vilken Danmarks samtida konung, I notisen från 1 125 anges Sven Estridsen som Sven Estridsen (1047-1076), såsom den Dalby kyrkas byggherre. Men vad har lunda- förste uppfört Dalby kyrka och låtit indela brödema velat säga med förbehållet »pri¬ sitt rike i åtta stift.6 Man kunde även hänvisa mus»? Efter ett tidigt uppslag av Anjou tol¬ till mäster Adams (ca 1075) vittnesbörd om kade O. Rydbeck innebörden så, »att vid stiftsreformen ca 1060, då kungen skall ha tiden för notisens nedskrifvande denna första gett Dalby till den i Hamburg- episkopatet kyrkas västparti ombyggts och väsentligt Bremen invigde biskopen Egino. Till de utvidgats». I sin avhandling 1930 daterade sparsamma beläggen från äldsta tid hör även däremot Anjou själv denna ombyggnad till (1 076— Ailnoths uppgift om hur kung Harald tidigast 1140-talet. Han förmodade då att 1081) efter sin död blivit begravd på den be¬ man med »primus» endast velat ange, att römda platsen. Som exempel på Knut den kung Sven varit den förste kyrkobyggaren heliges (1081-1086) omsorger om kyrkliga överhuvud på platsen. I ett kritiskt omnäm¬ institutioner nämner slutligen Passio Dalby.7 nande vidhöll däremot O. Rydbeck den tidi¬ Vid en ny arkeologisk undersökning på gare tolkningen.12 På 1960-talet framgrävdes 1960-talet framgrävdes bl.a. murrester från grundmurarna till ett liknande västparti i ett till synes mera ursprungligt västparti vid Helmarshausen. Tillsammans med ett pal- Dalby kyrka. Nu fann man även att det kul¬ mettkapitäl av sen typ skulle detta enligt turlager, som tidigare noterats innanför och A. Tuulse medge en datering av Dalby till närmast utanför själva kyrkan, hade en högst 1100-talets senare hälft.13 Från andra ut¬ ansenlig fortsättning åt väster. Här påträffa¬ gångspunkter kom däremot E. Cinthio att des betydande lämningar av en samtida, om¬ ansluta till uppfattningen om tidigt 1100-tal. fattande gårdsbildning. De nya rönen pre¬ Vid överlåtelsen till ett i detta skede reforme¬ senterades tidigast av E. Cinthio 1966.8 K. rat brödrakonvent skulle kungen enligt en Anderssons grävningsrapport kom 1970 och samtida vana med ett kraftfullt västparti kun¬ 1971 följde hennes avhandling om den ven¬ na ha låtit markera sin fortsatta rätt, sitt »ser- diska (slaviska) keramiken på platsen.9 Där¬ vitium regis».14 igenom gavs en detaljerad information om Att Sven Estridsens dödsnotis sannolikt utgrävningens resultat och om fynden. En omredigerats när den inskrevs i en ny min- 2 üikl f c ■“ lJ o o £> o a I 9 c- I i o ®&' i GARDEN HYMAN B D rðKHALL >j li| a 0 I fl } «TI v1 - á*®sír/<ei ø II i I c 1 f G3 7571 £L ISkÿSsJs''.* i Sy&LÅMGAA/ n ZSÿL °_ &Wh. 20/0. Fig. 1. Översikt av lämningar från de äldsta kända anläggningarna, samt tolkningsförsök. Planunderlag S.Anjou 1930 och K. Andersson 1970. Föreslagna dateringar ungefärliga. A. äldsta kulturlager (hela omr.), ca 1000-1045 B. stenlänga (och mindre kyrka?), ca 1045-1055 C. »källarhus», basilika och västkrypta, ca 1055-1066 D. altamisch och basilikans kor, ca 1075-1081 E. ombyggt västparti med förhall, ca 1160 -nuvarande ytterfasader nesbok 1125 behöver däremot inte innebära översikt getts littera A. De i västra längans att en byggnadsbedrift som »reducerat» påträffade stolprestema satt först upptill i denne konung till »primus» inträffat först vid nämnda lager och täcktes i sin tur av den mu¬ detta tillfälle. En tolkning, som hittills veter¬ rade längans byggnadslager. Detta en gång ligen inte prövats gentemot de manifesta magnifika hus bör därför ha tillkommit tidi¬ lämningarna på platsen, är att redan själva gast framemot 1000-talets mitt. Andra läm¬ basilikan blivit uppförd i två etapper. Om så ningar tyder på att även murade nord- och varit fallet, skulle snarast Sven Estridsens två sydlängor tillhört i vaije fall konceptet för närmast efterföljande söner på den danska denna tidiga gårdsbildning.16 Mera osäker är tronen, Harald och Knut, kunna ha svarat för däremot den mindre stenkyrkans relation till den i notisen 1125 rimligen underförstådda nämnda kulturlager. På översikten har den andrainsatsen. Denna möjlighet kommer här samgrupperats med den murade gården un¬ att beaktas. der littera B. Slutligen möter i västlängans sydligaste tredjedel en närmast gjutmurad De äldsta skedena grundkonstruktion samt en varierad använd¬ Först vill jag korrigera min tidigare uppfatt¬ ning av nya stensorter. Denna murteknik sva¬ ning om de äldsta skedena på platsen. Helt rar mot densamma i själva basilikans lång¬ grundläggande är K. Anderssons systema¬ hus.17 För gårdens del tolkar jag detta som tiska undersökning av keramiken, som ut¬ följden av en tidig ombyggnad, betingad av ifrån ett stort jämförelsematerial hänför det sättningar där den brantare marksluttningen tidigaste kulturlagret till 1000-talets förra åt sydväst vidtar. Hithörande lämningar sam¬