VÄSTERNORRLANDS IDROTTSARV Medlemstidning för Västernorrlands Idrottshistoriska Sällskap Nr 12 - Årgång 4 - Maj 2014

“Larsa” Johansson debuterade i Älgarnas Elis Wiklunds seger på 5-milen i OS 1936 division II-lag som 15-åring. Värvades som beskrevs som “Triumfernas triumf”. 17-åring till allsvenska Hammarby IF.

GIF-vinst hösten 1964 med 2-0 mot Öster inför drygt 30 000 åskådare på Rå- sunda och kvälls- tidningarna fick ta fram trästilar- na för att sätta rubrikerna till det allsvenska avancemanget. Ljuva minnen för Åke Jansson.

1 Årsmötet 2014 Kaféträff i Timrå Årsmötet 2014 genomfördes den 12 mars på Sport- Hela 40 personer var med på Sällskapet kaféträff den 26 hotellet i Härnösand med 14 deltagare. Mötesordfö- mars i Svenska kyrkans Café InBetween i Timrå. Ett rande var Ulla Nilsson, Härnösand. stort tack sänder vi till Pernilla Eurenius, föreståndare för InBetween, för att vi att vi kostnadsfritt fick vara Val av funktionärer där. Styrelsen 2014 Det blev en verkligt givande kväll där Kjell Åke Tjern- Bertil Astby, Härnösand, ordförande, omval på ett år ström intervjuade Eje Lindström om hans idrottsliv och Kjell Carnbro, Sundsvall, omval på 2 år Hans Johansson om kommande boken “Från stenyxa till Ulrika Hådén, Njurunda, nyval på 2 år hockeyklubba - Boken om Timrå” och lite om Timrå Anders Nordin, Bjästa, nyval på 2 år historia. Ola Olsson, Sollefteå Leif Thunman, Härnösand Kjell Åke Tjernström, Bergeforsen Revisorer Bo Anders Öberg, Härnösand, ordinarie Östen Persson, Härnösand, suppleant Valberedning Gunnar Jonsson, Sundsvall Pia Thoresson, Timrå Styrelsen fick uppdraget att komplettera Valbered- ningen med en tredje medlem, som också skall vara den sammankallande. Stadgeändring Fr v: Hans Johansson, Kjell Åke Tjernström och Eje Lindström Årsmötet beslöt att ändamålsparagrafen: “§ 2 Sällskapet har till ändamål att inom Västernorrland väcka och underhålla intresset för idrottshistoria och förena dem, som delar detta intresse.Föreningen skall i detta syfte främja studier, information, erfarenhets- utbyte och personliga kontakter samt insamling och förvaring av dokument och föremål med idrottslig anknytning. (Denna nya lydelse antogs av årsmötet den 12 mars 2014.)

Glädjande många kom på kaféträffen i Timrå I detta nummer: sid. 2 Notiser, redaktionsruta sid. 3 Glokar Well - presspionjär Redaktionsruta sid. 4 “Larsa” Johansson kunde ha slagit ut Ansvarig redaktör Bertil Astby sid. 5 Eje Lindström invald i svenska ishockeyns Hall of fame Redaktionskommitté sid. 6 Uno Lundin - kanonkungen från Bertil Astby Näsåker Kjell Carnbro Ola Eriksson sid. 9 Propagandaloppen i länet Anders Nordin sid. 10 Åke Jansson - dubbel Stor grabb Bo Östman sid. 11 Kjell Isaksson - världsrekord Produktion VIHS sid. 12 Elis Wiklund kunde stava till OS-guld Tryck och distribution sid. 15 Längsta DM-finalen i fotboll Kopieringsbyrån, Härnösand Strömnäs GIF - lagbild 1921

2 Glokar Well presspionjär i länet - boxning, fotboll och guldpipa

Känner ni igen namnet Oscar Söderlund? stekande värme. Men när han kom förbi en trädgård i Sollentuna bjöds han på saft och vilade ut innan han Inte det, men sportjournalisten Glokar Well då? framåt eftermiddagen tog tåget till och Han var en pionjär inom idrottsjournalistiken i Väster- hotellet. norrland. 1909 kom han till Härnösands-Postens nya Glokar Well gjorde dock stor sak av japanen som för- officin på Backgränd, ”HP-backen”, där först Ragnar svann. Han älskade att berätta om honom och efterlyste Kock och senare Johan Nydal var hans chefer. Drygt 20 honom ofta i kåserier: ”Ser någon en japan som irrar om- år senare, 1930, blev Erland Andersson Sundsvalls Tid- kring i Sollentuna så tala om att maratonloppet avslu- nings förste idrottsredaktör och hade ett fast utrymme i tades för fem år sedan!” tidningen. I slutet av 1927 hade Västernorrlands Alle- handa tagit samma steg. Historien levde i Sverige. Att japanen faktiskt deltog i OS i maraton både 1920 och 1924 var det ingen som Glokar Well var en signatur som storrökaren Oscar Sö- noterade. Glokar Well fortsatte sina ”efterforskningar” i derlund lånat från ett pipmärke. Han var själv världsmäs- kåserier och tidningsartiklar… tare (!) i piprökning i en tävling då det gällde att röka så När man långt efter kriget på öar i Stillahavet upptäckte japanska soldater som trodde kriget fortfarande pågick fick Glokar Wells historia ny näring. Men till sist ”åter- fanns” Kanaguri hemma i Kumamoto där han funnits hela tiden. Då inbjöds han till Stockholm 1967 för att avsluta ”Världens längsta maratonlopp”. I hatt och överrock och med radions Sven Jerring som tidtagare. Han konstaterade att det tog 54 år, 8 månader, 6 dagar, 8 timmar, 32 minuter och 20,3 sekunder för Kanaguri att komma i mål… Glokar Well var ordförande i Internationella boxnings- förbundet under 15 år och i Svenska förbundet under 24 år. Men han älskade också fotboll. I en artikel som ”Hu- diksvallsidrottsmännen” publicerade 1915 skrev han: ”Fotbollsspelarna måste äga de flesta andra idrottsmäns fysiska och moraliska egenskaper. De måste vara hastig- hetslöpare och dock uthålliga som Marathon-män. De måste kasta sig iväg efter bollen med samma vårdslösa kraft som gör att världsrekord i höjdhopp kunna sättas. ”Du ska ha min tobak i pipan”, tyckte världsmästaren i tungvikts- De måste kunna samla all sin energi i ett givet ögonblick boxning Max Schmeling när han i Malmö 1954 träffade Glokar liksom en kastare när han sätter hela sin kraft i kastögon- Well som tyckte att Schmelinghavannan var rätt bra ändå… blicket. De måste äga fäktarens blixtsnabba omdömesför- måga av en situation, tennisspelarens öga för den bästa länge som möjligt på en given mängd tobak. Alltså inte placeringen och boxarens oräddhet och ståndaktighet röka så mycket som möjligt. inför hårda kollisioner. Fotbollsspelaren är ”allround- Under många, många år var Glokar Well en av Sveriges mannen” bland idrottarna. ledande sportjournalister. I Härnösand tog han sina första Liksom i schack måste ”pjäserna” i fotboll flyttas med journalistiska steg 1909 och visade tidigt ett speciellt det noggrannaste hänsynstagande till varandra, och de stort intresse för främst idrottsnyheter. Glokar Well kom elva hjärnor, som arbeta inom ett lag måste bilda en från Karlskrona och Härnösands-Posten blev hans allra verklig enhet.” första tidning. Han stannade under tre år innan han blev Ingen dålig kärleksförklaring. Det är svårt att tro att Glo- redaktionssekreterare på Idrottsbladet strax innan Torsten kar Well var mest känd som landets ledande boxningsex- Tegnér köpte tidningen för tio kronor 1915… Då hade pert. Glokar Well både försvunnit till Nordiskt Idrottsliv och Men han hade flera strängar på lyran. När den första is- inlett sina första år på -Tidningen. Med åren hockeymatchen spelades i Sverige 1921 mellan IFK blev han ett av tidningen riktigt stora namn. Uppsala och ett tyskt lag var Glokar Well domare. Och Och till Härnösand återvände han gärna. När SM på ski- skrev samtidigt för Idrottsbladet där han konstaterade att dor avgjordes i Härnösand 1949 sågs dåvarande kron- den svensk som var bäst på planen, Einar Lindqvist, var prinsen Gustaf Adolf i livligt samspråk med Glokar Well nästan lika bra som den sämste i USA:s lag i OS året vid målområdet. Det var inte så vanligt på den tiden med innan… Också en komplimang! direktkontakter av det slaget mellan kungligheter och Bo Östman journalister. Strax efter åren på Härnösands-Posten bevakade Glokar Well OS i Stockholm 1912. Det var då han skapade ”Den försvunne japanen”. Maratonlöparen Kanaguri påstods ha försvunnit spårlöst mitt under maratonloppet som gick i 3 Älgarnas ”Larsa” kunde petat Agne Simonsson i landslaget

Det talades om barnarov när Älgarnas ”Larsa” Jo- Trots att ”Larsa” hade gjort mål direkt i debutmatchen mot hansson värvades till Hammarby knappt 17 år fyllda. IFK Malmö övertygade han inte alla om sin storhet. Och - Men det var morsan som värvades. Sedan hängde jag det var ju som fruktad målskytt han hade värvats. Men han bara med, säger han med ett skratt i dag. fick ett långt ofrivilligt uppehåll efter att ha brutit två ben i ena foten. 1959 blev han dock helt ordinarie och gjorde 12 - En som hade stor del i flytten var faktiskt Expressens mål på 18 allsvenska matcher. ”Stickan” Bodin som ju hade spelat i Sollefteå GIF under flera år. Han skrev om mig flera gånger och det gjorde att Både storskytt och målvakt olika storklubbar fick ögonen på mig. ”Larsa” Johansson riktigt stora år i Hammarby var från - Jag provspelade faktiskt i Degerfors samtidigt som Tord 1959 till 1962. Han blev tvåa i allsvenska skytteligan 1960 Grip, senare stortränaren och ”Svennis” Erikssons högra tillsammans med storheter som , ”Bebben” hand i en rad olika lag utomlands. Degerfors var då ett allsvenskt storlag. Där spelade bland andra Leif Aronsson, efter proffstiden i Italien tränare för Östby IF i Kramfors. - Men jobbet som Degerfors erbjöd på järnverket kändes inte så bra. Sedan kom Lennart Nyman och Hammarby in i bilden. Ett riktigt kamratgäng. Och jag fick jobb som elektriker. Tre matcher och tre mål samma dag ”Larsa” Johansson heter Lars-Ove i förnamn, inte Lars- Olof som det till och med står i Älgarnas fina jubileums- bok från 1959, ”40 år i grönt och vitt”. Som 15-åring fick han hösten 1954 hoppa in som center efter storskytten Uno Lundin – och i A-laget blev han kvar. Trots förlust med 7- 1 i debutmatchen mot Holmsund… - Det hände en gång att jag samma dag spelade i juniorla- get, B-laget och A-laget – och gjorde mål i samtliga tre ”Larsa” Johansson försöker överlista gamle klubbkamraten i matcherna! Älgarna ”Zamora” Nyholm i IFK Norrköping. ”Larsa” blev snabbt känd för att han hade rätta rena stöten Johansson och Örjan Martinsson. Rune Börjesson blev på bollen och sköt ovanligt hårt även i yngre tonåren i årets skyttekung. Samma år hoppade ”Larsa” dessutom in i kvartersfotbollen i Härnösand. Visst, riktningen var väl målet mot Sandvikens IF sedan Sven Lindberg skadats – inte alltid den bästa, men den blev allt bättre med åren och och lyckades hålla nollan… På den tiden fick man ju inte samtidigt som tekniken utvecklades. Han spelade också i sätta in några avbytare när någon skadades. Ångermanlands juniorlandskapslag 1954 som 16-åring Sandvikens IF var under de här åren ett stabilt allsvenskt och den yngste som någonsin hade haft centerposten på lag som också slutade på samma poäng som Hammarby den nivån. 1960. Där spelade bland andra Conny Clack, senare stort Många förstod att han skulle gå långt som fotbollsspelare, namn i GIF Sundsvall. men vem kunde tro att ärrade sportjournalister en dag - Jag var utsedd till andremålvakt och hade därför också skulle föreslå att han skulle leda landslagskedjan och peta tränat lite på att vakta målet. Så jag hade bara att byta tröja Ange Simonsson från centerplatsen. och ställa mig mellan stolparna… Jämfördes med ”Nacka” ”Larsa” Johansson gjorde 57 mål under sin tid i Ham- Alla i Hammarby var inte förtjusta i det ”överflödiga bar- marby. Bara tre andra spelare har gjort flera allsvenska mål narovet”. Kritiker beskrev ”Larsa” Johansson som klum- för Bajen. pig och långsam, Men tränaren Folke Adamsson, själv ”Den nye ” gammal storpelare, trodde på ”Larsa”. Han hade tålamod och lät honom växa ut och stabilisera sig. Under de här åren uppmärksammades han också som ”om- slagspojke” i prestigetidningen Rekord-Magasinet flera - En så ung kille måste få flera chanser och finna stilen i gånger. ”Larsa” beskrevs som ”en ny Gunnar Nordahl”. laget, svarade han dem som ville att ”Larsa” skulle petas och spela i B-laget. Inte blev det sämre när han var bäst på plan när Hammar- by i maj 1960 mötte Milan med storheter som Rivera, Folke Adamsson jämförde faktiskt ”Larsa” Johanssons Maldini (den äldre), , Mazzola, Zagetti… teknik med ”Nacka” Skoglunds. Det var rätt match att vara på bettet också eftersom Milan - ”Larsa har visat en högst ovanlig bollteknik och hans visat intresse för den unge svenska centern som jämförts nedtagningar av höjdbollar skulle inte kunna göras bättre med just ”deras Nordahl”, tidernas målkung i Italien. av ”Nacka” själv när han joxar med trasan, förklarade han för skeptiker.

4 knäckt näsben och handen i bandage. Han som för övrigt vägrade spela med hanskar… Sista matchen som 26-åring 1960 och 1961 spelade ”Larsa” Johansson samtliga 22 allsvenska matcher för Hammarby, men åren därpå bara drygt hälften. Fötterna höll inte riktigt efter tufft spel med rejäla satsningar så han var inte ens 26 år när han spelade sin sista allsvenska match 1964. - 1964 kom ”Nacka” Skoglund tillbaka till Hammarby. Det var en upplevelse att spela med honom. Det blev inga seriematcher för min del, men flera uppvisningsmatcher tillsammans med ”Nacka”. - Året därpå blev jag spelande tränare i IFK Västerås och jag stannade där under ett par år. Men spelade bara under ett år. Hade problem med fötterna och till sist Skyttekung och reserv målvakt. I en match mot Sandviken hop- stelopererades fotlederna. Först 1998 fick jag ordning på pade ”Larsa” Johansson in i målet och höll nollan sedan Sven dem när man plockade ben från höften och stärkte lederna. Lindberg skadats. Så nu rör jag mig på ett annat sätt, promenerar mycket och håller i stort sett matchvikten från den aktiva tiden. ”Larsa” Johansson var riktigt stor under de här åren. Han - Sedan tränade jag också Östhammar i division fem under fick också spela en A-landskamp mot Norge, men det blev ett par år, träffade en kvinna och flyttade till Göteborg. förlust med 3-1 sedan kedjan fått dåligt understöd av övriga laget. Två gamla spelare från Älgarna fanns på ”Larsa” Johansson har vinnargesten kvar än idag. planen eftersom Bengt ”Zamora” Nyholm vaktade målet. - Jag flyttades ut på kanten efter första halvleken och sedan fick jag aldrig chansen i A-laget igen. Men jag spelade några B-landskamper, bland annat ett par mot Danmark. - Men jag var med på landslagslägret i Riva del Sol och fanns bland de aktuella inför VM i Chile 1962. ”Larsa” center och Agne inner Ja, till och med en av våra största sportjournalister genom åren, Henry Eidmark skrev så här i Rekord-Magasinet: ”Det är inte omöjligt att ”Larsa” kommer att konkurrera med Agne Simonsson om centerposten och skulle UK välja båda, blir det förmodligen Agne som får flytta på sig till en innerpost.” Agne Simonsson var riktigt stor efter VM-silvret 1958 och Efter att ha varit svagströms- och senare starkströmselek- ett par år som proffs i Real Madrid, där han dock fick triker på Asea sadlade jag om till målare och var det i 35 svårt att peta storstjärnor som Alfredo di Stefano och år. Ferenc Puskas. Ett tag lånades han ut till Real Sociedad. Kan man tänka sig något mer passande för en gammal Flera experter hade liknande funderingar kring ”Larsa” målkung än ett långt liv som mål-are? och Agne Simonsson. Men nu blev det inget VM i Chile Text: BO ÖSTMAN eftersom Schweiz vann den avgörande kvalmatchen mot Sverige. En match som ”Zamora” Nyholm fullföljde med

Eje Lindström invald i svenska ishockeyns Hall of fame

I medlemstidningens februarinummer i år porträtte- tisk tredje period reducerade till 3-4 och bäddade för Eilert rade vi Eje Lindström och hans idrottsliv. I april i år ”Garvis” Määttäs kvitteringsmål. beslöt Ishockeyförbundet att välja in Eje i svenska Med sin fina skridskoåkning och goda teknik var Eje Lind- ishockeyns Hall of fame med denna motivering: ström bra på vilken plats han än spelade, men han var som bäst när han spelade center. Där fick han ut mest av sin blick ”Erling Lindström är han döpt till, men det var under förnam- för spelet. net Eje han blev känd som en av de bästa ishockeyspelarna vi Som klubbspelare handlade det om klassiska Wifsta/Östrands hade i slutet av 1950- och början av 1960-talet. IF (sedermera Timrå IK). Eje Lindström blev Stor Grabb Eje Lindström ingick i det legendariska VM-laget 1957, som nummer 53 i svensk ishockey och verkade mycket i Svenska spelade 4-4 i finalmatchen inför 50 000 (!) åskådare, ett re- ishockeyförbundets tjänst efter sin aktiva karriär, bland annat sultat som räckte för att Tre Kronor skulle vinna guld. som ledare för B-landslaget Vikingarna. Han var också träna- Eje spelade an huvudrollerna genom att han i en fantas- re i Grums, AIK (där han också spelade) samt Timrå.” Bertil Astby

5 Uno Lundin- kanonkungen från Näsåker

Jag minns honom som far- dog sedan alltför ung i en bilolycka någonstans i när- bror Uno, vår fantastiskt heten av den norra korsningen till Riksväg 90 i Näsåker snälle granne, som alltid 1966). var intresserad av att höra Proffschanser hur det gick med fotbolls- spelandet, och som ofta Under ett sensommaruppehåll 1952 var han och prov- spelade för de båda allsvenska klubbarna Elfsborg och förhörde sig om hur många Djurgården samt erbjöds provspel i Gefle IF (vilket han mål jag gjort och hur vi låg till i tabellen i pojklagsse- tackade nej till). Efter en match mot Ober-Österreich (oklart vilken klubb han då representerade) blev han rien. Jag minns honom också som konferencier mycket omskriven i pressen. Under sitt provspelande och presentatör på snart gick det först inte så bra i Elfsborg, men däremot gjorde han succé i Djurgården- i Dagens Nyheter förärades han sagt varje evenemang som lilla Näsåker hade att erbju- med en helsida om den ”Norrländske Kanonskytten”. da, oavsett om det gällde idrott eller musik, teater eller den numera nedlagda Fallens Dag, och han hann också Uno blev så erbjuden en plats i Djurgården. Dåvarande med att vara biografvaktmästare. Jag var också av och lagledaren ”Farsan” Sandberg tyckte mycket om Uno till dagbarn hos Uno och hans fru Ulla. Jag har väl och spådde honom fortsatt lysande framgångar på fot- egentligen först i efterhand förstått hur mycket han be- bollsplanen. tytt för Näsåker, och att han räknas till en av de allra Nu föll det sig så att under tiden han provspelade i största profilerna från bygden genom alla tider. Djurgården fick hans familj tillstånd att bygga ut sin Uno föddes den 25 juni 1927 i Näsåker. Hans föräldrar affär i Näsåker och pappa Hans Otto lovade Uno en ny var handlare Hans Otto Lundin och Fanny Margareta bil om han återvände hem istället för att spela fotboll i Lundin (F. Vestin) och hans bror var Paul Lundin, se- Stockholm. Uno föll till föga och återvände hem, något dermera lokalhistoriker och författare. I Hans Ottos han senare ångrade (kanske något bittert har jag förstått) affär, som snarast var en stormarknad i miniatyr, såldes då han menade att spel i Djurgården hade kunnat leda bl.a. kläder, skor, cyklar, grammofoner, glasögon, till vidare proffsspel i Italien. tyger, presentartiklar och tobaksvaror. Skylten på Målskytten affärslokalen på Storgatan 14 i Näsåker satt kvar Då statistiken inte alltid varit så viktig i de lägre divi- åtminstone en bra bit in på 1990-talet, långt efter att sionerna är det svårt att säga exakt hur många mål Uno affären gått i graven, och löd kort och gott ”Lundins”. faktiskt gjorde, men att han var en målspottare av rang Fotbollskarriär och att han hade riktigt duktigt med löd i högerskon Uno visade tidigt ett mycket stort intresse och talang för fotboll och han debuterade redan som nybliven 12-åring i Ådalslidens SK:s A-lag, i en match mot Helgums IF i division 4. Han fick hoppa in eftersom en av de ordina- rie spelarna inte infann sig till matchen. Han fortsatte som reserv under en tid, men blev ordinarie centerfor- ward i laget redan 1940. En följd av att Nämforsens kraftverk började byggas 1944 var att Näsåker med om- nejd såg en stor inflyttningsvåg- invånarantalet steg från 2 221 till 4 700 invånare och många lovande fotbolls- spelare hamnade i klubben. 1947 vann ÅSK serien, med Uno som center. Han spelade därefter i ÅSK fram tills 1952 då han blev värvad av division 2-klubben Älgarna i Härnösand. 1955 var han tillbaka i moderklubben och efter ett kort gästspel hos Älgarna 1958 spelade han för moderklubben Ådalsliden till 1966, då han tvingades sluta på grund av diskbråck. Det blev sammanlagt lite drygt 26 (!) säsonger i Ångermanländsk klubbfotboll och han representerade även Ångermanland i flera olika landskapsmatcher. Under sejouren 1955-1958 i moder- klubben var Uno en högst bidragande orsak till att man råder det inga som helst tvivel om. Det som finns doku- avancerade genom tre seriesystem på kort tid (1956 var menterat är att han 1949 gjorde 60 mål av klubbens man uppe i division 3). Under denna period spelade sammanlagda 101 och att han 1955 gjorde 32 mål av även min morfars bror, Ruben Sjödin, i laget- enligt klubbens sammanlagda 61, vilket innebär att han gjorde Paul Lundin en outtröttlig och slitstark spelare (Ruben 50-60 % av Ådalslidens mål under de säsongerna.

6 Fotbollsdomaren Edmund Ahlberg uppskattade att Uno Ådalsliden-Friska Viljor 6-4, midsommar 1953 under sina 22 säsonger i Ådalslidens SK hade ett mål- Uno lånades hem till denna match och han omnämns snitt på minst 15 mål per säsong. Det skulle innebära som en förstklassig forwardsdirigent, och det skrivs att 330 mål och till det skall man också lägga de mål han hemmakedjan i och med hans inträde i moderklubben gjorde under 4-5 säsonger för Härnösandsklubben Äl- fick ett ordentlig sting och att hela ”Lia” inspirerades av garna. hans framfart. Efter 7-8 minuter avfyrade han en otag- Många artiklar ur Västernorrlands Allehanda vittnar om bar kanon från 30 meter och i slutet av matchen gjorde flera matcher med Älgarna där Uno gjorde både tre och han 6-3 efter en elegant helomvändning. Enligt tidning- fyra mål. Rubriker som ”Kanonen som väckte”, ”Heta en ”small det till” och ännu ett vackert mål var ett fak- projektiler på Ängevallen” ”Stark center” och ”Älgarna tum. Uno fick bli matchens lirare på sin hemmaplan för uddlösa utan Uno” var inte ovanliga. Ådalsliden, trots att han tillhörde Älgarna (det var inte Jag har också åtskilliga gånger hört, vad jag trodde var lika viktigt med kontrakt då som nu). En intressant sak en anekdot, att Uno vid ett tillfälle skall ha skjutit in, som jag lade märke till i handlingarna är att domaren inte bara bollen, utan även målvakten i målburen. Detta var från Ådalsliden! bekräftas dock av Paul Lundin, som skriver så här: Dubbelmöte Ådalsliden- ”Ofta omtalat blev ett tillfälle på Hamptjärnsmon Älgarna (Junseles fotbollsplan) då Uno i första halvlek slog på Den första matchen på Änge- en av sina kända kanonhårda rökare. Såväl bollen som vallen i Härnösand vanns målvakten, den legendariske ”Fantomen” Hedberg, komfortabelt av Älgarna med följde med in i mål och hamnade i nätmaskorna. ”Fan- 5-0, men enligt Nya Norrlands tomen” blev så frustrerad att han sprang ut på planen reporter kämpade Uno, som och började jaga Uno, alltmedan ÅSK-publiken skrek spelade för Ådalsliden, tappert 2-0 till ÅSK. Det tog ett bra tag innan domaren och borde ha fått utdelning ett lyckades återställa ordningen”. Junsele IF var något av par gånger. I returmötet på en ärkerival, och just denna match vann ÅSK med 4-2. Lissvallen i Näsåker spelade En rolig sak, som också återberättats av Paul Lundin, är ”Lia” ganska oväntat 3-3 mot att ÅSK hade ett tiotal supportrar mellan 60 och 80 år Älgarna och Uno var på rejält som alltid följde med på bortamatcherna i egen suppor- spelhumör. Om man läser terbuss! mellan raderna kan man se att Under 1950-talet var det, enligt Paul, en ständig fot- Uno under ganska stora delar bollsfeber i Näsåker och Näsåkersborna gick man ur av matchen hade lekstuga med huse för att titta på matcherna (och Lissvallen hade en Älgaförsvaret. Samtliga 3 ”Lia”-mål gjordes av Uno, läktare som rymde upp emot 700 åskådare- mer om varav ett med den karakteristiska kanonen och två på denna senare) och överallt på byn diskuterades söndags- nick. matcherna. Mellan 700-1 000 åskådare var inte ovanligt Notorisk målskytt under denna period- rekordet var i vänskapsmatchen I ett matchreferat från Unos tid i Älgarna kan man läsa mot Djurgårdens IF- 1 540 personer. om att han hade fått för bra bevakning och att han där- Några matchreferat att notera med inte fått göra sitt ”obligatoriska” mål. Det om nå- Cupmatch 1953 mot City från Eskilstuna got visar på att Uno var en notorisk målskytt och jag funderar på om de uppskattade 15 målen per säsong Älgarna vann med 5-4 på Tunavallen, efter att segermå- möjligen kan vara en alltför snål uppskattning. let gjorts av Uno när 30 sekunder återstod av matchen. Älgarnas berömde Östen Persson skenade iväg på ena Stark center kanten och slog en passning till Uno, som ”klämde i för Man kan ofta läsa att Uno ”slitit sig loss” från sina för- kung och fosterland” och målvakten ”Kroppen Karlsson svarare och det var nog många gånger bokstavligt så. fick se sig besegrad för femte gången i matchen. Segern Uno var stor och stark. ”Ibland försökte de slita räknades som en smärre sensation. byxorna av mig, men jag gjorde mål ändå” minns Uno Höjdpunkten i denna cup var annars matchen mot själ- själv enligt en berättelse från min far. vaste IF på Ängevallen. Matchen lockade Oändligt många referat och berättelser vittnar om hur 6 495 åskådare (bäst någonson inom Ångermanländsk hårt Uno kunde skjuta. Med tanke på att även Östen fotboll) och man fick spela mot ”Rio- Persson hade detta rykte, måste de ha varit en mycket och idel landslagsspelare. Matchen vanns av HIF med fruktad duo i Älgarnas laguppställning. Uno sköt in 6-1 (Älgarnas mål gjordes av Östen Persson). ”Rio- målvakter i målet och Östen sköt så ribban bågnade. Kalle” bekräftade efter matchen att Uno hade ”bra löd i Efter cupmatchen mot 1953 kan man läsa dojan” och han särskilt fäst sig för denne norrländske att ”Härnösandarna håller sig med en kraftfull center i kanonskytt. Uno Lundin som verkligen kan klippa till en boll” och att han sköt så att ”det osade om ”Rio-Kalle” Svensson, men också att ”grabben bor 13 mil norr om Härnösand och har sällan tillfälle att åka in till sta’n för träning

7 varför det är lite si och så med tekniken”, så man kan hans engagemang för Lutherhjälpen är nog och kommer väl anta att Uno inte var någon skönlirare utan mest nog alltid att förbli ojämförbar. Uno var också initia- gick på kraft. Det omnämns också i en artikel från Nya tivtagare till att Lissvallens läktare kom till, genom att Norrland 1953 att Uno bröt mönstret i Älgarnas tigga ett eller flera träd av varje bonde i hela socknen smånätta stil med stor framgång. (sågningen skedde gratis på Nämforssågen och även TV-laget och sista kanonen på Lissvallen uppmonteringen av läktaren skedde helt ideellt). Han drev också en tid, tillsammans med sin bror, affären Sommaren 1985 kom TV-laget (TV-laget startades av ”Lundins” och arbetade innan sin pension för Stiftelsen Bengt Bedrup 1959 och pengarna som laget drog in Nämforsen och som biografvaktmästare på Näsåkers gick till Barncancerfonden) till Lissvallen i Näsåker. bio. Unos sista arbetsplats blev lustigt nog min första, TV-laget bestod av allehanda TV- och sportkändisar, eftersom jag under flera sommarsäsonger var anställd bl.a. Lasse Åberg, Arne Hegerfors, Ted Åström och av just Stiftelsen Nämforsen. landslagsmålvakten Ronnie Hellström. Coach var Bengt Bedrup. Som motståndare till TV-laget hade Ådalsliden I en omröstning som gjordes på Ådalslidens SK:s hem- satt ihop ett allstar-lag som kallades ”Kraftlaget”, där sida i början av 2000-talet blev Uno framröstad som ti- Uno ingick, nu 58 år gammal. dernas ”Lia”-spelare (Ådalsliden kallas för ”Lia”, där- hemma). Uno fick över 30 % av rösterna, fastän det var över 40 år sedan hans aktiva karriär tog slut när omröst- ningen gjordes. Ingen i ÅSK hade glömt Unos insatser för klubben! Uno gick ur tiden 2010, 82 år gammal, och han saknas, inte bara av sin familj, utan av en hel bygd.

Daniel Nordin, Härnösand, mars 2014 F.d. Näsåkersbo och f.d. fotbollsspelare i ”Lia” Källor - Västernorrlands Allehandas tidningsarkiv hos Näringslivsarkiv i Norrland-NIN - Älgarnas arkiv hos Föreningsarkivet Västernorrland - Diverse historik och minnen, skrivet av Paul Lundin (årtalen stämmer inte alltid i Pauls berättelser, så jag har tagit mig friheten att ändra dem emellanåt). - Bertil Nordins minnesruna i Tidningen Ångermanland, 19 maj 2010

Detta var sista gången högerdojjan talade inför storpu- blik och då darrade inte bara målburen, utan även stor- målvakten Hellström. Det var regnigt den där dagen. Jag var 10 år och satt uppkrupen på Lissvallens läktare med en korv i näven och kommer väl egentligen inte ihåg så mycket av själ- va matchen, förutom Lasse Åbergs extremt långa ben och det mäktiga ljudet när Kanonkungen träffade mål- ramen så att det sjöng om det. Uno lade en straff och tog sin vana trogen i för allt vad som gick och träffade målramen med ett ljudligt ”smack”, och därefter den märkliga tystnaden över Lissvallen som uppstod efteråt, kanske för att alla förstod att nu hade kanonen förmod- ligen talat för sista gången. Mäktigt. Jag är glad att jag fick vara med om det. När kanonen tystnat Uno var en sann eldsjäl som brann för många olika sa- ker och hade en förmåga att kunna fixa nästan vad som helst. Han var den drivande kraften till att krönikespelet ”Sagornas Ådal” återupptogs och kunde genomföras år efter år- till och med ett gästspel i Bodö, Norge, hanns med. Han var, från 1970-talet, under många år framåt en ledargestalt för sommarfesten ”Fallens Dag”. Han såg till att den lokala teaterföreningen var aktiv, och

8 Propagandalöpningen i länet

Ett propagandalopps historia Någon gång i början av 1910-talet satte tyskarna igång med en ny tävlingsform, propagandalöpningar, vars huvudsyfte var att främja friidrottens utveckling. Tävlingarna, av vilka jättetävlingen »Quer und durch Berlin» från Potsdam till Brandenburger Thor var den förnämsta, blev ett mönster för denna tävlingsform, som snart fick svenska efterföljare. Svenska Dagbladet tog i samarbete med Fredrikshofs IF först upp idén här i Sverige och ”Dagbladsstafettens” 30- mannatävling, startår1913, blev snart synnerligen populär och samlade massor av deltagande lag från alla möjliga håll.

Sundsvall Runt Härnösand Runt Första tävlingen gick den 7 juni 1919 och gällde 10-mannalag I Härnösand gick första tävlingen i september 1921 också för på en bana på gatorna i Sundsvall. Det var Sundsvalls Tidning 10-mannalag med banan på stadens gator. Arrangörer var tid- som tillsammans med IFK Sundsvall arrangerade tävlingen. ningen Västernorrlands Allehanda och IF Älgarna. Tävlingen Intresset för denna tävlingsform dalade väsentligt på 1940- genomfördes under åren 1921-1950 med uppehåll 1929-1932. talet. 1933 och därefter gällde tävlingen 7-mannalag. Så småningom anordnades Kramfors Runt, Hornön Runt, Örnsköldsvik Runt vilket “tog livet” av varandra.

Sundsvalls Tidning 11 juni 1919 Sundsvalls femte Barnens dag har gått av stapeln Har slagit alla föregående rekord. Bortåt 40,000 män- niskor i rörelse. - Ett ståtligt festprogram. - An- slående sångarfest. - Spännande idrottstävlingar. Sundsvalls Tidnings propagan- datävling “Sundsvall runt”. Sundsvalls Tidnings propagandatävling segrande laget kom litet överraskande. Alström tackade därvid i ett anförande “Sundsvall Runt” gick i lördags av Att Ångeborna äro pigga och dess I.F.K.:s ordförande för det vackra stapeln. Som väntat var blev idrottsmän målmedvetna har varit en initiativet till tävlingen och uttalade sin tillslutningen den allra bästa från såväl känd sak, men att I.F.K. i Ånge skulle stora glädje över såväl tillslutning som löpare som intresserade åskådare. Vid hemföra vandringspriset anade man det goda resultatet. starten ställde 10 lag upp, nämligen: dock ej. I.F.K. Ånge erövrade emeller- Kontorschefen A.E. Lindgren uttala- Idrottsfören. Kamraterna, Sundsvall, tid vandringspriset med en tid av 15 de i några hjärtliga ord idrottsmännens Idrottsfören. Kamraterna, Ånge, min. 24 sek., som god tvåa inkom tack till Sundsvalls Tidning. Goodtempl. Idrottsförening, Sundsvall, Strömnäs G.I.F. med en tid av 15.35 Kapten v. Platen beklagade att Idrotts- 2 lag, (silvermedalj till varje man). I övrigt parken inte sköttes såsom den borde Sundsvalls Atletik- och Idrottsklubb, fick prislistan följande utseende: skötas. Den hade ett utmärkt läge och Sundsvall, 2 lag, III. Goodt. I.F. 15.55; IV. Härnösands alla möjligheter att samla intresse kring Härnösands Sportklubb, Härnösand Sportklubb, 16.08; V. Kramfors I.F., sig. Men det fordrades att löparbanan Strömnäs Gymnastik- och Idrotts- 16.09; VI. Sundsvalls Atletik- o. I.K., och avklädningsrummet iståndsättes. förening, 16.24; VII. I.F.K. Sundsvall, 16.38; Aftonen förflöt under den gemytli- Svartviks Idrottsf., Svartvik, VIII. Goodt. I.F. II, 16.56; IX. Svart- gaste stämning och de segrande lagen Kramfors Idrottsförening. viks I.F., 17.14; X. Sundsvalls Atletik- voro föremål för hjärtliga hyllningar. Det blev som sagt en överraskning. En o. I.K., 17.33. sådan står tillslutning redan första året Omedelbart efter tävlingen förrätta- och det lovar ju gott för framtiden. Men des prisutdelningen av redaktör Olof * * så har också allmänhetens välvilja och Alström, som därvid höll ett kortare Hudiksvalls Idrottsföreningn och G. I. intresse varit stort. Vilket förutom den anförande, erinrande om idrottens folk- F. Sundsvall spelade i går afton den stora publiktillströmningen även tog sig uppfostrande betydelse och utbringade första matchen för året om den av före- uttryck i gåvor till extra priser. ett leve för pristagarna. På kvällen var ningarna uppsatta vandringspokalen, Vädret för löpningen var det mest idea- gemensam supé anordnad å Tivoli för vilket resulterade i seger för G. I. F. liska och runt om haglade det av giss- deltagarna och intresserade uppgående med 2 mål mot 0 (1-0) (1-0). ningar om utgången. Budskapet om det till omkr. 150 personer. Redaktör

9 Åke Jansson - stor grabb i både fotboll och ishockey

För precis 50 år sedan var han med om att öppna Norrlandsfönstret till fotbollsallsvenskan. Han är Stor Grabb i såväl fotboll som ishockey. Åke Jansson mäter bara 169 centimeter i strumplästen men han är en Medelpads stora idrottsprofiler. Karriären kunde ha tagit andra vägar också om bestämt sig för det. Gais, Åtvidaberg och Norrköping var några av de klubbar som vill ha hans namn- teckning. Jobb, fri bostad och bil var några av lockelserna på den tiden, men han blev Medelpad troget efter lite resonemang med hustrun. Under en stor del av fotbollskarriären så spelade han också ishockey. Först i Giffarna, som hade hockey på pro- grammet, och senare värvad till Wif- sta/Östrand där han spelade i högsta serien (div 1 norra) tillsammans med storheter som Eje Lindström, Östen och Sören Boström, Bert-Ola Nord- lander och en mycket ung Lillstrimma Svedberg. -Så länge det handlade om naturis och vi höll till på uterinken nere vid Matchbollen från klassiska kvalmatchen mot Öster och Allan Sundbom- Östrandsfabriken så gick det att förena pokalen är två av de idrottsminnen Åke Jansson värderar högst. sporterna, konstaterar Åke. Sedan kom den konstfrusna banan, säsongen för- Det blir många skratt och en del igen- -Det var ett härligt gäng med Conny längdes och och då gick det inte kännande leenden när vi bläddrar bland Clack, Jighage, Pekka Nordin, Bertil längre. Då blev det fotboll. tidningsurklippen hemma i bostaden på Hage, Lillis Jonsson och förstås Kjell Haga i Sundsvall. Lokaltidningarnas Eriksson, konstaterar Åke. Vid det laget hade han dock hunnit fylliga matchreferat blandas med de med att bli Stor Grabb i hockeyn, vil- Det påföljande året blev inte fullt lika ket han också naturligtvis är i fotboll. braskande trästilarna från kvällstid- roligt. Sejouren i högsta serien blev ningarna. Möjligen den ende i Medelpad med ett ettårig. Giffarna samlade bara ihop sånt facit. Det är farmor Klaras förtjänst att ur- sex poäng. En vinst och fyra oavgjor- klippen finns. Hon klippte och samlade da. Vinsten kom hemma mot Ham- Idrottsintresset tog ordentlig fart redan i fyra skokartonger som Åke så små- marby, som också ur serien. På Åkes i skolan. Han prövade på det mesta. ningom upptäckte. Och numera är det lott föll att hålla reda på Nacka Skog- Juniormästare i bandy med Kuben. barnbarnet Anton som håller rätt på lund. Ungdomsmästare i backhoppning. Och SAIK försökte så gott man kunde minnena. Som tioåring tog han hand -Jag hade aldrig särskilt svårt med om pärmarna för att kunna imponera locka över det fyrkantiga, smidiga honom. Jag tog honom på snabbhe- kraftpaketet till brottningen. på kompisarna. ten. Det är mer än tio års idrottsutövande Än idag är motion en daglig vana för Just kvickheten, den explosiva starten denne pigge 77-åring. Drygt nio kilo- på elitnivå som ryms i pärmarna. Inten- var Åke Janssons adelsmärke som sivast blir det när handlar om hur GIF meter morgonpromenad blir det de back, någon gång också som höger- flesta av veckans dagar. Visst ser han Sundsvall tog steget upp i halv. GIF-ledaren Lars-Erik Öberg hösten 1964. Efter tre fruktlösa kval Giffarnas hemmamatcher som Stor beskrev honom en gång som den Grabb med reserverad sittplats. Så (1957, 1961 och 1963) bröts äntligen första moderna backen. Offensiv och förbannelsen . Den avgörande matchen också i år. Fast han är tveksam till om ständigt på gång för att ta sig framåt. laget klarar att ta sig till Allsvenskan, spelades mot småländska Öster på Rå- För Åke blev den allsvenska säsong- sunda inför drygt 30 000 åskådare. Gif- 50 år efter det att Norrlandsfönstret en den sista i Giffarna, där han se- öppnades. farna vann med 2-0. niordebuterat som 17-åring 1954 i en -En helt fantastisk känsla, minns Åke, -Det fattas en målgörare. Dom blir nog match mot Sollefteå. Skorna på hyl- fyra-femma när serien är över, tippar som dock hade tillräcklig sinnesnärva- lan alltså, ännu inte fyllda 29. ro för att ta hand om matchbollen. Den han. -Det var resorna som avgjorde. Jag Text och foto: Kjell Carnbro sprang han runt med på arenan och för- ville inte sätta mig på bussen igen för klarade för domaren att han inte tänkte de där resorna till Skellefteå, Luleå lämna ifrån sig. och Boden. Jag gjorde uppehåll på ett I dag finns läderkulan kvar i Sundsvall, par år och sedan spelade jag faktiskt garnerad med autograferna från det en säsong med Sund i division 4. klassiska laget.

10 Kjell Isaksson - världsrekordhållare stav

Kjell Isaksson är en mans med Bob Seagren, USA, klar medaljfavorit med av de mest fram- stor chans på guldet. gångsrika idrottarna Men vid SM i Umeå i augusti, strax före OS, skadade genom tiderna med han sig och måste bevisa för SOK att han var frisk nog rötterna i Ånger- att delta i stavtävlingen i München. Skadan innebar manland. Tre dock att han inte klarade sig vidare från kvalet. Samma världsrekordhopp sak hände sedan vid OS 1976 i Montreal. utomhus 1972 och Kjell Isaksson var väldigt all round i sitt idrottande. Han lika många världs- började alltså som gymnast men har också tävlat i rekordnoteringar backhoppning och schack. inomhus under åren 1970 till 1972, tio - Jag har faktiskt gjort 800 meter på 2,03, säger han. SM-guld och tre Ett bevis på hans mångsidighet är väl att han vann EM-silver är meriter svenska TV-tävlingen Superstars 1975, där gamla och som talar sitt tydliga fortfarande aktiva stjärnor inom olika sporter tävlade spår. I varje fall i fri- mot varandra. Dessutom vann han den europeiska idrottskretsar. varianten av samma tävling två gånger 1975 och 1976. Faktum är att Kjell - 1977 kom jag tvåa i World Superstars, slagen av min Isakssons hopphöj- stavhoppskonkurrent Bob Seagren som också var der skulle stå sig all- framgångsrik i många superstarstävlingar, berättar Kjell deles utmärkt i dagens svenska konkurrens. Under sin Isaksson. glans dagar var han stensäker på höjder över 5,50 utomhus. Idag tillhör Kjell Isaksson den svenska eliten i bowling. Han skulle t ex vunnit SM i fjol i Borås överlägset efter- Han har bl a vunnit oldboys-SM och spelat lag-SM för som segerresultatet där var mediokra 5,09 (Alhaji Jeng rev sin klubb Sundbyberg. Han har i sin bowlingkarriär faktiskt ut sig på ingångshöjden). slagit fjorton 300-serier. Dessutom är han en mycket Hans världsrekord 1972 från El Paso, Texas på 5,59, som god golfspelare. han för övrigt delade med Bob Seagren men som dock kom att underkännas efter säsongen av IAAF, är än idag 42 år senare, Sveriges tionde bästa resultat genom tiderna i stav- hopp. Kjell Isaksson föddes 1948 på Idrottsvägen i Härnösand alldeles intill Ängevallens idrottsplats. Han och kompisar- na kröp in under staketet och började spontanidrotta i myc- ket unga år. Uppväxtmiljön var ju idealisk för en blivande idrottsman. Efter några år flyttade Kjells familj till Sollefteå och Änge- vallen bytts mot Nipvallen. Men faktum är att det inte var friidrott som var Kjell Isakssons stora intresse i uppväxten. - Jag började med gymnastik men ganska snart kom det att bli mer och mer friidrott. Dessutom var jag ingen stjärna som ung, jag var ganska medelmåttig friidrottare, förklarar Kjell Isaksson. Tävlingsdebut som friidrottare gjorde han för Sollefteå i en Kjell Isaksson gästade den 11 mars Sporthotellet i Härnö- serietävling mot Vingarna på Nipvallen. En av Kjells fri- sand, där han på årsmötet i Ångermanlands Friidrottsför- idrottskompisar i Sollefteå var löparen Göran Högberg, bund berättade om sina världsrekord och sitt rika idrottliv. jämnårig med Kjell Isaksson och fyrfaldig svensk mästare Här ses han till höger med distriktsförbundets ordförande på 5000 meter, maraton och terränglöpning. Leif Thunman. 1965 deltog han i skol-SM och junior-SM samma år, där han hoppade 4,35. 1967 gjorde Kjell Isaksson landslags- Han besöker fortfarande sin födelsestad Härnösand ett debut som 19-åring i Finnkampen. Totalt gjorde han 19 par gånger om året. Han har sin stuga kvar i Öster- finnkamper vilket är näst flest av alla svenska friidrottare. själand. Tidigare tränade han om somrarna på Högslätten men numera blir det endast en och annan 1968 slog han sitt första svenska rekord genom att hoppa golfrunda på Vägnöns golfbana. 5,05, ett rekord som han förbättrade inte mindre än fyra gånger det året till 5,25 och vann samma år sitt första SM- - Jag är ju fortfarande medlem i Härnösands golfklubb, guld. Kjell Isaksson blev svensk mästare tio gånger mellan berättar den mångsidige tidigare stavhoppsstjärnan Kjell åren 1968 till 1979. Isaksson. Men någon OS-medalj blev det aldrig. 1968 i Mexico City Och han har hjärtat kvar i Härnösand. Han har t ex lovat blev Kjell Isaksson tia i finalen, för övrigt det bästa OS- ställa upp och hjälpa härnösandsungdomar, som vill bli resultatet. 1972, Isakssons resultatmässigt bästa år med tre framtida stavhoppare. världsrekord utomhus och ett inomhus, var han tillsam- Ola Eriksson

11

Elis Wiklund kunde stava till OS-guld

Vänlig, ganska tystlåten, lugn på gränsen till sävlig. När han vann OS-guldet på femmilen 1936 hade Så minns jag en förrådsman på T3 i Sollefteå vid skidvärlden i alla fall hört talas om namnet Elis Wik- namn Elis Wiklund. Kunde han åka skidor? Ja, min- lund. Men att han skulle vinna, nej, det trodde nog sann, han kammade hem både inofficiellt VM-guld ingen. En idrottstokig 92-åring har nyss berättat hur och OS-guld. Men guldmedaljen från OS är försvun- han satt vid radion då och undrade om han hörde fel: nen. sa dom Wiklund? Wiklund? Kanske skulle det vara Englund, Nils-Joel Englund, han som vann VM-guld Under 1970-talet mötte jag honom ibland på stan i Sol- 1935. lefteå och ett par gånger hälsade jag på honom i hans lä- genhet på Storgatan 55. Det var långt efter skidkarriären Nej, Wiklund skulle det vara, Elis Wiklund från men fortfarande var han en kändis. Alla i Sollefteå visste Ullånger i Ångermanland. vem han var. Uppväxt i Kålsta Och så är det nog än i dag. Namnet Elis Wiklund har Vi backar bandet till uppväxten i den trakt som nume- bränt sig fast, åtminstone bland dem som är sportintres- ra draperas som Höga kusten. Elis Wiklund föddes den serade och alldeles särskilt, förstås, i hemtrakten. 12 december 1909 i byn Kålsta. Precis som många Dagens skidåkare i all ära, men "inte är det som på andra fick han tidigt börja arbeta i skogen. Det gav Elis tid", kan man fortfarande få höra av ångermanlän- kondition, förstås, men också skidträning. Tillsam- ningar som förstår sig på. mans med brorsan Helge, fyra år äldre, åkte han skidor till och från hygget varje dag. Jag nickar och håller med. Inte är det som på Elis tid. Bröderna gillade skidlöpning och hade tävlingslust. Elis Wiklund svarade för en av de största sensationerna i Den dagliga turen genom skogen tog gärna form av svensk idrott när han nästan totalt okänd vann femmilen kappåkning, som lillbrorsan brukade vinna. vid FIS-spelen, inofficiellt VM, för precis 80 år sen, 1934. Två år senare spädde han på med att vinna samma distans vid olympiska vinterspelen i tyska Garmisch-Par- tenkirchen. “Triumfernas triumf” “Triumfernas triumf”, skriver den på sin tid mycket kände sportjournalisten Sven Pe Johansson i boken 75 år på skidor. Han anser också att den "saknar motstycke i svensk idrottshistoria". Och han är i gott sällskap. Redan dagen efter den svenska dundersegern, med fyra man i topp, slog den stora finska dagstidningen Helsingin Sano- mat fast vad det handlade om: “Nutidens största idrotts- bragd”. Vi tar det igen: nutidens största idrottsbragd. Och den stod en timmerhuggare från Ullånger för. Fast då hade han nyss flyttat till Kramfors och börjat tävla för Kram- fors IF i stället för Salsåker-Ullångers IF. Hur kunde detta gå till? Det grunnade Elis själv på nästan 40 år senare, 1972, då jag besökte honom och hans maka Helly i lyan mitt emot dåvarande Domus i Sollefteå. Jag jobbade på Västernorrlands Allehanda då och skulle skri- va en artikel i samband med skid-SM som gick i Sollef- teå. Vad var det som drev honom? – Det var nog ärelystnad. Jag ville bli berömd helt en- kelt. Men jag hade förstås också anlag och en förskräck- lig energi. Elis Wiklund i OS 1936. Anlag och energi, jo. Men hur kunde han 1934 komma från nästan ingenting och slå hela världseliten vid FIS- spelen (FIS betyder Fédération Internationale de Ski, För Elis räckte inte det. När han hade tid över gjor- Internationella skidförbundet)? de han egna turer till det branta Dalsberget, där snön – Jag förstår det faktiskt inte själv, sa han 1972. Men brukade lägga sig tidigt. Än i dag vittnar inhuggna jag var i en nästan sagolik form det året. Jag vann alla bokstäver i en stenhäll uppe på berget om detta: Elis tävlingar jag ställde upp i. Viklund står det, med enkelt V. Leta nära Comvicmasten så hittar du kanske. Men vilken sensation, vilken sensation! På somrarna arbetade Elis ibland som stabbläggare, – Ja, sa han på sitt stillsamma vis. Ja, det var en maka- plankbärare, på sågverket i Salsåker ett par mil hem- lös sensation. 12 ifrån. Vid sidan av det bättrade han på orken med terräng- tog brons. Hjalmar Bergström kom fyra. Fyra svenskar löpning och roddturer. Han tränade alltså året runt, mind- främst! re vanligt bland idrottsmän på den tiden. Ja, det var en otrolig svensk triumf, triumfernas triumf. I Började tävla skidhistorien har den också blivit försedd med etiketten Och så började han tävla. 1928 vann han en juniortävling "Kvartetten som inte sprängdes", en anspelning på Birger i Skog. 1932 tog han hem sitt första distriktsmästerskap, Sjöbergs berömda roman Kvartetten som sprängdes. DM, för Ångermanland. På tremilen. Varför vann Elis? Två år senare vann han både tremilen och femmilen på När jag intervjuade honom 1972 hade han inte mycket DM och dessutom en distans vid Midälvaspelen i Sunds- att säga om det. Vad skulle han säga? Jo, så här: vall, för första gången utanför Ångermanlands gränser. – Jag ställde upp på femmilen och vann den. Det var alltså 1934. Men varför vann just du? Ja, 1934. Det var då FIS-spelen skulle äga rum nästan i – Jag hade kanske mer tur än de andra. Föret passade grannskapet, närmare bestämt i Sollefteå. Salsåker-Ull- mig. Det var skarföre med nysnö på morgonen. Frampå ångers IF anmälde några deltagare vid sidan av den offi- dan blev det dagsmeja när solen gassade mellan alptop- ciella svenska truppen, bland dem Elis Wiklund från Kål- parna. På slutet var det som såpa i spåret. sta. När tävlingsveckan invigdes, den 20 februari, hade snön på I 21:s kaserngård nästan regnat bort. Första lop- pet, 18 km, fick flyttas till Graninge. Sen kom det lite mer snö. Sensationen i Sollefteå Måndagen den 26 februari satte sig Elis och hans klubbkamrater i SUIF-ordförandens buss för att ta sig de åtta milen till Sollefteå. Ordföranden/bussägaren hade gjort upp om en annan körning på kvällen och tänkte där- för återvända med sin trupp omedelbart efter tävlingen. Annat blev det. SUIF:s Elis Wiklund tog ledningen i lop- pet nästan från start, behöll den under de två varven och vann före alla storfräsarna. Vann! Den för de flesta okände sensationsmannen med num- Elis segertid blev 3.30.11, mer 50 på bröstet hade sin klubbs tävlingsdräkt på sig, mer än en halvtimme snabbare svarta golfbyxor och en grön tröja, till skillnad från än vid FIS-triumfen två år tidi- landslagsåkarna som var klädda helt i vitt. gare, då han åkte de fem milen Nej, det blev ingen omedelbar busstur hem till Ull- på 4.06.43. ånger för SUIF-ordföranden. Han struntade i sitt kvälls- På kvällen efter den historiska liga åtagande och var i stället med och bar Elis i guldstol OS-bragden bjöd Sixtus Jans- till torget, där landshövdingen Anders Wijkman stod och son den osprängda kvartetten sträckte på sig i patriotisk stolthet. på segermiddag i olympiabyn, Ur landshövdingens hand fick den nyblivne världs- bruna bönor med fläsk. Som en extra guldkant beställde mästaren från Västernorrland ta emot konungens heders- han in pilsner till alla vid bordet. pris, “Kungens kanna” i guld. Det gav en försmak av den segersötma som skulle av- 1936 flyttade Elis till Kramfors, bosatte sig där med fa- smakas den närmaste tiden. Hemma i Sverige åstadkom miljen och startade en liten fabrik för skidvalla, ett spe- Elis och hans tävlingskamrater (Erik Larsson, "Kiruna- cialjox som bland annat bestod av gamla grammofonski- Lasse", vann också 18 km) en uppståndelse utan like. vor, "stenkakor", som han smälte. Hemkomsten OS i Garmisch-Partenkirchen När de återvände till fosterlandet och nådde Malmö Med skidåkningen hade det gått bra den vintern. Elis täv- stod 25 000 personer och trampade varandra på fötterna lade nu för Kramfors IF och vann flera tävlingar. När det för att få hurra och heja. Efter tågresan till Stockholm drog ihop sig till OS i Garmisch-Partenkirchen i mitten hyllades de av 10 000 personer på Vasagatan utanför av februari var han uttagen i den svenska truppen. Den Centralen. Elis fick en lagerkrans runt halsen av rege- här gången fick han alltså bära den vita landslagsdräkten. ringens utsände, ecklesiastikministern Arthur Engberg, Lördagen den 15 februari var det dags för femmilen. som inte gjorde något för att dölja sina känslor. Efter en stadig frukost (stekt ägg, plättar, gröt och mjölk), Engberg talade om svenska pojkar "sprungna ur stub- som den legendariske ledaren Sixtus Jansson hade ordnat, botan rot, redan härdade i livets stränga skola", pojkar gav han sig ut i spåret med nummer 37 på bröstet. som hade "gett världen ett lysande exempel". Han avrun- Redan efter 13 kilometer ledde Engl... nej Wiklund, dade med ett stänk av ohöljd patriotism: Elis Wiklund, med 38 sekunder. Stavtag för stavtag utö- – Ni stredo för Sverige därute. kade han ledningen. I mål var han drygt tre minuter före Lugnast i triumfens yra var nog Elis Wiklund. Han åkte tvåan, en annan svensk, Axel Wikström. Nisse Englund hem till Ångermanland och fortsatte i egen takt med sin

13 skidåkning. Efter ett mellanår 1937 vann han tremilen vid Prissamlingen borta SM 1938 och kom tvåa på femmilen. Tre år senare blev Innan det blev förverkligat förvarade han sina poka- det tvärt om: tvåa på tremilen och etta på femmilen (före ler, medaljer och alla andra skidpriser i sin lägenhet en rätt lovande 22-åring, Nils Karlsson från Mora). Men mitt i stan. Där satt han ensam med sina minnen efter nu hade luftrören börjat krångla. 1942 blev hans sista Hellys bortgång 1975 och tog kanske en truddelutt på tävlingsår. dragspelet ibland; när han var yngre uppträdde han Mindre skidåkning som smått professionell dragspelare på danser i hem- Sen var det kanske inte så mycket skidåkning. När jag trakten. Han medverkar också på grammofonskivor, intervjuade honom 30 år senare frågade jag om han hade bland annat med låtarna Idrottspojkarnas vals och några skidor. Jo, det hade han, under ett härbre på Gulaschbaronen. Skedomsmon. Vi åkte dit. Han hittade skidorna och satte I april 1976 besökte jag honom för att skriva några dem på fötterna. Tog ett par stavtag så att jag skulle få ord om hans prissamling. Han visade gärna. Särskilt fotografera. stolt var han förstås över OS-guldet. Det låg i ett rött fodral som var klätt i sammet. Några år senare donerade han hela samlingen till Sollefteå kommun och var med och utformade en monter som tillverkades i bröderna Svenssons snicke- rifabrik på Övergård. De sista åren var det hans livs- projekt, säger dottern Gunvor. I mars 1982 var han på plats när montern invigdes i Hallstahotellet. Ett par veckor senare, den 15 mars, av- led han. Drabbad av sin andra hjärtinfarkt. Gunvor Löfgren har sorg i rösten när hon berättar om detta. Det beror inte bara på saknad efter pappa utan också på vad som har hänt med hans prissamling, som numera göms i ett magasin hos Sollefteå kommun.

Elis Wiklund höll stilen upp i åren

Visst syntes det att han hade gjort det förr, men hade denne stillsamme man verkligen varit bäst i världen? Någon internationell stortävling blev det inte för Elis Wiklund efter OS-guldet 1936. 1940 befann sig världen i krig och det arrangerades inga olympiska spel förrän 1948, efter tolv års uppehåll. Sporthandlare i Sollefteå 1948 var också det år då han flyttade till Sollefteå, där han först fick anställning som vaktmästare på Nipvallen. Elis Wiklund med en del av prissamlingen Sen övertog han en sportaffär på Storgatan, inte ovanligt för gamla idrottsmän på den tiden. Den fick då sitt namn OS-guldmedaljen är borta. Ja, Elis Wiklunds OS- ändrat till Elis Wiklund Sport. guld från Garmisch-Partenkirchen 1936 är borta. Det Jo, jag minns hans affär från min skoltid i Sollefteå, tycks ha försvunnit i samband med någon ombyggnad men jag var nog aldrig inne där. Jag har hört historier om och ett ägarbyte på Hallstaberget. Efterforskningar har den och om Elis Wiklund som affärsman. Var han lika bra skett. Utan resultat. i den rollen som i skidspåren? Gunvor Löfgren vaktar på sina ord, men till slut – Nej, han var absolut ingen affärstyp, säger dottern kommer det: Gunvor, numera med Löfgren i efternamn och bosatt i – Katastrof. Min bror och jag tycker att det är kata- Karlstad. Folk undrade ibland varför mamma inte stod strof. Men etuiet finns kvar. Etuiet har vi. där. Hon hade varit mycket bättre på det. Hans O Alfredsson I mitten av 60-talet gjorde han sig av med butiken och jobbade med annat, han var till exempel med och lade Text och foto grunden för hotellbygget på Hallstaberget, innan han 1969 blev anställd som förrådsman på Norrlands trängregemente, T3. Där var han kvar till pensionen. Hallstaberget hade han en speciell känsla för. Det var ju i den trakten han vann femmilen i FIS-spelen 1934. Han ville gärna att hans stora prissamling skulle förvaras i hotellet på berget.

14 Köpmanholmen och Friska Viljor slog svenskt rekord i DM-finaler

Säsongen 1959 (1960) slogs det svenskt rekord i fot- Det historiska DM-guldet firades i hela Köpmanholmen bollens DM-finaler – i Ångermanland. Köpmanhol- med omnejd. Distriktsmästarna firades överallt – mens IF och Friska Viljor drabbade samman i fem betraktades som hjältar. Att betvinga stadens storhet, (5) finalmatcher, innan de förstnämnda korades som FV, var givetvis något alldeles extra. DM-vinnare efter 1-0 seger på anrika Idrottsparken Ångermanlands Fotbollsförbunds sekreterare, Gunnar i Örnsköldsvik. Kåhrström, delade ut DM-medaljerna. Under sitt tal Fyra matcher slutade oavgjorda, innan avgörandet den konstaterade Kåhrström att Köpmanholmen och Friska 26 juli 1960. Matchvinnare var Göte ”Hilla” Nyholm – Viljor hade satt svenskt rekord i antal finalmatcher! och vilt jubel bland ”polkagrisarna” (röd-vit-randiga) Härmed presenterades alla historiska DM-vinnare 1959 från brukssamhället Köpmanholmen. – representerande Köpmanholmens IF: Tre av de totalt fem finalmatcherna spelades 1959 och Börje Bodin (målvakt), Arne Söderström (högerback), fjärde och femte matchen spelades således under 1960. Åke Sellin (vänsterback), Per-Arne ”Peppa” Sjölund Finalmatcherna slutade enligt följande: FV-KIF 1-1, (högerhalv), Lars ”Lalla” Holmström (centerhalv), KIF-FV 0-0, FV-KIF 2-2, omspel våren 1960: KIF-FV Sven-Olof Lidfors (vänsterhalv), Hasse Nordkvist 1-1, FV-KIF 0-1. (högerytter), Åke Nordström (högerinner), Sven Öhlén De historiska DM-finalerna blev riktiga publikfester, (centerforward), Göte ”Hilla” Nyholm (vänsterinner), med 5.000 åskådare totalt. Tre av matcherna spelades Roland Johansson (vänsterytter). Lagledare: Arne Sjö- på Idrottsparken i Örnsköldsvik, två avgjordes på Fors- lund. vallen i Köpmanholmen. OBS. Säsongerna 1959 och 1960 spelades det enligt det Resen i ”Holmen”, centerhalven Lars ”Lalla” Holm- s. k. ”Helsingborgssystemet”. ström, inledde finalspelet genom att ge Friska Viljor Anders “Myggan” Nordin ledningen med 1-0 genom ett självmål. ”Lalla” grund- lurade sin målvakt, Börje Bodin, som blev helt ställd.

Lagbilden

Bilden I samband med Sällskapets kafé- träff i Timrå den 28 mars tog Sven Östman, bördig från Ström- näs, och intresserad av att få upp- gifter om Strömnäs GoIF:s tidiga verksamhet. Senare fick jag av Sven flera lag- bilder lagbilder på fotbollslaget i Strömnäs GIF. Här är en av dessa. Strömnäs GIF Strömnäs (Kramfors kommun) ligger i området kring Frånö-San- döbron med historiskt många såg- verk och massafabriker. Strömnäs sågverk fanns 1871-1947. Föreningen bildades 1908 och var direkt aktiv med fotboll och fri- idrott. I DM-fotbollen 1909 del- tog grannföreningar som IF Ex- celsior och IF Walkyrian från Frånö. Föreningen spelade 1921 i Ådals- serien med Bollsta IK, IF Älgar- na, Jättesta SK, Kramfors IF, Sandö AIK och Sollefteå GIF.

15 Annonssida

Föreningsarkivet Västernorrland

Det är viktigt att arkivhandlingar från idrottsföreningarna lämnas in till Föreningsarkivet! Gör det snarast! Telefon: 060-19 14 77, 010-476 8075 E-post: [email protected]

Styrelsen Organisationsnummer Bertil Astby, Härnösand, ordförande 802456-0336 [email protected] - 0611-262 17 073-422 79 05 Leif Thunman, Härnösand, vice ordf., kassör Bank- och plusgiro [email protected] - 0611-100 82, 070-348 02 25 Bankgiro 750-5266 Ola Olsson, Sollefteå, sekreterare Plusgiro : 59 77 71-5 [email protected] - 0620-143 00, 070-578 10 21 Kjell Carnbro, Sundsvall Medlemsavgifter [email protected] - 060-12 05 20, 070-665 69 49 Privatpersoner 150 kr Ulrika Hådén, Njurunda Föreningar 150 kr [email protected] - 070-569 47 90 Förbund, organisationer 250 kr

Anders Nordin, Bjästa [email protected] - 0660-22 11 29, 073-066 02 02 Hemsida www.vihs-y.se Kjell Åke Tjernström, Bergeforsen [email protected] - 060-804 30, 076-801 27 08

16