• 1

familj Prodoxidae – knoppmalar

stam Arthropoda understam Hexapoda Familjen knoppmalar Prodoxidae omfattar totalt un- på genitaliernas utseende. Även larvens levnadssätt ordning gefär 80 arter fördelade på tolv släkten. Familjen är skiljer sig åt: larverna av knoppmalar lever inuti sin överfamilj Incurvarioidea huvudsakligen utbredd i Holarktis och är mest artrik värdväxt – t.ex. inuti skott – medan larverna i familjen familj i Nordamerika. På södra halvklotet förekommer en- bladskärarmalar till att börja med lever som bladmi- släkte dast ett släkte med en art, begränsad till södra Syd- nerare för att i senare larvstadier leva utanpå värdväx- amerika. I Norden finns ett släkte, , med tio ten i en bladhylsa. arter. Knoppmalar liknar både till utseende och bete- ende familjen bladskärarmalar (Incurvariidae), dit de l i t t e r at u r Benander (1953), Heath (1976), Hellqvist (1990), Hellqvist m.fl. (2006), Itämies m.fl. (1996), Jonasson (2002), tidigare räknades. Numera betraktas knoppmalar och Zagulajev (1989). bladskärarmalar som två skilda familjer inom överfa- miljen Incurvarioidea. De skiljs från varandra främst

Fältkännetecken: • Till det yttre mycket lika bladskärarmalar • Mörk framvinge, ofta med ljus teckning • Korta vingfransar • Rufsigt hår på huvudet • Karakteristiskt långsam flykt • Larven lever i skott och knoppar

Nordiska arter i familjen knoppmalar varierar i ving- spann mellan 9–19 mm. De har mörka framvingar, ofta med ljusa fläckar eller tvärband. Vingfransarna är korta. Knoppmalar kan med viss vana kännas igen på sin relativt långsamma flykt, t.ex. när de söker efter en partner. Knoppmalarnas larver lever inuti frön, frukter, skott, knoppar eller bildar galler. De flesta nordiska arters larver lever på rosväxter (Rosaceae) eller sten- bräckeväxter (Saxifragaceae), men det finns även de som bildar och lever i galler på björkväxter (Betula- ceae). Den fullständiga livscykeln är hos många arter okänd. I Norden har alla arter en generation per år. Äggen injiceras i värdväxten ett och ett. Hallonknopp­ mal Lampronia corticella lägger äggen i utslagna blom- mor och vinbärsknoppmal L. capitella lägger dem i omogna bär. De unga larverna lever under sommaren i t.ex. värdväxtens frukter, vanligen med en viloperiod­ (diapaus) under vilken larven inte intar någon föda. Inför övervintringen spinner den ett skyddande hölje på eller nära värdväxten, t.ex. i en barkspringa. Tidigt följande vår borrar sig larven in i knoppar eller skott Guldknoppmal Lampronia rupella går att känna igen på de violettskimrande, mörkbruna fram- av värdväxten, och går då ofta från skott till skott. När vingarna med guldgul teckning. Fjärilen har i Sverige en nordlig utbredning och kan påträffas larven vuxit färdigt förpuppas den oftast inuti ­skottet vid foten av rasbranter, på frodig ängsmark och i örtrika miljöer i fjällbjörkskog. eller knoppen, och den fullbildade fjärilen kläcks på FOTO: ANDERS BJÖRKERLING 2 • nationalnyckeln till sveriges flora och fauna

Knoppmalar, liksom blad- skärarmalar, har ofta mörka försommaren. Efter kläckningen sticker en bit av Knoppmalars larver lever inuti frön, frukter, skott, knoppar framvingar med ljusa fläckar eller bildar galler. Bilden visar en larv av vinbärsknoppmal eller tvärband. Bilden visar puppskalet ut ur kläckningshålet i gallen eller skottet. Lampronia capitella. Denna art lägger sina ägg i omogna hallonknoppmal Lampronia De fullbildade fjärilarna flyger i allmänhet om kvällen bär. Larven utvecklas i bäret under sommaren och på hös- corticella med många små, och natten, men t.ex. vinbärs­knoppmal flyger främst ten lämnar den bäret och övervintrar i en kokong. Tidigt ljusa fläckar och prickar på om morgonen då den också lägger sina ägg. Hallon- nästa vår minerar den unga skott och äter ofta upp hela framvingen. Den kan under knoppmal och vinbärsknoppmal kan förekomma i knoppen. Eftersom larverna förstör knoppar så kan de, om varma sommarkvällar ses de är många, medföra skördeförluster i vinbärsodlingar. svärma runt hallonsnår. stor mängd inom ett begränsat område och kan då Honan lägger ägg i utslagna uppträda som skadedjur i planteringar av hallon, vin- FOTO: SLU-INFO UPPSALA blommor av olika - bär och allåkerbär. arter, i södra Sverige främst Liksom bladskärarmalarna har knoppmalar ­hårlika hallon. I norra Sverige tycks fjäll på huvudet i form av en okammad kalufs. Knopp- arten dock föredra åkerbär. FOTO: CHRISTER BERGENDORFF malarna kännetecknas särskilt av att fjällen är grövre baktill på huvudet. Antennerna är trådformiga med täta, korta sinneshår (cilier) och en rad av fjäll i den inre fjärdedelen. Maxillarpalperna är långa och har 3–5 segment, medan labialpalperna är relativt korta med tre segment. Sugsnabelns bas saknar vanligen fjäll. Bakvingen är ungefär lika bred som framvingen och vingribban CuP når oftast inte bakvingens bak- kant, medan den hos bladskärarmalar når ända ut till kanten. Denna karaktär kan dock vara svårbedömd hos t.ex. vinbärsknoppmal. Hos honan är formen på de bakersta buk- och ryggplåtarna ofta användbar vid artbestämning. prodoxidae • 3

R1 R2 R Hanarna har på genitalklaffen en eller två mer ­eller Sc 3 R 4 R mindre tydliga kammar, som ibland endast består av 5 Hos knoppmalar är fram- ett fåtal tättsittande tänder eller saknas helt. Sådana M1 vinge och bakvinge ungefär kammar på genitalklaffen saknas vanligen också hos lika breda. Vingkopplings­ M bladskärarmalar, men förekommer hos de närbesläk- 2 apparaten består, hos hanen, M 3 av ett grovt frenulumborst tade bladhålmalarna (Heliozelidae) och hos släktet CuA1 CuA2 och hos honan av två till tre Nematopogon inom antennmalarna (Adelidae). Aedea­ CuP 1A+2A tunnare, ibland otydliga, gus är lång och saknar eller har små cornuti. Juxta borst. På knoppmalarnas är hos knoppmalar väldefinierad, pilspetsformig och Sc bakvinge når den bakre mer eller mindre sågtandad. Hos honorna är spetsen R cubitalribban CuP ­vanligen på äggläggningsröret tillplattad från sidorna ofta med inte kanten. Bilden visar vingribbsmönstret hos sågtandad över- och underkant. En särskilt viktig M1 hallonknoppmal­ Lampronia ­karaktär som skiljer knoppmalarna från bladskärar­ M2 corticella. malarna är ett par stjärnformiga signa i corpus bursae, M3 1A+2A CuA ILLUSTRATION: CuP 1 vilka bladskärarmalarna saknar helt. CuA2 MATTIAS SUNDSTRÖM

uncus

gnathos genitalklaff spets på äggläggningsrör

kam

apofys juxta

ductus bursae

aedeagus

signa corpus bursae

I hanens könsorgan har genitalklaffen ofta en eller två Hos knoppmalshonor är formen på äggläggningsrörets mer eller mindre tydliga kammar. Sådana kammar saknas spets ofta en bra, artskiljande karaktär. Dessutom finns i vanligen hos bladskärarmalar. Typiskt för knoppmalarna är corpus bursae ett par arttypiska, stjärnformiga signa, vilka också att juxta är pilspetsformig och att aedeagus är lång helt saknas hos bladskärarmalarna. Under varje artbeskriv- och saknar stora cornuti. Juxta är i illustrationerna frilagd ning är endast spetsen på äggläggningsröret samt signa men omsluter aedeagus hos det levande djuret. ­Bilden avbildade. Bilden visar kanelrosknoppmal Lampronia visar vinbärsknoppmal Lampronia capitella. standfussiella. ILLUSTRATION: ROLAND JOHANSSON ILLUSTRATION: ROLAND JOHANSSON