Eupithecia millefoliata (Geometridae) i NV Europa 1940-1998

Nrr-s HvoEN

Hyd6n, N.; millefoliata (Geometridae) i NV Europa 1940-1998. lEupithecia millefoliata (Geometridae) in NW Europe 1940-1998.1 - Ent. Tidskr. ll9 (2): 65-16. Lund, Sweden 1998. ISSN 0013-886x.

TheYarrow Pug, Eupitheciamillefoliata Rrissler, 1866 has expanded into the Baltic Region three times since the initial record. Firstly in the late 1940s and beginning of the 1950s, secondly in the 1970s and then again in the 1990s. Evidently its first expansion during the end of the I 940s and the beginni ng of the I 950s geographically covered a much larger area than the present one. Therefore it is likely that the species during these years occurred rather abundantly in many places even as far north as in Uppland in south central Sweden and the southem parts ofFinland. The total captures in Sweden ofadult and larvae until 1996 were 33 and around 50 respectively. In the summer of 1997 24 moths were captured in three districts in southem Sweden. During the autumn of 1997 about 765 larvae were collected in Skine and nearly 200 on Oland, thus dramatically increasing the number of finds in Sweden. It seems as the species preferably should be searched for as larva and not as adult since its attraction to Hg- light appears to be low or moderate. This study revealed that powerful sweeping with nets of the food plant (Yarrow, ) at night may yield 7 times more larvae compared with searching on the upperside of the seedheads using headlamps. Sweeping at daytime in sunshine rendered only 25-5OVo of the amount of larvae found at night. The larva is extremely well camouflaged and also reluctant to move. Therefore the optimal method for searching was to look through the collected material of seeds and debris very thoroughly on a large terry towel in the light of a bright head lamp. The larvae were parasi- tized only to a low degree, l1-35?o depending on locality, probably indicating that the occurrence in Skine is newly established. It can be assumed that it's Presently massive, although geographically limited occurrence, is mainly due to the favourable climate of mainly warm and prolonged summers during the 1990s. It is also likely that the recent changes in land use in many East European countries, which have tumed large areas of arable land during the 1990s into fallow, also might have been suitable for building up large local populations there. These factors are most likely the fundament for the spreading ofE. millefoliata to Sweden and the other Nordic countries.

Nils Hyddn, Herkulesvtigen 27, 5-745 42 Enkdping, Sweden.

Biologi och habitatpreferenser Backmalmdtaren, Eupithecia millefoliata Ross- dess expansionstendenser. Dess krav pi varma ler, 1866 tir en mycket viirmeiilskande matarart sandiga hed- eller stappartade lokaler innebdr att som i Mellaneuropa fdrekommer pa varma den dr hiinvisad till platser som fdrekommer en- stdppartade hedar eller torra backar, i fOrsta hand bart som enskilda landskapselement och som pi sandmarker, men 6ven pi ruderatmarker. Ar- ofta ldmnas fcir att viixa igen eller planteras med ten anses i Mellaneuropa vara starkt hotad trots skog (Weigt l99l). I Sverige har arten till och

65 Nils Hydin Ent. Tidskr. I l9 (1998)

Fig. I Fig.2

tig.Fig. 3 Fig.4

Fig. l-4. Kliickta individer av Eupilhecit milleloliata ex l. l-3, hanar Sk, Backikra 29.9.1997 (i vila mellan vingspetsarna 22-23 mm); 4, hona, Sk, Sknteholm, Bingsmnrken 30.9.1997 (27 mm i vilomdtt). Bilderna visar den ungefiirliga variationen hos arten. Stirskilt honan cir ofiast ett stort och kraftigt djur ibland som denna, betydligt stdne och kraftigare tin hanen och mestadels mer enfiirgat tecknad. Arten pdminner mest om den nrirbesliiktade E. icterata, men grdfcirgade exemplar k"an pdminna om den likaledes nrirbesltiktade E. orphnata. Det artkarakteristiska ljusa strecket vid framvingehc;rnet tir hos nykliickta djur som dessa ljusgrdtt och ofia knappt synligt. I fdlt vilarficirilen med vingarna i en karakteristisk ndgot bakinikt form vilket ger den ett ldng- smalt intryck, niinnast som pd Fig. 3. Foto: N. Hyddn.

Adults of Eupilhecia millefoliata ex larvae.l -3, males, Sk, Backikra 29.9.1997 (wing span in resting posture 22- 23 mm); 4, female, Sk, Sluteholm, Bingsmarlccn 30.9.1997 (27 mm wing span in resting posture). The photos show the variation in habitus of the species. Especially the female is large and robust, sometimes as in this case, considerably larger than the male and with the wing pattem generally more uniform. The species mostly resembles the closely related species E, icterata, but grey coloured specimens may look similar to the also related E. orphnata. The specific fore wing apical streak is in newly hatched specimens ofien grey coloured and barely visible. In nature the rests with the wings in a characteristic posture which gives a long and narrow impression, c.f.Fig. 3. med 1996 petraffats i 33 siikra fynd av imagines et al. 1993). Det har dock inte med siikerhet kun- samt i minst ett 50-tal larver. Arten iir rddlistad nat avg0ras om den iir regelmiissigt bofast eller som sdllsynt i den svenska rridlistan (Ehnstrdm utg0r en tillfiillig invinare i Sverige.

66 Ent.Tidskr. ll9(1998) Eupithecia millefoliata i NV Europa

Forster & Wohlfahrt (1981) anser att arten i har arten under 1950-talet iiven peraffats se ti- Mellaneuropa iir mycket lokal och sdllsynt. digt som 20 respektive 2l juni. Fjiirilen kan leva Weigt (1991) uppger att den enbart fcirekommer pifallande liinge och Weigt (1991) uppger att fliickvis och lokalt, att populationerna fluktuerar vid kallare viider iir en livsliingd pi uppit 4-5 kraftigt mellan olika 6r och att den normalt p6- veckor inte alls ovanlig. Flera av de svenska trziffas endast enstaka. Arten fdrsvinner ofta frin 1940- och 1950-talsfynden (9 av l6 st) pitrtiffa- strirre eller mindre omriden fdr liingre eller kor- des si pass tidigt som 20.6-10.7 , och de bcir till tare perioder varfdr lokala fijrekomster inte stor del ha representerat individer kliickta inom tycks vara stabila. Pi ett egenartat slitt kan den landet. Atskilliga av de fjiirilar som pitriiffades emellertid periodvis blossa upp i massfcirekom- 1997 i Sverige fingades direkt pi duk och en- ster och under sidana ftirhillanden kan dess lar- dast fi insamlades i ljusftillor. Det observerades ver pitriiffas i stora miingder. Artens naturliga di att fjiirilen fl

67 Nils Hydin Ent. Tidskr. I l9 (1998)

Tabell 1. Fynd av adulter och larver av Eupithecia millefoliata i NV Europa under femdrsperioder (adulter+larver) efier 1940. Enbartfynd som kunnat verifieras och diirfynddatum ellerfynddr kunnatfaststiillas har inkluderats. Om endast en sffia finns anger denna fynd av adult/-er. Aldre uppgifier om larufynd baseras endast pd antalet kltickta djun i ostikrafall har uppgifter om larufynd angetts med ?.

Findings of adult moths and larvae of Eupithecia millefoliata in NW Europe divided into five-year intervals (adults+larvae) afier 1940. Only finds with reliable label data have been included. If one number only is given this refers to adult/-s. Older records of larvae are based upon the number of hatched specimens, uncertain larval records are indicated by a question mark (?).

Femirsperioder med antal fynd per period Land t940- 1945- 1950- 1955- 1960- 1965- 1970- '1975- 1980- 1985- 1990- 1995- 1944 1949 t954 t959 t9@ t969 1974 1979 1984 1989 1994 t997

Norge* Danmark I I 0+l I 4 16+5 311 22+>200 Sverige 5 10+? lll 3+20 l+1 l+1 l+2 2 29+970 Finland 5 514 0+5 2 2 Estland I l** Lettland 32 >20+0 Litauen 2**

*: 1 exemplar utan 6rtal iir anmiilt fran Norge men uppgiften behdver verifieras (L. Aarvik pers. medd. 1997). **: fynd giorda 1997 inte medrliknade. med sydkusten i Kent och Sussex, frfln 196l enstaka exemplar ( Sulcs 1973, .utcs et al. 1981, riven utmed Themsens mynning och vAsterut I. Sulcs & J. Viidalepp pers. medd. 1997), se mot London-omrader (Haggett 1981, BENHS Thb. l. I Lettland gjordes inga fynd av E. mille- l98l). I Holland fcirekommer den i landets syd- foliata under perioden 1973-1994. Diiremot har 6stra hOrn och pitrdffas diir inte siillsynt som arten frin 1995 och framit upptratt mer eller larv (R. de Vos pers. medd. 1997). Den konstate- mindre allmiint, i synnerhet i landets 6stra delar rades fdr f6rsta gingen i nordviistra Tyskland, (I. Sulcs pers. medd. 1997). syddst Hamburg, i tva ex kring mflnadsskiftet Arten hade i NV Europa en tydlig uppging juli-augusti 1977 och i cistra Tyskland i Mark under iren 1947-1956 vilket klart framgir av Brandenburg se sent som 1946 (Wegner 1978) Tab. l. Den pitriiffades dfl fcir fcirsta gingen nds- och arten anses numera upptriida relativt talrikt tan samtidigt i Sverige och Danmark, 1947 resp. pfr flera hell her (J. Gelbrecht pers. medd. 1998). 1949. Under denna period pAtrdffades den i I Polen uppges den upptriida ojiimnt och mer all- Danmark som nordligast i Ostjylland, EJ: Ar- miint enbart i landets viistra delar (J. Buszko hus, Moesgard 1956 (Juul 1958). Det ftirsta pers. medd. 1997). Den pitraffas genomg6ende svenska fyndet, tillika det f6rsta nordiska, &ior- betydligt oftare som larv dn som fjiiril (t.ex. des scider Goteborg, Brottkdrr 1947 (Nordstrdm Haggett 1981, BENHS 1981, Weigt 1991, J. 1949). Arten pitraffades sedan dnda upp rill Buszko pers. medd. 1997, J. Gelbrecht pers. Uppland: Lidingci 1951, Solna 1952, Djursholm medd. 1998). 1956 samt i Dannemora med ett flertal larvfynd Arten har i Norden och i de Baltiska liinderna under 1950-talet (S. Torstenius, pers. medd. fram till 1997 praktiskr taget enbart pitriiffats i 1997). Den pitrAffades iiven i de kustniira sridra

68 Ent. Tidskr. I l9 (1998) Eupithecia millefoliata i NV Europa

Fig. 5 ovan dt viister (above to the west) och 6 htiger dt cister (right to the east). Habitat fdr E. millefoliata. Sk, Nybrostrand 29.9.1997. Pd bl.a. dena stora fiilt genomfordes mer systematiskt letande efter larver Det uppskattades att det totala antalet larver hiir mdste ha uppgdtt till over 2 000, ftirsiktigt riiknat. Foto: N. Hydin.

Habitat for E. millefoliata. Sk, Nybrostrand 29.9.1997. In this largefield larvae were searchedfor more systematically. A low estimate indicated that the total number of larvae during the autumn may have exceeded 2 000 here.

och sydvasra delarna av Finland i nigot l0-tal er 1978 pitriiffades riven 5 larver ddr efter ett ex (Kaisila 1962; L. Kaila pers. medd. 1997). mer systematiskt letande (Fibiger & Svendsen Fynden tycks-frin antyda att arten vandrade in civer 1981). Under bcirjan av 1970-talet hittades nigra Norden sydcist. Larvfynden i Arhus, larver pi Oland (G. Triiff pers. medd. 1998). Dannemora och i Porvoo indikerar iiven att E. Fcirutom ett fynd i det sydiistra hdrnet av Fin- millefoliata under perioden eller delar av den land i EK: Virolahti 1976 gjordes inga fynd i var bofast inom hela omridet stider ddrom och Finland mellan 1950-talet och 1997 (L. Kaila att den siikerligen upptriidde relativt talrikt hiir. pers. medd. 1997). Utbredningen under 1970-ta- Mot bakgrund av den di mindre insamlingsakti- let tycks dlirfdr geografiskt ungefiir motsvara viteten och att arten inte var lika uppmiirksam- den som hittills noterats under 1990-talet. mad di som nu fiirefaller det sannolikt att ex- Ar 1995 pfltreffades arten i I ex i Sk, Jiirahu- pansionen under 1950-talet i sjiilva verket var sen och 1996i2 ex i Sk, Jdrahusen och L6derup betydligt mer omfattande iin antalet fynd anty- samt i 1 ex pfl Go, Hallbjiins. Under hdsten 1996 der. Under slutet av 1950-talet fcirsvann si E letades 6larver fram med pannlampa 5.10 i Sk, millefoliata av allt att dcima frfln hela NV Euro- Jdrahusen (N. Ryrholm pers. medd, 1998; Palm- pa och i stort sett inga fynd gjordes i Sverige fdr- qvist 1997). Under sommaren 1997 pitriiffades riin i bdrjan av 1970-talet, dfl en geografiskt mer 24 exi Skine frfln Malm0-omrfldet i viister till O begriinsad uppblomstring intriiffade i de sydiisr Hoby i.rister. Dessutom hittades tvi ex pi mel- ligaste delarna av Danmark och Sverige liksom i lersta Oland och ett ex pi sddra Gotland (Palm- de Baltiska liinderna. Under denna period gjor- qvist 1998). Frfln Danmark rapporterades 20 ex- des 807o av de danska fynden pi Bornholm, och emplar, huvuddelen i landets syddstra delar (17

69 Nils Hyddn Ent.Tidskr. ll9(1998)

trY a Fig.7 Fig. 8

Fig.9 Fig. I0

Fig. 7-10. Larver av E. millefoliata. Sk, Nybrostrand 18.10.1997. Fig.7, kingd 16 mm,fig. 8-9, liingd 19 mm,fig. 10, lringd l0 mm. Den nattaktiva larven iir kort och knottrig och tillbringar hela tiden i blom- och senare frd- stiillningama. Den varierar i grundftirg och teckning frdn benfcirgad till ljust grdbrun med kraftigare teckning. Det pdfallande lilla huvudet dras i vila in ndgot i denfdrsta kroppsleden och strricks sedan utfdr att bokstavligen plocka ur ett frd i siinder urfrdkapslarna och tita upp frriktirnan ovanfcir skiirmen. Halwuxna lawer iir ofta mer kontrastrikt tecknade jtimfr)rt med de fullvuxna. Foto: N. Hydin.

Larvae of E. millefoliata. Sk, Nybrostrand 30.9.1997. Fig. 7, length 15 mm,fig. 8-9 length 19 mm,fig. 10, length l0 mm. The nocturnal lan)a, which is stout and with rough skin, spends all its time in the flower- and seed-heads. The colour and pattern varies from khaki with pale markings to a brown-grey tone with darker and more distinct markings. The strikingly small head is more or less withdrawn into the first body segment at rest. It is extended when the larva starts feeding to enable picking up one seed at the time and eat the grain above the seed-head. Half grown larvae generally have more contrasting markings than fully grown ones. 70 Ent. Tidskr. 1 19 (1998) Eupithecia millefoliata i NV Europa

Fig. I I. Pd dagen vilar larverna i frdsttillningarna, ofta intrdcklade mellan frokapslarna som hiir. Detta medfdr att tiven hdrdhcint slaghdvning inte resulterar mer iin i att ndgot-ndgra l0-tal Vo av alla larver kan hdvas fram. Foto: N. Hydin.

During the day the larvae rest within the seed-heads, often tightly huddled-up between the stems of the seed capsules. Due to this the number of larvae caught even during powerful sweeping is only a fraction of all larvae occuring at each site. st) och som vastligast vid Jyllands Nordsjcikust i tvi ex i SOnderjylland: ROmO och Westjylland: NV Esbjerg, Marbak (P. Falck. pers. medd. Fig. 12. Larvernas kamouflage bestdr av deras syn- 1997; Knudsen et al. 1998). Under hcisten p6- nerligen kryptiska teckning och fiirg och av deras be- (Achillea triiffades itskilliga larver i de ristra och sydcistra teende. Torra blad av rdllika millefolium) delarna av landet och nordligast vid Sjallands observerades inte siillan bdja sig mot frdstiillningen nordkust vid Tisvilde (Knudsen et al. 1998). som pd bilden. Larvernas ofta krumma kroppsstiill- ning kan vara ett siitt att sdka efterlikna sddana tor- Aven i scidra Sverige letades larver mer syste- kade blad. Foto: N. Hydin. matiskt varvid totalt ca 965 larver pitriiffades i Skine och pi 6land (fr Palmqvist 1998). Av The eficient cryptical markings and colour together dessa pfltriiffades 765 i Skine fran Malmci-om- with their distinct behaviour is an extremely effective ridet i vdster (M. Wedelin, J. Fromark, T. Jo- camouJlage. Dry leafs of Yarrow (Achillea mille- hansson, M. Svensson pers. medd. 1997), utmed folium) was observed to regularly bend towards the Skines sridra och

7t Nils Hyddn Ent.Tidskr. I19(1998)

ex totalt pltraffats och mdjligen har inget exem- vdnd backe och i nigot fall hittades larver dven i plar noterats frin Oland (N. Ryrholm pers. en mindre hage i anslutning till nigra bonings- medd. 30.8.1998). hus och itskilliga l0vrad. Over stora omrflden vid K6sebergaisen, Hammars backar till Kabusa var dock betestrycket si hrigt att dven rdllikan Insamling av larver betats ner mer eller mindre fullstiindigt. Aven pi Det gynnsamma sommarvadret 1997 och det Oland har larverna pitrdffats pi sandiga, triides- dkande antalet fynd av arten frfln och med 1995 lagda betesfrilt eller i sandiga viigrenar (P-E. beddmdes medge fcirutsiittningar att finna larven Betzholtz pers. medd. 1997). Runt Malm6 pi- under hdsten. Min tanke var diirfcir att prdva det- triiffades larver 6ven pi plantor inne i bestind av ta i fcirsta hand utmed Skines sydkust. Under rosendundrt (Epilobium hirsutum), renfana (Ta- perioden 28.9- l. l0 letades larver ndra kusten pi nacetum vulgare), olika umbelliferer m.fl. htig- fiilt med rikligare viixt av riillika frin Skateholm vdxta vdxter (M. Wedelin pers. medd. 1997). I i vdster till Backikra i cister pi totalt 6 platser. Holland pitreffas arten friimst som larv genom Drygt 2 veckor senare, l7-19.10, giordes en ny slaghivning i skogskanter, frdmst under trdden resa tillsammans med Per Sjdkvist, dfl larver le- (R. de Vos pers. medd. 1997). tades iiven vid Simrishamn och Brantevik. Pi de tre lokalerna vdster om Ystad (Bings- Larver letades pi varje ny plats enbart i mcir- marken, Mossbystrand och Svarte) var i slutet ker mellan 20.30-01. Slaghflvning anviindes av september praktiskt taget alla larver i sista som huvudsaklig metod, i fOrsta hand med hivar stadiet, medan de pi fcirekomsterna 6ster om med ca halvmeterlflnga skaft men 6ven med en Ystad (Nybrostrand, Backikra samt Brantevik) hiv med ett kort, enbart l5 cm lingt handtag. De vid samma tidpunkt iterfanns i flera stadier och liingre hivarna medgav si pass kraftiga slag att atskilliga dnnu var sm6. itskilliga frdstlllningar hamnade i hflvpisen, Slaghivning visade sig vara betydligt effekti- medan den korta hflven endast slog av ett fetal. vare dn att leta larver med pannlampa. Vid Varje hivningsomging utfdrdes under unge- Mossbystrand letades ett nigorlunda avgriinsat fiir 5 minuter varvid uppskattningsvis 300-800 rikligt bestind av rcillika fcirst igenom med plantor hflvades igenom. Frdstiillningar och an- pannlampa varvid 5 larver pitriiffades. Genast dra stOrre viixtdelar avliigsnades ur hflvpisen ef- diirefter slaghivades ytan igenom hirt varvid yt- terhand och viixtmaterialet breddes sedan om- terligare 36 larver pitriiffades, d.v.s. 7 gflnger sorgsfullt ut pi en ljus frott6handduk. Larver fler larver. Jiimf6relserna utfcirdes iiven uppre- kunde sedan plockas fram ur viixtmaterialet ge- pade ginger vid Nybrostrand med motsvarande nom att mycket noggrannt gi igenom detta flera resultat. Av allt att dcima dr inte alla larver fram- ginger i starkt pannlampssken. me samtidigt fcir att iita utan etskilliga sitter i Larver eftersciktes iiven med pannlampa pi vila liingre ner i frdstdllningarna dven under natten och pf, nigra lokaler utfrjrdes dessutom kvdllen eller natten. De larver som var synliga slaghivning pi dagen i solsken. satt oftast krumbiijda pi ytterkanten av en fr6- stiillning eller mindre ofta cippet pi dess ovansi- da. De var inte siirskilt latta att finna med pann- Resultat och diskussion lampa, och mitt intryck var att minga larver Pi samtliga sju underscikta kustndra fiilt med kunde missas med denna metod, i synnerhet i ri- rikligare ftirekomster av rtillika (Achillea mille- kare vhxtbestind. folium) pitr[ffades larver frin Skateholm i viis- Skillnader i larvutbytet uppkom 6ven beroen- ter till Brantevik i cister. Fynd giordes iiven i de pi om slaghivningen utfdrdes pfl dagen i sol- nigra dikesrenar i omridet. De flesta lokalema sken eller i mcirker. Vid Nybrostrand gav slag- utgjordes av stdrre cippna, vindexponerade, trii- hivning i mrirker 2-4 glnger fler larver dn om deslagda betesflilt pi sandmark i strandniira och vaxterna slaghivades pi dagen. Ddremot obser- diirfcir klimatiskt gynnsamma liigen. En riklig verades inga skillnader om hivningen utfcirdes fdrekomst pitraffades i en ncitbetad varm syd- vid 20-21-tiden pfl kviillen eller vid midnatt. Ef-

72 Ent.Tidskr. ll9(1998) Eupithecia millefoliata i NV Europa tersom larverna vilar inne i frciskiirmen kan de hivningsomging normalt 2O-35 larver, vilket endast med svirighet fis att lossna dven om innebar ett larvutbyte i storleksordningen I larv plantorna plcitsligt ruskas om genom aldrig si pi var l0-40:e planta. Trots att larvtdtheten inte kraftiga slag, vilket bcir fdrklara de tydliga skill- var pifallande h

73 Nils Hyddn Ent. Tidskr. ll9 (1998)

helt samma kviill fdr att ftirhindra en annars 1997 troligen kulminerat fOr denna gflng och att snabb mcigelbildning. Larvernas tydliga behov den till stora delar mOjliggiorts av 1990-talets av att dricka vatten noterades iiven av Weigt flera varma sornrar. Fdrhillandet att flera ento- (1991). mologer pitriiffade itskilliga imagines pi Parasiteringen av larverna var endast m6ttlig minga platser i sddra Sverige just under 1997 och varierade mellan 17 -35Vo beroende pi lokal. oberoende av varandra talar starkt fdr en tillfiil- En stekel av familjen Braconidae dcidar larven i lig och massiv uppgflng. Aven om arten ldtt kan niist sista stadiet och kliicker i rumstemperatur fcirbises, i synnerhet i mer omfattande ljusftill- efter 10-14 dagar ur en 4-5 mm avling vit ko- material, fdrefaller det diirfdr sammantaget kong. osannolikt att arten kan anses som fdrbisedd i Si gott som alla prepuppor omvandlades utan Sverige och ftjrhillandena bcir vara desamma i bekymmer till viilskapta puppor i rumstempera- Danmark. tur trots att de fcirvarades helt torrt. Diiremot En ytterligare trolig faktor fdreligger. De nu misslyckades nigra prepuppor som sattes ut i nerlagda kolchosjordbruken i dststaterna har utomhustemperatur (ca 0-3'C) med detta. Upp- bland annat pfl grund av oklara markiigarfdrhil- skattningsvis var grovt 20Vo av den sammanlag- landen medftjrt att vidstriickta jordbruksarealer da larvpopulationen pi nfrgra fiirekomster fort- lagts i treda, exempelvis har andelen triideslagd farande uppe pi vaxtema l7-18 oktober. Huru- ikermark i Lettland sedan 1990 6kat trefaldigt vida dessa kan ha lyckats fullfdlja tillviixten i det (I. Sulcs pers. medd. 1997). Rt llika iir en griis- allt kallare h0stvddret dr oklart. Insamlade larver marksvdxt som haft sin populationstyngdpunkt i har utomhus i bur dverlevt nigra frostnltter pi gamla typer av betesmarker och som gynnas av nerit -8oC (I. Svensson, L. Imby pers. medd. hirt tramp under fciregiende vegetationsperiod 1997) men det iir troligt att sena larver hiir i ar- (Ekstam & Forshed, 1992). Triidesliiggningen tens norra randomrflde ofta mciter svirigheter att har 6kat iiven i Skine sedan slutet av 1980-talet kunna fullfdlja tillviixten och klara omvandling- genom det svenska omstiillningsprogrammet. en till puppa p.g.a. alltfdr liga temperaturer. Detta har skett siirskilt pi ligavkastande ofta I Danmark har larver tidigare flr letats i slutet sandiga marker vilket siikerligen dr en viktig or- av oktober utan resultat di flertalet sannolikt re- sak till att rdllikan tycks ha cikat under sarnma dan gitt till ftirpuppning. Detta har av Nielsen period (M. Gustavsson, ldnsstyrelsen Skine, (1998) ansetts fdrklara varfdr tidigare frirscik att pers. medd. 1998). Dessa fcirhillanden kan jtim- finna arten varit fruktlcisa. Nielsen menar vidare fciras med att det ofta ytterst intensivt brukade att de nya danska kunskaperna om larvens upp- sydskinska landskapet inte tillitit en naturlig trddande g6r att arten i Danmark i fcirsta hand flora ens i minga vdgrenar. De ekonomiska och bdr betraktas som frirbisedd. geopolitiska frirhillandena under I 990-talet bcir Avsaknaden av fynd under kortare eller liing- diirfdr ha gynnat en vdxt som rcillika civer stora re perioder har dock med stor siikerhet andra or- delar av NV Europa. saker. Uppgifterna i Tab. I visar ett klart fluktu- Sammanfattningsvis bbr E. millefoliata be- erande m0nster hos arten i NV Europa. Kruel traktas som en potent expansionsart som under (1957) pivisar tydliga klimatiska samband med gynnsarnma vdderperioder kan sprida sig flera vtirmegynnade arters uppging under slutet snabbt. Dess upptrridande i NV Europa styrs av l94O- och bdrjan av 1950{alet som 6verens- dock mer eller mindre helt av klimatet varfdr fci- stiimmer tidsmiissigt mycket viil med de fynd av rekomster iir kortvarigare fcireteelser i det viider E. millefoliala som di gjordes i Danmark, som mestadels rfltt under 1900-talet. Det kan si- Sverige och Finland. De ftirhillandevis ffl fyn- ledes frirviintas att artens nuvarande massfdre- den i Sverige under 1998 beror fdrmodligen pi komster i friimst Sverige och Danmark framdver det svala och bltita sommarviidret som sannolikt snabbt klingar av och populationerna blir fiine kraftigt frirsvflrat fdrhillandena under artens och mindre om nu arten pi sikt civerlever i det flygperiod och mcijligen dven reducerat kliick- nordiska klimatet. Den just gingna sommaren ningsfrekvensen. Detta gcir att massf

74 Ent. Tidskr. 119 (1998) Eupithecia millefoliata i NV Europa dock inte helt uteslutas att arten skulle kunna Litteratur tdnkas fdrekomma lokalt i gynnsamma liigen pi BENHS (British Entomological & Natural History kustniira f?ilt i scidra Skine, i helt kustniira delar Society), 1981. An Identification Guide to the av Blekinge liksom pi gynnsamma platser pi British Pugs (: Geometridae). The Oland och mcijligen dven Gotland. Ur natur- Genera E u p i t he c i a Curtis, C hl o roclystls Hiibner, virdssynpunkt torde det sti klart att mer regel- Gymnoscelis Mabille and Anticollis Prout. Lon- (British mzissiga frirekomster i Sverige enbart skulle don Entomological & Natural History Society), 42 pp. kunna uppehillas pi strandnara sandigare habi- Ehnstrcim, 8., Giirdenfors, U. & Lindelc,w, A. tgg:. tat av stiippkaraktrir, gdrna sydvdnda varma fdlt R

75 Nils Hyddn Ent. Tidskr. 119 (1998)

Nielsen, F. J. 1998. Eupithecia millefoliata Rtjssler, Sulcs, A., Midalepp, J. & Ivinskis, P. 1981. l. fundet talrigt i Danmark som larv. - Lepidoptera Nachtrag zur Verbreitung der GroBschmetterlinge (Kbh.), (N. S.) 8 [1n /ir.]. im Baltikum (Lepidoptera). - Deutsch. ent. 2., N. Nordstrcim, F. 1949. Tvi fcir landet nya Eupithecia- F.28(l-3): 123-146. arter. - Ent. Tidskr. 70(l): I 13. Weigt, H.-J. 1991. Die Bliitenspanner Mitteleuropas Palmqvist, G. 1997. Intressanta fynd av storfjitrilar (Lepidoptera, Geometridae: Eupitheciini). Teil 4: (Macrolepidoptera) i Sverige 1996. - Ent. Tidskr. Eupithecia satyratabis indigata. - Dortm. Beitr. 118(1):11-27. Landesk. 25: 5-106. Palmqvist, G. 1998. Intressanta fynd av storfjiirilar Wegner, H. 1978. Eupithecia millefoliata Rdssler - (Macrolepidoptera) i Sverige 1997. - Ent. Tidskr. ein fiir unsere Fauna neuer Bliitenspanner aus tt9(t): t3-27. dem Kreis Ltichow/Dannenberg. - Bombus 2 Skou, P. 1984. Nordens Milere. Handbog over de (Heft 64): 253. danske og fennoskandiske arter af Drepanidae og Wellenstein, G. 1978. Lymantriidae, Triigspinner. - Geometridae (Lepidoptera). Danmarks Dyreliv, In: Schwenke, W. (ed.). 1978. Die Forstschzid- Bind 2. Kgbenhavn & Svendborg (Fauna Bpger linge Europas. Ein Handbuch in fiinf Blnde. 3. . &ApolloB6ger), 332pp,24 pls. Band. Schmetterlinge. Berlin & Hamburg (Pa- Sulcs, A. 1973. Neue und wenig bekannte Arten der rey), viii, 461 pp. Lepidopteren-Fauna Lettlands. 5. Mitteilung. - Ann. Ent. Fenn.39(1): 1-16.

Ny bok om skadedjur i samlingar

Akerlund, M., Flato, S och Hellekant, A. professionellt ansvarar fcir insektsamlingar och 1998. Frin silverfisk till hilsorisk. Ska- liknande vetenskapligt material, iir boken i fdr- dedjur och etgarder i samlingar. LTs fcir- sta hand en viigledning om hur angrepp kan fci- lag. Stockholm. (295 k{) rebyggas och ett eventuellt bekdmpningspro- gram ldggas upp. Hiilsoriskerna fcir miinniskan Niir Monika Akerlunds Angrar - finns dom...? behandlas diirvid utfcirl igt. utkom 1991 fick alla som sysslar med insektska- Frdn silverfisk till hdlsorisk dr synnerligen dor pi vetenskapliga samlingar tillging till ett dverskfldligt och pedagogiskt upplagd. Texten 6r skriiddarsytt hjiilpmedel fcir artbestdmning av viil strukturerad och registret utfcirligt. Fcirutom skadegdrarna. Nu har samma fcirfattare, tillsam- ett stort antal fiirgfoton, huvudsakligen fdrestiil- mans med farmakologen och kemikalieexperten lande skador och skadeinsekter, dr boken fcir- Sylwia Flato ochAnticimex-biologen Anna Hel- sedd med roliga smi teckningag som leittar upp lekant, gitt vidare och sammansteillt en bok, diir budskapet. bekdmpning och andra skadebegriinsande 6tgrir- Det finns utfdrligare handbcicker iin denna fdr der stir i centrum. Temat dr samordnad skade- artbestiimning av inomhusinsekter, men inget djurskontroll eller IPM (Integrated Pest Mana- annat verk ger tillniirmelsevis lika uttcimmande gement), ett amnesomride som fcir civrigt var f6- och modern information om itgdrder vid an- remil fcir ett stort internationellt symposium vid grepp (eller hur man undviker angrepp) pi ve- Naturhistoriska Riksmuseet i september 1998. tenskapliga samlingar. Med Frdn silverfisk till Som privatsamlande entomolog har man nyt- hiilsorisk har den svenska litteraturen pfl omr6- ta av den hiir boken pi flera siitt. Dels ger den det begivats med ett nytt standardverk. Fcir mu- m

16