AVDELNINGEN FÖR KULTURMILJÖ The Museum, Dept. of Cultural Heritage Management

Gotlands Museum dnr: 2014-48

Särskild arkeologisk undersökningsrapport efter att man påträffat ett skelett på fastigheten Bopparve 1:44-1 i Eksta , , Gotlands län. Länsstyrelsens diarienummer 431-2382-14

Per Widerström och Margareta Kristiansson

1 Undersökning och rapport av Per Widerström

Osteologisk bedömning av Margareta Kristiansson

Omslagsbilden visar en närbild på det framrensade kraniet som hade sitt ansikte vänt mot väst.

Innehåll Inledning ...... 3 Undersökningens syfte ...... 3 Personal ...... 3 Fornlämningar i anslutning till undersökningsområdet ...... 4 Administrativa uppgifter ...... 10 Slutsatser ...... 10 Osteologisk bedömning av skelettet i graven från Djupvik ...... 11 Analysresultat ...... 11 Referenser och vidare beskrivningar ...... 12 Administrativa uppgifter i tabellform ...... 12

2

Inledning

Fig. 1. Cirkeln i rött visar Djupviks fiskeläge och fyndområdet innanför Karlsöarna på Gotlands västra kust.

Den 9 december 2013 påträffades ett skelett i en strandvall i Eksta socken på sydvästra Gotland. Det var i samband med att man grävde för VA och fiber som skelettet hittades av ett arbetslag från Arnes maskinstation i När, AMAB. De ringde in till Per Widerström, arkeolog på Gotlands Museum, som i sin tur kontaktade länsstyrelsen på Gotland.

Efter den inledande kontakten mellan museet och länsstyrelsen gjorde Per Widerström (Gotlands Museum) och Marie Louise Hellqvist (länsstyrelsen) att en arkeolog från Gotlands Museum skulle åka ut och besiktiga på fyndplatsen och åter höra av sig när personal från museet var på plats. Sagt och gjort. Efter det andra samtalet beslutades om att skelettet skulle dokumenteras och tas bort.

Undersökningens syfte Syftet med undersökningen var att ta bort fornlämningen. Anledningen var att den bedömdes som delvis förstörd av såväl tidigare vägarbete då gravanläggningen ännu var okänd som vid 2013 års arbete med fiber och VA. Skelettet av en person låg grunt i en strandvall och det var tack vare mycket uppmärksamma anläggningsarbetare som det överhuvudtaget noterades i delvis ursprungligt läge.

Personal Gotlands Museums personal i projektet var Per Widerström, som upprättat undersökningsplan, utför fältarbetet samt skrivit rapporten. Länsstyrelsen betalade och uppdrog arbetet åt Gotlands Museum.

3 Fig. 2. Schaktet för VA och fiber, med det påträffade skelettet längst fram i bilden. Här framgår också hur ytligt skelettet låg under markytan. Foto av Per Widerström.

4 Fornlämningar i anslutning till undersökningsområdet Ekstakusten är en fornlämningsrik kuststräcka. Generellt kan man säga att det närmast längs dagens kustlinje finns gravar från den yngre järnåldern på mellan 4 och 5 meters höjd över havet. Längre upp på land, ca 7-12 meter över havsnivån finns bronsålderns gravar. Ytterligare högre upp så finns flera stenåldersboplatser och gravfält tillsammans med gårdslägen och boplatser från alla tider, från neolitikum till idag.

Fornlämningsmiljö I närheten av fyndplatsen för den här berörda graven finns flera sedan tidigare kända fornlämningar. Omkring 185 meter östsydöst om den finns en skeppssättning, RAÄ Eksta 76:1, som varit känd länge och finns beskriven redan av Hilfeling i slutet av 1700-talet.

400 meter i sydöstlig riktning ligger RAÄ 73:1, ett gravfält. RAÄ 74:1-4 ligger ungefär 375 meter söder om den nyss (december 2013) påträffade graven. Med RAÄ-nummer 400 finns en äldre väg med stensatta kanter. Dess riktning enligt den korta kvarvarande delen går mot fiskeläget från en plats ca 400 meter nordväst om dagens fiskeläge och 650 meter från graven. 550 meter från fyndplatsen ligger gravar från vikingatid. De ligger på en annan strandvall betydligt närmare vattnet. De har RAÄ-nummer Eksta 172:1. 200 meter mot nordöst finns RAÄ Eksta 543. Det är en grav av hällkistetyp som undersöktes 2008.

Fornlämningsregistrets uppgifter Fornlämningsregistrets beskrivningar har ofta förkortningar och ofullständiga meningar. I vissa fall har förkortningar skrivits ut, texter har redigerats och i något fall har texten kortats ned. Annars är uppgifterna hämtade direkt från det digitala fornlämningsregistret, FMIS.

RAÄ Eksta 69:1 Röse, 17 meter i diameter och 1,3 meter hög. Stenarna är 0,2-0,5 meter stora, övermossade med begynnande torvbildning 1-4 meter in från kanterna. Kantkedja, 0,3- 0,5 meter h, av 0,4-0,9 meter stora stenar, i öster delvis överväxt eller raserad. Ytskadat. 1-2 meter söder om röset är en oregelbunden stensamling som kan vara en stensättning.

RAÄ Eksta 72:1 Gravfält, 40x30 meter (VNV-ÖSÖ), bestående av 8 fornlämningar. Dessa utgörs av 1 röse och 7 runda stensättningar. Röset, vilket kvarstår som en botten och en kant, är 18 meter i diameter och intill 0,7 meter hög. Stenarna är i allmänhet, 0,2-0,6 meter stora, till stor del övertorvade. I södra delen är en hällkista, 2,2x1,3 meter (N-S), vars övre del ligger 0,7 meter över grundplanet. Hällkistan består av 3 kalkstenshällar, 1,9-2,1 meter långa, 1 meter bred och 0,1-0,2 meter tjock. De runda stensättningarna är 3-5 meter i diameter och 0,1-0,3 meter hög. Övertorvade med i ytan enstaka stenar, 0,1-0,3 meter stora. En stensättning i NV har delvis synlig kantkedja, 0,1 meter hög, av 0,2-0,3 meter stora stenar. Området är svårt att bedöma då stark torvbildning och kraftiga trädrötter deformerar ytan. Gravfältet är beväxt med granar och barrbuskar. Belamrat med ris. Hällkistans takhäll lades enligt uppgift av Bror Börjesson som fyllning i piren vid Djupvik. Rösets material har använts som fyllning till piren i Djupvik. Röset har undersökts 1944.

RAÄ Eksta 73:1 Gravfält, 30 x 20 meter (Ö-V) bestående av 5 fornlämningar. Dessa utgörs av runda stensättningar. De runda stensättningarna är 2,5-8 meter i diameter och 0,1-0,4 meter hög. Övertorvade med i ytan talrika gråstenar, 0,1-0,6 meter stora. Tre stensättningar

5 har kantkedja, två i markytan a v 0,2-0,6 meter l stenar, den tredje 0,1-0,2 meter hög av 0,3-0,65 meter l sten ar. Ca 100 kvadratmeter i N delen täcks av meter stora odlingsstenar. Under dessa har en stensättning blottats vid stentäkt 1945. Undersökt och återställd av Mårten Stenberger 1945. Gravfältet är beväxt med 1 rönn, tallar, löv- och barrbuskar. Ca 50 meter ÖSÖ om gravfältet vid fritidsstuga skall man 1961 ha iakttagit gravfält. In om området finns stenanhopningar vilka dock ej kan karaktäriseras som fornlämningar vid besiktning.

RAÄ Eksta 74:1 Stensättning, rund, ca 7 meter i diameter och 0,3 meter hög. Övertorvad. Otydlig, oregelbunden begränsning.

Fig. 3. Fornlämningsmiljön sammanfattad i Fornsöks karta. Här framgår också läget för de fornlämningar som refereras till i texten. En orange ring anger fyndplatsen för graven som berörs i denna rapport.

RAÄ Eksta 74:2 2 meter SV om nr 74:1 är: 74:2, en stensättning, rund, 4 meter i diameter och 0,2 meter hög. Övertorvad med i ytan enstaka gråstenar, 0, 1-0,3 meter stora. Kantkedja (?), 0,1- 0,2 meter hög av 0,2-0,6 meter långa stenar.

RAÄ Eksta 74:3 11 meter V 40cg S om nr 74:2 är: 74:3. Stensättning, rund, 9 meter i diameter och 0,3 meter hög. Övertorvad med i ytan talrika gråstenar, 0,2-0,7 meter stora. Kantkedja, 0,1- 0,3 meter hög, av 0,4-0,8 meter långa stenar. Ytskadad i SSÖ och NV.

RAÄ Eksta 74:4 8 meter NV om nr 74:3 är: 74:4. Stensättning, rund, ca 9 meter i diameter och 0,3 meter hög. Övertorvad med i ytan enstaka stenar, 0,1 -0,2 meter stora, intill 0,6 meter stora i kanten.

6 RAÄ Eksta 75:1 Gravfält, 40x20 meter (N-S), bestående av 10 fornlämningar. Dessa ut göras av runda stensättningar. De runda stensättningarna är 3-13 meter i diameter och 0,1-0,6 meter hög. En stensättning är 13 meter i diameter och 0,6 meter hög, de övriga 3-6 meter i diameter och 0,1-0,3 meter hög. Övertorvade med i ytan enstaka gråstenar, 0,1-0,3 meter stora. Den största och ytterligare en stensättning har synlig kantkedja, 0,1-0,3 meter hög, av 0,2-0,7 meter stora stenar.

RAÄ Eksta 76:1 Skeppssättning, 13,5 x 4,10 meter och 0,2 meter hög. Övertorvad med i ytan enstaka stenar, 0,1-0,2 meter stora stenar. Kantkedjan består av 40 resta stenar, av vilka den södra stävstenen är störst, 1,55 meter hög, 0,8 meter bred och 0,55 meter tjock. Den N stävstenen är 1,1 meter hög, 0,65 meter bred och 0,50 meter tjock. Övriga stenar är 0,3- 1,15 meter h, 0,40- 1,20 meter bred och 0,25-0,6 meter tjock med de högsta närmast stävarna. Sannolikt saknas stenen närmast S stäven på östra++ sidan och två stenar mitt på V sidan, där nu en lång sten är placerad. Skeppssättningen är enligt Ämbetstavla restaurerad 1946, varvid en felaktig restaurering skett i förhållande till Hilfelings teckning 1797.

Fig. 5. Skeppssättningen RAÄ Eksta 76:1 ligger i närheten, längre upp på nästa strandvall från havet sett. Foto av Per Widerström, Gotlands Musuem.

RAÄ Eksta 172:1 Gravfält, delundersökt (?), minst 30x20 meter (NÖ-SV), bestående av ca 8 gravar, varav 5 (ev. 6) är sekundärbegravningar i en av stensättningarna. För beskrivning av stensättningarna - se äldre beskrivning nedan. Gravarna är undersökta 1973, 1977 och 1979. Oklart om samtliga gravar är undersökta och borttagna. Enligt rapportsammanställning från Gotlands museum år 2011 gjordes en tidigare sammanställning av undersökningarna 1996. Gravarna innehöll såväl brand- som skelettbegravningar och fynd av djurhuvudformade spännen, dräktnålar, sländtrissa, pärlor, knivar, remsölja, och en kam bl.a. En av knivarna låg i en slida. Den togs upp och undersöktes som ett preparat. Materialet gallrat av Gotlands Museum år 2010/2011. (RAÄ dnr 321-112-2012)

7 Äldre beskrivning: 1. Stensättning, rund, 8 meter i diameter och 0,3 meter hög. Avtorvad. I ytan gråstenar 0,1-0,7 meter st och kalkklapper intill 0,2 meter stora. VNV om mitten är en grop, 2,5 meter i diameter och 0,3 meter dj. Skadad i VNV av rasbrant. Beväxt med 3 tallar. Undersökt. Intill och V 15cg S om nr 1 är 2. Stensättning, rest av, oregelbunden 3x1,5-2 meter (NÖ-SV) och 0 ,1 meter hög. Avtorvad. I ytan gråstenar 0,1-0,4 meter st och kalkklapper i ntill 0,15 meter stora. Skadad i V av rasbrant. Omedelbart S om nr 2 är 3. Stensättning, sannolikt rund, 3-4 meter i diameter och intill 0,1 meter hög. Delvis avtorvad. I ytan gråstenar 0,1-0,3 meter st och kalkklapper, intill 0,1 meter stora. I V synlig kantkedja (?), 0,1-0,2 meter h av 0,3-0,4 meter st gråstenar. Skadad i V av rasbrant? Området avtorvades och undersöktes delvis hösten 1973 av Stig Englund enligt uppgifter från ortsbefolkningen.

Ändrat från 3 punkter (stensättningar) till ett område (gravfält) p.g.a. att det enligt rapportsammanställningen är åtminstone 8 gravar. RAÄ-nr Eksta 172:2 och 172:3 överförda till Eksta 172:1 i samband med detta. Osäkert om samtliga gravar är undersökta och borttagna, kvarstår därför som fast fornlämning. (RAÄ dnr 321-112- 2012)

RAÄ Eksta 295:1 Kallkälla, rund, 4 meter diameter och 0,3 meter djup.

RAÄ Eksta 400 Väg, ca 60 meter l (ÖNÖ-VSV), 4-5 meter bred och 0,1-0,2 meter hög. Stensatta kanter. Övergiven och markerad på skattläggningskartan från ca 1700.

RAÄ Eksta 496 Sågplats, bestående av 1 utgrävd sluttande fördämning, 3 meter lång, 1 meter bred och 0,4-1 meter djup. I nedre delen av fördämningen är en rad av 4 stenar, 0,4-0,5 meter stora. Upptill, vid fördämningens början, intill vägen, står 2 stenar vid sidan om fallet. Framkom efter tips från uppgiftslämnare. Själva sågverket är borttaget, troligen i samband med ny vägsträckning. Sågverket finns med på Laga skifteskartan från ca 1850 och framåt.

RAÄ Eksta 528 Stridsvärn, Ksp-bunker. Värn i betong 5,05x4,20 meter (V-Ö) med vall (N-S) bestående av sand och grus på var sida om ingången. Ingång från Ö med karm och port i Fig. 5. Osteologen Jessica Larsson undersöker järn. Skottgluggarna vetter mot havet i NNV, hällkistan RAÄ Eksta 543 vid en undersökning 2008. V, SSV. Skottgluggarna är igensatta med Foto av Per Widerström, Gotlands Museum. järnskivor. Konstruktionsdetaljer är ventiler med ventilgaller mot N och S, ventilationsrör i

8 keramik på toppen, krokar i varje hörn på toppen för att hålla fast kamouflagenät. Värnet är byggt 1939-1940. (RAÄ dnr 326-4670-2007).

RAÄ Eksta 529 Stridsvärn, Ksp-bunker. Värn i betong 5,05 x 4,20 meter (V-Ö) med vall (N-S) bestående av sand och grus på var sida om ingången. Ingång från Ö med karm och port i järn. Skottgluggarna vetter mot havet i NNV, V, SSV. Skottgluggarna är igensatta med järnskivor. Konstruktionsdetaljer är ventiler med ventilgaller mot N och S, ventilationsrör i keramik på toppen, krokar i varje hörn på toppen för att hålla fast kamouflagenät. Värnet är byggt 1939-1940. (RAÄ dnr 326-4670-2007)

RAÄ-nummer Eksta 543 Hällkista, 2,4 x 0,85 meter i den ena gaveln och 0,55 meter i den andra gaveln. Påträffad, undersökt och borttagen i samband med schaktning 2008. (RAÄ dnr 321-3723-2008)

Uppgifter ur andra arkiv I Historiska museets arkiv finns flera uppgifter från Bopparve. Enligt uppgifter om posten 23405 ska Mårten Stenberger år 1945 ha undersökt en grav 400 meter söder om fiskeläget vid Djauvik, 40 meter söder om kustvägen genom Eksta. Det ska ha varit i Djauvikshagar och kan möjligen vara synonymt med en undersökning av gravfältet RAÄ Eksta 72:1 som ska vara undersökt 1944.

Fyndposten 23403 är också från Bopparve, också den påträffad vid en undersökning av Mårten Stenberger 1945. Här var det en hällkista i sandsten som undersöktes. Dateringen var järnålder.

Inventarienummer 27773 kommer från en undersökning 1964 av Gustav Trotzig och Peter Manneke. Även här var det gravar från järnåldern som undersöktes. De undersöktes med anledning av att de skadats vid vägarbeten.

Sammanfattning av fornlämningsmiljön I Ekstas strandvallar finns flera fornlämningar, framförallt gravar, enskilt eller i grupper och på gravfält. I tid sträcker de sig från bronsålder och framåt i de lägre belägna strandvallarna så vitt vi vet. I de strandvallar som ligger högre upp från havet finns även stenåldersgravar.

Bakgrund och utförande När det grävdes ett schakt för vatten träffade man alltså på ett skelett. Grävföretaget, AMAB, tillkallade arkeolog som i sin tur kontaktade länsstyrelsen.

Vid en besiktning kunde det konstateras att man träffat på ett skelett som i delar ännu låg kvar intakt. Vissa ben hade redan samlats in från skopan. Eftersom länsstyrelsen beslutade omgående via telefon (efter att ha fått sig tillskickat bilder) beslutade de att skelettet skulle tas bort. Vid något tillfälle tidigare hade en vägbreddning redan skadat den gravlagde individens nedre del av kroppen, skopan hade vid fyndtillfället 2013 tillfogat ytterligare skada och endast överdelen låg kvar intakt, se fig.2. Dessutom ligger den en svag förhöjning i klapperstenen alldeles intill och risken fanns att det var ytterligare en grav i klapperstensvallen under den lilla, knappt noterbara förhöjningen.

9 Anläggningsbeskrivning Anläggningen bestod av en skelettgrav, anlagd i klapperstensvall. Det fanns inte några spår efter en eventuell svepning, beklädnad eller kista av organiskt material. Inte heller fanns någon hällkista som omgav skelettet. Det låg mycket grunt, knappt 0,15 meter under markytan i sin grundaste del. Huvudet låg mot söder och fötterna var placerade mot norr. Den exakta riktningen kunde inte bestämt avgöras vid undersökningen.

Inga föremål påträffades vid undersökningen. Endast stödd av läget kan man ändå tänka sig att graven bör höra den yngre järnåldern till. Enligt en första översiktlig osteologisk bedömning av Margareta Kristiansson härrör Fig. 6. Skelettet från strandvallen i Eksta och de delar som låg kvar i orört skelettet från en ung läge. Huvudet är mot söder och fötterna mot norr i princip, även om individ, sannolikt bara i riktningen får tas med en nypa salt. Foto och ritning av Per Widerström, tolvårsåldern och ungefär Gotlands Museum. 1,4 meter lång. För vidare uppgifter, framförallt tekniska, om den osteologiska bedömningen så hänvisas till rubriken Osteologisk bedömning på nästa sida i denna rapport.

Administrativa uppgifter Undersökare Gotlands Museum, Strandgatan 14, 621 56 , Tfn 0498-29 27 00, [email protected] Gotlands Museums diarienummer för ärendet är AD2014-48

Ansvarig chef: Verksamhetsansvarig: Projektledare: Ulrika Mebus Gunilla Wickman-Nydolf Per Widerström Avdelningschef arkeolog arkeolog tfn 0498-29 27 49 tfn 070 334 54 15 tfn 0702 53 77 72 [email protected] [email protected] [email protected]

Slutsatser I strandvallen söder om fiskeläget Djupvik i Eksta påträffades en grav i samband med VA och fiberarbeten. Skelettet såg ut att vara en mycket enkel begravning, grund och utan något annat som omgav skelettet. Inte heller fanns några daterande gravformer eller maner eller föremål påträffades.

10 Osteologisk bedömning av skelettet i graven från Djupvik av Margareta Kristiansson VISBY 2013-12-10

Analysresultat Individantal: 1 individ Ett barn, ca 12 år

Åldersbedömnning Dentes Mandibula dx et sin: M1, M2 framme Maxilla dx et sin: M1 och M2 framme (M2 ej helt framväxt), m2 kvar

Mätning ossa longa Femur längdmått: 31 cm = ca 11-12 år Tibia längdmått: 23,5 cm = ca 10-12 år Humerus längdmått: 22 cm= ca 11-12 år Radius längdmått: 16 cm= ca 11 år

Coxae Os pubis och os ischii är sammanväxta= över 7 år Os ilium ej sammanväxt= under 18 år

Epifyser Inga epifyser har växt samman med diafysis.

Patologiska förändringar Inga

Analysmetoder

Ålder Tandframbrott: Ubelaker 1978 (Scheuer & Black 2000:161)

Mätning rörben: Szilvassy 1988:425

11 Referenser och vidare beskrivningar Fornsök 2013-12-12 http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html

Eriksson, M., 2011 Rapportsammanställning av arkeologiska undersökningar år 1973, 1977 och 1979 i Eksta, fastigheten Hägur (samfällighet), RAÄ-nr Eksta 172:1- 3. Gotlands kommun. RAGU. Gotlands museum 2011. (RAÄ dnr 321- 112-2012)

Administrativa uppgifter i tabellform Länsstyrelsens dnr : 431-2382-14 Gotlands Museums dnr : AD2014-48 Landskap, län och region : Gotland Socken : Eksta Fastighet, lokal : Bopparve 1:44 Fornlämning : Ingen tidigare känd Typ av fornlämning : Grav Typ av undersökning : Särskild arkeologisk undersökning Orsak till undersökningen : VA och fiber Projektledare : Per Widerström Uppdragsgivare : Länsstyrelsen Gotlands län Tid för undersökningen : dec-13 Rapporttid : 8 h Fälttid : 5 h Koordinatsystem : Sweref 99 TM Koordinater : 6355973/ 689630 Arkivmaterial : Förvaras på Gotlands Museum

12