Svensk Botanisk Tidskrift Tidskrift Botanisk Svensk

Svensk Botanisk Tidskrift 96(3–4): 129–208 (2002) 139 ISSN 0039-646X, Uppsala 2002 Knäppare Volym 96 • Häfte 3–4 • 2002 – offer för

INNEHÅLL svamp! (2002) 129–208 96(3–4):

129 Ordföranden har ordet: Årets växt 2002 – Mosippa 130 Granbo, J: Glanstagel – en sällsynt istidsrelikt vid Höga Kusten (Bryoria nitidula – a rare glacial relict at the High Coast, central Sweden) 138 Botanisk litteratur: Svenska jätteträd och deras mytologiska historia 139 Nordén, B, Appelqvist, T & Olausson, B: Sporsäcksvampar i död ved – mångfald, ekologi och naturvårdsaspekter (Diversity, ecology and conservation of wood-inhabiting ascomycetes in Sweden) 149 Oldhammer, B: Fulufjällets nationalpark – ett moss- och lavparadis 154 Jansson, R: Floran återhämtar sig inte längs utbyggda älvar (Reduced diversity in riparian zones along regulated rivers) 160 Föreningsnytt: Höstkonferens i Uppsala 19–20 oktober 161 Tyler, T: Utbredningskartor för hökfibblor i södra Götaland II. Hag- och klippfibblor (Distribution maps for south Swedish microspecies of Hieracium II. H. sect. Vulgata and H. sect. Oreadea) 171 Jönsson, A-M: Ingenting är allvarligare än skämtet – Carl von Linné och humorn (Nothing is more serious than joking. The humorous side of Linnaeus) 177 Öberg, L: Trädgränsdynamik på Sånfjället (Tree-limit dynamics on Mount Sånfjället, central Sweden) 186 Karlsson, T: Nyheter i den svenska kärlväxtfloran II. Korsblommiga – flockblommiga (Additions and corrections to the checklist of Swedish vascular plants II. Brassicaceae – Apiaceae) 207 Föreningsnytt: Verksamhetsberättelse för 2001 207 Föreningsnytt: Exkursion till Kinnekulle 14–15 september 208 Föreningsnytt: Kalendarium Omslagsbild: Violett géléskål 149 Ascocoryne sarcoides, en vanlig sporsäck- Fulufjället svamp i ved. Bilden – mossornas visar det oregel- paradis bundna könlösa sta- diet, som bildas före fruktkropparna. 177 Trädgränsen Foto: Bertil Gilsenius – upp eller ner?

BTJ Tryck AB, Lund 2002 Svenska Botaniska Föreningen Svensk Botanisk Tidskrift Kansli Svenska Botaniska Föreningen, Svensk Botanisk Tidskrift publicerar ori- c/o Fytoteket, Uppsala universitet, Norby- ginalarbeten och översiktsartiklar om bota- När du vill ha sällskap i skogen vägen 16, SE-752 36 Uppsala. nik på svenska. I första hand trycks kortare Intendent Linda Svensson. Telefon: artiklar av nationellt och nordiskt intresse. 018-471 28 91, 0705-56 57 53. Tidskriften utkommer sex gånger om året Fax: 018-471 27 94. E-post: och omfattar totalt cirka 360 sidor. [email protected] Ägare Svenska Botaniska Föreningen. Hemsida www.sbf.c.se © Svensk Botanisk Tidskrift respektive artikelförfattare och fotograf har upp- Medlemskap (inklusive tidskriften) 275 kr hovsrätterna. Publicerade fotografier kan inom Sverige, 360 kr inom Norden, 430 komma att återanvändas i tidskriften. kr i övriga Europa och 495 kr i resten av Ansvarig utgivare Ordförande i Svenska världen. Familjemedlemskap utan tidskrift Botaniska Föreningen, Margareta Edqvist, 50 kr. se Svenska Botaniska Föreningen. Styrelse Redaktör Bengt Carlsson, c/o Fytoteket, Ordförande: Margareta Edqvist, Uppsala universitet, Norbyvägen 16, Syrengatan 19, SE-571 39 Nässjö. SE-752 36 Uppsala. Tel: 018-471 28 91, Tel: 0380-106 29. E-post: 0709-58 10 90. Fax: 018-471 27 94. [email protected] E-post: [email protected] Vice ordförande: Göran Mattiasson, Instruktioner till författare finns på fören- Lund. Tel: 046-12 99 35. ingens hemsida och på bakpärmens insida i Sekreterare: Evastina Blomgren, första numret av varje årgång. Kan även fås Dalgatan 7–9, SE-456 32 från redaktören. Kungshamn. Tel: 0523-320 22. Priser Prenumeration på tidskriften ingår E-post: evastina.blomgren@ för privatpersoner i medlemsavgiften. Pre- swipnet.se numerationspris för institutioner och före- Kassör: tag är detsamma som medlemsavgiften för Nu kommer Marie Widéns fina totalreviderade bok fylld med art- Olof Janson, privatpersoner. beskrivningar av våra vanligaste vildväxande träd och buskar, perfekt Kinne- Se vidare under medlemskap. Enstaka häf- att ha med på promenader i skog och mark. Den inleds med en Vedum ten 50 kr, äldre volymer 155 kr. bestämningsnyckel, och därefter följer artbeskrivningarna; en bild- Kårtorp 1, Vid köp av fler än 25 häften sida och en textsida följs åt art för art. Boken avslutas med ordförkla- SE-533 97 är priset 30 kr styck, vid ringar, artlista samt latinsk-svensk ordlista. Götene. köp av fler än 50 är priset Tel: 0511-530 16. 25 kr styck. Generalregister E-post: för 1967–1986 (218 sidor) 60 kr. Boken går att köpa i bokhandeln, eller att beställa direkt från vår [email protected] Porto tillkommer. Index för 1967–2000 kundtjänst, tel 046-31 21 00, fax 046-32 04 41 eller e-post Övriga: finns på föreningens hemsida. [email protected] alternativt på vår Anders Bohlin, Trollhättan Beställningar av prenumerationer och webbplats&butik www.studentlitteratur.se/7957. Helena Gralén, Borås tidskrifter görs från föreningskansliet. Thomas Karlsson, Enskede Postgiro 48 79 11-0. Ha en härlig vår och sommar! Mats Karström, Vuollerim Formgivning Lena Eliasson, Grafiska Kjell-Arne Olsson, Kristianstad Språnget, Stockholm. Studentlitteratur AB · Box 141 · 221 00 Lund Ida Schönfeldt, Luleå Tryck och distribution BTJ Tryck AB, Lund. Tel 046-31 20 00 · Fax 046-30 49 62 · www.studentlitteratur.se Staffan Åström, Krokom ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Årets växt 2002 – Mosippa

öreningen har under 2002 som första art F– i en förhoppningsvis lång serie arter och år framåt – tänkt ägna mosippan extra uppmärksamhet. Varför mins- kar den? Hur ser läget ut i landet? Skiljer det sig åt i olika delar? Även om jag är lite sent ute på året, tror jag ni har i färskt minne hur det ser ut på era mosippelokaler. Skicka in uppgifter till oss, rapportblan- kett finns att skriva ut från vår hemsida. Om ni inte har till- gång till den, ta gärna kontakt med Staffan Åström, mig eller Linda på kansliet så skickar vi en blankett (se pärmens insida för adresser). Vi hoppas kunna publicera resultatet av de inkomna uppgifterna i en artikel i SBT. För att kunna vara en stark och inflytelserik förening och för att kunna ge ut vår fina tidskrift är det viktigt att vi är många medlemmar. Under större delen av 1990-talet minskade antalet medlemmar ganska mycket, men under de tre senaste åren har vi sakta men säkert börjat öka medlemsantalet igen. Passa på när ni är ute i olika sammanhang att sprida kunskap om vår förening till era botanikvänner, som ni tror skulle kunna vara intresserade av att bli medlemmar. ”De vilda blommornas dag” firades runtom i hela vårt avlånga land den 9 juni. Jag vill redan nu framföra mitt och föreningens TACK till Dig och alla andra som på olika sätt medverkat i arbetet med att genomföra denna dag. Jag återkommer till ”De vilda blommornas dag” i nästa nummer.

Ha en skön sommar!

MARGARETA EDQVIST [email protected]

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 129 GLANSTAGEL Glanstagel – en sällsynt istidsrelikt vid Höga Kusten

Ångermanlandskusten med sina djupa, skyd- noggrann inventering av denna sällsynta lav och dade dalar och exponerade toppar hyser en rik vår kunskap om den har varit begränsad. lavflora med både västliga, oceaniska arter som För att utöka vår kännedom om glanstaglets jättelav och nordliga som berglav. Glanstagel utbredning och ekologi, och för att finna lämp- är en annan nordlig art som man tror funnits liga skötselåtgärder ägnade jag delar av somrarna kvar vid Höga Kusten ända sedan istidens 2000 och 2001 åt att inventera 25 berg och slutskede. kustklippor längs Höga Kusten (se karta).

TEXT OCH BILD: JOHN GRANBO Beskrivning Glanstagel är en av få Bryoria-arter som enbart lanstagel Bryoria nitidula är en istids- växer på marken. Dess buskformiga grenar är relikt som förekommer sällsynt på uppstående men kan också vara nerliggande. I Gexponerade klippor och bergstoppar vid vissa fall bildar den små buskiga bålar, i andra Höga Kusten (bild 1). Glanstagel hittades först fall finns endast enstaka grenar, invävda i annan på 1940-talet av Sten Ahlner (1943) på Härnön lavvegetation. Grenarna är bruna till brunsvarta i Ångermanland. Antalet kända lokaler har eller svarta och blir 5–8 cm långa och rikligt alltid varit få och på grund av detta betraktas förgrenade. Som det svenska namnet indikerar glanstagel i rödlistan som ”Starkt hotad” (Gärd- är bålen glatt och glänsande. Grenarna har enfors 2000). Det har inte tidigare gjorts någon karaktäristiska, små och stiftlika utskott som

Bild 1. Glanstagel växer isolerat på exponerade toppar tillsammans med andra nordliga och alpina lavar som fjälltagellav, upprätt tagellav och spärrlav. Utsikt från Hultoms- berget på Hemsön. Bryoria nitidula is found on exposed coastal cliffs in Ånger- manland together with other north- ern species such as Alectoria ochroleuca, A. nigricans and Bryo- caulon divergens.

130 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 131 GLANSTAGEL

Kända svenska lokaler för glanstagel Bryoria nitidula i Ångermanland och vid Höga Kusten. Röda prickar anger aktuella förekomster, lila prickar tidigare kända lokaler där arten ej återfunnits (två stycken), blå prickar besökta områden utan fynd. Den röda linjen omger Världsarvet. Swedish localities for Bryoria nitidula. Red dots indicate present-day localities, purple dots are old localities where the lichen has not been found, and blue dots are visited locali- ties with no finds. The red line surrounds the Höga Kusten World Heritage.

sitter vinkelrätt ut från grenarna (bild 2). Pseu- glanstagel. Upprätt tagellav har visserligen också docypheller (andningsporer) finns medan soral brunaktiga grenar men dessa slutar i hårfina, och apothecier saknas. Märgen reagerar C– och svarta spetsar. Dessutom saknar även den de Pd+ orange-rött då den innehåller fumarproto- små, stiftlika utskotten och barken reagerar C+ cetrarsyra (Hawksworth 1972). rött (Hawksworth 1972). Glanstagel kan förväxlas med en rad andra arter. Manlav Bryoria fuscescens kan växa på Utbredning i världen marken och kan då förväxlas med glanstagel, Glanstagel har en cirkumpolär utbredning men förgreningsmönstret och manlavens grövre men den är överallt ovanlig och har en spridd grenstruktur och avsaknaden av stiftlika utskott förekomst på norra halvklotet. Man hittar den skiljer de båda arterna åt. Broktagel Bryoria i Nordamerika, Grönland, Sibirien, Japan och bicolor är på många sätt lik men särskiljs på norra Europa (Brodo & Hawksworth 1977). växtplats, förgreningsmönster och på de ljusare I Europa är den känd från Island, Ryssland, grenspetsarna. Spärrlav Bryocaulon divergens, Varangerhalvön i Norge, Kuopio i Finland och som växer på samma lokaler som glanstagel, har Ångermanland i Sverige (Thor & Arvidsson kraftigare grenar som saknar de små, stiftlika 1999). Fynden från Storbritannien och Opp- utskotten och har en mer rödbrun färg vars land i Norge är felbestämda (Thor & Arvidsson märg reagerar C+ rött och Pd– (Hawksworth 1999). I de nationella rödlistorna bedöms glans- 1972). Upprätt tagellav Alectoria nigricans växer tagel som ”Rare” i Norge (Tønsberg m.fl. 1996) likaså på exponerade platser sida vid sida med och ”Vulnerable” i Finland (Rassi m.fl. 2001).

130 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 131 GRANBO GLANSTAGEL

Bild 2. Glanstagel har glän- sande svartbruna grenar och stiftlika utskott vinkelrätt ut från grenarna. Glanstagel är en av få Bryoria-arter som enbart växer på marken. Varje ruta är 5 × 5 mm. Bryoria nitidula has shining black- brown branches carrying pinlike outgrowths at right angles. It is one of few Bryoria species that grows on the ground.

Inventering och tidigare arbeten lekter har endast insamlats från nyfunna lokaler Sten Ahlner tillbringade en del tid på Härnön och återfinns på Fytoteket, Uppsala Universitet. under 1942 då han deltog i en militär utbild- ningskurs (Ahlner 1943). Besöket resulterade i Förekomst och ekologi i Ångermanland tre lokaler med glanstagel: Klubberget, Gånsvik Glanstagel anses vara en arktisk eller subarktisk (eller Härnö södra) och Smitingen. Insamlat art (Hawksworth 1972) och den förekommer på herbariematerial anger att han 1961 återbesökte både torr och våt tundra (Brodo & Hawksworth åtminstone några av lokalerna. Framför allt gjor- 1977). Lokalerna i Ångermanland kan tyckas de han då ett besök på den närliggande Hemsön, något malplacerade och förekomsterna är bland där ytterligare två lokaler hittades, Hultomsber- de sydligaste i världen. Men lokalerna på de get och Skuruberget. Under 1986 var Roland exponerade bergstopparna i kustbandet har ändå Moberg med Floravårdskommittén för lavar på vissa likheter med tundran. Topografin med Härnön och Hemsön och återfann glanstagel på höga berg och djupa dalar skapar områden som både Klubberget och Hultomsberget (Moberg & är hårt utsatta för väder och vind och som vin- Thor 1993). tertid är barblåsta från snö. På dessa exponerade Jag sammanställde alla tidigare lokaluppgifter och mer eller mindre trädlösa bergstoppar är från Ahlner (1943, 1953) och från Artdataban- förhållandena till synes tundralika. Områdena ken och återbesökte samtliga lokaler. Dessutom både norr och söder om Ångermanlands kust- inventerade jag områden som verkade kunna band är betydligt plattare och förutsättningar hysa lämpliga lokaler. Dessa platser valdes ut för att hitta liknande platser där finns inte. med hjälp av flygbildsgranskning och kartstu- dier. Vissa platser som verkade mycket lämpliga Mikroklimatets betydelse besöktes flera gånger för att minimera risken Mikroklimatet har stor betydelse för många för att glanstagel förbisetts. Jag besökte också lavars utbredning. Tidigare studier (Kershaw Varangerhalvön i Norge för att bredda min kun- & Larsson 1974) visar att glanstagel är extremt skap om artens ekologi och ståndortskrav, och torktålig vid låga temperaturer. Vid höga tem- för att lättare kunna urskilja områden i Sverige peraturer måste luftfuktigheten vara låg för att där man kan förvänta sig att finna arten. Kol- den ska trivas. Detta kan förklara växtplatserna

132 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 133 GRANBO GLANSTAGEL

Tabell 1. Ståndortsuppgifter för de lokaler där glanstagel hittades sommaren 2001. Samtliga lokaler ligger på Hemsön och Härnön i Ångermanland. Localities where Bryoria nitidula was found in 2001. The last three localities are new.

Lokal Status Antal Biotop Höjd Riktning Lutning Avstånd bålar till havet

Klubberget återfynd 10 Exponerad topp 70 m SO, SV 10-70º 300 m Smitingen återfynd 5 Exponerad topp 80 m NO 60-70º 400 m Hultomsberget återfynd 50 Exponerad topp 200 m N, NO, O 0-20º 2000 m Härnöklubb nyfynd 100 Hällmark 30 m N, NO 0-70º 50 m Örsjöberget nyfynd 10 Exponerad topp 125 m N, NO 10-80º 800 m Hemsö hatt nyfynd 50 Exponerad topp 200 m N, NO 0-50º 1500 m

på exponerade toppar och klippkrön där vinden många platser med liknande mikroklimat även i och avdunstningen är hög och temperaturen är övriga delar av Höga Kusten. låg. Det är också sannolikt så att ett snötäcke En ytterligare anledning till att glanstagel inverkar negativt på tillväxten under tidig vår har en begränsad utbredning kan vara att den eftersom bålens svarta färg effektivt absorberar endast finns på berg som har en viss ansamling solljuset (Kershaw & Larsson 1974). av förna och humus (Kershaw & Larsson 1974) men som ändå är så öppna att mikroklimatet Spridning blir ”arktiskt”. På grund av den pågående land- Glanstagel är sannolikt en istidsrelikt (Cerno- höjningen, för närvarande cirka 8 millimeter horský 1963). De flesta arktiska lavar, bland per år, är många strandklippor mer eller mindre annat släktet Bryoria, förökar sig asexuellt kala och vegetationsfria och således inte lämp- genom fragmentering (Kärnefelt & Mattsson liga för glanstagel. I Ångermanland har jag fun- 1994). Detta gör dem svårspridda över långa nit glanstagel från ungefär 30 meter och upp till avstånd, eftersom bålsegmenten är förhållande- 200 meter över havet. I Nordnorge däremot, där vis stora och tunga jämfört med sporer. Glansta- landhöjningen är betydligt långsammare, har gel har alltså sannolikt funnits vid Höga Kusten glanstagel funnit lämpliga lokaler på strandklip- alltsedan den postglaciala perioden. por endast någon meter över havet (Tønsberg m.fl. 1996). Växtsubstrat Glanstagel har i de flesta fall tidigare samlats Följearter bland andra blad- och busklavar in från sura bergarter men det finns sällsynta På lokaler med glanstagel finns en utpräglat fynd även från kalkrika berg (Brodo & Hawks- nordlig eller arktisk lavflora. På nästan alla plat- worth 1977). Berggrunden i Ångermanland är ser där glanstagel har eftersökts har jag funnit heterogen och består av både sura och basiska samma typ av växtsamhälle. En art som jag ofta bergarter. Berggrunden på Härnön och Hemsön har använt som ”signalart” är fjälltagellav Alec- är metagråvacka och skiljer sig från övriga delen toria ochroleuca vars ljusa storväxta bål är lätt att av Höga Kusten som främst består av rapakivi- upptäcka. På samtliga lokaler med glanstagel har granit, gabbro och diabas. De två sistnämnda dessa båda arter vuxit tätt intill varandra. Andra är basiska bergarter. Förekomsten av glanstagel ”fjällarter” som också finns här är upprätt på Härnön och Hemsön och frånvaron av den tagellav och spärrlav. Lavar som ofta har vuxit längs den övriga delen av Höga Kusten beror i närheten är snölav Cetraria nivalis, hedlav C. sannolikt på berggrunden, eftersom det finns aculeata och tuvad hedlav C. muricata.

132 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 133 GRANBO GLANSTAGEL

På tre platser (Högbonden, Tabell 2. Områden där glanstagel förgäves eftersöktes somrarna 2000 Hemsö hatt och Klubberget) och 2001. Två av dessa är tidigare kända lokaler och övriga är områ- växte violettgrå tagellav Bryoria den som till synes skulle kunna vara lämpliga lokaler. Localities where Bryoria nitidula was searched for in vain. nadvornikiana (missgynnad enligt rödlistan) exponerat Härnösands kommun direkt på berget. På Hemsö Skuruberget, Exponerat berg 1,5 km NO Varglund på Hemsön, 220 hatt fann jag också hedbjörn- Hemsö sn. m ö.h., 800 m till havet, S. Ahlner 1961 (gammal lokal) mossa Polytrichum hyperboreum Gånsvik, Exponerat berg 1,5 km ONO fiskeläget i Gånsvik på som inte tidigare setts i Ång- Härnösand sn. Härnön, 45 m ö.h., 200 m till havet, S. Ahlner 1942 ermanland (Henrik Weibull (gammal lokal) muntligen). Grottberget, Berg med gles tallskog 3,5 km O Härnösands Härnösand sn. domkyrka, 125 m ö.h., 1 km till havet. Lokaler med glanstagel Vårdkasberget, Berg med gles tallskog 3,5 km S Häggdånger kyrka, Jag återfann glanstagel på tre av Häggdånger sn. 100 m ö.h., 2 km till havet. de fem tidigare kända lokaler- Barsviken, Exponerad trädlös udde 6,7 km S Häggdånger kyrka, Häggdånger sn. 20–30 m ö.h. na; Klubberget, Hultomsberget och Smitingen (tabell 1). Timrå kommun Nyinventeringen av ett Åstholmen, Exponerad trädlös udde i yttersta kustbandet, tjugotal till synes lämpliga Tynderö sn. 9 km SO Tynderö kyrka, 0–20 m ö.h. Naturreservat.

områden resulterade i tre nya Kramfors kommun lokaler: Härnöklubb, Örsjö- Valkallen, Exponerat berg, med en näst intill trädlös topp, berget och Hemsöhatt (tabell Nora sn. 9 km S Nora kyrka. 240 m ö.h., 1 km till havet. 1). Dessa lokaler ligger på Bråtan, Exponerade öppna havsklippor i nordostlig riktning, Härnön och Hemsön, från Nora sn. 1,5 km S fiskeläget i Berghamn, 0–50 m ö.h. vilka arten redan är känd. Vad Höglosmen, Exponerade klippor i nordostlig riktning, som är anmärkningsvärt är att Nordingrå sn. 1,5 km O Bönhamn kapell, en ö i yttre kustbandet, jag inte har hittat glanstagel 20–50 m ö.h. Naturreservat. norr om Hemsön, det vill säga Högbonden, Exponerade klippor i nordlig riktning, 1,5 km SO inom de centrala delarna av Nordingrå sn. Bönhamn kapell, 25–50 m ö.h. Naturreservat. Höga Kusten och inom det nya Högklinten, Exponerat berg, 2 km V Mjällom, 280 m ö.h., Nordingrå sn. 2 km till havet. Världsarvet. Detta trots att ett femtontal platser besöktes (se Älgsjöberget, Exponerat berg, 2,5 km NV Bönhamn kapell, Nordingrå sn. 200 m ö.h., 1 km till havet. karta och tabell 2)! Glanstagel är med rätta Omne, Exponerat berg, 4,5 km NO Nordingrå kyrka, Nordingrå sn. 220 m ö.h., 2 km till havet. placerad i hotkategorin ”Starkt hotad”. Utbredningsområdet Rävsön, Ett exponerat berg, 200 m ö.h. 1 km till havet och två Nordingrå sn. exponerade toppar på strandklipporna, 9–10 km O är litet (endast på två öar) Nordingrå kyrka. och starkt begränsat eftersom Mjältön, Exponerad trädlös topp, 280 m ö.h, på Sveriges högsta det finns få lämpliga habitat. Nordingrå sn. ö, 9 km O Docksta. Populationerna är små och san- nolikt minskar också antalet Örnsköldsviks kommun Slåttdalsberget, Mycket stort, trädlöst och exponerat område, lokaler då återfyndsfrekvensen Nätra sn. 11 km NO Docksta, 235–275 m ö.h. Nationalpark. är tre av fem lokaler. Värns, Exponerat berg med gles skog, 4 km SO Docksta. Exakta lokalangivelser publice- Nätra sn. 265 m ö.h. ras inte här men finns på Art- Balesudden, Exponerat berg och branta öppna strandklippor, 6 km databanken i Uppsala. Efter- Nätra sn. O Köpmanholmen, 100–175 m ö.h. som varje lokal endast hyser

134 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 135 GRANBO GLANSTAGEL

Bild 3. Härnöklubb är en av de nyfunna och även den rikligaste lokalen för glanstagel. One of the new and also the richest locality for Bryoria nitidula is found on coastal cliffs at Härnöklubb.

ett litet antal bålar är arten mycket sårbar för all Berget ligger i yttersta kustbandet men är en form av insamling och ökad besöksfrekvens. av de minst exponerade lokalerna. Här finns mindre, öppna partier utan träd men större Återfynden delen av berget har en gles, vindpåverkad tall- Klubberget, Härnösand sn. Berget 6,5 km SO skog. Enstaka klippor, hällar och block är expo- Härnösands domkyrka och 500 m SV fyren nerade. Ett fåtal bålar hittades på en brant (70 Härnöklubb. Lokalen är belägen 50 m S och grader) klippa i nordostlig riktning på 80 meter SV högsta toppen. S. Ahlner 1942 (UPS), R. över havet. Moberg med flera 1986 (UPS), J. Granbo 2001. Klubberget ligger i yttersta kustbandet, 70 Hultomsberget, Hemsö sn. (bild 1). Berget meter över havet, och toppen är exponerad men cirka 1 km NV Hemsö kyrka. Flera fyndplatser med lägre tallar och enstaka andra träd. Glans- på den norra topplatån. S. Ahlner 1961 (UPS), tagel växer både på öppna hällar mot sydost men R. Moberg med flera 1986 (UPS), J. Granbo också på klippor som ligger mer skyddat mellan 2001. träden. Sannolikt har det varit mer exponerat Hultomsberget, som är mycket exponerat, är här förut när det var militär aktivitet här. Loka- en av de lokaler som hyser ett rikligt bestånd av len ligger inom ett naturreservat. glanstagel. På bergets översta platå finns åtmins- tone ett tjugotal växtplatser på en höjd av 200 Smitingen, Härnösand sn. Berget söder om meter över havet. Områdets karaktär liknar mer Smitingsviken och 700 m SSV sandstranden en fjällmiljö med hårt vindpinade tallar och en Smitingen. Glanstagel finns på en av topparna. riklig förekomst av fjälltagellav och spärrlav. I S. Ahlner 1942 (UPS), J. Granbo 2001.

134 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 135 GRANBO GLANSTAGEL området finns en raststuga som dock inte besöks utbyggnad av telekommunikationsnätet med i någon större utsträckning. allt fler master vara ett hot. Sådan exploatering bör helst undvikas. Om man ändå tvingas göra Nyfunna lokaler ingrepp bör området detaljinventeras så att mas- Härnöklubb, Härnösand sn. (bild 3). Berget terna kan placeras på hällar utan glanstagel. 6,5 km SO Härnösands domkyrka och 300 m En etablering av vindkraftverk på topparna NV fyren Härnöklubb. Glanstagel finns på den och i närheten är också en riskfaktor. För det norra toppen och på den nordöstra branten mot första blir det en rent fysisk påverkan då berg- havet. J. Granbo 2001 (UPS). hällen eller klippan förstörs. För det andra kan Denna lokal skiljer sig från de andra efter- vindsnurran – genom att den stjäl vind från när- som den inte är på någon topp utan en brant området – påverka mikroklimatet negativt för öppen hällmark riktad mot norr. Här fann jag glanstagel. Tre av lokalerna på Härnön är idag den rikligaste förekomsten av glanstagel. Man skyddade i naturreservat. Inga vindkraftverk bör kan hitta den inom ett område av 100 gånger uppföras på Örsjöberget, Hultomsberget och 30 meter. Här finns laven mellan 30 och 55 Hemsö hatt, vilka alla har pekats ut som lämp- meter över havet. På branten, cirka 30 graders liga områden (Kåsthag 2001). lutning, finns enstaka mindre träd och buskar. En ökad besöksfrekvens på de kala hällarna Här finns också mycket rikligt med fjälltagellav. kan leda till att vegetationen trampas ner och Lokalen ligger inom ett naturreservat. försvinner. De flesta av topparna och natur- reservatet Smitingen–Härnöklubb besöks regel- Örsjöberget, Härnösand sn. Berget 5 km SO bundet och man bör leda stigar så att de inte går Härnösands domkyrka och 500 m O Örsjön. rakt igenom lokalerna. Om Hemsö hatt öppnas Laven växer på den högsta toppen. J. Granbo igen för allmänheten så kan den bli ett populärt 2001 (UPS). utflyktsmål. I så fall måste man försöka att und- Örsjöberget är ett av de högre bergen på vika markslitage på själva toppen, speciellt på Härnön men det är endast en liten del av själva dess norra och östra sida. toppen som är exponerad och utan träd. Glans- En så pass liten förekomst är givetvis ytterst tagel finns på tre ställen med totalt cirka 20 sårbar för all form av insamling. Reservatsföre- bålar, dels på exponerade bergskanter men också skrifterna för Smitingen–Härnöklubb måste ses på branta (70 grader) klippor i lite mer skyddat över och ett insamlingsförbud utfärdas. All form läge. På toppen finns ett fundament, troligen av eventuell insamling bör följa rekommendatio- efter en mast. nerna i Arvidsson & Thor (1995).

Hemsö hatt, Hemsö sn. 3,5 km SSV Hemsö Skonsam röjning bra för glanstagel kyrka. Flera fyndplatser. J. Granbo 2001 (UPS). Ett annat hot är igenväxningen. Den skapar Hemsö hatt är ett militärt skyddsobjekt och efterhand ett humuslager som i sin tur bereder är stängt för allmänheten. Platsen är helt öppen vägen för mer konkurrenskraftiga arter. Några och på den mycket exponerade toppen saknas av lokalerna hålls eller har hållits öppna med större träd. På bergets norra och östra sida, mekanisk röjning från militärens sida eller hölls straxt nedom toppen ca 200 meter över havet, öppna i gångna tider då man använde vårdkasar finns en riklig förekomst på åtminstone tre klip- och tog ved till dessa på topparna. I dagsläget por. Toppen röjs kontinuerligt från uppväxande är det endast Hemsö hatt som röjs regelbundet. träd. Om militäranläggningen läggs ner bör man fort- sätta att göra liknande röjningar. Röjningar bör Mobiltelefonen ett hot ske även på Hultomsberget, Härnöklubb och på Det är framför allt olika former av exploatering Örsjöberget för att förhindra en ansamling av som är det största hotet. Exempelvis kan en förna. Röjningarna måste göras med handkraft

136 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 137 GRANBO GLANSTAGEL

på ett mycket restriktivt sätt så att inte bålar för- Moberg, R. & Thor, G. 1993. Additions to the lichen störs under röjningsarbetet. Träd och buskar får flora of Ångermanland, Central Sweden. – Gra- phis Scripta 5: 39–44. inte fällas direkt på eller dras bort över områden Rassi, P., Alanen, A., Kanerva, T. & Mannerkoski, I. med glanstagel. Allt röjningsavfall ska tas bort (red.) 2001. The 2000 Red List of Finnish species. från platsen så ingen onödig förna ansamlas på – Ministry of the Environment and Finnish Envi- klipphällarna. Det kan vara klokt att först testa ronment Inst., Helsinki. hur effekten blir av röjningen på ett provom- Thor, G. & Arvidsson, L. (red.) 1999. Rödlistade lavar i Sverige. Artfakta. – ArtDatabanken, SLU. råde, lämpligen på Örsjöberget, innan man röjer Tønsberg, T., Gauslaa, Y., Haugan, R., Holien, H. & övriga områden. Timdal, E. 1996. The threatened macrolichens of Norway – 1995. – Sommerfeltia 23: 1–258. • Inventeringen har finansierats av Naturvårds- verket. Ett särskilt stort tack till Fytoteket, Upp- ABSTRACT sala Universitet och Roland Moberg för all hjälp, Granbo, J. 2002. Glanstagel Bryoria nitidula – en till Naturhistoriska riksmuseet för utlåning sällsynt istidsrelikt vid Höga Kusten. [Bryoria nitid- av herbariematerial och till Norrlandskustens ula – a rare glacial relict at the High Coast, central Sweden.] – Svensk Bot. Tidskr. 96: 130–137. Upp- marinkommando för tillstånd att besöka Hemsö sala. ISSN 0039-646X. hatt. The lichen Bryoria nitidula is classified as endangered in Sweden. It is hemiarctic and circumpolar, but Citerad litteratur with only scattered occurrences in northern Europe Ahlner, S. 1943. Några lavar från Härnön i Ånger- and Asia. In Sweden B. nitidula is found on open manland. – Bot. Not. 1943: 155–159. and exposed coastal cliffs and mountain hills in the Ahlner, S. 1953. Om Ångermanlands lavflora. – Ur: county of Ångermanland. In the summer of 2001 B. Elofson, O. & Curry-Lindahl, K. (red.), Natur nitidula was searched on the localities where it had i Ångermanland och Medelpad, Svensk Natur, Stockholm, sid. 191–196. been known to occur, and in 20 additional areas Arvidsson, L. & Thor, G. 1995. Etik och praktik that seemed suitable. It was found on three old and vid insamling av lavar. – Svensk Bot. Tidskr. 89: three new localities. 371–380. Brodo, I. M. & Hawksworth, D. L. 1977. Alectoria and allied genera in North Amerika. – Opera Bot. John Granbo är 29 år och 42: 107–109. arbetar med Natura 2000- Cernohorský, Z. 1963. Survival of lichens during the områden och reservat på glacial age in the north Atlantic basin. – Ur: Löve, länsstyrelsen i Västernorr- Á. & Löve, D. (red.), North Atlantic biota and their history. Pergamon Press, sid. 233-240. lands län. Han är natur- Gärdenfors, U. (red.) 2000. Rödlistade arter i Sverige vårdsbiolog med examen 2000 – The 2000 Red List of Swedish species. från Uppsala universitet. – ArtDatabanken, SLU. Intresset för kryptogamer Hawksworth, D. L. 1972. Regional studies in Alecto- grundlades under universi- ria 2. – Lichenologist 4: 181–261. Kershaw, K. A. & Larsson, D. W. 1974. Studies on tetstiden. John är född i Uppsala men flyttade lichen-dominated systems. IX. Topographic influ- till Härnösand för tre år sedan. ences on microclimate and species distribution. Adress: John Granbo, Länsstyrelsen Västernorr- – Can. J. Bot. 52: 1935–1945. lands län, 871 86 Härnösand Kåsthag, L. 2001. Västernorrlands läns vindkraftspo- licy. – Länsstyrelsen Västernorrlands län, Publika- E-post: [email protected] tion 2001: 2. Kärnefelt, E. I. & Mattsson, J.-E. 1994. Dispersal of plants and morphological adaptations in lichens to arctic environment. – Ur: Swedish–Russian Tundra Ecology Expedition 1994. A cruise report. Svenska polarforskningssekretariatet, sid. 77–84.

136 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 137 BOTANISK LITTERATUR

Svenska jätteträd och slaget och bitvis rekommenderas en högt satt åldersgräns för läsandet: Ett exempel beskriver deras mytologiska historia germanernas straff för plundring av träd. Detta är milt sagt avskräckande och om den lagtill- åsom synnerligen intresserad av stora träd lämpningen hade skett idag skulle ingen ens trodde jag i min enfald att jag var hyf- våga tänka tanken att avverka ett gammalt träd. Ssat uppdaterad om vad som var på gång Som sagt, informationsmängden är blytung men inom detta ämnesområde. Det var därför med språket fjäderlätt. Man häpnar! förvåning jag fick höra talas om Per Östermans Boken avslutas med ett nyutkomna bok om jätteträd. Nåväl, antal beskrivningar av boken införskaffades enskilda trädslag, deras omgående. Efter mytologi och användnings- att ha plöjt igenom områden. Den är rikt de 92 faktaspäckade illustrerad med bilder av sidorna är jag ännu egendomliga eller jättelika mer förvånad att jag träd. Sist i boken finns inte kände till vad en tabell över de cirka som var i görningen. femtio största träden i Ryktet om högkvali- Sverige. Listan bygger tativa trycksaker inom på uppgifter från en ämnet natur tenderar ”trädtävling” i affärs- att spridas vida kring, tidningen ATL jämte långt innan de når bok- uppgifter från olika diskarna – och det här är inventeringar och en mycket underhållande, sammanställningar. välskriven, trevlig och fak- De enda brister taspäckad bok om träd och jag hittar i denna deras historia! sammanställning I elva inledande kapitel är att några av beskrivs trädens mytolo- landets största träd giska, religiösa och historiska saknas i tabellerna liksom uppgifter betydelse. Här finns allt från om årtal för mätningarna. Dessutom saknar berättelser om vackra förhistoriska skogar till man (kanske är denna synpunkt typisk för en hårresande skildringar av blodiga slag mellan akademiker) litteraturhänvisningar i den fakta- germaner och romare under de centraleurope- späckade texten. Boken är ju så helsikes intres- iska lövträdens tak. Östermans flinka penna och sant att man skulle vilja läsa mer! Nåväl, sam- vackra språk gör att man riktigt känner dofterna manfattningsvis rekommenderas boken varmt. av ceremonierna i offerlundarna. I boken ges också intressanta förklaringar till  SVANTE HULTENGREN kända ord och uttryck. ”Caput” kan beskriva att avhuggna huvuden hängts upp i träd i samband Svenska jätteträd och deras mytologiska historia. med blotfester kring 1000-talet. Ordet ”bok- Artbooks, 2001. 92 sid. Den kan beställas direkt stav” kommer av att man skrev runskrift på sta- från författaren Per Österman, Artbooks. Tele- var av bok. Genom att handgripligen ”ta i trä” fon: 0417-323 50. E-postadress: [email protected] skulle man kunna skydda sig mot faror. Många Priset på 199 kronor inkluderar frakt. av myterna som återges är av det våldsamma

138 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) Sporsäcksvampar i död ved – mångfald, ekologi och naturvårds- aspekter

Sporsäcksvamparna är en hittills ganska dåligt känd svampgrupp. Här redovisar tre Göte- borgsmykologer fynd av flera arter som är helt nya för Sverige, en är till och med ny för Euro- pa! Sporsäcksvamparna har stor betydelse för kretsloppet av näringsämnen i lövskogar, och många ingår i ett fascinerande och komplext samspel med olika vedlevande insekter.

BJÖRN NORDÉN, THOMAS APPELQVIST & BETTINA OLAUSSON

n av de första soliga vårdagarna går vi Figur 1. En del av de arter av sporsäcksvampar sakta fram genom Vitsippsdalen i Göte- man finner på död ved är specialister på ett enda borgs botaniska trädgård och letar spor- trädslag. Arter markerade med * i figuren före- E kommer uteslutande eller så gott som bara på ek. säcksvampar på grenar av lövträd. På nyfallna alm-, ask- och hasselgrenar växer en mängd De övriga förekommer både på ek och på andra olika arter. Veden är ofta mjuk och rötan har trädslag. Figuren illustrerar också att ett och samma träd kan innehålla flera olika nischer som redan börjat i grenverket. Många pinnar är svar- har sin speciella funga av sporsäcksvampar. ta av kärnsvampar och ytan känns sträv under Niche differentiation and host specificity of asco- fingrarna. Arter inom släktena Eutypa, Diatry- mycetes on oak (Quercus robur and Q. petraea) in pella och Nemania dominerar och på dem finner south Sweden. Species marked with * are specific vi i sin tur små svampparasiter som Capronia to oak. nigerrima, Calosphaeria-arter och den vanliga Polydesmia pruinosa. På lövved utgör sporsäcksvamparna ett karak- stort steg framåt för kunskapen om sporsäck- täristiskt och dominerande inslag. Trots det är svamparna i Sverige var checklistan över pyre- de ganska okända och man kan säga att de har nomyceter eller kärnsvampar (Eriksson 1992). kommit lite i skymundan bland andra krypto- Den ligger också, i tillämpliga fall, till grund gamgrupper som till exempel tickor och epifytis- för namngivningen i denna artikel. Checklistan ka lavar och mossor, vilka alla uppmärksammats upptar ungefär 430 vedlevande kärnsvampsarter. mer. Anledningen kan vara att bestämningslit- Därtill kommer hundratals skålsvampar (Han- teraturen ofta är svårtillgänglig och föråldrad, sen & Knudsen 2000), vilka utgör den andra men det rör sig också mycket om traditioner. Ett stora gruppen av sporsäcksvampar.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 139 NORDÉN m.fl. SPORSÄCKSVAMPAR

Flera undersökningar har visat att man rela- parasiter på sina värdväxter eller på andra svam- tivt lätt kan göra intressanta fynd av vedlevande par. I fortsättningen av texten menar vi med sporsäcksvampar och att det finns mycket kvar vedlevande arter främst saprofyter. att upptäcka (Nordén & Bengtson 1994, Hans- Många arter förekommer tidigt i successionen son 1996, Nordén 1997, Nordén m.fl. 1997, på död ved, speciellt de så kallade endofyterna Nordén & Paltto 2001, Nordén & Sunhede som finns som mycel eller vilande sporer redan 2001). Vi vill därför knuffa lite för denna grupp inne i det levande trädet. Dessa verkar ofta inte genom att belysa dess roll i kretsloppet och dis- påverka trädet nämnvärt, men är efter trädets kutera några naturvårdsaspekter. På slutet pre- eller grenens död redan på plats och kan snabbt senterar vi några intressanta fynd, bland annat växa till och bilda fruktkroppar innan en mer sju arter som är nya för Sverige. konkurrenskraftig svamp (ofta en basidsvamp) tar över (Rayner och Boddy 1988). Kärnsvam- Sporsäcksvampar i levande och död ved pen Amphiporthe leiphaemia är ett exempel på en Många sporsäcksvampar är saprofyter och bidrar vanlig art med detta levnadssätt. Den förekom- till nedbrytningen av ved och därmed till cirku- mer enligt Redlin & Carris (1996) i hälften av lationen av näringsämnen i naturen. Andra är alla tunna ekgrenar. Exempel på situationer då endofyter bildar fruktkroppar är när en gren eller ett träd dött hastigt av till exempel brand Funga. Motsvarigheten till fauna och flora. eller djurgnag. Endofyterna är ofta värdspecifika Vi tycker det är en användbar term, eftersom i motsats till de arter som förekommer senare i svampar varken är växter eller djur utan successionen. bildar ett eget rike (Margulis 1992). Ordet Olika slag av död ved hyser olika arter. Art- har introducerats av danska mykologer, men sammansättningen mellan olika delar av ett och används numera inte bara i Danmark utan samma träd kan också variera. Till exempel så även i t.ex. Nederländerna (Jacob Heilmann- växer vissa arter på kvistar, medan andra enbart Claussen, muntligen). Konidiestadium. Kallas också imperfekt växer på grova grenar. Figur 1 visar exempel på stadium och innebär att svampen förökar sig hur nischuppdelningen mellan arter kan se ut på med könlöst bildade sporer (konidiesporer). ek samt på värdspecifika arter och generalister. Ett mycket vanligt förekommande föröknings- sätt hos sporsäcksvampar. Vednedbrytning Kärnsvampar. Pyrenomyceter. En stor I barrskogen dominerar basidsvampar nedbryt- formgrupp bland sporsäcksvamparna. Omfat- ningen av död ved kraftigt, medan sporsäck- tar alla arter med flaskformiga fruktkroppar svampar spelar en viktig roll i lövskogen. Man (perithecier etc.). vet genom experiment att många sporsäcksvam- Skålsvampar. Discomyceter. En stor form- grupp bland sporsäcksvamparna. Hit räknas par har betydligt svårare att bryta ned barrved alla arter med skålformiga fruktkroppar än lövved (Duncan 1960). När vi studerade 25 (apothecier). ekdominerade skogar i södra Sverige (se nedan Sporsäcksvampar. Ascomyceter. Den ena och Götmark m.fl. 2001) fann vi att det fanns huvudgruppen av de högre svamparna. Den fler arter av sporsäcksvampar på lövved än på andra är basidsvamparna (basidiomyceter) barrved. Andelen barrved i undersökningsområ- dit de flesta större och ätliga svampar hör, dena var 10 % (totalt av både grov och klen ved), förutom murklor och tryfflar, som är spor- men bara 2 % av arterna var knutna till barrved säcksvampar. (figur 2). Stroma, pl. stromata. ”Fruktbädd” eller ”dyna” i vilken fruktkropparna (perithecier- Olika svampar orsakar olika typer av röta i na) är inneslutna hos till exempel dynsvam- veden. De mest kända är brunröta och vitröta, parna i släktet Hypoxylon. som båda orsakas av basidsvampar (Dix & Webster 1995). Bland de sporsäcksvampar som

140 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 141 NORDÉN m.fl. SPORSÄCKSVAMPAR

Figur 2. A) Fördelning av löv- A Andel barrved B Andel arter på barrved och barrved i 25 ekdomine- 10 % 2 % rade bestånd i södra Sverige. B) Andel sporsäcksvampar funna på löv- eller barrved i en stor svampinventering i samma bestånd. A) Proportion of hardwood and softwood in 25 oak- dominated woodlands in south Sweden. B) Number of ascomycetes found on hard- wood and softwood at the same sites. Andel lövved Andel arter på lövved 90 % 98 %

spelar stor roll som vednedbrytare märks många flera år både före och efter gallringsingreppet. arter i ordningen Xylariales som åstadkommer Projektets inriktning motiveras framförallt av en kraftig röta (kallad xylariacé-röta), främst att det finns ett ökat intresse för uttag av skogs- i lövved. Veden blir ljus och torr, men inte så bränsle, men syftar också till att ge underlag för fibrig som hos vitröta, som den annars liknar. skötselrekommendationer för naturskyddade En annan form av röta som orsakas av sporsäck- områden. svampar brukar kallas för mjukröta. Den känns Vedlevande sporsäcksvampar har invente- igen på att veden blir mjuk och ofta mörknar rats av Olausson (2001) inom ramen för ett något. Mjukröta skiljer sig från xylariacé-röta examensarbete knutet till projektet. Det visade genom sättet som svampen angriper vedcellerna sig att det bland sporsäcksvampar finns påfal- (Blanchette 1995). Typiskt för ved som rötats lande många arter som är beroende av klen ved av sporsäcksvampar (främst kärnsvampar) är i lövskog: 77 av 102 arter växte enbart på ved att den ofta är svart på ytan (figur 3) eller att mellan 1 och 10 cm i diameter! Alltså är gre- det finns svarta plattor inne i veden, som utgör nar och kvistar väl så viktiga substrat för dessa avgränsningar mellan svampindivider (Rayner svampar som grova lågor. En annan klenvedsrik och Boddy 1988). Svarta pinnar och lågor är miljö som har en rik funga av vedlevande spor- därför ett karakteristiskt inslag i sydsvenska säcksvampar är hässlen. Vid en undersökning av lövskogar. hässlen på Öland hittades 60 kärnsvampar varav 17 var nya för Sverige (Nordén & Paltto 2001). Klenvedsmiljöer, viktiga för mångfalden Nitton vedlevande sporsäcksvampar är röd- Inom det nystartade forskningsprojektet ”Biolo- listade i Sverige (Gärdenfors 2000), en mycket gisk mångfald, skogsbränsle och skötsel av ekdo- liten andel av det totala artantalet. Det är troligt minerade skogar med nyckelelement” (Götmark att det finns många fler arter som skulle för- m.fl. 2001) undersöks för närvarande många tjäna att bli uppmärksammade om mer kunskap olika organismgrupper, bland annat vedsvampar fanns. Kanske kan Ostropa barbara som före- och vedskalbaggar. Tjugofem ekdominerade kommer i områden med mycket tät klenvedsfö- områden med gamla träd och död ved i meller- rekomst vara en kandidat. sta Götaland ingår i undersökningen. I en expe- Nitare (2000) tar upp fem arter av vedlevan- rimentyta på ett hektar i varje område gallras de sporsäcksvampar som indikatorer på områden bestånden, medan en lika stor kontrollyta läm- med hög biologisk mångfald, bl.a. i hässlen. nas till fri utveckling. Rutorna inventeras under Kanske finns det fler miljöer där sporsäcksvam-

140 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 141 NORDÉN m.fl. SPORSÄCKSVAMPAR par skulle kunna användas som signalarter, till Samspel med vedinsekter exempel vissa successionsmiljöer där det finns En viktig komponent i många vedlevande spor- få signalarter inom de ”traditionella” grupperna säcksvampars ekologi är deras samband med mossor och lavar. Videsnår är ett exempel på insekter. Många vedinsekter är beroende av en miljö med få nuvarande indikatorarter, men sporsäcksvampar på olika sätt och beroendet är med en rik funga av vedlevande sporsäcksvam- förmodligen i vissa fall ömsesidigt genom att par (Mathiassen 1989, 1993). svamparna får hjälp med spridningen (Crowson Av dessa exempel framgår att vi bör ta hän- 1984, Blackwell & Jones 1997). Bland svenska syn även till klenvedsrika miljöer och att det skalbaggar har vi ungefär 1200 vedarter och inte bör vara självklart att ”flisa upp” buskar, drygt 450 av dem är med på rödlistan. Många småträd eller grenar och toppar vid skogsbruk, av dessa är förmodligen knutna till olika spor- parkskötsel och naturvård. Även för insekter är säcksvampar, men hur dessa samband ser ut är klenved ett viktigt substrat. fortfarande mycket dåligt känt. För en del röd- listade vedinsekter bygger uppgifter om födoval på förbistring kring vilka arter som egentligen avses. Till exempel har de rödlistade skalbag- garna Diplocoelus fagi, lindmögelbagge Enicmus brevicornis, Laemophloeus monilis och Synchita separanda alla antagits vara knutna till lindgre- nar med linddynan Biscogniauxia cinerolilacina. Den enda dokumenterade källan till dessa skalbaggars födoval är dock Palm (1956) som uppger att skalbaggarna hittats vid ”Corticium quercinum” (troligen avses lindskinn Peniophora rufomarginata) och ”Tubercularia confluens” (möjligen avses en Nectria, det vill säga en kärn- svampsart). Skalbaggar utnyttjar vedsvamp på flera olika sätt. En del arter söker upp och lever av frukt- kroppar och mycel som finns i veden. Andra har med sig svamp som de aktivt ”odlar” i veden för att få föda. Det finns också de som tar hjälp av svamp i mag-tarmkanalen för att kunna tillgo- dogöra sig svårnedbrytbara ämnen. Många vedinsekter anses leva av en enda vedlevande sporsäcksvamp eller en grupp när- stående arter (Wilding m.fl. 1989). Som några

Figur 3. Många kärnsvampar bildar svarta stråk i död ved. De kan också klä in ytan i svart mycel. På bilden syns hur en kärnsvamp (okänt vilken art) breder ut sig på en sågad yta. De ljusare fläckarna är fruktkroppar av en skinnsvamp. Foto: Björn Nordén. Many pyrenomycetes form black patches on dead wood. The whitish patches above are fruiting bodies of a corticioid basidiomycete.

142 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 143 NORDÉN m.fl. SPORSÄCKSVAMPAR

Figur 4. Ett ganska udda fynd var denna Byssosphaeria xesto- thele som hittades i tropikväxt- huset i Göteborgs botaniska trädgård. Foto: Uno Eliasson. Byssosphaeria xestothele was found in a tropical greenhouse in Göteborg.

svenska exempel kan nämnas skalbaggarna Cryptophagus corticinus och stor plattnosbag- ge Platyrhinus resinosus på björkskiktdyna Daldinia loculata, aspmögelbagge Enicmus lundbladi och tvåfläckig barkskinnbagge Aradus bimaculatus på aspdyna Hypoxylon mammatum, bandad brandsvampbagge Biphyllus lunatus på askskiktdyna Daldinia concentrica och vivlar inom släktet Choragus som är knutna till Diatrype-arter. Andra insekter lever av flera olika svamp- arter men kan vara inriktade mot att äta fruktkroppar, mycel eller sporer. Den röd- listade skalbaggen Cicones variegatus finner man till exempel på stubbdyna Ustulina deusta och andra arter med stora stromata. Stubbdynans askgrå konidiestadium verkar också lockande för många andra skalbaggar. Sporerna utnyttjas under försommaren av

Figur 5. Släktet kallas larvklubbor och arten heter Cordyceps stylophora . Den parasiterar knäpparlarver och är ny för Europa. Som svenskt namn föreslås knäpparlarvklubba. Till vänster ses skuggstjärnmossa Mnium hornum. Foto: Björn Nordén. Cordyceps stylophora parasitizes the larvae of click beetles. This is the first find for Europe.

142 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 143 NORDÉN m.fl. SPORSÄCKSVAMPAR kortvingar, brunbaggar och olika Mycetophagus- svampar i mag-tarmkanalen. Arter av släktet arter. Symbiotaphrina hjälper dem att avgifta veden Ett flertal sporsäcksvampar odlas aktivt av och jästsvampar ur ordningen Saccharomyceta- insekter i ved. Många barkborrar har små hål- les hjälper till med att spjälka näringen (Batra rum på kroppen (mycangier) där de förvarar 1967). svamp som de ”sår ut” i samband med ägglägg- ningen. Larverna lever sedan av dessa svampar, Framtiden som brukar kallas för ambrosiasvampar (Batra Bland de vedlevande sporsäcksvamparna finns 1967). Vanliga och välkända exempel på svenska mycket kvar att upptäcka, både vad gäller nya ambrosiabaggar är bredhalsad varvsfluga Hylo- arter och ekologiska samband. Ett utökat sam- coetus dermestoides på björk och randig vedborre arbete mellan naturvårdare, mykologer och Trypodendron lineatum på gran. Mycangier finns entomologer vore positivt för att bättre förstå utbildade hos många olika familjer av vedskal- dessa svampars ekologi och betydelse i naturen. baggar som barkborrar, fuktbaggar, plattbaggar Eventuellt kan skogsindustrins ökande intresse och mögelbaggar, och speciellt vanliga tycks för skogsbränsle utgöra ett hot mot denna, ännu de vara hos sådana arter som förekommer på ganska okända mångfald. Mer forskning behövs brandfält. Barrskogar är normalt ganska fattiga om klenvedens betydelse och om hur skogs- på vedlevande sporsäcksvampar men vissa arter bränsleuttag kan kombineras med naturhänsyn. blommar upp kraftigt på brandfält och utgör den huvudsakliga födan för många vedinsekter Några intressanta fynd (Wikars 1997). Man tror också att flera ved- Fynden nedan är inte tidigare publicerade. Alla insekter sekundärt utnyttjar dessa ”svampträd- arter har få eller inga svenska fynd enligt Eriks- gårdar”. Sådana skalbaggar är ofta smala och son (1992). Material finns i herbarium Björn cylindriska och några svenska exempel kan vara Nordén och kommer att deponeras i G. Colydium filiforme, Terdus cylindricus och flera Asteromassaria macrospora (Desm.)Höhnel Corticeus-arter (Wilding m.fl. 1989). Ny för Sverige. Svampsläktena Ophiostoma och Ceratocystis Småland: Ljuder sn, Kråksjö by, på tunn bokgren lever ofta tillsammans med barkborrar och 2001-04-25. långhorningar, till exempel granbarkborrar med Ceratocystis och almsplintborrar med Ophiostoma. Botryosphaeria dothidea (Moug.: Fr.)Ces. & De Dessa insekter lever inte enbart av svampmycelet Not. varför man inte brukar räkna dem till ambrosia- Denna art växer utomlands på diverse substrat baggarna. Eftersom svamparna ofta mörk- eller där den ofta orsakar sjukdomssymtom (Farr blåfärgar veden kallas de ofta för blåytesvam- m.fl. 1995) och det kan förmodas att det egent- par. De bryter vanligen inte ner cellulosa utan ligen rör sig om ett artkomplex (Smith m.fl. lever främst av olika sockerarter i kambiet. De 2001). Bohuslän: Bro, V delen av Näverkärr, på Rosa sp. två svampsläktena ansågs förr närbesläktade 1994-11-14. Västrum, Ytterhult, på levande Rosa eftersom de har liknande fruktkroppar och en canina 2000-10-31. klibbig spormassa som sprids med insekter, men räknas numer till olika ordningar (Hausner Byssosphaeria xestothele (Berkeley & Curtis)Barr m.fl. 1993). Även hos blåytesvamparna finns En övervägande tropisk art som är ny för Sverige. snyltgäster, till exempel den EU-listade smala Materialet stämmer i alla avseenden med beskrivningen i Barr (1984), med det undan- skuggbaggen Boros schneideri som idag i Sverige µ endast lever kvar på Gotska Sandön (Cederberg taget att enstaka sporer är upp till 34 m mot µ och Löfroth 2000). uppgivna maxvärdet 28 m. Figur 4. Västergötland: Göteborg, Botaniska trädgården, på Exempel på endosymbios finns bland trägna- stock av Robinia pseudoacacia i tropikväxthuset 1996- garna (Anobidae) som har flera olika sporsäck- 07-17 och 2001-03-27.

144 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 145 NORDÉN m.fl. SPORSÄCKSVAMPAR

Figur 6. Eutypa spinosa. En karak- tärsart i bokskogar med lågor. Den döda veden färgas svart och på nära håll kan man se de kan- tiga fruktkroppsmynningarna som ser ut som toppen på en stjärn- skruvmejsel. Foto: Uno Eliasson. Eutypa spinosa is a common spe- cies on Fagus sylvatica logs.

Calosphaeria dryina (Currey)Nitscke Småland: Växjö, Bokhultets naturreservat, på gamla Denna lilla art växer saprofytiskt eller parasitiskt stromata av Eutypella quaternata på klen bokgren på stromata av andra pyrenomyceter. Ny för 2001-04-27. Sverige. Cordyceps stylophora Berk. & Br. Västergötland: Skölvene, på gamla stromata av Dia- Detta är det första fyndet av arten i Europa. trypella verruciformis på klen ekgren 2001-04-20. Den är tidigare känd från Amerika och Japan Calosphaeria parasitica Fuckel (Mains 1958). Tyvärr saknade kollekten mogna Denna lilla art växer saprofytiskt eller parasitiskt sporer, men arten kan bestämmas genom sitt på stromata av andra pyrenomyceter. Ny för habitus, mikromorfologi och substratval. Arten Sverige. är ett exempel på en interaktion mellan spor-

Figur 7. Melanospora caprina är parasit på bruna, tomentelloida skinnsvampar. Foto: Björn Nordén. Melanospora caprina parasitizes tomen- telloid basidiomycetes.

144 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 145 NORDÉN m.fl. SPORSÄCKSVAMPAR säcksvampar och insekter, i det här fallet med Fynd av rödlistade arter dödlig utgång för knäpparlarver. Figur 5. Biscogniauxia cinerolilacina (J.H. Miller)Pouzar, Halland: Vallda, Hördalens naturreservat, på larv av linddyna knäpparen Denticollis lineare i en gammal murken Denna art hade tidigare endast några äldre fynd alstubbe i alsumpskog 1998-10-05. Stromat utskju- tande från en matta av skuggstjärnmossa Mnium i Stockholmstrakten (Larsson 1997). hornum. Småland: Huskvarna, Strands ravin, på lindlåga 1998-10-31. Västrum, Ytterhult, på två grova lindar Cudoniella acicularis (Bull.)Schröter 2000-10-31. En tidigare rödlistad art som inte förefaller så Holwaya mucida (Schulz.)Korf & Abawi, lind- ovanlig i sydvästra Sverige. Dock finns få publi- skål cerade fynduppgifter. Arten förekommer på Sedan arten presenterades av Aronsson (1991) gamla ekstubbar, men är av oss funnen även på och behandlats i rödlistor har ett antal nya fynd björkved. gjorts som ger en delvis ny bild av artens utbred- Västergötland: Borås, Rya åsar. Riklig på ekstubbar och sparsam på björkved 2000-10-03. Skölvene, på ning och frekvens. gammal murken ekstubbe 2000-10-07. Lena, Östad Bohuslän: Grinneröd, Vargefjället, på tunn död kvist kulle, på ekstubbe 2000-11-15. av levande lind 2000-09-15. Grinneröd, Bredfjället, riklig på grenar och stammar av lind 2000-09-15. Diatrype spilomea H. Syd. Kville, Kleva Mellangård, på medelgrov lindlåga Denna stora art är ny för Sverige. 1994-11-04, Artur Larsson. Naverstad, Säm, bäck- Östergötland: Vist sn, Stafsäter naturreservat, på ravin 100 m N om gården Säm, på grenar och lågor lönnlåga 2001-05-25. av lind 1994-11-14, Artur Larsson. Naverstad, Ting- vall, på grenar, stubbar och lågor av lind 1994-11-14, Eutypa spinosa (Pers.: Fr.)Tul. & C. Tul. Artur Larsson. Lycke, Tjuvkil, riklig på grenar och En vanlig art i bokskogar med död ved i Hal- stammar av lind 1998-10-15. Lycke, Älgön, på lind- land och Skåne. Figur 6. grenar 2001, Erik Ljungstrand. Solberga, Brattön, på lindgrenar 2000, Erik Ljungstrand. Uddevalla, Melanospora caprina (Fr. ex Hornem.)Sacc. Gustafsberg, i kronan av ett nedblåst träd i planterad Denna art har vitulliga perithecier med lång lindallé 1997-09-15. Halland: Vallda, Hördalens naturreservat, på grenar av nedblåst lind 1998-10- brun hals och växer parasitiskt på ”bruna skinn- 05. Småland: Påskallavik, Emsfors, på klen lind svampar”. Figur 7. 2000-11-17. Misterhult, Fårbo, på lindgren 2000-11- Västergötland: Bitterna, Karla, på undersidan av 16. Ryssby, Långhult 2001-04-24. Södermanland: eklåga på Pseudotomentella tristis 2000-10-05. Sköl- Bälinge, Koholmen, sparsam på grenar och stammar vene, på undersidan av eklåga på Pseudotomentella av lind 2000-10-15. Västergötland: Borås, Rya Åsar, tristis 2000-10-07. på lindlåga 2000-10-03. Göteborg, St. Amundön 1998. Göteborg, Botaniska trädgården, Vitsippsdalen, Nectria cosmariospora Ces. & De Not. på lågor av rönn 1999-11-07 och 2001-03-30. Kyrke- En liten art vars röda perithecier kan hittas på torp, Hene, på lind 1999, Leif Andersson. Marbäck gamla bruna tickor ur släktet Inonotus. sn, Korpeboberg, på grenar av lind och rönn 2001. Småland: Växjö, Bokhultet, på gammal fruktkropp Mölnlycke, Vakekullens nordbrant, på klen låga av av bokticka Inonotus nodulosus 2000-10-26. rönn 1999-11-06. Partille, Bokedalen, på lind 2001- 12, Mats Lindqvist. Skepplanda, Rapenskår, riklig på Ostropa barbara (Fr.)Nannf. grenar och stammar av lind 1999-10-15. N. Stenstorp, Ny för Sverige. I Fagerhult var arten mycket Klagstorp, på lindgren i slottsparken 2000-12-01. vanlig på klen asp i ett självgallrande bestånd. Örby, Björkesbacka, på kvarsittande och nedblåsta Arten är lätt igenkännlig i fält genom sin ofta lindgrenar 2000-11-15. Östad, Östad säteri, riklig på grenar och stammar av lind 2000-10-15. ljusa (rödaktiga) färg och sin utdragna myn- ningszon. Hypoxylon cohaerens (Pers.: Fr.)Fr., rutdyna Västergötland: Daretorp sn, Strakaskogen, på klen En art som inte förefaller så ovanlig i bokskogar aspgren 2001-05-07. Östergötland: Kisa, Fagerhult, rika på död ved. på aspgren 2000-10-16. Vist sn, Stafsäter naturreser- Halland: Sibbarp, Valaklitt, på boklåga 1997-03. vat, på klen lönngren 2001-05-25. Enslöv, Arlösa, på boklåga 1999-04-15. Enslöv, Nis-

146 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 147 NORDÉN m.fl. SPORSÄCKSVAMPAR

saström, på boklåga 1999-04-16. Kvibille, Holkåsen, Götmark, F., Nordén, B., Appelqvist, T. m.fl. 2001. på boklåga 1999-04-17. Skåne: Skäralid, på grov Bland ekar och arter: hur skall igenväxande mar- boklåga nära stigen halvvägs upp i dalen Skäret ker skötas? – Skog och Forskning 2001(1): 20–22. 2001-03-12. Skåne, V. Sönnarslöv, Klöva Hallar, på Hansen, L. & Knudsen, H. (red.) 2000. Nordic boklåga 2002-02-01. macromycetes. Vol. 1. Ascomycetes. – Nordsvamp, Köpenhamn. Hypoxylon howeanum Peck, hasseldyna Hansson, S. Å. 1996. Kärnsvampar (pyrenomyceter) i En ovanlig art som vi hittat på ett par nya loka- Skåne. – Jordstjärnan 17: 49–62. ler. Hausner, G., Reid, J. & Klassen, G. R. 1993. On Småland: Hornsö, Getebro naturreservat, på hassel the phylogeny of Ophiostoma, Ceratocystis s.s., 2001-04-26. Östergötland: Hallingeberg, på hassel and Microascus, and relationships within Ophio- 2000-11-01. stoma based on partial ribosomal DNA sequences. – Can. J. Bot. 71: 1249–1265. • Energimyndigheten (STEM) och Anna och Larsson, K.-H. (red.) 1997. Rödlistade svampar i Sverige – Artfakta. – ArtDatabanken, SLU. Upp- Gunnar Vidfelts fond har stött projektet ”Bio- sala. logisk mångfald, skogsbränsle och skötsel av Mains, E. B. 1958. North American entomogenous ekdominerade skogar med nyckelelement” vilket species of Cordyceps. – Mycologia 50: 169–222. möjliggjorde sammanställningen och en del av Margulis, L. 1992. Biodiversity: molecular biological fältarbetet. domains, symbiosis and kingdom origins. – Bio- systems 27: 39–51. Mathiassen, G. 1989. Some corticolous and ligni- Citerad litteratur colous Pyrenomycetes s. lat. (Ascomycetes) on Aronsson, G. 1991. Lindskål, Holwaya mucida, i Salix in Troms, N Norway. – Sommerfeltia 9: Sverige. – Svensk Bot. Tidskr. 85: 9–18. 1–100. Barr, M. 1984. Herpotrichia and its segregates. Mathiassen, G. 1993. Corticolous and lignicolous – Mycotaxon 20: 1–38. Pyrenomycetes s. lat. (Ascomycetes) on Salix Batra, L. R. 1967. Ambrosia fungi: a taxonomic along a mid-Scandinavian transect. – Sommer- revision, and nutritional studies of some species. feltia 20: 1–180. – Mycologia 59: 976–1017. Nitare, J. 2000. Signalarter – indikatorer på skydds- Blackwell, M. & Jones, K. 1997. Taxonomic diversity värd skog. Flora över kryptogamer. – Skogsstyrel- and interactions of insect-associated ascomycetes. sens förlag. – Biodiv. Conserv. 6: 689–699. Nordén, B. 1997. Pyrenomyceten Eutypella tetraploa Blanchette, R. A. 1995. Degradation of the ligno- funnen i Sverige. – Windahlia 22: 65–66. cellulose complex in wood. – Can. J. Bot. 73 Nordén, B., Appelqvist, T., Barck, L. & Lõhmus, (suppl.): 999–1010. M. 1997. An ecological field study of wood-liv- Cederberg, B. & Löfroth, M. (red.) 2000. Svenska ing pyrenomycetes in a Swedish hardwood forest. djur och växter i det europeiska nätverket Natura – Windahlia 22: 57–64. 2000. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Nordén, B. & Bengtson, O. 1994. Svampfloran Crowson, R. A. 1984. The associations of Coleoptera (främst vedsvampar) i norra Mittlandskogen - with Ascomycetes. – Ur: Wheeler, Q. & Blackwell, några resultat från WWF-inventeringen i oktober M. (red.), Fungus-insect relationships. Columbia 1993. – Krutbrännaren 3: 22–24. Univ. Press, sid. 256–285. Nordén, B. & Paltto, H. 2001. Wood-decay fungi in Dix, N. J. & Webster, J. 1995. Fungal ecology. hazel wood: species richness correlated to stand – Chapman & Hall. age and dead wood features. – Biol. Conserv. 101: Duncan, C. G. 1960. Wood-attacking capacities and 1–8. physiology of soft rot fungi. – US Dept of Agri- Nordén, B. & Sunhede, S. 2001. Obolarina dryo- culture Forest Services. Forest Products Labora- phila, ekbarkdyna – en svart doldis ny för Sverige. tory report 2173. Madison, WI. – Svensk Bot. Tidskr. 95: 331–337. Eriksson, O. E. 1992. The non-lichenized pyreno- Olausson, B. 2001. Sporsäcksvampar på klenved, art- mycetes of Sweden. – SBT-förlaget. mångfald och jämförelser mellan trädslag. – Exa- Farr, D. F., Bills, G. F., Chamuris, G. P. & Rossman, mensarbete, Göteborgs universitet. A.Y. 1995. Fungi on plants and plant products in Palm, T. 1956. En skalbaggsbiocönos i lind. – Ento- the United States. – APS Press. mol. Tidskr. 77: 29–39. Gärdenfors, U. (red.) 2000. Rödlistade arter i Sverige Rayner, A. D. M. & Boddy, L. 1988. Fungal decom- 2000 – The 2000 Red List of Swedish species. position of wood: its biology and ecology. – Wiley. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

146 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 147 NORDÉN m.fl.

Redlin, S. C. & Carris, L. M. 1996. Endophytic och skogsbränsleuttag på biologisk mångfald fungi in grasses and woody plants –Systematics, studeras. ecology and evolution. – APS Press. Smith, H., Crous, P. W., Wingfield, M. J. m.fl. Adress: Botaniska institutionen, Systematisk 2001. Botryosphaeria eucalyptorum sp. nov., a new Botanik, Göteborgs universitet, Box 461, 405 30 species in the B. dothidea-complex on Eucalyptus Göteborg in South Africa. – Mycologia 93: 277–285. E-post: [email protected] Wikars, L. O. 1997. Effects of forest fire and the ecology of fire-adapted insects. – Doktorsavhand- ling, Uppsala universitet. Wilding, N., Collins, N. M., Hammond, P. M. & Thomas Appelqvist är Webber, J. F. 1989. Insect-fungus interactions. verksam som lärare vid – Academic Press. Botaniska institutionen i Göteborg. Han är ABSTRACT Nordén, B., Appelqvist, T. & Olausson, B. 2002. ekolog och naturvårds- Sporsäcksvampar i död ved – mångfald, ekologi biolog med intresse för och naturvårdsaspekter. [Diversity, ecology and framförallt insekter och conservation of wood-inhabiting ascomycetes in svampar. Han är också Sweden.] – Svensk Bot. Tidskr. 96: 139–148. Upp- verksam inom ett projekt sala. ISSN 0039-646X. som handlar om skötsel Current knowledge on diversity, ecology and con- av ekdominerade sko- servation of wood-inhabiting ascomycetes in Swe- gar, inom vilket bland den is reviewed. Temperate deciduous woodland is annat effekter av gallring och skogsbränsleuttag an important habitat for this group of fungi and the majority of species is found on twigs and branches. studeras. Their importance for wood decomposition and for Adress: Botaniska institutionen, Systematisk many species of saproxylic beetles is emphasized. Botanik, Göteborgs universitet, Box 461, 405 30 Seven species are reported as new to Sweden, Göteborg viz. Asteromassaria macrospora (Desm.)Höhnel, E-post: [email protected] Byssosphaeria xestothele (Berkeley & Curtis)Barr, Calosphaeria dryina (Currey)Nitscke, C. parasitica Fuckel, Cordyceps stylophora Berk. & Br., Diatrype spi- lomea H. Syd., and Ostropa barbara (Fr.)Nannf. Sev- Bettina Olausson har eral other finds of rare species are also reported. gått biologlinjen vid Göteborgs universitet och har gjort sitt exa- Björn Nordén är mensarbete inom natur- forskare vid Bota- vårdsbiologi i samarbete niska institutionen, med Björn och Thomas. Göteborgs universitet. I sitt arbete har hon Han har doktorerat undersökt klenvedens på spridningsförmåga betydelse för artrikedom av vedlevande spor- hos vedsvampar och säcksvampar. olika arters använd- Adress: Silverkällegatan 8B, 414 72 Göteborg barhet som indi- E-post: [email protected] katorer. Han är nu verksam i ett projekt som handlar om skötsel av ekdominerade sko- gar, inom vilket bland annat effekter av gallring

148 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) Fulufjällets nationalpark – ett moss- och lavparadis

I mitten av september invigs Fulufjällets natur kan ge jobb trots att den inte exploateras nationalpark i nordvästra Dalarna. Det blir av skogsmaskiner eller skidbackar. Allt fler män- Sveriges femte största nationalpark och den niskor vill komma ifrån pipande mobiltelefoner, första fjällparken som bildas sedan Padjelanta stressande e-post och gatlyktors sken. De söker inrättades för precis 40 år sedan. Här beskriver istället den mer orörda naturen, tystnaden och Bengt Oldhammer de rika botaniska värdena vilan i stillheten under en stjärnklar himmel. i parken. Vid Fulufjället finns detta utbud på en natio- nalparksareal av cirka 400 kvadratkilometer. BENGT OLDHAMMER Tillsammans med Lillådalens och Drevfjällets naturreservat har här över sju kvadratmil fjäll, ånga hoppas att nationalparken, som myr och skog skyddats. ligger i Älvdalens kommun och Särna Njupeskärs vattenfall på 90 meter, varav 70 Msocken, ska bli ett exempel på hur meter fritt fall, är Sveriges högsta och lockar

Författaren intill Tangån vid taigamyrans bostad övervuxen av blåbärsris. Jättestackar som denna är inte ovanliga. En märklighet är att hänglavar nästan alltid uppträder särskilt rikligt på trädet närmast stacken. Om det beror på den soliga gläntan eller att något utsöndras av myrorna är okänt. Sagan om Mors lilla Olle har verklighetsbakgrund och inträffade vid Fulufjället 1850. Foto: Pär Johansson.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 149 OLDHAMMER FULUFJÄLLET redan årligen 40 000 besökare. Detta utan – en art som i Sverige bara finns i Dalarna – är någon större reklam. påträffad på klippor i området. Urnlaven Tholurna dissimilis växer på fjäll- Mossornas rike kantens översta solitära granar, seglivade träd Under de tio år arbetet med nationalparken som förökar sig vegetativt. Leif Kullman har pågått har det mest handlat om bekymmer och visat att sådana kloner kan vara omkring 8 000 hårt motstånd från lokalbefolkningen. De få år gamla. Enskilda stammar har haft åldrar på fjällvandrare som finns ”väljer definitivt inte mer än 600 år och utgör därmed Sveriges äldsta det platta och tråkiga Fulufjället” utan far till granar. Oviksfjällen eller Lappland, skrev några boende I blockrik terräng växer grön kartlav Rhizo- i en debattartikel i pressen. Nedvärderingen av carpon geographicum i sådana mängder att fjället fjället fick en oväntad vändning, bland annat färgas karaktäristiskt gröngult på långt håll. tack vare några botanister – och en massa regn! Laven växer långsamt och stora exemplar kan Henrik Weibull summerade efter en inven- säkert vara omkring tusen år gamla. I skogarna tering av mossfloran 395 arter, en tredjedel av draperar trolska skägg- och garnlavar träden. De landets mossor! Det gör fjället till en av landets rika hänglavsmiljöerna spelar en nyckelroll för rikaste mosslokaler. Siffran antas kunna utökas många arter och trädens grenar hyser mycket med ett femtiotal arter om ytterligare invente- mer insekter och spindeldjur än i en brukad ring görs. Flertalet har nordlig utbredning och skog. De utgör därför skafferier av stort över- på fjället finns rent alpina arter. Artrikedomen levnadsvärde för övervintrande mesar i den kyla beror till stor del på de fuktiga ravinerna med som vid fjället inte sällan ligger mellan trettio många vattenfall och klippväggar. Några mossor och fyrtio minusgrader. Detta är Sveriges mest som kan framhållas är taigabjörnmossa Polytri- kontinentala område och det finns rekordnote- chastrum pallidisetum och sätertrumpetmossa ringar ner mot minus femtio grader i nordvästra Tayloria splachnoides. På klippor i fuktiga miljöer Dalarna. växer snedbladsmossa Anastrepta orcadensis, väst- Dessutom är Fulufjället ovärderligt eftersom lig fingerfliksmossa Kurzia trichoclados, svan- det är landets enda större fjäll som inte ren- klipptuss Cynodontium gracilescens, skuggmossa betats de sista hundra åren. De kompakta och Dicranodontium denudatum, bokfjädermossa högvuxna mattorna av renlavar är en vacker syn, Neckera pumila och nordisk klipptuss Cynodonti- som tydligt visar hur hårt fjällhedarna utnyttjas um suecicum som är en endemisk art för Norden på andra håll. och angränsande delar av norra Ryssland. I den extrema fuktigheten i Njupeskärs forsdimma Mest död ved i Dalarna frodas exempelvis pysslingmossa Hygrobiella Svamparna väntar fortfarande på sina upptäcka- laxifolia, sipperblindia Blindia acuta och liten re, men sammanfattningsvis har cirka 70 rödlis- snömossa Anthelia juratzkana. tade kryptogamer hittills uppdagats (se tabell!). Många av dem har rika populationer och flest Unika lavhedar arter förekommer i östsluttningens imponerande När Göran Thor, Janolof Hermansson och Anna gammelskogar. Många tallar når 400–500 år Koffman undersökte lavarna hittade de 421 och granar på 300–400 år är inte så ovanligt. olika arter – mer än i något annat fjällområde! De lundartade dalgångarna är osedvanligt rika Om det beror på att få lavinventeringar gjorts på död och grov ved och lapptickan Amylocystis i övriga fjällområden får tills vidare utgöra ett lapponica kan vissa år finnas på åtskilliga hund- frågetecken. Viktigaste substraten för lavarna ratals lågor. Granarna i Klorån når på sina håll är barken på levande träd, stubbar och torrakor 40 meters höjd och i Tangån finns partier med samt sten, gärna i branter eller intill vattenfall 36 meter höga granar med tre meters omkrets. med forsdimma. Långt broktagel Bryoria tenuis Ännu 1968 avverkades fyra granar vid fjället där

150 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 151 OLDHAMMER FULUFJÄLLET

Rödlistade växter i Fulufjällets nationalpark. Listan har sammanställts av Lennart Bratt. Hotkategorier: CR: akut hotad, EN: starkt hotad, VU: sårbar, NT: missgynnad, DD: kunskapsbrist.

Vetenskapligt Svenskt namn Hot- Vetenskapligt Svenskt namn Hot- namn kat. namn kat.

Kärlväxter C. laevigata nordlig nållav VU Botrychium multifidum höstlåsbräken NT Chaenothecopsis vitpudrad svartspik NT Lycopodiella inundata strandlummer NT viridialba Poa remota storgröe NT Cheiromycina solfjäderlav VU flabelliformis Mossor Cladonia parasitica dvärgbägarlav NT Anastrepta orcadensis snedbladsmossa VU Claurouxia chalybeioides labyrintlav DD Anastrophyllum vedtrappmossa NT Cliostomum leprosum mjölig dropplav VU hellerianum Collema nigrescens läderlappslav NT A. michauxii skogstrappmossa VU C. occultatum skorpgelélav NT Bryum oblongum dvärgbryum NT Cyphelium karelicum liten sotlav VU Buxbaumia viridis grön sköldmossa NT C. tigillare sydlig ladlav NT Calypogeia suecica vedsäckmossa VU Evernia mesomorpha grenlav VU Cynodontium fallax praktklipptuss VU Gyalecta friesii skuggkraterlav EN C. gracilescens svanklipptuss EN Hypogymnia mörk blåslav DD C. suecicum nordisk klipptuss NT austerodes Dicranodontium skuggmossa NT H. bitteri knottrig blåslav NT denudatum Letharia vulpina varglav NT Fissidens gymnandrus näckfickmossa NT Lobaria scrobiculata skrovellav NT Hygrohypnum norsk bäckmossa VU Micarea globulosella trädbasdynlav NT norvegicum Ramalina thrausta trådbrosklav EN Kurzia trichoclados västlig fingerfliks- VU Rhizocarpon leptolepis falsk skivlav VU mossa Rinodina degeliana gammelsälgslav VU Lescuraea patens raspbågmossa NT Schismatomma rosa skärelav NT Lophozia ascendens liten hornflikmossa VU pericleum L. ciliata NT Sclerophora rödbrun blekspik NT L. longiflora vedflikmossa NT coniophaea Mnium ambiguum nordstjärnmossa NT Tholurna dissimilis urnlav VU Neckera pumila bokfjädermossa NT Usnea barbata gropig skägglav EN Orthotrichum pallens parkhättemossa NT Plagiothecium bäcksidenmossa NT Svampar plathyphyllum Amylocystis lapponica lappticka NT Polytrichastrum taigabjörnmossa CR Asterodon ferruginosus stjärntagging NT pallidisetum Cystostereum murraii doftskinn NT Scapania crassiretis knutskapania DD Fomitopsis rosea rosenticka NT Tayloria splachnoides sätertrumpetmossa NT Gloeophyllum tallstocksticka NT T. tenuis liten trumpetmossa NT protractum Tetrodontium ovatum sydlig knappnåls- NT Inonotus leporinus harticka NT mossa Junghuhnia collabens blackticka VU Lavar Laurilia sulcata taigaskinn VU Biatora ocelliformis blåsvart knopplav DD Phellinus gränsticka NT Bryoria bicolor broktagel VU nigrolimitatus B. nadvornikiana violettgrå tagellav NT Phlebia centrifuga rynkskinn NT B. tenuis långt broktagel EN Skeletocutis odora ostticka VU Calicium adaequatum mörkhövdad spiklav NT Trichaptum laricinum violmussling NT Chaenotheca gracillima brunpudrad nållav NT

150 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 151 FULUFJÄLLET

Kloråns övre lopp i juli 1997. I den enastående frodiga bäck- dälden finns torta Cicerbita alpina, nordlundarv Stellaria nemorum ssp. nemorum, nordisk stormhatt Aconitum lycoctonum, fjällkvanne Angelica archangelica ssp. archan- gelica, dunörter Epilobium och många sällsynta mossor. Foto: P Roland Johanson/N.

Samma parti i augusti 1998. Inte bara mossorna och örterna kring den gröna bergknallen är bortsopade utan hela klippan är sönderslagen av den 6–7 meter höga flodvågen. Foto: P Roland Johanson/N.

152 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 153 FULUFJÄLLET

den största var 106 cm i diameter. Bara för att Gula floden. Den bruna soppan förde med sig kvista en av granarna på de lårbenstjocka och ett helt ekosystem ut i havet. Botanisterna grät senvuxna grenarna krävdes tre tankningar av över all nermald växtlighet men forskare och motorsågen. studenter inom flera discipliner flockades till I dessa gammelskogar trivs björnen och på fjället. Återkolonisationen av flora och fauna vintrarna ligger ett tiotal av dem i sina iden runt studeras idag i viss mån, dock inte alls i den fjället. De föredrar att gräva ut idet i en myr- utsträckning området förtjänar. stack vilka här når höjder på både en och två Rolf Lundqvist beskriver hela regnkatastrofen meter. Stackarna bebos av taigamyran Formica utförligt i sin nya bok om Fulufjällets national- aquilonia som trivs allra bäst i glesa skogar av park. Under sitt fältarbete hittade han en stock i den typ som finns vid Fulufjället. Den miss- Göljån från 700-talet och Rolf anser att urskölj- gynnas troligen starkt av modernt skogsbruk. ningskatastrofer någon gång per årtusende Myrorna kan utgöra 20-25 procent av björnens mycket väl kan vara en del av områdets dyna- årliga proteinintag och är särskilt betydelsefulla mik. En sak kan i alla fall med säkerhet konsta- på vårarna. Men björnen äter då också gärna teras. Spåren efter händelsen måste bevittnas på växtligheten i kallkällor och de gräs och hög- plats, de låter sig inte beskrivas. Ingen blir besvi- vuxna örter som finns längs bäckarna. Därmed ken efter ett besök vid det renspolade urberget är vi inne på kärlväxtfloran som i dalgångarna och de flera meter höga timmerbrötarna. är prunkande rik men i övrigt ganska ensartad och torftig. Ungefär 320 arter är påträffade och PAN-park de mest spännande uppträder i de delar som Vinden har vänt bland lokalbefolkningen. Sagan hyser diabas. Annars är Fulufjället avvikande om det fula fjället går nu in på kapitel nummer gentemot övriga fjällkedjan genom sin uppbygg- två. Kan det bli så att Sveriges sydligaste större nad av sandsten där dagens former skulpterats fjällområde, som är befriat från skidliftar, kan fram genom erosion och vittring under tertiär. börja locka besökare från hela Europa? Ja, chan- sen finns då nationalparken blir landets första Blöt överraskning PAN-park (Protected Area Network), en av De överraskningar som beskrivits var ändå inget de drygt tjugo som finns i Europa. Dessa drar emot den som inträffade 30 augusti 1997. Den enorma mängder turister. Bara Abruzzo i Italien, varmaste sommaren på 150 år kulminerade som är av samma storlek som Fulufjället, har under slutet av augusti, och tropikvärme med årligen två miljoner besökare och åtta naturum. 20 grader på nätterna förekom ända in i septem- Näringslivet där blomstrar. ber. Luftfuktigheten var tidvis 90 procent. En Flyg fulu fjäll flyg … kallfront från väster ”låstes fast” på Fulufjället då den mötte den varma östliga luftmassan. Bengt Oldhammer är jour- Ett makalöst oväder vräkte ur sig 400 mm nalist och har varit redak- regn under kvällen och natten – det mesta som tör för Naturvårdsverkets någonsin uppmätts under ett dygn i Skandina- praktbok om Fulufjällets vien. nationalpark som kommer i Vattenflödet i en del åar ökade till 500 gång- sommar. Han har även skri- er normal vattenföring. En flera meter hög flod- vit utställningstexterna till våg svepte genom Göljåns fjällskog och sopade Fulufjällets naturum samt omkull 10 000 kubikmeter träd. Metergrova haft fjället som smultron- granar vreds av i basen och slängdes omkring ställe sedan mitten av 1970-talet. som tändstickor. Miljontals kubikmeter morän och berg slets bort och sköljdes ner i Dalälven, Adress: Oljonsbyn 5290, 794 92 Orsa som under en veckas tid i folkmun fick heta E-post: [email protected]

152 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 153 ÄLVSTRÄNDER Floran återhämtar sig inte längs utbyggda älvar

Naturliga älvstränder är en av våra artrikaste från landmiljö till rent akvatiska förhållanden. miljöer. Att många växtarter försvinner från I de norrländska storälvar som ännu är fritt stränderna längs de utbyggda älvarna visste strömmande är vattennivåerna som högst i sam- man sedan förut. Nu vet vi också att strand- band med vårfloden då snön i fjällen smälter. vegetationen inte återhämtar sig med tiden. Toppen infaller oftast någon gång i juni (figur Växtligheten är glesare och artfattigare ännu 1). Sedan sjunker vattenståndet successivt under 70 år efter reglering. Dammarna utgör dess- sommaren, och vegetationen på stränderna kan utom hinder för växternas spridning. utvecklas. Eftersom strandväxterna är olika tåliga mot översvämning får man en zonering ROLAND JANSSON av vegationen i olika bälten (figur 2). En typisk zonering kan se ut så här: Högst upp en artrik m man kör med bil längs någon av strandskog med till exempel gråal Alnus incana Norrlands utbyggda älvar ser älven följd av ett videbälte med olika videarter Salix. Omest ut som ett glittrande band. Man Seden följer ett bälte med gräs och halvgräs tänker kanske inte på att älven är reglerad förrän (oftast dominerat av starrarter Carex) och längst man passerar en damm eller ett kraftverk. Men ner sjöfräken Equisetum fluviatile och olika arter om man kliver ur bilen och går ner på stranden, av amfibiska växter, om inte exponeringen för och sedan jämför med någon av de fyra älvar vågor och strömmar är alltför stark. som fortfarande strömmar fritt är dock skillna- Älvsträndernas artrikedom är hög. Rekor- derna slående. det är 138 kärlväxtarter på en sträcka av 200 Föreställningarna om hur strandfloran längs meter, noterat vid Linaforsen i Vindelälven, norra Sveriges älvar påverkas av vattenkrafts- men genomsnittet är ungefär 90 arter. Få arter utbyggnad har länge varit väldigt polariserade. förekommer enbart på älvstränder och man kan Företrädare för vattenkraftsindustrin har menat hitta en stor andel av Norrlands kärlväxter här. att skadorna är övergående. I samband med Orsaken till den höga artrikedomen ligger dels utbyggnaden varnade å andra sidan många i att stränderna har förhållandevis näringsrika naturvårdare för att alla naturvärden i älven och fuktiga jordar med högt pH, vilket många skulle spolieras. När vågorna gick som högst i arter är anpassade till, dels i att störningen från debatten saknades kunskap om vattenkraftens de återkommande översvämningarna hindrar effekter på den biologiska mångfalden, men dominanter från att tränga ut konkurrenssvaga nu vet vi mer. I Landskapsekologigruppen vid arter. Umeå universitet har vi under många år studerat hur vattenkraftsutbyggnaden påverkar vegetatio- De flesta strandarterna blir ovanligare nen. Jag ska här redovisa en del av våra nya rön. För att utvärdera effekterna av vattenkrafts- utbyggnaden har vi jämfört strandvegetationen Älvstrandsvegetation i fritt mellan utbyggda och outbyggda älvar. Visserli- strömmande älvar gen undersökte man floran i de älvar som skulle Stranden är det område som periodvis över- byggas ut före regleringen, men eftersom man svämmas av älven och utgör en övergångszon koncentrerade sig på förekomsten av sällsynta

154 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 155 ÄLVSTRÄNDER

arter kan man inte använda de inventeringarna älvarna. Effekterna på mångfalden av strandväx- för att utvärdera hur mångfalden av arter påver- ter varierar beroende på typ av reglerad vattenfö- kats. ring (figur 1; Jansson m.fl. 2000a). Längs regle- Ytterst få arter försvinner helt och hållet från ringsmagasinen försvinner i genomsnitt en tred- de utbyggda älvarnas stränder. I de utbyggda jedel av arterna per 200 meter strand, medan älvarna som helhet finns fortfarande lika många ungefär en fjärdedel av arterna längs älvmagasi- arter som i de fritt strömmande älvarna, men de nen försvinner. Torrfåror förlorar i genomsnitt flesta arterna har blivit ovanligare i de utbyggda en tredjedel av arterna per 200 meter, medan reglerade strömsträckor (figur 1) bara är tolv procent artfat- tigare än motsvarande sträckor i fritt strömmande älvar. Det är dock bara en liten del av de utbyggda älvarna som utgörs av reglerade strömsträckor.

Smala stränder längs älv- magasinen Det mesta av det mellersta och nedre loppet av en utbyggd älv utgörs av älvmagasin. Dessa kontrollerar flödet till kraft- stationerna, och vattenståndet pendlar dagligen och veckovis upp och ner inom ett 0,5-1 meter högt intervall (figur 1). Stränderna längs älvmagasinen blir väldigt smala, i regel bara någon eller några meter (figur 4). De ständiga vattenstånds- växlingarna gör att erosionen bitvis kan vara intensiv. Den Figur 1. Olika typer av vattenståndsväxlingar och en principskiss procentuella täckningen av av en utbyggd älv. I fritt strömmande älvar är vattenståndet högst vegetation mer än halveras på under vårfloden, men sjunker sedan under resten av växtsäsongen, dessa stränder jämfört med och strandvegetationen kan utvecklas. I utbyggda älvar lagras vårflo- längs fritt strömmande älvar. dens vatten i regleringsmagasin till kommande höst och vinter. De mellersta och nedre loppen utgörs av älvmagasin, där vattenståndet avgörs av kraftverkens behov. I regleringsmagasinen dränks stran- Dammar är barriärer för den successivt av stigande vattennivåer under sommaren, medan både laxar och frön älvmagasinen karakteriseras av dagliga och veckovisa vattenstånds- Det är inte bara strandmiljön växlingar inom ett smalt intervall. Det finns också torrfåror, där som förändrats i de utbyggda vattnet förs i tunnlar och kanaler till kraftverken, och reglerade älvarna. Växternas möjligheter strömsträckor som inte är dämda, men där vattenflödet påverkas av att sprida sig påverkas också. I uppströms liggande dammar. fritt strömmande älvar sprids Seasonal changes in water level in a typical free-flowing river (top stora mängder frön med vår- graph), versus the storage reservoir (middle) and run-of-river impoundment (bottom) of a regulated river. floden, vilka sedan deponeras på stränderna när vattenståndet

154 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 155 JANSSON

Figur 2. Strand längs den fritt strömmande Vindel- Typical vegetation zonation along the free-flowing älven under lågvatten i september. Vegetationen är Vindel River, going from forest communities at the zonerad i bälten efter arternas översvämningstålig- top, via shrub vegetation and graminoid communi- het. Zoneringen går här från en strandskog över ties, to amphibious species at the bottom. ett ganska smalt videbälte till gräs och halvgräs. Längst ner finns amfibiska växter i finmaterialet mellan stenarna. Foto: Roland Jansson. sjunker. Dammarna utgör barriärer inte bara för förhållandena missgynnar arter med frön som laxar och andra djur som lever i älven, utan även behåller flytförmågan bara en kort tid, eftersom för strandväxterna. Vattenspridda frön kan bara de löper större risk att sjunka om de hamnar i passera dammarna om de sugs in till turbinerna vattnet, och därför aldrig når stränderna. Alter- i kraftstationen (vilket är osannolikt), eller om nativt kan arter vars frön har dålig flytförmåga de passerar dammluckorna vid de tillfällen då ha någon annan egenskap som gör att de klarar de står öppna (vilket är sällan). Vidare saknas sig sämre längs älvmagasin. Artsammansätt- en vårflod och strömhastigheten är låg. Frön ningen skiljer sig också mellan stränder belägna som hamnar i vattnet spolas iland av vind och uppströms och nedströms en damm, även om vågor om de inte sjunker dessförinnan. strandmiljön är i stort sett likadan (Jansson De förändrade spridningsmöjligheterna m.fl. 2000b). För många arter gäller att om de påverkar även strändernas artsammansättning. finns på ett viss ställe i ett älvmagasin är san- Andelen arter som har frukter eller frön som kan nolikheten stor att man återfinner dem även flyta länge är större på älvmagasinsstränder jäm- på många andra ställen i samma magasin, men fört med fritt strömmande älvar (Jansson m.fl. att de fattas på andra sidan dammen i det 2000a). Det beror antagligen på att spridnings- angränsande magasinet. I den fritt strömmande

156 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 157 JANSSON

Figur 3. Strand längs regleringsmagasinet Övre Oldsjön i Indalsälvens vatten- område i Jämtland. Stranden är kal för- utom en smal bård längs högvatten- linjen. Foto: Mats Dynesius. Impoverished veg- etation apart from a narrow zone along the high-water line in this storage res- ervoir in the Indal River system.

Figur 4. Strand längs Granforsmagasinet, ett älvmagasin i Skellefteälven. De stän- digt växlande vattennivåerna orsakar ras och eroderar ur strandbrinken. Foto: Roland Jansson. The constantly changing water level erodes the shore in this run- of-river impoundment in the regulated Skellefte River.

156 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 157 JANSSON ÄLVSTRÄNDER

Figur 5. Artrikedomens för- ändring med tiden sedan utbyggnad på 200 meter långa strandsträckor längs regle- ringsmagasin och älvmagasin. Cirklarna och de heldragna linjerna visar artrikedomen i magasin av olika ålder. De streckade linjerna är den genomsnittliga artrikedomen på motsvarande stränder i fritt strömmande älvar. No. of species per 200-m stretch of river margin (open circles and continuous lines) in relation to time in years since river regulation in storage reservoirs (top) and run-of- river impoundments (bottom). Dashed lines indicate the aver- age species number in free- flowing rivers.

Vindelälven finns inga sådana avbrott i strand- klocka Campanula rotundifolia, men även arter växternas utbredning. Stränder i olika sel (skilda som är allmänna i hela skogslandskapet som av en forssträcka) är inte mer olika i artsam- ekorrbär Maianthemum bifolium, skogskovall mansättning än stränder i samma sel (Jansson Melampyrum sylvaticum och ängskovall M. pra- m.fl. 2000b). Detta tyder på att spridning längs tense. Troligen har arter som har frukter och älven inte begränsar artsammansättningen i fritt frön med dålig flytförmåga svårt att sprida sig strömmande älvar. mellan magasinen. Däremot kan spridningen Det är främst arter vars frukter och frön inom magasinen vara effektiv. I ett experiment flyter dåligt som finns i vissa älvmagasin men koloniserades bar jord faktiskt snabbare på saknas i andra. Det gäller både arter som i för- älvmagasinsstränder än på stränder längs fritt sta hand är vanliga på älvstränder, till exempel strömmande älvar. I älvmagasinen kan vat- nysört Achillea ptarmica, madrör Calamagrostis tenspridningen pågå hela växtsäsongen, och är stricta, storven Agrostis gigantea, och liten blå- inte begränsad till en kort episod i samband

158 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 159 JANSSON ÄLVSTRÄNDER

med vårfloden. Dammarna gör dock att ett visst ofta intensiv de första åren, men jorden stabilise- strandparti troligen koloniseras av arter från ras med tiden. Den påföljande minskningen av andra stränder i samma magasin, eller från det artantalet i regleringsmagasinen beror antagligen omgivande landskapet, snarare än från upp- på att all finjord med tiden sköljts bort från det ströms belägna populationer. område nära högvattenlinjen som är den enda zon där växterna kan klara sig. Kala stränder i regleringsmagasinen Regleringsmagasinens stränder är en extrem Likartade effekter av reglering i Kanada miljö för kärlväxter. I regel finner man bara I vilken mån är de här effekterna unika för en smal bård av växtlighet längs högvatten- norra Sverige? Effekterna av samma ingrepp linjen, medan resten av stranden är kal (figur skulle kunna vara annorlunda i en annan region 3). Växter som lyckas etablera sig längre ner på om det naturliga urvalet där har gynnat strand- stranden dränks under sommaren, eftersom växtarter med andra egenskaper. Vi undersökte magasinet successivt fylls för att lagra vatten till om älvstrandsvegetation i Nordamerikas barr- kommande höst och vinter (figur 1). Klarar de skogsbälte i Alberta och British Columbia hade dränkningen riskerar de att frysas in i is senare påverkats av vattenkraftsutbyggnad på samma under vinterns lopp. Vattnet tappas successivt av sätt som i norra Sverige. De nordamerikanska för att producera elektricitet och det sjunkande stränderna är lika de svenska, men arterna är vattenståndet gör att isen lägger sig på stranden till stor del andra. En fjärdedel av arterna som och på de växter som lyckats etablera sig. Vind- påträffades på älvstränderna i Nordamerika spridda arter och endozoiskt spridda arter (fruk- finns även på älvstränder i Norrland. Stränder terna och fröna sprids genom att ätas upp av längs regleringsmagasin, sträckor nedströms djur) klarar sig bäst, medan arter utan speciella dammar, och stränder längs fritt strömmande spridningsmekanismer klarar sig sämst (Jansson älvar hade lika många arter oavsett om de låg i m.fl. 2000a). Europa eller Nordamerika. Regleringsmagasi- nen var artfattigast, medan sträckor nedströms Långsiktiga effekter dammar var nästan lika artrika som fritt Strandvegetationen i de utbyggda älvarna strömmande älvar. De stora likheterna mellan återhämtar sig inte med tiden. Den lägre art- kontinenterna tyder på att deras strandväxter rikedomen i utbyggda älvar består i det långa är lika känsliga för reglering trots att få arter är loppet, och är troligen permanent. Eftersom gemensamma. långtidsdata saknas har vi jämfört älvmagasin och regleringsmagasin av olika ålder, från ett till Framtiden sjuttio år gamla (figur 5; Nilsson m.fl. 1997). I Idag verkar dammbyggnadsepoken i stort sett regleringsmagasinen ökar artrikedomen de första vara över i Sverige och övriga indistriländer på 30–40 åren, men minskar sedan igen. Stränder- norra halvklotet, även om nya utbyggnadsförslag na blir aldrig lika artrika som i fritt strömmande kommer med jämna mellanrum. I framtiden älvar. För älvmagasinen är det svårare att se kommer andra intressen än kraftproduktion att någon trend. Artrikedomen ökar något de första tillmätas större betydelse än idag. I många län- 10–20 åren efter reglering, men älvmagasins- der är bristen på rent dricksvatten stor, och eko- stränderna är artfattigare än fritt strömmande turism och fritidsfiske omsätter allt mer pengar. älvar ännu 70 år efter utbyggnad. För att tillgodose dessa intressen krävs att man Ökningen av artantalet under de första bevarar fungerande ekosystem och tar större decennierna tyder på att många arter successivt hänsyn till den biologiska mångfalden. I många har återkoloniserat stränderna efter att ha dött områden har man också börjat restaurera skada- ut vid utbyggnaden. På stränder som bildas efter de vattendrag. I till exempel USA och Frankrike att landområden har dämts över är erosionen har man kommit så långt att man börjat ta bort

158 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 159 JANSSON dammar vars miljöeffekter bedömts vara hydropower production. Regulated rivers harbour oacceptabla. År 2000 antog EU ett ramdirektiv fewer vascular plant species per 200-m stretch för att skydda och bevara unionens ytvatten- of river margin, but most species are still present although in lower frequencies. Even 70 years after resurser. Vattendirektivet kräver att medlems- regulation, the riparian vegetation is still low in länderna vidtar åtgärder så att deras vattendrag, cover and more species-poor compared to free- sjöar och kustområden uppnår en ”god ekologisk flowing rivers. The dams are barriers to plant dis- status”. Miljöförbättrande åtgärder måste vidtas persal by water and limit the distribution especially i vattendrag som är kraftigt påverkade av till of species with poorly floating diaspores. exempel vattenkraft, såvida det inte allvarligt hindrar vattenkraftsproduktion. I framtiden blir Roland Jansson är fors- antagligen restaurering av påverkade vattendrag karassistent, och dispu- vanligare än nyexploatering i Europa. terade på en avhandling om vattenkraftens effek- Citerad litteratur ter på älvstrandsvegeta- Jansson, R., Nilsson, C., Dynesius, M. & Andersson, tion. Han är främst E. 2000a. Effects of river regulation on river-mar- intresserad av bevaran- gin vegetation: a comparison of eight boreal rivers. – Ecological Applications 10: 203–224. debiologi och av att för- Jansson, R., Nilsson, C. & Renöfält, B. 2000b. Frag- söka förstå artrikedoms- mentation of riparian floras in rivers with multiple mönster, både små- och dams. – Ecology 81: 899–903. storskaliga. Han studerar även vilken betydelse Nilsson, C., Jansson, R. & Zinko, U. 1997. Long- de återkommande klimatförändringarna, orsa- term responses of river-margin vegetation to water- level regulation. – Science 276: 798–800. kade av förändringar i jordens omloppsbana och jordaxelns lutning, har för olika evolutionära ABSTRACT processer (t.ex. artbildning, utdöenden) och bio- Jansson, R. 2002. Floran återhämtar sig inte längs geografiska mönster (t.ex. artrikedom, utbred- utbyggda älvar. [Reduced diversity in riparian ningsområdens storlek). zones along regulated rivers.] – Svensk Bot. Tidskr. Adress: Landskapsekologigruppen, Institutionen 96: 154–160. Uppsala. ISSN 0039-646X. för ekologi och geovetenskap, Umeå universitet, Riparian zones along free-flowing rivers in northern 901 87 Umeå Sweden are rich in vascular plant species, whereas the diversity is reduced in rivers regulated for E-post: [email protected]

Föreningskonferens i Uppsala 19–20 oktober Temat för årets konferens är: Återinplantering Mer information kommer att läggas ut efterhand av arter – bra eller dåligt? Vi kommer bland på vår hemsida (www.sbf.c.se). annat att lyssna på Björn Widén som kommer Konferensen vänder sig i första hand till med- att berätta om ett återinplanteringsprojekt av lemmarna i landets alla botaniska föreningar. fältnocka på gamla lokaler i Skåne. Johan Nils- Som vanligt sponsrar vi en deltagare från varje son från Naturvårdsverket kommer att berätta lokalförening. Inbjudan kommer att sättas in på om arbetet med artportalen för kärlväxter. hemsidan och skickas ut till alla lokalföreningar Vidare så kommer Bo Mossberg att ställa ut en mot slutet av sommaren. Hör gärna av dig till del av sina fantastiska blomsterporträtt och även kansliet om det är något du undrar över. erbjuda verk till försäljning. På kvällen kommer vi att äta och dricka något gott tillsammans.  LINDA SVENSSON

160 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) Utbredningskartor för hökfibblor i södra Götaland II. Hag- och klippfibblor

I årets första häfte presenterade Torbjörn Tyler insamling av fibblor och då i synnerhet i Hal- utbredningskartor för Sydsveriges skogsfibblor. land. Här avslutar han med hagfibblorna och några Femtiofyra arter vilda hagfibblor är kända klippfibblor! från Skåne, Halland, Blekinge, Öland och Små- land. Här presenterar jag utbredningskartor för TORBJÖRN TYLER 44 av dessa arter. De återstående tio är antingen dåligt utredda eller ytterst sällsynta. Hagfibblor Mycket av det som jag tidigare diskuterat vad Klippfibblor gäller utbredningen av skogsfibblor (Tyler Alla klippfibblearter är bundna till öppna 2002) gäller även för hagfibblorna. Vissa skill- hällmarksmiljöer, företrädesvis på något rikare nader finns dock. Hagfibblorna är i regel mer bergarter och främst längs kusterna och vid anspråkslösa än skogsfibblorna och växer oftare i större vattendrag. Grönstensklippor vid havet kulturskapade miljöer. De flesta arter växer torrt, är den vanligaste biotopen men även kulturska- solöppet eller i halvskugga och på relativt bas- pade klippbranter i vägskärningar och stenbrott och näringsfattig mark. Öppna lövskogar, skogs- kan koloniseras. Tyvärr är Sveriges klippfibblor bryn och vägrenar är vanliga biotoper men hag- mycket dåligt utredda varför det är svårt att fibblor kan även uppträda i naturbetesmarker, uttala sig om de olika arternas totalutbredning, öppna hedmarker samt på industritomter och i släktskapsförhållanden eller namnskick. I södra stadsmiljöer. Detta får till följd att hagfibblorna Götaland förekommer minst nio distinkta arter sannolikt har lättare än skogsfibblorna att hitta (Tyler 1998), varav fem är kända från ett större nya lämpliga lokaler och att de därigenom kan antal lokaler. Av dessa är tre sannolikt ende- få en större effektiv spridningsförmåga. Ett fåtal miska för området. Även för klippfibblorna gäl- arter avviker genom att vara bundna till öppna ler att det i stor utsträckning saknas insamlingar klippmarker och klapperstensfält. från norra Halland, trots att klippfibblor sanno- Jämfört med skogsfibblorna har hagfibblorna likt är ganska vanliga där. generellt en sydligare utbredning. Många av de arter som karteras här har sin tyngdpunkt i Kommentarer till utbredningskartorna södra Götaland och några har till och med sin På följade sidor presenteras utbredningskartor nordgräns i området. Detta till trots så är art- för alla arter som har en fast och väldokumen- antalet högst i norra och nordöstra Småland och terad förekomst i Skåne, Blekinge, Halland, avtar mot sydväst. I viss mån kan dock detta Småland och Öland. Utöver dessa finns det ett förklaras av att det finns relativt få insamlingar antal arter som endast påträffats någon enda av hagfibblor från Halland och västra Småland gång eller vars status är oklar, samt ett relativt varför många arter kan vara förbigångna. Även stort antal adventiva arter som endast påträffas här vill jag således uppmana till ytterligare i parker och liknande kulturmiljöer. De fyllda

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 161 TYLER KLIPP- OCH HAGFIBBLOR

cirklarna på kartorna motsvaras av uppgifter om förekomst som jag betraktar som säkra. Främst är det frågan om belägg som jag haft möjlighet att granska, men även ett mindre antal littera- turuppgifter i publikationer av erkänt kunniga hieraciologer har accepterats. Mina herbarie- genomgångar omfattar LD och S samt Pehr Brahe-gymnasiets herbarium vid länsmuseet i Jönköping. Dessutom har jag granskat belägg insamlade under de pågående landskapsinven- teringarna. Thomas Karlsson, John Christof- fersson och Åke Rühling har även låtit mig gå igenom deras privatsamlingar. Som cirklar med frågetecken har jag på kartorna markerat uppgif- ter som jag anser behöver ytterligare bekräftelse. Det rör sig dels om litteraturuppgifter av annars trovärdiga författare men som på ett eller annat sätt förefaller märkliga, dels om herbariebelägg vars identitet eller lokalangivelse kan betvivlas. I regel har endast ett fynd per socken markerats på kartorna varför de vanligaste arternas frek- vens ej framgår fullt ut. Observera också att de flesta uppgifter härrör från 1900-talets första decennier varför dagens utbredning kan vara en annan. Uppgifter om utbredningen i övriga landet har hämtats från Johansson (1926) kom- pletterat med en del egna observationer i herba- rierna. Landskapens förkortningar och inbördes ordning följer vad som används inom projekt Flora Nordica. Med få undantag, som särskilt anges nedan, är alla karterade arter beskrivna av Tyler (1998). Senare forskning har emellertid givit upphov till en hel del nomenklatoriska förändringar, särskilt vad gäller auktorsangivelserna, varför jag här passar på att ge fullständiga namn med auk- torer för samtliga karterade arter. Bakgrunden till dessa namnförändringar beskrivs av Tyler (2000).

Klippfibblor – sect. Oreadea Nomenklatur liksom utbredning i övriga landet är ännu mycket dåligt utredd för dessa arter. Här presenterar jag kartor för de fem vanligaste Hieracium vulgatum är i de flesta trakter den över- arterna under de namn som används av Tyler lägset vanligaste hagfibblan. Ur: Schou, J. C. 2001. Danmarks Høgeurter [Danish Pilosella and Hier- (1998). acium]. – AAU Reports 41, Århus.

162 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 163 TYLER KLIPP- OCH HAGFIBBLOR

H. eulasium Dahlst. (ined. ?) Karta 1. H. exaltans Dahlst. Karta 23. Norrut till Dlr H. extensiforme Dahlst. Karta 2. Förekommer men sällsynt eller saknas i de östligaste land- åtminstone även i angränsande landskap. skapen. H. extensum Lüb. ex Lindeb. Karta 3. H. galbanum (Dahlst.) Dahlst. Karta 24. Norr- H. lecanodes (Lindeb.) Omang Karta 4. Snar- ut till Jmt. lika former förekommer längs västkusten och H. impressiforme (Dahlst.) Dahlst. Karta 25. i Norge och dessa brukar sammanföras under H. irriguiforme (Dahlst.) Dahlst. ex Johanss. beteckningen H. norvegicum Fr. Karta 26. Utbredningen är något preliminär H. svanlundii Dahlst. Karta 5. då denna art är svåravgränsad och dessutom måhända snarare borde betraktas som en Hagfibblor – sect. Vulgata styvfibbla. H. acroleucum (Stenstr.) Dahlst. Karta 6. Norr- H. isonomoum Johanss. & Sam. Karta 28. ut till Hls, utom Gtl. Vanligast i väster. Ansedd som endem men ytterst snarlik H. H. albatipes (Dahlst.) Dahlst. ex Johanss. lepidiceps och H. subatronitens som den här Karta 7. Endast Vg. karteras tillsammans med. H. almquistianum (Zahn) Johanss. Karta 8. H. lepidiceps (Dahlst.) Dahlst Karta 27. Mycket Ojämnt spridd norrut till Vsm. ojämnt spridd norrut till Dalarna. Karteras H. anfractum Fr. Karta 9. Vg & Ög. här tillsammans med de ytterst snarlika H. H. atronitens (Dahlst.) Dahlst. Karta 10. Vg, subatronitens och H. isonomoum. Ög, Nrk, Srm & Upl. H. lepidotum (Stenstr.) Dahlst. Karta 30. De H. austrinum Stenstr. Karta 11. västra landskapen norrut till Vrm. H. barbareaefolium (Lönnr. ex Dahlst.) H. lepidulum (Stenstr.) Dahlst. Karta 31. Norr- Johanss. Karta 12. De östra landskapen ut till Ång men ej känd från Gtl. norrut till Upl. H. luebeckii (Dahlst.) Dahlst. ex Johanss. H. basifolium (Fr. ex Stenstr.) Dahlst. Karta 13. Karta 32. Norrut till VB, men ej Bh & Gtl. H. naevosum (Johanss.) Dahlst. Karta 33. H. cacuminatum (Dahlst.) Dahlst. Karta 14. H. neopinnatifidum Pugsley (= H. pinnatifidum Behandlades som en styvfibbla av Tyler (Lönnr. ex Dahlst.) Dahlst. i Tyler 1998). (1998) men torde ändå bäst höra till hagfibb- Karta 34. Norrut till Upl. Den vanligaste lorna. Denna art faller ut vid nyckelsteg 101 i hagfibblan i områdets rikare slättbygder. Tyler (1998) men skiljer sig från där nämnda H. ornatum (Dahlst.) Dahlst. Karta 35. arter genom att vara högväxt med smalt ägg- Ojämnt spridd norrut till Hrj. runda, regelbundet kort vasstandade blad. H. paralium Dahlst. ex Johanss. & Sam. Karta H. caesiomurorum Lindeb. Karta 15. Norrut till 36. Endast Ög. Ång. H. polyschistomorphum Johanss. Karta 37. H. caesium (Fr.) Fr. Karta 16. Norrut till Vb. H. pubicuspis Johanss. Karta 38. Vg & Ög. H. caligans Johanss. Karta 17. Bh - Ög. H. punctillaticeps Johanss. Karta 39. Vg, Ög, H. chlorodes (Dahlst.) Dahlst. Karta 18. Vg & Nrk & Srm. Ög. H. punctillatum (Almq. ex Dahlst.) Johanss. H. cruentifolium Dahlst. & Lüb. Karta 19. Karta 40. Gtl, Vg, Ög, Srm & Vsm. Endast Vg. H. ravusculum (Dahlst.) Dahlst. Karta 41. H. cunctans (Johanss. ex Dahlst.) Johanss. Endast Ög. Karta 20. Endast Vg. H. smolandicum (Almq. ex Dahlst.) Dahlst. H. diaphanoides Lindeb. Karta 21. Norrut till Karta 42. Gtl, Vg & Ög. Ång, utom Gtl. H. stipatiforme (Dahlst.) Dahlst Karta 43. Vg H. diaphanum Fr. Karta 22. Norrut till Mpd. & Vrm.

162 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 163 TYLER KLIPP- OCH HAGFIBBLOR

H. subatronitens (Dahlst.) Dahlst. Karta 29. Tyler, T. 2000. Nomenclature and lectotypification Vg & Ög. Karteras här tillsammans med de of south Swedish Hieracium species. – Nord. J. Bot. 20: 93–103. ytterst snarlika H. lepidiceps och H. isono- Tyler, T. 2002. Utbredningskartor för hökfibblor i moum. södra Götaland. I. Skogsfibblor. – Svensk Bot. H. subglaucovirens (Dahlst. ex Zahn) Zahn ex Tidskr. 96: 18–28. Johanss. & Sam. Karta 44. Ojämnt spridd norrut till Jmt, mest i de västra landskapen. ABSTRACT Tyler (1998) ansåg felaktigt att den ej var Tyler, T. 2002. Utbredningskartor för hökfibblor funnen i området. Utfaller vid nyckelsteg i södra Götaland II. Hag- och klippfibblor. [Dis- 177 i Tyler (1998) men skiljer sig från där tribution maps for south Swedish microspecies of Hieracium II. H. sect. Vulgata and H. sect. Oreadea.] nämnda arter genom mycket smala helbräd- – Svensk Bot. Tidskr. 96: 161–170. Uppsala. ISSN dade blad. Habituellt lik H. caligans men 0039-646X. utan hår på holkarna och med gula glandler The distribution of 50 species in the south Swed- och ljusare märken. ish provinces of Skåne (Scania), Halland, Blekinge, H. subramosum Lönnr. Karta 45. Norrut till Öland and Småland has been mapped. Many of the Upl men ej Gtl. En relativt mångformig art species are endemic to southern Scandinavia and som här uppfattas i samma vida bemärkelse some are local endemics within the investigated som i Tyler (1998). area. However, there are also several species with H. subsimile Norrl. Karta 46. Norrut till Hls a wider North European distribution. Within the area, the number of species shows a regular decline men ej Gtl. from the northeasternmost parts. H. subterdentatum Johanss. & Sam. Karta 47. H. trichelliceps Johanss. Se H. xanthostylum. H. vulgatiforme (Dahlst.) Norrl. Karta 48. Torbjörn Tyler är 28 år Norrut till Mpd. och doktorand i syste- H. vulgatum Fr. (em. Almqu.) Karta 49. Norrut matisk botanik i Lund. till Ång. I de flesta trakter den överlägset Hans huvudsakliga intres- vanligaste arten. Dessutom med vid utbred- seområden är växtgeo- ning i Nordeuropa. grafi och fibblor. Några H. xanthostylum (Dahlst.) Dahlst. ex Johanss. av de växtgeografiska & Sam. Karta 50. Norrut till Hls. En ofta frågeställningarna rör missförstådd art som jag nu anser inkluderar växters inomartsvariation även H. trichelliceps medan däremot många och spridning över stora former som tidigare räknats hit snarare tillhör geografiska avstånd. Inom fibbleforskningen H. subramosum. Uppgiften från Skåne, Bon- försöker han framför allt återuppväcka kunska- derup kan avse en snarlik art som förekom- pen om Sveriges hag- och skogsfibblor och deras mer i Danmark (H. greisdalense Keld.) vilket utbredning. Torbjörn är också engagerad i pro- behöver kontrolleras närmare. jekt Skånes Flora och Lunds Botaniska Förening. Adress: Ekologiska institutionen, Avdelningen Citerad litteratur för systematisk botanik, Lunds universitet, Eko- Johansson, K. 1926. Växtgeografiska spörsmål röran- logihuset, 223 62 Lund de den svenska Hieraciumfloran. II. – Svensk Bot. E-post: [email protected] Tidskr. 20: 305–343. Tyler, T. 1998. Hag-, skogs- och klippfibblor i södra Götaland. – Lunds Botaniska Förening, Med- lemsblad 1998(2) [kan erhållas för 20 kr + porto från LBF:s arkivarie: Britt Snogerup, Botaniska Museet, Ö. Vallgatan 18, 223 61 Lund; e-post: [email protected]].

164 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 165 TYLER KLIPP- OCH HAGFIBBLOR

Utbredningskartor för sydsvenska klipp- och hag- Distribution maps for Hieracium sect. Oreadea and fibblor Hieracium sect. Oreadea och sect. Vulgata. sect. Vulgata in south Sweden. Localities marked Fyllda cirklar betecknar säkra uppgifter medan with filled circles represent reliable information ofyllda cirklar med frågetecken betecknar upp- while localities with open circles need confirmation. gifter som behöver bekräftas.

164 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 165 TYLER KLIPP- OCH HAGFIBBLOR

Utbredningskartor för sydsvenska klipp- och hag- Distribution maps for Hieracium sect. Oreadea and fibblor Hieracium sect. Oreadea och sect. Vulgata. sect. Vulgata in south Sweden. Localities marked Fyllda cirklar betecknar säkra uppgifter medan with filled circles represent reliable information ofyllda cirklar med frågetecken betecknar upp- while localities with open circles need confirmation. gifter som behöver bekräftas.

166 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 167 TYLER KLIPP- OCH HAGFIBBLOR

Utbredningskartor för sydsvenska klipp- och hag- Distribution maps for Hieracium sect. Oreadea and fibblor Hieracium sect. Oreadea och sect. Vulgata. sect. Vulgata in south Sweden. Localities marked Fyllda cirklar betecknar säkra uppgifter medan with filled circles represent reliable information ofyllda cirklar med frågetecken betecknar upp- while localities with open circles need confirmation. gifter som behöver bekräftas.

166 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 167 TYLER KLIPP- OCH HAGFIBBLOR

Utbredningskartor för sydsvenska klipp- och hag- Distribution maps for Hieracium sect. Oreadea and fibblor Hieracium sect. Oreadea och sect. Vulgata. sect. Vulgata in south Sweden. Localities marked Fyllda cirklar betecknar säkra uppgifter medan with filled circles represent reliable information ofyllda cirklar med frågetecken betecknar upp- while localities with open circles need confirmation. gifter som behöver bekräftas.

168 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 169 TYLER KLIPP- OCH HAGFIBBLOR

Utbredningskartor för sydsvenska klipp- och hag- Distribution maps for Hieracium sect. Oreadea and fibblor Hieracium sect. Oreadea och sect. Vulgata. sect. Vulgata in south Sweden. Localities marked Fyllda cirklar betecknar säkra uppgifter medan with filled circles represent reliable information ofyllda cirklar med frågetecken betecknar upp- while localities with open circles need confirmation. gifter som behöver bekräftas.

168 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 169 TYLER

Utbredningskartor för sydsvenska klipp- och hag- Distribution maps for Hieracium sect. Oreadea and fibblor Hieracium sect. Oreadea och sect. Vulgata. sect. Vulgata in south Sweden. Localities marked Fyllda cirklar betecknar säkra uppgifter medan with filled circles represent reliable information ofyllda cirklar med frågetecken betecknar upp- while localities with open circles need confirmation. gifter som behöver bekräftas.

170 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) Ingenting är allvarligare än skämtet – Carl von Linné och humorn

Tillfrågad om sin politiska ställning – huru- Humorn som kampmedel för att bere- vida han var hatt eller mössa – lär Linné ha da väg för de nya botaniska tankarna svarat: ”Jag är varken hatt eller mössa. Jag är Linné var en man som tidigt insåg nödvändighe- barhuvad, som Gud har skapat mig!”. Ann- ten av att framstå som den store märkesmannen Mari Jönsson, redaktör vid Projekt Linné- inom botaniken. Dels hade han att bryta staven korrespondensen i Uppsala, beskriver här liv- över ett antal föregångare och samtida, dels fullt vilken grundläggande betydelse humorn framhäva sig själv och sina sympatisörer. Han har hos Linné och vilka uttryck den kan ta sig. försummade därför aldrig att göra reklam för sin egen lärdom. Redan som 23-årig student 1730 ANN-MARI JÖNSSON skrev han företalet till Fundamenta mea botanica, där han lanserade sina nya botaniska termer på inné är något av det mest uppfriskande basis av sitt sexualsystem, den ”botaniska Ari- man kan läsa. Åren 1735–1738 vista- adnetråden” (manuskriptet finns på Linnaean Ldes han i Holland, där han genom sina Society i London). Det humoristiska inslaget nydanande skrifter skulle få sitt genomslag som ligger här både i företalets innehåll och i dess Princeps botanicorum, blomsterkungen. 1741 blev utformning. Det är skrivet i mycket personliga han professor i medicin i Uppsala. Undervis- ordalag, i du-form, som goda och förtroende- ningen reformerades nu och studenter från hela ingivande råd från en stolt fältherre till en rädd Europa kom för att lyssna på Linnés föreläsning- liten bok. Linné försöker ingjuta mod i sin lilla ar inom botanik, zoologi, mineralogi, kost- och skrift. Den ska strida tappert för hans åsikter, läkemedelslära, och för att delta i hans exkursio- men den ska inte oroa sig alltför mycket. Till ner. Han sände sina studenter på upptäcktsresor slut kommer den att vinna slaget på världens i främmande länder. En ständig ström av bota- arena. På ett raffinerat sätt bygger Linné upp niska arbeten lämnade hans hand. På ständernas bilden av sig själv samtidigt som han förlöjligar uppdrag reste Linné i provinserna och skapade tidigare auktoriteter och bryter ned deras makt. med sina reseberättelser en personlig och rik Därigenom vill han förekomma kritik och prosa som fascinerar nutida läsare. Han skaf- avväpna potentiella motståndare. Skämtet ger fade sig ett rikt kontaktnät och korresponderade här en bild av en vetenskaplig situation som är med sin tids allra främsta vetenskapsmän, vilket trång och inskränkt och måste avslöjas. Läsaren resulterade i en stor brevskörd som visar hur ska provoceras och övertygas om att det är Lin- linneanismen spreds ut över världen. Breven är nés nya tankar som är de riktiga och som ska nu föremål för utgivning som en sentida present reformera botaniken i framtiden (Malmeström till Linné på hans 300-årsdag den 23 maj 2007 1925, ss. 27 ff., Jönsson 2001, ss. 57 ff.). (www.c18.org/pr/lc). Linnés farhågor att hans nya teser till en bör- jan inte skulle vara allestädes välkomna skulle komma att besannas fullt ut. I december 1737

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 171 JÖNSSON LINNÉS HUMOR

kommer de automatiskt att få ett eget intresse och betydelse menar Linné. När det gällde att ge namn åt nya växter kunde han dock inte avhålla sig från att låta skämtlynnet skena iväg. Här följer några beskrivningar, skrivna med skarpsinne, men kanske ibland med tvivelaktig komplimang: Magnolia är ett träd med mycket vackra löv och blommor efter den lysande botanikern [Magnol]. ... Dorstenia, vars blommor är obetydliga, lik- som vissna och efter sin tid, i likhet med Dor- stens arbeten. Hernandia är ett amerikansk träd, som har de vackraste blad av alla träd, men med mindre iögonfallande blommor, uppkallad efter en botanist som hade extrem lycka, som fick hög lön för att utforska Amerikas natur. Ack, om ändå frukten [av hans mödor] hade motsvarat utgifterna! (min övers.). När det gäller sina associationer säger Linné att dessa har en sådan charm att man aldrig Carl von Linné. Bröstbild efter Tanjé. Uppsala uni- kommer att glömma dem. Kanske tänker han versitetsbibliotek. på att han redan i Hortus Cliffortianus (1737) hade benämnt ett litet stinkande ogräs Siges- publicerade Johann Georg Siegesbeck, demon- beckia. Relationen med Siegesbeck förbättrades strator vid den botaniska trädgården i S:t Peters- inte heller av att Linné sände honom frökapslar burg, sin Epicrisis i vilken han försökte veder- och bland dem en med den egendomliga artbe- lägga Linnés sexualsystem. Den vetenskapliga teckningen Cuculus ingratus (den otacksamme diskussionen var dock ömklig. Det som verkli- göken). Ur fröet uppväxte en Sigesbeckia orien- gen upprörde Siegesbeck var, som han uttryckte talis ! det, ”omoralen” i Linnés arbeten. Siegesbeck hånar Linné öppet och undrar om Gud verkli- Humorn som pedagogisk metod i gen skulle kunna tillåta tjugo män eller fler (dvs. undervisning och dissertationer ståndarna) att ha en enda hustru gemensamt Det var Linné som med sina kreativa tankar och (dvs. pistillen) eller att gifta män bredvid sin nydanande undervisningsmetoder skulle skänka lagvigda hustru har konkubiner i form av närlig- Uppsala världsrykte som lärdomsstad. Under gande blommor (Jönsson 2000). hans professorstid kom studenter från hela Europa för att utbildas enligt de nya botaniska Humorn ökar intresset för botaniken metoderna. och botanikerna En av Linnés lärjungar, dansken Christian Linné sökte ständigt öka botanikens anseende Fabricius, beskriver sin lärare på följande sätt. och på olika sätt vidga intresset för denna veten- ”Hans samtal var ... ytterst muntert och ange- skap. En av hans teser i Critica botanica (1737, ss. nämt. Det rörde sig antingen kring anekdoter 79 f.) var att det ska finnas en länk mellan väx- om lärda, som han känt, inom eller utom fäder- ten och den botaniker som den uppkallats efter. neslandet, eller ock gav han oss upplysningar, Om växtnamn återkallar stora botanisters namn, som vi begärde --- Hans anlete var öppet och

172 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 173 JÖNSSON LINNÉS HUMOR

nästan alltid gladt; hans ögon voro de skönaste där brännvinet skildras som ett starkt gift för jag någonsin sett ... de hade en glans och någon- kroppen med följande stadier ”det upmuntrar, ting genomträngande, som jag annars aldrig styrker, lättar sinnet, giör en glad, skämtsam, påträffat” (Ahnfelt 1877, ss. 130 f.). öpenhiertad, tåpig, läspande, narraktig, rag- En annan lärjunge, Sven Hedin, kunde skild- lande, sömnig, död. --- de som läppja dageligen ra Linné så här: ”Talade Han ... om diaetens sitt finkeljokom ... få en bräcklig ålderdom med föreskrifter, så lät han sina Lärjungar skratta darrande lemmar och förnötta sinnen, som stun- öfverljudt vid målningen af modets dåraktiga deligen komma i olag och wela stadna, om de ej nycker, och under ett lätt och behagligt skämt updragas med morgon-supen, förmiddagssupen, bibringade Han de nyttigaste lärdomar” (Hedin appetits-supen, mat-supen, eftermiddags-supen, 1808, s. 125). Så här kunde det alltså låta under afton-supen och qvällssupen” (Linné 1964, ss. de akademiska föreläsningarna (Linné 1907, 20 ff.). Linné skulle återkomma till dessa pro- Coll. Diaet., ss. 11 & 39): blem även i andra arbeten. Att mästra den af Gud förlänta naturens skick- I sin dissertation Inebriantia (Om berusnings- else, brukar wi klackar under skorna, whilket medel) blandar Linné friskt många ingredienser, wi kunna se vara mindre nödigt, ty hade det lek och allvar, humor och ironi, komedi och varit af nöden, säkerligen hade då Skaparen tragedi. Han ger en mustig skildring av personer satt sådana under hälarna. som njuter s.k. ädla drycker. Men avsikten är Hatten bruka vi att betäcka hufwudet med, förstås att avskräcka läsaren från dryckenskap men en sprätthök bär honom under armen, och på ett drastiskt sätt visa dess skadliga verk- och mjället [pudret] ryker om hufwudet på ningar, ty Linné visste alltför väl genom sin gatan. Wore wäl at på slutet ej blewe i modet at läkargärning i Stockholm att quod sus peccavit, taga af sig böxerna och bära under armen. luant porcelli (vad svinet förbrutit, får griskul- När Linné hörde sina studenter skratta tänkte tingarna umgälla), som han ibland uttryckte han nog ofta på sin egen skolgång i Wexiö Trivi- det i sin Nemesis divina (Den gudomliga veder- al Skola, där, som han skriver i sin självbiografi, gällningen), en samling råd som han skrev till ”rude Lärarmästare med lika rude method gofvo sin son. Linné för oss alltså in i en vinkällare Barnen hog för vettenskaper, att håren måste och låter oss stifta bekantskap med en gammal resas på deras hufvud”, så att barnen fick den gubbe, en mycket hängiven dyrkare av Bacchus. största fasa för studier (Linné 1957, s. 91). Gubben har nickande huvud, händerna darrar, Linné skrev under sin professorstid hundra- sinnet är håglöst och näsan rinner. Han bjudes tals dissertationer, vilka han själv gav ut under att dricka och undergår snart en märklig meta- titeln Amoenitates (Ljuvligheter). Han syftar här- morfos. Näsan blir torr, huvud och händer fasta, med på alla vackra och lockande saker i naturen sinnet muntert och rynkorna slätas ut. Gubbens och tillskriver dem själv också ett visst under- glas ifylles gång på gång. Linné skildrar nu hur hållningsvärde. gubben förvandlas baklänges på ålderns skala Brännvinet var onekligen en lockande och blir vir, juvenis, adolescens, puer, infans (man, dryck för många och dess historia torde kunna yngling, pojke och jollrande barn). För varje beskrivas som ömsom glad, ömsom sorglig. Det steg inregistrerar Linné observant och nytert, var just på dess dystra verkningar som Linné för att inte säga nyktert, spritens alla verkningar. koncentrerade sig. År 1740 kom ett påbud att Lite längre bort sitter ett middagssällskap, som ingen undersåte skulle tillåtas bränna brännvin får följande vetenskapliga rapport (Linné 1762, och att alla pannor skulle förseglas. Påbudet ss. 192 ff., Malmeström 1925, ss. 49 ff.): skulle mildras och åter påbjudas under de kom- Den, som presiderar vid bordet och som Du mande åren. Linné insåg dock att inga straff finner förvandlad till en vild häst (equus) med kunde dämpa brännvinsälskarna. 1748 kommer sträckt hals och uppspänt bröst, tror sig förestå så hans lilla skrift Anmärkningar om Brännvin,

172 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 173 JÖNSSON LINNÉS HUMOR

de andra och gnäggar till med ett våldsamt Jungfru-kind kan blifwa den fulaste Bolmört, skratt. och den starkaste Starkotters arm den lösaste Den näste är en tjur (taurus) med arg uppsyn, Nate ... förer jag den på min kålgård, och sätter som med neddragen lugg betraktar bordsgäs- kålplantor deruti, får jag deraf kålhufwud i stäl- terna mitt emot och mumlar onda önskningar. let för människohufwud, men kokar jag desse Den tredje är ett svin (sus), som dricker utan hufwud och gifwer dem åt folk, förwandlas de måtta och sörplar i sig allt, som kommer i hans åter til folkhufwud ... Således kommom wi at närhet. äta up wåra döda, och det bekommer oss wäl, Den fjärde, en hund (canis), sitter i hörnet och men jag tilstår gerna för min egen räkning, at spyr ned sig och sina grannar. om jag wiste, det jag på detta sättet upåte min Den femte är en tupp (gallinaceus), som gör sig eller en annors Farfader, at jag icke gerna ginge viktig med sina stordåd och högljutt och gräns- på den kålen, utan jag hade desto starkare appe- löst besjunger sina förtjänster. tit och hunger” (Linné 1747, s. 225, för 24 juli En sladdrande papegoja (psittacus) är den sjätte, 1746). som ostört ordar om sig och andra både vad hon vet och inte vet och oförsiktigt skvallrar Humorn i kampanjen för det svenska om det, som borde förtigas. arvet En , den sjunde i sällska- näktergal (philomela) Han [Linné] kunne intet gierna föreställa sig pet, sjunger i slippriga visor Bachus’ och Venus’ ock hökla, han hatade i högsta grad alt hwad lov och anser sig överträffa alla i röstens ljuv- högfärd lucktar, han war ej luxurieux, men het. lefde som andra måttelig ... (Linné 1957, s. Hånfullt ser den åttonde, en gök (cuculus), med 144) höjda ögonbryn ned på de andra men är själv han [Linné] åht gierna god mat, drack goda ej ett grand förnuftigare. drycker; men aldrig war han där uti yppig. Den nionde är en broms (tabanus), som här far Han brydde sig litet om exterieuren, trodde omkring och sticker alla i näsan. De måtta åt att karlen borde pryda kläderna ej vice versa honom med knytnävarna; därför borde han (Linné 1957, s. 86) akta sig; men oförskämdheten känner ingen gräns. Enligt Linné var det lyxen som bröt ned män- Till en stinkande bock (hircus), som förföljer niskans goda karaktär. Han hatade därför all källarflickan är den tionde förvandlad. form av lyx, högfärd och förställning och gör sig ofta lustig över svenskarnas ständiga längtan Humorn spelade således stor roll inom peda- att härma andra folk och föra in nya moder och gogiken. Ibland är det dock svårt att veta om later. Potest e casa vir magnus exire (en stor man humorn är medveten eller omedveten. Så här kan komma ur enkla förhållanden) (Linné 1957, skriver Linné i sin dissertation om naturens s. 87), ur stubbotan rot. Vi ska se hur Linné i hushållning, De Oeconomia naturae (1749): Allt sin strävan att bibehålla det svenska arvet tar är vist uttänkt av Skaparen. Skallerormen har humorn till hjälp för att lära svenskarna att fått sin skallra för att varna människan ”at han acceptera sin roll i tillvaron, att hålla sig till måste ringa för än han skiuter” (Linné 1978, ss. svenska seder och bruk och inte byta bort dem 30 f.). I sin Västgöta-Resa (1746) kan han ral- för fördärvliga utländska skick. jera: ”Naturen lärer oss, at wi ej böra upäta wåra I sina föreläsningsutkast, Lachesis naturalis, Fäders eller Barns lik, och wet jag icke, hwem konstaterar han kort och gott att svensken verk- här til skulle hafwa nog mage, om det icke woro ligen är en apa, Suecus Simia, och förtydligar en inhuman Cannibal ... När nu wäxter komina ”ty han äter som Engelsman, dricker som Tysk, at så sig i denna mull [mullen efter döda män- kläder sig som Fransman, bygger som Italien- niskor], wäxa de frodigt, och förwandla män- ner, rökar som Holländare, snusar som Spanior, nisko-jorden til sin Natur, så att den skönaste super Brännvin som Ryss”. Nationes sic in Suecia

174 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 175 JÖNSSON LINNÉS HUMOR

proprios mores habent (de olika provinserna i ren nöje, där jag ej kunde göra gagn”. Ett bra Sverige har sålunda sina egna seder) (Linné 1907, exempel på detta finner vi i hans Öländska Lach. Nat., s. 152): och gotländska resa där Linné vet hur han ska Ostrogothi verberantes [östgötarna är slagskäm- blanda humor och klassisk bildning till en skön par] kompott. Så här beskrivs Roma kloster på Got- Westrogothi lubrici [västgötarna är bedrägliga] land: ”Ladugården war här en af de präktigaste, Sudgothi capriciosi [smålänningarna är nyck- och hade man tilfälle at se, huru tiden kan fulla] spela sin Metamorphosin starkare än någonsin Uplandi stupidi [upplänningarna är dumma] Ovidius: man såg et härligt Kloster af Marmor Sudermanni elegantes [sörmlänningarna är upbygdt, uphuggit och slipat, wara förwänt uti eleganta] et Fähus, som altså är det präktigaste Fähus, Norlandi avari [norrlänningarna är giriga] man ser i Swerige” (Linné 1745, s. 292). Dalekarli candidi [dalmasarna är ärliga] Gothlandi simplices [gotlänningarna är enkla] Linné hade många berömda husdjur, som alla tilldelades mänskliga drag. Vi ser här hur Linné Därefter kommer vi till Linnés beskrivningar av följer i de stora mästarnas spår inom fabelns andra länders folk. Norrmännen tycks inte stå värld. Apan, käre ”kusin” är naturens clown särskilt högt i kurs: Norrmanni pessimi, semper och ges människans alla egenskaper. I korre- rixantur, clamantes (Norrmännen är ondskefulla, spondensen med Abraham Bäck, framstående grälar alltid och skriker) (Linné 1907, Lach. läkare i Stockholm och Linnés bäste vän, är det Nat., s. 153). Inom parentes sagt hade Linné aporna på Drottningholm, eller ska vi kanske svårt för att avhålla sig från att ge vårt kära rent av säga Uppsalaborna, som är föremål för broderfolk ett litet tjuvnyp då och då, ty det var diverse öppna anspelningar (Fries m.fl. 1907, I: honom ”ej så särdeles favorabelt” (Ährling 1879, 4, s. 198): s. 72). I korrespondensen med Albrecht von Min Kiäraste Broder, Haller i Göttingen beklagar sig Linné över att Tack för bägge brefwen ... man säger att han är ”grov”, men det är väl inte Men hwad är det för slags Markattor M. Br. så konstigt, när han måste umgås både med lap- omtalar och Apor? man behöfwer väl ej hämta par, finnar och norrmän (Smith 1821, s. 338). dem från Africa; går jag endast ut på gatan, så Linné söker göra upp räkningen med svensk- får jag se hundrade; emedlertid äro både de arnas mindervärdeskomplex och drar slutsatsen africaniske och wåra egne artige. Jag will där- att ”Swenske nation som barn willia hafwa alt för bedia dem wara wälkomne, då de komma ... det de ser andra hafwa” (Linné 1907, Lach. Nat., jag är s. 88). ”Wissa nationer ha wissa seder. Det, wi Min Kiäre Broders fäkta så mycket effter, är allenast at få en ski- trogne tienare nande skorpa på wår kropp, jag menar kläder, Linné tycks ha gjort intryck på samtiden med och något som skall passera öfwer bryggan i sin humor. Drottning Lovisa Ulrika omtalar halsen ned i magan, jag menar maten. Ingen må Linné i ett brev till sin mor som en mycket tänka, at icke det smakar så wäl för en bonde roande man, som har världens hela kvickhet, som för en kung; ty så länge man ej är wan wid utan att äga dess sätt, och som av dessa båda annat än watn, smakare det så wäl, och man blir orsaker oupphörligen roar henne. Om aftnarna så fast och stak utaf som af win” (Linné 1907, har Linné till uppgift att promenera med kon- Coll. Diaet., s. 242). ungen och det går knappt en dag utan att han finner på ett medel att få alla på gott humör Humorn för dess egen skull (Fries m.fl. 1907, I:4, ss. 281 f., n.). I företalet till Västgötaresan anger Linné tonen Till sist ska Linné få komma till tals med när han skriver: ”jag har väl undertiden inspädt några ord om Uppsala universitet, förmodligen några roliga och menlösa uptog, at gifwa Läsa- väl menade: ”Ifrån Upsala academie tror jag

174 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 175 JÖNSSON at wij fått flere lärde karlar än ifrån någon Linné, C. von 1978. Om jämvikten i naturen. Inl. ort och academie i Europa. jag har aldrig sedt och komm. av G. Broberg. Övers. A. Piltz. – Upp- sala. någon åsna komma där ifrån annor än den, som Malmeström, E. 1925. Linné som kulturpersonlighet. antingen intet haft något hufwud haft, äller och Några Linné-studier. – Uppsala. (I detta arbete ej gifwit sig tid att mogna …” (Fries m f. 1907, behandlas också Linnés humor, vilket har inspire- I:4, ss. 97, Malmeström 1925, ss. 84 f.). rat mig till denna artikel.) Smith, J. E. 1821. A selection of the correspondence of Linnaeus, and other naturalists, from the origi- Citerad litteratur nal manuscripts, II. – London. Ahnfelt, A. 1877. Carl von Linnés lefnadsminnen Ährling, E. 1879. Carl von Linnés svenska arbeten i tecknade af honom sjelf. Med tillägg efter tryckta urval och med noter, I. – Stockholm. och otryckta källor. – Stockholm. Fries, Th. M., Hulth, J. M. & Uggla, A. H. (red.) 1907. Bref och skrifvelser af och till Carl von ABSTRACT Linné. – Stockholm. Jönsson, A.-M. 2002. Ingenting är allvarligare än Hedin, S. 1808. Minne af von Linné, fader och son. skämtet. Carl von Linné och humorn. [Nothing is – Stockholm. more serious than joking. The humorous side of Jönsson, A.-M. 2000. Odium botanicorum. The Linnaeus.] – Svensk Bot. Tidskr. 96: 171–176. Upp- polemics between Carl Linnaeus and Johann sala. ISSN 0039-646X. Georg Siegesbeck. – Ur: Jönsson, A. & Piltz, A. Linnaeus considered it his duty not only to write (red.), Språkets speglingar. Festskrift till Birger his works in an objective and scientific way, but Bergh. Lund, sid. 555–566. also to be entertaining and witty. Already as a 23- Jönsson, A.-M. 2001. Linnaeus’s Svartbäckslatin as year-old student he uses his humour to promote an international language of science. – SLÅ 2000- his new botanical ideas: his preliminary version 2001: 49–76. Linné, C. von 1737. Critica botanica. – Lugduni of the preface to his Fundamenta botanica is writ- Batavorum (Leiden). ten in a very personal way, addressed to “his little Linné, C. von 1745. Öländska och Gothländska book”. It should not worry too much. It will have Resa på Riksens Högloflige Ständers befallning to struggle, but eventually it will win the battle on förrättad Åhr 1741. Med Anmärkningar uti Oeco- the botanical arena. Linnaeus also demonstrates nomien, Natural-Historien, Antiquiteter &c med his humour when giving names to new species, e.g., åtskillige Figurer. – Uppsala (faksimilupplaga Dorstenia, whose flowers, he states, are insignificant Malmö 1957). just as the works of Dorsten. Humour was also a Linné, C. von 1747. Västgöta-Resa, på Riksens pedagogical tool. To discourage the use of alcohol, Högloflige Ständers Befallning Förrättad år 1746. Linnaeus depicts in Inebriantia how an old drunkard Med Anmärkningar uti Oeconomien, Natur- goes through various stages when inebriated: old kunnogheten, Antiquiteter, Invånares Seder och man, young man, boy, babbling infant. With the help Lefnads-Sätt. – Stockholm. Linné, C. von 1762. Inebriantia. Resp. O. R. Alander. of humour Linnaeus also tries to keep and maintain – Uppsala. Swedish customs and prevent people from exchang- Linné, C. von 1907. Linnés dietetik på grundvalen ing them for foreign ones. af dels hans eget originalutkast till föreläsningar: Lachesis naturalis quae tradit diaetam naturalem (sid. 1–167) och dels lärjungeanteckningar efter Ann-Mari Jönsson är dessa hans föreläsningar: Collegium diaeticum docent i latin. på uppdrag af Medicinska fakulteten i Uppsala Adress: Projekt Linné- ordnad och utgifven av A. O. Lindfors. – Uppsala Universitets Årsskrift 1907(2): 1–243. korrespondensen, Slottet, Linné, C. von 1923. Nemesis divina. Utg. och kom- 752 37 Uppsala menterad av K. Barr. – Stockholm. E-post: ann-mari.jonsson@ Linné, C. von 1957. Vita Caroli Linnaei. Carl von evolmuseum.uu.se Linnés självbiografier. På uppdrag av Uppsala uni- versitet utg. av E. Malmeström & A. Hj. Uggla. – Uppsala. Linné, C. von 1964. Anmärkningar om brännvin. Förord av A. Strindberg. – Stockholm.

176 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) Trädgränsdynamik på Sånfjället

Idag talas det mycket om renarnas påverkan på ökat efter att ha varit mindre uttalad under fjällhedarnas vegetation. Lisa Öberg beskriver några decennier och perioder med hårda vind- här hur man med upprepad fotografering kan styrkor har blivit vanligare (Taesler & Jönsson visa att även andra faktorer verkar ha en avgö- 1995). rande betydelse för vegetationsutvecklingen. Det mer maritimt präglade klimatet har på många håll gynnat det subalpina björkbältet och LISA ÖBERG som en direkt följd av 1990-talets uppvärmning har höjdgränserna för flera arter stigit. Lokalt et talas ofta om att renarna idag föränd- har landskapsbilden förändrats radikalt, då vissa rar de svenska fjällhedarnas utseende lägre fjäll och lågalpina fjällhedar på senare tid Dpå ett påtagligt negativt sätt genom blivit trädbevuxna (Kullman 2000, 2001). lavbetning och tramp (Emanuelsson 1980, Näs- man 1994). Fjällhedarna har av allt att döma Renars bete och tramp samverkar med den påverkats och omformats av betande hjortdjur ökade vinden ända sedan den senaste inlandsisens avsmältning I mer vindexponerade och snöfattiga lägen och (Oksanen m.fl. 1995). Fjällhedar med tjocka i områden som periodvis påverkats av hårt ren- svällande lavmattor av fönster- och snölav (Cla- bete har emellertid den ökade tillväxten uteblivit. donia stellaris och Cetraria nivalis) som aldrig Gråsidans västra sluttning i Sånfjällsmassivet i betas, kan därför vara lika långt ifrån ett natur- Härjedalen (figur 1) är ett sådant exempel. Den ligt tillstånd som områden där betestrycket är kraftiga expansion av rennäringen som inleddes extremt högt. Renarnas bete och tramp är dock under 1970-talet, medförde att antalet renar i inte de enda faktorer som påverkar och föränd- området mer än fördubblades inom en tioårspe- rar fjällhedarnas utseende. Klimatet har en stor riod (figur 2). Det högre renbetestrycket sam- och avgörande betydelse för växterna i dessa manfaller i tiden med en ökande vindpåverkan. kärva miljöer där även små förändringar kan få Vinden har stor betydelse för vegetationen efter- stora konsekvenser. Fjällhedarnas vegetationsdy- som den bland annat påverkar snötäckets djup namik styrs därför av variationer både i klimat och varaktighet, som i sin tur inverkar på vege- och betestryck. tationsperiodens längd. För vissa av växterna, till exempel fönsterlaven, utgör snötäcket också ett Klimatets betydelse för vegetations- livsviktigt skydd mot bete och tramp samt mot utvecklingen vindburna vassa och eroderande iskristaller eller Efter 1930-talets värmetopp och fram till slu- sandpartiklar (abrasion). tet av 1980-talet blev klimatet något svalare Det mest iögonenfallande resultatet i Sån- (Moberg & Alexandersson 1996). Under det fjällsområdet av dessa samverkande faktorer är senaste årtiondet har det dock åter blivit var- den kraftiga minskningen av fönster- och snölav mare. Särskilt vintrarna kännetecknas av en på den tidigare så lavrika risheden. Grus och markant uppvärmning från slutet av 1980-talet sten har blivit allt mer framträdande liksom (Rummukainen & Bergström 2000). Det mesta fläckar med naken mineraljord och det finns talar för att förra seklet var det varmaste under många tecken på ökad jorderosion i vindex– de senaste tusen åren (eller mer), med 1990-talet ponerade lägen. I vissa fall har det trampkäns- som det varmaste decenniet (Mann m.fl. 1999, liga kråkriset Empetrum nigrum ssp. hermaphro- Kullman & Kjällgren 2000). Från mitten av ditum (jämför Emanuelsson 1980) ökat på 1970-talet har den västliga vindcirkulationen platser där lavarna försvunnit. Fönsterlaven är

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 177 ÖBERG TRÄDGRÄNSDYNAMIK

A. B.

C. D.

Bild 1A. Tall, 940 meter över havet (tallens träd- A. Scots pine Pinus sylvestris, 940 m a.s.l. (its tree- gräns), som 1974 omgavs av tjocka lavmattor, limit) in 1974, surrounded by thick mats of Cladonia främst bestående av fönster- och snölav med stellaris and Cetraria nivalis with scattered stands of strödda inslag av kråkbär (Foto: L. Kullman 1974- Empetrum nigrum ssp. hermaphroditum. 08-16). B. Tallens barrmassa har ökat något under B. The pine has increased in foliage during the perioden 1974–1986 och markvegetationen har period 1974–1986, and the ground cover has com- helt ändrat karaktär. Lavmattorna har praktiskt pletely changed character. The mats of lichens have taget försvunnit. Marken karaktäriseras istället disappeared. Instead, naked mineral soil and promi- av bar jord och sten samt kloner av kråkris (L. nent clones of Empetrum characterize the ground. Kullman 1986-08-12). C. 1999 såg tallen alltjämt C. The pine still gave a healthy impression in 1999 välmående ut och kråkriset hade expanderat ytter- and the clones of Empetrum had expanded further. ligare (L. Öberg 1999-07-01). D. Tallen föredrar D. Scots pines prefer localities like this, on top of a växtplatser med tunt snötäcke vintertid, som ridge with a thin snow cover in winter, contributing denna på krönet mellan två skvalrännor, där tjälen to an early melting of the ground frost. tinar fort på våren (L. Öberg 2000-04-07).

178 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 179 ÖBERG TRÄDGRÄNSDYNAMIK

A. B.

C. D.

Bild 2A. Solitär gran, 990 m ö.h. (granens träd- A. Solitary Norway spruce Picea abies, 990 m a.s.l. gräns 1974–1986), i ett landskap helt präglat av (its tree-limit 1974–1986), in a landscape character- fönster- och snölav med inslag av dvärgbjörk, blå- ized by Cladonia stellaris and Cetraria nivalis, with bär och kråkbär (Foto: L. Kullman 1974-08-16). scattered stands of Betula nana, Vaccinium myrtillus B. Granen har gjort betydande barrförluster under and Empetrum nigrum ssp. hermaphroditum. perioden 1974–1986 och lavmattorna har praktiskt B. The spruce has suffered from considerable taget försvunnit (L. Kullman 1986-08-12). defoliation from 1974 to 1986, and the lichens have C. Granen har därefter vitaliserats något samtidigt practically disappeared. som en reduktion av barrmassan skett på den C. The spruce has been vitalized somewhat from mest vindexponerade sidan. Ris och större stenar 1986 to 1990, while being defoliated in the most har blivit allt mer framträdande i och med lavarnas wind-exposed direction. Dwarf shrubs and bare tillbakagång (L. Öberg 1999-07-01). gravel are more conspicuous in the absence of D. Jämfört med tallen, kräver granen ett tjockare lichens. snötäcke, eftersom detta mildrar tjälen något (L. D. Compared to pines, spruce trees need a thicker Öberg 2000-04-07). snow cover, to prevent deep ground frost.

178 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 179 ÖBERG TRÄDGRÄNSDYNAMIK

Figur 1. Sånfjällsmassivet, Härje- dalen. Mount Sånfjället, Härjedalen, cen- tral Sweden.

fortfarande frodig och tillsynes välmående i mer Kullman, med ett andra undersökningstillfälle skyddade lägen där snötäcket är tjockare under 1986 (Kullman 1989, 1997) och med uppföljan- vintern (Öberg 1999). de studier i form av två examensarbeten utförda Denna typ av utveckling tycks inte vara av artikelförfattaren 1999 och 2000 (Öberg ett helt nytt fenomen utan snarare en ständigt 1999, 2000), på vilka denna artikel huvudsakli- återkommande process, som en naturlig följd av gen baseras. I bildserierna 1–4 visas några av de renars bete och tramp under perioder med högre träd, med omgivande fjällhedsvegetation, som vindaktivitet (jämför till exempel Sernander ingått i studien. 1905, Fries 1913). Av träden har tallen Pinus sylvestris (bildserie 1) påverkats minst, medan granarna Picea abies Upprepad fotografering – en bra metod (2 och 3) och i synnerhet fjällbjörken Betula för studier av vegetationen i trädgräns- pubescens var. czerepanovii (bildserie 4) uppvisar området tydliga förändringar. Att vindaktiviteten ökat Ett effektivt och pedagogiskt sätt att studera syns på den ”flaggade” granen med sin huvud- trädgränsernas och fjällhedsvegetationens sakligen ensidiga barrmassa. Den andra granen utveckling under en längre tid är genom en har under vårvintern 2001 råkat ut för ett metod som kallas upprepad fotografering. grenbrott, som medfört att den på nytt förlorat Denna metod, som innebär att enskilda träd en betydande del av sin barrmassa, sannolikt eller landskap fotograferas från exakt samma orsakat av stor snöbelastning (eller dimfrost) i punkt med ett antal års mellanrum, har använts samband med hård vind. Fjällbjörken, liksom de i en undersökning av vegetationen i Gråsidans flesta andra björkar i sluttningen, visar tecken västra sluttning. Studien inleddes 1974 av Leif på en tilltagande klimatstress. Denna stress är

180 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 181 ÖBERG TRÄDGRÄNSDYNAMIK

Figur 2. Antalet renar i Mittådalens sameby 1945–1999. Data från Länsstyrelsen i Jämtlands län. The number of reindeer in the Sámi village of Mittådalen for the period 1945–1999.

troligen en indirekt konsekvens av lavmattornas grad som på Gråsidan. Björkarna i Korpflyets tillbakagång, vilket har lett till ökad jorderosion, branta och relativt snörika sydostsluttning har varvid trädens rötter blottlagts och därigenom precis som björkarna i Gråsidans västsluttning, utsatts för abrasion. Träden har därmed tving- ett betydligt glesare bladverk idag (juli 2001) ats använda en större del av sina redan knappa jämfört med hur de såg ut i mitten av 1970-talet resurser för överlevnad och en mindre del för och lavmattan har tunnats ut även här. Dock tillväxt och föryngring. Björkens höjdgräns i det torde påverkan av ren vara något mindre i Korp- undersökta området är emellertid oförändrad flyets branta sluttning än vad som är fallet i vid 995 meter över havet liksom tallens (940 m Gråsidan västra sluttning. Trädgränsens läge är ö.h.), medan granens trädgräns har flyttats upp dock oförändrad. ett fåtal meter (till 995 m ö.h.). Denna studie visar tydligt att även andra faktorer än en förändring av temperaturen Varierande respons på samma klimat- kan ha stor betydelse för växterna, till exempel förändring renars bete och tramp i samverkan med vinden. Trädens och fjällhedsvegetationens utveckling Högre temperaturer behöver inte heller alltid i Gråsidans vindexponerade sluttning skiljer sig vara gynnsamma för vegetationen. Det senaste härmed väsentligt från en del andra områden i decenniets varma vintrar kan rent av ha påverkat de södra delarna av fjällkedjan där tillväxten hos björkarna negativt, då träden därigenom kan ha många arter ökat under samma period. lurats att vakna upp alltför tidigt ur sin vinter- Även på det närbelägna Korpflyet (figur 1) vila (jämför Crawford 1997). Faktorer som dessa där trädgränsen på 1970-talet var den näst är därför viktiga att ta hänsyn till när det gäller högsta i landet (1110 m ö.h.; Kullman 1979), prognoser för den framtida vegetationsutveck- har bilden förändrats, om än inte i lika hög lingen i fjällområdet.

180 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 181 ÖBERG TRÄDGRÄNSDYNAMIK

A. B.

C. D.

Bild 3A. Buskformig gran, 990 m ö.h. (granens A. Bushy Norway spruce Picea abies, 990 m a.s.l. (its trädgräns 1974–1986). Omgivningen präglades tree-limit 1974–1986), in an area that in 1974 was 1974 av fönster- och snölav med spridda fläckar av characterized by Cladonia stellaris and Cetraria nivalis dvärgbjörk, blåbär och kråkbär (Foto: L. Kullman with scattered stands of Betula nana, Vaccinium myr- 1974-08-16). tillus and Empetrum nigrum ssp. hermaphroditum. B. Granen har vuxit något under perioden B. The spruce shows signs of increased growth 1974–1986 och ökat sin barrmassa samtidigt som and foliage during the period 1974–1986, while the lavmattorna avtagit starkt i mäktighet (L. Kullman lichens have been strongly reduced. 1986-08-12). C. The top of the main stem has been broken some C. Granens topp har brutits av någon gång efter time after 1986, and the lichens might have been 1986 och lavarna kan eventuellt ha reducerats even further reduced. ytterligare då grus och stenar tycks ha blivit mera D. As in picture series 2, there is a relatively thick framträdande (L. Öberg 1999-07-01). snow cover. D. Liksom i bildserie 2 är snötäcket relativt tjockt och skyddande (L. Öberg 2000-04-07).

182 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 183 ÖBERG TRÄDGRÄNSDYNAMIK

A. B.

C. D.

Bild 4A. Fjällbjörk, 945 m ö.h., omgiven av tjocka A. Mountain birch Betula pubescens ssp. czerepanovii, mattor dominerade av snölav med strödda inslag 945 m a.s.l., surrounded by thick mats of Cetraria av kråkris (Foto: L. Kullman 1974-08-16). nivalis with scattered patches of Empetrum nigrum B. Björken har ökat i höjd och bladmassa under ssp. hermaphroditum. perioden 1974–1986. Lavmattorna har helt för- B. The birch has increased both in height and foliage svunnit och marken präglas istället av bar jord och between 1974 and 1986. The lichens have disap- vittringsgrus (L. Kullman 1986-08-12). peared; instead, naked mineral soil and gravel now C. Björkens bladmassa har minskat efter 1986, characterize the ground. men istället tycks dess grentillväxt ökat något. C. In 1999, the mountain birch had decreased in Klonerna av kråkris framträder allt tydligare lik- foliage, possibly with some increased growth. The som sten och vittringsgrus (L. Öberg 1999-07-01). clones of Empetrum are more conspicuous as well D. Snötäcket på detta vindexponerade och flacka as rocks and gravel. krön är mycket tunt (L. Öberg 2000-04-07). D. The snow cover at this wind-exposed and flat ridge is very thin.

182 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 183 ÖBERG TRÄDGRÄNSDYNAMIK

Framtiden – ny istid eller trädbevuxna till en sänkning på andra håll. Det är även möj- fjäll i ett varmare klimat? ligt att helt andra vegetationstyper kommer att Det faktum att trädgränsen inom vissa områden uppstå än dem vi idag är vana vid, allt eftersom avsevärt förflyttats uppåt under senare delen av klimatförhållandena ändras (Öberg 2001). 1900-talet (Kullman 2000, 2001) oroar många, För en ökad kunskap och förståelse för de då en förändring av detta slag skulle kunna leda processer som styr vegetationsutvecklingen i till att en stor del av det som idag är kalfjäll i fjällen och för att i någon mån kunna förutse framtiden blir bevuxet med skog. Om denna vad som kan komma att ske i framtiden är det trend fortsätter, kan den framtida utvecklingen viktigt med fortsatt forskning. Det är också få betydande konsekvenser, åtminstone lokalt. viktigt att inte enbart studera områden där När andelen öppna (ej trädbevuxna) ytor förändringarna är stora och av mer sensationell minskar, ökar samtidigt konkurrensen bland karaktär, utan även områden där förändringarna herbivorerna om de kvarvarande betesväxterna. på grund av andra faktorers inverkan är mindre Tramp- och beteskänsliga arter, däribland eller där läget är till synes oförändrat. Där det fönsterlav och dvärgbjörk, kommer sannolikt finns tillgång till äldre bilddokumentation, kan att ersättas av mer beteståliga arter, som till upprepad fotografering vara en utmärkt metod exempel olika gräs och halvgräs. På vissa håll att tillgå. där betestrycket varit högt, kan detta beskådas redan idag (jämför Näsman 1994, Kullman • Jag vill rikta ett särskilt tack till professor Leif 2000). Problem kan därför komma att uppstå Kullman som varit handledare för mina exa- för renarna och rennäringen i fjällkedjan, och mensarbeten och som även tagit sig tid att läsa på sikt kan förändringar av detta slag även inne- igenom och lämna många värdefulla synpunkter bära att fjällfaunans sammansättning förändras. på manuskriptet. Många forskare är idag eniga om att tempe- raturen kommer att fortsätta stiga som en följd Citerad litteratur av den förstärkta växthuseffekten, trots att vi Crawford, R. M. M. 1997. Oceanicity and the ecolo- befinner oss i slutskedet av en mellanistid då gical disadvantages of warm winters. – Botanical Journal of Scotland 49: 205–221. den naturliga utvecklingen snarare skulle inne- Emanuelsson, U. 1980. Den ekologiska betydelsen bära sjunkande temperaturer och en ny istid. av mekanisk påverkan på vegetation i fjällterräng. Vegetationsutvecklingen under senare tid har – Fauna och Flora 1: 37–42. lokalt avvikit från det mönster som känneteck- Fries, T. C. E. 1913. Botanische Untersuchungen im nar slutet av en mellanistid. Tallens höjdgräns, nördlichsten Schweden. – Akademisk avhandling, Uppsala. som under de senaste 9 500 åren visat en stadigt Kullman, L. 1979. Change and stability in the alti- sjunkande trend, men som under 1900-talet tude of the birch tree-limit in the southern Swed- stigit avsevärt – i vissa fall mer än hundra meter ish Scandes 1915–1975. – Acta Phytogeographica – är ett tydligt exempel på detta trendbrott Suecica 65: 1–121. (Kullman 2001). Det är dock ännu för tidigt att Kullman, L. 1989. Renbeteseffekter på Sånfjället. – Naturvårdsverket. Rapport 3574. dra några generella slutsatser huruvida orsaken Kullman, L. 1997. Tree-limit stress and disturbance är en helt naturlig process eller om utvecklingen – a 25-year survey of geoecological change in the även beror på en allt större påverkan av mänsk- Scandes Mountains of Sweden: sensitive biomoni- liga aktiviteter. tors of climate change and variability. – Geograf- Hur den framtida utvecklingen kommer att iska Annaler 79A: 139–165. Kullman, L. 2000. Trädgränsen – en klimatindika- te sig i fjällen är osäkert, främst beroende på tor. – Fauna och Flora 95: 113–130. de relativt bristfälliga kunskaper som finns om Kullman, L. 2001. 20th century climate warming händelseförloppet tidigare under postglacial tid. and tree-limit rise in the southern Scandes of Swe- Lika väl som trädgränserna kan komma att stiga den. – Ambio 30: 72–80. i vissa områden, kan klimatutvecklingen leda

184 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 185 ÖBERG TRÄDGRÄNSDYNAMIK

Kullman, L. & Kjällgren, L. 2000. A coherent post- ABSTRACT glacial tree-limit chronology (Pinus sylvestris L.) Öberg, L. 2002. Trädgränsdynamik på Sånfjället. for the Swedish Scandes: aspects of of paleocli- [Tree-limit dynamics on Mount Sånfjället, central mate and “recent warming”, based on megafossil Sweden.] – Svensk Bot. Tidskr. 96: 177–185. Upp- evidence. – Arctic, Antarctic and Alpine Research sala. ISSN 0039-646X. 32: 419–428. Mann, M. E., Bradley, R. S. & Hughes, M. K. 1999. Altitudinal positions and physiognomy of trees in Northern hemisphere temperatures during the the tree-limit ecotone on the west-facing slope of past millenium: inferences, uncertainties, and Gråsidan, Mount Sånfjället (C Sweden) together limitations. – Geophysical Research Letters 26: with the surrounding ground cover have been 759–762. studied by repeated photography, beginning in 1974. Moberg, A. & Alexandersson, H. 1996. Homogeniza- The lichens, mainly Cladonia stellaris and Cetraria tion of Swedish temperature data. Part ll. – Ur: nivalis, have decreased remarkably between 1974 Moberg, A. (red.), Temperature variations in Swe- and 1999. Heavy grazing and trampling pressure th den since the 18 century. Inst. för naturgeografi as a consequence of increased reindeer popula- och kvartärgeologi, Stockholms universitet. Diss. tions emerge as the initiating factor, also preparing Series 5: 1–98. for increased wind erosion through damages to Näsman, E. 1994. Mittåkläppen och Axhögen the lichen cover. Betula pubescens var. czerepanovii – botaniska värden och vegetationsslitage. Härje- dalens och Bergs kommun. – Miljövårdsenheten, shows signs of retrogression and climatic stress Länsstyrelsen i Jämtlands län. by crown transparency and insignificant growth, Oksanen, L., Moen, J. & Helle, T 1995. Timberline probably due to strong eroding winds exposing patterns in northernmost Fennoscandia. – Acta the roots. The successively less continental climate Botanica Fennica 153: 93–105. with an increased wind activity is suggested to Rummukainen, M. & Bergström, S. 2000. Norrland be the main reason for the continuous reduction får skånskt klimat. – Forskning & Framsteg 6: of the lichen cover as well as the mountain birch 8–12. retrogression. The altitudinal limits of B. pubescens Sernander, R. 1905. Flytjord i svenska fjälltrakter. var. czerepanovii and Pinus sylvestris have remained – Geologiska Föreningens i Stockholm Förhand- constant throughout the period while Picea abies lingar 232: 42–84. has advanced upslope. Taesler, R. C. & Jönsson, P. 1995. Stormigare i norra Europa. – Skog och Forskning 3: 10–15. Öberg, L. 1999. Trädgräns- och fjällhedsdynamik i Lisa Öberg, geoekolog från Sånfjällsområdet (Härjedalen) – belyst med upp- Vemdalen, har studerat på repad fotografering. – Examensarbete i biologi D, geoekologprogrammet vid 20 p. Inst. för Biologi, Miljö- och Geovetenskap (BMG), Umeå universitet. Umeå universitet. Lisa var en Öberg, L. 2000. Träd- och skogsgränsens struktur av Svenska Botaniska Före- på Gråsidan, Sånfjället (Härjedalen) – belyst med ningens stipendiater 1998. upprepad fotografering och analyserad med GIS i kombination med DGPS. – Examensarbete i naturgeografi C, 10 p. Inst. för Biologi, Miljö- Adress: Västerlånggatan 8, 840 92 Vemdalen och Geovetenskap (BMG), Umeå universitet. E-post: [email protected] Öberg, L. 2001. Lågalpina fjällhedars förändring och utveckling – en litteraturstudie i olika tidsskalor baserad på geoekologiska undersökningar i svens- ka Skanderna. – Examensarbete i naturgeografi D, 10 p. Inst. för Biologi, Miljö- och Geovetenskap (BMG), Umeå universitet.

184 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 185 KÄRLVÄXTNYHETER II Nyheter i den svenska kärl- växtfloran II. Korsblommiga – flockblommiga

Thomas Karlsson fortsätter här att pre- sentera nytillskott i den svenska kärlväxt- floran sedan 1997, alltifrån grizzlybräcka i norr till perukbuske i söder. Vi får också en nyckel till alla nordiska oxbär!

THOMAS KARLSSON

iksom förra gången (Karlsson 2002) utformar jag denna presentation av Lde senaste årens nytillskott i den svenska floran som ett tillägg till den förteckning som trycktes i SBT för fyra år sedan (Karlsson 1998). I och med detta avsnitt lämnar vi de familjer som täcks av Flora Nordica (Jonsell 2000, 2001), men flera av upptäckterna som rapporteras här är gjorda under arbetet med kommande delar av floran. Antalet för landet nya växter är denna gång 67; 24 av dem tycks inte ha publi- cerats förut (de listas i Abstract i slutet av artikeln). Bara fyra av dessa är bofasta: två är inhemska och nyurskilda, skageracks- björnbär Rubus wahlbergii ssp. nordicus och smal vildpersilja Aethusa cynapium var.

Balkanmalva Kitaibela vitifolia – tidigare fun- nen i Danmark – är nu även belagd från Sverige: Växjö soptipp 1997. Den sydost- europeiska arten, som odlas som prydnads- växt, är en storvuxen ört med triangulära, spetsiga bladflikar och vita blommor. Bilden visar ett odlat exemplar från Sölvesborg. Foto: Bengt Nilsson.

186 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 187 KÄRLVÄXTNYHETER II

Fuchsia Fuchsia ×hybrida är nu också noterad från Sverige. Här ser vi den på en trädgårdstipp i Ängel- holm. Foto: Åke Svensson 2000.

cynapium, medan två är inkomna, smalbladig Arabis ×divaricarpa A. Nelson infogas. Denna hybrid harört Bupleurum falcatum och karstsilja Seli- mellan två nordamerikanska arter, A. drummondii Gray och A. holboellii Hornem., blev insamlad num silaifolium. – Hela 132 nya svenska namn på utfyllnadsmark i OP Oulu i Finland 1977 av presenteras; de flesta av dessa har tagits fram av A. Törmälehto; Henry Väre gjorde bestämningen mig till den under året utkommande nya väst- (Ulvinen & Varkki 1999). götafloran. Aubrieta deltoidea, småblommig aubrietia, utgår. Den publicerades från ruta 10E 6e i Vrm (Anonym 1994) men fick ett frågetecken på grund av för- Brassicaceae – korsblommiga växlingsrisken med odlade hybrider i släktet. Ett Alyssum dasycarpum får här namnet ulldådra på grund belägg har nu setts från rutan och det tillhör inte av den starka, intrasslade behåringen. arten. – En rapport från Öl (Johansson & Johans- Alyssum rostratum får här namnet stiftdådra (stiftet är son 1998) har också dementerats (Johansson & påfallande långt). Johansson 2000). Arabis brassica (Leers) Rauschert, örontrav, infogas. Boreava får det svenska släktnamnet boreavior, och Den är inte känd från Sverige men har anmälts arten B. orientalis får namnet boreavia. som ny för Norge (Wesenberg 1998). Möjligen Brassica deflexa får här namnet spretsenap. Arten är är den bofast där. Det svenska namnet örontrav påfallande genom att skidorna är rakt utspärrade föreslås här på grund av artens påfallande, stjälk- eller rentav nedåtriktade. omfattande bladöron.

186 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 187 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

Brassica oleracea var. capitata L., vitkål, var. sabellica Sannolikt är den förvildad från odling; den bör L., grönkål, och var. gongylodes L., kålrabbi, kan tills vidare betraktas som tillfällig (+). – Arten är infogas som tillfälliga (status +). De har alla note- mycket lik vanlig hesperis H. matronalis, men har rats i SmI Tingsås: Elsemåla (Tingsryds soptipp; mindre blommor och oskaftade övre blad; dessut- 4F 2a 38 14) år 1999 (Nilsson m.fl. 2000). Samti- om är de flesta stjälkhåren korta och greniga. En digt kan ”+” för Sverige tas bort på artnivå. färgbild finns i den citerade artikeln. Det svenska Camelina anomala får här namnet smaldådra; arten namn som föreslås där slipas här av till rysshesperis. är unik genom sina smala skidor, som mera liknar Iberis linifolia, horniberis, utgår. Uppgiften grunda- dem hos sumpfräne Rorippa palustris än andra des på en opublicerad, senare återtagen uppgift dådrors. från ett grannland. Camelina rumelica får namnet balkandådra (Rumi- Lepidium austrinum får namnet texaskrassing; den är lien var en turkisk provins på Balkan). inhemsk i södra USA. Cardamine heptaphylla (Vill.) O. E. Schulz, violtand- Lepidium calycinum skall ändra namn till L. aletes J. rot, infogas. Denna mellaneuropeiska art påmin- F. Macbr. och får det svenska namnet skedkrassing. ner om tandrot C. bulbifera men saknar grodd- Skidan är konkav på ovansidan, konvex på under- knoppar och har större och mera vasstandade sidan, vilket är ovanligt i släktet. småblad som i regel är sju till antalet (fem hos Lunaria annua ssp. pachyrhiza får namnet midaspen- tandrot). Den blev funnen i Srm Gryt: Häggedal ningar; namnet på ssp. annua får bli vanliga judas- 1998 av Claes Hammarsjö (Rydberg & Wanntorp penningar. 2001). Utplanterad och förvildad; tills vidare att Malcolmia. Auktor på släktnamnet skall vara W. T. anse som tillfällig. Aiton Cardamine pentaphyllos (L.) Crantz, fingertandrot, Matthiola. Auktor på släktnamnet skall vara W. T. infogas. En annan centraleuropeisk tandrot, som Aiton utmärker sig genom att bladen är femfingrade Matthiola incana. Rätt auktor: (L.) W. T. Aiton (alla småbladen utgår alltså från en punkt). Fun- Matthiola parviflora. Denna huvudsakligen nordafri- nen i BhG Göteborg, Vitsippsdalen (7B 0e 17 04) kanska art får här namnet berberlövkoja. år 1989 Erik Ljungstrand, där den förvildats från Nasturtium W. T. Aiton, källfränen, infogas. – Mole- botaniska trädgården; ännu kvar men dock tills kylära data stödjer att de vitblommiga arterna i vidare att anse som tillfällig. Fyndet har publice- släktet fränen Rorippa förs till ett eget släkte, Nas- rats (Anonym 1999b). turtium – de står faktiskt närmare bräsmorna Car- Conringia planisiliqua får namnet turkisk kåltrav; damine än de gulblommiga fränena (Al-Shehbaz arten är ursprunglig i Turkiet. & Price 1998). Följande taxa förs dit: Descurainia argentina får namnet cordobastillfrö. Nasturtium microphyllum (Boenn. ex Rchb.) Rchb., Arten är beskriven från Cordoba i Argentina. bäckfräne Descurainia pinnata får namnet indianstillfrö. Den är Nasturtium officinale R. Br., källfräne vanlig över hela den nordamerikanska kontinen- Nasturtium ×sterile (Airy Shaw) Oefelein, vinterfräne. ten. Peltaria får det svenska släktnamnet penningtravar, Descurainia richardsonii får namnet grått stillfrö på och Peltaria alliacea får namnet penningtrav för de grund av sin starka gråhårighet. platta, hängande och cirkelrunda frukterna. Diplotaxis catholica får namnet sågsenap, eftersom bla- Rorippa microphylla byter namn till Nasturtium den är betydligt mera sågade än på någon annan microphyllum, R. nasturtium-aquaticum till N. Diplotaxis-art. officinale och R. ×sterilis till N. ×sterile (se ovan). Draba sibirica (Pallas) Thell., krypdraba, är nu även Sisymbrium septulatum får namnet hornsenap (de två funnen i Sverige: Nb Pajala: Autio 1998 Irma yttre foderbladen är hornlikt tillspetsade). Davidsson (det. ThK); förvildad, sannolikt tillfäl- Sisymbrium thellungii O. E. Schulz infogas. Denna ligt (status +). Bland draborna är arten lätt att art blev funnen som ny för landet i Srm Tveta: känna igen på sina långa, krypande skott. Blom- Tvetatippen 1999 av Göran Odelvik (belägg i morna är gula. – Fyndet publicerades av Stenberg S, det. ThK). Den fanns kvar genom självsådd (1998); i artikeln finns ett foto av belägget. år 2000. Fyndet publicerades i sörmlandsfloran Euclidium. Auktor på släktnamnet skall vara W. T. (Rydberg & Wanntorp 2001) under namnet S. Aiton pachypodum, som tillhör en annan art men tidiga- Hesperis pycnotricha, rysshesperis, är nu även funnen re felaktigt användes om denna sydfrikanska växt. i Sverige: BhG Västra Frölunda: Åkered (6B 9d Den får här det svenska namnet boersenap. – Tills 15 17), ett 50-tal ex på gräsmark nära kolonilotter, vidare att betrakta som tillfällig (+). 1999 Eva Andersson m.fl. (Herloff 1999).

188 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 189 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

Resedaceae – resedaväxter Hylotelephium spectabile × telephium, höstkärleksört, Oligomeris får det svenska släktnamnet pärlresedor infogas. Den rapporterades av Burén (2000) från och arten O. linifolia får namnet pärlreseda. Kaps- sex lokaler i Klm Kalmar; tillfälligt förvildad (+). larna är runda och sitter uppradade som pärlor på Man känner igen denna hybrid på att blommorna ett snöre. saknar ståndare. Många av de uppgifter som på Reseda complicata får heta spanskreseda (den kommer senare tid lämnats om kinesisk kärleksört H. spec- från Sierra Nevada i Spanien). tabile är sannolikt denna hybrid, som idag är den vanligaste odlade kärleksörten. Sarraceniaceae – flugtrumpetväxter Hylotelephium telephium (L.) H. Ohba, tidigare Sarracenia flava L. × purpurea, gul flugtrumpet × Sedum telephium, med tre underarter, ssp. maxi- flugtrumpet, infogas. Denna hybrid, som liksom mum (L.) H. Ohba, ssp. ruprechtii (Jalas) H. föräldraarterna odlas till prydnad, har blivit fun- Ohba och ssp. telephium (svenska namn enligt nen på två lokaler i Jylland tillsammans med tidigare). flugtrumpet S. purpurea (Pedersen 2001). Den är Phedimus Raf., fetblad, infogas. Släktet återupptogs säkert utsådd eller inplanterad där ganska nyligen och gavs ny avgränsning av ’t Hart (1995) och och bör betraktas som kvarstående. Hybriden omfattar i den nordiska floran följande arter: har betydligt större blad än S. purpurea – upp till Phedimus aizoon (L.) ‘t Hart, gyllenfetblad, tidigare halvmeterlånga, nästan så långa som blomskaften. Sedum aizoon I Pedersens artikel finns vackra färgbilder på båda Phedimus hybridus (L.) ‘t Hart, sibiriskt fetblad, tidi- flugtrumpeterna. gare Sedum hybridum Phedimus kamtschaticus (Fisch. & C. A. Mey.) ‘t Hart, Crassulaceae – fetbladsväxter kamtjatkafetblad, tidigare Sedum kamtschaticum. Släktesindelningen inom denna familj är problema- – Sedum (kamtschaticum var.) ellacombianum, tisk, men genom undersökningar av kloroplast-DNA japanskt fetblad, som rapporterades av Hylander har man nyligen fått stor hjälp att lösa dessa frågor (1971) och Burén (2000), har i Flora of Japan (van Ham & ’t Hart 1998). Dessa studier ger starkt synonymiserats med P. aizoon, men ytterligare stöd för att skilja ut Linnés släkte Tillaea ur Crassula. uppgifter om ”S. kamtschaticum” finns (t ex Cle- Vidare är det uppenbart att släktet Sedum är extremt medson & Carlsson 1984, Rydberg & Wanntorp heterogent och bland annat innehåller de närmaste 2001). – Art- och rasavgränsning bland de gul- anförvanterna till flera släkten som sedan gammalt blommiga Phedimus-arterna är fortfarande mycket anses distinkta. En stor förbättring får man, om man oklara. skiljer ut arterna med platta blad till släktena Hylote- Phedimus spurius (M. Bieb.) ‘t Hart, kaukasiskt fet- lephium och Phedimus. Tillsammans med rosenrötter blad, tidigare Sedum spurium. – De två underarter, Rhodiola och navelörter Umbilicus utgör dessa syster- som tagits upp i förteckningen, är inte relevanta grupp till resten av Sedum, taklökar Sempervivum och och utgår. många andra mindre släkten. Denna nya taxonomi Phedimus stoloniferus (S. G. Gmel.) ’t Hart, persiskt har accepterats bland annat i Flora of China och fetblad, tidigare Sedum stoloniferum. Flora of Japan (Zheng-yi & Raven 2001, Iwatsuki Sedum. Det svenska namnet ändras till fetknoppar, m.fl. 2001) och följs även här. eftersom samtliga fetblad nu förs till andra släk- Crassula byter namn till Tillaea L., som bibehåller det ten. svenska namnet fyrlingar. Sedum gracile C. A. Mey., spenslig fetknopp, infogas. Crassula aquatica, fyrling, byter namn till Tillaea – SmI Månsarp: Taberg 1997 Tomas Burén (Burén aquatica L. 2000); förvildad (tills vidare att beteckna som Crassula tillaea, mosskrassula, byter namn till Tillaea tillfällig, +). Arten, som kommer från Kaukasus, muscosa L. liknar vegetativt lydisk fetknopp, men bladen är Hylotelephium H. Ohba, kärleksörter, infogas. Kär- spetsigare och mera blekgröna, blomställningen är leksörterna togs ut ur släktet Sedum fetknoppar på luckrare och baljkapslarna böjs utåt vid mognaden. morfologiska grunder av Ohba (1977), och detta Blommorna är vita. har vunnit stöd i ovan nämnda DNA-studie. Det Sedum montanum Song. & Perr., bergfetknopp, nya släktet omfattar följande taxa: infogas (det svenska namnet introduceras här). Hylotelephium anacampseros (L.) H. Ohba, cirkelfet- – Klm Mörlunda: ödetorpet Holmsjönäs (5G 9a blad, tidigare Sedum anacampseros 35 06), kvarstående 1998 Tomas Burén och John Hylotelephium ewersii (L.) H. Ohba, mongoliskt fet- Christoffersson (Burén 2000). Arten liknar stor blad, tidigare Sedum ewersii fetknopp S. rupestre, men blomställningen är Hylotelephium spectabile (Boreau) H. Ohba, kinesisk upprätt i knopp, och foderbladen är längre och kärleksört, tidigare Sedum spectabile.

188 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 189 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

Grizzlybräcka Boykinia richardsonii. Denna frappanta Alaska-ört blev funnen 1986 vid Kärketjårros fot i Torne lappmark. Efterforskningar visade att arten introducerades på platsen någon gång på 1950-talet. Foto: Kenneth Bergerson.

tätt glandelhåriga. – Tills vidare att beteckna som opsis angustifolia), 1980 Carl-Johan Clemedson tillfällig (+). (Clemedson 1981); tillfälligt förvildad (+). Belägg Sempervivum montanum, bergtaklök, utgår (oriktig, är ej känt. ej publicerad uppgift från ett grannland). Heuchera cylindrica Hook., axalunrot, infogas. – Tre uppgifter: BhG Västra Frölunda: Långedrag, N Saxifragaceae – stenbräckeväxter Austvägen (7B 0c 11 43) 1990 Jens Corneliuson Boykinia Nutt., bäckbräckor, infogas. & Thorsten Elfström (belägg i GB); Vg Fal- Boykinia richardsonii (Hook.) Rothrock, grizzly- köpings stad: vid f.d. Södra station (8D 0d 09 bräcka, infogas. Denna art från Alaska och Yukon 20), gräsmark, 2000 Lennart Stenberg m.fl.; Ög blev funnen 1986 av Ulf Ryde i TL vid en tidigt Blåvik: 650 m OSO Lugnet (7F 9b 00 36), gru- utsmält snölega i lågalpin hed vid Kärketjårros sig vägslänt i skogsbryn, 1998 Jörgen Josefsson NV-hörn, ca 750 m; den artbestämdes av Per (belägg i S, !ThK). – Tillfälligt förvildad (+). Lassen. Den infördes av Gustav Sandberg på 1950- Rodgersia podophylla A. Gray, bronsrodgersia, är även talet. Arten har viss vegetativ spridning men får funnen i Sverige: BhG Göteborg: Änggårdsravinen närmast betecknas som kvarstående (+). Den sågs (7B 0e 13 00) 1994 Åke Lindström (Lindström 2001 av Erik Ljungstrand, som har bidragit med 1998; belägg i S, !ThK). Ett 30-tal ex som troligen den här givna informationen, myntat det svenska funnits på platsen i ett 30-tal år, men utan sprid- namnet, och samlat ett belägg till GB. ningstendens; arten är därför att betrakta som Heuchera ×brizoides Lemoine, hybridalunrot, infogas. tillfälligt förvildad (status +). – En halvmeterhög – Srm Överselö: Åsa, jordtipp (med kalkdån Gale- ört med något hästkastanjelika, djupt sågade blad

190 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 191 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

Sensitiva Mimosa pudica. Denna välkända krukväxt blev funnen på en utfyllnad i Arendal strax utanför Göteborg år 2000. Foto: Åke Svensson 2000.

Hybridblåsärt Colutea ×media har en blomfärg som är intermediär mel- lan föräldraarterna, den gulblommiga blåsärten och den brunblommiga kopparblåsärten. Bilden visar ett odlat exemplar. Foto: Bengt Nilsson.

Sumpört Limnanthes douglasii tillhör sump- örtsväxterna Limnanthaceae, en för Norden helt ny familj. Blommans utseende har gett arten det populära namnet stekta ägg! Bil- den är tagen på Tingsryds soptipp i Småland 2001. Foto: Åke Svensson 2001.

190 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 191 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

Nyckel till oxbär Cotoneaster 9 Blad tjocka, mörkt brungröna, under ganska tätt håriga ...... veitchoxbär C. veitchii uppgivna från Norden – Blad tunna, ljusgröna, under glest håriga Antalet oxbärsarter kända från Norden har nu ...... przewalskioxbär C. przewalskii stigit till 30; alla utom rundbladigt oxbär C. rotun- 10 Blad högst 2,5 cm långa ...... 11 difolius, videoxbär C. salicifolius, indiskt oxbär C. – Många blad längre än 2,5 cm ...... 19 simonsii och spetsoxbär C. villosulus är funna i 11 Blad under tätt filthåriga, ovan med ned- Sverige. För att få översikt presenteras här en sänkta nerver ...... rosenoxbär C. dielsianus nyckel, baserad på Hylmö (1993), Fryer & Hylmö – Blad under glest borsthåriga, ovan släta ...... 12 (1995) och Stace (1997). – Kom dock ihåg att ännu 12 Åtminstone några blad markant tillspetsade fler arter odlas och kan tänkas dyka upp i det fria! (med sidorna starkt konkavt insvängda nedanför spetsen); ståndare (16–)20 ...... indiskt oxbär C. simonsii 1 Blad vintergröna, läderartade; kronblad vita, ut- – Blad spetsiga eller brett avrundade med liten bredda ...... 2 spets, men inte med sidorna starkt konkavt – Blad ej vintergröna, tunna eller måttligt tjocka insvängda nedanför spetsen; ståndare 10–15 ...... 13 (kronblad i så fall rödtonade, upprätta) ...... 5 13 Blad upp till 2,5 cm, ca 1,5 gånger så långa 2 Blad 3–10 cm, mer än 3 gånger så långa som som breda; frukter långsträckt elliptiska, breda, ovan med starkt nedsänkta nerver mörkt röda; upprätt, med spretig förgrening ...... videoxbär C. salicifolius ...... spärroxbär C. divaricatus – Blad högst 3 cm, ej mer än 2,5 gånger så långa – Blad upp till 1,5 cm (om större nästan cirkel- som breda, ovan släta ...... 3 runda); frukter rundare, orangeröda eller klarröda; nedliggande eller uppstigande, ofta 3 Upprätt, upp till 2 m; blad ca 1,5 gånger så långa med regelbunden förgrening (fiskbenslik) ...... 14 som breda ...... rundbladigt oxbär C. rotundifolius – Lågväxt, upp till 60 cm; blad ca dubbelt så långa 14 Blad matta ovan, med vågig kant; förgrening som breda ...... 4 oregelbunden; grenar ofta rotslående; frukter klarröda, klotrunda ...... 15 4 Åtminstone några stammar bågiga eller upp- – Blad glänsande ovan, med plan kant; förgrening stigande; inga blad större än 2,5 cm; blommor mera regelbunden; grenar sällan rotslående; 1–4(–6) tillsammans; pistiller och fruktstenar frukter oftast orangeröda, längre än breda ...... 16 3–4 ...... skogholmsoxbär C. × suecicus – Alla stammar nedliggande; några blad större 15 Högst 30 cm hög; blad 0,5–1,5 cm, längre än än 2,5 cm; blommor 1–2 tillsammans; pistiller breda; blommor mest ensamma; frukter och fruktstenar 5 ...... krypoxbär C. dammeri 6–7 mm ...... mattoxbär C. adpressus – Upp till 1 m hög; blad 1,2–2,5 cm, nästan 5 Kronblad i utslagna blommor vita, utbredda; cirkelrunda; blommor mest 2–4 tillsammans; frukter med 1 sten (eller 2 hårt samman- frukter 10–12 mm ...... klippoxbär C. nanshan vuxna) ...... 6 – Kronblad rödtonade, upprätta; frukter med 16 Blad elliptiska, ca 1,5 gånger så långa som 2–5 helt fria stenar ...... 10 breda; frukter klarröda.... spaljéoxbär C. ascendens – Blad brett elliptiska eller nästan cirkelrunda, 6 Pistill ensam; frukter med 1 sten ...... 7 föga längre än breda; frukter orangeröda ...... 17 – Pistiller 2; frukter med 2 hårt sammanvuxna stenar ...... 8 17 Blad 1–2 cm, konkava; foderblad utvändigt kala ...... stort lingonoxbär C. hjelmqvistii 7 Blad cirkelrunda eller brett omvänt äggrunda, – Blad 0,6–1,4 cm, plana eller svagt vågiga; i toppen brett avrundade; ståndarknappar vita; foderblad utvändigt håriga ...... 18 frukter svarta, 7–9 mm ...... pamiroxbär C. insignis – Blad brett äggrunda, något spetsiga; ståndar- 18 Blad brett omvänt äggrunda, måttligt tjocka, knappar purpurröda; frukter röda, 10–13 mm svagt vågiga; kronblad röda med purpursvart ...... stäppoxbär C. tomentellus bas och smal vit kant; frukter 6–9 mm ...... mörkt lingonoxbär C. atropurpureus 8 Bladskaft och foder kala; kronblad även i – Blad brett elliptiska, ganska tjocka, plana; kron- knopp rent vita; frukter ljusröda blad skära, diffust ljusare mot kanten; frukter ...... flockoxbär C. multiflorus 4–6 mm ...... lingonoxbär C. horizonalis – Bladskaft och foder håriga; kronblad i knopp med röda inslag; frukter som mogna brunröda 9...... 19 Bladens ovansida med djupt nedsänkta nerver, bladytan därigenom bucklig ...... 20 – Bladens ovansida med ej eller föga nedsänkta nerver, bladytan ganska slät ...... 22

192 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 193 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

20 Blommor med 2–3 stift och frukter med lika länge kvarsittande längs mittnerven; blom- många stenar; blommor och frukter 3–10 knippen 2–7(–10)-blommiga tillsammans; frukter svarta ...... alvaroxbär C. canescens ...... spetsoxbär C. villosulus – Mogna frukter röda; grenar liggande, båg- – Blommor med (4–)5 stift och frukter med lika böjda eller utspärrade ...... 30 många stenar; blommor och frukter 12–30 tillsammans; frukter svarta eller röda ...... 21 30 Blad 15–45 mm, grågröna, med något vågig kant, buckliga, som nyutslagna ovan glest 21 Frukter röda; blad 3,5–7 cm håriga men snart kala; blomknippen (1–)2–4- ...... rynkoxbär C. bullatus blommiga ...... tyskt oxbär C. integerrimus – Frukter svarta; blad 4–12 cm – Blad 20–70 mm, rent gröna, med starkt vågig ...... moupinoxbär C. moupinensis kant, släta, med endast svagt nedsänkta nerver, som nyutslagna ovan håriga, hår länge kvar- 22 Blad under glest håriga (håren täcker inte blad- sittande; blomknippen mest 2-blommiga ytan) ...... 23 ...... skånskt oxbär C. kullensis – Blad under med tät hårfilt, som täcker bladytan .. 26 23 Blad till 3 cm, utpräglat tillspetsade (med sidor- na konkavt insvängda nedanför spetsen); frukter röda ...... indiskt oxbär C. simmonsii – Blad 2–7(–10) cm (om många blad under 3 cm konvergerar sidorna tämligen jämnt mot spet- sen); frukter svarta ...... 24 24 Blad 2–5,5(–7) cm, de flesta under 5 cm; blad och en vidlyftig blomställning. Den kommer ovan starkt glänsande; foderblad håriga i kanten från Japan och Korea. men i övrigt kala ...... glansoxbär C. lucidus Saxifraga hieracifolia. Regelrätt stavning är Saxi- – Blad 3–11 cm, de flesta eller många över 5 cm; fraga hieraciifolia. blad ovan svagt glänsande eller matta; foderblad Saxifraga ×schraderi Sternb. utgår (den ingår håriga även på ytan ...... 25 i den vitt avgränsade S. trifurcata Schrad., 25 Blad ganska tjocka, ovan med tydligt nedsänkta gaffelbräcka, och namnet finns även med nerver, spetsiga men ej tillspetsade (sidorna föga som synonym till denna). insvängda nedanför spetsen) ...... spetsoxbär C. villosulus Hydrangeaceae – hortensiaväxter – Blad tunna, plana, tillspetsade (sidorna in- Hydrangea arborescens L., vidjehortensia, infogas. svängda nedanför spetsen) – Vrm Karlskoga: Östra Sandbäcken (10E 5h ...... ljusbladigt oxbär C. laetevirens 06 00), ödetomt sedan 1980-talet, funnen år 26 Fruktämnen, frukter och foderblad täthåriga; 2000 Owe Nilsson (belägg i eget herbarium, blad ovan varaktigt håriga !ThK); kvarstående...... ulloxbär C. tomentosus Hydrangea paniculata Siebold, vipphortensia, – Fruktämnen, frukter och foderblad kala eller infogas. – SmI Ljungby: Bredemad (Ljungby gleshåriga (foderblad dock håriga i kanten); soptipp, 5D 1h 07 04), en nära meterhög, blad som äldre ovan kala ...... 27 rikgrenig buske, 2000 (Nilsson m.fl. 2001; 27 Mogna frukter svarta, blådaggiga; grenar upp- belägg i S, !ThK); tillfälligt förvildad. Vrm rätta, utgående i spetsig vinkel Karlskoga: Östra Sandbäcken (10E 5h 06 ...... svartoxbär C. niger 00), ödetomt sedan 1980-talet, funnen år – Mogna frukter röda; grenar liggande, bågböjda 2000 Owe Nilsson (belägg i eget herbarium, eller utspärrade ...... 28 !ThK); kvarstående. – Åtminstone på den 28 Blad ovan med slät, liksom vaxad yta, oftast småländska lokalen representerad av sorten kala även vid knoppsprickningen; bladkant ’Grandiflora’, syrenhortensia. plan; blomknippen 1–3-blommiga; frukter orangeröda ...... rött oxbär C. scandinavicus Grossulariaceae – ripsväxter – Blad ovan med något nedsänkta nerver, som Ribes divaricatum, spärrkrusbär. Nu även i utslående håriga; bladkant vågig; blomknippen Sverige, tills vidare som tillfällig (+): Srm 2–5(–10)-blommiga; frukter röda eller mörk- röda ...... 29 Brännkyrka: Skarpnäck, skräpplats, 2 bus- kar 2000 Henry Gudmundson (Rydberg & 29 Grenar först upprätta; blad på långskott brett Wanntorp 2001; belägg i S, !ThK); Vg Borås: elliptiska, oftast trubbiga, med endast svagt 250 m V om Brotorp (7C 0g 10 14), åslänt vågig kant, som nyutslagna ovan tätt håriga, hår 1998 Kjell Eriksson (belägg i S, !ThK).

192 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 193 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

Rosaceae – rosväxter blommor och frukter genom att bladens mittnerv Alchemilla rigida får namnet styvdaggkåpa efter det på ovansidan har en rad små svarta, tagglika hår. vetenskapliga epitetet. Fruktfärgen skiljer svartaronia från rödaronia A. Aphanes microcarpa (Boiss. & Reut.) Rothm., kron- arbutifolia, men identifieringen kan försvåras av jungfrukam, infogas. Ett belägg från Finland, U att även hybriden odlas och kan förvildas. Helsinki: Drumsö 1940 Bror Pettersson (H), Aruncus aethusifolius (H. Lév.) Nakai, koreansk representerar denna art, som har ett litet utbred- plymspirea, infogas. – SmI, Säby: 700 m O Tran- ningsområde på Iberiska halvön och i norra ås kyrka, fuktig grusgång, förvildad, 1994 Jörgen Marocko. På fyndplatsen hade marockansk kork Josefsson (belägg i S, det. ThK). – Arten avviker hanterats. Bestämningen har gjorts av Peter Frost starkt från plymspirea A. sylvestris genom att vara Olsen, !ThK. – Namnet A. microcarpa användes mycket späd, bara ett par dm hög. Den liknar länge i en kollektiv betydelse; att vår småfruktiga därigenom mycket mera någon art av astilbe jungfrukam A. australis var artskild observerades Astilbe (Saxifragaceae). Dessa har dock tvåkönade först av Lippert (1984). Den äkta A. microcarpa blommor, och pistillen består av två delvis förena- har ännu mindre blommor än A. australis (bara de karpeller, medan plymspireorna har enkönade ca 1 mm); dess foderblad är tydligt utstående och blommor och tre helt fria karpeller. bildar en liten krona ovanpå frukten, därav det Cotoneaster atropurpureus Flinck & B. Hylmö, svenska namnet, som föreslås här. mörkt lingonoxbär, infogas (status +). – Sk Stora Aremonia agrimonoides, aremonia, har varit känd Köpinge sn: Svalevad (1D 9g 18 48), vägkant sedan 1994 från utsidan av den vall som österut 1995 Henrik Johansson (Anonym 1998). Bestäm- avgränsar Botaniska trädgården i Sk Lund (ThK); ningen har gjorts av Bertil Hylmö. – Arten, som tills vidare att anse som tillfälligt förvildad. kommer från centrala Kina, är lik lingonoxbär C. Aronia melanocarpa (Michx.) Elliott, svartaronia, horizontalis, men är inte lika starkt fiskbenslikt infogas. Den är funnen som fågelspridd i Srm förgrenad, bladen är svagt vågiga i kanten, och Österhaninge: Brandbergen 1998 av Henry Gud- kronbladen är mörkare röda. mundson (Rydberg & Wanntorp 2001; belägg i Cotoneaster insignis Pojark., pamiroxbär, infogas S, !ThK). – Aronior känner man igen även utan (status +). – Gtl Visby: Galgberget, buskbryn på

Vipphortensia Hydrangea paniculata fotograferad år 2000 på Ljungby soptipp. På just den här lokalen representeras arten av sorten ’Grandiflora’, syrenhortensia. Foto: Bengt Nilsson.

194 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 195 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

tunn jord, 1998, Björn Aldén, Bertil Hylmö m.fl. Rosa obtusifolia, flikros. Det vetenskapliga namnet på (Johansson 1998). – Denna art från Himalaya flikros måste vara R. tomentella Léman (Henker är en hög buske med tunna, rundade blad och 2000) – namnet R. obtusifolia är visserligen äldre, stora, blåsvarta, ätliga frukter. Den hör till den men baseras på en starktaggig typ av hårig stenros grupp inom släktet som har vita och utbredda R. canina ssp. dumetorum. kronblad. Det svenska namnet har föreslagits av Rubus phoenicolasius, vinhallon, är nu funnen i Björn Aldén. Sverige, Sk Lomma: Alnarps park 100 m SSV slot- Cotoneaster laetevirens, ljusbladigt oxbär, betecknades tet (2C 4f 28 34), lundfragment, 1999 Ulf Ryde i checklistan som bofast, baserat på en lokal i Gtl (Anonym 2000a); sannolikt kvarstående (status Stenkumla, beskriven av Johansson & Larsson +). – I artikeln används det svenska namnet röd- (1996). Kontroll 1998 visade dock att alla buskar borstigt björnbär. Det är olämpligt, dels eftersom som då fanns på den aktuella platsen var rynkox- namnet vinhallon funnits sedan åtminstone 1948 bär C. bullatus. Tills vidare måste därför ljusbla- (Hylander 1948), dels eftersom arten inte tillhör digt oxbär betraktas som tillfällig (status ändras björnbären (undersläktet Rubus) utan hallonen till +). (Den har identifierats från åtskilligt fler (undersläktet Idaeobatus). lokaler, särskilt i Sk.) Rubus dethardingii har delats upp i två arter (Weber Cotoneaster praecox, klippoxbär, byter namn till C. 1996), och det nordiska materialet hör till den nanshan Mottet – Denna centralkinesiska art, nybeskrivna R. curvaciculatus Walseman ex H. E. tidigare känd från Norge, är nu funnen i Sverige Weber, som får det svenska namnet krumbjörn- på två lokaler i Sk (Anonym 1999a), nämligen bär (efter danskans Krumtornet Hasselbrombær; Röddinge: 500 m S kyrkan (2D 2f 27 06), väg- bladskaftens taggar är starkt böjda). ren, 1997 Göran Wendt & Allan Nicklasson; och Rubus egregiusculus får namnet mjukbjörnbär (efter Östra Broby: 450 m NNV Tinghäll (3D 7i 23 danskans Blødfiltet Hasselbrombær; bladundersi- 32), utfyllnad, 1997 Åke Svensson. Beläggen är dan är mjukhårig). artbestämda av Bertil Hylmö. – Arten är lik matt- Rubus exstans utgår. Enligt Pedersen & Weber (1993) oxbär C. adpressus, men är mera högväxt och har skulle denna art förekomma sällsynt på Själland, större blad och frukter. Status tillfällig (+). men det måtte ha varit en förhastad uppgift, för Cotoneaster tomentellus Pojark., stäppoxbär, infogas. den återkommer varken i Hegis flora (Weber – Sk Everöd, en rikligt fruktbärande buske 2000, 1995) eller Heinrich Webers och Anfred Pedersens det. K.-E. Flinck (Johansson 2000). Tills vidare Rubus-manuskript för Flora Nordica. att betrakta som tillfällig (+). Arten kommer Rubus ferocior får namnet kullerbjörnbär (blad- från sydvästra Kina, har vita, utbredda kronblad, skivorna är mycket starkt konvexa). tunna blad och röda, starkt håriga frukter. Rubus firmus, glandelbjörnbär, bör betraktas som Cydonia oblonga, kvitten, är nu även funnen i Sverige, bofast inkomling (status ○) på sin enda svenska nämligen i Bl Rödeby: Karlskrona avfallsanlägg- lokal (Wanntorp 1995, Rydberg & Wanntorp ning vid Bubbetorp (Niordson 2000). Enligt 2001). meddelande från Nadja Niordson gjordes fyndet Rubus frisicus (Frid. ex Focke) Focke, frisiskt björn- 1999, och bestämningen har bekräftats av Lars bär, infogas. Den blev enligt Heinrich Weber Fröberg. Tillfällig. och Anfred Pedersen (manuskript till släktet Dasiphora glabrata, rysk vittok, är nu funnen även Rubus i Flora Nordica) funnen i Danmark ØJy i Sverige, nämligen av Claes Hammarsjö i Srm Anholt 1998. Artens namn kommer sig av att den Gryt: Stjärnhovs station (Rydberg & Wanntorp beskrevs från Friesland i NV-Tyskland. 2001). Växten stod på spårområdet och var Rubus hadroacanthos får namnet vårtbjörnbär (tag- uppenbart fröspridd (C. Hammarsjö muntl). Till- garna sitter på en förtjockad, vårtlik bas). fällig. Rubus haesitans får namnet tvekbjörnbär (efter Filipendula kamtschatica, jätteälggräs, bör enligt Erik danskans Tøvende Hasselbrombær och tyskans Ljungstrand anses bofast i Sverige (status ○): den Unentschlossene Haselblattbrombeere). var 1997 etablerad i en bäckravin i en f.d. park i Rubus horridus får namnet gisselbjörnbär, eftersom Vg Skallsjö: Oskarshöjd (7B 2j 48 02). de krypande skotten är ytterst tätt besatta med Physocarpus. Rätt auktor: (Cambess.) Raf. taggar. Rosa dumalis × tomentella, nyponros × flikros, infogas. Rubus hystricopsis får namnet piggbjörnbär (hystricopsis Ett ark i S, Klm Ryssby: Ryssbylund 1864 C. G. syftar på piggsvin, och arten är mycket tätt tag- Olsson, ursprungligen etiketterat som R. canina gig). senticosa, ombestämdes till denna hybrid av Ulf Rubus martensenii får namnet Martensens björnbär. Malmgren 1997.

194 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 195 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

Rubus maximiformis får namnet lilataggigt björnbär, Rubus canadensis får namnet kanadabjörnbär. Arten som ansluter till tyskans Violettstachelige Brom- odlas som bärbuske och är funnen som naturalise- beere. rad i Danmark. Rubus nemorosus får namnet lundbjörnbär, som anslu- Rubus cimbricus får namnet cimbriskt björnbär i över- ter till danskans Lund-Hasselbrombær. ensstämmelse med namnskicket i Danmark och Rubus phylloglotta får namnet tungbjörnbär efter dans- Tyskland. kans Tungebladet Hasselbrombær. Rubus circipanicus får namnet circipaniskt björnbär. Rubus placidus får namnet vektaggigt björnbär, efter- Det ansluter till tyska och danska namn; circipa- som taggarna är svagare än hos R. ferocior, vilket nierna levde på 1000-talet i det område som nu är även föranlett epitetet placidus = fredlig, mjuk. Mecklenburg i Tyskland, och arten är beskriven Rubus raunkiaerii får namnet Raunkiaers björnbär. därifrån. Rubus septifolius får heta sjutaligt björnbär (bladen är Rubus contiguus får namnet vejlebjörnbär. Det är en genomgående sjutaliga). lokalart med förekomsten begränsad till trakten av Rubus slesvicensis får namnet slesvigsbjörnbär. Vejle i ØJy, Danmark. Rubus sprengeliusculus får namnet langelandsbjörnbär. Rubus drejeri får heta drejerbjörnbär. Arten är beskriven från Langeland och heter på Rubus egregius får här namnet praktbjörnbär (i anslut- danska Langelands Hasselbrombær. ning till det danska namnet, Prægtige Brombær). Rubus tuberculatus Bab., knölbjörnbär, infogas. Enligt Rubus fuscus, mörkt björnbär, utgår. De danska Heinrich Webers och Anfred Pedersens manu- bestånd, som förts hit, avviker både sinsemellan skript till Rubus i Flora Nordica är den funnen i och från den verkliga R. fuscus, och är tydligen Norge, Øf Moss, dit den inkommit med importe- aberranta, oklassificerbara buskar. rat timmer. Det svenska namnet föreslås här och Rubus gelertii får här namnet Gelerts björnbär. bygger på det vetenskapliga epitetet, som betyder Rubus hypomalacus får heta kambjörnbär. Håren på knölig. bladundersidan är kamlikt anordnade på nerverna. Rubus wahlbergii, hasselbjörnbär, har delats upp i två Rubus incurvatus får namnet tätbjörnbär (anknyter underarter (Weber 1998), som båda förekommer till ett danskt namn och anspelar på den mycket som ursprungliga i Sverige (status ●): ssp. wahl- täta blomställningen). bergii, vanligt hasselbjörnbär, och ssp. nordicus H. Rubus insularis, luddbjörnbär. Rätt auktor: F. Aresch. E. Weber & A. Pedersen, skageracksbjörnbär. Den Rubus integribasis får namnet spärrbjörnbär, som senare underarten utmärks av en stor andel sjuta- anknyter till det danska Udspærret Brombær. liga blad, som är mycket grovt sågade och endast Rubus kollundicola får namnet kollundsbjörnbär. Det glest håriga på undersidan. Den växer i Sverige i är en lokalart, som bara förekommer i Kollund Bohuslän och nordligaste Halland (Onsala). Äldre Skov i SJy, Danmark. tiders björnbärsforskare kallade denna växt R. Rubus lasiandrus H. E. Weber är införd med storm- wahlbergii var. partitus C. E. Gust., men det nam- fällt timmer till Klm Västervik (Oredsson 1998). net är inte giltigt publicerat. Status bör vara tillfällig (+). Arten får här det Rubus wessbergii får namnet wessbergsbjörnbär. svenska namnet beneluxbjörnbär efter ursprungs- Rubus ammobius ssp. pseudoplicatus får namnet jyl- området. landsbjörnbär, vilket anknyter till det danska Rubus macrophyllus får här namnet storbladsbjörnbär. namnet; underarten är endemisk på Jylland. Rubus macrothyrsus får heta holsteinsbjörnbär (det Rubus arrhenii får heta arrheniusbjörnbär. finns huvudsakligen i Holstein). Rubus bertramii får heta bertramsbjörnbär. Rubus marianus får namnet vågbjörnbär på grund av Rubus bifrons får det svenska namnet banbjörnbär. den starkt vågiga bladkanten. Denna centraleuropeiska art fanns i Sk nära Lund Rubus montanus Lib. ex Lej., bergbjörnbär, infogas. på banvallen mot Kävlinge 1909–1916 enligt Det har enligt Alf Oredsson uppträtt några år på belägg i S, samlade framför allt av Georg Påhl- en gatkant i centrala Lund men är nu borta. Det man. Det är okänt om arten finns kvar (status +). svenska namnet är nytt och är format efter det Vilhelm Ålunds artbestämning har senare bekräf- vetenskapliga epitetet. tats av Alf Oredsson och Anfred Pedersen. Växten Rubus mucronulatus får namnet pickelbjörnbär (udd- kan närmast jämföras med armeniskt björnbär bladens avsatta spets för tanken till en pickelhuva; R. armeniacus men har tätare och längre taggar de danska och tyska namnen bygger på samma i blomställningen och mycket tätare och vassare idé). bladsågning, där vissa tänder är mera markerade Rubus pallidifolius får heta blekbladsbjörnbär, som är och lite utåtriktade. – Det svenska namnet före- en översättning av det vetenskapliga namnet. slås här.

196 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 197 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

Rubus siekensis utgår; materialet från den enda nord- samlad 1952 av Krister Bökman som förvildad i iska lokalen har ombestämts till R. lasiandrus (se parken till Sparresäter i Vg Lerdala (belägg i GB), under denna). och 1990 fann Olof Janson den vara spridd både i Rubus vestervicensis, västerviksbjörnbär. Rätt auktor: parken och på vägkanter (8D 7f 33 26). (Gust.) Gust. Colutea ×media Willd., hybridblåsärt, infogas. Det Sanguisorba alpina får det svenska namnet gråpimpi- är en odlad hybrid mellan blåsärt C. arborescens nell. Den är naturaliserad på Island, där den heter (gulblommig) och kopparblåsärt C. orientalis Mill. höskollur (ungefär: gråhårsgubbe; Jóhann Pálsson (brunblommig). – Beskrivningen av blomfärgen i brev 1999). på en gotländsk förekomst funnen av Bengt Lars- Sorbus koehneana C. K. Schneid., pärlrönn, infogas son (Gtl Eskelhem: 800 m N Rovalds, stenröse vid (status +). Denna art från mellersta Kina odlas vägkant) tyder starkt på att det är denna hybrid som prydnadsväxt och är mycket dekorativ med (Johansson & Larsson 1996). Det är osäkert om sina små rönnlika blad och sina vita frukter på den är kvarstående eller fröspridd; tills vidare att röda skaft. Torbjörn Lindell fann den, troligen på betrakta som tillfällig (+). 1990-talet, kvarstående i kanten av en dunge nära Cytisus. Rätt auktor på släktnamnet: Desf. Spangmyr i Gtl Tofta (Johansson 1998). Bestäm- Dorycnium pentaphyllum utgår och ersätts av D. her- ningen har gjorts av Björn Aldén. Dessutom är baceum Vill. Det enda Dorycnium-belägget från arten funnen förvildad, troligen fågelspridd, i Sverige (Sk mellan Klagshamn och Limhamn Norge, Tr Kvæfjord: Molneset (Alm & Bråthen 1947 I. Elmer, LD) tillhör den senare. D. her- 1998). baceum behandlas ofta som en underart till D. Sorbus teodori, måste – åtminstone tills vidare – pentaphyllum, men bör accepteras som en god art inkluderas i S. meinichii, fagerrönn. Rönnar av enligt Per Lassen, som granskat belägget. Även ett den här typen (med stort uddblad) har uppen- danskt fynd (LFM Gedser) tillhör denna art eller barligen uppkommit många gånger ur hybrider underart (Larsen 1977). mellan rönn S. aucuparia och finnoxel S. hybrida, Lathyrus articulatus får här namnet ledvial (articula- och olika lokala bestånd skiljer sig från varandra tus = ledad). genom små distinkta särdrag; den nuvarande Lathyrus clymenum får heta bandvial, eftersom de uppdelningen av komplexet i två arter går inte nedre bladen saknar småblad och bladskaftet är att försvara, särskilt inte som en påstådd kromo- plattat; stjälken är dessutom vingad, bandlik. somtalsskillnad visat sig fiktiv. En lösning vore Lathyrus gorgoni får här namnet brandvial. Blom- att beskriva ett stort antal lokala arter (enbart på morna är stora och brandgula. Gotland tre, jämför Hedrén 1994), men för stun- Lotus subbiflorus får namnet borstig käringtand. Väx- den är det enklaste att sammanfatta alla under det ten är överallt klädd med långa utspärrade hår. äldsta namnet, S. meinichii, fagerrönn. Även det tidigare vetenskapliga namnet, L. hispi- Spiraea nipponica Maxim., girlandspirea, infogas. dus, syftar på detta. Den blev funnen 1996 i Bl Ronneby: Hultaleden Lupinus perennis, gruslupin. Hylander (1955) angav (3F 6d 21 29), trädgårdstipp, enligt meddelande denna art även från Sverige, men något belägg från Nadja Niordson 2000-02-05. – Arten tillhör har inte kunnat spåras och inte heller någon lit- den grupp i släktet som har vita blommor i flock- teraturuppgift: den saknas också i Prima loca lika samlingar på korta, bladiga skott från kvist- (Hylander 1971). Arten fick därför ett frågetecken arnas sidor. Bland dessa kännetecknas den av de som svensk. Nu är den dock funnen tillfälligt runda bladen (högst dubbelt så långa som breda), förvildad i Sverige – Upl Börstil: Eds handelsträd- som är helbräddade eller har ett par tänder ytterst gård, fröspridd i kant av trädesåker efter tidigare i spetsen. Som det vetenskapliga epitetet anger års odling 1998 Anders Svenson (belägg i eget kommer den från Japan. herbarium, !ThK). – Arten är inte så lätt att skilja från sandlupin L. nootkatensis. I Norge finns det Fabaceae – ärtväxter mer av båda arterna än hos oss, och en noggrann Anthyllis vulneraria ssp. fennica, finsk getväpp- genomgång av båda (med figurer) finns hos Elven ling, utgår. Denna finska endem accepterades & Fremstad (2000). av Lampinen (1992), men har dragits in i lapsk Lupinus ×regalis, regnbågslupin, är funnen i Sverige. getväppling ssp. lapponica i senaste upplagan av Den finns med i Upplandsflorans halvtidsrapport den finska fältfloran (Hämet-Ahti m.fl. 1998); (Jonsell m.fl. 1997). Ett belägg är sett och var uppenbarligen har skillnaderna upplevts som allt- korrekt bestämt: Upl Husby-Ärlinghundra: Tomta, för obetydliga. ödetomt, kvarstående, 1994 Anders Svenson Chamecytisus elongatus, vidjeginst, är bofast i Sverige (belägg i eget herbarium, !ThK 2000). Tillfällig (status ○). Denna prydnadsbuske från Balkan blev (+).

196 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 197 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

Medicago ciliaris får namnet glandellusern, eftersom Trifolium echinatum, igelkottsklöver. Auktor skall baljan är tätt och långt glandelhårig. vara M. Bieb. Medicago laciniata ssp. brevispina får namnet schim- Trifolium lappaceum får heta kardborrsklöver, vilket perlusern: ett tidigare och mera känt vetenskapligt överensstämmer med både det engelska namnet, namn är Medicago schimperiana. Burdock Clover, och det vetenskapliga. Medicago monantha får namnet sabellusern (frukten är Trifolium leucanthum får namnet bollklöver, eftersom lång och böjd som en sabel). blomhuvudena är runda och mycket framträdan- Medicago monspeliaca får namnet fransklusern (beskri- de på långa skaft. ven från Frankrike, vilket även återspeglas i det Trifolium michelianum får heta sumpklöver (den växer vetenskapliga namnet). Arten är tillfälligt fun- i kärr och vid vattendrag). nen även i Sverige, i Vg Västra Tunhem: Vargöns Trifolium nigrescens ssp. nigrescens får namnet härm- bruk, på manganmalm från Turkiet 1958 Gunnar klöver, eftersom den är mycket lik vitklöver (dock Degelius (GB), och den är publicerad därifrån av ettårig). Degelius (1959) under det synonyma namnet Tri- Trifolium nigrescens ssp. petrisavii får heta stor härm- gonella monspeliaca. klöver, då den är grövre än föregående. Medicago murex får namnet klotlusern på grund av Trifolium ochroleucon, blekklöver, har blivit funnen sina klotrunda frukter. i Sverige: Sk Höganäs: Tjörrödstippen, gräsyta Medicago orbicularis får namnet hjullusern (frukterna invid entrén, insåning, 1999 Anders Svenson är hjullika). (belägg i S, !ThK). Ög Linköping: Nykvarns Medicago orthoceras får heta hornlusern (frukterna är reningsverk (8F 5i 31 02), jordvall mellan kväve- raka, hornlika). reduktionsdammarna 1997 Lennart Karlén (Ano- Medicago persica får heta perserlusern (efter det veten- nym 2000b; belägg i S, !ThK). Troligen i båda skapliga epitetet). fallen en gräsfröinkomling (status +). Medicago rigidula får namnet styvlusern (rigidu- Trifolium pallidum får namnet grenklöver (den är upp- lus = något styv). rätt och – till skillnad från t.ex. rödklöver – rikt Medicago tornata får namnet skivlusern (frukten ser ut förgrenad). som en skivpacke). Trifolium suffocatum får namnet musklöver, eftersom Medicago tuberculata får namnet knöllusern (tubercu- den är så liten och ”hopkrupen”. latus = med små knölar). Trigonella balansae får heta sabeltrigonella, eftersom Melilotus messanensis, marsksötväppling, skall byta baljan ser ut som en kroksabel. namn till M. siculus (Turra) B. D. Jackson. Sales Trigonella caerulea, blåväppling. Lämpliga namn på (1993) lägger fram övertygande argument för att underarterna kan vara äkta blåväppling (ssp. caeru- det senare är det korrekta namnet för denna art. lea, nyttoväxten) och vildblåväppling (ssp. procum- (Per Lassen tackas för denna referens!) bens, sannolikt nyttoväxtens vilda stamform). Melilotus segetalis får namnet tät sötväppling på grund Trigonella glabra Thunb. infogas. Ett tillfälligt fynd: av att fruktställningen är tydligt tätare än hos Hls Hudiksvall på ballast vid Djupö kaj 25.8.1908 övriga arter. Carl Pleijel (belägg i LD, som T. hamosa, om- Mimosa L., mimosor, infogas. bestämd av Per Lassen 2000). Mimosa pudica L., sensitiva, infogas (status +). Denna Trigonella gladiata får namnet lanstrigonella (frukten krukväxt blev funnen på en utfyllnad i BhG ser ut som en lans). Lundby: Arendal 2000 (Ljungstrand 2001). Trigonella maritima får heta sandtrigonella; det är en Ononis serrata får heta dvärgpuktörne eftersom den är huvudsakligen nordafrikansk strandväxt. mycket spädare än våra övriga arter. Vicia disperma får det svenska namnet mesvicker, och Ornithopus pinnatus får namnet glappserradella. Små- V. durandii får heta finkvicker. Båda arterna är bladen är få och sitter med långa mellanrum. små och späda och står nära duv- och sparvvicker Trifolium argutum ges här namnet pergamentklöver på V. hirsuta och V. tetrasperma. grund av att fodret och kronan är torra, styva och Vicia hyrcanica har fått det svenska namnet vaxvicker pergamentartade. för sina blekgula blommor. Trifolium cernuum får namnet nickklöver (cernuus = Vicia monantha får heta vimpelvicker eftersom blom- nickande; det engelska namnet är Nodding-head morna sitter ensamma, tvärställda mot det långa Clover). Arten är en gång tillfälligt funnen i skaftet. Sverige, nämligen Vg Svenljunga: Bäckäng på Vicia villosa ssp. ambigua får heta hamnvicker; den är soptippen 1970 Erik Andersson (Borås herbarium, tagen i hamnar i Göteborg, Stockholm och Gävle. ursprungligen under namnet T. retusum, ombe- stämd av ThK 2000).

198 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 199 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

Broktörel Euphorbia marginata är en nordamerikansk annuell som här ses på Tingsryds soptipp i Småland. Foto: Bengt Nilsson 1999.

Limnanthaceae – sumpörtsväxter Geraniaceae – näveväxter Denna för Norden nya familj inplaceras mellan Faba- Erodium chium får det svenska namnet lobnäva (bla- ceae, ärtväxter, och Oxalidaceae, harsyreväxter. Den den har tre brett rundade huvudflikar). innehåller några få arter från Nordamerika, nästan Erodium stephanianum får namnet kinesnäva, efter- alla i släktet Limnanthes R. Br., sumpörter. som dess hemland är Kina. Limnanthes douglasii R. Br., sumpört, är en ettårig, Geranium cinereum Cav., silkesnäva, infogas. Det låg prydnadsväxt med parbladiga blad och uppfli- är en lågväxt art från Pyrenéerna som numera kade småblad. De stora blommorna sitter på långa odlas ganska mycket som prydnadsväxt. Bladen är skaft från bladvecken; de är femtaliga, gula i mit- huvudsakligen basala, djupt loberade och flikarna ten och i övrigt vita (ett populärt namn på växten är karakteristiskt bredast mot spetsen. Blom- är förlorade ägg eller – bättre – stekta ägg). Den är morna är stora och rödlila med påfallande, mörkt funnen åtminstone tre gånger de senaste åren: Vg nervnät. – Ög Väversunda: 300 m SV Nyhaga (8E Kinnarumma: Sobacken (Borås soptipp, 6C 9f 04 4g 19 46), trädgårdsutkast, 1996 Bert Borgström 23) 2000 (Aronsson 2000; belägg i Borås herba- (belägg i S, det. ThK 1999). rium); SmI Tingsås: Elsemåla (Tingsryds soptipp, Pelargonium graveolens L’Hér., rosengeranium, info- 4F 2a 38 14) 1999–2001 (Nilsson m.fl. 2000, gas. En klassisk krukväxt, välkänd genom sina 2001; belägg i S, !ThK); Vrm Karlskoga, 900 m smalflikiga, aromatiskt doftande blad. – Tillfällig NO Immetorp (10E 5g 42 14), ruderat i gammal på utkast: Nrk Örebro: 200 m VSV Bonstorp f d trädgård 2001 Owe Nilsson (belägg i S, det. (10F 3c 32 24), på stor komposthög intill grus- ThK). – Tillfälligt förvildad (status +). grop, 2001 Åke Lindström (belägg i S).

Oxalidaceae – harsyreväxter Linaceae – linväxter Oxalis debilis. Rätt auktor på arten: Kunth [Linum bienne Mill. publicerades från Srm av Ryd- Oxalis regnellii Miq., snöoxalis, infogas. En art från berg & Wanntorp (2001); uppgiften kan dock tropiska Sydamerika, hos oss odlad som krukväxt. inte accepteras. Belägget, i S (Brännkyrka: Bland de arter som tas upp av Karlsson (1989) Svedmyra, Enskedevägen (10I 4f 46 41), 1 ex i liknar den mest rosettoxalis O. tetraphylla och har gräsbesådd vägkant 1999 Henry Gudmundson), liksom denna lök och rosettställda blad. Men bla- är ytterst svårbestämt – det har blivit avklippt den är starkt rödanlupna och har tre triangulära flera gånger och är därför flerstammigt, och de småblad, och blommorna är vita. – Hittills två få blommorna är i knopp. Inga av de i flororna fynd, båda gjorda 1998 (Nilsson m.fl. 1999): Klm angivna skiljekaraktärerna kan därför bedömas. Torsås: Hallagärde (Torsås soptipp, 4G 0a 16 24); Bladbredd och bladtäthet tyder dock starkt på att Bl Rödeby: Bubbetorp (Karlskrona soptipp, 3F 6h exemplaret är vanligt lin Linum usitatissimum.] 46 29). Linum flavum, guldlin, utgår. – Uppgiften i kärlväxt- listan grundas på ett belägg från SmI Växjö 1918

198 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 199 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

(J. G. Gunnarsson i S under namnet Oenothera, stammen. Ett lämpligt svenskt namn kan vara ombestämd av Krzysztof Rostański 1963). Guld- rundbingel. lin är en central- och östeuropeisk flerårig art med stora, gula blommor, och den odlas någon gång Anacardiaceae – sumakväxter till prydnad. Ingenting på arket tyder på att väx- Cotinus Mill., perukbuskar, och arten C. coggygria ten var förvildad; troligen är den samlad i någon Scop., perukbuske, infogas. – Arten är en pryd- plantering. nadsbuske från sydöstra Europa och varmtempere- rade Asien. Den är funnen i Sk Ängelholm: spår- Euphorbiaceae – törelväxter område 200 m S stationen (3C 7d 39 20) 2000 Acalypha australis får det svenska namnet vimpel- Arne Broman (belägg i S, !ThK); troligen kvarstå- akalyfa. Bladen är smala och långskaftade och ende (status +). – Den är lätt igenkänd på de lång- sitter glest på en rak, gänglig stam. skaftade, brett avrundade, helbräddade bladen och Euphorbia dulcis, söttörel, är bofast i landet (status ○). de yviga plymerna av mycket små blommor. Åtminstone ett av de småländska bestånden – SmI Rhus typhina, rönnsumak, skall enligt aktuella hand- Bankeryd: 500 m NO Klerebo (7D 3j 09 27) – är böcker heta R. hirta (L.) Sudw. Det svenska nam- permanent och omfattande. Lokalen upptäcktes net kvarstår givetvis. av Mats Krabb m.fl. 1989, men inga närmare omständigheter meddelades. Vid besök 2001 sågs Sapindaceae – kinesträdsväxter den rikligt utmed 300 m av en skuggig vägren i En ny familj, som infogas mellan Aceraceae, lönnväx- lövskog utmed en å (ThK, belägg i S). – En min- ter, och Hippocastanaceae, hästkastanjeväxter. Den dre, men likafullt bofast förekomst, är Srm Bränn- består huvudsakligen av tropiska vedväxter, men vår kyrka: Svedmyra, nedanför Riskvägens västra art är en annuell: ände (10I 5f 03 45), vid dike i buskmark utefter Cardiospermum L., ballongrankor, och arten C. cykelstig, funnen 1990 av Henry Gudmundson halicacabum L., ballongranka, infogas. – Ballong- (belägg från 1995 i S, !ThK), 2002 ThK. – Den rankan är en prydnadsväxt från tropiska Amerika västeuropeiska arten är ungefär meterhög och med strödda, upprepat tredelade och flikiga bildar glesa bestånd genom långa, krypande jord- blad och skottspetsar och blomställningsgrenar stammar. Arten påminner flyktigt om vargtörel E. omvandlade till klängen. Blommorna är oansen- esula, men bladen är smalt lansettlika (ej jämnbre- liga men de hängande kapslarna är stora och da), finsågade och håriga, blomställningen är gles uppblåsta. Fröna är stora och svarta med ett och fåstrålig, och de enskilda blomgyttringarna vitt hjärtlikt fröärr, som givit anledningen till (cyathierna) är oansenliga, grönfärgade. det vetenskapliga släktnamnet. Det ovanliga Euphorbia marginata Pursh, broktörel, infogas. Det artepitetet är avlett av det grekiska namnet på är en som prydnadsväxt odlad ettårig törel från judekörs Physalis alkekengi och syftar på fruktens Nordamerika, lätt igenkänd på att bladen har en utseende. – Funnen i SmI Tingsås: Elsemåla bred, oregelbunden, vit bård. – SmI Tingsås: Else- (Tingsryds soptipp; 4F 2a 38 14) 1999 (Nilsson måla (Tingsryds soptipp, 4F 2a 38 14) 1999 m.fl. 2000; belägg i LD och S, !ThK). (Nilsson m.fl. 2000; belägg i S, !ThK). – Tillfäl- lig (+). Hippocastanaceae – hästkastanjeväxter Euphorbia nutans får heta snedtörel; bladbasen är Aesculus flava Sol., gulblommig hästkastanj. påfallande asymmetrisk. – Funnen 1995 av Lasse Thorán i Upl Stockholm: Euphorbia paralias L., fetbladstörel, infogas. Denna Lill-Jansskogen nära korsningen Fiskartorpsvä- suckulenta stranddynsväxt från västra och södra gen–Prinsens väg, söder om järnvägsspåren, ett Europa blev sensationellt nog funnen 2001 på stort individ, rimligen utplanterat (belägg i S, det. sanddyner i SV-Norge (VA Farsund, 2 lokaler) ThK). Kvarstående. – Arten kommer från östra enligt e-brev från Reidar Elven 2001-10-29. Det USA och skiljer sig från hästkastanj A. hippocas- är säkert frågan om ett spontant kolonisationsför- tanum genom att bladen är femtaliga med tydligt sök. skaftade, finsågade småblad. Blomställningen är Mercurialis ovata Sternb. & Hoppe infogas. Funnen hårig och glandelrik och blommorna gröngula. tillfälligt förvildad i Upl Stockholm: Frescati, Bergianska trädgårdens utkasthögar 1995 Lasse Tiliaceae – lindväxter Thorán (S, det. ThK). Arten är mellan- och öst- Tilia ×europaea L. är det korrekta namnet på park- europeisk och avviker från skogsbingel M. peren- lind (i listan kallad T. ×vulgaris), vilket påpekats nis genom sina korta och breda, nästan oskaftade, av Wicksell & Christensen (1999), som också ger tätt finsågade blad, som är jämnt fördelade utefter användbara karaktärer för att diagnosticera denna hybrid.

200 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 201 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

Ballongranka Cardiospermum halicacabum är en prydnadsväxt från tropiska Amerika som hittades på Tingsryds soptipp i Småland 1999. Bilden visar ett odlat exemplar. Foto: Bengt Nilsson.

Malvaceae – malvaväxter Clusiaceae – johannesörtsväxter Alcea setosa, sträv stockros, är nu funnen även i Hypericum calycinum L., prakthyperikum, info- Sverige: Upl Rasbo: Hovgårdens sopstation, 1 gas. – Öl Köping: Köpingstall, ödetomt, spridd i högvuxet ex 1998 Jan Edelsjö (belägg i S, det. ljunghed inom den gamla tomten, 1999 Gunhild ThK 1998). Arten, som liksom stockros A. rosea & Sven Johansson (belägg i S, !ThK). Förvildad; odlas som prydnadsväxt, skiljs från denna på att sannolikt tillfällig (+). En låg halvbuske med stora, delfrukterna endast är grunt fårade. övervintrande, läderartade blad och stora, ensam- Kitaibela vitifolia, balkanmalva, tidigare funnen i ma blommor; den sprider sig med utlöpare. Danmark, är nu även belagd från Sverige: SmI Bergunda: Häringetorp (Växjö soptipp, 5E 0g 37 Violaceae – violväxter 21), 1 ex 1997, artbestämt av Sven Snogerup (Nils- Viola lutea, gulviol, står som osäker i Sverige men son m.fl. 1998). – Den sydosteuropeiska arten, skall markeras som tillfällig (+). Arten noterades som odlas som prydnadsväxt, är en storvuxen från Uppland i landskapsfloraprojektets halvtids- ört med triangulära, spetsiga bladflikar och vita rapport (Jonsell m.fl. 1997), men det gick inte blommor. Ytterfodret är kraftigt utvecklat; dess att få fram bakgrunden. Ett belägg (i UPS) finns 7–9 flikar är längre och bredare än foderflikarna. emellertid, Upl Uppsala: Flottsund, stora sandta- Frukten består av många huvudlikt samlade del- get 1972 Nils Lundqvist. frukter (som hos praktmalva Malope trifida). Viola suavis M. Bieb., parmaviol, infogas. Den mel- Lavatera cretica får namnet falsk rödmalva (den är för- lan- och sydeuropeiska släktingen till luktviol V. villande lik rödmalva Malva sylvestris). odorata är funnen som förvildad och etablerad i Lavatera thuringiaca ssp. ambigua får namnet Norge, Te Kragerø: Valberg (Marcussen & Nordal spetsmalva. Bladflikarna är spetsiga, inte trubbiga 1998, Nordal m.fl. 1999). Den skiljer sig från som hos äkta gråmalva, som blir namnet på ssp. luktviolen bl.a. genom att ha spetsigare och mera thuringiaca. långfransade stipler och kortare och tjockare, ofta Sphaeralcea angustifolia får heta bandmalva, eftersom underjordiska utlöpare. Instruktiva bilder och bladen är reducerade till bara mittfliken, som är jämförelser finns i de angivna artiklarna. – En långt utdragen och parallellsidig. uppgift från Upl hos Jonsell m.fl. (1997) baseras

200 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 201 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

på ett belägg i S med texten ”Inlämnad av Överste (Ljungby soptipp, 5D 1h 07 04) 2000 (Nilsson C. A. Torén 24.IV.1959”, inlagt i en mapp med m.fl. 2001; fotobelägg hos Bengt Nilsson). texten ”Stockholm” men i övrigt utan fynddata. Gaura lindheimeri Engelm. & A. Gray, sommarljus, Detta kan givetvis inte tas som bevis för att arten infogas. Denna prydnadsväxt från södra USA förekommit som förvildad eller kvarstående i har uppträtt i Sk Kristianstad på en jordtipp mel- Sverige. Likafullt bör arten eftersökas! lan lasarettet och E22 under tre år (1999–2001). Belägg, insamlat av Åke Svensson, har bestämts av Passifloraceae – passionsblommeväxter Erik Ljungstrand. Passiflora edulis J. Sims, passionsfrukt, infogas. Fun- Oenothera biennis × glazioviana, nattljus × jättenatt- nen 2001 på komposthögar i BhG Angered: Lärje ljus, infogas med status tillfällig (+). Med denna (Renovas komposteringsanläggning) av Rune beteckning avses här hybriden mellan nattljus O. Svensson och Erik Ljungstrand (belägg i GB). biennis som moder och jättenattljus O. glazioviana – Passionsfrukten känner man igen på att bladen som fader. När hybriden bildas på det sättet blir är djupt treflikiga, har klänge i bladvecket och den mycket variabel. Den reciproka hybriden ett par stora oskaftade glandler på bladskaftet vid (med jättenattljus som moder) blir däremot frö- skivans bas. – En publicerad förekomst från 2000 konstant och beter sig som en art; den redovisas i BhG Örgryte: Skår (Ljungstrand 2001) = N om här som O. ×fallax (se nedan). – Att hybriderna S:t Sigfridsgatan 85 (Herloff 2000) har senare blir olika beroende på vilken art som fungerar visat sig tillhöra en annan Passiflora-art, som dock som moder beror på den märkliga och speciella ännu inte är säkert bestämd (Erik Ljungstrand i celldelningsmekanismen (permanent transloka- e-brev 2002-04-26). tionsheterozygoti) i släktet. Egentligen är det emot nomenklaturreglerna att redovisa olika hybrider Begoniaceae – begoniaväxter bildade av samma föräldrar under olika beteck- Begonia ×tuberhybrida Voss, knölbegonia, infogas. ningar. Detta regelbrott sker dock i enlighet med Några exemplar av denna krukväxt hittades i SmI en internationell praxis som håller på att utbildas Ljungby: Bredemad (Ljungby soptipp, 5D 1h 07 just inom släktet nattljus. – Ifrågavarande hybrid 04) år 2000 (Nilsson m.fl. 2000; fotobelägg hos är samlad åtminstone i BhG Västra Frölunda: Bengt Nilsson). – Statusbeteckningen (+) flyttas Näset 1948 Carl Blom (GB), och i Ög Skönberga: från släktet till denna art. Bolltorp vid torpet Stora Brink 1898 August Stackelberg (LD), båda det. Krzysztof Rostański Cucurbitaceae – gurkväxter 1998. Cucumis metuliferus E. Mey. ex Naudin, kiwano, Oenothera biennis × insignis utgår. De finska exem- infogas. Den med glesa, grova taggar försedda, plar, som låg till grund för omnämnandet hos kiwistora frukten är sällsynt i våra fruktdiskar, Kurtto & Lahti (1987) ombestämdes av Rostański men en planta har ändå blivit tillfälligt funnen på 1998. soptipp i Srm Eskilstuna: Lilla Nyby 1999 Joakim Oenothera deflexa Gates infogas. – Rostański bestäm- Ekman & Gabriel Ekman (belägg i S). de 1998 en insamling från Sk Åhus: hamnområdet Lagenaria siceraria, flaskkurbits (eller, som alla säger, 1915 F. H. Ander (LD) till denna nordamerikan- kalebass), är nu även funnen i Sverige (status +), ska art. exempelvis: Sk Östra Broby: Kattarps återvin- Oenothera drummondii, sommarnattljus, är osäker ningsstation (3D 8h 45 31) 1998 Åke Svensson (status + byts till ?). Förteckningens uppgift base- (Anonym 1999a); Sk Landskrona soptipp (2C 9d ras på Lilja (1870), som anger den som förvildad 17 05) 2001 Åke Svensson; SmI Tingsås: Elsemåla från flera lokaler i Sk. Men Rostański påträffade (Tingsryds soptipp; 4F 2a 38 14) 1999 (Nilsson 1998 inget material av arten i något nordiskt her- m.fl. 2000). – Vegetativt kan man känna igen barium och anser att det är stor risk att uppgiften denna växt på att bladskivan – som är rundat är oriktig. trekantig med hjärtlik bas – har ett par tjocka Oenothera ×fallax får det svenska namnet mellan- glandler på gränsen mellan bladskaft och skiva nattljus; det är en morfologiskt konstant hybrid (ungefär som jolster Salix pentandra). Klängena är mellan nattljus O. biennis (som fader) och jätte- tvåkluvna. nattljus O. glazioviana (som moder). Oenothera indecora får namnet sparvnattljus, eftersom Onagraceae – dunörtsväxter den är påtagligt mindre än våra andra och har Fuchsia ×hybrida, fuchsia, är nu också noterad från mycket oansenliga blommor. Sverige: Sk Ängelholm, trädgårdstipp 2000 Oenothera insignis utgår. De norska och finska exem- (Broman m.fl. 2001); SmI Ljungby: Bredemad plar, som låg till grund för uppgifterna i förteck- ningen, ombestämdes av Rostański 1998.

202 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 203 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

Oenothera longiflora får namnet raggnattljus (växten serligen 1990, men ett nytt upptäcktes 1996 är extremt kraftigt ragghårig). av Anders Johansson på en lokal inom ca 1 km Oenothera nocturna utgår. Exemplar i LD från Sk från den tidigare. Där har det sedan dess – med Lackalänga 1949 Thorvald Lange, med tvekan varierande skattningar – funnits ett hundratal bestämda till denna art av Carl Blom, ombestäm- exemplar inom en yta av ett hundratal kvadrat- des till doftnattljus O. stricta av Rostański 1998. meter. Det är rimligt att tro att det nya beståndet Oenothera perennis, dvärgnattljus, är nu funnen även härstammar från det tidigare kända. – Göran i Sverige, nämligen i Sk Höja, Ängelholms träd- Mattiasson tackas för detaljerade upplysningar om gårdstipp 1999 (Broman m.fl. 2001). Tillfälligt denna växt! förvildad (+). Bupleurum croceum får namnet cirkelharört ; de Oenothera tetragona Roth infogas. – Denna ibland översta bladen är absolut cirkelrunda och omfattar odlade art från Nordamerika är insamlad från två stammen. platser i Sk, Malmö 1913 Karl Wigardt (LD) och Bupleurum falcatum är nu funnen även i Sverige (tidi- Kristianstad: Långebro 1936 Per Tufvesson (LD); gare i Danmark). Den sågs i Gtl Björke: Socker- i båda fallen det. Rostański 1998. bruksparken i Romakloster 1998, och växer i gräsyta med gamla gräsfröinkomlingar (Petersson Hippuridaceae – hästsvansväxter 1999); sannolikt bör den betraktas som etablerad Hippuris tetraphylla, ishavshästsvans. I statusbeteck- (status ○). – Den har fått det svenska namnet ningen skall tecknet för utgången (†) tas bort. smalbladig harört. Arten hade försvunnit från sin då kända lokal Bupleurum heldreichii får heta pisidisk harört (arten är i Vb när förteckningen publicerades. Men en ny beskriven från Pisidien i Turkiet). lokalgrupp har nu blivit funnen, i Ång Nordma- Bupleurum odontites får namnet spetsharört på grund ling! Den beskrivs i detalj av Ericsson (2000). av sina vasst tillspetsade blad. Capnophyllum får namnet filigranskörvlar, och arten Araliaceae – araliaväxter C. peregrinum får heta filigranskörvel. Bladen är Aralia elata (Miq.) Seem., parkaralia, infogas. Denna mycket distinkt och regelbundet finflikiga; de ser prydnadsbuske från östra Asien blev funnen i SmI ut som ett fint flätverk. Värnamo: Stomsjö (Värnamo soptipp) år 2000 Chaerophyllum villarsii bör enligt Lars Fröberg klassi- (Nilsson m.fl. 2001; belägg i S). – Araliorna är ficeras som en underart till C. hirsutum och får då buskar med taggiga kvistar, väldiga, upprepat namnet C. hirsutum ssp. villarsii (W. D. J. Koch) parbladiga blad och blomflockar samlade i stora, Briq. Hit hör endast en finsk insamling; övriga vipplika ställningar. nordiska (bestämbara) exemplar av art(grupp)en tillhör ssp. hirsutum, som också får infogas; den Apiaceae – flockblommiga övertar artens svenska namn, bergkörvel. Aethusa cynapium, vildpersilja, bör enligt Fröberg Crithmum L., strandsiljor, och arten Crithmum (2000) indelas i fyra varieteter i stället för i tre maritimum L., strandsilja, infogas. Denna köttiga underarter. I princip innebär detta att den tidigare havsstrandsväxt från Västeuropa och Medelhavs- ssp. elata, stor vildpersilja, uppdelas i två enheter, området blev 2001 funnen som spontant invand- men saken kompliceras av namnändringar – bland rad på åtminstone fyra platser i sydvästra Norge annat tillhör typexemplaret för arten en av de (VA Farsund och Ro Hå) enligt e-brev från Reidar storvuxna raserna, varför denna måste få epitetet Elven 2001-10-29. – De svenska namnen föreslås cynapium, som tidigare allmänt använts för den här. mellanstora rasen. Nomenklaturen blir då som Daucus carota ssp. gummifer (Syme) Hook. f., strand- följer (alla varieteterna anses vara gamla i Sverige, morot, infogas. Denna underart är känd från status ●). strandbackar i östra Danmark och uppmärksam- Aethusa cynapium var. agrestis Wallr., liten vildpersilja mades först som avvikande av Knud Wiinstedt (tidigare ssp. segetalis) 1939. Långt senare misstänkte Henry Nielsen Aethusa cynapium var. cynapium, smal vildpersilja (del att den hörde samman med ssp. gummifer, vilket av tidigare ssp. elata) nyligen kunde bekräftas av Lars Fröberg. – Det är Aethusa cynapium var. domestica Wallr., trädgårdsvild- en västeuropeisk havsstrandsras, kännetecknad av persilja (tidigare ssp. cynapium, vanlig vildpersilja) lågväxthet, köttiga blad och av att blomflockarna Aethusa cynapium var. gigantea Lej., stor vildpersilja i frukt inte blir fågelbolika utan förblir konvexa. (del av tidigare ssp. elata). Den kan beses t.ex. på Sjæ Sjællands Odde NO Apium graveolens, selleri, bör kunna betraktas som om färjehamnen, där den sågs 2001 av bl.a. Len- bofast (status ○) på lokalen i Skanör: ett bestånd, nart Stenberg; bör eftersökas i södra Sverige. känt åtminstone sedan 1982, översandades vis-

202 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 203 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

– Det svenska namnet strandmorot ansluter till Anonym 1998. Skånes Flora, ett urval intressanta engelskans Sea Carrot. växtfynd (huvudsakligen från 1996–97). – Lunds Daucus montanus utgår. Arten togs upp för Finland Botaniska Förenings medlemsblad 1998(3): 3–8. av Kurtto & Lahti (1987), men exemplaret, som Anonym 1999a. Skånes Flora, ett urval intressanta detta grundades på, är sannolikt falsketiketterat. växtfynd (huvudsakligen från 1997–98). – Lunds Daucus muricatus får namnet spikmorot (frukterna har Botaniska Förenings medlemsblad 1999(2): 4–8. iögonenfallande vita taggar). Anonym 1999b. Årsmötet 1999. – Calluna 16(2): Elaeosticta Fenzl infogas. 4–5. Elaeosticta lutea (Hoffm.) Kljuykov, Pimenov & V. Anonym 2000a. Skånes Flora, ett urval intressanta N. Tikhom. infogas. En insamling från Norge växtfynd (i huvudsak från 1999). – Lunds Bota- (Te Skien: Gjerpen, siloen 1908 Hartvig Johnsen), niska Förenings medlemsblad 2000(3): 34–36. som låg i herbarium O under namnet Chaerophyl- Anonym 2000b. Fina fynd. – Svensk Bot. Tidskr. 94: lum bulbosum, bestämdes i samband med arbete 56. för Flora Nordica till denna art av Lars Fröberg. Aronsson, L.-E. 2000. Rapport från en soptipp. Uppenbarligen var den östeuropeiska och asiatiska – Calluna 17(2): 14–15. arten tillfälligt inkommen med spannmål. Broman, A., Nilsson, B. & Svensson, Å. 2001. Flo- Eryngium hookeri får namnet texasmartorn; den är ran på två skånska tippar. – Bot. Notiser 134(1): ursprunglig i Texas. 23–30. Selinum silaifolium (Jacq.) G. Beck, karstsilja, infogas. Burén, T. 2000. Förbisedda fetbladsväxter? – Parnas- Ett större bestånd upptäcktes av Ulf Malmgren sia 13(2): 1–3. år 2000 i Upl Stockholm: Frescati, Roslagsbanan Clemedson, C.-J. 1981. Kalkdån, Galeopsis angustifo- mittför Naturhistoriska Riksmuseet (belägg i S, lia, funnen på Selaön i Södermanland. – Svensk !Lars Fröberg). Synbarligen är arten bofast Bot. Tidskr. 75: 77–84. (status ○). Det svenska namnet har föreslagits Clemedson, C.-J. & Carlsson, G. 1984. Kappsta – en av upptäckaren och syftar på artens ursprungs- märklig växtlokal på Lidingö i Uppland. – Svensk område på Balkan. Bot. Tidskr. 78: 347–369. Silaum alpestre. Det svenska namnet ändras, på för- Degelius, G. 1959. Plants from Turkey introduced slag av Lars Fröberg, till rysk ängssilja; det tidigare with manganese ore into a place in Västergötland namnet alpsilja kom nog till lite hastigt. Arten, (Sweden). – Bot. Notiser 112: 121–133. som står ytterst nära ängssilja S. silaus, finns inte Elven, R. & Fremstad, E. 2000. Fremmede planter i alpområdet. i Norge. Flerårige arter av slekten Lupinus L. Spermolepis, präriesellerier, och S. divaricata, prä- – Blyttia 58: 10–22; rättelse i Blyttia 58: 125. rieselleri, tas bort. Arten togs upp för Finland Ericsson, S. 2000. Ishavshästsvans Hippuris tetra- av Kurtto & Lahti (1987), men exemplaret, som phylla åter i Sveriges flora. – Svensk Bot. Tidskr. detta grundades på, är sannolikt falsketikette- 93: 233–247. rat. – Den är i listan markerad som funnen även Fryer, J. & Hylmö, B. 1995. Cotoneaster Medikus. i Sverige (+), men Lars Fröberg informerar att – Ur: Cullen, J., Alexander, J. C. M., Brady, A., det ifrågavarande belägget inte tillhör denna art. Brickell, C. D., Green, P. S., Heywood, V. H., Jörgensen, P.-M., Jury, S. L., Knees, S. G., Leslie, A. C., Matthews, V. A., Robson, N. K. B., Wal- • Till sist ett varmt tack till Erik Ljungstrand, ters, S. M., Wijnands, D. O. & Yeo, P. F. (red.), The European garden flora IV. Cambridge Uni- som har läst manuskriptet och som har bidragit versity Press, Cambridge. med många väsentliga tillägg och tillrättaläg- Fröberg, L. 2000. Fyra vildpersiljor i stället för tre? ganden! – Svensk Bot. Tidskr. 94: 189–198. ’t Hart, H. 1995. Infrafamilial and generic classifi- cation of the Crassulaceae. – Ur: ’t Hart, H. & Citerad litteratur Eggli, U. Evolution and systematics of the Crassu- Alm, T. & Bråthen, K. A. 1998. Forvillet hvitrogn laceae: 159–172. – Backhuys Publishers, Leiden. (Sorbus koehneana) i Kvæfjord, Troms. – Polar- Hedrén, M. 1994. En population av avarönn, Sorbus flokken 22(1): 117–118. teodori, på östra Gotland. – Svensk Bot. Tidskr. Al-Shehbaz, I. A. & Price, R. A. 1998. Delimitation 88: 13–16. of the genus Nasturtium (Brassicaceae). – Novon Henker, H. 2000. Rosa. – Gustav Hegi. Illustrierte 8: 124–126. Flora von Mitteleuropa. Band IV. Teil 2C. Sper- Anonym 1994. Delrapport. Projekt Värmlands flora. matophyta: Angiospermae: Dicotyledones 2(4). 3. – Värmlandsfloran 9(2/3): 1–143. Auflage. – Parey Buchverlag, Berlin.

204 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 205 KARLSSON KÄRLVÄXTNYHETER II

Herloff, B. 1999. Rysk hesperis Hesperis pycnotricha Larsen, E. 1977. Balkanflora – i Gedser. – Urt 1: funnen i Sverige. – Svensk Bot. Tidskr. 93: 5–7. 213–214. Lilja, N. 1870. Skånes flora. Andra uppl. – Stock- Herloff, B. 2000. En innehållsrik jordblandning. holm. – Vrivrånge 15: 7–9. Lindström, Å. 1998. Några växtfynd från Göteborgs- Hylander, N. 1948. Våra prydnadsväxters namn på trakten. – Calluna 15(2): 14–20. svenska och latin. – LT. Lippert, W. 1984. Zur Kenntnis der Aphanes micro- Hylander, N. 1955. Förteckning över Nordens växter. carpa-Komplexes. – Mitteil. Bot. Staatssamml. 1. Kärlväxter. – Lund. München 20: 451–464. Hylander, N. 1971. Prima loca plantarum vasculari- Ljungstrand, E. 2001. Ruderatexkursion i Göteborgs- um Sueciae. Plantae subspontaneae vel in tempore trakten. – Calluna 18(1): 14–18. recentiore adventitiae. – Svensk Bot. Tidskr. 64. Marcussen, T. & Nordal, I. 1998. Viola suavis, a new Supplement. species in the Nordic flora, with analyses of the Hylmö, B. 1993. Oxbär, Cotoneaster, i Sverige. relation to other species in the subsection Viola – Svensk Bot. Tidskr. 87: 305–330. (Violaceae). – Nordic J. Bot. 18: 221–237. Hämet-Ahti, L., Suominen, J., Ulvinen, T. & Uotila, Nilsson, B., Svensson, Å. & Widgren, Å. 1998. Sop- P. 1998. Retkeilykasvio. 4 uppl. – Luonnontieteel- tippsfloran i södra Småland. – Parnassia 11(1): linen keskusmuseo, Kasvimuseo, Helsinki. 10–16. Iwatsuki, K., Boufford, D. E. & Ohba, H. 2001. Nilsson, B., Niordson, N., Svensson, Å. & Widgren, Flora of Japan 2b. – Kodansha. Å. 1999. Soptippsfloran i södra Småland – inven- Johansson, B. G. 1998. Odlade växter i Gotlands teringar 1998. – Parnassia 12(1): 12–18. natur III. – Rindi 18: 51–161. Nilsson, B., Niordson, N. & Widgren, Å. 2000. Johansson, B. G. & Larsson, B. 1996. Odlade växter Soptippsfloran i södra och östra Småland – inven- i Gotlands natur I. – Rindi 16: 87–199. teringar 1999. – Parnassia 13(1): 12–21. Johansson, G. & Johansson, S. 1998. Nya eller eljest Nilsson, B., Niordson, N. & Widgren, Å. 2001. Sop- intressanta växter i borgholmsområdet. – Krut- tippsfloran i västra och södra Småland – invente- brännaren 7: 23–38. ringar 2000. – Parnassia 14(1): 9–17. Johansson, G. & Johansson, S. 2000. Borgholms- Niordson, N. 2000. Floran på våra soptippar i Ble- inventeringen 1997–99 – inklusive ett par rättel- kinge. – Blekinges Natur 2000: 108–119. ser. – Krutbrännaren 9: 1–7. Nordal, I., Marcussen, T. & Berg, T. 1999. Fagerfiol Johansson, J. T. 2000. Berättelse om tre dagars bota- Viola suavis – ny, men likevel gammel i norsk niskt resande i Skåne i begynnelsen av augusti flora! – Blyttia 57: 109–116. månad år 2000. – Lunds Botaniska Förenings Ohba, H. 1977. The taxonomic status of Sedum Tel- medlemsblad 2000(4): 18–36. ephium and its allied species (Crassulaceae). – Bot. Jonsell, B. (red.) 2000. Flora Nordica 1. Lycopo- Mag. (Tokyo) 90: 41–56. diaceae–Polygonaceae. – Bergianska stiftelsen, Oredsson, A. 1998. Rubus lasiandrus introduced Stockholm. into Sweden with pulpwood from West Germany. Jonsell, B. (red.) 2001. Flora Nordica 2. Chenopo- – Flora 193: 165–171. diaceae–Fumariaceae. – Bergianska stiftelsen, Pedersen, A. & Weber, H. E. 1993. Atlas der Brom- Stockholm. beeren von Niedersachsen und Bremen (Gattung Jonsell, L. m.fl. 1997. Projekt Upplands flora. Halv- Rubus L. subgenus Rubus). – Naturschutz und tidsrapport. – Daphne 8. Supplement. Landschaftspflege in Niedersachsen 28. Karlsson, T. 1989. Införda Oxalis-arter i Sverige. Pedersen, H. Æ. 2001. Floristiske meddelelser fra – Svensk Bot. Tidskr. 83: 299–314. Dansk Herbarium, III. Noter om Hjortetunge, Karlsson, T. 1998. Förteckning över svenska kärlväx- Trompetblad og Blodplettet Gøgeurt. – Urt 25: ter. – Svensk Bot. Tidskr. 91: 241–560. 122–129. Karlsson, T. 2002. Nyheter i den svenska kärlväxtflo- Petersson, J. 1999. Nyheter i Gotlands flora 1997 och ran I. Ormbunksväxter – jordröksväxter. – Svensk 1998. – Rindi 19: 3–23. Bot. Tidskr. 96: 75–93. Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Kurtto, A. & Lahti, T. 1987. Suomen putkilokasvien flora. – Botaniska Sällskapet i Stockholm. luettelo. – Pamphlet of Botanical Museum, Uni- Sales, F. 1993. Notulae taxonomicae, chorologicae, versity of Helsinki, 11. nomenclaturales, bibliographicae aut philologicae Lampinen, R. 1992. Anthyllis vulneraria complex in opus “Flora Iberica” intendentes. Melilotus in Finland. – Mem. Soc. Fauna Fl. Fennica 68: Miller (Leguminosae): Typification and nomen- 105–117. clature. – An. Jard. Bot. Madrid 61: 171–175.

204 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 205 KARLSSON

Stace, C. 1997. New flora of the British Isles. Ed. 2. ardsonii, Heuchera cylindrica, Aremonia agrimonioides, – Cambridge University Press. Aruncus aethusifolius, Hydrangea arborescens, Rubus Stenberg, L. 1998. Floraresumé från Norrbotten bifrons, Rubus montanus, Spiraea nipponica, Lupinus 1998. – Nordrutan 3: 107–122. perennis, Trifolium cernuum, Trigonella glabra, Gera- Ulvinen, T. & Varkki, A. 1999. Uusia tietoja Pohjois- nium cinereum, Pelargonium graveolens, Mercurialis Suomen kasvistosta 2. Tulokaskasveja ja viljelykar- ovata, Cotinus coggygria, Aesculus flava, Alcea setosa, kulaisia. – Lutukka 15: 67–90. Hypericum calycinum, Cucumis metuliferus, Gaura van Ham, C. H. J. & ’t Hart, H. 1998. Phylogenetic × relationships in the Crassulaceae inferred from lindheimeri, Oenothera biennis glazioviana, O. defl- chloroplast DNA restriction-site variation. – Am. exa, O. tetragona, and Selinum silaifolium. A further J. Bot. 85: 123–134. eleven taxa are new for the Nordic countries, but Wanntorp, H.-E. 1995. Dimman lättar – sörmländ- unknown from Sweden. Ten taxa (three of them ska björnbär. – Daphne 6: 21–24. reported from Sweden) have to be omitted. Weber, H. E. 1995. Gustav Hegi. Illustrierte Flora von Mitteleuropa. Band IV. Teil 2A. Spermato- phyta: Angiospermae: Dicotyledones 2(2). 3. Thomas Karlsson är Auflage. – Blackwell Wissenschafts-Verlag. intendent vid Naturhis- Weber, H. E. 1996. Mitteilungen zur Brombeerflora Mittel- und Nordeuropas. – Osnabrücker Natur- toriska Riksmuseet och wiss. Mitt. 22: 111–121. förestår där samlingen av Weber, H. E. 1998. Batological notes on Flora Nor- nordiska kärlväxter. Han dica. – Nordic J. Bot. 18: 39–40. arbetar också som förfat- Wesenberg, J. 1998. Arabis brassica – ny skrinne- tare och redaktör inom blomst-art for Norge. – Blyttia 56: 238–239. Wicksell, U. & Christensen, K. I. 1999. Hybridi- projektet Flora Nordica. zation among Tilia cordata and T. platyphyllos Under tiden 1976–1995 var han redaktör för (Tiliaceae) in Denmark. – Nordic J. Bot. 19: Svensk Botanisk Tidskrift och landskapsflororna, 673–684. och han har särskilt engagerat sig i Smålands Zheng-yi, W. & Raven, P. H. 2001. Flora of China flora. Thomas är styrelseledamot i Svenska 8. Brassicaceae through Saxifragaceae. – Science Press, Beijing, and Missouri Botanical Garden Botaniska Föreningen och ordförande i dess Press, St. Louis. växtnamnskommitté. Släkten som särskilt intres- serat är Spiraea spireor, Polygonum trampörter ABSTRACT och Euphrasia ögontröstar. Doktorsavhandling- Karlsson, T. 2002. Nyheter i den svenska kärlväxt- en från 1982 handlade just om Euphrasia. floran II. Korsblommiga – flockblommiga. [Addi- Adress: Naturhistoriska Riksmuseet, Box 50007, tions and corrections to the checklist of Swed- 104 05 Stockholm ish vascular plants II. Brassicaceae – Apiaceae.] E-post: [email protected] – Svensk Bot. Tidskr. 96: 186–206. Uppsala. ISSN 0039-646X. In 1998 a checklist of vascular plants in Sweden was published in Svensk Botanisk Tidskrift. Addi- tions and corrections to this list were given in the previous issue of this journal for the families Lyco- podiaceae through Fumariaceae in Flora Europaea order, and in this paper the families Brassicaceae through Apiaceae are covered. Numerous additions are the results of preparatory work for forthcom- ing volumes of Flora Nordica, but most of them are due to extensive field work, especially in heavily disturbed habitats like rubbish tips. In the families covered, 67 taxa (including three varieties and three hybrids) are added for Sweden. From these, 24 have not previously been published: Boykinia rich-

206 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT

Verksamhetsberättelse för 2001

Styrelsemöten. Föregående års styrelse samman- utförligare i SBT häfte 4. Totalt deltog 40 perso- trädde den 3 mars i Stockholm samt den 11 juli ner, förutom guiderna. i Högbo bruk. 2001 års botanikdagar var förlagda till Gäst- rikland. Under tre innehållsrika dagar besökte Årsmöte hölls den 14 juli på Högbo bruk. Mar- de deltagande botaniskt intressanta lokaler och gareta Edqvist omvaldes till ordförande i för- fick bekanta sig med floran i landskapet. Läs eningen. Övriga styrelsemedlemmar omvaldes mer i SBT häfte 6. Två stipendiater deltog. med undantag av Göran Lundeberg, som hade Ett samarbete med de botaniska föreningarna undanbett sig omval. I hans ställe invaldes Olof i Danmark och Sverige påbörjades i september, Janson, Götene. då representanter för styrelserna träffades i Oslo. Vid årsmötet valdes Göran Lundeberg, Man planerar årliga träffar i fortsättningen. Lidingö och Bengt Jonsell, Uppsala till heders- Årets höstkonferens med de lokala botaniska medlemmar i föreningen och guldluppen utdela- föreningarna ägde rum i Uppsala den 13–14 des till Anders Delin, Järbo. oktober. Ämnet denna gång var stora träd. Flera Den nya styrelsen konstituerade sig vid ett intressanta föredrag hölls. Läs mer i SBT häfte 6. möte den 15 juli på Högbo bruk och har sedan Styrelsen har under året engagerat sig i plane- dess sammanträtt i Uppsala den 12 oktober. ringen av Artportalen, samt genom representan- ter deltagit i arbetet med svenska växtnamn och Verksamheten. Antalet medlemmar har under olika naturvårdsfrågor. året uppgått till 2256 plus 43 familjemedlem- Aktiviteten i naturvårdsarbetet har yttrat mar. Svensk Botanisk Tidskrift har under året sig i skrivelser till Länsstyrelser, Stadsskogsut- utkommit med ett häfte årgång 2000, samt 5 redningen, Jordbruksverket, Naturvårdsverket häften tillhörande årgång 2001. Gåvoprenu- och andra instanser. Samtal har förts med merationer på SBT har utgått till 12 botaniska Naturvårdsverket och ArtDatabanken angående institutioner i Estland, Lettland och Litauen. åtgärdsprogram. Detta finns redovisat på fören- Föreningens planerade resa till Irland ställdes ingens hemsida (www.sbf.c.se). in på grund av mul- och klövsjuka. I maj månad ordnades maskrosexkursioner i  EVASTINA BLOMGREN, sekreterare Småland, Västergötland och Södermanland. Läs Gamla träd – mångfaldens träd. Exkursion på Kinnekulle Förra höstens föreningskonferens handlade om Deltagaravgiften blir 300 kr exklusive kost den mångfald av arter som är knutna till gamla och logi. Det finns möjlighet att övernatta på träd. På samma tema anordnas nu en exkursion vandrarhemmet i Hällekis till självkostnadspris till det trädrika Kinnekulle den 14–15 septem- (190 kr/natt). Vi ordnar middagen på lördags- ber. Vi kommer att studera lavar, svampar och kvällen tillsammans. mossor på och i anslutning till gamla träd under Anmäl dig senast 22 juli genom att sätta in ledning av Lars Arvidsson, Karin och Anders 100 kr på postgiro 11 44 68-2, Svenska Bota- Bohlin samt Helena Gralén. niska Föreningen. Ange namn, adress, telefon- Samling vid Medelplana kyrka kl. 9.00 lördag nummer samt om du önskar övernattning en 14 september. Vi beräknar hålla på till ungefär eller två nätter. Max 30 deltagare, regeln ”först kl. 16.00 på lördagen och 13.00 på söndagen. till kvarn” tillämpas. För upplysningar kontakta Medtag matsäck för hela dagen. Linda Svensson på kansliet.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002) 207 FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT Kalendarium • Inventeringsvecka 21–27 juli med Västerbot- tens läns Botaniska Förening. Här presenteras några av sommarens botaniska • Lunds Botaniska Förening anordnar invente- begivenheter. Fler tips finns på vår hemsida ringsexkursion den 27 juli för Projekt Skånes (www.sbf.c.se). Hör gärna av dig till kansliet om Flora. Samling vid Ekeby kyrka, ca 1,5 mil du känner till ytterligare aktiviteter som vi inte NO om Landskrona, kl. 9.00. presenterar här eller på hemsidan. • Söndagen den 28 juli gör Gotlands Botanis- ka Förening ett besök på Norra Gattet och Juni ett spännande område som tidigare använts • Lunds Botaniska Förening anordnar invente- av KA3. Ledare är Lars-Åke Pettersson & ringsexkursion den 15 juni för Projekt Skånes Jörgen Petersson. Samling i Ars hamn. Flora. Samling: vid Brösarps kyrka, ca 3 km SO om Skurup, kl. 9.00. Augusti • Den 16 juni anordnar Ölands Botaniska För- • Lunds Botaniska Förening har inventerings- ening en exkursion till de fina strandängarna exkursion den 10 augusti för Projekt Skånes och kalkkärren vid Nabbelund. Ledare är Flora. Samling vid Osby kyrka, kl. 9.00. Ulla-Britt Andersson & Tommy Knutsson. • Följ med Örebro Läns Botaniska Sällskap på Samling vid Idehults rastplats kl. 8.30. exkursion den 10–11 augusti till botaniskt • Midsommarutflykt den 25 juni till det pas- intressanta lokaler i norra länsdelarna. För- torala landskapet omkring Öxnäs ledd av anmälan till Michael Andersson 070-234 20 Erik Ljungstrand, Botaniska Föreningen i 23. Göteborg. Floran i området är rik med bl.a. • Den 24 augusti gör Botaniska Föreningen i källgräs, vattenstånds, granspira och tulkört. Göteborg en dagstur till Rammdalen i Risve- Samling vid den lilla parkeringen vid vägs den med Ingvar Hållinder. Bland ovanligare ände väster om Öxnäs by kl. 18.00. Anmälan arter kan nämnas dvärghäxört, kambräken, till Erik Ljungstrand 0708-55 96 28 korallrot, skirmossa och dunmossa. Samling • Föreningen Norrbottens Flora ordnar tre vid Botaniska Inst. kl. 9.00. Anmälan till inventeringsläger i Harads 29 juni – 11 Erik Ljungstrand 0708-55 96 28 senast 22/8. juli, Tärendö 13 juli – 2 augusti och Södra Sunderbyn 4–11 augusti. Anmälan till Irma September Davidsson 0911-20 01 33. • Den 1 september anordnar Lunds Botaniska • Inventeringsläger 30/6–6/7 med Projekt Förening en exkursion till nordvästra Skånes Upplands Flora. Delar av det botaniskt myck- fattigmarksområden under ledning av Leif et rika Ljusterö och skärgården utanför är ett Sigbo. Besök görs bl.a. i mager skogsmark, av de sista områdena i Uppland som inte är oligotrof sjö, mosse och en restaurerad sid- färdiginventerat. Anmälan till Mora Arons- vallsäng. Samling på Botaniska trädgårdens son, 0171-522 08 eller 070-668 26 82 parkering i Lund kl. 8.00. • Stadsvandring i Göteborgs innerstad med Juli Erik Ljungstrand och Botaniska Föreningen • 5 och 7 juli ska Gävleborgs Botaniska Säll- i Göteborg den 4 september. Floran i sten- skap avsluta de rutor som inte är klara i staden förändras fort, nya arter kommer inventeringen av Gästriklands flora. Samling och försvinner varje år, men hamnkrassing, vid Gävle konserthus. gatkrassing och murruta har hållit sig stabila. • Lunds Botaniska Förening anordnar invente- Om sommaren varit god kan vi få se knöl- ringsexkursion den 13 juli för Projekt Skånes nate och krusnate. Samling vid Lejontrappan, Flora. Samling vid Spjutstorps kyrka, ca 6 Brunnsparken kl. 18.00. Anmälan till Erik km NO om Tomelilla, kl. 9.00. Ljungstrand 0708-55 96 28.

208 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 96:3–4 (2002)