Ralf Carlsson GN 113.Pdf
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
— 5 — Ralf Carlsson Åland – grundkurs i kvartärgeologi inom en liten yta Under de senaste ca 2,5 miljonerna år, tiv, så att isfrontens reträtt var snabb. Med den så kallade kvartärperioden har Nor några hundra meter per år frilades Åland den varit täckt av mäktiga inlandsisar vid från is för ca 11 000 år sedan men låg då ett antal tillfällen. Den senaste mellanisti ännu under havet.. den, Eem, startade för cirka 131 000 år se dan och innebar en värmeperiod på minst 10 000 år och denna följdes av en snabb Eroderade klippor avkylning som övergick i den senaste is Den åländska skärgården består av 6757 tiden, Weichselistiden. öar, holmar och skär (> 0,25 ha) och upp- Under värmetoppen (ca 5 grader var- visar många olika typer av erosionsspår. På mare än idag trots lägre halter av växt- de flesta av holmarna ser man kala, glaci- husgaser) för 125 000 år sedan, växte has- alt slipade rundhällar med en slät stötsida, sel och ek ända upp till Uleåborg (Oulu) vänd mot nord-nordväst, och en skrovlig och det växte skog så långt norrut som till och stenig läsida som vetter mot syd eller Nordkap i Norge, ett område som ju idag sydost (Fig.1). Stötsidan är vänd mot isens är täckt av tundra. Havsytan låg 5–8 me- rörelseriktning och uppvisar fina parallel- ter högre än nu och Skandinavien inklusi- la isräfflor som visar den senaste isrörelse- ve Finland var en ö omfluten av Eemhavet. riktningen. Ibland ser man korsande räffel- I dag anses det att den senaste istiden system som kan bero på att isen har ändrat började uppe i den skandinaviska fjäll- rörelseriktning. I sådana fall gäller den all- kedjan för ca 115 000 år sedan. Den för- männa geologiska principen att de yngsta sta delen av istiden avbröts av interstadia- spåren skär ner över de äldre eller att de ler, som de i Danmark kända Brörup- och äldre har eroderats bort på stötsidorna och Odderadeinterstadialerna, när isutbred- bara finns bevarade i läsideslägen. ningen sannolikt var inskränkt till fjällked- Ett skärbrott är ett spår efter en nymåne- jan. Det är oklart om isen nådde fram till formad, bortbruten del av hällen, som ett Åland under någon av de mellanliggan- ”sår” som blir djupare i isrörelseriktning- de stadialerna, och först sent inleddes is- en och som slutar intill en liten brant. Skär- tidens huvudfas med en snabb och omfat- brotten är orienterade så att ”hornen” är tande framryckning. För ungefär 22 000 år riktade mot isens rörelseriktning. Parabel- sedan nådde isen sin maximala utbredning riss är i typiska fall bågböjda sprickor i täta och kort efter det började inlandsisens av- serier med en sprickorientering där hornen smältning. Isavsmältningen skedde i djupt går i isrörelseriktningen. De har ojämna vatten och isbergskalvningen var effek- ytor och ligger ofta i serier. Skärbrott och GeoGrafiska Notiser • ÅrGÅNG 71 (2013) • Nummer 1 — 6 — parabelriss anses förutsätta ett starkt, rik- ”inverterat” parallellfall till Källskärskan- tat tryck mot berggrundsytan, som gör att nan, fann jag nyligen i Getabergen, längst denna yta spricker upp. Trycket från isen norrut på Åland. Där finns en bergsklyfta förmedlas via ett stenblock, men varför med branta väggar men väggarna är klart parabelrissen är sprickor som är mer eller och tydligt polerade av rinnande vatten mindre lodräta men skärbrotten däremot (Fig.3). stupar i isrörelseriktningen, vet man inte. Jättegrytor är mer eller mindre djupa hål Skärtråg är relativt ovanliga nymåne- i berggrunden men ingen vet med absolut formade urgröpningar i berggrunden och säkerhet hur de har bildats (Fig. 4). I fler- de har ”hornen” i isens rörelseriktning. Ef- talet teorier anses de ha uppkommit genom tersom skärtrågen ger ett mer plastiskt in- erosion av smältvatten, eftersom de före- tryck, är de med största sannolikhet bil- kommer i stråk där isälvar har påvisats, t dade av smältvatten med slipmedel i en ex vid grus-eller rullstensåsar, men också i stark, riktad ström under isen. Till dessa nutida floddalgångar. Man finner ofta run- p-former (plastically molded), bildade av da löparstenar i grytornas botten, men de strömmande vatten, får vi också räkna den har antagligen kommit in i ett sent stadium så kallade Källskärskannan i Kökar, längst av grytbildning, Huvudorsaken till att gry- ner i sydost, samt gåtfulla polerade räff- tor bildas torde vara så kallad kavitation. lor, som uppenbarligen endast förekom- Kavitation uppkommer när vattenmoleky- mer i trakterna av Ålands hav (Fig. 2). Ett ler inne i kraftiga virvlar av smält vatten Figur 1: Stötsida av ett rundhällssystem med isräfflor på den för Åland så karakteristiska rapa- kiviberggrunden vid Ålands nordkust. I förgrunden ses några skärbrott. Geta, okt. 2011. GeoGrafiska Notiser • ÅrGÅNG 71 (2013) • Nummer 1 — 7 — Figur 2: Polerade räfflor, san- nolikt bildade av glacialt smält- vatten under högt tryck. Eckerö, sept. 2010. Figur 3: Spår efter vattenero- sion i Geta bergen. Notera de slipade väggarna hos bergs- klyftan. Geta, okt. 2012. övergår från flytande form till gasform. Isen gav upphov till jordar Vid det låga tryck som råder inne i virv- Av de glaciala avlagringarna är moränen larna orsakar vattenmolekylerna små men långt vanligare än isälvsavlagringarna. kraftiga ”explosioner” (egentligen implo- Grövre isälvsmaterial är överlag ganska sioner med hastigheter på 130 m/s) som sparsamt förekommande på Åland, med har en oerhörd sprängverkan i berget. En- undantag av några grusöar i den östra skär- ligt ’’kavitationsteorin’’ kan jättegrytor ha gården och lokala isälvsdeltan framför allt bildats på mycket kort tid, kanske bara i Ålands sydligare delar, såsom Eckerö, några få dagar! Hammarland och Lemland. De finare frak- tionerna i form av glacial, varvig lera och GeoGrafiska Notiser • ÅrGÅNG 71 (2013) • Nummer 1 — 8 — empelvis den stora Hagaslätten i Saltvik. Den varviga leran har också utnyttjats för datering av inlandsisens avsmältning. På Åland har moränen huvudsakligen avlagrats som oregelbunden bottenmorän men även i form av långsträckta kullar, som löper i nord-sydlig eller i öst-västlig riktning. Drumlins (efter ett keltiskt ord) löper i nord-sydlig riktning och är kanske den mest karakteristiska landformen för Åland (Fig. 5), även om flertalet invåna- re knappast ens har noterat detta faktum. De har sannolikt bildats under en sen del av isavsmältningstiden, samtidigt som det Figur 4: Jättegryta på Bänö i Föglö. Juli, 2010. skedde så kallad svämning, d.v.s. en snabb framryckning av isen. Drumlins uppträ- der ofta i svärmar, så att terrängen kan be- mjäla påträffas i lägre terräng. Tillsam- skrivas som ”drumliniserad”. Moränan- mans med yngre leror har de givit upphov hopningen sker ofta kring en ”kärna” av till bördiga lerslätter, och är idag mesta- fast berg; detta förefaller att vara regel i dels uppodlade jordbruksmarker, som ex- de åländska drumlins. Dessa drumlins hör- Figur 5: Drumliniserad terräng i södra Eckerö. I bilden ses ett antal nord-sydgående moränryggar som diffust övergår i varandra men som slutar som sex uddar. Eckerö, okt. 2011. GeoGrafiska Notiser • ÅrGÅNG 71 (2013) • Nummer 1 — 9 — Figur 6: Klapperstensfält på Dånö Gamlan i Geta. Detta klapperstensfält är ca 700 m långt och har en höjdskillnad på ca 35 m. Geta, aug. 2012. de förmodligen till de första platserna som djävulsåkrar) med strandterrasser på sidan bebyggdes av människor. Marken var rela- av högre berg (Fig. 6). Stenåkrarna sägs ut- tivt lättbearbetad i förhållande till de styva göra det ursvallade ytskiktet av morän som lerjordarna i sänkorna och erbjöd dessut- utsattes för havsvågorna i samband med om säkert en både torrare och varmare mil- landhöjningen och bara någon meter un- jö än sänkorna. Ännu i dag placeras en del der ytan kan man se att underlaget utgörs av bebyggelsen på drumlins. av morän. En del av de åländska stenåk- Avlagringarna i öst-västlig riktning är rarna på högre nivåer förefaller att ha ett både mindre vanliga och mindre tydli- delvis annorlunda bildningssätt. Dels ut- ga och kallas De Geer-moräner. Moränen görs de enbart av den lokala rapakivigrani- som bygger upp De Geer-moränerna kan ha ten och dels är stenarna inte rundade utan pressats upp vid isfronten eller strax innan- mera kantiga, vilket kan tala för att de har för fronten i sprickor, bl a i sådana som gick bildats under så kallade periglaciala för- parallellt med iskanten vid isens botten. När hållanden, d.v.s. under kallare, mer tundra- isbergskalvningen skedde för ca 11 000 år liknande förhållanden. sedan, lämnades moränen kvar som mer el- Terrasserna på de högsta nivåerna ut- ler mindre parallella ryggar. Ibland kan man gör gamla strandlinjer från tiden för det så även se benämningarna små ändmoräner kallade Yoldia-havet och Ancylus-sjön och eller årsmoräner för dem, därför att man en ju lägre ner i terrängen man går, desto yng- tid trodde att de bildades årsvis. re stenåkrar har vi att göra med. Processen fortgår och när vi kommer ner till stran- den på en holme i skärgården kan vi se hur Utvecklingen efter istiden stenåkrarna bildas och hur stenarna sätts i När man rör sig på höjder kring hundra rörelse och gnuggas mot varandra vid kraf- meter över dagens havsyta påträffar man tigare stormar. Så länge det fanns fyrvakta- ofta stenåkrar (stentorg, klapperstensfält, re på Lågskär, mitt ute i Ålands hav söder GeoGrafiska Notiser • ÅrGÅNG 71 (2013) • Nummer 1 — 10 — Figur 7: Mystisk grop i klap- perstensfält på Dånö Gamlan i Geta. Geta, aug. 2012. om Mariehamn, kunde de berätta att stenå- havsytan stiger eller sjunker för tillfället. kern på stranden där såg annorlunda ut ef- Om jordskorpan och havsytan stiger med ter varje storm. samma hastighet upplever vi det som om Strandterrasserna var länge ett mysteri- det inte händer någonting medan en kall- um och till en början var det frestande att lare period med havsytesänkning upplevs förklara dem som en följd av olikformig som en snabbare landhöjning.