— 5 — Ralf Carlsson Åland – grundkurs i kvartärgeologi inom en liten yta

Under de senaste ca 2,5 miljonerna år, tiv, så att isfrontens reträtt var snabb. Med den så kallade kvartärperioden har Nor­ några hundra meter per år frilades Åland den varit täckt av mäktiga inlandsisar vid från is för ca 11 000 år sedan men låg då ett antal tillfällen. Den senaste mellanisti­ ännu under havet.. den, Eem, startade för cirka 131 000 år se­ dan och innebar en värmeperiod på minst 10 000 år och denna följdes av en snabb Eroderade klippor avkylning som övergick i den senaste is­ Den åländska skärgården består av 6757 tiden, Weichsel-istiden. öar, holmar och skär (> 0,25 ha) och upp- Under värmetoppen (ca 5 grader var- visar många olika typer av erosionsspår. På mare än idag trots lägre halter av växt- de flesta av holmarna ser man kala, glaci- husgaser) för 125 000 år sedan, växte has- alt slipade rundhällar med en slät stötsida, sel och ek ända upp till Uleåborg (Oulu) vänd mot nord-nordväst, och en skrovlig och det växte skog så långt norrut som till och stenig läsida som vetter mot syd eller Nordkap i Norge, ett område som ju idag sydost (Fig.1). Stötsidan är vänd mot isens är täckt av tundra. Havsytan låg 5–8 me- rörelseriktning och uppvisar fina parallel- ter högre än nu och Skandinavien inklusi- la isräfflor som visar den senaste isrörelse- ve var en ö omfluten av Eemhavet. riktningen. Ibland ser man korsande räffel- I dag anses det att den senaste istiden system som kan bero på att isen har ändrat började uppe i den skandinaviska fjäll- rörelseriktning. I sådana fall gäller den all- kedjan för ca 115 000 år sedan. Den för- männa geologiska principen att de yngsta sta delen av istiden avbröts av interstadia- spåren skär ner över de äldre eller att de ler, som de i Danmark kända Brörup- och äldre har eroderats bort på stötsidorna och Odderadeinterstadialerna, när isutbred- bara finns bevarade i läsideslägen. ningen sannolikt var inskränkt till fjällked- Ett skärbrott är ett spår efter en nymåne- jan. Det är oklart om isen nådde fram till formad, bortbruten del av hällen, som ett Åland under någon av de mellanliggan- ”sår” som blir djupare i isrörelseriktning- de stadialerna, och först sent inleddes is- en och som slutar intill en liten brant. Skär- tidens huvudfas med en snabb och omfat- brotten är orienterade så att ”hornen” är tande framryckning. För ungefär 22 000 år riktade mot isens rörelseriktning. Parabel- sedan nådde isen sin maximala utbredning riss är i typiska fall bågböjda sprickor i täta och kort efter det började inlandsisens av- serier med en sprickorientering där hornen smältning. Isavsmältningen skedde i djupt går i isrörelseriktningen. De har ojämna vatten och isbergskalvningen var effek- ytor och ligger ofta i serier. Skärbrott och

Geografiska Notiser • Årgång 71 (2013) • Nummer 1 — 6 — parabelriss anses förutsätta ett starkt, rik- ”inverterat” parallellfall till Källskärskan- tat tryck mot berggrundsytan, som gör att nan, fann jag nyligen i Getabergen, längst denna yta spricker upp. Trycket från isen norrut på Åland. Där finns en bergsklyfta förmedlas via ett stenblock, men varför med branta väggar men väggarna är klart parabelrissen är sprickor som är mer eller och tydligt polerade av rinnande vatten mindre lodräta men skärbrotten däremot (Fig.3). stupar i isrörelseriktningen, vet man inte. Jättegrytor är mer eller mindre djupa hål Skärtråg är relativt ovanliga nymåne- i berggrunden men ingen vet med absolut formade urgröpningar i berggrunden och säkerhet hur de har bildats (Fig. 4). I fler- de har ”hornen” i isens rörelseriktning. Ef- talet teorier anses de ha uppkommit genom tersom skärtrågen ger ett mer plastiskt in- erosion av smältvatten, eftersom de före- tryck, är de med största sannolikhet bil- kommer i stråk där isälvar har påvisats, t dade av smältvatten med slipmedel i en ex vid grus-eller rullstensåsar, men också i stark, riktad ström under isen. Till dessa nutida floddalgångar. Man finner ofta run- p-former (plastically molded), bildade av da löparstenar i grytornas botten, men de strömmande vatten, får vi också räkna den har antagligen kommit in i ett sent stadium så kallade Källskärskannan i Kökar, längst av grytbildning, Huvudorsaken till att gry- ner i sydost, samt gåtfulla polerade räff- tor bildas torde vara så kallad kavitation. lor, som uppenbarligen endast förekom- Kavitation uppkommer när vattenmoleky- mer i trakterna av Ålands hav (Fig. 2). Ett ler inne i kraftiga virvlar av smält­vatten

Figur 1: Stötsida av ett rundhällssystem med isräfflor på den för Åland så karakteristiska rapa- kiviberggrunden vid Ålands nordkust. I förgrunden ses några skärbrott. Geta, okt. 2011.

Geografiska Notiser • Årgång 71 (2013) • Nummer 1 — 7 —

Figur 2: Polerade räfflor, san- nolikt bildade av glacialt smält- vatten under högt tryck. Eckerö, sept. 2010.

Figur 3: Spår efter vattenero- sion i Geta bergen. Notera de slipade väggarna hos bergs- klyftan. Geta, okt. 2012.

övergår från flytande form till gasform. Isen gav upphov till jordar Vid det låga tryck som råder inne i virv- Av de glaciala avlagringarna är moränen larna orsakar vattenmolekylerna små men långt vanligare än isälvsavlagringarna. kraftiga ”explosioner” (egentligen implo- Grövre isälvsmaterial är överlag ganska sioner med hastigheter på 130 m/s) som sparsamt förekommande på Åland, med har en oerhörd sprängverkan i berget. En- undantag av några grusöar i den östra skär- ligt ’’kavitationsteorin’’ kan jättegrytor ha gården och lokala isälvsdeltan framför allt bildats på mycket kort tid, kanske bara i Ålands sydligare delar, såsom Eckerö, några få dagar! och . De finare frak- tionerna i form av glacial, varvig lera och

Geografiska Notiser • Årgång 71 (2013) • Nummer 1 — 8 —

empelvis den stora Hagaslätten i Saltvik. Den varviga leran har också utnyttjats för datering av inlandsisens avsmältning. På Åland har moränen huvudsakligen avlagrats som oregelbunden bottenmorän men även i form av långsträckta kullar, som löper i nord-sydlig eller i öst-västlig riktning. Drumlins (efter ett keltiskt ord) löper i nord-sydlig riktning och är kanske den mest karakteristiska landformen för Åland (Fig. 5), även om flertalet invåna- re knappast ens har noterat detta faktum. De har sannolikt bildats under en sen del av isavsmältningstiden, samtidigt som det Figur 4: Jättegryta på Bänö i Föglö. Juli, 2010. skedde så kallad svämning, d.v.s. en snabb framryckning av isen. Drumlins uppträ- der ofta i svärmar, så att terrängen kan be- mjäla påträffas i lägre terräng. Tillsam- skrivas som ”drumliniserad”. Moränan- mans med yngre leror har de givit upphov hopningen sker ofta kring en ”kärna” av till bördiga lerslätter, och är idag mesta- fast berg; detta förefaller att vara regel i dels uppodlade jordbruksmarker, som ex- de åländska drumlins. Dessa drumlins hör-

Figur 5: Drumliniserad terräng i södra Eckerö. I bilden ses ett antal nord-sydgående moränryggar som diffust övergår i varandra men som slutar som sex uddar. Eckerö, okt. 2011.

Geografiska Notiser • Årgång 71 (2013) • Nummer 1 — 9 —

Figur 6: Klapperstensfält på Dånö Gamlan i Geta. Detta klapperstensfält är ca 700 m långt och har en höjdskillnad på ca 35 m. Geta, aug. 2012. de förmodligen till de första platserna som djävulsåkrar) med strandterrasser på sidan bebyggdes av människor. Marken var rela- av högre berg (Fig. 6). Stenåkrarna sägs ut- tivt lättbearbetad i förhållande till de styva göra det ursvallade ytskiktet av morän som lerjordarna i sänkorna och erbjöd dessut- utsattes för havsvågorna i samband med om säkert en både torrare och varmare mil- landhöjningen och bara någon meter un- jö än sänkorna. Ännu i dag placeras en del der ytan kan man se att underlaget utgörs av bebyggelsen på drumlins. av morän. En del av de åländska stenåk- Avlagringarna i öst-västlig riktning är rarna på högre nivåer förefaller att ha ett både mindre vanliga och mindre tydli- delvis annorlunda bildningssätt. Dels ut- ga och kallas De Geer-moräner. Moränen görs de enbart av den lokala rapakivigrani- som bygger upp De Geer-moränerna kan ha ten och dels är stenarna inte rundade utan pressats upp vid isfronten eller strax innan- mera kantiga, vilket kan tala för att de har för fronten i sprickor, bl a i sådana som gick bildats under så kallade periglaciala för- parallellt med iskanten vid isens botten. När hållanden, d.v.s. under kallare, mer tundra- isbergskalvningen skedde för ca 11 000 år liknande förhållanden. sedan, lämnades moränen kvar som mer el- Terrasserna på de högsta nivåerna ut- ler mindre parallella ryggar. Ibland kan man gör gamla strandlinjer från tiden för det så även se benämningarna små ändmoräner kallade Yoldia-havet och Ancylus-sjön och eller årsmoräner för dem, därför att man en ju lägre ner i terrängen man går, desto yng- tid trodde att de bildades årsvis. re stenåkrar har vi att göra med. Processen fortgår och när vi kommer ner till stran- den på en holme i skärgården kan vi se hur Utvecklingen efter istiden stenåkrarna bildas och hur stenarna sätts i När man rör sig på höjder kring hundra rörelse och gnuggas mot varandra vid kraf- meter över dagens havsyta påträffar man tigare stormar. Så länge det fanns fyrvakta- ofta stenåkrar (stentorg, klapperstensfält, re på Lågskär, mitt ute i Ålands hav söder

Geografiska Notiser • Årgång 71 (2013) • Nummer 1 — 10 —

Figur 7: Mystisk grop i klap- perstensfält på Dånö Gamlan i Geta. Geta, aug. 2012. om , kunde de berätta att stenå- havsytan stiger eller sjunker för tillfället. kern på stranden där såg annorlunda ut ef- Om jordskorpan och havsytan stiger med ter varje storm. samma hastighet upplever vi det som om Strandterrasserna var länge ett mysteri- det inte händer någonting medan en kal�- um och till en början var det frestande att lare period med havsytesänkning upplevs förklara dem som en följd av olikformig som en snabbare landhöjning. Det är möj- landhöjning eller som ett resultat av den så ligt att de ovannämnda strandterrasserna kallade hundraårsstormen, ovanligt krafti- har bildats i samband med ett skenbart stil- ga stormar som inträffade med många års lastående av havsytan men troligare är nog mellanrum. att de är resultat av kraftiga stormar efter- Nu är det ju så att det inte bara är jord- som de är relativt jämnt fördelade i land- skorpan som rör sig utan det sker även för- skapet. Idag vet vi dock att landhöjningen ändringar i havsvattenståndet, beroende på var snabb till en början (närmare 15 mm/år om det är varmare eller kallare än normalt. i Kvarkenområdet) men att den senare lug- Exempelvis vet man utgående från årsring- nade ner sig och ligger idag på 8–9 mm/ ar på träd att temperaturhöjningen efter se- år i området kring Kvarken där isen var naste istid inte har varit helt jämn utan tem- som tjockast, mellan 4–6 mm/år på Åland peraturen har pendlat mellan varmare och och 2–3 mm/år i Finska viken. I Skåne och kallare perioder med en oregelbunden pe- Danmark har man rent av landsänkning! riodicitet på 500–1500 år. Bland annat var Ett annat litet mysterium, som man kan det några grader varmare än nu under sten- se på flertalet av de större stenåkrarna är åldern och på medeltiden och för tillfället djupa gropar (Fig. 7). Ingen tycks ha sökt är temperaturen på stigande igen. Dessa va- någon förklaring till deras existens men en riationer i havsytenivå, kombinerade med möjlighet är att de är antropogena – man variationer i jordskorpans höjningshastig- har alltså samlat block för något ändamål. het gör det svårt att dra några slutsatser om Det som motsäger detta är att stenåkrarna

Geografiska Notiser • Årgång 71 (2013) • Nummer 1 — 11 —

Figur 8: Grålila jord i en grus- täkt – ett säkert tecken på skalgrus. Den lilaaktiga färgen beror på skal av krossade blå- musslor. Sund, sept. 2010. oftast ligger i trakter som så vitt man vet Man kan föreställa sig att de moräntäck- aldrig har haft någon bebyggelse ta bergstoppar som reste sig ur havet på Det finkornigare materialet som havs- den tiden reste sig ur ett betydligt öppnare vågorna spolade ur moränen påträffas idag och mer vågexponerat hav än dagens skär- som mäktiga avlagringar nedanför de högre gård. Följaktligen spolades moränen ned till bergen i form av så kallat svallgrus som yt- en djupare nivå och övergick till svallgrus ligt sett mera påminner om isälvsmaterial. och skalsand. De barspolade klipporna ut- Detta material kan i sin tur vara omsvallat gjorde ett bra substrat för blåmusslor och av senare tiders vågor. I samband med dessa andra blötdjur under ett par hundra år inn- avlagringar påträffas ibland även lila skal- an musslorna hittade nya klippor att bosät- grus, rester av blåmusslor som levde under ta sig på. Under den tid de fanns på klippan Littorina-perioden för 4000–7500 år sedan. spolades döda musslor ned till större djup Över den glaciala leran avlagrades postgla- varje år och bildade sedan skalbankar som cial lera, som tillsammans med glacial lera så småningom blev mer och mer blandade och finare fraktioner av morän på höjderna med grus och slutligen täcktes av ett lager kunde svallas ned och omlagras för att ingå av svallgrus Man ska ha tur om man ska hit- i den vanliga så kallade åkerleran. ta dessa avlagringar genom aktivt sökande – Då var havet saltare än nu och många ar- oftare dyker de upp mer oväntat i samband ter som fanns här då, lever i dag längre sö- med grävning av ett dike eller liknande. derut, i saltare vatten. Dessa arter kan man Åland av i dag innehåller flera gradi- finna i de lilaskiftande avlagringar av skal- enter. De nordliga delarna utgörs av hö- grus som påträffas här och där, mestadels i gre och allmänt magrare terräng, medan de de nordligare och bergigare delarna av det södra delarna är betydligt lägre och med ett åländska landskapet (Fig. 8). Skalgrusav- underlag av lera, som idag utgör bördiga lagringarna kan på sätt och vis sägas utgöra jordbruksmarker. Dessutom kan man både ett parallellfall till svallgrusavlagringarna. i norr och söder se att de högre partierna av

Geografiska Notiser • Årgång 71 (2013) • Nummer 1 — 12 — terrängen utgörs av berg, täckta av renlavar ner jordskorpan tills isen igen släpper sitt och så kallad hällmarkstallskog, medan de grepp och förloppet upprepas. lägre partierna ofta har djupare jordtäcke, är fuktigare och har en mer varierad vege- tation, dominerad av gran- eller lövskog. Litteratur: Där landskapet är flackt och landhöj- Carlsson, R. 2002: Shell gravel deposits on the ningen är snabb, kommer förändringar- Åland Islands, south-western Finland, with special reference to the molluscan assembla- na att ske snabbt. Det är intressant att tit- ges. Boreas 31: 203–211. ta på kartor från olika tidsperioder och se Carlsson, R. 2003: Shore displacement and pos- hur exempelvis dagens sjöar var havsvikar sible Littorina transgressions as inferred from under 1800-talet och vissa ortsnamn på än- shell gravel deposits on the Åland Islands, delsen –skär skvallrar om att platsen för SW Finland. Geografiska Annaler 85 A (2): 205–209. inte allt för länge sedan var just ett skär. Carlsson, R. 2004: Skärgårdens halvisolerade vi- Äldre personer kan även berätta om hur de kar är intressanta övergångsmiljöer. Skärgård i sin barndom lade nät på platser som idag 27(4): 29–35. ligger högt uppe på torra land. Carlsson, R. 2005: Drumlinbebyggelse på Åland. Motsvarande process sker i mindre Nordenskiöldsamfundets tidskrift 64: 35–53. skala nästan överallt längs de finska och Carlsson, R. 2007: Landhöjningen omformar landskapet. Natur 66(1): 16–17. svenska östersjökusterna. Havsvikar snörs Carlsson R. 2010: Jättegrytor och andra vertikala av till flador och glon och omvandlas slut- hål i berggrunden. Finlands Natur 69(6): 21– ligen till insjöar som i sin tur blir myrar 23. och mossar. Myr- och torvmarker finns Carlsson, R. 2012: Namn på kartor berättar om det dock ganska lite av på Åland, jämfört förändringar i landskapet. Finlands Natur 71(2): 20–21. med resten av Finland, som är ett myrarnas Strömberg; B. 1990: A connection between the land. De största myrmarkerna är Träsket i clay varve chronologies in Sweden and Fin­ Eckerö och Stormyran i Sund och precis, land. Annales Academiæ Scientarum Fennicæ som på andra håll, har även de åländska A III, 154:1, 32 pp myrmarkerna utsatts för utdikning. Strömberg, B. 2005: Clay varve chronology and deglaciation in SW Finland. Annales Acade- miæ Scientarum Fennicæ A III, 167. 49 pp Framtiden Strömberg, B. 2010: Rare forms of meltwater er- osion on bedrock: polished flutes in the Åland Vi lever idag i en mellanistid och kanske Sea area, Sweden-Finland. Ann. Acad. Sci. kommer klimatet om 22 000 år igen att bli Fenn. Geol.-Geogr. 169. 39 pp. kallare och en mindre nedisning börjar. Ef- ÅSUB 2011: Statistisk årsbok för Åland.201. 254 pp Tillgänglig på http://www.asub.ax/files/ ter 45 000 år kommer kilometertjock is att arsb11.pdf täcka det nordiska landskapet och pressa En version av denna artikel har tidigare publice- rats i danska Geografisk Orientering.

Ralf Carlsson, FD, lektor i biologi och geografi, Ålands lyceum. PB 74,AX-22101 Mariehamn. Åland, e-mail: [email protected]

Geografiska Notiser • Årgång 71 (2013) • Nummer 1