Praktik Och Teori Nr 3/2002 • Malmö

MALMÖ •

PRAKTIK OCH TEORI NR 3/2002 MALMÖ HÖGSKOLA Praktik och teori 3/2002

• Malmö

ISSN 1104-6570

1 www.lut.mah.se Våra hemsidor på nätet och den tryckta skriften kompletterar varandra. På nätet hittar du konferenser, seminarier och liknande dagsaktuella saker. Kalendariet uppdateras ständigt. Praktik och teori och olika skrifter finns också på nätet i pdf- format. Dessa kan läsas med Acrobat Reader som kan hämtas hem gratis på nätet.

Prenumerera på pappersutgåva För prenumeration kontakta Anette Persson, Gemensam administration och service (GAS), tel 040-665 80 69, fax 040-665 82 25 [email protected]

2 Innehåll

Redaktionen Förord 5 Mikael Stigendal Bryr sig Malmö högskola om malmöborna? 8 Helena Smitt Ut i samhället för att förstå det – självfallet också högskolans uppgift Intervju med Mikael Stigendal 16 Kent Andersson Malmö högskola kan inte slå sig till ro 20 Margareta Popoola Så konstrueras Malmös identitet 26

Cesar Vargas Min del i Malmö och Högskolan 47 Mikael Mattesson Vad har Malmö högskola och kulturlivet ihop? 52 Daniel Tjäder Malmö svänger men skulle kunna svänga ännu mer 56 Gunilla Konradsson-Mortin och Eva Olsson Stans bästa dateingplace!!! Är det så studenterna ser på Stadsbiblioteket eller … 64 Johan Book Låt studenterna knyta an till framtida arbetsgivare under utbildningstiden på ett helt annat sätt än idag 70 Jan-Olof Jönsson Stadsbyggnadsvisionen om högskolan som interagerande med Malmö 77 Birthe Pedersen En självklarhet i staden 84 Lars Berggren, Mats Greiff, Roger Johansson Så knyts Malmös invånare ihop med högskolan 92 Annika Karlsson Med andra ögon 110

Förord almö – kan man säga det så enkelt. Det är nämli- Mgen staden som sådan med sin befolkning, struktur, historia, bakgrund, nutid och framtid som är utgångspunkten för detta nummer av Praktik och teori. Redaktionen bestämde sig för ett att skapa ett nummer som speglar hur Malmö tas om hand av Malmö högskola. Hur syns stadens erfarenheter inne i grundutbildning och forskning på Malmö högskola? Och vad är det som inte Redaktion syns? Detta är självfallet ingen lätt uppgift att skildra och du får bara ett axplock. Men, vi Stefan Bresche, har också försökt att vända på perspektiven fotograf och bett en rad företrädare för Malmö att skildra hur de idag ser på Malmö högskola. Vilka Helena Smitt, är förtjänsterna, samarbetsprojekten, fall- redaktör groparna och farhågorna framöver? ”Bryr sig Malmö högskola om malmöborna” Vill du bidra med ett frågar en skribent provocerande och menar eget inlägg? att malmöbornas erfarenheter, resurser och Skicka artiklar till engagemang syns för lite på högskolan. Kommunalrådet Kent Andersson menar i en Helena Smitt artikel att ”Malmö högskola kan inte slå sig [email protected] till ro”. Han menar att det ständigt krävs ett ifrågasättande av den egna kunskapens värde. Malmö högskola Och visar högskolan tillräckligt tydligt att den Lärarutbildningen lever i takt med det omgivande samhället? Låt Praktik och teori studenterna vara ute och praktisera hos framtida arbetsgivare under utbildningstiden 205 06 Malmö på ett helt annat sätt än idag är utgångspunk- ten för ett annat inlägg av en tidigare student. Ansvarig utgivare: I artikeln ”Så knyts Malmös invånare ihop Olle Holmberg med högskolan” visar tre historiker hur stadens historiska utveckling används i grund-

5 utbildningen. Det handlar bl.a. om den medeltida staden, den framväxande industristaden och vårt 1900- och 2000-tal. Du får också en ung chilenares syn på hur han hamnade på Malmö högskola och hur han nu känner sig mentalt rustad att förändra samhällets syn på invandrare. ”Stans bästa dateing place” är rubriken på en artikel som tar upp hur stadsbiblioteket och högskolan samarbetar. ”Så konstrueras Malmös identitet” är rubriken på en annan artikel. I ”Med andra ögon” intervjuas en rysk geolog om sin syn på hur hon hamnat på Malmö högsko- la och hur hon nu steg för steg blir en del av det svenska samhället. Du får också en byggnadsantikvaries och en översikts- planechefs åsikter om vad högskolans byggnader, personal och studenter betytt för staden. Och vad högskolan kan betyda på sikt. Du får också i flera artiklar kulturlivets syn på Malmö högskola. ”Vad har Malmö högskola och kulturlivet ihop?” är rubriken på den ena. Den andra tar sitt avstamp i Malmös klubbliv och menar att ”Malmö svänger men skulle kunna svänga ännu mer.”

I det här numret gör vi ingen uppdelning mellan tema, debatt och utblick. Som vanligt är variationen mellan artiklarna stor vad gäller stilar och angreppssätt, vilket bottnar i skribenternas skiftande utgångspunkter, vär- deringar och förhållningssätt. Nästa nummer av Praktik och teori har som rubrik ”Synliggöra”. Vill du bidra med artiklar vill vi se dem i början av januari 2003. Det kan också vara reaktioner på tidigare publicerade artiklar i Praktik och teori.

I redaktionsrådet ingick: Elisabeth Aquilonius, K3 Ylva Gislén, K3 Jette Guldborg, BIT Annika Karlsson, LUT Mikael Matteson, HS Jonas Otterbeck, IMER Helena Smitt, LUT

6 Besök gärna vår hemsida: www.lut.mah.se

7 Mikael Stigendal

Bryr sig Malmö högskola om malmöborna?

Hur integreras det som händer i Malmö in i högskolan? Det räcker inte med organisationer som EnSam och Ruc och alla klargöranden att högskolan etablerat kontakter med det omgivande samhället. Ska högskolan vara bra för Malmö måste också malmöbornas erfarenheter, resurser, engagemang m.m. tas på allvar och användas inne i grundutbildning och forskning. Högskoleledningen skulle må bra av att starta en diskussion om Malmö. Högskoleledningen måste anlägga ett samhällsperspektiv på vilka parallella och ibland motstridiga utveck- lingar som sker i Malmö. Då först blir högskolan till nytta för malmöborna.

almö högskola verkar vara bra för sina studenter. MDet framgår av Högskoleverkets stora enkät- undersökning Studentspegeln. Drygt 15.000 studenter från 33 universitet och högskolor över hela landet har deltagit. I flera avseenden sätter studenterna höga betyg på Malmö högskola. Det ser bra ut! Men ambitionerna var högre än så. Malmö högskola skulle också vara bra för Malmö. Det kan väl tyckas gå hand i hand med att vara bra för studenterna. Visst, men faktiskt bara delvis. Långt ifrån alla studenter kommer från Malmö och långt ifrån alla stannar kvar. Och de som kommer från Malmö är inte vilka som helst. De bär med sig nånting av just Malmö. Här bor de. Här kanske de har växt upp. Liv som just staden Malmö möjliggör men också sånt som tvingas fram har satt sin prägel på dem. I åtminstone ett avseende vill Malmö högskola förhål- la sig till detta. Man ska inte vara bra för vilka studenter som helst. Målet är att försöka rekrytera en hög andel studenter med utländsk bakgrund. Och etnisk mångfald kännetecknar verkligen dagens Malmö. I detta avseende tar man hänsyn till att Malmö är just Malmö. Särskilda erfarenheter och sätt att se på livet Men Malmö och malmöborna i alla andra avseenden då? Den etniska tillhörigheten är ju inte bara statistisk. Den står för nånting, kanske särskilda erfarenheter eller

sätt att se på livet. Och det gäller även alla oss andra, vi som inte har utländsk bakgrund. Vi har nåt och gör nåt. Vad jag försöker säga är att Malmö består av så mycket mer än potentiella studenter. Och vilken betydelse får detta ha för Malmö högskola? Jag blev mycket glad när beslutet togs om att starta en särskild högskola i Malmö. Men samtidigt lite oroad. Skulle det nu komma hit en massa fubickar till akademiker och tro sig veta bäst? Hit till arbetarrörelsens gamla hemstad med alla sina stolta traditioner? Kanske kastar jag sten i glashus. Är ju själv akademiker. Men under alla mina år inom forskningen har jag försvarat betydelsen av livet utanför universiteten. Människorna runt om i staden har mycket erfarenheter, kunskaper och funderingar. Det finns så mycket kreativitet och fantasi. Akademiker vet inte alltid bäst Akademiker vet inte alltid bäst. Inlärningen till akademiker kan mycket väl också innebära en avlärning. I samma takt som man lär sig renodla användningen av det skrivna språket kanske man lär sig av med andra kommunikationsformer, t.ex. kropps- och bildspråk. Tankar kan mycket väl formaliseras, vilket kanske får en att se lite längre åt vissa håll men blockerar en från att se åt andra. Kanske tappar man i empati. Det kan få en att förespråka djävulska nedskärningar utan förståelse för de mänskliga konsekvenserna. Hur skaffar man sig då det bästa vetandet? Ja, inte bara genom att läsa böcker eller lyssna på sina lärare. Teorier i all ära, de är viktiga, men erfarenheten utgör också en så viktig inspirationskälla till kunskap. Och prövningarna. De lär man sig mycket av. Just erfarenheter och prövningar finns det så mycket av i Malmö. Men tillåts det ha nån betydelse för Malmö högskola? Saknas diskussion om hur högskolan ska bli bra för malmöborna Det föranleder mig att vända på frågan om vad som ska vara bra för vad. Har Malmö fått bli bra för Malmö högskola? Det tror jag krävs för att Malmö högskola ska bli bra för Malmö. Malmö högskola kan bara bli

10 bra för Malmö om Malmö tillåts bli bra för Malmö hög- skola. Det måste hänga ihop. Men detta saknas det diskussioner om. Nähädå, skulle säkert en del invända. Det talas mycket om den s k ”tredje uppgiften”. Med det menas att Högskolan ska ”samverka med det omgivande samhäl- let”. En särskild enhet har tillsatts som heter EnSam (Enheten för Samverkan med det omgivande samhället). Enligt en artikel av Annika Karlsson i Praktik & Teori 1/2002 (s 54) syftar EnSam till att ”stödja entreprenörs- andan hos lärare, forskare och studenter och underlätta etablering av kunskapsföretag”. Enhetens anställda ser sig själv som kontaktmäklare. Vems samhällssyn? Men ska EnSam då också driva en utveckling av synen på Malmö? Är det nåt som Malmö högskola överhuvud- taget har intresserat sig för? Var förs egentligen diskussionerna om vad Malmö är för nånting? Var utvecklas synsätten som kan ligga till grund för vidare satsningar? Intrycket jag får är att EnSams satsningar i stor utsträck- ning inriktas på företag. Vad grundar det sig på för samhällssyn? Det låter lite som nyliberalism. Bara näringslivet anses vara viktigt för att samhället ska hänga ihop. Eller är denna inriktning bara en tillfällighet? Rent praktiskt är det annars framför allt Regionalt Utvecklingscentrum (RUC) vid Lärarutbildningen som svarar för samverkan med det omgivande samhället. Det sker genom en mängd olika projekt kring skolutveck- lingsfrågor. Är alla dessa projekt verkligen bra för Malmö? Kanske. Men hur kan vi veta det om inte synen på Malmö utvecklas? Och vem ska svara för denna utveckling? Hur och var ska det ske? Ja, det skulle mycket väl kunna vara på RUC. Eller på EnSam. Det pågår säkert också många spontana utvecklingsprocesser lite här och där inom hög- skolan. Vad som dock saknas är en central diskussion om Malmö. Jag menar inte att Högskoleledningen ska bestämma allas syn på Malmö. Däremot anser jag att Högskoleledningen borde ta initiativet och skapa förut- sättningar för en utveckling av synen på Malmö. Vikten

11 av en sådan utveckling måste klargöras. Det är avgörande för om Malmö högskola ska bli bra för Malmö. Mycket att hjälpa till med Vad är det då i Malmö som Malmö högskola skulle kunna bli bra för? Här finns sannerligen många problem som Malmö högskola skulle kunna hjälpa till att lösa. En del handlar säkert om företag och marknad. Men det finns också många andra problem. Det kan gälla t.ex. ohälsa, trångboddhet, språksvårigheter, fattig- dom eller missbruk. Störst är förmodligen problemen som har att göra med hur samhället hänger ihop. Alla Malmöbor är inte lika delaktiga i samhället. Det svenska samhället är inte lika heltäckande längre. Skillnaderna i livsvillkor kan vara mycket stora mellan olika delar av Malmö. I vissa områ- den lever invånarna på samhällets marginaler eller rentav utanför. Utanförskapet sätter sin prägel på ett samman- hängande geografiskt område där nästan var fjärde invånare i Malmö bor. Det är den största och starkaste koncentrationen av utanförskap i hela Sverige! Hur ska Malmö högskola förhålla sig till detta? Ser man det? Vet man om det? Inte självklart. Det krävs egna erfarenheter. Eller ett samhällsperspektiv. Utan ett sam- hällsperspektiv kan man inte få syn på vad Malmö är för nånting. Då kan man inte heller förhålla sig till Malmö. Annat än rent spontant och reflexmässigt. Just därför är det så viktigt att Malmö högskola centralt stödjer och stimulerar utvecklingen av ett samhällsper- spektiv på Malmö. Krävs förändringar Ett samhällsperspektiv kan också hjälpa en att få syn på utanförskapets kvaliteter. Utanförskap behöver nämli- gen inte i alla avseenden vara dåligt. Att människor inte platsar kan mycket väl bero på förstelnade och förål- drade samhällsstrukturer. De flesta är säkert överens om att det krävs förändringar av det svenska samhället. Viktiga impulser till dessa förändringar skulle mycket väl kunna komma från utanförskapet. Många av t.ex. dagens invandrarbarn i grundskolan lever både innan-

12 för och utanför. I skolan förväntas de fungera enligt innanförskapets regler och normer. På hemvägen går de i praktiken ut från samhället och in i utanförskapet. Vad lär sig inte dessa elever av sina vandringar mellan innan- för och utanför? Blir inte många av dem egentligen bra på att tolka och översätta? Utvecklar de inte i själva verket en mångkulturell kompetens? Det vet vi inget om. Det sätts det inga betyg på. Och det uppmärksammas inte på andra sätt heller. I skolans ögon utgör barnen istället objekt. Det är skolan som ska förändra barnen. Inte tvärtom. Barnens erfarenheter och egenlärda kompetenser får inte ligga till grund för en förändring av skolan. Och ändå är det på skolor med många invandrarbarn som det svenska samhällets framtid till stor del avgörs. Där går en viktig gräns mellan innanförskap och utanförskap. Var går gränserna? Samma gränsdragning sker på många andra håll i sam- hället, t.ex. på socialbyrån och i politiken, men även inom familjen. Det tillhör föräldrars ansvar att ta ställning till om ens barn håller sig innanför gränserna. Gränserna mellan innanförskap och utanförskap är inte en gång för alla givna. I grundläggande avseenden fastställs de genom lagar och regler. Men även normer och kulturer har betydelse för var gränserna ska gå. De förändras hela tiden. Det kan bero på ensidig maktutövning, men också på ömsesidigt intresse och förhandlingar. Även Malmö högskola är ansvarig för hur gränsen mellan innanförskap och utanförskap ska utvecklas. Genom sitt intresse för det omkringliggande samhället klargör Malmö högskola vad som har betydelse i sam- hällsutvecklingen. Vad som ingår och inte ingår. Och en brist på intresse är också klargörande. Om man t.ex. bara intresserar sig för företagandet – hur ska det uppfattas? Innebär det att t.ex. föreningslivet, kulturen, familjen eller stadsdelsförvaltningarna inte har någon betydelse för samhällsutvecklingen? Dags ta hemmahörigheten på allvar Etablerandet av Malmö högskola drevs fram av den nya

13 socialdemokratiska regimen i Malmö efter valsegern 1994. Initiativet hade sin grund i ett stort projekt som hette Vision 2000. Givet denna gamla arbetarstads stolta historia var det ett djärvt initiativ. Tankarna var också många om vad en högskola skulle kunna betyda för Malmö. Initiativet överläts dock till högskoleledningen. Det fick till följd att Högskolan slöt sig inåt och satsade mer på akademisk renlärighet. Nu har det gått några år och Malmö högskola står förhoppningsvis rustad för nya satsningar. Då är det väl äntligen dags att ta hemmahörigheten på allvar. För Malmö högskola ligger ju inte var som helst. ”Haur du sitt Malmö, haur du sitt varlden”, hette det så fyndigt i sydsvenskans annonser för drygt 10 år sen. Det stäm- mer in ännu bättre på dagens Malmö med sina 163 nationaliteter. Det borde väl Malmö högskola verkligen kunna göra nåt av. Malmö skulle mycket väl kunna liknas vid Spanien under seklerna runt 1000-talet (med lite god vilja). Där skedde en fruktbar symbios mellan islam, kristendom och judendom. Det lade grunden till den västerländska civilisationen. Decimalsystemet infördes. Många ord och begrepp med arabiskt ursprung smältes in i en gemensam kultur. Dock: Inte ens den drygaste malmöbo kan väl på allvar tro att Malmö ska lägga grunden till en ny civilisa- tion. Men varför inte en förnyelse? Denna smältdegel måste Malmö högskola bli mycket bättre på att utnyttja. Malmö måste få bli bra för Malmö högskola. Först då tror jag att Malmö högskola kan bli riktigt bra för Malmö.

Mikael Stigendal är forskare vid Regionalt utvecklingscentrum på Lärarutbildningen.

Helena Smitt

Ut i samhället för att förstå det – självfallet också högskolans uppgift Intervju med Mikael Stigendal

– Jag är djupt förankrad i den här stan. Malmö är min livsluft och utgångspunkten för flera av mina forskningsprojekt där jag också försöker involvera malmöborna. Samhällsforskning mår bra av att leva nära det samhälle som studeras.

et säger Mikael Stigendal, sociolog på lärarutbild- Dningen på Malmö högskola och som bytt arbetsstol flera gånger under sitt yrkesliv för att ta reda på de för honom stora frågorna. Om utanförskap och innan- förskap och vad det är för strukturer och mekanismer som gör att människor står utanför respektive hamnar innanför det osynliga staket som omger ”innerlivet” i samhället. Stigendal ställer sig bl.a. frågor om man samtidigt kan vara både innanför och utanför och om och hur det sker en del positivt i utanförskapet, motrörelser som engagerar människor. Samtidigt som allt inte är rosenrött i innanförskapet – den höga sjukfrånvaron i arbetslivet är ett exempel. Vill ha öppenhet mot samhället Han började på sociologen i Lund, skrev medvetet en avhandling i en källarlokal mitt i Malmö och mitt bland malmöborna, arbetade ett tag på IMER och kom sedan till lärarutbildningen. Själv undrar han dock hur pass integrerad han varit på sina olika arbetsplatser. – Ofta tycker jag att jag har mer kontakter med vanliga människor i närsamhället och med forskare nationellt och internationellt än jag har med den egna arbetsplatsen. – Jag kom tidigt i konflikt med det akademiska etab- lissemanget som ville slå vakt om sin slutenhet. För mig är det tvärtom och jag har alltid förespråkat en öppen- het mot det omkringliggande samhället. Erfarenheterna utifrån om hur samhället fungerar eller inte fungerar är

16 en bra grogrund för forskning. Men det finns också så mycket idéer, annorlunda tankegångar, fantasi och frå- gor därute som kan vara inspirerande för vetenskapen och forskningen att ta del av. Jag tror att det gäller att lyssna och vara väldigt mångfaldig i hur man ska gå till väga när man forskar. Forskare behöver ställa sig frå- gan om vad är det som gör att jag kallas forskare? Gemensamt i olika stadsdelar i olika länder? Mikael Stigendal lever som han lär. Han är nu mitt uppe i två forskningsprojekt som båda berör villkor för grupper som är marginaliserade eller riskerar att bli marginaliserade. I det ena fallet rör det sig bl.a. om vad man kan lära av varandra i utvalda stadsdelar i Torino, Köpenhamn, Hamburg och Newcastle och Fosie i Malmö. Det är ett EU-projekt och inbegriper politiker, lärare, socialarbetare, fritidsledare, föreningsledare, människor i vården och syftet är bl.a. att ta vara på alla dessa yrkeskategoriers erfarenheter om utanförskap över stads- och landgränserna. Det andra projektet är ett Skolverksprojekt och rör betygen i skolan som idag är det enda måttet på framgång. Studien innefattar tre delar och i den tredje och sista etappen ska han nu plocka fram nya mått på framgång som kan komplettera betygen. Utifrån och med hjälp av Kroksbäcksskolan i Malmö, Gårdstensskolan i Göteborg och Hjulsta i Stockholm. – I mycket av mitt forskningsarbete har jag också engagerat och utbildat de som jag egentligen skulle studera. Just p.g.a. att de kan tillföra så mycket kreativitet och andra dimensioner som även tillför vetenskapen något. Däremot avsäger jag mig aldrig ansvar för resultat och analysarbetet. Det är självklart att det ligger på mig som forskare. Ungdomar, arbetslösa och kommunanställda som medforskare För ett par år sedan var han mitt uppe i annat skolpro- jekt men den gången rörde det ytterst frågor om varför man går i skolan? Vad är meningen? Är det så att skolan bidrar till splittring av olika sociala grupper så får det konsekvenser för brister i integrationen framöver? Det

17 s.k. Skolintegrationsprojektet försökte förstå hur väl skolan lyckas eller misslyckas med att integrera elever i samhället. – Då var det självklart för mig att utbilda arbetslösa ungdomar i bl.a. forskningsmetodik därför att de stod närmare den grupp elever jag skulle studera. Tidigare har han i den omfattande levnadsunder- sökningen av malmöborna arbetat på liknande sätt. Då undersökte han vad som hänt med människorna i Malmö under 1990-talets stora förändringar med massarbets- löshet och befolkningsförändring där drygt en tredjedel av malmöborna har invandrarbakgrund. 3.700 malmö- bor intervjuades om sina levnadsvillkor – och ett sätt att angripa uppgiften var att låta ett 100-tal kommun- anställda och arbetslösa göra intervjuerna. Vänt och vridit på begreppen Undersökningen resulterade i boken ”Sociala värden i olika sociala världar” och kom ut 1999. – Där fick jag syn på att skillnaderna kan vara väldigt stora mellan olika delar av Malmö men också att det kan finnas många olika skillnader, då livet inte bara handlar om ekonomi, säger Stigendal. Det här med segregration är mångdimensionellt och det finns så mycket kraft också i utanförskapet. Stigendal har också tidigare vänt och vridit på begreppen kring segregration och integration. Han har varit medförfattare i en bok om Skånepartiet, undersökt idrot- tens utveckling i Malmö ur ett samhällsperspektiv. Hans och Peter Billings avhandling ”Hegemonins decennier – lärdomar från Malmö om den svenska modellen” åter- speglar det breda perspektivet på samhället d.v.s. det innefattar både politik, kultur, arbetsliv och boende och deras inbördes samband och hur dessa fyra förstärker och underminerar varandra. De mångåriga erfarenheterna av forskning men också mycket funderingar om vad vetenskap är har legat till grund för den bok om vetenskapsteori som han nyligen publicerade. Den har titeln ”Den goda socialvetenskaparen.” – Alla mina resultat, erfarenheter och kontakter med människor utanför högskolan och med forskare från andra

18 länder har också fått mig att fundera över legitimiteten med Malmö högskola. Den bildades en gång med stora visioner om vad den kunde innebära för staden Malmö. Här är det så att staden kom först och högskolan sedan till skillnad från Lund. Malmö är också en ung stad befolkningsmässigt med många invandrare med olika och intressanta kulturer. Risk att Malmö högskola sluter sig – Nu ser jag att det finns en risk i att också Malmö högskola sluter sig. Jag tror att högskolan skulle kunna innebära så mycket mer för malmöborna än vad den gör idag. Men det kräver att högskoleledningen på allvar sätter sig ner och funderar kring hur högskolan skulle kunna bli ett forum för utveckling. Hur skapas bättre relationer till det omkringliggande samhället och i vilka avseenden vill högskolan ha bättre relationer. Hur ska högskolan kort sagt bli en tillgång för malmöborna?

19 Kent Andersson

Malmö högskola kan inte slå sig till ro

Malmö högskola kan bli den infrastrukturella förändring i Malmö som lägger grunden till åtskilliga framgångsrika år framöver. Men högskolan bör se upp. Även om högskolan prisas för att bättre än andra ha klarat mål om mångfald i rekryteringen och studenttillsrömningen är fortsatt god så går det inte att slå sig till ro med att ha klarat dessa yttre ramar. Framöver väntas fortsatt hårt arbete med att förändra attityder till den egna kunskapens värde i förhållande till andras. Det handlar också om att skapa ett innehåll som tydligt visar att högskolan lever i takt med det omgivande samhället. M.m.

almö är en storstad som befinner sig i en dynamisk Mutveckling från en typisk industristad till en kun- skapsintensiv miljö i den expansiva Öresundsregionen. Så lyder den första meningen i Malmö högskolas ansökan till regeringen om att få bli universitet. Egentligen säger den meningen det mesta om under vilka förutsättningar och i vilken miljö Malmö högsko- la har att spela sin roll, både när det gäller högskolans egen vidareutveckling och när det gäller den fortsatta omdaningen av Malmö.

20 Den omvandling som Malmö har genomgått under de senaste 30–40 åren har varit dramatisk. För 40 år sedan fick i stort sett hälften av alla Malmöbor sin försörjning genom industrin, genom att tillverka något. Här byggdes fartyg, vi hade en stor textilindustri, en omfattande verkstadsindustri och livsmedelsindustri – och under en kort period byggdes det också bilar i Malmö. Det handlade om stora företag som vart och ett hade många anställda. Det var klassiska företag och bransch- er som efterhand hamnade i kris och försvann, först tex- tilindustrin – och till sist också varvsindustrin. Få industriarbetare och ny befolkning Idag får inte ens femton procent av Malmös befolkning sin försörjning genom tillverkningsindustri. Vår grann- stad Lund, den anrika och länge också den enda stora lärdomsstaden här i regionen, har idag en högre andel industrisysselsatta än den gamla industristaden Malmö. Kulmen på Malmös förvandling kom i början på 1990- talet, då staden inom loppet av bara några år förlorade vart fjärde arbetstillfälle. Från en stad som dominerats av stora företag och industrier har Malmö omvandlats till en stad där en bra bit över 90 procent av företagen har fem anställda eller färre.

21 Samtidigt har Malmös befolkning förändrats i grunden under den senaste trettioårsperioden. På femton år, från 1970 till 1985, minskade sålunda stadens befolkning med ungefär 35 000, bara för att under de därpå följande femton åren, från 1985 till 2000, åter öka med i stort sett lika många. Men då med en helt ny samman- sättning. Idag är Malmö en internationell, mångkulturell och mångspråkig stad. Med över 160 nationaliteter representerade. Mer än var femte Malmöbo är född i ett annat land. Fyra av tio har utländsk bakgrund. Så stora förändringar på kort tid – både när det gäller strukturen på arbetsmarknaden och när det gäller befolkningssammansättningen – skapar självfallet helt nya förutsättningar för Malmös fortsatta utveckling och ett mycket stort omvandlingstryck. Nya problem, förvis- so, men i kombination med något betydligt mer angenämt och hoppfullt – nya möjligheter! Hävstång för utveckling När vi i mitten av 1990-talet formulerade visionen om ett nytt och annorlunda Malmö angav vi just kunskapen som en avgörande hävstång för utvecklingen. På den basen och med den visionen byggde vi vidare i vår egen organisation – med satsningar i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Men också i resten av Malmö – med vuxenutbildning och kunskapslyft. Här kommer Malmö högskola, med egen identitet och stark självkänsla, in som en viktig och avgörande kom- ponent. I direktiven till dem som skulle forma den nya högskolan beskrevs också karaktärsdrag som skulle vara viktiga utgångspunkter. Där beskrevs strukturomvandlingen, där fanns den regionala tänkta utvecklingen som en fond, som skulle prägla utvecklingen av en egen identitet. Här i Malmö framstod tydligt hur nödvändigt det var att utveckla strategier för ett livslångt lärande. Många malmöbor kunde vittna om hur starkt omvandlingen påverkar det egna livet, möjligheterna att göra nytt, behovet av att

22 förvärva nya kunskaper för att kunna ta vara på dessa möjligheter. Men många nya verksamheter visade också att det som efterfrågades i form av ny kunskap, annan kompetens, inte automatiskt gick att facka in i den traditionel- la utbildningsvärlden. Tvärvetenskaplighet blev mer än ett honnörsord, det blev själva den struktur som hög- skolan skulle byggas kring. Bilden av Malmö har ändrats Malmö högskola har på kort tid kunnat växa till när- mare 20 000 studenter. Högskolan har samtidigt blivit en av Malmös största arbetsplatser med mer än tusen anställda. Högskolan har därmed till stor del redan blivit den betydande resurs för Malmö som det också talas om i universitetsansökan. Där står nämligen att ”Högskolans uppdrag innebär att verksamheten ska vara ett stöd för en positiv samhällsutveckling”. Jag hävdar att detta uppdrag redan har inletts på ett framgångsrikt sätt. Malmö högskola är alltså idag inte bara en av Malmös största arbetsplatser. Malmö högskola har heller inte bara bidragit till en förändrad bild av Malmö – till bilden av studentstaden, staden med en yngre befolkning och med ett rikare uteliv. Vidare handlar det inte enbart om en rent fysisk föränd- ring, där stora delar av Kockumsområdet har blivit en kunskapsindustri, i dess allra bästa bemärkelse, som ersatt den gamla verkstadsindustrin. Nej, vad Malmö högskola framför allt har bidragit till är att göra Malmö till en kunskapsstad. En stad där pes- simismen från krisåren på 1990-talet, mycket tack vare detta, nu har förvandlats till optimism och framtidstro. Malmö är på väg att resa sig ur depression och arbets- löshet. Kunskap har varit och är en viktig nyckel i den processen. Det är som en sådan nyckel Malmö högskola har sin viktiga roll i den fortsatta utvecklingen av Malmö. Men för att klara detta måste det hela tiden föras ett

23 aktivt arbete för en utveckling där förändring är kän- netecknet. Malmö kommer att fortsätta förändras, precis som resten av det omgivande samhället. Så även om Malmö högskola prisas för att bättre än andra ha klarat mål om mångfald i rekryteringen, även om studenttillströmningen fortsatt är god jämfört med flera andra högskolor, så går det inte att slå sig till ro. Här rör det sig trots allt om yttre ramar. Det är alltså ingen konsolidering av vunna positioner som väntar, det är i stället fortsatt hårt arbete med att förändra attityder till den egna kunskapens värde i förhållande till andras. Gäststudent kontra invandrare – vad är skillnaden? I den internationella värld som är Malmö riskerar man alltid att det kommer att märkas om attityden till en gäststudent skiljer sig från attityden till en invandrare. Den ene en inbjuden gäst vars kunskaper tas för givna, den andre en person där vi letar speciallösningar, eftersom det saknas ”allmän behörighet”. Den ene en student som vi vet kommer att kosta extra resurser, men som vi är beredda att satsa på i internationalismens namn, den andre en invandrare för vilkens räkning vi

24 söker extra resurser för att klara av att härbärgera i vår organisation. I Malmö riskerar vi dock att avslöjas. För de här per- sonerna kan komma från samma land, från samma insti- tution, från samma examinatorer. Men de behandlas totalt olika när vi möter dem. Ompröva vem som ska få kompetens- utbildning på statens bekostnad Likaså kan inget område undgå att påverkas av arbets- marknadens förändringar. Men än så länge saknas, enligt min mening, en grundläggande analys av på vilket sätt kunskapsinnehållets förändringar i arbetslivet inverkar på utformningen av de kurser som har karaktären av fortbildning och kompetensutveckling. Där är det idag så att nästan allt, som finansieras av de resurser hög- skolan får för sitt grundutbildningsuppdrag, riktar sig till de yrkeskategorier som högskolan har haft som studenter. Annan utbildning ska helst säljas som uppdrags- utbildning och därmed finansieras av arbetsgivarna. En hållning som inte kan försvaras av en högskola som gör anspråk på att leva i takt med det omgivande samhället. Så mycket är bra, men mycket återstår När stambanan en gång i tiden drogs till Malmö innebar det en infrastrukturell förändring som, hävdar många, bildade grunden till åtskilliga framgångrika decennier i stadens moderna historia. Malmö högskola har idag samma potential, hävdar jag. Den kan bli den infrastrukturella förändring som lägger grunden för åtskilliga framgångsrika decennier framöver. Om vi förmår att utnyttja den.

Kent Andersson (s) är kommunal- råd med särskilt ansvar för utbildnings-, integrations- och arbets- marknadsfrågorna i Malmö.

25 Margareta Popoola

Så konstrueras Malmös identitet

Vad är det som formar Malmös identitet? I den här artikeln går Margareta Popoola bakåt i historien och ser på förbindelser mellan Sverige och Danmark. Tar upp språkets betydelse för identitetskapande. Och samtidigt gör hon kopplingar och jämförelser med dagens mångfacetterade Malmö.

en malmöitiska identiteten, om den nu finns, bör Dses i ljuset av stadens historia och geografiska läge. Visserligen består identitetsuppbyggnad av mycket mer än historia och geografi, men det är mänskliga handlingar och identifierbara händelser som medverkar till att göra en plats unik, vilket har betydelse för den sam- hörighetskänsla som kan uppstå med platsen som gemensam referenspunkt. Samtidigt formas identiteten av sociala relationer som präglas av nutidens intryck och influenser. Därtill formas identitetsuppbyggnaden genom att bevara meningsfulla sammanhang som är bestående över tid. Tidsaspekten är relativ och för den enskilde handlar det om upplevelser och minnen från en urskiljbar tidspe- riod av Malmös historia som allt sedan trettonhundratalet betecknats stad. Grushög Befolkningsmässigt är Malmö Sveriges tredje stad, vilket kan tyckas utgöra en bas för beteckningen storstad. I internationellt avseende blir dock Malmö en småstad eller en by med urbana drag. Visserligen kan malmöbon med sikte på Köpenhamn berömma sig av att bo i ett storstadsområde, vilket förändrar bilden av Sveriges peri- fera småstad till en del av en centralt belägen storstad. I och för sig är stadens storhet inget nytt fenomen. Under femtonhundratalet var Malmö så pass stor att den tävlade med huvudstaden Köpenhamn.1 Det skall villigt

1) Ahlström 1976:74

26 erkännas att jämförelsen blir lite haltande eftersom medeltidens städer, enligt dagens mått mätt snarare handlade om mindre orter. För Malmös del handlade det om ett tusental personer och Malmös försvunna storhet kan rymmas inom kanalen där turistbåten ”Rundan” avverkar hela Malmös medeltida storhet på en knapp halvtimme. Det verkar vara mer än en tanke att namnet Malmö kort och gott betyder ”grushög”.2 Förgrenat sig Namnet antyder en oansenlighet som kanske inte är att skämmas för, men som turistattraktion kan däremot namnet ha en hämmande effekt. Ellenbogen är ett betydligt pampigare namn som infördes på trettonhundratalet av tyska handelsmän. Namnet finns visserligen kvar, men numera som firmabeteckning för olika verksamheter. Malmö är den samlande beteckningen för den del som en gång i tiden hette Nedre Malmö, dagens äldre stadsdel och Övra Malmö, för dagens malmöbo mer känt som Pildammsparken eller Pildammarna. Dessutom har nya områden inkorporerats och Malmö har förgrenat sig västerut, söderut och österut. Utvecklingen liknar Köpenhamns som också började sin stadsbildning vid kusten och sedan förgrenade sig i olika väderstreck inåt landet. Precis som Köpenhamn har Malmö spelat en historisk roll som centralort, en handelsplats och en plats för socialt och kulturellt utbyte som dagens visionärer eftersträvar. Idag har hoppet ställts till bron mellan Malmö och Köpenhamn, som färdigställdes efter decen- niers diskussioner och som på ett påtagligt sätt har konkretiserat den geografiska närheten mellan de historiskt besläktade städerna. Det har ställts många förhoppningar till bron. Det har växt fram en bild av en sammanhållen Öresundsregion med referenspunkter i både Sverige och Danmark. Utbytet mellan Malmö och Köpenhamn skulle öka, men

2) Enligt Bengt Pamp (1988) kan Malmö härledas ur mala – här i betydelsen grus eller sand – vilket leder till översättningen grus- eller sandhög.

27 framför allt skulle Sveriges sydligare del och Själland kunna bli ett sammanhållet landområde. I den allmän- na euforin över brons färdigställande har Malmös expan- sionsmöjligheter framställts vara oändliga. Malmö skulle bli nyckeln till Danmark, men också till förnyelse och ökad tillväxt. Näringslivet skulle gynnas och hela regionen utvecklas. Danskar och svenskar skulle kunna bo och verka i olika delar av regionen utan att hindras av den gräns som skiljer nationerna åt. Symbol för gemenskap Bron har således blivit symbolen för en gemenskap mellan södra Sveriges och Danmarks östra landområden där nationsgränsen förväntas minska i betydelse. Det är ett projekt som kräver synkronisering av ländernas lagstiftning och regelsystem vilket har blivit en del av Öresunds- projektets ambitioner. Dessa ambitioner har sin motsvarighet i anpassningen till EU vilket är ett större identitetsskapande samarbetsprojekt med paralleller i behovet av en större gemenskap än den som ryms inom nationernas uppbyggnad. I Öresundsregionen sker denna gemenskap ibland med hänvisning till ländernas geografiska närhet, men också till en historisk samhörighet mellan Skåne och Danmark. Det är intressant att arbetet för att minska nationsgränsens betydelse sker med hjälp av att lyfta fram andra gränsdragningar mellan de skan- dinaviska länderna, i det här fallet historiska sådana som kan utgöra en grund för gemenskap och fungera som en identitetsskapande faktor. I uppbyggnadsarbetet av den nya svensk- och dansk- präglade regionstillhörigheten är det nödvändigt att göra kopplingar till Köpenhamn och Själland men också till den skånska, och därmed den malmöitiska identiteten. Det är här intressant att peka på ländernas nationstill- hörigheter, den europeiska gemenskapen och historiska band mellan Skåne och Danmark. Det handlar om kon- struktion av en identitet, men också om dekonstruktion av dagens nationella band i syfte att rekonstruera en historiskt förankrad regional tillhörighet. Den öresunds- baserade identitetsuppbyggnaden kan liknas vid en färd i ett fordon som kräver en stor vindruta som ger god sikt

framåt och en funktionsduglig backspegel med möjlighet att se bakåt. Det handlar om framtid och historia på en och samma gång. Från isolering till integration? Framtiden bygger på förväntningar om ett samarbete mellan Sverige och Danmark. Här blir det intressant att skåningarna historiskt bedrivit ett omfattande utbyte med Danmark, men också med Tyskland. Fram till det svenska maktövertagandet under sextonhundratalet utbildades t.ex. det skånska prästerskapet i Köpenhamn och Rostock. Prästerskapets dåtida utbildningsorter kan ses som ett tecken på närvaron av den regionskänsla som eftersträvas inom dagens Öresundsprojekt. Gränsdrag- ningen från 1658 när Skåne, och därmed också Malmö, ställdes under svenskt styre blev emellertid startpunkten för nya influenser från Sverige. Skåne skulle kulturellt och ekonomiskt isoleras från Danmark och skåningar- na förbjöds att studera i Danmark.3 Detta var bakgrunden till inrättandet av Lunds universitet, som blev ett verktyg i dåtidens ackulturiseringsprojekt. Ambitionerna går idag i motsatt riktning och såväl Lunds universitet som Malmö högskola ingår i nätverket som utgör Öre- sundsuniversitets integrerande komponenter. En framtida utveckling kan innebära att Sverige och Danmark får ett ökat utbyte av studenter, lärare och forskningsinsatser mellan länderna. Det utbyte som redan nu sker har ibland visat att språket ibland är ett hinder för en fullständig förståelse mellan de kommu- nicerande parterna. Det är inga oöverstigliga hinder och det skall påpekas att svårigheterna att förstå varandra över nationsgränsen på båda sidor om sundet inte enbart gäller danskar utanför Själland och svenskar utanför Sveriges södra regioner. Det är svårigheter som även berör skåningar och invånare i Själland. För att kunna skapa en språklig förståelse mellan svenska och danska krävs ibland en omväg genom engelskan. Skåningarnas bristande kunskaper i det danska språket får tillskrivas

3) Åberg 1958:45

31 den ackulturiseringsprocess som började under 1600- talet. Precis som i alla assimilationsprojekt utgjorde språket ett område som inte medgav några större kom- promisser. När Skåne blev svenskt samlades danska ABC-böcker och bönböcker in och ersattes av svenska. Skolungdomen skulle läsa Bibeln och sjunga psalmer på ren svenska.4 Detta är åtgärder som relativt snabbt skulle kunnat utplåna skånskan som då var en del av danskan, men Bengt Pamp, docent i nordiska språk påpekar att det talade språket inte skall jämföras med dagens riksspråk i varken danskan eller svenskan. Språkets betydelse Egentligen är det väl omöjligt att med säkerhet kunna avgöra hur språket talades, det fanns ju inga bandspelare eller andra ljudupptagningar vid den tiden och skriv- språket följde inte alltid det talade språkets normer. Man kan anta att förändringarna främst berörde dem som hade skrivandet som yrke eller som en del av yrket där förändringarna blev mer påtagliga.5 Indirekt fick dock förändringarna betydelse även för en större del av befolkningen. Stat och kyrka krävde att alla vuxna skulle kunna läsa och förstå de religiösa texterna.6 Danska böcker fick inte längre införas och prästerna förbjöds att predika på danska vilket ledde till gudstjänster som varken talades begripligt eller kunde förstås av menig- heten. Språket i predikstolen och framme vid altaret blev vad prästerna föreställde sig var svenska.7 Trots att svenska och danska är språkmässigt när- besläktade har historiska anteckningar visat att det kunde vara en problematisk situation för dem som avkrävdes ett nytt språkbruk. Ett exempel på detta var kyrkoherden Paul Ennertson, en av de siste bland de dansktrogna prästerna, som predikade på sitt eget dansk-

4) Frykman / Löfgren 1995:83 5) Pamp 1990:85 6) Nilsson / Pettersson 1993:169 7) Åberg 1958:125

32 skånska tungomål. Han tillhörde den grupp som antingen inte ville eller hade förmåga att anpassa sig till nyord- ningen. Han fick flera uppmaningar att övergå till svenska. Till slut blev han 1703 kallad till ett prästmöte i Lund för att hålla en svensk predikan. Misslyckandet lär ha varit totalt och han blev i alla prostars närvaro varnad för att ha predikat på ren danska.8 Det var en form av språkligt förtryck som tillsammans med andra historiska omständigheter har lett till att ett begrepp som ”etnisk rensning” har kommit upp i debatten.9 Etnisk rensning nu och förr Etnisk rensning har förknippats med folkmord i modern tid, vilket har vållat protester mot begreppets använd- ning. Det handlade inte om koncentrationsläger av den form som visades prov på under andra världskriget, det handlade inte heller om folkmord i den utsträckning som rapporterats från olika delar av världen med Balkan som ett näraliggande exempel. I sextonhundratalets Sydsverige handlade det om krig som för delar av befolkningen ledde till omflyttningar och ett mer eller mindre uttalat krav på anpassning till erövrarnas språkbruk och utbild- ningsväsende. Visserligen fanns under sextonhundratalets krig mindre sofistikerade vapen än vad som kan frambringas idag. Trots detta finns ingen anledning att betvivla att även de krig som utspelade sig för några hundra år sedan gav upphov till lidande för dem som berördes, men frågan är i vilken utsträckning krigen utgjorde grund för större folkomflyttningar och huruvida folkomflyttningarna är att se som ett flyktingskap. Härom tvista de lärde. Knud Fabricius, en forskare i Skåneländernas historia, har beräknat att ca tio till tjugotusen skåningar för- flyttade sig över gränsen till Danmark under den sista delen av Skånes övergång.10 Beräkningarna har dock bemötts med en viss skepsis. Däremot tycks det råda

8) Ibid: 137 9) SDS 2000-05-14 10) Åberg 1958:109

33 större enighet om att högre tjänster i Skåne tillträdes av svenskar som begränsade det danska kulturella infly- tandet.11 Förändringarna skedde inte utan motstånd. I Malmö omtalas t.ex. en sammansvärjning mot sven- skarna som när den upptäcktes resulterade i dödsdomar mot ledarna, dessutom konfiskerades det fängslade borgerskapets egendomar och delades ut till svenskar. Utbytet av skåningar mot svenskar kan ha haft en viss betydelse för det möte mellan Skånestädernas ombud som guvernören Rutger von Ascheberg kallade till 1681. Majoriteten av mötesdeltagarna var nationellt härstam- mande tyskar eller svenskar. Malmö representerades av två inflyttade borgmästare, den tyskfödde Signiund Aschenborn och den svenskfödde Lars Törnskiär. Stadens två skånskfödda borgmästare deltog däremot inte i mötet. Resultatet av mötet var att företrädarna för de skånska städerna begärde att få införa svensk lag.12 Med svenska talesmän för de skånska städerna var denna begäran, med facit i hand, knappast uppseendeväckande. Det tycks ha varit fråga om ett tjuv- och rackarspel i klassiskt manér, som i det här fallet resulterade i att skåningarna, åtminstone vid det här historiskt viktiga tillfället var exkluderade från den politiska processens arena. Dagens invandrare som de historiska skåningarna I dagens Malmö är det invandrarna som antagit de historiska skåningarnas roll. De bor och verkar i staden, men är i flera avseenden exkluderade från den politiska arenan och de förvaltningsmässiga positionerna. Det handlar inte om förbud, eller uteslutning i ordens strik- ta betydelse. Sedan 1986 finns lagstiftning som förbjud- er diskriminering på etnisk grund.13 Trots lagstiftningen och kravet på mångfaldsplaner är invandrare, i förhål- lande till andelen av folkmängden, underrepresenterade

11) Ibid:109 12) Fosie – från socken till inkorporering 1997:169-177 13) Lagstiftningen mot etnisk diskriminering §1

34 inom de offentliga organens ledande befattningar.14 Orsakerna kan vara många. Det finns inga enkla förk- laringar men det finns anledning att misstänka att det bland möjliga orsaker också handlar om effekterna av ett vi och dem perspektiv som ger ett urval av svenskar på en större andel av ledande poster. Precis som under försvenskningsperiodens tid handlar det nu om att en urskiljbar del av befolkningen som skall lära sig ”någor- lunda” svenska, enligt Lars Lejonborgs argumentation i 2002 års valdebatts sista skälvande timmar.15 Kravet på god svenska – anor långt tillbaka Kravet på svenska vid medborgarskap framfördes som ett led i en debatt om invandrares ställning och integration i samhället. Lite spetsfundigt kan det konstateras att kravet framfördes som ett svar på arbetslöshet, trång- boddhet och andra svårigheter som urskiljbara delar av befolkningen är berörda av. I ett historiskt perspektiv var det knappast ett integrationspolitiskt nytänkande. Krav på svenska som det bärande språket kommunikation med majoritetsbefolkningen är ett krav som har anor långt tillbaka. En anekdot med Karl X Gustav, som har förevigats i en staty på Stortorget, låter berätta att han i en dispyt med Gustav Horn – en av trettioåriga

14) En studie (1996 av statsvetaren Jabar Amin) visade en påtaglig underrepresentation av invandrare i kommun- fullmäktige runt om i landet. Endast 8,7 procent av alla kommunfullmäktigeledamöter hade invandrarbakgrund och bland de högre tjänstemännen hade endast 11 procent invandrarbakgrund. Det är svårt att säga hur uppgifterna fördelar sig idag och överfört till Malmö, men det finns ingenting som tyder på att det skett några dramatiska förändringar som ökat invandrares representation inom kommunfullmäktige eller bland kommunens högre tjänstemän. Se: http://skolan.presstext.prb.se 2002-10-14. 15) Leijonborgs argumentation byggde på en av punkterna i Folkpartiets förslag till ny integrationspolitik som först presenterades den 3 augusti vid Gränsö slott i Västervik (bakgrunden till språkkravet sammanfattat av Peter Danielsson i DN 20002-10-01.)

35 krigets generaler – krävdes på att precisera sig ”på god svenska, ty italienska (latin) duger inte”.16 Anspelningen på latin visar att det har funnits alternativa språkbruk som har använts jämte svenskan i olika sammanhang. Med de regionala och lokala tillhörigheter Sverige kan uppvisa är det intressant att försöka precisera vilken form av svenska som skall betraktas vara god, eller ”någorlunda”. Skånska är en del av dagens svenska språkdräkt, även om begrepp och uttal för en uppsvensk kan vara helt obegriplig. Lars Welinder som har sammanställt en par- lör för skånsk resa påpekar t.ex. att det inte är självklart för en icke skåning att begripa att ordet säkert kan betyda kanske, att oförarglig är detsamma som förarglig och att försumma någon snarare betyder att uppehålla någon än att glömma bort någon.17 I det skånska tungomålet finns det också en hel del ord och uttryck som inte finns i svenskan men som sammanfaller med danskan. Uttalet gör emellertid att dansken inte förstår vad skåningen försöker säga och människor utanför de sydsvenska regionerna har inga språkmässiga referenspunkter till t.ex. ”stickelsbär” (krusbär) eller pantofflor (potatis). Ett ord som ”grina” betyder gråta i andra delar av landet, men i Skåne betyder det, precis som i danskan, att skratta. Även uttalet med paralleller i danskan kan skön- jas på den skånska landsbygden. På sina håll blir vägen ”vajjen”, regnet blir ”rajned” och magen blir ”mavven”. Det är uttal som skiljer sig från svenskan men finner sina motsvarigheter på andra sidan sundet. Det är förmodligen denna språkmässiga varians som har lett till den skämtsamma beteckningen ”reservdansk” för skåningar. Det finns dock ingen anledning att över- driva den språkliga variansen. Även på andra håll i landet finns det tungomål som avviker från den uppsvenska eller högsvenska varianten. I Skåne har emellertid den språkliga utvecklingen förvandlats från att ha varit en östdansk variant till en sydsvensk dialekt. Det är

16) Åberg 1958:17 17) Welinder1994:5

36 intressant att även bornholmskan kan räknas till de sydsvenska tungomålen.18 Ur ett annat perspektiv är det kanske de sydsvenska dialekterna som tillhör östdanskans tungomål.19 Kategoriseringen i östdanska eller sydsvenska språk kan te sig som smått löjeväckande, men i ett minoritets- perspektiv är den språkliga bestämningen högst intressant. Med bestämning av skånskan som en östdansk variant i Sverige uppkommer ett minoritetsförhållande i likhet med tornedalingarna i Sveriges norra delar eller Schlezwig-Holstein i Danmarks södra regioner. Det är här fråga om språkliga avvikelser, som trots en allmänt uppfattad norm, inte efterliknar svenskans högspråkli- ga ideal. Med utgångspunkt från den sydsvenska varianten i förhållande till danskan blir resultatet likartat. Det är en variant av språket som inte heller här kan ingå i föreställningen om god och vårdad danska. Inte ens köpenhamnare förmår alltid att förstå språket på andra sidan sundet. Det är inte heller helt ovanligt att danskar säger sig lättare förstå uppsvenskar än skåningar vilket, åtminstone språkligt, isolerar sydsvensken alternativt den historiske östdansken. Ursprung, språk och identitet Den språkliga isoleringen har i ett svenskt nationellt perspektiv visat sig genom att det under lång tid funnits ett direkt avvisande till de språkliga varianter som talas i landets södra delar. I och för sig har detta avvisande inte varit en isolerad företeelse som endast har berört skåningar, det har även gällt andra variationer av språket som mer eller mindre avvikit från den allmänt accepter- ade språknormen. Under åtminstone sextio- och sjuttio- talet hände det att det följde en textremsa med intervjuade skåningars uttalande i TV. Det har skett en del förändringar och Tina Nordström förklarar idag stolt att det fanns förslag på att texta hennes matprogram i TV, men att hon avböjde och att detta har lett till att

18) Bonniers Lexikon 2000 19) Lilla Uppslagsboken 1959

37 norrlänningar har lärt sig skånska.20 Det är tveksamt om norrlänningar verkligen lärt sig skånska, men diskussionen pekar på att skåningar i olika sammanhang betraktas vara språkligt handikappade. De riskerar att ständigt utsättas för korrektion av självutnämnda logopeder med sina egna språkmässiga och dialektala referensramar som utgångspunkt. Det är kanske denna korrektion som gör att skånska barn i sina rollspel av mamma, pappa, barn eller andra lekar som kräver en viss föreställningsförmåga ofta använder sig av en oidentifierbar uppsvensk dialekt. Denna dialekt brukar också användas vid sångövningar med ett hopprep som provisorisk mikrofon. Själv minns jag skolans sångtimmar där vi barn, likt sextonhundratalets prästerskap sjöng på vad vi trodde var rikssven- ska. Det var nationalsången, kungssången och små käcka visor om landsbygdens röda stugor och vita knutar, som jag aldrig sett mer än på bild. I min verklighet var husen på landet vita, ofta byggda runt en gård så att blåsten hade svårt att leta sig in. Det var skånelängor av den gamla hederliga sorten, låga byggnader med vitkalkade väggar. De skilde sig helt från de höghus i Rosengård, som gränsar till Inre Ringvägen och som begåvats med namnet ”Skånelängan”. Vid anblicken av dessa betong- skapelser så krävs det sannerligen en hel del fantasi för att kunna rättfärdiga namnet. Det är emellertid intressant att namnet på en del av miljonprogrammets bostads- bestånd i Malmö, som nog måste ses som en del av ett större svenskt välfärdsprojekt, kläs i en skånsk identitet. Skåningar, malmöiter och andra minoriteter Det vanliga är att den skånska identiteten underställs den svenska. Konstruktionen av den svenska identiteten, byggs upp redan från barnsben genom TV, radio eller sagoböcker. I skolan förmedlas bilder av framstående män och kvinnor (mest män). Svenska kungar och drott- ningar avlöser varandra. Från Gustav Vasa till Gustav VI Adolf, Erik XIV och ärtsoppan, Bernadotterna och

20) DN 2002-07-22

38 prinsessorna. Allt behandlas med den största nit, krigen mellan Sverige och Danmark har sitt utrymme i barnens historieböcker vilket inte betyder att den danska historien har någon given plats. Skåningarnas historia har blivit svenskarnas minnen och traditioner, vilket det ju också är. Samtidigt finns det ju en del av skåningarnas historia, som ohjälpligt hör samman med Danmark. Det senare är speciellt intressant med tanke på den minoritetsstatus som tilldelats samer, judar, sverigefinnar, tornedalingar och romer. En av de tankar som finns bakom minoritetsstatusen är just att dessa grupper skall kunna ta del av sin egen historia och att denna kunskap också skall få en allmän spridning. Det är kunskap som kan vara en del av en positiv identitetsuppbyggnad. Detta är en bild som skåneaktivister tagit fasta på när de age- rat för att Skåne skulle tilldelas minoritetsstatus. Alla håller inte med I diskussionen om vilka som skulle utses vara minoriteter har inte skåningarna betraktats utgöra en distinkt folk- grupp, varken språkligt eller kulturellt i förhållande till andra svenskar. Detta är ett argument som inte alla håller med om och Skåne är representerat vid UNPO (Un- represented Nations and Peoples Organisations), ett internationellt forum för ockuperade nationer, inhems- ka folkgrupper och minoriteter.21 Här är skåningarna representerade tillsammans med folkgrupper som lever i Kosova, den albanska minoriteten i Makedonien, den grekiska minoriteten i Albanien och aborigins i Aust- ralien m.fl. De tillhör alla mer eller mindre kända minoriteter runt om i världen. På en punkt är deras situation likartad. Inom de kategorier som minoriteterna representerar finns alltid människor som kräver särbe- handling som ett verktyg för erkännande. De kräver sär- behandling för att kunna åtnjuta likvärdig respekt med majoritetsbefolkningen eller andra minoriteter. Applicerat på Malmö med invandrare från olika världsdelar och med skilda kulturella och religiösa refe-

21) http://www.unpo.org/

39 rensramar finns många människor som i konkurrens med den svenska majoritetsbefolkningen riskerar att inte bli respekterade och erkända. Här blir skåningarna endast en av flera kulturella tillhörigheter som i den här jämförelsen blir både majoritet och minoritet på en och samma gång. Genom att tillhöra den svenska befolkningen är skåningarna en del av majoriteten och genom att peka på den historiska samhörigheten med Danmark utgör skåningarna en minoritet i förhållande till den övriga svenska befolkningen. Med ett annat synsätt skulle den skånska identiteten kunna rymma tillhörig- heter utanför den geografiskt urskiljbara regionen. På samma sätt som african-american och bindestreckssven- skar har blivit begrepp så skulle man kunna tala om bindestrecksskåningar eller bindestrecksmalmöiter. En person med föräldrar i Strömstad men uppväxt i Malmö skulle kunna utgöra bilden av en bindestrecksmalmöit. På ett liknande sätt skulle en person med libanesiska föräldrar uppväxt i Eksjö och bosatt i Malmö kunna känna sig som en libanesisk malmöit med rötterna i Eksjö, alternativt som en svensk malmöit med rötterna i Beirut och Eksjö. Det finns således en mängd kulturella särarter med ursprung i Skåne och den skånska särarten som en av komponenterna i identitetsuppbyggnaden. Den malmöitiska andan bland lokala och globala malmöbor Bland dem som antagit en skånsk, för att inte säga en malmöitisk framtoning framträder namn som Dallas (Diabaté Dialy Mory) och Stippes (Stjepan Rasic) som tillsammans med Mikael Wiehe, Jaques Werup m.fl. har bidragit till att ge Malmö en profil. Dallas ungdoms- arbete har väckt beundran, frågan är om han inte också motverkar en begynnande islamofobi genom att presen- tera sig för en större publik som radiopratare och före- dragshållare. Han har visat att det är fullt möjligt att förena islam med sill och ”äggapickning på skånskt vis”. Stippes, en annan välkänd malmöprofil har visat att det går att äta starkt kryddad korv till moset. Idag avslutas många av malmöbornas utekvällar på Stippes som har blivit ett begrepp för ungdomar, hemlösa och andra som

rör sig runt Triangeln. Stippes som samlingspunkt för olika delar av Malmös befolkning påminner om att människors klassbakgrund, på samma sätt som kultur i betydelsen etnicitet, språk och nation är delar av identitetsuppbyggnaden. Klass- tillhörighet i betydelsen sociala positioner och ekonomiska och materiella tillgångar kan visserligen också forma kulturella referensramar, men de är knappast allmängilti- ga för hela befolkningsgrupper med etnicitet som kän- netecken. För den större delen av befolkningen finns en diskrepans mellan den egna bakgrunden och de egna lev- nadsvillkoren ställt i relation till de bilder av överklassen, oavsett etnisk tillhörighet, som förmedlas. Det kan handla om nyrika ”börsklippare” eller människor med ursprung från anrika familjer med blodsband till skånska stor- bönder eller grevar och baroner. Oavsett de skånska attributen kan det inte bortses från att den kollektiva identitet som förmedlas genom de historiska hövdingar- nas beslut och den nya överklassens leverne inte nödvän- digtvis är uppbyggande för de större delar av befolkningen som har en annan social bakgrund än de vars historia och levnadsbeskrivningar de tvingas ta del av. Ett historiskt avlägset men tydligt exempel på disk- repansen mellan olika delar av befolkningen är den procession av tiggare i sjuttonhundratalets Malmö, som begränsades i sitt bettlande till fredagarna. De hade för- modligen andra erfarenheter än de av stadens äldste som övervakade utdelningen av pengar och bröd vid rådhuset under lördagseftermiddagen.22 Idag ger bilden av musikanterna vid Södergatan en historisk association till sjuttonhundratalets procession av tiggare med ståtaregubben i spetsen. Visserligen förmedlar kanske musikanterna glädje vilket knappast tiggarna gjorde. De sågs nog snarare som ett gissel av dem som besvärades av böner-

22) Under 1730-talet infördes restriktioner mot stadens tiggare som dock inte hade önskad effekt och 1742 uppgjordes en ny tiggarelängd samtidigt som tiggeriet förbjöds. Malmö stads fattigvårds 150-åriga historia 1956:16–22.

42 na om pengar och mat för att lindra hungrande magar. Framtidens fattigvårdsförordningar och utvecklingen under de århundraden som följde förändrade visserligen gatubilden och dagens Malmö ser inte ut som gårdagens. Dagens Malmö annorlunda Det har växt fram nya bilder av Malmös befolkning vilket inte hindrar att dagens malmöbo kan dela minnen med tidigare generationer. Med hjälp av författare som Herta Wirén, Mary Andersson och Fredrik Ekelund finns det möjlighet att ta del av olika generationers erfarenheter. De låter oss ta del av malmöbors vardag från skilda epoker. Det är inte överklassens berättelser som är vägledande. Det är malmöbilder som ger en aning om levnadsförhållanden under förra seklet, från århun- dradets början och fram till nutid. Fredrik Ekelund har i sina skildringar av Malmö försökt att fånga den malmöitiska identiteten genom att ge uttryck för språket i skriftspråk vilket tillhör ovanlig- heterna.23 Ekelunds berättelser utspelar sig under senare delen av nittonhundratalet och det går att följa berät- telserna från söder till norr och från öster till väster. I likhet med Mary Anderssons berättelser utspelar sig hän-

23) Ekelunds ansträngningar att förmedla sina berättelser på malmöitiska (t.ex. Nina och Sundet m.fl.) kan jämföras med Birgit Lindströms berättelser från Österlen (Scanias förlag). Lindström, precis som Ekelund, har förmedlat sina berättelser på ett skånskt skriftspråk vilket är ovanligt och i ärlighetens namn ganska ansträngande att läsa. Den österleninfluerade och malmöitiska varianten av skånska som skriftspråk är emellertid intressant ur minoritetssynpunkt. De skriftmässiga försöken visar på de svårigheter som även andra minoriteter upplever. Romani har t.ex. flera olika språkliga varianser och det är inte helt självklart vilken språklig särart som skall vara vägledande när skriftspråket formas. Svårigheterna har sina paralleller i andra minoritetsspråk och Ingmar Söhrman, romanist vid Göteborgs universitet ger i en artikel om rätoromanskan i Schweiz en intressant skildring av kampen om ett nationellt och officiellt er- kännande av ett minoritetsspråk (Söhrman 1999:49).

43 delsernas centrum runt ”vanliga” människor som många har lätt att identifiera sig med. Anderssons litterära alster har också framställts i en teateruppsättning med samma namn som boken ”Dåliga människor” (1999). Mikael Wiehe, ibland omnämnd som stadens egen son, har kom- ponerat musiken. Förutom sitt musicerande har Wiehe också gjort sig känd för sitt internationella engagemang. Det internationella engagemanget hindrade inte att han i ett TV-program med uppenbar förtjusning berättade om arbetet med rollbesättningen till ”Dåliga människor” där skådespelarna krävdes på att kunna behärska skån- ska i sång och tal.24 Wiehe visade att det går att bygga upp en identitet med Malmö och världen i fokus på en och samma gång. ”Sicka fubickar” Jaques Werup, poet och författare är en annan av stadens söner som i likhet med Mary Andersson och Herta Wirén, försökt fånga den malmöitiska atmosfären. I sin bok ”hemstaden” har han försök fånga den malmöitiska andan genom att peka på en framtoning av självklar, inte ovänlig arrogans. En av Werups berättelser handlar om en resa som han gjorde till colombianska Amazonas med en god vän. Ett skyfall tvingade dem att söka skydd då en grupp nakna människor, högljudda och gestikul- erande, dök upp från ingenstans. Werup beskriver sin egen rädsla och kamratens bryska avfärdande med orden ”Sicka fubickar ni e” (sådana dumhuvuden ni är). Det fanns helt enkelt inget att förskräckas över, det var svårt att rubba malmöitens självklara orientering oavsett om han befann sig på Södergatan eller i Amazonas. Werups beskrivningar av den malmöitiska andan väck- er många igenkännande leenden. Samtidigt finns det säk- ert lika många malmöbor som inte känner igen sig, kanske speciellt inte om malmöbon ifråga har sina röt- ter i Colombia eller i de trakter där berättelsen utspelar sig. Berättelsen kan tolkas enligt andra referensramar än de som Werup haft i åtanke och därmed försvinner

24) SVT 2000

44 den humoristiska ansatsen i hans berättelser, vilket inte betyder att varken de eller Werups gode vän är mindre malmöbor för det. Det visar bara att det finns många malmöitiska referensramar. Varje plats och befolkning har sin egen historia. Detta är knappast ett kontrover- siellt påstående i sig. Det blir emellertid mer problema- tiskt när urskiljbara platser och befolkningar pekas ut och genom sin historia antyds vara innehavare av speciel- la särdrag. Särdragen kan vara mer eller mindre sympa- tiska. Genom den sympati särdragen väcker kan också enskilda individer vara mer eller mindre benägna att till- skriva sig själva de förmodade attributen i fråga eller förkasta de generaliseringar som känns främmande för den egna identitetsupplevelsen. På det här sättet kan var och en definiera sig själv och andra som skåning, fub- bick eller genuin malmöit.

Margareta Popoola är universitets- lektor på området IMER, Internationell Migration och Etniska Relationer, vid Malmö högskola.

Litteratur: Ahlström, Tore (1976) Boken om Skåne. Liber läromedel. Andersson, Mary (1999) Dåliga mänskor. Malmö musikteater. Bjurling, Oscar (1956) Malmö stads fattigvårds 150-åriga historia (1806–1956). Malmö stads fattigvårdsstyrelse. Bourdieu, Pierre (1991) Kultur och kritik. Göteborg: Daidalos. Ehn, Billy / Frykman, Jonas / Löfgren, Orvar (1993) Försvenskningen av Sverige. Stockholm: Natur och Kultur. Ekelund, Fredrik (1999) Nina och sundet. Bonniers förlag. Dagens Nyheter 2002-07-02. Dagens Nyheter 2002-10-01.

45 Fosie från socken till inkorporering (1997) Fosie stadsdels- förvaltning i samverkan med Malmö Fornminnesförening, Limhamns musiförening och Malmö museer. Lindström, Birgit (Okänt årtal) Når di e böst ude. Berättelser och dikter från Österlen: Scania. Hultman, Tor G Språket, skolan och makten ingår i: Bergh, Birger / Teleman, Ulf (red.) (1990) Språkets makt. Lund: University Press. Nilsson, Anders / Pettersson, Lars Utbildning, ekonomisk omvandling och tillväxt ingår i: Äventyret Sverige. En ekonomisk och social historia: Bokförlaget Bra Böcker. Malmö stads fattigvårds 150-åriga historia (1956) Malmö stads fattigvårdsstyrelse. Pamp, Bengt Skånskan och makterna ingår i: Bergh, Birger / Teleman, Ulf (red.) (1990) Språkets makt. Lund: University Press. Söhrman, Ingmar (1999) Från nationellt till officiellt språk. Om rätoromanskans nya status och dess ställning i Schweiz. Ingår i: Migration och mångfald (1999) Centrum för multietnisk forskning. Pamp, Bengt (1988) Skånska orter och ord: Corona. Sydsvenska Dagbladet 2000-05-14 Taylor, Charles (1994) Det mångkulturella samhället och erkännandets politik. Göteborg: Daidalos. Welinder, Lars (1994) Parlör för skånsk resa: Corona. Werup, Jaques (1982) Hemstaden. Stockholm: Alba förlag. Åberg, Alf (1958) När Skåne blev svenskt. Halmstad: LTs förlag. Internet: http://www.unpo.org/ 2002-10-02 http://skolan.presstext.prb.se 2002-10-14

46 Cesar Vargas

Min del i Malmö och Högskolan

När jag gick i 9:an på Sofielundsskolan här i Malmö brukade jag ta buss nr 20. Jag bodde då på Palmgatan 100 meter från min skola. Som ni förstår av den korta sträckan, tog jag inte bussen ”till” skolan utan ifrån den. Buss nr 20 var en varm och underhållande tillflykt när lektionerna verkade lite tråkiga. Jag var då ganska nyinflyttad till Malmö så resan kändes både nostalgisk genom alla storstadskonstraster och var samtidigt ”malmötiserande”.

å buss nr 20 upplever man Malmö under 40 minuter Poch man kan se allt från Pildammsparken till kall- badhuset samt fyra av Malmös stora knutpunkter. Inte sällan talar man om att skolan är en av de störs- ta socialisationsfaktorerna och på Sofielundskolan som är en av Malmös största grundskolor fick jag min första inblick i vad Malmö och Sverige är för något. På skolan hittade jag inte bara 100-tals vänner utan också 100-tals olika nationaliteter. Med en invandrares ögon började jag se Malmö, där olika etniska grupper sammansmälter och lever tillsammans och där jag kände mig trygg. Jag är själv flykting från Chile eller rättare sagt, var det min mamma som flydde, vi syskon var tvungna att följa med. Vi bodde först i en flyktingför- läggning, sedan i en liten by i mellersta Sverige. Där blev min bror utsatt för ett rasistiskt övergrepp, vilket ledde till att vi till sist flyttade till Malmö. Det var här vi kände oss hemma och det var också här känslan av trygghet genom åren skulle komma att blandas med olika sociala problem i form av arbetslöshet, droger och våld. Det var också här känslan av trygghet blandades med hopp, gläd- je, politisk medvetenhet och framtidsanda. När en vän från Malmö högskola ringde och ville att jag skulle skriva en artikel om högskolan och Malmö dök genast en massa samband upp, mellan högskolan och staden Malmö. Den stad där jag tillbringat större delen av mitt liv. På vilket sätt påverkar Malmö dess högskola och på

47 vilket sätt påverkar högskolan dess stad? Var kommer jag in i bilden? På den första frågan kan man ha många olika utgångspunkter, t.ex. hur högskolan påverkar stadens boendeformer och arbetslöshet. Det finns säkert en mängd statistik på alla dessa olika förhållanden, men i denna artikel föredrar jag att utgå från mig själv, och hur jag själv har kommit att bli en del av dessa två fenomen: en stad och en högskola. Perspektivet blir då; jag som malmöbo och som bosatt i denna stad, och jag som student på högskolan. Vill påverka min omgivning Anledningen till att jag började studera på högskolenivå är det intresse jag har för att påverka min omgivning. Genom en högskoleexamen skulle mina förutsättningar att skapa förändring inte bara underlättas, utan också ge mig nya infallsvinklar i form av kunskap. Att växa upp i Malmö har inte varit det lättaste. I en storstad kan olika sociala problem bli ganska påtagliga, speciellt om man har invandrarbakgrund. Under min

48 uppväxt här har jag sett mycket; allt från skolkamrater som ”kravallat” för bättre skolförhållanden, till ocku- pationer för fler bostäder åt hemlösa och vänner som har dött på grund av droger. Allt detta har påverkat den syn jag har på samhället, orättvisor, framtiden och det jag vill vara med och förändra. Det har varit en lång väg från gängpromenader på stadens gator, till högskolans korridorer, och ibland undrar jag om jag inte befinner mig i båda dessa helt skilda världar. Både då det gäller min utbildning som socialarbetare och mitt sociala liv i övrigt. Det är ibland svårt att träffa vänner (det finns andra som skulle säga ”gamla vänner”, men inte jag) som har förlorat allt på grund av sitt missbruk och inte neka dem en sovplats på soffan fast jag har en tenta dagen efter. Vill förstå hur samhället utvecklas Min mamma som alltid vill mitt bästa, ville att jag skulle bli systemvetare med tanke på lönen och framtiden. Som tur var fyllde jag själv i ansökningsblanketten och som

49 förstahandsval sökte jag till Socialpedagog med mång- kulturell inriktning. Genom att bli socialarbetare skulle jag lättare förstå de processer som utvecklas i samhället och som påverkar individen för att på så sätt hjälpa. Det är samma processer som har påverkat mig, min stad och samhället jag är uppväxt i. Jag skulle inte längre själv vara ett så kallat ”social- fall”, nu skulle jag ta tag i mitt liv och förändra samhäl- let och andra människor. Jag hade hoppat av den vanliga gymnasieskolan så jag gick några år på S:ta Maria folkhögskola i Rosengård där jag fick min gymnasiekompetens. Efter det var det en självklarhet att börja studera på högre nivå, jag ville ju förändra hela världen och någonstans måste jag börja, tänkte jag. Förändra inställningen gentemot invandrare Vad har detta med Malmö och högskolan att göra? Förutom det sociala arbetet så var det den mångkul- turella inriktningen som gjorde att jag sökte just till Malmö. Malmö högskola hade tidigt tagit till sig det som andra instanser i samhället nu börjar ta till sig. Nämligen det mångkulturella perspektivet. Jag fann detta perspektiv nödvändigt för mig, för Malmö och för det svenska samhället i stort. Det var inte en fråga om att jag nu skulle lära mig vad mångkulturalitet var utan tvärtom, nu skulle jag in och förändra inställningen som många samhälleliga instanser har gentemot invandrare eller andra sociala grupper som uppfattas stå utanför samhället. Inte sällan under min uppväxt hade jag och mina vänner blivit illa behandlade av olika yrkesgrupper (t.ex. socialarbetare och poliser) på grund av vårt utseende och våra handlingar. Att få höra nervärderande ord av poliser är vardag för många av dem jag känner, och det var just sådana handlingar som skulle vara lättare att förändra om man hade en examen bakom sig. Buss 20 till högskolan Nu tar jag buss nummer 20 till högskolan minst tre gånger i veckan. Det är inte längre en utflykt från skolan, utan till skolan. Bussen passerar Södervärn där Hälsa

50 och Samhälle ligger och där min socialpedagogiska syn på mitt yrke och samhället har vuxit fram. Buss nr 20 åker också förbi universitetssjukhuset MAS där jag ibland haft föreläsningar, samt där kompisar till mig både jobbar och pluggar, och dessutom har en och annan kompis varit inlagd där. Åker man tio minuter extra kommer man till IMER där de etniska och mångkulturella förhållandena har studerats ur en annan vinkel än den på Malmös gator och torg. Under min studietid har Malmö alltid varit närvarande på ett eller annat sätt. För inte så länge sedan gjorde vi en undersökning om kameraövervakningen på Möllevångs- torget, där Brottsförebyggande Rådet var inblandat och just nu håller vi på att utvärdera ett projekt inom Rosen- gårds stadsdelsförvaltning och deras boendeproblem. På olika sätt påverkas alla parter av varandra på grund av deras närhet; högskolan, Malmö och dess studenter påverkar ständigt varandra. Som sagt finns det säkert en mängd statistik på dessa olika förhållanden, men i denna artikel föredrog jag att utgå från mig själv, och hur jag själv har kommit att bli en del av denna närhet. Perspektivet under mina studier har i alla fall alltid varit följande: jag själv som malmöbo och delaktig i denna stad och jag som student på högskolan. Så har jag skap- at närhet i det globala samhälle som vi lever i idag. Det är en fråga om det förflutna, framtiden, och framför allt nutiden.

Cesar Vargas är student på social omsorgsutbildning, mångkulturell variant, vid Hälsa och Samhälle på Malmö högskola.

51 Mikael Matteson Vad har Malmö högskola och kulturlivet ihop?

– Det finns nog inte någon på Malmö högskola eller inom kulturlivet i Malmö som har en överblick över de kopplingar och samarbetsprojekt som finns mellan de båda. Och det är kanske bäst så.

et säger Börje Svensson, kulturdirektör i Malmö. DHan tycker att det är bättre om samarbetsidéerna kommer nerifrån i organisationerna utan inblandning uppifrån. Enligt Börje Svensson har kopplingen mellan högskolan och kulturlivet i Malmö och regionen två dimensioner. Dels innebär etableringen av högskolan att man fått en ny grupp kulturkonsumenter i staden vilket satt tydliga spår i kulturpolitiken. Dels finns det en rad samarbetsprojekt där högskolan och kulturlivet är inblandade. Samarbetet mellan högskolan och kultur- bolagen i Malmö, dvs Skånes Dansteater, Malmö Dramatiska Teater, Malmö Opera och Musikteater och Malmö Symfoniorkester innebär bland annat att studenter genom kortet Sceningång (fås av Studentkåren Malmö) kan se teater, dans och konserter för halva priset. Uppsamlingsfålla Samarbetet mellan högskolan och kulturlivet har fått en lyckosam start mycket tack vare det nytänkande, sökande och de nya djärva grepp som finns inom Konst, kultur och kommunikation (K3), ett av Malmö högsko- las sex utbildnings- och forskningsområden. Projektet Skiften är ett exempel på samarbetet mellan K3 och kulturlivet i Malmö och regionen. Skiften är ett samarbetsprojekt mellan K3, Interactive Institute och konstnärli- ga verksamheter i Öresundsregionen. Temat är föränd- ringar i tiden, hur människor upplever dem och hur konsten bearbetar och återger dem. Rent praktiskt har Skiften fungerat som en uppsamlingsfålla dit grupper av professionella, kulturinstitutioner och fria konstnärer

52 från regionen har kunnat vända sig för samarbete kring egna projekt. Skiften har dessutom initierat projekt eller bidragit till utformningar som överensstämt med K3:s målsättning att vara ”ett digitalt Bauhaus för det tjugo- första århundradet”: Konst – Teknik – Samhälle. Projektet har gett utställningar, workshops, seminarier och före- läsningar. Mer information finns på www.skiften.com. De offentliga Skiftesföreläsningarna har gett en teo- retisk och kunskapsmässig bakgrund till förändringar i tiden. Bland föreläsarna har varit världsberömdheter som journalisten Naomi Klein och filmregissören och konstnären Peter Greenaway. Den 2 december hålls den 46:e skiftesföreläsningen med Johan Roos, Director Imagination Lab Foundation. Malmö Opera och Musikteater byter tjänster och personal med K3. Kontaktnätet är viktigt, bland annat sit- ter Börje Svensson i K3:s styrelse. Malmö museer djupt involverad Men det finns även samarbete med andra utbildnings- och forskningsområden på Malmö högskola. Malmö museer har samarbete med Internationell migration och etniska relationer (IMER), Teknik och samhälle (TS) och Lärarutbildningen (LUT). Samarbetsprojekten Musei- pedagoger i interaktion (LUT), Unga spekulerar (TS) och NoT – kommun (TS) syftar alla till att öka intresset för naturvetenskapliga och tekniska utbildningar. Museerna och TS har också samarbetat kring en serie populär- vetenskapliga föreläsningar om teknik. Konceptet för de historiska stadsvandringarna är framtaget tillsammans med LUT. Högskolestudenter som utbildas inom ljud- och ljusteknik och projektledning får praktikplatser inom museernas utställningsprojekt, något som kan leda till framtida uppdrag. Utbildningen för kreativa producenter på högskolan var involverad i Insikt, en utställ- ning som syftade till att visa fram enskilda malmöbors berättelser och livsöden. Malmö högskola samarbetade med andra lärosäten och näringslivet i regionen i museernas nanoteknikutställning, där man redovisade ett tekniskt område på vilket Sverige och vår region är världs- ledande.

53 Tillsammans med LUT har museerna en utbildning för museipedagoger och en praktikutbildning av bli- vande lärare om hur man kan använda museerna i undervisningen. Förintelsedagarna 2000, 2001 och 2002, vars syfte var att genom föreläsningar med utgångspunkt i Förintelsen belysa främlingsfientlighet och integrations- och demokratifrågor, var ett samarbete mellan Malmö museer och IMER. Också i de internationella projekten Mime och Minnesnycklar samarbetar museerna med IMER, men också med Malmö stad, Tampere Museum i Finland och Nottingham University. I dessa projekt beskriver man genom utställningar och föreläsningar vilka minnen en person tar med sig när denne lämnar sitt land samt vilka nya minnen och vilken identitet per- sonen får i sitt nya hemland. – Jag ser gärna ett utökat samarbete med IMER, kanske något projekt med Skånes Dansteater, säger Börje Svensson. Malmö stadsarkiv och Malmö stadsbibliotek samarbetar med LUT. Stadsbibliotekets samarbete med hög- skolan tas upp i en annan artikel i det här numret av Praktik och teori. Resurscentrum för mångfaldens skola Ett annat samarbete med kulturellt perspektiv mellan Malmö stad och högskolan är Resurscentrum för mång- faldens skola. LUT och kommunen har sökt tre miljoner kronor från regeringen för att starta ett center, som är tänkt som en mötesplats för skolledare, lärare och politiker i diskussioner kring kulturell heterogenitet. – Idag har kulturlivet i Malmö, kulturinstitutioner och kulturutövare ett samarbete med Malmö högskola å ena sidan och de konstnärliga högskolorna i Malmö vilka tillhör Lunds universitet å den andra. Vi tycker att det är önskvärt med en kombination, säger Börje Svensson. Resurscentrum för mångfaldens skola passar, enligt Börje Svensson, mycket väl in i det koncept för kul- turhuset Mazetti som han nyligen presenterat och kul- turnämnden ställt sig enhälligt bakom. Mazetti kan bli en spännande mötesplats där ett brett samarbete kan utvecklas med inriktning på framtid och nytänkande.

54 Ett annat exempel där bland andra Malmö högskola och Lunds universitet, men också Malmö stad och Lunds kommun, samarbetar är den internationella forsknings- orienterade kulturkonferens, Transgressing Culture – rethinking creativity in Arts, Science and Politics, som hålls i Malmö och Lund 29 november – 1 december 2002. På Malmö högskola är det framför allt K3 som finns med men också IMER och LUT. Mer information finns på www.thirdspaceseminar.org. – För Malmö stad gäller det att skapa förutsättningar och goda villkor så att studenterna stannar kvar när de är färdiga med sina studier, säger Börje Svensson. Här spelar kulturlivet en viktig roll. För de konstnärligt utbil- dade studenterna är det viktigt med bland annat tillgång till ateljéer och ny teknik. Det gäller att skapa de miljöer som behövs för att studenterna ska vilja stanna kvar och kunna försörja sig här i regionen. Förändringen av Malmö från industristad till kunskapsstad, där etableringen av Malmö högskola varit viktig, leder till en förändrad befolkningsstruktur och att efterfrågan på kultur bara kommer att öka. Kulturen skapar de kvaliteter som är nödvändiga för att få människor att flytta till och stanna kvar i Malmö och att må bra. Kultur väsentligt för hälsan – Kulturupplevelser är nödvändiga i dagens ökade tempo, för att gå ifrån vardagsmönstret. Forskning har visat att hög kulturkonsumtion minskar vårdkonsum- tionen. Kanske kan vi få se läkare föreskriva kultur i stället för medicin. Hög kulturkonsumtion kan också minska kriminalitet och missbruk. Här kan man tänka sig samarbetsmöjligheter mellan kulturlivet i Malmö och hälsoutbildningarna på Malmö högskola. För att sammanfatta läget: en hel del samarbete finns mellan kulturlivet i Malmö och Malmö högskola (upp- räkningen ovan är inte uttömmande), men mycket mer kan göras. Möjligheterna är många om man tänker i dessa banor. Mikael Matteson är informatör vid Hälsa och samhälle.

55 Daniel Tjäder

Malmö svänger men skulle kunna svänga ännu mer

Alla studenter på Malmö högskola innebär att klubblivet levt upp. Klubbarna har också blivit mer musikaliskt genreöverskridande. Men gör mer av samarbetet mellan klubblivet och Malmö högskola. Låt högskolan låna ut sina lokaler kvälls- tid till en slags kulturell och spirituell bildning för studenterna. Gör Kajplats 305 till en verklig mötesplats för lokala rockband, poesiaftnar, filmklubbar, före- dragsaftnar m.m.

amverkan sker såklart inte enbart efter högskolans Segna initiativ. Allt i en students liv är inte studier. Fritiden är inte minst viktig. Och jag tror att det är minst lika viktigt med ett stort och brett utbud av kultur, uteliv och andra typer av förströelser i en högskolestad. Det är en viktig del av varje students liv och utgör det där nödvändiga andningshålet mellan tentor och pluggande. Detta kanske är saker som ter sig självklara, något de givetvis är. Men kulturutbudet och utbudet på fritidsak- tiviteter är också en del av något större – den samlade bilden av Malmö som högskolestad. För någon som är i stånd med att välja lärosäte är det naturliga faktorer som spelar in i valet. Frågan är hur högskolan avspeglas på Malmö och vice versa med avseende på utelivet? Hur har detta föränd- rats sedan högskolan kom till stan? På vilket sätt har de nya studenterna satt sin prägel på utbudet? I egenskap av redaktör för klubbtidningen Brus som ges ut i Malmö, Lund och Köpenhamn har jag god koll på detta. Brus fokuserar på den så kallade klubbkulturen och den elektroniska dansmusiken som utgör grunden i denna kultur. Brus fångar upp den del av den tidigare så bespot- tade rave-kulturen som nu finputsats och erhållit inträde i mindre ljusskygga danslokaler. Dessa tillsammans med olika rock- och popklubbar i stan utgör den ”alternativa” delen av Malmös uteliv till skillnad mot större väl- etablerade danspalats som Slagthuset, Privé och Etage.

56 Eftersom min erfarenhet främst hämtats från den förra, ”alternativa”, är det denna jag fokuserar på i texten. Jag vill dock poängtera att detta inte är ett utslag av snob- bism utan helt och hållet baserat på min ringa erfarenhet av de etablerade danspalatsen. Dock bör det under- strykas att det säkerligen finns en stor grupp studenter som spenderar en betydande del av sitt uteliv på dessa ställen. Jag har också egen erfarenhet av Malmö högskola då jag i våras gick ut Medie- och komunikationsveten- skapliga programmet på K3. Jag utgår alltså från mina egna erfarenheter men har också pratat med några som är och varit aktiva under en längre period inom det alter-

57 nativa klubblivet i stan. Dessa är Jakob Nielsen, tidigare redaktör för Brus, Palle Tenfalk, tidigare festfixare och numera ansvarig för klubbverksamheten på Inkonst vid Folkets park samt Totte Lundgren, veteranen på KB. Malmö – aktivt uteliv sen tidigare Malmö hade redan innan högskolan kom till ett aktivt uteliv. Som sig bör, eftersom Malmö ändå är Sveriges tredje stad. Det finns en lång och gedigen rocktradition här, inte minst tack vare rockklubben KB som varit ledande i över 20 år. Och i likhet med andra arbetar- och industristäder i västvärlden fick den hårt maskinella (men funkiga) musikstilen techno fäste här under slutet av 80- talet och början av 90-talet. Människorna som låg bakom de oftast illegala techno-festerna blev senare pionjärerna i Malmös moderna klubbliv. Det fanns också mindre rock- och dansklubbar som exempelvis anrika Fredmans, Estrad på Kalendegatan samt Eter i S:t Gertrudskvar- teret. Inga av dessa finns dock kvar idag. Självfallet ska man inte heller glömma bort Privé och Etage samt gigan- tiska diskoteket Slagthuset som togs i bruk i början av 90-talet. När så högskolan kom fanns redan allt detta, vilket kanske är en förklaring till varför det i början gick så trögt med skolans och kårens nattlivsaktiveteter. Allt eftersom högskolan vuxit har det kommit fler och fler studenter hit. Vissa har stannat medan andra flyttat vidare och avlösts av nya studenter. Detta har onekligen satt sina spår på klubblivet i stan. Åtminstone kan man konstatera att den grupp av människor som rör sig ute i

58 vimlet, företrädesvis yngre, har blivit fler. Det är något som alla jag pratat med är ense om. Även genom Brus har man märkt att intresset för klubbmusik har ökat. Detta kan dock delvis bero på att klubbmusiken på senare år givits utrymme också i mer etablerade medier, kopplat till kultur och nöjen snarare än som tidigare då den sågs som en samhällsfara. Folket som rör sig ute i nattlivet har inte bara blivit fler utan har också en bredare smak. Samma människor går på ganska olika typer av klubbar med olika musik- genrer. Till Inkonst går gärna möllanbon på både rock- klubbar såväl som på reggae- och hiphoptillställningar. Klubbarna i sig har också blivit mera genreöverskri- dande. Inte sällan är musiken crossover, det vill säga en mix av flera olika stilar, för att publiken uppskattar det. Tidigare var klubbarna mer renodlade vilket uppskat- tades av en liten men inbiten publikskara. Vad som är positivt nu är att folk blandas mer och kommer i kontakt med andra människor och andra sorters musik. Omvälvningar I och med studenternas intåg har det alltså skett en del förändringar. Detta skulle jag vilja säga är väldigt positivt. De har kommit hit utan en massa fasta uppfattningar om hur det går till här och vart man går om man är den eller den typen av människa med de eller de typerna av intressen. Man kan dra en parallell till bostadssituatio- nen och den starka segregation som finns och funnits i Malmö sen länge. Många av studenterna som kommit hit hade ingen koll på de osynliga men ändå väldigt skarpa gränser som finns mellan olika delar av stan och som även är klasskiljande. Till exempel har många flyttat in i något man kan kalla stor-Möllan som sträcker sig från Möllevångstorget söderut mot Södervärn, öster- ut förbi Nobelvägen och nästan ända bort mot Östra Sorgenfri. Dessa kvarter har tidigare haft ett ganska skamfilat rykte men har nu fått en annan publik och bör- jat leva upp och följdaktligen blivit dyrare. Centrum har i och med detta också förflyttats på detta håll vilket även återspeglas i utelivet. Två poler kan sägas ha uppstått: Möllan och Lilla Torg. Flera av de fasta klubbarna exem-

59 pelvis KB, Inkonst och Jeriko ligger kring Möllan och priserna är också bättre anpassade för en students ansträngda ekonomi i dessa kvarter. Även om denna förskjutning redan var på gång och det faktum att en del studenter faktiskt härrör från Malmö så har studenterna utifrån åtminstone påskyndat denna process. Malmö vs Lund Det kan vara meningsfullt att för en stund jämföra hur utelivet är uppbyggt och kring vilka aktörer det rör sig i de båda städerna. I Lund har nationerna sedan länge varit aktiva och utgjort en betydande del av utelivet. De har aktiviteter endast för medlemmar men har också blivit etablerade uteställen. När terminen tar slut dör Lund har det tidigare sagts och någon sanning ligger nog däri. Nu finns det dock några fasta ställen utöver nation-

60 erna och Mejeriet som bidrar till utbudet. Värda att nämna är bland andra Stortorget, Café Ariman och Palladium/Basilika. Nationerna som är kopplade till kåren som i sin tur är kopplad till skolan är dock inte bara scener för musik eller uteställen utan också plattformar för andra fritids- aktiviteter för studenter. Allt ifrån vinprovning och föreläsningar till korpfotboll och musikskapande. Nationerna har varit naturliga ställen för inflyttade lun- dastudenter att gå till och hänga på, och inte bara i syfte att festa. Därför har kanske behovet av andra ställen, som inte är länkade till skolan på något sätt, varit litet. Dessutom erbjuder nationerna möjligheter att aktivera sig antingen genom att arbeta, fixa fester, insparkar eller hålla på med ett fotolabb. I Malmö finns inte denna långa tradition av nationer och liknande. Men Kåren som håller till kring Kajplats 305 har inrättat ett sexmästeri som är ansvarigt för en del festverksamhet. Det har varit punschbingo, Mahskara- fester och de oftast välbesökta onsdagspubarna. Dess- utom håller det så kallade Ljud- och ljusutskottet, Fade In, fester med ojämna mellanrum. Som jag ser det finns det dock möjlighet att göra mer av denna verksamhet.

Gör mer av kajplats 305! Kajplats 305 är en utmärkt lokal att arrangera en mängd olika evenemang i. Det finns befintlig ljudutrustning, både för livespelningar och DJs. Lokalen hade kunnat upplåtas för företagsamma studenter som vill arrangera olika typer av tillställningar. Det kan vara spelningar med lokala rockband, med medlemmar som går på högskolan. Det kan vara poesiaftnar, föreläsningar eller filmkvällar. Kajplats hade också kunnat bli en ny scen för större nationella och internationella artister om samarbete hade inletts med någon lokal arrangör. KBs satsning på särskilda studentklubbar med nationella rockband för en billig peng gick ju i stöpet efter en tråkig kontrovers om huruvida KB skulle få tillgång till skolans mailregister eftersom evenemangen vände sig till studenterna. Detta avslogs dock och klubben lades ner. Hur-

61 somhelst råder det brist på lämpliga lokaler för fester och spelningar i Malmö varför Kajplats bör utnyttjas till fullo för detta. I ett större perspektiv kan man också fundera över hur man kan integrera andra studentrelaterade aktiviteter utöver skoltid i högskolans verksamhet. Man kan tänka sig att högskolan inte bara ska erbjuda utbildning men också ge möjlighet, till exempel genom att upplåta sina lokaler på kvällstid, till en slags kulturell och spirituell bildning. Att uppmuntra studenterna till att starta filmklubbar, föreläsningscaféer, tidskriftsverkstad; att erbjuda kurser i yoga, kroki, gud vet vad. Kajplats hade kunnat bli den stora mötesplatsen för studenterna. Och inte bara när de känner för att festa till det på billig sprit. Samverkan Folk flyttar till Malmö som aldrig förr. Främst är det yngre människor och en inte helt obetydlig andel av dessa är studenter. Malmö börjar på allvar bli en stad att räkna med och för många från hela södra Sverige som söker storstadspuls är det helt naturligt att flytta hit. Malmö svänger! Vilket självfallet är bra men jag tror att stan hade kunnat bli ännu mer swinging om man tar till vara på den kapacitet som finns hos många studenter. De jag pratat med har alla bekräftat att studenterna har påverkat utelivet, åtminstone som konsumenter. De har tagit del av ett redan befintligt utbud men de har däre- mot inte bidragit så mycket till det själva. En del av de som kommer hit för att plugga några år på högskolan väljer måhända att stanna även efter avslutad utbildning. Då kan de kanske med tiden gå från rollen som enbart konsument till producent. Men det är också viktigt att från högskolans sida underlätta för de nuvarande studenterna att bli producenter, att bidra till kulturutbudet eller att engagera sig. Det finns unika möjligheter här eftersom när hög- skolan kom var Malmö redan en storstad med ett etablerat kulturutbud och uteliv. Genom att utveckla och utöka vissa verksamheter kan summan av de båda delar- na bli något unikt. Eftersom Malmö inte kan luta sig tillbaka på nationerna som Lund, bör man istället

62 approacha de befintliga verksamheterna med förslag om konkret samarbete. Och genom att låta den befintliga, etablerade verksamheten korsbefruktas med de skol- sanktionerade aktiviteterna kan man nå en annan typ av samverkan som i slutändan ändå kanske håller längst. På så sätt kan bilden av Malmö som en trevlig stad att bo i och en bra högskolestad att studera i fortleva.

Daniel Tjäder är redaktör för klubbtidskriften Brus och har en examen från Medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet på K3.

63 Gunilla Konradsson-Mortin och Eva Olsson

Stans bästa dateing place!!! Är det så studenterna ser på stadsbiblioteket eller…

Stadsbiblioteket och Högskolebiblioteket har ett gemensamt intresse att ge stöd till malmöborna när det gäller bildning och utbildning. Men de bägge biblioteken skulle också kunna samarbeta på en mängd fler områden än vad som redan sker. Hur ska man t.ex. gemensamt attrahera grupper som inte är studie- och biblioteks- vana? Varför inte införa ett gemensamt lånekort? Hur ska medieresurserna utnyttjas bättre gemensamt? Varför inte kompetensutveckla personalen på bägge bibliotekens samtidigt? M.m.

är planeringen av Malmö högskola pågick som bäst Nvar planeringen av stadsbiblioteket inne i sin slut- fas. Frågan kom då upp fem över tolv om man verkligen skulle bygga även ett högskolebibliotek eller kunde man integrera detta i det nya stadsbiblioteket? Fanns det något attraktivt läge som skulle fungera även för studenterna? Skulle man kunna bygga till in mot parken över Kung Oscarsväg och få 25.000 kvm bibliotek att samsas i för alla grupper? Men som tur är så hade planeringen av stadsbiblioteket gått för långt och från Högskolan underströks vikten av att biblioteket måste ligga centralt på Universitetsholmen. Men i olika sammanhang påtalades vikten av samarbete. Olika idéer kom fram t.ex. skulle en filial till Stads- biblioteket göras inom högskolans bibliotek. Andra sam- arbetsformer var att personal från Högskolans bibliotek skulle arbeta med studentservice på stadsbiblioteket. I dagsläget har inget av detta skett men vi skall nu beskriva några av våra idéer för framtiden. Samma system Malmö högskolas bibliotek och stadsbiblioteket har redan ett samarbete som innebär att vi tack vare samma bibliotekssystem Vega – Malin kan göra en gemensam sökning i de båda bibliotekens kataloger. I detta sammanhang skall nämnas att även Malmös skolor genom sys-

64 temet Selma har tillgång till samma datasystem. Detta är viktigt ur pedagogisk synvinkel för har man lärt sig ett system redan i lågstadiet så klarar man sig sedan genom alla Malmös bibliotek. Detta är ett samarbete som skulle kunna äga rum på flera områden till gagn för besökarna på de båda biblioteken. Det har varit naturligt att vid några tillfällen samarbeta kring kompetensutveckling för personalen. Någon organisation för detta samarbete finns inte ännu. RUC, Regionalt utvecklingscentrum, har varit en av de utbildningsanordnare som stadsbiblioteket tillsammans med Länsbiblioteket Skåne köpt utbildningar från. Tillsam- mans med Malmö högskolas bibliotek har en natur- vetenskapligt seminarium ordnats för bibliotekarier för att höra efter om ett intresse av en utbildning inom detta ämnesområde finns. Olika biblioteksorganisationer samarbetar också med Svensak Biblioteksförenings region- förening kring en föreläsningsserie kallad Skånska Biblio- teksakademin. Det finns just nu planer på att personal från de båda organisationerna ska gå igenom en gemensam utbildning ”Kunden i centrum”. Här finns alltså redan etablerat samarbete som vi kan bygga vidare på! Samma lånekort? I Sverige är det främst två högskoleorter som har utmärkt sig för ett samgående mellan olika biblioteksorganisationer. Det är Härnösand och Visby. Men integreringen i dessa båda kommuner är mycket olika. I Härnösand kan man beskriva det som 3 olika bibliotek allt- så, högskole,- folk- och länsbibliotek, som finns Några snabbfakta i samma byggnad (underbart fin) men har olika om Stadsbiblioteket: organisationer och bara delvis integrerade sam- Byggt 1901 och 1997–1999 lingar. I Visby har man samlingarna integrerade, Sammanlagd yta: 15.300 kvm Byggkostnad ca 300 miljoner men personalen förutom chefen är anställd an- Samlingar: 500.000 volymer tingen av kommunen eller högskolan. Under ett 1.400 olika tidskrifter inledningsskede har detta förorsakat konflikter. 2.000 hyrvideos Karlshamns kommun tillsammans med Hög- 15.000 CD-skivor Besökare: 1.200.000 per år skolan i Ronneby/Karlskrona håller på att bygga Lån: 1.300.000 per år ett nytt gemensamt bibliotek. På närmare håll Och det viktigaste av allt kan nämnas Kristianstad där låntagarna kan personal: 120 årsverken använda samma lånekort på både högskole- och Årlig budget ca 90 miljoner kronor

65 folkbiblioteken. Något som vi gärna skulle vilja under- söka möjligheten för även i Malmö där vi har en bra grund i det gemensamma bibliotekssystemet. Kopierings- korten är en annan rent praktisk fråga men kanske ersätts de av en betalfunktion kopplad till lånekorten. Det livslånga och livsvida lärandet diskuteras på alla bibliotek. Både kunskapssamhällets krav på kompetensutveckling och den nya pedagogiken inom alla nivåer av utbildning ställer höga krav på biblioteken. Till detta kommer distansstudier som medför att allt fler kan studera hos utbildningsanordnare på annan ort och då behöver tillgång till hemortens bibliotek även om det finns ett skol-/universitetsbibliotek på utbildningsorten. Åtskilliga undersökningar har visat att minst 50% av folkbibliotekens besökare är i någon form av utbild- ningssituation. Den tredje uppgiften, att samverka med det omgivande samhället, gör numera också att hög- skolebiblioteket servar icke-studenter. Detta gör att en överströmning av ”kunder” sker mellan alla bibliotek i Malmö. På stadsbiblioteket finns t.ex. en Europasamling som saknar motsvarighet på högskolan och ett rikt utbud av dagstidningar och tidskrifter på invandrarspråk. Stadsbiblioteket har även stora samlingar med offentligt

66 tryck och statistik som utnyttjas flitigt av studenter. Dyslektiker och andra läshandikappade och hörsel- skadade har tillgång till en speciell service på avdelnin- gen Särskilda tjänster. Största vinnarna De som vinner mest på ett samarbete mellan biblioteken är de som av någon anledning inte är så studie- och bib- lioteksvana eller inte har så goda kontakter i det svenska samhället. Det är dessa s.k. svaga grupper som är en av folkbibliotekets prioriterade grupper. Malmöbor med specialintressen har nytta av högskolebibliotekets medie- bestånd och större tillgång till t.ex. elektroniska tidskrifter och utländska databaser. På sikt hoppas vi kunna bygga vidare på det samarbete som redan existerar mellan Högskolebibliotek och folkbibliotek förvissade om att detta gynnar alla våra besökare. Det kan ske i form av effektivare utnyttjande av medieresurser och mer kompetent personal. Vi tror att det är en viktig överlevnadsstrategi att tillsammans utnyttja varandras specialiteter och inte dub- blera tjänster som t.ex. företagsservice. Samarbetet i kompetensutveckling skulle kunna inne-

67 bära en gemensam ”ledarakademi” som skulle gynna de bägge bibliotekens avdelningsledare med specialistkun- skaper. Även andra specialistutbildningar passar bra att samordna. Om samarbetet formaliseras skulle special- istfunktionerna kunna utvecklas ytterligare. För stadsbibliotekets del finns förutom nämnda nyhetsmedia,

68 särskilda tjänster, europasamling och offentligt tryck en stor barnlitteraturavdelning, skönlitteratur på främ- mande språk och konst- och musikavdelning. För att förstå mer av varandras sätt att arbeta planerar vi att kunna ”byta” arbetsplats med varandra, t.ex. fjärr- låneavdelningarna. Vuxenstuderande i alla former liksom distansstudier skulle kunna vara ett område där biblioteken gemensamt bygger ut nya tjänster. Mycket efterfrågat är använ- darutbildning, utbildning i källkritik på alla nivåer samt tillgång till datorer i en bra studiemiljö. På alltfler ställen i landet byggs det upp lokala lärcentra. Vi kan inte nog understryka vikten av att de placeras på biblioteken. En utmaning Marknadsföring på sätt som gör att malmöborna finner vägen till rätt bibliotek vid rätt tillfälle blir en utmaning. Det är också en gemensam utmaning att informera om all den service ett modernt bibliotek kan ge. Vi på stadsbiblioteket ser också fram emot att följa planeringen av det nya högskolebiblioteket http://utbildning.lut.mah. se/orkanen/. Till sist vill vi understryka bibliotekets oerhörda betydelse som MÖTESPLATS. Det är en demokratisk rät- tighet för alla malmöbor att använda sina bibliotek utan krav på motprestationer, den sista gratis platsen i en annars starkt kommersialiserad miljö. Tillsammans har vi ett gyllene tillfälle att ge studenter och alla övriga malmöbor ett bibliotek som en otrolig resurs som man bär med sig genom hela livet.

Gunilla Konradssson-Mortin är stadsbibliotekarie och Eva Olsson är enhetschef vid Humaniora/Samhälle på stadsbiblioteket.

69 Johan Book

Låt studenterna knyta an till framtida arbetsgivare under utbildningstiden på ett helt annat sätt än idag

Att göra sitt examensarbete på Malmö Brandkår var ett lyckokast. Vi fick bl.a. kartlägga riskgrupper i Malmöregionen utifrån brandsäkerhetstänkande, något som brandkåren kunnat ha direkt nytta av. Men …varför uppmuntrades inte arbeten gentemot företag och organisationer på ett mer systematiserat sätt under utbildningen. Som nyutexaminerad har jag fått uppleva att frånvaron av kontakter med näringslivet ligger oss i fatet. Det skriver idag arbetslösa Johan Book, nyutexaminerad på Medie- och kommunikationsprogrammet på K3.

et är främst när det gäller informativa åtgärder som ”Dvi skulle behöva förstärka Malmö Brandkårs organisation med kompetent personal”. Detta menar Maya Stål, brandingenjör på Förebyggande enheten, är en av stöttepelarna för att de ska kunna nå sina mål. Att på ett bra sätt informera och kommunicera med malmöborna. Jag och Michael Reimer som våren 2002 studerade på Medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet bestämde oss redan i ett tidigt stadium att vårt examensarbete skulle genomföras gentemot ett företag eller en organisation. Något som vi saknat under utbildningens gång. Att vi hamnade på just Malmö Brandkår var ett rent lyckokast. Det visade sig att Förebyggande enheten, som arbetar med information och rådgivning gentemot allmänhet, förvaltningar och näringsliv helt saknade en informatör eller informationsansvarig. Att vi ville utföra vårt examensarbete tillsammans med dem var ett förslag som togs emot med öppna armar. Utanför skolans väggar Efter diskussioner med ansvariga på Malmö Brandkår kom vi fram till att jag och Michael skulle utforma mark- nadsföringsstrategin till deras Öppet-hus dag samt kart- lägga två riskgrupper i malmöregionen; invandrare och

70 pensionärer. Det var skönt att få verka ute i verkligheten. Vi fick vara med om hur projekt fungerar utanför skolans fyra väggar. Det var både intressant och lärorikt, men framför allt, det var en väsentlig skillnad över hur projekten på skolan tog sin form. Vi ville att det arbete vi genomförde skulle vara till nytta för Malmö Brandkår. Att så länge de inte hade till- gång till kompetent personal i informationsfrågorna skulle de ha nytta av det arbete vi utfört under vårens gång. Vi var ute och intervjuade pensionärer, invandrare, malmöbor och beteendevetare. Allt för att få en så bra bild av problemområdet som möjligt. Arbetet visade sig vara mer omfattande än vad vi från början hade räknat med, undersökningsarbetet hade kunnat göras än mer grundligt. Men vårt arbete resulterade i att vi fick en bra bild av de målgrupper som är svåra att nå och som uppvisar brister i brandsäkerhetstänkande. Attitydförändring nödvändig När det gäller riskkommunikation är det inte tillräck- ligt att informationen endast når den tänkta målgrup- pen, en attitydförändring måste också komma till stånd. Vårt arbete med Malmö Brandkår erbjöd utflykter utan- för vårt kompetensområde. Det var intressant och läro- rikt att få en inblick i socialpsykologin samt få höra beteendevetarens åsikter kring våra målgrupper och arbete. Vad det gäller marknadsföringsstrategin kring Öppet- hus dagen inriktade vi oss på att nå barn och äldre. Detta var ett bra sätt att nå folk från alla samhällgrupper, alla aktiviteter under Öppet-hus dagen var nämligen helt kostnadsfria. Programmet under dagen var späckat och det fanns aktiviteter för gammal och ung. Anledningen till att Malmö brandkår ville ha hjälp med marknadsföringen av Öppet-hus dagen var att de genom åren haft väldigt svårt att få besökare till tillställ- ningen. Annat var det i år – Öppet hus blev en succé. Svårt att uppskatta hur många som kom, men vi delade ut 5.000 brandhjälmar till barnen och de tog slut efter två timmar. Därtill kom alla vuxna. Maya Stål är imponerad av resultatet och det är inte

71 utan anledning både jag och Michael sträcker lite extra på oss nuförtiden. För Michael som endast mäter dryga 1,5 meter från strumplästen till flinten har det varit ett rejält lyft för hans framtoning och existens. Varit till nytta Det är oerhört kul att så här i efterhand få höra att ens arbete varit till nytta, att information som kan rädda liv tack vare oss nått en större publik. Att de man arbetat gentemot är nöjda med ens arbetsinsats och kompetens är såklart också en fjäder i hatten. Både jag och Michael var nöjda med vårt samarbete med Brandkåren, vi etablerade en god kontakt med de ansvariga och kände att de hade tillit för oss och ställde upp med sin kompetens i den utsträckning vi behövde det. Maya Stål anser att samarbeten som detta är positivt för båda parter och hon vill absolut se initiativ som detta i framtiden. ”Vi fick tillfälle att reflektera över vad vi gör och hur vi gör saker. Vi fick feedback på detta. Det är också bra för studenterna att se hur det fungerar utan- för skolan och samarbete med högskolan är alltid viktigt för att hänga med i utvecklingen och få nya idéer.” Frustrerande besök på arbetsförmedlingen För min och Michaels del har den kreativa skolmiljön nu förbytts till frustrerande besök på arbetsförmedlin- gens beryktade Direktservice, skriva ansökningar, sov- mornar, sena kvällar, dygnslånga fikapauser med hälso- vådliga koffeintoppar och projektanvisningar med mera. Vi går numera under epitetet arbetslösa. Eller arbets- sökande om man vill känna sig lite mindre värdelös. Tidpunkten för att ta steget ut på den osäkra arbetsmarknaden kunde varit bättre. Lågkonjunkturen gör sitt, men det är när man efter otaliga samtal med rekry- terare, arbetsförmedlare, företagare och personalans- variga lite smått börjar undra varför arbeten gentemot företag och organisationer inte uppmuntrades mer under utbildningens gång. För vår del har den i det närmsta varit obefintlig. Detta påtalades för programansvariga vid utbildningens inledande skede. Men denna kritik var ungefär lika välkommen som Christer Petterson för-

72 modligen skulle vara på din mormors födelsedag. Mentorer utlovades men jag har än idag inte sett skymten av dem. Tanken med att arbeta gentemot företag och organisationer är att få visa upp sig, sin kompetens samt få känna på hur det fungerar ute i arbetslivet. ”Det finns andra medieutbildningar i stan som har väldigt bra kontakter med näringslivet, som kontinuer- ligt arbetar gentemot oss eller har studenter ute på praktik. Varför skulle vi anställa er när vi redan haft kompe- tenta studenter här som är insatta i vår organisation och arbetssätt?” Orden är Peter Gustafssons, VD på Scand- vision Mediahouse, ett stort medieföretag i Malmö. Ligger oss i fatet Denna åsikt är något återkommande då jag senaste tiden samtalet med människor på olika instanser inom närings- livet. Det jag efterlyser är ett mera genomtänkt upplägg vad det gäller det praktiska skolarbetet. Som nyutexaminerad har jag fått erfara att frånvaron av kontakter med näringslivet ligger oss i fatet. När jag dessutom läste i årets kurskatalog att ”Konst, kultur och kommunikation eftersträvar väl utvecklade kontakter med det omgivande samhället, med de institutioner och företag dit du som färdigutbildad så småningom kan gå med dina kunskaper”, var hakan nära att lossna i höjd med visdoms- tänderna. Man kan vidare läsa, ”Många studenter genom- för gemensamma projekt med företag och organisationer som har inriktning på IT och medier”. Detta är något som varken jag eller mina medstudenter upplevt under utbildningens gång, men som vi däremot efterlyst. Den Medie- och kommunikationsvetenskapliga utbildningen är en bra, intressant, rolig och gedigen utbildning i många avseenden. Men i kontakten med näringslivet är den klart bristfällig. Uppmuntran att genomföra projekt ute i arbetslivet borde vara större. När det ändå ska ingå praktiskt arbete i projekten kan man lika bra förankra det praktiska ute i näringslivet. Det skulle troligtvis gynna de så småningom arbets- sökande studenterna om det praktiska arbetet till större del skedde i ett symbiotiskt förhållande till företag och organisationer.

73 Låt studenterna komma ut i verkligheten, knyta värde- fulla kontakter och visa upp sig. Det må vara att det kreativa arbetsutrymmet blir en aning begränsat, men jag tycker definitivt att de positiva aspekterna överväger de negativa. Jag tror att de flesta studenter efter slutförd utbildning vill ha en så gynnsam position på arbetsmarknaden som möjligt. Varför inte ge dem den chansen?

Johan Book är Medie- och kommunikationsvetare.

74 75

Jan-Olof Jönsson

Stadsbyggnadsvisionen om högskolan som interagerande med Malmö

Det är viktigt att hålla visionen om ett stadsintegrerat universitet vid liv. Där studenter och lärare möter boende och yrkesverksamma. Redan nu avsätts markområden i Västra hamnen för att högskolan ska växa och vad det för med sig av nyföretagande och andra aktiviteter. Men det är också viktigt att det i enskilda högskolebyggnader finns andra aktiviteter som butiker, publika lokaler och kontor. Frågan är dock om högskolan delar detta synsätt?

är Malmö stad skrev till regeringen hösten 1995 Nangående utbyggnad av universitet och högskola i Malmö presenterades också en vision om hur en ny högskola skulle kunna lokaliseras och gestaltas i staden.1 En viktig utgångspunkt var idén om ett stadsintegrerat universitet. Det innebar att universitetet med sina funktioner och byggnader skulle vara delar i den funktions- blandade och komplexa staden i motsats till ett avskilt ”monofunktionellt” universitetsområde. Tankarna bakom detta var att med en integrering i staden så blir det ömse- sidiga utbytet mellan universitetet och staden i övrigt både naturligare och större. Visionen innebar en tvåkärnig lokalisering. De medi- cinska utbildningarna inom Universitetssjukhuset MAS och Tandvårdshögskolan föreslogs finnas kvar i sin invanda miljö där de också hade goda expansionsmöj- ligheter. För övriga utbildningar föreslogs ett nytt uni- versitetsområde väster om centralstationen kring Inre Hamnen/Västra hamnkanalen. Området döptes till Uni- versitetsholmen. Detta var ett av Malmös mest intressanta omvandlingsområden genom det centrala kom- munikationsläget, närheten till Malmö city och läget vid

1) Universitetet i Malmö Vision 2000 – Stadsbyggnads- visionen. Malmö Stadsbyggnadskontor 1995-09-13.

77 vattnet. Härifrån skulle högskolan också kunna expan- dera norrut i Västra Hamnen. Dessa tankar utvecklades i högskoleutredningens slut- betänkande från 1996 med nedanstående formuleringar:2 ”De föreslagna lägena i Malmö påminner om äldre universitetsstäder, där institutionerna brukar ligga sprid- da i centrum. Studenterna arbetar, bor och roar sig i samma kvarter. De blandas med övriga stadsbor och ingår som en självklar del i stadslivet. Exempel härpå är Quartier Latin i Paris och universiteten i Lund, Uppsala och Köpenhamn. Här finns möjlighet att skapa en studiemiljö där studenterna får rika kontakter med den övriga staden. De får impulser och stimulans genom möten med människor i alla åldrar och levnadsomständigheter. Ett av målen för högskolan i Malmö är just att samverka med invån- are, näringsliv och organisationer i staden och regionen. Läget i Malmö ger goda möjligheter att arbeta utåtriktat med öppna föreläsningar, utställningar och seminarier. Högskolan blir en akademi inlemmad i det övriga sam- hället. Högskoleområdena skall också vara stadsdelar där ett normalt stadsliv pågår. Här skall finnas butiker, caféer, konstnärliga och andra institutioner, arbetsplatser och bostäder. Stadsdelarna får ett intensivt liv även på kvällen och natten.” Stadsplanering och byggande samtidigt Utbyggnaden av högskolan fick en rivstart med 200 nya studieplatser hösten 1997, ytterligare 1.000 hösten 1998 och 1.800 budgetåret 1999. Det innebar dels att tillfäl- liga lokaler måste erbjudas, dels att stadsplanering och byggande fick äga rum parallellt. Den första utbyggnadsetappen genomfördes redan till läsåret 1997–1998 och omfattade både ny- och om- byggnadsprojekt i kvarteren Gäddan och Trollhättan på

2) Högskolan i Malmö – Slutbetänkande SOU 1996:120, Utbildningsdepartementet.

78 Universitetsholmen. Samtidigt pågick översiktlig plane- ring för Universitetsholmen och Västra Hamnen med syfte att skapa en helhetsbild avseende markanvändning och stadsgestaltning.3 Under 1997 genomfördes en internationell arkitekt- tävling om utformning av nya högskolelokaler på Univer- sitetsholmen. Vinnare blev det schweiziska arkitektkon- toret Diener & Diener. Tävlingsjuryn uppskattade sär- skilt förslagets generalitet och goda yteffektivitet men ansåg att exteriören kunde göras generösare och att rela- tionen till omgi-vande stadsmiljö borde bearbetas. De kopparklädda gröna fasaderna accepterades inte av juryn med hänvisning till miljöskäl. Den sparsmakade och utmanande presentationen av de båda byggnaderna – ”Hulken” på Hjälmarekajen och biblioteket i kvarteret Niagara – gav också upphov till en livlig debatt i dags- press och fackpress. År 2000 omarbetades projektet så att lokaler för lärarutbildning och bibliotek placeras tillsammans i en byggnad mot Hjälmarekajen. Denna byggnad beräknas stå klar 2005. På MAS-området håller en ny byggnad för Hälsa och samhälle på att färdigställas. Som förberedelse till arkitekttävlingen om Malmös högskola anordnades ett flertal dialogmöten där inbjud- na stadsplanerare, arkitekter och andra experter med- verkade i diskussioner med företrädare för högskolan och Malmö stad om högskolans roll, identitet, arkitektur, relation till staden i övrigt och gestaltningen av stadsmiljön. Denna diskussion bildade utgångspunkt för s.k. Q-books för Universitetsholmen som ger riktlinjer för den fysiska utformningen.4 Hela denna process har varit en viktig del i att skapa en gemensam bild av ett

3) Översiktsplan för Universitetsholmen, ÖPA 2021, Malmö stadsbyggnadskontor, maj 1998. Översiktsplan för Västra Hamnen, ÖP 2013, Malmö stadsbyggnadskontor, maj 1999. 4) Universitetsholmen Q-book 1, mars 2000, Q-book 2 & 3, maj 2001, stadsbyggnadskontoret, gatukontoret Malmö, Juul & Frost Arkitekter, København.

79 stadsintegrerat universitet som lever i symbios med staden i motsats till ett ”campusuniversitet”. I högskoleprogrammet angavs att biblioteket borde utformas som en tydlig symbolbyggnad för högskolan som helhet. Eftersom biblioteket nu kombineras med lärarutbildningen väntar högskolan fortfarande på sin symbolbyggnad. Kanske blir det den nya byggnaden mot Hjälmarekajen, kanske fungerar Tornhuset med hög- skolans administration som symbol. Förmodligen kan man leva utan en pregnant symbolbyggnad under ytterligare ett antal år. Det viktigaste är att Högskolan redan nu är en vital del i Malmös förnyelse och att lärare och studenter utgör ett berikande inslag i Malmös stadsliv. Framtida utvecklingsmöjligheter Högskolans utbildning och forskning kommer att växa i omfattning. Högskoleverksamheten och den högutbil- dade arbetskraften drar också till sig nya företag. Nya kunskaper föder nya idéer. I kvarteret Sjöormen på Universitetsholmen iordningställs nu lokaler avsedda som innovationsmiljöer för nya idéer vilka förhoppnings- vis kan utvecklas till nya livskraftiga företag. Allt detta kommer att ställa krav på mer utrymme. Ytterligare byggnader och lokaler kommer att behövas för högskola och för högskoleanknutna företag. I samband med planeringen för Västra Hamnen avsätter vi där- för nya markområden som reserveras för dessa ändamål. De behöver kanske inte tas i bruk de närmaste åren men det är viktigt att ha ett långsiktigt tidsperspektiv och säkerställa utvecklingsmöjligheter för flera decennier framåt. Stad och högskola i samspel? ”Studenter är perfekta stadsinvånare” påstår en del stadsplanerare. De rör sig i stan, till fots, eller per cykel, de befolkar caféer och uteserveringar, de utnyttjar stadens faciliteter och bidrar på så sätt till ett intensivt stadsliv samtidigt som de inte i stor omfattning kör bil, som sprid- er avgaser, buller eller vållar trafikköer. Och naturligtvis märks det på ett helt annat sätt idag än för fem år sedan att Malmö är en studentstad. På Universitetsholmen, i

80 Västra Hamnen, på caféer, i affärer, sportanläggningar och i nöjeslokaler, överallt märks det ökade antalet studenter vilket är positivt för staden som mötesplats och livsmiljö. Det är därför viktigt att hålla visionen om ett stadsintegrerat universitet levande. Högskolan berikar staden och staden berikar högskolan. Malmö eftersträvar att skapa fler stadsmiljöer där ett intensivt stadsliv med planerade och oplanerade möten kan äga rum, där studenter och lärare möter boende, yrkesverksamma och besökare. Bostäder, arbetsplatser, kulturell och kommer- siell service sida vid sida med högskolelokaler är förut- sättningen för att förverkliga visionen. Visionen förutsätter emellertid också att högskolan i sin lokalplanering ser mer än till sina egna omedelbara behov. I stället för koncentration av stora högskolebygg- nader där kontakterna till stor del sker internt erfordras byggnader i måttligare skala som kan blandas med andra funktioner och som i större utsträckning samverkar med omgivningen. Helst skall det också i de enskilda hög- skolebyggnaderna finnas utrymmen för andra aktiviteter såsom butiker, publika lokaler och kontor. Delar Malmö högskola denna vision? Svaret på frå- gan är viktigt. För det är först när högskolan och staden gemensamt verkar i samma anda som målet om ett stadsintegrerat universitet kan nås.

Jan-Olof Jönsson är över- siktsplanechef vid Malmö stadsbyggnadskontor.

Birthe Pedersen

En självklarhet i staden

Den tidigare odöpta landbiten Universitetsholmen har fått nytt liv. Malmö hög- skola innebär bl.a. återanvändning av äldre byggnader, om- och nybyggnation. En annan sida är vad lärare och studenter för med sig. Studenterna bosätter sig i hela stan vilket innebär att hela stadskvarter håller på att ändra karaktär. Om detta och mycket mer skriver byggnadsantikvarie Birthe Pedersen.

almö högskola har på några få år blivit en naturlig Mdel av Malmös stadsbild. I denna artikel ska jag försöka belysa några av de aspekter och strategier som ligger bakom varför högskolans verksamhet och studenter på den korta tid av fyra år kommit att bli till något av en självklarhet i staden Här producerades – där filosoferades Arbetarstaden Malmö stod under många år som en mot- pol i motsatsförhållande till universitetsstaden Lund. Här producerades, där filosoferades. Trots något av en mental avgrund mellan städerna, fanns det redan en viss högre utbildning i Malmö, i form av lärarhögskola och tandläkarhögskola. Under 1980-talet förlade därtill Lunds Tekniska Högskola en filial, LTH-Malmö, i staden. Allt sedan 1970-talets mitt då Kockums, stadens stora nätring, började gå dåligt hade Malmö fört en tynande tillvaro som industristad. För att vända den negativa spi- ralen, beslutades 1996–97 att staden skulle få en högskola. Att produktionsverksamhet skulle övergå till tankeverk- samhet skulle inte bara ske mentalt utan även rumsligt. Till skillnad från många yngre universitet och hög- skolor, som bygger ett nytt campus utanför stan, var strategin att låta högskolan ta vid där industrin slutade. Visionen uttrycktes som så här: ”att skolan med sin placering smälter in i produktionslandskapet och blir en naturlig del av arbetslivet” (Översiktsplan för Västra …). Därtill skulle gestaltningen av området ta utgångspunkt i den befintliga bebyggelsen. En strävan var att få före- tag med anknytning till högskolan att placera sig mel-

84 lan klaffbron och LTH-Malmö, som redan låg inrymt i lokaler på det gamla Kockums-området. Som en del i den gryende Öresundsregionen Malmö högskola skulle ingå som en del i den då gryende Öresundsregionen och nyttjandet av den tidigare odöp- ta lilla landbit, som kom att benämnas som Universitets- holmen, var en strategisk placering för att få goda kom- munikationer med såväl Lund (tåg) som Köpenhamn (båt). Blandningen av lärosäten och verksamheter var en viktig del i uppbyggandet av högskolan, och avsikten var att en mer spridd bebyggelse inhyst i äldre lokaler skulle associera till gamla universitetsstäder. Föresatsen var också att Universitetsholmen och utbyggnaden av Västra Hamnen skulle ges en stadsstruktur med slutna kvarter och butiker i husens bottenvåningar, med syfte att skapa en naturlig följd på innerstaden. Högskolan skulle bli ”navet mellan Framtidsstaden Västra hamnen och Gamla staden” (Västra Hamnen – en ny stadsdel …). Malmö högskolas återanvändning av den äldre bebyggelsen i hamnen var följaktligen ett led i en strategi. ”Det gamla hamnkontoret symboliserar övergången från det gamla till det nya och kommer att fungera som information- och entrébyggnad till det nya universitetsom- rådet” (Översiktsplan för Universitets …) Den national- romantiska byggnaden med drag av jugend, ritad 1908- 10 av Harald Boklund, fick på så sätt stå som symbol för den väg som skulle följas, men LTH-Malmö hade redan tidigare tagit ett steg i denna riktning genom att inkvarteras i Kockums gamla varvshallar. Den fortsatta utbyggnaden, eller kanske utplacerin- gen är rätt ord, av Malmö högskola blev kanske mindre historietyngd med inflyttningen i ombyggda lagerlokaler längs Citadellsvägen, men det bidrog till att en något bortglömd del av Malmö gavs liv och rörelse. Beijerskajens bebyggelse är inte bara goda exempel på 1960-talets kontorsarkitektur utan även på hur känslan och förståelsen för en miljö skapt för mindre verksamheter har kunnat bevaras. Dessa byggnader som är till- komna under den period då den flexibla arbetsmiljön

85 hade börjat diskuteras, tål en tämligen hård interiör- förändring utan att husens uttryck försvinner. Betydande stadsomvandling Högskolans senaste annektering av Universitetsholmens bebyggelse är IMER:s nya lokaler. Huset ritades 1963 av Fritz Jaenecke och Sten Samuelson, för att hysa kläd- affären Engelbrektsboden. Arkitektduon var några av Sveriges mest radikala formgivare av hus under 1950- 60-talet och har lämnat många spår i Malmös efterkrigs- tida arkitekturhistoria. Byggnadens modernistiska form- språk skiljer sig från Beijerskajens bebyggelse. Inget i husets fasad uppvisar en butiks sedvanliga formspråk, vilket ger full frihet för nya funktioner. Bygganden ger genom sina fönsterband stor insyn i husets aktivitet och på så sätt fungerar den som en del i den länk mellan staden och Västra Hamnen som visionen gav löfte om. Återanvändning var dock inte det enda ledordet i etableringen av Malmö högskolan utan ”Inrättandet av en högskola centralt i Malmö innebär en betydande stadsomvandling och är därför en uppgift av stor dignitet. Byggandet skall kännetecknas av hög kvalitet och integrationen i staden ställer krav på omsorgsfull arkitek- tonisk utformning”(SOU 1996:120). Hur dessa riktlinjer kommer att följas ska skönjas inom de närmsta åren då den nya byggnaden för bibliotek och lärarutbildning kommer att byggas på Universitetsholmen. Ett tidigt förslag av anläggningen lär ha liknats med en Hulk. Hur bor studenterna? Integrationen av Malmö högskolas studenter följer på många sätt samma riktlinjer som högskolans lärosalar och administration. I Malmö finns inga direkt uttalade studentbostadsområden utan de studenthus som finns ligger placerade runt om i staden. Detta faktum har den positiva följden att inga bostadsområden ligger öde under sommarens tre månader. Studentbostäder är emellertid inget nytt för staden. Redan på 1960-talet uppfördes studenthusen Pireus, vid Baltiska hallen, och Lektorn vid Lärarhögskolan, av Akademiska föreningen i Lund. Båda husen ritade av

86 arkitekten Bengt Edman, känd för sin brutalistiska stil i tegel och betong. Satsningen på kategoriboende av detta slag i staden tycks dock ha varit övergående och husen såldes vidare till andra fastighetsbolag. Pireus omvandlades till hotell Skyline, för att senare åter till en del bli studentboende och sedan än en gång rymma hotellverk- samhet. Malmö är en stad med ett stort antal smålägenheter – 17.000 ettor och 42.000 tvåor, något som lundastud- enter kom att utnyttja. De var några av de första att åter- upptäcka t.ex. Möllevången vars befolkning idag till en stor del utgörs av studerande. Värnhem är ett annat sådant område medan Slottstadens ettor ofta varit ett reservat för unga infödda malmöbor som inte vill flytta för långt bort. I slutbetänkandet för Malmö högskola var utgångs- punkten att studenterna främst skulle komma från regionen varför bostadsbeståndet avsett specifikt för denna grupp inte skulle behöva vara så stort – staden hade ju ett stort antal smålägenheter. Samtidigt uppgavs dock

87 att staden skulle komma att lägga stor vikt vid studenternas bostadsbehov i planeringen. Den bostadssitua- tion som det kalkylerades med började emellertid redan att vända under 1990-talets sista år och idag får de som kommer utifrån finna temporära lösningar medan stadens egna unga får dröja med att flytta hemifrån. Kommunala bostadsbolagets roll Liksom i många andra städer med unga högskolor och universitet kom de kommunala bostadsbolagen att satsa på studenterna. I Malmö bor ett flertal studenter i MKB:s fastigheter. Bostadsbolaget har istället för att enbart bygga nytt valt att låta studenterna ta staden i besittning genom att låta hela eller delar av deras fastigheter, från centrum till periferi, bli till studenthus. Studenterna får därför möjlighet att bo i arkitektoniska pärlor som de sk. Boogiehusen vid Köpenhamnsvägen eller husen med de lutande balkongfasaderna på Östra Sorgenfri. MKB medverkar även till att finna alternativa lös- ningar såsom förmedling av delade lägenheter eller att transformera delar av det tidigare sjukhuset VÄS till ett studenthus. Inte bara det kommunala bostadsbolaget utan även mindre, privata fastighetsägare omvandlar bebyggelse som på något sätt ger en inblick i och en förståelse för staden. Fazerfabrikens gamla personal- utrymmen på Skolgatan är ett sådant exempel. Vad hyresvärdarna kanske inte avser men indirekt gör, är att ge de nyinflyttade, en utgångspunkt eller snarare en förankring till Malmös historia. För den nybyggnation av studentbostäder som sker i staden så följs den redan valda vägen med ett integrerat studentboende. Så är fallet i bostadsområdet Västra hamnen – i folkmun kallat Bo01 – vilket kan leda till att området inte blir till något av ett rikemansreservat utan till en levande stadsdel där ung som gammal och rik som fattig möts. Stadskvarter ändrar karaktär Intåget av studenter har satt sina spår på Malmös stadsbild. Inte bara har antalet cyklar ökat, caféerna och pub- arna blivit fler utan också, som ovan nämnt, har bostads-

88 situationen hårdnat. Områden som tidigare inte längre var så eftertraktade har nu blivit populära, Möllevången – allmänt kallad Möllan – är sannolikt ett av det mest uppenbara. Här har det som betecknas som gentrifier- ing börjat, en process där tidigare stigmatiserade bostads- områden successivt omvärderas genom att personer med större kapital, ofta kulturellt sådant, bosätter sig här. Ett välkänt exempel på en stadsdel som till stor del har genomgått en sådan utveckling är Söder i Stockholm. Möllevången byggdes som en arbetarstadsdel i början av 1900-talet men ändrade under seklets gång befolkning till socialt utsatta och senare till något av en invand- rarstadsdel. Utvecklingen var inte helt olik den som även kom att ske i 60-talsområden, som Rosengård, Rinkeby och Gårdsten. Men det som avviker är just att det handlar om en kvartersstad. En effekt av gentrifieringen i ett längre perspektiv är att de studenterna som flyttat dit med endast studielånet på fickan men med en solid borgenär i ryggen, vilket uppskattas av de många enskilda fastighetsägarna i området, blir färdigut- bildade. De skaffat familj men stannar likväl i området varför medelinkomsten höjs och med det sannolikt också standard och hyror. På så sätt minskar mångfalden, såväl den etniska som den sociala, och härmed också de inte alltid helt rumsrena kvartersbutikerna och andra verksamheter som är en faktor i stadsdelens särpräglade karaktär. Ur ett byggnadsantikvariskt perspektiv påverkas även byggnaderna av gentrifieringen. Fastighetsägarna satsar mer vilket kan leda till att de gamla fönstren och dör- rarna som kanske bara är i behov av lite ny färg, byts ut. Gentrifikation kan i och för sig ha en motsatt effekt. Unga välutbildade människor kan ha lättare hävda sin rätt än dagens mångkulturella befolkning. De kan därmed påverka sitt boende och sin byggnad. Med ”rätt” kunskap kan husen vårdas väl men hotet mot den blandade stadsbild som fick många att söka sig hit kvarstår. Integration i staden och historien Integration – är ett ord som är väl brukat i våra dagar. Oftast i diskussioner kring och om det månkulturella

89 samhället. Men integration kan även ske på annat sätt i andra diskurser. I fråga om Malmö högskola har verksamheten och dess studenter tagit staden i besittning på stadens villkor, integrerats, genom bruket av en redan existerande bebyggelse. Kanske har detta lett till att varken studenterna och de anställda, d.v.s. brukarna eller Malmös övriga befolkning har givits en känsla av Vi och Dem. Lokaler som står tomma, övergivna, efter att deras verksamhet av någon anledning har upphört, kan bidra till en negativ syn på den stad man lever i – men om de inte rivs utan åter får liv kan en hoppfullhet inför framtiden skapas. Samtidigt blir verksamheten på ett naturligt sätt en del i den historiska kedjan. För malmöbon har utlokaliseringen av Malmö högskola gjort att ett område först fyllt med framtidshopp, sedan med misslyckande, givits en ny väg att vandra – vilket även skett bokstavligt då såväl Universitetsområdet som resterande delen av Västra hamnen inbjuder till en härlig promenad med många vackra vyer. Genom sitt boende och sina studiesalar integreras studenterna inte bara in i den malmöitiska stadsbilden utan även in i stadens historia. Flertalet av de byggnader de brukar torde väcka frågor vilket kan vara en direkt ingång till en förståelse för Malmös nutid, dåtid och framtid. Från kulturmiljövården synpunkt bör återanvändan- det ses av godo eftersom det idag inte strävas efter en monumentvård, som stannar tiden. Dagens syn handlar däremot om att på ett varsamt sätt bruka byggnaderna i gamla eller nya syften. Den tankegången ska dock inte hindra att man tänker två gånger innan större föränd- ringar görs, för hur många förkastar inte i dag de stor- stilade renoveringar som skedde under 1970-talet?

Birthe Pedersen är byggnadsantikvarie med inblick i såväl Malmös efterkrigs- tida bebyggelse som i Västra hamnens verksamhetsområde.

90 Litteratur: Guide till Malmös arkitektur. red: Tyke Tykesson, Björn Magnusson Staaf, mfl. Arkitekturförlag 2001 Högskola i Malmö. Slutbetänkande. SOU 1996:120 Västra Hamnen – en ny stadsdel i Malmö. Malmö Stadsbyggnadskontor 2001 Västra Hamnen Malmö. Kulturhistorisk utredning, Malmö Kulturmiljö 2002 Översiktsplan för Västra hamnen. ÖP 2013. Malmö Stadsbyggnadskontor 1998 Översiktsplan för universitetsholmen. ÖP 2021. Malmö Stadsbyggnadskontor 1998

91 Lars Berggren, Mats Greiff, Roger Johansson

Så knyts Malmös invånare ihop med högskolan

I dag framställs Malmö högskola i de flesta sammanhang som en viktig byggkloss i det nya Malmö som ska ta form och ersätta den industristad som allt mer tynar bort. Den förändrade skylinen med nedmonteringen av den nästan 140 meter höga Kockumskranen och byggandet av Bo01får stå som symboler för förändringen. Men som historiker vill vi ge vår syn på Malmö och hur staden speglas i utbildningen.

n grundläggande tanke bakom historieutbildningar Evid Malmö högskola är att knyta ihop högskolan med Malmös befolkning för att möjliggöra forskning och studier kring människors egen livserfarenhet och deras egen stad. För att möjliggöra detta har vi valt att profilera historieutbildningarna mot muntlig historia.

92 Detta innebär inte bara att muntliga källor används, utan också att frågeställningar och perspektiv hämtas ur ”vanliga människors” erfarenhetsvärld. Frågor kring klass, genus och etnicitet utgör ständigt närvarande perspektiv. Kurser har bl.a. kretsat kring staden, sociala villkor, politiska visioner, etik och släktforskning – allt insatt i ett förändringsperspektiv. Människorna i staden syns i utbudet på Malmö högskola Historia med kulturanalys är en grundläggande histo- rieutbildning upp till 80-poängsnivån. I denna anläggs ett tydligt underifrånperspektiv med socialhistoriska och kulturanalytiska angreppssätt. Här utgör muntlig historia ett centralt inslag på samtliga nivåer. Studenterna trä- nar sig i att självständigt utföra mindre forsknings- uppgifter, varav flera med lokalhistorisk inriktning, och redovisa dessa i skriftlig form. Kurser har en tvärveten- skaplig ansats. Utbildningen är forskningsförberedande. Stadens historia syftar till att fördjupa kunskaperna

93 kring den europeiska stadens historia och att särskilt skapa insikter vad beträffar Malmö. Exempel på innehåll kan vara stadens ekonomiska, politiska och sociala historia, men också inslag av kyrkohistoria, miljöhistoria, folklig kultur, arkitektur samt litteratur förekommer. Den svenska välfärdsstaten: Exemplet Folkhemmet, syftar till att ge en djupare förståelse för svenskt samhälls- liv av idag och folkhemmet som begrepp och historisk företeelse men också det innehåll som ryms inom snart 70 års samhällsutveckling sedan folkhemmet blev reger- ingspolitik. Kursen har en flervetenskaplig karaktär, vilket innebär att den innehåller ämnen som historia, litteratur, sociologi, filmvetenskap, och arkitektur. Människa, samhälle och grundläggande värderingar syftar till att skapa en fördjupad förståelse för de värde- ringar som ligger till grund för olika sätt att se på män- niska och samhälle. Kursen rör frågor om människo- och samhällssyn i ett historiskt och globalt perspektiv. Innehåll kan vara etik och moral, mänskliga rättigheter, politiska ideologier och religiösa åskådningar, jämställd- het och hur detta kommer till uttryck i människors utopi- er och visioner om framtiden. Kursen Modern socialhistoria samt käll- och arkivkun- skap för släktforskning ges på Malmö högskola under två terminer i Stadsarkivets lokaler i Malmö. Kursen syftar till att deltagarna ska förvärva grundläggande vetenskapliga färdigheter och grundläggande historiska kunskaper för att utveckla ett vetenskapligt synsätt inom släktforskning. Kursen är tänkt som en brygga eller mötesplats mellan högskola och den forskning som sker på fältet. Kursens olika moment kopplas till praktiska övningar med olika typer av källor och metodövningar. Varför fokus på Malmö? Handelsstaden Malmö. De äldsta skriftliga beläggen för mänsklig bosättning i vad som kallas Malmö härstam- mar från 1100-talet. I dessa talas om ett övre och ett nedre Malmö, det senare beläget vid Öresunds strand. Att platsen under nästa århundrade nämns i en isländsk saga gör att vi kan utgå från att den inte var alldeles betydelselös. Under 1200-talet fick flera danska städer

94 sina stadsrättigheter. Förmodligen var Malmö en av dessa. Det första säkra belägget för Malmö som stad är att biskop Peder 1275 utfärdade ett privilegiebrev till staden.1 I det medeltida danska riket utgjorde Öresund en central och viktig förbindelselänk. Dess nord-sydliga sträck- ning innebar att den var en viktig led från Östersjön till andra delar av danska riket, men sundet förband också det danska riket i öst-västlig riktning. Därmed var Öre- sund betydelsefullt både av ekonomiska och militär- strategiska skäl. Det innebar att Malmö med sitt geografiska läge – liksom Köpenhamn på andra sidan sundet – utvecklades till att bli en betydelsefull stad i det danska riket. Under 1300-talet framstod staden som ett betydande handelscentrum med internationella inslag. Framför allt var det tyska köpmän tillhörande det nord- tyska Hansaförbundet som intresserade sig för de rike- domar som handel i Malmö kunde föra med sig. Vi vet att dessa bildade ett handelsgille i staden redan 1329.2 Men Öresund gav mer än möjligheten att färdas på vattnet. Vid denna tid var det också oerhört rikt på sill, en vara som hade stor betydelse i det katolska Europa. Sillen utgjorde den verkliga rikedomen för Malmö, och 1360 utfärdade Valdemar Atterdag ett privilegiebrev till staden. I detta angavs att en höstmarknad skulle hållas varje år mellan Jungfru Marie himmelsfärdsdag (15 augusti) och Mikaelidagen (29 september). Under dessa sex veckor stod Malmö i Nordeuropas centrum. Män- niskor från när och fjärran landsteg i hamnen för att förtjäna pengar, göra inköp eller bara festa. Det var inte bara handelsmän som kom, utan också arbetare och arbeterskor på arbetsvandring som visste att det vid denna tid i Malmö fanns möjligheter att få arbete. Sålunda skulle t.ex. sillen saltas med från Tyskland importerat salt. Saltningen utfördes av kvinnliga arbe-

1) Malmö Stads Historia, Malmö 1971, del 1, s 217ff; John Danstrup, Danmarks historia från äldsta tid till våra dagar, 1:a bandet, Malmö 1946, s 96f. 2) Malmö Stads Historia, del 1, s 191ff och 222ff; Lars- Arne Norborg och Lennart Sjöstedt, Grannländernas historia, Stockholm 1987, s 26ff.

95 tare, medan manliga grovarbetare behövdes för trans- porter av olika slag. Andra försökte tjäna sitt uppehälle i den kosmopolitiska miljön genom att bedriva olagligt spel eller dobbel. Det finns också belägg för att prosti- tution förekom.3 Sillafisket minskade på 1400-talet Under slutet av 1400-talet slutade sillen att ”gå till” i Öresund. Detta hindrade emellertid inte Malmös fortsatta ekonomiska expansion. Handeln hade varit den ekonomiska motor som också genererade ett betydande hantverk i staden. Detta hade säkerligen en betydelse för Malmö som centrum i ett agrart omland, och flera medeltida storgodsägare valde att också ha fastigheter i staden. Så när sillfisket minskade i betydelse fanns det i staden redan andra ekonomiska aktiviteter. Som centralort i det agrart allt mer betydelsefulla sydvästra Skåne utgjorde Malmö en ekonomiskt attraktiv exporthamn för det feodala jordbrukets produkter. Godsägarna spe- cialiserade sig på produktion av spannmål och uppföd- ning av oxar, två exportprodukter med god avsättning i bl.a. Tyskland och Nederländerna men också i andra delar av danska riket. Verksamheten var så omfattande så att Malmö vid 1500-talets början ansågs vara den näst efter Köpenhamn viktigaste danska staden.4 Haven har genom historien ofta varit förenande länkar. Samtidigt som varor transporterades spreds nya idéer. Den nordeuropeiska reformationsrörelsen under 1500-talets första år nådde också Malmö, som med sitt starka handelskapital blev utgångspunkt för den danska reformationsrörelsen.5 Därmed var Malmös betydelse inte enbart av ekonomisk art utan också kulturell.

3) Lars Berggren & Mats Greiff, ”Från flinthandel till storindustri”, i M. Tidskriften om Malmö nummer 1, s 47ff. 4) Lars Berggren & Mats Greiff, Från sillamarknad till SAAB-fabrik. Industrialisering, facklig organisering och politisk mobilisering i Malmö, Ystad 1992, s 8ff. 5) Johan Ljungdahl, ”Malmöreformatorernas litterära verksamhet”, i Malmö Fornminnesförening. Minnesskrift 1909–1919, Malmö 1920, s 20ff.

96 Tillbakagång på 1600-talet Efter en lång uppgångstid som varade större delen av medeltiden och sträckte sig in i nya tiden började Malmö en tillbakagång under 1600-talets första hälft. Detta var en del av ett allmänt europeiskt fenomen. Medelstora städer i närheten av huvudstäder eller andra metropoler drabbades ofta av ekonomisk tillbakagång och minskad politiskt betydelse. Bland annat miste Malmö monopo- let på Islandshandeln, vilken överfördes till Köpenhamn. Öresund var inte längre den dynamiska kraft från vilken man kunde hämta ekonomisk näring. Med den svenska erövringen av Skånelandskapen försämrades situationen ytterligare. Öresund blev nu samtidigt som det utgjorde nationsgräns en oöverstiglig barriär som skar av alla Malmös gamla handelsförbindelser. Från att ha varit centralt placerad i det danska riket omvandlades Malmö till en militariserad provinsstad i Sveriges utkanter.6 Borgerskapet beklagade sig i ett brev till de svenska myn- digheterna:

”med smärta och beklagan vår goda stads förra villkor så avtaga genom det att handel och kom- mercierna nederligga, och inga främmande oss besöka att vi befara måste, rätt oförtövat bliva ruin- erade och fördärvade …”7

Handelskapitalisternas sjunkande vinster medförde att de inte ansåg det lönt med några mera omfattande investeringar för att förbättra hamnen och anpassa den till större och modernare fartyg. Det innebar att mycket handel gick Malmö förbi. Stadens koppling till Öresund blev allt lösare. Effektiv exporthamn Men det fanns ändå en fördel med det strategiska läget vid Öresund. När jordbruket i Skåne omvandlades i sam-

6) Lars Berggren & Mats Greiff, 1992, s 10. 7) Citaret ur Lars Berggren & Mats Greiff, ”Från flinthandel till storindustri”, i M. Tidskriften om Malmö nummer 1, s 49

97 band med den agrara revolutionen under 1700-talets andra hälft ökade behovet av en effektiv exporthamn i Skåne. Samtidigt smälte till viss del handelskapital och agrarkapital samman dels i form av enskilda idkare, dels i form av intresseallianser. Detta ökade ytterligare moti- vationen för att förbättra hamnen, och på 1770-talet anlades den första egentliga kajen i Malmö. Det innebar att fartyg kunde komma ända in till staden och att de inte längre behövde ankra långt ute på redden med en lång brygga som förbindelselänk till magasinsbygg- naderna.8 Den nya hamnanläggningen innebar ett kraftigt upp- sving med ekonomisk expansion och växande befolkning. Därmed lades också grunden för det industrikapitalis- tiska genombrottet. Med förmögenheter grundade i han- delsverksamhet kunde nya verksamheter etableras. Den på sikt kanske mest betydelsefulla var grundandet av Kockums Mekaniska Verkstad 1840. Till en början var företaget i första hand inriktat på produktion av jord- bruksmaskiner, men det förekom också reparation av båtar. Den egentliga varvsverksamheten startade i bör- jan på 1870-talet då företagsledningen insåg nödvändig- heten av direkt anslutning av verkstäderna till sundet. På så sätt underlättades reparationsverksamheten men nybyggnation av fartyg kunde också etableras. Under lång tid var det emellertid reparationerna som bar upp verksamheten. Läget vid det livligt trafikerade Öresund gjorde att många fartyg sökte sig till varvet för repara- tions- och underhållsarbete.9 I dagens deindustrialiserade Malmö spelar fortfarande

8) Malmö Stads Historia, del 2, Malmö 1977, s 264ff; Ludvig B Falkman, Minnen från Malmö, Malmö 1986, s 29, 34f och 66ff. 9) Lars Berggren, Ångvisslans och brickornas värld. Om arbete och facklig organisering vid Kockums Mekaniska Verkstad och Carl Lunds fabrik i Malmö 1840–1905, Malmö 1991; Mats Greiff, Kontoristen – från chefens högra hand till proletär. Proletarisering, feminisering och facklig organisering bland svenska industritjänstemän 1840–1950, Ystad 1992.

98 läget vid Öresund en viktig roll för Malmös utveckling. I det medeltida Danmark utgjorde sundet en förbindelse- länk mellan olika delar av riket. I dag utgör det med den nya bron en förbindelselänk inom Öresundsregionen. Hamnarna i Malmö och Köpenhamn är sammanslagna till en enhet och integrationssträvandena diskuteras ständigt i politiska sammanhang. Etableringen av nya affärsverksamheter vid brofäste både i Köpenhamn och Malmö och Percy Nilssons planer på en jättearena för idrott och andra evenamang vid brofästet är tydliga exempel på sundets dragningskraft. På så sätt har Öresund och Malmös läge invid det utgjort en geografisk förutsättning för ekonomisk och social förändring under hela stadens existens. Sundets och Malmös dragningskraft skapade under medeltiden en starkt kosmopolitisk miljö med inslag av människor från stora delar av Europa. Detta har återupprepats under efterkrigstiden, först med arbetskraftsimport till de stora industrierna och därefter av en flyktinginvandring. Malmö som arbetarrörelsens stad Få människor har väl kunnat undgår att vår social- demokratiske statsminister Göran Persson bor i Malmö. På sätt och vis kan man se detta som en symbol för att socialdemokratin alltid har varit stark i staden, som också ibland har kallats för arbetarrörelsens vagga. Närheten till Danmark och kontinenten är en viktig bakgrund och förklaring till att arbetarrörelsen tidigt etablerade sig i Malmö. Under de senare decennierna på 1800-talet var Öresundsregionen en gemensam arbets- marknad, där arbetare rörde sig fritt mellan arbetsplatser på båda sidor sundet.10 Vanligast var att svenska arbetare sålde sin arbetskraft på fabriker och verkstäder i Danmark. Detta betydde också att förbindelserna mellan danska och svenska arbetare utvecklades på ett sätt som man ibland kallar för arbetarskandinavism. De dan-

10) Se t ex Richard Willerslev, Den glemte invandring. Den svenske indvandring til Danmark 1850–1914. Köpenhamn 1983.

99 ska fackföreningarna försökte tidigt hjälpa till att organi- sera de svenska kamraterna. Den internationella soli- dariteten hyllades som en viktig princip vid denna tid. Genom att få sina svenska kamrater organiserade kunde dessutom de danska fackföreningarna motverka att svenska arbetare sålde sig för billigt eller tog jobb på block- erade arbetsplatser. Handskmakare, tobaksarbetare och korkskärare är tre hantverksinriktade yrkesgrupper som organiserade sig med dansk hjälp. Många av dessa tidi- ga fackföreningar blev dock kortlivade.11 Startskottet för socialdemokratiska rörelsen 1881 anlände skräddaregesällen August Palm till Sverige efter att ha vistats i Tyskland och Danmark där han kommit i kontakt med socialistiska idéer. Han höll sitt förs- ta agitatoriska tal i Malmö, och ibland har detta betraktats som startskottet för den socialdemokratiska rörelsen i Sverige. Palm startade tidningen Folkviljan, och han grundade en socialdemokratisk förening. Under 1880- talet bildades ett stort antal fackföreningar, som hade en större varaktighet än de tidigare organisationerna. I några fall hjälpte de danska kamraterna till även under detta decennium.12 Fackföreningarna bildade en centralorganisation i staden 1885. Den blev ganska kortlivad p g a motsätt- ningar, men den gjorde en bestående insats genom att den bidrog till att tidningen Arbetet kunde börja ges ut 1887. Redaktör blev en annan betydelsefull gestalt i den svenska arbetarrörelsens historia, Axel Danielsson. Under 1890-talet byggdes i Malmö Sveriges första Folkets Hus vid Skolgatan. Under samma decennium anlades även Sveriges första Folkets Park i Möllevången. Dessa platser betydde mycket för arbetarrörelsens organisationer, men blev också viktiga arenor för arbetarkul-

11) Bo Blomkvist, International i miniatyr. Studier i skånsk arbetarrörelse före 1880 och dess internationella kontakter. Lund 1979. 12) Lars Berggren, 1991, s 199 f.

100 turen. Folkets Park blev naturligtvis en viktig samlings- plats för arbetarfamiljerna.13 Stort folkligt stöd Eftersom Malmö var en utpräglad arbetarstad med stora industrier fick socialdemokratin snabbt ett stort folkligt stöd. När den politiska demokratin var genomförd med allmän kommunal rösträtt fick socialdemokraterna föl- jaktligen en hög andel av rösterna. Under 1920-och 1930-talen låg andelen i de flesta val över 60%, bra mycket över riksgenomsnittet.14 För att kunna få igenom politiska beslut i stadsfullmäktige tvingades socialdemokraterna in i ett samarbete med sina politiska motstån- dare. Detta ledde till att en särskild kompromiss- och samarbetsanda utvecklades. Detta betyder dock inte att det saknades skarpa motsättningar, t.ex. om arbets- löshetspolitiken. I kommunala sammanhang bör Nils Persson nämnas som en lokal socialdemokratisk politiker med tyngd.15 Man skall emellertid inte överbetona samförstånd och harmoni. Kampen mellan arbete och kapital har tagit några av sina mest tillspetsade uttryck i Malmö. Flera kapitalägare och disponenter insåg värdet av att sluta kollektivavtal med fackföreningarna, men andra upp- visade en mera hårdnackad attityd. I samband med lock- outer och strejker tog dessa företagsledare ofta in strejkbrytare. En av de mest dramatiska händelserna inträf- fade 1908 i samband med en riksomfattade stuveriarbe- tarkonflikt. Några ungsocialister, bland andra Anton Nilsson, sprängde en laddning i strejkbrytarnas förlägg- ningsskepp Amalthea, som låg i Malmö hamn.16 En

13) Peter Billing, Hundra år i folkets tjänst. Malmö folkets park 1891–1991. Malmö 1991. 14) Lars Berggren & Mats Greiff, 1992. 15) Peter Billing och Mikael Stigendahl, Hegemonins decennier. Lärdomar från Malmö av den svenska modellen. Malmö 1994. 16) Yngve Tidman, Spräng Amalthea! : arbete, facklig kamp och strejkbryteri i nordvästeuropeiska hamnar 1870_1914, Lund 1998

101 annan dramatisk händelse utspelade sig i Möllevången, där A W Nilssons korgfabrik tog in strejkbrytare i samband med en strejkaktion. Konflikten blev långvarig och när en av de strejkande arbetarna dödats i ett slagsmål med en strejkbrytare demonstrerade många människor. Händelserna har gått till historien under namnet Mölle- vångskravallerna.17 Flera på riksplanet ledande socialdemokrater har kommit från Malmö. Man kan nämna Gustav Möller och Per Albin Hansson som två framträdande frontfigurer. Gustav Möller var sekreterare åt R F Berg i Limhamn (”Limhamnskungen”), och det finns t o m en djärv hypo- tes om att hans erfarenheter av Bergs patriarkala föran- staltningar betydde mycket för hans senare verksamhet som socialminister.18 Per Albin är hedrad med att ha fått ge sitt namn åt den gamla landsvägen genom Kulladal, där hans föräldrahem används som möteslokaler. Fort- sätter man på Per Albin Hanssons väg kommer man till Lindeborg, som avslutas med Henrik Menanders väg. Till yrket var Menander korkskärare, men han är mest känd som journalist och textförfattare till några av arbe- tarrörelsens mest kända sånger. Han skrev den svenska texten till Internationalen och texten till Arbetets söner. På 1930-talet reste arbetarrörelsen ett ståtligt monument vid hans grav. Malmö som folkhem – visionen om den goda staden Vi ingången till efterkrigstiden stod Malmö inför ett bostadssocialt problem av sådana proportioner att blick- en snarare förmörkades än riktades framåt mot folkhemmets visioner om ljus och rymd i staden. Tidsperioden som beskrivits som en guldålder för staden kom också att innebära att trångboddheten i dåliga boendemiljöer ökade, lite paradoxalt som ett resultat av det växande

17) Doktoranden Stefan Nyzell på Malmö högskola skriver en avhandling om Möllevångskravallerna. 18) Bo Rothstein, ”Att administrera välfärdsstaten: några lärdomar från Gustav Möller” i Arkiv 36–37

102 välståndet i staden. En redan omfattande bostadskö späddes på genom en omfattande inflyttning p.g.a. högkonjukturens rop på arbetskraft. Folkmängden i Malmö ökade från 127. 000 invånare 1930 till 191.000 1950. Man kan närma sig tanken om folkhemmet utifrån olika aspekter – en möjlig sådan är att se hur tankarna på ett folkhem materialiserades i Malmös byggnation. För att realisera de nya tankarna bildades Malmö kommunala bostadsbolag, MKB, 1946 efter en politisk strid med högern. Bakom utformningen av området låg1945 års bostadssociala utredning och tankar hämtade från stadsplanering i USA med små områden eller städer inom staden, sk. granskapsenheter med affärer, torg och gemensamma möjligheter till aktiviteter i området.19 Ett av de första områdena som byggdes enligt efterkrigstidens nya strömningar var MKB:s stora projekt, Augustenborg, som började byggas 1948. Byggnationen som pågick i fyra år resulterade i 1.600 lägenheter med en rad för tiden nydanande, men för oss självklara bekvämligheter. Lägenheterna hade inte bara varmt vatten utan också badkar och balkong. Mer än modernt bostadsområde Men området var mer än bara ett modernt bostadsom- råde. Augustenborg kom att representera två centrala utvecklingslinjer som varit styrande för mycket av utvecklingen i Sverige sedan 1930-talets ingång: – Folkhemmet som politisk vision – Modernismen som strömning i tiden Men vare sig folkhem eller modernism är alldeles specifikt svenska. Det finns en historisk bakgrund till vision- erna om Augustenborg. Per Albin Hansson fanns under lång tid i en socialdemokratisk tradition med stor närhet till dansk socialdemokrati. Inte minst likheten med den

19) Mats Greiff & Lars Berggren, 1992, s 51 f, Malmö stads historia vol 6. Se också Eva Rudberg, ”Folkhemmets bostäder – en svensk modell”, Per Holm, ”Ett sam- manträde i bostadssociala utredningen”, Folkhemmets bostäder 1940–1960.

103 danske statsministern Torvald Stauning och den krispoli- tik som det danska partiet initierade bör ha påverkat svensk socialdemokrati; den modernistiska rörelse som nådde Sverige var tydligt inspirerad från USA bl.a. i planeringen av bostaden som grannskapsområden. Det ”malmöitiska” är kanske kraften och sättet som de två idéströmningarna kom att samverka på. Det unika och utmärkande för den folkhemstanke som presenterades av Per Albin Hansson i hans numera berömda tal från 1928 var universialismen i reformer- na; de skulle gälla samtliga samhällets medborgare.

”Hemmets grundval är gemensamhetstanken och samkänslan. Det goda hemmet känner inte till några priviligerade eller tillbakasatta, inga kelgris- ar och inga styvbarn. Där ser icke den ena ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på den andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i priviligierade och tillbakasatta,..”20

Vad står modernismen för? Den andra idéströmning som kom att prägla det svenska samhället var modernismen som kan sammanfattas i ord som: Rationalitet, fart, rent, arbetsdelning, likhet eller likformighet, men också med ord som a-historiskt som en rörelse framåt där historien tillhör det förgångna och kan glömmas. En utopi som inte är tillbakablickande utan där målet för människan blir att betvinga naturen. Något som blir tydligt i rivningen av områdena Caroli och Lugnet. Modernismen framträder bl.a. i den åtskillnad som i

20) Citerat ur Peter Billing & Mikael Stigendal, Malmö 1994

104 det nya bostadsområdet kom att göras mellan arbete och bostad. I de gamla småfolksområdena runt Möllevången, Lugnet eller Kirseberg hade arbetsplatser och bostäder utgjort integrerade delar av ett bostadsområde. Med Augustenborg flyttas bostäderna ut och utgjorde ett särskilt område som var skilt från platsen där man arbetade. I en malmöbok citeras Sigrid Combuchens barn- domsminnen från romanen Värme.

”Deras fäder jobbade på Kockums. Klockan fem, min minnesbild är gatan full av cyklar, män på dam- cycklar, herrcyklar, fäder som stillsamt trampar hemåt, tio i bredd och bekanta med varandra … Styrstången lyder den vana handen, vars känsel- ytor förtvinat onder alla sorters stötar, vibrationer, friktioner, temperaturer; huden är tjock och hård … Mödrar jobbde på MAB och MYA eller Mazetti eller MAS, det allmänna sjukhuset.”21

I den nya områdena byggdes gemensamhetsmiljöer in, ofta i källarlokalerna, där lokala föreningar kunde bedriva bordtennis, slöjd eller där Unga örnar kunde bedriva barnverksamhet. Om det ovan sagda speglar modernismen så kom Augustenborg också att spegla familjeideologi i 1950- talets folkhemssverige, ibland kallat ”husmoderkontrak- tet”. Endast 10% av kvinnorna i området var ogifta och 57% räknades som hemmafruar. I Per Albins tal var hemmetaforen också ett uttryck för lika delaktighet. Billing och Stigendal tar i sin gemensamma avhandling Hegemonins decennier fram en intressant – och i dag mycket aktuell – aspeket på demokratin när de visar hur endas 6% av de sämst ställda på Augustenborg avstod från att rösta i valet 1954. Motsvarande siffror var 26% på Lugnet och 36% i Caroli. I Augustenborg fanns i övrigt ett massivt röststöd för socialdemokratin där par- tiets rösttal t.o.m. steg från 73% 1958 till 81% 1962.

21) Citatet är hämtat ur Peter Billing & Mikael Stigendal, Malmö 1994, s 200

105 Kritik mot idén av ett jämlikt samhälle I bland har folkhemsideologi och modernism korsat varandra och folkhemmets nyckelord av universialism och nationellt hem korsas med modernismens fart, teknik och standardisering. Den kritik som rests mot de stora miljonprogramsområden som kom att byggas efter Augustenborg blev också en politisk kritik från höger mot idén om ett jämlikt samhälle. På så vis har också folkhemmet som vision på senare år ifrågasatts. I Malmö har detta på senare år resulterat i två olika spår i stadsutvecklingen. Bo01 får representera det ena spåret med ett byggande som riktar sig till de välbeställda i samhället. Om tanken bakom Augustenborg var att bygga bostäder för arbetare och tjänstemän så var tanken bakom Bo1 att få en inflyttning till staden av rika män- niskor. De bostadssociala ambitionerna hade bytts mot förhoppningar om ett ökat skatteunderlag. I tidskriften Arkitektur tolkas tankarna bakom ett liknande område; Potatisåkern i följande ingress:

106 ”Det bondska namnet till trots är det här ett bostads- område som pekar ut Malmös nya bostadspolitik. Här byggs för de välsituerade och välutbildade – de som skall sätta fart på stan i it-eran.”22

Men det finns också ett annat spår i dagens malmöitiska stadsplanering som pekar på fortsatta folkemsvisioner i exempelvis Augustenborg. Storstadsutrednigen visar med dystra siffror på att något gick fel i folkhemsvisio- nen om Augustenborg. Socialbidragsberoendet, som ett exempel, ökade i Augustenborg från 19% 1990 till 45% 1997. För en motsvarande siffra för hela Malmö 1997 var 22% av befolkningen socialbidragstagare och medelinkomsten låg också 50% högre i Malmö stad än för Augustenborg. 89% av barnen i området finns i hushåll

22) Se ”Potatisåken i Malmö” Arkitektur nr 7 1979.

107 som är socialbidragsberoende.23 Augustenborg exempli- fierar samtidigt den etniska sammansättning som präglar dagens Malmö. Hälften av de boende i området har utländsk bakgrund. Sedan ett par år tillbaka pågår ett omfattande EU-projekt i Augustenborg där Malmö kommun och forskare från bl.a. Malmö högskola är djupt involverade med att binda samman en långsiktigt håll- bar ekologisk utveckling med demokratisk social utveckling som syftar till att bryta segregering och socialt utan- förskap. Ekostaden är ett projekt som startade våren 1998 och syftar till att skapa en ekonomiskt, social och ekologiskt mer hållbar utveckling i området. Det är en lång rad olika delprojekt som omfattar ett återupplivande av den gamla kvartersbiografen, lokal dagvattenhantering, gröna tak, boendemedverkan osv. Bakom projekten finns förutom Malmö högskola också bl.a. MKB, gatukontoret, VA-verket, EU:s URBAN- och LIFE-program. Den enskildas historia fogas in ett större sammanhang Vi har i denna artikel diskuterat tre viktiga perspektiv på Malmös historia: Havet, arbetarrörelsen och folkhemmet. Därmed har vi velat visa att denna historia är intressant i sig. Malmö är i många avseenden en spännande stad som uppvisar ett både särpräglat och allmängiltigt mönster. På så sätt kan man spegla en generell samhälls- utveckling och samtidigt studera hur denna får sin specifikt ”malmöitiska” form. Därmed knyts den lokala historien samman med den regionala, nationella och även internationella. De kurser som vi utvecklat på högskolan försöker att närma sig dessa frågor genom att anknyta till staden och människorna som bor där. Därför eftersträvar vi att utveckla en dialog som tar sin utgångspunkt i deltagarnas intressen och livserfarenheter. I de båda kurserna Stadens

23)Tre städer, SOU 1998:25, uppgifterna har kompletterats av Mats Andersson som tar fram Malmö stads statistik för dessa områden.

108 historia och Folkhemmet behandlar vi de historiska aspekterna vi diskuterat ovan. Släktforskningskursen sätter fokus på de enskilda människorna medan kursen Människa, samhälle och grund- läggande värderingar tar sin utgångs- punkt i de livsfrågor människor ställer. Dessutom arbetar vi i kursen Historia med kulturanalys med muntlig historia. På så sätt kan man knyta ihop historien med lokalsamhälle och historiens subjekt, de enskilda männi- skorna, och få en existentiell och emanci- patorisk dimension i de historiska studierna.24 I projektet med tematiserade – kvinnornas – det politiska – det kulturella – invandrarnas Malmö och Köpenhamn – stadsvandringar i Malmö och Köpen- hamn har vi tillsammans med en rad institutioner i de båda städerna försökt utveckla en historieundervisning som växer fram i en dialog mellan undervisare och deltagare.25

Lars Berggren, Mats Greiff och Roger Johansson är alla universitetslektorer och forskar och undervisar vid Lärarutbildningen på Malmö högskola.

24) Lars Berggren & Mats Greiff, Oral History at Malmö University i The Power of Oral History, Memory, Healing and Development, Pietermaritzburg 2002. 25) Se projektet (Medverkande Lärarutbildningen i Malmö, Malmö Stadsarkiv, Köpenhamns Stadsmuseum, Kulturhistorisk verkstad i Köpenhamn) Köpenhamn og Malmö. En upplevelse till fods. Kulturhistoriska byvan- dringer, Lund 2000, Se också Peter Billing & Roger Johansson, ”A City Walk Tour Through Collective Memory and National Projects”. Oral History: Challenges for the 21st Century vol 2, Rio de Janeiro 1998

109 Annika Karlsson

Med andra ögon

”Jag är imponerad av diskussionerna på våra föreläsningar och att man kan säga till om man inte förstår.” Det säger Irina Filiaeva, utbildad geolog och bergsingenjör från Ryssland som nu sadlar om till lärare i matematik och naturvetenskap på lärarutbildningen vid Malmö högskola. Med sin erfarenhet av skola och studier från hemlandet ser Irina med andra ögon på sin utbildning vid Malmö högskola och på den svenska skolan.

et var väldigt stressigt på föreläsningarna och –Ddet fanns inte tid för frågor om man inte hängde med, berättar Irina som läste 2 år på geologisk folk- högskola och 5 år på Bergsinstitutet i Jekaterinburg. Men även undervisningen på lärarutbildningen upp- levde Irina som stressig till en början. Första terminen handlade om att fräscha upp sina ämneskunskaper – på svenska. Men Irina menar att det var ett snabbt och bra sätt att sätta sig in i det svenska språket och sina ämnen. Irina läser en lärarutbildning för invandrare med högre akademisk utbildning från sina hemländer. Förutom repetition av ämneskunskaperna handlar utbildningen om att förstå det svenska samhället, dess skolsystem och att få praktisk erfarenhet av läraryrket. Irinas första möte med den svenska skolan var på Magistratsskolan i Malmö där hon gjorde delar av sin verksamhetsförlagda tid i utbildningen. – Jag hade en fantastisk handledare, Roland Ebbeson, som verkligen kunde konsten att fånga elevernas intresse. Jag kände hela tiden att jag fick ta del i undervisningen. Irina arbetade med ett svenskt lärarlag på Magistrats- skolan. Något som hon såg som positivt för sin egen språkutveckling. På Kirsebergsskolan där hon just nu gör sin verksamhetsförlagda tid är hon del av ett internationellt lärarlag med kollegor från bland annat Polen och Irak. Läxor och disciplin Skillnaden mellan den svenska och ryska skolan tycker

110 Irina främst handlar om läxor och disciplin. I Ryssland visar eleverna mer respekt för lärarna och läxor tillhör vardagen. – Läxor är viktigt för att eleverna ska kunna hänga med i undervisningen. Nivån på matematikkunskaper och resurser för naturvetenskapliga ämnen är andra faktorer som skiljer de båda skolsystemen åt. Matematikkunskaperna i den svenska skolan ligger på en lägre nivå än i den ryska. Eftersom det finns ett glapp mellan elevernas matematikkunskaper i grundskolan och det som senare krävs i gymnasieskolan får eleverna svårt att hänga med i undervisningen på gymnasienivå menar Irina. – Jag tycker att man borde börja med en högre nivå inom matematiken redan i år 8 eller 9 för att förbereda eleverna. Naturvetenskap tar för liten plats Den tid som avsetts till naturvetenskapliga ämnen i den svenska skolan anser inte Irina vara tillräcklig för att t.ex. kunna utföra laborationer. I Ryssland förbereds alla laborationer av en assistent så att läraren kan ägna lektionstiden åt själva laborationen. – Den svenska skolan borde satsa både tid och resurser på de naturvetenskapliga ämnena, säger Irina som menar att t.ex. laborationer är ett bra sätt att få barnen intresserade av fysik och kemi. Irina har 18 års erfarenhet av sitt arbete som geolog och bergsingenjör. Ett arbete som bland annat handlade om att projektera och planera inför sprängningar och att göra analyser på vilket borrmaterial som passar bäst för en viss typ av berggrund. Denna erfarenhet vill hon använda sig av i sitt framtida yrke. – Det är bra att kunna ge exempel från verkligheten, då lyssnar eleverna, menar Irina. Irinas tidigare arbete handlade också om att lära sig hantera och leda andra människor. Att värdera män- niskor istället för att kritisera dem är en viktig lärdom som Irina vill föra med sig in i klassrummet. – Det finns inga dumma elever. En del behöver bara lite extra tid och stöd.

111 Kamp för att komma in på arbetsmarknaden Irina vill dela med sig av sin livserfarenhet till sina elever. Att utbildning är viktigt och att man måste lära sig att kämpa är två saker som hon tycker är viktigt att eleverna lär sig. Hon har själv fått klara av sin studier på egen hand eftersom hennes föräldrar inte hade någon högre utbildning och flytten till Sverige har bitvis handlat om en kamp för att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. – Jag blev kallad till en intervju för ett labbjobb på Betongfabriken i Malmö, men de ansåg inte att jag hade tillräckliga kunskaper i engelska, berättar Irina. Irina sökte även städjobb, men fick inte heller dem för att hon ansågs överkvalificerad. Hon ser sig själv som lyckligt lottad som har haft ekonomiskt stöd av sin sambo. Hade hon varit ensamstående i samma situation hade hon varit hänvisad till socialbidrag. Vägen in i det svenska samhället har gått via SFI-kurser på Folkuniversitetet samt kurser i historia och samhälls- kunskap inom projektet Centrum för Internationella Akademiker (CIA). Ett projekt som startades av Lernia, Arbetsförmedlingen och Folkuniversitetet. Det var också där hon fick höra talas om lärarutbildning för invand- rade akademiker (LIA) på lärarutbildningen i Malmö. Irina var själv aktiv i sina barns skolgång bl. a. genom skolans föräldrakommitté. Hon regisserade också två filmer om teknologiska processer i bergsindustrin för gymnasiestudenter. Det var hennes tidigare erfarenheter av skolan som lockade henne att söka sig till läraryrket. – Jag vill lära eleverna att man måste vara beredd på förändringar i livet, säger Irina och syftar på sin egen flytt till Sverige, men också den förändring som Sovjet- unionens upplösning innebar för många ryssar. Irina har en termin kvar på sin utbildning till lärare i matematik och naturvetenskap. Hon är på väg mot sitt nya yrke och in i den svenska arbetsmarknaden. – Nu känner jag att jag är en del av samhället, avslu- tar Irina.

112 raktik och teori är nu en tidskrift för hela Malmö högskola. PDen ges dock fortfarande ut av Lärarutbildningen på Malmö högskola. Tidskriften är till för en bred diskussion om lärande, bildning och utbildning. Det här numret handlar om Malmö. Hur syns stadens erfarenheter i grundutbildning och forskning? Och vad är det som inte syns? Du får ett axplock. Men vi har också vänt på perspektiven och låtit några av företrädarna för Malmö berätta hur de ser på Malmö högskola. Vilka är förtjänsterna, samarbetsprojekten, fallgroparna och farhågorna framöver? Du kan välja bland rubriker som ”Bryr sig Malmö högskola om malmöborna?”, ”Malmö högskola kan inte slå sig till ro”, ”Vad har Malmö högskola och kulturlivet ihop?”, ”Stans bästa dateing place”, ”Så konstrueras Malmös identitet”, ”Malmö svänger men skulle kunna svänga ännu mer” m.m.

Nästa nummer av Praktik och teori har som tema ”Att synas”. Alla områden på Mah är då förhoppningsvis med och skriver och diskuterar. Vi välkomnar också dig utanför högskolan att komma med artiklar eller debattinlägg. Vill du bidra med artiklar vill vi se dem i mitten av januari 2003. ISSN 1104-6570 Ansvarig: Helena Smitt Omslagsbild: Stefan Bresche Tryck: Lenanders Tryckeri, Kalmar 1500 ex.

205 06 MALMÖ, 040-665 70 00 www.lut.mah.se