Bet. 2006/07:KU20 Granskningsbetänkande

Konstitutionsutskottets betänkande 2006/07:KU20

Granskningsbetänkande

Inledning

Enligt 12 kap. 1 § regeringsformen ska konstitutionsutskottet granska stats- rådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att för detta ändamål få ut protokollen över besluten i regeringsären- den och de handlingar som hör till ärendena. Som underlag för den granskning som nu redovisas har utskottet haft att tillgå material som tagits fram av utskottets kansli och av Regeringskansliet. Utskottet har också erhållet visst annat underlag. Utredningsmaterialet redovisas i bilagorna A1.1.1–A5.2.6. För att inhämta ytterligare upplysningar har utskottet vidare hållit ett antal offentliga utfrågningar. Uppteckningar från utfrågning- arna återfinns i bilagorna B1–B14. Utskottet har bordlagt tre granskningsanmälningar angående justitieminister Thomas Bodströms styrning av polis och åklagare i den s.k. razzian mot fildelarsajten The Pirate Bay. Vidare har utskottet bordlagt gransk- ningsanmälningar i samband med flodvågskatastrofen 2004. Även en gransk- ningsanmälan rörande regeringens förhållande i samband med FN-programmet Olja för mat har bordlagts. I det följande lämnas först en kort beskrivning av hur betänkandet har disponerats och av vissa av resultaten av granskningen. De olika gransk- ningsärendena behandlas därefter i betänkandets huvudavsnitt. Därpå följer reservationer och ett särskilt yttrande.

Sammanfattning Behandlade frågor I betänkandet redovisas utskottets granskning av statsrådens tjänsteutöv- ning och regeringsärendenas handläggning med anledning av särskilda anmälningar. Utskottet angav i december 2006 på eget initiativ ett gransk- ningsbetänkande om vissa allmänna, administrativa frågor (bet. 2006/07: KU10).

1 2006/07:KU20

Betänkandet inleds med kapitel om vissa frågor som berör statsrådens tjänsteutövning. Därefter följer kapitel om regeringens förhållande till riksdagen, handläggningen av vissa regeringsärenden m.m., vissa uttalanden av statsråd och avslutningsvis regeringens styrning av de statliga bolagen. Kapitelindelningen följer ärendenas huvudsakliga karaktär.

Vissa resultat av granskningen Vissa frågor angående statsrådens tjänsteutövning Utrikesminister Laila Freivalds och regeringens roll vid stängning av en hemsida har granskats med avseende på två aspekter. Den ena aspekten avser besöket av en UD-tjänsteman hos webbhotellet Levonline AB, den andra det budskap som framfördes till regeringarna i ett antal muslimska länder. Vad gäller besöket hos Levonline framhåller utskottet att någon överträdelse av förbudet mot censur eller andra hindrande åtgärder inte kan anses ha skett genom de redovisade kontakterna. Enligt utskottets uppfattning innebär dock den kontakt som i detta fall en UD-tjänsteman tog med Levonline att det säkerhetsavstånd, som en myndighet bör hålla, träd- des för när. Kontakten kan anses ha varit ägnad att uppfattas som en påtryckning oavsett hur företaget faktiskt uppfattade kontakten. Enligt utskottets uppfattning kan agerandet inte anses lämpligt, trots den utsatta situation svenska medborgare och intressen utomlands befann sig i. I granskningen av det budskap som framfördes till regeringarna i ett antal muslimska länder anför utskottet att hanteringen av ärendet borde ha skett på ett sådant sätt att man undvikit feltolkningar av det svenska budskapet, även om utrikesministern inte kan lastas för hur hennes budskap tolkas av utländska medier. Utskottet konstaterar att Laila Freivalds själv framhållit att hon som utrikesminister var ytterst ansvarig för vad som skedde inom Utrikesdepartementet i hennes namn. Reservation (fp) Efter att ha granskat statsminister Fredrik Reinfeldts förordnande av statsråd konstaterar utskottet att regeringsformen ger stort utrymme för regeringsbildaren när det gäller vem som ska utses till statsråd. Vidare saknas både beredningsskyldighet och utvecklad praxis för hur utnämningarna ska förberedas. Granskningen ger därför inte anledning till något särskilt uttalande från utskottets sida. (Reservation s, v och mp) Utrikesminister Carl Bildts uppdrag och finansiella intressen har granskats bl.a. beträffande Carl Bildts optionsinnehav i företaget Vostok Nafta och risken för jäv i samband med ett regeringsbeslut den 9 november 2006. Härvid konstaterar utskottet att Carl Bildt inte hade några direkta ekonomiska intressen i det företag som beslutet berörde, Peter Gaz, och att beslutet inte heller i övrigt kunde bedömas påverka hans ekonomiska intressen. Något jäv har således enligt utskottets mening inte förelegat. Med anledning av att Carl Bildt inte redovisat sitt totala innehav av optioner i

2 2006/07:KU20 företaget Legg Mason framhåller utskottet dock att de uppgifter angående innehav av aktier och optioner som lämnas till Statsrådsberedningens för- teckning ska vara korrekta och fullständiga. Reservation (s, v och mp) I fråga om statsrådet Mats Odells ägarintressen i ett privat vårdhem har utskottet granskat risken för jäv i samband med statsrådets tjänsteutöv- ning. Utskottet uppfattning är att statsrådets privatekonomiska intressen kan vara känsliga med tanke på hans ansvarsområden inom regeringen. Dock förutsätter utskottet att gällande normer och rekommendationer för undvikande av jävssituationer följs samt att det inom regeringen och Reger- ingskansliet finns insikt om betydelsen av ett säkerhetsavstånd i de ären- den som kan aktualisera privatekonomiska intressen. Vidare konstaterar utskottet att den utredning som gjorts angående statsrådets situation i jävs- hänseende inte i sin helhet redovisats för utskottet, vilket skulle ha gett ytterligare underlag för bedömandet av en sådan insikt. Särskilt yttrande (v)

Regeringens förhållande till riksdagen Utskottet har granskat statsrådet Mona Sahlins agerande i samband med ett regeringsbeslut om uppdrag till Statens Kriminologiska Laborato- rium om analys av bild- och filmmaterial av vraket m/s Estonia. Gransk- ningen föranleder inget uttalande från utskottets sida. Utskottet har granskat huruvida försvarsminister Leni Björklunds uppgifter i riksdagen om vapensamarbete mellan Israel och Sverige varit missvisande. Utskottet har gjort en genomlysning av det svensk-israeliska militära samarbetet och granskningen föranleder inget uttalande från utskottets sida. Justitieminister Thomas Bodströms agerande i EU-nämnden har granskats av utskottet. Granskningen har genomförts med anledning av en anmälan om att statsrådet undanhållit information från riksdagen och inte följt EU-nämndens ställningstagande. Vad som framkommit i granskningen föranleder inget uttalande från utskottets sida. Även miljöminister Andreas Carlgrens förfarande i EU-nämnden har granskats med anledning av anmälningar som gällt i vad mån han uppträtt i överensstämmelse med samrådsbestämmelserna i en fråga som gällde utsläpp av koldioxid. Utskottet hänvisar i sitt ställningstagande till att det inte förelåg krav på samråd ifråga om EU-mål om koldioxid eftersom frå- gan inte fanns på dagordningen inför det aktuella sammanträdet. Utskottet framhåller dock att statsrådet sannolikt hade en uppfattning om vilken stånd- punkt Sverige skulle komma att inta i frågan och var oförhindrad att kommunicera denna med EU-nämnden. Utskottet har granskat regeringens utformning av biståndsramen i budgetpropositionen och huruvida det skapats en dold möjlighet för regeringen att använda biståndsanslag för andra ändamål än bistånd. Vad som framkommit i granskning ger inte anledning till något uttalande från utskottets sida.

3 2006/07:KU20

Handläggningen av vissa regeringsärenden m.m. Utskottet har granskat regeringens användning av förordningsmakten för vissa ändringar i bl.a. grundskoleförordningen. I granskningen har inget framkommit som innebär att regeringen varit förhindrad att genom förord- ning meddela de föreskrifter som anmälningen avser. Utskottet konstaterar dock att förfarandet medförde att riksdagen undandrogs möjligheten att påverka utformningen av bestämmelserna. I fråga om statsminister Göran Perssons och regeringens utövande av utnämningsmakten har underlaget för en rekrytering till generaldirektör för Kammarkollegiet granskats. Granskningen föranleder inget uttalande från utskottets sida. Utskottet har i samband med tidigare granskningar kunnat notera att det funnits en beredvillighet att som rutin i Regeringskansliet införa att kravprofiler som tas fram inför utnämningar tillförs akten i ären- det. Vidare har det från regeringens sida aviserats att kravprofiler ska offentliggöras inför utnämningar. Regeringens hantering och utredning av omständigheterna i samband med Osmo Vallos död har granskats av utskottet. Granskningen föranleder inget uttalande från utskottets sida. Regeringens agerande i fråga om hyresrådens ställning i samband med organisationsförändringar i de mindre hyresnämnderna i landet har granskats. Utskottet framhåller att bedömningen av regeringens handläggning av ärenden av detta slag måste utgå från att endast uppenbara fel skulle kunna ge utskottet anledning att från utskottets utgångspunkter kritisera agerandet. Granskningen har inte visat annat än att gällande rätt har gett utrymme för regeringen att göra den bedömning som gjorts. Granskningen föranleder inget ytterligare uttalande av utskottet. Beredningen av regeringsärenden har granskats med anledning av försla- gen hösten 2006 om förändringar i reglerna för arbetslöshetsförsäkringen, förändringar i skattelagstiftningen samt avveckling av Djurskyddsmyndig- heten och Arbetslivsinstitutet. Granskningen visar enligt utskottets mening inte annat än att regeringen genomfört ett så grundligt beredningsarbete som varit möjligt med hänsyn till den korta tid som stod till buds. Mot bakgrund av de särskilda förhållanden som föreligger vid ett regeringsskifte saknas enligt utskottets mening anledning att rikta någon invändning mot regeringen för att beredningsarbetet inför budgetpropositionen för 2007 blivit något beskuret i jämförelse med den beredningsordning som annars brukar gälla. Granskningen väcker dock åter frågan om tidsut- rymme för avlämning av budgetpropositionen kan anses tillräckligt i samband med ett regeringsskifte. Reservation (s, v och mp) Avseende granskningen av kulturminister Leif Pagrotskys hantering av kommissionens meddelande om kommande granskning av det svenska presstödet understryker utskottet att ett statsråd alltid har det yttersta ansvaret för ett fungerande utbyte mellan kommissionen och Regeringskansliet. I det aktuella ärendet gjordes i Regeringskansliet bedömningen att svaren på kommissionens frågor inte krävde något ställningstagande från Leif

4 2006/07:KU20

Pagrotskys sida. Utskottet kan konstatera att statsrådet inte gett några sär- skilda instruktioner för att säkerställa att han blev löpande underrättad och att han följaktligen förblev omedveten om det sätt vilket ärendet utvecklades på. Granskningen föranleder i övrigt inget uttalande från utskottets sida. Utskottet har även granskat den nuvarande regeringens handläggning av presstödet. Utskottet konstaterar att den tidigare regeringen i propositionen rörande förändringar i presstödet anförde att den avsåg att anmäla förändringarna i presstödsförordningen till kommissionen samt att föränd- ringarna förutsatte ett godkännande från kommissionen. Om kommissionens behandling av ärendet skulle innebära att tidpunkten för ikraftträdan- det behövde ändras var avsikten att återkomma till riksdagen. Utskottet kan konstatera att den nuvarande regeringen har handlat i enlighet med detta. Vidare kan utskottet konstatera att beslutet att återkalla notifieringen fattades av kulturministern med stöd av förordningen med instruktion för Regeringskansliet och arbetsordningen för Regeringskansliet. Reservation (s, v och mp) Härutöver noterar utskottet bl.a. att de generella rutinerna från kommissionens sida är att ge meddelanden liknande det här aktuella ärendet endast per telefon. Från offentlighetssynpunkt hade det varit en fördel om beredningsarbetet och beslutsfattandet kunnat grundas på ett skriftligt meddelande från kommissionen. Upphandlingen av PR-uppdrag om nystartsjobb för AMS räkning har granskats av utskottet. Upphandlingen var enligt utskottets mening en fråga för AMS. Granskningen föranleder inte något uttalande i övrigt från utskottets sida. Reservation ( s, v och mp)

Vissa uttalanden av statsråd I granskningen av statsminister Fredrik Reinfeldts uttalande om Radio- tjänsts polisanmälningar av tre statsråd konstaterar utskottet att statsråd i likhet med andra medborgare är tillförsäkrade yttrandefrihet, men bör iaktta särskild försiktighet i vissa hänseenden. Det kan bl.a. gälla uttalanden som kan riskera den självständighet som enligt regeringsformen tillkommer domstolar och förvaltningsmyndigheter. Med hänsyn till statsråds speciella ställning torde särskilda krav enligt utskottets mening kunna stäl- las på regeringens ledamöter iakttagandet av denna princip. Finansminister Anders Borgs uttalande om att anställda på s.k. DIS-fartyg kan riva sina skattebesked har granskats. I sitt ställningstagande hänvi- sar utskottet till en promemoria där Anders Borg påtalar att det aktuella uttalande felaktigt lagts i hans mun. Granskningen föranleder därmed inte något uttalande från utskottets sida. Utskottet framhåller dock att alla som fullgör uppgifter inom det allmännas verksamhet har att visa försiktighet, vilket värnar integriteten för såväl de offentliga organen i deras maktutöv- ning som för dem som är föremål för deras beslut.

5 2006/07:KU20

Regeringens styrning av statliga bolag Posten AB:s förvärv av bolaget Strålfors AB har granskats av utskottet, bl.a. med avseende på huruvida Posten förändrat sin verksamhetsinriktning utan riksdagens godkännande. Granskningen föranleder inget uttalande från utskottets sida. Näringsminister Thomas Östros medverkan vid Vattenfalls presskonferens har granskats av utskottet. Utskottet förutsätter att regeringen vid ägarstyrning iakttar vad riksdagens beslutat för bolaget. Riksdagens krav på att bolaget agerar affärsmässigt medför att motsvarande krav ställs på ägaren. Därför, anför utskottet, krävs en varsamhet i ägarens kontakter med ledningen för bolaget så att det med klarhet framgår för omgivningen hur ansvaret är fördelat mellan ägaren och ledningen för bolaget.

6 2006/07:KU20

Innehållsförteckning

Inledning ...... 1 Sammanfattning ...... 1 Utskottets anmälan ...... 10 1 Vissa frågor rörande statsrådens tjänsteutövning ...... 11 1.1 Utrikesminister Laila Freivalds och regeringens roll vid stängning av en hemsida ...... 11 Ärendet ...... 11 Utredning i ärendet ...... 12 Utskottets ställningstagande ...... 28 1.2 Statsminister Fredrik Reinfeldts förordnande av statsråd ...... 30 Ärendet ...... 30 Utredning i ärendet ...... 30 Utskottets ställningstagande ...... 36 1.3 Utrikesminister Carl Bildts uppdrag och finansiella intressen ...... 36 Ärendet ...... 36 Utredning i ärendet ...... 37 Utskottets ställningstagande ...... 67 1.4 Statsrådet Mats Odells uppdrag och finansiella intressen ...... 69 Ärendet ...... 69 Utredning i ärendet ...... 69 Utskottets ställningstagande ...... 72 2 Regeringens förhållande till riksdagen ...... 73 2.1 Utnämning av nationell samordnare för barn i asylprocessen ...... 73 Ärendet ...... 73 Utskottets ställningstagande ...... 79 2.2 Statsrådet Mona Sahlins agerande i samband med ett regeringsbeslut om analys av film- och bildmaterial av m/s Estonia ...... 80 Ärendet ...... 80 Utredning i ärendet ...... 80 Utskottets ställningsstagande ...... 85 2.3 Riksdagens tillkännagivande om en hållbarhetskommission ...... 85 Ärendet ...... 85 Utredning i ärendet ...... 86 Utskottets ställningstagande ...... 88 2.4 Statsrådet Hans Karlssons ansvar i fråga om rehabilitering av långtidssjukskrivna ...... 88 Ärendet ...... 88 Utredningen i ärendet ...... 89 Utskottets ställningstagande ...... 93 2.5 Det svensk-israeliska militära samarbetet ...... 93 Ärendet ...... 93 Gällande ordning ...... 94 Utredning i ärendet ...... 98 Utskottets ställningstagande ...... 104 2.6-2.7. Regeringens samråd med riksdagen i EU-frågor ...... 104 2.6 Thomas Bodströms agerande i EU-nämnden och i ministerrådet ..... 107

7 2006/07:KU20

Ärendet ...... 107 Utredning i ärendet ...... 108 Utskottets ställningstagande ...... 115 2.7 Miljöminister Andreas Carlgrens agerande i EU-nämnden ...... 116 Ärendet ...... 116 Utredning i ärendet ...... 116 Utskottets ställningstagande ...... 121 2.8 Regeringens utformning av biståndsramen i budgetpropositionen ...... 122 Ärendet ...... 122 Bakgrund ...... 122 Utredning i ärendet ...... 125 Utskottets ställningstagande ...... 127 3 Handläggningen av vissa regeringsärenden m.m...... 128 3.1 Regeringens användning av förordningsmakten ...... 128 Ärendet ...... 128 Utredning i ärendet ...... 128 Utskottets ställningstagande ...... 134 3.2 Regeringens utövande av utnämningsmakten i samband med en viss utnämning ...... 134 Ärendet ...... 134 Utredning i ärendet ...... 134 Utskottets ställningstagande ...... 138 3.3 Regeringens granskning av Osmo Vallo-fallet ...... 138 Ärendet ...... 138 Bakgrund ...... 138 Utskottets ställningstagande ...... 147 3.4 Regeringens handläggning i fråga om hyresråden vid de mindre hyresnämnderna ...... 147 Ärendet ...... 147 Utredning i ärendet ...... 147 Utskottets ställningstagande ...... 162 3.5 Regeringens beredning av ärenden ...... 162 Ärendet ...... 162 Utredning i ärendet ...... 164 Bakgrund ...... 167 Utskottets ställningstagande ...... 180 3.6 Regeringens handlande efter riksdagens beslut om ändringar i presstödet ...... 183 Presstödsärendet ...... 183 Gällande ordning avseende statsstöd ...... 189 Ärendet (förra regeringen) ...... 192 Utredning i ärendet (förra regeringen) ...... 192 Utskottets ställningstagande (förra regeringen) ...... 195 Ärendet (nuvarande regeringen) ...... 196 Utredning i ärendet (nuvarande regeringen) ...... 196 Utskottets ställningstagande (nuvarande regeringen) ...... 202 3.7 Upphandlingen av informationstjänster om nystartsjobb ...... 204 Ärendet ...... 204

8 2006/07:KU20

Utredningen i ärendet ...... 204 Utskottets ställningstagande ...... 209 4 Vissa uttalanden av statsråd ...... 210 Formerna för regeringens styrning av myndigheterna m.m. och friheten för statsråd att yttra sig ...... 210 4.1 Statsminister Fredrik Reinfeldts uttalande angående Radiotjänsts polisanmälningar av statsråd ...... 217 Ärendet ...... 217 Utredning av ärendet ...... 218 Utskottets ställningstagande ...... 220 4.2 Finansminister Anders Borgs uttalande om skattevillkor för svenska sjömän på s.k. DIS-fartyg ...... 220 Ärendet ...... 220 Utredning i ärendet ...... 220 Utskottets ställningstagande ...... 224 5 Regeringens styrning av de statliga bolagen ...... 225 5.1 Posten AB:s förvärv av bolaget Strålfors AB ...... 225 Ärendet ...... 225 Utredning i ärendet ...... 225 Utskottets ställningstagande ...... 230 5.2 Styrningen av Vattenfall AB ...... 230 Ärendet ...... 230 Utredning i ärendet ...... 231 Utskottets ställningstagande ...... 243 Reservationer ...... 244 1. Utrikesminister Laila Freivalds och regeringens roll vid stängning av en hemsida (avsnitt 1.1) ...... 244 2. Statsminister Reinfeldts förordnande av statsråd (avsnitt 1.2) ...... 248 3. Utrikesminister Carl Bildts uppdrag och finansiella intressen (avsnitt 1.3) ...... 248 4. Regeringens beredning av ärenden (avsnitt 3.5) ...... 250 5. Regeringens handlande efter riksdagens beslut om ändringar i presstödet – nuvarande regeringen (avsnitt 3.6) ...... 251 6. Upphandlingen av informationstjänster om nystartsjobb (avsnitt 3.7) ...... 252 Särskilt yttrande ...... 253 1. Statsrådet Mats Odells uppdrag och finansiella intressen (avsnitt 1.4) ...... 253

9 2006/07:KU20

Utskottets anmälan

Utskottets anmälan Konstitutionsutskottet anmäler härmed enligt 12 kap. 2 § regeringsformen för riksdagen resultatet av den i detta betänkande redovisade granskningen.

Stockholm den 7 juni 2007

På konstitutionsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit Andnor (s), Per Bill (m), Henrik von Sydow (m), Morgan Johansson (s), Eva Bengtson Skogsberg (m), Stefan Tornberg (c), Yilmaz Kerimo (s), Mauricio Rojas (fp), Helene Petersson i Stockaryd (s), Björn Leivik (m), Billy Gustafsson (s), Ingvar Svensson (kd), Anna Bergkvist (m), Marianne Berg (v), Phia Andersson (s), Annie Johansson (c) och Mikael Johansson (mp). Berit Andnor och Morgan Johansson (båda s) har inte deltagit i behandlingen av avsnitten 1.1, 2.1, 2.2, 2.3, 2.4, 2.5, 2.6, 3.1, 3.2, 3.3, 3.4, 3.6 (delvis), 5.1 och 5.2. Tommy Waidelich och Kerstin Andersson (båda s) har i deras ställe deltagit i beslutet i dessa avsnitt.

10 2006/07:KU20

1 Vissa frågor rörande statsrådens tjänsteutövning 1.1 Utrikesminister Laila Freivalds och regeringens roll vid stängning av en hemsida Ärendet Bakgrund Sverigedemokraternas partiorgan SD-kuriren utlyste den 10 januari 2006 på sin nätupplaga en teckningstävling angående profeten Muhammeds utseende. Den 3 februari 2006 publicerades en första teckning på hemsidan. Några dagar senare rapporterades i medierna att företaget Levonline AB, som driver ett s.k. webbhotell, hade stängt SD-kurirens hemsida efter att Utrikesdepartementet och Säkerhetspolisen hade kontaktat företaget.

Anmälningarna m.m. Två granskningsanmälningar till konstitutionsutskottet våren 2006 avser vilken roll företrädare för regeringen spelat i samband med att hemsidan stängdes. I den ena anmälningen, som kom in till utskottet den 16 februari 2006, bilaga A1.1.1, hänvisas till reaktioner i pressen på agerande av Utrikesde- partementet innan ”Sverigedemokraternas hemsida stängdes under åbero- pande av dess känsliga innehåll i en pågående politisk/religiös konflikt, utlöst av en dansk tidning”. Enligt anmälaren åligger det utskottet att utreda om företrädare för regeringen brutit mot yttrandefrihetsgrundlagen. I den andra anmälningen, som kom in till utskottet den 20 mars 2006, bilaga A1.1.2, anförs att utrikesministerns ansvar för att Utrikesdepartemen- tet, enligt en tolkning, utövat påtryckningar mot webbhotellet Levonline för att förmå dem att stänga en tidnings hemsida bör bli föremål för utskottets granskning. Utskottet bör enligt anmälningen begära en redovisning av regeringen av vem som har tagit initiativ till kontakten med webbföretaget och vad som sades vid denna kontakt samt bedöma om regeringens agerande har skadat tilltron till den politiska maktens respekt för tryckfriheten och om det som skett under utrikesministerns ansvar varit i strid med tryck- frihetsförordningen eller inte. I granskningen har också uppmärksammats en uppgift i Yemen Observer den 15 februari 2006, bilaga A1.1.3, enligt vilken den jemenitiske utrikesministern mottagit ett brev från utrikesminister Laila Freivalds, där hon uttryckt beklagande över publiceringen av Muhammedteckningar på en högerextremistisk grupps hemsida och sagt att den svenska regeringen stängt hemsidan.

11 2006/07:KU20

Underlag för granskningen Till grund för granskningen har legat bl.a. ett beslut av Justitiekanslern (JK) den 24 mars 2006 (www.jk.se), promemorior upprättade inom Utrikes- departementet, vari ingår bl.a. yttrande från departementet till JK, press- meddelandetext och brev, bilagorna A1.1.4 och A1.1.8–A1.1.10, kansliöver- sättning av breven, bilaga A.1.1.5, pressmeddelande på svenska och arabiska1, bilagorna A1.1.6 och A1.1.7, skriftligt frågesvar från verkstäl- lande direktören i Levonline AB Torkel Nyberg, bilaga A1.1.11, en skriftlig kommentar från f.d. utrikesminister Laila Freivalds, bilaga A1.1.12, samt utfrågningar med f.d. statssekreteraren Dan Eliasson och Laila Frei- valds, bilagorna B3 och B4.

Utredning i ärendet Rättslig reglering m.m. Portalbestämmelser om tryck- och yttrandefriheten finns i tryckfrihetsför- ordningen (TF) respektive yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Skyddet för yttrandefriheten är i princip detsamma i båda dessa grundlagar, och yttrandefrihetsgrundlagen hänvisar i delar till tryckfrihetsförordningen. Med tryckfrihet förstås enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utge skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll och att inte i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning. I överensstämmelse med de angivna grunderna för en allmän tryckfrihet och för att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning ska det stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av tryckfrihetsförordningens bestäm- melser till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift bl.a. yttra sina tankar och åsikter samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Yttrandefriheten har enligt 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen till ända- mål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. Varje svensk medborgare är gentemot det all- männa tillförsäkrad rätt enligt yttrandefrihetsgrundlagen att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupp- tagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. Några andra begränsningar i yttrandefriheten får inte göras än som följer av yttrandefrihetsgrundlagen.

1 Den svenska versionen av pressmeddelandet i originalutformning har kommit utskottet till handa i april 2007. Uttalandet ”Utrikesminister Laila Freivalds om SD-kurirens provokation, på arabiska”, återfunnet via ”Sammanfattning av läget kring karikatyrerna på profeten Muhammed” på Regeringskansliets hemsida (www.regeringen.se/sb/d/6370).

12 2006/07:KU20

Förhandsgranskning av tryckta skrifter är förbjuden enligt 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen. Vidare föreskrivs förbud för allmänna organ att på grund av innehållet i en skrift hindra tryckningen, utgivningen eller spridningen bland allmänheten av skriften, om inte åtgärden har stöd i tryckfrihetsförordningen. Motsvarande bestämmelser om censurförbud och mot hindrande åtgär- der finns i 1 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen. I första meningen före- skrivs att det inte får förekomma att något som är avsett att framföras i ett radioprogram först måste granskas av en myndighet eller något annat all- mänt organ. I andra meningen sägs att det inte heller är tillåtet för myndigheter och andra allmänna organ att utan stöd i grundlagen på grund av det kända eller väntade innehållet i ett radioprogram förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland allmänheten. Enligt 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen tillämpas grundlagens bestämmelser om radioprogram också när en redaktion för en tryckt periodisk skrift med hjälp av elektromagnetiska vågor på särskild begäran tillhandahåller allmän- heten information ur en databas vars innehåll kan ändras endast av den som driver verksamheten. Förbudet mot förhandsgranskning gäller om inte stöd för åtgärden ges i yttrandefrihetsgrundlagen. Sådant stöd finns bara såvitt avser rörliga bilder i filmer, videogram och andra tekniska upptagningar som ska visas offentligt. Missbruk av tryck- och yttrandefriheten utgör brott endast i fall som anges särskilt i 7 kap. tryckfrihetsförordningen respektive 5 kap. yttrandefrihetsgrundlagen. I båda lagarna erinras också den som ska döma över missbruk om att betänka att tryck- respektive yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick, uppmärksamma syftet mer än framställnings- sättet och vid tveksamhet hellre fria än fälla (1 kap. 4 § TF respektive 1 kap. 5 § YGL). Av förarbetena till tryckfrihetsförordningen (Förslag till tryckfrihetsför- ordning avgivet av 1944 års tryckfrihetssakkunniga, SOU 1947:60, s. 210 f.) framgår att det man i första hand hade i åtanke med motsvarande för- bud mot hindrande åtgärder i tryckfrihetsförordningen var sådana åtgärder som strypande av pappersleveranser, stängande av tryckerier och hindrande eller försvårande av distribution och försäljning. I propositionen till tryckfrihetsförordningen (prop. 1948:230 s. 110) anförde departementschefen om förbudet mot förhandsgranskning i 1 kap. 2 § att därmed avses, liksom i den dittills gällande motsvarande bestämmel- sen, att förbjuda en med tvång upprätthållen censur och att principen upprätthålles ovillkorligt. Han anförde också följande: Däremot hindras icke därigenom skriftens upphovsman att frivilligt låta granska dess innehåll av myndighet eller enskild. Stadgandet omöjlig- gör sålunda icke att t.ex. under krigsförhållanden överenskommelse träffas med pressen att visst nyhetsmaterial skall underställas ett rådgi- vande organ i syfte att förhindra röjandet av hemliga förhållanden. Underlåtenhet att följa överenskommelsen kan dock icke medföra annan påföljd än beivran av tryckfrihetsbrott, då sådant ägt rum.

13 2006/07:KU20

I en lärobok om tryckfrihet (Erik Fahlbeck: Tryckfrihetsrätt, Helsingfors 1954, s. 35) sägs följande i fråga om censurförbudet: Intet tryckfrihetsrättsligt hinder föreligger emellertid för myndighet att under hand och på frivillighetens väg, anordna upplysning och konsul- tation med t.ex. pressen. Detta kan vara särskilt önskvärt beträffande uppgifter rörande rikets försvar. Så skedde under senaste världskrig i flera länder, och den därvid från myndigheternas sida begärda återhåll- samheten ifråga om upplysningar, uttalanden o.s.v., respekterades i allmänhet. Från myndigheter, i sista hand regeringen, emanerande meddelanden ske vanligen genom särskilda ”informationsbyråer”, vilka äro att särhålla från de privata, opolitiska ”nyhetsbyråerna”, som distribu- era allsköns nyhetsmaterial. Ett dylikt officiellt informationsorgan har nyligen upprättats inom försvarsstaben till tjänst för myndigheter och enskilda. Att risk för obehörig ”mörkläggning” härvidlag förefinnes har dock med rätta påpekats. I en kommentar (Bertil Wennberg, Marianne Eliason & Göran Regner: Ytt- randefrihetsgrundlagen, Stockholm 2003, s. 26 f.2) sägs följande: Förbudet mot censur innebär – i principiell överensstämmelse med motsvarande förbud i TF – att det inte får förekomma att något som är avsett att framföras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning först måste granskas av en myndighet eller något annat allmänt organ. Inte heller är det tillåtet för myndigheter och andra allmänna organ att utan stöd i yttrandefrihetsgrundlagen, på grund av det kända eller väntade innehållet i ett radioprogram eller en teknisk upptagning, förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland allmänheten. Förbu- det är så formulerat att det inte skall kunna kringgås t.ex. genom ”frivilliga” överenskommelser i oroliga tider. Som framgår av det nyss anförda omfattar förbudet i enlighet med den tryckfrihetsrättsliga före- bilden såväl förhandsgranskning som spridningshinder. Ett program i ljudradio eller television eller en upptagning av ljud eller av text/still- bilder får alltså inte hindras på grund av det kända eller väntade innehållet. I en annan kommentar (Håkan Strömberg & Hans-Gunnar Axberger: Ytt- randefrihetsrätt, Lund 2004, s. 44) påpekas att stadgandet om censurförbud är undantagslöst och att censur sålunda inte ens under krigsförhållanden kan införas utan föregående grundlagsändring. Därutöver framhålls att stadgandet inte hindrar att pressen under kritiska förhållanden frivilligt under- kastar sig återhållsamhet och därvid rådgör med offentliga myndigheter. Utan stöd i yttrandefrihetsgrundlagen får myndigheter och andra all- männa organ inte ingripa mot någon på grund av att han i ett radioprogram eller en teknisk upptagning har missbrukat yttrandefriheten eller medverkat till ett sådant missbruk. Inte heller får de utan stöd av yttrandefrihetsgrundlagen av sådan anledning göra några ingripanden mot programmet eller upptagningen (1 kap. 4 § YGL). I 3 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen finns en särskild föreskrift om programföretags redaktionella självständighet. Den som sänder radioprogram avgör enligt bestämmelsen självständigt vad som ska förekomma i

2 Jfr Yttrandefrihetsutredningens betänkande Värna yttrandefriheten (SOU 1983:70) s. 290 f. och prop. 1990/91:64 s. 106 och 108 med där gjorda hänvisningar.

14 2006/07:KU20 programmen. Bestämmelsen innebär att krav på innehållet i vad som sänds kan ställas endast genom lag eller genom sådana villkor för sändningstill- stånd som får förekomma.

Prövning av Justitiekanslern Efter det att anmälningar i ärendet kommit in har Justitiekanslern (JK) prö- vat frågan om Utrikesdepartementet eller Säkerhetspolisen agerat i strid med yttrandefrihetsgrundlagens censurförbud. JK inhämtade under sin utredning yttranden från Utrikesdepartementet och Säkerhetspolisen. Företrädare för Sverigedemokraterna framförde i e- brev till JK synpunkter på innehållet i yttrandena. I sitt beslut den 24 mars 2006 konstaterade JK att det ifrågasatta agerandet inte inneburit något brott mot yttrandefrihetsgrundlagens censurförbud och att det utifrån vad som framkommit inte fanns skäl till kritik mot Säker- hetspolisen eller mot berörd tjänsteman hos Utrikesdepartementet. JK redovisar följande bedömning av frågan om företrädare för Utrikes- departementet brutit mot censurförbudet: Utrikesdepartementet har i sitt yttrande hit hänvisat till det utomordentligt allvarliga läge som uppstod i samband med publiceringen av bilder på profeten Muhammed i Jyllandsposten och som för Sveriges del för- värrades när SD-kurirens teckningstävling blev känd i Mellanöstern genom medierna där. En tjänsteman från departementet kontaktade då, efter samråd med utrikesministern, Levonline i syfte att informera bolaget om den reaktion som teckningstävlingen hade väckt. Enligt yttrandet förekom inte några som helst påtryckningar eller övertalningsför- sök. I stället uppges tjänstemannen ha understrukit respekten för yttrandefriheten och frågat om företaget önskade bli informerat om de utrikespolitiska aspekterna. Enligt yttrandet lämnades därefter viss sådan information. Utrikesdepartementet har anfört att det inte framkommit något som tyder på att företaget skulle ha känt sig utsatt för påtryckningar att stoppa publiceringen, och det saknas enligt departementets uppfattning skäl att kritisera tjänstemannens åtgärder. Jag saknar anledning att ifrågasätta vad som har redovisats i yttrandet. Någon överträdelse av censurförbudet kan därmed inte anses ha skett genom de kontakter som en tjänsteman på Utrikesdepartementet hade med Levonline. I frågan om lämpligheten i Utrikesdepartementets och Säkerhetspolisens agerande redovisar JK följande bedömning: Med hänsyn till de ändamål som uppbär censurförbudet måste myndigheter i allt väsentligt avhålla sig från att försöka påverka grundlagsskyd- dade mediers publiceringsbeslut. Endast när det finns mycket starka skäl kan sådana försök få förekomma, och endast med stor försiktig- het. En sådan situation kan vara att människoliv eller utomordentligt stora ekonomiska värden står på spel. Det får självfallet aldrig röra sig om sådana påtryckningar som i realiteten får anses innebära att publicering hindras eller näst intill. Myndigheter måste också hålla sig till det som är myndighetens ansvar. Säkerhetspolisens agerande ligger i linje med myndighetens verksamhet och ansvar. Enligt min bedömning var den beskrivna hotbilden sådan att det var motiverat att ta kontakt med representanter för såväl

15 2006/07:KU20

Sverigedemokraterna som Levonline. Vad som har framkommit om innehållet i kontakterna är inte av den arten att det finns skäl till någon kritik mot Säkerhetspolisen. När det gäller Utrikesdepartementets agerande är lämplighetsfrågan enligt min bedömning något mer komplicerad. Av departementets yttrande framgår emellertid att den berörde tjänstemannen kontaktade Levonline efter samråd med sin chef utrikesministern. Det innebär att utrikesministern får anses ha ansvaret för kontakten och att tjänsteman- nen enligt min mening inte kan klandras oavsett hur man ser på agerandet. Eftersom statsråd inte står under Justitiekanslerns tillsyn utan granskas av Riksdagens konstitutionsutskott, anser jag mig inte böra uttala någon bedömning när det gäller departementets agerande utöver det tidigare sagda. För närmare detaljer i JK:s utredning och bedömning hänvisas till beslutet (www.jk.se).

Promemorior från Regeringskansliet m.m. Utskottet har genom skrivelser till Regeringskansliet den 6 december 2006, den 1 februari 2007, den 27 februari 2007 och den 13 april 2007 begärt vissa redogörelser, svar och kommentarer. Som svar har den 12 januari 2007, den 22 februari 2007, den 15 mars 2007 och den 24 april 2007 översänts inom Utrikesdepartementet upprät- tade promemorior (bilagorna A1.1.4 och A1.1.8–A1.1.10). Härutöver har Laila Freivalds lämnat en skriftlig kommentar den 2 maj 2007 till den sista promemorian (bilaga A1.1.12).

Svaret den 12 januari 2007 I promemorian (bilaga A1.1.4) besvaras frågor om innebörden av det sam- råd som hölls mellan utrikesministern och en tjänsteman på Utrikesdeparte- mentet, om innehållet i och bakgrunden till det brev till den jemenitiske utrikesministern som omtalas i pressuppgifter och om de kommentarer i övrigt som anmälningarna ger anledning till. Promemorian innehåller tre bilagor, nämligen Utrikesdepartementets yttrande den 14 mars 2006 till JK, utrikesministerns uttalande den 9 februari 2006 på UD:s hemsida samt brev den 11 februari 2006 från ambassadör Åke Karlsson i Riyadh till den jemenitiske utrikesministern med bifogat brev den 9 februari 2006 i utrikesminister Laila Freivalds namn till den jemenitiske utrikesministern. Utrikesministerns uttalande återges i engelsk- språkig version hämtad från ett sökarkiv. Breven från ambassaden är också avfattade på engelska3.

3 En översättning till svenska av ambassadens brev till Jemens utrikesminister har gjorts inom utskottskansliet och bifogas, bilaga A1.1.5.

16 2006/07:KU20

I fråga om bakgrunden till Utrikesdepartementets kontakter med Levon- line och till departementets agerande gentemot andra länder hänvisas till departementets yttrande till JK. Samrådet mellan tjänstemannen och utrikesministern ägde rum i form av samtal dem emellan, och någon annan beredning av frågan skedde inte. I yttrandet till JK anförde Utrikesdepartementet följande som bakgrund till agerandet. Krisen som rör reaktionerna på publiceringen av bilder av profeten Muhammed har sysselsatt utrikesförvaltningen intensivt under februari månad. Krisen har när detta skrivs skördat åtminstone ett 50-tal männi- skoliv i muslimska länder (Nigeria, Libyen, Afghanistan, Bangladesh, Saudiarabien, Somalia, Turkiet). Danmark har drabbats mycket hårt. Beskickningarna i Damaskus, Beirut och Teheran har förstörts, personalen har evakuerats och beskickningarna stängts. Även Norge, som var det andra land där teckningarna publicerades, har drabbats av aktioner mot sina beskickningar och före- tag. Attacker har också riktats mot EU-ordförandelandet Österrike som fått sina ambassadbyggnader i Teheran vandaliserade. Även Storbritan- nien, Frankrike, Tyskland och Italien och andra länder som publicerat bilder har fått ambassader attackerade. Terroristorganisationer som talibanerna i Afghanistan och Islamiska jihad i Gaza har uppmuntrat till våld. Belöningar har utfästs bland annat av talibanerna till den som dödar någon som varit inblandad i publicering av bilder av Muhammed. Utrikesförvaltningen har varit aktiv för att mildra effekterna av krisen på olika sätt. En viktig del av arbetet har varit att avvärja hot mot svenska medborgare och svenska intressen. Under krisens gång har det riktats ett flertal attacker och hot mot svenska beskickningar och intressen. Det första allvarliga hotet under krisen kom den 30 januari från Al- Aqsamartyrernas brigad på Västbanken och i Gaza och riktade sig mot Danmark, Norge och Sverige. Den 4 februari förstördes Sveriges ambassad i Damaskus. Under loppet av denna kris blev det känt att Sverigedemokraternas tidning SD-kuriren utlyst en tävling som syftade till att löpande publicera karikatyrer av profeten Muhammed och slutligen kora en vinnar- bild i mitten av mars. Den första bilden lades ut på SD-kurirens hemsida i nära anslutning till att den svenska ambassaden i Damaskus förstördes. Tävlingen uppmärksammades efter hand allt mer i medier i muslimska länder. Vid ett möte som utrikesministern den 7 februari hade med ambassadörerna från de muslimska länderna framkom att dessa överlag såg mycket allvarligt på situationen, även efter den information de vid detta tillfälle fick om Sverigedemokraterna och partiets begränsade roll i svensk politik. Det kunde också konstateras att uppgifter om karikatyrtävlingen snabbt spreds i den muslimska världen. Med anledning av utvecklingen skickade Utrikesdepartementet den 9 februari ut ett meddelande till utlandsmyndigheterna med följande budskap. Karikatyrtävlingen riskerar att vålla skada för våra förbindelser med era värdländer, men också att framkalla särskild fara för svenska intressen i landet. Det gäller direkt säkerheten för ambassaden, dess personal och verksamhet liksom för svenska medborgare, företag och sammanslutningar. Förutom uppmaningarna till förhöjd säkerhet och skärpt beredskap i tidigare instruktioner krävs mot den aktuella bakgrunden ytterligare åtgärder. Myndighetscheferna anmodas därför att återigen se över skyddet vid den egna myndigheten och för personalen. Det bedöms dessutom ange-

17 2006/07:KU20

läget att myndigheterna skyndsamt informerar svenska medborgare om den risk för dessas säkerhet som publiceringen kan innebära och uppmanar till ytterligare stegrad vaksamhet och försiktighet. Om Utrikesdepartementets kontakt med Levonline AB anfördes följande i yttrandet. Den 8 februari kontaktade en tjänsteman i departementet, efter samråd med utrikesministern, företaget som hyste hemsidan för att efterhöra om man där var medveten om att den uppmärksammade karikatyrtäv- lingen försiggick på dess server och erbjuda företaget information om den aktuella händelseutvecklingen i krisen. Tjänstemannen ringde upp företagets VD samma dag och samman- träffade med honom i företagets lokaler senare på dagen. Tjänsteman- nen informerade om karikatyrtävlingen på en hemsida på företagets server, och om en del av de reaktioner som tävlingen väckt. Företagets VD noterade detta och konstaterade att informationen inte föranledde någon särskild åtgärd från företagets sida. Inga som helst påtryckningar eller övertalningsförsök utövades av tjänstemannen, som tvärtom sär- skilt underströk respekten för yttrandefriheten. Företagets VD ställde ett par frågor och bad om att bli informerad om situationen skulle för- värras på något sätt. Företagets VD har själv bekräftat inför medier att inga påtryckningar förekom, att han uppfattade att det var naturligt med ett samtal i den föreliggande situationen och att innebörden av samtalet var att han gjordes uppmärksam på att de aktuella sidorna fanns på företagets server. Ingen annan kontakt har förekommit mellan Utrikesdepartementet och företaget. På kvällen följande dag fick Utrikesdepartementet kännedom om att företaget efter kontakter med Säkerhetspolisen hade tagit bort hemsidan från sin server, samt att hemsidan direkt därefter hade öppnat igen på en dansk server. Kort därefter beslutade sig dock Sverigedemokra- terna, efter kontakt med Säkerhetspolisen, för att ställa in tävlingen. Att karikatyrtävlingen ställts in har rapporterats i olika medier i regionen, i bland annat Egypten, Turkiet och Libanon. Såvitt avser utskottets fråga om brev till den jemenitiske utrikesministern svaras följande. I det meddelande till berörda utlandsmyndigheter den 9 februari som omnämns i departementets yttrande till Justitiekanslern ombads dessa att på lämplig nivå och i utrikesministerns namn framföra ett budskap till myndigheterna i sitt eller sina anställningsländer mot bakgrund av att karikatyrtävlingen riskerade att vålla skada för förbindelserna med dessa och framkalla särskild fara för de svenska intressena i respektive länder. Budskapet byggde på vad den dåvarande utrikesministern fram- förde vid sitt möte den 7 februari med beskickningscheferna från de muslimska länder som är representerade i Stockholm och hennes uttalande av den 9 februari som publicerades på UD:s hemsida. I departementets meddelande överlämnades till berörda beskickningschefer att framföra utrikesministerns budskap på lämpligt sätt. Vad gäller Jemen, där Sverige saknar ambassad, framförde ambassaden i Riyadh utrikesministerns budskap med ett brev till den jemenitiske utrikesministern som formulerades av ambassaden. Det är detta brev som synes ha nått offentligheten genom media i Jemen.

18 2006/07:KU20

Som kommentarer i övrigt hänvisas till att den kris som spridningen av bilder av profeten Muhammed förorsakade beskrivits i departementets yttrande till JK. Krisen medförde, framhålls det, bl.a. att en särskild uppmaning gick ut från departementet till berörda utlandsmyndigheter om att iaktta förhöjd säkerhet och skärpt beredskap. Vidare framhålls att JK i sitt beslut pekat på det allvarliga läge som uppstått och funnit att någon över- trädelse av censurförbudet i yttrandefrihetsgrundlagen inte ägt rum genom den berörde tjänstemannens agerande, att ansvaret för att tjänstemannen tagit kontakt med Levonline måste ligga på utrikesministern och att lämp- ligheten av agerandet måste bedömas mot bakgrund av den rådande situationen. I pressmeddelandet på UD:s hemsida den 9 februari 2006 (bilaga A1.1.6) görs följande uttalande, som här återges i den svenska versionen. – Jag kommer i alla lägen att försvara tryckfriheten, men SD-kurirens provokation tar jag bestämt avstånd från. Det är en fullständig brist på respekt, säger utrikesminister Laila Freivalds. – Det är fruktansvärt att en liten grupp extremister utsätter svenska personer och svenska intressen för uppenbar fara. I den upphettade stämning som råder ser jag oerhört allvarligt på detta. Detta är en liten grupp som inte har något stöd i vårt land. – Jag ber om ursäkt att vi i Sverige har enstaka personer som är så hänsynslösa och medvetet kränker andra människors religion. – Jag skäms över att det i vårt land finns extremister – som i yttrandefrihetens namn – försöker utnyttja de rättigheter som vi håller så högt till att kränka andra människor och dessutom spä på en konflikt där nu alla krafter borde samlas för att nå en lösning. I ett brev daterat den 9 februari 2006, ställt till Jemens utrikesminister och avslutat med ”Laila Freivalds, Minister for Foreign Affairs” sägs i huvudsak följande4. The caricatures of the Prophet Mohammed are disgraceful. I fully understand that Moslems feel insulted and that their values have been violated. It is my firm conviction that we must show respect for each other’s religious beliefs. This conviction is shared by a vast majority of Swedes. I recently met leaders of all political parties represented in the Swedish Parliament and I know they all feel the same way. Freedom of religion is constitutionally guaranteed in Sweden, as is freedom of speech and media. This includes an absolute prohibition against censorship. But this freedom entails responsibility and respect for other freedoms and all – media, politicians, individuals, must use it in a respectful way. In general this is the case, also in Sweden. All major media outlets have dealt with this issue in a responsible and respectful way. However, a small extreme right wing, and xenophobic group – Sve- rigedemokraterna – has launched a cartoon contest regarding the Prop- het Mohammed on its web site. It is a provocation, with the sole aim of creating reactions which may serve this group’s own somber aims all of which lack support in Swedish society. I find this act to be disgraceful and insulting. I am ashamed and I apologize that in my country there are individuals who are disrespectful and inconsiderate and who abuse the freedom of expression to manifest such kind of

4 Kansliöversättning, bilaga A1.1.5.

19 2006/07:KU20

views in a malicious intent. I will always under all circumstances defend the freedom of expression but from this manifestation I disassociate myself. We take this very seriously. Sweden’s Attorney General and the police are closely following developments. Härutöver följer några stycken om behovet av att motverka att en farlig situation utvecklas och av att främja dialog mellan nationer och kulturer. Vidare erinras om regelbundna möten i Stockholm med företrädare för muslimska länder. Följebrevet från den svenske ambassadören, daterat den 11 februari 2006, innehåller uppgiften att Sverigedemokraternas hemsida hade stängts och att gruppen hade dragit tillbaka sin skandalösa karikatyrtävling (scan- dalous caricature contest).

Svaret den 22 februari 2007 I promemorian (bilaga A1.1.8) besvaras frågor om eventuella ytterligare kontakter mellan regeringsledamöter eller regeringstjänstemän och Säker- hetspolisen i ärendet eller mellan regeringstjänstemän och Levonline eller med SD-kuriren. Enligt svaret lämnade Säkerhetspolisen fortlöpande information till Justitiedepartementet om förändringar i hotbilden i anledning av publiceringen av de s.k. Muhammedteckningarna och SD-kurirens teck- ningstävling. Ingen tjänsteman i UD hade någon kontakt med Säpo. I samma promemoria besvaras också frågor om Utrikesdepartementets instruktion till utlandsmyndigheterna och om det pressmeddelande som lagts ut på departementets hemsida. Instruktionen till utlandsmyndigheterna var enligt svaret att det personliga budskapet från utrikesministern (texten i underbilaga 3 till bilaga A1.1.4) ”… kan framföras till myndigheterna i ert anställningsland/era anställningsländer. Direkt referens till utrikesministern skall göras. Myndig- hetschefen avgör enligt eget bedömande om detta bör göras aktivt eller användas om/när tillfälle gives. Under alla omständigheter bör budskapet framföras på lämplig nivå.” Instruktionen gick till samtliga utlandsmyndigheter i Mellanöstern och Nordafrika utom ambassaden i Tel Aviv, vilket med hänsyn till att vissa ambassadörer förutom i sitt stationeringsland också är sidoackrediterade i andra länder innebär att samtliga länder i denna region utom Israel omfattades. Instruktionen sändes vidare till utlandsmyndigheterna i huvudsakligen muslimska länder i Asien eller asiatiska länder med betydande muslimsk minoritet, till huvudsakligen muslimska länder i Afrika söder om Sahara eller afrikanska länder med betydande muslimsk minoritet samt till utlandsmyndigheterna i huvudsakligen muslimska länder i Europa eller europeiska länder med betydande inhemsk muslimsk minoritet. Instruktionen gav enligt svaret utlandsmyndigheterna betydande frihet om, hur och på vilken nivå budskapet skulle överlämnas och det skedde därför på olika sätt. I ett antal fall överbringades budskapet muntligen – per telefon eller vid annat samtal. I några fall överlämnades vid mötet

20 2006/07:KU20 eller efter samtalet dessutom budskapet informellt som ett s.k. non-paper. Vad gäller sidoackrediteringsländerna till ambassaden i Riyadh (bl.a. Jemen) översändes utrikesministerns budskap genom ett brev från ambassa- dören till landets utrikesminister med, som bilaga, ett icke undertecknat brev, försett med citationstecken, från Sveriges utrikesminister innehål- lande det aktuella budskapet. Brevet från ambassadören till Jemen med utrikesministerns budskap ligger med tanke på att det var fråga om ett sido- ackrediteringsland och en brådskande instruktion inom ramen för instruktionen som lämnade betydande frihet vad gäller genomförandet. Utrikesmi- nisterns budskap var det centrala i instruktionen till utlandsmyndigheterna, och självfallet var det utrikesminister Laila Freivalds som stod för innehål- let. Ambassadörens brev med utrikesministerns budskap som bilaga var ambassadens sätt att överlämna budskapet till myndigheterna i Jemen, där Sverige inte har representation på plats. I andra fall användes enbart huvudinnehållet i budskapet eller i det kortare uttalande av utrikesministern den 9 februari 2006 som hade liknande innehåll som budskapet, och som publicerades på UD:s hemsida, vid samtal som företrädare för utlandsmyndigheten successivt hade med officiella företrädare och opinionsbildare i verksamhetslandet. Vissa utlandsmyndigheter gjorde inte något självständigt överbringande av budskapet eftersom utrikesministerns uttalande, vilket bl.a. översatts till arabiska, redan hade lagts ut på myndighetens hemsida och situationen inte befanns påkalla ytterligare åtgärder. I något fall var instruktionen att överlämna budskapet överspelad när den nådde utlandsmyndigheten, eftersom denna redan hade haft en kontakt på hög nivå i utrikesministeriet med anledning av någon akut händelse som påverkade ambassadens säkerhet och därför inte bedömde att budskapet hade något att tillföra. I ett antal andra fall fann myndighetschefen att situationen opinions- och säkerhetsmässigt var sådan i verksamhetslandet att anledning inte fanns att överlämna något budskap över huvud taget. I något fall gjorde tekniska problem i departementets kommunikation med utlandsmyndigheterna att instruktionen inte kom fram medan saken var aktuell. Avrapporteringen av uppdraget till utlandsmyndigheterna skedde, liksom överbringandet av budskapet, på olika sätt. På en fråga om exakt vad som den 9 februari 2006 publicerades som utrikesministerns uttalande på Utrikesdepartementets hemsida svaras bl.a. att departementet inte kunnat få fram någon dokumentation utöver vad som tidigare redovisats. Uttalandet publicerades den 9 eller 10 februari 2006 på svenska, engelska och arabiska.

Svaret den 15 mars 2007 I promemorian (bilaga A1.1.9) besvaras frågor om eventuella kontakter mellan Utrikesdepartementet och Justitiedepartementet avseende Säker- hetspolisens kontakter med Levonline och Sverigedemokraterna. I svaret

21 2006/07:KU20

redovisas vissa kontakter i samband med möten i Statsrådsberedningen den 10 och 14 februari som handlade om den situation som uppstått med anledning av publiceringen av Muhammedteckningarna samt vissa telefonkontak- ter mellan tjänstemän i departementen.

Svaret den 24 april 2007 Efter utfrågningen med Laila Freivalds den 10 april 2007 har utskottet genom en skrivelse till Regeringskansliet ställt en fråga om vad som kan anses vara ”original” eller ”originalbudskap”. I svaret (bilaga A1.1.10), som utformats utan kontakt med förutvarande utrikesministern, uttalas följande. Såvitt kan förstås gällde utfrågningen av Laila Freivalds i denna del det personliga budskap på engelska från utrikesministern som ingick i instruktionen till ett antal utlandsmyndigheter den 9 februari 2006 för användning gentemot värdländernas myndigheter och som tidigare i sin helhet överlämnats till KU. Laila Freivalds kommentarer synes emellertid genom att tala om original och olika språkversioner kunna åsyfta flera olika budskap som förekom de aktuella dagarna. Utkastet till det personliga budskap som sändes till utlandsmyndigheterna den 9 februari 2006 formulerades redan från början på engelska och blev föremål för flera överarbetningar. Uppdraget var att formulera ett dylikt budskap som låg i linje med vad utrikesministern framfört vid sitt möte med ambassadörerna från de muslimska länderna i Stock- holm den 7 februari. Uttalandena vid detta möte skedde med stöd av talepunkter på engelska. Förslag till sådana talepunkter hade under utarbetandet förelegat i olika versioner, möjligen även på svenska. Vad som faktiskt framfördes av utrikesministern till ambassadörerna vid mötet avvek en del från den version av förslag till talepunkter som över- lämnats till ministerkansliet (MK) för godkännande. Vid utformningen av förslaget till det personliga budskapet den 9 februari 2006 beaktades givetvis den version av ovannämnda talepunkter som i efterhand erhölls från MK. Viss hänsyn togs naturligt nog också till att händelseutvecklingen fortsatt sedan mötet den 7:e och till att användningssättet skulle bli annorlunda och kunde komma att skifta beroende på plats och interlokutör, jfr instruktionen till utlandsmyndigheterna som skriftligen redovisats för KU. Någon exakt upprepning av ordalagen eftersträvades därför inte. Samtidigt med arbetet på det personliga budskapet pågick också utarbetandet av det pressuttalande av utrikesministern som samma dag (den 9 februari) som instruktionen avsändes publicerades i svensk, engelsk och arabisk språkversion efter godkännande av MK. Detta pressut- talandes utformning bör ha influerat texten till det personliga budskapet och vice versa, även om pressuttalandet var mycket kortare och hade en delvis annan karaktär genom att vara avsett för media och därmed offentligheten. Instruktionen den 9 februari 2006 diskuterades av den ansvariga enhetschefen med utrikesrådet för politiska frågor, i vars namn den var formulerad. Förutom frågan om det personliga budskapet avhandlade instruktionen frågor som rörde utlandsmyndigheternas säkerhet. Instruk- tionen underställdes MK:s granskning och godkännande förmedlades därifrån innan den sändes.

22 2006/07:KU20

Mot den ovan skisserade bakgrunden kan inte avgöras vad exakt som förutvarande utrikesministern avsett med kommentarerna till utskottet om original och olika språkversioner. Ej heller kan avgöras exakt vilka texter som utrikesministern personligen sett och godkänt och vilka som godkänts av medarbetare på MK enligt hennes anvisning och uppdrag. Promemorian har sänts till Laila Freivalds för kännedom och möjlighet till yttrande. Hon har skriftligen lämnat följande förtydligande den 4 maj 2007 (bilaga A1.1.12). Med original avser jag den/de handling/ar jag godkänt för expediering. Utöver instruktionen till utlandsmyndigheterna har jag säkerligen god- känt pressmeddelandet. Vilken språkversion jag godkänt kan jag i efterhand inte med säkerhet säga. Ingen av handlingarna krävde min underskrift. Det sannolika är att den instruktion jag godkände var på engelska och pressmeddelandet på svenska. I vart fall är den svenska version som citerades vid KU-utfråg- ningen5 inte en text som godkänts av mig eller Ministerkansliet.

Svar från Levonline AB Utskottet har skriftligen från Torkel Nyberg, som företrädare för Levonline AB, bett om en beskrivning av kontakterna mellan Levonline AB och tjäns- temän från Utrikesdepartementet respektive Säkerhetspolisen, innan SD- kurirens hemsida togs bort från företagets server. I svaret (bilaga A1.1.11) som kom in till utskottet den 10 april 2007 efter utfrågningen med Laila Freivalds, sägs följande. I början av februari 2006 blev jag kontaktad av UD per telefon. De var angelägna om att ha ett möte så snart som möjligt. När vi träffades berättade de om SD-kurirens tävling om Muhammedbilder och att de konstaterat att SD-kurirens domän hanterades av Levonlines servrar. UD berättade även om den hotbild som fanns mot bland annat svenskar i utlandet. Vårt beslut efter mötet med UD var att inte genomföra någon åtgärd omgående men att överväga att ta bort domänen ur Levonlines DNS- servrar. Dagen efter kontaktades vår vice VD av SÄPO. Den ökade hotbilden presenterades, bland annat genom hänvisning till att SD-Kurirens tävling om Muhammedbilder varit huvudnyhet i arabiska media under morgonen. Vi tog då beslutet att ta bort domänen ur våra DNS-servrar, vilket skedde omgående. Därefter besökte SÄPO oss för diskussion kring personalens säker- het i samband med den omfattande mediabevakningen.

Utfrågningar m.m. Utskottet har hållit offentliga utfrågningar i ärendet den 29 mars 2007 med f.d. statssekreteraren i Justitiedepartementet Dan Eliasson (bilaga B3) och den 10 april 2007 med f.d. utrikesminister Laila Freivalds (bilaga B4).

5 Passusar i det den 9 februari 2006 daterade brevet till den jemenitiske utrikesministern (bilaga Axxx) som åberopats på svenska i utfrågningen är ”who abuse the freedom of expression” och ”I will always under all circumstances defend the freedom of expression but from this manifestation I disassociate myself”.

23 2006/07:KU20

Dan Eliasson Utfrågningen med Dan Eliasson har i huvudsak rört vilka kontakter han haft med statsråd och med Säkerhetspolisen inför dess kontakter med Levon- line. Han har berättat i huvudsak följande. Dan Eliasson var informerad om att Säkerhetspolisen avsåg att kontakta Levonline för att delge företaget den hotbild som man ansåg skulle uppstå, och som också uppstod, vid publicering av Muhammedbilder och påpeka att företaget hade en roll i publiceringen. Var 14:e dag kommer chefen för Säkerhetspolisen till departementet och informerar statssekreteraren, expeditionschefen, chefen för polisenheten och ytterligare någon om säkerhets- läget i landet, som gås igenom. Ett sådant möte hölls den 6 februari 2006, och Dan Eliassons minnesbild är att det var då som Säpochefen Klas Ber- genstrand berättade att Säpo avsåg att ta kontakt med Levonline för att delge dem den hotbild som man ansåg uppstod till följd av publiceringen. Det är dock möjligt att Dan Eliasson fått denna uppgift av Klas Ber- genstrand tidigare. Klas Bergenstrand var kristallklar i sin uppfattning att Säpo inte skulle komma att utöva någon påtryckning eller något liknande när det gällde Levonlines beslut att fortsätta publicera eller göra något annat, men de skulle känna till den hotbild som kunde uppstå mot dem själva och mot andra inom och utom Sverige. Klas Bergenstrand visste, som en av de absolut främsta jurister vi haft i landet, exakt var gränsen går, vad en myndighet kan göra i det här sammanhanget och vilken respekt man ska ha för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Dan Eliassons uppfattning är att Levonline fattade ett i högsta grad självständigt beslut om nedsläckningen av hemsidan. Dan Eliasson är osäker på om frågan om eventuella kontakter från Säpo med Sverigedemokraterna berörts under hans samtal med Säpo. Såvitt avser kontakter från Utrikesdepartementet är Dan Eliassons minnesbild att han den 9 februari blev uppringd av en tjänsteman på det departementet som berättade att han på utrikesministerns uppdrag ville informera Dan Eliasson om att han varit i kontakt med Levonline. Dan Eliasson blev irriterad över att den uppringande inte följde den ordning som borde råda och som innebar att, om Dan Eliasson skulle kontaktas från utrikesförvaltningen, skulle det ske genom kabinettssekreteraren.

Laila Freivalds Laila Freivalds anknöt vid utfrågningen inledningsvis till den situation som rådde vid den aktuella tidpunkten. När Sverigedemokraternas nättid- ning publicerade den första bilden i en tävling som gällde Muhammedbil- der hölls i början av februari ett tredje möte på UD med alla de berörda ambassadörerna i Mellanöstern och i en del andra muslimska länder. I samband med mötet kom frågan om nättidningens publicering upp. Laila Freivalds har ”nästan ett minne” av att hon fick informationen om den pågående tävlingen från en av ambassadörerna. Det blev mycket diskussion om just den frågan vid mötet, och därefter hade man överläggningar

24 2006/07:KU20 inom UD om vilka ytterligare åtgärder som kunde vidtas från UD:s sida för att motverka de negativa konsekvenserna av situationen i sin helhet men också situationen att det fanns en nättidning i Sverige som hade denna tävling. I anslutning till överläggningarna, som rörde många olika saker, föreslog en av de politiskt sakkunniga tjänstemännen i UD att han skulle utröna om man på företaget som ansvarade för webbsidan – dvs. Levonline – var medvetna om att tävlingen pågick och om man från UD:s sida skulle erbjuda information om den utrikespolitiska situationen. Laila Freivalds såg ingen anledning att motsätta sig en eventuell sådan kontakt men underströk att, om en sådan kontakt skulle tas med ett medie- företag, måste det ske med stor försiktighet och att syftet i första hand måste vara att bara ta reda på om de var medvetna om situationen och att erbjuda information om de utrikespolitiska aspekterna av det hela. Hon underströk att det inte på något vis fick uppfattas som ett försök att påverka företaget utan att de skulle ges underlag för sitt eget beslut. Laila Freivalds är naturligtvis väldigt kunnig om yttrandefrihetsgrundlagens cen- surförbud och hade anledning att leva med det dagligen, eftersom man i departementen har en daglig kontakt med medieföretag av olika skäl. När man informerar och försöker rätta till felaktigheter är det naturligtvis oer- hört viktigt att det inte uppfattas som ett försök att förhindra en viss publicering, även om det de facto ibland är fråga om att försöka förhindra exempelvis felaktig information. Laila Freivalds såg det i sammanhanget som viktigt att framhålla UD:s uppgift att vara den som säkerställer att de som behöver information om utrikespolitiska aspekter av olika slag också får det. Det handlade om våra ambassader och människor i utlandet, om företag, om organisationer som har människor ute i hjälpverksamhet och annan verksamhet. Det handlade också om att informera dem som finns i Sverige och som var berörda av detta på olika sätt. Särskilt ville Laila Freivalds framhålla att hon är orolig för att myndigheter, av rädsla för att bli kritiserade och ifrågasatta, avstår från att på ett ansvarsfullt sätt och i enlighet med våra grundlagar informera dem som är berörda, när det handlar om svenska liv och stora intressen som är i fara. Några kontakter med andra statsråd hade inte Laila Freivalds innan UD- tjänstemannen besökte Levonline. Hon kommer inte ihåg vilka statsråd som senare fick information om kontakterna med Levonline. Statsminis- tern fick information av henne vid något tillfälle senare, hon kommer inte exakt ihåg när, men hon tog kontakt med honom sedan han uttalat sig i medierna på basis av uppgifter i medierna. I fråga om sina egna uttalanden i medier sade Laila Freivalds att det första hon – när hon besökte moskén i Stockholm på morgonen efter ned- släckningen av hemsidan – mötte var en journalist som frågade henne om UD hade släckt ned en webbsida. Hon minns inte hur frågan var formulerad, men hennes reaktion var bestörtning och hon var osäker på vad som låg bakom frågan. Hon reagerade därför inte så som hon efteråt sagt att

25 2006/07:KU20

hon borde ha gjort, nämligen genom att säga att journalisten hade fel – UD har inte släckt ned någon sida; UD har informerat ett webbföretag om de utrikespolitiska aspekterna. Efter konfrontationen med journalisten gick Laila Freivalds tillbaka till tjänstemannen som varit i kontakt med Levonline för att få en detaljerad beskrivning av vad han sagt och vad som förevarit. Hon blev då övertygad om att tjänstemannen hade genomfört kontakten på det sätt som hon sagt att det var väsentligt att han gjorde. Han förmedlade också bilden av att företaget som mottog informationen inte hade kunnat uppleva det som någon påtryckning utan hade uppfattat det precis som det var avsett. Tillfrågad om en beskrivning av den avvägning som måste ske mellan hotbilden och grundlagsskyddet när det gäller hindrande åtgärder, framhöll Laila Freivalds att det för det första är viktigt att man håller sig inom det uppdrag som en myndighet har, i det här fallet UD, och sedan bedömer vad en viss situation kräver för att åstadkomma det man vill få som effekt. I det här fallet handlade UD:s uppgift om att motverka de negativa konsekvenserna av den information som spreds i många av de islamiska län- derna, framför allt genom andra typer av åtgärder än att arbeta via medier. Just i frågan om webbtidningen var frågan om webbhotellets ansvariga över huvud taget var medvetna om vad som fanns på en sida som de till- handahöll och om de hade någon information om vad effekterna av det var. Det var en allvarlig situation som krävde en åtgärd, och det var viktigt att upprätthålla grundlagens absoluta förbud mot att verka på ett sätt som kan uppfattas som ett försök till censur. På frågor om helhetssammanhanget och om den allmänna synen på situationen pekade Laila Freivalds på att hon under den aktuella tiden hade kontakter och samarbete med olika delar av vårt samhälle, t.ex. hade hon ett möte med företrädare för samtliga riksdagspartier för att säkerställa att alla delade uppfattningen om hur man skulle bedöma den pågående situationen, om allvaret i det hela och om de åtgärder som skulle vidtas. Hon uppfattade det som att hon fick ett absolut stöd från alla partier för att på alla sätt arbeta för att värna svenska intressen utomlands. Det var en stark utgångspunkt för UD:s agerande över huvud taget, som var väldigt betydelsefull, eftersom den gav henne möjlighet att, när hon mötte företrädare för andra länder i de direkta kontakter som hon hade, kunna förmedla bilden att vi är eniga i Sverige om det olämpliga i att publicera kränkande bilder och att vi är eniga om att vi är beredda att försvara vår yttrandefrihet till det yttersta. Under alla de samtal av olika slag som hon och hennes medarbetare hade med vår omvärld tror hon att de lyckades förmedla både vårt försvar av yttrandefriheten och vår uppfattning om vilket ansvar denna yttrandefrihet för med sig. På frågor om budskap som lades ut på UD:s hemsida och som lämna- des till svenska ambassader för vidarebefordran till respektive regering och om en möjlig skillnad mellan budskapen svarade Laila Freivalds att hon inte är riktigt medveten om vilka skillnader som kan finnas. Hon tog ställ-

26 2006/07:KU20 ning till en grundtext, och den grundtexten skulle sedan användas för olika ändamål. Det var en text som handlade om ett uttalande från Sveriges utrikesminister. Sedan hanterades den grundtexten av tjänstemän i olika syften, bl.a. till brev till ambassaderna, till UD:s hemsida och till pressmeddelande som skrevs av informationsenheten. Hon kan inte kommentera vad det beror på om det finns skillnader i de olika texterna. Hon förklarade att hon har svårt att reda ut hela den något förvirrande situation som uppstått långt efter att uppgiften genomfördes av våra ambassader och även representationen i Jemen. I grunden handlar det, vad hon förstår, om att UD inte anser att det finns något brev från henne skickat till några ambassader, eftersom det budskap hon skickat till våra beskickningar är något som sedan ska hanteras av beskickningarna själva efter egen bedöm- ning. Budskapet som skulle förmedlas förmedlades också av beskickningarna på olika sätt beroende på situationen och lämpligheten i det land det var fråga om. Beskickningen till Jemen valde att göra det på det sätt som de gjorde, med ett eget brev och med en bilaga som skulle se ut som ett brev från utrikesministern i Sverige. Frågan om det finns ett brev från utrikesministern i Sverige till utrikesministern i Jemen eller inte är en ordlek, för det finns ett budskap som formulerats utifrån den instruktion som man har fått från Stockholm, men något brev direkt från Stockholm har inte utgått i detta fall. Budskapet från Sveriges utrikesminister formulerades för att användas i olika sammanhang, och avsikten var att få ut budskapet. Det innehöll definitivt ingen uppgift om att Sveriges regering stängt ned någon hemsida. Det var viktigt att få ut budskapet att vi har yttrandefrihet i vårt land och att det inte finns någon möjlighet för den svenska regeringen att förhindra ens kränkande uttalanden i medierna. Formuleringarna i brevet till Jemens utrikesminister, som de under utfrågningen återgavs i frågor till henne, är inte gjorda av henne. Rent allmänt är det enligt Laila Freivalds viktigt att försöka säkerställa att även översatta texter står i överensstämmelse med den ursprungliga formuleringen. Hon hade ett ansvar för att det arbete som bedrivs inom UD sker på ett så korrekt och skickligt sätt som möjligt. Det var hennes yttersta ansvar att säkerställa att de som sysslar med olika uppgifter, över- sättningar och formuleringar har möjlighet att göra det på bästa tänkbara sätt. Allting som skedde inom UD var ytterst hennes ansvar. På ytterligare frågor om ”originalbudskap” uttalade Laila Freivalds att det finns ett original som hon tagit ställning till; när det skulle formuleras ett budskap från utrikesministern var det hon som godkände det innan det användes. Det låg till grund för hur det sedan formulerades i olika kanaler. Som framgår ovan under rubriken Promemorior från Regeringskansliet, Svaret den 24 april 2007, har ytterligare utredning i frågan om ”original” lämnats från Regeringskansliet och kommenterats av Laila Freivalds.

27 2006/07:KU20

Utskottets ställningstagande Granskningen avser två inslag i Utrikesdepartementets agerande under de första månaderna 2006 under det som ibland har kallats Muhammedkarika- tyrkrisen. Det ena inslaget avser besöket av en tjänsteman hos webbhotellet Levonline, det andra det budskap som framfördes till regeringarna i ett antal muslimska länder. Beträffande båda gäller att ansvaret för vad som gjorts ytterst ligger hos utrikesministern, nämligen Laila Freivalds. Besöket hos Levonline aktualiserar den centrala frågan om förbudet mot censur och andra hindrande åtgärder. Tryckfrihetsförordningen är ett konstitutionellt skydd för den medborgerliga friheten att begagna tryckta skrifter som medel för ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning i vad ämne som helst. Några åtgärder som hindrar tryckning eller utgivning av en skrift får enligt tryckfrihetsförordningen inte förekomma. Även åtgärder som verkar väsentligt försvårande eller ekonomiskt förlustbringande kan sålunda vara otillåtna. Samma grundsatser gäller enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Från Utrikesdepartementet har i yttrande såväl till JK som till utskottet hänvisats till det mycket allvarliga läge som uppstod i samband med publiceringen av bilder på profeten Muhammed i Jyllandsposten och som för Sveriges del förvärrades när SD-kurirens teckningstävling blev känd i Mel- lanöstern genom medierna där. Bedömningen av Utrikesdepartementets och utrikesministerns agerande måste ses mot denna bakgrund. Varken vid JK:s prövning eller hos utskottet har framkommit något som motsäger uppgifterna att UD-tjänstemannen vid besöket hos Levonline, i medvetande om de yttrandefrihetsrättsliga reglerna, endast erbjudit och läm- nat företaget information om föreliggande utrikespolitiska aspekter. Någon överträdelse av förbudet mot censur eller andra hindrande åtgärder kan inte anses ha skett genom de redovisade kontakterna. Det finns dock anledning att diskutera lämpligheten av den vidtagna åtgärden. JK har i sitt beslut avstått från att uttala sig i denna del med hänsyn till att kontakten skett på utrikesministerns ansvar och att det där- med ankommer på konstitutionsutskottet att bedöma lämpligheten i agerandet. En sådan diskussion har sina utgångspunkter i dels behovet av att undvika sådana åtgärder som kan uppfattas som hindrande och därmed otillåtna, dels behovet av att statsledningen i den allvarliga situation som rådde skulle värna hotade, inte minst svenska, väsentliga intressen. Det bör i detta sammanhang noteras att det skydd som tillkommer svenska medborgare genom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen gäller utan inskränkning oavsett det säkerhetspolitiska läge som Sverige befinner sig i. Med hänsyn till de ändamål som uppbär censurförbudet måste myndigheter i allt väsentligt avhålla sig från att försöka påverka grundlagsskyd- dade mediers publiceringsbeslut, eftersom påverkan lätt kan uppfattas som påtryckningar, och påtryckningar i sin tur i realiteten kan leda till att publi-

28 2006/07:KU20 cering hindras eller näst intill. Ett betryggande säkerhetsavstånd måste alltså upprätthållas. Särskilt känsligt får det anses vara om den som agerar företräder regeringen eller ett departement. Å andra sidan bör inte behovet av säkerhetsavstånd få leda till att myndigheter alltid och i alla situationer ska avhålla sig från att kontakta medieföretag för att lämna information, som företaget kanske självmant skulle efterfråga om det kände till att den fanns och som skulle kunna vara till gagn för företaget i dess publiceringsbeslut eller i övrigt. Enligt utskottets uppfattning innebär den kontakt som i detta fall en UD- tjänsteman tog med Levonline – inte med den som ansvarade för utgivningen av SD-kuriren – att det säkerhetsavstånd som en myndighet bör hålla träddes för när. Kontakten kan anses ha varit ägnad att uppfattas som en påtryckning oavsett hur företaget faktiskt uppfattade kontakten. Enligt utskottets uppfattning kan agerandet inte anses lämpligt, trots den utsatta situation svenska medborgare och intressen utomlands befann sig i. Vad avser budskapet till regeringarna i olika muslimska länder är den fråga som utskottet har att ta ställning till om utrikesministern genom budskapet gett ett intryck som kunde skada Sveriges möjligheter att slå vakt om och främja yttrandefriheten. Utrikesministern har, såvitt utredningen visar, godkänt det pressmeddelande som lades ut på Regeringskansliets hemsida och den instruktion som gått till beskickningarna utomlands. Hon har inte vidkänts det uttryckssätt som använts i brevet i hennes namn till den jemenitiske utrikesministern. Även om utrikesministern inte kan lastas för hur hennes budskap tolkas av utländska medier borde hanteringen av ärendet ha skett på ett sådant sätt att man undvikit feltolkningar av det svenska budskapet. I det budskap som kommunicerats skriftligt kunde enligt utskottets uppfattning större för- siktighet ha iakttagits särskilt i fråga om hänsyftningar på missbruk (abuse) och åklagar- och polismyndigheter (Attorney General and the police). Inte minst tillsammans med den i och för sig korrekta uppgiften i det samtidigt överlämnade ambassadörsbrevet att hemsidan stängts, kunde budskapet i den miljö det framfördes lätt leda till den tolkning som Yemen Observer gav uttryck för, nämligen att den svenska regeringen låtit stänga hemsidan. Som hon själv framhållit var Laila Freivalds som utrikesminister ytterst ansvarig för vad som skedde inom Utrikesdepartementet i hennes namn. Med hänsyn till tryck- och yttrandefrihetens grundläggande roll i samhäl- let anser utskottet att det i ärendet behandlade agerandet borde ha undvikits.

29 2006/07:KU20

1.2 Statsminister Fredrik Reinfeldts förordnande av statsråd Ärendet I en anmälan, bilaga A1.2.1, begärs att konstitutionsutskottet granskar dels om statsministerns beslut att förordna statsråd kan anses falla under bered- ningstvånget enligt regeringsformen, dels i vilken omfattning och i vilka former statsministerns förordnande av statsråd har beretts.

Utredning i ärendet Gällande regler Enligt 6 kap. 1 § första stycket regeringsformen består regeringen av statsministern och övriga statsråd. Statsministern tillsätter enligt andra stycket övriga statsråd. I grundlagspropositionen (prop. 1973:90 s. 297) framhålls att statsministerns beslut angående regeringens sammansättning och om för- delningen av uppgifter inom regeringen till skillnad från motsvarande beslut enligt den tidigare ordningen inte blir regeringsbeslut. Enligt propositionen bör besluten lämpligen tas in i ett särskilt protokoll som förs på statsministerns ansvar. Enligt 6 kap. 9 § får endast den vara statsråd som är svensk medborgare sedan minst tio år. Statsråd får inte utöva allmän eller enskild tjänst och får inte heller inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för honom. Beredningstvånget framgår av 7 kap. 2 § regeringsformen. Enligt denna paragraf ska vid beredningen av regeringsärenden behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs ska sammanslutningar och enskilda lämnas tillfälle att yttra sig.

Utseende av statsråd i praktiken F.d. statsministern Ingvar Carlsson skriver i sin bok Så tänkte jag6 (s. 550) att både formella regler och praxis ger en svensk regeringsbildare stor frihet att välja hur han vill sätta samman sin regering. Som socialdemokratisk partiledare behövde han varken få partistyrelsens eller riksdagsgrup- pens godkännande av de statsråd han ville ha med. I praktiken går det till så att den blivande statsministern talar med personer som på grund av sin ställning eller sina erfarenheter kan ge goda råd. Det gäller exempelvis ledamöter av verkställande utskottet, den blivande finansministern, partisek- reteraren eller veteraner i partiet. Givetvis letar regeringsbildaren efter skickliga individer, men måste också tänka på att regeringen måste fungera som ett lag med kollektivt ansvar för politiken. Det är enligt Ingvar Carlsson ett av skälen mot att en större församling som riksdagsgruppen ges rätten att godkänna regeringens sammansättning. Regeringen bör tillfö-

6 Hjalmarson och Högberg Bokförlag 2003.

30 2006/07:KU20 ras personer med olika bakgrund, erfarenhet och ålder, och numera anses även en geografisk spridning vara önskvärd. Regeringens beroende av riksdagen gör det nödvändigt att en stor andel av ledamöterna har erfarenhet från parlamentariskt arbete. F.d. statsminister Göran Persson anger i en uppsats tillägnad Ingvar Carls- son7 att han försökte rekrytera statsråd med inriktningen att de skulle sitta minst två mandatperioder. Han har strävat efter att bygga slagkraftiga kollektiv. Statsråden måste fungera tillsammans, som ett lag, och de måste ha olika kompetenser. Att sätta upp regeringen är som att lägga ett pussel – alla bitar måste passa ihop. Han försökte bygga ålderskluster där regerings- medlemmar i ungefär samma ålder kunde stötta varandra och umgås. Att vara statsråd är ofta både utsatt och ensamt, och det är viktigt med ett gott stöd av kollegerna. Målet om hälften kvinnor är självklart men samtidigt begränsande åt båda hållen. Allt större vikt måste ägnas åt förmågan att hantera medier och den utåtriktade verksamheten. Grundläggande är enligt Göran Persson att statsråden måste klara en noggrann granskning innan de tillträder. Vid några tillfällen hade han fått klart för sig att tillträdande statsråd burit med sig gamla försyndelser i baga- get som hade kunnat utvecklas till s.k. affärer. Men han hade ändå bedömt att deras kompetens och personligheter behövdes i regeringen. Det var en svår avvägning. Enligt en artikel i Dagens Nyheter den 22 oktober 2006 använde Göran Persson när han skulle granska sina ministerkandidater den frågelista som Olof Palme lät göra efter att justitieminister Ove Rainer tvingats avgå på grund av skatteaffärer. En egenskap hade varit särskilt viktig när Göran Persson letat namn till sin lista – kompromissvilja. Göran Persson brukade träffa kandidater för ett första samtal om ministerjobbet och vad han för- väntade sig av dem. Andra gången Göran Persson träffade ministerkandida- ten brukade han använda den nämnda frågelistan. Det var en lathund över skattebetalning, aktie- och optionsinnehav, domar, betalningsanmärkningar och en rad andra omständigheter som kan påverka förtroendet för ett stats- råd. Den absolut viktigaste frågan fanns på slutet: ”Finns det nu någonting annat, som jag inte har frågat om, som du med din kunskap om hur politiken fungerar inser kommer att bli något som drabbar ditt anseende? Tänk nu efter väldigt noga.”

Tidigare granskning I samband med att utskottet våren 1984 granskade praxis beträffande redovisning av statsråds förmögenhetsinnehav m.m. utfrågades Tage Erlander, Olof Palme, Thorbjörn Fälldin och Ola Ullsten om sina erfarenheter som regeringsbildare i det aktuella avseendet (bet. KU1983/84:30).

7 Politikens ramar. Femton uppsatser om vårt politiska system tillägnade Ingvar Carls- son, Hjalmarson & Högberg, 2004.

31 2006/07:KU20

Tage Erlander angav (bil. A9) att han ärvde den regering som han blev statsminister för 1946 och att hans problem egentligen inte var att skaffa nya statsråd utan att behålla de gamla. När det undan för undan blev aktuellt att ersätta gamla statsråd med nya gjorde han så gott han kunde. Enligt hans uppfattning var statsministerns kanske viktigaste uppgift att se till att en regering blir arbetsduglig. Man kräver alltså effektivitet och arbetskicklighet av kollegerna, och till arbetsdugligheten hör också att samarbetet måste gå relativt smärtfritt. Eftersom det var så viktigt att få fram ett samarbete inom regeringen försökte han alltid hålla sina kolleger under- rättade om sina funderingar. Han drog aldrig en statsrådsutnämning i den sittande regeringen utan anmälde det efter underhandsresonemang. Han anmälde heller aldrig statsrådsutnämningar för partistyrelsen eftersom de som skulle ha inflytande över sammansättningen av en regering måste vara personer som har kännedom om hur regeringsarbetet bedrivs. När man väljer ut ett statsråd betyder det enligt Erlander att statsministern går i god för att enligt hans bedömning är detta statsråd en oberoende självstän- dig person som inte låter ovidkommande hänsyn, framför allt inte ekonomiska, påverka ämbetsutövningen. Det var liksom en moralisk borgensför- bindelse som statsministern iklädde sig. Olof Palme (bil. A8 b) angav att när den dåvarande regeringen bildades frågade han deltagarna om de hade några aktier, och de fick fylla i ett papper. Thorbjörn Fälldin angav (bil. A11) att utseende av någon till statsråd i avgörande grad bygger på att man har förtroende i vidaste mening för den man tillfrågar. Om man inte kan grunda sin uppfattning på att man är per- sonligt bekant med vederbörande kan man alltid fråga till råds människor i den krets som på ett eller annat sätt är involverade i regeringsbildningen. Eftersom han hade tillhört riksdagen länge innan regeringsuppdraget kom i fråga hade han lärt känna de flesta från de övriga regeringspartierna och tyckte att det var tillräckligt i många fall. I några fall hade han haft behov av ingående samtal med partiledarna för Moderata samlingspartiet och Folk- partiet i det första varvet för att han skulle kunna skaffa sig en bild av kandidaterna. Ola Ullsten (bil. A12) tyckte att det från principiella utgångspunkter vore fel att riksdagen skulle ange vilka frågor en regeringsbildare skulle ställa till dem som han eller hon vill ha i sin regering. Det skulle i princip innebära att man lyfte av en del av ansvaret från regeringsbildaren. Vid en regeringsbildning funderar man naturligtvis över vilka personer man vill ha med, och man vet då rimligen själv rätt mycket om de personer man tänker tillfråga. Det man inte vet får man fråga andra om. De samtal man har då går egentligen ut på en enda fråga, nämligen om vederbörande vill åta sig uppdraget. Det anordnas inga anställningsintervjuer där man samlar på sig svar och gör en poängbedömning. Förfarandet bygger på att man i utgångsläget har förtroende för vederbörande. Gör man fel är det den blivande statsministerns ansvar.

32 2006/07:KU20

Svar från statsministern Utskottet har genom en skrivelse som sänts till Regeringskansliet begärt svar på följande frågor. – Vilka åtgärder vidtogs från statsministerns sida för att säkerställa att det före utnämningen av statsråd fanns tillräcklig information om för- hållanden som skulle kunna äventyra vederbörandes ställning som statsråd? – Vilken betydelse tillmätte statsministern förekomsten av sådana uppgifter? – Inhämtade statsministern information om hur tidigare statsministrar hanterat frågan? – Vilka kommentarer i övrigt föranleder granskningsanmälningen? Den 15 februari 2007 har översänts ett svar från statsministern, bilaga A1.2.2. I svaret anges att statsministern före tillsättningarna hade personliga samtal med samtliga berörda personer. Han ställde då frågan om det fanns något som han behövde känna till eller som de aktuella personerna själva upplevde skulle kunna användas för att sätta i fråga deras ställning som statsråd. Den samlade bilden av de uppgifter han fick tillsammans med inhämtade referenser utgjorde grunden för tillsättningarna av statsrå- den. Han inhämtade inför regeringsbildandet information om hur tidigare statsråd hanterat frågan, bl.a. genom att läsa självbiografisk litteratur. Det finns inte någon enhetlig modell för tillsättning av statsråd. Tvärtom finns många hänsyn att förhålla sig till för att bygga en regering med enskilda starka statsråd som fungerar som ett lag med ett kollektivt ansvar. Förtro- ende måste vara utgångspunkten i detta lagbygge, och förtroende byggs på grundval av ömsesidig tillit. De samtal som föranleder en statsrådsutnäm- ning ska ske med lagen som utgångspunkt samt äga rum mellan statsministern i egenskap av regeringsbildare och tilltänkta statsråd. Samtalet bör kretsa kring professionella erfarenheter och kunskaper, liksom kring olika frågor av djupare personlig karaktär.

Utfrågning med statsminister Fredrik Reinfeldt Utskottet har den 19 april 2007 hållit en utfrågning med statsminister Fredrik Reinfeldt, åtföljd av statssekreteraren i Statsrådsberedningen Ulrica Schenström och rättschefen i Statsrådsberedningen Christina Weihe (bilaga B12). Statsministern underströk att statsministerns beslut om regeringens sam- mansättning inte är ett regeringsbeslut. De beredningskrav för regerings- ärenden som anges i 7 kap. 2 § regeringsformen gäller således inte vid tillsättning av statsråd. Regeringsformen slår fast ett antal andra saker av vikt. Den uttalar att det är statsministern som tillsätter övriga statsråd och har rätt att entlediga statsråd. Det är statsministerns ansvar att se till att de delar i regeringsformen som styr över de formella krav som ställs på ett statsråd uppfylls.

33 2006/07:KU20

Han har lärt sig att man alltid ska ta alla erfarenheter till intäkt för att utvecklas i sina olika uppdrag. Men det går samtidigt att med efterklokhet hävda att han skulle ha gjort det annorlunda. Tillsättningarna av statsråd grundade sig i ett långvarigt samarbete i den borgerliga alliansen, kring den politiska fördjupning som förberedde och också ledde till väljarnas för- troende i valet men också till den särskilda äntringsstyrka som alliansen tillsatte och som gjorde förberedelser av just den karaktären att man tog fram aspekter av hur en regeringsbildning skulle kunna genomföras. Detta använde de fyra partiledarna i alliansen som ett underlag för att föra diskussioner. Det var också viktigt för honom i hans överväganden om vilka som till slut skulle komma att utses till statsråd. Med de tillfrågade blev det mycket en diskussion av personlig karaktär. Att bli tillfrågad om att bli statsråd, med allt vad det innebär av ökat ansvar och medial granskning, är mycket omtumlande för människor. Det blir än mer omtumlande ju mindre förberedd man är på att få frågan. Där- för är huvuddelen av de diskussioner man för av väldigt personlig karak- tär. Vad ska mina barn tycka? Hur ska det påverka mitt liv? Är det här rätt beslut att fatta för mig nu? Han ställde också den fråga som många har ställt förut: Finns det någonting jag bör känna till som kan ha betydelse för hur du kommer att fungera som statsråd? Han hade en diskussion med var och en. Och han ställde alltså frågan om det var någonting mer han borde känna till. Men han ville inte ge intrycket att en statsrådsutnäm- ning föregås av en genomgång av en persons hela liv. Det är en fråga om förtroende mellan den här personen och statsministern. Det är också ett faktum att de tillfrågade personerna själva har lång gedigen politisk erfarenhet och egna förtroendepositioner. På fråga om statsministern hade någon form av checklista svarade han att han inte använde någon lång lista av det slaget. Just denna fråga, om det var någonting mer han bör känna till, syftade till att få det tilltänkta statsrådet att själv gå igenom detta, och det gavs också tid för det. Det är oftast så att man för en dialog som pågår över en tid, eftersom det är väldigt svårt att tänka sig att man minuten efter att man har fått en fråga är färdig att ge svaret. Under den diskussionen ber man dem att tänka över om det kan vara någonting som man borde känna till. Han hade inte inställningen att eventuella klandervärda saker man har gjort under hela livet innan man börjar uppbära förtroendeuppdrag automatiskt ska vara diskvalificerande. De svar som avgavs var i en del fall av det slaget att de ledde till den typ av överväganden som statsministern redovisat. Här fanns sådant som man hade gjort tidigare i livet och som kunde vara klandervärt, och det var då hans sak att bedöma om det skulle vara diskvalificerande för möjligheten att bli statsråd. Han tyckte att han ställde de frågor som han borde ställa. Han tyckte att han fick de svar som han

34 2006/07:KU20 skulle få. Sedan följde en process som delvis tillförde nya element. Han upplevde att de svar han fick var korrekta och givna efter bästa vetskap, men det fanns också saker som han inte hade fått svar på. Två statsråd fick lämna efter mycket kort tid, och en slutsats som han drog var att han behövde ställa fler frågor, vilket han också gjorde med de två statsråd som därefter tillträdde. Han behövde mer aktivt hjälpa personer att gå igenom sitt eget liv. Det har inte funnits någon enhetlig modell hos tidigare statsministrar när det gäller hur processen går till. Han trodde heller inte att man kommer att finna fram till någon sådan, av det enkla skälet att det här handlar om människor. Man får olika typer av svar och olika typer av diskussioner med olika tillfrågade statsråd. Han upplevde att han ställde de frågor han behövde och fick de svar han behövde. Men av processen lärde han sig att addera ytterligare frågor för att vara ett ytterligare stöd till de tilltänkta statsråden när det gäller att gå igenom deras tidigare liv. Det förekom omfattande diskussioner mellan de fyra partiledarna när det gällde vilka partier som skulle ha vilken funktion och vilka personer som skulle kunna komma i fråga. Mellan de fyra fanns en öppenhet och diskussion om vem som kunde komma i fråga. Sist och slutligen var det en process där man måste gå igenom själv vad man vill se för personer. Det är ingen annan än han som bär ansvar för vilka som utsågs till stats- råd. Det är ingen annan än han som gjorde bedömningen att det här var de lämpliga personerna. För detta måste han bära ensamt ansvar. Den person som i närtid hade den egna erfarenheten av att bilda regering, nämligen Carl Bildt, hade han naturligen mycket långa samtal med. Det var viktigt för honom och de övriga partiledarna i alliansen att få en ordnad process och kunna ställa sådana frågor till personer som både skulle möjliggöra för dem att säga nej utan att bli uthängda i medierna och också ge dem möjlighet att ställa sig frågan vilket liv man ville leva. Det var också ett sätt för honom att säkerställa att han förstod de avväg- ningar som gjordes av andra partiledare. De frågor som han ställde till de moderata statsråd som ingår i regeringen ställdes av partiledarna till de respektive statsråden. Han var fullt medveten om att han hade ansvaret för hela regeringen. Den specifika frågan ställdes dock av respektive partiledare men återgavs självfallet till honom. Han var helt medveten om vilka personer de avsåg att utse och kunde ha synpunkter på det. Han hade inga egna samtal med de tilltänkta statsråden från de andra allianspartierna. På fråga om de borgerliga partiledarna på våren 2006 gjort upp en stats- rådslista som man sedan plockade ifrån framhöll statsministern att han har den bestämda uppfattningen att man inte kan ha statsråd på en lista vari- från man tar dem i tur och ordning. Det enkla skälet är att han tror att det mycket handlar om att man ska ställa sig frågan vem som är bäst lämpad och vem som har störst möjligheter att bära detta ansvar in i framtiden. Att utforma listor blir ofta mer en återspegling av vad personer har gjort eller vilka positioner de har haft. Som regeringsbildare ska man inte ha

35 2006/07:KU20

det som utgångspunkt. Därför arbetade alliansen inte på det sättet, vilket han också påpekade under regeringsbildningsprocessen efter valet den 17 september fram till det att regeringen tillträdde. Personfrågorna kom upp på slutet, de sista dagarna. Processen inleddes med att de personer tillfrågades för vilka vägen till att bli statsråd var mest omtumlande.

Utskottets ställningstagande Enligt 6 kap. 1 § andra stycket regeringsformen tillsätter statsministern övriga statsråd. Begränsningar i fråga om vem som kan utses finns bara i 6 kap. 9 § regeringsformen. Utnämning av statsråd är inte regeringsärende och omfattas därför inte av bestämmelserna om beredningsskyldighet i 7 kap. 2 § regeringsformen. Regeringsformen ger således stor frihet åt statsministern när det gäller vem som ska utses till statsråd. Någon särskild praxis har inte heller utvecklats för hur utnämningarna ska förberedas. Granskningen har därför inte gett anledning till något särskilt uttalande från utskottets sida

1.3 Utrikesminister Carl Bildts uppdrag och finansiella intressen Ärendet Anmälningar m.m. I en anmälan, som kom in till konstitutionsutskottet den 23 oktober 2006, bilaga A1.3.1, begärs att utskottet granskar huruvida utrikesminister Carl Bildt kan vara eller hamna i en jävssituation med anledning av sitt aktieinnehav och de optioner han har i energibolaget Vostok Nafta, där han tidigare varit styrelseledamot. I en annan anmälan, som kom in till utskottet den 29 januari 2007, bilaga A1.3.2, begärs att utskottet ska granska utrikesministerns hela innehav av aktier och optioner mot bakgrund av de bestämmelser som finns i regeringsformen och den risk för jäv som kan uppstå. Anmälaren pekar särskilt på de värdepapper som Carl Bildt, utöver i Vostok Nafta, har i det amerikanska bolaget Legg Mason och i Lundin Petroleum. I Legg Mason finns enligt anmälan fonder med stort ägande i amerikansk försvarsindustri som levererar material till USA:s engagemang i Irak, och bolaget har vidare under året köpt och sålt aktier i svenska före- tag, bl.a. Telia Sonera, som regeringen planerar att sälja ut. Anmälaren påpekar att utrikesministern tidigare har varit styrelsemedlem i Legg Mason och har optioner i bolaget till ett nuvärde av ca 9 miljoner kronor. Lundin Petroleum prospekterar och utvinner olja i bl.a. Sudan. Anmälaren

36 2006/07:KU20 anför att stora privata värden står på spel för utrikesministern och att samtidigt både Irak och Sudan är områden i världen där väpnade konflikter pågår, som är komplicerade och kommer att ta lång tid att lösa. I ytterligare en anmälan, som kom in till utskottet den 31 januari 2007, bilaga A1.3.3, begärs att utskottet granskar om utrikesminister Carl Bildt lämnat ofullständiga uppgifter till Statsrådsberedningen om sitt innehav av optioner i Legg Mason. Anmälaren hänvisar till att Carl Bildt enligt TV 4 Nyheterna i juli 2006 erhållit optioner till ett värde av ca 1 miljon kronor och att dessa optioner inte, som övriga optioner i bolaget, redovisats. Förteckningar över Carl Bildts innehav av värdepapper den 27 oktober och den 21 december 2006 finns intagna i bilaga A1.3.4. Under granskningens gång har uppmärksammats att regeringen den 9 november 2006 fattade ett beslut gällande tillstånd för Peter Gaz att göra undersökningar av den svenska kontinentalsockeln och att Carl Bildt deltagit i detta beslut. Beslutet innebar att det tillstånd som regeringen den 17 mars 2005 meddelat Peter Gaz att genomföra undersökningar av svensk kontinentalsockel, med ändring av det nämnda beslutet, skulle gälla på oför- ändrade villkor och inom det område som anges i det tidigare beslutet till den 31 december 2007. Beslutet finns intaget i bilaga A1.3.5. Härefter har också – efter inslag i Ekot (Sveriges Radio) – uppmärksam- mats uppgifter om ytterligare kvarstående uppdrag för Carl Bildt utöver dem som antecknats hos Statsrådsberedningen.

Underlag för granskningen Till grund för utskottets granskning har legat bl.a. ett åklagarbeslut angå- ende förundersökning, bilaga A1.3.6, inom Utrikesdepartementet upprät- tade promemorior, bilagorna A1.3.7–A1.3.9, samt utfrågningar med rättschefen i Statsrådsberedningen Christina Weihe (bilaga B1), utrikesminister Carl Bildt (bilagorna B11 och B14), statsminister Fredrik Reinfeldt (bilaga B12), styrelseordföranden i Lundin Petroleum AB Ian H Lundin (bilaga B8) och verkställande direktören i Vostok Nafta Investment Ltd Per Brilioth (bilaga B13).

Utredning i ärendet Gällande bestämmelser m.m. om bisysslor och intressekonflikter Regeringsformens bestämmelse om bisysslor Enligt 6 kap. 9 § andra stycket regeringsformen får statsråd inte utöva all- män eller enskild tjänst och inte heller inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för honom eller henne. I förarbetena till bestämmelsen uttalade departementschefen (prop. 1973:90 s. 283 f.), sedan ett par remissinstanser efterlyst att ytterligare kompetensvillkor för statsråd skulle anges i regeringsformen, att han ansåg

37 2006/07:KU20

att sådana kunde undvaras. Det låg enligt departementschefen uppenbarligen i högsta grad i regeringens eget intresse att dess medlemmar har sådana egenskaper att de tillvinner sig förtroende i riksdagen och hos all- mänheten. Av dessa skäl kunde man ifrågasätta behovet av föreskrifter om att statsråd inte fick utöva tjänst eller inneha uppdrag av visst slag m.m. Departementschefen ville emellertid inte bestrida att bestämmelser av denna art kunde ha ett värde. Bestämmelsernas syfte var i första hand att värna om statsrådstjänstens integritet, men den kunde också motiveras av önskemålet att ett statsråd inte skulle splittra sina krafter. Det fick enligt departementschefen från fall till fall bedömas om det rubbade förtroendet för ett statsråd om han innehade ett visst uppdrag eller utövade en viss verksamhet. I allmänhet torde gälla att det var olämpligt att ett statsråd hade uppdrag inom bolag, förening eller inrättning, vars verksamhet huvudsakligen har ekonomiskt syfte. Att undantagslöst upprätthålla en sådan regel lät sig enligt departementschefen emellertid inte göra. Å andra sidan kunde också innehav av uppdrag av annat slag ha menlig inverkan på för- troendet för den som utövar statsrådstjänst.

Bestämmelser om jäv inom domstolar och förvaltning Bestämmelser om jäv i domstol finns i 4 kap. 13 § rättegångsbalken, till vilket lagrum hänvisas i 41 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). En domare är enligt dessa bestämmelser jävig att handlägga mål bl.a. om han eller hon själv har del i saken (sakägarjäv), av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada (intressejäv), eller om han eller hon är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning som är part (ställföreträdarjäv). Jäv gäller även då vissa närstående till domaren befinner sig i en motsvarande intressesituation (släktskapsjäv). Utöver de förhållanden som särskilt anges som jävsgrun- dande finns en generalklausul enligt vilken en domare är jävig också om det föreligger någon annan särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i målet (s.k. delikatessjäv). Föreskrifter om jäv inom förvaltningen finns i 11 § förvaltningslagen (1986:223). Den som ska handlägga ett ärende är jävig bl.a. om saken angår honom eller henne själv eller om ärendets utgång kan väntas med- föra synnerlig nytta eller skada för honom eller henne. Även här finns en generalklausul, en bestämmelse om jäv om det i övrigt (dvs. utöver de situationer som räknas upp) finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till opartiskheten hos den som ska handlägga ärendet. Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse (11 § andra stycket). Exempel på situationer som ska bedömas enligt generalklausulen om jäv är enligt förarbetena att någon är uppenbar vän eller ovän med den som är part eller intressent och att någon är engagerad i saken på ett sådant sätt att misstanke lätt kan uppkomma att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning (prop. 1971:30 s. 343).

38 2006/07:KU20

Förvaltningslagen är inte formellt tillämplig på regeringsärenden.

Allmänna bestämmelser om handelsförbud och anmälningsskyldighet I lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument8 finns bestämmelser om insiderbrott. Det är förbjudet för den som har insiderinformation att använda informationen i handel med sådana finansiella instrument som informationen rör. Det är också förbju- det att röja insiderinformation, om inte röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst eller om informationen blir allmänt känd samtidigt med att den röjs. Insiderinformation är sådan information om en omstän- dighet som inte är offentliggjord eller allmänt känd och som är ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument. Föreskrifter om anmälningsskyldighet finns i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument (anmäl- ningsskyldighetslagen). Om anmälningsskyldighet inom myndigheter gäller enligt 11 § första stycket att regeringen, om det behövs med hänsyn till tillgången på kurspåverkande information inom en myndighet, får besluta att det vid myndigheten ska föras en förteckning över innehav av finansiella instrument avseende ledamöterna i styrelsen samt de arbetstagare, uppdragstagare eller andra funktionärer som myndigheten bestämmer med hänsyn till deras insynsställning. Den som omfattas av en sådan förteck- ning ska enligt tredje stycket i samma paragraf till myndigheten skriftligen anmäla sitt innehav av finansiella instrument och ändringar i innehavet.

Etikkommittén och regeringens skrivelse 1996/97:56 Intressekonflikter för statsråd m.m. Etikkommittén och arbetsgruppsarbete Sedan statsminister Carl Bildt bildat regering hösten 1991 fick frågor om statsråds förmögenhetsinnehav och etiken i samband därmed särskild upp- märksamhet. En regeringens etikkommitté inom Regeringskansliet tillkallades i oktober 1991. Kommitténs arbete omfattade framför allt vissa utredningsuppgifter. Den överlämnade i november 1993 promemorian Intres- sekonflikter för statsråd, som i huvudsak behandlar rätten för statsråd att inneha bisysslor m.m., jäv vid behandlingen av regeringsärenden, riktlinjer för statsråds förmögenhetsförvaltning och gåvor till statsråd. I promemorians sammanfattning anförde kommittén som allmänna principer bl.a. följande. Kommittén har i skilda sammanhang understrukit, att ansvaret för iakttagande av de regler varom nu är fråga i första hand faller på vederbö- rande statsråd själv. Eftersom statsråden inte ens bör kunna misstänkas för att handla i strid med kraven på integritet och opartiskhet, har kom- mittén också varit angelägen om att framhålla, att statsråden bör iaktta ett betryggande säkerhetsavstånd till gränsen för vad som kan vara ägnat att skada tilltron till dem.

8 Lagen ersatte den tidigare gällande insiderstrafflagen (2000:1086).

39 2006/07:KU20

Även statsministern har emellertid – – – ett ansvar i sammanhanget. Statsministerns ansvar aktualiseras närmast vid regeringsbildningen eller vid ändringar i regeringens sammansättning men gäller också under regeringens bestånd. Ansvaret för statsministern går ut på att i möjligaste mån förebygga uppkomsten av intressekonflikter och jävssituationer i regeringsarbetet. För sådant ändamål kan exempelvis ifrågakomma att statsministern upp- ställer som villkor för utnämningen till statsråd, att statsrådskandidat avstår från bisyssla eller upphör med annan verksamhet som inte kan anses vara tillåten för medlem av regeringen eller placerar om förmö- genhetstillgångar som eljest skulle kunna ge upphov till jävs- eller liknande konfliktsituationer i regeringsarbetet eller överlämnar sådana tillgångar till extern förvaltning. För att statsministern skall kunna medverka härtill förutsätts en upp- giftsskyldighet gentemot statsministern från statsrådskandidaternas och de utnämnda statsrådens sida. Uppgifterna skall i vissa avseenden belysa uppgiftslämnarnas ekonomiska och andra personliga förhållan- den, bl.a. styrelseuppdrag och andra bindningar utanför regeringsarbetet. Kommitténs förslag innebär att detta uppgiftslämnande formaliseras på visst sätt och att de lämnade uppgifterna registreras. Kommittén har blivit starkt övertygad om att öppenhet gentemot all- mänheten eller med annat ord offentlighet är av grundläggande betydelse, när det gäller att skapa förtroende för statsråds integritet och opartiskhet. Mot det allmänna intresset av största möjliga offentlighet står visserligen statsrådens beaktansvärda intresse av en från allmän insyn fredad personlig sfär. Enligt kommitténs mening är det emellertid i det uppgiftslämnande som föreslås genomgående fråga om uppgifter av en art, som inte bör hindra offentlighet. Kommittén har därför föreslagit, att de lämnade uppgifterna skall redovisas öppet genom att det register i vilket de införs skall hållas tillgängligt för allmänheten. I frågan om förbudet i regeringsformen mot bisysslor anförde kommittén bl.a. följande. Stadgandet föreskriver vidare att statsråd inte får inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för statsrådet. Med ”uppdrag” avses enligt kommitténs tolkning exempelvis ledamotskap i styrelse för bolag, föreningar, andra sammanslutningar och stiftelser, vare sig de driver ekonomisk eller ideell verksamhet och vare sig uppdrags- tagaren uppbär ersättning eller inte. Under uppdragskategorin faller även tillfälliga uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning, arv- skifte, besiktning eller värdering eller uppdrag att vara boutrednings- man eller konkursförvaltare. Med uttrycket ”utöva verksamhet” torde bl.a. avses drivande av näringsverksamhet av olika slag samt vetenskap- lig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet. Till utövande av verksamhet kan även vara att hänföra förvaltning av värdepapper eller andra förmögenhetstillgångar, om fråga är om till- gångar av större omfattning. Frågan huruvida innehav av uppdrag eller utövande av verksamhet är ägnat att rubba förtroendet för ett statsråd får avgöras med beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet. Kommittén har dock anfört vissa allmänna synpunkter i sammanhanget. Innehav av uppdrag i företag, som driver näringsverksamhet i vinst- syfte, kan i allmänhet inte anses vara förenligt med ovannämnda grund- lagsstadgande.

40 2006/07:KU20

Undantagsvis kan det dock anses vara tillåtet, att statsråd behåller sådant uppdrag även efter utnämningen till statsråd. Enligt vad kom- mittén uttalat bör dock statsråd under den tid han eller hon sitter i regeringen vara återhållsam med att åtaga sig nya, i och för sig tillåtna uppdrag. I fråga om tillfälliga uppdrag av ovannämnt slag har kommittén uttalat, att ett statsråd normalt inte bör åtaga sig sådana. Kommittén har inte heller funnit det förenligt med grundlagsstadgandet, att ett statsråd vid sidan av statsrådstjänsten deltar i den dagliga skötseln av en ekonomisk rörelse som han eller hon äger eller vari stats- rådet är delägare. I viss, mycket begränsad utsträckning kan det dock anses tillåtet att statsråd tillfälligt utför arbete i sådan rörelse. Kommitténs sålunda redovisade tolkning innebär, att det enligt kommitténs uppfattning normalt inte kan ställas krav på statsråd att de uppger ägar- eller delägarskap i rörelser som de ensamma eller i före- ning med andra bedriver när de utses till statsråd. Att ett statsråd vid sidan av sin statsrådstjänst ägnar sig åt ”verksamhet” i form av förmögenhetsförvaltning är enligt den åsikt kommittén uttalat i princip inte förenligt med grundlagsstadgandet. I fråga om jäv delade kommittén upp de situationer i vilka jäv kunde anses föreligga för statsråd i tre grupper, nämligen riksdagsärenden, regeringens normgivningsärenden och förvaltningsärenden. Såvitt avsåg de första två grupperna anförde kommittén bl.a. följande. Kommittén har funnit, att den politik som ett partis företrädare verkar för – inför och under en valrörelse och i den fortlöpande politiska debatten, i riksdagen och utanför – måste de också kunna genomföra i regeringsställning utan hinder av några jävsregler. Regeringen genom- för sin politik väsentligen genom beslut, som faller inom ramen för den första och den andra av de ovannämnda ärendegrupperna. Beträf- fande dessa finns det därför enligt kommitténs mening föga behov av tillämpning av regler om jäv. Beträffande den tredje gruppen, förvaltningsärenden som regeringen avgör, som kommittén fann vara det område där jävsregler för statsråd hade sin största betydelse fördes ett resonemang om lämpliga rutiner samt uttalades följande. Någon lagstiftning avseende jävsregler för statsråd har kommittén inte funnit erforderlig. Kommittén uttalar, att det måste anses räcka att regeringen gör klart – för riksdagen och för allmänheten – vilka jävsregler den anser sig böra tillämpa i regeringsarbetet. I sista hand blir det en fråga för riksdagens konstitutionsutskott och för riksdagen själv att i samband med granskningen av regeringens arbete ta ställning till om de av regeringens medlemmar tillämpade jävsreglerna är godtagbara. Promemorian blev föremål för allmän beredning inom den dåvarande regeringen, varvid bestämdes att en arbetsgrupp inom regeringen skulle bereda de frågor som togs upp i promemorian närmare och därefter redovisa arbetet för statsministern och övriga statsråd. Gruppen utarbetade ett utkast till slutsatser varefter regeringen i mars 1994 lät teckna ned vissa kommentarer, Etikfrågor i regeringsarbetet, som vägledning för statsråd vid bedöm- ningen av etiska frågor i regeringsarbetet. I kommentarerna angavs såvitt avser statsråds förmögenhetsförvaltning följande.

41 2006/07:KU20

Förmögenhet bör inte vara någon diskvalifikation för att utöva statsråds- tjänst. Ett statsråd bör också som regel vara oförhindrad att välja de former för placering av sina förmögenhetstillgångar som står öppna för andra medborgare. I sammanhanget bör följande grundläggande principer iakttas, nämligen att ett statsråd bör välja sådana former för placeringen av sina förmö- genhetstillgångar och för förvaltningen av dem att han eller hon i möjligaste mån undviker intressekonflikter och jävssituationer i sin tjänsteutövning och att ett statsråd inte får för egen eller närståendes vinning på ett otill- börligt sätt dra fördel av sin ställning som statsråd och av information och kunskap som han eller hon inhämtar under tjänstgöringen, exempelvis genom att vid köp eller försäljning av förmögenhetstillgångar till sin egen eller närståendes förmån utnyttja information som statsrådet har inhämtat i sin tjänst men som ännu inte har kommit till allmän kännedom. Placeringar i bl.a. aktie-, ränte- och obligationsfonder, är såvitt avser av fonderna förvaltade värdepapper, neutrala från insider- och jävssyn- punkt. I fråga om placering i aktier bör statsråd i princip avhålla sig från korttidsaffärer. Som korttidsaffärer har därvid betraktats transaktioner genom vilka aktier både köps och säljs – eller säljs och köps åter – inom loppet av sex månader. Detta avser även konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning samt placeringar i obligationer, statsskuldväxlar, certifikat och liknande räntein- strument. Statsråd bör avhålla sig från placeringar i aktieoptioner, aktieterminer, ränteoptioner, ränteterminer, indexoptioner och indexterminer. Riktlinjerna är avsedda att iakttas vare sig statsrådet själv förvaltar sina värdepapper eller förvaltningen har överlåtits åt annan. I frågan om gåvor och gåvoliknande förmåner påpekades att gränsen mellan tillåtna och otillåtna sådana ytterst dras genom brottsbalkens bestäm- melser om bestickning och mutbrott. Vidare framhölls bl.a. att statsråd borde iaktta ett betydande säkerhetsavstånd till gränsen mellan vad som är tillbörligt och otillbörligt.

Regeringsskrivelsen Intressekonflikter för statsråd I skrivelse 1996/97:56 Intressekonflikter för statsråd redovisade den då sittande regeringen under statsminister Göran Persson resultatet av sina strä- vanden att utveckla rutiner som säkerställer att statsråds förmögenhetsinne- hav eller engagemang i andra verksamheter inte leder till intressekonflikter, insiderproblem eller jäv i uppdraget som statsråd. Sär- skilt påpekades att rutinerna byggde på överenskommelser mellan statsråden. Redovisningen knöt an till den diskussion som hade förts i riksdagen vid flera tillfällen dessförinnan. I skrivelsen behandlades förbudet mot bisysslor i regeringsformen, förbud mot insiderhandel och skyldighet att anmäla värdepappersinnehav samt regler om jäv. Vidare redovisades att de rutiner för insyn och kontroll som utbildats hos regeringen innebar bl.a. att eget fondpappersinnehav ska redovisas offentligt, att närståendes fondpappersinnehav ska förtecknas hos Statsrådsberedningen, att engagemang i

42 2006/07:KU20 andra verksamheter vid sidan av uppdraget som statsråd samt tidigare anställningar och uppdrag redovisas offentligt och att jävssituationer bevakas genom granskning av ärendeförteckningar inför regeringssammanträden. I skrivelsen förklarades vidare att statsråden i juni 1995 i väntan på resultatet av överväganden om särskild förmögenhetsförvaltning för statsråd träffat en överenskommelse om att antingen helt avstå från handel med fondpapper eller uppdra åt en bank eller någon annan att sköta förvalt- ningen självständigt. Regeringen redovisade bedömningen att förmögenhets- förvaltning av den typ som med en engelsk term kallats blind trust förutsatte att man föreskrev avsteg från viktiga principer i vår rättsordning och utestängde allmänheten från insyn i de förmögenhetsinnehav som för- valtningen omfattade. Just frånvaron av insyn i ett sådant system gjorde att det inte var bättre ägnat att skapa förtroende hos allmänheten än den offentliga redovisning av statsrådens förmögenhetsinnehav som fanns. Man borde därför inte lagstifta om sådan förvaltning för statsråd. Regeringen citerade i skrivelsen vad Etikkommittén anfört om en situation som konstitutionsutskottet bedömt och som gällde frågan om den dåvarande industriministern var jävig när regeringen beslutade att föreslå riksdagen att ge ekonomiskt stöd till ett bolag som hade ekonomiska svå- righeter (Norrländska Skogsägares Cellulosa AB). Industriministern hade s.k. industribevis i bolaget till ett värde av drygt 70 000 kr. Utskottet ansåg att han inte var jävig med hänsyn till det förhållandevis ringa förmö- genhetsvärde som innehavet utgjorde. Etikkommittén hade om detta fall anfört: Man kan emellertid fråga sig om industribevisen var det egentliga problemet i sammanhanget. Den dåvarande industriministern hade sedan gammalt mycket starka band med den norrländska skogsägarrörelsen, även om måhända hans formella anknytning till denna var avbruten under statsrådstiden. Om bolagets svårigheter hade lett till konkurs eller till att bolaget på annat sätt nödgats avveckla sin verksamhet, skulle det ha inneburit inte bara en ekonomisk förlust för många norr- ländska skogsägare utan också ha varit ett svårt slag för hela skogsägar- rörelsen i norra Sverige. Hade skogsägarna i Norrland uppfattat att industriministern inte gjorde sitt yttersta för att reda ut bolagets problem är det därför inte orimligt att tänka sig att dessa skulle ha påverkat industriministerns ställning när han en gång lämnade sin stats- rådsbefattning. Medvetenheten om en sådan situation kan hos medbor- garna i gemen väcka misstankar att ett statsråd i sitt handlande inte bara vägleds av det allmänna bästa och att hans eller hennes integritet och opartiskhet därmed kan sättas i fråga. Den här typen av situationer torde lätt kunna uppkomma för statsråd även i många andra sammanhang. Deras kamp för intressegrupper, organisationer och företag, som står dem nära, kan uppfattas inte bara som ett uttryck för att de anser det vara rätt och riktigt att gynna dessa. Hos allmänheten kan det uppstå misstankar att de i sitt handlande är påverkade av hur ett annat agerande skulle inverka på deras framtida livssituation. Det problem kommittén här pekat på är en följd av att det inte ansetts vara rimligt att kräva att blivande statsråd skulle fullständigt och definitivt skära av alla band med sin tidigare civila verksamhet.

43 2006/07:KU20

Ett sätt att komma till rätta med dessa problem är att statsråd i käns- liga situationer av förevarande slag under åberopande av jäv enligt generalklausulen avstår från att delta i regeringsärendets handläggning. I skrivelsen gjordes också en hänvisning till vad Etikkommittén skrivit om förhållandet mellan förmögenhetsförvaltning och bisysslor. Etikkommittén hade skrivit följande. Som kommittén ser det får förvaltning av förmögenhetstillgångar betraktas som utövande av verksamhet, när den för att kunna göras på ett tillfredsställande sätt kräver särskild sakkunskap och inte låter sig utövas enbart som en fritidssysselsättning. Från dessa utgångspunkter torde den som förvaltar fastigheter regelmässigt ”utöva verksamhet”, och även förvaltning av värdepapper i en portfölj med normal risksprid- ning och med ett värde, som kan räknas i flera miljoner kronor, torde i regel omfattas av detta begrepp. Till skrivelsen var fogad Etikkommitténs sammanfattning av sin promemoria. Konstitutionsutskottet behandlade regeringens skrivelse i sitt betänkande 1996/97:KU25 (avsnitt 4.1), som i övrigt avser granskning av regeringen. Utskottet hade ingenting att invända mot redovisningen i skrivelsen men noterade att de redovisade rutinerna till stor del byggde på överenskommel- ser mellan de sittande regeringsledamöterna. Utskottet ansåg det önskvärt att principer som var gemensamma för olika regeringar kunde nås för hur jävssituationer och andra intressekonflikter ska undvikas. Det kunde därför enligt utskottets mening finnas anledning för regeringen att initiera parti- överläggningar i dessa frågor.

Promemoria från Statsrådsberedningen I en promemoria från Statsrådsberedningen (PM 1997:2, reviderad 2001-05-29), som vänder sig till personalen i Regeringskansliet, erinras inledningsvis om förbudet mot insiderhandel enligt insiderstrafflagen (2000:1086)9 och om att detta förbud numera omfattar statsråd och anställda i Regeringskansliet. Vidare erinras om den anmälningsskyldighet som är föreskriven i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument som har ålagts bl.a. statsråden och vissa anställda i Regeringskansliet. I promemorian, som hänför sig till 1997 års beslut om insynsförteck- ning inom Regeringskansliet, utvecklas förbudet mot insiderhandel. Bland annat påpekas att insiderinformation kan vara av mer allmän karaktär och då avse omständigheter som allmänt påverkar kurssättningen på aktiemarknaden, penning- och obligationsmarknaden eller derivatmarknaden. Sådan information förekommer t.ex. i budgetpropositionen och andra propositioner som rör den ekonomiska politiken. I ett sådant läge kan alltså ett generellt handelsförbud gälla för en person med sådan information.

9 Numera ersatt av lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, jfr ovan.

44 2006/07:KU20

I fråga om anmälningsskyldigheten påpekas att den bara avser eget innehav och alltså inte finansiella instrument som innehas av make, barn eller andra närstående men att inget hindrar att t.ex. statsråden kommer överens om att frivilligt redovisa även närståendes innehav i insynsförteckningen, vilket också skett. I promemorian erinras om att statsråden genom en överenskommelse sinsemellan eftergett sekretessen för de uppgifter om deras innehav av finansiella instrument som rättschefen i Statsrådsberedningen förtecknar. På samma sätt som finansiella instrument, anges det i promemorian, redovisas enligt överenskommelsen mellan statsråden följande förhållanden: • näringsverksamhet i bolag eller i annan form • avtal med tidigare arbetsgivare om fortsatt utbetalning av lön, pension eller liknande förmåner samt fortsatta betalningar från en arbetsgivares sida av pensionsavgifter eller liknande avgifter • avtal med nuvarande eller framtida arbets- eller uppdragsgivare om anställning, uppdrag eller liknande engagemang (annat än för det egna partiet och dess organisationer) • tidigare anställningar och uppdrag (dock inte engagemang som upp- hört tidigare än fyra år före utnämningen till statsråd och bara engagemang hos sådana arbets- eller uppdragsgivare som rimligtvis kan tänkas förekomma som parter eller ha något väsentligt intresse i ett regeringsärende).

Regeringsbeslut den 26 oktober 2006 om innehavsförteckning Regeringen fattade den 26 oktober 2006 ett beslut om förteckning över innehav av finansiella instrument hos regeringen och Regeringskansliet. Beslutet ersätter ett regeringsbeslut den 30 januari 1997. I beslutet erinras om bestämmelsen i 11 § anmälningsskyldighetslagen som ger regeringen möjlighet att besluta om skyldighet att föra förteck- ning. Enligt beslutet ska det i Regeringskansliet föras en förteckning enligt det nämnda lagrummet. Den ska bestå av en delförteckning som förs av rättschefen i Statsrådsberedningen och av en delförteckning för varje departement. Den delförteckning som förs av rättschefen i Statsrådsberedningen ska avse finansiella instrument som innehas av statsråden och av de arbetstagare, uppdragstagare och andra funktionärer hos Statsrådsberedningen som statsministern bestämmer. Delförteckningen för ett departement ska avse finansiella instrument som innehas av de arbetstagare, uppdragstagare och andra funktionärer hos departementet som departementschefen bestäm- mer. Förteckningen ska föras av den tjänsteman i Regeringskansliet som departementschefen utser.

45 2006/07:KU20

Tidigare granskning av frågor om statsråds aktieinnehav och jävssituationer Konstitutionsutskottet har vid ett stort antal tillfällen granskat frågor om aktieinnehav eller andra frågor med anknytning till förbudet mot bisysslor i 6 kap. 9 § regeringsformen. Utskottet uttalade i sitt granskningsbetänkande 1979 (bet. 1978/79:KU30) att statsministern, innan han utser ett statsråd, ska ta reda på att inga sådana omständigheter föreligger som åsyftas med bestämmel- sen i 6 kap. 9 § regeringsformen. I vilken mån exempelvis ett aktieinnehav bör ha betydelse för statsministerns ställningstagande fick enligt utskottet bedömas från fall till fall. Under 1992/93 års granskning behandlade utskottet ingående frågor om statsråds privata ekonomiska förhållanden och deras betydelse för regeringsarbetet. Utskottet gjorde också en ingående bedömning av de olika frågor som granskningen aktualiserade. Statsrådens värdepappersinnehav granskades också under 1993/94 års granskning, och frågan om statsråds förmö- genhetsförhållanden togs upp även under 1994/95 års granskning. Granskningarna har inte utmynnat i något uttalande om generellt förbud för statsråd att inneha aktier eller annan egendom. Vid 1992/93 års granskning av statsråds innehav av värdepapper, jäv m.m. (bet. 1992/93:KU30 avsnitt 10) framhöll utskottet bl.a. att regeringsformen inte innehåller något uttryckligt stadgande om statsministerns ansvar för att statsråden uppfyller kraven i 6 kap. 9 § regeringsformen. Statsministern är emellertid den som enligt regeringsformen tillsätter övriga statsråd, och han har även rätt att entlediga ett statsråd både på stats- rådets egen begäran och i annat fall. Därigenom kom, som utskottet framhållit i tidigare granskningsärenden, ansvaret att statsråden uppfyller kraven i första hand att ligga på statsministern. Det ankom således enligt utskottets mening på statsministern att innan ett statsråd utnämns ta reda på att inga sådana omständigheter som avses med 6 kap. 9 § andra stycket regeringsformen föreligger. Utskottet konstaterade att samtliga regeringsbildare under efterkrigstiden varit av den uppfattningen att statsministern har det yttersta och formella ansvaret för att statsråden uppfyller kraven i 6 kap. 9 § andra stycket regeringsformen. Utskottet ansåg i sin bedömning att ett förmögenhetsinnehav inte generellt sett borde hindra en person från att inneha en statsrådspost men att regler borde tillskapas för att underlätta undvikande av jävssituationer eller andra förtroenderubbande situationer. – I en reservation ansåg de socialdemokratiska ledamöterna att vissa statsrådsposter var mer känsliga från förtroendesynpunkt än andra och att undantag från huvudregeln att statsråd inte borde förbjudas att äga aktier måste göras för näringsministern och det statsråd som har ansvar för utrikeshandel och vapenexport. Det fick nämligen anses vara klart olämpligt att innehavare av dessa poster var invecklade i ekonomisk verksamhet av något slag som har direkta bindningar till företag t.ex. genom aktier.

46 2006/07:KU20

I samma granskningsbetänkande behandlade utskottet frågan om statsrå- det Mats Odells engagemang i ett privat vårdhem utgjort utövande av verksamhet i den mening som avses i 6 kap. 9 § andra stycket regeringsformen. Av utredningen framgick att Odell vid tiden för sitt tillträde som kommunikationsminister var delägare i några aktiebolag och handelsbolag, av vilka två drev vårdhemsverksamhet och att bolagen drevs som familje- företag. Bolagens sammanlagda bruttointäkter uppgick under 1992 till 55 miljoner kronor. När Odell tillträdde som statsråd lämnade han sina uppdrag i bolagens styrelser och deltog inte i skötseln av bolagen. Han informerade inte i samband med regeringsbildningen statsministern om sitt engagemang i familjeföretagen. Granskningen i denna del föranledde inte något uttalande av utskottet. – I en reservation anförde de socialdemokratiska ledamöterna bl.a. att verksamheten inte varit av begränsad omfattning och att det förelegat risk för att Odell i egenskap av ägare tvingats gripa in i vårdhemmets skötsel. Han borde vidare självklart ha upplyst statsministern om förhållandena i samband med regeringsbildningen, och för denna underlåtenhet kunde Odell enligt reservationen inte undgå kritik. Vid 1993/94 års granskning (bet. 1993/94:KU30 avsnitt 18) hänvisade utskottet till den närmast föregående granskningen och ansåg inte att det innevarande årets granskning – som inte innefattat någon självständig utredning av i vilken omfattning jäv eller jävsliknande situationer uppstått för statsråden – gav anledning till något uttalande från utskottets sida. I ett särskilt yttrande vidhöll de socialdemokratiska ledamöterna sin tidigare uppfattning. Vid 1994/95 års granskning av statsråds förmögenhetsförhållanden (bet. 1994/95:KU30 avsnitt 18) ansåg utskottet att den då avgångne statsministern Carl Bildt vid sin regeringsbildning borde ha förutsett att situationer kunde uppstå där bl.a. utrikeshandelsminister Ulf Dinkelspiels delägarskap i ett fondkommissionsföretag, som också förvaltade hans aktieinnehav, skulle kunna leda till misstro från allmänhetens sida. Carl Bildt måste där- för anses ha tagit för lättvindigt på sin uppgift som regeringsbildare även utifrån den ”nu” aktuella aspekten, och han kunde inte anses ha levt upp till sitt ansvar för att statsråden uppfyllde kraven i 6 kap. 9 § andra stycket regeringsformen. – I en reservation ansåg m-, fp-, och c-ledamö- terna att utskottet inte borde göra annan bedömning av frågan om Carl Bildts ansvar som regeringsbildare än vad utskottet tidigare gjort. Frågan om jäv för statsråd behandlades också i granskningen under riksmötet 1995/96 (bet. 1995/96:KU30 avsnitt 12). Ärendet avsåg om det förelegat jäv för statsråden Jan Nygren och Anders Sundström att delta i ett regeringsbeslut om permutation av en stiftelse. Anders Sundström hade inte uppmärksammat att permutationsärendet rörde en ekonomisk förening där han före sitt inträde i regeringen haft att göra med permutationsfrågan som styrelseledamot och styrelseordförande. Jan Nygren hade, innan han blev statsråd, varit anställd som marknadschef hos en annan ekonomisk

47 2006/07:KU20

förening som också var berörd av utgången i permutationsärendet. Utskot- tet ansåg att Anders Sundström inte bort delta i regeringens beslut. Vad beträffade Jan Nygrens befattning med ärendet ansåg utskottet inte att omständigheterna var sådana att han bort avstå från att delta i regeringsbeslutet. Under riksmötet 1996/97 behandlade utskottet (bet. 1996/97:KU25 avsnitt 4) utöver regeringens ovan nämnda skrivelse 1996/97:56 också statsminister Göran Perssons ansvar för att statsrådet Leif Pagrotsky uppfyllde kraven i 6 kap. 9 § regeringsformen. I det ärendet konstaterade utskottet att Leif Pagrotsky, då han utsågs till statsråd, ägde aktier och andra värde- papper till ett värde av flera miljoner kronor samt att vederbörlig anmälan gjordes till rättschefen i Statsrådsberedningen och att innehavet redovisades i ett pressmeddelande den 17 april 1996 från Statsrådsberedningen. Utskottet noterade att det enligt uppgifter från Statsrådsberedningen inför Pagrotskys förordnande som statsråd och ansvarig för ärenden om vapenexport förutsatts att han skulle sälja alla aktier i företag som kunde förutses som sökande i sådana ärenden, och att så också skett. Pagrotsky hade inte heller i något fall på grund av jäv måst överlämna ett ärende inom sitt eget ansvarsområde till ett annat statsråd. Utskottet ansåg inte att granskningen föranledde något uttalande. Under 1997/98 års riksmöte behandlade utskottet två ärenden av intresse här (bet. 1997/98:KU25 avsnitt 6), nämligen dels statsminister Göran Perssons lån av ett hus i Spanien, dels gåvor m.m. till Anders Björck under hans tid som försvarsminister. I sin bedömning avseende statsministerns lån av ett hus i Spanien uttalade utskottet (med reservation av företrädare för Folkpartiet) följande. Av utredningen framgår att statsminister Göran Persson under ett antal s.k. rekreationsdagar i juli 1997 kostnadsfritt fått låna en villa i närhe- ten av Malaga. Ägare till villan var en spansk medborgare med affärs- mässig koppling till SKF:s och Atlas Copcos spanska dotterbolag. Såsom Etikkommittén uttalat, vilket också har stöd i förarbetena till lagstiftningen om mutbrott, gäller det för regeringens ledamöter att iaktta ett betydande säkerhetsavstånd till gränsen mellan vad som är tillbörligt och otillbörligt när det gäller mottagande av gåvor och förmå- ner. Detta gäller även i fråga om förmåner från utländska privata givare, vare sig de är fysiska eller juridiska personer. Skälet för denna restriktivitet är att allmänhetens förtroende för regeringens ledamöter annars kan rubbas. Det kan emellertid, enligt utskottets mening, inte hävdas att förmå- nen i fråga haft samband med Göran Perssons tjänsteutövning. Någon kritik från konstitutionella utgångspunkter kan därför inte riktas mot statsminister Göran Persson i detta ärende. Granskningen föranleder inte något vidare uttalande. I bedömningen av gåvorna till försvarsministern uttalade utskottet följande. Under sin tid som försvarsminister mottog Anders Björck tre officiella gåvor i form av vapen från den österrikiske, tyske respektive schwei- ziske försvarsministern. Det är enligt utskottets mening uppenbart att Anders Björck mottog de aktuella vapnen i sin egenskap av försvarsmi- nister och inte som privatperson, oaktat vapnen var försedda med

48 2006/07:KU20

inskriptioner med Anders Björcks namn. Det är av utredningen vidare klarlagt att försvarsmaktens inköp av s.k. Glockpistoler inte varit något regeringsärende vare sig under Anders Björcks tid som försvarsminis- ter eller då hans företrädare eller efterträdare var försvarsministrar. Vid den tid då Anders Björck tog emot pistolerna var regelverket beträffande statsråds mottagande av gåvor ofullständigt. Etikkommitténs promemoria Intressekonflikter för statsråd, i vilken det rekommenderas att statsråd som mottar gåvor i umgänget med rege- ringsledamöter från andra länder överlämnar gåvan till vederbörande departement, utfärdades först i november 1993, således efter det att Anders Björck tagit emot pistolerna. I Regeringskansliets skrift från mars 1991 rekommenderas att den som känner sig osäker om vad som gäller i samband med gåvor samrå- der med sin närmaste chef, expeditionschef eller motsvarande. Anders Björck har i ärendet uppgivit att han tog upp denna typ av frågor med sin expeditionschef då han tillträdde som statsråd och att han anser sig ha följt den ordning som då fanns i Försvarsdepartementet. Utskottet vill mot den nu angivna bakgrunden inte rikta någon kritik mot Anders Björck för att han inte överlämnade de aktuella pistolerna till departementet, men vill understryka vikten av att Etikkommitténs rekommendationer om vad som bör gälla i fall som det nu aktuella i fortsättningen iakttas. Granskningen föranleder inget vidare uttalande från utskottets sida. Under riksmötet 2005/06 granskade utskottet bl.a. statsminister Göran Pers- sons mottagande av ett hedersdoktorat (bet. 2005/06:KU20 avsnitt 7.3). Anmälan gällde om statsministern genom att acceptera ett hedersdoktorat vid Örebro universitet hade brutit mot bestämmelsen i 6 kap. 9 § regeringsformen. Utskottet redogjorde i betänkandet bl.a. för statsråd som tidigare utsetts till hedersdoktorer samt för bestämmelser och rutiner vid intressekonflikter och jäv för statsråd, för skyldigheten att anmäla värdepappersinnehav och för regler om bisysslor. Granskningen föranledde inget uttalande från utskottet. – I en reservation ansåg ledamöterna från Folkpartiet att statsministern, för att hålla ett säkerhetsavstånd till risken för att förtroendet för regeringens framtida beslut på universitetsområdet skulle kunna rubbas, inte borde ha accepterat utnämningen.

Uppgifter om vissa bolag De av utrikesminister Carl Bildts engagemang som väckt mest uppmärk- samhet såväl i medier som inom riksdagen gäller Vostok Nafta, Lundin Petroleum och Legg Mason. De uppgifter om bolagen som redovisas här har hämtats från respektive bolags hemsida i januari 2007. Vostok Nafta Investment Ltd är ett bolag som bl.a. investerar i rysk olje- och gasindustri. Affärsidén handlar om att engagera sig långsiktigt i en marknad med en av världens i särklass största olje- och gasförekomster. Drygt 50 % av det totala antalet aktier och röster i bolaget kontrolleras av svenska och utländska institutionella ägare. Familjen Lundin äger knappt 30 % medan resterande aktier huvudsakligen kontrolleras av svenska pri-

49 2006/07:KU20

vatplacerare. Vostok Naftas största portföljinnehav är Gazprom som utgör cirka 90 % av portföljen, och Vostok Nafta äger drygt 1 procent av aktierna i världens största gasbolag. Verksamheten inom Lundin Petroleum AB innebär sammanfattningsvis prospektering efter olja och naturgas. Produktionen kommer från tillgångar i Frankrike, Holland, Indonesien, Norge, Ryssland, Storbritannien, Tuni- sien och Venezuela. Därutöver finns prospekteringstillgångarna i Sudan, Irland, Albanien, Etiopien, Vietnam och Kongo (Brazzaville). Lundin Petro- leum har existerande bevisade och sannolika reserver på 176,4 miljoner fat oljeekvivalenter och en förväntad produktion 2007 om netto 41 000 fat oljeekvivalenter per dag. Legg Mason är en global kapitalförvaltare med över 994 miljarder dollar i tillgångar under förvaltning världen runt. Det i ärendet uppmärksammade regeringsbeslutet den 9 november 2006 avser en ansökan av OOO Peter Gaz. Peter Gaz delägs av Gazprom, som majoritetsdelägare, och har kontrakterats av bolaget Nord Stream för att söka tillstånd och hjälpa till vid bygget av gasledningen mellan Ryssland och Tyskland. Även Nord Stream ägs av bl.a. Gazprom och bildades i november 2005 för att ansvara för bygget av gasledningen.10

Åklagarbeslut I ett beslut den 12 januari 2007 angående förundersökning (”Carl Bildt– Vostok Nafta”) av Åklagarmyndigheten, Riksenheten mot korruption, (bilaga A1.3.6) har åklagaren beslutat att inte inleda förundersökning då det inte fanns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal begåtts. Beslutet grundas på underlag som inhämtats från bolagen och Statsråds- beredningen, samtidigt som allmän information om bolagets affärsverksam- het av intresse för granskningen funnits tillgänglig. I beslutet slås fast att Carl Bildt genom ett särskilt beslut fått behålla de aktuella optionerna och därefter kunnat lösa in dessa trots att rätten till optionerna enligt bolagets optionsplan dessförinnan förfallit till följd av att han lämnat bolagets styrelse den 6 oktober 2006. Åklagaren bedömde det som ”mycket rimligt” att ta i beaktande att Carl Bildt, innan han lämnade styrelsen i Vostok Nafta, i stort sett uppnått den stipulerade kvalificeringstiden för att kunna göra anspråk på optionerna. Enligt vad som uppgetts från bolaget låg beslutet att låta Carl Bildt utnyttja optionerna även efter det att hans styrelseuppdrag i bolaget upphört väl i linje med den praxis som tillämpats i andra fall vid styrelseledamöters avgång i förtid, och någon information som motsade bolagets uppgift i detta avseende hade inte framkommit. Åklagaren ansåg att det fanns starkt stöd för bedömningen att bolagets beslut att låta Carl Bildt behålla optionerna varit dess önskan att på ett korrekt sätt

10 Uppgifterna hämtade från Gazproms resp. Nord Streams hemsidor, www.gazprom.com/ eng/articles/article8526.shtml, resp. www.nord-stream.ru/eng/company/.

50 2006/07:KU20 avveckla hans engagemang i bolaget och därvid ersätta honom för hans insatser där enligt de förutsättningar som angetts i optionsplanen och tilläm- pats i bolaget. Förmånen hade således från bolagets synpunkt enligt åklagaren realis- tiskt sett inte varit kopplad till Carl Bildts tjänsteutövning som statsråd, och det kunde inte antas att Carl Bildt haft annan uppfattning om bakgrunden till bolagets beslut att låta honom få utnyttja optionerna på sätt som skett. Det fanns heller ingen känd omständighet som gav stöd för en misstanke att förmånen till Carl Bildt syftat till att han skulle handla pliktstri- digt och gynna bolaget. Risken för att Carl Bildts tjänsteutövning som statsråd konkret skulle påverkas till följd av den erhållna förmånen måste sammanfattningsvis bedömas som mycket begränsad. Vid en samlad bedöm- ning av det föreliggande underlaget fann åklagaren att den ifrågavarande förmånen inte kunde anses utgöra en otillbörlig belöning för Carl Bildts tjänsteutövning i den mening som avses med straffstadgandena om bestickning och mutbrott.

Eventuella oredovisade uppdrag Efter inslag i Sveriges Radios Ekosändningar har, som nämnts ovan, upp- märksammats uppgifter om att Carl Bildt har kvar uppdrag utöver dem som antecknats hos Statsrådsberedningen. Ekot har upprättat en förteck- ning11 över sådana uppdrag. De uppdrag som Carl Bildt enligt förteck- ningen inte skulle ha lämnat avser Turkish Policy Quarterly, Trilateral Commission, The Globalist, International Institute for Strategic Studies, Geneva Centre for the Democratic Control of Armed Forces, Fundación Euroamérica, Friends of Europe, Centre for the Study of Terrorism and Political Violence at the University of St Andrews, CEPOS och Centre for European Reform.

Promemorior från Regeringskansliet Utskottet har genom skrivelser som sänts till Regeringskansliet begärt svar på vissa frågor. Som svar har den 6 mars samt den 8 och 21 maj 2007 översänts inom Regeringskansliet (Statsrådsberedningen och Utrikesdepar- tementet) upprättade promemorior, bilagorna A1.3.7–A1.3.9.

Svarspromemoria den 6 mars 2007 I promemorian (bilaga A1.3.7) redogörs inledningsvis för riktlinjer och överenskommelser för redovisning av statsråds förmögenhetsinnehav och övriga förhållanden av betydelse för diskussionen om etik för statsråd. Enligt promemorian gällde vid tiden för statsminister Fredrik Reinfeldts regeringsbildning enligt ett regeringsbeslut från den 30 januari 1997 (SB97/918) att det i Regeringskansliet skulle föras en förteckning enligt dåvarande 11 § första stycket insiderlagen (1990:1342) över bl.a. statsrå-

11 Sveriges Radios hemsida www.sr.se/Diverse/AppData/Isidor/files/83/3338.pdf.

51 2006/07:KU20

dens innehav av finansiella instrument. Statsrådens anmälningar om innehav av finansiella instrument och ändringar i innehavet skulle lämnas till rättschefen i Statsrådsberedningen. Vidare hänvisas till att skrivelsen 1996/97:56 Intressekonflikter för statsråd – utom en beskrivning av förbu- det mot bisysslor och reglerna om jäv och om förbudet mot insiderhandel och skyldigheter att anmäla värdepappersinnehav – även innehöll en redo- görelse för de rutiner för insyn och kontroll hos regeringen som statsråden i den då sittande regeringen under Göran Persson kommit överens om. Enligt dessa överenskommelser redovisades uppgifterna om statsrådens fondpappersinnehav offentligt. Även uppgifter om statsrådens tidigare anställningar och uppdrag samt engagemang i andra verksamheter vid sidan av uppdraget som statsråd var offentliga. Statsråden hade vidare kommit överens om att anmäla närståendes fondpappersinnehav. Vidare hänvisas till beskrivningen i Statsrådsberedningens promemoria Förbud mot insiderhandel och skyldighet att anmäla värdepappersinnehav (PM 1997:2, reviderad 2001-05-29), som redovisats ovan. I anslutning till att regeringen under statsminister Fredrik Reinfeldt till- trädde togs frågan upp om rutiner för statsrådens redovisning av finansiella instrument och tidigare uppdrag m.m. Förslag till rutiner för statsrådens redovisning utarbetades och diskuterades i regeringen, och regeringen beslutade också den 26 oktober 2006 (SB2006/10647) att det i Regeringskansliet ska föras en förteckning enligt 11 § första stycket lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Beslutet överensstämmer i sak med regeringsbeslutet från 1997. Statsråden kom överens om rutiner som i allt väsentligt överensstäm- mer med den ordning som gällde inför regeringsskiftet, och den första förteckningen över statsrådens innehav redovisades den 27 oktober 2006. Rutinerna för statsrådens anmälningar av finansiella instrument, tidigare uppdrag m.m. är enligt svarspromemorian i huvudsak följande. Ett statsråd som har sådant innehav skall anmäla sitt innehav så snart som möjligt efter tillträdet. När innehavet förändras genom förvärv eller överlåtelse görs en anmälan om förändringen. En sådan anmälan bör ske senast 14 dagar efter förvärvet eller överlåtelsen. En ny anmä- lan görs sedan en gång per år även om inga förändringar har skett. Regelbundna transaktioner, som till exempel sparande av ett visst belopp per månad i värdepappersfond, behöver bara redovisas genom den årliga anmälan, som görs senast den 31 januari. Ett innehav skall anmälas även om förvaltningen har uppdragits åt till exempel en banks notariatavdelning. Anmälningsskyldigheten gäller däremot inte sparande i privata frivilliga försäkringar, i tjänstepensions- försäkringar eller i premiepensionssystemet. Statsråden skall anmäla även närståendes innehav av finansiella instrument. Som närstående räknas makar, sambor, registrerade partner och minderåriga barn. En sådan anmälan om närståendes innehav skall ske på samma sätt som för det egna innehavet. Statsråden har vidare åtagit sig att till rättschefen i Statsrådsbered- ningen redovisa vissa andra förhållanden, såsom – näringsverksamhet i bolag eller i annan form,

52 2006/07:KU20

– avtal med tidigare arbetsgivare om fortsatt utbetalning av lön, pension eller liknande förmåner samt fortsatta betalningar från en arbetsgivares sida av pensionsavgifter eller liknande avgifter, – avtal med nuvarande eller framtida arbets- eller uppdragsgivare om anställning, uppdrag eller liknande engagemang, dock inte engagemang för det egna partiet eller dess organisationer samt – tidigare anställningar och uppdrag. Det gäller dock inte engagemang som upphört tidigare än fyra år före utnämningen till statsråd. Redovisning skall vidare endast ske av engagemang hos sådana arbets- eller uppdragsgivare som rimligtvis kan tänkas förekomma som parter eller ha något väsentligt intresse i ett regeringsärende. Överenskommelsen mellan statsråden innebär vidare att uppgifterna i förteckningen om statsrådens innehav och uppgifter om engagemang är öppen för insyn från allmänheten. Statsrådsberedningens promemoria Förbud mot insiderhandel och skyldighet att anmäla värdepappersinnehav (PM 1997:2 reviderad 2001-05-29) ses enligt svarspromemorian för närvarande över, och i det sammanhanget över- vägs även frågan om behov av formalisering av den redovisade överens- kommelsen mellan statsråden. På en fråga om vilka överväganden rörande Carl Bildts olika privatekonomiska intressen och uppdrag som gjordes av statsministern och av Carl Bildt själv inför hans utnämning till utrikesminister, om vilken information som statsministern frågade efter och vilken information som Carl Bildt läm- nade hänvisas till svar i granskningsärendet om statsministerns utnämning av statsråd. Den samlade bilden av de erhållna uppgifterna vid samtalet, tillsammans med vissa inhämtade referenser, utgjorde grunden för tillsätt- ningen av utrikesminister liksom andra statsråd. Vad gäller Carl Bildts ekonomiska tillgångar samt uppdrag var det en självklarhet att dessa skulle hanteras enligt de regelverk som gällt för tidigare regeringar när det gäller redovisning av ekonomiska och andra intressen. I detta ingick också att Carl Bildt skulle lämna uppdrag av främst ekonomisk men också annan karaktär. I promemorian anges följande uppdrag, anställningar och övriga förhål- landen som redovisade av Carl Bildt. • styrelseordförande Kreab Group • styrelseordförande Teleoptimering AB • styrelsemedlem Vostok Nafta • styrelsemedlem Lundin Petroleum • styrelsemedlem HiQ • styrelsemedlem Öhmans • styrelsemedlem Legg Mason • ordförande Nordic Venture Network • styrelsemedlem RAND Corporation, Santa Monica CA • styrelsemedlem Centre for European Reform, London • styrelsemedlem International Institute for Strategic Studies, London • styrelsemedlem European Policy Institute, Bryssel • styrelsemedlem Aspen Institute Italia, Rom

53 2006/07:KU20

• styrelsemedlem New Eurasia Foundation, Moskva • medlem av Internationella rådet vid Council on Foreign Relations, New York/Washington • rådgivare East Capital På frågor om vilka dispositioner i fråga om uppdrag och privatekonomiska intressen som Carl Bildt gjorde i samband med tillträdet som utrikesminister anges att samtliga de nämnda uppdragen avvecklades i samband med att han utnämndes till utrikesminister. Förvaltningen av hans finansiella instrument överlämnades omgående till diskretionär förvaltning. Det inne- bär att förvaltaren självständigt avgör vilka värdepapper som ska förvär- vas, avyttras eller behållas och att utrikesminister Carl Bildt själv inte har något inflytande över det och inte informeras på annat sätt än genom Stats- rådsberedningens redogörelser över de dispositioner som sker. Förvaltaren rapporterar regelbundet direkt till Regeringskansliet om hans innehav. På frågor om anledningen till att hans anmälan till Statsrådsberedning- ens förteckning över finansiella instrument inte var fullständig och om något utöver vissa optioner i Legg Mason saknas är svaret att anledningen till att den senaste tilldelningen av optioner inte omedelbart redovisades var ett förbiseende men att detta saknar betydelse för frågan om eventuell jävssituation eftersom övriga innehav i Legg Mason anmäldes. Några ytterligare kända innehav som inte har anmälts i enlighet med Statsrådsbered- ningens innehav finns inte. För att säkerställa att de uppgifter han lämnade till Statsrådsberedningen om sitt innehav av finansiella instrument var korrekta överlämnade Carl Bildt relevant dokumentation och uppgifter till den utsedde förvaltaren och de sammanställdes och överlämnades därefter till Statsrådsberedningen. Såvitt avser tilldelning av optioner i Vostok Nafta hänvisas till särskild bilaga innehållande bl.a. bolagets optionsplan, bolagsstämmoprotokoll den 12 december 2002 och brev den 11 januari 2007 från bolagets verkstäl- lande direktör till Åklagarmyndigheten med redogörelse för beslut i fråga om Carl Bildts optioner. Om bakgrunden till uppgiften att Carl Bildt inte kunnat avstå från de optioner som han tillerkänts i Vostok Nafta och hur beslutet att ge honom optioner förhåller sig till övriga beslut om ersättning i en eller annan form till bolagsstyrelsen ges svaret att de aktuella optionerna var utställda på Carl Bildt personligen och inte kunde överlåtas till någon annan. Sedan optionerna omvandlats till aktier försåldes dessa omedelbart. Beslutet att tilldela honom optionerna fattades av bolagsstämman varefter styrelsen i enlighet med bolagets praxis tillät Carl Bildt att lösa in optionerna på sedvanligt sätt. Han har inte själv haft någon del i detta beslut, vilket framgår av bolagets redogörelse samt av åklagarens utredning i frågan. På frågor om i vilken utsträckning utrikesminister Carl Bildt har deltagit i överläggningar eller informella diskussioner inom EU eller i andra internationella sammanhang om frågor rörande den tilltänkta gasledningen i Östersjön som berör Vostok Naftas ekonomiska intressen har svarats att

54 2006/07:KU20 frågor rörande den projekterade gasledningen inte diskuterats eller varit föremål för ställningstagande vid möten inom EU sedan regeringsskiftet men att frågan berörts vid bilaterala överläggningar med företrädare för Finland, Tyskland, Ryssland, Lettland, Litauen, Polen och Danmark samt att dragningen av olika gasledningar i vilka Gazprom har ett intresse enligt offentliga uttalanden av företrädare för Vostok Nafta i realiteten inte har någon betydelse för Vostok Naftas ekonomiska situation. På en motsvarande fråga om frågor som påverkar Lundin Petroleums intressen i Sudan är svaret att frågor rörande förhållandena i Sudan har diskuterats bl.a. inom EU och i andra internationella sammanhang, vilket i det förra fallet löpande redovisats för och diskuterats i riksdagens EU- nämnd. Det har huvudsakligen handlat om den svåra situationen i regionen Darfur. Utrikesministern har dock också understrukit vikten av ett internationellt engagemang för att säkerställa det fulla genomförandet av fredsavtalet rörande främst södra Sudan. Han har inte deltagit i diskussioner som rör specifika enskilda företags verksamhet i Sudan. På en motsvarande fråga om frågor som påverkar ekonomiska intressen hos övriga företag där utrikesminister Carl Bildt har värdepapper är svaret att samtliga företag är beroende av en stabil ekonomisk och politisk utveckling och att det säger sig självt att frågor om fred och ekonomiska utvecklingsförutsättningar i olika delar av världen ständigt står på den utrikespolitiska dagordningen. I en mer allmän mening kan detta ha betydelse för hur fondsparande av olika slag utvecklas. Det svenska pensionssyste- met i dess helhet är t.ex. beroende av den ekonomiska tillväxten, och såväl kollektivt förvaltade som inom PPM-systemet eller enskilt beslutat pensionssparande i fonder påverkas självfallet i någon utsträckning av hur den europeiska och globala ekonomin utvecklas. Att relatera detta till enskilda företags intressen är dock knappast möjligt. Den sittande regeringen har inte efter sitt tillträde fattat några beslut som Carl Bildt fått avstå från att delta i på grund av jäv. På en avslutande fråga om vilka upplysningar och kommentarer i övrigt som anmälningarna och en av utskottet översänd promemoria ger anledning till är svaret att de inte ger anledning till ytterligare kommentarer.

Tilldelning av optioner i Vostok Nafta Vostok Naftas aktieägare har på bolagsstämmor beslutat att tilldela styrelsens ledamöter optioner i bolaget. Enligt bolagets regler utgör optionerna en del av styrelseledamöternas ersättning för styrelsearbetet. Utöver optionerna erhåller styrelseledamöterna en kontant ersättning om USD 2 000 per styrelsemöte under förutsättning att ledamoten deltar personligen i mötet. Denna ersättning begränsas dock till högst USD 10 000 per år och per ledamot. Föreskrifter om tilldelning av optioner till styrelseledamöter följer bolagets optionsprogram för anställda och konsulter (Vostok Nafta Ltd Global Share Option Plan). Detta program antogs av en extra bolagsstämma den

55 2006/07:KU20

27 april 2000 för tiden fram till den 27 april 2010. En anställd som slutar sin anställning till följd av bl.a. sjukdom eller pensionering ska enligt punkt 6.1.1 ändå kunna utnyttja tilldelade optioner under en halvårsperiod från det att anställningen upphört. Därutöver har Vostok Naftas styrelse (directors) möjlighet enligt punkt 6.1.1 (v) i programmet att i andra fall (any other reason specified by the Direcotrs in their absolute discretion) besluta att optioner ska kunna utnyttjas även efter det att anställningen i koncernen har upphört. Beträffande styrelseledamöters optioner har Vostok Naftas directors vid ett antal tillfällen beslutat att optioner ska kunna utnyttjas även efter det att styrelseuppdrag har upphört. Enligt bolaget skapades på så vis en praxis där avgående styrelseledamöter med stöd av punkt 6.1.1 (v) i optionsprogrammet tilläts behålla sina optioner under förutsätt- ning att styrelseuppdraget fullgjorts under en viss varaktighet samt att ledamoten anses ha utfört uppdraget på ett fullgott sätt och därigenom bidragit till bolagets gynnsamma utveckling. Directors har enligt punkt 8.11 i optionsprogrammet tolkningsföreträde av programmet, utom i de fall då direkta direktiv från aktieägarna föreligger. Vid Vostok Naftas ordinarie bolagsstämma i Stockholm den 12 december 2002 beslutades det att anta ett optionsprogram för bolagets styrelse med vissa riktlinjer. Bland dessa riktlinjer återfinns tydliga regler för optionernas löptider och när de anses förfalla. Där står det bl.a. ”Köpoptionerna skall förfalla om uppdraget som styrelseledamot upphör på styrelseledamo- tens egen begäran”. Den 6 oktober 2006 upphörde Carl Bildts styrelseuppdrag i Vostok Nafta, då han avgick på egen begäran från styrelsen. I december 2006 utnyttjade Carl Bildt 15 000 optioner som tilldelades honom i samband med den ordinarie bolagsstämman den 15 december 2004. Beslutet att låta honom utnyttja optionerna fattades enligt bolaget med hänvisning till att det inte fanns skäl att behandla Carl Bildts optioner på annat sätt än vad som gällt för tidigare avgående styrelseledamöter. Det konstaterades att Carl Bildt väl uppfyllde de skäl som bolaget tidigare tillämpat vid bedöm- ningen av om utestående optioner skulle få utnyttjas och att det förhållan- det att han tilläts utnyttja sina optioner även efter det att hans styrelseuppdrag i Vostok Nafta upphört stämmer överens med den praxis som styrelsen etablerat i tidigare situationer då avgående styrelseledamöter önskat utnyttja sina optioner.

Svarspromemorian den 8 maj 2007 Utskottet har genom en skrivelse den 26 april 2007 ställt frågor med utgångspunkt i den lista över uppdrag som Carl Bildt enligt vad Sveriges Radio publicerat skulle ha kvar. Vad som begärts är följande.

56 2006/07:KU20

1. En redogörelse för om Carl Bildt haft de uppdrag som nämns i den lista som publicerats på Sveriges Radios hemsida och som bifogas. Vil- ken karaktär hade och – i den mån de alltjämt är aktuella – har uppdragen? 2. Vilka uppdrag – utöver dem som han enligt listan har avgått från – har Carl Bildt nu avsagt sig? Om så skett, när skedde det? 3. Har Carl Bildt haft ekonomiska relationer med de aktuella företagen och organisationerna under tiden som utrikesminister? 4. Har Carl Bildt under tiden som utrikesminister haft några åtaganden gentemot de aktuella företagen och organisationerna? 5. Finns några uppdrag utöver dem som redovisats i tidigare promemoria till utskottet eller som nämnts i Ekots lista som Carl Bildt har kvar? 6. I en rapport från november 2006 som publicerats av Centre for Euro- pean Reform12 talas för att Gazprom bör kunna köpa in sig i europeiska energiintressen. Vilken roll hade Carl Bildt i centret vid tillkomsten och publiceringen av rapporten? 7. Vilken innebörd lägger Carl Bildt i uttrycket säkerhetsavstånd som han använde det själv under konstitutionsutskottets utfrågning den 17 april och som det användes av exempelvis Etikkommittén 1991 i dess promemoria? I promemorian (bilaga A1.3.8) ges i huvudsak följande svar. Utskottets frågor utgår från en lista som har publicerats av Sveriges Radios Ekoredaktion. Utrikesministern har i olika sammanhang påtalat att uppgifterna inte är korrekta eller saknar relevans i samanhanget. Ekots ledning har kontaktats med begäran om ett beriktigande. Utrikesministern har till Statsrådsberedningen redovisat sina tidigare uppdrag i enlighet med gällande regelverk. Någonting att tillägga i sak utöver vad utrikesministern redan har redovisat för Statsrådsbered- ningen, offentligt samt inför utskottet finns inte. Avslutningsvis förklaras att utrikesministern, i den mån utskottets ledamö- ter vill ha ytterligare information i frågan, självfallet är villig att ånyo framträda inför utskottet.

Svarspromemorian den 21 maj 2007 I promemorian (bilaga A1.3.9), som utgör svar på en skrivelse från utskottet, där utskottet upprepar sin begäran från den 26 april, svaras i huvudsak att Carl Bildt i samband med att han tillträdde som statsråd, i enlighet med gällande regelverk, redovisat samtliga uppdrag som omfattas av anmäl- ningsskyldigheten och att han lämnat dessa uppdrag. Granskningen avser enligt svaret Carl Bildts finansiella intressen, och han har lämnat de uppdrag som är relevanta i sammanhanget. Vad gäller Centre for European Reform hade han vid angiven tidpunkt inte något uppdrag i centret. Därutöver har upprepats förklaringen att utrikesministern självfallet är villig att ånyo framträda inför utskottet.

12 Katinka Barysch, The EU and Russia: From principle to pragmatism?, Centre for Euro- pean Reform policy brief.

57 2006/07:KU20

Utfrågningar Utskottet har den 29 mars 2007 hållit utfrågning med rättschefen i Stats- rådsberedningen Christina Weihe, bilaga B1, den 17 april och den 30 maj 2007 med utrikesminister Carl Bildt (bilagorna B11 och B14) samt den 19 april 2007 med statsminister Fredrik Reinfeldt (bilaga B12). Den 16 april 2007 respektive den 8 maj 2007 hölls utfrågningar med styrelseordföran- den i Lundin Petroleum Ian H Lundin (bilaga B8) och verkställande direktören i Vostok Nafta Investment Ltd Per Brilioth (bilaga B13).

Christina Weihe Rättschefen Christina Weihe redogjorde under utfrågningen för arbetet inom Regeringskansliet med jävsfrågor och för de jävsbestämmelser som är aktuella att tillämpa i regeringsarbetet. Hon nämnde inledningsvis att förvaltningslagens jävsbestämmelser tilläm- pas analogt och att dessa bestämmelser tar sikte på konkreta ärenden, inte på faktiskt handlande. Sakägarjävet är det som man främst tittar på, däref- ter kommer man in på frågor om intressejäv och den s.k. generalklausulen. Intressejäv kan föreligga om ett ärendes utgång kan medföra synnerlig nytta eller skada för statsrådet eller någon närstående. Det gäller framför allt när ett statsråd har en stor aktiepost i ett bolag, bolaget är part i ären- det och ärendets utgång inte är av ringa betydelse för bolaget. En liten aktiepost i ett bolag som är part i ärendet grundar enligt litteraturen i all- mänhet inte jäv. I generalklausulen föreskrivs att jäv kan föreligga om det i övrigt, alltså när de andra jävsbestämmelserna inte är tillämpliga, finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till beslutsfattarens opartiskhet i ärendet. Det ska då vara något mer påtagligt som gör att man landar i den bedömningen. I litteraturen sägs att det kan vara sådant som att någon är uppenbart ovän med den som är part i ärendet, eller att man är ekonomiskt beroende av en part i ärendet. I fråga om rutinerna hänvisade Christina Weihe inledningsvis till den överenskommelse som träffats mellan statsråden och som innebär att de ska anmäla värdepappersinnehav och ändringar i innehavet. Anmälning- arna görs till rättschefen i Statsrådsberedningen, dvs. för närvarande till henne. De kommer oftast till henne från expeditions- och rättscheferna vid departementen. Ibland kommer de direkt från statsråden, ibland direkt från exempelvis en förvaltare. Det är framför allt expeditions- och rättscheferna i departementen som känner till vad statsråden har för innehav. Expedi- tions- och rättscheferna har också tillgång till den samlade förteckningen över samtliga statsråds värdepappersinnehav. Prövningen av jäv i ett ärende påbörjas därför när beredningen av ärendet börjar. Inför regeringssammanträdena lämnar alla departement sina ärendeför- teckningar till Statsrådsberedningen. Rutinen är sedan en längre tid tillbaka sådan att rättschefen går igenom alla ärendeförteckningar och jämför dem med innehavsförteckningen för att ytterligare säkerställa att jävsfrågor beaktas, men det är sällan frågan om jäv dyker upp först i detta läge. De

58 2006/07:KU20 tillfällen när frågan om jäv uppmärksammas sker det ofta genom att en rätts- eller expeditionschef hör av sig till henne och säger att de har ett ärende, som ska upp nästa vecka eller den här veckan, där en jävsfråga kan vara aktuell. Man är givetvis i arbetet ute på departementen uppmärk- sam på dessa frågor. Om det först vid den genomgång som rättschefen i Statsrådsberedningen gör upptäcks att det kan föreligga jäv, gäller enligt de rutiner som gällt åtminstone sedan ett par år att i första hand berörda expeditions- och rätts- chefer kontaktas. Om vid sådana kontakter görs bedömningen att det är ett beslut som statsrådet inte ska delta i är det i första hand respektive rätts- och expeditionschef som talar med sitt statsråd, inte rättschefen i Statsråds- beredningen. Om man i en sådan dialog kommer fram till att ett visst statsråd inte ska delta i beslutet underrättas statsministern eller annan ord- förande vid regeringssammanträdet om förhållandet före sammanträdet. Att statsrådet inte deltar i just det beslutet framgår av protokollet. Om man inom ramen för övervägandena i stället kommer fram till att det inte före- ligger jäv utan att statsrådet kan delta i beslutet görs det ingen särskild anteckning om det. I fråga om regeringsbeslutet i november 2006 som gällde en ansökan av Peter Gaz om förlängning av giltighetstiden för tillstånd för att utforska svensk kontinentalsockel i Östersjön för en naturgasledning från Ryssland till Tyskland–Danmark, påpekade Christina Weihe att detta var vad som framgick av ärendeförteckningen, tillsammans med förslag till beslutsmening. I ärendet följdes rutinerna, vilket innebär att det gjordes en jämfö- relse med innehavsförteckningen, och det konstaterades att inget av statsråden har aktier eller engagemang i sökandebolaget. Christina Weihe gjorde bedömningen att ärendet inte var av den beskaffenheten att det fanns anledning att misstänka jäv hos något av statsråden, och hon blev heller inte kontaktad i ärendet av någon rätts- eller expeditionschef. De vanliga rutinerna följdes. Hennes ställningstagande var och är att det inte förelåg jäv i ärendet mot bakgrund av utrikesministerns innehav av värde- papper. Varken utrikesministern eller något annat statsråd eller någon honom närstående eller ställföreträdande för dem var part i ärendet eller hade aktier eller optioner i det företag som var part. Det fanns inte heller, såvitt hon känner till, någon annan särskild omständighet som var ägnad att rubba förtroendet till opartiskheten i ärendet. Enligt regelverket förelåg det inte jäv. Hur det uppfattas i den allmänna debatten är en helt annan sak. Frågan om rutiner togs upp i anslutning till att den nya regeringen till- trädde. Christina Weihe kan inte ange exakt när det skedde, men hon uppfattade att regeringen var mycket angelägen om att på ett tidigt stadium upparbeta rutiner för frågorna om redovisning av värdepappersinne- hav och liknande. Christina Weihe har inte svarat på frågan om hon kände till kopplingen mellan Vostok Nafta och Peter Gaz utan hänvisat till att rutinerna följts och att hon inte heller i dag anser att det förelegat en jävssituation.

59 2006/07:KU20

Carl Bildt Utrikesminister Carl Bildt har vid utfrågningen den 17 april 2007 uppgivit bl.a. följande. Hans optioner i Vostok Nafta grundades på ett optionsprogram som beslutats av bolagsstämman som en del av styrelsearvoderingen, vilket också framgår av handlingar som är tillgängliga för utskottet. Han skulle inte ha kunnat avstå från optionerna, men han skulle givetvis ha kunnat avstå från att lösa in dem när detta blev möjligt i december 2006. Det såg han dock ingen anledning till. Beslutsgången när det gäller optionerna skedde i enlighet med optionsplanen och i enlighet med den praxis som funnits. Bolagsstämman fattade beslutet om hur optionsprogrammet, som en del av styrelsearvoderingen, skulle se ut. Sedan fanns det en praxis utvecklad för hur man skulle förfara när det gällde att faktiskt göra de enskilda utbetalningarna. Regeringsbeslutet den 9 november 2006 gällde en förlängning av giltighetstiden för ett tillstånd för det ryska företaget Peter Gaz till vissa utforskningar av den svenska delen av kontinentalsockeln i Östersjön. Ären- det var rutinartat, och varken han eller Utrikesdepartementet hade anledning att delta i beredningen av det. Enligt offentliga uttalanden av företrädare för Vostok Nafta har dragningen av olika framtida gasledningar, i vilka Gazprom har ett intresse, i realiteten inte någon betydelse för Vostok Naftas ekonomiska situation. Han vet ingen som egentligen tror att begränsningar i pipelines, eller i andra transportmöjligheter som kommer åren framöver, kommer att utgöra någon begränsning för Gazproms möjligheter att exportera gas till Västeu- ropa. Därmed har det heller ingen betydelse för Vostok Naftas ekonomiska situation. Det skulle inte haft någon betydelse alls för värdet på hans optioner om regeringen i beslutet sagt nej till Peter Gaz framställning om förlängd tid för undersökningarna. Vilket ägande Vostok Nafta eller Gaz- prom kan ha i Peter Gaz känner han inte till, och han saknar egentligen varje typ av kännedom om detta företag. Han hade aldrig hört talas om det tidigare. Det han gjorde som styrelseledamot var styrelsearbete, vilket innebär att man inte har, och inte ska ha, den exekutiva ledningen för företaget. Sty- relsen har att se till att det finns en verkställande ledning som sköter det exekutiva. Styrelsen har att ta ställning till vissa strategiska avgöranden och ett antal andra frågeställningar. Hans arbete som styrelseledamot – kanske mindre i Vostok Nafta men i andra företag – har dominerats av arbetet med helt nya uppförandekoder och legala miljöer för nationellt och internationellt företagande. Men det fördes också en diskussion om den långsiktiga investeringspolitiken i företaget. När han avgick ur styrelsen för Vostok Nafta var han medveten om optionsprogrammet i allmänna drag, och om den praxis som innebar att man kvarstår i optionsprogrammet om man avgår på ett sådant sätt att man huvudsakligen har fullgjort sitt uppdrag. Det hade dock inte hänt

60 2006/07:KU20 under hans tid som styrelseledamot att styrelsen beslutat att ge optioner till någon som avgått ur styrelsen. På frågor om optionsmöjligheten innebar att Vostok Nafta hade en hållhake på honom under hösten 2006, svarade Carl Bildt att företaget tvärtom hade en legal skyldighet gentemot honom. I fråga om engagemanget i Lundin Oil och Lundin Petroleum framhöll Carl Bildt att företaget i dag har sin huvudsakliga förankring i Nordsjöom- rådet, men under hans tid i styrelsen har produktion och exploatering skett i Vietnam, Malaysia, Albanien, Tunisien, Libyen, Iran, Sudan, Nigeria, Indonesien, Frankrike, Holland, Irland och Venezuela. Som styrelseledamot i företaget har han bl.a. tagit fram uppförandekoder för hur företag uppträder i politiskt komplicerade områden. Han har gjort två mer utförliga resor till Sudan: den ena i början av juli 2001 och den andra i slutet av januari 2002. Det var delvis en del av lite större resor, som handlade om den politiska utvecklingen i Sudan och i regionen. Det handlade inte om konkreta företagsaffärer, som styrelseleda- möter inte ägnar sig åt. Avsikten var att få i gång en politisk fredsprocess, och han ägnade mycket tid åt olika kontakter i det ärendet. Han träffade även presidenten i Sudan, och hans budskap till denne var i fråga om olja: ”Ni ska inte tro att ni ska kunna utnyttja de resurser och den möjlighet för Sudan som oljan är om ni fortsätter med detta krig. Ni måste sätta er ned och få en fredsprocess. Det är det som skapar förutsättningar för att ni ska kunna utveckla ert lands resurser.” Han har inte varit med om att för- handla fram ett avtal mellan den sudanesiska staten och ett konsortium där Lundin Oil ingick i maj 2001 om fortsatt oljeutvinning och hänvisade till att sådana förhandlingar inte ingick i styrelseuppdraget. Carl Bildt anser att oljan var en faktor för fred. Det var oljan som ledde till att ett antal regeringar sedan engagerade sig i det som kom att bli den fredsprocess som ledde till fredsavtalet nord–syd. Darfur ligger separat från allt detta. Carl Bildt framhöll att konflikterna i och kring södra Sudan hade en oerhörd komplexitet. Sudan är så stort, Afrikas största land, och det finns så många konflikter att nästan varje uppgift om något som förekommit är sann någonstans vid någon tidpunkt. Vad han såg till som styrelseledamot var att företaget hade ett rapporteringssystem så att de visste vad som hände i området där de hade verksamhet. Där det finns västliga företag och frivilligorganisationer finns ögon och öron som kan slå larm och som kan hjälpa. Det – och det han sett från andra konfliktområden – drev honom att vara närvarande. Han tror att företag som är verksamma i sådana områden – om de arbetar efter sociala principer och är ansvarstagande – faktiskt kan göra en insats för männi- skorna. Även om många kan anse att han har fel, är han alldeles överty- gad om att när de var där, med de hjälpprogram de hade och med de ögon och öron som fanns på marken i den mycket begränsade del av Sudan som de var i, hjälpte de faktiskt enskilda människor till ett bättre liv.

61 2006/07:KU20

Han uppfattade sin roll i de styrelser han suttit i som att vara en ledamot bland andra. Han har förstås inte suttit huvudsakligen i revisionskommittéer och tittat på siffror, utan i kommittéer som sysslade med public governance – hur styrelser ser ut, hur man uppfyller etikkoder och hur man har det med relation till vidare samhällsintressen. I någon utsträckning har han också suttit i styrelser för att kunna göra lite bredare både politiska och ekonomiska, i någon utsträckning också tekniska, bedöm- ningar. När han i höstas blev tillfrågad om han ville ingå i regeringen, funderade han över möjligheten att gå till ett politiskt uppdrag med de frågor det skulle medföra och över villkoren för personer som varit ännu mer engagerade i företagande än vad han varit. Det är rimligt som en del av den politiska debatten att det ställs upp frågetecken för vad politiker ägnat sig åt utanför politiken. I frågan om ofullständig redovisning av optioner i Legg Mason förkla- rade Carl Bildt att han av förbiseende underlåtit att redovisa de ytterligare optioner som tilldelats honom. Han hade fått meddelande om dem under sommaren men tog inte del av meddelandet förrän senare. Han ville dock framhålla att antalet optioner inte hade någon betydelse vid jävsbedöm- ningar. På frågor om hur hans optioner rimmar med de etiska rekommendationerna att statsråd ska avhålla sig från placeringar i aktieoptioner, aktieterminer, ränteoptioner, ränteterminer, indexoptioner och indexterminer svarade Carl Bildt att det rimmar mycket väl. Uttrycket placera i aktieoptioner innebär att man går in och köper aktieoptioner, och det har han inte gjort. De optioner han har, har varit styrelseersättningar som andra beslutat om. Såvitt avser ansvaret för att bedöma jävssituationer inför regeringssam- manträden ansåg han att det är det ansvariga statsrådet som har ansvaret, men att det är lite olika i olika fall. Om statsrådet är föredragande i ett ärende ser han ärendet, och statsministern ser alla ärenden och beslutsme- ningar. Annars har ett statsråd ingen information i förväg om de ärenden som kommer upp på det formella regeringssammanträdet. Den lista som ligger på bordet innehåller bara beteckningen på ärendena, inte beslutsme- ningar. Ytterst ligger ansvaret vid jävsbedömningen framför allt på det statsråd som har att föredra ärendet, sedan de andra som kan ha information om ärendets karaktär, och sedan är det Statsrådsberedningen. Om han som statsråd är informerad om att jäv kan ifrågakomma för honom i ett ärende är han ansvarig. Genom att sälja aktierna i Vostok Nafta vid tillträdet som utrikesminister iakttog han säkerhetsavstånd till de gränser som satts upp av Etikkom- mittén och gjorde vad som borde göras för att undvika jävsdiskussioner. Vid utfrågningen den 30 maj 2007, som ägnades åt frågor om eventuella kvarstående och oredovisade uppdrag, hänvisade Carl Bildt inledningsvis till att han i ett decennium haft mycket av sin verksamhet i såväl interna-

62 2006/07:KU20 tionellt fredsarbete som internationellt företagande samt att han också varit engagerad i ett antal internationella tankesmedjor som Internationella institutet för strategiska studier i London (IISS), European Policy Centre i Bryssel, Council on Foreign Relations i New York och Rand Corporation i USA. Han uppgav vidare att han också tillfrågats om att vara rådgivare till och ingå i rådgivande grupper till internationela institutioner, organisationer och företag, såsom Europakommissionen, Europeiska rymdstyrelsen och det internationella Internetföretag som svarar för regleringen av hela Internetsystemet, ICANN. Dessa uppdrag har oftast varit tidsbegränsade, vilket också gäller Internationella Balkankommissionen. Utöver detta har hans namn förekommit i vad som skulle kunna betecknas mer som hederspaneler eller i olika akademiska sammanhang. Det har rört sig om aktiviteter som han på olika sätt velat stödja genom sitt namn, exempelvis Friends of Europe i Bryssel, Centret vid universitet St Andrews i Skottland, där han fick ett hedersdoktorat för ett antal år sedan, Carnegie Center i Moskva och European Stability Initiative. Det rör sig om uppdrag av starkt varierande karaktär. Han har lagt ned ett betydande arbete med att delta i olika policydiskussioner. Det säger sig självt att det rör sig om oavlönade insatser. I andra sammanhang har hans insatser inskränkt sig till att han ställt sitt namn till förfogande. De sammanhang där han faktiskt förekommit känner han en viss retroaktiv stolthet över. Det har gett honom ett internationellt informations- och kontaktnät av betydande värde men han hoppas också att han under olika perioder kunnat bidra till att dessa tankesmedjor, institutioner eller organisationer och – i vissa fall – företag har kunnat utvecklas bättre. Med undantag för hedersmedlemskap i redaktionsråden för tre internationella tidskrifter, Europe’s World, Russia in Global Affairs och Turkish Policy Quarterly, som han fortfarande har kvar, har han avvecklat alla uppdragen, många av dem för åtskilliga år sedan. Han har inte haft några aktiviteter eller kontakter i dessa tidigare egenskaper sedan han tillträdde som utrikesminister. Ekonomiska ersättningar har han uppburit enbart från de företag som redovisats i tidigare sammanhang och enbart under tiden innan han blev utrikesminister. Några åtaganden gentemot organisationena har han inte kvar, möjligen med undantag av att han kunnat lova att hålla ett anförande. I något fall ansåg han att det passade väl ihop med uppgiften som utrikesminister. Det har inte utgått någon betalning för engagemanget i tankesmedjorna och i övrigt. Han har gjort frivilliga insatser grundat på ett engagemang för de frågor som organisationerna sysslat med. Det har rört sig om ideellt internationellt arbete. Han uppgav också att en del av de uppdrag som nämnts av Ekot är sådant som han inte känner igen. Det kan röra sig om sådant som ligger så långt tillbaka i tiden att namnbyten och annat har skett. Det kan också röra sig om rena missuppfattningar av sakförhållandena.

63 2006/07:KU20

Carl Bildt citerade det avsnitt i Statsrådsberedningens riktlinjer för redovisning av andra förhållanden än innehav av finansiella instrument, som avser tidigare anställningar och uppdrag och där det sägs att bara ”engagemang hos sådana arbets- eller uppdragsgivare som rimligtvis kan tänkas förekomma som parter eller ha något väsentligt intresse i ett regerings- ärende” behöver redovisas. Han förklarade att många av de uppdrag som ifrågasatts faller tydligt utanför redovisningsskyldigheten. Många medlemskap ska inte, och brukar inte, redovisas. På frågor uppgav Carl Bildt vidare att han lämnat uppdraget för Centre for European Reform, vilket han meddelade i samband med att han blev utrikesminister. Det kan bekräftas genom telefonsamtal med institutets chef. Han har också lämnat International Institute for Strategic Studies. I flera fall har hans namn inte tagits bort från organisationers hemsidor och liknande. För International Institute of Strategic Studies och för flera andra av organisationerna gäller principen att den som sitter i organisatio- nens council suspenderas med automatik när han eller hon tillträder ett offentligt uppdrag. Det ingår i statuterna och har att göra med att organisationerna vill värna sitt oberoende. Så är det ofta i den anglosaxiska världen. Han är fortfarande medlem i institutet, men sitter inte i rådet. Han är invald i council, det kan han inte göra så mycket åt men är alltså suspenderad. Det är inte hans sak att se till att hans namn tas bort från dess hemsida, det kommer de väl att gära vad det lider. Trilateral Commission är han fortfarande medlem i men är suspenderad från att delta i verksamheten. Även där har tidigare rått den situationen att den som går in i ett offentligt uppdrag suspenderas automatiskt. Han har inte ingått i styrelsen för kommissionen. De avsägelser som han har gjort och som ifrågasatts kan bekräftas genom telefonsamtal med de olika institutens chefer. Såvitt avser de tre uppdragen som innebär att hans namn finns med i listorna över hedersredaktionsråd i de tidigare nämnda internationella tidskrifterna frågade han för säkerhets skull rättschefen om detta kunde kvarstå och fick beskedet att det inte kunde medföra några problem över huvud taget. Sådant hade tydligen förekommit tidigare – självfallet. Det förekommer ju att statsråd står med sitt namn som hedersledamöter i fören- ingar och annat i det svenska föreningslivet, ofta mot bakgrund av ett eget tidigare engagemang.

Fredrik Reinfeldt Statsminister Fredrik Reinfeldt erinrade under utfrågningen om att den nya regeringen tillträdde den 6 oktober. Redan den 7 oktober samlade han den på Haga med syftet att bl.a. få en bred genomgång av jävsregler och liknande. Vid det andra sammanträdet med regeringen hölls ytterligare genom- gångar för att säkerställa att alla förstod hur jävsregler och andra regler kring ekonomiska intressen skulle efterlevas.

64 2006/07:KU20

I sin egenskap av tillträdande statsminister hade han personliga samtal med bl.a. Carl Bildt inför tillsättningen av statsråd. Fredrik Reinfeldt är av åsikten att politiken berikas av att förtroendevalda har olika bakgrunder och erfarenheter med stor spännvidd. Det tillför det politiska arbetet nya kunskaper och motverkar bilden av politiken som en sluten verksamhet, tillgänglig bara för ett fåtal. Då Carl Bildt tillfrågades om han ville ingå i regeringen nämnde han sina dåvarande engagemang utanför politiken. Han redogjorde också för frågor om hanteringen av de olika finansiella instrument som han hade, och som nu avyttrats eller disponeras hos extern förvaltare. Det var en självklarhet att hans ekonomiska tillgångar och uppdrag skulle hanteras enligt det regelverk som gällt för tidigare regeringar när det gäller redovisning av ekonomiska och andra intressen. I detta ingick att han skulle lämna tidigare uppdrag, främst ekonomiska men också uppdrag av annan karaktär. Reinfeldt och Bildt var överens om att det i en del fall inte gick att avveckla uppdragen och de ekonomiska intressena omedelbart, bl.a. mot bakgrund av att Carl Bildt inte hade räknat med att få frågan om att bli utrikesminister, men Bildt skulle föra över sitt värdepappersinnehav till diskretionär förvaltning eller avveckla det. Fredrik Reinfeldt ansåg ändå att det var viktigt att Sverige skulle få den bästa utrikesminister som vi kunde få. Med den diskussion som hölls fanns det ingen anledning för Fredrik Reinfeldt att gå igenom hela innehavet i detalj, men han kände till att Bildt hade en ersättning för styrelsearbete i form av optioner som inte gick att sälja och som därför inte kunde avvecklas direkt. Vilket värde optionerna hade uppfattade han inte som en relevant fråga. Fredrik Reinfeldt ville framhålla att en stor del av regelverket om stats- råds innehav av värdepapper m.m. utformats som grund för vilka frågor som är av betydelse för hur statsråd som redan är statsråd ska agera och att man bör göra en distinktion mellan den situationen och den som rådde då han och Carl Bildt hade att diskutera hur Bildt skulle avveckla sina engagemang för att kunna bli statsråd. På frågor om regeringsbeslutet den 9 november 2006 om gasledningen i Östersjön hänvisade Fredrik Reinfeldt till gällande riktlinjer och rutiner för hur man inom regeringen och Regeringskansliet säkerställer att förvaltnings- lagens jävsregler ska efterlevas. Det enskilda statsrådet har ett ansvar, och därutöver finns ordningen med att rätts- och expeditionschefer i de respektive departementen gör genomgångar inför regeringssammanträdena och att också rättschefen i Statsrådsberedningen gör en genomgång. Till det kommer också att Fredrik Reinfeldt som regeringschef har ett ansvar för att det vid ett möte som han leder inte fattas beslut där någon kan vara jävig. Inför det aktuella regeringssammanträdet hade den genomgång som behö- ver göras gjorts, och det bedömdes att det inte förelåg en jävssituation. Fredrik Reinfeldt har inte svarat på frågan om han kände till kopplingarna mellan Gazprom, Vostok Nafta och Peter Gaz utan på denna fråga hänvisat till gällande jävsregler och riktlinjer.

65 2006/07:KU20

Ian H. Lundin Ian H. Lundin, som är styrelseordförande i Lundin Petroleum AB, åtfölj- des under utfrågningen av advokat Erik Nerpin. Sektionschefen Robin Travis, riksdagens utredningstjänst, biträdde med översättning i vissa delar. Ian H. Lundin berättade att Lundin Petroleum har funnits i fem eller sex år och är noterat på börsen. Dess största produktionsanläggningar finns i Västeuropa, mest i England, Norge och Frankrike. De har också produktion i Tunisien och prospekteringsaktiviteter i olika delar av världen, inklusive Ryssland, Sudan, Kongo (Demokratiska republiken Kongo), Etio- pien och Indonesien. Tidigare har företaget också arbetat i andra länder, som Egypten och Libyen. Lundin Oil involverade sig i Sudan tidigt 1990. De senaste fem årens tillväxt i bolaget beror inte främst på verksamheten i Afrika, utan det är tillgångarna i Nordsjön, där man har förvärvat olja, som har ökat i värde. Tillgångarna i Sudan uppskattar Ian H. Lundin till ungefär 2 eller 3 % av det bokförda värdet i bolaget. Företaget tar generellt ett socialt ansvar i Sudan och i Afrika. Företaget har bidragit till en positiv utveckling, både ekonomiskt och när det gäller den fredsprocess i Sudan som manifesterades i ett fredsavtal 2005 mellan Khartoumrege- ringen och rebellerna i söder. Carl Bildt blev ledamot i styrelsen 2000. Skälet till att man önskade ha honom med var att han hade speciella expertkunskaper och speciella erfarenheter av utrikesförhållanden. Carl Bildt var oberoende styrelseledamot (independent director). Enligt vad Erik Nerpin utvecklade närmare är detta en term som ingår i börsens regelverk och har att göra med om ledamoten har bindningar och/eller för- sörjning från bolaget eller dess huvudägare. Denna prövning skedde även av utomstående revisorer i samband med att Lundin Petroleum noterades på Stockholmsbörsen. Erik Nerpin framhöll också – på tal om styrelsens uppgift och styrelsearbetet – att man ibland brukar säga att styrelsens viktigaste och enda uppgift är att tillsätta verkställande direktören, att tillsätta top management. Därutöver granskar man denna och försöker vara ett bollplank, ett kritiskt sådant. Styrelsen i Lundin Petroleum, och tidigare Lun- din Oil, har ett årligt styrelsemöte när man besöker en av bolagets anläggningar, i första hand nästan som ett socialt evenemang för det interna styrelsearbetet. Ian H. Lundin uppgav vidare att han på fem år gjorde två eller tre resor med Carl Bildt, bl.a. till Khartoum, ett eller högst två år efter det att Carl Bildt gick in i styrelsen och någon tid före fredsavtalet. De träffade ledningen i Khartoum, bl.a. presidenten, och diskuterade politik allmänt. I den diskussionen tryckte Carl Bildt på mänskliga rättigheter och vikten av fred och utveckling. Det är normalt för styrelsen att besöka de platser där företaget har verksamhet, och i samband med det gör man ofta en artighetsvisit hos ledningen. Det kan vara på departementsnivå eller högre eller lägre nivå.

66 2006/07:KU20

Ian H. Lundin kunde inte säga om det haft någon inverkan på företagets verksamhet i Sudan att Carl Bildt deltagit i kontakter med Sudans statsledning men hoppades att hans närvaro förstärkte budskapet om betydelsen för företaget att arbeta i en fredlig miljö.

Per Brilioth Per Brilioth, som är verkställande direktör i Vostok Nafta Ltd, åtföljdes under utfrågningen av advokat Jörgen Axelsson. Betydelsen av den gasledning som Gazprom planerar att dra genom Östersjön bedömde Per Brilioth vara mycket ringa för värdeutvecklingen av Gazprom, som utgör 90 % av Vostok Naftas aktieinnehav. Även betydelsen av regeringsbeslutet den 9 november 2006 att bevilja Peter Gaz förlängt tillstånd att undersöka den svenska kontinentalsockeln bedömde han vara mycket ringa. Däremot har gasledningen och undersökningarna inför dess byggande stor betydelse för tyska gasföretag och den tyska industrin. För Gazprom är gasledningen ett alternativ bland många för att exportera rysk gas. Beslutet att försöka bygga gasledningen fattades år 2005, och om gasledningen hade betydelse för värdet borde det ha visat sig då. Gazprom skulle ha möjlighet att transportera gas västerut genom befintliga ledningar genom Ukraina och Vitryssland och genom en eventuell ledning österut till Kina. Ett annat alternativ är att transportera på båt, och exporten kommer då förmodligen att i större utsträckning gå till Ame- rika. Störst betydelse för värdeutvecklingen har förväntningar om att priset på gas ska gå upp inom Ryssland efter avreglering. Det stora investeringspro- jektet för bolaget är att utvinna gas. På fråga om Carl Bildt hade en juridisk rätt att få lösa in sina optioner hänvisade Jörgen Axelsson till Vostok Naftas optionsprogram som antogs 2004. Programmet ger utrymme för att låta styrelseledamöter som avgått innan de formellt till fullo kvalificerat sig för optionerna att ändå få behålla och utnyttja dem. Så hade också skett tidigare. Enligt Jörgen Axelsson låg det i linje med bolagets lojalitetsplikt att behandla liknande fall lika och att därmed låta Carl Bildt lösa in de optioner han haft rätt till om han stått kvar som styrelseledamot då tiden för inlösen var inne. Per Brilioth uppgav vidare på frågor att bolaget numera avskaffat optionsprogrammet för styrelseledamöter. Det deklarerades på bolagsstämman 2005. Styrelseledamöter som tillträtt därefter har således inte fått några optioner, och arvodet har varit detsamma för olika styrelseledamöter.

Utskottets ställningstagande En fråga som utskottet har att ta ställning till är om utrikesminister Carl Bildt på grund av jäv bort avstå från att delta i det regeringsbeslut varigenom giltighetstiden för ett tillstånd att utforska den svenska kontinentalsockeln förlängts (beslutet den 9 november 2006). Utskottet konstaterar att

67 2006/07:KU20

Carl Bildt inte hade några direkta ekonomiska intressen i Peter Gaz och att beslutet inte heller i övrigt kunde bedömas påverka hans ekonomiska intressen. Något jäv har således enligt utskottets mening inte förelegat. Som utrikesminister Carl Bildt själv medgett har han – av förbiseende – underlåtit att till Statsrådsberedningen anmäla sitt totala innehav av optioner i Legg Mason, förrän han genom medier uppmärksammats på försum- melsen. Han har då kompletterat sin anmälan. Någon betydelse för bedömningen av hans situation i jävshänseende har denna försummelse inte haft. Utskottet vill dock slå fast att de uppgifter som lämnas till Stats- rådsberedningens förteckning ska vara korrekta och fullständiga. Kritik har riktats mot såväl utrikesminister Carl Bildt som statsminister Fredrik Reinfeldt för Carl Bildts tidigare engagemang i olika kommersiella företag och kvarstående optioner i Legg Mason. Med anledning av detta finns anledning för utskottet att något utveckla synen på det politiska uppdraget i sig och på dess förhållande till samhället i övrigt. Utskottet vill betona värdet av erfarenhet av politiska förtroendeuppdrag och av politiskt arbete i övrigt. De flesta politiker är också angelägna om att hålla breda kontaktytor med samhällets olika delar. I lika hög grad vill dock utskottet betona värdet av att människor kommer in i politiken med egna erfarenheter från och kunskaper om andra delar av samhället. Det kan vara fråga om erfarenheter från olika yrken, från uppdrag i organisationer eller i näringslivet. Sådana erfarenheter är enligt utskottets mening berikande i det politiska arbetet, likaväl som erfarenhet av politiskt arbete kan vara berikande för verksamhet inom samhället i övrigt. En möjlighet för männi- skor att växla mellan dessa olika områden bör således bejakas. Beträffande de optioner i Legg Mason som Carl Bildt erhållit som styrelseledamot har hävdats att han genom detta innehav handlat i strid med de av Etikkommittén utfärdade rekommendationerna att statsråd inte ska göra placeringar/handla i optioner. Gentemot detta har invänts att utrikesminister Carl Bildt inte har gjort några placeringar eller handlat i optionerna och att rekommendationerna inte avser den situation som han befinner sig i. Utskottet delar uppfattningen att det är skillnad mellan att aktivt handla i optioner eller terminer och att ha erhållit optioner som ersättning för styrelsearbete. Vad avser det förstnämnda handlingssättet anser utskottet att de nämnda rekommendationerna har goda skäl för sig, medan den sist- nämnda situationen bör bedömas efter sina egna speciella förutsättningar och likställas med innehav av andra värdepapper och tillgodohavanden. Det har vidare ifrågasatts om Carl Bildt genom att som utrikesminister ha kvar eller inte helt ha redovisat engagemang i vissa internationella organisationer och tidskrifter kommit i konflikt med bestämmelsen i 6 kap. 9 § regeringsformen och Statsrådsberedningens riktlinjer för redovisning av för- mögenhets- och andra förhållanden, som grundas på statsrådsöverenskom- melser. Engagemang av det slag som det här rör sig om synes inte ha förutsetts vid dessa överenskommelser, och enligt utskottets uppfattning

68 2006/07:KU20 kan den typ av engagemang som Carl Bildt redogjort för inte medföra någon konflikt med de intressen som förbudet mot bisysslor i regeringsformen är avsett att upprätthålla.

1.4 Statsrådet Mats Odells uppdrag och finansiella intressen Ärendet Anmälan I en anmälan, som kom in till konstitutionsutskottet den 3 november 2006, bilaga A1.4.1, begärs att utskottet granskar dels lämpligheten i Mats Odells aktieinnehav i förhållande till de ansvarsområden han har som stats- råd, dels lämpligheten i att han behåller sina ansvarsområden under tiden ”en internutredning” pågår i Finansdepartementet om hans aktieinnehav är förenligt med ansvaret som statsråd. Enligt anmälaren hade Odell tillsammans med sin hustru ett aktieinnehav om 30 % i koncernen Bellstalund AB. Anmälaren kritiserar att detta aktieinnehav inte avvecklats efter Odells utnämning till statsråd. Koncernen äger enligt anmälan ett antal bolag som sysslar med bl.a. att driva vård och boende för olika funktionshindrade, och dessa tjänster upp- handlas nästan uteslutande av kommuner. Tillsyn över sådan verksamhet utövas av länsstyrelserna. Anmälaren anför att det med de ansvarsområden som Odell har som statsråd finns uppenbar risk för jäv i ett flertal av de regeringsärenden som departementet bereder och i ärenden som departementet beslutar om. Vidare har enligt anmälan en utredning startats inom Finansdepartemen- tet kring lämpligheten av statsrådets aktieinnehav. Under utredningstiden har han behållit sina ansvarsområden i regeringen. Utredningen kan enligt anmälan utgöra ett underlag för riksdagen att bedöma hans lämplighet.

Underlag för granskningen Till grund för utskottets granskning har legat bl.a. en inom Regeringskans- liet upprättad promemoria, bilaga A1.4.2.

Utredning i ärendet Bakgrund Enligt 7 kap. 5 § regeringsformen är en departementschef vid regeringssam- manträde föredragande i ett ärende som hör till hans departement, men statsministern kan förordna att ett ärende eller en grupp av ärenden som hör till ett visst departement ska föredras av ett annat statsråd än departementschefen.

69 2006/07:KU20

Statsrådet Mats Odell är, som kommun- och finansmarknadsminister, för- ordnad som föredragande för följande grupper av ärenden inom Finansde- partementet13. – fördelning av de allmänna bidragen till kommuner och landsting samt det kommunala utjämningssystemet, – den övergripande lagstiftningen som gäller kommuner, landsting och kommunalförbund, – utveckling och samordning i Regeringskansliet när det gäller inriktning, styrning och uppföljning av länsstyrelsernas verksamhet, – utvecklingen av den statliga förvaltningen, – regleringen på de finansiella marknaderna och för arbetet inom EU inom det finansiella området, – förvaltnings- och lagstiftningsärenden som gäller bostadsförsörjnings- frågor, bostadsfinansiering och allmännyttiga bostadsföretag. Enligt en förteckning över statsrådens anmälningar om innehav av finansiella instrument 2006-10-27 hade Mats Odell följande värdepapper m.m.

Bellstasund AB (samägare av 1/3) SHB Sverige/Världen 45,1313 andelar 8 544 SEK Invesco Nippon JPN 343,4100 24 199 SSF Fareast USD 469,1751 37 320 SEB Optionsrätter, Europafond 174,9676 157 516

Gällande ordning m.m. avseende intressekonflikter för statsråd Beträffande bestämmelser m.m. om statsråds bisysslor och intressekonflikter samt tidigare granskningar av utskottet hänvisas till den redogörelse som lämnas i föregående avsnitt (avsnitt 1.3). Bland de tidigare granskningarna bör här särskilt uppmärksammas den som gjordes under riksmötet 1992/93 och som avsåg Mats Odell.

Frågesvar Statsrådet Mats Odell besvarade den 10 januari 2007 en skriftlig fråga (skriftlig fråga 2006/07:393) om en utredning som gjorts om hans jävssitu- ation. Han förklarade i svaret att en rättsutredning gjorts inom Finansdepar- tementet och att denna föredragits muntligen för honom samt påpekade att de minnesanteckningar som gjorts i utredningen inte är allmänna handlingar.

Promemoria från Regeringskansliet Utskottet har genom en skrivelse som sänts till Regeringskansliet begärt svar på vissa frågor.

13 Uppgifterna om Odells ansvarsområden är hämtade från regeringens hemsida, artikeln uppdaterad den 22 januari 2007.

70 2006/07:KU20

Som svar har den 6 mars 2007 översänts en inom Regeringskansliet (Statsrådsberedningen och Finansdepartementet) upprättad promemoria, bilaga A1.4.2. I promemorian redogörs inledningsvis för riktlinjer och överenskommel- ser för redovisning av statsråds förmögenhetsinnehav och övriga förhållan- den av betydelse för diskussionen om etik för statsråd. Svaret ansluter i denna del till svar i de granskningsärenden som redovisas i föregående avsnitt. Detsamma gäller för bedömningen av Mats Odells bisysslor och värdepappersinnehav vid regeringsbildningen. I denna fråga framhålls också att Mats Odell för egen del gjorde bedömningen – mot bakgrund av att ägandet av familjeföretaget tidigare granskats av konstitutionsutskottet – att det ägandet var förenligt med uppdraget som statsråd. I övrigt bestod värdepappersinnehavet av andelar i värdepappersfonder, vilket inte heller bedömdes oförenligt med uppdraget som statsråd. På fråga om vilka åtgärder som vidtas för att undvika att jävssituationer uppstår i Mats Odells tjänsteutövning lämnas följande redogörelse. Vid beredningen av ärenden som statsrådet Odell ansvarar för bevakas jävsfrågorna såväl av honom som själv som av expeditions- och rätts- chefen i Finansdepartementet. Därutöver bevakas jävssituationer genom den granskning av samtliga departements ärendeförteckningar som sker inför regeringssammanträdena. Ärendeförteckningarna jämförs med de uppgifter om statsrådens värdepappersinnehav och engagemang i andra verksamheter som rättschefen i Statsrådsberedningen förtecknar. Även värdepappersinnehav för närstående är förtecknade och jämförs med ärendeförteckningarna. Om en sådan jämförelse leder till bedömningen att statsrådet Odell har en anknytning till ett förvaltningsärende som enligt förvaltningslagens jävsregler kan grunda jäv, ser rättschefen i Statsrådsberedningen till att frågan uppmärksammas före, och sedan anmäls vid sammanträdet. På fråga vad den utredning bestod av som utgjorde underlag för bedöm- ningarna och åtgärderna, vem som gjorde den och vad som består av allmänna handlingar är svaret att den rättsutredning som gjordes på Mats Odells uppdrag tog sin utgångspunkt i de uppgifter om bolagets verksamhet som framgår av årsredovisningar 2005. Det gjordes en genomgång av aktuella bestämmelser i regeringsformen och förvaltningslagen, av aktuella förarbetsuttalanden, av tidigare granskningsärenden hos konstitutionsutskottet och av regeringens uttalanden rörande intressekonflikter och jäv för statsråd, dvs. i princip de rättskällor som redovisas i avsnittet om gällande rätt i föregående avsnitt. Expeditions- och rättschefen i Finansdepartemen- tet gjorde rättsutredningen och föredrog ärendet muntligen för Mats Odell under oktober 2006. De uppgifter ur rättskällorna som nedtecknades till stöd för minnet i en föredragningspromemoria är enligt svaret en sådan minnesanteckning som avses i 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen och är därför inte att anse som en allmän handling. På fråga om föremålet för Bellstasund AB:s verksamhet är svaret att bolaget är moderbolag i en koncern där huvuddelen av verksamheten bedrivs inom dotterbolaget Bellstasund Omsorger AB. Det senare bolaget

71 2006/07:KU20

bedriver genom sju dotterbolag omsorgsverksamhet – boende och daglig verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) – för vuxna med utvecklingsstörning eller förvärvad hjärnskada. Ett annat helägt dotterbolag till Bellstasund AB är Bellstasund Utredning och Vård AB, som bedriver omsorgsverksamhet genom ett utredningscenter. I koncernen ingår vidare ett dotterbolag som äger fastigheter och som främst hyr ut bl.a. lokaler till bolagen inom koncernen, samt två produk- tionsbolag. Mats Odell lämnade sina styrelseuppdrag inom koncernen inför tillträdet som statsråd, och han deltar inte i den dagliga skötseln av bolagen. Mot denna bakgrund utmynnade den gjorda rättsutredningen i bedömningen att det inte fanns några formella hinder mot att Mats Odell behåller sina ansvarsområden.

Utskottets ställningstagande Som framgår av redogörelsen i föregående avsnitt har utskottet tidigare (bet. 1992/93:KU30 avsnitt 10) granskat frågan om det engagemang Mats Odell, som statsråd, haft i ett privat vårdhem inneburit sådan verksamhet som statsråd inte får utöva enligt 6 kap. 9 § andra stycket regeringsformen. Den statsrådspost han då innehade var posten som kommunikationsminister. Granskningen föranledde inte något uttalande av utskottet. Med de ärendegrupper som Mats Odell denna gång har ansvar för som statsråd – bl.a. övergripande lagstiftning gällande kommuner, landsting och kommunförbund, vissa frågor om inriktning, styrning och uppföljning av länsstyrelsernas verksamhet, och utvecklingen av den statliga förvaltningen – får hans intressen i företag som bedriver omsorgsverksamhet anses mera känsliga. Enligt utskottets uppfattning får dock förutsättas att gällande normer och rekommendationer för undvikande av jävssituationer följs och att det inom regeringen och Regeringskansliet finns insikt om betydelsen av säkerhetsavstånd i ärenden som kan aktualisera privatekonomiska intressen. Utskottet konstaterar att den utredning som på Mats Odells uppdrag gjorts om hans situation i jävshänseende inte i sin helhet redovisats för utskottet, vilket skulle ha gett ytterligare underlag för bedömandet av i vilken grad en sådan insikt finns. Granskningen föranleder inte något ytterligare uttalande av utskottet.

72 2006/07:KU20

2 Regeringens förhållande till riksdagen 2.1 Utnämning av nationell samordnare för barn i asylprocessen Ärendet Liselott Hagberg (fp) anmälde den 22 december 2006 f.d. statsrådet Barbro Holmbergs utnämning av en nationell samordnare för barn i asylprocessen med uppgivenhetssymtom (bilaga A2.1.1). Anmälaren önskar att utskottet granskar vilka skäl som låg till grund för Barbro Holmbergs utnämning av Marie Hessle. Bodil Ceballos (mp) anmälde samma dag f.d. statsråden Barbro Holmberg och Morgan Johansson för ministerstyre i fråga om de apatiska flyktingbar- nen (bilaga A2.1.2). Anmälaren menar att Barbro Holmberg förtigit sin personliga relation med Marie Hessle. I fråga om Morgan Johansson menar anmälaren att han fått information från en anställd på Migrationsver- ket rörande polisutredningen om den misstänkta förgiftningen av barnen och snabbt tagit ställning i skuldfrågan.

Utredning i ärendet Tidigare granskning Konstitutionsutskottet har under det senaste året granskat både ärenden rörande asylsökande barn och tillsättning av utredare i kommittéer.

Asylsökande barn Konstitutionsutskottet granskade våren 2006 två ärenden rörande misstanke om vanvård av asylsökande barn och den nationella samordnaren som utsetts att leda utredningen (2005/06:KU20 del 1, s. 103–113 samt 173–177). I en promemoria från Regeringskansliet av den 8 februari 2006 anfördes följande om valet av Marie Hessle som samordnare: Marie Hessle är legitimerad psykolog och specialist i klinisk psykologi. De senaste 15 åren har hon arbetat kliniskt med asylsökande barn och flyktingar inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm (vid Flyktingenheten barn- och ungdomspsykiatrin som enhetschef) och vid Flyktinghälsovården, före detta Carlslunds Transitcenter. Marie Hessle har haft flera internationella uppdrag, bland annat för Sida, Unicef och Save the Children i Bosnien och Kosovo. Hon har genomgått forskarutbildning vid Stockholms universitet och arbetar med en avhandling om asylsökande barns möte med Sverige. Mot bakgrund av Marie Hessles meriter och erfarenheter, inte minst av asylsö- kande barn, ansågs hon vara väl lämpad för uppdraget som samordnare.

73 2006/07:KU20

I en utfrågning den 6 april 2006 med statsrådet Barbro Holmberg lämna- des i huvudsak sådana uppgifter som återfinns i den ovan redovisade promemorian från Utrikesdepartementet. Barbro Holmberg sade under utfrågningen: Det här uppdraget var, som jag såg det, ett brett uppdrag och det krävde kunskaper om barn i kris, kunskaper om asylprocessen, kunskaper om den särskilda utsatthet som barn i asylprocessen kan uppleva. Det krävde också insikter i barnpsykiatri och socialtjänst och hur man arbetar. Eftersom det fanns en tyngdpunkt på detta med kunskapssö- kande såg jag det som viktigt att samordnaren också hade forskningskompetens. Som framgår av det underlag som utskottet har fått är Marie Hessle specialist i klinisk psykologi, enhetschef på flyktingenheten inom barnpsykiatrin i Stockholms läns landsting och har arbetat ungefär 15 år med just flyktingfrågor och barn i asylprocessen. Efter en direkt fråga om när ministerns första kontakt med Marie Hessle togs svarade ministern att den första gången hon träffade Marie Hessle var när ministern hade ett uppdrag av Utrikesdepartementet att sammanställa en skrift om barn i asylprocessen. Utrikesdepartementet skulle ha ett barn- seminarium där man hade bjudit in alla EU-länder. Då träffade ministern Marie Hessle. Ministerns minnesbild var att det kan ha varit år 2000. Då gjorde ministern en intervju med Marie Hessle som då arbetade med ett forskningsprojekt om ensamkommande barn som kommer till Sverige. Barbro Holmberg upprepade under utfrågningen att hennes första kontakt var vid det ovan nämnda tillfället, men att hon givetvis kände till Marie Hessle sedan tidigare från sitt arbete som redaktör på Psykologtidningen, ett arbete som hon hade under nästan tio år. Ministern menade att hon med sin erfarenhet hade rätt goda kontakter i ”den världen”, psykiatrin och vård-Sverige, med sin bakgrund som redaktör för Psykologtidningen och i sitt yrke som socionom. Vad gäller utnämningen av Marie Hessle anförde ministern att det självfallet var förtjänst, skicklighet och kompetens som låg till grund för utnämningen, och att arbetet i sig krävde kunskaper inom många olika områden som Marie Hessle besatt. Marie Hessle var ministerns förstahandsval. I fråga om valet av den nationella samordnaren skrev utskottet följande i sitt ställningstagande: Som framgår av redogörelsen ovan är det utmärkande för kommittéer som tillsätts enligt kommittéförordningen att de är tillfälliga myndigheter. De har i allmänhet ett utredningsuppdrag, men det finns behov av att inrätta myndigheter av tillfällig karaktär även för andra uppdrag. Dessa myndigheter kan ha skiftande benämningar. Någon tydlig princip för när den ena eller andra benämningen används är svår att urskilja. Benämningen ”nationell samordnare” förefaller vara en relativt ny uppfinning. Oavsett benämning är det viktigt att uppdraget för en sådan tillfällig myndighet är väl definierat. Uppdraget bör vara tydligt såväl för den som ges uppdraget som för andra som kan beröras av det. Kritik har från olika håll riktats mot det nu aktuella uppdraget som sådant och mot valet av samordnare. Kritiken avser bl.a. att samordnarens ställning varit – eller i varje fall kunnat uppfattas – som oklar av

74 2006/07:KU20

berörda myndigheter och andra och att uppdraget omfattat ett begränsat antal individer, vilket kunnat göra arbetet alltför individorienterat samt att just den valda samordnaren utsetts. Regeringen har bedömt att det funnits behov av att lämna ett uppdrag till ett fristående organ och att uppdraget borde utformas på det sätt som skett. Olika uppfattningar kan givetvis råda om ändamålsenlig- heten och lämpligheten av detta. Regeringen har bedömt det vara ändamålsenligt och lämpligt. Utskottet anser inte att det från konstitutionella utgångspunkter finns skäl till något ytterligare uttalande. I det andra ärendet var frågan hur dåvarande statsrådet Morgan Johansson hade uttalat sig i en fråga rörande misstanke om vanvård av asylsökande barn (2005/06:KU20 s. 175–177). Johansson hade i en intervjuartikel i DN yttrat följande på frågan om att han skjuter skulden för de apatiska barnen från den svenska asylpolitiken till barnens föräldrar: Från en del barnläkarhåll har det hävdats att det inte förekommer några övergrepp. Har man som jag jobbat med sociala frågor lär man sig snabbt att inte utesluta någonting. Vi ser så mycket av vad vuxna kan utsätta barn för. De allra flesta barn mår dåligt av stressituationen i samband med asylprövningen, och sen kan det finnas annat bakom, och då ska vi inte rygga för det. I en intervju i Sveriges Radio den 23 november 2005 får Morgan Johansson frågan: Du lutar åt att det finns flyktingfamiljer som har gjort så här? Johanssons svar på frågan är följande. Uppgifterna finns ju där. Nu får vi se hur myndigheterna går vidare med det här. Men jag håller det inte alls för otroligt. Utskottet anförde i sin bedömning av ärendet att [...] statsråd i likhet med andra medborgare har rätt att göra uttalanden i olika sammanhang men att vissa särskilda hänsyn kan behöva tas. Sådana särskilda hänsyn kan avse att en rättsprocess pågår eller en polisutredning har inletts. I dessa fall kan det finnas en risk för otillbör- lig påverkan på myndigheterna. I den situation som uppstått efter Migrationsverkets polisanmälan fanns ett intresse av att Morgan Johansson som statsråd med ansvar för socialtjänstfrågor skulle ge kommentarer. Han hade givetvis ändå kunnat avstå från att uttala sig och borde i varje fall ha uttalat sig med större försiktighet. Granskningen föranledde inget ytterligare uttalande från utskottet.

Bedömningsgrunder för tillsättning av kommittéer Konstitutionsutskottet granskade våren 2005 regeringens utseende av kommittéordförande (bet. 2004/05:KU20 avsnitt 2.9). I sitt betänkande 2005/06:KU20 granskade utskottet regeringens utnämningspolitik inom kommittéväsendet. I detta fall när det gäller utnämningen av en utredare skrev utskottet följande:

75 2006/07:KU20

Enligt 1 kap. 6 § regeringsformen styr regeringen riket. Den är ansvarig inför riksdagen. För den offentliga förvaltningen finns enligt 1 kap. 8 § statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. Av 11 kap. 6 § följer att de statliga förvaltningsmyndigheterna i regel lyder under regeringen. Kommittéväsendet berörs inte i regeringsformen. Skälet till det är att kommittéväsendet normalt sett är ett led i beredningen av regeringsä- rendena, och hur den skall gå till anses vara en angelägenhet för regeringen. I förarbetena till regeringsformen (prop. 1973:90) anförde således föredragande statsrådet att det förhållandet att regeringen är slutligt ansvarig för förslag som läggs fram för riksdagen bör föra med sig att det ytterst får ankomma på regeringen att avgöra hur utredningsarbetet bör bedrivas. I Kommittéhandboken (Ds 2000:1), som ges ut av Statsrådsbered- ningen, beskrivs en kommitté som en myndighet som har bildats tillfälligt för att skaffa underlag för ett politiskt ställningstagande. Kommittéerna lyder under regeringen, och det är regeringen som ger dem deras uppdrag. De arbetar och lägger fram resultatet av sitt arbete i eget namn. När uppdraget är fullgjort avvecklas kommittén. Myndig- hetsformen ger förhållandevis stor självständighet åt kommittén och dess arbete inom de ramar som regeringen fastställer. Kommittéer och deras arbete regleras i kommittéförordningen (1998:1474). Förordningen gäller enligt 1 § kommittéer som tillkallats på grund av ett regeringsbeslut och som har ett utredningsuppdrag. Som regel gäller bestämmelserna om kommittéer och kommittéordfö- rande också för särskilda utredare. Ordförande och andra ledamöter utses och entledigas enligt 24 § av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, ett statsråd. Detsamma gäller beslut om biträde åt kommittéer. Regeringen lämnade i kommittéberättelsen 1999 (skr. 1998/99:103), delvis till följd av ett riksdagens tillkännagivande, en redogörelse för vidtagna och planerade åtgärder i fråga om kommittéväsendet. Bland annat hänvisade regeringen till att den vid olika tillfällen understrukit betydelsen av att styrningen av statlig verksamhet utvecklades. Som en ytterligare åtgärd som bedömdes behöva vidtas nämndes att ge klara besked om ett organ skall vara egen myndighet eller inte. I denna del sägs följande (a. skr. s. 12). Det är viktigt att regeringens beslut att tillsätta ett organ utformas så att det blir klart om organet skall vara en egen myndighet eller ingå i Regeringskansliet. Riktlinjer om detta har utfärdats av Statsrådsbered- ningen. Regeringen är också särskilt noga med att kritiskt pröva behovet av tillfälliga myndigheter (jfr bet. 1992/93:KU30 s. 27). I rapporten från ESO har bl.a. aktualiserats i vilken utsträckning det är nödvändigt att inrätta kommittéer även för andra än utredande uppgifter. Utmärkande för kommittéer som tillsätts enligt kommittéförord- ningen är att de är tillfälliga myndigheter och har ett utredningsuppdrag. Det finns emellertid behov att inrätta myndigheterna av tillfällig karaktär även för andra uppdrag. Det kan gälla – för att ge några exempel – rådgivning till regeringen inom ett visst ämnesområde, översätt- ning av en samling EU-texter, förberedelser inför en världsutställning eller omorganisation av en statlig verksamhet. Dessa myndigheter kan ha skiftande benämningar: kommittéer, kommissioner, beredningar, dele- gationer, råd, expertgrupper m.m. De kan, allt efter arbetsuppgifternas art och varaktighet, styras genom dokument som har formen av kommittédirektiv, regleringsbrev eller förordningar. Deras verksamhet kan enligt fast praxis betalas från samma anslag som används för de

76 2006/07:KU20

traditionella, utredande kommittéerna, dvs. numera anslaget Regerings- kansliet. Den rättsliga ställningen för denna typ av myndigheter liksom för de utredande kommittéerna behandlades för övrigt i en promemoria från Statsrådsberedningen 1984 där stora delar ännu är giltiga. I olika sammanhang (se exempelvis kommittéberättelsen 1999, skr. 1998/99:103, s. 6 och där givna hänvisningar) har påpekats att kommittébegreppet kommit att omfatta såväl kommittéer med utredande uppgifter som sådana med förvaltnings- eller rådgivningsfunktio- ner eller både och samt även olika arbets- och samrådsgrupper. Principerna för kommittéredovisningen i kommittéberättelserna är att alla tillfälliga organ tillsatta på grund av regeringens beslut redovisas, såväl traditionella kommittéer, med uppgift att utreda en viss fråga, som andra organ, oavsett om de är fristående myndigheter eller inte. De som inte är fristående myndigheter anges i kommittéberättelsen som organ inom Regeringskansliet. I kommittéberättelsen 2005 (skr. 2004/05:103) redovisas Utred- ningen om barn i asylprocessen med uppgivenhetssymtom (UD 2004:06) under Utrikesdepartementet. Utredningen anges inte som organ inom Regeringskansliet. Även den nationella narkotikasamordnarens och den nationella psyki- atrisamordnarens utredningar redovisas i kommittéberättelsen 2005 under det ansvariga departementet (Socialdepartementet) utan att anges som organ inom Regeringskansliet. Vad gäller begreppet ”nationell samordnare” anförs i en promemoria av den 11 oktober 2006 från Statsrådsberedningen som återfinns i 2006/07: KU10 s. 208 följande: Dessa beteckningar används främst för organ som är egna, tillfälliga myndigheter på samma sätt som kommittéer enligt kommittéförord- ningen men som har ett annat uppdrag än ett vanligt utredningsuppdrag, t.ex. när verksamheten skall ha starka inslag av överläggning, utåtriktat arbetssätt och samverkan med olika aktörer på en marknad. Också här strävar regeringen efter att namnet skall återspegla den verksamhet som organet skall bedriva, knyta an till allmänt språkbruk och vara enkelt att använda.

Promemoria från Regeringskansliet Utskottet begärde den 13 februari 2007 genom en skrivelse till Regerings- kansliet svar på två frågor: Vilka kommentarer föranleder uppgifterna om Barbro Holmbergs kännedom om Marie Hessle? Vilka kommentarer i övrigt föranleder granskningsanmälningarna? Som svar har i en promemoria från Justitiedepartementet, som bifogats en skrivelse av den 6 mars 2007 (bilaga A2.1.3), anförts följande. Barbro Holmberg tillsatte i egenskap av statsråd Marie Hessle till nationell samordnare den 29 september 2004. Marie Hessles uppdrag upphörde den 31 december 2006. Justitiedepartementet har utöver den information som framgår av KU:s tidigare behandling av ärendet ingen ytterligare information om Barbro Holmbergs kännedom om Marie Hessle.

77 2006/07:KU20

Skrivelse från Barbro Holmberg Utskottet begärde den 27 mars 2007 att Barbro Holmberg skulle kommentera uppgifterna i artikeln ur Dagens Nyheter den 21 december 2006 om hennes bekantskap med Marie Hessle och hur dessa skiljer sig från de uppgifter hon lämnade inför konstitutionsutskottet vid utfrågningen den 6 april 2006. Barbro Holmberg har i en skrivelse till konstitutionsutskottet den 17 april 2007 (bilaga A2.1.4) anfört följande. Min uppfattning var att legitimerade psykologen Marie Hessle var ytterst kompetent för [det] uppdraget. Den nationella samordnarens uppdrag var brett och krävde kunskaper om barn i kris, kunskaper om asylprocessen, kunskaper om den särskilda utsatthet som barn i asylprocessen kan uppleva. Det krävde också erfarenhet av barnpsykiatri och kunskaper om hur socialtjänsten och Migrationsverket arbetar. Eftersom det fanns en tyngdpunkt på kun- skapssökande såg jag det också som viktigt att samordnaren hade forskningskompetens. Marie Hessle var chef för den specialistenhet som publicerade den första rapporten om apatiska barn, Flyktingenheten inom Stockholms läns landsting. Hon är legitimerad psykolog och specialist i klinisk psykologi. Marie Hessle hade vid tidpunkten för utnämnandet under de senaste 15 åren arbetat kliniskt och med forskning om asylsökande barn och flyktingar inom barn- och ungdomspsykiatrin och asylhälsovården. Hon har publicerat sig både i Sverige och internationellt om flyktingbarn. Hon hade haft flera internationella uppdrag och arbetat som barnexpert bl.a. i Bosnien, Kosovo, Vitryssland och Vietnam på uppdrag av Rädda Barnen, Sida och Unicef. Marie Hessle arbetade med forskning om ensamkommande asylsökande barn. Leg psykologen Marie Hessle utsågs som nationell samordnare för barn med uppgivenhetssymtom utifrån sin kunskap, sin erfarenhet och sin kompetens. Så till frågan om mina kontakter med legitimerade psykologen Marie Hessle. Vid Konstitutionsutskottets utfrågning den 6 april fick jag frågan när jag träffade Marie Hessle för första gången. Jag svarade då, och jag svarar nu, att det var i samband med att jag på uppdrag av Utrikesdepartementet höll på att sammanställa en skrift om barn i asylprocessen som skulle ligga till grund för ett EU-seminarium om barn i asylprocessen. Eftersom Marie Hessle var den enda person i Sverige som då höll på med ett forskningsuppdrag om ensamkommande flyktingbarn sammanträffade jag med henne för att få del av hur långt denna forskning hade kommit och om det fanns några forskningsrön som hon kunde dela med sig av. Eftersom jag inte var förberedd på frågan om mina kontakter med Marie Hessle i Konstitutionsutskottet vid det tillfället kunde jag inte ge någon exakt tidsangivelse utan gav min minnesbild av att detta ägde rum ”år 2000 ungefär”. Jag har nu kontrollerat tidpunkten och EU-semi- nariet ägde rum i september 1998. Den första kontakten, det första tillfället när jag träffade Marie Hessle ägde således rum i augusti 1998. Därefter har jag haft flera kontakter i mitt arbete. Marie Hessle ingick, tillsammans med representanter för en lång rad barnorganisationer, i det Barnråd som jag som

78 2006/07:KU20

Generaldirektör inrättade på Migrationsverket. Hon ingick också i det Barnråd som jag inrättade kort efter att jag hade utsetts till Migrations- minister. Jag nämnde också vid Konstitutionsutskottets utfrågning den 6 april mina arbetskontakter med hennes man, professor Sven Hessle. Dessa kontakter går tillbaka ända till slutet av 1970-talet, från möten i samband med Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning, UNO, diskussioner om artiklar i PsykologTidningen där jag var redaktör på 1980-talet till samarbete kring Socialhögskolans internationella barnkon- ferenser på 1990-talet. För ett antal år sedan, innan jag var utsedd till minister, träffade jag makarna Hessle vid ett större privat sammanhang. Marie och Sven Hessle ingår inte i min privata umgängeskrets.

Skrivelse från Marie Hessle Utskottet begärde den 27 april 2007 att Marie Hessle skulle delge utskottet en så preciserad beskrivning som möjligt av vilka kontakter – privata och yrkesmässiga – som hon haft med Barbro Holmberg innan hon fick uppdraget som nationell samordnare för barn i asylprocessen. Marie Hessle har i en skrivelse av den 14 maj 2007 (bilaga A2.1.5) lämnat följande svar. Jag mötte B. Holmberg vid några tillfällen innan jag fick uppdraget. Jag ingick i det barnråd som B. Holmberg inrättade som Generaldirek- tör på Migrationsverket. Vidare ingick jag också i det barnråd som inrättades av B. Holmberg som migrationsminister. B. Holmberg kontaktade mig i slutet av 90-talet och var då intresserad att höra om mitt forskningsarbete kring de ensamkommande asylsökande barnen och om jag minns det rätt berörde jag då också mina kliniska erfarenheter av att arbeta med så kallade gömda flyktingbarn. Jag umgås inte privat med B. Holmberg och har inte haft några privata kontakter med B. Holmberg bortsett från att jag har hälsat på henne (och ett 80-tal andra personer) i ett större privat arrangemang. Liselott Hagberg (fp) och Bodil Ceballos (mp) bygger sina anmäl- ningar till Konstitutionsutskottet på en artikel av G. Tamas i Dagens Nyheter den 21 december 2006. I artikeln använder författaren det som kan liknas vid ”vittnesutsagor” om privata relationer mellan B. Holm- berg och mig från olika personer. Docenten i juridik, Håkan Göransson påstås bland annat ha sagt till Gellert Tamas om makarna Hessle att ”... så mycket vet jag att de umgås med varandra”. Detta är helt missvisande enligt Håkan Görans- son själv [...]. Min make, Sven Hessle som är professor i socialt arbete och internationellt erkänd specialist i en del av de områden som Barbro Holmberg verkat inom, barnfrågor och internationella bistånds- och utvecklingsfrå- gor påstås i artikeln ha sagt att ”Vi ringer inte varandra varje dag, men umgås, det gör vi”. Ett sådant uttalande har min make aldrig gjort [...].

Utskottets ställningstagande Granskningen föranleder inte något uttalande från utskottet.

79 2006/07:KU20

2.2 Statsrådet Mona Sahlins agerande i samband med ett regeringsbeslut om analys av film- och bildmaterial av m/s Estonia Ärendet I en anmälan som inkom till konstitutionsutskottet den 2 oktober 2006, bilaga A2.2.1, har anförts att statsrådet Mona Sahlins agerande i samband med ett regeringsbeslut den 29 juni 2006 bör granskas. Bakgrunden är, enligt anmälarna, de svar som statsrådet gav i en interpellationsdebatt den 12 juni 2006 då bl.a. uppgifter om filmmaterial av s.k. hemliga dykningar på Estonias vrak togs upp. I debatten förklarade samhällsbyggnadsminis- tern Mona Sahlin att regeringen avsåg att uppdra åt Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) att granska bild- och filmmaterial i syfte att få klarhet i vad de åberopade filmerna visar samt om dessa är redigerade. Den 29 juni 2006 gav regeringen SKL i uppdrag att bl.a. bedöma huruvida det under perioden den 2 oktober 1994 – 6 december 1994 skett sådana förändringar på Estonias vrakplats som kan ha orsakats av mänsklig påver- kan. Anmälan gör gällande att statsrådet, genom att begränsa tidsperioden (2 oktober–6 december 1994) för granskning i uppdraget till SKL, aktivt medverkat till att utesluta det bild- och filmmaterial som var föremål för interpellationsdebatten och därigenom bidragit till att mörklägga de omstän- digheter kring Estonias förlisning som rör Försvarsmakten.

Underlag för granskning Till grund för granskningen har legat bl.a. en promemoria upprättad inom Försvarsdepartementet (bilaga A2.2.2).

Utredning i ärendet Bakgrund Transport av försvarsmateriel på m/s Estonia under september 1994 Den 3 december 2004 uppdrog regeringen åt hovrättspresident Johan Hirsch- feldt att kartlägga huruvida Försvarsmakten eller Försvarets materielverk transporterat försvarsmaterial ombord på m/s Estonia under september 1994. Bakgrunden var de uppgifter om militära transporter på m/s Estonia som presenterades i SVT:s program Uppdrag granskning den 30 november 2004. Den 21 januari 2005 publicerades promemorian Transport av försvarsmateriel på Estonia. Enligt promemorian är det klarlagt att För- svarsmakten vid två tillfällen, den 14 och 20 september 1994, har transporterat försvarsmateriel med m/s Estonia. Materielen har bestått av elektronisk utrustning och har inte varit av explosiv art. Utrustningen har,

80 2006/07:KU20 enligt Hirschfeldt, varit avsedd för det svenska försvaret. Inget har framkommit som tyder på att Försvarsmakten eller Försvarets materielverk transporterade försvarsmateriel natten då m/s Estonia förliste. I en intervju med Sveriges Radio uppger Hirschfeldt att han inte kan dra några slutsatser om huruvida det funnits militär materiel som någon annan än Försvarsmakten eller Försvarets materielverk ansvarat för ombord på Estonia under förlisningsnatten (SR den 21 januari 2005). Vidare uppgavs i utredningen att utförsel av militärmateriel har reglerats via ett avtal mellan Försvarsmakten och Tullverket. Avseende detta avtal angav Hirschfeldt att han även tagit del av en kopia som översänts till Försvarsdepartementet för kännedom. Det föranledde honom att konstatera att överenskommelsen varit känd inom Regeringskansliet sedan ”i vart fall 1994”(s. 6). I en intervju den 30 maj 2005 kommenterade Mona Sahlin uppgifterna och uppgav sig, enligt Nyheterna på TV 4, vara ”förd bakom ljuset av svenska myndigheter, tullen och försvaret i Estoniafrågan”. I TV 4:s nyhets- artikel angavs vidare att varken Sahlin eller något annat statsråd informerats, innan eller efter haveriet, om de militära transporterna på Estonia eller avtalet mellan Tullen och Försvarsmakten.

Anmälan I anmälan åberopas uppgifter om bild- och filmbevis för att s.k. hemliga dykningar genomförts vid Estonias vrak. I filmmaterialet från den internationella haveriutredningen (JAIC) om Estonia finns, enligt anmälarna, bilder (tagna med en robotkamera) från den 2 oktober 1994 som visar att räckena från insidan av Estonias stängda ombordkörningsramp ligger avskurna och slängda på botten intill vraket. Förutom detta filmmaterial finns även videoupptagningar från december 1994 då haverikommissionens dykningar filmades samt från 1996 då Estonia skulle tömmas på olja och vid undersökandet av skador i skrovet i samband med sten- och sandöver- täckningen samma år. En jämförelse av bilderna från den 2–5 december 1994 och bilder från 1996 visar, enligt anmälarna, att rampen utsatts för mycket kraftigt våld där flera stålbalkar bräckts och gått av och att fästög- lor svetsats fast. Dessa bilder bevisar således, enligt anmälan, att icke-officiella dykningar genomförts i anslutning till vraket mellan den 28 september och den 2 oktober 1994 samt mellan den 5 december 1994 och 1996. Mot bakgrund av att enbart den svenska och den finska försvarsmakten och den finska utredaren Kari Lehtola kände till den exakta vrakpositionen vid denna tidpunkt samt att den svenska försvarsmakten ansvarade för bevakningen av området gör det sannolikt, enligt anmälan, att Försvarsmakten varit ansvarig för alternativt sanktionerat dykningarna. Bilderna får därtill ett annat sammanhang sedan uppgifterna om militära transporter på m/s Estonias lastdäck bekräftats av Försvarsmakten i samband med Johan Hirschfeldts utredning 2005.

81 2006/07:KU20

Enligt anmälan presenterades dessa uppgifter i en interpellationsdebatt den 12 juni 2006. I två interpellationer anfördes att det framkommit muntliga uppgifter samt bilddokumentation om dykningar genomförda på uppdrag av det svenska försvaret eller någon annan försvarsmakt dagarna efter m/s Estonias förlisning den 28 september 1994. Det framhölls även att dessa nya uppgifter skulle kunna ha konsekvenser både för analysen av förlisningsorsaken och för hanteringen av vraket Estonia. Statsrådet Mona Sahlin utlovade i kammardebatten att regeringen skulle ”låta någon oberoende se över allt film- och bildmaterial” som tagits av Estonias vrak vid olika tillfällen och som debatterats. Statsrådet hänvisade, enligt anmälarna, även till de exempel som togs upp i riksdagsdebatten där bl.a. de avsågade räckena diskuterades. Anmälarna menar dock att regeringens utformning av uppdraget till SKL den 29 juni 2006 innebär att både de avsågade räckena och bräckta stålbalkar samt fastsvetsade fästöglor faller utanför SKL:s uppdrag, eftersom dessa förändringar skett innan och efter de angivna datumen. Mel- lan den 2 oktober och den 6 december 1994 finns, enligt anmälan, inga dokumenterade förändringar som orsakats av mänsklig påverkan. Mot bakgrund av debatten och interpellationssvaren menar anmälarna att det är uteslutet att statsrådet inte varit medveten om detta. Konstitutionsutskottet bör med anledning av förloppet granska skälen till att statsrådet aktivt med- verkade ”till mörkläggning av vissa omständigheter kring Estonias förlis- ning som rör Försvarsmakten”.

Interpellationsdebatten 12 juni 2006 Den 12 juni 2006 behandlades tre interpellationer i den åsyftade kammardebatten (prot. 6 § 12 juni 2006), alla författade av Lars Ångström (mp), varav två behandlar uppgifter om de s.k. hemliga dykningarna. I interpellation 2005/06:456 Utförda dykningar på Estonia år 1994, andra än haverikommissionens egna framfördes uppgifterna om bilder som tyder på att dykningar genomförts innan den 2 oktober 1994 samt uppgifter om att det på filmmaterialet från den 2–5 december 1994 skulle finnas bilder på andra, troligen militära, dykare. I interpellationen framlades hypotesen att dykningarna hade ett samband med militär last, tillhörande den svenska försvarsmakten eller en annan intressent, ombord på vraket. I interpellation 2005/06:473 Klargörande omständigheter kring Estonias förlisning fram- hölls uppgifter om att en numera avliden kapten skulle ha uppgett att marinens specialfartyg Urd skulle gått ut till förlisningsplatsen samt att det genomförts dykoperationer på vraket omedelbart efter förlisningen. I interpellationen hävdades vidare att filmmaterial från haverikommissionens dykningar visar bilder av sprängskador inifrån lastdäck, skador som enligt bildanalys ska ha uppkommit efter Estonias förlisning. Statsrådet fram- förde vid upprepade tillfällen att hon upplevde en misstänksamhet i debatten samt att varken hon eller regeringen syftat till att mörklägga sanningen. Vidare presenterade hon ett initiativ till regeringsbeslut:

82 2006/07:KU20

”[…] jag avser att lämna ett uppdrag till SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium – en myndighet som inte alls på något sätt har varit delaktig i de Estoniautredningar som har varit – att granska både det filmmaterial som finns och de bilder som denna interpellation handlar om för att se om vi därigenom kan komma något närmare något slags klargörande uppfattning om vad bilder och filmer visar, om det är klippt eller inte och så vidare. […] Jag hoppas att vi kan få ta del av de bilder som dagens interpellation avser genom att lämna det uppdraget till SKL.” (anf. 28) I statsrådets näst sista inlägg avböjde hon ytterligare kommentarer angå- ende de uppgifter som presenteras, men framhöll att hon förväntar sig att hon och kammarens ledamöter under sommaren och hösten återkommer till detta ”när det gäller att uppdraget till SKL kan beskrivas med den öppenhet som jag utgår från att vi kommer att kunna ha och också när det gäller resultatet av det så småningom”.

Regeringsbeslutets utformning den 29 juni 2006 Regeringen beslutade den 29 juni 2006 om uppdrag till SKL att genom- föra en analys av originalmaterial på bild- och filmmaterial, som finns hos svenska myndigheter, om vraket från m/s Estonia. Även ytterligare material som kan göras tillgängligt av myndigheter i Finland och Estland ska analyseras. Genom analysen ska SKL så långt som det är möjligt fastställa om bild- eller filmmaterial redigerats, manipulerats eller på annat sätt för- vanskats i sådana hänseenden. Vidare ska SKL utifrån bild- och filmmaterialet bedöma huruvida det under perioden den 2 oktober 1994 – den 6 december 1994 skett sådana förändringar på vrakplatsen som kan ha orsakats av mänsklig påverkan. Skälen för regeringens beslut anges vara diskussioner i medierna och riksdagsdebatter om vad som syns på bild- och filmmaterial från vraket Estonia. I beslutet sägs: Bland annat sägs det att det förekommit aktiviteter vid vraket mellan de tillfällen vraket har filmats. Diskussionerna har även rört frågeställ- ningar om huruvida detta material skulle ha blivit manipulerat eller redigerat i efterhand. Regeringen anser att det nu finns behov av att klarlägga relevansen i dessa påståenden. SKL bör därför genomföra en analys av bild- och filmmaterialet för att fastställa sannolikheten i de diskuterade teorierna. SKL uppdrogs att senast den 1 november 2006 redovisa till Regeringskans- liet (Försvarsdepartementet) hur uppdraget avsågs att genomföras, en beräk- ning av kostnaderna för uppdraget, när första delredovisningen kan ske samt när uppdraget beräknas vara avslutat. I den första redovisningen ska vidare frågan om huruvida bildmaterialet manipulerats besvaras. I den slut- giltiga rapporten ska frågan om det finns förändringar på vraket som kan ha uppkommit efter förlisningen samt till följd av mänsklig åverkan behandlas.

83 2006/07:KU20

Promemoria från Statens kriminaltekniska laboratorium Promemorian från SKL, daterad 26 oktober 2006, innehåller i första hand en sammanställning av det urval som gjorts av film- och bildmaterialet. Sammantaget har 33 band begärts in, med reservation för att det kan komma att bli fler. Vad gäller det filmmaterial som åberopas i gransknings- anmälan kan det noteras att Sjöfartsverkets material från 1996 inte kunnat lokaliseras, trots omfattande korrespondens med Sjöfartsverket. I regeringens beslut den 29 juni 2006 sägs att fokus för arbetet ska läg- gas på de delar av materialet som varit föremål för diskussion i medierna och riksdagsdebatt. Innebörden i detta uppdrag måste, enligt SKL, förtydli- gas och klargöras i en dialog med uppdragsgivaren, regeringen, så att fokus för undersökningen ligger rätt. Avseende tidsintervallet gör myndigheten följande kommentar: Frågeställningen om eventuella förändringar på vraket är begränsad till perioden mellan den 2 oktober och den 6 december. Under det arbete som hittills utförts har frågor kommit upp om undersökningen kring eventuella förändringar på vraket ska begränsas till denna tidsperiod. Vi önskar besked om det är detta tidsintervall som ska gälla eller om det ska utökas. (s. 8)

Ändrat uppdrag till Statens kriminaltekniska laboratorium Den 25 januari 2007 beslutade regeringen om ändrade direktiv till SKL (Fö2006/2569/CIV) på en rad punkter, mot bakgrund av de synpunkter som framfördes i promemorian. I den första redovisningen av film- och bildmaterialet, och frågan om huruvida det på något sätt förvanskats, ska SKL samråda med Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF). SPF ska vara SKL behjälplig med att identifiera vad som varit föremål för offentlig debatt. SKL:s undersökning ska heller inte begränsas till den tidsperiod som tidigare angivits. Uppdraget ska redovisas av SKL den 3 mars 2008 och summan som får användas för genomförandet av uppdraget ökas till 3 miljoner kronor.

Justitiekanslerns granskning Den 12 september 2006 anmälde riksdagsledamoten Lars Ångström För- svarsmakten till Justitiekanslern (JK) för utredning av de uppgifter som aktualiserades i interpellationsdebatten den 12 juni 2006. I skrivelsen begär- des att JK skulle utreda vad Försvarsmakten och tidigare försvarsmaktsan- ställda känner till om de s.k. hemliga dykningar som företogs på Estonia dagarna omedelbart efter förlisningen och i vilket syfte dessa dykningar genomfördes. Försvarsmakten har i två yttranden till JK förklarat att För- svarsmakten inte genomfört eller låtit genomföra dykningar till vraket. Vidare anförs att myndigheten inte heller haft kunskap om huruvida någon annan genomfört dykningar på platsen, men att inget framkommit som tyder på detta. Efter det andra yttrandet meddelade JK den 5 februari 2007

84 2006/07:KU20 att ärendet avslutats utan att några ytterligare åtgärder vidtas. Detta mot bakgrund av att regeringen den 25 januari 2007 utvidgade uppdraget till SKL om att analysera filmmaterial från Estonia utan en avgränsad tidsperiod.

Promemoria från Regeringskansliet Utskottet har genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt svar på föl- jande frågor: – Vilken bedömning låg till grund för valet av perioden den 2 oktober – den 6 december 1994 samt för urvalet av bildmaterial i uppdraget den 29 juni 2006 till Statens kriminaltekniska laboratorium? – Vilka kommentarer i övrigt ger anmälan och promemorian upphov till? Som svar översändes den 8 mars 2007 en promemoria, upprättad inom Försvarsdepartementet (bilaga A2.2.2). I promemorian anförs att bakgrunden till begränsningen av tidsperioden i regeringsbeslutet var att det såvitt man visste inte fanns något bild- och filmmaterial från någon tidigare period. Avsikten var dock inte att frånta SKL möjligheten att uttala sig om det skett sådana förändringar på vrakplatsen som kan ha orsakats av mänsk- lig påverkan före eller efter den angivna tidsperioden. I enlighet med regeringsbeslutet fanns det vidare möjlighet för SKL att vid första rappor- teringstillfället den 1 november 2006 redovisa hur myndigheten såg på uppdraget. I samband med en telefonkontakt mellan rätts- och expeditionschefen på Försvarsdepartementet och SKL i september 2006 gjordes en påminnelse om möjligheten att inkomma med synpunkter på uppdraget och därmed även klargöra om det fanns några svårigheter med uppdraget. I promemorian framhålls även att det i beslutet framgår att det finns film- och bildmaterial som togs av Sjöfartsverket vid två tillfällen 1996 samt även ett visst bild- och filmmaterial i Finland och Estland.

Utskottets ställningsstagande Granskningen föranleder inte något uttalande från utskottets sida.

2.3 Riksdagens tillkännagivande om en hållbarhetskommission Ärendet I en anmälan till konstitutionsutskottet, bilaga A2.3.1, har begärts att konstitutionsutskottet granskar om dåvarande statsråden Lena Sommestads och Mona Sahlins hantering av ett tillkännagivande från riksdagen om inrättan- det av en hållbarhetskommission står i överensstämmelse med regeringens konstitutionella skyldighet att verkställa av riksdagen fattade beslut och om en korrekt återrapportering till riksdagen skett.

85 2006/07:KU20

Utredning i ärendet Riksdagsbeslutet Hösten 2005 behandlade miljö- och jordbruksutskottet propositionen 2004/05:150 Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag samt två redogö- relser från Riksrevisionens styrelse (2004/05:RRS21 och 2004/05:RRS24) jämte en mängd motioner (bet. 2005/06:MJU3). Miljö- och jordbruksutskottet tillstyrkte regeringens förslag och avstyrkte samtliga motionsyrkanden med hänvisning till vad som anförts i propositionen, till tidigare riksdagsuttalanden samt till de åtgärder som pågick på de olika områdena. I en reservation (m, fp, kd, c och mp) förordades ett tillkännagivande till regeringen rörande en hållbarhetskommission. Reservanterna framhöll: Framtidens stora miljöutmaningar måste hanteras med nya strategier. Vi föreslår att en hållbarhetskommission tillsätts för att se över vilka effektiviseringar och moderniseringar av organisation, regelverk och styrmedel som behöver göras för att underlätta arbetet mot ett hållbart samhälle och skapa miljödriven tillväxt och för att undvika att samhäl- let motverkar goda initiativ från individer och företag. Hållbarhetskommissionen bör analysera hur hindren för en hållbar samhällsutveckling kan tas bort och hur konflikterna mellan miljömål och andra samhällsmål kan lösas på ett bättre sätt än i dag. Vi vill även möjliggöra en förbättring av riksdagens arbete med att följa upp och besluta viktiga miljömål genom att bl.a. se över miljömålsrapporte- ringen. En fristående kommission av detta slag innebär att ett nytt och viktigt avstamp kan tas för att forma en modern samhällsutveckling där verksamheter sker i sådana former att naturmiljön, naturresurser eller mänskliga värden och initiativ inte förslösas. Kommissionen bör bl.a. initiera utredningar och riktad forskning inom sitt område. Frågor som behöver belysas är att ge förslag på hur dagens nationella havsmiljöarbete kan bli effektivt, att studera hindren för hållbar utveckling i transportsektorn, att belysa konflikter mellan olika miljö- mål och genomföra den utredning om ekonomiska styrmedel som föreslås i propositionen. Kommissionen bör utföra kostnads- och nytto- analyser av vidtagna och planerade miljöåtgärder och bör även ha i uppgift att utvärdera miljömålsrådet samt föreslå förändringar i uppfölj- ningen av miljömålsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna. Riksdagen beslutade den 25 november 2005 att bifalla bl.a. reservation nr 3 (rskr. 2005/06:48).

Regeringens reaktioner Den 9 mars 2006 beslutade regeringen skrivelse 2005/06:75 med redogö- relse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen. I skrivelsen redovisades att ”reservationerna” behandlades av Miljömålsrådet inom Naturvårdsverket och att flera av synpunkterna i reservationerna dessutom hade föranlett särskilda myndighetsuppdrag. Regeringen avsåg att åter- komma med förslag till riksdagen senast i samband med nästa fördjupade

86 2006/07:KU20 prövning av miljökvalitetsmålen. Samma formuleringar används i regeringens skrivelse 2006/07:75 med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen. Den 2 maj 2006 redovisade miljöministern för miljö- och jordbruksutskottet regeringens fortsatta arbete med anledning av riksdagsbeslutet om miljömål. Hon angav då att en hållbarhetskommission inte behövdes. Den 17 maj 2006 svarade samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin på en fråga i riksdagen om hållbarhetskommissionen. Hon framhöll att regeringen tagit en del initiativ angående organisering av arbetet för en hållbar utveckling och bedömde att inrättande av en hållbarhetskommission med den föreslagna inriktningen dels innebär dubbelarbete, dels riskerade att ta initiativkraft från de aktörer som arbetar med frågan i dag. Hela regeringens arbete syftade enligt svaret till en hållbar utveckling. De propositioner som läggs fram, uppdrag som ges till myndigheter, utredningar som påbörjas och andra initiativ syftar alla till att åstadkomma en hållbar utveckling. Några av de nyligen överlämnade propositioner som bidrog till en hållbar utveckling var strategin för hållbar utveckling, propositionen om förnybar el, propositionen om energieffektivisering och propositionen om vindkraft. Regeringen hade vidare tillsatt ett hållbarhetsråd med uppgiften att stimulera till samarbete och förverkliga Sveriges strategi för hållbar utveckling. Rådet arbetade med alla aspekter av hållbar utveckling – miljömäs- siga, ekonomiska och sociala och med utgångspunkt i individens betydelse och delaktighet. Hållbarhetsrådet verkade för att hållbara lösningar skulle komma till stånd, bl.a. genom att driva på det lokala och regionala arbetet för hållbar utveckling, stimulera tvärsektoriell samverkan och erfarenhetsut- byte mellan aktörer, främja idédebatt och förmedla resultat, erfarenheter och goda exempel. Ett miljömålsråd hade inrättats 2002 med uppgift att följa och utvärdera utvecklingen mot miljökvalitetsmålen. Miljömålsrådet hade i och med mil- jömålspropositionen fått ett utökat ansvarsområde genom att samordna arbetet med åtgärdsstrategierna. Ett miljöteknikråd, Swentec, inrättades 2005 för att samordna åtgärder för att främja utvecklingen av miljöteknik och miljödrivna företag. Regeringen hade också tagit fram en nationell plan för genomförandet av EU:s handlingsplan för miljöteknik. Behovet av att utvärdera användningen av ekonomiska styrmedel hade identifierats och ett uppdrag har lagts på Naturvårdsverket i samverkan med Energimyndig- heten och Konjunkturinstitutet. En expertgrupp för miljöstudier (”Miljö- ESO”) (dir. 2003:85) har tillsatts med uppgiften att studera samhällsekono- misk effektivitet och måluppfyllelse i användningen av offentliga medel och andra styrmedel som har miljömässiga konsekvenser.

87 2006/07:KU20

Statsrådet Mona Sahlin bedömde att bl.a. dessa initiativ hade goda förut- sättningar för att skapa det som riksdagen tar upp i sitt beslut om en hållbarhetskommission, att underlätta arbetet mot ett hållbart samhälle, att skapa miljödriven tillväxt och att undvika att samhället motarbetar goda initiativ från individer och företag.

Betydelsen av riksdagens tillkännagivanden Inom ramen för utskottets uppföljnings- och utvärderingsarbete genomför- des våren 2006 en studie av riksdagens tillkännagivanden till regeringen. I studien som bifogats betänkandet 2005/06:KU34 redovisades att möjlighe- ten för riksdagen att besluta om tillkännagivanden till regeringen inte finns reglerad i regeringsformen. Vidare konstaterades att enligt den konstitutionella praxis som vuxit fram bör utgångspunkten vara att regeringen tillgo- doser tillkännagivandena, men om regeringen har en annan mening än riksdagen, bör riksdagen underrättas om detta, och då inom den tidsgräns som tillkännagivandet eventuellt kan omfatta. Konstitutionsutskottet hade vidare uttalat att skälen för att riksdagsbeslutet inte följs borde tas upp i det sammanhanget och att om en redovisning inte kan ges i skrivelse eller proposition till riksdagen bör den lämnas till riksdagen i en annan form som gör den tillgänglig för riksdagens samtliga ledamöter. Studien visade att regeringen i allmänhet hade efterkommit riksdagens tillkännagivanden men också att det inte var ovanligt att regeringen inte kunnat efterkomma tillkännagivanden.

Utskottets ställningstagande Granskningen föranleder inte något uttalande från utskottets sida.

2.4 Statsrådet Hans Karlssons ansvar i fråga om rehabilitering av långtidssjukskrivna Ärendet I en anmälan, bilaga A2.4.1, begärs att konstitutionsutskottet granskar om statsrådet Hans Karlssons arbete för att förbättra rehabiliteringen av lång- tidssjukskrivna bedrivits i enlighet med riksdagsbeslut. Granskningen bör enligt anmälaren gälla frågan om styrningen av ansvariga myndigheter genom regleringsbreven skett med tillräcklig kraft.

88 2006/07:KU20

Utredningen i ärendet Bakgrund Arbetsgivaren har i första hand ansvaret för att uppmärksamma och utreda sina anställdas behov av rehabilitering och att åtgärder kommer till stånd. Från och med den 1 juli 2003 är arbetsgivarens rehabiliteringsutredning obligatorisk. Försäkringskassan har sedan 1992 års rehabiliteringsreform ett ansvar för att samordna samhällets resurser för att återge en sjukskriven person möjlighet att förvärvsarbeta. Försäkringskassan har således ett generellt ansvar för att den försäkrades rehabiliteringsbehov klarläggs, och att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Detta innebär att Försäkringskassan vid behov ska se till att de utredningar som behövs blir gjorda. Kassan har därför ansvaret för att rehabiliteringsutredningar görs för försäkrade som inte har någon arbetsgivare. Från och med den 1 januari 2004 gäller lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser mellan allmän försäkringskassa, läns- arbetsnämnd, kommun och landsting. Finansiell samordning kan ske frivilligt mellan en försäkringskassa, ett landsting, en länsarbetsnämnd samt en eller flera kommuner. Därigenom ska en effektiv resursanvändning under- lättas. Den finansiella samordningen ska bedrivas genom ett fristående samordningsorgan, vari de samverkande parterna är representerade. Mål- gruppen för den finansiella samordningen utgörs av människor som är i behov av samordnade rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande parterna för att uppnå eller förbättra sin förmåga till förvärvsarbete. Arbetsgivarens ansvar för anställdas arbetslivsinriktade rehabilitering regleras i lagen om allmän försäkring. Enligt lagen har arbetsgivaren första- handsansvaret för de anställdas rehabilitering. Detta innebär att arbetsgivaren, i samråd med den sjukskrivne, ska ansvara för att dennes behov av rehabilitering snarast klarläggs och för att de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering vidtas. Arbetsgivaren ansvarar också för att åtgärder som den anställde är i behov av kommer till stånd. Exempel på åtgärder som arbetsgivaren ska ansvara för är arbetsprövning, arbetsträning, utbildning, omplacering, anpassning av arbetet, tekniska åtgärder eller att sär- skild utrustning köps till den anställde. Arbetsgivaren ska vidta åtgärder som ligger inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Försäkringskassan ansvarar enligt lagen om allmän försäkring för att bedöma behov av rehabilitering samt ta initiativ till och samordna rehabiliteringsinsatser i enskilda ärenden. Försäkringskassans ansvar omfattar alla former av rehabilitering och inte endast arbetslivsinriktad rehabilitering. Försäkringskassan ska se till att rehabiliteringsinsatser påbörjas så snart det av medicinska och andra skäl är möjligt. Arbetsgivarens skyldighet att genomföra en rehabiliteringsutredning inom åtta veckor är obligatorisk och Försäkringskassan har ålagts att, senast två veckor efter det att rehabiliteringsutredningen kommit in från

89 2006/07:KU20

arbetsgivare, upprätta en rehabiliteringsplan och/eller kalla till ett avstäm- ningsmöte om det inte kan anses som obehövligt. Även utformningen av arbetsgivarnas medfinansiering av sjukpenningkostnaderna är sådan att den ska stimulera till insatser för tidig återgång i arbete. Av budgetpropositionen 2005/06:1 framgår att regeringen ansåg det mycket angeläget att Försäkringskassan vidtar åtgärder för att rehabiliteringsutredningarna blir en vedertagen del i rehabiliteringsarbetet. Regeringen hade även funnit att det fanns behov av att arbetsgivarens rehabiliteringsansvar ytterligare klar- lades och hade därför beslutat om en översyn av dessa frågor.

Ställningstaganden av socialförsäkringsutskottet Socialförsäkringsutskottet ansåg (bet. 2005/06:SfU1 s. 63) att avstämnings- mötet, där bl.a. den sjukskrivne, Försäkringskassan, arbetsgivaren, facklig företrädare och läkaren möts, är av central betydelse för att klarlägga förut- sättningarna för en återgång i arbete och för att planera de insatser som behöver vidtas. Det utgör således ett viktigt instrument för att minska ohäl- san. Utskottet ansåg att det var nödvändigt att avstämningsmötena införli- vas i Försäkringskassans arbete. Av budgetpropositionen hade framgått att sådana möten skedde i alltför liten utsträckning. Det uttalades dock i propositionen att Försäkringskassans ambition var att tredubbla antalet avstäm- ningsmöten under 2006. Utskottet hade erfarit att under 2004 uppgick antalet avstämningsmöten till ca 20 000 och att målsättningen för 2006 var 90 000. Utskottet såg positivt på denna målsättning och förutsatte att regeringen och Försäkringskassan följde upp avstämningsmötena både till inne- håll och omfattning. En viktig uppgift för den nya statliga myndigheten Försäkringskassan var att medverka till att samverkan med andra aktörer i ohälsoarbetet löpande stärktes och effektiviserades. Flera åtgärder hade vidtagits i syfte att utveckla samverkan mellan olika myndigheter, bl.a. mellan dåvarande RFV och AMS. Dessa myndigheter har upprättat en gemensam verksamhets- och handlingsplan för arbetslösa sjukskrivna, utvecklat metoder och samverkansformer för gemensamma insatser för arbetslösa sjukskrivna – utvecklingsprojekt Faros – samt i anslutning till detta projekt också utvecklat en samordnad organisation för rehabilitering av sjukskrivna med en anställning som de inte kan återgå till. Socialförsäkringsutskottet noterade även att Försäkringskassan getts i uppdrag att i samverkan med Arbetsmark- nadsstyrelsen vidta nya och förstärkta insatser för långtidssjuka och försäk- rade som uppbär tidsbegränsad aktivitets- och sjukersättning. Syftet var bl.a. att säkerställa att rehabilitering eller andra åtgärder vidtas för att åter- föra den försäkrade till arbetslivet. En betydelsefull åtgärd var möjligheten till den finansiella samordning inom rehabiliteringsområdet mellan lokala och regionala aktörer i form av Försäkringskassan, landsting, länsarbets- nämnd och en eller flera kommuner som har införts fr.o.m. den 1 januari 2004. Utskottet hade erfarit att 32 samordningsförbund nu hade bildats. Den finansiella samordningen utgjorde ett viktigt instrument för en utveck-

90 2006/07:KU20 lad rehabilitering av personer med sammansatta besvär. Det var därför angeläget att arbetet med att utveckla den finansiella samordningen påskyn- dades. Regeringen hade givit en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och därvid även utreda i vilka fall som Försäkringskassan ska kunna köpa arbetslivsinriktade rehabi- literingstjänster där målet med rehabiliteringen är återgång i arbetet hos nuvarande arbetsgivare. Sedan rehabiliteringsreformen genomfördes hade ansvarsfördelningen för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen vad avser arbetsgivarens skyldigheter och Försäkringskassans möjligheter att finansiera åtgärder utretts vid olika tillfällen. Flertalet utredningar menade att det finns behov av att för- tydliga arbetsgivarens respektive Försäkringskassans ansvar för att finansiera rehabiliteringsåtgärder.

Utredningar Den 21 april 2005 beslutade regeringen direktiv (dir. 2005:48) som gav en särskild utredare i uppdrag att pröva möjligheten att reglera arbetsgivarens rehabiliteringsansvar samt att se över den enskildes ansvar i rehabiliterings- processen och Försäkringskassans möjligheter att finansiera arbetslivsinriktad rehabilitering. Utredaren ska lämna de förslag till författningsändringar och andra åtgärder som uppdraget kan ge anledning till. I december 2006 överlämnade utredningen betänkandet Fokus på åtgärder – En plan för effektiv rehabilitering i arbetslivet (SOU 2006:107). Den 15 december 2005 uppdrog regeringen till Försäkringskassan och arbetsförmedlingen att gå igenom alla långa sjukfall med syfte att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet. Pilotområden blev Västra Götaland och Västmanland, där arbetet påbörjas redan vid årsskiftet. Alla som varit sjukskrivna i mer än två år eller som hade tidsbegränsad sjuk- och aktivitetser- sättning skulle få sina ärenden genomgångna före utgången av 2007. Stöd för att återgå till sitt nuvarande arbete eller få del av arbetsförmedlingens insatser var exempel på åtgärder som kan bli aktuella. En viktig del i pilot- verksamheten är att myndigheterna utvecklar och provar gemensamma metoder för hur samarbetet ska gå till. I regleringsbrevet för 2006 gav regeringen Försäkringskassan vissa uppdrag i syfte att fler personer med behov av samordnade rehabiliteringsinsatser återgår i arbete. Försäkringskassan skulle tillsammans med berörda myndigheter upprätta nationella verksamhets- och handlingsplaner. Försäk- ringskassan skulle tillsammans med Arbetsmarknadsstyrelsen och Socialsty- relsen stödja utvecklingen av finansiell samordning. Försäkringskassan och Arbetsmarknadsverket skulle gemensamt inom ramen för samverkan och finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet verka för att antalet sjukskrivna arbetslösa, sjukskrivna anställda som behöver byta anställning på grund av ohälsa samt personer med aktivitetsersättning eller tidsbegränsad sjukersättning som återfår arbetsförmågan och får ett arbete ska öka.

91 2006/07:KU20

Budgetpropositionen för år 2007 Enligt budgetpropositionen för år 2007 (prop. 2006/07:1, utg.omr. 10 s. 37) präglas sjukskrivningsprocessen i stor utsträckning av passivitet och väntan när den i stället ska vara aktiv och initiativrik med tidiga insatser. Samspelet mellan hälso- och sjukvård, arbetsgivare och Försäkringskassan fungerar inte tillfredsställande. Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen fungerar inte heller tillfredsställande. Detta skapar onödigt långa sjukskriv- ningar. Alltför många har härigenom beviljats aktivitets- och sjukersätt- ning, och den tidigare regeringen har inte vidtagit tillräckligt kraftfulla åtgärder för att bryta utvecklingen, vilket resulterat i ett ökat utanförskap. Vidare angavs att Försäkringskassan sedan tillskapandet av en ny myndighet för socialförsäkringens administration gjort stora insatser för att öka kvaliteten och likformigheten i försäkringshandläggningen. Trots dessa insatser ansåg regeringen att det finns brister. Försäkringskassan hade inte levt upp till bestämmelserna i lagen om allmän försäkring om rehabiliteringsutredning, rehabiliteringsplan, avstämningsmöten och ettårsprövning. Antalet genomförda avstämningsmöten var alltför få, trots en ökning under 2006, och skedde alltför sent. Tidiga insatser i ett sjukfall var enligt propositionen av fundamental betydelse. Statistik visade att ju längre tid ett sjukfall pågick, desto mindre var sannolikheten för att en sjukskriven kommer tillbaka till arbete. Försäkringskassan måste därför betydligt tidigare och på ett kraftfullare sätt verka för att de sjukskrivnas arbetsförmåga tas till vara. Regeringens åtgärder syftade enligt propositionen till att komma till rätta med dessa problem. Den enskildes inflytande över rehabiliteringspro- cessen måste öka och rätten till rehabilitering förstärkas. Samtidigt borde individens skyldighet att aktivt delta i rehabilitering preciseras. För att samarbetet mellan berörda myndigheter skulle kunna utvecklas var det vidare viktigt att införa en fungerande och flexibel finansiell samordning utifrån lokala förutsättningar. För att upprätthålla socialförsäkringssystemets legitimitet var det angelä- get att arbetet mot fusk och kontrollen av ärenden fortgick och vidareut- vecklades. Arbetet med att gå igenom långa sjukfall och ta till vara arbetsförmågan måste stramas upp. Formerna och metoderna för det arbete som pågick i två län med att bedöma arbetsförmåga och ge långtidssjuk- skrivna mer stöd för att kunna återgå till sitt nuvarande arbete eller för att få del av arbetsförmedlingens insatser, det s.k. Pila–projektet, måste ses över. Regeringen ville betona betydelsen av att verksamheten bedrivs så kostnadseffektivt som möjligt. En sjukskrivning ska bara undantagsvis behöva pågå längre tid än ett år. Försäkringskassan ska senast efter ett års sjukskrivning ha utrett om ytterligare insatser kan göras för att den försäk- rade ska kunna komma tillbaka till arbetslivet eller om aktivitets- eller sjukersättning ska beviljas. Försäkringskassans efterlevnad av dessa bestäm- melser och dess bedömning måste förbättras. Försäkringskassans arbete med att förhindra, förkorta och föra tillbaka sjukskrivna i arbetslivet var

92 2006/07:KU20 enligt budgetpropositionen av avgörande betydelse för den framtida utvecklingen av hur många personer som blir beviljade aktivitets- och sjukersätt- ning. För att bättre kunna följa hur antalet aktivitets- och sjukersättningar och långa sjukfall utvecklas – inte minst när det gäller hur många av dessa personer som varje år återgår till arbetsmarknaden – måste Försäk- ringskassan snarast utarbeta rutiner som möjliggör en bättre analys och redovisning av detta utflöde. Arbetet med att gå igenom långa sjukfall och ta till vara arbetsförmågan måste enligt regeringen stramas upp. Försäk- ringskassan och AMS hade ett uppdrag att bedriva förstärkta insatser för långtidssjukskrivna, personer med aktivitetsersättning och tidsbegränsad sjukersättning. Arbetet bedrivs i dag som ett pilotprojekt i två län. For- merna och metoderna för detta arbete, som avser att bedöma arbetsför- måga och ge de aktuella grupperna mer stöd för att kunna återgå till sitt nuvarande arbete eller för att få del av arbetsförmedlingens insatser, måste ses över.

Promemoria från Regeringskansliet På utskottets begäran har Regeringskansliet överlämnat en promemoria upp- rättad inom Socialdepartementet med kommentar till anmälningen, bilaga A2.4.2. De ovan redovisade uppgifterna har i promemorian kompletterats med uppgifter om att regeringen den 17 november 2005 gav Socialstyrel- sen och Försäkringskassan i uppdrag att utforma en kvalitetssäkrad, enhetlig och rättssäker sjukskrivningsprocess, vilket redovisades i december 2006. Vidare hade regeringen den 12 januari 2006 godkänt en överenskom- melse med Sveriges Kommuner och Landsting om åtgärder för att minska sjukfrånvaron. Dessutom anges i promemorian att Försäkringskassan den 29 maj 2006 redovisat de rutiner Försäkringskassan och Arbetsförmed- lingen kommit överens om för att människor inte ska hamna mellan systemen.

Utskottets ställningstagande Granskningen föranleder inte något uttalande från utskottets sida.

2.5 Det svensk-israeliska militära samarbetet Ärendet I en anmälan till konstitutionsutskottet, bilaga A2.5.1, begärs att utskottet granskar den dåvarande regeringens agerande avseende det svensk-israeliska militära samarbetet. Anmälarna anför att vapensamarbetet mellan Sverige och Israel under de senaste åren har varit ämne för flera interpellationsdebatter och att dåva- rande försvars- och utrikesministrarna därvid uppgett att samarbetet varit av begränsad art. Undersökningar visar dock, enligt anmälarna, på ett omfat-

93 2006/07:KU20

tande samarbete. Bland annat nämns vapenimport från Israel, militärbesök i såväl Sverige som Israel samt beslut om säkerhetsskyddsavtal. Samtidigt som svenska regler inte tillåter vapenexport till Israel förekommer utlåning av militär materiel från Sverige till Israel. Vidare tar anmälarna upp att dåvarande försvarsminister Leni Björklund i en riksdagsdebatt har uppgett att Sverige inte satt in materiel i Jas Gri- pen från Israel men att viss materiel (en målutpekningskapsel), som upp- handlades av Saab, från ett tyskt företag ”visade sig” bygga på en grundkonstruktion från en israelisk underleverantör. Mot detta ställs, enligt anmälarna, uppgifter om att Saab redan i ett brev från 2000 till Försvarets materielverk (FMV) begärde att FMV skulle initiera framtagande av ett s.k. säkerhetsskyddsavtal mellan Sverige och Israel avseende ömsesidigt skydd av försvarshemliga uppgifter vilka kommer att utbytas i samband med utredningar och integration av angiven israelisk beväpning och utrustning. Saab avsåg således, menar anmälarna, att i exportsyfte förse Gripen- plan med israeliska vapensystem. Konstitutionsutskottet bör enligt anmälan granska om Saab försåg Gri- penplan med israeliska vapensystem eller om Björklunds uppgifter stäm- mer. Då konstitutionsutskottet har tillgång till handlingar som är belagda med sekretess anser anmälarna att utskottet även bör granska alla aspekter av det svenska militära samarbetet med Israel för att utvärdera riktigheten av statsrådens uttalanden i kammaren.

Gällande ordning Export av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras genom lagen (1992:1300) om krigsmateriel (krigsmateriellagen) och förordningen (1992:1303) om krigsmateriel (krigsmaterielförordningen). Krigsmateriellagen säger att krigsmateriel inte får föras ut ur landet utan tillstånd (6 §). I begreppet utförsel ingår främst kommersiell export, men också överföringar från det svenska försvaret till ett annat land (SOU 2005:9 s. 159). Enligt lagen krävs även tillstånd att avtala med någon i utlandet om att upplåta eller överlåta tillverkningsrätt för krigsmateriel, liksom att utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel för eller gemensamt med någon i utlandet (7–8 §§). Ytterligare exempel på tillståndspliktig verksamhet enligt krigsmateriellagen är mili- tärt inriktad utbildning av personer som inte är svenska medborgare (10 §). I en bilaga till krigsmaterielförordningen (krigsmaterielförteckningen) anges vilka olika krigsmaterielprodukter som är tillståndspliktiga (1 §). Materielen delas in i krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmateriel (ÖK). Krigsmateriel delas också in i 37 olika kategorier. Några exempel är KS 4 (Robotar, raketer, torpeder, bomber m.m.), ÖK 26 (Skyddsmateriel m.m.), ÖK 32 (Fortifikatoriska anläggningar m.m.), ÖK 34 (Fotografisk

94 2006/07:KU20 och elektrooptisk bildutrustning särskilt utformad för militärt bruk m.m.), ÖK 35 (Övningsmateriel m.m.) och ÖK 36 (Utrustning för tillverkning av krigsmateriel, m.m.). I krigsmaterielförteckningen nämns inte tjänster, service och annat tekniskt bistånd som står i samband med de produkter som räknas upp i de 37 kategorierna. I lag finns inte heller något instrument för att styra företa- gens lämnande av tekniskt bistånd i utlandet, förutsatt att biståndet inte medför utförsel av tillståndspliktiga produkter, ritningar eller annan information som omfattas av försvarssekretess (SOU 2005:9 s. 249). Enligt krigsmateriellagen får tillstånd enligt nämnda lag lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik (1 §). De närmare principerna för pröv- ningen har lagts fast i regeringens praxis och har kommit till uttryck i regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan som riksdagen också ställt sig bakom (jfr prop. 1991/92:174 s. 41 f., prop. 1995/96:31 s. 23 f. och bet. 1992/93:UU1). Av riktlinjerna framgår vad som gäller för utförsel av KS respektive ÖK. Vidare finns EU:s uppföran- dekod för vapenexport (8675/2/98), som innehåller gemensamma kriterier för export av krigsmateriel som ska tillämpas vid den nationella pröv- ningen av exportansökningar. Uppförandekoden är en politisk deklaration och är inte juridiskt bindande. Frågor om tillstånd etc. prövas, enligt krigsmateriellagen, av Inspektio- nen för strategiska produkter (ISP) (1 a §). ISP ska med eget yttrande lämna över ett ärende till regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om överlämnande av ärenden till regeringen. Enligt förord- ningen (2005:1177) med instruktion för Inspektionen för strategiska produkter ska ISP varje år före den 15 februari lämna regeringen dels en redogörelse för den svenska exporten av krigsmateriel och andra strategiska produkter under det föregående kalenderåret, dels en beskrivning av viktiga tendenser inom svensk och internationell exportkontroll (5 §). Av instruktionen framgår att Exportkontrollrådet är knutet till ISP för samråd i exportkontrollfrågor (8 §). Rådet består av ISP:s generaldirektör, som är rådets ordförande, och de andra ledamöter som regeringen utser för en bestämd tid. Företrädare för Regeringskansliet (Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet) är rådets sakkunniga i utrikes-, säkerhets- och för- svarspolitiska frågor (12 §). Bestämmelser om export, överföring och införsel av produkter med dubbla användningsområden (PDA) finns i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsord- ning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla använd- ningsområden. PDA är produkter som har en etablerad civil användning men som också kan användas för militärt bruk. Export och överföring av

95 2006/07:KU20

PDA är föremål för tillståndsgivning, och tillståndsgivande myndighet är ISP (4 §). Lagstiftningen utgår från att handeln i de allra flesta fall ska tillåtas. Endast i undantagsfall ska tillstånd vägras. Regeringen överlämnar årligen en skrivelse till riksdagen med redogö- relse för den svenska exportkontrollpolitiken avseende krigsmateriel och PDA. Våren 2006 lämnade dåvarande regeringen en redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken avseende krigsmateriel och PDA under 2005 (skr. 2005/06:114). Utrikesutskottet konstaterade vid behandlingen av skrivelsen att Sveriges militära samarbete med Israel består i att Sverige importerar viss krigsmateriel från Israel (bet. 2005/06:UU12 s. 25). Utskot- tet delade regeringens ståndpunkt att denna import sker i syfte att säkra det svenska försvarets möjligheter att klara sina uppgifter. Utskottet konstaterade vidare att Sverige inte exporterar krigsmateriel till Israel.

Krigsmaterielimport I Sverige krävs inte tillstånd för att importera krigsmateriel med undantag för sådan materiel som omfattas av vapenlagen (1996:67) och av lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor samt sådan materiel som är förbjuden enligt internationella avtal. Huvuddelen av det som allmänt omfattas av begreppet krigsmateriel kan införas i landet utan tillstånd. Främsta anledningen till att importen av krigsmateriel inte är reglerad är att Försvarets materielverk traditionellt har varit ensam aktör på området (se dir. 2003:80).

Utländska besök vid vissa myndigheter Enligt förordningen (1996:442) om utländska besök vid vissa myndigheter inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde måste Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och Försvarshög- skolan i vissa fall inhämta Regeringskansliets tillstånd för mottagande av utländska besök (1–3 §§). Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Totalförsvarets forskningsinstitut ska två gånger varje år till Försvarsdepar- tementet rapportera besök av utlänningar som anordnats därutöver (4 §). I förordningen anges även undantag från bestämmelserna om tillstånd och rapport (5–6 §§). Bland annat behövs inte tillstånd eller rapport om besöket är föranlett av att utlänningen ska förbereda, delta i eller följa upp en affärsförhandling.

Besök vid utländsk försvarsmakt Enligt förordningen (1991:1200) om anmälningsskyldighet vid vissa resor till utlandet ska myndigheter under regeringen till Försvarsdepartementet anmäla tjänsteresor till utlandet som innefattar besök vid en utländsk för- svarsmakt (1 §). I förordningen anges att anmälan inte behöver göras i vissa fall (3–3 a §§).

96 2006/07:KU20

Försvarsattachéer Enligt förordningen (1990:1108) med instruktion för specialattachéer vid utlandsmyndigheterna gäller för försvarsattachéer förordningen (FFS 1985:20) om Sveriges försvarsattachéer (1 §). I förordningen om Sveriges försvarsattachéer föreskriver regeringen att försvarsattachéer och biträdande försvarsarsattachéer ska finnas vid de svenska beskickningar som regeringen bestämmer (1 §). En försvarsattaché ska i det land eller de länder som han svarar för ha följande uppgifter (2 §). 1. Följa och bedöma den militärpolitiska utvecklingen och utvecklingen i övrigt inom det totala försvaret samt hålla sig underrättad om den säker- hetspolitiska utvecklingen. 2. Vara rådgivare åt beskickningschefen i militära frågor. 3. Biträda svenska försvarsmyndigheter i frågor som berör inköp eller för- säljning av materiel och tjänster samt i mån av möjlighet hjälpa andra myndigheter och företag i frågor som rör militära förhållanden. 4. Lämna biträde åt företrädare för det svenska totalförsvaret i samband med besök. 5. Fullgöra uppgifter i övrigt enligt överbefälhavarens bestämmande. En försvarsattaché är underställd överbefälhavaren men lyder i vissa avseenden under beskickningschefen (3 §). Överbefälhavaren får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av förordningen (5 §).

Säkerhetsskyddsavtal Enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) ska staten, när den avser att begära in anbud eller träffa avtal om upphandling där det förekommer uppgifter som med hänsyn till rikets säkerhet omfattas av sekretess, träffa ett skriftligt avtal (säkerhetsskyddsavtal) med anbudsgivaren eller leverantören om det säkerhetsskydd som behövs i det särskilda fallet (8 §). Enligt säkerhetsskyddsförordningen (1996:633) företräds det allmänna vid förhandlingar om säkerhetsskyddsavtal av den myndighet som avser att begära in anbud eller träffa avtal (15 §). FMV får träffa avtal om säkerhets- skydd med ett svenskt företag, om det är nödvändigt för att företaget ska kunna delta i internationellt samarbete om utveckling eller produktion av försvarsmateriel (17 §).

97 2006/07:KU20

Utredning i ärendet Uttalanden i kammaren från statsråd F.d. försvarsminister Leni Björklund Den 9 juni 2005 anförde dåvarande förvarsminister Leni Björklund föl- jande i sitt svar på en interpellation (2004/05:687) om Sveriges militära samarbete med Israel (prot. 2004/05:136 anf. 95). Jag vill inleda med att säga att det inte förekommer något militärt forskningssamarbete med Israel. Försvarets forskningsinstitut (FOI) har, som frågeställaren också påpe- kar, på tidigt 1990-tal, det vill säga för 15 år sedan, deltagit i ett vetenskapligt samarbete med Israel avseende befolkningsskydd mot bio- logiska och kemiska stridsmedel. Bakgrunden var den av Israel upplevda hotbilden från långdistansmissiler av Scudtyp i samband med Gulfkriget 1990. Samarbetet gällde framför allt kvalitetskontroll av svensktillverkade skyddsmasker samt råd avseende medicinsk behandling och medicinskt omhändertagande inför och efter nervgasexponering. Något militärt forskningssamarbete med Israel inom detta eller andra områden har vid senare tillfällen inte förekommit. – – – Vårt militära samarbete med Israel inskränker sig till att vi importerar viss försvarsmateriel därifrån. Låt mig understryka att Sverige inte exporterar krigsmateriel till Israel. Vår import styrs av det svenska för- svarets behov. Vi köper ingenting från länder som är föremål för internationella eller nationella sanktioner. Israel är inte föremål för några sanktioner. Frågeställaren tar i sammanhanget också upp besöksutbyte på över- befälhavarnivå samt israelisk testverksamhet, obemannat flygplan samt antitorpedvapen, i Sverige. Det senaste besöket av Sveriges ÖB i Israel var 1998. Något ytterligare besök är för närvarande inte planerat. Avseende obemannade flygplan (så kallade UAV) genomförde För- svarets materielverk 2002 en testflygning med en sådan farkost i övre Norrland. Syftet var att demonstrera en framtida svensk flygspanings- förmåga med svenska sensorer. Flygtjänsten köptes av ett franskt före- tag inom EADS-koncernen. Det franska företaget hyrde i sin tur in en israelisk UAV-farkost för detta ändamål. Ingen provning av israelisk utrustning eller annan verksamhet på uppdrag av Israel förekom. Försvarets materielverk köpte för några år sedan ett antitorpedvapen- system av det israeliska företaget Rafael. Personal från Rafael har medverkat vid klargöring inför prov men ej deltagit i själva provverk- samheten. Provresultat och utvärdering har sekretessbelagts och varken delgivits leverantören eller israeliska myndigheter. Den tredje och den fjärde frågan gäller beslutet att placera en för- svarsattaché i Israel och dennes uppgifter. Som jag sade här i kammaren i tisdags som svar på en fråga från Mariam Osman Sherifay, är bakgrunden till beslutet att placera en för- svarsattaché i Tel Aviv den svenska regeringens mångåriga engagemang i Mellanösternfrågor och i krishanteringsinsatser i regionen. Utvecklingen i Mellanöstern har hittills bevakats av vår försvarsattaché i Ankara, som är sidoackrediterad till Tel Aviv. Jag tycker att det är av stor vikt att vi från svensk sida fortsätter att kontinuerligt följa utvecklingen i regionen. För att kunna göra det bedö- mer jag att en attaché med placering i Israel är mycket värdefull.

98 2006/07:KU20

Beslutet om placeringen är alltså kopplat till den säkerhetspolitiska omvärldsbevakningen som kräver militär kompetens och inte till materielsamarbete. Avseende attachéns uppgifter avgörs dessa på vanligt sätt av myndighetschefen på platsen, det vill säga ambassadören, i enlighet med regeringens instruktioner. Det är av största vikt att nära kunna följa tillbakadragandet från Gaza och andra för fredsprocessen relevanta utvecklingar. En försvars- attaché har här en viktig roll att spela. Det är inte nu aktuellt att ompröva beslutet att placera en försvarsattaché i Israel. I interpellationsdebatten anförde Björklund följande avseende omfattningen av det militära samarbetet med Israel (anf. 97). Fru talman! Alice Åström visar upp bilden av ett intensivt militärt samarbete med Israel, men jag tycker inte att det stämmer med den beskrivning jag får när jag tar del av de här uppgifterna. Det är riktigt att vi hade en utprovning och kvalitetskontroll av skyddsmasker och också diskuterade hur civilbefolkningen i händelse av attack ska skydda sig och förfara. Jag tycker att det möjligtvis är ett arbete som ligger inom skyddsområdet och det humanitära området. Det var för 15 år sedan, mot bakgrund av hotbilden då. Det är det forskningssamarbete vi har haft. Vi har velat pröva svenska sensorer i flygspaning, och då har vi använt ett franskt företag för att leverera en UAV, en obemannad farkost. De har i sin tur valt en israelisk produkt. Vi har själva önskat oss kunskap om ett delsystem, som ett israeliskt företag fanns med i. Det beror på att vi vill ha kunskap. Vi har ett säkerhetspolitiskt och för- svarspolitiskt intresse av att lära något. Det ska också vägas i vågskå- len, de behov av försvars- och säkerhetspolitisk karaktär vi har. Utvecklingen har gjort att vi inte har något intensifierat militärt samarbete med Israel, men vi har heller ingen internationell bojkott. Det är också därför som det finns ett visst utbyte också när det gäller varor. Björklund anförde vidare följande avseende omfattningen på importen av militär utrustning från Israel och förekomsten av materiel från Israel i Jas Gripen (anf. 99). Fru talman! Jag vill först säga till Alice Åström att en del av uppgifterna som finns i hennes interpellation inte är korrekta. Det är inte så att Israel är den tredje största handelspartnern. Det är den tionde. Det kan man tycka är högt, men det är den korrekta uppgiften. Vi har inte satt in materiel i Jas Gripen som är från Israel. Där skulle man ha en målutpekningskapsel, och den upphandlade Saab, som levererade den, av det tyska företaget Zeiss. Det visade sig att det i sin tur byggde på en grundkonstruktion från en israelisk underleveran- tör. Men Sverige köpte den från Tyskland. Det visar i och för sig också att det är ganska komplext att ställa upp bestämda kriterier för hur vi ska klara vår egen materielförsörj- ning. Där finns det uttalat vad som är försvars- och säkerhetspolitiskt gagneligt. Då är naturligtvis min roll som försvarsminister att se till att vi har en utrustning och har en förmåga som svarar mot de behov som vi har ur försvarssynpunkt. Sedan är lagstiftningen den att om man inte gör särskilda undantag ska man alltså följa den som levererar till lägst pris. Jag skulle ändå vilja säga till Alice Åström att jag inte kan se bilden av att vi har ett intensivt och mångfasetterat militärt samarbete med Israel. Vi köper en del produkter därifrån, därför att det gagnar oss.

99 2006/07:KU20

Vidare anförde Björklund följande avseende försvarsattachén (anf. 101). Sedan är det en annan sak att man placerar en attaché i ett område. Det görs ju därför att vi vill ha bättre kunskap om utvecklingen. Det är den instruktion som attachén har fått, och där ingår inte någonting som har med materielförsörjningen att göra. Regeringen har helt enkelt hela tiden önskat ha en bra bild av vad som händer i området. Och vi har konstaterat att det efter Irakkriget blev omöjligt att hantera två så lad- dade områden som fanns både i Turkiet och i Tel Aviv. Den 27 januari 2006 anförde Björklund följande i sitt svar på en interpellation (2005/06:197) om vapensamarbete mellan Sverige och Israel (prot. 2005/06:63 anf. 24). Jag vill framhålla att Sveriges militära samarbete med Israel relativt sett varken är särskilt omfattande eller intensivt, vilket Gustav Fridolin vill göra gällande. Som jag sade här i kammaren i juni i fjol, som svar på en interpellation från Alice Åström, inskränker sig vårt militära samarbete till att vi importerar viss krigsmateriel från Israel. Det gör vi för att säkra vårt svenska försvars möjligheter att klara sina uppgifter. Sveriges regering har sedan 1980-talet ingått ett 20-tal samförstånds- avtal på försvarsmaterielområdet med andra länder. Det har vi inte gjort med Israel. Sverige exporterar inte heller krigsmateriel till Israel. Däremot har ett visst och normalt utbyte mellan Sveriges och Israels försvarsmyndigheter ägt rum under samma period. Efter denna inledning går jag över till att besvara Gustav Fridolins specifika frågor. Den första gäller om jag avser att tydliggöra olämplig- heten i att svenska militärer deltar i kurser i Israel om så kallade lågintensitetskonflikter där det enligt Gustav Fridolin lärs ut hur såväl civilt som väpnat motstånd mot en ockupation slås ned. Sverige deltar i dag i internationella insatser på flera platser runtom i världen. I så gott som alla dessa insatser finns det aspekter av lågin- tensitetskonflikter, som till exempel situationer med beväpnade folksam- lingar, grupper som genomför kidnappningar med mera. När Sveriges riksdag skickar svenska soldater till internationella fredsinsatser måste de vara väl förberedda och utbildade för att klara av sina uppdrag. Del- tagande i internationella konferenser inom olika områden är viktigt i den vidare utbildningen och utvecklingen av vår försvarsmakt. Detta är också fullt förenligt med att vi samtidigt starkt kritiserar övergrepp som begås mot enskilda i samband med konflikter runtom i världen. Den andra frågan gäller om jag avser att tydliggöra vad de säkerhets- skyddsavtal som existerar mellan Sverige och Israel i varje enskilt fall innebär i form av israelisk tillgång till sekretessbelagda svenska uppgifter. Sverige har inget övergripande generellt säkerhetsskyddsavtal med Israel. Däremot finns det fyra stycken projektspecifika säkerhetsskydds- avtal som upprättats av Försvarets materielverk. Det har antingen gjorts i samband med upphandling från israeliska företag eller när israelisk industri varit aktuell som underleverantörer till annan industri. Dessa avtal från år 2000 till 2003 reglerar hur sekretessbelagd information ska behandlas. Den tredje frågan gäller om jag avser att utfärda en särskild riktlinje för militärattachén i Tel Aviv som särskilt anger att denne inte ska befatta sig med vapenhandelsärenden eller på något sätt bistå svenska företag som har eller eftersträvar vapentekniskt samarbete med Israel.

100 2006/07:KU20

Försvarsattachéerna är anställda och utsända av Försvarsmakten, och den närmare inriktningen av deras arbetsuppgifter görs därför av Must. Jag vill dock återigen understryka att Sverige inte exporterar krigsmateriel till Israel. Som jag tidigare klargjort här i kammaren är skälet till beslutet att placera en försvarsattaché i Tel Aviv kopplat till den del av den säker- hetspolitiska omvärldsbevakningen som kräver militär kompetens – inte till materielsamarbete. Utvecklingen i Mellanöstern hade dittills bevakats av vår försvarsattaché i Ankara, som var sidoackrediterad till Tel Aviv. Men med de senaste årens händelseutveckling, inte minst med tanke på Irak, var det svårt för attachén i Ankara att kontinuerligt följa situationen i hela regionen. För att kunna göra det bedömer jag att en attaché med placering i Israel är värdefull. Den fjärde frågan gäller om regeringen avser att tydliggöra att Israel i hänseende till vapentekniskt samarbete inte är att betrakta som vilket land som helst som Sverige har sådant samarbete med. Export av krigsmateriel till Israel anses inte vara förenlig med de svenska riktlinjerna och har inte medgivits sedan 1950-talets början. Bedömningen av Israel som exportdestination kvarstår under rådande förhållanden. Varje ärende prövas dock från fall till fall. Sveriges import av krigsmateriel styrs av det svenska försvarets uppgifter, behovet av utrustning och tilldelade ekonomiska ramar. Det gäller därför att tillgodose de svenska nationella intressena på ett optimalt sätt genom att anskaffa materiel av hög kvalitet eller få tillgång till sådan materielanknuten kompetens som Försvarsmakten behöver, till lägsta kostnad och på affärsmässiga villkor. Sverige köper dock inte materiel eller därtill knuten kompetens från ett land som är före- mål för internationella sanktioner eller embargon eller där en nationell svensk sanktion är beslutad. Israel är inte föremål för någon sådan sanktion.

F.d. utrikesminister Jan Eliasson Den 5 juni 2006 anförde dåvarande utrikesminister Jan Eliasson följande i sitt svar på en interpellation (2005/06:377) om militärt samarbete med Israel (prot. 2005/06:135 anf. 54). Låt mig först påminna om att frågan om militärt samarbete med Israel redan behandlats i ett antal interpellationsdebatter det senaste året. För- svarsminister Leni Björklund besvarade en sådan interpellation så sent som i januari i år. Mitt svar i dag kommer inte att skilja sig från för- svarsministerns. Vårt materielsamarbete med Israel begränsar sig till viss svensk import av försvarsmateriel. Importen utgår från de behov det svenska försvaret har för att kunna genomföra sina uppgifter. Sverige köper inte materiel från ett land som är föremål för internationella sanktioner eller embargon, eller där en nationell svensk sanktion om handelsrestrik- tioner är beslutad. Israel är inte föremål för någon sådan åtgärd. Export av krigsmateriel till Israel är inte förenlig med de svenska riktlinjerna och har inte medgivits sedan 1950-talets början. Denna bedömning av Israel som exportdestination kvarstår tills vidare. Försvarsministern har i tidigare interpellationsdebatter även förklarat bakgrunden till beslutet att placera en försvarsattaché i Tel Aviv. Det grundar sig på regeringens mångåriga engagemang i Mellanösternfrå- gor. Det är vidare kopplat till den del av den säkerhetspolitiska omvärlds- bevakningen som kräver militär kompetens. Det har alltså inte med materielsamarbete att göra.

101 2006/07:KU20

I interpellationsdebatten anförde Eliasson följande avseende import av israelisk försvarsmateriel, utlåning av försvarsmateriel till Israel och uppgifterna för försvarsattachén i Tel Aviv (anf. 57). Här handlar det om en avvägning mellan politiska intressen som kommer fram i debatten. Det är också rätt mycket på spel. Vi skulle få en ganska brokig karta av världshandel om olika bilaterala förhållanden skulle innebära en inskränkning av handel. Det är en besvärlig avväg- ning som måste göras i det avseendet. Vår uppfattning är att inskränk- ningar av importen utan att det finns internationella sanktioner och embargon inte är en lämplig väg att gå. När det gäller frågan om utlåning av materiel har jag ingen kunskap. Det är en fråga som kanske bör ställas till försvarsministern och För- svarsmakten. Vi får återkomma. Jag har ingen information om utlåning av materiel. Försvarsministern har besvarat frågan om försvarsattachéfunktionen i januari och då klarlagt att försvarsattachéfunktionen inte har någon koppling till materielfrågor. Den är för omvärldsbedömning. Detta område är tyvärr ett område som präglas av kriser, krig och konflikt. Det finns anledning att följa det på nära håll. Eliasson anförde vidare följande avseende import och export från Israel (anf. 60). Först och främst vill jag säga att det är en mycket begränsad import som det handlar om i några speciella sektorer som är av intresse för svenskt försvar. Detta har jag förstått av försvarsministern och hennes kolleger. När det gäller exporten är det ett annat regelkomplex som kommer in, och om detta har Sveriges riksdag enats, nämligen riktlinjerna för vår export av krigsmateriel och försvarsmateriel, där inte minst risken för konflikt spelat in och som lett till att ingen export har skett till detta område under mer än 50 års tid. Här finns alltså ett regelverk som är etablerat av Sveriges riksdag och som vi under stor enighet har kommit fram till. Jag ser därför inte denna motsättning.

Promemorior från Regeringskansliet Svar den 15 februari 2007 Utskottet har genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt svar på vissa frågor i granskningen. Som svar översändes den 15 februari 2007 en inom Försvarsdepartementet upprättad promemoria (bilaga A2.5.2). Vad gäller frågan om förekomsten av säkerhetsskyddsavtal mellan Sve- rige och Israel gällande materiel i Jas Gripen redovisas i promemorian att det finns två projektspecifika avtal, ett rörande flygsystem och ett rörande spaningskapsel 39 (avtalen återfinns som bilagor till promemorian). Säker- hetsskyddsavtalet rörande flygsystem tecknades i syfte att få tillgång till specifikationer rörande israelisk utrustning. Informationen behövdes för att man skulle kunna besvara frågor från en tredje part om möjligheten att integrera system från Israel vid den tredje partens eventuella anskaffning av Jas. Säkerhetsskyddsavtalet rörande spaningskapsel 39 tecknades i sam-

102 2006/07:KU20 band med anskaffningen av spaningskapsel 39, då offerter lämnades även av israeliska leverantörer. Den leverantör som senare valdes ut var inte, enligt promemorian, israelisk. Vidare i promemorian lämnas en förteckning över tillstånd som utfär- dats under föregående mandatperiod för export av PDA. Annars är presum- tionen fri export för PDA, vilket inte föranleder Regeringskansliet att hålla någon förteckning över sådan utförsel. Någon export av krigsmateriel har inte förekommit under denna period. Vad gäller utförseltillstånd för materiel anförs också att sådana tillstånd kan beviljas om materiel som har importerats från Israel behöver sändas ut till Israel för reparation. Sådana tillstånd utfärdas i förekommande fall av ISP men redovisas inte för Export- kontrollrådet eller Regeringskansliet eftersom det inte avser försäljning av krigsmateriel utan reparation av staten tillhörig egendom som anskaffats från Israel enligt lagen om offentlig upphandling. Eftersom dessa tillstånd inte redovisas för Exportkontrollrådet eller till Regeringskansliet på något annat sätt är de inte, enligt promemorian, kända för Regeringskansliet. Begreppet ”ett visst utbyte av varor” mellan Sverige och Israel ska, enligt promemorian, ses utifrån perspektivet att Sverige har köpt materiel från Israel och att denna materiel kan behöva sändas ned för reparation eller kompletteringar utan att det avser någon svensk export. I promemorian erinras här också om att Regeringskansliet inte håller någon förteck- ning över utförsel av PDA. Beträffande besök och resor från och till Israel anförs i promemorian att det i diariet inte har påträffats några tillstånd eller rapporter som rör Israel under föregående mandatperiod kopplade till förordningen om utländska besök vid vissa myndigheter inom Försvarsdepartementets verksamhetsom- råde (se ovan). Inte heller har några anmälningar kopplade till förord- ningen om anmälningsskyldighet vid vissa resor till utlandet (se ovan) påträffats som rör Israel under föregående mandatperiod. Dock har Reger- ingskansliet härutöver genom en interpellation (ip. 2005/06:197) fått information om att ett besök genomfördes från det israeliska företaget Rafael vid Berga Örlogsskolor och HMS Gävle under hösten 2003 i syfte att genomföra felsökning och reparation av störsändare på HMS Gävle. Slutligen anförs i promemorian att det bakomliggande skälet för att till- sätta en försvarsattaché i Israel (Tel Aviv) var Sveriges mångåriga engagemang för att finna en fredlig och hållbar lösning på den israelisk- palestinska konflikten. Utvecklingen i Mellanöstern hade tidigare bevakats av försvarsattachén i Ankara, som varit sidoackrediterad till Tel Aviv. De senaste årens utveckling i regionen gjorde dock, bl.a. mot bakgrund av Irak- kriget, arbetsbördan orimlig för en försvarsattaché. Andra aspekter som bidrog till ökat arbete var Turkiets EU-process. I promemorian framhålls att beslutet om placering således var kopplat till den del av den säkerhets- politiska omvärldsbevakningen som kräver militär kompetens, inte till materielsamarbete. De uppgifter som återfinns i förordningen om Sveriges försvarsattachéer (se ovan) ska, enligt promemorian, ses som en bruttolista

103 2006/07:KU20

över uppgifter som kan engagera attachéerna under tjänstgöringsperioden i ett land. Inom dessa givna ramar är det emellertid situationen i det berörda landet som avgör vad den enskilda försvarsattachén i huvudsak ska ägna sig åt.

Svar den 15 mars 2007 Som svar på en skrivelse från utskottet med en kompletterande fråga över- sände Regeringskansliet den 15 mars 2007 en inom Försvarsdepartementet upprättad promemoria (bilaga A2.5.3). Frågan gällde om det finns någon särskild instruktion, tjänstebeskrivning e.d. som avgränsar uppgifterna för den i Tel Aviv placerade försvarsattachén så att de inte omfattar materielsamarbete. I promemorian redovisas vad Försvarsmakten angav i sitt budgetunder- lag av den 27 februari 2004 som motiv för inrättande av en permanent försvarsavdelning i Israel 2005, vilket sedan låg till grund för regeringens beslut att förordna en attaché till Israel. I budgetunderlaget angavs bl.a. att en resident attaché i området kan bidra med viktig information. Vidare anförs i promemorian att försvarsattachéerna är anställda och utsända av Försvarsmakten varför den närmare inriktningen av deras uppgifter görs av Försvarsmakten. I samtal med dåvarande försvarsminister Björklund inför tillträdandet av befattningen som försvarsattaché i Israel klargjorde, enligt promemorian, vederbörande dock att han inte avsåg att hantera materielfrågor. Det bekräftades även av överbefälhavaren i samtal med försvarsminister Björklund. Därefter har Försvarsmakten även givit samma bekräftelse till tjänstemän i Försvarsdepartementet.

Utskottets ställningstagande Utskottet har inom ramen för sin granskningsuppgift enligt regeringsformen gjort en genomlysning av det svensk-israeliska militära samarbetet. Vad som framkommit i granskningen föranleder inget uttalande från utskottets sida.

2.6-2.7. Regeringens samråd med riksdagen i EU- frågor Rättslig reglering av samrådet mellan riksdagen och regeringen i EU- frågor Riksdagen har beslutat om nya bestämmelser för regeringens samråd med riksdagen i EU-frågor (riksdagsstyrelsens framställning 2005/06:RS3 Riks- dagen i en ny tid, bet. 2005/06:KU21). De sammanträden i EU-nämnden som anmälningarna gäller ägde rum innan de nya bestämmelserna för regeringens samråd med riksdagen hade trätt i kraft.

104 2006/07:KU20

Den grundläggande bestämmelsen om regeringens samråd med riksdagen i EU-frågor finns fr.o.m. den 1 januari 2003 i 10 kap. 6 § regeringsformen. Enligt denna bestämmelse, som tidigare var intagen i riksdagsordningen, ska regeringen fortlöpande informera riksdagen och samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen. Samrådsorganet är enligt närmare bestämmelser i 10 kap. riksdagsordningen (tidigare i 8 kap.) EU-nämnden. I kapitlet föreskrivs bl.a. att regeringen ska redovisa sitt agerande i EU för riksdagen, att regeringen ska informera riksdagen om sin syn på de förslag från kommissionen som regeringen bedömer som betydelsefulla, att riksdagen för samråd med regeringen i frågor som gäller EU inom sig för varje valperiod ska tillsätta en nämnd för EU samt att regeringen ska underrätta EU-nämnden om frågor som avses bli behandlade i unionens råd (ministerrådet) och rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet ska föras inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i andra frågor som nämnden bestäm- mer. Motivet för att inrätta EU-nämnden var att riksdagen genom avtalet om Sveriges anslutning till de europeiska gemenskaperna överlät beslutan- derätt till dessa gemenskapers institutioner. Som kompensation för den förlorade beslutanderätten borde riksdagen ges möjlighet inte bara till kontroll i efterhand utan även till att på förhand påverka regeringens ställnings- taganden inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU (bet. 1994/95:KU22 s. 14). Innan de bestämmelser som trädde i kraft vid det senaste årsskiftet behandlades, har frågor om formerna för regeringens samråd med riksdagen behandlats ingående senast vid behandlingen av riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1 Riksdagen inför 2000-talet (bet. 2000/01:KU23, rskr. 2000/01:273–276). Skyldigheten för regeringen enligt riksdagsordningen att informera EU- nämnden och samråda med den gäller, som framgår ovan, frågor som avses bli behandlade i ministerrådet. Någon skyldighet att samråda med nämnden inför möten med Europeiska rådet eller under regeringskonferen- ser är inte föreskriven i riksdagsordningen. En praxis med samrådsförfa- rande även i dessa fall har dock utvecklats. Bakgrunden till att någon skyldighet inte har föreskrivits om samråd inför möten i Europeiska rådet anges i förarbetena (SOU 1994:10 s. 96 f. och 107, prop. 1994/95:19 s. 538, bet. 1994/95:KU22 s. 19) vara att vid dessa möten främst fattas beslut i övergripande politiska frågor och att dessa beslut senare, om det behövs, får omsättas genom beslut i ministerrådet. Samarbetet i det Euro- peiska rådet kan enligt förarbetena närmast beskrivas som mellanstatligt. Det kan dock, framhölls vidare, främst med tanke på de politiska bindningar som uppstår i Europeiska rådet anses naturligt att riksdagen ska ges information om den ståndpunkt Sverige ska inta i de frågor som ska avhandlas på kommande möten i detta råd. I en rapport från Riksdagskommitténs referensgrupp för riksdagens arbete med EU-frågor (bilaga 6 till framställ-

105 2006/07:KU20

ning 2000/01:RS1) hänvisas till uttalandena i förarbetena och påpekas att samråd med statsministern regelmässigt ägt rum i nämnden inför Europe- iska rådets möten. I rapporten påpekas också att Schengenavtalet, som legat utanför det egentliga EU-samarbetet, behandlats som en egen punkt flera gånger i nämnden och att de konvergensprogram och sysselsättnings- program som Sverige lämnar in till EU formellt blir rådsfrågor först när de anmäls på rådet men eftersom de kan vara politiskt viktiga dokument ändå diskuterats i EU-nämnden med regeringsföreträdare vid tidpunkten för regeringsbeslut om respektive program. I rapporten framhålls att EU- nämnden löpande samrådde med regeringen inför och under den regeringskonferens som ägde rum under 1996 och 1997 och som resulterade i Amsterdamfördraget och att den regeringskonferens om institutionella frå- gor som sammankallades i februari 2000, dvs. den regeringskonferens som ledde fram till Nicefördraget, behandlades på snarlikt sätt. I Riksdagskommitténs förslag, som också sedermera var riksdagsstyrelsens, behandlas frågan om regeringens underlag till EU-nämnden. I förslaget framhålls att det åligger regeringen att presentera ett så fullgott underlag för nämnden att samrådet blir meningsfullt och förutsätts att regeringen överlämnar det material som ska gå ut till nämnden så fort som det är praktiskt möjligt. Det påpekas att det är angeläget att det finns utrymme för partierna att internt diskutera och förankra frågorna. Här kan bakgrundsvis också nämnas att regeringen inte är statsrättsligt bunden av EU-nämndens ståndpunkter men att det anses föreligga en politisk skyldighet för regeringen i fråga om dess agerande. I riksdagsstyrelsens förslag Riksdagen inför 2000-talet konstaterades att praxis har utvecklats så att det inte anses tillräckligt att regeringen inte gör något som står i strid med EU-nämndens synpunkter utan i stället agerar i enlighet med nämndens råd och ståndpunkter och att Riksdagskommittén – i likhet med riksdagsstyrelsen senare – ansåg att denna praxis borde bestå. Riksdagskommittén nämnde att en fråga dock kan utvecklas på ett sätt som gör att regeringen bedömer att en avvikelse från nämndens stånd- punkt är nödvändig. Kommittén ville i detta sammanhang erinra om möj- ligheten för regeringen att söka förnyad kontakt med nämnden. Om regeringen ändock inte agerar i enlighet med nämndens ställningstaganden ska regeringen enligt Riksdagskommittén tydligt redovisa skälen för avvi- kelsen i den skriftliga återrapport som ska tillställas kammarkansliet och EU-nämnden efter rådsmötet och, som konstitutionsutskottet påpekat, måste mycket goda skäl föreligga för att regeringen inte ska företräda nämn- dens ståndpunkt. Riksdagen godkände de riktlinjer för riksdagens arbete med EU-frågor som riksdagsstyrelsen föreslagit (framst. 2000/01:RS1, bet. 2000/01:KU23, rskr. 2000/01:273–276).

106 2006/07:KU20

2.6 Thomas Bodströms agerande i EU-nämnden och i ministerrådet Ärendet Anmälan I en anmälan till konstitutionsutskottet, bilaga A2.6.1, begärs att utskottet granskar f.d. justitieminister Thomas Bodströms agerande i riksdagen och EU. Enligt anmälaren har Bodström undanhållit information från riksdagen och inte följt EU-nämndens ställningstagande vilket strider mot vad utskottet tidigare uttalat i motsvarande fråga. Utskottet har i sin granskning utgått från att tidpunkterna för Bodströms agerande i EU-nämnden ska vara såsom framgår nedan. Anmälarna anser att Thomas Bodström undanhållit EU-nämnden uppgifter enligt följande. • Vid EU-nämndens sammanträde den 18 mars 2004 inför minister- rådsmötet den 19 mars om bl.a. frågan om lagring av trafikuppgifter nämnde inte Thomas Bodström att det var han själv som tagit initiativ till frågan om datalagring. • Vid EU-nämndens sammanträde den 26 november 2004 bad företrä- dare för Moderaterna och Folkpartiet att få besked om exakt vilka uppgifter som ska lagras. Thomas Bodström svarade inte på dessa frå- gor utan uppgav att mötet inte skulle handla om vilka uppgifter som ska lagras utan om minimiregler för vilka data som ska lagras. • Vid ett sammanträde i EU-nämnden den 27 maj 2005, inför beslut av rådet den 2–3 juni, frågade företrädare för Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet om exakt vilka uppgifter som ska lagras. Thomas Bodström svarade att det jämfört med vad som gäller i Sverige i dag inte skulle ske någon utvidgning av området över huvud taget. • Vid EU-nämndens sammanträde den 7 oktober 2005 talade Thomas Bodström om att kravet på lagring av chattdata inte längre fanns kvar. Thomas Bodström uppgav dock inte att Sverige tillsammans med några andra medlemsstater motsatte sig att detta lagringskrav togs bort. På så sätt bibringades nämndens ledamöter felaktigt uppfattningen att ministern själv stödde borttagandet av krav på lagring av besöksdata om chatt- och hemsidor. • Vid frågor från nämndens ledamöter har Thomas Bodström angett att datalagringen bara ska kunna användas för grova brott, sådana där mini- mistraffet är två års fängelse. I Sverige kan lagrade data redan använ- das för undersökning av brott med lägre straffvärde. Thomas Bodström har därför i sina svar till nämnden inte uppgett samtliga de fall där lagrad data kan komma att användas.

107 2006/07:KU20

Underlag för granskningen Till grund för granskningen har bl.a. legat en promemoria upprättad inom Justitiedepartementet (bilaga A2.6.2) samt stenografiska uppteckningar från EU-nämndens sammanträde den 18 mars 2004, 27 november 2004, 27 maj 2005 och 7 oktober 2005.

Utredning i ärendet I det följande används ömsom begreppet trafikuppgifter, ömsom begreppet trafikdata. De båda begreppen torde dock avse samma sak.

Rambeslut respektive direktiv om trafikuppgifter (trafikdata) Inledningsvis förhandlade medlemsstaterna i ministerrådet om ett rambeslut om lagring av trafikdata. Kommissionen ansåg emellertid att frågan hörde till det gemenskapsrättsliga området. Exempelvis fanns det redan ett Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation). Direktivet harmoniserar de bestämmelser om skydd av personuppgifter som gäller för bearbetning av trafik- och lokaliseringsuppgifter som genererats i samband med användningen av elektroniska kommunika- tionstjänster. Ministerrådet avbröt förhandlingarna om ett rambeslut och uppdrog åt kommissionen att utarbeta ett nytt förslag. Kommissionen ansåg att innehållet i rambeslutet var sådant att det kunde utgöra grunden för ett direktiv i stället. Den 21 september 2005 lämnade kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om lagring av uppgifter som behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgäng- liga elektroniska kommunikationstjänster och om ändring av direktiv 2002/58/EG. Direktivet 2006/24/EG antogs den 15 mars 2006.

Sammanträde i EU-nämnden den 18 mars 2004 EU-nämnden höll den 18 mars 2004 sammanträde för information och sam- råd inför extra ministerrådsmöte om rättsliga och inrikes frågor (RIF) den 19 mars 2004. Vid RIF-mötet skulle det inför det kommande toppmötet tas upp en särskild punkt om terrorism, bl.a. för att ge uttryck för solidari- tet med Spanien. Thomas Bodström uppgav att han trodde att rådet skulle komma att undersöka möjligheterna till nya åtgärder på vissa områden och räknade med att man skulle ange frågan om lagring av trafikdata hos tele- operatörer, efterföljande av flyende misstänkta över gränserna, utbyte av information om domar för terroristbrott samt ett europeiskt register för domar och diskvalifikationer (stenografiska uppteckningar 2003/04:25, anf. 2).

108 2006/07:KU20

Thomas Bodström anförde vidare att en sak som han ville understryka var frågan om lagring av trafikdata, dvs. mobilsamtal och liknande, hos mobiloperatörerna. Detta uppgav Bodström att de var angelägna att diskutera. Bomberna i Madrid utlöstes med hjälp av just mobiltelefoner, och uppgifter om mobilsamtal är oerhört viktiga i många brottsutredningar. Denna utveckling hade man enligt Bodström kunnat se också i Sverige, där många fall har kunnat lösas med den hjälpen (anf. 2).

Sammanträde i EU-nämnden den 26 november 2004 Vid nämndens sammanträde för information och samråd inför RIF-mötet den 2 och 3 december 2004 togs bl.a. lagring av trafikuppgifter upp. Tho- mas Bodström uppgav bl.a. att frågan om lagring av trafikuppgifter hade strukits vid ett tidigare möte och uppgav därefter följande (stenografiska uppteckningar 2004/05:11, anf. 43): Nu ska vi förhoppningsvis diskutera rambeslutet på politisk nivå. Syf- tet är att underlätta det internationella samarbetet genom att se till att trafikuppgifter lagras av Internet- och teleoperatörer så att de kan använ- das i brottsbekämpande syften. Det har saknats enhetliga regler om detta inom unionen. Vi är fortfarande på ett tidigt stadium i förhandlingarna. Vi ska diskutera en principiell fråga, nämligen den om vad operatörerna ska lagra. Ska det vara de uppgifter som operatörerna för eget behov lagrar redan i dag, eller ska det vara gemensamma minimiregler för vad som ska lagras? Min bestämda uppfattning är att vi bör ha gemensamma regler. Det ska inte vara operatörerna som avgör vilka uppgifter som ska finnas tillgängliga i brottsbekämpande syfte. Den nya tekniken med bredbandslösningar gör också att operatörerna har behov av att lagra allt mindre trafikdata. Min uppfattning delas av en majoritet av medlemsstaterna. Men de lösningar som vi kommer fram till måste självklart vara rimliga och inte ålägga operatörerna krav som är oproportionerliga. Av de följande inläggen av Beatrice Ask (m), Alice Åström (v), Karin Granbom (fp), Ingvar Svensson (kd), Björn Hamilton (m), Leif Björnlod (mp) och Lennart Hedquist (m) framgår bl.a. att ledamöterna anser att det är oklart vilka uppgifter man anser ska lagras, hur den tekniska utvecklingen påverkar detta samt har synpunkter på integritetsaspekterna på lagring av trafikuppgifter. Som svar på ledamöternas frågor anför Thomas Bodström följande (anf. 57). Jag vill bara säga så att det blir klart. Det är möjligt att jag uttryckte mig oklart. Det är bara om vi ska ha minimiregler. Det är den princip- diskussionen som vi ska ha. Jag ger mig inte in i några andra diskussioner. Om det skulle bli så att man i diskussionen ska uttrycka någon åsikt, kommer jag att säga att det ska vara restriktivt, men det är inte på något sätt det som diskussionen handlar om. Jag vill bara säga det som min personliga inställning, men det gäller bara om vi ska ha gemensamma minimiregler, och det anser jag att vi ska ha. Sedan får vi återkomma till vad det här ska innehålla.

109 2006/07:KU20

Sammanträde i EU-nämnden den 27 maj 2005 Vid EU-nämndens sammanträde den 27 maj 2005 inför RIF-mötet den 2– 3 juni togs frågan om lagring av trafikuppgifter upp. Thomas Bodström uppgav att tanken var att vid rådsmötet skulle de ta ställning till utformningen av ett antal centrala bestämmelser som behandlar vad som ska lagras, hur lång tid lagringen ska ske och tillgången till uppgifterna. Av de stenografiska uppteckningarna (2004/05:31) framgår att Thomas Bodström under anförande 105 yttrar sig bl.a. enligt följande. Det är viktigt att vi driver det här vidare för att hitta en bra lösning men som alltså inte är till för att utvidga det rättsliga området. Vi fick ett förslag i Sverige i tisdags om hur det här ska kunna regleras i framtiden. Men, som sagt, det som är viktigt att komma ihåg är att vi inte inför någonting nytt utan reglerar någonting som redan finns. Thomas bodström anförde vid samma tillfälle vidare bl.a. under anfö- rande 105. Proportionaliteten får man ofta frågor om. Det sägs: Jaha, då kan man inte skicka några meddelanden i kväll, för då kommer polisen att kunna se det. Så är det förstås inte, utan det är bara vid misstanke om brott som ger minimum två års fängelse. Min inställning är att det själv- klart ska vara på det sättet i framtiden också. Det är förbehållet dem som är misstänkta för grova brott. Deras integritet kommer att kränkas, men det är faktiskt för att kunna lösa de mest allvarliga brotten. Det ska inte kränka några oskyldiga människors integritet.

Sammanträde i EU-nämnden den 7 oktober 2005 Vid EU-nämndens sammanträde den 7 oktober 2005 med information och samråd inför RIF-mötet den 12 oktober framförde Thomas Bodström bl.a. följande om chatt och surfning (stenografiska uppteckningar 2005/06:4). Under anförande 6 yttrar sig Thomas Bodström bl.a. enligt följande. Först gäller det lagringskravet avseende Internet som nu är mycket begränsat. Det som omfattas är uppgifter om fast och mobil telefoni samt IP-telefoni, det vill säga telefoni över Internet. Beträffande Inter- net omfattas e-post av lagringskravet men inte chatt och surfning. Enkelt uttryckt omfattar instrumenten nu alltså bara telefon och e-post, inget annat. Under anförande 20 framför Thomas Bodström bl.a. följande. Jag tar först frågan om innehållet innan jag går in på de specifika frå- gorna. I förslaget finns inte chatt och surfning på hemsidor med. Jag hade gärna önskat det just med tanke på att det fanns en möjlighet för de nationella parlamenten och regeringarna att bestämma nivån till 0. Då har jag inget problem med att andra länder skulle reglera detta. Vi ska komma ihåg att detta används i dag och kommer att fortsätta att användas av svensk polis. Det är inte så att svensk polis inte kommer att använda detta. Det hade funnits ett mervärde i att reglera de sakerna. Men om en del länder har problem med det får vi avstå från att reglera en viss del, och sedan får vi koncentrera oss på det som vi hela tiden har sagt är det viktigaste, nämligen telefonerna och mobilte- lefonerna. Under anförande 29 framför Thomas Bodström bl.a. följande.

110 2006/07:KU20

Sven-Erik Sjöstrand nämnde artikel 29 och integritet. Vi ska inte heller här förlänga med en debatt, men det är klart att hänsyn till integritets- aspekten ska finnas med. Det är just det som gör att vi reglerar bara de mest allvarliga brotten. Det, Ingvar Svensson, regleras i lagen om elektronisk kommunikation. Där finns det tvååriga minimikravet. Det är viktigt med tanke på att det här inte får användas mot människor som inte är misstänkta för brott. Det är bara för att bekämpa den grova brottsligheten.

Promemoria från Regeringskansliet Utskottet har genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt kommentarer till anmälarnas uppgifter samt de kommentarer i övrigt anmälan kan föranleda. Som svar har den 8 mars 2007 översänts en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria (bilaga A2.6.2). Till de här aktuella sammanträdena i EU-nämnden har bl.a. följande kommentarer lämnats.

Sammanträdet den 18 mars 2004 Vid tidpunkten för EU-nämndens sammanträde den 18 mars 2004 fanns inget initiativ till en specifik rättsakt om lagring av trafikuppgifter inom EU. Något medförslagsställarskap var därmed inte aktuellt från svensk sida. Överväganden kring ett utkast till rambeslut och Sveriges eventuella stöd för detta skedde i Regeringskansliet först i april 2004, vilket ledde fram till ett svenskt medförslagsställarskap till ett utkast till rambeslut som presenterades för rådet i slutet av april 2004.

Sammanträdet den 26 november 2004 I underlaget som skickades till EU-nämnden inför sammanträdet den 26 november 2004 framgick att ordförandeskapet på ministermötet ville diskutera lagringskravets omfattning utifrån två generella, alternativa, lösningar. Det första alternativet innebar att lagringskravet skulle utgå ifrån vad ope- ratörerna sparade för egna legitima ändamål. Det andra alternativet innebar att uppgifter som skulle anges i en gemensam förteckning i rättsakten skulle omfattas av en lagringsskyldighet, förutsatt att uppgifterna behandlades eller genererades av operatörerna. Ordförandeskapets förslag var att de fortsatta förhandlingarna skulle utgå från alternativ 2. Den lista som enligt alternativ 2 i så fall skulle finnas i rättsakten var ännu inte framtagen. Sverige stödde ordförandeskapets förslag. Thomas Bodströms linje vid sammanträdet i EU-nämnden den 26 november 2004 bejakades i slutet av diskussionen av ledamöter från m och fp, vilket också framgår av de stenografiska uppteckningarna. I rapporten från ministermötet, som skickades för kännedom till EU- nämndens kansli den 8 december 2004, framgick att flera medlemsstater, däribland Sverige, inte tilläts ta till orda vid mötet. Ordförandeskapet konstaterade i stället efter några inlägg att arbetet skulle fortsätta i arbetsgrup-

111 2006/07:KU20

pen i enlighet med ordförandens förslag, dvs. utifrån alternativ 2, och att diskussionerna om vad listan skulle innehålla skulle föras i arbetsgruppen, som skulle presentera en begränsad sådan lista. Ordförandeskapets slutsatser låg därmed i linje med Sveriges ståndpunkt och det som hade diskuterats i EU-nämnden.

Sammanträdet den 27 maj 2005 Av det rådsdokument som skickades över till EU-nämnden den 27 maj 2005 framgick att ministermötet bl.a. skulle diskutera artikel 2 och ett visst förfaringssätt kring den lista på trafikuppgifter som skulle lagras. För- faringssättet innebar att en teknisk minimilista skulle fastställas men att den skulle vara funktionell och innehålla så få specifikationer som möjligt för att undvika ett framtida behov av uppdatering. Det framgick också att det föreslagna förfaringssättet i allmänhet hade godtagits av delegationerna på lägre förhandlingsnivå men med förbehåll för att en expertgranskning av de tekniska detaljerna i listan måste ske i arbetsgruppen senare. Vid tidpunkten för sammanträdet i EU-nämnden den 27 maj 2005 hade sålunda någon detaljerad genomgång av vilka trafikuppgifter som skulle anges i en lista till lagringsskyldigheten ännu inte ägt rum. Av rapporten från ministermötet den 2–3 juni 2005, vilken skickades till EU-nämndens kansli den 16 juni 2005, framgick att Sverige i sitt inlägg bl.a. framförde att den tekniska listan borde vara exemplifierande, inte rätts- ligt bindande och endast ha formen av en minimilista för att skapa ett visst mått av flexibilitet. Ordförandeskapet sammanfattade diskussionen mycket kortfattat med att artikel 2 godkändes i stort och att fortsatta diskussioner om tekniska aspekter skulle ske vid ett informellt ministermöte den 7–9 september 2005. Ordförandeskapets slutsatser ansågs därmed ligga i linje med den svenska ståndpunkten och det som hade diskuterats vid EU-nämndens sammanträde den 27 maj 2005. Utgångspunkten för förslaget till rambeslut var att på EU-nivå reglera en lagringsskyldighet för operatörerna gällande de trafikuppgifter som dessa i dag sparar för sina egna syften, men som i framtiden kommer att raderas, eftersom uppgifterna inte längre i lika stor utsträckning kommer att behövas för operatörernas fakturering gentemot kunderna eller för att reglera samtrafiksavgifter mellan operatörerna. För svenskt vidkommande innebar detta att samma typer av trafikuppgifter som de brottsbekämpande myndigheterna kan få tillgång till i dag vid brottsutredningar, enligt svenska nationella bestämmelser, skulle säkerställas även för framtida brottsutredningar.

112 2006/07:KU20

Sammanträdet den 7 oktober 2005 Chattdata Av den rådspromemoria som skickades över till EU-nämnden inför sam- manträdet den 7 oktober 2005 framgick att Sveriges inställning var att det skulle var mycket värdefullt för brottsbekämpningen om chatt omfattades av lagringskravet men att ett antal medlemsstater inte ville acceptera detta. Det framgick även av det rådsdokument som skickades över till EU-nämn- den att Sverige tillsammans med ett antal länder ansåg att chatt borde ingå i lagringskravet och att ordförandeskapet i sitt kompromisspaket föreslog att chatt skulle ingå i listan i artikel 2. Vid tidpunkten för EU-nämndens sammanträde den 7 oktober 2005 hade vissa förändringar i ordförandeskapets förslag skett till följd av vissa förhandlingar i den s.k. RIF-rådgivarkretsen och i Coreper. I dessa förhand- lingar hade Sverige framfört att chatt borde ha ingått i lagringskravet men att Sverige befann sig i minoritet och därför kunde, som en kompromiss, acceptera borttagandet av chattdata i lagringskravet. Thomas Bodström nämnde, enligt de stenografiska uppteckningarna, redan inledningsvis vid sammanträdet i EU-nämnden att chatt inte längre omfattades av lagringskravet. En av ledamöterna tog därefter upp att Socialdemokraterna hade drivit att chatt skulle ingå i lagringskravet och frågade om regeringen skulle fortsätta att driva den ståndpunkten eller om det var något som man skulle verka för nationellt. Flera andra ledamöter påtalade att det för dem var viktigt att chatt inte omfattades nu, i jämförelse med det ursprungliga förslaget. Thomas Bodström återkom i frågan och sade bl.a. att han gärna hade önskat att chatt var med, men att man fick avstå från detta eftersom en del länder hade problem. Av anförande 28 framgår dessutom att en ledamot hade uppfattat att önskemålet om avgränsning mot chatt kom från andra medlemsstater och inte från Sverige samt att det var ett svenskt öns- kemål att lagring av chatt skulle kunna ske. Av underlaget till EU-nämndens sammanträde den 7 oktober 2005 och de stenografiska uppteckningarna framgår att det måste ha stått klart att Thomas Bodströms ståndpunkt alltjämt var att Sverige gärna hade sett att chatt ingick i lagringskravet men att förhandlingarna i bl.a. Coreper hade lett till att chattdata inte längre fanns med i lagringskravet, vilket också stöddes av flera ledamöter i EU-nämnden.

I vilka fall lagrade trafikuppgifter kan få användas I svensk lagstiftning uppställs inga krav på att operatörerna ska lagra trafikuppgifter för brottsbekämpningsändamål. Trafikuppgifter ska som huvudregel raderas när kommunikationen avslutats, om inte uppgifterna behövs för operatörernas fakturering gentemot kunderna, för att reglera samtrafiksavgifter mellan operatörerna eller för att avslöja obehörig användning av näten. Svensk åklagare, polis eller annan brottsbekämpande myndighet kan emellertid få tillgång till historiska trafikuppgifter från operatörerna om de

113 2006/07:KU20

finns tillgängliga hos dem, dels efter ett domstolsbeslut om hemlig teleöver- vakning enligt rättegångsbalken, där det krävs att det finns en person som är misstänkt för brott med ett minimistraff om sex månaders fängelse eller för viss särskilt angiven brottslighet, dels direkt från en operatör genom att den tystnadsplikt som finns för operatörer enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation bryts, vilket kräver att brottsutredningen avser ett brott vars minimistraff är två års fängelse. Dessutom finns en motsvarande möjlighet att få ut uppgifter enligt 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) när en myndighet bedriver televerksamhet, men detta är sällan praktiskt tillämpligt. Underlaget som skickades till EU-nämnden inför sammanträdet den 7 oktober 2005 innehöll ett kortfattat avsnitt om relevanta bestämmelser i lagen om elektronisk kommunikation och polisens möjligheter att få ut trafikuppgifter från operatörerna. Möjligheten för åklagare att utverka ett tillstånd från domstol till hemlig teleövervakning gällande historiska trafikuppgifter omnämndes inte däri. Orsaken härtill är att frågan om tillgången till trafikuppgifterna enligt nationella bestämmelser inte skulle diskuteras vid ministermötet, varför promemorian till EU-nämnden endast behandlade frågan översiktligt. Det framgår av de stenografiska uppteckningarna från sammanträdet i EU- nämnden den 7 oktober 2005 att två ledamöter berörde frågan under diskussionen och därvid talade om vilka brott som trafikuppgifter kan användas till. Thomas Bodström framförde i anförande 20 bl.a. att trafikuppgifter kan användas för att utreda barnpornografibrott (vilket enbart kan ske med stöd av bestämmelserna om hemlig teleövervakning i rätte- gångsbalken) och i anförande 29 att det tvååriga minimikravet regleras i lagen om elektronisk kommunikation och att det bara är för att bekämpa den grova brottsligheten som EU-regleringen sker. Frågan diskuterades även vid sammanträdet i EU-nämnden den 27 maj 2005. Redan när utkastet till rambeslut lades fram i EU av bl.a. Sverige angavs i flera beaktandesatser i förslaget att trafikuppgifter var ett använd- bart redskap i kampen mot organiserad brottslighet och terrorism. Under förhandlingarnas gång väcktes tidigt frågan för vilka brott lagringsskyldigheten skulle gälla, och flera medlemsstater krävde att rambeslutets lagringskrav skulle begränsas till allvarlig brottslighet. Frågeställningen framgick på olika sätt i de rådsdokument som diskuterades i rådsstrukturen fr.o.m. årsskiftet 2004/05 och resulterade i att ordförandeskapet fr.o.m. maj 2005 föreslog vissa kompromisser i frågan, främst genom tillägg i beaktandesat- serna. Frågan diskuterades emellertid aldrig på ministernivå, utan endast på lägre nivå i rådsstrukturen. I det EG-direktiv som antogs den 15 mars 2006 anges att syftet är att trafikuppgifter ska lagras för att kunna lämnas ut och användas i utredningar om allvarlig brottslighet. Vad som är allvarlig brottslighet är upp till varje medlemsstat att avgöra. Enligt en förklaring till direktivet ska

114 2006/07:KU20 dock hänsyn tas till den lista som finns i artikel 2 i rambeslutet om europe- isk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (2002/584/ RIF).

Tidigare granskning Frågan om lagring av trafikuppgifter behandlades, såsom tidigare nämnts, inledningsvis i formen av ett förslag till rambeslut fram till dess att kommissionen i september 2005 lämnade ett förslag till direktiv om lagring av trafikuppgifter. Konstitutionsutskottet har tidigare behandlat frågor om regeringens samrådsskyldighet om frågor inom andra och tredje pelaren. Vid utskottets tidigare granskning av ett statsråds samråd med EU-nämn- den inom området för den tredje pelaren anförde utskottet bl.a. följande (bet. 1996/97:KU25.) Utskottet är givetvis medvetet om de grundläggande skillnader som finns mellan å ena sidan samarbetet på förstapelarområdet och å andra sidan samarbetet på andra- och tredjepelarområdena. Dessa skillnader bör dock enligt utskottets mening inte hindra att informationen till och samrådet med riksdagen i så stor utsträckning som möjligt sker i likvärdiga former på hela unionsområdet. Konstitutionsutskottet avstyrkte i betänkande 1994/95:KU22 motionskrav om att frågor inom andra och tredje pelarna – liksom frågor inom jordbrukspolitiken – skulle ligga hos utskotten i stället för hos EU-nämnden. I betänkande 1996/97:KU2 vidhöll utskottet sin inställning att samrådet inför ministerrådsmöten i frågor inom andra och tredje pelarna skulle äga rum i EU- nämnden (bet. s. 35). Utskot- tet anförde vidare att det inte vid något tillfälle diskuterades om riksdagen borde avstå från samråd på de mellanstatliga områdena. Tvärtom under- ströks det nära sambandet mellan t.ex. de utrikespolitiska övervägandena i andra pelaren och främst handelspolitiken och utvecklingsfrågorna i första pelaren liksom samarbetet om inrikes och rättsliga frågor i tredje pelaren och främst frågorna om personers fria rörlighet i första pelaren. Våren 2002 var frågan om samrådet inför ministerrådsmöten i frågor inom andra och tredje pelarna åter aktuell (bet. 2001/02:KU20). Utskottet hänvisade inledningsvis till frågornas nära samband i de olika pelarna samt slog bl.a. fast att skyldigheten att inför ministerrådsmöten samråda med EU-nämnden omfattade frågor i alla de tre pelarna (bet. s. 65).

Utskottets ställningstagande Vad som framkommit i granskningen föranleder inget uttalande från utskottets sida.

115 2006/07:KU20

2.7 Miljöminister Andreas Carlgrens agerande i EU- nämnden Ärendet Anmälningarna I två separata anmälningar, bilagorna A2.7.1–2 har miljöminister Andreas Carlgrens agerande i EU-nämnden anmälts för konstitutionsutskottets granskning. Enligt anmälarna har Carlgren i EU-nämnden den 15 december 2006, inför ministerrådsmötet den 18 december, inte svarat på frågan om Sverige delade det tyska målet för koldioxidutsläpp inom EU; en minskning med 30 % till år 2020 med år 1990 som basår. Carlgren hänvisade i stället till att han skulle presentera en ståndpunkt på måndagen, dvs. samma dag som ministerrådsmötet. På måndagen den 18 december hade Carlgren enligt anmälarna tillsammans med statsministern uttalat sig i en stort uppslagen debattartikel där de bekände sig till exakt den tyska mål- sättningen för koldioxidutsläpp. Anmälarna anser att Carlgrens agerande inte står i överensstämmelse med samrådsbestämmelserna i 10 kap. 5 § riksdagsordningen.

Underlag för utskottets granskning Till grund för granskningen har legat bl.a. en artikel ur Dagens Nyheter, bilaga A2.7.3, samt en promemoria upprättad inom Miljödepartementet, bilaga A2.7.4.

Utredning i ärendet EU-nämndens sammanträde den 15 december 2006 Vid sammanträdet den 15 december 2006 avhandlades förberedelser för ministerrådsmötet med miljöministrarna den 18 december 2006. Som nummer 4 på dagordningen fanns upptaget uppföljning av den tolfte konferensen mellan parterna i FN:s ramkonvention om klimatföränd- ringar (UNFCCC) i anslutning till det andra mötet i partskonferensen i dess funktion som möte mellan parterna i Kyotoprotokollet – rådsslutsatser och diskussion. I den kommenterade dagordningen den 9 december 2006 från Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet angavs att avsikten med behandlingen i rådet var ordförandeskapets önskemål om att komma överens om rådsslut- satser om uppföljningen av FN-förhandlingarna på klimatområdet (UNFCCC) som ägt rum den 6–17 november i Nairobi. Ordförandeskapet hade också formulerat tre frågor som underlag till en diskussion om EU:s interna arbete. Som bakgrund angavs i den kommenterade dagordningen att parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar hållit sitt 12:e möte samtidigt som parterna till Kyotoprotokollet höll sitt andra möte i Nairobi den 6–17

116 2006/07:KU20 november. Slutsatserna behandlade framför allt EU:s uppföljning av parts- konferensens överenskommelser, avseende bl.a. anpassningsfonden, det femåriga arbetsprogrammet för anpassning och framtidsfrågorna. Slutsat- serna tog också upp brådskan att stabilisera utsläppen av växthusgaser, det s.k. 2-gradersmålet, de flexibla mekanismerna och EU:s system för utsläpps- handel samt EU:s arbete med att förbereda en framtida klimatregim. Ordförandeskapet hade ställt följande tre frågor som underlag för diskussionen: Fråga 1. Vad ska EU:s ledande roll innebära 2007 och senare? Fråga 2. Hur bör EU nu agera när det gäller unionens eventuella roll i ett framtida avtal? På vilket sätt bör hänsyn tas till att EU:s förpliktel- ser ingår i ett globalt sammanhang? Fråga 3. Med hänsyn till behovet av att förstärka den politiska viljan att bidra till de gemensamma ansträngningarna att uppnå det slutliga målet för UNFCCC, på vilka allmänna beståndsdelar bör EU fokusera vid utarbetandet av alternativ för ett system efter 2012? Som förslag till svensk ståndpunkt anges följande i den kommenterade dagordningen. Det behövs en verklig och sammanhållen förhandling om klimatregimen efter 2012. Att åstadkomma en sådan förhandlingsprocess måste vara en prioriterad uppgift under det kommande året och inför nästa COP och COP/MOP på Bali. Sverige välkomnar Tysklands initiativ att mobilisera EU för en mycket ambitiös klimatpolitik och initiativet avseende en framtida internationell klimatregim. Tidpunkten för en målsättning på EU-nivå måste väljas så att det på bästa sätt stöder de internationella förhandlingarna och bidrar till ett bredare deltagande som leder till globala utsläppsminskningar. Sverige känner ett stort ansvar för frågan om den globala klimatöver- enskommelsen som bör överenskommas senast under 2009 då Sverige är ordförandeland inom EU. Sverige anser att det är viktigt att EU mer konkret redovisar vad som är viktigt att ha med i en framtida överenskommelse som t.ex. cap- and-trade, sänkor och CDM. Sverige bedömer att ett framsynt arbete med grön teknologi kan bli en framgångsfaktor för EU i den globala konkurrensen. Av de stenografiska uppteckningarna från sammanträdet (uppteckningar 2006/07:12), framgår bl.a. följande. Ulf Holm (mp) kommenterade miljöminister Andreas Carlgrens anförande med att säga att det var väldigt bra att Sverige välkomnar Tysklands initiativ att mobilisera EU men att miljöministern inte sagt något om de förslag som Tyskland hade drivit fram, bl.a. förslaget att man ska minska utsläp- pen med 30 % till 2020 med 1990 som basår. Ulf Holm undrade om miljöministern skulle komma att stödja detta aktivt på mötet, dvs. om detta mål är eftersträvansvärt eller inte (anf. 95). Miljöministern svarade bl.a. på följande sätt (anf. 98). Tack för frågorna! Jag vill säga till både Ulf Holm, Jacob Johnson och Agneta Lundberg att jag värdesätter stödet för att Sverige ska inta en ledande roll i EU väldigt högt, och det kommer regeringen också att

117 2006/07:KU20

arbeta för. Utifrån det ni signalerar och säger nu känner jag ett väldigt gott förtroende för att det kommer att finnas ett brett stöd i Sveriges riksdag för de mål som Sveriges regering kommer att sätta upp och det arbete vi kommer att stödja i EU. Det finns ingen tvekan om att vi kommer att ligga i linje med det som Ulf Holm tog upp ur den artikel i Svenska Dagbladet som jag skrev, och det är heller inte någon tvekan om att den svenska regeringen kommer att tala med en röst. Ulf Holm (mp) gjorde därefter ett inlägg och yttrade bl.a. följande (anf. 99). Miljöministern säger att vi i Sverige ska ta på oss ledarrollen i EU så att EU kan ta på sig ledartröjan i världen, som jag förstod det. Miljömi- nistern sade också att det kommer regeringen att göra. Men det som vi efterfrågar är ju hur. Det är ju nu diskussionen förs fram. Det är på måndag som miljöministrarna träffas och diskuterar detta. Det är i februari – mars nästa år som EU-toppmötet ska anta slutsatser om klimat- förändringarna. Då har vi efterfrågat: Vad är den svenska positionen? Vilka frågor kommer man att driva gentemot andra EU-länder för att påverka dessa? Jag noterar att miljöministern fortfarande inte vill svara på om Sverige kommer att driva, precis som Tyskland och Storbritan- nien, målet om att vi ska minska utsläppen med 30 procent till 2020, som ett förslag till toppmötet. Miljöministern lämnade följande svar (anf. 100). Jag tänker inte gå in i den inrikespolitiska diskussionen nu, men jag har inte svårt att säga att det visst har gjorts mycket bra. Jag förstår inte varför vi inte, med de goda insatserna som grund, också skulle kunna fortsätta samarbeta. Jag hoppas att både Ulf Holm och andra blir på bättre humör framöver, för det kommer att vara viktigt för kli- matets skull. Det vi kommer att diskutera nu på rådsmötet är slutsatserna efter Nairobimötet. Det står alltså inte nu på dagordningen att diskutera EU:s inställning till hela den framtida klimatregimen. Men Sverige tän- ker ta initiativ i diskussionen tidigt, också på måndag, och framföra ståndpunkter som ligger precis i linje med det jag här har beskrivit. Det är också svaret på den målfråga som Ulf Holm har ställt. Jag tror också att de besked regeringen kommer att ge kommer att få ett brett stöd i riksdagen och i nämnden. Ulf Holm (mp) fortsatte enligt följande (anf. 101). Jag ger mig inte – ursäkta. Jag är på väldigt gott humör, men jag är lite orolig. Jag förstår mycket väl att det gäller slutsatser efter Nairobi, men redan efter Nairobi uttalade sig Tyskland och även Storbritannien för att det nya målet ska vara en minskning med 30 procent. Det är väl att sätta i gång den interna processen i EU. Man måste säga det i god tid i förväg. Det är väl jättebra om miljöministern kan säga i korridorerna och börja driva offentligt att vi sluter upp bakom Tysklands krav att vi ska minska utsläppen med 30 procent, men jag noterar att miljöministern vägrar att uttala 30 procent minskning som ett mål, tydligen också i korridorerna. Frågan är hur Sverige ska kunna ha en ledande roll i så fall. Replikskiftet föranledde ordföranden i EU-nämnden att ifrågasätta om inte diskussionen egentligen var en fråga för utskottet (anf. 102).

118 2006/07:KU20

Promemoria från Regeringskansliet Utskottet har genom en skrivelse som sänts till Regeringskansliet begärt svar på följande frågor samt berett möjlighet att ge de kommentarer i övrigt som anmälningarna ger anledning till. 1. Varför gav miljöminister Andreas Carlgren inget svar på frågan om Sverige stödde det tyska förslaget om koldioxidutsläpp vid EU-nämn- dens sammanträde den 15 december 2006? 2. Förde Sverige vid ministerrådsmötet den 18 december 2006 fram de synpunkter på utsläpp av koldioxid som bl.a. miljöminister Andreas Carlgren gett uttryck för i den debattartikel som publicerades samma dag? 3. Om synpunkterna inte fördes fram vid det tillfället, har de framförts vid något senare tillfälle? I så fall när och i vilket sammanhang? 4. Om synpunkterna förts fram senare, på vilket sätt har regeringen då samrått med riksdagen? Som svar har den 27 februari 2007 översänts en inom Miljödepartementet upprättad promemoria (bilaga A2.7.4). I promemorian anförs som svar på utskottets första fråga att ministrarna vid rådsmötet enligt dagordningen skulle ta ställning till ett förslag till råds- slutsatser rörande uppföljningen av klimatkonventionens och Kyotoproto- kollets partskonferens i Nairobi i november 2006. Vidare anförs följande i promemorian. Det tyska förslaget om ett EU-mål för utsläppsreduktioner om 30 procent till år 2020 stod inte på miljörådets dagordning för mötet den 18 december 2006. Förslaget hade inte presenterats för EU:s miljöminist- rar. Det förslaget kom först den 9 januari 2007 från rådssekretariatet i Bryssel inför ministerrådsmötet den 20 februari 2007. Miljöministern framhöll vid sammanträdet med EU-nämnden den 15 december 2006 att regeringen kommer att arbeta för att Sverige har en ledande roll i EU. På utskottets andra fråga har anförts följande. Vid ministerrådet antogs rådsslutsatser om uppföljningen av novembers partsmöten i Nairobi under klimatkonventionen och Kyotoprotokollet. Vid sidan om beslutet om rådsslutsatser hölls en offentlig debatt om EU:s roll i de fortsatta diskussionerna om en framtida klimatregim. Mil- jöminister Andreas Carlgren kommenterade i sitt anförande vid debatten om EU:s insats vid klimatkonventionens partsmöte i Nairobi och tog upp vikten av att EU även fortsatt visar ledarskap i klimatfrågan. Storbritannien och Tyskland förde under debatten fram att EU bör formulera ett reduktionsmål för växthusgaser om 30 procent till år 2020, inom ramen för en global klimatregim. Sverige gav sitt stöd till förslaget. På utskottets tredje fråga har i promemorian anförts följande. Vid miljörådsmötet den 20 februari 2007 antog miljöministrarna råds- slutsatser om EU:s roll i de internationella klimatförhandlingarna och och vilka element man önskade sig i en framtida klimatregim efter år 2012. I förslaget till rådsslutsatser angavs bl.a. ett mål om en utsläpps- reduktion av växthusgaser om 30 procent för EU till år 2020 jämfört

119 2006/07:KU20

med 1990, inom ramen för en global klimatregim. Vid rådsmötet uttalade Sverige stöd till ett åtagande om utsläppsreduktioner för EU motsvarande 30 procent till 2020, inom ramen för en global klimatregim. Vidare ställde sig Sverige bakom rådsslutsatserna som utöver detta mål innehåller ett mål om ett unilateralt reduktionsåtagande för EU på 20 procent till 2020, oaktat en global klimatregim. På utskottets fjärde fråga har anförts att miljöminister Andreas Carlgren inför miljörådsmötet den 20 februari 2007 samrådde med EU-nämnden den 16 februari. Miljöministern samrådde vid det tillfället om en svensk ståndpunkt avseende beslut om rådsslutsatserna om klimat och fick av nämnden mandat för den svenska ståndpunkten att driva ett mål för EU om utsläppsreduktioner avseende växthusgaser. Som kommentar i övrigt till anmälan anförs i promemorian att miljömi- nistern sätter stort värde på att samråda med EU-nämnden inför rådsmötet. Samrådet lede till att också frågor tas upp som ligger utanför regeringens samrådsplikt med EU-nämnden. Det framhålls dock att något beslut om det tyska förslaget om 30-procentiga utläppsreduktioner till år 2020 inte skulle fattas vid rådsmötet den 18 december 2006. Först den 9 januari 2007 kom ett förslag med skrivningar i utkast från rådssekretariatet till rådsslutsatser inför miljörådsmötet den 20 februari 2007. Någon skyldighet att samråda i frågan fanns alltså inte vid EU-nämndens sammanträde den 15 december 2006 men väl vid nämndens sammanträde den 16 februari 2007, och då skedde också ett samråd vilket gav miljöministern mandat för den svenska ståndpunkten.

Återrapport från rådets möte (miljöministrarna) den 18 december i Bryssel Av punkten fyra i återrapporten med rubriken Uppföljning av den tolfte konferensen mellan parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) i anslutning till det andra mötet i partskonferensen i dess funktion som möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 2) (Nairobi den 6–17 november 2006), rådets slutsatser och diskussion, framgår att Storbritannien välkomnade rådsslutsatserna och framhöll att EU måste vara tydligare och djärvare och föreslog ny målsättning för EU om 30 procent utsläppsreduktioner till år 2020 och 60 procent till år 2050. Vid sidan om långsiktiga stabiliseringsmål för EU framhöll Storbritannien vikten av stöd för bl.a. tekniköverföring till u-länderna. Den svenske miljöministern tackade enligt återrapporten ordföranden och kommissionen för arbetet inför och under mötet i Nairobi. Andreas Carlgren framförde bl.a. att EU nådde i stort sina mål men att det upp- nådda inte var tillräckligt för klimatet. Carlgren gav stöd till förslaget att EU bör formulera ett 30-procentigt reduktionsmål till år 2020 inom ramen för en global klimatregim.

120 2006/07:KU20

Tidigare behandling Konstitutionsutskottet har tidigare behandlat frågor om statsråds samråd med EU-nämnden ur olika aspekter. Våren 2005 behandlade utskottet flera frågor om statsråds samråd med EU-nämnden (bet. 2004/05:KU20). I en granskningsanmälan begärdes att utskottet granskade om utrikesminister Laila Freivalds uppfyllt informations- och samrådsplikten med avseende på Sveriges hållning i fråga om ny kommissionsordförande. I anmälan anför- des bl.a. följande. Vid EU-nämndens sammanträde den 14 maj 2004 behandlades det kommande utrikesministermötet den 17–18 maj. Vid det mötet skulle utrikesministrarna förbereda EU-toppmötet i juni. Utrikesmi- nistrarna skulle därmed även förbereda valet av ny ordförande i Europe- iska kommissionen, som skulle avgöras vid toppmötet. Av den kommenterade dagordningen från Utrikesdepartementet framgick bl.a. att valet av ny kommissionsordförande skulle bli en viktig fråga vid toppmötet. Utrikesmi- nistern vägrade dock vid sammanträdet med EU-nämnden att svara på frågor om vilka kriterier regeringen hade beträffande valet av kommissions- ordförande och om regeringen hade någon favorit bland de kandidater som nämnts. Vid EU-nämndens sammanträde den 11 juni vägrade utrikesministern på nytt att informera om Sveriges hållning. När det gäller frågan om utrikesminister Laila Freivalds information till EU-nämnden angående ny kommissionsordförande uttalade utskottet föl- jande: Utrikesministern har den 16 juni 2004 haft samråd med EU-nämnden inför Europeiska rådets möte den 17 och 18 juni 2004. Samrådet har bl.a. omfattat den svenska hållningen i fråga om vilka kriterier som skulle ligga till grund för rådets nominering av ny kommissionsordfö- rande. Det underlag som utskottet har tagit del av kan inte ligga till grund för att slå fast att ett meningsfullt samråd i frågan hade kunnat äga rum tidigare. Utskottet vill dock framhålla att det för alla berörda parter är viktigt att regeringen i ett så tidigt skede som möjligt samrå- der med EU-nämnden i fråga om vilka kriterier som bör tillämpas vid rådets beslut om nominering av ny kommissionsordförande.

Utskottets ställningstagande Utskottet konstaterar att miljöministerrådet i fråga skulle handla om bl.a. uppföljning av en konferens mellan parterna i FN:s ramkonvention om kli- matförändringar i Nairobi. Eftersom frågan om ett EU-mål för koldioxidut- släpp inte fanns på dagordningen förelåg inga krav på samråd om detta. Det framstår dock som sannolikt att miljöministern redan vid EU-nämn- dens sammanträde den 15 december 2006 hade en uppfattning om vilken ståndpunkt Sverige skulle inta i fråga om målet för koldioxidutsläpp. Denna uppfattning hade han varit oförhindrad att kommunicera med EU- nämnden redan då. Vad som framkommit i granskningen föranleder i övrigt inget uttalande från utskottets sida.

121 2006/07:KU20

2.8 Regeringens utformning av biståndsramen i budgetpropositionen Ärendet I en anmälan till konstitutionsutskottet, bilaga A2.8.1, begärs att utskottet granskar om regeringen har utformat budgetpropositionen för 2007 på ett sådant sätt att det har skapats en dold möjlighet för regeringen att använda anslagna biståndsmedel för andra ändamål än bistånd. Anmälarna anför att det i biståndsbudgeten anslogs 1,5 miljarder kronor till skuldavskrivningar, vilket är en ny post i biståndsramen. Skuldavskriv- ningarna gäller avskrivningar av exportkreditgarantier som fallit ut för affärer som svenska företag gjorde på 1970- och 1980-talen i dåvarande Zaire (nuvarande Demokratiska republiken Kongo, nedan Kongo) och Libe- ria. De aktuella fordringarna uppgår till 1,3 miljarder kronor respektive 200 miljoner kronor. Företagen som gjorde affärerna har sedan länge, enligt anmälarna, fått sina förluster täckta av Exportkreditnämnden (EKN). Anmälarna menar också att aviserade skuldavskrivningar till stor del inte motsvaras av några reellt existerande fordringar. Vad gäller Kongo uppgår fordran, efter nedskrivning, i stället till 60 miljoner kronor, och även för Liberias del har sannolikt gjorts nedskrivningar av skulden. Anmälarna erinrar om att EKN helt finansierar sin verksamhet med premier från de företag som gör exportaffärer och inte tar emot några anslag ur statsbudgeten. Vidare uppges att EKN inte har äskat några anslag och inte är i behov av några anslag, utan de premier som företagen betalar in är fullt tillräckliga. Den 28 november 2006 rapporterades, anför anmälarna, i Sveriges radios nyhetssändningar att skuldavskrivningarna inte skulle betalas ut. Handläggare vid Finansdepartementet uppgav till Ekot att pengarna kunde användas fritt till andra saker, t.ex. skattesänkningar.

Bakgrund Biståndsramen m.m. Biståndsramens storlek bestäms utifrån den procentsats (andel av BNI) som riksdagen beslutat om för varje enskilt år. Vid beräkningen av bistånds- ramen används den senast tillgängliga BNI-prognosen. Riksdagens beslut om fastställande av biståndsram får sägas omfatta även det sätt på vilket ramen beräknas i propositionen. I arbetet med att definiera och effektivisera bistånd spelar OECD:s biståndskommitté (DAC) en central roll. Enligt DAC:s statistiska riktlinjer klassas skuldavskrivningar som bistånd. Även utgifter för andra ändamål räknar DAC som bistånd, däribland utgifter för asylsökande och vissa insat-

122 2006/07:KU20 ser för fredsskapande och säkerhet. Utgifter och skuldavskrivningar som avser bl.a. militär utrustning och verksamhet och transfereringar till privata personer klassas däremot inte som bistånd.1

Parisklubben och HIPC-initiativet Parisklubben är en informell sammanslutning av 19 stora fordringsägarlän- der, bl.a. Sverige. Den har som syfte att återvinna så stora delar av fordringarna på enskilda skuldländer som möjligt, under beaktande av internationella överenskommelser om skuldlättnader. HIPC-initiativet (Heavily Indebted Poor Countries) lanserades av IMF och Världsbanken 1996. Initiativet syftar till att, med hjälp av bilaterala och multilaterala skuldavskrivningar, möjliggöra för de fattigaste länderna att återfå en hållbar skuldsituation. Enligt budgetpropositionen för 2007 medverkar Sverige i multilateralt beslutade skuldavskrivningar inom ramen för Parisklubben som stipulerar avskrivningar av flera av våra bilaterala fordringar (prop. 2006/07:1 utg.omr. 7 avsnitt 3.7.2). Det handlar oftast om avskrivningar som ett led i åtagandena under HIPC-initiativet.

Exportkreditnämndens verksamhet EKN är en statlig myndighet under regeringen som bildades 1933 i syfte att garantera mot politiska och kommersiella risker vid export (prop. 1933:245). Uppgiften är att utfärda exportkredit- och investeringsgarantier till svenskt näringsliv, se förordningen (1988:1225) med instruktion för Exportkreditnämnden (EKN-instruktionen). Garantin fungerar som en för- säkring som skyddar exportören mot olika typer av förluster vid exportaf- färer. Exportören betalar en premie (avgift) för garantin. Premiens storlek beror på hur hög risken är i affären. Riksdagen fastställer årligen en ram för exportkreditgivningen (se t.ex. prop. 2006/07:1 utg.omr. 24, bet. 2006/07:NU1, rskr. 2006/07:63). Reger- ingen beslutar sedan i regleringsbrev hur mycket av ramen som EKN får disponera (se t.ex. regleringsbrev [2006-12-21] för budgetåret 2007 avseende Exportkreditnämnden). EKN är en myndighet men fungerar i sin verksamhet som ett försäk- ringsbolag. Premieintäkterna ska täcka garantitagarnas eventuella framtida kundförluster. I 2 § EKN-instruktionen anges således att nämnden vid bevil- jande av garanti ska iaktta målet att garantiverksamheten totalt sett ska vara självbärande över tiden. I budgetpropositionen har regeringen anfört att EKN:s verksamhet ska bedrivas så att den är självbärande över tiden (prop. 2006/07:1 utg.omr. 24 avsnitt 4.7.7). Något anslag på statsbudgeten för EKN:s verksamhet finns inte.2 I regleringsbrev (2006-12-21) för bud- getåret 2007 avseende EKN anger regeringen som villkor för det ordinarie garantisystemet att verksamheten ska bedrivas med målet att den totalt sett

1 Se vidare DAC Statistical Reporting Directives (DCD/DAC[2000]10).

123 2006/07:KU20

ska vara självbärande över tiden. Premier ska således, enligt regleringsbrevet, täcka såväl risken som kostnaderna för administration och erforderliga investeringar. Om EKN bedömer att målet att nå ett balanserat ekonomiskt resultat på sikt inte kan uppfyllas ska regeringen snarast meddelas.

Exportkreditnämndens utestående fordringar I sin årsredovisning för 2006 redovisade EKN utestående fordringar på totalt ca 8,3 miljarder kronor vid årets slut.3 Det är en minskning jämfört med föregående år. Återbetalningar gjordes bl.a. av Algeriet, Brasilien, Ryssland och Angola. En annan post i minskningen utgörs av avskrivningar. I årsredovisningen uppges att regeringen i februari 2006 fattade beslut om en fördelningsmodell avseende kostnaderna för bilaterala skuld- lättnader som medgivits i Parisklubben för de fattigaste länderna. Beslutet innebar att EKN fick 266 miljoner kronor i ersättning för beviljade avskrivningar under avtal slutna sedan mitten av 1990-talet. Ersättningen täckte, enligt årsredovisningen, enbart en liten del av avskrivningarna. Vid utgången av 2006 uppgick utestående fordringar på Kongo till 887 miljoner kronor och på Liberia till 60 miljoner kronor. För Kongo redovisades återvinningar under 2006 om 2 miljoner kronor. För Liberia redovisades ingen återvinning under 2006. Bland övriga länder fanns vid utgången av 2006 utestående fordringar på bl.a. Kamerun om 485 miljoner kronor. För Kamerun redovisas återvinningar om 1 miljon kronor under 2006.

Kostnadsfördelningsmodell vid Parisklubbsöverenskommelser Den 9 februari 2006 beslutade regeringen om en modell för framtida kost- nadsfördelning mellan anslag inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd och EKN avseende svenska bilaterala skuldavskrivningar för de fattigaste länderna överkomna på basis av multilaterala Parisklubbsavtal (dnr UD2006/4028/MU). I beslutet anförs att det tidigare inte har funnits någon permanent lösning för fördelning av kostnaderna för svenska bilaterala skuldavskrivningar för de fattigaste länderna mellan anslag inom utgiftsom- råde 7 och EKN. Avsikten är att EKN ska kompenseras för kostnader avseende svenska bilaterala skuldavskrivningar i enlighet med modellen.

2 I sammanhanget kan nämnas att det tidigare under flera år fanns en särskild exportkre- ditgarantiram för de baltiska länderna och Ryssland (t.ex. prop. 2004/05:1 utg.omr. 7 avsnitt 3.8.5). Syftet med ramen var att bidra till att utveckla näringsliv och infrastruk- tur i berörda länder samt att bidra till ett varaktigt samarbete mellan de berörda länderna och svenska företag. Bakgrunden var att EKN på grund av bristande kreditvär- dighet i de berörda länderna inte lämnade några exportgarantier. För att täcka garantiav- gifter och de skadeförluster som eventuellt kunde uppkomma vid utnyttjande av exportkreditramen avsatte riksdagen årligen för detta ändamål medel på ett särskilt anslag. 3 Definitionen av de utestående fordringarna utgår från de av EKN utbetalade skadebe- loppen. Avdrag görs för återvunna eller avskrivna belopp. Till detta läggs kapitaliserade räntor, förfallna obetalda avtalsräntor samt upplupna, ej förfallna räntor under avtal. Anspråk på dröjsmålsräntor läggs ej till fordringarna förrän avtal om storleken på ansprå- ket träffats med gäldenären. Se EKN:s årsredovisning 2006 (s. 34).

124 2006/07:KU20

I en bakgrundspromemoria till beslutet anförs att utgångspunkten är att EKN får kompensation från biståndsanslaget upp till den s.k. kvantitativa värderingsmodellens fordringsvärdering4 vid tidpunkten för slutande av avtal i Parisklubben. Den beräkningsbas som används vid kostnadsfördel- ning utgörs, enligt bakgrundspromemorian, av avskrivet belopp exklusive garantitagarnas självriskandelar. Kompensationen till EKN från biståndsan- slaget sker när bilateralavtalet har undertecknats av båda parter och genom en årlig överföring som nuvärdesberäknas till en tidpunkt under det kommande budgetåret.

Utredning i ärendet Ärendet i budgetpropositionen för 2007 I budgetpropositionen för 2007 föreslog regeringen att riksdagen skulle fast- ställa biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete till 1 % av vid budgeteringstillfället beräknad bruttonationalinkomst (BNI) för 2007 (prop. 2006/07:1 utg.omr. 7 avsnitt 3.1). Utrikesutskottet tillstyrkte regeringens förslag (bet. 2006/07:UU2). Kammaren följde utskottet (rskr. 2006/07:56). Biståndsramen för 2007 uppgår därmed till 30 139 miljoner kronor. Av propositionen framgår att biståndsramen inkluderar olika biståndsanslag5 om totalt 26 230 miljoner kronor samt vissa avräkningar som görs från biståndsramen. Totalt uppgår avräkningarna till 3 909 miljoner kronor. Lik- som föregående år görs avräkningar för flyktingkostnader (1 045 miljoner kronor), EU-bistånd (1 008 miljoner kronor) och administration m.m. (356 miljoner kronor). Härutöver görs från 2007 års biståndsram även avräk- ning för skuldavskrivningar. Enligt budgetpropositionen rör det sig om bilaterala skuldavskrivningar som baseras på multilaterala avtal och där bilateralt avtal om avskrivningen undertecknas av båda parter under 2007. Totalt ska de avskrivna beloppen, enligt budgetpropositionen, uppgå till 1 500 miljoner kronor. Regeringen anför i propositionen att de avräkningar som görs är i enlighet med OECD/DAC:s definition av bistånd. Några anslagsmedel för skuldavskrivningar avsätts inte i budgetpropositionen. I budgetpropositionen preciseras inte vilka fordringar som avses skrivas av inom biståndsramen. I en motion som behandlades i samband med budgetpropositionen begärdes däremot att biståndsmedel inte ska användas för att finansiera EKN:s exportkrediter. I ett par motioner framfördes synpunk-

4 Den kvantitativa värderingsmodellen tillämpas, enligt bakgrundspromemorian, regelmäs- sigt vid EKN:s värdering av fordringsstocken vid varje bokslut. Det är inte fråga om en subjektiv värdering, utan värderingen baseras helt och hållet på siffror som härrör från internationell statistik. 5 Följande anslag ingår i biståndsramen: 8:1 Biståndsverksamhet (exkl. samarbete med Central- och Östeuropa), 8:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (exkl. samarbete med Central- och Östeuropa), 8:3 Nordiska Afrikainstitutet, 8:4 Folke Berna- dotteakademin, 8:5 Riksrevisionen: Internationellt utvecklingssamarbete och 8:6 Institu- tet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete.

125 2006/07:KU20

ter på att biståndsmedel tas i anspråk för skuldavskrivningar och exportkre- ditfordringar. Utrikesutskottet anförde i sina överväganden bl.a. att avskrivning av fordringar till följd av EKN:s exportkrediter enligt DAC:s statistikregler räknas som bistånd. Utskottet avstyrkte nämnda motioner. Även här följde kammaren utskottet.

Promemoria från Regeringskansliet Utskottet har genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt svar på vissa frågor i ärendet. Som svar har den 22 februari 2007 översänts en inom Utrikesdepartementet upprättad promemoria (bilaga A2.8.2). I promemorian anförs bl.a. följande. De skulder som blir föremål för avskrivning omfattar krediter som härrör från såväl EKN:s egna garantier som Sidagarantier administrerade av EKN. Det handlar inte om bistånds- lån eftersom Sverige på ett tidigt stadium skrev av sådana lån. Motivet för skuldavskrivning och därmed också indirekt för kompensation till EKN är helt och hållet biståndspolitiskt och i enlighet med internationella åtagan- den för att bidra till utveckling i utvecklingsländer. Det finns inget motiv som syftar till att stödja svensk export bakom kompensationen till EKN. EKN får kompensation motsvarande ett marknadsvärde på sin fordran. I avvaktan på en överenskommelse om en ny fördelningsnyckel betalades inte någon ersättning från biståndsanslaget ut till EKN under perioden 1997– 2005. Efter förra regeringens beslut om en ny modell för fördelning av kostnaden mellan biståndsanslaget och EKN för skuldavskrivningar för de fattigaste länderna (se ovan) betaldes under 2006 ca 421 miljoner kronor till EKN som en retroaktiv kompensation för tidigare beslutade bilaterala skuldavskrivningar. Vad gäller redovisningen av skuldavskrivning som bistånd anförs i promemorian att t.o.m. 2006 endast den andel som utgjordes av kompensation till EKN belastade biståndsanslaget, medan Sverige till OECD/DAC rappor- terade hela de avskrivna beloppen. Detta förfarande innebar att det svenska biståndet, givet fullt utnyttjande och korrekt rapportering, skulle komma att överstiga de volymmål som riksdagen har beslutat om. Den prognostiserade avräkningen 2007 uppgår i budgetpropositionen till 1,5 miljarder kronor. De avskrivningar som avses gäller, enligt promemorian, Demokratiska republiken Kongo (ca 1,3 miljarder kronor) och Liberia (ca 200 miljoner kronor), vilka förväntas nå de uppsatta kriterierna för avskrivning under 2007. Efter att budgetpropositionen för 2007 beslutades har det dock visat sig att vissa belopp hänförliga till bilaterala skuldavskrivningar för Kamerun (ca 450 miljoner kronor) och för Malawi (ca 6 miljoner kronor, U-kreditgaranti) som var planerade att ske under 2006 kommer att falla ut under 2007.6 I en bilaga till promemorian finns en sammanställning över exportör, köpare och typ av produkt eller projekt de aktuella EKN-garantierna avser. Av bilagan framgår att ingen export klas- sificerades som krigsmateriel.

126 2006/07:KU20

Vad gäller skuldavskrivningarnas betydelse för statsbudgeten anförs i promemorian att avräkningen (för skuldavskrivningar) leder till att bistånds- anslagets ökning blir mindre än vad den skulle ha blivit utan avräkning för skuldavskrivningar, vilket minskar statens utgifter med 1,5 miljarder kronor. Av promemorian framgår också att kompensation till EKN för de aviserade skuldavskrivningarna kommer att utgå under 2008. Eftersom avräk- ningen för skuldavskrivningarna redan har skett 2007 kommer den kompensationen till EKN inte att belasta biståndsramen.

Utskottets ställningstagande Vad som framkommit vid granskningen ger inte anledning till något uttalande från utskottets sida.

6 De i promemorian redovisade skuldbeloppen skiljer sig från de i EKN:s årsredovis- ning för 2006 redovisade utestående fordringarna. Enligt vad som inhämtats från Utrikes- departementet beror skillnaderna på olika beräkningssätt. Till exempel när det gäller Demokratiska republiken Kongo avser de prognostiserade beloppen i promemorian de nominella skuldbeloppen jämte kapitaliserad ränta under fordringarnas hela löptid. I EKN:s årsredovisning är motsvarande belopp angivna till sina nominella skuldbelopp jämte hittills upplupen ränta. Vilka belopp som faktiskt kommer att skrivas av bestäms slutligt vid förhandlingarna inom Parisklubben och är beroende av när fordringarna bilateralt skrivs av mellan Sverige och landet i fråga. Det belopp som slutligt avskrivs kommer, enligt Utrikesdepartementet, att hamna i intervallet mellan de ovan nämnda beloppen.

127 2006/07:KU20

3 Handläggningen av vissa regeringsärenden m.m. 3.1 Regeringens användning av förordningsmakten Ärendet Anmälan I en anmälan som kom in till konstitutionsutskottet den 21 april 2006, bilaga A3.1.1, begärs att utskottet granskar skolminister Ibrahim Baylans och regeringens användning av förordningsmakten. Anmälan gäller att regeringen den 23 mars 2006 beslutade om änd- ringar i bl.a. grundskoleförordningen. Avsikten var enligt anmälan att ändringarna skulle tas in i ett förslag till ny skollag som skulle föreläggas riksdagen men togs, eftersom regeringen bedömde sig inte få majoritet i riksdagen för ändringarna, i stället som förordning. Riksdagen fick härige- nom inte möjlighet att ta ställning till ändringarna. Konstitutionsutskottet bör enligt anmälan granska om skolministerns och regeringens användning av förordningsmakten är förenlig med grundlagen samt hur långt en vidgning av förordningsmakten är förenlig med grundlagens intentioner.

Underlag för granskningen Till grund för granskningen har legat bl.a. en promemoria upprättad inom Utbildningsdepartementet, bilaga A3.1.2. Utskottet har också haft tillgång till det utkast till lagrådsremiss som nämns i anmälan.

Utredning i ärendet Gällande regelsystem för skolan De grundläggande bestämmelserna på skolans område finns i skollagen (1985:1100). Den kompletteras av skolformsförordningar, varav grundsko- leförordningen (1994:1194) är en. Skollagen kompletteras vidare av läropla- ner, som formellt sett är förordningar, men vissa delar har riksdagen anslutit sig till. Slutligen finns andra författningar som kungjorts i svensk författningssamling (SFS) och Statens skolverks författningssamling (SKOLFS). I skolformsförordningarna återfinns bestämmelser om samverkansformer, lärotider, särskilda stödinsatser, eleverna och betyg. Begreppet utbildning i skollagen är i första hand en samlingsbeteckning för olika verksamhetsformer i skolan.

128 2006/07:KU20

Ändringarna i grundskoleförordningen De aktuella ändringarna i grundskoleförordningen, som infördes genom för- ordning (2006:205) om ändring i grundskoleförordningen (1994:1194) och som trädde i kraft den 1 juli 2006, innebar dels att lydelsen av 5 kap. 1 § om utarbetande av åtgärdsprogram för en elev ändrades, dels att två nya paragrafer om frånvaro och ordningsregler infördes i 6 kap. som 8 a § respektive 8 b §. Ändringen i 5 kap. 1 § innebär en skyldighet för rektor att se till att det görs en utredning av behovet, om det kommer fram att en elev kan ha behov av särskilda stödåtgärder. Om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd, ska rektorn se till att ett åtgärdsprogram utarbetas. Av programmet ska det framgå vilka behoven är, hur de ska tillgodoses och hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Tidigare gällde att rektorn skulle se till att ett program utarbetades, om det kommit fram att eleven behövde särskilda stödåtgärder. Liksom tidigare ska eleven och elevens vårdnadsha- vare ges möjlighet att delta när åtgärdsprogrammet utarbetas. 5 kap. 1 § grundskoleförordningen gavs genom ändringen 2006 följande lydelse. I 4 kap. 1 § andra stycket skollagen (1985:1100) föreskrivs att särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet. Beslut om särskilt stöd enligt detta kapitel fattas av rektorn, om inte något annat följer av 5 och 10 §§. Om det genom uppgifter från skolans personal, en elev, elevens vård- nadshavare eller på annat sätt framkommer att eleven kan ha behov av särskilda stödåtgärder, skall rektorn se till att behovet utreds. Om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd, skall rektorn se till att ett åtgärdsprogram utarbetas. Av programmet skall det framgå vilka behoven är, hur de skall tillgodoses samt hur åtgärderna skall följas upp och utvärderas. Eleven och elevens vårdnadshavare skall ges möjlighet att delta när åtgärdsprogrammet utarbetas. Paragrafens tredje stycke hade tidigare, enligt SFS 2000:1108, följande lydelse. Om det genom uppgifter från skolans personal, en elev, dennes vård- nadshavare eller på annat sätt har framkommit att eleven behöver särskilda stödåtgärder, skall rektorn se till att ett åtgärdsprogram utarbetas. Eleven och elevens vårdnadshavare skall ges möjlighet att delta vid utarbetandet av programmet. Den nya 8 a § lyder under rubriken Frånvaro som följer. Om en elev utan giltig anledning uteblir från skolarbetet, skall rektorn se till att en kontakt upprättas mellan skolan och elevens vårdnadshavare. Den nya 8 b § lyder under rubriken Ordningsregler som följer. Rektorn ansvarar för att det finns ordningsregler för varje skola. Ord- ningsreglerna skall utarbetas och följas upp under medverkan av lärare och övrig personal samt företrädare för eleverna och deras vårdnadsha- vare.

129 2006/07:KU20

Utkast till lagrådsremiss Som nämns i anmälan finns ett utkast till lagrådsremiss om ny skollag. Utkastet, som är daterat 2005-06-20, remitterades till ett antal remissinstanser sommaren 2005 (U2005/5584/S). I remissen påpekas att utkastet har utformats inom Utbildnings- och kulturdepartementet och att regeringen ännu inte tagit ställning till innehållet i utkastet. Vidare påpekas bl.a. att utkastet innehåller en mer omfattande uppflyttning av förordningsbestäm- melser till lagen än vad som föreslagits av Skollagskommittén i dess slutbetänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121) och att detta gäller bl.a. bestämmelser om utvecklingssamtal, individuella utveck- lingsplaner, kvalitetsredovisningar och betyg. I utkastet finns ett avsnitt om förordningsregleringen (s. 392 f.). Där sägs följande. 1985 års skollag reformerades genom ändringar i skollagen som trädde i kraft den 1 juli 1991 (prop. 1990/91:115, UbU17, rskr. 357). I samband med dessa ändringar beslutade riksdagen att häva tidigare s.k. riksdagsbindningar som fanns bakom olika bestämmelser i de skilda skolformsförordningarna och andra förordningar som rör skolans verksamhet (se prop. 1990/91:115 s. 65). Under tiden därefter har ytterligare frågor som regleras i skolforms- förordningarna och andra förordningar och som formellt framstår som regeringens föreskrifter blivit föremål för olika uttalanden från riksdagens sida. Beroende på hur dessa uttalanden har utformats har de blivit mer eller mindre bindande för utformningen av förordningsregleringen. Sammantaget har dessa bildat ett svåröverskådligt system av s.k. riksdagsbindningar. Förslagen i denna lagrådsremiss innebär att vissa frågor som i dag reglerats i förordning har lyfts upp i lag, bl.a. bestämmelser om betyg. En bärande tanke med detta förslag är att de frågor som bedöms som så principiellt viktiga att de bör beslutas av riksdagen skall regleras i lag och inte i förordning. Om riksdagen antar regeringens förslag till ny skollag utgår regeringen från att det nu, i linje med principerna för riksdagens och regeringens styrning av verksamheten, ankommer på regeringen att under lagen ge de ytterligare förordningsföreskrifter som kan anses behövliga. Dessa föreskrifter måste utgå från den nya skollagen. Det skulle då bli vanskligt om regeringen samtidigt skulle vara tvungen att beakta riksdagsbindningar som hänger samman med den äldre lagstiftningen. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att tidigare riksdagsbindningar bakom olika bestämmelser i de skilda skolformsförordningarna och andra förordningar rörande de utbildningar och andra verksamheter som regleras i den föreslagna skollagen hävs. Det får ankomma på regeringen att meddela de förordningsföreskrifter som behövs under den nu föreslagna skollagen. I utkastet finns, som anges i anmälningen, en paragraf om åtgärdsprogram (4 kap. 15 § förslaget till skollag). Paragrafen är mer omfattande än den förordningsvis beslutade1. I den föregående paragrafen finns bestämmelser om utredning av stödbehov, som enligt författningskommentaren har sin motsvarighet i hittillsvarande reglering i skolformsförordningarna om åtgärdsprogram (utkastet s. 429).

130 2006/07:KU20

I utkastet finns vidare bestämmelser om att det på varje skolenhet ska upprättas ordningsregler och att rektorn ansvarar för att detta sker (4 kap. 7 § förslaget). Vidare finns en bestämmelse om skyldighet att underrätta vårdnadsha- vare om en elev uteblir från verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen (5 kap. 10 § tredje stycket förslaget). Om denna bestämmelse sägs i författningskommentaren att den förtydligar en viktig del av det samarbete med hemmen och elevens vårdnadshavare som följer av andra bestämmelser i skollagen och i läroplanen (utkastet s. 439).

Normgivningsbestämmelser Regeringsformen I 8 kap. regeringsformen finns föreskrifter om lagar och andra författningar. I 3 § föreskrivs att föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. I 5 § föreskrivs bl.a. att grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer bestäms i lag och att i lag också meddelas föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden. Enligt 7 § första stycket 6 kan regeringen efter bemyndigande i lag utan hinder av 3 eller 5 § genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna avser undervisning och utbildning. Enligt 13 § får regeringen utöver vad som följer av bl.a. 7 § genom förordning besluta föreskrifter om verkställighet av lag samt föreskrifter som inte enligt grundlag ska meddelas av riksdagen (den s.k. restkompetensen). Regeringen får också i förordning överlåta åt myndighet under regeringen att meddela bestämmelser i ämnet. I 14 § klargörs att behörighet för regeringen att besluta föreskrifter i visst ämne inte hindrar riksdagen att genom lag meddela föreskrifter i samma ämne. Med föreskrifter om verkställighet av lag menas enligt förarbetena till regeringsformen i första hand tillämpningsföreskrifter av administrativ karaktär (jfr prop. 1973:90 s. 211). Även föreskrifter som i materiellt hän- seende fyller ut en lag hör i viss utsträckning hit. För att sådana kompletterande föreskrifter ska kunna betraktas som verkställighetsföreskrifter krävs

1 För en elev som enligt 14 § andra stycket skall ges särskilt stöd skall ett åtgärdspro- gram utarbetas. Av programmet skall framgå hur behoven ser ut, hur de skall tillgodoses samt hur åtgärderna skall följas upp och utvärderas. Om åtgärder vidtas enligt 16 § andra stycket eller 17 § skall detta framgå av beslutet om åtgärdsprogram. / Eleven och elevens vårdnadshavare skall ges möjlighet att delta vid utarbetandet av programmet. / Åtgärdsprogrammet beslutas av rektor eller den som rektor gett i uppdrag att utföra denna uppgift. Om en utredning enligt 14 § första stycket visar att eleven inte behöver särskilt stöd skall beslutas att åtgärdsprogram inte skall utarbetas. Om åtgärdsprogram- met innehåller ett beslut om att särskilt stöd skall ges i annan elevgrupp eller enskilt enligt 16 § andra stycket eller ett beslut om anpassad studiegång enligt 17 § skall åtgärds- programmet beslutas av rektor.

131 2006/07:KU20

att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt. Genom verkställighetsföre- skrifter kan man därför inte föreskriva något som för den enskildes del innefattar ett nytt åliggande eller ingrepp. Till regeringens restkompetens hör i första hand den administrativa norm- givningen. Sådana föreskrifter för de statliga myndigheterna som inte gäller förhållandet mellan enskilda och det allmänna faller i princip under regeringens restkompetens. Hit hör föreskrifter om myndigheternas organisation, arbetsuppgifter och inre arbetsformer. Hit hör också föreskrifter inom den offentliga rätten som ger enskilda förmåner av olika slag, s.k. berättigande föreskrifter, även om det i sådana fall krävs ett beslut av riksdagen såvitt gäller medelstilldelningen. Även föreskrifter som inte påver- kar den enskilde vare sig i positiv eller negativ riktning hör till restkompetensen. Om bestämmelser på utbildningsområdet sades i förarbetena till regeringsformen i anslutning till 8 kap. 7 § följande (prop. 1973:90 s. 313). På utbildningens område beslutas för närvarande en stor mängd före- skrifter av Kungl. Maj:t. Läroplaner och andra föreskrifter om undervis- ningens innehåll faller enligt departementsförslaget under regeringens kompetens på grund av bestämmelserna om restkompetensen i 13 § första stycket 2. Även stora delar av skolstadgan (1971:235) är av beskaffenhet att kunna beslutas av regeringen med stöd av 13 §. I den mån bestämmelserna i denna eller liknande författningar på undervis- ningens område kan sägas gälla åligganden för enskilda eller i övrigt avse ingrepp i enskildas personliga förhållanden eller gälla kommunernas befogenheter eller åligganden faller de emellertid på grund av 3 och 5 §§ inom lagområdet. Eftersom enligt min mening bestämmelser av det slag som återfinns i skolstadgan även i fortsättningen bör beslutas av regeringen finner jag det därför påkallat att i förevarande paragraf öppna en särskild delegationsmöjlighet avseende föreskrifter om undervisning och utbildning. I ett arbete om normgivningsmakten (Håkan Strömberg, Normgivningsmak- ten enligt 1974 års regeringsform, tredje upplagan, Lund 1999, s. 157) sägs följande: Skolplikten är ett åliggande för enskilda och begränsar dessas rörelsefri- het, varför den måste regleras i lag ... Men föreskrifter om utbildningens innehåll anses falla inom regeringens restkompetens (prop. 1973:90 s. 313). Elevernas skyldighet att underkasta sig även motbjudande inslag i utbildningen betraktas sålunda inte som ett ”åliggande för enskilda” utan anses ha tillräckligt stöd i regeringens restkompetens. Föreskrifter om skolans inre arbete uppfattas alltså som interna förvalt- ningsföreskrifter även i den mån de grundar förpliktelser för eleverna.

Bemyndigande i skollagen I 15 kap. skollagen (1985:1100) finns bemyndiganden för regeringen att meddela vissa föreskrifter. Sålunda föreskrivs i 1 § att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om organisationen av det offentliga skolväsendet samt om kommuners och landstings befattning i övrigt med utbildning som avses i skollagen.

132 2006/07:KU20

Promemoria från Regeringskansliet Utskottet har genom en skrivelse som sänts till Regeringskansliet begärt svar på frågor om stödet för att besluta de aktuella bestämmelserna förord- ningsvis, om riksdagsuttalanden som aktualiserar frågan om riksdagsbind- ning för bestämmelserna och om kommentarer i övrigt. Som svar har den 12 januari 2007 översänts en inom Utbildningsdepar- tementet upprättad promemoria (bilaga A3.1.2). I promemorian framhålls att ett omfattande arbete med en ny skollag pågått i Regeringskansliet under lång tid och att det finns behov av ett nytt förenklat författningssystem på skolområdet där föreskrifter i skollag, skolformsförordningar och läroplaner harmoniseras. Vidare påpekas att 1999 års skollagskommitté överlämnade betänkandet Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121) i december 2002. På grund av andra pågående utredningar var kommitténs lagförslag ofullstän- digt, och det var därför nödvändigt att inom departementet arbeta fram ett komplett förslag till en ny skollag som kunde beredas i den omfattning som behövdes. Arbetet ledde fram till det aktuella utkastet till lagrådsre- miss, som remitterades sommaren 2005. I remissen angavs särskilt att regeringen ännu inte hade tagit ställning till innehållet i utkastet. Mot bakgrund av det parlamentariska läget, framhålls vidare, fann den dåvarande politiska ledningen under den senare delen av mandatperioden att ett förslag till en ny skollag inte skulle läggas fram. Däremot efterfråga- des förändringar i gällande skolförfattningar i vissa angelägna frågor. Detta föranledde förordningsändringar när det gällde regleringen om utredning av behovet av särskilt stöd och åtgärdsprogram, kontakter mellan skolan och elevens vårdnadshavare samt ordningsregler. Som svar på frågan om stödet för att besluta de aktuella bestämmel- serna genom förordning nämns, såvitt avser utredning och åtgärdsprogram och kontakter mellan skolan och elevens vårdnadshavare, att den bedöm- ning som gjordes vid tidpunkten för den politiska ledningens förfrågan var att det var bäst förenligt med dagens författningssystem att de föreslagna ändringarna placerades på förordningsnivå i anslutning till de bestämmel- ser om åtgärdsprogram och frånvaro som redan fanns där. Förordningsänd- ringarna bör enligt svaret ses som förtydliganden av dels den självklara utgångspunkten att en utredning måste ske för att komma fram till om ett åtgärdsprogram behövs eller inte, dels vad ett åtgärdsprogram ska inne- hålla, dels kontakterna mellan skolan och hemmet. I rättsligt hänseende bör de ifrågasatta förordningsändringarna ses som verkställighetsföreskrif- ter till lagens bestämmelser om särskilt stöd och samarbete med elevernas hem. Om förordningsändringarna inte skulle betraktas som verkställighets- föreskrifter är de ändå, enligt svaret, av sådan karaktär att de kan anses falla inom regeringens restkompetens. Såvitt avser ordningsreglerna framhålls i svaret att förordningsändringen riktar sig till den som anordnar utbildningen och, oavsett hur man bedö- mer regeringens möjligheter att på egen hand meddela föreskrifter av

133 2006/07:KU20

denna art, kan bemyndigandet i 15 kap. 1 § första stycket skollagen åbero- pas som stöd för att på förordningsnivå reglera frågan för de skolformer som har en kommunal huvudman. När det gäller de statliga skolformerna får bestämmelser av denna art anses höra till regeringens restkompetens. Några riksdagsuttalanden som innebär att regeringen var förhindrad att besluta förordningsändringarna utan hörande av riksdagen har enligt svaret inte återfunnits.

Utskottets ställningstagande I ärendet har ingenting framkommit som innebär att regeringen skulle varit förhindrad att genom förordning meddela de föreskrifter som anmälan avser. Dock innebär det förhållandet att förslag till de aktuella bestämmel- serna inte – som föreslogs i det remitterade utkastet till lagrådsremiss – lades fram som lagförslag att riksdagen undandrogs möjligheten att påverka utformningen av bestämmelserna. Granskningen föranleder inte något ytterligare uttalande av utskottet.

3.2 Regeringens utövande av utnämningsmakten i samband med en viss utnämning Ärendet I en anmälan till konstitutionsutskottet, bilaga A3.2.1, begärs att utskottet granskar dåvarande statsminister Göran Persson för regeringens utövande av utnämningsmakten i samband med tillsättning av ny chef för Kammar- kollegiet. I anmälan anförs att det i medierna har påpekats en rad märkliga omständigheter kring tillsättningen. Bland annat ska den avgående general- direktören ha slutat sin tjänst flera månader i förtid, och den utnämnde generaldirektörens chefsegenskaper ska ha varit kraftigt ifrågasatta. Anmä- laren vill att konstitutionsutskottet granskar om utnämningen stått i över- ensstämmelse med regeringsformens bestämmelser samt om, och i så fall på vilket sätt, Göran Persson, som uppges vara en nära vän till den utnämnde generaldirektören, själv var inblandad i tillsättningsprocessen.

Utredning i ärendet Gällande ordning Bedömningsgrund vid tillsättning Enligt 11 kap. 9 § regeringsformen (RF) tillsätts tjänst vid en domstol eller vid en förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen av regeringen eller av en myndighet som regeringen bestämmer. Vid tillsättning av statlig tjänst ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom för- tjänst och skicklighet.

134 2006/07:KU20

Enligt förarbetena (prop. 1973:90 s. 405 f.) är bestämmelsen ett uttryck för principen att statliga tjänster ska tillsättas efter objektiva grunder utan hänsynstagande till ovidkommande omständigheter. Med ”förtjänst” avses närmast den vana som förvärvats genom föregående tjänstgöring. Med ”skicklighet” brukar förstås lämpligheten för befattningen, ådagalagd genom teoretisk och praktisk utbildning samt den dittillsvarande verksam- hetens art. Bestämmelsens utformning är sådan att även andra sakliga grunder än förtjänst och skicklighet kan få vägas in i bedömningen. Här- vidlag anfördes i förarbetena att arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska hänsyn kunde göra det nödvändigt att vid vissa tjänstetillsätt- ningar ta hänsyn inte bara till de faktorer som i första hand brukar läggas in i begreppen förtjänst och skicklighet. Vid behandlingen av förslaget kommenterade konstitutionsutskottet bestämmelsens formulering. Utskottet för- utsatte att arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska hänsyn skulle komma att utnyttjas på ett sådant sätt att inga faror för den enskildes rätts- säkerhet uppstod (bet. KU 1973:26 s. 72). Närmare bestämmelser om tillsättning av statliga tjänster finns i lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA). Bestämmelsen i RF korrespon- derar med 4 § i LOA, i vilken föreskrivs att avseende ska fästas enbart vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Där föreskrivs också att bland de sakliga grunderna ska skickligheten sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat. I förarbetena till lagen (prop. 1993/94:65 s. 44) påpekades att förtjänst och skicklighet i RF endast nämns som exempel och att även andra sakliga grunder kan vägas in vid bedömningen, t.ex. strävanden efter jämställdhet mellan könen på arbets- platsen och intresset av att bereda arbetshandikappade sysselsättning. Även anställningsförordningen (1994:373), som trädde i kraft samtidigt med LOA, innehåller en motsvarande bestämmelse i 4 §. Enligt denna bestäm- melse ska myndigheten utöver skickligheten och förtjänsten också beakta sådana sakliga grunder som stämmer överens med allmänna arbetsmarknads-, jämställdhets-, social- och sysselsättningspolitiska mål.

Rekryteringsförfarandet Förfarandet vid rekrytering av myndighetschefer har under den förra regeringen beskrivits gå till på följande sätt (prop. 1997/98:136 s. 50 f., se även Regeringens chefspolicy – Kvalitet i den statliga chefsförsörjningen, Finans- departementet 2005). Varje departement ska efter samråd med Statsrådsbe- redningen och Finansdepartementet svara för rekrytering av myndighetschefer inom sitt eget område. En skriftlig kravprofil, baserad på myndigheternas nuvarande och kommande verksamhet, ska alltid tas fram innan sökandet efter kandidater börjar. Den nuvarande regeringen har i budgetpropositionen för 2007 aviserat en översyn av regeringens chefspolicy och förändringar i rekryteringspro- cessen (prop. 2006/07:1 utg.omr. 2 avsnitt 6.3 och 6.6.1, se även riksdagens prot. 2006/07:20 3 § och statsministerns promemoria Reformering av

135 2006/07:KU20

utnämningsmakten av den 21 november 2006). På omedelbar sikt kommer detta, enligt budgetpropositionen, att innebära att de kravprofiler som upp- rättas inför en chefsrekrytering görs offentliga.

Tidigare granskning Allmän granskning Utskottet har vid flera tillfällen granskat regeringens utövning av utnäm- ningsmakten i samband med den särskilda och den allmänna granskningen. Vad gäller den allmänna granskningen skedde det senast hösten 2005. Utskottet begärde då en förteckning från Regeringskansliet över samtliga utnämningar av myndighetschefer som beslutats under januari 2003–september 2005 (bet. 2005/06:KU10 s. 49 f.). Hösten 2003 genomförde utskottet en liknande granskning och begärde då in en förteckning över samtliga utnämningar under januari 2001–oktober 2003 (bet. 2003/04: KU10 s. 58 f.). I betänkandet konstaterade utskottet att bilden från granskningen 2003 i stort sett var oförändrad 2005. Flertalet utnämnda myndighetschefer hade inte politisk bakgrund som t.ex. statsråd, riksdagsledamot, statssekreterare eller kommunalråd, och bland dem som hade politisk bakgrund var bakgrunden statssekreterare vanligast. Vidare anförde utskottet att då regeringarna under de senaste drygt tio åren varit socialdemokratiska hade flertalet statssekreterare som utnämnts till myndighetschef bakgrund inom Socialde- mokraterna. Utskottet framhöll också sin tidigare uppfattning, nämligen att politisk bakgrund inte ska diskvalificera någon från att utnämnas till statlig tjänst, t.ex. generaldirektör. I vissa fall kunde politisk erfarenhet t.o.m. vara sär- skilt värdefull för ledningen av en offentlig organisation. I anslutning till detta anförde utskottet att vad som i sådana fall var relevant var inte vilket politiskt parti den person som utnämns hade representerat, utan det att han eller hon hade haft vissa uppgifter i en politisk och offentlig miljö och utfört dessa på ett sådant sätt att det var meriterande för den tjänst som skulle tillsättas. Reservation avgavs av ledamöter från m, fp, kd, c och mp. Reservan- terna menade bl.a. att det finns en överrepresentation av utnämnda myndighetschefer med bakgrund inom regeringspartiet som är så stor att den kan väcka misstanke om att inte enbart sakliga grunder vägs in vid utnäm- ningen. Vidare delade reservanterna inte uppfattningen att statssekreterare ska ses som en särskild grupp i sammanhanget eftersom denna befattning sedan flera årtionden tillbaka i praktiken är partipolitiskt bundna tjänster. Det vore därför enligt reservanterna fel att i granskningen bortse från att dessa har partipolitisk bakgrund.

136 2006/07:KU20

Särskild granskning Senast utskottet granskade utnämningsmakten i samband med den sär- skilda granskningen var våren 2006 (bet. 2005/06:KU20 s. 178 f.). Utskot- tet behandlade då en anmälan i vilken bl.a. begärdes granskning av utnämningen av två generaldirektörer. I sitt ställningstagande uttalande utskottet följande. I enlighet med vad utskottet tidigare anfört (bet. 1997/98:KU25 s. 62 f.) anser utskottet att bedömningar av lämpligheten av fattade beslut bör göras endast med stor försiktighet vid den granskning som ankommer på utskottet. Granskningen bör i första hand inriktas mot ärende- nas formella sidor och mot handläggningsfrågor. Granskningen i detta ärende har därför inriktats mot huruvida ärendehandläggningen stått i överensstämmelse med rådande bestämmelser och om regeringen beslutat inom ramen för sina befogenheter. Det materiella innehållet i enskilda utnämningsbeslut har inte granskats. Vidare erinrade utskottet om vad det tidigare uttalat avseende politisk bakgrund. Utskottet noterade också att dåvarande statsminister Göran Persson vid utskottets utfrågning i ärendet den 19 april 2006 uttalat att han inom ramen för gällande bestämmelser inte var främmande för att ändra rutinerna inom Regeringskansliet för arkivering av kravprofiler som tas fram inför utnämningar så att de läggs i akten.

Utnämningen Den 18 maj 2006 beslutade regeringen att anställa Claes Ljungh till ny generaldirektör och chef för Kammarkollegiet fr.o.m. den 1 juli 2006 t.o.m. den 31 juni 2012. Ljungh har bakgrund som bl.a. statssekreterare på Finansdepartementet.

Promemoria från Regeringskansliet Utskottet har genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt dels en redo- görelse för förfarandet vid det aktuella tillsättningsärendet, dels att få ta del av kravprofil och de övriga handlingar som hör till regeringsbeslutet. Som svar har den 9 februari 2007 översänts en inom Finansdepartemen- tet upprättad promemoria (bilaga A3.2.2). I promemorian uppges att förordnandet för den dåvarande generaldirek- tören för Kammarkollegiet skulle löpa ut i oktober 2006 och att det på begäran av den politiska ledningen utarbetades en kravprofil inom Finans- departementet i slutet av mars 2006. Efter beredning på politisk nivå fattade regeringen beslut i ärendet den 18 maj 2006. Vidare uppges att akten i ärendet inte innehåller några andra handlingar än regeringsbeslutet. Vad kravprofilen beträffar bedömdes den, enligt promemorian, inte tillföra ärendet några nya sakuppgifter, varför den ansågs utgöra en minnesanteckning i tryckfrihetsförordningens mening.

137 2006/07:KU20

Utskottets ställningstagande Utskottet vill inledningsvis erinra om sin tidigare uppfattning att granskningen i första hand bör inriktas mot ärendenas formella sidor och mot handläggningsfrågor. Såvitt gäller utnämningsmakten har granskningen där- för inriktats mot huruvida ärendehandläggningen stått i överensstämmelse med rådande bestämmelser och om regeringen beslutat inom ramen för sina befogenheter, medan det materiella innehållet i enskilda utnämningsbe- slut inte har granskats. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Utskottet har i samband med tidigare granskning kunnat notera att det funnits en beredvillighet att som rutin i Regeringskansliet införa att kravprofiler som tas fram inför utnämningar tillförs akten i ärendet. Det har senare från regeringens sida också aviserats att kravprofiler som upprättas inför en chefsrekrytering ska göras offentliga. Granskningen föranleder i övrigt inget uttalande från utskottets sida.

3.3 Regeringens granskning av Osmo Vallo-fallet Ärendet I en anmälan (bilaga A3.3.1) begärs att konstitutionsutskottet granskar om regeringen på ett fullgott sätt granskat omständigheterna och oklarheterna runt de utredningar som företagits för att bringa klarhet i omständigheterna runt Osmo Vallos död, liksom vad gäller de 16 andra dödsfall vid omhän- dertagande som JK också granskat. Anmälarna framhåller att kritik fram- förts mot brister i bl.a. JK:s underlag.

Bakgrund Justitiekanslerns utredningar Regeringen gav i oktober 1997 Justitiekanslern i uppdrag att närmare granska ordningen för handläggningen av fall där personer som omhänder- tagits av polis eller annan myndighet hade avlidit och vilka förändringar i rutinerna som kunde anses påkallade. Uppdraget hade Osmo Vallos döds- fall som utgångspunkt. I november 1998 redovisade Justitiekanslern sitt uppdrag i rapporten Rutiner vid utredningar av dödsfall i samband med myndighetsingripanden. I rapporten föreslogs vissa skärpningar angående åklagarinträde vid polisens internutredningar och rättsläkares tillgång till handlingar. Justitiekanslern prövade i ett beslut den 21 juni 2000 vissa klagomål mot utförande av rättsmedicinska undersökningar m.m. och lämnade där- vid följande beskrivning av omhändertagandet av Osmo Vallo: Polis kallades den 30 maj 1995 kl. 23.08 till ett bostadshus i Karlstad efter att anmälan inkommit om att Osmo Vallo uppträtt störande i bostads- området. De poliser som utförde uppdraget beslutade att Osmo Vallo

138 2006/07:KU20 skulle omhändertas enligt lagen om omhändertagande av berusade personer (LOB). De uppfattade Osmo Vallo som påverkad och aggressiv och lät en polishund gå till angrepp mot honom. Osmo Vallo omhändertogs i en trappuppgång efter ett våldsamt handgemäng med de ingripande poliserna. Han lades i bukläge varvid en av poliserna satte ett knä mot V:s nacke och ett knä mot V:s rygg. Han belades därefter med handfängsel. Han lugnade sig strax efter att handfängslen anbringats. Polisförstärkning tillkallades och Osmo Vallo bars ut till en polisbil, varvid uppmärksamma- des att han hade svag eller ingen puls. Ambulans tillkallades men polismän- nen bestämde sig för att själva ombesörja transport till sjukhus. Osmo Vallo lades på mage i polisbilens baksäte, fortfarande belagd med hand- fängsel, och kördes till sjukhus. Under bilfärden föll han ned mellan baksätet och framsätet i bilen. Vid framkomsten till akutmottagningen kl. 23.43 var Osmo Vallo inte kontaktbar och saknade tecken på hjärtverksam- het. Handfängslen togs av och återupplivningsförsök gjordes i form av bl.a. yttre hjärtmassage, assisterad andning och behandling med medicin. Under hela förloppet på sjukhuset var Osmo Vallo inte kontaktbar. Åter- upplivningsförsöken avslutades kl. 00.04 den 31 maj 1995 och läkare på sjukhuset konstaterade dödsfallet kl. 00.20. Åklagare underrättades den 1 juni och samma dag beslöts att förunder- sökning skulle inledas rörande misstanke om misshandel och vållande till annans död eller tjänstefel. Åtal väcktes mot en hundförare och dennes för- man och båda dömdes 16 april 1996 för vållande till kroppsskada till sextio dagsböter vardera. En utvidgad rättsmedicinsk obduktion av Osmo Vallo ägde rum den 7 juni 1995 vid Rättsmedicinska institutet i Linköping. Efter en formell begäran av Osmo Vallos anhöriga den 18 mars 1996 uppdrog generaldirektören för Rättsmedicinalverket åt två rättsmedicinare att genomföra en förutsättnings- lös granskning av handläggning och slutsatser i obduktionsärendet på grundval av inom Rättsmedicinalverket tillgängliga handlingar och material, alltså de handlingar som fanns i obduktionsärendet i Linköping samt mikroskopiska preparat, diabilder och fotografier. De båda granskarna instämde i det första utlåtandet som innebar att dödsorsaken ej med full säkerhet gått att fastställa. Deras uppfattning var dock att amfetamin- och alkoholpåverkan möjligen i samverkan med upphetsning och fysisk ansträng- ning, varit av väsentlig betydelse för dödsfallet. Riksåklagaren beslutade efter uppgifter som kommit fram i TV-programmet Striptease den 11 september 1996 att granska utredningen. Förunder- sökningen återupptogs i oktober 1996 i fråga om vållande till annans död och misshandel. Ärendet överlämnades till en överåklagare för fortsatt hand- läggning. Den 7 november 1996 översände överåklagaren till Rättsmedici- nalverket en begäran om kompletterande utlåtande över utvidgad rättsmedicinsk obduktion. Enligt begäran skulle utlåtandet grundas på en

139 2006/07:KU20

förnyad granskning av obduktionen och de slutsatser som dittills dragits. De ytterligare undersökningar som från rättsmedicinska utgångspunkter bedömdes ändamålsenliga borde göras. Den 8 november 1996 gav generaldirektören för Rättsmedicinalverket i uppdrag till de två rättsmedicinare som tidigare granskat fallet att slutföra påbörjad eftergranskning med stöd av förundersökningsmaterialet och med beaktande av överåklagarens begäran om kompletterande utlåtande jämte bilagda vittnesförhör. I uppdraget angavs att generaldirektören kallat två professorer från Finland resp. Danmark att biträda verksledningen i slutfö- randet av ärendet. Generaldirektören lämnade vidare uppdrag till den ursprunglige obducenten och den rättsläkare som vidimerat den första obduktionen att på grundval av det dåmera tillgängliga förundersöknings- materialet samt med beaktande av överåklagarens begäran med bilagda vittnesförhör avge ett kompletterande utlåtande till generaldirektören. En kompletterande rättsmedicinsk undersökning, som skulle besvara de ställda frågorna, verkställdes den 17 januari 1997. Undersökningen utför- des av docenten Göran S i närvaro av professorn Jörn S, Köpenhamn, professorn Pekka S, Åbo samt docenten Robert G, Stockholm. Dessa hade tillgång till allt då befintligt material från polis och åklagare. Detta material hade översänts efter en hemställan från Rättsmedicinalverket till åkla- garen att få del av utredningsmaterialet. Det genomfördes också en röntgenundersökning av Osmo Vallos kropp vid vilken konstaterades brott på vänstra åttonde och nionde revbenen samt misstanke om brott på sjunde vänstra revbenet. Generaldirektören för Rättsmedicinalverket angav att samstämmigheten i flertalet svar genomgående var stor. Frågan huruvida polismännens hantering av Osmo Vallo i samband med att han belades med handfängsel och något senare enligt vittnesuppgifter blev utsatt för tramp på ryggen liggande i bukläge lett till att hans andning och därmed syresättning av blodet blev otillräcklig samt hur stor betydelse detta kan ha haft för döds- fallet behandlades utförligt av samtliga sex rättsläkare. De var eniga om att orsaken till Osmo Vallos död inte med säkerhet kunnat fastställas men att starka skäl talade för att alkohol- och drogpåverkan i samverkan med stressreaktion föranledd av fysisk ansträngning och psykisk anspänning varit av stor betydelse. Två av rättsläkarna ansåg dock att den placering i bukläge med händerna fängslade bakom ryggen som polismännen företagit för att betvinga V:s våldsamma motstånd lett till s.k. lägesrelaterad asfyxi (bristande syresättning utlöst genom kroppsläget) och att lägesasfyxin haft väsentlig betydelse för dödsfallet. De övriga rättsläkarnas uppfattning var att omständigheterna och fynden i ärendet inte tillät en så långtgående slutsats. De sistnämnda fyra ansåg att andningen kan ha varit påverkad men att utmattningstillstånd haft störst betydelse för dödsfallet. Vidare var rättsläkarna eniga om att – av polismännens och vittnenas uppgifter att döma – Osmo Vallo blev livlös kort efter det att han belagts med handfängsel med armar och händer bakom ryggen liggande i bukläge.

140 2006/07:KU20

Uppgifterna i förundersökningsmaterialet talade för att hjärt- och andnings- stillestånd förelåg innan han lyftes in i polisbilen för transporten till sjukhuset. Vad gäller de vid den kompletterande undersökningen påvisade revbens- skadorna var de sex rättsläkarna eniga om att de förorsakats av inverkan genom trubbigt våld. Däremot fanns det något olika uppfattning om dessa skadors sannolika uppkomsttid, uppkomstsätt och eventuella betydelse för dödsfallet. Samtliga sex rättsläkare var också eniga om att även övriga påvi- sade skador frånsett hundbetten förorsakats genom inverkan av yttre trubbigt våld men anser att något säkert uttalande om när och hur de uppkommit inte kunde göras. Ställningstagande till polismännens agerande när de upptäckte att Osmo Vallo var livlös ingick inte i det uppdrag som verksledningen givit de sakkunniga i detta ärende. Av det för Rättsmedicinalverket då tillgängliga förundersökningsmaterialet framgick att handfängslet inte avlägsnades förrän Osmo Vallo införts till lasarettet i Karlstad och att polismännen inte inledde återupplivningsförsök. Tillkallandet av ambulans var i och för sig adekvat men inte tillräckligt. Även om det inte kunde avgöras om Osmo Vallos liv hade räddats om polismännen, så snart de upptäckte att han var livlös, hade avlägsnat handfängslet och inlett återupplivningsförsök, fann Rättsmedicinalverket berörda polisers agerande anmärkningsvärt och ifråga- satte om det var i enlighet med gällande praxis/regler för polisens arbete. Överåklagaren konstaterade i maj 1997 att brott inte kunde styrkas i vidare mån än vad som framgick av åtalsbeslutet den 28 september 1995 och lade ned den återupptagna förundersökningen. Riksåklagaren överprö- vade överåklagarens beslut efter begäran av Osmo Vallos anhöriga. Sedan professorn Jovan R i en intervju i TV-programmet Striptease förklarat bl.a. att våld inte kunde uteslutas som förklaring till Osmo Vallos död lämnade han kompletterande information om möjligheterna att förbättra beslutsunderlaget rörande Osmo Vallos skador. Riksåklagaren beslutade i november 1997 att förundersökningen avseende misstanke om vållande till annans död och misshandel skulle återupptas. Den 30 januari 1998 beslutades att en ny utvidgad rättsmedicinsk undersökning skulle utföras. I ett utlåtande på begäran av den överåklagare som ledde förundersökningen anförde över- läkarna Jovan R och Jan L den 14 maj 1998 att alla gjorda observationer angav att Osmo Vallo avlidit i sviterna av det aktuella omhändertagandet. Generaldirektören för Rättsmedicinalverket beslutade den 27 maj 1998 att den tredje undersökningen skulle sändas till de fyra rättsläkare som genomfört den andra rättsmedicinska undersökningen för yttrande. Dessa angav i ett yttrande att de vidhöll sina tidigare redovisade uppfattningar. I ett yttrande över detta anförde Jovan R och Jan L att de vidhöll sin uppfattning. Socialstyrelsens rättsliga råd yttrade sig på begäran av åklagaren och framhöll bl.a. att det sammanfattningsvis, mot bakgrund av den diskussion som förts rörande definitioner, symptom, tecken, riskfaktorer, dödsme- kanismer, obduktionsfynd etc. rörande sju-åtta tänkbara dödsorsaker var

141 2006/07:KU20

Rättsliga rådets uppfattning att såväl föreliggande uppgifter om händelse- förloppet som de toxikologiska fynden och obduktionsfynden på vetenska- pens nuvarande ståndpunkt var väl förenliga med diagnosen exciterat delirium. Däremot talade omständigheterna och obduktionsfynden inte med samma styrka för diagnoserna förgiftning eller positionell asfyxi. De sist- nämnda gäller i än högre grad övriga här diskuterade diagnoser. Det borde dock avslutningsvis ånyo understrykas att dessa bedömningar av dödsorsa- ken baserar sig på värderingar av sannolikheter, och att ingen av de diskuterade dödsorsakerna kunde uteslutas helt. Överåklagaren beslutade den 4 maj 1999 att lägga ner förundersök- ningen. I beslutet konstaterades att den kompletterande förundersökningen inte hade medfört att någon orsak till Osmo Vallos död kunde fastställas med tillräcklig säkerhet. Riksåklagaren överprövade den 30 mars 2000 beslutet och anförde att den rättsmedicinska utredningen i ärendet inte gav honom, i hans egenskap av åklagare, ett tillräckligt stöd för att inom ramen för en brottmålsprocess och med det regelverk som gäller för ett åtalsbeslut med tillräcklig grad av säkerhet kunna påstå vilken den huvudsakliga dödsorsaken var. Han beaktade därvid särskilt att det fanns en rad olika uppfattningar från ett stort antal rättsmedicinska experter. Den fråga som därefter uppkom var om Vallo var vid liv när han utsattes för trampningen och om trampningen vållat eller i varje fall förvärrat de revbensska- dor som kunnat konstateras hos honom. I den delen förelåg, anfördes det, vissa vittnesuppgifter som i förening med slutsatserna framför allt från R och L men också från den rättsmedicinska utredningen i övrigt, bevisning av sådan styrka att det för honom som åklagare fanns anledning att över- väga att inom ramen för ett åtal överlämna frågan till prövning av domstol. Därmed uppkom också frågan om de rättsliga förutsättningarna för att väcka nytt åtal för misshandelsbrott. I den delen kom Riksåklagaren fram till, mot bakgrund av Karlstads tingsrätt lagakraftvunna dom i målet samt reglerna om rättskraft i rättegångsbalken, att det förelåg hinder enligt 30 kap. 9 § rättegångsbalken mot att väcka ett nytt åtal mot berörda polismän rörande misshandel. Vidare konstaterades att inte heller resning kunde komma i fråga eftersom den tid inom vilken en resningsansökan till men för den tilltalade ska ske redan inträtt. I sina avslutande synpunkter anförde Riksåklagaren att hans genomgång av handlingarna i ärendet visade att det fanns skäl att ytterligare analysera och värdera hur rättsväsendet – i vid mening – hade klarat sina uppgifter. En första fråga var om olika personer eller myndigheter inte hade hanterat sina uppgifter på ett korrekt sätt. I egenskap av riksåklagare hade han uppgiften att granska förfarandet inom åklagarväsendet. I anslutning härtill påpekade han att han med reservation för vissa kommentarer inte ansåg sig ha anledning till kritik mot de beslut som tidigare fattats rörande åtals- frågan eller nedläggning av förundersökningen. Den fråga som varit aktuell i ärendet hade främst varit värderingen av bevisningen, som med hänsyn framför allt till den omfattande medicinska utredningen kunde vara

142 2006/07:KU20 föremål för olika bedömningar. Han konstaterade vidare att han som riks- åklagare inte hade att granska hur ärendet handlagts av andra myndigheter såsom polisen, Rättsmedicinalverket eller Socialstyrelsens rättsliga råd eller hur dessa myndigheter samverkat i ärendet. Han överlämnade därför sitt beslut till Justitiekanslern. Justitiekanslern fann i flera avseenden anledning till kritik. Han ville hävda att samarbetet i det inledande skedet mellan polisen och rättsläkarna inte varit tillfredsställande. Orsakerna härtill var flera men till stor del får den som svarat för förundersökningen bära ansvaret härför. Justitiekanslern ville erinra om att han tidigare hade föreslagit att bestämmelserna rörande samarbetet mellan polis/åklagare och rättsläkarna skulle ändras så att allt material i en förundersökning ska översändas till rättsläkarna. Rikspolissty- relsen hade till följd härav omarbetat sina föreskrifter och allmänna råd i detta hänseende (jfr FAP 414-1, RPSFS 2000:14). Enligt Justitiekanslerns mening kunde det i efterhand framstå som olyckligt att inte den första rätts- medicinska undersökningen utfördes av den rättsläkare som polisen lämnat information till eftersom det alltid finns en risk att information går förlo- rad när den vidarebefordras från en person till en annan. Vid sin bedömning hade Justitiekanslern att utgå från vad som var syftet med en utvidgad rättsmedicinsk obduktion. En sådan obduktion har rättsäkerheten som sin huvuduppgift och utgör ett viktigt led i utredningen av våldsbrott och olycksfall med dödlig utgång. Vid fall av oförklarlig eller onaturlig död ska den som är verksam inom rättsmedicinen försöka fastställa den faktiska dödsorsaken genom att undersöka kvarlevorna och söka ange orsaken till skador, förgiftningar, deras natur, uppkomst, och effekter samt avge intyg härom till de rättsvårdande myndigheterna. Rätts- medicinsk undersökning är också ett viktigt bevismedel i brottmål. Kravet på noggrannhet och fullständighet vid obduktionen och på tillförligheten av det därvid upprättade protokollet måste därför naturligtvis ställas högt. En rättsläkare, som ska utföra en utvidgad rättsmedicinsk obduktion vid ett dödsfall där brott kan misstänkas, betraktas som partssakkunnig och det är undersökningsledaren som bestämmer vilken utredning som ska tillföras målet, och den sakkunnige torde ha att följa principerna för förundersök- ningens bedrivande även om han eller hon givetvis i sin utredning och bedömningen av dess resultat är helt självständig. I detta ligger att det också är förundersökningsledaren som kan och bör ge anvisningar inför en rättsmedicinsk obduktion exempelvis beträffande vilka eventuella fynd som kan vara av särskild betydelse och som man ska leta efter. Samtidigt är det emellertid så att förundersökningsledaren torde vara helt beroende av den sakkunskap som rättsläkaren besitter. Justitiekanslern hänvisade till att Rättsliga rådet i sitt yttrande anfört att den första rättsmedicinska undersökningen av Osmo Vallo inte till alla delar varit fullgott utförd genom att den inte påvisat samtliga detaljer som kan ha varit av väsentlig betydelse för utredningen av dödsfallet. Rådet representerar den sakkunskap som finns på området. I sammanhanget ville

143 2006/07:KU20

Justitiekanslern påpeka att han vid sin genomgång av Riksåklagarens akt i ärendet funnit en skrivelse den 26 september 1997 från Rättsmedicinalver- ket, vari verket uppgivit att det fanns brister vid genomförandet av den första rättsmedicinska undersökningen. Justitiekanslern kunde mot denna bakgrund inte underlåta att uttala kritik mot rättsläkaren för det sätt på vilket han utförde undersökningen. Vid sin bedömning hade Justitiekanslern dock godtagit rättsläkarens uppgift, som vann visst stöd av innehållet i obduktionsprotokollet, att han i vart fall okulärt besiktigat ryggen på Osmo Vallo. Däremot fick det anses klarlagt att han inte fridissekerat revbenen mer än till en viss del. Samtidigt var det emellertid så, vilket Rättsliga rådet anfört i sitt yttrande, att det ytterst är den ansvarige rättsläkaren som bedömer vilka specialundersökningar som är nödvändiga i ett aktuellt fall. Några föreskrif- ter om exakt vilka moment som ska ingå i en utvidgad rättsmedicinsk undersökning finns inte i det regelverk som styr förfarandet vid obduktio- ner. De riktlinjer som upprättats inom Rättsmedicinalverket år 1993, var inte heller bestämmelser i egentlig mening utan ska enligt vad som anförts i ett senare beslut av generaldirektören vid Rättsmedicinalverket ses om ett professionellt stöd vid utförandet av rättsmedicinska undersökningar. Med hänsyn till det sagda och till vad Rättsliga rådet anfört i sitt yttrande hade Justitiekanslern gjort bedömningen att Erik E och eventuellt också Henrik D inte kunde anses ha förfarit på ett sätt som kan föranleda ansvar för tjänstefel. Han ville emellertid inte förringa betydelsen av att den första rättsmedicinska undersökningen inte fyllt de krav som kunnat ställas. Det framstod som klart att bristerna fått negativa konsekvenser för den förun- dersökning som bedrivits. Därmed hade Justitiekanslern dock inte sagt att de senare konstaterade skadorna på revbenen verkligen skulle ha upptäckts om denna undersökning utförts på ett fullständigt sätt. Denna fråga kunde han inte uttala sig om utan den kunde bara besvaras av rättsmedicinsk expertis. För egen del kunde han endast konstatera att utlåtandena från den andra resp. tredje rättsmedicinska undersökningen inte gav underlag för någon annan slutsats än att skadorna kunde men inte måste ha förelegat redan vid tidpunkten för den första undersökningen. Kritik uttalades också mot Rättsmedicinalverket för flera av verkets åtgärder i samband med de rättsmedicinska undersökningarna, bl.a. när det gäller uppdraget att utföra den andra rättsmedicinska undersökningen. Avslutningsvis anförde Justitiekanslern att det inte kunde uteslutas att det kunde finnas anledning att med utgångspunkt i erfarenheterna från fallet med Osmo Vallo överväga vad som kunde göras för att stärka allmän- hetens förtroende för rättsväsendets förmåga att utreda och beivra brott inom polisen. I sin tidigare rapport hade han förespråkat vissa organisa- tionsförändringar för att stärka kompetensen hos den personal som har att utreda sådana brott. Det borde prövas om man kunde gå vidare på denna väg och ytterligare centralisera utredningsresurserna, en fråga som hade nära samband med ett förslag från chefsjustitieombudsmannen rörande verk-

144 2006/07:KU20 samheten med handläggning av anmälningar mot polismän. Från en mer allmän utgångspunkt kunde det vidare finnas skäl att överväga hur polis och rättsläkare ska kunna samarbeta under en förundersökning så att den kompetens som finns på ömse kan håll tas till vara och utnyttjas effektivt. I ett sådant sammanhang borde det övervägas huruvida den tillsyn över rättsläkarna som fanns var tillräcklig. Rättsläkarnas befattning med rättsme- dicinska undersökningar var undantagen från Socialstyrelsens tillsyn eftersom denna verksamhet inte innefattade hälso- och sjukvård. Det var alltså endast JO och Justitiekanslern som hade tillsyn över den rättsmedi- cinska undersökningsverksamheten. En rättslig tillsyn av den typ som kan utövas av dessa båda organ var emellertid knappast ändamålsenlig när det gäller en verksamhet som bygger på specialistkunskaper och där ställnings- taganden i olika frågor bygger på vad som är riktigt enligt vetenskap och beprövad metod. En kopia av beslutet tillställdes därför Justitiedepartemen- tet.

Osmo Vallo – Utredning om en utredning Regeringen beslutade den 14 december 2000 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en sammanhållen och övergripande granskning av förfarandet vid brottsutredningen i samband med Osmo Vallos dödsfall. I april 2002 överlämnade den särskilde utredaren Mats Svegfors betän- kandet Osmo Vallo – Utredning om en utredning (SOU 2002:37). Den särskilde utredaren lämnade i betänkandet förslag avseende polisens internutredningsverksamhet, rätten till målsägandebiträde vid dödsfall och allvarlig skada vid polisingripande samt en särskild utredning av Rättsmedicinal- verkets roll och tillsynen över den rättsmedicinska verksamheten. När det gäller Rättsmedicinalverkets roll och tillsynen över den rättsme- dicinska verksamheten hade man genom Osmo Vallo-fallet funnit att det bland landets rättsläkare finns en stor spännvidd i hur man ser på sin yrkes- roll. Utredningen hade också observerat de starka och över tiden uppenbarligen bestående motsättningar som finns inom den svenska rättsläkarkåren. Brottsutredningen efter Osmo Vallos död visade att såväl dessa skillnader i rolluppfattning som motsättningarna inom rättsläkarkåren riskerade att på ett allvarligt sätt återverka på den rättsliga processen. Det fanns enligt utredningen ett behov av en översyn när det gäller den rättsmedicinska verksamheten. Översynen borde ske i form av en särskild utredning med syftet att bl.a. klargöra rättsläkarnas roll. Deras specialistfunktion borde renodlas och därmed bli avsevärt tydligare. Ett alternativ till Rättsliga rådet som skulle kunna övervägas vore att inrätta ett rättsläkarråd för rättsmedicinska ärenden, dvs. ett organ vari ingår enbart experter med rättsmedicinsk och annan medicinsk kompetens.

145 2006/07:KU20

Fortsatta utredningar m.m. Förslagen om polisens internutredningsverksamhet samt frågan om rätten till målsägandebiträde har utretts av Internutredningsutredningen (Ju 2004:13) som överlämnat betänkandet Summa summarum – En fristående myndighet för utredning av anmälningar om brott av poliser och åklagare? (SOU 2007:5). I proposition 2004/05:64 föreslogs en ny ordning för utfärdande av rättsintyg. Syftet var att höja kvaliteten på de rättsintyg som utfärdas i anledning av brott. Den nya lagen trädde i kraft den 1 januari 2006. Inne- börden av den nya ordningen är att Rättsmedicinalverket får huvudansvaret för verksamheten med utfärdande av rättsintyg. Utfärdande av rättsintyg ska i huvudsak koncentreras till för uppgiften särskilt kvalificerade läkare. Rättsintyg ska i regel inhämtas antingen från läkare vid rättsmedicinsk avdelning inom Rättsmedicinalverket, eller från läkare som enligt avtal med verket åtagit sig att utfärda sådana intyg. Den s.k. RMV/SKL-utredningen (Ju 2005:10, dir. 2005:104) har, utöver sitt uppdrag att försöka samordna de verksamheter som i dag bedrivs inom Rättsmedicinalverket (RMV) och Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL), i uppdrag att genomföra en översyn av den rättsmedicinska verksamheten med utgångspunkt i Osmo Vallo-utredningens förslag. RMV/SKL- utredningen har avgett betänkandena Forensiska institutet. Ny myndighet för kriminalteknik, rättsmedicin och rättspsykiatri (SOU 2006:63) och Över- syn av den rättsmedicinska verksamheten. Tillsyn, Rättsliga rådet och rättsläkarens roll (2006:103).

Promemoria från Regeringskansliet Utskottet har genom skrivelser som ställts till Regeringskansliet begärt svar på följande frågor: – Vilka åtgärder i övrigt har från regeringens sida företagits med anledning av utredningarna från JK och även betänkandet SOU 2002:37 när det gäller Osmo Vallos dödsfall och övriga 16 dödsfall som anges i anmälan? – Vilka synpunkter och kommentarer ger anmälan till konstitutionsutskottet anledning till? Som svar har den 12 januari 2007 översänts en promemoria upprättad inom Justitiedepartementet (bilaga A3.3.2), vari redovisas en rad åtgärder som vidtagits och som framgår av den ovan lämnade redovisningen. Sam- manfattningsvis anges i promemorian att omständigheterna kring Osmo Vallos död hittills föranlett ett flertal åtgärder från regeringens sida. Resul- tatet av de åtgärderna kommer enligt promemorian sammantaget att utgöra en god grund för regeringens fortsatta överväganden i en rad frågor som har aktualiserats med anledning av Osmo Vallo-fallet.

146 2006/07:KU20

Utskottets ställningstagande Granskningen föranleder inte något uttalande från utskottets sida.

3.4 Regeringens handläggning i fråga om hyresråden vid de mindre hyresnämnderna Ärendet Anmälan m.m. I en anmälan, som kom in till konstitutionsutskottet den 7 december 2006, bilaga A3.4.1, begärs att utskottet ska granska om det ålegat regeringen att enligt 11 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen tillse att berörda hyres- nämndschefer erhöll en jämställd domartjänst vid de organisationsföränd- ringar som skedde vid årsskiftet 2005/06 och som innebar att de mindre hyresnämnderna i landet administrativt underordnades tingsrätten på respektive kansliorter. De organisationsförändringar som avses innebär att de mindre hyres- nämnderna, dvs. andra nämnder än de i Stockholm, Göteborg och Malmö, fr.o.m. den 1 januari 2006 administrativt samordnades med tingsrätten på respektive ort och att lagmannen i denna tingsrätt blev chef för hyresnämn- den.

Underlag för granskningen Till grund för utskottets granskning har legat bl.a. promemorior upprättade inom Justitiedepartementet, bilagorna A3.4.2 och A3.4.3, och utfrågningar med hyresrådet Erik Gerleman, Växjö, och f.d. justitieminister Thomas Bodström, bilagorna B2 och B5. Utskottet har vidare tagit del av en skrivelse den 24 maj 2006 från hyres- rådet Christer Grönevall, Linköping, till utskottet (dnr 051-3683-2005/06), vari hänvisas till en artikel av Gerleman i Tidskrift för Sveriges Domare- förbund 2003/1 Är hyresråd domare? Ett bidrag till tolkningen av 11 kap. 5 § RF.

Utredning i ärendet Gällande bestämmelser m.m. Regeringsformen Föreskrifter om ordinarie domare finns i 11 kap. 1 och 5 §§ regeringsformen. 1 § innehåller bestämmelser om dels Högsta domstolen och Regerings- rätten, dels andra domstolar. Om Högsta domstolen och Regeringsrätten sägs att endast den som är eller har varit ordinarie domare i respektive domstol får tjänstgöra som ledamot i domstolen. Om andra domstolar sägs att de inrättas med stöd av lag och att det vid sådana domstolar ska finnas

147 2006/07:KU20

ordinarie domare. I fråga om domstolar som har inrättats för handläggning av en viss bestämd grupp eller vissa bestämda grupper av mål (specialdom- stolar) får det dock i lag göras undantag från bestämmelsen om att det ska finnas ordinarie domare. Enligt 5 § första stycket får den som har utnämnts till ordinarie domare – utom vid uppnådd pensionsålder eller annan skyldighet enligt lag att avgå med pension – skiljas från tjänsten endast om han eller hon genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten. I andra stycket föreskrivs en rätt till domstolsprövning för en ordinarie domare som skiljs från sin tjänst genom beslut av någon annan myndighet än domstol. I tredje stycket föreskrivs en förflyttningsskyldighet som innebär att den som utnämnts till ordinarie domare, om det påkallas av organisatoriska skäl, får förflyttas till annan jämställd domartjänst. Domare som inte är ordinarie i grundlagens mening, t.ex. domare som har sin tjänst fram till viss tidpunkt eller tills vidare, har inte det grundlagsskydd mot avskedande som regeringsformen ger ordinarie domare. Ordfö- randena i Arbets- respektive Marknadsdomstolen har sålunda inte detta skydd. Bestämmelserna om oavsättlighet och förflyttningsskyldighet är överflyt- tade från § 36 i 1809 års regeringsform. Första stycket av paragrafen hade år 1965 getts följande lydelse. Den som utnämnts till domare må skiljas från tjänsten endast av domstol efter åtal eller genom beslut om entledigande i samband med pensionering; dock må han, om det finnes erforderligt av organisatoriska skäl, förflyttas till annan jämställd domartjänst. Ändringen innebar främst att bestämmelser om anställningstrygghet för andra ämbets- och tjänstemän skulle överföras till vanlig lag. En bestäm- melse om detta infördes som ett andra stycke i paragrafen. I förarbetena till 1965 års ändring (prop. 1964:140 s. 99 f.) uttalade departementschefen följande om vilka som omfattades av bestämmelsen. I några remissvar har efterlysts en bestämmelse, som klarare angiver att stadgandet avser alla ordinarie domare oavsett anställningsform och även andra domare än dem som dömer i de allmänna domstolarna. Jag anser dock den föreslagna bestämningen ”den som utnämnts till domare” fylla erforderliga krav på klarhet i ifrågavarande hänseenden. Som författningsutredningen framhållit begränsas genom denna bestäm- ning kretsen av oavsättliga domare till innehavare av ordinarie domar- tjänster. En precisering av domarbegreppet med hänsyn till arten av den dömande verksamheten synes ej kunna ske på annat sätt än genom en uppräkning i lagtexten av de domstolar för vilkas ordinarie befattningshavare i domarställning stadgandet gäller. Att belasta grundlags- texten med en dylik uppräkning synes icke vare sig lämpligt eller erforderligt. Tydligt är att stadgandet avser utnämnda domare icke blott i de allmänna domstolarna utan även i särskilda domstolar såsom vat- tendomstolarna samt i domstolar inom förvaltningsrättskipningen såsom regeringsrätten, kammarrätten, försäkringsrådet och försäkrings- domstolen. Även den som utnämnts till revisionssekreterare får anses

148 2006/07:KU20

inbegripen bland dem som åtnjuter grundlagsskydd för anställningen. Skulle tvekan uppkomma om stadgandet avser viss befattning, bör viss ledning kunna hämtas i det förhållandet huruvida avläggande av domared är föreskrivet för befattningens utövande. Om vad som menas med ”jämställd domartjänst” sades följande (a. prop. s. 100). I kravet att förflyttning kan ske endast till jämställd domartjänst torde få inläggas dels att det skall vara fråga om förflyttning till annan ordinarie tjänst med samma eller i huvudsak samma löneställning och dels att domaruppgifterna skall vara väsentligen likartade. Vad det senare villkoret beträffar bör hinder ej anses möta mot förflyttning t.ex. från hovrätt till allmän underrätt, medan däremot förflyttning från allmän domstol till förvaltningsdomstol och omvänt ej är tillåten. I förarbetena till den nuvarande regeringsformen framhöll departementschefen (prop. 1973:90 s. 390 f.) att domstolarnas självständiga ställning var av grundläggande betydelse för rättssäkerheten och att han för stärkande av denna självständighet bl.a. förordat att domstolarna i den utsträckning som var organisatoriskt möjlig skulle utrustas med ordinarie domare. För att en domares ställning av ordinarie skulle innebära den åsyftade garantin för självständighet i dömandet måste bestämmelser meddelas, vilka gav ordinarie domare ett grundlagsskydd mot att skiljas från tjänsten i andra fall än då befogad anledning därtill fanns. Ingen annan domare än den som var anställd under sådana former att han åtnjöt det anställningsskydd som paragrafen tillerkände ordinarie domare kunde räknas som ordinarie domare i grundlagens mening. Som Grundlagberedningen hade påpekat kunde alltså en tjänsteman som innehade tjänst fram till viss tidpunkt eller tills vidare inte i grundlagens mening anses vara utnämnd till ordinarie domare.

Statsanställdas rättsliga ställning – historik Bestämmelsen om oavsättlighet i 1809 års regeringsform hade före 1965 haft följande lydelse och omfattat en betydligt större krets. De som bekläda domareämbeten, så högre som lägre, samt alla andra ämbets- och tjänstemän, än de i föregående § nämnda, kunna icke, utan medelst rannsakning och dom, ifrån sina innehavande sysslor av Konungen avsättas, ej heller, utan efter egna ansökningar, till andra tjänster befordras eller flyttas. Den omständigheten att paragrafen genom ändringen 1965 inte längre garan- terade andra ämbets- och tjänstemäns än domares oavsättlighet innebar enligt departementschefen inte att den grundsats på vilken stadgandet byggde övergavs. ”Det förhållandet att också åtskilliga andra tjänstemän än domare bör kunna intaga en i förhållande till regeringen självständig ställning kunde visserligen anföras som skäl för att i grundlag bibehålla bestämmelser om oavsättlighet även för dessa tjänstemän. Om värdet av en självständig och oväldig kår av förvaltningstjänstemän och om anställ- ningstrygghetens betydelse i detta sammanhang råder heller icke delade

149 2006/07:KU20

meningar.” (prop. 1964:140 s. 98). Det syftet ansågs dock kunna tillgodoses genom att grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rätts- ställning gavs i lag. En historisk tillbakablick över statstjänstemäns rättsliga ställning gjordes i LOA-utredningens betänkande Enklare regler för statsanställda (SOU 1992:60 a.a. s. 80 f.). Där redogörs för en utveckling som började redan under 1500- och 1600-talen och som medförde att statsanställdas oavsätt- lighet gavs grundlagsskydd i 1809 års regeringsform. De statliga tjänstemännen i aktiv tjänst kunde därefter grovt indelas i två grupper – ordinarie och icke ordinarie. Ordinarie tjänstemän fick till skillnad från icke ordinarie ett särskilt bevis för sin anställning, fullmakten. Enbart ordinarie tjänstemän omfattades av grundlagsbudet. Vid sidan av fullmakten växte en annan ordinarie anställningsform fram, nämligen konstitutorialet. Konstitutorialet innebar att den ordinarie tjänstemannen kunde skiljas från anställningen även på administrativ väg. Under 1900-talet utvecklades dessutom en praxis som innebar att ordinarie tjänstemän anställdes med förordnande tills vidare eller på viss tid. De ordinarie tjänstemän som inte var anställda med fullmakt omfattades inte av oavsättligheten enligt § 36 i 1809 års regeringsform. Syftet med den oavsättlighet som följde av § 36 var ursprungligen pri- vaträttsligt – tjänstemännen skulle inneha tjänsten med äganderätt. Under inflytande av tysk rätt kom dock senare statsrättsliga argument i förgrun- den. Bestämmelsen i § 36 skulle konstitutionellt begränsa konungamakten och garantera en oväldig och orädd tjänstemannakår som stod fri i förhål- lande till konungen eller – senare – partipolitiken. Under 1800-talet började man införa system som innebar att grundlagen kringgicks på olika sätt. Bland annat intogs regelmässigt i avlönings- och pensionsreglementen och anställningsdokument förbehåll och regler om avgångsskyldighet på grund av ålder eller sjukdom eller förflyttningsskyl- dighet för fullmaktshavare och – i vissa fall – andra ordinarie. Systemen kan ses mot bakgrund av att oavsättligheten ansågs medföra rätt till lönen men inte rätt till arbetsuppgifterna. De regler om avgångsskyldighet som intagits i olika avlönings- och pensionsreglementen sammanfördes 1966, samtidigt med den partiella grund- lagsreformen, i statstjänstemannalagen till regler om entledigande av tjänstemän, och sedan år 1971 omfattas i princip samtliga statligt anställda av reglerna om avgångsskyldighet. Dagens regler infördes med ämbetsan- svarsreformen 1975. Nuvarande regler finns i lagen (1994:260) om offentlig anställning. Sär- skilda regler finns i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning. Lagen (1982:80) om anställningsskydd gäller för arbetstagare såväl i allmän som i enskild tjänst.

150 2006/07:KU20

Lagen om fullmaktsanställning Enligt 3 § lagen om fullmaktsanställning ska en ordinarie domare anställas med fullmakt, och regeringen bestämmer vilka domaranställningar som ska vara ordinarie. Regeringen bestämmer vilka arbetstagare i övrigt som ska anställas med fullmakt. I 8 § samma lag föreskrivs att en arbetstagare får förflyttas till en annan statlig anställning med fullmakt men att en förflyttning bara får ske om arbetsuppgifterna är likartade eller om arbetstagaren med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställningen. I fråga om ordinarie domare hänvi- sas dock till att vad som sägs om förflyttning i regeringsformen ska tillämpas. I 14 § finns föreskriften att en ordinarie domare är skyldig att utföra arbetsuppgifterna i en motsvarande eller högre anställning som domare vid den domstol där han är anställd och att tjänstgöra tillfälligt i en annan domstol vid sådan handläggning där flera lagfarna domare deltar. I samma lag finns också rättegångsföreskrifter. Bland annat finns en bestämmelse om tid för att väcka talan mot beslut om förflyttningsskyldig- het enligt 8 §.

Överväganden om prövning av förflyttningsskyldigheten 1993 års domarutredning redovisade i sitt betänkande Domaren i Sverige inför framtiden (SOU 1994:99) vissa överväganden om skyldigheten för ordinarie domare att utöva annan tjänst (a.a. s. 254). Efter att ha konstaterat att domarna enligt lag är skyldiga att utföra uppgifter i en motsvarande eller högre tjänst som domare vid den domstol där domaren är anställd och att skyldighet finns att tillfälligt tjänstgöra i annan domstol vid sådan handläggning där flera lagfarna domare deltar, uttalade utredningen att den enskilde domarens rättssäkerhet i anställningen kunde sägas tala för att frå- gor om förflyttningsskyldighet borde kunna föras under domstols pröv- ning. Häremot talade dock andra tungt vägande skäl. Frågan om tillämpningen av förflyttningsskyldigheten, liksom av utnämningsmakten, borde enligt utredningen ses som en fråga för den verkställande makten där den står under sedvanlig konstitutionell kontroll.

Motivuttalande inför lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut I anmälan hänvisas till ett uttalande i proposition 1987/88:69 om Europa- konventionen och rätten till rättsprövning i Sverige. I propositionen fanns ett förslag till lag om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut2. Rättspröv- ning skulle enligt 1 § inte kunna gälla exempelvis beslut som skulle kunnat överprövas i annan ordning. Enligt 2 § första stycket skulle lagen inte heller gälla beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande ska vara eller ha varit ordinarie domare.

2 Numera ersatt av lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut.

151 2006/07:KU20

Enligt 2 § andra stycket skulle lagen inte heller gälla bl.a. beslut av en arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd. I specialmotive- ringen till 2 § andra stycket uttalas följande (a. prop. s. 36). Det finns inget formellt krav på att den som tjänstgör som ordförande i en arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd skall vara eller ha varit ordinarie domare. Undantaget i första stycket är därför inte tillämpligt på dessa nämnder. Ändå talar starka skäl för att de bör lik- ställas med domstolar. Deras funktion, organisation, utredningsmöjlig- heter och självständiga ställning motsvarar i allt väsentligt vad som brukar utmärka en domstol. Tjänsten som ordförande i hyres- eller arrendenämnd anses jämställd med en domartjänst, och i fråga om över- vakningsnämnd gäller att ordföranden skall vara lagfaren och ha erfarenhet av tjänstgöring som domare.

Hyresnämnderna Den 1 januari 1969 avskaffades hyresregleringen (jfr prop. 1967:141), och i samband med det inrättades hyresnämnderna, i princip en för varje län och med representanter för partsintressena på hyresmarknaden. Nämnder- nas uppgift var i första hand att medla i uppkommande hyrestvister men också, i vissa fall, att avgöra tvisten om förlikning inte kunde nås. Om en part var missnöjd med nämndens beslut skulle han eller hon kunna väcka talan vid domstol. Den första lagen om hyresnämnder började också gälla den 1 januari 1969, då också tjänsterna som hyresråd inrättades. Numera finns bestäm- melser om hyresnämnders uppgifter och sammansättning i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Bland uppgifterna ingår att medla i hyres- eller bostadsrättstvister, att pröva överlåtelser av hyresrätt och andrahandsupplåtelser och att pröva olika tvister i hyresrätts- och bostadsrättsförhållanden. Om sammansätt- ningen gäller i princip att en hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter. Bestämmelser om de organisatoriska och administrativa förhållandena i hyresnämnderna finns i förordningen (1980:1030) med hyresnämndsinstruk- tion. Där anges att ordförande i hyresnämnd benämns hyresråd och att hyresråd också är ordförande i arrendenämnden på samma ort. Sedan den 1 juli 2006 föreskrivs att chef för annan hyresnämnd än hyresnämnden i Stockholm, Göteborg respektive Malmö är lagmannen i tingsrätten på samma ort som hyresnämnden. Dessförinnan gällde att chef för hyresnämn- den i administrativt hänseende var det hyresråd som anställts som chef och, sedan halvårsskiftet 1996, i hyresnämnder med endast ett hyresråd, det hyresrådet. I förarbetena till den ursprungliga lagen om hyresnämnder (prop. 1967:171 s. 14 f.) hänvisade departementschefen till den syn på hur förfa- randet i hyrestvister borde anordnas som han redogjort för i förslaget om att avskaffa hyresregleringen, nämligen att det var nödvändigt från rättssä- kerhetssynpunkt att parterna fick möjlighet till en domstolsmässig pröv- ning av alla hyrestvister som inte kunnat biläggas i annan ordning och att

152 2006/07:KU20 det var betydelsefullt att hyresmarknaden tillfördes en mycket kvalificerad, statlig nämndorganisation som i relativt obundna former kunde vara verksam för att bilägga sådana tvister innan de drogs inför domstol. I frågan om nämndernas sammansättning uttalade han bl.a. följande. På ordföranden bör ställas det kravet att han skall vara lagfaren. Med hänsyn till att en rättslig prövning inför nämnden skall äga rum i vissa hyrestvister och till nämndens uppgift att även vara skiljenämnd i sådana tvister bör till ordförande utses någon som har erfarenhet som domare. I undantagsfall bör emellertid annan kvalificerad lagfaren person kunna komma i fråga. Sedan Lagrådet anmärkt att det med hänsyn till att de frågor hyresnämn- den hade att avgöra ofta var av största vikt och att nämnden i sin verksamhet kunde ställas inför spörsmål av civilrättslig karaktär enligt Lagrådets mening var angeläget att ordföranden var erfaren i domarvärv, uttalade departementschefen att han i princip delade Lagrådets uppfattning men att ett ovillkorligt krav på erfarenhet i domarvärv kunde skapa svårigheter, om ingen lämplig sådan person fanns att tillgå. Han vidhöll därför att i undantagsfall annan kvalificerad person borde kunna komma i fråga (a.prop. s. 46 f.).

Riksdagsbehandling av frågan om förändringar i hyres- och arrendenämndernas organisation Som anges i anmälningen aviserade regeringen i budgetpropositionen för år 2005 vissa förändringar i hyres- och arrendenämndernas organisation som skulle vara genomförda den 1 januari 2006 (prop. 2004/05:1 utg.omr. 4 s. 140 f.). Regeringen redovisade bedömningen att de mindre nämnderna administrativt borde samordnas med tingsrätten på respektive kansliort och att antalet hyresnämnder borde minskas från tolv till åtta genom att verksamheten vid vissa nämnder fördes till övriga nämnder. I propositionen redovisade regeringen tidigare skrivelser till riksdagen om reformering av domstolsväsendet samt det uppdrag Domstolsverket haft att lämna förslag på en administrativ och organisatorisk samordning mellan de mindre hyresnämnderna och tingsrätten på respektive ort. Enligt propositionen hade riksdagen ställt sig bakom de bedömningar regeringen gjort i skrivelserna. Regeringen avsåg att återkomma med förslag till nöd- vändiga lagändringar. Justitieutskottet noterade regeringens bedömning i fråga om förändring- arna i hyres- och arrendenämndernas organisation i sin behandling av utgiftsområdet (bet. 2004/05:JuU1 s. 68) och ansåg att det inte fanns något som motsade regeringens bedömning att målet för hyres- och arrendenämn- derna att handläggningen ska vara rättssäker och effektiv hade uppfyllts på ett tillfredsställande sätt. Regeringen lade i proposition 2005/06:10 En effektivare prövning av hyres- och arrendeärenden fram förslag som syftade till att effektivisera förfarandet i hyres- och arrendenämnderna. I propositionen hänvisades till att de mindre hyres- och arrendenämnderna den 1 januari 2006 skulle

153 2006/07:KU20

komma att samordnas administrativt med tingsrätten på respektive ort. Genom att bibehålla nämndernas ställning som förvaltningsmyndigheter kunde enligt propositionen den värdefulla verksamhet som nämnderna bedriver, med bl.a. inslag av medling och upplysningsverksamhet, behållas fullt ut samtidigt som den judiciella och administrativa bärkraften hos de mindre nämnderna stärktes. Justitieutskottet hänvisade i sin behandling av propositionen (bet. 2005/06: JuU4 s. 8) till att utskottet tidigare ställt sig bakom regeringens förslag om minskningen av antalet hyresnämnder och samordning av de mindre nämn- derna med tingsrätten på orten.

Promemorior från Regeringskansliet Utskottet har genom skrivelser den 15 februari och den 15 mars 2007, som sänts till Regeringskansliet, begärt svar på vissa frågor. Som svar har den 8 och 21 mars 2007 översänts inom Justitiedepartementet upprättade promemorior (bilagorna A3.4.2 och A3.4.3).

Beslut om anställningsförhållanden för hyresråden i de mindre hyresnämnderna I svaret den 8 mars 2007 redogörs för de beslut om anställningsförhållan- dena för hyresråden i de mindre hyresnämnderna som fattades i samband med organisationsförändringarna den 1 januari 2006. Regeringen beslutade ändringar i förordningen (1980:1030) med hyresnämndsinstruktion som innebar att chef för annan hyresnämnd än nämnderna i Stockholm, Göte- borg och Stockholm ska vara lagmannen i tingsrätten på samma ort som hyresnämnden och att hyresråden ska anställas med fullmakt. Regeringen beslutade också att hyresråden skulle anställas med fullmakt, i den mån de inte tidigare hade den anställningsformen, och vissa hyresråd fick ny anställ- ningsmyndighet. Vidare redogörs för anställningsförhållandena för hyresrå- den i de mindre hyresnämnderna före och efter den 1 januari 2006 och för de rättsliga bedömningar som gjordes inför förändringen av dessa förhållan- den. Såvitt avser de enskilda anställningarna framgår att vissa av de berörda hyresråden varit anställda med fullmakt, vissa utan fullmakt och att vissa varit anställda sedan före 1996 och vissa anställts senare. De tidigaste anställningarna härrör från 1981. Såvitt avser de rättsliga bedömningarna hänvisas till ett uttalande i Dom- stolsverkets promemoria – Organisation för vissa hyres- och arrendenämn- der (2002), som utgjorde underlag för ställningstagandena om organisations- förändringarna. Enligt uttalandet får hyresråd som är anställda med fullmakt enligt 8 § lagen om fullmaktsanställning förflyttas till en annan statlig anställning med fullmakt, till en anställning hos en annan myndighet, dock bara om arbetsuppgifterna är likartade eller om arbetstagaren med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställningen. För de hyres- råd som inte är anställda med fullmakt gäller enligt 6 b § lagen om

154 2006/07:KU20 anställningsskydd att de har rätt att följa med till en ny organisation. – Regeringens ställningstaganden om organisationsförändringarna gjordes, som nämnts ovan, i proposition 2004/05:1 (utg.omr. 4 s. 140 f.). Den 10 mars 2005 gav regeringen Domstolsverket samt berörda lagmän och chefer för hyresnämnder i uppdrag att vidta de åtgärder som krävdes för att genomföra organisationsförändringarna. Som bakgrund till förändringarna i chefskapet för hyresnämnderna den 1 juli 1996 framhålls att de chefsförordnanden som beslöts för vissa hyres- råd före den tidpunkten inte var en del av berörda hyresråds fullmaktsan- ställningar. Ändringen den 1 januari 2006, som innebar att chef för annan hyresnämnd än hyresnämnden i Stockholm, Göteborg respektive Malmö är lagmannen i tingsrätten på samma ort som hyresnämnden, var ett led i den administrativa samordningen mellan de mindre hyresnämnderna och tings- rätterna på samma ort. Samordningen innebär bl.a. att tingsrätten och nämnden sambrukar funktionerna för administration. Om formen för anställning av hyresråd hänvisas till vad som kommit till uttryck i hyresnämndsinstruktionen. I instruktionerna angavs under åren 1969 till 1994 att hyresråd tillsattes av regeringen (se 18 § Kungl. Maj:ts Hyresnämndsinstruktion [1968:507], som ersattes av 20 § Kungl. Maj:ts instruktion [1971:698] för arrendenämnderna och hyresnämnderna, som ersattes av 24 och 25 §§ förordningen [1975:519] med hyresnämndsinstruk- tion, som ersattes av 25 och 26 §§ förordningen [1980:1030] med hyres- nämndsinstruktion). Från och med den 1 juli 1994, i samband med att lagen (1994:261) om fullmaktsanställning trädde i kraft, föreskrevs att hyresråd anställs genom beslut av regeringen (se 25 och 26 §§ förord- ningen [1994:921] om ändring i [1980:1030] med hyresnämndsinstruktion. Från och med den 1 januari 2006 föreskrivs att hyresråd anställs med fullmakt genom beslut av regeringen (se 25 och 26 §§ förordningen [2005:1094] om ändring i förordningen [1980:1030] med hyresnämndsin- struktion). Det framhålls vidare att det, efter de genomförda förändringarna av hyres- nämndsorganisationen, för de mindre nämnderna finns en starkare koppling till tingsrätten på orten. Ett syfte med den administrativa samordningen var också att förbättra förutsättningarna för ett arbetsutbyte mellan tingsrätterna och hyresnämnderna. Mot denna bakgrund gjorde regeringen med stöd av 3 § andra stycket lagen om fullmaktsanställning bedömningen att hyresråden fortsättningsvis skulle anställas med fullmakt.

Regeringens beslut om vilka eller vilken typ av domaranställningar som ska vara ordinarie I svaret den 8 mars 2007 behandlas vidare utskottets fråga om vilka eller vilken typ av domaranställningar som regeringen har bestämt ska vara ordinarie samt om vilken form dessa beslut har. Här påpekas att domare kan delas in i olika kategorier, att det vid domstolarna finns såväl lagfarna domare som icke lagfarna domare, att de lagfarna domarna kan vara ordi-

155 2006/07:KU20

narie domare eller icke ordinarie domare (t.ex. assessorer och fiskaler) och att även den som inte är lagfaren kan vara ordinarie domare (t.ex. fastig- hetsråd och miljöråd). Enligt svaret framgår det i såväl lagar som förord- ningar närmare vilka kategorier domare och andra som är anställda i domstolarna eller på annat sätt deltar i den dömande verksamheten i domstolarna samt formerna för deras anställning eller förordnande. Det hänvisas vidare till bestämmelserna i 11 kap. 1 § regeringsformen och i 3 § första stycket lagen om fullmaktsanställning, som återgivits ovan. Ordinarie domare finns i alla svenska domstolar med undantag för Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen. Regeringen har föreskrivit att vissa kategorier domare ska anställas med fullmakt i viss domstol, och regeringen har, enligt svaret, därigenom bestämt att de domare som får en sådan anställning ska vara ordinarie, och vilka domare det är framgår, enligt svaret, av domstolsinstruktionerna för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna och specialdomstolen Patentbesvärsrätten. Kopplingen mellan föreskriften om anställning med fullmakt och definitionen av ställning som ordinarie domare utvecklas på utskottets begäran närmare i svaret den 21 mars 2007. I svaret hänvisas till bestämmelsen i 11 kap. 1 § regeringsformen och till att det i förarbetena till regeringsformen uttalas att ingen annan domare än den som är anställd under sådana former att han åtnjuter det anställningsskydd som bestämmelsen tillerkän- ner ordinarie domare kan räknas som ordinarie domare i grundlagens mening (prop. 1973:90 s. 390 f.). Med hänvisning till bestämmelserna i 11 kap. 1 och 5 §§ regeringsformen och 3 § första stycket lagen om fullmaktsanställning förklaras att en ordinarie domare således är en i domstol fast anställd domare som har fullmakt. Vidare hänvisas till gällande bestämmelser om vilka domstolar som finns, främst enligt rättegångsbalken (Högsta domstolen, hovrätter och tings- rätter) och lagen om allmänna förvaltningsdomstolar (Regeringsrätten, kam- marrätter och länsrätter) men också enligt bestämmelser i andra lagar. Särskilda domstolar är fastighetsdomstolar, miljödomstolar och Miljööver- domstolen samt migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen. Speci- aldomstolar är Marknadsdomstolen, Arbetsdomstolen och Patentbesvärsrät- ten. Om hyresnämndernas ställning anförs följande. Hyresnämnderna är och har alltid varit förvaltningsmyndigheter och inte domstolar. Detta uttalades redan vid inrättandet av hyresnämn- derna (prop. 1967:171 s. 45) och bekräftades i samband med tillkomsten av förvaltningslagen (prop. 1971:30 s. 607). Vid tillkomsten av lagen (1973:188) om arrendenämnd och hyresnämnd uttalades att avsikten var att hyresnämnderna skulle behålla sin nuvarande ställning som förvaltningsmyndigheter (prop. 1973:23 s. 199). HD konstaterade i rätts- fallet NJA 1976 s. 3783 att hyresnämnderna, i enlighet med uttalanden i skilda lagstiftningsärenden på hyresrättens område, var att anse som förvaltningsmyndigheter och detta förhållande har vidhållits i en

156 2006/07:KU20

mängd utredningar och förarbeten genom åren (se t.ex. SOU 1981:77 s. 272, Ds 1992:28 s. 141, Ds 1993:34 s. 81 och 104, SOU 1999:15 s. 139, SOU 2000:106 s. 231 och DV-rapport 2002 s. 5 och 31). Vid 2006 års hyresnämndsreform, där de kvarvarande mindre nämn- derna administrativt samordnades med tingsrätten på respektive ort, betonade dåvarande regeringen att detta inte förändrade det faktum att varje nämnd är en självständig förvaltningsmyndighet (se prop. 2004/05: 1, utg.omr. 4 s. 140 f. och prop. 2005/06:10 s. 44). Justitieutskottet uttalade vidare att ”[g]enom att bibehålla nämndernas ställning som för- valtningsmyndighet kan den värdefulla verksamhet som nämnderna bedriver, med bl.a. inslag av medling och upplysningsverksamhet, behål- las fullt ut. Det är enligt utskottet för närvarande inte lämpligt att föra in dessa verksamheter i domstol” (bet. 2005/06:JuU4). I fråga om domstolsliknande nämnders ställning anförs följande. Europadomstolen har uttalat att termen domstol (eng. tribunal) i art. 6 i Europakonventionen inte skall tolkas så att den endast avser domstol av traditionellt slag, som ingår i ett lands domstolsorganisation (dvs. vad som betecknas som domstolar enligt ett lands interna rättsordning). Kravet på rätt till domstolsprövning kan vara uppfyllt även när tvisten prövats av ett annat organ som vid sin prövning erbjudit de rättssäker- hetsgarantier som krävs enligt konventionen. Europadomstolen har med detta synsätt ansett att Brottsskadenämn- den är att anse som en domstol i konventionens mening (Rolf Gustaf- son mot Sverige, 1997-07-01, 113/19945/709). I nationell domstol har samma bedömning gjorts vad gäller bl.a. Presstödsnämnden (RÅ 2004 ref. 122 och NJA 2002 s. 288) samt Resegarantinämnden (RÅ 2002 ref. 104). Att en s.k. domstolsliknande nämnd är att anse som en domstol i Europakonventionens mening innebär alltså inte att det är en domstol enligt Sveriges interna rättsordning (jfr prop. 1973:90 s. 386 f.). Vidare utvecklas begreppet domare. En domare definieras som en person som utför dömande uppgifter i en domstol och som där antingen är anställd eller förordnad för viss tid för att utföra dessa uppgifter. Till en början anges vilka domare som är anställda domare. Sådana domare finns i de allmänna domstolarna, i de allmänna förvaltningsdomsto- larna och i en av specialdomstolarna, Patentbesvärsrätten. Anställda domare i tingsrätt är lagmän, chefsrådmän, rådmän, fastighetsråd, miljöråd och tingsfiskaler (1 kap. 2 § rättegångsbalken, 3 och 5 §§ lagen om domstolar i fastighetsmål, 20 kap. 4 och 6 §§ miljöbalken och 1 § förord- ningen med tingsrättsinstruktion). Utöver de anställda domarna finns det i de olika domstolarna ett antal kategorier domare som inte är fast anställda i domstolarna utan i stället är förordnade att vara domare på viss tid eller för visst mål. Det gäller bl.a. – ordförande, vice ordförande och intresseledamöter/experter i Arbets- domstolen och i Marknadsdomstolen, – nämndemän och jurymän,

3 Rättsfallet gällde en ansökan om resning i ett av hyresnämnd meddelat beslut. Högsta domstolen hänvisade till att hyresnämnden, som i enlighet med uttalanden i skilda lag- stiftningsärenden på hyresrättens område var att anse som förvaltningsmyndighet, var högsta instans i ärendet och ansåg sig inte behörig att ta upp resningsansökningen till prövning utan avvisade den.

157 2006/07:KU20

– ekonomiska experter i tingsrätt i mål enligt konkurrenslagen och mark- nadsföringslagen samt i tingsrätt och hovrätt i mål enligt rättegångsbal- ken, – värderingstekniska ledamöter i länsrätt och särskilda ledamöter i kam- marrätt i mål om fastighetstaxering, – tekniskt sakkunniga ledamöter i patentmål, och – sakkunniga ledamöter i miljömål. Tingsnotarier och länsrättsnotarier samt beredningsjurister är anställda i domstol men utför dömande uppgifter endast efter särskilt förordnande. En hovrätt eller kammarrätt får vidare som adjungerande ledamot förordna bl.a. en åklagare, en lagfaren professor eller en advokat (se 44 § i respektive domstols instruktion). I tingsrätt kan bl.a. ett hyresråd förordnas som ledamot i rätten vid avgörande av ett mål (se 22 och 23 §§ tingsrättsinstruk- tionen4). I promemorian kommenteras vidare uppdraget som förordnad ordfö- rande i domstolsliknande nämnd. Här påpekas att det förhållandet att det i författning uppställs krav på att en ordförande i en s.k. domstolsliknande nämnd är eller har varit ordinarie domare inte innebär att någon anställs som ordinarie domare i nämnden. I stället är det fråga om att en person som är eller har varit anställd i domstol som ordinarie domare förordnas på viss tid som ordförande i nämnden. Den förordnade har sedan, beroende på ordförandeskapets omfattning och art, att antingen begära tjänstle- digt från sin domaranställning eller utföra sitt nämnduppdrag vid sidan om den ordinarie anställningen (en bisyssla). Det bör i sammanhanget noteras att det för hyresnämnder inte uppställs ett sådant krav – att vara eller ha varit ordinarie domare – på ordföranden (se prop. 1967:171 s. 15 och 46 f.).

Domare anställda med fullmakt I svarspromemorian den 21 mars 2007 anges att regeringen har föreskrivit att vissa kategorier domare ska anställas med fullmakt i viss domstol, och genom detta har regeringen bestämt att de domare som får en sådan anställ- ning ska vara ordinarie. Vilka de är framgår enligt svaret av domstolsinstruktionerna och är följande. I de allmänna domstolarna tingsrätt: lagmän, chefsrådmän, rådmän, fastighetsråd och miljöråd (1, 38 och 39 §§ förordningen med tingsrättsinstruktion), hovrätt: hovrättspresidenter, hovrättslagmän, hovrättsråd tillika vice ord- förande på avdelning, hovrättsråd, fastighetsråd och miljöråd (1, 36 och 37 §§ förordningen med hovrättsinstruktion), Högsta domstolen: justitieråd (1 och 25 §§ förordningen med instruktion för Högsta domstolen). I de allmänna förvaltningsdomstolarna

4 Övriga kategorier innefattar bl.a. hovrättsassessor, kammarrättsassessor eller någon som tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätt eller kammarrätt minst ett år och bedömts vara lämplig att anställas som assessor.

158 2006/07:KU20

länsrätt: lagmän, chefsrådmän och rådmän (1, 35 och 36 §§ förord- ningen med länsrättsinstruktion), kammarrätt: kammarrättspresidenter, kammarrättslagmän, kammarrätts- råd tillika vice ordförande på avdelning och kammarrättsråd (1, 36 och 37 §§ förordningen med kammarrättsinstruktion), Regeringsrätten: regeringsråd (1 och 24 §§ förordningen med instruktion för Regeringsrätten). I specialdomstolen Patentbesvärsrätten: patenträttsråd (18 § förord- ningen med instruktion för Patentbesvärsrätten).

Hyresrådens anställning I fråga om hyresråden påpekas i svarspromemorian den 21 mars 2007 att enligt 3 § lagen om fullmaktsanställning såväl ordinarie domare (första stycket) som andra ordinarie befattningshavare (andra stycket) kan anstäl- las med fullmakt och att det för ordinarie domare finns ett krav på att denna anställningsform används. Hyresråden var från hyresnämndernas inrättande anställda med fullmakt. Vid tillkomsten av lagen om fullmakts- anställning år 1994 utmönstrades denna anställningsform för ett antal tjänster, däribland för hyresråden. Hyresråden har därefter under drygt ett decennium anställts utan fullmakt, vilket inte hade varit möjligt om de hade varit ordinarie domare. Att hyresråd av lagstiftaren inte anses vara ordinarie domare framgår enligt promemorian vidare t.ex. genom reglerna om tjänstgöringsskyldig- het. För ordinarie domare regleras denna skyldighet i 14 § lagen om fullmaktsanställning. Regler om hyresrådens tjänstgöringsskyldighet finns däremot i 31 § hyresnämndsinstruktionen.

Chefskap och lönesättning På utskottets begäran kommenteras i svaret den 21 mars 2007 också uppgiften att hyresråden avlövats sina tidigare chefskap och vidkänts lönesänk- ning med hänsyn till föreskriften i 11 kap. 5 § regeringsformen. Som kommentar sägs följande. Hyresråd anställs sedan den 1 januari 2006 (och före den 1 juli 1994) med fullmakt och har fast anställning i en hyresnämnd. Som redovisats ovan är nämnderna emellertid inte domstolar och hyresråden har inte anställning som domare. Hyresråden är således inte ordinarie domare. I förarbetena till RF uttalas att ingen annan domare än den som är anställd under sådana former att han åtnjuter det anställningsskydd som 11 kap. 5 § RF tillerkänner ordinarie domare kan räknas som ordinarie domare i grundlagens mening (prop. 1973:90 s. 390 f.). Eftersom hyres- råden inte är ordinarie domare är bestämmelserna i 11 kap. 5 § RF inte tillämpliga på dem. Att det i förarbetena till den tidigare lagen (1988:205) om rättspröv- ning av vissa förvaltningsbeslut uttalats att tjänsten som ordförande i hyresnämnd anses jämställd med en domartjänst (prop. 1987/88:69 s. 36) föranleder ingen annan bedömning. Propositionsuttalandet bör läsas i ljuset av att hyresnämnderna undantogs från möjligheten till rättspröv- ning trots att det inte är föreskrivet att ordförande i nämnderna skall

159 2006/07:KU20

vara en ordinarie domare och att nämnderna därför inte är s.k. domstolsliknande nämnder. Detta utvecklas närmare i propositionen (se a.prop. s. 22, jfr även prop. 1973:90 s. 386 f.). Hyresråden i de mindre nämnderna hade förordnanden att vara chef för respektive nämnd. Som en följd av den omorganisation som beslutades upphörde dessa förordnanden att gälla den 1 januari 2006. Dom- stolsverket har som en konsekvens därav tagit bort de lönetillägg som följde på förordnandena. Det har inte funnits förutsättningar för regeringen att låta ett hyresråd behålla sitt chefsförordnande när lagmannen på tingsrätten på samma ort som hyresnämnden i hyresnämndsinstruk- tionen tilldelats denna uppgift. Förordnandena som chef har inte omfattats av berörda hyresråds fullmakt och det har inte funnits någon skyldighet att ge dessa råd en motsvarande anställning som chef på annat håll.

Utfrågningar Utskottet har hållit utfrågningar den 29 mars 2007 med hyresrådet Erik Gerleman (bilaga B2) och den 10 april 2007 med f.d. justitieminister Tho- mas Bodström (bilaga B5).

Erik Gerleman Erik Gerleman, som i artikeln Är hyresråden domare? i Tidskrift för Sve- riges Domareförbund 2003/1 gjort en genomgång av aktuella förarbetsutta- landen och kommentarer samt framfört kritik mot den då aviserade åtgärden att förändra ställningen för hyresråden i de mindre hyresnämn- derna, lämnade vid utfrågningen sin syn på om hyresråd ska uppfattas som domare eller inte domare. Han kommenterade också olika punkter i promemoriorna från Regeringskansliet. Bestämmelsen i 11 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen att det i domstol ska finnas ordinarie domare är, påpekade Erik Gerleman, begränsad till att uppställa ett krav på organisationen av en domstol, och det går inte att i den bestämmelsen läsa in någon definition av begreppet domare. Enligt domförhetsregeln i 22 § tingsrättsinstruktionen, där det föreskrivs minimikrav på rättens sammansättning i mål där en tingsrätt är domför med tre lagfarna domare, måste minst en av de ledamöter som inte är ord- förande – vilken i princip måste vara ordinarie domare i tingsrätten – tillhöra någon av vissa angivna kategorier, av vilka hyresråd är en. Eftersom de övriga kategorier som räknas upp räknas som domare, måste meningen enligt Erik Gerleman vara att också hyresråd är domare. Bestämmelsen i 31 § hyresnämndsinstruktionen, som stadgar att hyres- råd är skyldiga att, i den utsträckning arbetsuppgifterna tillåter det, tjänst- göra vid en tingsrätt på samma ort som hyresnämnden, måste enligt Erik Gerleman innebära att hyresråd är obegränsat behöriga att tjänstgöra som domare i alla mål vid tingsrätten, och det måste uppfattas så att lagstiftaren ansett att hyresråd är domare, och då också har det anställningsskydd som gäller för domare. När tjänsterna som hyresråd infördes 1969 måste

160 2006/07:KU20 lagstiftaren ha ansett det som en självklarhet att hyresråd var domare, även om hyresnämnderna inte ansågs som domstolar. Att hyresråd ansågs behö- riga att döma i domstol kan enligt Erik Gerleman bara förklaras på det sättet. Vidare påpekade Erik Gerleman att det inte finns någon lagregel som explicit säger att hyresråd är domare. År 1965, då den gamla regeringsformen ändrades, förklarade man att inte går att ge någon definition av vare sig domare eller domstol. När anställningsskyddet för ordinarie domare infördes i den tidigare regeringsformen 1965 klargjordes det att ställningen som ordinarie domare gäller oavsett vilket anställningsdokument som begagnas vid tillsättandet. Andra omständigheter än fullmakt skulle alltså vara avgörande för om en domare var ordinarie eller inte. I fråga om hyresnämndernas ställning som domstolar enligt Europakon- ventionen höll Erik Gerleman med om att konventionskravet på att en tvist om civila rättigheter ska avgöras i domstol inte nödvändigtvis förutsätter att det rör sig om en domstol enligt den inhemska rättsordningen. Men han ville framhålla att det ändå ställs krav. Organet ska vara opartiskt och oavhängigt, och till kravet på oavhängighet hör bl.a. frågan om hur och för vilken tid domarna utses. I förarbetena till lagen om rätt till domstols- prövning av vissa förvaltningsbeslut övervägdes att införa en rätt till domstolsprövning av hyres- och arrendenämndernas avgöranden, men man ansåg av flera skäl att det inte behövdes. Starka skäl ansågs tala för att de borde likställas med domstolar. Deras funktion, organisation, utrednings- möjlighet och självständiga ställning motsvarade i allt väsentligt vad som brukar utmärka en domstol. Erik Gerleman citerade särskilt: ”Tjänsten som ordförande i hyres- och arrendenämnd anses jämställd med en domar- tjänst.” I det sammanhang uttalandet gjordes var det av stor betydelse och klargjorde att hyres- och arrendenämnderna uppfyller de krav som Europa- konventionen ställer på en domstol. Till det hör ordförandens oberoende ställning, inräknat anställningsskydd, vilket måste ha ansetts uppfyllt eftersom tjänsten ansågs jämställd med en domartjänst. I fråga om hyresnämndschefernas löner gällde tidigare att de hade en särskild lön, högre än den som gällde för andra hyresråd. Först fr.o.m. den 1 juli 2003 ändrades lönen så att den delades upp i en grundlön och i ett tillägg som skulle utgå så länge vederbörande hyresråd var chef för hyres- nämndens kansli. Det skedde innan det fanns något beslut om att ta bort chefskapet.

Thomas Bodström Thomas Bodström framhöll vid utfrågningen att den förändring som gjordes i hyresrådens status vid årsskiftet 2005/06 var att de fick s.k. fullmakt. Han pekade på att det finns många som har olika funktioner i samhället där man prövar enskilda personers olika situationer – i brottsskadenämn- der, trafikskadenämnder m.m. – där man kan vara domare men inte är det automatiskt. Hyresråd är inte att anse som ordinarie domare, men när de tjänstgör i en domstol är de att anse som domare.

161 2006/07:KU20

Vidare hänvisade Thomas Bodström till förarbetena till inrättandet av hyresnämnderna och till rättsfallet NJA 1976 s. 378, som nämns i svar från Regeringskansliet. Sammanfattningsvis framhöll Thomas Bodström att han inte hade någon annan uppfattning än den som framkommit i promemoriorna från Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande Utskottet vill peka på att en faktor som är ägnad att bringa oreda i ett resonemang om hyresrådens ställning är skillnaden mellan domare och ordinarie domare. Icke ordinarie domare finns, som framgår ovan, i alla domstolskategorier utom Högsta domstolen och Regeringsrätten. Endast ordinarie domare omfattas av bestämmelsen i 1 kap. 5 § regeringsformen. Den fråga som aktualiseras i anmälningen avser alltså om hyresråden hade ställning inte som domare utan som ordinarie domare. Som framgår av utskottets redogörelse ovan har synen på statsanställdas rättsliga ställning genomgått en lång utveckling, och fram till grundlagsändringarna 1965 rådde i 1809 års regeringsform samma syn på oavsättligheten vare sig det var fråga om domare eller andra ämbets- och tjänstemän. Efter 1965 har endast ordinarie domare omfattats av skyddet i grundlagen. Samtidigt bestämmer regeringen i stor utsträckning vilka kategorier av domare som, genom att anses som ordinarie domare, ska omfattas av detta skydd. Fullständigheten i regeringens redovisade beslutsunderlag har diskuterats. Granskningen har inte visat annat än att gällande rätt har gett utrymme för regeringen att göra den bedömning som gjorts. Utskottet vill framhålla att bedömningen av regeringens handläggning av ärenden av detta slag måste utgå från att endast uppenbara fel skulle kunna ge utskottet anledning att från utskottets utgångspunkter kritisera agerandet. Granskningen föranleder inget ytterligare uttalande av utskottet.

3.5 Regeringens beredning av ärenden Ärendet Anmälningar Fem granskningsanmälningar till konstitutionsutskottet handlar om regeringens beredning av ärenden hösten 2006. Anmälningarna avser om regeringen har följt de krav i grundlagen som ställs på beredning av ärenden. En granskningsanmälan tar upp ett utskottsinitiativ. Två anmälningar rör regeringens beredning av förslagen om förändrade regler i arbetslöshetsförsäkringen, två anmälningar rör förslag om föränd- ringar i skattelagstiftningen och två anmälningar rör förslagen om avveckling av Djurskyddsmyndigheten respektive Arbetslivsinstitutet.

162 2006/07:KU20

I två anmälningar till konstitutionsutskottet den 30 oktober 2006 respektive den 27 december 2006, bilagorna A3.5.1–2, begärs att utskottet granskar om regeringens beredning av förslaget om förändrade regler i arbetslöshetsförsäkringen står i överensstämmelse med regeringsformens bestämmelser. Enligt anmälningarna fick remissinstanserna orimligt kort tid på sig att inkomma med svar till regeringen. Mot bakgrund av att för- ändringarna medför betydande ekonomiska konsekvenser för ett mycket stort antal personer är det, enligt anmälarna, anmärkningsvärt att regeringen inte gav remissinstanserna längre tid att bereda ärendet. I en anmälan till konstitutionsutskottet den 20 december 2006, bilaga A3.5.3, begärs att utskottet granskar regeringens beredning av förslagen om ändringar i fastighets- och förmögenhetsskatten. De synpunkter som Lagrådet och Skatteverket (remissinstans) framförde borde, enligt anmä- larna, ha uppfattats som en signal till regeringen om att dra tillbaka ärendet för ytterligare beredning. I en anmälan till konstitutionsutskottet den 3 januari 2007, bilaga A3.5.4, begärs att utskottet granskar regeringen för beredningen av riksdags- ärendet om fackföreningsavgift och arbetslöshetskassa. Anmälaren begär att utskottet granskar om regeringens sätt att via riksdagens skatteutskott väcka frågan om att förhindra förhandsinbetalningar av fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa stått i överensstämmelse med riksdagsordningen. Skatteutskottets betänkande 2006/07:SkU8, avlämnat den 7 december 2006, bygger på ett utskottsinitiativ. Enligt anmälaren har utskottsinitiativet uppenbarligen tillkommit i samråd med Regeringskansliet och statsrådet Sven Otto Littorin. I en anmälan till konstitutionsutskottet den 19 december 2006, bilaga A3.5.5, begärs att utskottet granskar regeringens beredning av förslaget om avveckling av Djurskyddsmyndigheten. Anmälaren anför att regeringen visserligen bestämmer över myndighetsorganisationen, men då regeringen samtidigt stryper anslagen till Djurskyddsmyndigheten från årsskiftet 2006/07 innebär det i praktiken att riksdagen beslutat om nedläggning. Att besluta om nedläggning av en myndighet utan något utförligare beslutsunderlag än några rader i budgetpropositionen kan, enligt anmälaren, svårli- gen anses uppfylla kraven på tillräcklig beredning. En snabbanalys presenterades den 13 december 2006, vilket innebar att miljö- och jordbruksutskottet, enligt anmälaren, helt saknade möjlighet att beakta denna då utskottet den 30 november 2006 justerade sitt betänkande 2006/07:MJU2. I betänkandet behandlades frågan om avvecklingen av Djur- skyddsmyndigheten. I en anmälan till konstitutionsutskottet den 1 februari 2007, bilaga A3.5.6, begärs att utskottet granskar om regeringens beredning av ärendet som rör nedläggningen av Arbetslivsinstitutet står i överensstämmelse med regeringsformens bestämmelser om beredning av ärenden. Enligt anmäla- ren finns inte ytterligare beredning av förslaget om nedläggningen redovi- sad för riksdagen än avsnittet i budgetpropositionen. Regeringen har inte

163 2006/07:KU20

heller redovisat hur forskningen som bedrivits inom ramen för Arbetslivs- institutet ska – såsom anges i budgetpropositionen – bedrivas effektivare och kraftfullare.

Underlag för granskningen Till grund för granskningen har bl.a. legat fem promemorior upprättade inom Statsrådsberedningen och departementen, bilagorna A3.5.7–11, samt en utfrågning med statsminister Fredrik Reinfeldt, bilaga B12.

Utredning i ärendet Gällande regler Beredning av ärenden Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen ska vid beredning av regeringsärenden behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs ska tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig. Vid tillkomsten av den nuvarande regeringsformen uttalades att systemet med att inhämta yttranden från myndigheter, organisationer och andra enskilda är ett karakteristiskt och betydelsefullt inslag i svensk politisk beslutsprocess. Vidare framhölls att det vore naturligt att ordningen med remisser från regeringen som ett led i beredningsarbetet även i fortsätt- ningen skulle komma till uttryck i regeringsformen (prop. 1973:90 s. 287). Regeringsformens remissregel gäller alla typer av regeringsärenden, för- fattnings- och budgetärenden såväl som förvaltningsärenden. Varken av bestämmelserna i regeringsformen eller av förarbetena till grundlagen framgår hur ett remissförfarande bör gå till. Statsrådsbered- ningen har emellertid utfärdat anvisningar om vad som bör gälla när regeringen ska lämna en proposition eller skrivelse till riksdagen. I Propo- sitionshandboken (Ds 1997:1 s. 27) fastställs att det traditionella sättet för regeringen att få upplysningar och yttranden är att skicka ut betänkanden och promemorior på remiss. Regeringen kan även skaffa sig information på annat sätt, främst genom remissmöten och genom att hämta in under- handssynpunkter. Det framhålls att alla komplicerade lagstiftningsärenden regelmässigt ska föregås av remissbehandling. Remissmöten kan dock i sådana fall användas som en del i beredningsförfarandet om ärendet har föregåtts av tidigare utredningar och remissförfaranden. Det understryks dock att det endast är i verkliga undantagssituationer som regeringen i stäl- let för remissbehandling eller remissmöten kan ta kontakt med berörda myndigheter under hand och ha överläggningar med dessa. Som huvudregel bör remisstiden, enligt handbokens riktlinjer (s. 32), inte sättas kortare än tre månader.

164 2006/07:KU20

Propositionshandboken tar även upp hur brådskande propositionsarbete bör hanteras (s. 119 f.). Det normala berednings- och remissförfarandet kan i vissa undantagsfall ersättas med ett förfarande med remissmöten m.m. eller, i lagtekniska frågor av mer okontroversiellt slag, med en begrän- sad remiss i samband med delningsförfarandet, då man endast delar propo- sitionsutkastet eller tar muntliga kontakter. Detta får dock, enligt riktlinjerna, förekomma endast i undantagsfall.

Den nya budgetprocessen Grundläggande regler om statsbudgeten och budgetprocessen återfinns i regeringsformen. Bestämmelserna om finansmakt och budgetreglering finns i 9 kap. I riksdagsordningen finns bestämmelser om riksdagens arbete och arbetsformer, bl.a. i fråga om statsbudgeten och budgetreglering. Om budgetpro- positionens avlämnande stadgas i 3 kap. Budgetpropositionen ska enligt riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 3.2.1 avlämnas senast den 20 september. Under år då riksdagsval hålls i september, ska dock budgetpropositionen avlämnas senast en vecka efter riksmötets öppnande, dvs. omkring tre veckor efter valdagen. Om detta inte är möjligt på grund av regeringsskifte, ska budgetpropositionen enligt tilläggsbestämmelsens andra stycke avlämnas inom tio dagar efter skiftet, dock senast den 15 november. En ny budgetprocessordning infördes den 1 januari 1997. Statens bud- getår sammanfaller fr.o.m. 1997 med kalenderåret. Ytterligare bestämmel- ser om budgetprocessen finns i lagen (1996:1059) om statsbudgeten (budgetlagen). I 16 § budgetlagen föreskrivs att regeringens förslag till statsbudget enligt 9 kap. 6 § regeringsformen ska omfatta alla inkomster och utgifter, med vissa angivna undantag. I de utredningar som föregick den nya budgetlagen samt i senare utredningar har resonemang förts kring den nya budgetprocessen och de svårig- heter som det innebär om ett riksdagsval resulterar i regeringsskifte. Bland annat har Riksdagskommittén – som talmanskonferensen tillsatte år 1998 för att se över och utvärdera vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer – tagit upp frågan. Kommittén uttalade bl.a. följande i betänkandet Riksda- gen inför 2000-talet (2000/01:RS1 s. 65–66). Slutligen finns det också anledning att kommentera en annan typ av kritik som vi har fångat upp, bl.a. i de intervjuer som referensgruppen genomfört, mot den nya budgetprocessen under valår med regeringsskiften. Kritiken går ut på att det är svårt för en tillträdande regering att hinna forma sitt budgetalternativ. Eftersom den avgående regeringen i praktiken redan har gjort nödvändiga förberedelser för att kunna lägga fram en budget, hänvisas i stort sett den nya regeringen till att lägga fram den gamla regeringens budgetförslag. Kritikerna menar att detta är ett odemokratiskt inslag. En ny majoritets vilja måste kunna få utslag i den tillträdande regeringens första budget.

165 2006/07:KU20

Att det är svårt för en tillträdande regering att lägga fram ett budgetalternativ där alla dess förslag får genomslag omedelbart är uppenbart. Vi kan emellertid av flera skäl inte dela uppfattningen att detta förhål- lande skulle vara odemokratiskt eller ens anses olämpligt. En väl förberedd ny majoritet hinner lägga in flera av sina prioriterade frågor i budgetpropositionen. Ändringar kan också göras i riksdagen, t.ex. under utskottsberedningen, även om utskottsinitiativ endast bör tillgripas i begränsad omfattning. Om den nya majoriteten inte hinner få med allt, kan den återkomma med förslag under våren, t.ex. på tilläggsbudget. Det betyder i praktiken att en ny regering kan få snab- bare genomslag för sin politik än i den gamla ordningen som innebar att en ny regering tillträdde på hösten och lade fram sin budget i januari, vilken trädde i kraft vid halvårsskiftet, dvs. nio månader efter valet. Andra förslag från en ny regering kan kräva mer tid. Att förändra lagstiftning, myndighetsorganisation, etc. kräver ofta ganska lång tid för utredning, remissförfarande, regeringsberedning, m.m. Dessutom bör riksdagen fatta beslut i god tid före ikraftträdandet. Detta förhål- lande har inte förändrats med den nya budgetprocessen. Riksdagskommitténs ståndpunkt delas av 1999 års författningsutredning (Ju 1999:13), som för en diskussion i sitt slutbetänkande Den gemensamma valdagen och andra valfrågor (SOU 2002:42 s. 59 f.). Författningsutredningen har bl.a. haft i uppdrag att utreda frågan om valdagen bör flyttas från hösten till våren. Som skäl för val på våren har under senare år främst åberopats att valrörelsen sammanfaller med budgetprocessen som en följd av övergången till kalenderårsbudget och att de problem som detta innebär blir ännu mer uttalade om valet resulterar i ett regeringsskifte. Författningsutredningens samlade bedömning var dock att det saknades tillräckliga skäl för att ändra den nuvarande förläggningen av valdagen. Vad gäller frågan om regeringsskifte, anförde utredningen att det är rimligt att anta att den nuvarande förläggningen av valdagen kommer att medföra svårigheter att hinna med budgetprocessen under valår med regeringsskiften, men att valdagens förläggning bör bestämmas med utgångs- punkt i en diskussion om demokrativärden. Utredningen ansåg att budgetprocessen kan klaras av även under valår. En väl förberedd ny majoritet hinner lägga in flera av sina prioriterade frågor i budgetpropositionen. Där- utöver är det under valår möjligt att lämna budgetpropositionen något senare än annars. Vidare kan smärre ändringar i budgeten göras i riksdagen, t.ex. under utskottsberedningen. Om den nya regeringen inte hinner få med allt, kan den återkomma med förslag under våren efter valet, t.ex. på tilläggsbudget.

Utskottsinitiativ Enligt 3 kap. 7 § riksdagsordningen får ett utskott väcka förslag hos riksdagen i ett ämne som hör till dess beredningsområde genom ett s.k. utskottsinitiativ. Ett utskottsinitiativ tas genom ett utskottsbetänkande och beslutas formellt först när betänkandet justeras. Följdmotioner kan därför inte väckas i anledning av initiativet. Förslag som läggs fram av utskott

166 2006/07:KU20 medför således inte någon motionsmöjlighet. Däremot har en minoritet i utskottet en rätt att – inom ramen av det väckta ärendet – i utskottets betän- kande reservera sig och på så sätt framföra andra förslag. Grundlagberedningen (GLB) skrev i sitt betänkande Ny regeringsform – Ny riksdagsordning (SOU 1972:15 s. 263) att i fråga om vad som får yrkas reservationsvis i utskott i anslutning till ett självständigt utskottsinitiativ har man anledning att vara mera generös i sin bedömning än man annars är. Härigenom kan frånvaron av rätt att väcka följdmotioner till utskottsförslag i viss mån kompenseras. Regleringen av utskottsinitiativet bör nämligen inte bli sådan att den kunde tänkas inbjuda riksdagsmajorite- ten till aktioner via utskotten i syfte att hindra oppositionen att presentera alternativförslag. Den s.k. självständiga initiativrätten i dess nuvarande form har utskotten haft sedan 1971. I proposition 1970:40 med förslag till ändring i regeringsformen, m.m., som bl.a. upptog utskottens initiativrätt, hänvisade regeringen till att GLB i sitt betänkande Ny utskottsorganisation (SOU 1969:62) föreslagit en omläggning av utskottsväsendet i riksdagen och där- vid ansett att övervägande skäl talade för att införa en i princip generell förslagsrätt för utskotten. GLB förordade att de regler om initiativrätt som var knutna till vissa av utskotten i den dåvarande organisationen vid en reform av utskottsväsendet skulle ersättas av en generell regel om rätt för de ständiga utskotten att, vart och ett inom sitt kompetensområde, lägga fram förslag till riksdagen, även om förslaget inte hade samband med något ärende som remitterats till utskottet.

Pågående översyn En parlamentariskt sammansatt kommitté har tillkallats med uppgift att göra en samlad översyn av regeringsformen (dir. 2004:96). Den s.k. Grund- lagsutredningens arbete ska framför allt koncentreras och inriktas på att stärka och fördjupa den svenska folkstyrelsen, att öka medborgarnas förtro- ende för demokratins funktionssätt och att höja valdeltagandet. I uppdraget ingår därför bl.a. att göra en utvärdering och översyn av hela valsystemet. Enligt uppgift omfattas frågan om valdagen bör flyttas från hösten till våren av uppdraget. Kommittén ska föreslå de grundlagsändringar och andra lagändringar som den finner motiverade och ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2008.

Bakgrund Förändrade regler i arbetslöshetsförsäkringen I budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1 utg.omr. 13) aviserade regeringen ett antal förändringar av arbetslöshetsförsäkringen. Ändringarna var en del i en större reform för att stärka arbetslinjen och öka sysselsätt- ningen. Reformens olika delar borde enligt regeringen träda i kraft samti-

167 2006/07:KU20

digt. Det var därför enligt regeringen angeläget att lagstiftningsärendet handlades skyndsamt. I proposition 2006/07:15 En arbetslöshetsförsäkring för arbete lade regeringen fram förslag om ändringar i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) och lagen (1997:239) om arbetslöshets- kassor (LAK). Propositionen överlämnades till riksdagen den 16 november 2006. Ett antal remissinstanser hade givits tillfälle att yttra sig i lagärendet. Ett utkast till propositionen remitterades den 23 oktober 2006 (dnr N2006/8076/A). Remisstiden sattes till en vecka. Regeringen beslutade inhämta Lagrådets yttrande över den del i förslaget som rörde LAK. Ett utkast till lagrådsremiss Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen (dnr N2006/7484/A) remitterades den 16 oktober 2006 till berörda remissinstanser. Remissinstanserna hade en vecka på sig att skriftligen yttra sig över utkastet till lagrådsremiss. Remissmöten hölls på Näringsdepartementet beträffande LAK-delen den 23 oktober och beträffande ALF-delen den 30 oktober 2006. Arbetsmarknadsutskottet höll den 21 november 2006 en offentlig utskotts- utfrågning med anledning av förslagen i propositionen och fattade den 12 december 2006 beslut i ärendet genom betänkande 2006/07:AU3. Vid kammarbehandlingen den 20 december beslutades om återförvisning till utskottet för ytterligare beredning enligt 4 kap. 10 § riksdagsordningen. Under beredningen av ärendet tog arbetsmarknadsutskottet emot ett antal skrivelser med synpunkter på de förändringar som föreslogs i propositionen. Förslagen togs upp till förnyad behandling i arbetsmarknadsutskottets betän- kande 2006/07:AU4. Den 21 december 2006 biföll kammaren utskottets förslag till beslut.

Lagrådets synpunkter på beredningen av förslaget Enligt en lagrådsremiss den 2 november 2006 beslutade regeringen inhämta Lagrådets yttrande över förslaget till ändring i LAK. Lagrådet uttalade den 10 november 2006 i yttrande (under rubriken All- männa synpunkter s. 1–2) följande: Ett viktigt inslag i Lagrådets granskning av remitterade förslag är om lagstiftningsärendet beretts på det sätt som föreskrivs i 7 kap. 2 § regeringsformen. Enligt nämnda lagrum skall i sådana ärenden behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Vidare skall, i den omfattning det behövs, sammanslutningar och enskilda läm- nas tillfälle att yttra sig. En sådan beredning är av väsentlig betydelse, bl.a. för att påvisa eventuella oklarheter och tillämpningssvårigheter som kan vara förknippade med lagförslaget. Särskilt vid sådana tillfällen då ett allmänt val lett till regeringsskifte finns det ett intresse, från rent politiska utgångspunkter, av att valresultatet så snart som möjligt får genomslag i den förda politiken. Samti- digt har den då nytillträdda regeringen synnerligen kort tid på sig för att utarbeta propositioner som man önskar lämna till riksdagen inom sådan tid att de kan behandlas redan under infallande hösttermin. Sådana strävanden får emellertid inte leda till att grundläggande bestäm- melser om beredningen av lagstiftningsärenden sätts åsido.

168 2006/07:KU20

Vilka krav som skall ställas på beredningen i ett konkret lagstiftnings- ärende beror bl.a. på, som kan utläsas av den aktuella bestämmelsen i regeringsformen, lagstiftningens vikt, tillämpningsområde, omfattning och komplexitet. De nu remitterade förslagen till ändringar i lagen om arbetslöshetskassor är inte särskilt omfattande men kommer att beröra ett stort antal personer och är, med den lagtekniska lösning som valts, inte okomplicerade. Förslagen har i Regeringskansliet beretts under mycket kort tid, och remissinstanserna har haft endast en vecka att yttra sig över utkastet till lagrådsremiss. Kretsen av remissinstanser är dock vid och till synes rimligt avvägd. Med hänsyn till det sagda och till förslagets uttalade karaktär av provisorium anser Lagrådet att beredningen, med de påpekanden som görs nedan, får anses godtagbar.

Anmälan till Europeiska kommissionen Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har den 6 februari 2007 anmält den svenska staten till Europeiska kommissionen med anledning av att TCO anser att vissa villkor i den svenska arbetslöshetsförsäkringen diskri- minerar kvinnor och därmed strider mot rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabe- handling av kvinnor och män i fråga om social trygghet. TCO gjorde i sitt remissvar till regeringen gällande att regeringens för- slag om skärpningen av kraven i det s.k. arbetsvillkoret för rätt till arbets- löshetsersättning missgynnar kvinnor mer än män och att det därmed kan vara diskriminerande och ifrågasatte om förslaget var förenligt med EG-rät- ten. Regeringen bemötte TCO:s invändning i propositionen (prop. 2006/07: 15 s. 45–46). Sammanfattningsvis gjorde regeringen bedömningen att de lagförslag som lades fram är förenliga med såväl EG-rätten som den nationella diskrimineringslagstiftningen. Riksdagens arbetsmarknadsutskott bedömde att de samlade regeringsför- slagen som syftar till en ökad sysselsättning och till att den som är arbetslös snabbt ska komma åter i arbete innebär att både män och kvin- nor på sikt kommer att gynnas. Det nu sagda var även en kommentar till invändningarna om att förslagen skulle strida mot EG-rättens diskrimine- ringsförbud. Utskottet konstaterade att det ytterst är EG-domstolen som i ett enskilt fall avgör om det är fråga om otillåten indirekt diskriminering (bet. 2006/07:AU3 och 2006/07:AU4).

Ändringar i fastighets- och förmögenhetsskatten Finansutskottet beslutade den 19 oktober 2006 att inhämta Lagrådets yttrande över bl.a. lagförslagen om ändringar i fastighets- och förmögenhets- skatten. Lagrådet avgav den 2 november 2006 yttrande över de aktuella lagför- slagen i budgetpropositionen för 2007 (F och G, under rubriken Allmänna synpunkter s. 2–3) och anförde följande.

169 2006/07:KU20

Ett viktigt inslag i Lagrådets granskning av remitterade förslag är om lagstiftningsärendet beretts på det sätt som föreskrivs i 7 kap. 2 § regeringsformen. Enligt nämnda lagrum skall i sådana ärenden behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Vidare skall, i den omfattning det behövs, sammanslutningar och enskilda läm- nas tillfälle att yttra sig. En sådan beredning är av väsentlig betydelse, bl.a. för att påvisa eventuella oklarheter och tillämpningssvårigheter som kan vara förknippade med lagförslaget. De nu remitterade lagförslagen har, enligt vad som uppgetts vid före- dragningen, beretts endast på det sättet att ett utkast till allmänna motiveringar och lagtexter under hand tillställts Skatteverket för synpunkter och att Skatteverkets synpunkter i vissa frågor inhämtats löpande under arbetets gång. Det har uppgetts att Skatteverkets synpunkter på lagförslagen har beaktats samt att Skatteverket förklarat sig kunna hantera den praktiska tillämpningen av lagstiftningen. Någon dokumentation från denna beredning finns inte tillgänglig i lagstiftnings- ärendet. Särskilt vid sådana tillfällen då ett allmänt val lett till regeringsskifte har den då nytillträdda regeringen synnerligen kort tid på sig för att utarbeta budgetpropositionen, som skall lämnas till riksdagen inom tio dagar efter det att den nya regeringen har tillträtt. Samtidigt finns det ett intresse, från rent politiska utgångspunkter, av att valresultatet så snart som möjligt får genomslag i den förda politiken. Sådana strävan- den får emellertid inte leda till att grundläggande bestämmelser om beredningen av lagstiftningsärenden sätts åsido. Vilka krav som skall ställas på beredningen i ett konkret lagstiftnings- ärende beror bl.a. på lagstiftningens vikt, tillämpningsområde, omfattning och komplexitet. De nu remitterade förslagen till ändringar i skattelagstiftningen är inte särskilt omfattande men rör ett stort antal skattskyldiga och är, med de lagtekniska lösningar som valts, inte okomplicerade. Med detta beaktat anser Lagrådet att den beredning som förekommit i ärendet inte motsvarar de krav som ställs i 7 kap. 2 § regeringsformen, särskilt som det inte heller finns någon dokumentation rörande den mycket begränsade beredning som skett. Trots den knapphet på tid som rått borde det ha varit möjligt att bredda remissför- farandet. Skatteverket informerade och besvarade frågor med anknytning till budgetpropositionen vid skatteutskottets sammanträde den 7 november 2006. Den 7 november 2006 beslutade finansutskottet att inhämta Skatte- verkets yttrande över bl.a. aktuella lagförslag. Socialdemokraterna begärde ett utökat remissförfarande. Finansutskottets ordförande framhöll att en sådan omfattande remiss skulle innebära att riksdagen inte skulle hinna besluta om de aktuella lagförslagen så att de skulle kunna träda i kraft den 1 januari 2007. Remissinstanser som inte tidigare medverkat i beredningen av lagförslagen skulle behöva för lång tid för att ges rimliga förutsätt- ningar att utarbeta sina yttranden. Eftersom lagförslagen ska ses som en integrerad del av den ekonomiska politik som regeringen föreslagit bör de enligt ordföranden genomföras samtidigt med övriga åtgärder i budgetpropositionen. För några av lagförslagen skulle en försening kunna innebära att de inte skulle kunna genomföras förrän år 2008. En sådan fördröjning skulle innebära att helheten i budgetförslaget rubbades och därmed påverka genomförandet av centrala delar av de förslag som regeringen lagt

170 2006/07:KU20 fram till riksdagen. Det skulle således leda till sådant avsevärt men som avses i 4 kap. 11 § RO. Ordföranden föreslog därför att remissen inte skulle genomföras. Utskottet beslutade enligt ordförandens förslag (bet. 2006/07:FiU1 s. 21–22).

Skattereduktionerna för avgift till fackförening och arbetslöshetskassa Riksdagen beslutade den 6 december 2006 att slopa skattereduktionerna för avgift till fackförening och arbetslöshetskassa (prop. 2006/07:1, bet. 2006/07:FiU1, rskr. 2006/07:9). Därefter uppmärksammades, bl.a. av skatteutskottet, att beslutet att slopa skattereduktionerna för avgift till fackför- ening och arbetslöshetskassa hade en utformning som gjorde det möjligt att förhandsbetala 2007 års avgifter med skatteeffekt, trots att detta inte varit avsikten. Skatteutskottet agerade då genom ett s.k. utskottsinitiativ. Utskottet föreslog i betänkande 2006/07:SkU8 Ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) m.m. att riksdagen skulle fatta beslut om att förhandsbe- talning av avgift till fackförening och arbetslöshetskassa inte ska berättiga till skattereduktion om avgiften belöper sig på tid efter den 31 december 2006, och att de nya bestämmelserna ska tillämpas på avgifter som betalas efter den 8 december 2006. Den 13 december 2006 återförvisade kammaren betänkande 2006/07: SkU8 till utskottet för ytterligare beredning. I det nya betänkandet 2006/07: SkU9 frångick inte utskottet sina tidigare ställningstaganden i ärendet. Kam- maren biföll utskottets förslag i beslut 19 december 2006.

Avvecklingen av Djurskyddsmyndigheten Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1 utg.omr. 23 s. 50) flera åtgärder för att effektivisera den statliga administrationen och avsåg att föreslå nedläggningar eller sammanslagningar av vissa myndigheter för att arbetet ska bedrivas mer kostnadseffektivt. Som ett led i denna process aviserade regeringen att Djurskyddsmyndigheten ska avvecklas fr.o.m. den 1 juli 2007 och verksamhetsområdet djurskydd inordnas under Jordbruksverket. Hur nedläggningen skulle hanteras m.m. skulle utredas genom en särskild snabbanalys. Regeringen avsåg därefter att återkomma till riksdagen avseende nödvändiga lagändringar m.m.

Avvecklingen av Arbetslivsinstitutet I budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1 utg.omr. 14 s. 24) föreslog regeringen att Arbetslivsinstitutet avvecklas per den 1 juli 2007. Förslaget om Arbetslivsinstitutets avveckling är ett led i regeringens åtgärds- program för att effektivisera den statliga administrationen och för att arbetet ska bedrivas effektivare och kraftfullare. Den 21 december 2006 beslutade riksdagen om avvecklingen (prop. 2006/07:1, bet. 2006/07:AU5, rskr. 2006/07:87–88).

171 2006/07:KU20

I vårpropositionen (2006/07:100 s. 201) har ett nytt anslag 23:8 Avveck- lingsmyndigheten för Arbetslivsinstitutet förts upp på statsbudgeten.

Tidigare behandling Beredning av ärenden Konstitutionsutskottet har i åtskilliga betänkanden tagit upp frågan om beredningen av olika regeringsärenden och framhållit utrednings- och remissväsendets viktiga ställning i den politiska beslutsprocessen. Bland annat granskade utskottet under riksmötet 1999/2000 beredningen av lag- stiftningsärenden i olika hänseenden (bet. 1999/2000:KU10 s. 17–49). Utskottet gjorde bl.a. en genomgång av de remissmöten som ägt rum under 1998 och uttalade därefter att ett skriftligt remissförfarande är och alltid bör vara det normala sättet att inhämta synpunkter. Planeringen av ett ärende bör vara så god att inte remissmöten måste tillgripas på grund av bristande tid. Ett remissmöte kan däremot fylla en funktion först och främst för att komplettera ett skriftligt remissförfarande (a. bet. s. 24). I ett senare betänkande (bet. 2003/04:KU10 s. 56) har konstitutionsutskottet även uttalat bl.a. att remissbehandlingen utgör ett väsentligt inslag i arbetet med att upprätthålla en god kvalitet i lagstiftningen. Att underlåta remissbehandling medför risk för att lagförslag inte uppnår tillräcklig kvalitet och att den fortsatta beredningsprocessen försvåras. Vidare bör, enligt utskottets mening, ett förenklat beredningsförfarande i form av kontakter under hand med berörda myndigheter endast komma i fråga i verkliga undantagsfall.

Utskottsinitiativ Vid riksdagsbehandlingen av inrättandet av utskottsinitiativ i dess nuvarande form uttalade konstitutionsutskottet följande (bet. KU 1970:27 s. 7). En principiellt viktig nyhet i förslaget är att utskotten skall få självstän- dig initiativrätt. Denna reform framstår som ägnad att förbättra riksdagens arbetsmöjligheter. Utskottet förutsätter emellertid, att de nya befogenheterna skall begagnas med samma varsamhet, som iakttagits av de utskott som har självständig initiativrätt enligt nuvarande ordning. Ärenden bör framdeles liksom hittills normalt väckas genom proposition eller motion, och politisk enighet bör eftersträvas i de fall där initiativ kommer i fråga. Konstitutionsutskottet har därefter flera gånger uttalat sig om utskottsinitiativ (bl.a. i bet. 1997/98:KU26 och 2004/05:KU20). Utskottet har ansett att utskottens initiativrätt stärker riksdagens ställning och underlättar dess arbetsmöjligheter. Vidare har utskottet utgått från att utskottens initiativrätt – allmänt och i grundlagsärenden – även fortsättningsvis ska begagnas med varsamhet och att politisk enighet eftersträvas i de fall där initiativ kommer i fråga. Utskotten har förutsatts vara restriktiva med att själva arbeta fram mer omfattande förslag utan beredning inom Regeringskansliet.

172 2006/07:KU20

Promemorior från Regeringskansliet Genom en skrivelse till Regeringskansliet har utskottet ställt följande frågor. 1. Har regeringens ambition att få ett snabbt genomslag för sin politik inverkat på beredningsinsatserna i de nu aktuella ärendena, och i så fall på vilket sätt? 2. Regeringen inhämtade Lagrådets yttrande över lagförslagen med änd- ringar i arbetslöshetsförsäkringen men inte när det gällde ändringarna i skattelagstiftningen i fråga om fastighets- och förmögenhetsskatten m.m. Vad är skälen till denna skillnad i beredningen? 3. Föranleder TCO:s anmälan till Europeiska kommissionen några sär- skilda åtgärder från regeringens sida? Om ja, i så fall vilka? 4. Av vilket skäl innehåller inte regeringens lagförslag om skattereduktio- nen för avgifterna en sådan övergångsbestämmelse som senare infördes efter utskottsinitiativ? 5. Hur bereddes regeringens förslag när det gäller nedläggning av Djur- skyddsmyndigheten respektive Arbetslivsinstitutet? 6. Vilka kommentarer i övrigt ger anmälningarna anledning till? Som svar har den 6 mars 2007 översänts fem promemorior, två från Arbets- marknadsdepartementet, en från Jordbruksdepartementet och två från Finans- departementet.

Promemoria angående förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen (Arbetsmarknadsdepartementet) Som svar på ärendena rörande förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen har översänts en promemoria upprättad inom Arbetsmarknadsdepartemen- tet (bilaga A3.5.7). I promemorian anförs bl.a. följande. Promemoriorna Finansiering av arbetslöshetsförsäkringen och En arbets- löshetsförsäkring för arbete remitterades den 16 respektive den 23 oktober 2006. Remissmöten hölls den 23 och den 30 oktober 2006, dvs. en vecka efter att respektive promemoria skickats på remiss. Genom att tillämpa detta förfarande fick samtliga remissinstanser tillfälle och möjlighet att lämna såväl skriftliga som muntliga synpunkter på innehållet i respektive promemoria. Remisstiden för promemoriorna var visserligen kort och avvek från vad som normalt är gällande, men Regeringskansliet (Arbets- marknadsdepartementet) ansåg att det var motiverat med avsteg från denna rutin i dessa ärenden. Ett av de främsta skälen för att tillämpa en kortare remisstid var angelä- genheten att få genomslag för den nytillträdda regeringens politik. Vid tillfällen där ett allmänt val lett till ett regeringsskifte finns det ett stort intresse av att valresultatet får ett snabbt genomslag i politiken. Ett antal remissinstanser har haft synpunkter på remiss- och beredningstiden. En vecka är en kort tid i förhållande till de tre månader som normalt tilläm-

173 2006/07:KU20

pas. Arbetsmarknadsdepartementet vill dock påtala att stora delar av de förändringar som genomförts genom proposition 2006/07:15 En arbetslös- hetsförsäkring för arbete inte var några obekanta frågor utan sådana frågor som alliansen gått till val på. Arbetsmarknadsdepartementet gjorde bedöm- ningen att samtliga remissinstanser skulle klara av att lämna konkreta synpunkter på promemoriornas innehåll inom ramen av en vecka. Utgången hade sannolikt inte blivit annorlunda om de normalt gällande beredningsreglerna hade tillämpats. Dels för att remissinstanserna beretts möjlighet att lämna såväl muntliga som skriftliga synpunkter på respektive promemoria, dels för att Regeringskansliet haft en god dialog med berörda organisationer bl.a. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) och Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO), två av de viktigare parterna för att verksamheten på arbetslöshetskassorna ska fungera. Arbetsmarknads- departementet är medvetet om att ambitionen att få en snar effekt i politiken påverkat vissa remissinstanser, bl.a. genom en ökad arbetsbelastning. Exakt hur den ökade arbetsbelastningen påverkat respektive remissinstans kan Arbetsmarknadsdepartementet inte precist bedöma. Departemen- tet anser dock inte att arbetsbelastningen torde ha varit så omfattande att remissinstanserna inte kunna lämna konkreta och nödvändiga synpunkter på respektive promemoria. Om Europeiska kommissionen begär att Sverige ska yttra sig i ärendet som rör TCO:s anmälan till kommissionen, kommer regeringen att lämna en förklaring. I övrigt hänvisas till vad statsrådet Sven Otto Littorin svarat i riksdagen.

Promemoria angående ändringar av fastighets- och förmögenhetsskatt (Finansdepartementet) Som svar på ärende angående ändringar av fastighets- och förmögenhets- skatt har översänts en promemoria upprättad inom Finansdepartementet (bilaga A3.5.10). I promemorian anförs bl.a. följande. Beredningen av förslagen om fastighets- och förmögenhetsskatt har inte skiljt sig i några väsentliga delar från vad som har varit brukligt när det gäller skatteförslag av motsvarande omfattning och karaktär i budgetpropo- sitioner de senaste tio åren. Den skillnad som dock kunnat iakttas har bestått i att den tid som tjäns- temännen haft på sig för att ta fram förslagen varit ovanligt kort. Det orsakades av att det var först när den nya regeringen tillträdde som den politiska inriktningen på förslagen kunde bli helt klar. Även om arbetet med förslagen på tjänstemannanivå kunde börja förberedas i viss utsträck- ning när valresultatet blev klart, så var tiden mellan beslut om den politiska inriktningen på förslagen och den tidpunkt då förslagen i alla delar skulle vara på plats i budgetpropositionen osedvanligt kort. Det var självklart angeläget att de ändringar av fastighets- och förmögen- hetsbeskattningen som allianspartierna gått till val på skulle få genomslag så snart som möjligt efter det att den nya regeringen tillträdde. Den ambi-

174 2006/07:KU20 tionen påverkade emellertid inte beredningen av förslagen, på något annat sätt än att övriga delar av Regeringskansliet och Skatteverket fick något kortare tid på sig än brukligt för att lämna synpunkter. Till följd av det blev beredningen något mer personalkrävande än vanligt. Under de senaste tio åren har skatteförslag av motsvarande omfattning och karaktär flera gånger lämnats i budgetpropositionen. Förslagen har då beretts inom Regeringskansliet och under hand med berörda myndigheter, i första hand Skatteverket. Riksdagen har inte haft några invändningar mot att förslagen beretts på ett sådant sätt. Lagrådet har vid flera tillfällen hörts av utskottet utan att ha något att erinra mot en dylik beredning av förslagen, se t.ex. betänkandena 1998/99:FiU1, 1999/2000:FiUl och 2000/0l:FiU1. (Viss kritik anfördes dock beträffande budgetpropositionen för 1998, se bet. 1997/98:FiU1). Förslagen om ändringar i fastighets- och förmögenhetsskatten har, enligt Finansdepartementet, varken varit mer omfattande eller av annan karaktär än att beredningen av dem varit i enlighet med den praxis som bildats beträffande beredning av sådana förslag i budgetpropositionen. Även om regeringen således varit angelägen om att snabbt få genomslag för sin politik, har det inte påverkat beredningen av förslagen på annat sätt än att tjänstemännen haft kortare tid på sig att ta fram förslagen samt att övriga delar av Regeringskansliet och Skatteverket fått något kortare tid på sig att lämna synpunkter på förslagen. Synpunkterna på förslagen har beaktats utifrån samma kriterier som är brukligt vid den typen av beredning. Att regeringen är mån om att iaktta kraven på beredning visas också genom att flera angelägna förändringar inte föreslogs i budgetpropositionen. I stället aviserade regeringen endast förslagen med upplysning att den skulle återkomma till riksdagen med förslag efter det att förslagen beretts i enlighet med regeringsformens krav. Det gäller t.ex. beträffande förmögen- hetsskattens avveckling. Det var varken lämpligt eller av tidsskäl möjligt att inhämta Lagrådets yttrande över de berörda skatteförslagen innan budgetpropositionen skulle överlämnas till riksdagen. I valet mellan att å ena sidan bryta ut vissa delar av skatteförslaget och återkomma till riksdagen i en senare proposition och å andra sidan låta skatteutskottet inhämta Lagrådets synpunkter under riksdagsbehandlingen av förslagen, bedömdes det senare förfarandet som något lämpligare med hänsyn till önskemålet att hålla ihop skatteför- slagen. I propositionen förutsattes också att Lagrådets synpunkter på berörda delar av lagförslagen skulle komma att inhämtas under riksdagsbehandlingen (prop. 2006/07:1 s. 136), vilket också skedde. Påståendet från anmälarna att lagförslaget ”efter Lagrådets och Skatte- verkets yttrande inte förbättrats på något sätt” är direkt felaktigt. Det skedde flera justeringar av lagförslagen mot bakgrund av vad Lagrådet och Skatteverket hade anfört.

175 2006/07:KU20

Att regeringen inte inhämtar Lagrådets synpunkter på förslag i budgetpropositionen är inget ovanligt. Att en regering gått vidare med lagförslag trots kritik från Lagrådet beträffande beredningen är heller inget nytt. Att beredningsprocessen kan fortgå i riksdagen har förutsetts i samband med tillkomsten av den nuvarande budgetordningen – se förslag 1993/94:TK2 s. 32: Med de tidsfrister som gäller är förutsättningarna för att en ny regering skall hinna sätta sin prägel på det första budgetförslaget små. Är hand- lingsberedskapen god kan den förmodligen hinna med att i budgetpropositionen föra in något eller några förslag som är tekniskt enkla att utforma. Dessutom kan regeringspartiets företrädare i dagen motionsvis eller genom initiativ i de olika utskotten ändra i budgetförslaget under beredningens gång. Det här var första gången med nuvarande budgetordning med snäva tidsra- mar som en nytillträdd regering med en annan politisk inriktning lade fram en budgetproposition. Beredningskravet är inte statiskt utan får anpas- sas efter omständigheterna.

Promemoria angående förslaget att slopa skattereduktionerna för avgift till fackförening och arbetslöshetskassa (Finansdepartementet) Som svar på ärende rörande förslaget att slopa skattereduktionerna för avgift till fackförening och arbetslöshetskassa har översänts en promemoria upprättad inom Finansdepartementet (bilaga A3.5.11). I promemorian anförs bl.a. följande. Mot bakgrund av rättspraxis bedömde regeringen att det inte förelåg någon rätt till skattereduktion för avgifter till fackförening och arbetslös- hetskassa som hänförde sig till senare beskattningsår. Det fanns därför inte skäl att överväga en sådan övergångsbestämmelse som senare infördes genom utskottsinitiativ.

Promemoria angående avveckling av Djurskyddsmyndigheten (Jordbruksdepartementet) Som svar på ärende rörande förslaget att avveckla Djurskyddsmyndigheten har översänts en promemoria upprättad inom Jordbruksdepartementet (bilaga A3.5.9). I promemorian anförs bl.a. följande. När regeringen tillträdde den 6 oktober 2006 förelåg ett politiskt ställ- ningstagande att Djurskyddsmyndigheten skulle avvecklas. Frågan bereddes internt i Regeringskansliet inför beslut om budgetproposition för 2007. I budgetpropositionen för 2007 föreslog regeringen att riksdagen för bud- getåret 2007 skulle anvisa anslag för Djurskyddsmyndigheten. I propositionen anfördes vidare att regeringen föreslog flera åtgärder för att effektivisera den statliga administrationen och avsåg föreslå nedläggningar och sammanslagningar av vissa myndigheter för att arbetet ska bedrivas mer kostnadseffektivt. Det aviserades att som ett led i denna process ska Djurskyddsmyndigheten avvecklas fr.o.m. den 1 juli 2007. Det uppgavs vidare att för att uppfylla målet ett gott djurskydd med bibehållen hög kva-

176 2006/07:KU20 litet kommer verksamhetsområdet djurskydd att inordnas under Jordbruks- verket. Regeringen anförde vidare att en extern snabbanalys skulle göras för att se över formen för överflyttningen till Jordbruksverket. Som ett led i den fortsatta beredningen beslutade Jordbruksdepartemen- tet den 1 november 2006 att göra en analys av hur en avveckling av Djurskyddsmyndigheten och en överföring av verksamheten bör genomfö- ras (dnr Jo2006/3084). Uppdraget redovisades den 14 december 2006 i promemorian Djurskydd med helhetssyn (dnr Jo2006/3300). Inom departementet har därefter utarbetats ett förslag till konsekvensändringar i djurskyddslagen (1988:534) och i lagen (2000:537) om märkning och registrering av hundar som ett genomförande av förslagen i promemorian skulle föranleda. Promemorian och förslagen till lagändringar har sänts ut till drygt 40 myndigheter och organisationer. Den 17 januari 2007 anordnade Jordbruksdepartementet en hearing där berörda myndigheter och organisationer gavs möjlighet att lämna synpunkter på promemorian och lagförslagen. Departementet inbjöd även till att lämna skriftliga synpunkter fram till den 2 februari 2007. Vid hearingen deltog 43 myndigheter och organisationer. Skriftliga synpunkter har läm- nats av 29 instanser. De formella beslut som krävs för att en avveckling av Djurskyddsmyn- digheten och överföring av verksamheten till annan myndighet ska ske bereds fortfarande i Regeringskansliet på grundval av det underlag som redovisats. Vid bedömning av beredningskravets omfattning såvitt avser nu aktuell fråga bör beaktas att Djurskyddsmyndigheten varit verksam i endast drygt tre år och att huvuddelen av ansvaret för djurskyddsverksamheten dessförin- nan var placerat hos Jordbruksverket. En överföring av Djurskyddsmyndig- hetens verksamhet till Jordbruksverket innebär således i huvudsak att verksamheten återförs till den myndighet som tidigare har haft ansvaret för den. I övrigt hänvisas till vad statsrådet Beatrice Ask svarat i riksdagen.

Promemoria angående avveckling av Arbetslivsinstitutet (Arbetsmarknadsdepartementet) Som svar på ärende rörande förslaget att avveckla Arbetslivsinstitutet har översänts en promemoria upprättad inom Arbetsmarknadsdepartementet (bilaga A3.5.8). I promemorian anförs bl.a. följande. Beslutet om att Arbetslivsinstitutet ska avvecklas per den 1 juli 2007 ska ses som en del av effektiviseringen av statsförvaltningen och minskningen av den statliga byråkratin. Regeringen bedömer att forskning inom arbetslivsområdet är fortsatt viktig, men för att säkra kvaliteten ska forskning med sådan inriktning fortsättningsvis bedömas av forskningsfinansiä- rer i konkurrens på sedvanligt sätt.

177 2006/07:KU20

I budgetpropositionen framgår att regeringen under 2007 avser att åter- komma till riksdagen med ytterligare anslagskonsekvenser samt i det fall vissa uppgifter på Arbetslivsinstitutet ska föras över till annan myndighet. Analysarbetet har bedrivits inom Regeringskansliet, i en från linjeorgani- sationen fristående arbetsgrupp. En promemoria ”Analys av anslagskonsekvenser m.m. med anledning av avveckling av Arbetslivsinstitutet” presenterades den 29 januari 2007. Förslagen i promemorian skulle utgöra underlag inför regeringens kommande beslut med anledning av Arbetslivs- institutets avveckling. Den 19 december anordnade Arbetsmarknadsdepartementet en hearing där berörda departement inom Regeringskansliet gavs möjlighet att lämna synpunkter på promemorian. Den 21 december 2006 togs regeringsbeslut om Arbetslivsinstitutets regleringsbrev för 2007, i vilket bl.a. framgick att för att underlätta för enskilda forskare och doktorander får Arbetslivsinstitutet använda högst 60 miljoner kronor för att lämna bidrag till annan organisation för sådan forsk- ningsverksamhet som bedrivs vid institutet. Arbetslivsinstitutet, som har en regional spridning av sin verksamhet, för diskussioner med universitet och högskolor på bl.a. de berörda orterna. 1 2007 års regleringsbrev för Arbetslivsinstitutet gavs institutet den 25 januari i uppdrag beträffande Kriterieverksamhet (forskning) att i samverkan med Arbetsmiljöverket förbereda för att verket ska kunna bedriva sådan toxikologiskt inriktad kriterieverksamhet som Arbetslivsinstitutet i Stockholm bedriver för att ta fram hygieniska gränsvärden. Vidare föreslog regeringen att riksdagen bemyndigar Arbetslivsinstitutet att under 2007 finansiera flytten av Arbetslivsbibliotekets samlingar till Stockholms universitet med 3 miljoner kronor. Den 15 februari togs ett regeringsbeslut om kommittédirektiv Utredning av det framtida huvudmannaskapet för företagshälsovårdsutbildningen m.m. (dir. 2007:19). Det innebär att en kommitté inrättas med uppdrag att utreda och lämna förslag beträffande det framtida huvudmannaskapet och bedrivandet av företagshälsovårdsutbildningen samt att, till dess annan huvudman kan överta uppgiften, svara för att pågående och planerad före- tagshälsovårdsutbildning kan fortgå. Förslag som gäller det framtida huvudmannaskapet och bedrivandet av utbildningen ska lämnas till regeringen senast den 14 december 2007. I övrigt hänvisas till vad statsrådet Beatrice Ask svarat i riksdagen.

Fråge- och interpellationssvar Det har ställts ett antal interpellationer och frågor som rör regeringens beredning av aktuella ärenden. Sammanfattningsvis har bl.a. statsrådet Beatrice Ask i sina svar framfört följande. Regeringen har ett betydande ansvar i arbetet med att upprätt- hålla god kvalitet i lagstiftningen. Regeringen har därmed också ansvaret för att lagförslag bereds, och remissbehandlingen utgör ett väsentligt inslag

178 2006/07:KU20 i arbetet med att upprätthålla kvalitetskravet. I Regeringskansliet finns där- för sedan länge riktlinjer och väl upparbetade arbetsrutiner för hur sådana ärenden ska beredas. I lagstiftningsprocessen är det skriftliga förfarandet det normala sättet att inhämta synpunkter på förslagen. Inom ramen för ett sådant förfarande kan ett remissmöte fylla en kompletterande funktion. Ett förenklat bered- ningsförfarande, exempelvis underhandskontakter med berörda myndigheter, bör endast förekomma i undantagsfall. Det är denna linje som regeringen arbetar efter. Den nya budgetordningen innebär att en ny regering får en mycket kort tid på sig att lägga fram ett budgetförslag. Redan vid införandet av den nya budgetordningen påpekades att den nya ordningen skulle komma att innebära problem för en ny regering att genomföra en ny politik. Det fram- hölls redan i utredningens förslag. De svårigheter som detta innebar diskuterades i samband med tillkomsten av den nya budgetordningen, och lagstiftaren godtog uppenbarligen att en sådan situation skulle kunna komma att hanteras på ett särskilt sätt. Budgetpropositionen för 2007 skulle lämnas i princip omedelbart efter regeringsskiftet och innehöll mycket angelägna ändringar som skulle före- läggas riksdagen. Det var första gången den nuvarande budgetordningen prövades vid ett regeringsskifte. Regeringen har gjort vad den har kunnat för att under knappa tidsom- ständigheter bereda lagförslagen i budgetpropositionen. Att beredningsprocessen kan fortgå i riksdagen har förutsetts i samband med tillkomsten av den nuvarande budgetordningen. Regeringen har därmed helt uppfyllt det krav på beredning som kan ställas i ett fall som detta. Sammantaget förelåg här en sådan undantagssituation som också hade förutsetts.

Utfrågning med statsminister Fredrik Reinfeldt Utskottet har den 19 april 2007 hållit en utfrågning med statsminister Fredrik Reinfeldt, bilaga B12. Fredrik Reinfeldt uppgav bl.a. följande. När den nya regeringen tillträdde den 6 oktober 2006 ville den, precis som tidigare regeringar, få ett snabbt genomslag för sin politik. Det är alltid av yttersta intresse att en ny majoritet får genomföra sin politik. Den nuvarande budgetordningen innebär samtidigt att en ny regering får mycket kort tid på sig att lägga fram ett budgetförslag. Nu prövades för första gången den nuvarande budgetordningen vid ett regeringsskifte. Bud- getpropositionen för 2007 skulle lämnas i princip omedelbart efter regeringsskiftet. Det här var en situation som förutsågs när budgetåret lades om i mitten av 1990-talet. Det framfördes av flera, inte minst borgerliga partier, att det i realiteten förmodligen skulle innebära att Sverige behövde – precis som man har i många andra länder – flytta sitt val från hösten till våren, d.v.s. ha vårval för att hinna förbereda en budget med en ny majoritet. Majorite-

179 2006/07:KU20

ten kom dock fram till att det var viktigt att hålla kvar valdagen på hösten, alldeles oavsett att det förmodligen skulle leda till rätt så stora svå- righeter att få på plats en budget vid ett regimskifte. Då det var en förutsedd situation som nu inträffade får man därmed öppna för att normala berednings- och remissförfaranden kan ersättas med andra beredningsformer i vad som då kan kallas en undantagssituation. Regeringen har gjort sitt yttersta för att under knappa tidsomständighe- ter bereda förslagen i budgetpropositionen. Att beredningsprocessen kan fortgå i riksdagen har förutsetts i samband med tillkomsten av den nuvarande budgetordningen. Det hänvisades bl.a. till möjligheterna till utskottsinitiativ och att fortsatt bereda under riksdagsbehandling. Det har också varit regeringens utgångspunkt där så har varit aktuellt. Regeringens utgångspunkt är dessutom att det förenklade beredningsförfarandet endast bör förekomma i undantagsfall. Ett sådant undantagsfall har förelegat. Vidare är grundlagsbestämmelserna väldigt allmänt hållna och utesluter inte att det s.k. normala berednings- och remissförfarandet kan ersättas med andra beredningsformer i undantagssituationer. Därtill ska följande tilläggas. Det fanns en unik förberedelse till det den borgerliga alliansen avsåg att göra, presenterat redan före valet. Dessutom omdiskuterat i politiska debatter under lång tid. Det var inte ens så att för- slagen kom fram under valrörelsen. De fanns utformade som allianspolitik redan efter Bankerydsöverenskommelsen, som ingicks redan ett år före valet. Den borgerliga alliansen gav konkreta besked kring inte bara vad som önskades uppnås med politiken utan också hur den konkret skulle utformas. Det var i en väldigt ovanlig omfattning som det här diskuterades i förväg. Det är enkom till följd av att regeringen var så pass väl förberedd som den var som det ens var möjligt att kunna prestera denna budget fram till den 16 oktober. Sammanfattningsvis anser regeringen att situationen varit förutsedd och att det finns lagstöd för att man delvis kunde frångå den vanliga beredningsordningen. I övrigt hänvisas till den ganska omfattande beskrivning som utskottet har fått i det skriftliga underlaget.

Utskottets ställningstagande Granskningen tar upp ett antal frågor avseende regeringens beredning av ärenden hösten 2006, tiden efter att den nya regeringen tillträtt efter regeringsskiftet. Inledningsvis vill utskottet betona utrednings- och remissväsendets viktiga ställning i den svenska politiska beslutsprocessen. Beredningskravet enligt 7 kap. 2 § regeringsformen får anses innebära att regeringen som huvudregel bör genomföra en sedvanlig remissbehandling.

180 2006/07:KU20

Utskottet har i åtskilliga betänkanden tagit upp frågan om beredningen av olika regeringsärenden. Utskottet gjorde bl.a. en genomgång av de remissmöten som ägt rum under 1998 och uttalade därefter att ett skriftligt remissförfarande är och alltid bör vara det normala sättet att inhämta synpunkter (bet. 1999/2000:KU10 s. 17–49). Planeringen av ett ärende bör vara så god att inte remissmöten måste tillgripas på grund av bristande tid. Ett remissmöte kan däremot fylla en funktion först och främst för att komplettera ett skriftligt remissförfarande. I ett senare betänkande (bet. 2003/04: KU10 s. 56) har utskottet uttalat bl.a. att remissbehandlingen utgör ett väsentligt inslag i arbetet med att upprätthålla en god kvalitet i lagstiftningen. Att underlåta remissbehandling medför risk för att lagförslag inte uppnår tillräcklig kvalitet och att den fortsatta beredningsprocessen försvå- ras. Vidare bör ett förenklat beredningsförfarande i form av kontakter under hand med berörda myndigheter endast komma i fråga i verkliga undantagsfall. En ny budgetprocessordning infördes den 1 januari 1997. Statens bud- getår sammanfaller fr.o.m. 1997 med kalenderåret. Under år då riksdagsval hålls i september, ska budgetpropositionen avlämnas senast en vecka efter riksmötets öppnande, dvs. omkring tre veckor efter valdagen. Om detta inte är möjligt på grund av regeringsskifte, ska budgetpropositionen enligt riksdagsordningens bestämmelser avlämnas inom tio dagar efter skiftet, dock senast den 15 november. Den nya budgetprocessordningen innebär således att en ny regering får mycket kort tid på sig att lägga fram sitt budgetförslag. Vid den nya budgetprocessordningens införande förutsåg lagstiftaren att det skulle bli besvärligt att hinna med budgetprocessen under valår med regeringsskiften. Senare utredningar, bl.a. Riksdagskommittén som tillsattes av talmannen 1998, har gjort utvärderingar av den nya budgetprocessen och har också sett svårigheterna under valår och den problematik som ligger däri. Riksdagskommittén uttalade bl.a. i sitt betänkande (2000/01:RS1, s. 64–66) att det finns en befogad farhåga för att det kommer att bli besvär- ligt att hinna med budgetprocessen under valår med regeringsskiften. Vidare framhölls att det uppenbart är svårt för en tillträdande regering att lägga fram ett budgetalternativ där alla dess förslag får genomslag omedelbart. Kommittén ansåg emellertid att en väl förberedd ny majoritet hinner lägga in flera av sina prioriterade frågor i budgetpropositionen. Ändringar kan också göras i riksdagen, t.ex. under utskottsberedningen, även om utskottsinitiativ endast bör tillgripas i begränsad omfattning. Kommittén anförde också att andra förslag från en ny regering kan kräva mer tid. Att förändra lagstiftning, myndighetsorganisation etc. kräver ofta ganska lång tid för utredning, remissförfarande, regeringsberedning m.m. Dessutom bör riksdagen fatta beslut i god tid före ikraftträdandet. Detta förhållande har inte förändrats med den nya budgetprocessen.

181 2006/07:KU20

Kommittén diskuterade även om det fanns anledning att ändra antingen på budgetprocessen eller på valdagen. Kommittén kom dock fram till att valdagens förläggning bör bestämmas utifrån en utgångspunkt i en diskussion om demokrativärden. Hösten 2006 prövades den nya budgetprocessordningen första gången vid ett regeringsskifte. Den nya regeringen tillträdde den 6 oktober och lade fram budgetpropositionen för 2007 den 16 oktober. Det framstår enligt utskottets mening som naturligt att den nya regeringen ville få ett snabbt genomslag för sin politik och undvika att budgeten för påföljande år i för stor utsträckning präglades av den gamla regeringens ställningsta- ganden. Den borgerliga alliansen framförde förvisso redan under valrörelsen att de aktuella förslagen var en del i alliansens politik. Utskottet vill dock understryka att valrörelsen inte utgör en del i beredningen av regeringsären- den enligt 7 kap. 2 § regeringsformen. De nu granskade ärendena om ändringar i arbetslöshetsförsäkringen och i fastighets- och förmögenhetsskatten bereddes under mycket kort tid. Enligt vad som framgår av promemoriorna från Regeringskansliet har remissinstanserna i huvudsak varit desamma som de annars skulle ha varit, men remisstiderna blev anmärkningsvärt korta och remissmöten fick använ- das i några fall. I fråga om avvecklingen av Arbetslivsinstitutet och Djur- skyddsmyndigheten gäller däremot att regeringens förslag inte föregicks av remissbehandling. Utredningsarbetet har dock fortsatt efter riksdagens beslut och när det gäller Djurskyddsmyndigheten har remissbehandling ingått i detta arbete. Vidare har i vårpropositionen (2006/07:100) ett nytt anslag 23:8 Avvecklingsmyndigheten för Arbetslivsinstitutet förts upp på statsbudgeten. Utskottet vill understryka vikten av att beredningen av regeringsärenden inte är bristfällig, särskilt när det gäller så ingripande beslut som det här är fråga om. Samtidigt kan det inte bortses ifrån att tiden för beredning av budgetpropositionen är mycket begränsad för en ny regering, vilket också befarades när den nya budgetprocessordningen infördes. Dessutom gäller att budgetpropositionen enligt 16 § budgetlagen måste omfatta alla inkomster och utgifter, med vissa undantag. Granskningen visar enligt utskottets mening inte annat än att regeringen genomfört ett så grundligt beredningsarbete som varit möjligt med hänsyn till den korta tid som stod till buds. Till detta kommer att beredningsarbetet senare i vissa av ärendena kunnat kompletteras med ett uppföljande utredningsarbete. Mot bakgrund av de särskilda förhållanden som föreligger vid regeringsskifte saknas enligt utskottets mening anledning att rikta någon invändning mot regeringen för att beredningsarbetet inför budgetpropositionen för 2007 blivit något beskuret i jämförelse den beredningsordning som annars brukar gälla. Granskningen väcker dock åter frågan om tidsutrymmet för avlämnande av budgetpropositionen kan anses tillräckligt i samband med

182 2006/07:KU20 ett regeringsskifte. Utskottet vill hänvisa till sambandet med frågan om för- läggningen av valdagen, vilken ligger inom ramen för Grundlagsutredning- ens arbete. Vad gäller frågan om utskottsinitiativ väcks ett sådant initiativ genom ett betänkande. Utskottet har flertalet gånger uttalat sig (bl.a. i bet. 1997/98:KU26 och 2004/05:KU20) om utskottsinitiativ. Utskottet har ansett att utskottens initiativrätt stärker riksdagens ställning och underlättar dess arbetsmöjligheter. Vidare har utskottet utgått från att utskottens initia- tivrätt – allmänt och i grundlagsärenden – även fortsättningsvis ska begagnas med varsamhet och att politisk enighet eftersträvas i de fall där initiativ kommer i fråga. Utskotten har förutsatts vara restriktiva med att själva arbeta fram mer omfattande förslag utan beredning inom Regerings- kansliet. Emellertid har, som Riksdagskommittén framhållit, förutsetts i samband med budgetförslag vid regeringsskiften att ändringar också kan göras i riksdagen, t.ex. under utskottsberedningen, även om utskottsinitiativ endast bör tillgripas i begränsad omfattning. I detta sammanhang kan konstateras att frågan om att avhjälpa brister i en beredningsprocess inom Regeringskansliet genom ett utskottsinitiativ rör arbetsformerna i riksdagen.

3.6 Regeringens handlande efter riksdagens beslut om ändringar i presstödet Presstödsärendet Bakgrund Våren 2006 behandlade konstitutionsutskottet den dåvarande regeringens proposition 2005/06:201 Morgondagens nyheter – nya villkor för driftsstö- det till dagstidningar (bet. 2005/06:KU40). Utskottet tillstyrkte huvudsakligen regeringens förslag om ändringar i presstödsförordningen. Riksdagen följde utskottet (rskr. 2005/06:367). Med vissa ändringar godkände riksdagen därmed att regeringen skulle besluta om vissa ändringar i presstödsför- ordningen (1990:524). Beslutet innebar bl.a. att driftsstödet skulle höjas med 10 % för alla dagstidningar utom storstadstidningar. Enligt riksdagens beslut skulle de ändrade reglerna träda i kraft den 1 januari 2007. I propositionen anförde regeringen att den avsåg att anmäla förändringarna till Europeiska kommissionen och att ändringarna förutsatte ett godkännande från kommissionen (s. 24). Om kommissionens behandling av ärendet skulle innebära att tidpunkten för ikraftträdandet behövde ändras avsåg regeringen att återkomma till riksdagen. Den 18 september 2006 inlämnade dåvarande statsminister Göran Persson sin ansökan om entledigande till talmannen (bet. 2006/07:KU10 s. 6 f.). Talmannen entledigade omedelbart statsministern och övriga statsråd samt erinrade om att entledigade regeringsledamöter enligt regeringsformen uppe- håller sina befattningar till dess ny regering har tillträtt. Vid kammarens

183 2006/07:KU20

sammanträde den 5 oktober 2006 utsågs Fredrik Reinfeldt till ny statsminister. Den 6 oktober 2006 anmälde Fredrik Reinfeldt för riksdagen de statsråd han utnämnt att tillsammans med honom ingå i regeringen. Skif- teskonselj på Slottet ägde rum senare samma dag. I budgetpropositionen för 2007 föreslog den nuvarande regeringen att riksdagen skulle godkänna att ändringarna i reglerna om driftsstöd till dagstidningar enligt riksdagens beslut inte skulle träda i kraft den 1 januari 2007 utan vid en senare tidpunkt som regeringen skulle bestämma (prop. 2006/07: 1 utg.omr. 1). Som skäl för förslaget anförde regeringen följande. Kommissionen meddelade i oktober 20065 att en fördjupad granskning av om det svenska presstödet är förenligt med bestämmelserna om statsstöd i EG-fördraget skulle komma att inledas. Granskningen uppgavs kunna ta stora delar av 2007 i anspråk och att genomföra ändringarna i driftsstödet innan denna process är slutförd skulle, enligt regeringen, medföra en risk att tidningsfö- retagen blev skyldiga att återbetala det ytterligare driftsstöd som genom de nya reglerna skulle tas emot under 2007. Förslaget bereddes av konstitutionsutskottet (bet. 2006/07:KU1 s. 27 f.). I betänkandet redogjorde utskottet för bakgrunden i ärendet och om den information som lämnats i utskottet och kammaren (se vidare nedan). Utskottet delade regeringens bedömning av behovet att senarelägga ikraft- trädandet av ändringarna i presstödsförordningen och avstyrkte motioner om att ändringarna borde genomföras. Reservation avgavs av ledamöter från Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 2006/07:45–52).

Kontakter mellan Sverige och kommissionen i ärendet Av aktuell skriftväxling (se bilaga A3.6.4) i ärendet framgår att följande kontakter har ägt rum mellan Sverige och kommissionen. Den 20 juni 2006 anmälde regeringen, enligt EG-fördragets artikel 88.3 rörande ny stödordning, en förordning om ändring i presstödsförordningen.6 Den 20 juni 2006 bekräftade generaldirektoratet för konkurrens till Sve- riges representation i Bryssel mottagandet av skrivelsen. Kommissionen meddelade också att tidsfristen på två månader för granskning av det aktuella programmet började löpa den 21 juni 2006, dagen efter den dag då kommissionen mottog anmälan. Om det efter en inledande granskning visar sig att anmälan är ofullständig kommer regeringen att meddelas och tidsfristen börjar inte löpa förrän kommissionen mottagit de kompletterande uppgifter som krävs för att bedöma den anmälda åtgärden.

5 Uppgiften i budgetpropositionen om tidpunkten för kommissionens meddelande är felaktig (se bilaga Axxx). Meddelandet kom den 20 september 2006. 6 Skrivelsen till kommissionen är daterad den 15 juni 2006 och registrerades den 20 juni 2006.

184 2006/07:KU20

Den 14 juli 2006 ställde kommissionen genom en skrivelse ett antal frå- gor till Sverige i ärendet. Kommissionen anförde i skrivelsen att den efter att ha gjort en inledande granskning av stödordningen behövde ytterligare upplysningar innan den kunde dra några slutsatser om huruvida stödord- ningen var förenlig med artikel 87 i EG-fördraget. Frågorna gällde bl.a. stödordningens syfte, presstödsnämndens status och möjlighet att överklaga dess beslut, stödberättigade kostnader för stödordningen, olika förutsätt- ningar för att hög- eller medelfrekventa dagstidningar ska vara berättigade till ”allmänt driftsstöd”, grunden för att särbehandla storstadstidningar, skä- len till att driftsstöd kan lämnas för tidningar som distribueras utomlands och förändringar i den sammanlagda stödnivån efter ändringar i förhål- lande till den nuvarande ordningen. Kommissionen begärde svar på frå- gorna inom 20 dagar från mottagandet av skrivelsen. Med en skrivelse daterad den 19 juli 2006 till kommissionen begärde Sverige förlängd svarstid till den 8 september 2006 med anledning av redan planerad semester för berörda handläggare i Regeringskansliet. Den 20 juli 2006 meddelade kommissionen genom en skrivelse att svarstiden hade förlängts till den 8 september 2006. Med en skrivelse av den 22 augusti 2006 till kommissionen översände Sverige kompletterande upplysningar i det aktuella ärendet med anledning av kommissionens skrivelse av den 14 juli 2006. Till skrivelsen bifogades en promemoria med svar på kommissionens frågor. I promemorian redogjor- des för stödordningens syfte, stödordningens utformning och stödets påver- kan på handelsvillkoren. Med en skrivelse av den 24 augusti 2006 till Sveriges representation i Bryssel bekräftade kommissionen att den hade mottagit skrivelsen av den 22 augusti 2006. Kommissionen meddelade att den nya tidsfristen på två månader började löpa den 23 augusti 2006, dagen efter den dag då kommissionen mottog de kompletterande uppgifterna. Den 11 september 2006 ställde en tjänsteman vid kommissionen via e- post ytterligare ett antal frågor till en tjänsteman vid Näringsdepartemen- tet. Frågorna vidarebefordrades den 13 september 2006 till en tjänsteman vid Utbildnings- och kulturdepartementet. Den 14 september 2006 över- sände tjänstemannen vid Utbildnings- och kulturdepartementet sina svar på frågorna till tjänstemannen vid Näringsdepartementet, som i sin tur, via e- post, översände svaren till tjänstemannen vid kommissionen. Senare samma dag, den 14 september 2006, ställde tjänstemannen vid kommissionen ytterligare en fråga via e-post till tjänstemannen vid Närings- departementet. Frågan vidarebefordrades nästföljande dag till tjänsteman- nen vid Utbildnings- och kulturdepartementet, som samma dag utformade ett svar på frågan. Dagen därpå, den 15 september 2006, översände tjänste- mannen vid Näringsdepartementet via e-post svaret till tjänstemannen vid kommissionen. Tjänstemannen vid kommissionen översände samma dag via e-post ytterligare två frågor till tjänstemannen vid Näringsdepartemen- tet, bl.a. om Sverige någonsin registrerat eller informerat kommissionen

185 2006/07:KU20

om presstödsförordningen. Svar på frågorna skickades gemensamt från tjänstemännen vid Näringsdepartementet och Utbildnings- och kulturdepartementet den 15 respektive 18 september 2006. Den 18 september 2006 avslutades skriftväxlingen med att tjänstemannen vid kommissionen via e- post bad tjänstemannen vid Näringsdepartementet att ringa upp för att hon behövde ”veta mer om detta”. Den 20 september 2006 meddelade kommissionen per telefon att den ej kunde ”godkänna det sv. presstödet pga. av generellt driftsstöd”. Enligt dagboksbladet i akten skulle ”två parallella procedurer” vara att vänta. Genom en skrivelse av den 9 oktober 2006 återkallade regeringen notifieringen från den 20 juni 2006.

Information till utskottet och i kammaren I samband med utskottets beredning av förslaget i budgetpropositionen för 2007 togs den 18 oktober 2006 kontakt med Regeringskansliet med begä- ran om att få ta del av det i budgetpropositionen omnämnda meddelandet från kommissionen om fördjupad granskning av presstödet. Som svar uppgavs att meddelandet kom per telefon. En kopia av det dagboksblad i ärendeakten på vilket samtalet hade antecknats översändes till utskottet. Utskottet fick vid sitt sammanträde den 9 november 2006 information från tjänstemän i Regeringskansliet (Utbildnings- och kulturdepartementet och Näringsdepartementet) om aktuella EU-frågor, däribland det aktuella presstödsärendet. Tjänstemännen uppgav att kommissionen meddelat per telefon att den avsåg att inleda en fördjupad granskning av presstödet. Eftersom man hade velat undvika två parallella procedurer drogs notifieringen tillbaka innan kommissionen fattat något beslut. Om Sverige valt att inte skjuta upp ikraftträdandet av de nya bestämmelserna i presstödsför- ordningen skulle mottagarna av stödet ha kunnat bli återbetalningsskyl- diga. I Regeringskansliet uppgavs det pågå ett arbete med att ta fram underlag till den fördjupade granskningen. Den 21 november 2006 besvarade kulturminister Lena Adelsohn Lilje- roth en interpellation (2006/07:31) om bl.a. det stoppade ikraftträdandet av de nya presstödsreglerna. Kulturministern anförde bl.a. följande. Att Europeiska kommissionen ska granska om presstödet är förenligt med EG-fördraget förändrar inte regeringens inställning. Tvärtom arbetar regeringen nu för att övertyga kommissionen om att presstödet behövs. Kommissionens granskning kan dock ta tid. Att sätta i kraft förändringarna i driftsstödet i ett läge där hela presstödssystemet är före- mål för kommissionens granskning är riskabelt och oansvarigt och kan leda till att de tidningsföretag som får presstöd kan tvingas att betala tillbaka delar av det stöd som skulle betalas ut. För många mindre tidningar med redan ansträngd budget skulle det kunna innebära en ekonomisk katastrof som regeringen naturligtvis vill undvika. Förslagen [avtalstiden för public service-företagen och ikraftträdan- det av förändringarna i presstödet] har lämnats av regeringen i budgetpropositionen för 2007 som för närvarande ligger på riksdagens bord. Regeringen har inte för avsikt att dra tillbaka något av förslagen. Där- emot planerar jag att bjuda in representanter för de politiska partierna i

186 2006/07:KU20

riksdagen för information och förhandlingar, förhoppningsvis före jul eller när riksdagen inleder sitt arbete i mitten av januari, för att informera om arbetet i EU-kommissionen. – – – Frågan ligger, som bekant, både hos Närings- och Kulturdepartemen- ten. Det pågår nu en inledande dialog på tjänstemannanivå i syfte att göra klart för kommissionen var vi står i frågan. Den f.d. kultur- och utbildningsministern och nuvarande riksdagsledamoten Leif Pagrotsky anförde följande i interpellationsdebatten. Vi vet nu att telefonsamtalet kom den 20 september. Då var jag kulturminister. Jag var kulturminister fram till fredagen den 6 oktober kl. 12, fick jag lära mig. Under hela den tiden var det ingen i min omgivning som uppfattade detta telefonsamtal som så allvarligt att de behövde informera ministern. Jag fick aldrig veta något om telefonsamtalet. Den slutsats som jag drar i efterhand är att organisationen inte uppfattade detta som så särskilt allvarligt. Fredag kl. 12 hade ministern inte fått höra ett ljud. Nu får vi veta att måndagen den 9 oktober – det var bara en helg däremellan – meddelar man kommissionen att man återkallar det hela. En information som inte var tillräckligt viktig för att informera ministern blir på noll- tid så viktig att man meddelar EU-kommissionen att man vänder upp och ned på hela riksdagens beslut som fem partier stått bakom. Jag får inte detta att gå ihop. Jag tycker inte att det verkar ha gått till på det sätt som det ska. Härpå anförde kulturministern följande. När det gäller samtalet kan jag naturligtvis inte säga så mycket eftersom jag inte fanns med där, men enligt vad jag har hämtat in är det inte några märkligheter. Både Leif Pagrotsky och Morgan Johansson, som har varit med länge, vet säkert att ett telefonsamtal är någonting som är kutym – det är åtminstone uppfattningen på departementet – och att man bara skickar brev när beslut redan är fattat. Samtalet den 20 september hade innebörden att detta inte längre var möjligt och att man måste se över det utifrån den anmälan som hade gjorts under sommaren. Det finns paralleller till den så kallade hanteringen. När det handlade om stormen Gudrun, som en socialdemokratisk regering fick hantera, drog man också tillbaka anmälan efter ett telefonsamtal. I den fortsatta debatten framhöll Pagrotsky att han tidigare även varit ansvarig för den särskilda samordningsfunktionen för statsstödsfrågorfunktionen i Regeringskansliet. Han anförde vidare följande. Herr talman! Lena Adelsohn Liljeroths svar gör mig faktiskt inte mindre utan mer nervös för vad det här handlar om. Fredag kl. 12 var detta telefonsamtal inte viktigt nog för att informera ministern. Det var inte ens tillräckligt viktigt för att informera statssekreteraren. Måndag är det mycket nog för att vända upp och ned på ett beslut som en näs- tan enig riksdag har fattat. – – – Jag har aldrig varit med om något liknande. Ett samtal som inte är tillräckligt uppseendeväckande för att ens informera statssekreteraren på 16 dagar blir på dag 18 viktigt nog för att vända upp och ned på hela verkligheten, hela presstödet. Det går inte ihop, Lena Adelsohn Liljeroth.

187 2006/07:KU20

Den 28 november 2006 höll utskottet utfrågning med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth om hanteringen av presstödet (se vidare bet. 2006/07: KU1 s. 28).

Uttalande från EU:s talesman i konkurrensfrågor Den 16 november 2006 inkom till kommissionens representation i Sverige ett uttalande från EU:s talesman i konkurrensfrågor, Jonathan Todd. Enligt uttalandet visade de kompletterande upplysningar som Sverige efter notifieringen på kommissionens begäran hade inkommit med i september 20067, att presstödet vid första anblicken (prima facie) inte var förenligt med den gemensamma marknaden. Eftersom ändringarna i presstödsförordningen inte, enligt uttalandet, kan avskiljas från förordningen i övrigt måste den utvärderas i sin helhet. I uttalandet uppgavs också att i ett notifieringsärende brukliga, informella kontakter per telefon tagits mellan kommissionens generaldirektorat för konkurrens och Regeringskansliet (Swedish Ministry) för att klara ut utestående frågor. Generaldirektoratet förklarade att stöd som det aktuella normalt inte skulle anses vara tillåtet. Bedömningen uppgavs dock vara preliminär och kommissionen kunde i formellt hänseende endast uttrycka sitt ställningstagande genom ett beslut, vilket skulle kunna dröja. Kommis- sionen förklarade också att separata procedurer – en avseende det befintliga stödet, en avseende det anmälda, eventuellt illegala stödet – skulle kunna bli nödvändiga. Med hänsyn till detta beslutade Sverige, enligt uttalandet, att det skulle vara tidsbesparande att återkalla notifieringen, revidera (revising) hela för- ordningen och inkomma med ett nytt förslag (project). Uttalandet avslutades med att man nu väntade på den omarbetade förordningen.

Pressmeddelande från Kulturdepartementet Den 22 november 2006 skickade Utbildnings- och kulturdepartementet ut ett pressmeddelande om presstödet och kommissionen. I pressmeddelandet omnämndes en intern promemoria som skrivits av kommissionen enligt vilken kommissionen bl.a. väntade på ett förslag till reviderad lagstiftning. Kulturministern uppgav i pressmeddelandet att det inte stämmer över huvud taget. Den enda överenskommelse som finns mellan den svenska regeringen och kommissionen uppgavs vara att det skulle göras en ekonomisk analys av presstödet. I pressmeddelandet uppgavs också att den typen av preliminära besked som det här var fråga om enligt kommissionens rutiner ges kortfattat och endast per telefon, och att regeringen ansåg att det är beklagligt särskilt eftersom beskedet får så stor verkan på den svenska mediemarknaden och förfarandet ”uppenbarligen” kan ge upphov till missförstånd.

7 Enligt det nämnda dagboksbladet svarade Sverige på kommissionens frågor den 21 augusti 2006.

188 2006/07:KU20

Gällande ordning avseende statsstöd EG-fördraget Enligt EG-fördragets artikel 87.1 är, om inte annat föreskrivs i fördraget, stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. I 87.2 föreskrivs vilka slags stöd som är förenliga med den gemensamma marknaden. Enligt artikel 88.1 ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer i dessa stater (befintligt stöd8). Kommissionen ska lämna förslag till medlemsstaterna avseende lämpliga åtgärder som krävs med hänsyn till den pågående utvecklingen eller den gemensamma marknadens funktion. I artikel 88.2 första och andra stycket föreskrivs att om kommissionen, efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, finner att stöd som lämnas av en stat eller med statliga medel inte är förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87, eller att sådant stöd missbrukas, ska kommissionen upphäva eller ändra dessa stödåtgärder inom den tidsfrist som kommissionen fastställer. Om staten i fråga inte rättar sig efter detta beslut inom föreskriven tid får kommissionen eller andra berörda stater, med avvikelse från artiklarna 226 och 227, hänskjuta ärendet direkt till domstolen. Kommissionen ska enligt artikel 88.3 underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder (nytt stöd9). Om den anser att någon sådan plan inte är förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 87, ska den utan dröjsmål inleda det förfarande som anges i artikel 88.2. Medlemsstaten i fråga får inte genom- föra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.

Rådets procedurförordning Kommissionens prövning ska ske enligt bestämmelserna i rådets förord- ning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 (numera 88) i EG-fördraget.10 Denna s.k. procedurförordning innehåller bestämmel- ser om skriftväxling, tidsfrister m.m. Vad gäller förfarandet vid anmälan av nytt stöd framgår bl.a. följande. Enligt artikel 4.1 ska kommissionen pröva anmälan så snart den har motta- gits (preliminär granskning). Om kommissionen efter en preliminär granskning finner att en anmäld åtgärd föranleder tveksamhet ska den, enligt

8 Med befintligt stöd avses stöd där kommissionen tidigare lämnat sitt godkännande eller sådana stöd som existerat före anslutningen till EES/EU och som vid inträdet anmälts som existerande stöd. 9 Med nytt stöd avses alla stöd som inte är befintliga. 10 Se även kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget.

189 2006/07:KU20

artikel 4.4, besluta att inleda ett förfarande enligt EG-fördragets artikel 88.2 (formellt granskningsförfarande). Detta beslut måste, enligt artikel 4.5, fattas inom två månader från den dagen kommissionen mottagit en fullständig anmälan, dvs. efter det att eventuella kompletterande upplysningar som begärts av kommissionen har inkommit till kommissionen från medlemsstaten. Beslut enligt artikel 4.4 ska offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT) på det sätt som framgår av artikel 26.2. Ett beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande ska, enligt artikel 6.1, bl.a. sammanfatta relevanta sak- och rättsfrågor och inbegripa kommissionens preliminära bedömning. I beslutet ska den berörda medlemsstaten och andra intresserade parter uppmanas att lämna sina synpunkter. Efter att ett formellt granskningsförfarande har inletts ska kommissionen, enligt artikel 7.6, fatta ett beslut så snart tveksamhet inte längre föreligger och i möjligaste mån sträva efter att anta ett beslut inom 18 månader efter det att förfarandet har inletts. Denna tidsfrist kan förlängas i samförstånd mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten. När den tidsfristen har löpt ut, och om den berörda medlemsstaten begär detta, ska, enligt artikel 7.7, kommissionen inom två månader fatta beslut på grundval av de upplysningar som den har tillgång till. Ett anmält ärende kan enligt förordningen återkallas på två olika sätt. Om medlemsstaten inte lämnar de kompletterande upplysningar som kommissionen begärt under den preliminära granskningen ska, enligt artikel 5.3, anmälan anses återkallad. Den berörda medlemsstaten kan också, enligt artikel 8.1, återkalla en anmälan. Det måste i så fall ske i god tid innan kommissionen fattar beslut om att inleda ett formellt granskningsför- farande etc. Vid negativa beslut i fall av olagligt stöd ska kommissionen, enligt artikel 14.1, besluta att det berörda medlemslandet ska vidta alla åtgärder som krävs för att återkräva stödet från mottagaren. Vad gäller förfarandet rörande befintliga stödordningar ska kommissionen, enligt artikel 17.1, erhålla alla nödvändiga upplysningar från den berörda medlemsstaten för att, i samarbete med medlemsstaten, granska stödet. Om kommissionen anser att en befintlig stödordning inte är eller inte längre är förenlig med den gemensamma marknaden ska den, enligt artikel 17.2, underrätta den berörda medlemsstaten om sin preliminära uppfattning och ge den berörda medlemsstaten tillfälle att inkomma med sina synpunkter. Om kommissionen därefter fortfarande finner att den befintliga stödord- ningen inte är eller inte längre är förenlig med den gemensamma marknaden ska den, enligt artikel 18, utfärda en rekommendation med förslag till lämpliga åtgärder. Om medlemsstaten inte godtar de föreslagna åtgärderna kan kommissionen inleda ett förfarande enligt artikel 4.4 ovan.

190 2006/07:KU20

Regeringskansliets riktlinjer I Regeringskansliets riktlinjer för beredning i Regeringskansliet av ärenden som rör Europeiska gemenskapens statsstödsregler (Cirkulär 11, uppdaterat 2003-04-04) beskrivs förfarandet i Regeringskansliet efter en anmälan om nytt stöd (avsnitt 3). Där framgår att kommissionen kan skicka antingen en bekräftelse på att tvåmånadersfristen (se ovan) har börjat löpa eller en begä- ran om kompletterande information. Begäran om ytterligare upplysningar görs vanligen i en skrivelse som är undertecknad av chefen för det generaldirektorat som handlägger ärendet. Det förekommer också direkta kontakter mellan tjänstemän och det ansvariga departementet. Normalt ska svar lämnas inom 20 arbetsdagar. När en ansökan anses vara fullständig bekräf- tar kommissionen detta i ett brev och anger där det formella startdatumet för behandlingen av ärendet. Därefter startar kommissionens egentliga undersökning av det anmälda ärendet. Undersökningen kan leda till ytterligare frågor från kommissionen med följd att ärendets formella startdatum flyttas framåt. När Brysselrepresentationen har tagit emot en skrivelse från kommissionen ska den vidarebefordras till Näringsdepartementet. Svar på frågor från kommissionen bereds i Regeringskansliet av den sakenhet som är ansvarig för stödåtgärden i samråd med den särskilda samordningsfunktionen för statsstödsfrågor vid Näringsdepartementet och övriga berörda departement. Det färdiga svaret ska ställas till kommissionen och sändas till Brysselre- presentationen med instruktion att det ska överlämnas till kommissionen. Denna hantering ombesörjs av den nämnda funktionen vid Näringsdeparte- mentet. Rättschefen vid Näringsdepartementet undertecknar svarsskrivelsen på Regeringskansliets vägnar. Kommissionens beslut om att inleda en formell granskning överlämnas till Sveriges ständiga representation i Bryssel, som utan dröjsmål ska vidarebefordra skrivelsen till Näringsdepartementet med kopia till Utrikesdepar- tementet (avsnitt 4.1). Vad gäller befintligt stöd anges i riktlinjerna (avsnitt 4.4) att det före- kommer att kommissionen begär upplysningar från medlemsstaterna för att kunna granska befintligt stöd. Vid detta förfarande kan kommissionen finna det nödvändigt att lämna förslag till s.k. lämpliga åtgärder. Till exempel kan krav ställas på att ett stöd antingen ändras eller avskaffas. Om medlemsstaten därvid inte accepterar kommissionens förslag kan ett formellt granskningsförfarande inledas. Förfarandet i Regeringskansliet i det initiala skedet, fram till att ett formellt granskningsförfarande inleds, beskrivs inte närmare i riktlinjerna. Det anges att ansvarsfördelningen på svensk sida i samband med korrespondensen med kommissionen vid för- slag till lämpliga åtgärder är detsamma som vid ett formellt granskningsför- farande.

191 2006/07:KU20

Ärendet (förra regeringen) I en anmälan till konstitutionsutskottet, bilaga A3.6.1, begärs att utskottet granskar f.d. statsrådet Leif Pagrotsky angående hanteringen av Europeiska kommissionens meddelande om en kommande formell granskning av det svenska presstödet. I anmälan återges vad Pagrotsky har uppgett i kammaren i samband med en interpellationsdebatt (se ovan). Bland annat uppgav Pagrotsky att han själv, som då fortfarande var statsråd och chef för det berörda departementet, aldrig fick veta något om telefonsamtalet den 20 september 2006 från kommissionen. Utskottets granskning bör i första hand, enligt anmä- lan, avse de instruktioner som Pagrotsky gav om hanteringen av det aktuella ärendet, bedömningen av dess betydelse inom departementet samt rutinerna i detta och i liknande fall för när ministern och statssekreteraren skulle informeras.

Utredning i ärendet (förra regeringen) Gällande ordning i vissa avseenden Räckvidden av statsrådens ansvar En fråga som emellanåt har aktualiserats i utskottets granskning är hur långt statsrådens ansvar för handlingar, åtgärder etc. som inte har stått under deras direkta kontroll sträcker sig. En genomgång av tidigare granskningar ger vid handen att utskottet har hållit statsråd ansvarigt för brister i handläggningen trots att det inte i första hand är statsrådet personligen som handlat bristfälligt. I vissa fall har dessutom bristerna varit av sådan art att det knappast varit rimligt att kräva av statsrådet att denne personligen ska ha haft kontroll över dem (se bet. 2005/06:KU8 s. 71 f.). Utskot- tet har även gjort bedömningen att i sin granskning fästa avseende vid underlåtenhet att handla i en viss situation (s. 39).

En expeditionsministärs befogenheter Har regeringens samtliga ledamöter entledigats uppehåller de, enligt 6 kap. 8 § regeringsformen, sina befattningar till dess ny regering har tillträtt (expeditionsministär). Bestämmelsen innehåller ingen formell begränsning i expeditionsministärens kompetens. Endast på en punkt har expeditionsmi- nistärens befogenhet beskurits i regeringsformen. Av 3 kap. 4 § framgår att den inte får utlysa extra val. Statsrådsberedningen har utarbetat riktlinjer avseende en expeditionsmi- nistärs befogenheter (Statsrådsberedningens PM 1990:1, rev. 1998-06-30). I riktlinjerna anförs att en expeditionsministär utan stöd av en riksdagsma- joritet i praktiken har begränsade handlingsmöjligheter och att den i sådana fall bör avgöra ärenden av löpande eller brådskande karaktär. Begreppet löpande ärende bör, enligt riktlinjerna, kunna ges en ganska vid-

192 2006/07:KU20 sträckt innebörd. Ärenden om vilka det i huvudsak råder politisk enighet bör kunna avgöras där det bedöms som angeläget, även om de inte har ren rutinkaraktär. Om propositioner anges i riktlinjerna att inga nya propositioner som är politiskt kontroversiella eller som har en särskild partipolitisk ”profil” bör beslutas annat än om ett dröjsmål skulle skada viktiga allmänna intressen. Inte heller andra propositioner bör beslutas om de kan vänta utan olägen- het. I fråga om förordningar anges i riktlinjerna att samma principer bör gälla som beträffande propositioner. Förvaltningsärenden utan politiska implikationer – t.ex. nådeärenden – bör kunna avgöras som vanligt. I fråga om innehållet i regleringsbrev och liknande beslut gäller detsamma som sagts om propositioner. Högre utnämningar av politisk betydelse, t.ex. av verkschefer, bör undvikas. Om ett dröjsmål i ett förvaltningsärende skulle skada enskilda eller allmänna intressen får ärendet avgöras, enligt riktlinjerna. Internationella förhandlingar kan fortsätta. I fråga om beslut och utfästelser gäller detsamma som har sagts om propositioner. Sveriges arbete i mellanfolkliga organisationer bör fortsätta som vanligt. Här gäller emellertid, enligt riktlinjerna, motsvarande begränsningar i fråga om möj- ligheterna att göra politiska ställningstaganden.

Promemoria från Regeringskansliet Utskottet har genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt svar på vissa frågor i granskningen. Som svar översändes den 6 mars 2007 en inom Kulturdepartementet upprättad promemoria (bilaga A3.6.2). Av promemorian framgår att Leif Pagrotsky mellan den 20 juni 2006 och entledigandet som statsråd inte informerades om kommissionens hantering av de notifierade ändringarna i presstödsförordningen och eventuella förestående granskningar av presstödets nya respektive befintliga delar. Skä- let var att svaret till kommissionen avsåg upplysningar om sakförhållanden och inte krävde något ställningstagande från statsrådets sida. Dåvarande statssekreterare Claes Ånstrand informerades en gång om kommissionens hantering av notifieringen. Det skedde den 17 augusti 2006 och han informerades då om den skrivelse med begäran om ytterligare upplysningar om presstödsförordningen som kommissionen skickade den 14 juli 2006. Ånstrand gav klartecken till att skicka svaret till kommissionen, och det skickades den 22 augusti 2006. I promemorian beskrivs beredningsrutinerna i departementet med avseende på statsrådets och statssekreterarens roller. Den beskrivna ordningen gäller också i statsstödsärenden. Några särskilda instruktioner hade inte getts av den politiska ledningen när det gäller hanteringen av notifieringen av presstödet och det torde heller inte, enligt promemorian, ha varit påkallat.

193 2006/07:KU20

Efter valet söndagen den 17 september 2006 minskade, enligt promemorian, beredningarna betydligt i omfattning och efter torsdagen den 21 september 2006 förekom inga beredningar vare sig med Pagrotsky eller Ånstrand. Som skäl för det anförs i promemorian att det inte fanns något sådant behov. Utbildnings- och kulturdepartementet blev tisdagen den 3 oktober 2006 underrättat om att kommissionen meddelat att den inte kunde godkänna det notifierade stödet. Onsdagen den 4 oktober 2006 var frågan vilka åtgär- der som borde vidtas färdigberedd på tjänstemannanivå i departementet. Tjänstemännens rekommendation var att regeringen skulle återkomma till riksdagen på snabbast möjliga sätt – vilket enligt promemorian var i budgetpropositionen – med förslag om ett senare ikraftträdande av ändringarna i presstödsförordningen samt att notifieringen skulle återkallas. Ställnings- tagandena i de två frågorna behövde, enligt promemorian, göras i ett sammanhang. Budgetpropositionen skulle beslutas av den tillträdande regeringen och det ankom på den tillträdande kulturministern att ta ställning till om notifieringen skulle återkallas. Det var således, enligt promemorian, inte en uppgift för den avgående regeringen eller den avgående kulturministern att fatta några beslut med anledning av kommissionens meddelande. Vidare skulle Pagrotsky entledigas som statsråd två dygn senare och Ånstrand skulle inte vara på plats i departementet efter den 4 oktober 2006. Mot den bakgrunden gjordes bedömningen att det inte fanns anledning att informera vare sig Pagrotsky eller Ånstrand. Om departementet hade fått informationen i ett tidigare skede hade sannolikt, enligt promemorian, Pagrotsky och Ånstrand informerats om detta, men inte om vilka förslag till åtgärder som avsågs att föreslås den tillträdande kulturministern och regeringen. I promemorian anförs att informationsgivningen – med hän- syn till omständigheterna – skett på ett korrekt sätt.

Utfrågning med Leif Pagrotsky Utskottet har den 12 april 2007 hållit en utfrågning av f.d. kultur- och utbildningsminister Leif Pagrotsky (bilaga B7). Leif Pagrotsky anförde att det vid notifieringen av ändringarna i presstö- det inte ingick i hans bild att notifieringen skulle medföra en granskning av hela driftsstödet. Den parlamentariska utredning som låg till grund för förändringarna hade också belyst frågorna ordentligt. Att de förändringar som beslutades av riksdagen våren 2006 skulle notifieras var en rutinsak. De frågor som kommissionen ställde till Sverige under sommaren 2006 var, enligt Pagrotsky, beskrivningar av det svenska systemet. Det var såle- des enbart fråga om en faktaredovisning som inte föranledde några mått av ställningstaganden. Även i Regeringskansliet gjordes denna bedömning; tjänstemännen, statssekreteraren och ämbetsmännen var eniga härom. Att frågorna från kommissionen inte enbart gällde de ändrade bestämmelserna

194 2006/07:KU20 i presstödsförordningen ansåg Pagrotsky inte vara något konstigt. Om man vill förstå en ändring ter det sig, anförde han, logiskt att man vill förstå hur hela systemet ser ut. Vidare anförde Pagrotsky att han för egen del som departementschef knappast skulle ha expedierat ärendet utan att invänta diskussion med övriga i regeringen och utan kontakt med de fyra andra partier som man hade gjort upp med i frågan. Vad gäller hans ansvar för frågan under sin tid i expeditionsministären efter valet 2006 anförde Pagrotsky att det finns otydligheter kring det konstitutionella ansvaret, men bedömningen som gjordes i departementet var att ärendet var en fråga för den tillträdande regeringen. Det konstitutionella ansvaret för kvaliteten i skriftväxlingen med kommissionen under sommaren 2006 hade dock Utbildnings- och kulturdepartementet, och där- med var det han som hade ansvaret. Vad tidsutdräkten för kontakten mellan Näringsdepartementet och Utbild- nings- och kulturdepartementet efter kommissionens meddelande den 20 september kunde bero på ansåg Pagrotsky att han inte borde uttala sig om eftersom Näringsdepartementet inte var hans ansvarsområde.

Utskottets ställningstagande (förra regeringen) Som framgått av granskningen ställde kommissionen redan kort efter notifieringen av förändringarna i presstödsförordningen frågor till Regerings- kansliet om det svenska presstödet. Frågorna gällde inte enbart de notifierade förändringarna utan var av mer grundläggande beskaffenhet, t.ex. om stödordningens syfte. Bedömningen på tjänstemannanivå var att frågorna avsåg upplysningar om sakförhållanden och därför inte krävde något ställningstagande från statsrådets sida. Således informerades inte heller Leif Pagrotsky om kommissionens hantering, vilket var i enlighet med de rutiner som fanns i departementet. När det senare i Regeringskansliet stod klart att kommissionen avsåg att inleda ett formellt granskningsförfa- rande av såväl de notifierade förändringarna som den befintliga stödord- ningen gjorde tjänstemännen bedömningen att den uppkomna situationen var en fråga för den nya regeringen, som då skulle tillträda inom kort, inte för den avgående regeringen. Utskottet vill understryka att ett statsråd inom sitt område alltid har det yttersta ansvaret för en fungerande kommunikation mellan Regeringskans- liet och kommissionen i t.ex. statsstödsärenden. Likväl torde i sådana ärenden innehållet i kommunikationen många gånger vara av sådan art att det inte finns anledning för statsrådet att själv delta i ärendehanteringen, utan såväl beredning som kontakter kan skötas på tjänstemannanivå. Om det visar sig krävas politiska bedömningar och ställningstaganden ser tjäns- temännen till att lyfta frågan till statssekreteraren och statsrådet. Icke desto mindre kan det i vissa fall finnas skäl för statsrådet att redan på förhand säkerställa att han eller hon hålls löpande underrättad om utvecklingen för

195 2006/07:KU20

att själv kunna bedöma behovet av åtgärder. Ett sådant säkerställande från statsrådets sida kan vara lämpligt om man förväntar sig invändningar från kommissionen. Det kan också vara lämpligt om det i grunden finns ett riksdagsbeslut vars verkställighet är beroende av kommissionens ställnings- tagande. I det aktuella ärendet gjordes i Regeringskansliet bedömningen att svaren på kommissionens frågor inte krävde något ställningstagande från Leif Pagrotskys sida. Utskottet kan konstatera att Pagrotsky inte hade gett några särskilda instruktioner för att säkerställa att han blev löpande under- rättad och att han följaktligen förblev omedveten om det sätt på vilket ärendet utvecklades. Granskningen föranleder i övrigt inget uttalande från utskottets sida.

Ärendet (nuvarande regeringen) I en anmälan till konstitutionsutskottet, bilaga A3.6.3, begärs att utskottet granskar den nuvarande regeringens handläggning av presstödet. Anmä- larna anför att beredningen av verkställandet av riksdagens beslut våren 2006 om ändrat presstöd och de oklarheter som förekommit i redovisningen av de av regeringen vidtagna åtgärderna för kammaren inte kan anses tillfredsställande. I anmälan anförs att Cecilia Stegö Chiló, som då var kulturminister, den 9 oktober 2006 beslutade att dra tillbaka den anmälan om de förestående ändringarna i presstödsförordningen som under sommaren 2006 gjorts till kommissionen och att riksdagen fick vetskap om beslutet den 16 oktober 2006 genom budgetpropositionen. Vidare anförs bl.a. att det saknats skriftligt underlag från kommissionen och att regeringen inte heller har efterfrå- gat något sådant underlag. I anmälan ifrågasätts om Stegö Chilós agerande överensstämmer med bestämmelserna i regeringsformen om beredningen av regeringsärenden.

Utredning i ärendet (nuvarande regeringen) Gällande ordning i vissa avseenden Beslutsbefogenhet i Regeringskansliet avseende notifiering m.m. Sverige företräds i EU av regeringen. Av 20 § 6 förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet framgår att regeringen har överlåtit till Regeringskansliet att anmäla förslag till författningar i enlighet med informationsförfaranden som följer av Sveriges medlemskap i EU samt besluta om svenska svar och kommentarer inom dessa förfaranden. Enligt 30 § andra stycket kan Regeringskansliets chef, dvs. statsministern, överlåta beslutanderätten i ärenden som inte är regeringsärenden till en departementschef eller tjänstemän i Regeringskansliet. Departementsche- fer kan i sin tur, enligt 31 § andra stycket, överlåta beslutanderätten till en tjänsteman i Regeringskansliet. Hur detta ska ske anges i en arbetsordning för myndigheten eller i särskilda beslut. Enligt 32 § ska Regeringskansliet

196 2006/07:KU20 besluta de ytterligare föreskrifter som behövs för dess organisation och formerna för dess verksamhet. Sådana föreskrifter kan tas in i en arbetsordning för myndigheten eller i arbetsordningar för departementen. Av 3 § 7 Regeringskansliets föreskrifter (RKF 1998:1) med arbetsordning för Regeringskansliet framgår att chefen för ett departement får på Regeringskansliets vägnar inom departementets verksamhetsområde anmäla förslag till författningar i enlighet med informationsförfaranden som följer av Sveriges medlemskap i EU eller av andra internationella överenskom- melser samt avge svenska svar och kommentarer inom dessa förfaranden. Av 13 § framgår att chefen för ett departement får överlåta sin beslutande- rätt enligt 2–7 b §§ till ett annat statsråd eller till en tjänsteman i Reger- ingskansliet. Beträffande verkställandet av beslut gäller enligt 22 § första stycket Regeringskansliet föreskrifter (RKF 2006:3) med arbetsordning för Närings- departementet att en av rättscheferna har till uppgift att inom Regerings- kansliet samordna anmälningar och rapportering av statsstöd och därtill knutna uppgifter inom ramen för EG:s regler om statsstöd (ej Jordbruksde- partementets ansvarsområde).

Beredningskrav beträffande regeringsärenden Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter vid beredningen av regeringsären- den. I den omfattning som behövs ska tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.

Promemorior från Regeringskansliet Svar den 15 februari 2007 Utskottet har genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt svar på vissa frågor i granskningen. Som svar översändes den 15 februari 2007 en inom Kulturdepartementet upprättad promemoria (bilaga A3.6.4), av vilken bl.a. följande framgår. Som svar på frågan om vem i Regeringskansliet som fattade beslutet att återkalla notifieringen och vilka enheter som var inblandade i beslutet anförs i promemorian att beslutet fattades av kulturministern och att rätts- chefen i Näringsdepartementet undertecknade brevet om återkallelsen till kommissionen. Inblandade enheter i beslutet var medieenheten och rättssek- retariatet i dåvarande Utbildnings- och kulturdepartementet samt närings- livsenheten i Näringsdepartementet. Kulturministerns beslut var muntligt och det fattades med stöd av bestämmelserna i förordningen med instruktion för Regeringskansliet och arbetsordningen för Regeringskansliet (se ovan). Som svar på frågan om när kulturminister Cecilia Stegö Chiló erhöll information om kommissionens meddelande om fördjupad granskning och vilka eventuella åtgärder hon därvid vidtog uppges i promemorian att hon

197 2006/07:KU20

informerades av Utbildnings- och kulturdepartementet (medieenheten) om meddelandet vid två möten, den 6 och 8 oktober 2006, i samband med beredning av aktuella frågor inför budgetpropositionen för 2007. Vid mötet den 6 oktober gav hon klartecken till att i budgetpropositionen lägga in en text med förslaget att ikraftträdandet av de nya villkoren för driftstö- det skulle skjutas upp till en senare tidpunkt som regeringen bestämmer, och vid mötet den 8 oktober gav hon efter en muntlig föredragning klartecken till att meddela Näringsdepartementet att ett brev med innebörden att återkalla notifieringen skulle skickas till kommissionen. Det senare beslutet verkställdes genom det brev som den 9 oktober skickades till kommissionen undertecknat av rättschefen i Näringsdepartementet. Som svar på frågan om det finns en formell förfrågan från kommissionen avseende den ekonomiska analys som under 2007 har tagits fram i Regeringskansliet anförs i promemorian att det inte finns någon sådan, utan beslutet att låta göra en sådan analys fattades av Regeringskansliet. Beslutet baserades på en ny rättspraxis som innebär att kommissionens bedömning ska grunda sig på såväl juridiska som ekonomiska faktorer. Vidare redovisas i promemorian att notifieringar på 2000-talet har åter- kallats vid fyra tillfällen, inklusive det aktuella presstödsärendet. Utöver presstödsärendet skedde ytterligare en återkallelse under hösten 2006 (övriga två återkallelser skedde våren 2006 och hösten 2005, dvs. under den förra regeringen). Det rörde sig då om en tidigare beslutad lag om införande av en skatt på flygresor. På förslag från regeringen i budgetpropositionen för 2007 beslutade riksdagen i december 2006 att skatten skulle utgå (prop. 2006/07:1, bet. 2006/07:FiU1, rskr. 2006/07:9). Notifieringen av lagen återkallades av Näringsdepartementet enligt instruktioner från Finansdepartementet. Övriga två notifieringar hade inte föregåtts av ett riksdagsbeslut. Ett av dessa ärenden gällde stödåtgärder efter stormen Gudrun. I promemorian ges en närmare beskrivning av förfarandet och kontakterna mellan Sverige och kommissionen i detta ärende. Två av de fem åtgärder inom stödpake- tet som anmäldes till kommissionen krävde riksdagsbeslut under 2005 medan övriga åtgärder kunde beslutas av regeringen. För att underlätta kommissionens granskning av de åtgärder som krävde riksdagsbeslut, och därigenom erhålla ett positivt beslut i tid för riksdagens behandling, åter- kallades anmälan av de tre övriga åtgärderna i oktober 2005. Beslutet att återkalla delar av notifieringen fattades av dåvarande statsrådet Ulrica Mes- sing efter det att kommissionens tjänstemän tydligt påtalat att behandlingen skulle underlättas om delar av notifieringen återtogs. De avanmälda åtgärderna notifierades på nytt i januari 2006. Vidare redovisas i promemorian att det hölls ett antal möten i ärendet mellan tjänstemän från Närings- departementet, representationen i Bryssel och kommissionen och att kontakt även hölls regelbundet via telefon och e-post. Under dessa möten och kontakter framkom det tidigt att en del av de föreslagna åtgärderna var tveksamma från statsstödssynpunkt. Kommissionens slutliga beslut om

198 2006/07:KU20 att godkänna samtliga åtgärder fattades i augusti 2006 och föregicks, enligt promemorian, av ett flertal kontakter även på hög nivå mellan statsråd och kommissionär. I promemorian görs också bedömningen att åtgärden att återkalla notifieringen om ändrade presstödsregler inte står i konflikt med riksdagens beslut våren 2006. Den fråga som genom riksdagsbeslutet blev riksdagsbun- den bedöms ha gällt tidpunkten för ikraftträdandet och inte hur regeringen skulle sköta sina kontakter med kommissionen i saken. I promemorian hän- visas också till vad regeringen anförde i den aktuella propositionen, bl.a. att regeringen avsåg att återkomma till riksdagen om kommissionens behandling skulle innebära att ikraftträdandet behövde ändras, samt att regeringen, när det sedan visade sig att kommissionens behandling innebar att ikraftträdandet behövde ändras också återkom till riksdagen så snart som det var möjligt, nämligen i budgetpropositionen för 2007. Som bilagor till promemorian finns bl.a. den skriftväxling som förevarit i ärendet mellan Sverige och kommissionen fr.o.m. notifieringen den 20 juni 2006 t.o.m. att notifieringen återkallades den 9 oktober 2006 (se ovan).

Svar den 13 mars 2007 Som svar på en skrivelse från utskottet med kompletterande frågor över- sände Regeringskansliet den 6 mars 2007 en inom Kulturdepartementet upprättad promemoria (bilaga A3.6.5). I promemorian anförs bl.a. följande. Eftersom kulturministern återkallade notifieringen har det aviserade formella granskningsförfarandet avseende de anmälda ändringarna i presstöds- förordningen inte inletts. Förfarandet avseende det befintliga presstödet återstår emellertid. Dialogen på informell nivå mellan Sverige och kommissionen om det befintliga stödet kan resultera i att kommissionen enligt artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 (numera 88) i EG-fördraget (se ovan) mot bakgrund av de upplysningar Sverige har lämnat utfärdar en rekommendation med förslag till lämpliga åtgärder avseende det befintliga presstödet. Först i det skedet skulle det svenska presstödet i formell mening bli ett ärende hos kommissionen. Som framgått i föregående svar fattade kulturministern beslutet om åter- kallande med stöd av förordningen med instruktion för Regeringskansliet och arbetsordningen för Regeringskansliet. Av nämnda föreskrifter framgår inte uttryckligen att beslutsbefogenheten även omfattar rätt att återkalla en notifiering. I promemorian anförs dock att bestämmelsen har tolkats och tillämpats på så sätt att den innefattar beslutsbefogenhet att såväl anmäla förslag till författningar till kommissionen som återkalla en notifiering. I promemorian jämförs med reglerna om rättegångsfullmakt som medför behörighet för ett ombud att såväl väcka talan som återkalla talan. Såväl anmälan som återkallandet av anmälan är utformade med angi- vande av att det är regeringen som vidtagit respektive åtgärd trots att det inte har föregåtts av ett regeringsbeslut utan av beslut av statsråd (kultur-

199 2006/07:KU20

ministern). I promemorian anförs att detta är i enlighet med den praxis som föreligger i Regeringskansliet. Uppgifter om vem som fattat beslutet och när är inte uppgifter som brukar anges i dessa typer av skrivelser. Som svar på frågan om varför det tog nästan två veckor innan Närings- departementet underrättade det för beredningen ansvariga departementet, Utbildnings- och kulturdepartementet, om kommissionens telefonmedde- lande den 20 september 2006 anförs i promemorian att de berörda tjänste- männen inte tidigare hade lyckats etablera kontakt med varandra på grund av hög arbetsbelastning och tjänsteresor till utlandet. Det anförs också att eftersom det inte var en uppgift för den avgående kulturministern (Leif Pagrotsky) att fatta några beslut med anledning av kommissionens meddelande, utan att det i stället var en uppgift för den nya regeringen och den nya kulturministern (Cecilia Stegö Chiló) som tillträdde den 6 oktober 2006. Utbildnings- och kulturdepartementet behövde därför inte, enligt promemorian, underrättas skyndsamt. Vad gäller ovan nämnda uttalande från EU:s talesman i konkurrensfrå- gor anförs att Regeringskansliet fick kännedom om dokumentet genom informella kontakter med kommissionens representant. Det blev då klart att dokumentet var ett ”uttalande”. Enligt kommissionens representation i Stockholm är det aktuella uttalandet ingen formell rättsakt utan endast en redogörelse av faktiska omständigheter beträffande en notifiering från Sve- rige. Vad gäller tidpunkten för ovan nämnda beslut om att återkalla notifiering av lag om införande av en skatt på flygresor uppges i promemorian att notifieringen återkallades den 19 oktober 2006. Riksdagens beslut om att den aktuella lagen skulle utgå fattades den 6 december 2006. Även i det fallet skedde med andra ord återkallelsen av notifieringen före riksdagens beslut. Vad gäller direkta kontakter som förevarit mellan tjänstemän i Reger- ingskansliet och kommissionen i ärendet anförs i promemorian att de rörde sakupplysningar om presstödet. Eftersom svaren inte krävde några politiska ställningstaganden gjordes i Regeringskansliet bedömningen att frå- gorna kunde besvaras på tjänstemannanivå.

Utfrågningar Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth Utskottet har den 12 april 2007 hållit en utfrågning av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (bilaga B6). Lena Adelsohn Liljeroth anförde att hon utsågs till kulturminister efter det att notifieringen drogs tillbaka och regeringen beslutade om budgetpropositionen för 2007. Sedan hon tillträtt som kulturminister har hon vid flera tillfällen poängterat att regeringen ser presstödet som ett instrument för att upprätthålla mångfalden på mediemarknaden. Besluten som fattades i början av oktober 2006 var ämnade att skapa bästa möjliga förutsätt-

200 2006/07:KU20 ningar för bevarandet av presstödet. Genom att återkalla den notifieringen kunde regeringen koncentrera sig på arbetet med att få kommissionens acceptans för det presstöd som riksdagen tidigare hade beslutat om. Vidare framhöll Adelsohn Liljeroth att det än så länge inte pågick några förhandlingar med kommissionen. Ett möte på tjänstemannanivå hade ägt rum i mars 2007. Vid det hade man föredragit hur det ser ut på den svenska tidningsmarknaden och vad presstödet betyder. Det ställdes också en del frågor från kommissionens representanter som nu analyseras i Reger- ingskansliet.

Före detta kulturminister Cecilia Stegö Chiló Utskottet har den 17 april 2007 hållit en utfrågning av f.d. kulturminister Cecilia Stegö Chiló (bilaga B10). Cecilia Stegö Chiló inledde med att redogöra för händelseförloppet avseende presstödsärendet under hennes tid som minister. Hon tillträdde som kulturminister den 6 oktober 2006. Den nya regeringen fick omedelbart ge sig i kast med den budget som skulle föreläggas riksdagen tio dagar senare. Redan på tillträdesdagen, under det första budgetmötet på departementet, gjordes hon uppmärksam på presstödsfrågan. Den återfanns högt upp på medieenhetens lista över ärenden som behövde avgöras innan tabellverk och texter skulle låsas enbart fyra respektive fem dagar senare. Dessutom brådskade en eventuell avnotifiering av förändringarna av drifts- stödet. Enligt EU:s regler ska avnotifieringar meddelas kommissionen i god tid före beslut. Det bedömdes att även denna fråga behövde avgöras inom de kommande dagarna. Det var enbart denna, för henne oväntade, situation som förde upp presstödsfrågan på hennes och departementets agenda. Vid den här tidpunkten fanns inte någon gemensam linje för den borgerliga koalitionsregeringen i presstödsfrågan, och hon hade ingen ambition att under ett pressat budgetarbete försöka hitta och förankra en sådan linje. Ville den nya regeringen göra förändringar i presstödet fick det ske senare och inom ramen för normalt regerings- och riksdagsarbete. Stegö Chiló underströk också att hon inte såg på sin uppgift på något annat sätt än att hon skulle agera i enlighet med det beslut riksdagen hade fattat i juni 2006. För att undvika att de av riksdagen beslutade ändring- arna i presstödet skulle träda i kraft utan EU-kommissionens godkännande, vilket hade kunnat göra de berörda tidningsföretagen återbetalningsskyl- diga, gav hon vid mötet den 6 oktober klartecken till att i budgetpropositionen lägga in en text med förslaget att ikraftträdandet av de nya villkoren skulle skjutas upp till en senare tidpunkt som regeringen bestämde. För att kunna genomföra förändringarna i de fall EU-kommissionen skulle ge dem sitt godkännande avsattes knappt 60 miljoner kronor i budgeten. Vid samma budgetmöte på departementet restes också frågan om hur kommissionens underhandsbesked skulle bemötas. Departementstjänstemännen före- drog ärendet muntligt. Problemet med två parallella processer (se ovan)

201 2006/07:KU20

diskuterades, varvid risken för ett slags dominoeffekt påtalades. Skulle kommissionen underkänna ändringarna i driftsstödet enligt det ena och direkt förestående förfarandet fanns risken att det skulle bli svårare eller rent av omöjligt att försvara det befintliga driftsstödet i det andra förfarandet. Tjäns- temännens bedömning var att två parallella processer inte låg i Sveriges intresse. Vid det tillfället var hon dock inte beredd att gå till beslut på denna punkt. Tjänstemännen uppdrogs att ta fram ett skriftligt underlag till den 8 oktober då budgetarbetet på departementet skulle återupptas. Hon fortsatte själv efter mötet att arbeta med ärendet. Hon kom fram till att flera omständigheter talade för att avnotifiera förändringarna av driftsstö- det och avbryta den process som skulle leda till att ett formellt gransknings- förfarande inleddes bara ett par veckor senare. Därmed skulle inte bara risken för dominoeffekter undvikas utan också vägen för en mer jämbör- dig dialog med kommissionen öppnas. Departementet skulle få tid för de förberedelser som skulle krävas för att nå framgång i ärendet. Tjänstemän- nen hade i sin promemoria den 8 oktober i princip dragit samma slutsatser som hon själv. Stegö Chiló anförde också att hon hade befogenhet att fatta beslutet om avnotifiering. Trots det hade hon gärna sett att hela regeringen och partierna i riksdagen hade informerats om bakgrunden och övervägandena, men det var tyvärr inte möjligt under de dagar som stod till buds och under de arbetsbetingelser som rådde. Hennes avsikt var att senare informera både regeringen och riksdagen, men till följd av hennes avgång blev så aldrig fallet. Den ordningen att kommissionen lämnade sitt meddelande i september 2006 genom ett telefonsamtal ifrågasattes av Stegö Chiló. Hon efterhörde vad detta var för besked och fick också klart för sig att det var så som kommissionen brukar agera. Hennes uppfattning var att själva beskedet var viktigare än vilken form det hade. Det rörde sig också, enligt hennes mening, om ett underhandsbesked.

Utskottets ställningstagande (nuvarande regeringen) Utskottet konstaterar att den dåvarande regeringen i propositionen rörande förändringar i presstödet anförde att den avsåg att anmäla förändringarna i presstödsförordningen till kommissionen samt att förändringarna förutsatte ett godkännande från kommissionen. Om kommissionens behandling av ärendet skulle innebära att tidpunkten för ikraftträdandet behövde ändras var avsikten att återkomma till riksdagen. Utskottet kan konstatera att den nuvarande regeringen har handlat i enlighet med detta. Vidare kan utskottet konstatera att beslutet att återkalla notifieringen fattades av kulturministern med stöd av förordningen med instruktion för Regeringskansliet och arbetsordningen för Regeringskansliet. Av nämnda föreskrifter framgår inte uttryckligen att beslutsbefogenheten även omfattar rätt att återkalla en notifiering. I den promemoria som översänts från Regeringskansliet till utskot-

202 2006/07:KU20 tet anförs dock att bestämmelsen har tolkats och tillämpats på så sätt att den innefattar beslutsbefogenhet att såväl anmäla förslag till författningar till kommissionen som återkalla en notifiering. Utskottet har för sin del ingen annan uppfattning. Sammanfattningsvis föranleder granskningen såle- des inget uttalande från utskottets sida. Härutöver kan utskottet notera följande. Kommissionen meddelade per telefon till Regeringskansliet att en fördjupad granskning av presstödet skulle inledas. Meddelandet innehöll inget beslut om att ett formellt gransk- ningsförfarande inletts, utan i stället gavs beskedet att ett sådant gransk- ningsförfarande var att vänta både avseende de anmälda förändringarna och den befintliga stödordningen. Genom meddelandet framfördes den pre- liminära uppfattning som fanns i kommissionen. Att kommissionen, som ett led i en dialog, meddelar sin preliminära uppfattning innan ett formellt granskningsförfarande inleds har naturligtvis klara fördelar, bl.a. eftersom det skapar utrymme för det berörda medlemslandet att utifrån de intressen det har att bevaka vidta nödvändiga åtgärder innan ärendet har gått så långt som till ett formellt granskningsförfarande. I det här aktuella fallet kunde de notifierade ändringarna i presstödsförordningen dras tillbaka för att undvika en besvärlig situation med två parallellt pågående gransknings- förfaranden. Utskottet har i tidigare granskningar tagit upp frågan om dokumentation i regeringsärenden (t.ex. bet. 1998/99:KU10 s. 3). De generella rutinerna från kommissionens sida är att ge meddelanden liknande det här aktuella endast per telefon. Meddelandet i det aktuella ärendet hade förvisso karak- tären av ett underhandsbesked, men fungerade samtidigt som utgångspunkt för omfattande beredningsarbete och beslutsfattande i Sverige. Från offentlighetssynpunkt hade det varit en fördel om beredningsarbetet och beslutsfattandet kunnat grundas på ett skriftligt meddelande från kommissionen. Ett skriftligt meddelande hade eventuellt även underlättat kommunikationen och informationsspridningen till berörda enheter och funktioner inom Regeringskansliet. Att ändra rutinerna så att även preliminära besked ges i skriftlig form faller på kommissionen, som inte granskas av utskottet. För svenskt vidkommande bör det dock finnas utrymme att framöver som sin uppfattning framföra att dylika besked företrädesvis bör lämnas i skriftlig form, utan att för den skull ett formellt granskningsförfarande inleds.

203 2006/07:KU20

3.7 Upphandlingen av informationstjänster om nystartsjobb Ärendet I en granskningsanmälan (bilaga A3.7.1) hänvisas till uppgifter om att en reklambyrå fått i uppdrag att göra PR för ”nystartsjobb”. Anmälaren begär att konstitutionsutskottet granskar hur upphandlingen av konsulttjänster har gått till. Särskilt bör granskas hur regeringen tagit till vara de tidigare uttalanden som konstitutionsutskottet gjort.

Utredningen i ärendet Regeringsbeslut I budgetpropositionen för 2007 aviserade regeringen att den avsåg att införa subventionerade anställningar i form av nystartsjobb fr.o.m. den 1 januari 2007. Samtidigt avskaffades de flesta anställningsstöden. I ett regeringsbeslut den 30 november 2006, som kom in till Arbetsmark- nadsstyrelsen den 11 december 2006, beviljades AMS högst 10 000 000 kr för informationsinsatser vid införande av nystartsjobb. Enligt beslutet skulle Regeringskansliet på rekvisition från AMS utbetala högst 10 miljoner kronor. Rekvisitionen skulle göras senast den 31 december 2006. En rapport om genomförda insatser ska lämnas senast i samband med AMS:s årsredovisning för år 2007. Rapporten ska inkludera en ekonomisk redovisning för hur medlen använts. Ej förbrukade medel den 31 december 2007 ska återbetalas till Regeringskansliet. I beslutet angavs att för att nystartsjobben fort skulle etableras som en verksam stimulans och nå budgeterad volym krävdes informationsinsatser, främst till nya grupper arbetsgivare. Den 15 december skickade Regeringskansliet ut ett pressmeddelande rubricerat Nystartsjobb från 1 januari 2007. I ett regleringsbrev till AMS den 21 december 2006 (dnr N2006/11589/ A, N2006/12094/BS (delvis), N2006/12095/RS (delvis) gavs AMS i uppdrag att säkerställa att arbetsförmedlingarna och de arbetssökande snarast möjligt hade kunskap om reglerna kring nystartsjobb som skulle införas den 1 januari 2007 samt att de arbetssökande i målgruppen enkelt och effektivt matchades till lediga arbeten. AMS skulle redovisa vilka insatser som gjorts för att informera de arbetssökande samt för att implementera kunskapen om nystartsjobben inom AMV samt vilka insatser som gjorts för att målgruppen skulle komma till arbetsgivarnas kännedom. Redovis- ning skulle lämnas senast den 12 februari och senast den 28 maj 2007 till Regeringskansliet (Arbetsmarknadsdepartementet).

204 2006/07:KU20

Uppgifter i massmedierna I en artikel i Dagens Media den 27 december 2006 angavs att Moderater- nas reklambyrå Storåkers blev ansvarig för att kommunicera informationen om regeringens nystartsjobb. Uppdraget blev enligt artikeln deras utan offentlig upphandling, och 10 miljoner kronor var budgeterade för att utbilda arbetstagare och arbetsgivare om nystartsjobben. Vidare angavs att den direkta upphandlingen var ett resultat av ett regeringsuppdrag med kort respit. Det gav AMS en möjlighet att förbigå en offentlig upphandling som i detta fall skulle ta för lång tid. I artikeln citerades vidare en projektledare vid AMS: Nystartsjobben drar i gång första januari och vi börjar kommunicera direkt. Därför fick vi den här lättnaden av regeringen. I en artikel den 3 januari 2007 i Dagens Media poängterade AMS informationschef att Storåkers inte fått något konto, att det var ett mycket väl avgränsat uppdrag och att det går att upphandla genom förenklad upphandling om det är särskilt bråttom. Vidare angavs att AMS inte hade handlat upp en ny reklambyrå efter att ramavtalet med de två tidigare hade upp- hört. Upphandlingen skulle bli klar under årets första kvartal.

Regeringens utrymme att styra myndighetens agerande Enligt 11 kap. 7 § regeringsformen kan inte regeringen bestämma hur för- valtningsmyndighet ska besluta i ärende som gäller tillämpning av lag. I proposition 1986/87:99 Ledningen av den statliga förvaltningen understryks att kontakter inom området för 11 kap. 7 § regeringsformen i den mån de är nödvändiga bör präglas av mycket stor återhållsamhet med hän- syn till de rättssäkerhetsgarantier som åsyftas med detta lagrum och bör för regeringens del skötas på tjänstemannanivå. Det yttersta ansvaret för prövningen i det enskilda fallet har givetvis myndigheten.

Regler om offentlig upphandling Enligt 5 kap. 14 § (1992:1528) om offentlig upphandling ska öppen eller selektiv upphandling användas i fråga om tjänster som finns förtecknade i bilaga A om inte annat följer av 16 § eller 17 §. Vid öppen upphandling får alla leverantörer lämna anbud och vid selektiv upphandling inbjuds vissa leverantörer att lämna anbud. En upphandlande enhet ska enligt 5 kap. 12 § annonsera sin upphandling om inte annat följer av 17 § eller 19 §. Enligt 5 kap. 17 § som gäller upphandling som uppgår till minst 1 253 000 kr får förhandlad upphandling användas utan föregående annonsering bl.a. om det är absolut nödvändigt att genomföra upphandlingen, men synnerlig brådska orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte heller kan hänföras till den upphandlande enheten gör det omöj- ligt att hålla tidsfristerna vid öppen eller selektiv upphandling eller förhand- lad upphandling med föregående annonsering.

205 2006/07:KU20

Enligt 5 kap. 20–21 §§ gäller att tiden för mottagande av anbud vid öppen upphandling ska vara minst 52 dagar från den dag då annonsen om upphandling avsändes, och vid selektiv upphandling ska tiden för mottagande av anbud vara minst 40 dagar från den dag då inbjudan skickades ut till deltagarna. Enligt 6 kap. gäller upphandling av tjänster under tröskelvärdet 1 253 000 kr och tjänster enligt bilaga B oavsett värde. Upphandling ska enligt 6 kap. 2 § göras genom förenklad upphandling eller urvalsupphandling. Direktupphandling får dock användas om upphandlingens värde är lågt eller om det finns synnerliga skäl. Enheten ska vid behov fastställa riktlinjer för användning av direktupphandling. I detta sammanhang kan nämnas att AMS enligt uppgift fastställt beloppsgränsen för direktupphand- lingar av tjänster till 7 basbelopp, för närvarande 282 100 kr. Vid förenklad upphandling ska den upphandlande enheten enligt 6 kap. 2 a § begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller annons i annan form som leder till effektiv konkurrens, och vid urvalsupphandling ska den upphandlande enheten enligt 6 kap. 2 c § publicera en ansökningsinbjudan genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Anbudsgivare och anbudssökande ska enligt 6 kap. 5 a § ges skälig tid att lämna sina anbud eller ansökningar. Tiden för att få lämna ansökningar om att få lämna anbud får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad i allmänt tillgänglig elektronisk databas.

Myndighetens utrymme för att göra en snabb upphandling Om upphandlingens värde beräknas uppgå till minst 1 253 000 kr kan för- handlad upphandling utan föregående annonsering enlig 5 kap. 17 § upphandlingslagen användas bl.a. om det är absolut nödvändigt att genomföra upphandlingen, men synnerlig brådska orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte heller kan hänföras till den upphandlande enheten gör det omöjligt att hålla tidsfristerna vid öppen eller selektiv upphandling eller förhandlad upphandling med föregående annonsering. Förhandlad upphandling definieras som upphandling där en upphandlande enhet inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och tar upp förhandling med en eller flera av dem. Om upphandlingens värde understiger 1 253 000 kr kan direktupphandling användas om det fanns synnerliga skäl. Med synnerliga skäl avses enligt Nämnden för offentlig upphandling framför allt synnerlig brådska orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphandlande enheten. För att exempelvis förhindra stora skador eller stora kostnader som skulle bli följden av ett utdraget upphandlingsförfarande kan enheten tillgripa direktupphandling med en leverantör. Det är främst fråga om nödsi- tuationer och akuta och oförutsedda behov, exempelvis ett tak blåser av ett hus eller att sjukhusets elgenerator plötsligt går sönder. Det är inte tillåtet att använda direktupphandling om brådskan beror på den upphandlande

206 2006/07:KU20 enheten, t.ex. bristande planering. (Vid upphandlingar över tröskelvärdena finns motsvarande undantag för synnerlig brådska, och upphandling kan då ske som förhandlad upphandling utan föregående annonsering). EG-domstolen prövade 2005 frågan om synnerlig brådska i mål C-394/02 Kommissionen mot Grekland. Det offentliga företaget DEI hade tilldelat en leverantör ett kontrakt genom förhandlad upphandling utan före- gående annonsering. Enligt den grekiska regeringen var det bl.a. mycket brådskande att genomföra arbetena på grund av de frister som uppställts av ministeriet för miljö, planering och offentliga arbeten. EG-domstolen erinrade om att bestämmelserna om förhandlad upphandling utan föregå- ende annonsering är undantagsbestämmelser som ska tolkas strikt, samt att den som vill tillämpa förhandlad upphandling utan föregående annonsering har bevisbördan för att undantagsbestämmelserna är tillämpliga. EG-domstolen ansåg bl.a. att den grekiska regeringen inte på ett övertygande sätt kunde anses ha visat att det förelegat synnerlig brådska till följd av någon omständighet som inte kunnat förutses. Att det var nödvändigt att utföra de aktuella arbetena inom de frister som uppställts av den behöriga myndigheten för miljökonsekvensbedömningar kunde nämligen inte anses utgöra synnerlig brådska till följd av en omständighet som inte hade kunnat förutses. Den omständigheten att en myndighet som skulle godkänna det aktuella projektet kunde uppställa frister ansåg EG-domstolen vara en förutsebar omständighet i förfarandet för godkännande av det aktuella projektet. År 1999 beskrev Nämnden för offentlig upphandling utrymmet för att använda synnerliga skäl på följande sätt (dnr 222/97-21). Vid tidpunkten för beslutet om direktupphandling måste således föreligga skäl som är synnerliga. Detta innebär oftast att det inträffat någonting som kan jämställas med en force majeure-liknande omständighet för att kunna motivera rätten till att direktupphandla. Regeln om direktupphandling utgör dessutom ett avsteg från kravet på utnyttjande av befintlig konkurrens i huvudregeln om affärsmässighet i 1 kap. 4 § LOU, som gäller för all upphandling och för alla beslut, avgöranden och bedömningar m.m. som inte uttryckligen regleras i lagen. Vad som gäller för synnerlig brådska och förutsebarhet vid förhandlad upphandling utan annonsering över tröskelvärdena behandlas i EG-domstolens dom i mål C-318/94 (Kommissionen mot Tyskland, REG 1996, s. 1949). Domstolen underkände i det målet statens invändning att en regional myndighets vägran att godkänna ett projekt var helt oväntad och inte kunde förutses. Domstolen förklarade att kravet på oförutsebarhet inte var uppfyllt. NOU ville vidare påpeka att en skillnad måste göras mellan förfarandena direktupphandling och förenklad upphandling med endast en tillfrågad leverantör. NOU framhöll bl.a. att fördelarna med att tillämpa förenklad upphandling med anbudsinfordran från endast en anbudsgivare jämfört med att tillämpa direktupphandling är uppenbara. Leverantören är

207 2006/07:KU20

under formell anbudsinfordran osäker om huruvida konkurrens föreligger och anstränger sig att åstadkomma ett förmånligt anbud. Dessutom har andra leverantörer möjlighet att lämna anbud med stöd av 6 kap. 6 § LOU.

Promemorior från Regeringskansliet Utskottet har genom skrivelser som sänts till Regeringskansliet begärt svar på följande frågor: – Förmedlades från regeringens sida till AMS att informationsinsatserna var mycket brådskande eller att direktupphandling kunde ske på grund av brådskan? – Förekom det någon diskussion mellan företrädare för regeringen och AMS beträffande behovet av externa informationstjänster? – Hur förhåller sig regeringsbeslutet den 30 november 2006 till uppdraget i regleringsbrevet den 21 december 2006? – Vad var skälet till att beslutet den 30 november 2006 inkom först den 11 december till AMS? – Vilka kommentarer i övrigt föranleder anmälningen? – Gjordes i samband med förarbetet inför regeringens uppdrag till AMS några bedömningar av behovet av att följa upphandlingslagens tidsfrister och dess huvudregel att upphandling ska göras med utnyttjande av de konkurrensmöjligheter som finns (1 kap. 4 §)? Gjordes några sär- skilda bedömningar med hänsyn till den ovan redovisade domen från EG-domstolen år 2005 och i så fall vilka? – Gjordes från regeringens sida i förväg bedömningar om det utrymme upphandlingslagen ger för snabba upphandlingar och i så fall vilka? Tillfrågades AMS om vilka bedömningar som där gjordes? – Gjordes från regeringens sida mer detaljerade bedömningar – utöver vad som angavs i regeringsbeslutet – om när informationsinsatserna borde genomföras? Vidarebefordrades i så fall bedömningarna till AMS? – Inhämtades från regeringens sida uppgifter från AMS om det förekom ett ramavtal som AMS kunde avropa de aktuella tjänsterna ifrån? Som svar har den 8 mars respektive den 12 april 2007 översänds två inom Arbetsmarknadsdepartementet upprättade promemorior (bilagorna A3.7.2 och A3.7.3), vari bl.a. följande uppgifter redovisas. De organisatoriska lös- ningarna för nystartsjobben var inte självklara, utan flera möjliga alternativ för huvudansvarig myndighet undersöktes och övervägdes. När valet slutligen föll på AMS var tiden för genomförande kort, vilket var uppenbart för alla inblandade utan särskilt informationsutbyte i frågan. Chefstjänstemän i Regeringskansliet och hos AMS diskuterade behovet av information till arbetsgivare om regelverket och kom överens om att det fanns behov av en stor informationssatsning. AMS kunde självt inte genomföra informationen på ett bra sätt utan det måste ske med hjälp av externa aktörer, vilket medförde att uppdraget passade bäst att ge i ett särskilt regeringsbeslut. Regeringsbeslutet den 30 november expedierades den 8 december.

208 2006/07:KU20

Alla bedömningar av informationssatsningarnas utformning, tidsåtgång och eventuella upphandlingsförfaranden överläts åt AMS och inga bedöm- ningar gjordes inom Regeringskansliet utifrån den ovan redovisade domen från EG-domstolen. Den bärande principen för styrning av myndigheter är målstyrning. I regeringsbeslutet om informationsinsatserna angavs endast vad som skulle åstadkommas. I beslutet angav inte att en upphandling skulle göras, än minde hur en sådan skulle gå till. Flera lösningar var möjliga eftersom även kommuner, Migrationsverket, Försäkringskassan och Skatteverket har ansvar för delar av genomförandet av nystartsjobben. Regeringskansliet för- utsätter att gällande regelverk följs oavsett vilket lösning som väljs för att genomföra uppdraget. Eftersom chefstjänstemän vid Regeringskansliet och AMS diskuterade informationsbehovet var det dock känt i Regeringskans- liet att informationsinsatserna kunde bli föremål för upphandling, men diskussioner om regelverket förekom inte. Den pressade tidsplanen för informationsinsatserna stod klar och började diskuteras med AMS i mitten av oktober 2006. En upphandling framstod som rimlig men ingen styrning till upphandling förekom i regeringsbeslutet, och regeringen inhämtade inte någon information om vilka ramavtal AMS hade för informationssatsningar.

Utskottets ställningstagande Granskningen ger vid handen att upphandlingen av de nu aktuella informa- tionstjänsterna var en fråga för AMS. Granskningen föranleder inte något uttalande i övrigt från utskottets sida.

209 2006/07:KU20

4 Vissa uttalanden av statsråd Formerna för regeringens styrning av myndigheterna m.m. och friheten för statsråd att yttra sig Inledning Konstitutionsutskottet har vid flertal tillfällen granskat om statstråd genom uttalanden handlat i strid med gällande ordning i fråga om formerna för regeringens styrning av myndigheterna. Utskottet har vid årets granskning funnit anledning att göra en genomgång av utskottets tidigare granskning i nu nämnda avseende. I det följande redogörs översiktligt för konstitutionsutskottets granskning av uttalanden som gjorts av statstråd fr.o.m. riksmö- tet 1991/92 t.o.m. 2005/06.

Gällande ordning Enligt 1 kap. 6 § regeringsformen styr regeringen riket. Med undantag av vissa ärenden som gäller verkställighet inom Försvarsmakten avgörs reger- ingsärenden, enligt 7 kap. 3 § regeringsformen, av regeringen vid regerings- sammanträde. Innebörden av detta är att beslutsfattandet i regeringen sker genom kollektivt fattade beslut. Regeringsformen tar därmed i princip avstånd från ministerstyre, dvs. rätten för ett statsråd att även statsrättsligt sett avgöra regeringsärenden (7 kap. 4 § regeringsformen). Enligt Grund- lagberedningen har det ansetts bäst förenligt med det svenska systemet med självständiga ämbetsverk att rätten att ge direktiv för förvaltningsmyn- digheterna ligger hos regeringen kollektivt (SOU 1972:15 s. 79 f.). Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma hur domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt ska tillämpa en rättsre- gel i särskilt fall (11 kap. 2 § regeringsformen). Statliga förvaltningsmyndigheter lyder, enligt 11 kap. 6 § första stycket regeringsformen, under regeringen i den mån de inte enligt regeringsformen eller annan lag lyder under riksdagen. Förvaltningsuppgifter kan även lämnas till bolag, föreningar, samfälligheter, stiftelser, registrerade trossam- fund eller någon av deras organisatoriska delar eller till enskilda individer. Innefattar uppgiften myndighetsutövning, ska det ske med stöd av lag. Av bestämmelsen följer att myndigheterna i princip är skyldiga att följa de föreskrifter av allmän natur och direktiv för särskilda fall som regeringen meddelar (prop. 1973:90 s. 397). Ett enskilt statsråd har inte rätt att befalla över myndigheterna. Regeringens rätt att meddela direktiv till myndigheterna är dock begrän- sad i två avseenden. För det första följer en begränsning av den s.k. legalitetsprincipen, dvs. principen om den offentliga maktens lagbundenhet (1 kap. 1 § regeringsformen). Alla samhällsorgan, inklusive regeringen, är bundna av gällande rätt. Regeringen får således inte till myndigheterna utfärda direktiv i strid med gällande rätt. För det andra följer en begräns-

210 2006/07:KU20 ning av 11 kap. 7 § regeringsformen. Enligt denna bestämmelse får ingen myndighet, inte heller riksdagen eller kommuns beslutande organ, bestämma hur förvaltningsmyndighet ska i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. Avsikten med dessa begränsningar av regeringens rätt att meddela direktiv till myndigheterna är att garantera den enskildes rätts- säkerhet (prop. 1973:90 s. 397). Sammantaget innebär denna reglering att regeringen har att styra riket genom kollektivt fattade beslut. Myndigheterna lyder under regeringen, vilket innebär att de i princip har att följa föreskrifter av allmän natur eller direktiv för särskilda fall som meddelats av regeringen genom kollektivt fattade beslut. Myndigheterna är tillförsäkrade självständighet gentemot regeringen i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.

Utskottets granskning fr.o.m. riksmötet 1991/92 t.o.m. 2005/06 Myndigheters självständighet Frågan har oftast gällt om uttalandet varit ägnat att påverka förvaltnings- myndigheters grundlagsreglerade självständighet, dvs. om det varit statsrå- dets avsikt att påverka myndighetsutövning mot enskild eller kommun eller myndighets tillämpning av lag eller om en myndighet har kunnat uppfatta sig som bunden av ett uttalande. Vid riksmötet 1991/92 granskade utskottet fyra anmälningar gällande uttalanden som gjorts av olika statsråd (bet. 1991/92:KU30 s. 43 f.). En anmälan gällde huruvida socialministern Ingela Thalén brutit mot bestäm- melsen i 11 kap. 7 § regeringsformen genom att i ett brev ha uttryckt kritik mot Riksförsäkringsverkets sätt att informera om ett särskilt kommu- nalt bostadstillägg. Dåvarande statsminister Carl Bildt gjorde i samband med utnämningen av Gun Hellsvik till justitieminister vissa uttalanden rörande ett pågående ärende hos Regionåklagarmyndigheten i Malmö. Ären- det gällde en resa Hellsvik företagit och som bekostats av ett byggföretag. Några dagar efter utnämningen lades utredningen mot Hellsvik ned. Gransk- ningen avsåg även statsrådet Reidunn Laurén, som i en debattartikel i DN gjort vissa uttalanden rörande Jämställdhetsombudsmannens verksamhet. Även bostadsministern Ulf Lönnqvist granskades för ett brevsvar där han tagit upp olika möjligheter för idrottsföreningar att undgå kostnader för mervärdesskatt. Utskottet gick först igenom bestämmelserna i regeringsformen angående myndigheternas relation till regeringen och innebörden av bestämmelserna i 11 kap. 6 § och 7 § regeringsformen. Utskottet uppehöll sig även vid frågor om informella kontakter mellan regeringen och myndigheter och risker för ministerstyre i samband med sådana kontakter. Särskilt uppmärk- sammades informella kontakter i samband med ärenden som avses i 11

211 2006/07:KU20

kap. 7 § regeringsformen. Utskottet behandlade de fyra uttalandena samlat och från principiella utgångspunkter och anförde följande (bet. 1991/92:KU30 s. 45): Självfallet har ett statsråd i likhet med alla andra medborgare rätt att göra uttalanden i olika sammanhang. Med hänsyn till ett statsråds speciella ställning i förening med det förhållandet att regeringsformen /…/ uppställt vissa regler för myndigheternas självständighet i förhållande till regeringen måste viss återhållsamhet iakttas när det gäller uttalanden som rör myndighetsutövning mot enskild eller tillämpning av lag. Man bör således först och främst kunna utgå från att ett uttalande gjorts i vederbörandes egenskap av statsråd. Vid denna bedömning bör enligt utskottet i viss mån vägas in om statsrådet är ansvarig för den sakfråga uttalandet avser eller inte. Mot bakgrund av regeringens kol- lektiva ansvar kan dock denna omständighet inte tillmätas avgörande betydelse. Utskottet anförde vidare: Om ett uttalande uppfattas ha gjorts av ett statsråd i denna egenskap måste självfallet stor betydelse fästas vid statsrådets avsikt med uttalandet. Om denna avsikt är att påverka myndighetsutövning mot enskild eller myndighetens tillämpning av lag kan uttalandet vara att se som ett avsteg från reglerna i 11 kap. 7 § regeringsformen, vilket inte är godtagbart från konstitutionella utgångspunkter. Även om avsikten inte varit denna kan uttalandet ändå i vissa situationer framstå som stridande mot syftet med bestämmelserna i fråga, särskilt om den aktuella myndigheten kan ha uppfattat sig som bunden av uttalandet. Ett stats- råd torde således i allmänhet få räkna med att ett auktoritativt framfört ställningstagande i en fråga som rör myndighetsutövning mot enskild eller tillämpning av lag från vederbörande myndighets sida skulle kunna uppfattas som direktiv. I princip ändras – som tidigare sagts – inte denna bedömning om uttalandet gäller en myndighet inom ett annat statsråds ansvarsområde. Avsikten med ett uttalande, dvs. vilket uppsåt ett statsråd haft med ett visst uttalande, samt hur uttalandet kunnat uppfattas av myndigheten i fråga måste således, enligt utskottet, tillmätas betydelse vid bedömningen av om ett uttalande kan uppfattas som en otillbörlig påverkan på myndigheter. I 1996/97 års granskningsbetänkande togs en anmälan mot näringsminis- ter Anders Sundström upp (bet. 1996/97:KU25 s. 189 f.). Anmälan gällde vissa uttalanden där Sundström kritiserat Konkurrensverkets ledning. Under hänvisning till instruktionen för Konkurrensverket och till konkur- renslagstiftningen anfördes i anmälningen att KU borde pröva om Sund- ström försökt utöva ministerstyre. Enligt utskottets mening kom inte de uttalanden som statsrådet Anders Sundström gjort i konflikt med grundlags- bestämmelsen i 11 kap. 7 § regeringsformen. Vid 1998/99 års riksmöte granskade utskottet ett annat uttalande som Anders Sundström gjort i egenskap av näringsminister. I anmälan begärdes att utskottet skulle granska Sundströms agerande i samband med utlovande av statliga stödmiljoner till kommuner i den egna valkretsen och huruvida han försökt att påverka en myndighet att fatta beslut om stöd till de aktu-

212 2006/07:KU20 ella kommunerna. Utskottet redovisade samma uppfattning som vid 1991/92 års riksmöte och framhöll således att en utgångspunkt vid bedöm- ningen av uttalanden från statsråd, var att statsråd i likhet med andra medborgare har rätt att göra uttalanden i skilda sammanhang. Vissa sär- skilda hänsyn ansågs dock behöva tas av statsråd. Auktoritativa uttalanden av statsråd ansågs i enskilda fall kunna skapa en risk för att den självstän- dighet som enligt regeringsformen ska tillkomma domstolar och förvalt- ningsmyndigheter äventyras. Av vad som kommit fram i det nu aktuella ärendet visade, enligt utskottet, inte annat än att Anders Sundström yttrat sig på ett sätt som fick anses vara normalt i den politiska debatten. Gransk- ningen föranledde inte något vidare uttalande av utskottet (bet. 1998/99:KU25 s. 114). En anmälan som lämnades in till KU under året 2003/04 gällde misstanke om ministerstyre i ett asylärende. Dåvarande migrationsministern Jan O. Karlsson och statsministern Göran Persson hade enligt anmälaren båda uttalat sig på ett sådant sätt att det skulle kunna tolkas som att det sökte påverka ett enskilt ärende. Utskottet konstaterade (bet. 2003/04:KU20 s. 203): Som konstitutionsutskottet tidigare anfört har ett statsråd i likhet med alla andra medborgare självfallet rätt att göra uttalanden i olika sammanhang. Med hänsyn till ett statsråds speciella ställning i förening med det förhållandet att regeringsformen uppställt vissa regler för myndigheternas självständighet i förhållande till regeringen måste dock återhållsamhet iakttas när det gäller uttalanden som rör myndighetsutöv- ning mot enskild eller tillämpning av lag. Granskningen föranledde inte något uttalande från utskottets sida. Miljöpartiets ledamot reserverade sig. Han menade att migrationsministern inte visat tillräcklig avhållsamhet i det nu aktuella ärendet eftersom uttalandet fällts i Utlänningsnämnden och där i vart fall av en beslutsfattare uppfattats som påtryckning (bet. 2003/04:KU20 s. 224).1 I några fall har utskottet framhållit att det är angeläget att ett uttalande av ett enskilt statsråd inte riskerar att uppfattas som direktiv till en myndighet, vilket ska meddelas av regeringen kollektivt i form av t.ex. förord- ningar och regleringsbrev. Detta framhöll utskottet vid 2003 års granskning av statsrådet Jan O. Karlssons agerande gentemot Migrations- verket när det gällde inhysning av bostadssökande på bostadsplattformar (bet. 2002/03:KU30 s. 150 f.). Karlsson hade i ett uttalande till TT ifråga- satt det lämpliga i Migrationsverkets lösning. Granskningen i denna del föranledde inte något annat uttalande från utskottets sida. I två anmälningar under riksmötet 2004/05 begärdes att utskottet skulle granska skolministern Ibrahim Baylans uttalande där han ifrågasatte om en rapport som Skolverket presenterat borde ha släppts ut från Skolverket (bet. 2004/05:KU20 s. 204 f.). Rapporten drogs tillbaka och fråga var om detta skedde på grund av ministerns uttalande. Utskottet hänvisade inledningsvis till behovet av försiktighet och till vad utskottet tidigare uttalat

1 Beträffande kammarbehandlingen, se rskr. 2003/04:246.

213 2006/07:KU20

om statsråds rätt att yttra sig. Utskottet anförde, liksom vid granskningen av statsrådet Karlsson 2003, att det också är angeläget att ett uttalande av ett enskilt statsråd inte riskerar att uppfattas som direktiv till en myndighet, vilka ska meddelas av regeringen kollektivt i form av förordningar och regleringsbrev (bet. 2004/05:KU20 s. 207 f.). Granskningen föranledde inte något annat uttalande från utskottets sida. Åtta ledamöter (m, fp, kd, c och mp) reserverade sig mot utskottets bedömning och anförde (bet. 2004/05:KU20 s. 266): ”Ibrahim Baylan har i SVT:s morgonprogram uttalat sig på ett sådant sätt att det kan uppfattas som att han önskade styra Skolverket att vidta den åtgärd som Skolverket senare samma dag vidtog, nämligen att dra tillbaka publiceringen av rapporten om skolornas effektivitet. Uttalandet kan uppfattas som ett direktiv till myndigheten. För detta handlande kan Ibrahim Baylan inte undgå kritik.”2 I en anmälan våren 2001 begärdes vidare att utskottet skulle granska dåvarande statsministern Göran Perssons uppmaning till kommunerna att inte sänka socialbidraget i motsvarande grad som barnbidraget höjdes för vissa barnfamiljer. Utskottets ställningstagande inleddes med en hänvisning till 11 kap. 7 § regeringsformen (bet. 2000/01:KU20 s. 145). Enligt utskottet avsåg uttalandena angelägenheter som kommuner sköter på den kommunala självstyrelsens grund. Trots att uttalandena, enligt utskottet, inte stod i strid med regeringsformen kunde det ifrågasättas om de stod i överensstäm- melse med den kommunala likställighetsprincipen. Utskottet framhöll vikten av att uttalanden och uppmaningar av statsråd inte bör ske på ett sådant sätt att dessa – om de efterlevs – riskerar att leda till lagbrott. Stats- ministerns uppmaning innebar, enligt utskottet, en uppmaning till kommunerna att höja nivån för barnnormen. Vid tidpunkten för KU:s granskning hade Länsrätten i Vänersborg meddelat en dom om att ett beslut om sådan höjning strider mot lag. Utskottet nämnde att den kunde komma att åter- komma till denna fråga när den rättsliga prövningen slutligen var avgjord. Granskningen föranledde inte något uttalande i övrigt från utskottets sida. Åtta ledamöter (s och v) reserverade sig mot denna bedömning (bet. 2000/01:KU20 s. 159). Reservationen i denna del löd: ”Utskottet anser att statsministerns uttalanden kan uppfattas som en uppmaning till kommunerna. Vid bedömningen av uttalandena bör emellertid beaktas att kommunerna genom sina politiskt valda församlingar inom ramen för den kommunala självstyrelsen på egen hand beslutar om kommunens angelä- genheter. Detta framhölls också i ett uttalande från Svenska Kommunför- bundet i anslutning till statsministerns uttalande.” En anmälan våren 2003 gällde f.d. näringsminister Björn Rosengren som fällt ett uttalande om statligt ägande för att få kontroll över prisbild- ningen. Utskottet stod fast vid sina tidigare bedömningar och hänvisade till att statsråd i likhet med andra medborgare har rätt att yttra sig i olika sammanhang. Samtidigt framhöll utskottet att försiktighet måste iakttas så att

2 Beträffande kammarbehandlingen, se rskr. 2004/05:279.

214 2006/07:KU20 uttalanden inte kommer i konflikt med domstolars och myndigheters själv- ständighet eller kan tolkas som uppmaning till lagbrott (bet. 2002/03: KU30 s. 149). Sju av utskottets ledamöter (m, fp, kd och c) förenade sig i följande reservation (bet. 2002/03:KU30 s. 156 f.): ”Vi uppfattar inte Björn Rosengrens uttalande om statligt ägande som en uppmaning till lagbrott och inte heller att detta skulle vara Björns Rosengrens avsikt. Vi vill emellertid påpeka att uttalandet står i strid med den lagstiftning som Rosengren som statsråd hade ett särskilt ansvar för.”3

Rättsavgöranden I några fall har granskningen gällt frågan om uttalandet varit ägnat att påverka domstols bedömning. I granskningsbetänkandet från riksmötet 1993/94 aktualiserades frågan om statsråds rätt att uttala sig om rättsavgö- randen (bet. 1993/94:KU30 s. 61 f.). En anmälan gällde justitieminister Gun Hellsvik, som i ett tv-program gjort vissa uttalanden om ett enskilt fall där modern till ett barn var åtalad för egenmäktighet med barn. Målet överklagades till Högsta domstolen, vars dom kom först efter justitieminis- terns deltagande i tv-programmet. En annan anmälan gällde uttalanden som statsrådet Reidunn Laurén gjort i ett pressmeddelande angående ett yttrande av Vattendomstolen i Växjö till regeringen över Öresundsbropro- jektet. I anmälan begärdes en granskning av om Lauréns agerande var förenligt med bestämmelsen i 11 kap. 2 § regeringsformen. Utskottet framhöll inledningsvis att domstolarnas självständighet är en av grunderna för rättsstaten. Med hänsyn härtill bör statsråden visa största möjliga återhållsamhet med att uttala sig om rättsavgöranden i enskilda fall eller att göra uttalanden som kan uppfattas på detta sätt. Om uttalanden görs om enskilda fall måste, enligt utskottet, slutsatsen i uttalanden ges en allmän innebörd för att inte misstanken ska uppstå att ett statsråd har velat påverka domstolarnas avgöranden. Även om avsikten med uttalandet inte varit att påverka domstolarnas bedömning kan det ändå i vissa fall framstå som stridande mot syftet i 11 kap. 2 § regeringsformen. Utskottets bedömning blev att justitieminister Hellsvik i det nu aktuella fallet inte syntes ha haft för avsikt att påverka Högsta domstolen i dess ställningsta- gande. Utskottet förutsatte också att Högsta domstolen inte skulle låta sig påverkas av ett sådant uttalande. Utskottet framhöll dock vikten av att en justitieminister är utomordentligt försiktig och återhållsam i situationer där ministern gör eller förväntas göra uttalanden om fall som är föremål för prövning i domstol. Enligt utskottet kunde inte heller Laurén anses ha agerat i strid med 11 kap. 2 § regeringsformen. Någon avsikt att påverka domstolen i det nu aktuella ärendet ansågs inte ha förelegat.

3 Beträffande kammarbehandlingen, se rskr. 2002/03:217.

215 2006/07:KU20

I en anmälan under riksmötet 1999/2000 begärdes att utskottet skulle granska om ett uttalande av dåvarande statsminister Göran Persson var för- enligt med grundlagens krav att ingen myndighet får bestämma hur domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt ska tillämpa rättsregel i särskilt fall (11 kap. 2 § regeringsformen). Anmälaren anförde att statsministerns uttalande kunde ses som ett försök att påverka Regerings- rätten i dess prövning av målet om rättsprövning avseende regeringens beslut angående upphörande av rätten att driva Barsebäck. Anmälaren anförde att regeringen sannolikt hade ett intresse av ett snabbt ställningsta- gande i enbart svensk domstol, och att undvika att förhandsbesked skulle inhämtas från EG-domstolen, med hänsyn till sina tidigare energiuppgörel- ser. Utskottet hänvisade till sina tidigare uttalanden om att statsråd har rätt att uttala sig liksom andra medborgare i olika sammanhang. Vad som före- kommit i det nu aktuella fallet gav inte, enligt utskottet, anledning till något uttalande av KU (bet. 1999/2000:KU20 s. 125). I sammanhanget kan även nämnas en anmälan från riksmötet 2005/06 som gällde dåvarande socialtjänstministern Morgan Johanssons agerande vid misstanke om vanvård av asylsökande barn. I anmälan begärdes bl.a. att vissa uttalanden som statsrådet fällt i samband med att Migrationsver- ket polisanmälde misstankarna om vanvård granskades. Enligt anmälan kunde uttalandena tolkas som att de föregick en kommande polisutredning. Utskottet anförde att utskottet tidigare i olika sammanhang konstaterat att statsråd i likhet med andra medborgare har en rätt att uttala sig i olika sammanhang, men att vissa särskilda hänsyn kan behöva tas (bet. 2005/06: KU20 s. 177). Sådana särskilda hänsyn kan enligt utskottet avse att en rätts- process pågår eller att en polisutredning har inletts. I dessa fall ansågs det finnas en risk för otillbörlig påverkan på myndigheterna. Utskottet fortsatte: ”I den situation som uppstått efter Migrationsverkets polisanmälan fanns ett intresse av att Morgan Johansson som statsråd med ansvar för socialtjänstfrågor skulle ge kommentarer. Han hade givetvis ändå kunnat avstå från att uttala sig och borde i varje fall ha uttalat sig med större försiktighet.” Granskningen föranledde inte något ytterligare uttalande från utskottets sida.

Räntepolitik Vidare gäller några fall huruvida vissa uttalanden varit avsedda att påverka räntepolitiken. I en anmälan till KU under riksmötet 1999/2000 begärdes att KU skulle granska hur ett uttalande om räntepolitiken av dåvarande finansministern Bosse Ringholm förhöll sig bl.a. till bestämmelsen 9 kap. 12 § regeringsformen. Från och med år 2002 återfinns denna bestämmelse i 9 kap. 13 § regeringsformen. Enligt bestämmelsen får ingen myndighet bestämma hur Riksbanken ska besluta i frågor som rör penningpolitik. Ringholm hade i en artikel i Finanstidningen gjort följande uttalande: ”Jag utgår från att Riksbanken inte höjer räntan så att det försvårar en minsk-

216 2006/07:KU20 ning av arbetslösheten.” Utskottet hänvisade till att börja med till sitt tidigare gjorda principiella uttalande vid riksmötet 1991/92. Utskottet konstaterade, liksom vid tidigare granskningar som rört uttalanden av statsråd, att statsråden i likhet med andra medborgare har rätt att göra uttalanden i olika sammanhang. Utskottet anförde vidare att auktoritativa uttalanden i enskilda fall kan skapa en risk för att den självständighet som enligt regeringsformen ska tillkomma myndigheter äventyras. Utskottet hänvisade där- efter till den bestämmelse i regeringsformen som ska tillförsäkra Riksbanken ett liknande oberoende i fråga om bankens utövande av penningpolitiken. Detta gav, enligt utskottet, anledning för statsråd att ta särskilda hänsyn även i fråga om uttalanden som berör detta ämne. Ären- det föranledde inte något ytterligare uttalande från utskottets sida (bet. 1999/2000:KU20 s. 123). I detta sammanhang kan även nämnas att f.d. statsministern Göran Pers- son i juni 2003 anmäldes för ett uttalande om den svenska räntenivån och Riksbankens agerande i frågan. Enligt anmälan utgjorde tidpunkten för uttalandet att det kunde ifrågasättas om det inte var ett inlägg i EMU-debatten. Utskottet började med att konstatera att både statsministern och näringsministern (Leif Pagrotsky) i skilda sammanhang hade fällt likartade uttalanden om behovet av att Riksbanken sänker räntan . Utskottet lyfte, liksom tidigare, fram bestämmelsen i regeringsformen som ska tillförsäkra Riksbanken ett oberoende i fråga om penningpolitiken. Liksom tidigare underströks vikten av att ta särskilda hänsyn till detta vid uttalanden som berör ämnet. Det var enligt utskottets mening angeläget att ledamöter av regeringen med god marginal beaktar instruktionsförbudet om de gör uttalanden om penningpolitiken (bet. 2003/04:KU20 s. 199 f.). Sju av utskottets ledamöter (m, fp, kd och c) reserverade sig och ville ha med en mening som löd (bet. 2003/04:KU20 s. 223): ”Behovet av hänsynstagande är särskilt angeläget när flera statsråd vill göra uttalanden om räntesatsen.”4 Till årets granskning har anmälts två fall av uttalanden av statsråd. Dessa behandlas i det följande.

4.1 Statsminister Fredrik Reinfeldts uttalande angående Radiotjänsts polisanmälningar av statsråd Ärendet Anmälan I en anmälan som inkom till konstitutionsutskottet den 19 oktober 2006, bilaga A4.1.1, begärs att ett uttalande om Radiotjänsts polisanmälningar av tre statsråd ska granskas. I uttalandet har statsministern, den 18 oktober 2006, ifrågasatt huruvida de tre ministrarna har särbehandlats av Radio- tjänsts vd när de polisanmälts. I anmälan begärs att konstitutionsutskottet

4 Beträffande kammarbehandlingen, se rskr. 2003/04:246.

217 2006/07:KU20

ska granska huruvida statsministerns uttalande står i strid med regeringsformen 11 kap. 2 § och 7 §. Anmälaren anför att statsministerns uttalande inte kan tolkas på annat sätt än som ett ifrågasättande av Radiotjänsts myn- dighetsutövning mot enskilda. Vidare menar anmälaren att statsministern försökt påverka rättsprocessen genom sitt uttalande.

Underlag för granskning Till grund för utredningen i ärendet har legat bl.a. en promemoria upprät- tad inom Statsrådsberedningen (bilaga A4.1.2) samt svar på skriftliga frågor från Lars Lindberg, dåvarande vd för Radiotjänst i Kiruna AB (bilaga A4.1.3).

Utredning av ärendet Gällande ordning Radiotjänst i Kiruna AB (Rikab) har riksdagens uppdrag att administrera tv- avgiften samt att genomföra avgiftskontroll. Rikab är ett dotterbolag till Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Dessa bolag ägs fr.o.m. 1994 av en förvaltningsstiftelse som utgör moderbolag i public service-koncernen. All verksamhet inom Rikab som berör tv-avgiften regleras genom lagen (1989:41) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst. I 17 § föreskrivs att Rikabs beslut om påförande av avgifter enligt denna lag ska anses som beslut av förvaltningsmyndighet.

Bakgrund och uttalande Den 11 oktober 2006 uppgav Dagens Nyheter att den dåvarande kulturministern Cecilia Stegö Chiló inte betalat tv-licens de senaste 16 åren. Samma dag framkom att inte heller migrationsministern Tobias Billström och dåvarande handelsministern Maria Borelius betalat för tv-innehav (sedan 10 år respektive 2 månader tillbaka). Dagen därpå, den 12 oktober, förklarade Radiotjänsts vd Lars Lindberg att bolaget avsåg att polisanmäla de tre ministrarna för brott mot lagen om tv-avgift. Polisanmälan lämnades in påföljande dag. I en intervju med Ekot, Sveriges radio, yttrade sig statsminister Fredrik Reinfeldt på följande sätt angående migrationsministern: Tobias Billström har mitt fulla förtroende att få göra ett bra jobb. Jag kan inte förstå att här gör man en polisanmälan mot en person som vill göra rätt för sig. Jag skulle nästan vilja höra om detta nu är allmän praxis som gäller för alla dem som har hört av sig. Annars börjar vi få någon sorts specialhantering här av personer som är medialt intressanta. Är det verkligen så, menar Radiotjänst, att varenda person som hör av sig villig att göra rätt för sig, betala och som inte bestrider att de har gjort fel, av Radiotjänst polisanmäls? Är det så? Det tycker jag är en intressant fråga. Ekots nyhetsinslag fortsätter med följande rapportering:

218 2006/07:KU20

Fredrik Reinfeldt är alltså ganska irriterad på att hans ministrar har poli- sanmälts. Frågan han ställer till Radiotjänst går dock inte att besvara just nu, säger Radiotjänsts vd, Lars Lindberg. – Nej, i dag finns det inget svar utan vi avvaktar domslutet på de här tre polisanmälningarna som har kommit, säger han. Det som skiljer de tre ministrarna från det fyrtiotal licensskolkare som också polisanmälts i år, är att man i minist- rarnas fall vet hur länge som licensskolket pågått. Det brukar man inte veta i vanliga fall. Det brukar handla om folk som förnekar att de har teve och vägrar betala licens trots att kontroller visar att de visst har en teve. Lars Lindberg ger därför beskedet att just nu kommer ingen som är ångerfull och vill betala i efterskott att polisanmälas, vare sig han är minister eller inte, åtminstone inte förrän saken är prövad. – Vi vill ha domstolens prövning. Det är ju olika karaktär på de här tre anmälningarna. En är 16 år, en är tio år och en är bara två månader. Vi vill ha en prövning i domstol av om det är någon skillnad på de här fallen innan vi sedan fattar beslut, säger Lars Lindberg på Radio- tjänst. Spelar det någon roll att det är politiker som har hamnat i de här situationerna? – Nej det gör det ju inte, det har ingen betydelse. (SR 18 september 2006) Den 22 januari 2007 utfärdades ett strafföreläggande för Cecilia Stegö Chiló om 900 kr för brott mot lagen om tv-avgift. Stegö Chiló har även betalat 22 000 kr i tv-avgifter retroaktivt till Radiotjänst. Den 30 januari 2007 utfärdades även ett strafföreläggande för Tobias Billström om 900 kr (Ekot/SR 22 januari 2007, Ekot/SR 30 januari 2007).

Promemoria från Regeringskansliet Genom en skrivelse till Regeringskansliet har utskottet begärt kommentarer till vad som anförts i anmälan samt en i utskottet upprättad promemoria. Som svar har översänts, den 8 mars 2007, en promemoria upprättad inom Statsrådsberedningen (bilaga A 4.1.2). I promemorian anförs att statsministerns uttalande var ett svar på en fråga från en journalist och inte avsett att påverka någon myndighet eller något bolag i dess beslutsfattande.

Svar från Lars Lindberg Utskottet har begärt svar på skriftliga frågor tillställda Lars Lindberg, dåva- rande vd för Rikab, för att ytterligare utröna huruvida det förekommit kontakter mellan Regeringskansliet och bolaget med anledning av statsministerns uttalande. Vidare ställdes även frågan om Rikab förändrat sina rutiner till följd av statsministerns uttalande samt hur Lindberg uppfattat uttalandet i rollen som vd för Rikab. I ett svar som inkom den 10 april 2007 (bilaga A 4.1.3) uppger Lars Lindberg att det inte förekommit kontakter mellan Radiotjänst och Reger- ingskansliet med anledning av uttalandet. Inte heller har Radiotjänst ändrat rutinerna till följd av detta. Lars Lindberg har noterat statsministerns uttalande som ett av flera i den allmänna debatt som pågick vid tillfället.

219 2006/07:KU20

4.2 Finansminister Anders Borgs uttalande om skattevillkor för svenska sjömän på s.k. DIS-fartyg Ärendet Anmälan I en anmälan som kom in till konstitutionsutskottet den 2 februari 2007, bilaga A4.2.1, begärs att utskottet granskar ett uttalande av finansminister Anders Borg. Anmälan gäller ett uttalande den 26 november 2006 då stats- rådet utlovade skattefrihet för svenska färjeanställda vid danska fartyg som går i linjetrafik mellan en svensk och en dansk hamn. Därigenom har stats- rådet, enligt anmälaren, föregripit riksdagens lagstiftningsprocess samt för- satt de svenska sjömännen i ett rättsligt osäkert läge. Konstitutionsutskottet bör, enligt anmälaren, granska huruvida finansministerns agerande står i överensstämmelse med regeringsformens bestämmelser om ministerstyre. Anmälaren åberopar också att finansministern vid ett senare tillfälle, som svar på en fråga i kammaren, uttalat att han inte vill göra några utfästelser utan avvaktar beredningsprocessen. Därmed har statsrådet, enligt anmälan, bidragit ytterligare till att skapa oklarhet kring de berörda sjömännens rätts- liga situation.

Underlag för granskning Till grund för granskningen har legat bl.a. en artikel ur Sydsvenska Dag- bladet med rubriken ”Anställda på färjor slipper skattekrav” och en promemoria upprättad inom Finansdepartementet (bilaga A4.2.2).

Utredning i ärendet Gällande ordning Sjömän som är bosatta i Sverige och arbetar på ett svenskt handelsfartyg som går i en specificerad fart har rätt till skattelättnader, enligt inkomstskattelagen (1999:1229) 64 kap. 1, 3 och 5 §§. Dessa består i ett s.k. sjöin-

220 2006/07:KU20 komstavdrag (motsvarande 35 000–36 000 kr per år) samt skattereduktion (om 9 000 –14 000 kr per år). Sjömän som arbetar ombord på fartyg som är registrerat i ett annat nordiskt land och som går i internationell trafik är däremot befriade från skatt i Sverige, med undantag för danska färjor som går i linjetrafik mellan en svensk och en dansk hamn. År 2000 ändrade Danmark regelverket för det statliga stödet till den danska färjetrafiken. För de sjömän som arbetar på företag som är registrerade i det danska internationella skeppsregistret (DIS) gäller att dansk skatt inte tas ut på inkomsten. Det betyder i sin tur att den överenskomna lönen för sådana tjänster är ca 30 % lägre än motsvarande bruttolön. Sänkningen av den avtalsmässiga lönen medförde sämre villkor för anställda svenskar på färjorna, vilket låg till grund för att riksdagen genom- förde en ändring i övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna. Det innebar en skat- tebefrielse för svenska sjömän som årligen har förlängts med ett år. Den gäller dock enbart svenska sjömän anställda av danska rederier i januari 2001. Svenska sjömän som arbetar på danska fartyg i linjetrafik mellan svensk och dansk hamn beskattas därmed i Sverige om de anställts efter januari 2001.

Finansdepartementets beredning I mars 2005 inkom en skrivelse från EG-kommissionen till regeringen angå- ende gällande regler för sjömän i skattelagstiftningen. Kommissionen fram- förde att reglerna inte är förenliga med gemenskapsrätten. I maj 2006 tillsattes därför en arbetsgrupp i Regeringskansliet för att se över reglerna om beskattning av svenska sjömän. I arbetsgruppens promemoria, Sjö- mannen, inkomstskatten och EU, som presenterades den 5 februari 2007, föreslås att även sjömän verksamma på danska fartyg i linjetrafik mellan svensk och dansk hamn befrias från skatt. Förslaget motiveras av att de nuvarande reglerna riskerar att strida mot EG-rätten. Det innebär att reglerna om sjöinkomstavdrag och skattereduktion för sjömän utvidgas från att bara gälla anställda på svenska handelsfartyg till att gälla alla anställda på handelsfartyg som är registrerade i EES-länder. I promemorian föreslås att inkomst från arbete på ett annat nordiskt fartyg som går i internationell trafik undantas från svensk skatt tills vidare. För att undanröja de oklarheter som tidigare har funnits beträffande dessa sjö- män föreslås skattefrihet även retroaktivt. Samtliga lagändringar föreslogs träda i kraft den 1 juli 2007. De föreslagna ändringarna berör främst innebörden i vad som anses som s.k. sjöinkomst. 64 kap. 1, 3 och 5 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) vidgas så att sjöinkomsten även kan avse personer anställda på ett europeiskt handelsfartyg. I 5 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta föreslås ett tillägg i bestämmelser om vad som anses som sjöinkomst. Med den föreslagna lydelsen är skattepliktig inkomst:

221 2006/07:KU20

Sjöinkomst som avses i 64 kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet på ett svenskt handelsfartyg, dock att, om fartyget hyrs ut i huvudsak obemannat till en utländsk redare, endast om sjömannen är anställd hos fartygets ägare eller hos en arbetsgivare som ägaren anlitar, eller ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om sjömannen är anställd hos redaren eller hos arbetsgivare som redaren anlitar (s. 6). Vidare föreslås även förändringar i 3 § lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. avseende den förändrande innebörden av termen sjöinkomst. I fråga om lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna föreslås att punkt 4 i övergångsbestämmelserna (2006:1331) ska upphöra att gälla samt att en ny paragraf, 6 §, införs: Bestämmelsen i artikel 31 punkt 3 i avtalet skall tillämpas utan den begränsning i tiden som följer av punktens andra mening. Artikel 26 punkt 2 i avtalet skall inte gälla i de fall artikel 31 punkt 3 i avtalet tillämpas. Vad som föreskrivs i första stycket skall, oberoende av bestämmelserna i bilaga 2 till denna lag, också gälla för inkomst som en person med hemvist i Sverige uppbär för arbete ombord på danskt skepp i internationell färjetrafik mellan Sverige och Danmark (s. 8).

Uttalande Den 26 november 2006 uttalade sig statsrådet i Sydsvenska Dagbladet om de färjeanställdas situation (se bilaga 4.2.2). De färjeanställda som fått skattekrav kan riva dem. Regeringen genom- för nu en retroaktiv lagändring som innebär att de som drabbats av efterkraven slipper betala. Det är naturligtvis inte rimligt att svenska sjömän, som fått betalt i dansk nettolön, ska beskattas en extra gång i Sverige på sina inkomster. Senare samma dag rapporterades nyheten via TT på följande sätt: Det är orimligt att beskatta dem som redan har fullgjort sina skyldigheter, säger finansminister Anders Borg till TT mellan två älgjaktspass i de sörmländska skogarna. Borg lovar att regeringen ska lägga fram ett förslag om skattefrihet för de svenska sjömännen och att den ska gälla retroaktivt.

Svar på frågor i riksdagen Den 31 januari 2007 besvarade statsrådet interpellationerna 2006/07:518 och 2006/07:519, båda av Kent Härstedt. Finansministern anförde att en arbetsgrupp inom Regeringskansliet sedan hösten 2006 arbetat med en över- syn av reglerna för beskattning av svenska sjömän som arbetar på nordiska fartyg. Statsrådet poängterade även att arbetsgruppen är i slutfasen av sitt arbete och han varken ville föregripa arbetsgruppens arbete eller remissförfarandet som beräknades ta sin början under februari 2007 (svar på skriftlig fråga 2007-01-31).

222 2006/07:KU20

Promemoria från Regeringskansliet Utskottet har genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt kommentarer till vad som anförs i anmälan samt en i utskottet upprättad promemoria. Som svar inkom den 8 mars en promemoria, upprättad i Finansdeparte- mentet, med en redogörelse för beredningen av förslaget om förändrad beskattning av sjömän anställda på DIS-fartyg (bilaga A 4.2.2). Vidare kommenterades bakgrunden till det aktuella uttalandet samt omständigheter avseende formuleringar. I promemorian placeras ärendet i en kontext av opinionsbildning kring de färjeanställdas villkor. Enligt denna redogörelse kallade riksdagsledamoten Kent Härstedt den 22 maj 2006 till presskonferens med rubriken ”Unga sjömän riskerar bli utblottade” samt avsände ett brev till dåvarande finansminister Pär Nuder med en beskrivning av situationen för de färjean- ställda på DIS-fartyg. I ett svarsbrev, daterat den 15 augusti 2006, informerade finansministern Härstedt om att den arbetsgrupp som då såg över den svenska sjöinkomstbeskattningen ur ett EU-perspektiv fått i uppgift att ta fram ytterligare underlag avseende gruppen sjömän. Mot bakgrund av det utvidgade uppdraget fick arbetsgruppen förlängd tid för redovisning av sitt arbete, fram till den 15 januari 2007. Vidare publicerades den 19 november 2006 en artikel av Härstedt och fackliga företrädare med krav på åtgärder för att förändra situationen för de färjeanställda. Antalet kontakter mellan allmänheten och Finansdepartementet var vid denna tidpunkt mycket stort. Det var i detta sammanhang som finansministern såg sig föranledd att svara på frågor i medierna och gjorde det för granskning anmälda uttalandet den 26 november 2006. Statsrådets uppgifter i medierna var således avsedda att ge en redogörelse för arbetsgruppens pågående arbete inom Finansdepartementet. I promemorian anförs att det var känt sedan tidigare att det ingick i gruppens uppdrag att utarbeta förslag till en retroaktiv lösning på problemet, vilket finansministern också uppgav i uttalandet till TT. Vad gäller uttalandet i Sydsvenska Dagbladet, som granskningsanmälan avser, har de tillspetsade formuleringarna lagts i statsrådets mun, enligt promemorian. Även vid detta intervjutillfälle beskrev finansministern det pågående arbetet och de förslag som var före- mål för beredning i arbetsgruppen. Följaktligen var avsikten med Borgs uttalanden, enligt promemorian, inte att föregripa lagstiftningsprocessen eller påverka Skatteverkets beslut i enskilda ärenden, utan enbart att informera en orolig allmänhet om de för- slag som fanns inom arbetsgruppen. I promemorian framhålls att statsrådet enbart uttalade sig om effekterna av dessa förslag och att situationen var sådan att det krävdes ett offentligt klargörande av frågan.

223 2006/07:KU20

Utskottets ställningstagande Utskottet har tidigare konstaterat att statsråd i likhet med andra medborgare är tillförsäkrade yttrandefrihet. Utskottet har dock även framhållit att statsråd bör iaktta särskild försiktighet i vissa hänseenden. Sådan särskild hänsyn kan påkallas med hänsyn till den grundlagsfästa självständighet som enligt 11 kap. 7 § regeringsformen tillkommer förvaltningsmyndighe- terna i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. I den situation som förelåg med debatt i frågan om de färjeanställdas villkor fanns intresse av att finansministern skulle uttala sig. Den tillspetsade formuleringen i tidningen är som sådan inte förenlig med grunderna för det konstitutionella skyddet av myndigheternas självständighet. Finansministern har för sin del hävdat att formuleringen lagts i hans mun, och utskottets utredning varken bekräftar eller motsäger detta. Granskningen kan därmed inte föranleda något uttalande från utskottets sida. Utskottet vill dock, liksom vid tidigare granskningar, framhålla att alla som fullgör uppgifter inom det allmännas verksamhet har att visa försiktig- het såväl i förhållande till den som är föremål för en myndighets beslut som i förhållande till myndigheterna. Med hänsyn till statsråds speciella ställning torde särskilda krav kunna ställas på regeringens ledamöter i iakttagandet av denna försiktighetsprincip. Genom att en sådan försiktighets- princip iakttas värnas integriteten för såväl de offentliga organen i deras maktutövning som för dem som är föremål för deras beslut.

224 2006/07:KU20

5 Regeringens styrning av de statliga bolagen 5.1 Posten AB:s förvärv av bolaget Strålfors AB Ärendet Anmälan I en anmälan till konstitutionsutskottet, bilaga A5.1.1, begärs att utskottet granskar flera frågor med anledning av att Posten AB (Posten) förvärvat bolaget Strålfors AB (Strålfors). Anmälaren begär att utskottet granskar om det är i överensstämmelse med grundlagen att Posten utan riksdagens godkännande genom förvärv av Strålfors förändrat sin verksamhetsinriktning samt betalat ett högre pris för aktierna i bolaget än marknadspriset. Vidare begär anmälaren att utskottet granskar vilka åtgärder ansvarigt stats- råd har vidtagit för att säkerställa att Posten håller båda sina uppdrag – public service-uppdraget att tillhandahålla post- och kassaservice samt att förse meddelandemarknaden med tjänster på rent kommersiella grunder – tillräckligt ekonomiskt åtskilda när de förekommer inom samma juridiska person. Anmälaren önskar i den här delen att utskottet granskar vilka åtgär- der ansvarigt statsråd har vidtagit för att skapa sådana strukturer som gör att de båda uppdragen inte kan blandas samman och att Postens expansions- planer inte ska inverka negativt på public service-uppdraget. Enligt anmälaren har Posten lagt ett bud på Strålfors. Budet uppgår till totalt ca 2 miljarder kronor och innehåller en premie på ca 30–35 %. Pre- mien som motsvarar 600 miljoner kronor, tillfaller med 400 miljoner kronor Strålfors huvudägare.

Underlag i ärendet Till grund för granskningen har legat bl.a. en promemoria upprättad inom Näringsdepartementet (bilaga A5.1.2) samt bilagorna 1 och 2 i en uppsats från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet vårterminen 2004, Vad påver- kar storleken på budpremien i praktiken? – en studie av några faktorer av Christoffer Kjellberg och Andre Schönström.

Utredning i ärendet Postens verksamhet enligt bolagsordningen för Posten Enligt 3 § bolagsordningen för Posten AB (publ), fastställd vid årsstämma den 26 april 2006, ska bolaget med huvudinriktning på den svenska marknaden direkt eller genom dotter- eller intressebolag bedriva rikstäckande postverksamhet jämte annan därmed förenlig verksamhet. Bolaget ska vidare genom dotter- eller intressebolag bedriva grundläggande kassaservice i Sverige jämte annan därmed förenlig verksamhet.

225 2006/07:KU20

Postens verksamhet såsom den beskrivs i Postens delårsrapport januari – september 2006 Av Postens delårsrapport framgår att Posten förvärvade Strålfors den 22 maj 2006. Strålfors är enligt rapporten ett IT-fokuserat Business-to-Business- företag med grafisk tradition, verksamt med helhetslösningar inom informa- tionsöverföring. Strålfors utvecklar, producerar och levererar system, tjänster och produkter för effektiv kommunikation av affärskritisk information. I en redogörelse för verksamheten i delårsrapporten delas Postens verksamhet upp i grupperna Meddelanden och logistik, Strålfors samt Kassaser- vice. Gruppen Meddelanden och logistik delas i sin tur upp i Administrativ kommunikation, Direktreklam och Logistik. Administrativa kommunikationen står enligt redogörelsen för huvuddelen av Postens intäk- ter. Tjänsterna omfattar brevdistribution, tidningsdistribution samt flera tillhörande för- och eftermarknadstjänster. Brevdistributionen står för den största andelen av intäkterna. Kunderna är i huvudsak företag. Huvudmark- naden är Sverige. Under rubriken Direktreklam anförs att Posten distribue- rar oadresserad och adresserad direktreklam. Därutöver erbjuder Posten ett antal mervärdestjänster som stöder hela direktreklamkampanjen såsom mål- gruppsanalys, adressering, svarspost samt effektmätning. Huvudmarknaden är Sverige. Postens logistiklösningar omfattar bastjänster såsom pall, paket och express samt systemtransport och svarar mot höga krav på tidspreci- sion och service. Inom tredjeparts- och fjärdepartslösningar är Posten fullserviceleverantör med ansvar för kundens logistik- och distributionsfunk- tion. Paket är basen för Postens logistikverksamhet. Huvudmarknaden är Norden.

Strålfors verksamhet enligt bolagsordningen för Strålfors Enligt 3 § bolagsordningen för Strålfors aktiebolag (publ), antagen den 9 juni 2006, är föremålet för bolagets verksamhet att utveckla och producera varor och tjänster för informationshantering, överföring och finansieringsrö- relse, med undantag för sådan rörelse som avses i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, samt att äga och förvalta aktier och fast egendom samt bedriva därmed jämförlig verksamhet.

Gällande bestämmelser Konstitutionsutskottets granskning Konstitutionsutskottet ska enligt 12 kap. 1 § regeringsformen (RF) granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Hur statliga bolag sköter sina angelägenheter faller utanför utskottets gransknings- område.

226 2006/07:KU20

Disposition av statens medel Enligt 1 kap. 4 § andra stycket RF stiftar riksdagen lagar, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens medel ska användas. Statens medel får enligt 9 kap. 2 § första stycket RF inte användas på annat sätt än riksdagen har bestämt. Enligt 9 kap. 8 § RF står statens medel och dess övriga tillgångar till regeringens disposition. Det gäller dock inte tillgångar som är avsedda för riksdagen eller dess myndigheter eller som i lag har avsatts till särskild förvaltning. Med disposition avses både förvaltningsåtgärder – rättsliga och faktiska – och förfogandeåtgärder. Tillgångar som ägs av de statliga bolagen är offentligrättsligt sett inte statliga och berörs inte av bestämmel- serna i 9 kap. 8 § RF. Enligt 9 kap. 9 § RF fastställer riksdagen i den omfattning som behövs grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den. Riksdagen kan därvid föreskriva att åtgärd av visst slag ej får vidtagas utan riksdagens tillstånd. Bestämmelser om förvalt- ningen av statens egendom och förfogandet över den finns i lagen (1996:1059) om statsbudgeten (budgetlagen). När det gäller aktier och andelar finns i budgetlagen endast bestämmelser om försäljning av aktier och andelar (26 §).

Aktiebolagsrättsliga regler Aktieägarens rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas enligt 7 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) (ABL) vid bolagsstämma. Vid bolagsstäm- man utses en styrelse. Styrelsen i bolaget svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter (8 kap. 4 § ABL).

Bolagisering av Postverket Riksdagen kan i samband med bildandet av ett statligt bolag eller i annat sammanhang besluta om ett statligt bolags verksamhet såsom skett när det gäller t.ex. Vattenfall AB (se nedan om konstitutionsutskottets tidigare granskning). Bolagiseringen av affärsverket Postverket föregicks av flera beslut om inriktningen mot bolagisering. Under riksmötet 1991/92 bemyndigade riksdagen regeringen att fullfölja en påbörjad översyn av förutsättningarna och formerna för Postverkets verksamhet med en av regeringen föreslagen inriktning, som bl.a. avsåg bolagisering av Postverket. (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU18, rskr. 1991/92:276 ). Under riksmötet 1992/93 återkom regeringen till riksdagen i budgetpropositionen och begärde att riksdagen skulle godkänna inriktningen mot en bolagisering av Postverket senast den 1 januari 1994. Utskottet tillstyrkte detta och kammaren beslutade i enlighet med betänkandet (prop. 1992/93:100 bilaga 7, bet. 1992/93:TU27, rskr. 1992/93:311). Några särskilda uttalanden om Postens verksamhet gjordes emellertid inte av riksdagen i dessa ärenden.

227 2006/07:KU20

I proposition 1993/94:38 föreslog regeringen att riksdagen skulle god- känna att Postverket ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den 1 februari 1994 och att riksdagen skulle bemyndiga regeringen att genom- föra bolagsbildningen och överföra Postverkets verksamhet med tillgångar och skulder till Posten. Regeringen anförde följande i propositionen. Den successivt förändrade marknadssituationen ställer krav på en utveckling av Postverkets verksamhetsform. Erfarenheten visar att de begränsningar som finns i affärsverks- formen i fråga om t.ex. förvärv och försäljning av fast egendom, försäkringar och upplåning medför komplikationer. Affärsverksformen begränsar vidare möjligheterna till ändamålsenliga former för samarbete och samägande i konsortier och allianser. Genom att bilda aktiebolag inom ramen för Postverkskoncernen har man hittills kunnat lösa en del praktiska problem. Denna blandform av affärsverk och aktiebolag är emellertid olycklig och har visat sig svår att styra. En enhetlig associationsform är både bättre och mer flexibel. En förnyelse och utveckling av Postverkets verksamhetsform är således påkallad, dels av den nya marknadssituationen inom postservice och betalningsförmedling, dels av behovet av en ända- målsenlig och effektiv styrning av verksamheten. Aktiebolagsformen är en lämplig associationsform för konkurrensutsatt verksamhet. Postverkets kon- kurrenter på samtliga delmarknader bedriver som regel sin verksamhet i aktiebolagsform. Det är enligt regeringens mening angeläget att Postverket nu ges samma verksamhetsform som andra företag på postbefordrings- och betalningsmarknaden, dvs. aktiebolagsformen. Det nya bolaget kommer att vara helägt av staten. Trafikutskottet tillstyrkte regeringens hemställan (1993/94:TU9). Vid kammardebatten den 16 december 1993 beslutades att ärendet skulle åter- förvisas till utskott för ytterligare beredning. Den 17 december 1993 behandlades propositionen igen i kammaren varvid kammaren biföll utskottets förslag och riksdagen dels godkände att Postverket ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den 1 mars 1994, dels bemyndigade regeringen att genomföra bolagsbildningen, överföra Postgirots verksamhet med till- gångar och skulder till ett av Posten helägt bankaktiebolag Postgirot Bank AB, samt överföra Postverkets resterande verksamhet med tillgångar och skulder till Posten (bet. 1993/94:TU11, rskr. 1993/94:119).

Promemoria från Regeringskansliet Utskottet har genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt de kommentarer anmälan kan föranleda. Som svar har den 12 januari 2007 översänts en inom Näringsdepartemen- tet upprättad promemoria (bilaga A5.1.2). Av promemorian framgår att Regeringskansliet inte har några kommentarer till anmälan.

228 2006/07:KU20

Tidigare behandling Konstitutionsutskottets tidigare granskning Konstitutionsutskottet granskade våren 2003 om regeringen handlat på ett sätt som är förenligt med vad riksdagen beslutat när det gäller det statliga bolaget Vattenfall AB (Vattenfall). Som bakgrund beskrevs det beslut riksdagen under hösten 1997 fattat om ett omställningsprogram på energiområ- det (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). I propositionen angavs vissa riktlinjer för Vattenfalls verksamhet när det gällde omställningen av energisystemet. I granskningen ansåg utskottet att det i första hand blir fråga om vad riksdagens beslut innebär angående omställningen av det svenska energisystemet. Granskningen avsåg också regeringens agerande för att motverka koncentration på den svenska energimarknaden. För att kunna genomföra granskningen riktade utskottet uppmärksamhe- ten mot det sätt på vilket regeringen utövat statens roll som ägare av Vattenfall. Huruvida regeringens styrning av företaget varit förenlig med vad riksdagen beslutat visade sig enligt utskottet i de hänseenden som granskningen avsåg i det sätt på vilket Vattenfall uppträtt. De olika mål som Vattenfall i sin verksamhet skulle uppfylla hade uppenbarligen inte kunnat nås utan omsorgsfulla avvägningar. Något som väckte ett särskilt intresse vid utskottets granskning var de stora investeringar som Vattenfall gjort i Tyskland. Utskottet ansåg att det givetvis kunde finnas utrymme för olika bedömningar i frågan om dessa investeringar bidragit till att uppnå målen för Vattenfalls verksamhet. Vad som kommit fram under granskningen gav emellertid inte grund för någon annan bedömning än att Vattenfalls agerande kunde anses förenligt med vad riksdagen hade beslutat. Utskottet hade följaktligen inte skäl att rikta kritik mot regeringen eller något enskilt statsråd för att ha brustit i fråga om styrningen av Vattenfall eller för att ha åsidosatt vad riksdagen beslutat (bet. 2002/03:KU30). Mot detta utskottets uttalande reserverade sig de ledamöter som tillhörde m, fp, kd, c och mp som ansåg att regeringens styrning i väsentliga hänseenden hade utövats formlöst, något som minskat möjligheterna att i efterhand granska vad som har förekommit. Det gick efter granskningen, enligt reservanterna, likväl inte att komma ifrån intrycket att den styrning som regeringen utövat inte har varit tillräcklig. Det sätt på vilket Vattenfall uppträtt kunde enligt reservanterna inte anses ha varit väl förenligt med vad riksdagen beslutat. Reservanternas slutsats blev att regeringen inte kunde undgå kritik för att ha brustit i fråga om styrningen av Vattenfall. Kammaren rös- tade i enlighet med reservanternas förslag (rskr. 2002/03:217).

Tidigare behandling i näringsutskottet Näringsutskottet uttalade sig våren 2005 i frågan om förändringar i verksamhetsinriktningen kräver godkännande av riksdagen i samband med att näringsutskottet behandlade Riksrevisionens styrelses framställning

229 2006/07:KU20

(2004/05:RRS5) angående granskningen av Vattenfall AB samt en motion som väckts med anledning av framställningen (bet. 2004/05:NU12). Gransk- ningen tog upp frågor med anledning av att Vattenfall AB gjort betydande investeringar i Tyskland. I den motion som väckts med anledning av fram- ställningen (fp, kd, c) förordades att regeringen ska inhämta riksdagens godkännande vid väsentliga förändringar i verksamhetsinriktningen för statligt helägda bolag. Utskottet föreslog att Riksrevisionens framställning skulle avslås och avstyrkte motionen. Enligt utskottets mening fungerar gäl- lande ordning väl. Andra uppfattningar framförs i två reservationer (m) och (fp, kd, c). Kammaren biföll utskottets förslag (rskr. 2004/05:216).

Utskottets ställningstagande Vad som framkommit i granskningen föranleder inget uttalande från utskottets sida.

5.2 Styrningen av Vattenfall AB Ärendet Anmälan I en anmälan till konstitutionsutskottet, bilaga A5.2.1, begärs att utskottet granskar näringsminister Thomas Östros styrning av Vattenfall AB (Vatten- fall). Enligt anmälaren har Thomas Östros i medierna uttalat att Vattenfall bör satsa på förnybar energi, främst vindkraft, samt agera prispressare på elmarknaden. Thomas Östros har vidare medverkat vid Vattenfalls presskonferens dagen efter att styrelsen i Vattenfall beslutat att göra en kraftfull satsning på förnybar elproduktion. Östros medverkan medförde bl.a. att tiden för presskonferensen måste ändras. Anmälaren menar att Östros haft andra syften än bolagets bästa för ögonen och att de krav som Östros ställt på Vattenfall under ett valår inte kan ses som annat än inlägg i valdebatten.

Underlag för utskottets granskning Som underlag för utskottets granskning har legat bl.a. två promemorior upp- rättade inom Näringsdepartementet (bilagorna A5.2.2–3), ett brev från Vattenfalls vd (bilaga A5.2.4) samt pressmeddelanden från Vattenfall (bilagorna A5.2.5–6). Utskottet har hållit utfrågning med Thomas Östros (bilaga B9).

230 2006/07:KU20

Utredning i ärendet Gällande rätt Disposition av statens medel Enligt 1 kap. 4 § andra stycket regeringsformen (RF) stiftar riksdagen lagar, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens medel ska användas. Statens medel får enligt 9 kap. 2 § första stycket RF inte använ- das på annat sätt än riksdagen har bestämt. Enligt 9 kap. 8 § RF står statens medel och dess övriga tillgångar till regeringens disposition. Det gäller dock inte tillgångar som är avsedda för riksdagen eller dess myndigheter eller som i lag har avsatts till särskild förvaltning. Med disposition avses både förvaltningsåtgärder – rättsliga och faktiska – och förfogandeåtgärder. Tillgångar som ägs av de statliga bolagen är offentligrättsligt sett inte statliga och berörs inte av bestämmel- serna i 9 kap. 8 § RF. Enligt 9 kap. 9 § RF fastställer riksdagen i den omfattning som behövs grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den. Riksdagen kan därvid föreskriva att åtgärd av visst slag ej får vidtagas utan riksdagens tillstånd. Bestämmelser om förvalt- ningen av statens egendom och förfogandet över den finns i lagen (1996:1059) om statsbudgeten (budgetlagen). När det gäller aktier och andelar finns i budgetlagen endast bestämmelser om försäljning av aktier och andelar (26 §).

Aktiebolagsrättsliga regler Liksom privata aktiebolag regleras statliga aktiebolag av aktiebolagslagen (2005:551 ABL). Någon särskild reglering i RF finns inte. I sin egenskap av företrädare för det statliga ägandet lyder regeringen således under samma regler som andra bolagsägare. Innebörden av detta är bl.a. att ägar- inflytandet utövas i bolagets beslutande organ, bolagsstämman (7 kap. 2 § ABL). Den utser styrelsen, som i sin tur utser verkställande direktör. Genom bl.a. valet av styrelse och möjligheten att i bolagsordningen föra in särskilda bestämmelser kan statens representanter på bolagsstämman påverka inriktningen av bolagets verksamhet. Av 7 kap. 16 § ABL fram- går att en aktieägare som vill få ett ärende behandlat vid en bolagsstämma ska begära detta skriftligen hos styrelsen. Ägaren utövar sitt inflytande över bolaget genom att rösta på bolagsstäm- man (7 kap. 1 § ABL). Enligt 7 kap. 2 § ABL har den aktieägare som på dagen för bolagsstämman är införd i aktieboken rätt att delta i bolags- stämma. Enligt 7 kap. 8 § får en aktieägare rösta för samtliga aktier som han eller hon äger eller företräder, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen. Uppstår det en konflikt mellan styrelsen och bolagsstämman kan den senare ersätta de styrelseledamöter som utsetts av stämman. Vidare, i den mån anslag på statsbudgeten beslutas för bolagets verksamhet, kan styrning utövas genom att särskilda villkor föreskrivs för anslagets användande.

231 2006/07:KU20

Utöver det anförda finns inte några formella styrmedel. Staten kan dock självfallet sluta avtal med ett statligt bolag, varigenom bolaget frivilligt går med på att inskränka sin handlingsfrihet på ett sätt som staten önskar. Sta- ten kan också utöva sitt ägarinflytande så att det i bolagsordningen skrivs in bestämmelser om att vissa av bolagets beslut ska underställas regeringen eller annan statlig myndighet. Konstitutionsutskottet har också uttalat att det ligger i sakens natur att det även förekommer underhandskontakter mellan staten som ägare och den direkta bolagsledningen. Det gäller i särskilt hög grad när staten är ende aktieägaren.

Illojal maktutövning Med termen illojal maktutövning avses inom juridiken att myndighet använ- der en maktbefogenhet för att främja ett annat syfte än det som avsetts med befogenheten (Sture Bergström m.fl., Juridikens termer, 1993, s. 77; se även Thomas Bull, ”Objektivitetsprincipen”, i Lena Marcusson [red.], Offentligrättsliga principer, 2005, s. 102). Rättsskyddsprinciper (objektivi- tets- och likhetsprinciperna) som finns till skydd för den enskilde har sin tillämpning främst i fråga om myndighetsutövning, men principen om illojal maktanvändning kan kanske i viss utsträckning komma att aktualiseras när det allmänna disponerar över sina egendomar, ingår avtal eller delar ut bidrag, eller om myndigheten använt sin fria beslutanderätt, sitt fria skön, på ett otillständigt sätt (Tom-Erik Madell, Det allmänna som avtalspart, 1998, s. 146 f.).

Energiomläggningen 1997 Genom riksdagens beslut 1997 gavs Vattenfall en särskild roll i energiom- läggningen (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Enligt propositionen skulle Vattenfall inom ramen för kravet på affärsmäs- sighet ägna särskild uppmärksamhet åt utvecklingen av ny elproduktionsteknik och därmed bidra till en svensk elförsörjning som är ekologiskt och ekonomiskt uthållig. Näringsutskottet tillstyrkte de i propositionen föreslagna riktlinjerna för Vattenfalls verksamhet. Det påpekades att Vattenfalls aktiva medverkan var av avgörande betydelse för omställningen av energisystemet. Bolaget, som svarade för ungefär 50 % av elproduktionen, borde därför ges en strategisk roll i detta omställningsarbete. I likhet med vad som sades i propositionen ansåg utskottet att utvecklingen av ny ekologisk elproduktionsteknik och investeringar i el- och värmeproduktion från förnybara energislag borde vara framträdande i Vattenfalls långsiktiga utvecklings- och investeringsplaner. Företaget borde aktivt verka för att den tekniska utvecklingen förs framåt. En sådan verksamhet ingår naturligt i en framgångsrik affärs- strategi. För ett företag som Vattenfall, som verkar på en konkurrensutsatt marknad och som har som huvuduppgift att på ett effektivt sätt producera och leverera el till sina kunder, var det emellertid viktigt att nu nämnda

232 2006/07:KU20 insatser görs inom ramen för kraven på affärsmässighet. Bolagets beslut om satsningar på utveckling av ny elproduktionsteknik och investeringar i el- och värmeproduktion från förnybara energislag borde därför baseras på att Vattenfall kan uppfylla marknadsmässiga avkastnings- och utdelnings- krav i sin verksamhet. För att Vattenfalls strategiska roll i omställningsar- betet skulle kunna bibehållas var det, enligt utskottets uppfattning, av vikt att bolaget hålls samman som koncern. I en reservation av fp och kd fram- hölls att regeringens förslag att bolaget både ska medverka på affärsmässig basis i energiomställningen och ges en från statlig utgångspunkt strategisk roll i omställningsarbetet innebär dubbla budskap till Vattenfall. Staten bör inte intervenera i bolagets verksamhet på detta sätt. En sådan inblandning från statens sida kan också skada företagets trovärdighet på elmarknaden samt försvåra Vattenfalls upplåning på kapitalmarknaden. Regeringens för- slag till riktlinjer för Vattenfalls verksamhet avstyrktes av reservanterna. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. Våren 2002 behandlade näringsutskottet propositionen om samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop. 2001/02: 143, bet. 2001/02:NU17). Näringsutskottet tillstyrkte regeringens förslag att riksdagen skulle anta de i propositionen angivna riktlinjerna för energipolitiken. Enligt utskottets mening var överenskommelsen ytterligare ett steg framåt i arbetet för en trygg, effektiv och miljövänlig svensk energi- försörjning, samtidigt som det var en bekräftelse på att de energipolitiska riktlinjerna i 1997 års energipolitiska uppgörelse ligger fast. Energipoliti- ken skulle skapa villkoren för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt samhälle. Härutöver skulle energipolitiken bidra till att skapa stabila förut- sättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Näringsutskottet fann inget skäl för ett riksdagsuttalande med anledning av motioner som berörde Vattenfall AB:s verksamhet. I sammanhanget framhölls att bolaget var en viktig nationell resurs, inte minst beträffande arbetet med omställningen av energisystemet. De två reservationer som avgavs gällde en privatisering av Vattenfall samt att det skulle tillsättas en kommission för att bl.a. undersöka om Vattenfall följt 1997 års energipolitiska beslut och lämna förslag på hur Vattenfall mer aktivt kan bidra till omställningen av det svenska energisystemet.

Riksrevisionens rapporter Riksrevisionens rapport om Vattenfall år 2004 I juni 2004 redovisade Riksrevisionen en granskning av Vattenfall och statens ägarförvaltning av bolaget i rapporten Vattenfall AB – uppdrag och statens styrning (RIR 2004:18). Rapporten överlämnades till regeringen och till Riksrevisionens styrelse. Riksrevisionens slutsats var att Vatten- falls uppdrag delvis är otydligt. Otydliga formuleringar av Vattenfalls

233 2006/07:KU20

eventuella bidrag till genomförandet av svensk miljö- och energipolitik har skapat utrymme för olika tolkningar. Vattenfalls uppdrag har över tiden kommit att uttolkas på olika sätt av ägarförvaltningen och bolagsledningen. Riksrevisionen bedömde att under perioden 2000–2003 har såväl bolagsledningen som ägarförvaltningen, liksom bolagets agerande, väsent- ligt mer än tidigare fokuserat på affärsmässighet framför att bidra till svenska miljö- och energipolitiska mål. Bolagets insatser för utveckling av ny elproduktionsteknik har under denna period varit en ringa andel av dess omsättning i Norden. Riksrevisionen kritiserade också att styrelsen och ägarförvaltningen inte tagit initiativ till att precisera Vattenfalls miljö- och energipolitiska uppdrag. I denna situation var det förklarligt att bolagets koncernledning prioriterat att uppfylla tydliga krav på lönsamhet framför mer oprecisa miljö- och energipolitiska mål. Enligt de energipolitiska besluten skulle bolaget, inom ramen för kravet på affärsmässighet, ha en ”strategisk roll i energiomställningen” genom utveckling av bl.a. ny elproduktionsteknik. Det är emellertid inte givet att bolaget borde ha långt gående uppgifter inom ett förväntat miljö- och energipolitiskt uppdrag. Det är viktigt att beakta att ett svenskt statligt företag som verkar på en internationell marknad inte kan åläggas väsentligen hårdare krav än andra företag som verkar på samma marknad. Den s.k. formlösa styrningen av Vattenfall, dvs. utbytet av information mellan bolaget och ägarförvalt- ningen som inte dokumenteras i alla delar, hade enligt rapporten begränsat Riksrevisionens möjligheter att bedöma hur den interna kontrollen av beredningsprocessen mellan bolag och ägarförvaltning varit utformad. Vatten- falls investeringar i Tyskland innebar enligt Riksrevisionen en markant förändring av bolagets tidigare verksamhetsinriktning och strategi samt ett i väsentliga delar ändrat ekonomiskt risktagande i förhållande till tidigare. Därutöver innebar förvärven en stor satsning på energiproduktion av det slag som riksdagen beslutat undvika i Sverige. Förvärven kunde på så sätt riskera den svenska miljö- och energipolitikens trovärdighet. Det var Riks- revisionens bedömning att ägarförvaltningens styrning av bolaget inte har varit tillräckligt tydlig för att undvika risken att bolagets verksamhet i Tyskland uppfattas stå i betydande motstridighet till svenska miljö- och energipolitiska mål. Riksrevisionen ansåg att med anledning av omfattningen av och inriktningen på Vattenfalls expansion i Tyskland borde styrelsen eller ägarför- valtningen ha verkat för ett formellt ställningstagande till bolagets planer. Vattenfalls förvärv av kolkraftverk och brunkolsbrytning i Tyskland gjordes med utgångspunkten att bolaget ska drivas affärsmässigt och att bolaget enbart har att följa tyska lagar och förordningar. Ägarförvaltningen, styrelsen och bolagets koncernledning hade inte initierat en diskussion om förvärven var förenliga med den av riksdagen beslutade miljö- och energipolitiken och den roll ett helägt statligt bolag bör ha i denna. Riksdagen hade dock genom bifall till en reservation till konstitutionsutskottets granskning 2003 markerat att Vattenfalls investeringar i Tyskland inte överens-

234 2006/07:KU20 stämmer med den långsiktiga inriktning som ligger till grund för omställningen av energisystemet. Riksrevisionen ansåg att det finns skäl att överväga om Vattenfalls agerande enbart bör styras och bedömas utifrån lagenlighet i respektive land och affärsmässighet. Riksrevisionen rekommenderade att regeringen tar initiativ till att tydliggöra Vattenfalls uppdrag vad gäller miljö- och energipolitik, att ägarförvaltningen övervä- ger om det statliga bolaget Vattenfalls verksamhet i andra länder enbart bör styras och bedömas utifrån lagenlighet i respektive land och affärsmäs- sighet, att ägarförvaltningen verkar för ett formellt ställningstagande till frågor som kräver beslut av extraordinär karaktär rörande ett statligt bolag, att regeringen överväger vilken insyn och kontroll svenska staten bör ha i Vattenfall och andra statliga företags utländska dotterbolag och att regeringen utvecklar den s.k. formlösa styrningen så att det i efterhand går att följa hur ägarförvaltningens styrning av statliga bolag varit utformad.

Riksrevisionens årliga rapport 2005 Under 2004/05 genomförde Riksrevisionen flera granskningar med inriktning på hur regeringen styr de statliga företagen. I den årliga rapporten 2005 (RiR 2005:13) lyfte revisionen fram ett antal iakttagelser och slutsatser som baserades på en samlad analys av granskningarna inom bolagsom- rådet. Riksrevisionen anförde därvid bl.a. följande (s. 21). Riksrevisionen konstaterar att styrningen av bolagen i många fall sker formlöst, det vill säga att utbytet av information mellan ägarförvalt- ningen och bolagen ofta inte dokumenteras på ett sådant sätt att det i efterhand går att klarlägga vilka beslut som fattats, av vem, varför, när och på vilket underlag. Den formlösa styrningen minskar på så sätt de faktiska möjligheterna till insyn i hur bolagen förvaltas och därmed också möjligheterna att utkräva ansvar för hur förvaltningen utövats. Vidare anförde Riksrevisionen följande (s. 24). Det finns även en risk för att den formella styrningen ersätts av en annan, mindre transparent, styrning. Myndigheten eller bolaget får antingen söka stöd i informella styrimpulser eller välja att själva tolka och precisera målen. I båda fallen uppstår oklarheter i ansvarsfördel- ningen mellan regeringen och de myndigheter och bolag som regeringen enligt regeringsformen ska styra. Om informell styrning ersätter den formella och transparenta styrningen begränsas såväl allmänhetens insyn som riksdagens möjligheter till kontroll och uppföljning.

Regeringens ägarstyrning Regeringskansliets organisation för ägarstyrning m.m. Enligt bilagan till RK-instruktionen ansvarar Näringsdepartementet för av staten helt eller delvis ägda bolag som inte hör till något annat departement. Regeringen har fr.o.m. årsskiftet 2002/03 samlat resurser och kompetens för förvaltningen av det statliga ägandet inom en särskild ägarenhet på Näringsdepartementet. Den nya ägarenheten är huvudsakligen en samman- slagning av Näringsdepartementets enhet för statligt ägande samt delar av

235 2006/07:KU20

Finansdepartementets fastighets- och bolagsenhet. Förändringen ger enligt regeringen bättre förutsättningar att kunna bedriva en enhetlig ägarpolitik med tydliga mål och riktlinjer för företagen (skr. 2002/03:120 s. 24).

Regeringens ägarpolicy I skrivelse 2004/05:120, 2005 års redogörelse för företag med statligt ägande, lämnade regeringen uppgifter om utvecklingen i fråga om förvalt- ningen av statens företagsägande under 2004 fram t.o.m. april 2005. Reger- ingen anförde i skrivelsen att den s.k. kodgruppen i december 2004 överlämnade ”Svensk kod för bolagsstyrning” (Koden) till Justitiedeparte- mentet, och att de principer som regeringen tillämpar i sin ägarpolicy i stor utsträckning överensstämmer med reglerna i Koden (s. 3). I vissa frå- gor har, anför regeringen, Regeringskansliet funnit skäl att komplettera eller uttolka Kodens regler (s. 18). Det främsta skälet för det uppges vara att Koden huvudsakligen riktas mot bolag med ett spritt ägande. Vidare anförs i skrivelsen att det är styrelsens och ledningens ansvar att de företag där staten har ägarintressen sköts föredömligt väl inom de ramar lagstiftningen ger och i enlighet med ägarnas långsiktiga intressen (s. 20). I frågor som rör ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar utveckling har, enligt regeringen, alla företag ett stort ansvar att ta, inte minst företag med statligt ägande. Styrelserna bör således, menar regeringen, aktivt följa och rapportera om företagens insatser i dessa frågor. Att företa- gen har en genomtänkt strategi för att hantera miljöhänsyn, sociala frågor, jämställdhet och etik är därför, enligt regeringen, en viktig del i den statliga ägarpolitiken, och således bör Kodens regler om styrelsens uppgift i de statligt ägda företagen kompletteras på dessa områden.

Riktlinjer för dokumentation av Regeringskansliets bolagsförvaltning Statsrådet Thomas Östros har den 30 mars 2006 efter bemyndigande av regeringen beslutat riktlinjer för dokumentation av Regeringskansliets bolagsförvaltning. Riktlinjerna behandlar frågor om diarieföring av handlingar, dokumentation av förvaltningen, utvärdering av styrelser och nominering av styrelseledamöter, revisorer, upphandling, beredning av ägarfrå- gor m.m.

Frågor och interpellationer Ewa Larsson (mp) ställde en fråga våren 2003 (fr. 2002/03:1171) till dåva- rande näringsminister Leif Pagrotsky om Vattenfall och omställningen av energisystemet. Frågan gällde om ministern avsåg att verka för ett ägar- krav på Vattenfall vad gäller ekologisk hållbarhet så att bolaget kan få en betydande roll för omställningen av energisystemet. I sitt svar betonade näringsministern att Vattenfall spelar en betydande roll för omställningen av det svenska energisystemet. Bolaget investerar stora summor i forskning och utveckling av nya produktionstekniker och investerar även i

236 2006/07:KU20 elproduktion från förnybara resurser. Från år 1997 räknat uppgår Vatten- falls investeringar i förnybar energi till ca 4,3 miljarder kronor. När det gäller forskning och utveckling har bolaget koncentrerat insatserna till bl.a. vindkraft, bioenergi och decentraliserad el- och värmeproduktion och solenergi. Dessa satsningar uppgår till ca 320 miljoner kronor sedan år 1997. Vidare framhöll statsrådet att det bara är genom att kontinuerligt stärka sin konkurrenskraft som Vattenfall kan skapa ekonomiska förutsättningar för att driva utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart energisystem. Vattenfall bedriver en konkurrensutsatt verksamhet på en avreglerad marknad och måste därför styras av affärsmässighet, precis som riksdagen beslutat. Näringsministern menade att det inte fanns någon anledning att formulera några nya direktiv för Vattenfall, utöver vad riksdagen redan fastställt. Riks- dagsbesluten föreskriver, påpekade han, att bolaget ska medverka i omställ- ningen av det svenska energisystemet och att det ska ske under villkor av affärsmässighet. Det ligger i bolagets intresse att ligga i framkanten när det gäller utveckling, underströk näringsministern och lyfte fram sin över- tygelse att bara ett konkurrenskraftigt Vattenfall kan fortsätta att driva utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart energisystem i Sverige. I november 2003 svarade dåvarande näringsministern Leif Pagrotsky på en fråga (fr. 2003/04:274 av Lars Ångström [mp]) om vilka åtgärder han avsåg att vidta för att ta sin del av ansvaret för att riksdagens planerings- mål för vindkraften uppnås. Statsrådet hänvisade till 2002 års energipolitiska proposition samt till sitt tidigare svar på riksdagsfrågor om ägarstyrningen av Vattenfall. En viktig utgångspunkt anförde statsrådet var att Vattenfall bedriver en konkurrensutsatt verksamhet på en avreglerad marknad och därför måste styras av affärsmässighet. Mot bakgrund av de mål som satts upp för den förnybara elproduktionen och de styrmedel som introducerats, anförde han att han utgick från att det finns goda förutsätt- ningar för Vattenfall att i framtiden fatta affärsmässiga beslut om investeringar i förnybar elproduktion, således även vindkraft. Dåvarande näringsministern Leif Pagrotsky redogjorde i januari 2004 med anledning av en interpellation (ip. 2003/04:264 av Peter Eriksson [mp]) för sin syn på Vattenfalls uppdrag. Statsrådet refererade i detta sammanhang till 1997 års riksdagsbeslut och vad näringsutskottet då anfört om att utvecklingen av ny ekologisk elproduktionsteknik och investeringar i el och värmeproduktion från förnybara energikällor bör vara framträ- dande i Vattenfalls långsiktiga utvecklings- och investeringsplaner. Närings- ministern erinrade om att utskottet slagit fast att för ett företag som Vattenfall, som verkar på en konkurrensutsatt marknad och som har som huvuduppgift att på ett effektivt sätt producera och leverera el till sina kunder, är det emellertid viktigt att nu nämnda insatser görs inom ramen för kraven på affärsmässighet. Hans uppfattning var att Vattenfall medverkar till en omställning av energisystemet och att företaget ligger i främsta

237 2006/07:KU20

ledet inom forskning och utveckling av ny teknik på energiområdet. Närings- ministern såg vid detta tillfälle ingen anledning att ytterligare specificera Vattenfalls verksamhet utöver det som riksdagen redan beslutat om.

Promemorior från Regeringskansliet Promemoria den 12 januari 2007 Utskottet har genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt de kommentarer anmälan kan föranleda. Som svar har den 12 januari 2007 översänts en inom Näringsdepartemen- tet upprättad promemoria av vilken framgår att anmälningen inte ger anledning till några andra kommentarer än de som finns i konstitutionsutskottets promemoria (bilaga A5.2.2).

Promemoria den 22 februari 2007 Genom en skrivelse till Regeringskansliet har utskottet begärt svar på föl- jande frågor. 1. Vilken uppgift hade näringsminister Thomas Östros vid Vattenfall AB:s presskonferens? Var han där för att presentera regeringens energipolitik eller såsom företrädare för ägaren av bolaget? 2. Hur överensstämmer Vattenfall AB:s satsning på ett lågprisavtal som garanterar konsumenterna lägsta pris på marknaden med uppdraget till Vattenfall AB om att produktionen och leverans av el ska ske inom ramen för affärsmässighet? I vilken mån har regeringens ägarstyrning av bolaget medverkat till satsningen? 3. Finns det i Riktlinjerna för dokumentation av Regeringskansliets bolags- förvaltning eller någon annanstans några bestämmelser om hur staten såsom ägare av ett bolag ska uppträda i sina kontakter med bolaget? Som svar har överlämnats en promemoria upprättad inom Näringsdeparte- mentet den 22 februari 2007 (bilaga A5.2.3). I promemorian anförs att Vattenfall kallade till presskonferens den 18 maj 2006 i bolagets lokaler och att presskonferensen hölls för att presentera styrelsens beslut om en förhöjd ambitionsnivå vad gäller investeringar inom elproduktion från för- nybara energikällor. Vidare anförs att bolaget ville kommunicera beslutet på en presskonferens eftersom beslutet omfattade investeringar om cirka 40 miljarder kronor och innebar att bolaget lade fast en inriktning som innebar omfattande satsningar på förnybar elproduktion, dvs. ett program av stor betydelse för Vattenfalls verksamhet. Vid presskonferensen deltog Vattenfalls vd Lars Josefsson och, som företrädare för regeringen, närings- minister Thomas Östros. Inom den dåvarande regeringen hade Thomas Östros ansvaret som föredragande i bl.a. ärenden om Vattenfall. Som svar på den andra frågan anförs i promemorian att det av aktiebolagslagen följer att ett aktiebolags tecknande av konsumentavtal är en operativ fråga som ankommer på bolaget.

238 2006/07:KU20

Som svar på den sista frågan anför Näringsdepartementet i promemorian att det utöver aktiebolagslagen och Riktlinjer för dokumentation av Rege- ringskansliets bolagsförvaltning m.m., som antagits i mars 2006, inte finns några bestämmelser som reglerar hur staten som ägare av ett bolag ska uppträda i sina kontakter med bolaget.

Frågor till Vattenfalls vd Genom en skrivelse till Vattenfalls vd Lars G. Josefsson har utskottet begärt att Josefsson ska uppge i viken omfattning Thomas Östros uttalanden i medier och eventuella kontakter med bolaget har påverkat bolaget att besluta om ett lågprisavtal. Vidare har utskottet bett Josefsson beskriva vilka kontakter som förekommit mellan Thomas Östros och bolaget i anslutning till att presskonferensen den 18 maj 2006 flyttades i tiden för att ge näringsministern möjlighet att delta. Som svar har överlämnats ett brev undertecknat av Vattenfalls vd (bilaga A.5.2.4) den 3 april 2007. I brevet anförs att bolaget vid bolags- stämman i april 2006 presenterade ett lågprisavtal till privatkunder i Sve- rige, det s.k. trygghetsavtalet. Bakgrunden till att Vattenfall valde att lansera avtalet var de signaler från omvärlden som bolagets ledning fått beträffande behovet av mer kundorienterade erbjudanden än de som marknaden tidigare sett. Lågprisavtalet är enligt brevet ett i raden av flera initiativ som Vattenfall tagit de senaste åren i syfte att stärka kundens ställ- ning. Vidare anförs att ägaren vid flera tillfällen i de möten som förekom mellan Vattenfalls ledning och den politiska ledningen för Näringsdepartemen- tet framförde önskemål om mer offensiva kunderbjudanden från Vattenfall. Josefsson uppger att han och andra företrädare för Vattenfall naturligtvis lyssnade på dessa önskemål. Det var dock inte enbart Thomas Östros eller andra politiska företrädare som framförde dessa önskemål. Kunder, medarbetare, företrädare för intresseorganisationer, styrelseledamöter och ledande befattningshavare inom bolaget hade under ganska lång tid framfört liknande åsikter, och det pågick intensiva diskussioner inom Vattenfall om hur företaget bäst kunde möta omvärldens förväntningar på ett affärsmäs- sigt sätt. Trygghetsavtalet är enligt Josefsson en marknadsinvestering i syfte att fördubbla antalet hushållskunder för Vattenfall och därigenom vara ett kund- orienterat och lyhört företag. När det gäller presskonferensen den 18 maj 2006 anför Josefsson att kommunikationsdirektören beslutade att ändra tidpunkten eftersom Thomas Östros meddelat att han önskade medverka men att han inte hade möjlig- het att närvara vid den ursprungligen utlysta tidpunkten.

239 2006/07:KU20

Utfrågning med f.d. näringsminister Thomas Östros Utskottet har den 17 april 2007 hållit en utfrågning med f.d. näringsminis- ter Thomas Östros (bilaga B9). Thomas Östros inledde med att berätta hur betydelsefullt Vattenfall såsom en av Europas största elproducenter är. Han pekade på att bolaget har betydelse för industrin, för tillväxten, för statskassan och såsom arbetsgivare för människor i fyra olika länder samt att bolaget har ett stort ansvar för miljön och elsystemens utveckling mot ökad användning av för- nybar energi. Han anförde vidare att Vattenfall har haft ekonomiska fram- gångar. Den finansiella styrkan för Vattenfall innebär att man kan göra kraftfulla satsningar på förnybar energi. Genom ett tillägg i bolagsordningen har ägaren markerat att Vattenfall tar den ledande rollen i det omställningsarbete som riksdagen har beslutat om. Detta följdes upp genom de underhandskontakter som regelbundet tas mellan Regeringskans- liet och Vattenfall. Det var ett viktigt beslut som Vattenfalls styrelse fattade i maj 2006 när man presenterade en mycket stor satsning på förnybar energi. Programmet omfattar 40 miljarder kronor och beräknades ge 10 terawattimmar i ny för- nybar elenergi. Den av riksdagen beslutade förlängningen av gröna elcertifikat i samma veva gjorde att den här höga målsättningen gick att förena med kraven på affärsmässighet. Thomas Östros uppger att han deltog i presskonferensen för att markera vikten av att riksdagens målsättning med Vattenfall, att vara ledande i energiomställningen, i en del uppfylldes av denna satsning. Vattenfalls roll i energiomställningen har varit en återkommande infor- mationspunkt i de underhandskontakter som varit mellan bolagets ledning, dvs. ordförande och vd, och Regeringskansliet. Två andra frågor har varit uppe. Den ena frågan gäller Vattenfalls kundvänlighet och är en diskussion som många näringsministrar engagerat sig i. Det handlar om allt från leveranssäkerhet till tydlighet i information till kunderna till priser. Den andra frågan har varit industrins tillgång till konkurrenskraftiga kontrakt. Thomas Östros avslutade sin inledning med att anföra att den förra regeringen inte bedrev någon formlös styrning. Tvärtom var grunderna för styrningen i högsta grad formella eftersom styrningen tar sin utgångspunkt i riksdagens beslut om Vattenfall, i aktiebolagslagen och i de riktlinjer för ägarstyrning som har utarbetats i Regeringskansliet. Verksamhetsinrikt- ningen är formellt fastställd i riksdagsbeslut, medan ägarens styrning av bolaget regleras enligt aktiebolagslagens ansvars- och rollfördelning mellan ägare, styrelse och bolagets ledning. Tidigare har vikten av att styrningen av Vattenfall präglas av riksdagens beslut diskuterats i konstitutionsutskottet. Som representant för ägaren var det av intresse att kunna delta vid en sådan presskonferens. Det påverkar inte på något sätt att bolaget självt fattar beslut. Thomas Östros uppgav att han inte exakt känner till hur det gick till när tiden för presskonferensen flyttades. Hans bild var att de var överens om att han skulle vara med.

240 2006/07:KU20

Det är möjligt att det kan finnas något missförstånd, men Thomas Östros uppgav vidare att han inte märkte av några invändningar från bolagsledningen mot att han skulle delta i presskonferensen. När det gäller Thomas Östros uttalande i Rapport den 27 maj 2006 om att Vattenfall ska erbjuda kunderna en lågprisgaranti uppgav Thomas Östros att Vattenfalls styrelse ansvarar för alla beslut och att han ser det som omöjligt, och för honom främmande, att försöka påtvinga styrelsen i ett aktiebolag ett beslut. Han uppgav vidare att han ansåg att det tagit tid för bolagen att agera på ett sätt som de bör i en avreglerad elmarknad och konkurrera med varandra.

Tidigare granskning när det gäller regeringens styrning av de statliga bolagen Regeringens styrning av de statliga bolagen och särskilt styrningen av Vat- tenfall AB har varit föremål för konstitutionsutskottets granskning vid flera tillfällen under åren, senast våren 2005. När det gäller regeringens formlösa styrning har den främst tagits upp under både våren och hösten 2003. Våren 2003 granskade utskottet f.d. näringsminister Björn Rosengrens hantering av energimarknaden (bet. 2002/03:KU30 s. 54 f.). På frågor från utskottet anfördes från Regeringskansliets sida att styrelsen är regeringens främsta verktyg för att tillse att ett statligt bolag agerar inom ramen för de riktlinjer som riksdagen beslutat. Avseende Vattenfall hade regeringen tillsatt en styrelse med en bred kompetens, från både näringslivet och den politiska världen, för att svara för förvaltningen av bolagets angelägenhe- ter. Dessutom hade regeringen tillsett att Näringsdepartementet hade direkt representation för att aktivt kunna följa och förvalta bolaget. Därmed hade regeringen vidtagit de åtgärder som krävdes för att tillse att Vattenfall föl- jer riksdagens beslut. Vattenfall AB hade också följt riksdagens riktlinjer. I propositionen hade tydligt angetts att Vattenfall på ett effektivt sätt ska producera och leverera el till sina kunder och att detta ska ske på ett affärs- mässigt sätt. Detta gäller även investeringar i förnybar energi och forskning och utveckling. Vattenfall hade investerat för att förbli ett konkurrenskraftigt, svenskbaserat företag i framtiden. Bolaget hade också investerat i forskning och utveckling och i produktion från förnybara ener- gikällor, så långt som det var möjligt på affärsmässig grund. Vattenfalls investeringar i förnybar energi uppgick till ca 4,3 miljarder kronor från 1997. Vattenfall satsade på forskning och utveckling inom bl.a. vindkraft- verk, bioenergi, decentraliserad el- och värmeproduktion och solenergi. Konstitutionsutskottet framhöll i sitt ställningstagande att de olika mål som Vattenfall i sin verksamhet ska uppfylla uppenbarligen inte kunnat nås utan omsorgsfulla avvägningar. Något som väckt ett särskilt intresse vid utskottets granskning var de stora investeringar som Vattenfall gjort i Tyskland. Det kunde enligt utskottet givetvis finnas utrymme för olika

241 2006/07:KU20

bedömningar i frågan om dessa investeringar bidragit till att uppnå målen för Vattenfalls verksamhet. Vad som kommit fram under granskningen gav emellertid inte grund för någon annan bedömning än att Vattenfalls agerande kunde anses förenligt med vad riksdagen hade beslutat. Utskottet hade följaktligen inte skäl att rikta kritik mot regeringen eller något enskilt statsråd för att ha brustit i fråga om styrningen av Vattenfall eller för att ha åsidosatt vad riksdagen beslutat. I en reservation (m, fp, kd, c och mp) framhölls att något som särskilt föll i ögonen vid granskningen var att Vattenfall gjort stora investeringar i Tyskland. Det torde enligt reservanterna vara rätt uppenbart att dessa investeringar inte stod i överensstämmelse med den långsiktiga inriktning som ligger till grund för den politiskt beslutade omställningen av energisystemet i Sverige. Besluten om investeringar i Tyskland hade genom underhandskontakter varit förankrade i regeringen och genomförts med ett uttalat stöd från regeringens företrädare. Det kunde därför sättas i fråga om regeringen har varit tillräckligt aktiv när det gällt att ge Vattenfall erforderliga direktiv för att verksamheten inom detta område skulle präglas av de målsättningar som ligger till grund för svensk energipolitik. De olika mål som Vattenfall i sin verksamhet skulle uppfylla hade uppenbarligen inte kunnat nås utan omsorgsfulla avvägningar. Regeringens styrning hade i väsentliga hänseenden utövats formlöst, något som minskade möjlighe- terna att i efterhand granska vad som har förekommit. Det gick efter granskningen likväl inte att komma ifrån intrycket att den styrning som regeringen utövat inte hade varit tillräcklig. Det sätt på vilket Vattenfall uppträtt kunde inte anses ha varit väl förenligt med vad riksdagen beslutat. Slutsatsen blev att regeringen inte kunde undgå kritik för att ha brustit i fråga om styrningen av Vattenfall. Riksdagen godkände reservationen (rskr. 2002/03:216). Hösten 2003 granskade utskottet regeringens styrning av de statliga bolagen (bet. 2003/04:KU10 s. 66). Utskottet erinrade inledningsvis om att förhållandet mellan regeringen och statliga aktiebolag regleras av aktiebolagslagen samt pekade på de möjligheter till styrning som bl.a. framgår av aktiebolagslagen. Utskottet pekade också på att under särskilt den senaste 15-årsperioden har samtidigt, på grund av avregleringar och marknadsut- vecklingen, flertalet av de bolag regeringen förvaltar förändrats från mono- polföretag med särskilda uppgifter till företag med större marknadsinrikt- ning. Det torde därvid vara ofrånkomligt att det emellanåt i förvaltningen av ett bolags angelägenheter uppkommer beslutssituationer som fordrar avvägningar mellan finansiella mål och samhällsmål, då det inte framstår som självkart vilket mål som ska prioriteras. I egenskap av företrädare för det statliga ägandet har regeringen att verka i enlighet med de beslut som fattats av riksdagen rörande enskilda bolags verksamhet. Regeringen har ett politiskt ansvar i fråga om den statliga företagsverksamheten. Från de utgångspunkter som utskottet har att beakta var det av betydelse att styrningen sker på ett sätt som skapar möjlighet att i efterhand granska

242 2006/07:KU20 regeringens agerande. Utskottet hänvisade till ett tidigare uttalande om att rutiner bör utvecklas som gör det möjligt att följa upp viktigare händelse- förlopp och att granska vilka kontakter som förevarit mellan bolagsled- ningar och berörda departement i frågor av större betydelse. Utskottet förutsatte att det fortsatta utvecklingsarbetet avseende ägarstyrningen gjordes i medvetande om detta.

Utskottets ställningstagande Utskottet utgår från att regeringen vid ägarstyrningen av de statliga bolagen iakttar vad riksdagen har bestämt för bolaget. När det gäller Vattenfall har riksdagen bestämt bl.a. att bolaget ska satsa på ny elproduktionsteknik samt investera i förnybara energislag inom ramen för krav på affärsmässig- het. Det är bolagets styrelse som ansvarar för bolagets beslut. Riksdagens krav på att bolaget agerar affärsmässigt medför att motsvarande krav ställs på ägaren. Det krävs därför en varsamhet i ägarens kontakter med ledningen för bolaget så att det blir klart för omgivningen hur ansvaret är fördelat mellan ägaren och ledningen för bolaget. Vad som framkommit i granskningen föranleder i övrigt inget uttalande från utskottets sida.

243 2006/07:KU20

Reservationer

Följande reservationer har avgivits. I rubriken anges inom parentes vilket avsnitt i utskottets granskning som behandlas i reservationen.

1. Utrikesminister Laila Freivalds och regeringens roll vid stängning av en hemsida (avsnitt 1.1) av Mauricio Rojas (fp) Utskottets granskning avser två inslag i Utrikesdepartementets agerande under de första månaderna 2006 under det som ibland har kallats Muham- medkarikatyrkrisen. Det ena inslaget avser besöket av en tjänsteman hos webbhotellet Levonline, det andra det budskap som framfördes till regeringarna i ett antal muslimska länder. Beträffande båda gäller att ansvaret för vad som gjorts ytterst ligger hos utrikesministern, nämligen Laila Frei- valds. Utskottet vill inledningsvis betona att utskottet inte med detta ställnings- tagande avser att överpröva JK:s beslut av den 24 mars 2006 i vilket han finner att agerandet från Utrikesdepartementets sida inte kan anses ha inneburit ett brott mot yttrandefrihetsgrundlagens censurförbud. JK har dock i fråga om lämpligheten i departementets agerande hänvisat till att det skett på utrikesministerns ansvar och hänvisat till att statsråd granskas av konstitutionsutskottet (KU). Utskottet yttrar sig således avseende lämpligheten i utrikesministerns agerande. I bedömningen av lämpligheten hos ett statsråds agerande används i KU- sammanhang termen säkerhetsavstånd för att beteckna det avstånd som ett statsråd bör hålla till överträdelser eller brott mot grundlagsbestämmel- serna, exempelvis censurförbudet. Diskussionen i ärendet tar sin utgångspunkt i dels behovet av att undvika sådana åtgärder som är eller kan uppfattas som hindrande och därmed otillåtna ur tryck- och yttrandefrihetens synvinkel, dels behovet av att statsledningen i den allvarliga situation som rådde skulle värna hotade, inte minst svenska, väsentliga intressen. Det bör i detta sammanhang noteras att det grundlagsskydd som tillkommer svenska medborgare genom tryck- frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är absolut, alltså gäller utan inskränkning oavsett det säkerhetspolitiska läge som Sverige befinner sig i. Vid en avvägning mellan dessa motstående intressen måste statsråd sålunda ovillkorligt agera på ett sådant sätt att de alltid upprätthåller ett stort säkerhetsavstånd till brott mot det grundlagsstadgade censurförbudet. I detta sammanhang är det på sin plats att påminna om att den nuvarande tryckfrihetsförordningen tillkom i nära anslutning till slutet på andra världskriget. Under krigsåren ställdes frågor avseende tryck- och yttrande-

244 RESERVATIONER 2006/07:KU20 frihetens gränser på sin absoluta spets då de ställdes mot det upplevda behovet av censur motiverad av hänsyn till rikets säkerhet. Efter krigsslu- tet konstaterades att Sverige behövde en tryckfrihetsförordning som tydligt markerade ett absolut avstånd från alla former av censur oavsett säkerhets- läge. Departementschefen uttryckte detta i propositionen till ny tryckfrihets- förordning (1948:230, sidan 104) med följande ord: Censur är förkastlig under fredstid, i krig kan den bli en verklig fara för landet och den demokratiska ordningen. […] Om möjlighet till censur över huvud taget finnes, föreligger alltid risken att den tillgripes i andra fall och för andra syften än som avsetts. Den kan lätt komma att utvidgas till en allmän censur. Censurförbudet gäller också försök att påverka eller hindra en publicering genom att försvåra eller omöjliggöra de tekniska eller materiella möjlighe- terna att göra en sådan publicering. I den utredning (SOU 1947:60) som föregick propositionen (prop. 1948:230) ville utredarna att censurförbudet skulle rikta sig såväl till myndigheter som till enskilda. Den grundlag som sedermera antogs riktar sig dock endast till myndighet eller annat allmänt organ. I utredningen (s. 211) gavs följande exempel för att illustrera en sådan typ av hindrande eller försvårande ingrepp som åsyftas i 1 kap 2 § TF: Ej heller är det tillåtet för en leverantör av papper, vilken åtagit sig att leverans till ett tidningsföretag, att avbryta leveransen på grund av tid- ningens innehåll eller för en fackförening, som är bunden av gällande kollektivavtal, att förmå sina medlemmar att nedlägga arbetet vid ett tryckeri på grund av innehållet i de skrifter som där tryckas […] För att hinder skall anses föreligga bör ej fordras att det är av sådan absolut karaktär att det medför omöjlighet för tryckning, utgivning eller spridning över huvud taget. Även partiellt hinder, exempelvis omöjlig- görande av försäljning på viss plats, faller under lagrummet. I det fall som här granskas av konstitutionsutskottet kan konstateras att Sverige befann sig i ett mycket problematiskt säkerhetspolitiskt läge. Trots att situationen inte kan anses komma i närheten av de säkerhetspolitiska problem som förelåg för landet under andra världskriget väcker ärendet samma typ av frågor avseende avvägningen mellan censur på grund av landets utsatta läge och medborgerliga fri- och rättigheter. Läget hade upp- stått i samband med publiceringen av bilder på profeten Muhammed i Jyllandsposten, och för Sveriges del förvärrades det när Sverigedemokrater- nas nättidning SD-kurirens teckningstävling blev känd i Mellanöstern genom medierna där. Kritik avseende publiceringen av bilderna riktades mot Sveriges regering från företrädare för ett antal länder vid ett möte mellan utrikesministern och ambassadörer den 7 februari 2006 på Utrikesdepar- tementet. Utrikesministern har i konstitutionsutskottets utfrågning anfört att hon tycks minnas det som att hon först informerades om SD-kurirens tävling av en av ambassadörerna vid sammanträdet den 7 februari och att det ledde till att UD bestämde sig för att ta itu med saken. Så uttryckte sig Laila Freivalds vid KU-utfrågningen:

245 2006/07:KU20 RESERVATIONER

Jag har nästan ett minne av att jag därför fick informationen från en av ambassadörerna. Det blev i alla fall mycket diskussion om just den frå- gan vid detta möte, och efter det hade vi överläggningar inom UD om vilka ytterligare åtgärder vi kunde vidta från UD:s sida för att motverka de negativa konsekvenserna av situationen i sin helhet men också situationen med att det fanns en nättidning i Sverige som hade denna tävling. I samband med dessa överläggningar anger utrikesministern att den bedöm- ning som gjordes var att publiceringen från Sverigedemokraternas sida var avsedd som ett ”politiskt agerande i provokativt syfte och att det inte var meningsfullt att erbjuda information om de utrikespolitiska konsekvenserna, utan att vi hade anledning att utgå från att man i allra högsta grad var medveten om – åtminstone i allmänna huvuddrag – vilka konsekvenserna var.” Då utrikesministern gjort bedömningen att kontakter med Sverigedemo- kraterna inte vore meningsfulla, rimligen ur aspekten att förmå dem att avbryta tävlingen, ombads i stället en tjänsteman vid departementet att kontakta webbhotellet Levonline vilket tillhandahöll länken till webbplatsen. Mötet mellan tjänstemannen och Levonline ägde rum dagen efter mötet mellan utrikesministern och ambassadörerna. Varken vid JK:s prövning eller hos utskottet har framkommit något som motsäger uppgifterna att UD- tjänstemannen vid besöket hos Levonline, i medvetande om de yttrandefri- hetsrättsliga reglerna, endast erbjudit och lämnat företaget information om föreliggande utrikespolitiska aspekter. Det har inte heller vid utskottets granskning framkommit något som tyder på att kontakten med företaget tagits för att informera om en eventuell hotbild mot företaget. Det är enligt utskottets mening av central betydelse för att här diskutera lämplig- heten i utrikesministerns agerande. Enligt utrikesministern var motivet till kontakten att företaget skulle informeras om de utrikespolitiska aspekterna i ärendet som en del av de åtgärder ”från UD:s sida för att motverka de negativa konsekvenserna av situationen i sin helhet men också situationen med att det fanns en nättid- ning i Sverige som hade denna tävling.” Det fanns alltså ett klart syfte med att informera webbhotellet och på det viset lägga en del av ansvaret för den fortsatta säkerhetspolitiska utvecklingen på företaget. Det är utskottets bedömning att webbhotellet inte hade några som helst möjligheter att påverka den utrikespolitiska situationen och därmed begagna sig av den information som gavs på utrikesministerns uppdrag på annat sätt än genom att hindra publiceringen av SD-kurirens webbsidor. Denna omständighet kunde givetvis inte ha undgått utrikesministern, annars hade utrikesministerns initiativ varit helt meningslöst. Kontakten var med andra ord ägnad att uppfattas som en påtryckning oavsett hur företaget faktiskt uppfattade kontakten. JK har bedömt att detta agerande ligger inom ramen för vad grundlagen tillåter, men olämpligheten i ett sådant agerande måste enligt utskottets mening på skarpast tänkbara sätt understrykas.

246 RESERVATIONER 2006/07:KU20

Sammanfattningsvis kan sägas att utrikesministerns agerande finner sin enda rimliga förklaring i en vilja att påverka SD-kurirens publicering genom att påverka det företag som tillhandahöll de tekniska förutsättning- arna för publiceringen. Detta skulle uppnås genom att ge företaget sådan information som gjorde att företaget kände sig pressat att självmant besluta att stoppa publiceringen. Det torde vara uppenbart att utrikesministern genom ett sådant agerande upprätthöll ett minimalt säkerhetsavstånd till censurförbudet. Detta agerande är enligt utskottets mening oförsvarligt, och för detta kan hon inte undgå kritik. Utskottet vill i detta sammanhang betona att det aldrig kan vara försvar- bart att direkt eller indirekt försöka påverka eller stoppa en publicering genom att kringgå den som uppbär det publicistiska ansvaret och i stället rikta sig mot tryckerier, webbhotell, pappersleverantörer, distributörer osv. Principen om censurförbudets absoluta giltighet får inte urholkas eftersom det skulle riskera att leda till just den godtycklighet och normglidning som tryckfrihetssakkunniga varnade för och som den nuvarande tryckfrihetsför- ordningen kom till för att förhindra. Avseende det budskap som den 9 februari och dagarna därefter framför- des via ett pressmeddelande från Utrikesdepartementet, ett brev från Laila Freivalds till Jemens utrikesminister och kontakter med regeringar i olika muslimska länder via Sveriges utlandsmyndigheter bör det påpekas att det är oacceptabelt att utrikesministern eller de svenska utlandsmyndigheterna sänder ut budskap som över huvudtaget är möjliga att tolka på annat sätt än att Sveriges regering odelat och fullständigt respekterar den grundlags- skyddade tryck- och yttrandefriheten. I det budskap som kommunicerats skriftligt kunde enligt utskottets uppfattning större försiktighet ha iakttagits särskilt i fråga om hänsyftningar på missbruk (abuse) och åklagar- och polismyndigheter (Attorney General and the police). Inte minst tillsammans med den i och för sig korrekta uppgiften i det samtidigt överlämnade ambassadörsbrevet att hemsidan stängts, kunde budskapet i den miljö det framfördes lätt leda till den tolkning som Yemen Observer gav uttryck för, nämligen att den svenska regeringen låtit stänga hemsidan. Som hon själv framhållit var Laila Frei- valds som utrikesminister ytterst ansvarig för vad som skedde inom Utri- kesdepartementet i hennes namn. Det budskap som sändes ut från utrikesministern via utlandsmyndigheterna blir ännu mer oförsvarligt om det ses i sitt sammanhang tillsammans med utrikesministerns övriga agerande. I denna helhetsbedömning ingår även dialogen med webbhotellet Levonline samt det faktum att kontakten med webbhotellet togs dagen efter att utrikesministern träffat och diskuterat SD-kurirens tävling med ambassadörerna från de länder vilka senare kontaktades via utlandsmyndigheterna.

247 2006/07:KU20 RESERVATIONER

Utskottet ser mycket allvarligt på att utrikesministern och Utrikesdepar- tementet agerat på ett sådant sätt att det vid en samlad bedömning för omvärlden kunnat ge intrycket av att Sveriges regering givit efter för påtryckningar syftande till censur från andra stater eller extremistiska vålds- verkare. För detta kan utrikesministern inte undgå kritik. Utskottet konstaterar sammantaget att utrikesministern inte levde upp till de krav som rimligen bör kunna ställas när det gäller statsrådets agerande i de granskade ärendena.

2. Statsminister Reinfeldts förordnande av statsråd (avsnitt 1.2) av Berit Andnor (s), Morgan Johansson (s), Yilmaz Kerimo (s), Helene Petersson i Stockaryd (s), Billy Gustafsson (s), Marianne Berg (v), Phia Andersson (s) och Mikael Johansson (mp). Enligt 6 kap. 1 § andra stycket regeringsformen tillsätter statsministern övriga statsråd. Detta är en central och grannlaga uppgift som innebär att statsministern har ett tungt ansvar för att den inte utses till statsråd som har en bakgrund som inte till alla delar går att försvara. Detta ställer krav på att statsråden inte utses utan noggranna förberedelser. Sådana förbere- delser kan innebära att det upprättas en plan för hur utnämningarna ska gå till i fråga om t.ex. referenser, intervjuer och listor på lämpliga frågor att ställa till de tilltänkta statsråden. En förutsättning för att statsministern ska kunna leva upp till sitt ansvar är vidare självklart att utnämningarna före- gås av personlig kontakt och samtal med samtliga tilltänkta stadsråd. Granskningen visar enligt vår mening att statsminister Fredrik Reinfeldt inte har levt upp till de krav som rimligen bör kunna ställas när det gäller förberedelser för uppgiften att utse statsråd.

3. Utrikesminister Carl Bildts uppdrag och finansiella intressen (avsnitt 1.3) av Berit Andnor (s), Morgan Johansson (s), Yilmaz Kerimo (s), Helene Petersson i Stockaryd (s), Billy Gustafsson (s), Marianne Berg (v), Phia Andersson (s) och Mikael Johansson (mp). Utskottet vill inledningsvis erinra om att den s.k. Etikkommittén varit ange- lägen om att framhålla att statsråden – eftersom de inte ens bör kunna misstänkas för att handla i strid med kraven på integritet och opartiskhet – bör iaktta ett betryggande säkerhetsavstånd till gränsen för vad som kan vara ägnat att skada tilltron till dem. Utskottet behandlar först frågan om utrikesminister Carl Bildt på grund av jäv bort avstå från att delta i regeringsbeslutet den 9 november 2006 varigenom giltighetstiden för ett tillstånd att utforska den svenska kontinentalsockeln förlängts.

248 RESERVATIONER 2006/07:KU20

Beslutet har fattats på ansökan av och till förmån för företaget Peter Gaz, som är nära knutet till Gazprom. Tillgångar i Gazprom utgör 90 % av tillgångarna i Vostok Nafta, i vars styrelse Carl Bildt ingått och i vilket bolag han vid tiden för regeringsbeslutet alltjämt, som tidigare styrelseledamot, hade optioner till ett värde av nästan 5 miljoner kronor. Optionerna skulle bli möjliga att lösa in någon månad efter tillståndsbeslutet. Carl Bildt begärde också i början av december att få lösa in dem. Trots att han avgått ur styrelsen tilläts han att utnyttja sina optioner. Huruvida det före- legat ett direkt sakägar- eller intressejäv beror på hur man bedömer betydelsen av gasledningen för Vostok Naftas ekonomi. Här har bolaget i årsredovisningar hävdat att denna utbyggnad är viktig för Gazprom, och därmed för Vostok Nafta. Vid utfrågningen med verkställande direktören Per Brilioth hävdade emellertid denne plötsligt att den har en obefintlig betydelse för Gazpromaktien. Hur det egentligen förhåller sig är inte klarlagt. Det måste däremot anses fullständigt klart att det förelegat s.k. delikatessjäv, dvs. det har förelegat en särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till Carl Bildts opartiskhet i ärendet. De rutiner och riktlinjer som gäller för genomgång av värdepappersförteckningar m.m. inför regeringssammanträden är ett värdefullt och nödvändigt stöd för att jävssituationer ska kunna undvikas, men det är, som också Etikkommittén framhållit, ytterst statsrådet själv, i detta fall Carl Bildt, som har ansvaret för att han inte deltar i ett beslut där hans opartiskhet kan ifrågasättas. I det aktuella ärendet förefaller det som om rutinerna inte ens föranlett att ärendet observerats som ett fall där jävsfrågan bort diskuteras. Med tanke på den uppmärksamhet som frågan om den tilltänkta rörledningen väckt finner utskottet detta ytterst anmärkningsvärt. Carl Bildt har vidare, sedan han tillträtt posten som utrikesminister, behållit optioner som han erhållit som styrelseledamot i Legg Mason. Vär- det av optionerna kan uppskattas till närmare 10 miljoner kronor. Etikkom- mittén har i sina rekommendationer för statsråds placeringar uttalat att statsråd bör avhålla sig från optioner. Skälet till det är att ett statsråd inte ska riskera att hamna i en beroendeställning i förhållande till ett enskilt företag. Rekommendationerna är välgrundade, och Carl Bildt borde enligt utskottets uppfattning ha gjort sig av med, eller förklarat sig avstå från, optionerna. Carl Bildt har vidare inte, förrän förhållandet uppmärksammats av medier, anmält sitt totala innehav av optioner i Legg Mason. Bland de företag som Carl Bildt, innan han utsågs till utrikesminister, var involverad i finns Lundin Oil och Lundin Petroleum. Han behöll efter tillträdet som utrikesminister aktier i Lundin Petroleum. Aktierna såldes först en tid därefter. Företaget har under lång tid utsatts för stark kritik av Human Rights Watch och andra MR-organisationer framför allt för dess verksamhet i Sudan. Med hänsyn till att situationen i Sudan är en central utrikespolitisk fråga kan ett sådant engagemang göra att utrikesministerns trovärdighet ifrågasätts, och detta skadar Sveriges möjligheter att verka för

249 2006/07:KU20 RESERVATIONER

en positiv utveckling av situationen. Aktieinnehavet var därför enligt utskottets uppfattning olämpligt, och Carl Bildt borde omedelbart vid tillträdet som utrikesminister ha gjort sig av med det. När det gäller uppgifterna om att Carl Bildt har kvar uppdrag i organisationer som han inte redovisat så står uppgift mot uppgift. Carl Bildt hävdar att han avsagt sig allt utom samarbete med tre internationella tidskrifter, medan ett antal organisationer säger sig inte ha tagit emot någon avsägelse. Hans namn fortsätter därför att förekomma på vissa av dessa organisationers hemsidor, som medlem i councils eller advisory boards. Hur det egentligen förhåller sig med avsägelserna är inte klarlagt, och mot den bakgrunden så hade det varit bra om Carl Bildt hade kunnat dokumentera sina avsägelser. Det är också viktigt att de inaktuella uppgifterna på hemsidorna rättas eller dementeras, så att allmänheten inte ges intrycket att dessa organisationers ståndpunkter delas av Sveriges utrikesminister. . Utskottet noterar det vidare som anmärkningsvärt att Carl Bildt underlå- tit att svara på frågor från utskottet i den form som utskottet begärt.

4. Regeringens beredning av ärenden (avsnitt 3.5) av Berit Andnor (s), Morgan Johansson (s), Yilmaz Kerimo (s), Helene Petersson i Stockaryd (s), Billy Gustafsson (s), Marianne Berg (v), Phia Andersson (s) och Mikael Johansson (mp). Det är enligt vår mening av grundläggande betydelse att regeringsärenden enligt vad som föreskrivs i 7 kap. 2 § regeringsformen även efter regeringsskiften blir föremål för behövlig beredning. Remissbehandling i enlighet med beredningskravet är ett demokratiskt inslag av yttersta vikt i den politiska beslutsprocessen. Vid regeringsskifte finns förvisso ett politiskt intresse att en ny majoritet får ett snabbt genomslag för sin politik. Samtidigt har en nytillträdd regering kort tid på sig för att utarbeta i första hand budgetpropositionen, men även andra propositioner som den önskar överlämna till riksdagen under infallande höst. Sådana strävanden får emellertid inte leda till att grundläggande bestämmelser om beredningen av lagstiftningsärenden åsido- sätts. Denna ståndpunkt har också framförts av både Lagrådet och Riks- dagskommittén. Riksdagskommittén anförde bl.a. att svårigheten för en tillträdande regering att lägga fram ett budgetalternativ där alla dess förslag får genomslag omedelbart är uppenbar. Kommittén kunde emellertid av flera skäl inte dela uppfattningen att detta förhållande skulle vara odemokratiskt eller ens olämpligt. Om den nya majoriteten inte hinner få med allt, kan den åter- komma med förslag under våren. En del förslag från en ny regering kan kräva mer tid. Att förändra lagstiftning, myndighetsorganisation etc. kräver ofta ganska lång tid för utredning, remissförfarande, regeringsberedning,

250 RESERVATIONER 2006/07:KU20 m.m. Dessutom bör riksdagen fatta beslut i god tid före ikraftträdandet. Detta förhållande har enligt Riksdagskommittén inte förändrats med den nya budgetprocessen. Vidare är, såsom Lagrådet påpekat i de två av nu aktuella ärendena som remitterats dit, en sådan beredning som föreskrivs i regeringsformen av väsentlig betydelse, bl.a. för att påvisa eventuella oklarheter och tillämp- ningssvårigheter som kan vara förknippade med lagförslaget. Vilka krav som ska ställas på beredningen i ett konkret lagstiftningsärende beror enligt Lagrådet bl.a. på lagstiftningens vikt, tillämpningsområde, omfattning och komplexitet. Ärendena om ändringar i arbetslöshetsförsäkringen och i fastighets- och förmögenhetsskatten, som berör stort antal personer, bereddes under mycket kort tid. Vad Riksdagskommittén och Lagrådet således anfört ger enligt vår mening vid handen att det är uppenbart att regeringen inte får ge avkall på den grundlagsfästa beredningsskyldigheten på grund av regeringsskifte. Statsminister Fredrik Reinfeldt har under utskottets utfrågning hänvisat till att beredningsprocessen påbörjades redan under valrörelsen genom att de aktuella ändringsförslagen fanns utformade som allianspolitik redan då. Den borgerliga alliansen gav enligt statsministern klara besked inte bara om vad alliansen ville uppnå med sin politik utan också om hur den konkret skulle utformas. Med anledning av detta vill vi kraftigt understryka att valrörelsen inte är en del i beredningen av t.ex. lagärenden. Regerings- formen och den svenska beredningstradition som varit rådande under mycket lång tid riskerar annars att urholkas. Regeringen borde inte ha låtit intresset av ett snabbt genomslag för sin politik ta över behovet av att uppfylla beredningskravet i regeringsformen.

5. Regeringens handlande efter riksdagens beslut om ändringar i presstödet – nuvarande regeringen (avsnitt 3.6) av Berit Andnor (s), Morgan Johansson (s), Yilmaz Kerimo (s), Helene Petersson i Stockaryd (s), Billy Gustafsson (s), Marianne Berg (v), Phia Andersson (s) och Mikael Johansson (mp). Våren 2006 beslutade riksdagen om förändringar i presstödet varpå regeringen notifierade förändringarna till kommissionen. Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen rörande förändringar i presstödet anförde att den avsåg att anmäla förändringarna i presstödsförordningen till kommissionen samt att förändringarna förutsatte ett godkännande från kommissionen. Om kommissionens behandling av ärendet skulle innebära att tidpunkten för ikraftträdandet behövde ändras avsåg regeringen att åter- komma till riksdagen. Hösten 2006 beslutade dåvarande kulturminister Cecilia Stegö Chiló att avnotifiera dessa förändringar. Beslutet medförde i praktiken att riksdagens beslut om förändrat presstöd blev omöjligt att verkställa. Först efter det att

251 2006/07:KU20 RESERVATIONER

avnotifieringen hade skett återkom regeringen till riksdagen med förslag på ändrat ikraftträdande. Genom sitt handlande satte således Stegö Chiló sig över vad riksdagen beslutat och hon överskred därmed sin konstitutionella befogenhet som statsråd. Den beslutsbefogenhet som enligt förordningen med instruktion för Regeringskansliet och arbetsordningen för Regerings- kansliet tillkommer ett enskilt statsråd kan under inga omständigheter anses innefatta befogenhet att besluta på ett sätt som åsidosätter ett av riksdagen fattat beslut utan att först inhämta och följa riksdagens uppfattning i frågan. Vidare kan konstateras att beslutet att avnotifiera förändringarna av presstödet föranleddes av ett telefonsamtal från en tjänsteman i kommissionen till en tjänsteman i Regeringskansliet. Något skriftligt meddelande har inte inkommit från kommissionen, utan Regeringskansliets akt i ärendet inskränker sig i denna del till en anteckning på det dagboksblad som förva- ras i akten. Telefonkontakt mellan kommissionens och Regeringskansliets tjänstemän är lika naturliga som självklara inslag när ärenden av det här aktuella slaget hanteras. Att, som nu skedde genom Stegö Chilós beslut om avnotifiering, avsluta ett ärende enbart med anledning av ett telefonsamtal mellan två tjänstemän är däremot, enligt vår mening, inte acceptabelt. Det innebär att insynen i Regeringskansliets och regeringens arbete och beslutsfattande försvåras samt riskerar att leda till sämre beredning med bristfälligt beslutsunderlag som följd. I förlängningen riskerar också ett sådant förfarande att bidra till att undergräva de i svensk förvaltning centrala principerna om skriftlig dokumentation och allmänna handlingars offentlighet.

6. Upphandlingen av informationstjänster om nystartsjobb (avsnitt 3.7) av Berit Andnor (s), Morgan Johansson (s), Yilmaz Kerimo (s), Helene Petersson i Stockaryd (s), Billy Gustafsson (s), Marianne Berg (v), Phia Andersson (s) och Mikael Johansson (mp). Enligt vår mening har regeringen brustit i beredningsskyldigheten enligt 7 kap. 2 § regeringsformen. Vi vill understryka att det är angeläget att offentlig upphandling sker i konkurrens i enlighet med lagen om offentlig upphandling och att denna utgångspunkt präglar beredningen av sådana beslut av regeringen som avses föra med sig upphandlingar. I beredningen av det nu aktuella ärendet borde ha inhämtats sådant underlag att det aktuella uppdraget kunnat ges till en myndighet som hade förutsättningar att utföra uppdraget inom ramen för upphandlingslagens bestämmelser om upphandling i konkurrens. Om beslutet hade meddelats med större hänsyn till tidsaspekterna hade förutsättningarna för att genomföra en upphandling i konkurrens självfallet varit bättre.

252 2006/07:KU20

Särskilt yttrande

Utskottets granskning har föranlett följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom parentes vilket avsnitt i utskottets granskning som behandlas i det särskilda yttrandet.

1. Statsrådet Mats Odells uppdrag och finansiella intressen (avsnitt 1.4) av Marianne Berg (v). Enligt 6 kap. 9 § andra stycket i regeringsformen får statsråd ”ej heller inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för honom.” Mats Odell är i sin nuvarande roll ansvarig för övergripande lagstiftning gällande bland annat kommuner och landsting, men också för viss inriktning, styrning och uppföljning av länsstyrelsernas verksamhet. Samti- digt har han ekonomiska intressen i företag som ägnar sig åt vård- och omsorgsverksamhet. Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt utlåtande i ärendet att ”med de ärendegrupper som Mats Odell denna gång har ansvar för som statsråd – bl.a. övergripande lagstiftning gällande kommuner, landsting och kommunal- förbund, vissa frågor om inriktning, styrning och uppföljning av länsstyrel- sernas verksamhet och utvecklingen av den statliga förvaltningen - får hans intressen i företag som bedriver omsorgsverksamhet anses mera käns- liga.” Utskottet konstaterar också att en fullständig redovisning om hans situation i jävshänseende saknas, men förutsätter också att det finns en insikt inom regeringskansliet ”om betydelsen av säkerhetsavstånd i ären- den som kan aktualisera privatekonomiska intressen.” Det är dock inte alldeles uppenbart vad det där med ”betydande säker- hetsavstånd” i praktiken innebär. Vänsterpartiet ser det som ett problem att det idag finns en gråzon där uppenbart jäv inte föreligger, men där ett stats- råds ekonomiska intressen ändå skulle kunna innebära sådana kopplingar till det egna ansvarsområdet som riskerar att påverka förtroendet för honom/ henne, men som ändå inte med självklarhet kan anses strida mot regeringsformens 6 kap. 9 §. Inom den nuvarande regeringen har flera ministrars ekonomiska intressen blottlagt denna gråzon. Vänsterpartiet har inget att erinra mot utskottets ställningstagande i ären- det Mats Odell, men ser den nuvarande gråzonen vad gäller statsrådens ekonomiska intressen som ett demokratiskt problem. Vi efterlyser en strin- gentare praxis eller ett tydligare regelverk vad gäller statsrådens värdepap- persinnehav och andra ekonomiska intressen och avser att återkomma med förslag i denna fråga.

Elanders, Vällingby 2007 253 2006/07:KU20

Innehållsförteckning

Bilaga Utfrågningar ...... 2 Bilaga B1 Rättschef Christina Weihe, Statsrådsberedningen ...... 2 Bilaga B2 Hyresrådet Erik Gerleman ...... 14 Bilaga B3 Före detta statssekreterare Dan Eliasson ...... 22 Bilaga B4 Före detta utrikesminister Laila Freivalds ...... 30 Bilaga B5 Före detta justitieminister Thomas Bodström ...... 48 Bilaga B6 Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth ...... 55 Bilaga B7 Före detta kulturminister Leif Pagrotsky ...... 63 Bilaga B8 Ordföranden i Lundin Petroleum AB, Ian H. Lundin ...... 77 Bilaga B9 Före detta näringsminister Thomas Östros ...... 92 Bilaga B10 Före detta kulturminister Cecilia Stegö Chiló ...... 105 Bilaga B11 Utrikesminister Carl Bildt ...... 117 Bilaga B12 Statsminister Fredrik Reinfeldt ...... 147 Bilaga B13 Verkställande direktören vid Vostok Nafta, Per Brilioth ..... 199 Bilaga B14 Utrikesminister Carl Bildt ...... 213

1 2006/07:KU20

BILAGA Utfrågningar

Bilaga B1 Rättschef Christina Weihe, Statsrådsberedningen Torsdagen den 29 mars 2007 Granskningsärendena 20, 36, 38 Utrikesminister Carl Bildts finansiella intressen Ordföranden: Jag vill hälsa er alla välkomna till konstitutionsutskottets sammanträde, som härmed är öppnat. Konstitutionsutskottet har som en av sina viktigaste uppgifter att för hela riksdagens räkning sköta granskningen av regeringen som helhet men även granska hur de enskilda statsråden skött sina uppdrag. I år är det över 40 ärenden som enskilda riksdagsledamöter anmält till granskning. Det finns också, vill jag poängtera, en omfattande skriftlig dokumentation i samtliga ärenden. I några av dessa ärenden har utskottet bedömt att den skriftliga dokumentationen behöver kompletteras med utfråg- ningar. Utskottet har därför bjudit in ett antal personer, både statsråd och tjänstemän, som vi tror kan bidra med såväl intressant som relevant information så att vår granskning ska bli så bra och fullständig som det bara är möjligt. I dag börjar vi utfrågningarna med rättschefen för Statsrådsberedningen, Christina Weihe. Det gäller ett granskningsärende som rör den nuvarande utrikesministerns finansiella intressen. Därefter följer under förmiddagen i dag två ytterligare ärenden, där den förra regeringen är anmäld. Ett ärende rör frågan hur regeringen behandlat hyresråden, där hyresrådet Erik Gerle- man kommer att utfrågas. Sedan har vi en utfrågning av den förre statssekreteraren i Justitiedepartementet, Dan Eliasson. Det gäller ett ärende som rör den förra utrikesministerns roll i stängningen av en hemsida. Eftersom jag varit ledamot av den förra regeringen kommer jag att lämna över rollen som granskare och låta vice ordföranden i utskottet, Per Bill, sköta om de ärenden där den förra regeringen är anmäld. Jag vill också uppmana er alla att använda mikrofonerna eftersom detta tas upp stenografiskt. Med detta sagt vill jag hälsa Christina Weihe mycket välkommen till konstitutionsutskottet. De ärenden som vi vill fråga dig om är tre gransk- ningsärenden, två från Miljöpartiet och ett från Socialdemokraterna. De tre ärendena rör utrikesminister Carl Bildts finansiella intressen. Tågordningen för utfrågningarna är sådan att den som blir utfrågad får möjlighet att först kommentera det aktuella ärendet. Därefter sker en utfråg- ning utifrån de olika partierna. Först får de anmälande partierna ställa frågor, och sedan kommer ordet att ges till övriga partier i storleksordning.

2 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Efter denna inledning, och innan vi går över till överläggningarna, vill jag fråga om det finns något som du, Christina Weihe, vill kommentera beträffande dessa granskningsärenden, som alltså rör Carl Bildts finansiella intressen. Välkommen till oss, Christina, och varsågod, ordet är ditt! Christina Weihe: Fru ordförande! Jag tackar för att jag bjudits in till denna utfrågning i utskottet. Eftersom jag antar att ett av skälen till att jag bjudits in är att utskottet ska få belyst hur vi arbetar med jävsfrågor och med frågor om statsrådens värdepappersinnehav tänkte jag ta tillfället i akt och redovisa för rutinerna, hur vi arbetar inför regeringssammanträden bland annat med de här frågorna och även översiktligt, fastän jag vet att utskottets ledamöter är väl förtrogna med dem, samt redogöra lite grann för de jävsbestämmelser som framför allt är aktuella att tillämpa i regeringsarbetet. Då skulle jag först vilja nämna något om de jävsbestämmelser som vi framför allt ser kan vara tillämpliga i regeringsarbetet. Jävsbestämmelserna i förvaltningslagen tillämpar vi analogt i regeringsarbetet. Jävsbestämmel- serna tar sikte på konkreta ärenden, ärenden som ska leda till ett beslut. Jävsbestämmelserna tar inte sikte på faktiskt handlande. De jävsbestämmelser som vi tittar på i Regeringskansliet är framför allt sakägarjävet. Det är sådana frågor som helt enkelt gäller ett ärende som angår statsrådet eller tjänstemannen själv, till exempel det förhållandet att han eller hon deltar i ett beslut som rör ersättning till sig själv eller liknande. Det finns också ett släktskapsjäv; det ärende som man behandlar berör då statsrådets eller tjänstemannens närstående. Sedan kommer vi in på frågor om intressejäv. Intressejäv kan föreligga om ärendets utgång kan medföra synnerlig nytta eller skada för statsrådet eller någon närstående. Det gäller till exempel situationer när ett statsråd – jag tar framför allt sikte på statsråden i det här fallet – har en stor aktiepost i ett bolag, bolaget är part i ärendet och ärendets utgång inte är av ringa betydelse för bolaget. Jag kan säga att i litteraturen sägs att en liten aktiepost i ett bolag som är part i ärendet i allmänhet inte grundar jäv. Därutöver har vi den så kallade generalklausulen i förvaltningslagen. Den föreskriver att jäv kan föreligga om det i övrigt, alltså när de andra bestämmelserna inte är tillämpliga, finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till beslutsfattarens opartiskhet i ärendet. Det ska då vara något mer påtagligt som gör att man landar i den bedöm- ningen. I litteraturen sägs att det kan vara sådant som att någon är uppenbart ovän med den som är part i ärendet, eller att man är ekonomiskt beroende av en part i ärendet. Det var kort om de bestämmelser som vi särskilt tittat på, som alltså är särskilt aktuella i regeringsarbetet. Låt mig så återkomma till rutinerna. Som utskottets ledamöter känner till har statsråden träffat en överenskommelse som i huvudsak överensstäm- mer med den tidigare regeringens överenskommelse och innebär att de ska anmäla värdepappersinnehav, och ändringar i innehavet anmäls på samma sätt. Dessa anmälningar görs till rättschefen i Statsrådsberedningen, för när-

3 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

varande till mig, och jag för in de uppgifterna i en förteckning. Den förteckningen uppdateras allteftersom det kommer in ändringsanmälningar. Statsråden har också kommit överens om att uppgifterna i förteckningen ska vara offentliga. Vi expedierar den alltså när den begärs att få ut. Hur kommer då anmälningarna in? Anmälningarna kommer oftast från expeditions- och rättscheferna vid departementen till mig eller så kommer de ibland direkt från statsråden och ibland direkt från exempelvis en förval- tare. Det är därför inte endast rättschefen i Statsrådsberedningen som har tillgång till information om statsrådens värdepappersinnehav, utan det är framför allt rätts- och expeditionscheferna på departementen som känner till vad statsråden har för innehav. Dessutom ska rätts- och expeditionscheferna ha tillgång till den samlade förteckningen över samtliga statsråds värdepappersinnehav. Vad gäller prövningen av jäv i Regeringskansliet påbörjas det arbetet så att säga varje gång ett ärende påbörjas ute i departementen. Det är där prövningen börjar, alltså när beredningen av ärendet börjar. Inför regeringssammanträdena, när vi kommer fram till den delen av beredningsprocessen, lämnar alla departement sina ärendeförteckningar till Statsrådsberedningen. Sedan en längre tid tillbaka är rutinen sådan att rätts- chefen går igenom alla ärendeförteckningar och jämför dem med innehålls- förteckningen. Syftet med det var när det infördes att vara ytterligare en maska i nätet för att se på jävsfrågor. Det är sällan frågan om jäv dyker upp först i detta läge. De tillfällen när frågan om jäv uppmärksammas sker ofta genom att en rätts- eller expeditionschef hör av sig till mig och säger att de har ett ärende som ska upp nästa vecka eller den här veckan, att de uppmärksammat ärendet och så vidare. Som jag nämnde är man givetvis i arbetet ute på departementen uppmärksam på dessa frågeställningar. Vad händer om det först vid rättschefens genomgång upptäcks att det kan föreligga jäv? Enligt de rutiner som gällt åtminstone sedan ett par år tillbaka kontaktas i första hand berörda rätts- och expeditionschefer för att höra deras syn på saken. Om det vid sådana kontakter görs bedömningen att det är ett beslut som statsrådet inte ska delta i är det i första hand respektive rätts- och expeditionschef som talar med sitt statsråd om den saken. Det är alltså inte rättschefen i Statsrådsberedningen som tar kontakt med statsråden ute på departementen. Om man i en sådan dialog kommer fram till att ett visst statsråd inte ska delta i beslutet underrättas statsministern eller i övrigt ordföranden vid regeringssammanträdet om förhållandet före regeringssammanträdet. Att statsrådet inte deltar i just det beslutet framgår av protokollet. Om man inom ramen för dessa överväganden kommer fram till att det inte är jäv utan att statsrådet ska delta framgår förstås inte det någonstans. Det görs ingen särskild anteckning om det.

4 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Som, hoppas jag, framgår av min beskrivning av rutinerna torde alltså jävsfrågor i allmänhet vara slutbehandlade före regeringssammanträdet. Det är oftast ingenting som man tar upp och diskuterar vid sammanträdet. Det är i alla fall min erfarenhet. Om man upptäcker att ett statsråd inte bör delta ordnar man det så att antingen ett annat statsråd föredrar det ären- det, om det är ett ärende på det egna statsrådets ansvarsområde, eller så deltar statsrådet helt enkelt inte i just den delen av beslutet. De är väl medvetna om den proceduren. För att belysa rutinerna och tillämpningen av jävsbestämmelserna, fru ordförande, kanske jag kan få ta ett ärende som jag förstått att utskottet tittat på. Det finns med i handlingarna och gäller ett beslut i november förra året. Det gäller alltså en ansökan av ett bolag, Peter Gaz, om förläng- ning av giltighetstid för tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln för att utforska svensk kontinentalsockel i Östersjön för en naturgasledning från Ryssland till Tyskland–Danmark. Det är alltså vad som framgår av ärende- förteckningen. Av ärendeförteckningen till regeringssammanträdet framgår också förslag till beslutsmening. I det här ärendet följdes de nyss nämnda rutinerna, vilket innebär att det gjordes en jämförelse med innehållsförteckningen, och det konstaterades att inget av statsråden har aktier eller engagemang i sökandebolaget. Jag gjorde bedömningen att ärendet inte var av den beskaffenheten att det fanns anledning att misstänka jäv hos något av statsråden, och jag blev heller inte kontaktad i ärendet av någon rätts- eller expeditionschef. Som framgår av utskottets handlingar i ärendet deltog, om jag inte missminner mig, samtliga statsråd vid regeringssammanträdet i det beslutet. Jag ser i utskottets handlingar, som jag fått ta del av, att det ställningsta- gandet ifrågasattes, i varje fall under en tid, i medierna. Därför kanske jag kort kan få utveckla det ställningstagandet, det vill säga att det inte förelig- ger jäv i det ärendet. I och med att ärendet gäller utrikesminister Carl Bildt är det mot bakgrund av de innehållsförteckningarna, de innehaven, som jag bedömer frågan. Ställt direkt mot bakgrund av utrikesministerns värdepappersinnehav i förhållande till det här ärendet kan man konstatera att varken utrikesministern eller något annat statsråd eller någon honom närstående eller ställföre- trädande för dem var part i ärendet. Utrikesministern hade inte aktier eller optioner i företaget som var part i ärendet. Det fanns inte heller, såvitt jag känner till, någon särskild omständighet utöver det här som var ägnad att rubba förtroendet till opartiskheten i ärendet. Jävsbestämmelserna är ganska tydliga, och jag bedömer det vara klart att det inte förelåg jäv i det här ärendet. Låt mig, fru ordförande, avslutningsvis säga att vi alltså har ett regelverk som tillämpas, förvaltningslagens jävsbestämmelser. Regeringen har kommit överens om en ordning att värdepappersinnehav ska anmälas. De innehaven offentliggörs. Jag har redogjort för rutinerna inför regeringssam-

5 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

manträdena. Jag uppfattar att de fungerar väl. Jag kan också nämna att jävsfrågor är något som alltid är aktuellt i Regeringskansliet. Inom rätts- och expeditionschefskretsen diskuterar vi ofta de frågorna. Jag hoppas, fru ordförande, att den här inledningen är till någon nytta för utskottets ledamöter i den fortsatta granskningen. Ordföranden: Tack för kommentarerna i det aktuella ärendet och för en väldigt bra genomgång. Nu kommer ordet att gå runt bland utskottets leda- möter som får möjlighet att ställa direkta frågor. Vi börjar med de partier som anmält just den här frågan. Morgan Johansson (s): Fru ordförande! Jag vill tacka för en bra redogö- relse där vi framför allt fick höra om rutinerna för jävsprövning på ett mer generellt plan, men Christina Weihe gick också in på det konkreta ärende som vi nu har att hantera. Bakgrunden är den att bakom gasledningsprojektet ligger bolaget Gaz- prom, och en av de stora aktieägarna i Gazprom är Vostok Nafta där Carl Bildt har sina ekonomiska intressen; det gäller framför allt Vostok Nafta. Också under den tid som det fattades beslut i regeringen om ett förlängt tillstånd hade Bildt optioner i just Vostok Nafta, optioner som han sedan kunde sälja. Det är det vi alltså granskar. Jag skulle därför vilja fråga om rättschefen kände till det förhållandet, det vill säga kopplingen mellan Vostok Nafta och Gazprom å ena sidan och Peter Gaz å den andra. Den kännedomen måste hon ju ha haft för att kunna göra en helhetsbedömning. Christina Weihe: Fru ordförande! Vi utgår alltså från det rättsliga regelverket när vi gör de här prövningarna. Jag har redogjort för rutinerna, hur vi arbetar med jävsprövningen. Rutinerna följdes, det vill säga det gjordes en genomgång av ärendeförteckningen i förhållande till värdepappersinneha- vet. Vid den genomgången gjordes bedömningen att det inte fanns misstanke om jäv i det här ärendet. Jag kan bara konstatera att jag gör ingen annan bedömning i dag. Morgan Johansson (s): Du kände alltså inte till kopplingen mellan Peter Gaz och Vostok Nafta. Du kände inte till att Peter Gaz faktiskt agerade indirekt på Vostok Naftas uppdrag. Hela gasledningsprojektet hänger ju på om man får tillstånd att fortsätta undersökningarna på botten. Så långt är det då klart. Det var heller ingen som uppmärksammade dig på det, varken utrikesministern själv eller någon rättschef, utan du tittade på ärende- förteckningen och sedan på aktieinnehavet och kopplade alltså inte ihop Peter Gaz med Vostok Nafta. Så mycket förstår jag. Du talade tidigare om jävssituationen och jävsprövning. Du talade om intressejävet, det vill säga att för att det ska föreligga ett intressejäv måste det finnas en synnerlig nytta eller en synnerlig skada för en enskild beslutsfattare av ett enskilt beslut. Därutöver finns dessutom en generalklausul, alltså ett slags marginal som vi ska hålla oss inom.

6 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Bakgrunden, situationen och händelseförloppet är alltså att först gav regeringen klartecken till de fortsatta förberedelserna för gasledningen. Det gjorde regeringen den 9 november. Den 7 december begärde Carl Bildt att få ut sina optioner från Vostok Nafta, som han sedan kunde sälja till ett värde av närmare 5 miljoner kronor. Då ska man minnas att gasledningen är mycket intressant för Vostok Nafta, eftersom en hel del av deras ekonomi hänger på att den kan byggas. Den helhetsbilden, det vill säga dess betydelse för Carl Bildts ekonomiska intressen och hans optioner, fanns heller inte med i din värdering av jävssituationen. Är det så jag ska tolka det? Christina Weihe: Fru ordförande! Jag har redogjort för hur vi arbetar i regeringen och den prövning som vi gjorde enligt rutinerna vid det tillfäl- let, den 9 november. Jag konstaterade då, och konstaterar även i dag, att det inte förelåg jäv i det här ärendet. Sedan är det en helt annan sak hur det uppfattas i den allmänna debatten, men enligt regelverket förelåg inte jäv i det här ärendet. Det är min bestämda uppfattning. Morgan Johansson (s): Om du hade känt till kopplingen mellan Vostok Nafta och Peter Gaz, hade det på något sätt förändrat din bedömning – mot bakgrund av att Carl Bildt hade stora intressen i Vostok Nafta? Christina Weihe: Fru ordförande! Jag utgår, som sagt, från det rättsliga regelverket när vi gör jävsbedömningarna, och det är inte min uppgift att göra några andra bedömningar. Som jag konstaterade är det min uppfattning att det inte föreligger jäv i det här ärendet. Morgan Johansson (s): Om du ser på helhetsbilden, det vill säga att du inte fick information från något håll om kopplingen mellan Vostok Nafta och Gazprom å den ena sidan och Peter Gaz å den andra, tycker du att någon borde ha informerat dig om de sakförhållandena för att du då skulle ha kunnat göra en ordentlig jävsprövning? Tycker du till exempel att Carl Bildt borde ha varit uppmärksam på det eller att rättschefen i Näringsdepar- tementet, som hanterat ärendet i den delen, borde ha uppmärksammat dig på det? Christina Weihe: Fru ordförande! Jag vill inte här och nu göra bedöm- ningar av andras ageranden. Jag kan bara konstatera att rutinerna följts i det här ärendet och att bedömningen som gjordes då är den bedömning som även gäller i dag. Mikael Johansson (mp): Ordförande! Jag vill borra lite djupare där Mor- gan avslutade sina frågor. Nu har du, Christina, redogjort för detta med jäv. Normalt är det rättschef eller expeditionschef vid respektive departement som uppmärksammar er på den frågan och för den diskussionen. När det gäller Carl Bildt vill jag fråga: Har det i några sammanhang förekommit sådana kontakter utan att det varit ett konkret regeringsärende som ska upp på dagordningen? Har det förekommit några kontakter från

7 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

expeditionschefer, rättschefer? Har det funnits några andra som signalerat något om Carl Bildts eventuella jävssituation med tanke på de uppdrag han haft i till exempel USA, Sudan och så vidare? Har det förekommit några som helst sådana kontakter? Christina Weihe: Fru ordförande! Jag har inte haft några kontakter med utrikesministern i de här frågorna. När det gäller vilka kontakter han haft med sin rätts- och expeditionschef i övrigt får jag tyvärr avstå. Där blir jag svaret skyldig. Mikael Johansson (mp): Du har också redogjort för rutinerna kring jäv och annat. Då undrar jag om det finns några rutiner – som också Morgan var inne på – kring till exempel det faktum att Carl Bildt sitter i styrelsen för Lundin Oil och att det skulle kunna påverka hans möjligheter att hantera utrikespolitiska frågor om exempelvis Sudan? Har det inte funnits några tankar om att göra något, hur det kan analyseras och vilken eventuell påver- kan det har för jävssituationen, när det möjligen kan hävdas att han skulle vara part i ärendet genom att han i sin roll som före detta styrelseledamot skulle kunna påverkas av hur han utformar sin utrikespolitik? Jag undrar om det förekommit några sådana allmänna diskussioner, eftersom det redovisats att ni i samband med regeringsbildningen, strax efter, tog upp frågan om statsrådens redovisning. Christina Weihe: Fru ordförande! Som jag nämnde tidigare är jävsreglerna uppbyggda så att de tar sikte på ett konkret ärende, ett ärende som ska leda till ett beslut av något slag. Det är de jävsfrågor som prövas när det gäller konkreta ärenden. Vilka diskussioner som förts vid Utrikesdeparte- mentet med rätts- och expeditionschefen och andra kan jag inte gå in på. Det känner jag helt enkelt inte till. Mikael Johansson (mp): I det material vi har står redovisat att när regeringen tillträdde togs frågan om rutiner kring statsråden upp. Därför undrar jag helt kort: Var Carl Bildt närvarande vid de diskussionerna? Och när i tiden skedde de i så fall? Var det direkt efter regeringstillträdet eller var det senare, långt senare? Christina Weihe: Fru ordförande! Jag blir nog svaret skyldig vad gäller exakt när det inträffade, men i anslutning till att regeringen tillträdde, i anslutning till allmän beredning togs dessa frågor upp. Jag uppfattade att regeringen var mycket angelägen om att på ett tidigt stadium ta ställning till att det upparbetades rutiner för de här frågorna, alltså om redovisning av värdepappersinnehav och liknande. Man var angelägen om att de snabbt skulle komma på plats. Per Bill (m): Ordförande! Jag vill tacka för en mycket bra och belysande dragning. När vi i KU tar hit tjänstemän är det inte för att ställa dem till svars utan för att de ska ge oss kunskap som vi har nytta av i den fortsatta beredningen. När jag tittar på de frågor jag hade skrivit upp inför utfrågningen ser jag att jag i princip fått svar på dem alla.

8 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Jag har dock två frågor som jag skulle vilja få belysta ytterligare lite grann. Den ena gäller själva Peter Gazärendet. Det som den nuvarande regeringen gjorde, om jag uppfattat det rätt, var att förlänga ett tillstånd utifrån precis de grunder som den dåvarande, socialdemokratiska, regeringen hade givit tillståndet. Är det så jag ska uppfatta det hela? Den andra frågan gäller rutinerna. Av det utredningsmaterial som vi fått från Statsrådsberedningen framgår att man för närvarande ser över rutinerna för hur anmälningar av aktier och andra innehav ska gå till i framtiden. Finns det något du skulle vilja kommentera vad gäller det arbete som pågår? Christina Weihe: När det gäller innebörden av regeringsbeslutet – jag för- står att utskottet har regeringsbeslutet framför sig – tror jag inte att jag ska gå in på det i sak. Men jag har uppfattat att man förlänger ett redan meddelat tillstånd på samma grunder. Det är så jag läser detta. Vad jag vill minnas står det i vår promemoria till utskottet att SB har utfärdat en PM 2001 om riktlinjer för just anmälningsskyldighet, och det är den vi ser över. Vi har också i det sammanhanget övervägt om det finns skäl att på något sätt formalisera den överenskommelse om anmäl- ningsskyldigheten som statsråden träffade i anslutning till tillträdet. Per Bill (m): Jag har en liten följdfråga: Vi har ju liknande diskussioner i riksdagen, och där är det så att numera är allt sådant här digitalt. Man skulle kunna tänka sig ett förfarande där banker, fondkommissionärer och andra direkt rapporterar till Statsrådsberedningen, och därmed skulle man inte ha några mellanhänder. Är det ett av de överväganden man gör? Christina Weihe: De överväganden vi gör är att se till att detta blir i enlighet med den överenskommelse som statsråden har träffat, så vi får se var det landar. Per Bill (m): Tack, jag har inga fler frågor. Annie Johansson (c): Fru ordförande! Tack, Christina Weihe, för en mycket matnyttig dragning! Jag skulle vilja rikta in min fråga på en annan del av det utredningsmaterial som vi har, nämligen överåklagare Christer van der Kwasts beslut att lägga ned förundersökningen ”då det inte finns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal begåtts”, som han skriver. Överåklagaren skriver vidare i sitt beslut: ”Risken för att Carl Bildts tjänsteutövning som statsråd konkret skulle påverkas till följd av den erhållna förmånen måste sammanfattningsvis bedömas som mycket begrän- sad.” Detta beslut grundas på information som inhämtats från de aktuella bolagen men också från Statsrådsberedningen. Min fråga i det här fallet är: Vilken kommentar ger du till överåklagarens beslut att inte väcka åtal, samt vilken information har lämnats från Statsrådsberedningens sida till överåklagaren om Carl Bildts misstänkta jävssituation?

9 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Christina Weihe: Fru ordförande! Jag har nog ingen annan kommentar än att jag konstaterar att överåklagaren gjorde denna bedömning. Det är ju ändå en nedlagd förundersökning. Men givetvis fick överåklagaren tillgång till det material som har kommit in till Statsrådsberedningen. Mauricio Rojas (fp): Fru ordförande! Tack Christina, för en mycket bra sammanfattning! Du har sagt väldigt tydligt att än i dag bedömer du att det inte förelåg någon jävssituation här. Jag skulle vilja att du utvecklar det. Vad är den juridiska grunden för detta? Vad är det för överväganden du gör för att säga att det inte förekommer också med det vi vet i dag? Christina Weihe: Fru ordförande! Jag gick igenom de jävsbestämmelser som finns, och jag kan konstatera att varken utrikesministern eller någon honom närstående var part eller ställföreträdare för någon part i detta ärende. Utrikesministern hade inte aktier eller optioner i det företag som var part i ärendet. Det finns inte heller, så vitt jag känner till, någon sär- skild omständighet utöver detta som var eller är ägnad att rubba förtroen- det för opartiskheten i ärendet. Mauricio Rojas (fp): Det vill säga att uppgifterna om att Carl Bildt hade optioner i ett företag som på något sätt var kopplat till det andra företaget inte ändrar bedömningen? Inte heller 11 § 5, det här med att rubba förtro- endet, påverkar förtroendet för statsrådet att han hade aktier i ett företag som på något sätt var kopplat till det här andra företaget? Christina Weihe: Fru ordförande! Bedömningen är klar och tydlig. Jag tycker att bestämmelserna som sagt är klara och tydliga på det här områ- det. Praxis är tydlig. De omständigheterna kan inte anses göra att det föreligger jäv i ärendet. Mauricio Rojas (fp): Fru ordförande! En sista fråga: Tycker rättschefen att det finns någon anledning att se över redovisningen av aktieinnehavet och liknande innehav med tanke på de väldigt komplicerade relationer som kan uppstå inom näringslivet, där ett bolag kan äga något annat bolag och där det direkta aktieinnehavet eller något ekonomiskt intresse i ett bolag kanske säger lite, för att det finns andra bolag som är inblandade? Christina Weihe: Fru ordförande! Jag uppfattar att min uppgift är att tillämpa gällande bestämmelser. Som jag nämnde har vi ett regelverk för detta. Vi har rutiner som inte, hittills i alla fall, har visat sig brista i något större avseende. Jag anser inte att min uppgift är att ge mig in i den all- männa debatten när det gäller dessa frågor. Ingvar Svensson (kd): Fru ordförande! Jag har ett par kontrollfrågor bara. Det är bara vid själva beslutstillfället som man gör en jävsanalys – är det riktigt? Christina Weihe: Jag gick igenom rutinerna, och alla rätts och expeditionschefer ute på departementen har uppgifter om sina respektive statsråds värdepappersinnehav och även den allmänna förteckningen över alla stats- råds värdepappersinnehav.

10 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Det är så att jävsbestämmelserna ju tar sikte på beredningen av ett ärende inför beslut, så det är klart att jävsproblematiken dyker upp redan i början av beredningsprocessen. Ingvar Svensson (kd): Ja, då fick jag svar på den frågan, för jag undrade just över beredningsprocessen. När det gäller synnerlig nytta kan man ganska enkelt göra en sådan bedömning, men det här med generalklausulen om särskilda omständigheter om man ifrågasätter opartiskhet – hur görs den analysen? Christina Weihe: Vi tillämpar ju gällande rätt. Gällande rätt är praxis på området från JO, från domstolar, från myndigheter och även från KU förstås. Marianne Berg (v): Fru ordförande! Här är många frågor som vi har fått svar på, men jag vill ställa en till Christina och se om jag uppfattade det rätt. Uppfattade jag det rätt att Christina inte hade fått någon som helst information angående kopplingen mellan Vostok Nafta och Gazprom och Vostok Nafta och Peter Gaz? Är det rätt uppfattat av mig att Christina Weihe inte hade fått någon information? Christina Weihe: Jag redogjorde för de rutiner vi har, det vill säga att vi har ärendeförteckningen och jag jämför den med värdepappersinnehavet – den förteckning som finns där. Morgan Johansson (s): Nu har vi ju informationen. Nu har vi hela bilden framför oss så att säga. Då måste jag ändå ställa frågor kring hur Christina Weihe tolkar jäv, för hon fortsätter att hävda att även när hon har hela informationen är det ändå inte jäv. Här har vi alltså en svensk minister med mycket stora ekonomiska intressen i ett företag som vill bygga en gasledning. Regeringen prövar frågan om fortsatt prospektering. Är inte det ett skolboksexempel på jäv? Om inte det är jäv, vad är då jäv enligt Christina Weihes bedömningar? Handen på hjärtat: Är det inte så, rättschefen, att hade du känt till kopplingen mellan Vostok Nafta och Peter Gaz, och hade du känt till att Carl Bildt bara några veckor efteråt skulle kvittera ut 5 miljoner kronor från Vostok Nafta – då hade du gjort en annan bedömning i jävsfrågan? Är det inte så? Christina Weihe: Fru ordförande! Jag har redogjort för min bedömning av jävsfrågan i detta ärende mot bakgrund av gällande jävsregler. Enligt min bedömning förelåg och föreligger – jag vet inte riktigt hur man ska uttrycka det för att vara helt säker – inte jäv. Sedan är det givetvis så att min bedömning inte är lag. Det är alltid så att någon kan överpröva min bedömning, men jag har gjort min bedöm- ning och jag anser att den är väldigt klar. Mikael Johansson (mp): Fru ordförande! I det skriftliga svar som konstitutionsutskottet har fått av dig Christina står det att i anslutning till att regeringen tillträtt togs frågan upp om rutiner för statsrådens redovisning

11 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

av finansiella instrument och tidigare uppdrag med mera, och att förslag till rutiner för statsrådens redovisning utarbetas och diskuteras i regeringen. Min korta fråga är: Var Carl Bildt närvarande vid detta regerings- sammanträde, eller vid detta tillfälle? Christina Weihe: Jag blir svaret skyldig, men jag har uppfattningen att alla statsråd var närvarande vid de här tidpunkterna. Det har jag. Men för att vara helt säker bör man nog … Mauricio Rojas (fp): Finns det något tidigare fall i en annan regering som skulle kunna likna detta fall och där man har prövat liknande situationer som den som diskuteras nu? Christina Weihe: Fru ordförande! Som jag nämnde görs det inte några anteckningar om när man kommer fram till att det inte är jäv. Jag förutsät- ter att utskottet är väl förtroget med de ärenden som har prövats. Jag kan bara konstatera att det värdepappersinnehav som utrikesministern hade i detta ärende inte var en part i ärendet. Det är väl sådana frågor som fram- för allt har prövats i konstitutionsutskottet. Mauricio Rojas (fp): Rättschefen har sagt att det finns en praxis – kanske inte inom Regeringskansliet men i stort – om vad som är jäv framför allt i de här situationerna. Kan du utveckla denna praxis lite? Vad består den i? Christina Weihe: Fru ordförande! Som jag nämnde tidigare finns ju en hel del redovisat här i konstitutionsutskottet. Konstitutionsutskottet har ju prö- vat detta väldigt många gånger. I kommentarerna till lagstiftningen tas just frågan upp om att aktieinnehav i ett bolag som är part givetvis kan inne- bära att det föreligger en intressekonflikt, intressejäv. Men inte ens i det fallet – när man har innehav i aktier i ett bolag som är part i ärendet – blir det obligatoriskt jäv, utan det är beroende av hur stort värdepappersin- nehavet är och vilken betydelse ärendet har för bolaget. Ordföranden: Jag har en fråga själv. Ärendet som vi nu diskuterar har ju sitt ursprung i Näringsdepartementet. Det är Näringsdepartementet som har berett detta ärende. I den redogörelse som rättschefen har lämnat framgår det att jävsbedömningarna egentligen sker så fort beredningen av ett ärende påbörjas i respektive departement och att det då i de fallen är rätts eller expeditionschefen som är ansvarig för att göra bedömningarna om eventuellt jäv. Min fråga till rättschefen är: Skedde det en jävsbedömning i Näringsde- partementet i detta ärende när det gäller Carl Bildt? Christina Weihe: Fru ordförande! Rutinerna är som sagt att varje rätts och expeditionschef ska ha information om alla statsråds värdepappersinnehav och liknande och att det liksom ligger i det dagliga arbetet att titta på sådana här frågor. Jag blev som sagt inte kontaktad av någon rätts eller expeditionschef i detta ärende.

12 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Det har nämnts här att det är någon som är ansvarig för att pröva jävs- frågorna. Bestämmelserna i förvaltningslagen säger också att det faktiskt ankommer på beslutsfattaren, den som handlägger ärendet, att titta på de frågorna också. Men till stöd för detta finns ju rätts och expeditionscheferna ute på departementen. Det behövs i och med att vi har så många stora, olika ärenden. Ordföranden: Ska jag då tolka det som så att det inte skedde någon pröv- ning av jävsfrågan i Näringsdepartementet på grund av att man inte blev uppmärksammad på att det eventuellt kunde föreligga jäv? Christina Weihe: Fru ordförande! Jag blir svaret skyldig där. Helene Petersson i Stockaryd (s): Tack fru ordförande, och tack för en bra genomgång! Jag vill bara ställa en kontrollfråga också. Det är med anledning av de sista meningarna som rättschefen sade här, att det också självklart ligger på den som handlägger ärendet och beslutar. Min kontroll- fråga är: Ni menar statsrådet? Christina Weihe: Jag menar att alla som deltar i ett ärende, i ett beslut, har att anmäla när man känner till ett förhållande som skulle kunna inne- bära jäv. Sedan har vi de rutinerna – just därför att underlätta – att statsråden anmäler de förhållandena till rättschefen i Statsrådsberedningen som gör denna kontroll före varje regeringssammanträde. Helene Petersson i Stockaryd (s): Vem kan man då säga är den ytterst ansvariga för att rätt information och rätt sakförhållande kommer fram till rättscheferna och till slut till dig som rättschef i Statsrådsberedningen? Christina Weihe: Fru ordförande! Jag kan bara konstatera att vi har ett regelsystem. Alla ska tillämpa det, och vi har utarbetat rutiner för hur det ska kunna upprätthållas. I den delen har jag uppfattat att regeringen har varit väldigt engagerad i frågan och angelägen om att det ska finnas rutiner på plats just för att försäkra sig om att vi kan upprätthålla tillämp- ningen av regelverket. Helene Petersson i Stockaryd (s): Jag envisas lite, men kan man alltså säga att statsrådet är ytterst ansvarigt för att rätt information lämnas? Ja eller nej? Christina Weihe: Fru ordförande! Jag tänkte bara se att jag får det rätt här. I förvaltningslagen anges just att den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom – eller henne, borde det kanske stå – ska självmant ge det till känna. I Regeringskansliet har vi rutinerna att vi anmä- ler värdepappersinnehav och uppdrag till Statsrådsberedningen som upprät- tar en förteckning över detta. Ingvar Svensson (kd): Får jag bara fråga: Förvaltningslagen gäller inte regeringen, eller hur? Christina Weihe: Förvaltningslagen tillämpas analogt i regeringsarbetet.

13 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Mauricio Rojas (fp): Har det förekommit tidigare att något statsråd själv- mant har anmält att det finns en eventuell jävssituation? Känner du till något sådant? Christina Weihe: Fru ordförande! Som jag nämnde så har det nästan aldrig – i vart fall inte under min tid som rättschef i Statsrådsberedningen – före- kommit att något statsråd anmält. Jag vill inte minnas att något statsråd har anmält direkt till mig. Däremot har det hänt att expeditionschefer eller rättschefer hör av sig till mig och säger att statsrådet har uppmärksammat detta. Ordföranden: Då verkar det vara på det sättet att det är slut på frågandet från utskottets sida. Ingen som har ytterligare frågor och som söker svar? Vi tackar så hemskt mycket, Christina Weihe, för att du hade möjlighet att närvara i dag i konstitutionsutskottets utfrågning. Tack för det! Vi bryter nu för en kort paus innan vi fortsätter utfrågningarna som bör- jar kl. 10, och då överlämnar jag ordförandeskapet till vice ordförande Per Bill. Tack så mycket!

Bilaga B2 Hyresrådet Erik Gerleman Torsdagen den 29 mars 2007 Granskningsärende 23 Regeringens hantering av hyresråden vid de mindre hyresnämnderna vid omorganisationen årsskiftet 2005/06 Ordföranden: Då återupptar vi KU:s granskningar. Inom ramen för KU:s granskningar av regeringen och regeringsärendenas handläggning har vi kallat hyresrådet Erik Gerleman till utfrågning. Det handlar om den före detta socialdemokratiska regeringens hantering av hyresråden vid de mindre hyresnämnderna vid omorganisationen, som skedde årsskiftet 2005/2006. Jag vill påpeka att ni som tjänsteman, expert, har kallats hit för att öka KU:s kunskaper och också naturligtvis tv-tittarnas kunskaper om denna hän- delse och därtill hörande bestämmelser. Innan vi ger ledamöterna av KU möjligheter att ställa frågor har ni möj- lighet att, om ni så önskar, göra en inledande liten exposé över detta på maximalt tio minuter. Vill ni göra detta? Hyresrådet Erik Gerleman: Ja, tack! Ordföranden: Varsågod, Erik! Hyresrådet Erik Gerleman: Tack, herr ordförande! Jag har kommit hit för att lämna min syn på hur hyresråd ska uppfattas, om de är domare eller om de inte är domare. Anledningen till att jag har kommit att intressera mig för den frågan är att regeringen har intagit den ståndpunkten att hyres- råd inte är domare, vilket vi som är hyresråd har blivit förvånade över.

14 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Första gången som det uppmärksammades var i en utredning som sedan kom att ligga till grund för den här reformen då hyresnämnderna fördes in, kan man säga, under tingsrätten, i den meningen att lagmannen vid tingsrätten blev chef även för hyresnämnden. I den här utredningen sägs det att hyresråd inte är domare. Med anledning av det ville jag försöka gå till botten med frågan och skrev då en artikel som fördes in i Domareför- bundets tidskrift. Jag antar att utskottets ledamöter har haft tillgång till den artikeln. Man kan säga att jag står fast vid det som jag sade där. Sedan är det några saker som inte blev så som utredaren hade föreslagit. Han hade ju tänkt sig att hyresnämnderna skulle ombildas till hyres- och arrendedom- stolar, men i stället fick de vara kvar men med lagmannen vid tingsrätten som chef för hyresnämnden. När det sedan gäller den nu aktuella frågan och den här KU-anmäl- ningen har regeringen lämnat två promemorior. Jag har tagit del av båda två. Den andra promemorian har jag läst noggrant, och där har jag en del synpunkter. Det är möjligt att någon av ledamöterna skulle komma att ställa frågor just om de sakerna, men jag tänkte att det kanske är enklare att jag talar om vad jag anser om vissa påståenden i den här promemorian. Det finns säkert utrymme för ytterligare frågor sedan. Jag tar då upp de olika punkter som jag särskilt vill fästa uppmärksam- heten på. I promemorian står det på s. 1 att en ordinarie domare är en i domstol fast anställd domare som har fullmakt. Som argument för den ståndpunkten hänvisar man till att det i regeringsformen står att det i domstol ska finnas ordinarie domare, 11 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen. Då vill jag säga som min mening att man måste se den här bestämmel- sen mot bakgrund av vad som uttalades i förarbetena till regeringsformen i den delen. Som jag uppfattar det ligger tonvikten här på ordinarie domare. Departementschefen uttalade i den här propositionen: Med hänsyn till de skiftande förhållandena vid dessa andra domstolar – det är alltså andra domstolar än Högsta domstolen och Regeringsrätten – är det inte möjligt att för dessa domstolars del uppställa en längre gående regel än att det vid sådan domstol ska finnas ordinarie domare, vilket innebär att det vid den organisatoriska enhet som ifrågavarande domstol utgör måste finnas minst en befattningshavare som har ställningen av ordinarie domare. En bestäm- melse av detta innehåll har tagits upp i tredje stycket av föregående paragraf. Jag tolkar alltså den bestämmelsen som att den är begränsad till att upp- ställa ett krav på organisationen av en domstol. Vid en sådan måste åtminstone någon domare vara ordinarie. Det går alltså inte att ha en domstol med enbart tillförordnade domare. Enligt min mening kan man inte i den bestämmelsen inläsa någon definition av begreppet domare. Vi kan fortsätta i den här promemorian. Nu kommer jag att ta upp de olika punkterna, som jag vill tala om, utan att de är i ordningsföljd i promemorian. Det står på s. 4: I tingsrätt kan bland annat ett hyresråd förordnas som ledamot i rätten vid avgörande av ett mål. Det har man då fäst avseende vid. Men då måste man se på vad det här är för en typ av

15 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

bestämmelse. Och det är alltså en domförhetsregel som uppställer vissa minimikrav på rättens sammansättning i mål där tingsrätten är domför med tre ledamöter. Där står det att av de ledamöter som inte är ordförande måste minst en tillhöra någon av vissa angivna kategorier, av vilka hyres- råd är en. I ett mål som avgörs av tre domare kan alltså två vara hyresråd. Det är alltså inte i den bestämmelsen som grunden för att hyresråd får tjänstgöra som domare i tingsrätt står att finna, utan det är en domförhets- regel. Den talar om hur rätten måste vara sammansatt i vissa typer av mål. Det måste förutsätta att hyresråd i och för sig är behöriga att vara domare i tingsrätten. De kategorier som räknas upp och som inte är hyresråd till- hör samtliga någon kategori av domare. Då måste man ju ha menat att hyresråd också är domare. Annars blir det egendomligt att de tillåts tjänst- göra i domstol. I hyresnämndsinstruktionen finns det en bestämmelse i 31 § som stadgar att hyresråd är skyldigt att i den utsträckning arbetsuppgifterna tillåter det tjänstgöra vid en tingsrätt på samma ort som hyresnämnden. Tidigare, när reformen genomfördes, var hyresråd skyldiga att tjänstgöra i hovrätt också. Någon begränsning till något visst slags mål uppställs inte och tilläm- pas mig veterligen inte heller. Det måste innebära att ett hyresråd är obegränsat behörigt att tjänstgöra som domare i alla mål vid tingsrätten. Det kan rimligen inte uppfattas på annat sätt än att lagstiftaren ansett att hyresråd är domare, och då har de också det anställningsskydd som gäller för domare. Hur har det då kunnat bli på det här sättet? Ja, när tjänsterna som hyres- råd infördes – det var 1969 – ansåg tydligen lagstiftaren det som en självklarhet att hyresråd var domare, även om hyresnämnderna inte ansågs som domstolar. Att hyresråd ansågs behöriga att döma i domstol kan bara förklaras på det sättet. Man ansåg att hyresråd var domare. Det är egentligen okänt när tanken att hyresråd inte är domare först dök upp och när den framlades offentligen första gången. Men någon har vid något tillfälle framfört den här tanken. Sedan har man försökt att i lagen tolka in stöd för att hyresråd inte är domare. Det anser jag inte vara möj- ligt. Lagen innehåller nämligen inte någon definition på det sättet av domare. Det stämmer också väl överens med svensk lagstiftningstradition att den är ganska sparsam med definitioner. När det gäller att avgöra om hyresråd är domare kan man egentligen resonera på tre olika sätt – minst. Man kan försöka att finna någon lagregel som klargör om hyresråd är domare, och jag anser inte att det finns någon regel som explicit säger att hyresråd är domare. Man kan tillämpa någon sorts abstrakt princip där man säger att det måste vara en domstol. Annars kan det inte vara domare. Det är en möjlighet. Men det finns inte heller något stöd för det. Man kan titta på förarbetena till den lagändring då det nuvarande anställningsskyddet för domare infördes. Det var redan i gamla regeringsformen. Då ändrade man den på vissa punkter i förväg. Det var 1965. Och då förklarade man att det inte går att ge någon defini-

16 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 tion av vare sig domare eller domstol. Det tredje alternativet – och det är det som jag anser vara det enda möjliga – är att man ser på hur det faktiskt har byggts upp, hur rättsordningen ser ut, och där ingår hyresråd som en kategori av domare. Ordföranden: Tack! Hyresrådet Erik Gerleman: Jag är inte riktigt klar ännu. Ordföranden: Är du inte riktigt klar än? Då ger vi dig några minuter till. Hyresrådet Erik Gerleman: Det är inte så väldigt mycket till som jag har att säga. Men på s. 3 talas det om domstolsliknande nämnders ställning. Det har ju diskuterats om hyresnämnderna är domstolar enligt Europakon- ventionens sätt att se det, och det är man nog ense om att de är. Sedan har det då framförts från regeringens sida att kravet på att en tvist om civila rättigheter ska avgöras i domstol inte nödvändigtvis förutsätter att det är en domstol enligt den inhemska rättsordningen. Det håller jag med om. Men det ställs ändå vissa krav. Det ska vara en opartisk och oav- hängig domstol, och till kravet på oavhängighet hör bland annat frågan om hur och för vilken tid domarna utses. I en proposition från 1987/88 som heter Europakonventionen och rätten till domstolsprövning i Sverige – den låg till grund för den numera upp- hävda lagen om rätt till domstolsprövning av vissa förvaltningsbeslut – övervägde man att införa en rätt till domstolsprövning av hyres- och arren- denämndernas avgöranden. Men man ansåg att det inte behövdes av flera olika skäl. Bland annat talade starka skäl för att de bör likställas med domstolar. Man sade att deras funktion, organisation, utredningsmöjlighet och självständiga ställning i allt väsentligt motsvarade vad som brukar utmärka en domstol. Sedan sade man så här: Tjänsten som ordförande i hyres- och arrendenämnd anses jämställd med en domartjänst. Man kan då säga att man kanske inte kan fästa så där väldigt stort avseende vid ett sådant uttalande. Men i det sammanhang då det uttalandet görs är det av väldigt stor betydelse. Vad det är fråga om i det här resonemanget är ju att klargöra att hyres- och arrendenämnderna uppfyller de krav som Europakonventionen ställer på en domstol. Och dit hör, som jag sade förut, ordförandens oberoende ställning, och där inräknas hans anställ- ningsskydd. Och detta ansåg man var uppfyllt, eftersom tjänsten ansågs jämställd med en domartjänst. Eftersom den enda form av jämställdhet som kan vara intressant här just är jämställdheten när det gäller anställningsskydd måste slutsatsen bli att regeringen ansett att hyresråd var jämställda med domare i detta avseende. Man kunde ha nöjt sig med att erinra om att hyresråd var anställda med fullmakt, vilket var fallet när uttalandet gjordes. Men man sade i stället att tjänsten ansågs jämställd med en domartjänst. Det är ju då särskilt egen-

17 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

domligt att man bara några år senare upphörde att ge fullmakt åt nya hyresråd, om man nu ansåg att fullmakten var av betydelse för anställnings- skyddet. Nu är det inte så mycket kvar att säga, men jag vill säga lite om vad som står i den här promemorian om fullmakt. Anställningsskyddet för ordinarie domare stadgas i grundlag. När det här anställningsskyddet infördes – det var alltså 1965 – klargjordes det att ställningen av ordinarie domare gäller oavsett vilket anställningsdokument som begagnas vid tillsättandet. Andra omständigheter än fullmakt skulle alltså vara avgörande för om en domare var ordinarie eller inte. Att inte betrakta de hyresråd som saknat fullmakt – så har ju varit fallet under en tid – som innehavare av ordinarie tjänster faller på sin egen orim- lighet. I de mindre hyresnämnderna har det ju endast funnits ett hyresråd. Då måste man fråga sig: Har det hyresrådet varit endast tf. hyresråd och, i så fall, i väntan på vad? Det är klart att de hyresråden har varit ordinarie. Sedan är det en punkt till. Det gäller vad som sägs om att hyresnämnds- chefernas löner sänktes. Man säger att Domstolsverket har tagit bort de lönetillägg som följde på förordnandena. Den framställningen ger ju intryck av att hyresnämndscheferna var anställda som hyresråd men hade en form av lönetillägg för att de var chefer. Men saken förhöll sig inte på det sättet, utan hyresnämndscheferna hade en särskild lön, högre än den som gällde för andra hyresråd. Det var först från och med den 1 juli 2003 som man ändrade lönen så att den delades upp i en grundlön och i ett tillägg som skulle utgå så länge NN är chef för hyresnämndens kansli. Det skedde dessutom innan det fanns något beslut om borttagande av chefskapet. Vi kanske hade fel, men vi hyresnämndschefer uppfattade det givetvis som en lönesänkning. Men det kanske är så det ska gå till, att man först delar upp lönen i en grundlön och i ett tillägg. Sedan är det ju enkelt att ta bort tillägget. En sista sak. Det talas också i den här promemorian på s. 6 om att hyres- rådens tjänstgöringsskyldighet finns intagen i hyresnämndsinstruktionen medan tjänstgöringsskyldigheten för domare finns i lagen om fullmaktsan- ställning. Det är inte riktigt hela sanningen, för det är bara rådmän som är tjänstgöringsskyldiga enligt den lagen i annan domstol. Men man menar tydligen att det faktum att bestämmelserna är intagna i olika lagar skulle vara ett uttryck för att man har sett olika på rådmän och hyresråd. Då vill jag säga att den stora skillnaden är att tjänstgöringsskyldigheten i domstol för hyresråd gällde ända sedan 1969. Den fanns redan när fullmaktslagen kom till. Då fanns det ju ingen anledning att föra in den regeln i fullmaktslagen. Det var mina synpunkter på den här promemorian. Jag svarar gärna på frågor nu om det är någon som undrar över något.

18 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Ordföranden: Tack, Erik Gerleman, för en bra och uttömmande redogö- relse! Du kanske redan har svarat på alla våra frågor. Men i KU är det det parti som har gjort KU-anmälan som först får ordet. Sedan tittar jag runt bordet i fallande ordning, det vill säga att vi börjar med det största partiet. Men först ska vi låta Kristdemokraterna få ordet. Ingvar Svensson (kd): Herr ordförande! Jag tackar för redogörelsen. Den svarade på en del av mina frågor. Jag har ytterligare några. Det sägs när det gäller medlemskap i Domareförbundet att det är öppet för bland annat ordinarie domare i någon av rikets domstolar eller hyres- nämnder. Har ett sådant stadgande någon som helst betydelse? Hyresrådet Erik Gerleman: Ja, det kanske inte kan betraktas som en rättskälla i traditionell mening, men jag menar att det är ett uttryck för hur både våra kolleger bland andra domare och vi själva har sett på hyresrå- dens ställning. Ingvar Svensson (kd): Det är kanske intressant för utskottet att få veta på vilket sätt hyresnämnder utövar dömande verksamhet. Jag tror att det är en information som vi inte riktigt har grepp om. Hyresrådet Erik Gerleman: Ja, det är en mycket viktig fråga därför att i den allmänna debatten framställs det ofta som att hyresnämnden väsentli- gen ägnar sig åt medling. Det är riktigt att hyresnämnderna medlar som ett, så att säga, verktyg för att lösa tvister. Men det finns stora och ganska tunga tvister som ligger på hyresnämnden. Det kan handla om människors rätt att få bo kvar i sin bostad. Det kan handla om arrendeavgifter för stora jordbruksföretag. Det kan handla om hyran för varuhus med årshyra på flera miljoner. Det avgörs inte av hyresnämnden, men hyresnämnden kan där avge ett så kallat yttrande om marknadshyra som sedan är vägle- dande för domstolen. Det är alltså mycket betydelsefulla och tunga tvister som hyresnämnderna och arrendenämnderna avgör. Ingvar Svensson (kd): Regeringskansliet hävdar i ett av sina svar till konstitutionsutskottet att hyresnämnderna är förvaltningsmyndigheter. Den 1 juni 1988 trädde lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut i kraft. Den handlade om att hitta en lösning på de krav som Europadomstolen hade ställt på Sverige. Min fråga är: Om nu hyresnämnderna var typiska förvaltningsmyndigheter borde då inte rättsprövningslagen ha gällt hyres- nämnderna? Hyresrådet Erik Gerleman: Jo, det borde den logiskt sett. Men regeringen ansåg ju att det inte behövdes just för att hyresnämnderna hade en sådan domstolsliknande funktion att Europakonventionens krav när det gällde rätt till domstolsprövning likväl fick anses vara uppfyllt. Bland annat hänvi- sade man, som jag nämnde tidigare, till att en tjänst som hyresråd ansågs jämställd med en domartjänst. Därför behövde man inte någon rättsprövning.

19 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Ingvar Svensson (kd): Nu hävdar Regeringskansliet – och det kommenterade du i din inledning – att en domstol i Europakonventionens mening inte påverkar domstolsbegreppet i Sveriges interna rättsordning. Men jag bara undrar – och det är en intressant frågeställning eftersom Europakon- ventionen sedan 1 januari 1995 är svensk lag – om detta verkligen är ett riktigt konstaterande. Du antydde att du delade den uppfattning som Reger- ingskansliet hade. Hyresrådet Erik Gerleman: Ja, såvitt jag har kunnat utröna är det godtagbart att den instans som det gäller uppfyller Europakonventionens krav på att vara domstol. Den måste inte kallas domstol. Den måste inte heller betraktas som en domstol. Men det blir onekligen lite underligt om man säger att vi lever upp till Europakonventionens krav men vi de facto behandlar de instanser som det är fråga om annorlunda än övriga domstolar. Det blir lite egendomligt. Men jag vågar inte ha någon bestämd uppfattning annat än att det är sannolikt att även instanser som icke, enligt den interna rättsordningen, kallas eller bedöms som domstolar kan godtas i Europakon- ventionens mening som domstolar. Ingvar Svensson (kd): Men finns det en legaldefinition av begreppet domstol? Hyresrådet Erik Gerleman: Menar du i Europakonventionen? Ingvar Svensson (kd): Nej, i svensk tradition. Hyresrådet Erik Gerleman: Nej, en legaldefinition finns inte, men det råder nog inte någon tvekan numera om vilka instanser som är domstolar och vilka som inte är det. Hyresnämnderna är förvaltningsmyndigheter. Men av det kan man, menar jag, inte dra någon säker slutsats om att funk- tionärerna där icke är domare. Ingvar Svensson (kd): Nej, just det. Det är alltså inte själva riksdagsbeslutet utan regeringens hantering av hyresråden i samband med organisations- förändringen som vi granskar. Men det fastställdes vid förändringen av de mindre hyresnämnderna att lagmannen i ortens tingsrätt skulle vara ordfö- rande för hyresnämnden. Vad kan skälet ha varit för detta om hyresnämn- derna nu anses vara typiska förvaltningsmyndigheter? Hyresrådet Erik Gerleman: Ja, man har velat uppnå vissa samordningsvins- ter. Hyresnämnderna är ju små enheter, och det kan eventuellt vara en fördel att lagmannen är chef även för hyresnämnden. Det kan man givetvis diskutera. Det är ju en bedömningsfråga. Ingvar Svensson (kd): Men har det inte anknytning till de dömande funktionerna hos hyresnämnderna? Hyresrådet Erik Gerleman: Ja, men lagmannen är ju inte ordförande i hyresnämnden, utan han är chef för hyresnämnden liksom han är chef för tingsrätten. Han har ingenting att göra med själva dömandet, så att säga.

20 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Ingvar Svensson (kd): Okej. Det finns en särskild föreskrift om vikarier för hyresråd. Endast domare får vara sådan vikarie. Hur kommenterar du det? Hyresrådet Erik Gerleman: Jag menar att det är ytterligare ett belägg för att hyresråd har uppfattats som domare. Annars blir det svårt att förstå var- för man har en sådan bestämmelse. Yilmaz Kerimo (s): Ordförande! Tack för en bra redogörelse! Rent allmänt kan jag säga att det för oss inte finns någon anledning att ställa en massa frågor i detta ärende, men jag tänkte ändå ställa ett par frågor. Utskottet har fått ett brev från hyresrådet Christer Grönevall, skrivet den 24 maj 2006. Han skriver ”efter samråd med berörda hyresråd”. Har du varit inblandad i detta brev? Hyresrådet Erik Gerleman: Jo, han har talat om för mig att han ämnade skriva till konstitutionsutskottet. Yilmaz Kerimo (s): Känner du till innehållet i brevet? Hyresrådet Erik Gerleman: Ja. Yilmaz Kerimo (s): Är det, efter det som nu har framkommit, fortfarande samma uppfattning som det som står i brevet? Hyresrådet Erik Gerleman: Ja, nu kommer jag inte ihåg den exakta ordaly- delsen i just den skrivelsen, men jag har ingen anledning att tro att det finns någonting där som jag inte kan ställa mig bakom. Yilmaz Kerimo (s): Där anses det tydligt och klart att hyresråd är domare medan du nu själv sade att det är en bedömningsfråga, en tolkningsfråga. Det är inte solklart att hyresråden är domare. Där står det tydligt och klart att de ska betraktas som domare medan det som du nu sade och det som vi har fått senare från departementet visar att det är en bedömningsfråga, en tolkningsfråga. Hyresrådet Erik Gerleman: Ja, det är det, men jag menar att den bedöm- ningen rimligen måste utfalla så att hyresråd är domare. Annars blir det svårt att begripa hur hyresråden inte bara kan vara behöriga utan till och med ålagda att tjänstgöra som domare, om man inte har betraktat dem som domare. Då får man ju se det mot bakgrund av hur det var när hyresrådstjänsterna inrättades 1969. Man funderade kanske inte närmare på detta. Vi kan vidga blicken lite också och säga att i svensk rätt har själva domarbegreppet egentligen inte varit särskilt utmejslat. Det ser man tydligt när man läser förarbetena till lagändring som infördes 1965 då domarna gavs det nu gällande anställningsskyddet. Ända fram till dess hade man haft en mycket ålderdomlig bestämmelse i 1809 års regeringsform där domare bara nämndes som en kategori bland andra. Därför är det inte så underligt att lagstiftaren ansåg att hyresråd kan tjänstgöra i domstol också.

21 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Yilmaz Kerimo (s): En följdfråga till bara: Vi har också fått dokument senare som tillägg till detta ärende. Där står det att hyresråden inte är ordinarie domare, och därför är bestämmelserna i 11 kap. 5 § i regeringsformen inte tillämpliga på dem. Har du några kommentarer till detta? Hyresrådet Erik Gerleman: Vem är det som har sagt detta? Yilmaz Kerimo (s): Det kommer från Justitiedepartementet som i alla fall är opartiskt i ärendet. Som hyresråd är du ju kanske lite part i ärendet ändå. Justitiedepartementet har skrivit ett dokument till oss. Där står det, som jag läste upp, att hyresråd är inte ordinarie domare och att bestämmel- serna i 11 kap. 5 § i regeringsformen därför inte tillämpliga på dem. Hyresrådet Erik Gerleman: Det vet jag är regeringens ståndpunkt. Men jag argumenterar ju för att den ståndpunkten är oriktig. Ordföranden: Tack så mycket. Har vi fler frågor? Om inte så tackar vi Erik Gerleman … ja, Ingvar. Ingvar Svensson (kd): Vi har ju fått svar på det mesta, men jag har en slutfråga. I den nyligen utkomna grundlagskommentaren till 11 kap. 5 § i regeringsformen finns bara en enda litteraturhänvisning, nämligen till din artikel i Tidskrift för Sveriges domareförbund, 2003:1. Har du någon kommentar till att det bara finns denna enda litteraturhänvisning när det gäller domares rättsställning? Hyresrådet Erik Gerleman: Det kan väl bero på att frågan inte har intresserat särskilt många. Jag vet inte själv någon artikel eller framställning som explicit tar upp det här problemet förutom min egen i så fall. Ingvar Svensson (kd): Det är ingen som har jävat din artikel på något sätt, vad nu Regeringskansliet säger i sina … Hyresrådet Erik Gerleman: Jag har inte mottagit någon invändning mot vad som sägs i artikeln, men vad andra tänker om den vet jag ju inte. Jag har fått reaktionen att det var väl en onödig artikel, för det är ju självklart att hyresråd är domare har någon tyckt. Det tror jag alltså är en ganska utbredd uppfattning. Men nu är det ju så att vad man allmänt anser och vad som är lagens verkliga innebörd, det är inte alltid överensstämmande. Ordföranden: Då tror jag att vi kan tacka Erik Gerleman. Tack för att du har kommit hit och hjälpt oss att få ökad kunskap kring de här frågorna. Tack så mycket!

Bilaga B3 Före detta statssekreterare Dan Eliasson Torsdagen den 29 mars 2007 Granskningsärendena 1 och 2 Utrikesminister Laila Freivalds och regeringens roll vid stängning av en hemsida

22 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Ordföranden: Då återupptar vi KU:s sammanträde. Jag hälsar Dan Elias- son, före detta statssekreterare, välkommen hit. Som en del av KU:s granskning av regeringen och regeringsärendenas handläggning har vi bett dig komma hit. Som tjänsteman är du kallad hit för att öka vår kunskap i ett ärende. Vi vill väldigt gärna höra din berät- telse om denna händelse och vilka eventuella kontakter ni har haft i det här ärendet. Innan jag ger KU:s ledamöter möjlighet att ställa sina frågor har du, Dan Eliasson, en möjlighet att göra en inledning på ungefär tio minuter. Välkommen! Dan Eliasson: Herr ordförande! Tack för inbjudan att komma hit och lämna information. Sedan våren 2001, närmare bestämt den 1 juni 2001, var jag alltså statssekreterare i Justitiedepartementet fram till regeringens avgång i oktober förra året. Departementschef i det sammanhanget var naturligtvis justitieminister Thomas Bodström. Arbetsfördelningen i Regeringskansliet och i regeringen var sådan att justitieministern var ansvarig för frågor som rörde rikets inre säkerhet men också frågor som rörde tryckfrihet och yttrandefrihet, de grundlagar som finns på de områdena. Vi täckte på den tiden både inre säkerhet, som är en fråga som berörs i det här sammanhanget, och TF och YGL som också berörs i sammanhanget. Jag tror att det kan vara bra för utskottet att ha det som bakgrund. Som jag har förstått, herr ordförande, är temat för dagens utfrågning med undertecknad mina kontakter med statsråd inför mina kontakter i sin tur med Säkerhetspolisen och deras senare kontakter med företaget Levon- line. Jag tänkte säga något ord om de teman som jag uppfattar ska vara föremål för diskussion. Först handlar det om mina eventuella kontakter med utrikesminister Laila Freivalds eller andra företrädare för Utrikesdepartementet inför UD:s kontakter med företaget. Jag kan säga på en gång att jag inte har haft några som helst kontakter med UD inför deras agerande med företaget Levonline. Ett annat tema som kommer att beröras under dagen, förstår jag, är de kontakter jag har haft med justitieminister Bodström, dåvarande justitieminister Bodström, inför Säkerhetspolisens kontakter med företaget. Det har rört sig om information till Bodström om att Säkerhetspolisen på eget initiativ avsåg kontakta företaget för att lämna information om den hotbild som uppstod i och med att man bistod när det gällde att publicera tävling och bilder. Samma förhållningssätt gäller mina egna kontakter med Säkerhetspoli- sen inför kontakterna med Levonline. Jag har varit informerad om att SÄPO avsåg att ta kontakt med företaget för att delge företaget den hotbild som man ansåg skulle uppstå och uppstod vid publicering av bilder och att företaget självt hade en roll i den publiceringen, må vara av mer teknisk natur.

23 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Det, herr ordförande, var min inledning. Nu är jag redo att svara på frågor. Ordföranden: Tack, Dan Eliasson för en kort och kärnfull inledning. I KU börjar vi med att ge ordet när det gäller de första frågorna till det parti som har gjort KU-anmälan. I det här fallet är det två partier. Då är det så vist att det finns en praxis även för detta. Då börjar det större av de två anmälande partierna, det vill säga först kommer vi att få frågor från Mau- ricio Rojas och därefter från Ingvar Svensson. Mauricio Rojas (fp): Herr ordförande! Jag tackar Dan Eliasson för inledningen. Jag vill här mycket kort rekapitulera förloppet. Den 8 februari tar Stefan Amér, politiskt sakkunnig på Utrikesdepartementet, kontakt med Levonline efter samråd med utrikesministern och erbjuder information. Han ringer och sammanträffar sedan med vd:n Torkel Nyberg hos företa- get. Direkt efter samma dag ringer Stefan Amér till Dan Eliasson och berättar om det besöket. Dagen efter besöket kontaktar Säkerhetspolisen företaget, och efter det fattar företaget beslutet att stänga hemsidan. Jag skulle vilja fråga Dan Eliasson om innehållet i det samtal som Stefan Amér och du hade den 8 februari. Kan du berätta lite om det samtalet? Dan Eliasson: Herr ordförande! Jag har läst i den kronologi som kansliet har gjort som stöd för ledamöterna i KU att det här samtalet ägde rum den 8 februari, det vill säga onsdagen den hektiska veckan. Det kan mycket väl vara så. Jag själv, om jag hade fått frågan, hade nog gissat att det var den 9, men jag har inget belägg för det. Jag utgår från att det var den 8. Jag tror att det var tidig eftermiddag då jag fick det här samtalet, då Stefan Amér ringde och berättade att han på utrikesministerns uppdrag ville informera mig om att han hade varit i kontakt med företaget. Jag blev irriterad av samtalet och sade till honom att jag betackar mig för den här typen av samtal igen. Om det är någon från utrikesförvaltningen som vill ha kontakt med mig i den här frågan så får kabinettssekreteraren ringa. Annars får någon i linjen, det vill säga polchef eller någon annan tjänsteman, ringa till motsvarande tjänsteman från Justitiedepartementet. Vi har en ordning för hur vi ska hantera informationsgivning i de här sammanhangen, och den vill jag ska följas. Där ingår inte att Stefan Amér ringer till mig. Mauricio Rojas (fp): Berörde Stefan Amér eller du själv på något sätt Säkerhetspolisen i det samtalet? Dan Eliasson: Herr ordförande! Nej, min uppfattning och min minnesbild är att han inte nämnde Säkerhetspolisen, och jag gav honom inte möjlighet att över huvud taget utveckla sig i det samtalet. Jag tyckte att det var fel att han ringde mig. Mauricio Rojas (fp): Du har berättat för oss att du visste att Säkerhetspoli- sen skulle kontakta Levonline. Jag skulle vilja veta när du fick den informationen av Säkerhetspolisen.

24 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Dan Eliasson: Herr ordförande! Jag är inte hundra procent säker i den delen. Bakgrunden är enkel. Var 14:e dag kommer chefen för Säkerhetspo- lisen. Det är en rutin som har etablerats sedan 2001. Var 14:e dag kommer chefen för Säkerhetspolisen till Justitiedepartementet, träffar statssekreterare, expeditionschef, chef för polisenhet och ytterligare någon och gör en genomgång av säkerhetsläget i landet, pågående operationer, kanske till och med pågående förundersökningar, vad man är orolig för. Vi hade ett sådant möte den 6 februari, det vill säga samma vecka. Mitt intryck är att det var vid det tillfället som Klas Bergenstrand berättade att Säpo hade för avsikt att ta kontakt med företaget Levonline för att delge dem den hotbild man ansåg uppstod till följd av publiceringen. Det är min minnesbild att det var den 6 februari, måndagen. Men jag måste säga så här också: Vi pratade om det här ärendet, som ju naturligtvis var fyllt av spänning, får man väl säga, både i Sverige och i världen, redan den 23 januari. Det var 14 dagar dessförinnan, då vi hade det tidigare mötet. Jag utesluter inte att vi mellan den 23 januari och den 6 februari någon gång kan ha berört ärendet och att han redan tidigare kan ha berättat att man hade för avsikt att ha kontakt med Levonline. Men senast den 6 februari var det klargjort i alla fall. Det är min minnesbild. Mauricio Rojas (fp): Med tanke på omständigheterna att redan den 4 februari hade den svenska ambassaden i Damaskus förstörts och att det var en stor sak redan, är det inte konstigt att man väntar till den 9 februari för att delge företaget hotbilden? Vilken är din bedömning av detta? Dan Eliasson: Jag har svårt att ta ställning till hur Säpo vid den tidpunkten tänkte eller argumenterade. Men som jag ser situationen blev det hela en aning akut den 9 på eftermiddagen då det blev klart att bilderna publicerades i någon tv-kanal i Mellanöstern som hade stor spridning i regionen. Därmed fanns risken att händelseförloppet skulle accelerera på något sätt. Om det var det som gjorde att Säpo just vid den tidpunkten fattade beslut om att ta sig till företaget och föra samtal med dem om hotbild eller om det fanns något annat skäl, något strategiskt övervägande i sammanhanget, vet jag inte. Det kan jag inte svara på. Mauricio Rojas (fp): Jag har en sista fråga, herr ordförande. Den 8 februari, efter att du har fått samtalet från Stefan Amér, ringer du Hans Dahl- gren. Jag antar att du vill berätta om din irritation eller något liknande. Kan du berätta lite mer om det samtalet också? Dan Eliasson: Herr ordförande! På eftermiddagen samma dag som Stefan Amér ringde var det väl som vanligt i en statssekreterares vardag en mängd saker som skulle göras. När det har lugnat ned sig lite grann tar man de samtal som inte är så akuta, som ni alla vet. Då ringde jag fram på sen eftermiddag till Hans Dahlgren och sade att jag inte tyckte om att Stefan Amér hade ringt till mig och att om de vill resonera om frågor som rör rikets säkerhet kan de väl försöka använda linjen, varpå Hans Dahl-

25 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

gren tackade för samtalet. Han tyckte att det var bra att jag hade ringt och sade att naturligtvis skulle ordinarie linje användas i sammanhanget i fort- sättningen. Ingvar Svensson (kd): Herr ordförande! Jag har lärt mig under åren i konstitutionsutskottet att tillfälligheter som ser ut som en tanke ofta är en tanke fast det ibland kan vara svårt att bevisa det. Är det inte väldigt märk- ligt att Amér agerar den 8 februari, och nästa dag agerar Säpo? Vilken är din bedömning av det? Dan Eliasson: Herr ordförande! Jag kan inte svara för Stefan Amérs agerande i det här sammanhanget på något sätt. Det får stå för honom och hans uppdragsgivare. Vad Säkerhetspolisen har gjort är att de under ett långt händelseförlopp har identifierat det här som något som skulle kunna utvecklas till ett större bekymmer för rikets säkerhet. I Danmark karakteri- serar man det här som kanske den största krisen för landet sedan andra världskriget. Att man då från Säpos sida ville delge företaget hotbilden och de hot som skulle kunna uppstå i det här sammanhanget tycker jag inte är konstigt. Att det sedan accentuerades genom att bilderna publicerades i en tv-kanal i Mellanöstern den 9 på eftermiddagen och att det kanske var det som fick Säpo att just då agera har jag svårt att dra någon slutsats av. Jag kan förstå att det kan se ut som en spännande tanke att någon från utrikesförvaltningen ringer till Justitiedepartementet och att Justi- tiedepartementet sedan på något sätt skulle ha sagt åt Säpo att åka dit och agera. Men någon sådan kedja finns inte. Det är snarare en händelse. Ingvar Svensson (kd): Stefan Amér ringde först till Levonline, och sedan besökte han dem. Var det efter besöket eller mellan samtalet och besöket som han ringde dig? Har du någon uppfattning om det? Dan Eliasson: Min uppfattning är att han ringde mig efter att han hade haft kontakt med företaget. Ingvar Svensson (kd): Besöket? Dan Eliasson: Besöket – det vågar jag inte säga. Min bild av det hela var: Hej Dan! Jag ringer på uppdrag av Laila Freivalds. Jag vill berätta för dig att jag har varit i kontakt med företaget för att informera dem om att de används i publiceringen av Muhammedbilder – eller något liknande. Där avbryter jag honom och säger: Varför ringer du till mig? Om någon från utrikesförvaltningen vill ringa mig i den här frågan får Hans Dahlgren göra det. När det är allvar är det viktigt att vi håller linjen. Ring inte mig igen! Ingvar Svensson (kd): Du reagerade bara utifrån det formella perspektivet? Du framförde inga synpunkter om komplikationerna i förhållande till yttrandefrihetsgrundlagen under det samtalet? Dan Eliasson: Nej, det gjorde jag inte. Jag sade att för mig var det jätte- viktigt i det här sammanhanget att ordinarie strukturer används och att vi arbetar i enlighet med de normala procedurer som finns. Vi har en organi-

26 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 sation som ansvarar för rikets säkerhet, eller som ska bistå i det arbetet. Naturligtvis är det Säkerhetspolisen. Jag såg att Säkerhetspolisen tänkte agera, hade en plan för hur man skulle möta företaget och föra samtal, att allting som kan göras i ett sådant sammanhang och som bör göras var på spåret. Det här sidospåret skapade irritation för mig, utifrån de värden jag hade att värna. Jag gick inte in på att kommentera om det var rätt utifrån YGL eller TF i det samtalet. Ingvar Svensson (kd): När det gäller dina kontakter med Säpo och när man diskuterade de här olika åtgärderna i förhållande till Levonline, förde du då några diskussioner kring yttrandefrihetsgrundlagarna? Dan Eliasson: När vi pratade om det här – jag vill minnas att det var senast den 6 februari – redogjorde Klas Bergenstrand för avsikten att Säpo skulle ta kontakt med bolaget för att delge hotbilden. Han var kristallklar i sin uppfattning: Självklart kommer vi inte att utöva någon påtryckning eller något liknande när det gäller deras beslut att fortsätta publicera eller göra något annat. Det är deras beslut. Men de ska känna till den hotbild som kan uppstå mot dem själva, mot personer i Sverige, oroligheter inom rikets gränser men även när det gäller svenska personer utomlands. Klas Bergenstrand är en av de absolut främsta jurister vi har haft i det här landet. Han visste exakt var gränsen går, vad en myndighet kan göra i det här sammanhanget och vilken respekt man ska ha för TF och YGL. Jag behövde inte på något sätt föra ett samtal med honom om det. Det hade han klart för sig och redogjorde för. Ingvar Svensson (kd): Diskuterades det över huvud taget att ta direktkon- takt med Sverigedemokraterna från Säpos sida? Dan Eliasson: Herr ordförande! Här måste jag erkänna att jag är osäker. Min minnesbild är att Klas bara pratade om företaget. Det är möjligt. Någonstans bak i hjärnbarken känns det som att vi kanske berörde Sverige- demokraterna, men syftet från deras sida var ju bara, enligt mitt förme- nande och som jag tror enligt Klas också, att provocera. Det var att provocera. Då skulle rimligtvis en kontakt från Säkerhetspolisen vara verk- ningslös. Det här kommer jag inte ihåg. Jag är inte säker på det här. Jag har för mig att fokus var på företaget. Det är möjligt att Sverigedemokra- terna kan ha nämnts. Men jag är osäker. Ingvar Svensson (kd): Herr ordförande! Jag har en sista fråga. Det gäller att den 7 februari samlade utrikesministern ett antal ambassadörer, från vissa länder i synnerhet, och ville föra ut ett budskap, som framgår av handlingarna också. Det budskap som sedan distribuerades på olika sätt påverkade givetvis hotbilden mot Sverige. På vilket sätt var du informerad eller hade kontakt när det gäller just den delen? Dan Eliasson: Herr ordförande! Väldigt marginellt. Vi träffades, några berörda statssekreterare, under den här resans gång och resonerade om den uppkomna situationen. Då berättade olika aktörer om vad man såg för

27 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

utveckling. Jag tror att Hans Dahlgren nog berättade om att man skulle ha kontakter med ambassadörerna i stan och att man kanske skulle förmedla någon typ av budskap till regeringarna om att man stod upp för tryckfrihet men att man tyckte att det här var ett tråkigt sätt att utnyttja tryckfriheten – så ungefär. Jag fick det som information. Jag har inte varit inblandad i att formulera det. Det var inte mitt uppdrag i departementet på något sätt. Ordföranden: Då har vi kommit in på de övriga partierna som inte har haft en anmälan. Då går vi i storleksordning, och då är det Socialdemokra- terna och Billy Gustafsson. Billy Gustafsson (s): Herr ordförande! Utskottets uppgift i det här fallet är ju att efter förmåga söka klarhet i om utrikesminister Laila Freivalds eller regeringen på något sätt var delaktig i att den aktuella hemsidan stängdes ned. Egentligen har vi väl fått klart för oss ditt agerande och vad som hände beträffande din roll i det här, Dan. Men för tydlighets skull har jag ett antal mycket raka frågor som det i de flesta fall går att svara ja eller nej på. Jag tycker att det blir mera tydligt då. Den första frågan är: Hade du något uppdrag från utrikesminister Laila Freivalds eller någon annan från regeringen att tillse att den här hemsidan stängdes ned eller att dess innehåll förändrades? Dan Eliasson: Svar: Nej, jag hade inget som helst uppdrag. Billy Gustafsson (s): Den 8 februari tog Stefan Amér kontakt med dig, som vi nyss har fått redovisat. Var det första gången som du kom i kontakt med den här aktuella frågan? Dan Eliasson: Nej, långt ifrån. Jag hade haft kontakt med den frågan mycket tidigare genom Säkerhetspolisens försorg. Billy Gustafsson (s): Efter kontakten med Stefan Amér, tog du någon kontakt direkt eller indirekt med Säpo för att få dem att agera så att den här hemsidan skulle stängas? Dan Eliasson: Nej, inte med anledning av samtalet från Stefan Amér. Billy Gustafsson (s): Vi hörde att du efter kontakten med Stefan Amér lite senare ringde till Hans Dahlgren. Du beskriver varför. Då blir min fråga: Utöver det du har berättat, diskuterade ni att ni tillsammans eller var och en för sig skulle agera direkt eller indirekt så att den här hemsidan skulle stängas ned eller eventuellt förändras? Dan Eliasson: Nej, absolut inte. Billy Gustafsson (s): Då har jag bara en fråga kvar. I våra uppgifter någon- stans finns det en uppgift om att en ledamot i Sverigedemokraternas partistyrelse kontaktade Säpo för att klara ut den hotbild som eventuellt förelåg mot honom själv och Sverigedemokraterna. Var du på något sätt inblandad i hur Säpo svarade respektive agerade efter den kontakt som Sve- rigedemokraterna tog? Dan Eliasson: Nej.

28 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Ordföranden: Då är det Moderaternas tur. Jag har prickat av. På i stort sett varenda fråga jag hade har jag fått ett redigt svar. Det som framstår som relativt tydligt – jag har bara en fråga – är att informationsgången har varit lite oortodox. Det tycker jag mig ha förstått ganska tydligt. Finns det några andra informationskanaler som du vet om kring det här ärendet som vi inte har tagit upp hittills? Har det till exempel förekommit diskussioner direkt mellan de två ministrarna eller mellan tjänsteman och minister som vi inte har rört vid i den här utfrågningen och som du vet om? Dan Eliasson: Nej, herr ordförande. Jag känner inte till att det har varit några samtal mellan ministrar eller samtal mellan ministrar och i det här fallet eventuellt säkerhetspolis vid sidan av det jag har redovisat och som kanske kan uppfattas som en ovanlig form för informationsgivning. Annie Johansson (c): Herr ordförande! Jag tackar för en bra information. Jag har en inledande fråga. Konstitutionsutskottet granskar ju här de konstitutionella grunderna för statsrådsutövande. I Sverige har vi en unik lagstiftning vad gäller yttrandefrihet och tryckfrihet. Min inledande fråga blir: Vilka yttrande- och tryckfrihetsrättsliga överväganden gjordes på Justitiede- partementet under den här veckan? Dan Eliasson: Vilka överväganden gjordes? Lite grann var skälet till min inledning om hur arbetet i regeringen och Regeringskansliet var fördelat att ta sikte på att klargöra för utskottet att naturligtvis är de grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen, censurförbud, grundläggande rättig- heter eller TF och YGL något som man vårdar oerhört varsamt i ett justitiedepartement med ansvar för grundlagarna. När vi fick information av Klas Bergenstrand att Säpo hade för avsikt att ta kontakt med det här företaget var det Säpo som klart och tydligt genom Klas Bergenstrand för- säkrade att det här bara är en information om hotbild: Vi ska naturligtvis inte på något sätt träda de grundläggande reglerna för TF och YGL förnär. Är det något man är medveten om i ett justitiedepartement är det just var gränserna går när det gäller tryckfriheten, den frihet som vi värdesätter högst i detta land. Annie Johansson (c): Herr ordförande! Det är förbjudet för en myndighet att hindra en grundlagsskyddad publicering. En tjänsteman får inte vidta åtgärder som har eller med fog kan uppfattas ha ett sådant syfte. Med den bakgrunden skulle jag vilja fråga dig Dan Eliasson om du menar att Levon- line som tillhandahöll servern för SD-Kuriren fattade ett självständigt beslut i frågan angående nedsläckning. Dan Eliasson: Mitt svar på den frågan är: I allra högsta grad. Som jag uppfattade det har Säpo berikat beslutsunderlaget för det företaget så man har vetat bättre vad konsekvenserna är när det gäller fortsatt publicering eller borttagande. Det är vad Säpo har gjort. Man har absolut inte, inte under några som helst omständigheter, som jag uppfattar det, gett sig in på frågan att försöka släcka ned eller något sådant. Att berika beslutsunderlaget är vad det har handlat om.

29 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Marianne Berg (v): Herr ordförande! Jag har fått svar på de frågor som jag hade. Jag är helt nöjd med Dan Eliassons redogörelse och för svaren. Ordföranden: Då förklarar jag ordet fritt för samtliga. Mauricio Rojas (fp): Då Stefan Amér ringer till dig säger han uttryckligen – det har du sagt – att han ringer på uppdrag av utrikesministern. Det är inte hans eget initiativ. Det är Laila Freivalds som har sagt till att kontakta dig. Det borde ha föranlett en reaktion från Justitiedepartementets sida där ministern hade blivit uppmärksammad på att det här var ett mycket oorto- doxt sätt att kommunicera på. Gjordes det något för att Laila Freivalds skulle få den påminnelsen om huruvida det är rätt eller orätt? Togs det kontakter? Dan Eliasson: Till att börja med kan jag konstatera att jag några timmar senare ringde till kabinettssekreteraren som är ansvarig för det inre arbetet på Utrikesdepartementet och gjorde en klar markering att jag inte förvän- tade mig den här typen av samtal i fortsättningen. Det är väl en reaktion om något? Jag informerade också justitieminister Bodström om att det här samtalet hade kommit och att jag hade informerat Dahlgren om att jag tyckte att det var felaktigt. Man ska ha klart för sig att det här är en oortodox informationsgång, men det är i och för sig inget som förbjuder den på något sätt. Det är klart att man kan be sina medhjälpare informera på olika sätt och vis, men i ett sådant här läge tyckte jag att det var angeläget att ordinarie linje använ- des. Det var det jag underströk i sammanhanget. Mauricio Rojas (fp): Så du vet inte om Laila Freivalds fick vetskap om din reaktion? Dan Eliasson: Nej, jag vet faktiskt inte om hon har fått reda på den reaktionen eller inte. Om Hans Dahlgren vidareförmedlade den eller inte har jag inte svar på. Ordföranden: Då förklarar jag ordet fritt. Jag tror, Dan Eliasson, om jag ska använda dina egna ord, att du har berikat det beslutsunderlag som KU behöver för den fortsatta granskningen. Tack så väldigt mycket för att du kom till utskottet och till utfrågningen i dag! Därmed förklarar vi sammanträdet med konstitutionsutskottet för avslutat.

Bilaga B4 Före detta utrikesminister Laila Freivalds Tisdagen den 10 april 2007 Granskningsärendena 1 och 2 Utrikesminister Laila Freivalds och regeringens roll vid stängning av en hemsida.

30 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Vice ordföranden: Jag förklarar sammanträdet med konstitutionsutskottet öppnat. Vi hälsar före detta utrikesminister Laila Freivalds hjärtligt välkom- men hit. Detta handlar om KU-ärendena nr 1 och 2. Det gäller den före detta regeringens roll vid stängningen av en hemsida. Inom ramen för KU:s granskningar av regeringen och regeringsärende- nas handläggning har ni, Laila Freivalds, blivit kallad till utfrågning. Ni har som före detta utrikesminister kallats för att klargöra er roll och ert ansvar i förloppet som ledde fram till att Levonline AB släckte ned Sverigedemokraternas hemsida. Innan vi ger KU:s ledamöter möjlighet att ställa frågor brukar vi ge möj- lighet till en liten inledning, på maximalt tio minuter, om ni så önskar. Varsågod, Laila Freivalds! Laila Freivalds: Tack så mycket! Jag utnyttjar gärna möjligheten att säga någonting inledningsvis. Jag utgår från att konstitutionsutskottet nu är väl insatt i den allvarliga situation som Sverige och svenskar befann sig i i början av förra året. Det hände mycket då. Jag är inte säker på att allt ens är dokumenterat – och definitivt inte allmänt känt – av vad som förevar i olika delar av världen. Jag vet också att konstitutionsutskottet har fått en översiktlig sammanställning över de varierande och omfattande åtgärder som vidtogs från UD:s sida i den aktuella situationen. När det gäller den speciella situationen när Sverigedemokraternas nättid- ning publicerade den första bilden i en tävling som gällde Muhammedbil- der hade vi i början av februari ett tredje möte på UD med alla de berörda ambassadörerna i Mellanöstern och i en del andra muslimska länder. I samband med det mötet kom frågan om nättidningens publicering upp. Jag minns egentligen inte riktigt var jag fick den första informationen om det. Det är möjligt att det till och med var under det mötet, för det spreds då information om den pågående tävlingen i en del av arabvärlden. Jag har nästan ett minne av att jag därför fick informationen från en av ambassadö- rerna. Det blev i alla fall mycket diskussion om just den frågan vid detta möte, och efter det hade vi överläggningar inom UD om vilka ytterligare åtgärder vi kunde vidta från UD:s sida för att motverka de negativa konsekvenserna av situationen i sin helhet men också situationen med att det fanns en nättidning i Sverige som hade denna tävling. I anslutning till de överläggningar vi hade som rörde många olika saker – inte enbart denna fråga utan mycket annat, för det var ju mycket som hände under de dagarna – föreslog Stefan Amér som är politiskt sakkunnig i UD att han skulle utröna huruvida man på företaget som ansvarade för webbsidan var medveten om att tävlingen pågick och om man skulle erbjuda information om den utrikespolitiska situationen.

31 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Jag hade ingen anledning att motsätta mig en eventuell sådan kontakt, men jag underströk då att om en sådan kontakt ska tas med ett medieföre- tag måste det ske med stor försiktighet. Syftet måste i första hand vara att över huvud taget bara ta reda på om de var medvetna om situationen och att erbjuda information om de utrikespolitiska aspekterna av det hela. Jag underströk att det inte på något vis får uppfattas som ett försök att påverka företaget, utan att man skulle ge dem underlag för deras eget beslut. Det är ju inte så konstigt att jag framhävde de här aspekterna väl- digt noga, för jag är naturligtvis väl kunnig om yttrandefrihetsgrundlagens censurförbud och har anledning att leva med det dagligen eftersom man i departementen har en daglig kontakt med medieföretag av olika skäl. Man informerar; man försöker rätta till felaktigheter; man försöker påverka mediernas beskrivning av sakförhållanden så att de ska bli så korrekta som möjligt. Det är naturligtvis oerhört viktigt att det ändå inte uppfattas som ett försök att förhindra en viss publicering, även om det de facto ibland är fråga om att försöka förhindra till exempel felaktig information. Detta gör att jag många gånger har haft anledning att fundera över på vilket sätt kontakter kan tas från framför allt pressekreterares sida, för det är ju de som oftast gör det. Jag erinrar mig en situation som jag ansåg vara väldigt känslig som vi hade i Justitiedepartementet under min tid där som justitieminister. Det var i samband med att en kvällstidning skulle publicera ett stort uppslag – ett reportage – om var statsråden tillbringar sin sommarsemester. Man ville publicera bilder och detaljerade adresser till deras sommarställen. Detta väckte oro bland pressekreterarna, för det kunde ju innebära i varje fall ett orosmoment för statsråden att veta att det fanns detaljerad information om var de befann sig på sin sommarledighet och under vilken tid. Jag vet att pressekreterarna försökte påverka kvällstidningen att inte göra den här publiceringen. Det var ett exempel på att försöka påverka. Men jag vet också att ingen uppfattade det på det viset. Det var ingen som protesterade, och tidningen gjorde som den ville också. Det här är alltså ingen ovanlig situation, men den visar att vi i departementen och i myndigheter över huvud taget ofta är tvungna att överväga på vilket sätt vi agerar. Men det är också väldigt viktigt att veta att medie- företagen i allra högsta grad själva är medvetna om att myndigheter inte har någon makt att förhindra publicering. Det är helt och hållet företagens eget ansvar att fatta sina beslut. Det måste vara möjligt för myndigheter att lämna information som man bedömer är viktig för allmänheten och för dem som har att fatta besluten. Det tyckte uppenbarligen justitiekanslern när han i sitt utlåtande konstaterade att något brott mot censurförbudet inte har förevarit och att det inte finns skäl att kritisera tjänstemannen Stefan Amér.

32 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Det är ju UD:s uppgift – det är också viktigt i sammanhanget – att vara den som säkerställer att de som behöver information om utrikespolitiska aspekter av olika slag också får det. Under just den här krisartade situationen som pågick i några månader var det en viktig uppgift för UD att på olika sätt säkerställa att alla som var berörda fick information. Det handlade givetvis i första hand om våra egna ambassader – våra beskickningar – och de människor som finns i utlandet och som fanns i riskzonen. Det handlade om företag; det handlade om organisationer som har människor ute i hjälpverksamhet och andra verksamheter. Det handlade om att informera dem som finns i Sverige och som var berörda av detta på olika sätt, så det pågick ett omfattande informationsarbete från UD:s sida med kontakter med företrädare för olika intressen i vårt samhälle. När det gäller kontakten med medierna skedde det då med den försiktighet som krävs i de här sammanhangen. Avslutningsvis vill jag i detta sammanhang säga att jag är orolig för att myndigheter av rädsla för att bli kritiserade och ifrågasatta avstår från att på ett ansvarsfullt sätt och i enlighet med våra grundlagar informera dem som är berörda särskilt när det handlar om svenska liv och stora intressen som är i fara. För att den rädslan inte ska förhindra myndigheter att göra det som är deras uppgift behöver de naturligtvis stöd för det. Både politiker och tjänstemän behöver stöd för det. Jag tycker att JK gav det stödet, och jag dristar mig till att säga att jag hoppas att KU också gör det. Vice ordföranden: Tack, Laila Freivalds, för en precis tio minuter lång inledning! I KU går det ju till så att vi ställer frågor, och man börjar med det eller de partier som har gjort KU-anmälan i ärendet. Sedan frågar partierna i fallande storlek, som vi brukar säga, det vill säga att vi börjar med det största partiet och sedan det näst största och så vidare. Vi har två KU-anmälningar, vilket gör att jag först kommer att lämna ordet till Folkpartiet och sedan till Kristdemokraterna. Mauricio Rojas från Folkpartiet, varsågod! Mauricio Rojas (fp): Herr ordförande! Tack så mycket, före detta statsrå- det, för din redogörelse! Jag skulle vilja börja med en mycket konkret fråga. Förekom det någon information från utrikesministern till andra statsråd om det besök som Stefan Amér planerade att göra till webbhotellet? Laila Freivalds: Jag sade till Stefan Amér – efter att han rapporterat att han hade haft en kontakt och frågat företaget om de kände till förhållan- dena och ville ha information – att han skulle informera Justitiedepartemen- tet om det. Anledningen till det var att jag ville säkerställa att Justitiedepartementet hade möjlighet att informera Säpo om den vidtagna åtgärden. Mauricio Rojas (fp): Så det förekom inga kontakter med andra statsråd innan Stefan Amér besökte företaget – är det rätt uppfattat?

33 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Laila Freivalds: Det är rätt. Mauricio Rojas (fp): I den utfrågning vi hade för några dagar sedan med Dan Eliasson pratade han om samtalet med Stefan Amér. Han sade att samtalet gjordes på uppdrag av dig, att han blev mycket irriterad och att han helt enkelt inte ville fortsätta att prata med Stefan Amér. Han säger: Jag gav honom inte möjlighet att över huvud taget utveckla sig i det samtalet. Jag tyckte att det var fel att han ringde mig. Jag skulle vilja att du kommenterar det här mycket starka uttalandet från Dan Eliasson och att du redogör för oss vad samtalet skulle handla om. Du har sagt att det skulle handla om Säpo. Kan du precisera det lite mer? Laila Freivalds: Nej, samtalet skulle inte handla om Säpo, utan samtalet skulle handla om att Stefan Amér vidarebefordrade till Justitiedepartemen- tet vilken åtgärd som hade vidtagits från UD:s sida, för att säkerställa att Justitiedepartementet hade den informationen och kunde använda den på det sätt som de fann det vara angeläget. Jag fick en utskrift här av vad Dan Eliasson sade, och jag blev kanske lite förundrad över den starka reaktion han förmedlade där att en tjänste- man från UD ringde till honom. Visserligen påpekade han också, såg jag, att det inte bröt mot något regelverk. Det är fullt möjligt för en tjänsteman i vilket departement som helst att om han får i uppgift från sin minister att informera ett annat departement gå till den som han anser vara den som bör motta informationen. Det var vad som skedde. Jag kan inte erinra mig om jag sade till Stefan Amér vem han skulle informera – det tror jag inte att jag gjorde; det har jag aldrig anledning att göra – men däremot att han skulle informera. Mauricio Rojas (fp): Vi förstod av Dan Eliassons vittnesmål att han bedömde detta som mycket olämpligt – så mycket att han direkt efter kontaktade Hans Dahlgren för att göra honom medveten om detta oortodoxa sätt att kontakta varandra och för att han skulle vidarebefordra informationen om detta. Jag vill veta om du fick veta vad Hans Dahlgren gjorde efter att Dan Eliasson hade kontaktat honom. Och när fick andra statsråd – inte minst statsministern – information om att Stefan Amér hade kontaktat Levonline på ditt uppdrag eller efter samråd med dig? Laila Freivalds: Jag kan inte i detalj redogöra för när och vem som fick information vid vilken tidpunkt. Det var alldeles för mycket som hände de dagarna, och jag har inga egna anteckningar och inte tillgång till någon dokumentation på UD. Jag kan alltså inte redogöra för det. Statsministern fick information om det vid något tillfälle därefter, men vilken dag det var kan jag inte svara på. Mauricio Rojas (fp): Före detta statsministern säger att han blev informerad först när Statsrådsberedningen läste promemorian som Utrikesdeparte- mentet skickade till Justitiekanslern, det vill säga att han inte blev

34 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 informerad av dig utan fick veta detta genom en promemoria. Det här för- undrar mig, för det är inte en oviktig sak det handlar om. Har du några kommentarer till det? Laila Freivalds: Nej, det är verkligen ingen oviktig sak, men det är en av väldigt många åtgärder som vidtogs under den här tiden från UD:s sida. Det är helt fel att statsministern fick information om den här liksom alla andra åtgärder som vidtogs under den här tiden genom en promemoria eftersom jag talade med statsministern vid något tillfälle, men det är där jag inte exakt kan tala om när det var. Det var dock långt innan promemorian skrevs. Då talade jag med honom om den här händelsen och en del andra åtgärder som vi hade vidtagit. Dessutom var det ju så att statsministern uttalade sig om den här frågan i medierna långt innan promemorian upprättades. Han gjorde det på basis av information som han fick via medierna. Jag erinrar mig att det var det som var anledningen till att jag hade anledning att ta kontakt med honom för att sätta in honom i den korrekta bilden. Mauricio Rojas (fp): Det är vad jag utgår ifrån – att det blev så viktigt att du kontaktade statsministern. Därför blir jag mycket förvånad när statsministern säger att det var via en promemoria han fick information om detta. Här finns två olika versioner. Någon har säkerligen en felaktig minnesbild av detta. Till sist skulle jag vilja att du kommenterar den före detta statsministerns uttalanden om ditt agerande när han säger – och det här gjorde han för inte så länge sedan i ett mycket uppmärksammat tv-program – att det var olämpligt att över huvud taget besöka webbhotellet. Han förklarar detta med att du då befann dig i det han kallar för en aktivistisk sinnes- stämning. Han fördömer mycket kraftfullt det här initiativet. Hur kommenterar du detta? Laila Freivalds: Egentligen vill jag inte kommentera statsministern. Dåva- rande statsministern har rätt att ha vilken uppfattning han vill. Jag har en annan uppfattning, och den har jag förmedlat till honom och till andra. Jag tror delvis – jag vill ändå säga så mycket – att hans uttalanden ska ses mot bakgrund av att medierna initialt gav en helt annan bild av det som hade förevarit än den korrekta bilden. Jag själv råkade ut för att det första jag mötte dagen efter att detta inträf- fade – när jag besökte moskén i Stockholm på morgonen – var en journalist som frågade mig om UD hade släckt ned en webbsida. Jag vet inte hur frågan var formulerad, om det kanske till och med var om jag hade gjort det. Min reaktion på det var ju naturligtvis bestörtning, och jag var osäker på vad som låg bakom den frågan. Jag reagerade inte så som jag efteråt har sagt att jag borde ha reagerat, nämligen sagt: Där har du alldeles fel. UD har inte släckt ned någon sida, UD har informerat ett webbfö- retag om de utrikespolitiska aspekterna.

35 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Men jag fann mig inte då att omedelbart förstå att journalisten ställde fel fråga och alltså gjorde ett felaktigt påstående. Jag tror att statsministern möttes av precis det felaktiga påståendet, och det var det han reagerade på. Jag hade ju anledning att prata med statsministern och förklara den faktiska situationen och också tala om för honom hur min bedömning av den rättsliga utvärderingen av det var. Jag önskar att det hade skett på ett mer omedelbart sätt så att vi hade sluppit den omgången. Vice ordföranden: Tack, Laila Freivalds! Då går ordet till det andra partiet som har KU-anmält i denna fråga. Det är Kristdemokraterna och Ingvar Svensson. Ingvar Svensson (kd): Herr ordförande! Det förekommer då kontakter mellan dig och Stefan Amér om de här åtgärderna. Informerades övriga delar av UD om detta? Laila Freivalds: Ja, fast jag kan inte redogöra för på vilket sätt. Återigen, när vi nu diskuterar en åtgärd som vidtogs under denna period förefaller det som om det vore den enda åtgärden och att det var det som så att säga var på bordet och var aktuellt och av intresse, men så var det ju inte. Det var många aktiviteter som pågick och åtgärder som vidtogs från olika håll som man informerade varandra om vid de otaliga möten vi hade i olika sammansättningar inom UD. Jag kan inte redogöra för hur just den här frågan vidarebefordrades till andra inom UD. Ingvar Svensson (kd): Grundlagsskyddet är ju speciellt. Det är ju alltid viktigt, men det är speciellt viktigt i kristider. Man skulle ju kunna tänka sig att sådana här informationsåtgärder – eller så kallade informationsåtgärder – kan uppfattas som försök till hindrande åtgärder, och det vet vi ju vad lagen säger om det här med hindrande åtgärder. Hur vill före detta utrikesministern beskriva den avvägning som måste ske mellan hotbilden och grundlagsskyddet när det gäller hindrande åtgär- der? Laila Freivalds: För det första är det naturligtvis viktigt att man håller sig inom det uppdrag som en myndighet har, i det här fallet vad UD:s uppgift är i sammanhanget, och att sedan bedöma vad en viss situation kräver för att åstadkomma det man vill få som effekt. I det här fallet handlade UD:s uppgift om att motverka de negativa konsekvenserna av den information som spreds i många av de islamiska länderna. Det var ju framför allt andra typer av åtgärder än att arbeta via medier som var huvuduppgiften för UD. Men just i den här frågan, när det gällde den här webbtidningen, var ju frågan om webbhotellets ansvariga över huvud taget var medvetna om vad som fanns på en webbsida som de tillhandahöll. Hade de någon information om vad effekterna av det var? Det var en allvarlig situation, det tror jag ingen kan säga någonting emot. Det viktiga i det här fallet var just att upprätthålla grundlagens absoluta förbud mot att bedriva en verksamhet som kan uppfattas som ett

36 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 försök... det kan ju aldrig vara censur. Regeringen, UD – ingen myndighet har den makten att man faktiskt kan stoppa en publicering, men man kan agera på ett sådant sätt att det uppfattas som att man försöker att göra det. Då är det viktigt att man är väldigt tydlig i den åtgärd man vidtar, och det var också anledningen till att jag så noga underströk för Stefan Amér – som själv inte är jurist men en mycket klok och omdömesgill person – just de grundlagsmässiga och rättsliga förutsättningarna för en kontakt av detta slag. Men det första är naturligtvis att över huvud taget bedöma om det är en så allvarlig situation att den kräver någon åtgärd över huvud taget. Har man besvarat den frågan med ja – det är en allvarlig situation, och den kräver åtgärd – då måste det ske med iakttagande av de väldigt grundläg- gande regler vi har i vår grundlag och med stor försiktighet. Min bedöm- ning är att det var precis så Stefan Amér genomförde sitt uppdrag. Ingvar Svensson (kd): Stefan Amér vände sig då till Levonline. Det var inte ens så att de hade Sverigedemokraternas hemsida, utan de hade en länk till Sverigedemokraternas hemsida. Övervägde ni någon gång att över huvud taget vända er till producenten så att säga, alltså till Sverigedemo- kraterna direkt? Laila Freivalds: Jag har ett minne av att den frågan naturligtvis var uppe. Det är ingen tvekan om det. Jag kan inte erinra mig exakt hur diskussionen gick kring det, men jag antar att det avgörande var att här var det ett politiskt agerande i provokativt syfte och att det inte var särskilt meningsfullt att erbjuda information om de utrikespolitiska konsekvenserna, utan att vi hade anledning att utgå från att man i allra högsta grad var medveten om – åtminstone i allmänna huvuddrag – vilka konsekvenserna var. Ingvar Svensson (kd): Det handlar ju väldigt mycket om hotbilder i den här situationen. Hade ni på ett tidigare stadium – och jag pratar inte om den 9 februari nu utan tidigare – några kontakter med Säpo när det gällde just hotbilden mot Sverige? Laila Freivalds: UD har inga direkta kontakter med Säpo, utan det går ju via Justitiedepartementet. Det är det som är anledningen till att vi när vi vidtar åtgärder – som vi tror kan ha betydelse för Säpo och kanske för andra också att få veta – ska informera om det. Det var ju anledningen till att Stefan Amér informerade statssekreteraren i Justitiedepartementet, för det är ju statssekreteraren i Justitiedepartementet som är den som normalt har kontakterna med Säpo. Ingvar Svensson (kd): Men det förekom alltså inga tidigare kontakter – så att säga tidigare än den 6–7 februari då – via Justitiedepartementet om hotbilden? Laila Freivalds: Jag kan inte utesluta att det på lägre nivå, om jag säger så, inom UD kan ha förekommit diskussioner som hade direkt att göra med säkerheten för våra ambassader, för där finns ju ett samarbete. Våra

37 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

ambassader har ett behov av att ibland få särskild hjälp för sin egen säker- het. Utifrån det perspektivet kan det naturligtvis ha förekommit rutinmäs- siga kontakter som jag inte är informerad om för att de tillhör det dagliga arbetet. Ingvar Svensson (kd): Jag har ytterligare en fråga. Det gäller att du den 7 februari samlade ett antal ambassadörer från berörda länder. Där vidarebefordrade du ett budskap, och den 9 februari lades det ut ett pressmeddelande på regeringens hemsida just om detta. Men i det här budskapet som du vidarebefordrade till ambassaderna för att vidarebefordras till respektive regering var du ju betydligt skarpare än i själva pressmeddelandet. Du talar i budskapet som gick ut till de berörda om att Sverigedemokraterna missbrukade yttrandefriheten, men du hade inte motsvarande formuleringar i pressmeddelandet. Vad beror denna skillnad på? Laila Freivalds: Jag måste erkänna att jag inte ens är riktigt medveten om vilka skillnader som kan finnas mellan pressmeddelanden, mellan det som lades ut på vår hemsida – på UD:s hemsida – och det som fanns i breven till ambassaderna. Jag tog ställning till en grundtext, och den grundtexten skulle sedan användas för olika ändamål. Det var alltså en text som handlade om ett uttalande från Sveriges utrikesminister. Sedan hanterades den grundtexten av tjänstemän i olika syften, bland annat till brev till ambassaderna, UD:s hemsida och pressmeddelande som skrivs av informationsenheten. Jag kan alltså inte redogöra för och inte ens kommentera vad det beror på ifall det är så att det finns skillnader i de här olika texterna. Vice ordföranden: Tack så mycket, Laila Freivalds! Då går ordet till de övriga partierna i fallande storlek. Störst i riksdagen är Socialdemokra- terna. Varsågod, Billy Gustafsson! Billy Gustafsson (s): Herr ordförande! Utskottets uppgift är ju att söka utröna förutsättningarna för ett särskilt beslut eller en särskild händelse i efterhand. Då är det viktigt att i någon mening kunna sätta in den här hän- delsen, det här beslutet, i ett helhetssammanhang. Utgångspunkten i det här ärendet är ju, såvitt jag har begripit av diskussionen här i dag och det underlag vi har, den allvarliga hotbild som fanns mot svenska samhällsin- tressen och svenska medborgare. Då kan det vara intressant om du kan erinra dig: Fanns det vid den här tidpunkten något ifrågasättande av allvaret i situationen eller fanns det en samsyn om att detta var en mycket allvarlig situation? Laila Freivalds: Jag kan ju bara uttala mig om de kontakter och det samarbete som jag hade med olika delar av vårt samhälle. Ett sådant samarbete var till exempel det möte som jag tyckte att det var oerhört intressant att ha med företrädare för samtliga partier i Sveriges riksdag just för att säker- ställa att Sveriges riksdag i dess helhet, alla partier som finns företrädda där, delade uppfattningen om hur man skulle bedöma den pågående situationen, om allvaret i det hela och om de åtgärder som skulle vidtas. Det

38 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 genomfördes ett sådant möte, och jag uppfattade det som att jag fick ett absolut stöd från alla partier för att på alla sätt arbeta för att värna svenska intressen utomlands. Det var alltså en stark utgångspunkt för UD:s agerande över huvud taget. Den var väldigt betydelsefull, för den gav mig möjlighet att, när jag mötte företrädare för andra länder, ambassadörerna, i de direkta kontakter som jag hade, kunna förmedla bilden att vi är eniga i Sverige om det olämpliga i att publicera kränkande bilder. Vi är eniga om att vi är beredda att försvara vår yttrandefrihet till det yttersta. Det gjorde det starkt. Under alla de samtal av olika slag som jag och mina medarbetare hade med vår omvärld tror jag att vi lyckades förmedla både vårt försvar av yttrandefriheten och vår uppfattning om vilket ansvar denna yttrandefrihet för med sig. Det var en styrka, och jag tror att det bland annat var det som gjorde att vi vid några tillfällen när det brann till ordentligt kunde förändra situationen till Sveriges fördel. Billy Gustafsson (s): Av det du svarade nu måste jag dra slutsatsen att det fanns en bred samsyn om allvaret i situationen. En annan slutsats av det, om man är överens om att det finns ett allvarligt hot mot vitala intressen, är att något borde göras. Det borde bli slutsatsen om man är överens om att det är en mycket allvarlig hotbild. Då blir ju nästa fundering, när något borde göras: Fanns det andra alternativ? Övervägdes andra alternativ och vad skulle dessa i så fall ha kunnat bestå i? Laila Freivalds: Man kan alltid arbeta i olika riktningar. Det är det jag menar att vi gjorde under hela den här perioden, inte bara när det handlar om Sverigedemokraternas tävling. Man kan arbeta för att få en förståelse för situationen i Sverige hos dem som mottar budskapet så att man riktar all sin aktivitet i förhållande till mottagarna och de som blir upprörda i det här fallet. Det var ju huvudpunkten, kan man säga, i alla våra åtgärder. Samtidigt fanns också frågan: Har vi en skyldighet att på något vis upp- märksamma dem som bidrar till att skapa denna farliga situation? Finns det något vi kan göra för att säkerställa att de är kapabla att fullt ut ta ansvar för sina beslut? Det är i det sammanhanget den här frågan om att ta kontakt med webbadministratören uppkommer. Men det är en åtgärd bland en rad olika åtgärder som riktar sig åt olika håll. Billy Gustafsson (s): Det allvarliga, om jag har förstått det här rätt, beträf- fande dem som kände sig kränkta av bland annat den teckningstävling som utlystes bestod väl i att det var svårt att få en kommunikation som fungerade på ett förtroendefullt sätt. Därför uppstår det ytterligare behov av åtgärder eftersom man inte enbart når fram med denna åtgärd. Det är väl rätt uppfattat? Laila Freivalds: Det är helt rätt uppfattat. Även om vi lyckades få till exempel de ambassadörer som företrädde de här länderna att agera till förmån för Sverige i sina egna länder, och även om vi kunde få våra ambassadö-

39 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

rer i dessa länder att uppvakta och framföra Sveriges budskap bedömde vi det vid den tidpunkten som inte helt tillräckligt. Vi bedömde att vi behövde göra flera olika saker. Billy Gustafsson (s): Vi har ju exempel på att man som statsråd blir anmäld till KU för att man inte gör det som det förväntas, eller anses, att man borde göra. Det låg väl i sakens natur att man kände att man var tvungen att gå vidare. Det var mer en kommentar. En fråga: Blev du informerad av Stefan Amér om hur den här kontakten med Levonline förlöpte, och blev du då informerad om hur företaget upplevde den här kontakten? För den springande punkten var ju lite grann att de inte skulle uppleva att det förekom en dold påtryckning bakom: ”Gör ni inte så här…” Fick du information om hur det förlöpte och vad innehöll den i så fall? Laila Freivalds: Ja, jag fick redan samma dag en kort bekräftelse på att han hade haft kontakten, men vi hade inte tillfälle att prata mer om det. Men dagen därpå, efter att jag på morgonen hade konfronterats av en journalist med påståendet att jag, eller om det var UD, hade släckt ned en sida, hade jag anledning att gå tillbaka till Stefan Amér och få en mycket detaljerad beskrivning av exakt vad han hade sagt och vad som hade före- varit. Då blev jag övertygad om att Stefan Amér hade genomfört det här på det sätt som jag hade sagt att det var oerhört väsentligt att han gjorde. Han förmedlade också bilden av att företaget som mottog informationen inte hade kunnat uppleva det som någon påtryckning utan hade uppfattat det precis så som det var avsett. Jag har med stor spänning väntat på yttrande från företaget, som ju har fått frågan från KU om hur den uppfattade det här, men jag har inte fått del av det så jag vet faktiskt inte vad de säger, åtminstone i dag. Jag kän- ner bara till det som stod i medierna vid den tidpunkt då vd:n för företa- get uttalade sig och försäkrade att han inte uppfattade det som en påtryckning. Men jag vet inte hur det har uttryckts i yttrandet till KU. Ordföranden: Jag kan upplysa om att inte heller KU har fått in detta yttrande ännu. Vi väntar på det och kommer att göra nya sonderingar för att försöka utröna detta de närmaste dagarna. Har Billy Gustafsson någon ytterligare följdfråga? Billy Gustafsson (s): Ja, jag har en sista fråga. Av JK:s beslut framgår att Levonline enligt uppgift inte ansåg sig påverkade av Stefan Amérs samtal. Det förekom ju ytterligare en kontakt med företaget, och det var från Säpo. Nu ska jag ställa en fråga som jag i och för sig tror att jag vet svaret på, men det är för att det ska bli tydligt. Försökte du direkt eller indirekt att påverka Säpo till att agera på ett sådant sätt att den här sidan stängdes ned? Laila Freivalds: Nej, inte på något vis. Ordföranden: Tack så mycket. Näst störst i riksdagen är Moderaterna. Ordet går till Henrik von Sydow.

40 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Henrik von Sydow (m): Tack så mycket, herr ordförande. Jag tackar för den tidigare redogörelsen för detta. En del av konstitutionsutskottets underlag är det brev, eller det personliga meddelande, som är daterat den 9 februari förra året där den dåvarande utrikesministern ger sina kommentarer till teckningstävlingen som sedan via den svenska ambassaden i Riy- adh sänds till utrikesministern i Jemen. Det här brevet kommer till kännedom genom en artikel i Jemen Observer den 15 februari. Det upp- märksammas, och där beskrivs innehållet i brevet som att den svenska regeringen förklarat att man stängt ned hemsidan. Din dåvarande pressekre- terare har i Dagens Nyheter förnekat att det här brevet har förekommit. Jag undrar om du har någon kommentar till detta, om han möjligen gjorde det på uppdrag av Laila Freivalds. Laila Freivalds: Hela den här något förvirrande situationen, som har upp- stått långt efter att denna uppgift genomfördes av våra ambassader och även vår representation i Jemen, har jag svårt att över huvud taget reda ut, måste jag säga. I grunden handlar det, vad jag förstår, om att UD inte anser att det finns något brev från mig skickat till några ambassader eftersom det brev jag skickar, det budskap jag skickar med brev till våra representationer, är något som sedan ska hanteras av representationerna själva efter egen bedömning. Det här budskapet, som skulle förmedlas, har också förmedlats av våra beskickningar på olika sätt beroende på situationen och lämpligheten i det land som man befinner sig i. Vår representation i Jemen valde att göra det på det sätt som de gjorde, med ett eget brev, och så bifogade de en bilaga som skulle se ut som ett brev från utrikesministern i Sverige. Det är deras bedömning av vad som är det lämpligaste sättet att vidarebefordra detta. Det är det här som har varit svårhanterligt för en del inom medierna. Finns det ett brev från utrikesministern i Sverige till utrikesministern i Jemen eller finns det inte? Det är en ordlek, för det finns ett budskap som har formulerats utifrån den instruktion som man har fått från Stockholm men något brev direkt från Stockholm har ju inte utgått i det här fallet. Det där är tydligen lite svårhanterligt för en del i medievärlden. Henrik von Sydow (m): Så är det verkligen. Det är ju flera andra nyhetsre- daktioner som har försökt få ut det här brevet men misslyckats i detta. Men det är, precis som Laila Freivalds påpekar, så att det fanns ett tydligt budskap i det, där Laila Freivalds var undertecknande. Detta sändes också på direkt uppdrag från Laila Freivalds. Bara för att göra detta klart: Det fanns ingen anledning från din utgångspunkt att hålla det här brevet borta från offentligheten? Laila Freivalds: Nej, verkligen inte. Som jag sade tidigare formulerade vi ju det budskap som Sveriges utrikesminister skulle ha som företrädare för Sverige ute i världen. Det formulerades och användes sedan i alla sammanhang för att få ut detta budskap. Det budskapet innehöll definitivt ingen uppgift om att Sveriges regering stängt ned någon hemsida. Det var ju

41 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

känt. Det var ju samma budskap som lades ut på UD:s hemsida. Och, som jag sade tidigare, om det finns några skillnader mellan de här formuleringarna är det inget som jag är medveten om utan det är något som har att göra med de olika funktioner som det här budskapet skulle ha. Det skulle hanteras av tjänstemännen, och jag kan inte ens kommentera skillnaderna. Men det finns ett budskap formulerat av mig som låg till grund för olika informationsgivning, bland annat till svenska medier. Det ska i princip vara exakt samma budskap. Ingenting i den här hanteringen är avsett att på något vis undanhållas från offentlighet. Henrik von Sydow (m): Tittar vi just på formuleringarna i brevet till Jemens utrikesminister skriver du: Jag står alltid upp för yttrandefriheten men i det här fallet tar jag avstånd. Det tror jag är det tredje sättet som den här meningen formuleras på om man jämför pressmeddelande, information och just det här brevet. Du skriver också att vi tar detta mycket allvarligt och att åklagare och polis noga följer utvecklingen. Sedan händer ju detta att hemsidan släcks ned. Jag vill fråga dig hur du övervägde risken att de här formuleringarna kunde uppfattas som om den svenska regeringen skulle ha tagit initiativ till eller varit en kraft bakom att få hemsidan stängd. Laila Freivalds: Nu är det viktigt att inse att det du läser upp som mitt budskap inte är formulerat av mig. Det är en svensk översättning av ett meddelande skrivet på arabiska som i sin tur har översatts av den svenska beskickningen från det svenska grundmaterialet. Jag kan inte ta ansvar för eller ens kommentera hur lydelsen är i dubbla översättningar fram och tillbaka. Henrik von Sydow (m): Det här är angeläget av flera skäl men främst av det uppenbara skälet att det här finns en utrikespolitisk koppling till vår egen yttrandefrihetslagstiftning, vår egen grundlag. Är det så att omvärlden får för sig, eller inbillar sig, att den svenska regeringen har möjlighet att snabbt stänga ned hemsidor gör det förstås vår yttrandefrihetslagstiftning till något som under hot från omvärlden kan användas för utpressning eller liknande. Jag vill återigen ställa frågan: Finns det inte skäl att vara mycket vaksam på hur man formulerar sig kring frågor som just berör vår yttrandefrihetslagstiftning? Laila Freivalds: Absolut. Det finns all anledning till det. Det var oerhört viktigt att få ut budskapet att vi har yttrandefrihet i vårt land och att det inte finns någon möjlighet för den svenska regeringen att förhindra även kränkande uttalanden i medierna. Det var det som var budskapet, och om man går tillbaka till den text som låg till grund för det budskap som vi förde ut via olika kanaler tror jag att detta blir väldigt tydligt. Att det sedan blir omformulerat i översättningar – i flera led dessutom – är inte bra. Men det är ingenting som jag råder över.

42 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Rent allmänt kan jag säga att jag tror att det är oerhört viktigt att för- söka säkerställa att även översatta texter står i överensstämmelse med den ursprungliga formuleringen. Jag delar uppfattningen att det är oerhört viktigt. Det är en väldigt svår uppgift vi har att förklara detta för många länder som inte alls har den tradition och vana som vi har när det gäller yttrandefrihet och de begränsade möjligheterna för ett lands regering att ingripa. Det är svårt att få förståelse för det, och väldigt mycket av det arbete som UD har lagt ned under den här tiden handlade just om detta, nämligen att förklara det rättsliga förhållandet i Sverige. Jag har fått lägga ned oerhört mycket tid med ambassadörerna här. Jag är inte heller säker på att jag har lyckats övertyga alla, men jag tror att vi har kommit en bra bit på väg. Det har också handlat om direkta kontakter med företrädare för andra länder. Det är ingen lätt uppgift att få dem att förstå hur vårt system fungerar. Det är en oerhört svår uppgift. Jag delar i och för sig oron över hur det uppfattas att hemsidan de facto blev ned- stängd. Det gällde att få ut budskapet att detta beror på att de som har att fatta beslutet uppenbarligen delade den svenska regeringens uppfattning om att detta var kränkande men inte i strid med svensk rätt och att det därför inte var möjligt att åtgärda från regeringens sida. Det är ett komplicerat budskap att föra ut. Men det är det som vi har lagt ned mycket energi på att föra ut och jag tror att vi kommer att få fortsätta göra det under mycket lång tid framöver. Jag har erfarenhet från ett annat område, som var lika svårt som det här. Det var när Sverige skulle övertyga EU om offentlighetsprincipen. Jag kommer aldrig att glömma det första möte vi hade i Justitiedepartementet där vi bjöd in EU:s alla ambassadörer och förklarade hur offentlighetsprincipen fungerar. När jag sade att i Sverige kan journalister läsa alla statsministerns brev fnissade ambassadörerna. Det tog oss år, vill jag påstå, innan vi fick alla att förstå hur offentlighetsprincipen fungerar i Sverige. Ungefär samma mission att övertyga har vi i dag när det gäller yttrandefriheten. Då handlar det inte bara om länder långt borta utan det handlar faktiskt också om att få länder inom EU att förstå hur våra grundlagar fungerar i det här avseendet. Av rädsla att bli missförstådda kan vi dock inte avstå från att göra det som vi anser att vi måste göra för att bevaka och värna svenska intressen. Ordföranden: Tack, Laila Freivalds. Då går ordet till det i storlek tredje största partiet i riksdagen, det vill säga Centerpartiet, och Annie Johansson. Annie Johansson (c): Tack så mycket, herr ordförande! Och tack för en bra redogörelse, Laila Freivalds. Våra grundlagar är ju något som vi ska värna om, tycker jag, även om vi inte har samma syn i hela Europa. Jag har enbart några förtydligande frågor eftersom du har lämnat en bra redo- görelse i övrigt. Jag skulle återigen vilja fråga om det du tog upp i din inledning, nämligen: Var det under din tid som utrikesminister vanligt att

43 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

man som minister eller tjänsteman tog kontakt med enskilda företag och diskuterade enskilda ärenden eller var Levonline och kontakten där ett undantag? Laila Freivalds: Det beror lite på vad frågan egentligen handlar om. Vi har daglig kontakt med medier av olika skäl. Det är ju en mycket omfattande uppgift som UD har att ha en daglig kontakt med medier. Sedan har vi också kontakt med företag av andra slag. Där finns inte den här kompli- kationen och den försiktighet som man måste ha i kontakten med medierna, men vi har kontakter med företag. Jag erinrar mig att jag under den period då det här pågick var ute och reste i landet och träffade företrädare för svenska företag som verkade i de här länderna. Vi kom alltid att diskutera hur de har påverkats i sitt arbete i olika länder av den pågående situationen. Det var bland annat på det viset som jag fick mycket bra information från företagen om hur de påverkades, och jag kan försäkra er om att de påverkades i allra högsta grad. Det var också ett tillfälle för mig att ge dem information om hur vi agerade från UD:s sida för att stödja dem, hjälpa dem och förhindra de negativa konsekvenserna. Jag vet inte riktigt vad frågan syftar på men svaret är alltså att vi har väldigt mycket kontakter med företag, både medieföretag och andra företag. Annie Johansson (c): Syftet med frågeställningen var ju att konsekvenserna av kontakten med det här medieföretaget är särskiljt från andra kontakter som ni har haft med medieföretag. Hade ni, när du diskuterade med Stefan Amér tidigare, andra överväganden vad gäller yttrandefrihet och tryckfrihetslagstiftning? Laila Freivalds: Jag är fortfarande lite osäker på vad frågan egentligen handlar om. Det förekommer ju kontakter med medieföretag som har samma syfte som den här kontakten hade. Den är inte unik. Det kan också vara så att man vill förmedla information till någon som arbetar med pub- licistisk verksamhet för att säkerställa att de har sakförhållandena klara för sig, att de vet att det de publicerar är korrekt, att de undviker att publicera sådant som kan skada på något vis. Det är inte någon helt ovanlig situation. Den här kontakten är alltså inte ovanlig på det sättet. Den är unik på ett enda sätt, och det är den typen av medieföretag, alltså inte den typ som direkt själv ansvarar för publicering utan finns i ett tidigare, tekniskt led. Annie Johansson (c): Efter det att hemsidan stängdes ned var ju en rad publicister och en rad jurister ute och kritiserade själva nedstängningen och eventuellt inblandningen från Regeringskansliet. Du tog tidigare upp att Göran Lambertz har prövat detta och kommit fram till en del saker. Han har också kommit fram till att karikatyren inte utgjort hets mot folk- grupp. Omvärlden uppfattar det också som att regeringen har ingripit och stoppat en publicering. Om man tittar på pressklippen från dagarna efter

44 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 det att hemsidan stängdes framstår det som om du från början inte visste något om detta. Därefter, jag vet inte om det var en vecka efteråt, sade du i en radiointervju med P1 att du hade varit i kontakt med Stefan Amér. Om det nu är vanligt att man har kontakter med medieföretag, varför sade du då inte från början att du hade kunskap och vetskap om att man hade haft en kontakt, att man hade varit på Levonline och haft den här diskussionen med vd:n? Laila Freivalds: Jag antar att du syftar på att jag, när jag morgonen efter fick frågan om UD hade stängt ned en sida reagerade genom att säga att jag inte vet något om det. Det var en fullkomlig ärlig reaktion. Jag gjorde misstaget att tro mer på journalisten än på mina egna medarbetare. Jag trodde att det skulle kunna vara så att den här journalisten kände till något som jag inte kände till. Jag kan bara beklaga att jag inte hade ett hundra- procentigt förtroende för att UD:s tjänstemän inte gör något sådant som att stänga ned hemsidor och att den här journalisten måste ha fått allt om bak- foten. Det borde jag ha begripit och då sagt exakt vad vi har gjort. Min reaktion var alltså att jag inte kände till att vi hade stängt ned någon- ting. Och det var inte en vecka senare som jag gick ut och talade om hur det var. Det var samma dag. När jag fick klart för mig att det inte hade hänt något på UD som motiverar en journalist att formulera sig på det viset gick jag direkt ut i medierna och talade om hur det var. Ordföranden: Tack, Laila Freivalds. KU har ju många roller, och en av rollerna är just att i efterhand kunna understryka saker och ting. Det som verkligen har kommit fram under det här har ju varit att vi i Sverige inte dagtingar med vår yttrandefrihet. Det går inte att göra påtryckningar mot Sverige som gör att vi gör avsteg från yttrandefriheten. Marianne Berg står näst på listan. Marianne Berg (v): Herr ordförande! Det är både positivt och negativt, det som sades mot slutet. Jag har fått svar på den enda fråga jag hade och ytterligare frågor behövs inte för min del. Jag får tacka för redogörelsen och svaren, som jag är väldigt nöjd med. Ordföranden: Jag har själv en fråga. Jag tycker att den före detta utrikesministern väldigt fint beskrev den här perioden som mycket tuff och jobbig. Det hände väldigt mycket. Fanns det några, vad man i USA skulle kalla, standard operating procedures, eller, som vi i Sverige kanske skulle säga, en krishanteringsplan där man plockade fram en pärm ur byrålådan och sade att nu är det läge gult. Vad bör vi göra, vilka bör vi ta kontakt med och så vidare? Fanns det någonting sådant till hjälp? Laila Freivalds: Ja, det gör det definitivt. Jag skulle vilja säga att hela UD:s regelverk för hur vi hanterar situationer utgår från kris. Det är faktiskt ett faktum att UD egentligen konstant befinner sig i någon form av krishantering. Den kan vara stor eller liten. Den kan involvera ett fåtal eller många, och ibland nästan hela UD. För det finns det rutiner, arbets- fördelning, sätt att hantera det.

45 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Men varje kris är olika. Det måste man också erinra sig. Varje kris krä- ver samtidigt någon form av kreativt tänkande. Den här situationen var ovanlig på det viset att den handlade om att sprida just Sveriges syn på yttrandefrihet och tryckfrihet och vår uppfattning om behovet av dialog, förståelse och tolerans mellan kulturer och religioner. Det gjorde att den här krishanteringen hade en ovanlig bredd, kanske man kan säga, till exempel att vi i så stor utsträckning använde våra två institut, det som finns i Alexandria och det som finns i Istanbul. De var mycket aktivt involverade tillsammans med de berörda enheterna inom UD. Att vara flexibel och ha förmåga att hantera den varierande kapacitet som finns inom UD tror jag är kännetecknande för hur UD agerar varje dag. Ordföranden: Ett av skälen till att jag ställer frågan är att en av KU:s roller också är att lite grann vara den gode revisorn, det vill säga att man lär sig av de här KU-anmälningarna och av vår behandling för att sedan skapa ett system som gör att statsförvaltningen fungerar lite bättre nästa gång. Du sade vid något tillfälle att det är en lång process att få alla olika ambassader att fungera i takt. Vid ett annat tillfälle tror jag att du sade att det var problem med framlänges och baklänges översättningar av svenska till arabiska och sedan tillbaka från arabiska till svenska. Det gav mig intrycket att de här KU-förhören och vårt arbete kanske kan bidra till att på några punkter göra den här lärandeprocessen på UD ännu bättre. Vi börjar närma oss slutet för den tid som vi har satt upp för denna utfrågning. Jag har tre stycken på listan. Jag tänkte vara lite oortodox och se om jag kan släppa in alla tre. Om det går bra för Laila Freivalds ska jag försöka med detta för att spara lite tid. Då har vi först Ingvar Svensson, Kristdemokraterna. Ingvar Svensson (kd): Herr ordförande! Jag blev lite konfunderad när Laila Freivalds talade om att hon inte vill ta ansvar för de olika översätt- ningarna i de olika leden. Det betyder väl att det måste finnas ett originalbudskap på svenska som vi kan få tillgång till. Är det så? Björn Leivik (m): Du hade ju samtal med Stefan Amér om att kontakt skulle tas med Levonline. Jag utgår också från, och du nämnde kanske det, att han återrapporterade vad som sades. Hur uppfattade Levonline denna kontakt? Förstod de allvaret i frågan? Det står också i våra handlingar att information lämnades därefter. Man kom överens med företaget om att lämna ytterligare information om så behövdes. Lämnades det någon sådan information? Vad bestod den i så fall av? Henrik von Sydow (m): Jag har två korta frågor. Exakt vilka instruktioner fick Stefan Amér inför sitt samtal med Levon- line? Vilket ansvar tycker du att du själv som departementschef har för att översättningar blir annorlunda och delvis tolkas på olika sätt?

46 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Laila Freivalds: Den sista frågan är egentligen samma fråga som Ingvar Svensson ställde. Först och främst: Finns det ett original? Ja, det finns ett original, nämli- gen det som jag har tagit ställning till. När det ska formuleras ett budskap från utrikesministern är det jag som godkänner det innan det används. Det finns ett sådant, och det ligger till grund för hur det sedan formuleras i olika kanaler. Jag har ett ansvar för att det arbete som bedrivs inom UD sker på ett så korrekt och skickligt sätt som möjligt. Det är mitt yttersta ansvar att säker- ställa att de som sysslar med de olika uppgifterna, översättningar och formuleringar, har möjlighet att göra det på bästa tänkbara sätt. Det är mitt yttersta ansvar, ingen tvekan om det. Det är precis som med allting som sker inom UD, det är ytterst mitt ansvar. Den här historien med översättningarna fram och tillbaka är någonting som man även inom UD naturligtvis tar lärdom av och vidtar åtgärder för att säkerställa att det blir så bra som det över huvud taget kan vara. Men översättningar är inte en lätt sak. De olika språken har olika valörer. Det är ibland svårt att hitta det rätta uttrycket. Ta bara som exempel hur man översatte allmänna åklagaren eller om det var JK, vilken funktion i ett sam- hälle det ska vara. Det är inte helt lätt att göra det. Men det är viktigt att hela tiden arbeta för att våra översatta texter blir så korrekta och bra som möjligt. Det arbetet tar aldrig slut. Frågan var vilken instruktion som Stefan Amér hade. Eftersom hans för- slag var att han skulle fråga företaget om de över huvud taget kände till att den här teckningstävlingen fanns var mitt svar att han kunde göra det. Sedan skulle han ställa en fråga huruvida de ville ha information om de utrikespolitiska aspekterna av det här – inte ge information utan att bli ombedd att göra det. Detta var på grund av, som jag underströk för honom, att man måste ha stor försiktighet när man kontaktar ett medieföre- tag så att det inte kan uppfattas som att man vill öva påtryckningar på företaget i dess eget beslutsfattande. Jag tror att Stefan Amér uppfattade det här väldigt, väldigt väl. Det var därför han också kunde genomföra den här uppgiften så korrekt som jag har förstått att han gjorde. Frågan om företaget Levonline förstod situationens allvar kan jag inte svara på. Det vet inte jag. Jag kan inte erinra mig att jag har fått någon beskrivning av vad de sade eller hur de reagerade. Det vet jag faktiskt inte. Om det gavs någon ytterligare information utöver den information som Stefan Amér gav den eftermiddagen – nej. Såvitt jag vet i varje fall har det inte givits någon ytterligare information. Vice ordföranden: Jag vill rikta ett stort tack till Laila Freivalds. Muntliga utfrågningar är ju till för att KU ska få ökad kunskap. Vi väljer ibland skriftliga frågor eller tar in kunskap på annat sätt. Men den här gången har det verkligen tillfört någonting att ha en muntlig utfrågning. Ett stort tack för ditt deltagande!

47 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Bilaga B5 Före detta justitieminister Thomas Bodström Tisdagen den 10 april 2007 Granskningsärende 23 Regeringens hantering av hyresråden vid de mindre hyresnämnderna vid omorganisationen årsskiftet 2005/06 Vice ordföranden: Vi återupptar sammanträdet med konstitutionsutskottet och går från ärende 1 och 2 till det vi har som ärende 23. Inom ramen för KU:s granskningar av regeringen och regeringsärende- nas handläggning har Thomas Bodström kallats till utfrågning vad avser hans roll och ansvar för den förra regeringens hantering av hyresråden vid de mindre hyresnämnderna i omorganisationen vid årsskiftet 2005/06. Ni är kallad som före detta justitieminister i den socialdemokratiska regeringen. Men innan vi släpper frågorna från KU loss runt bordet vill jag ge dig möjligheten, om du så önskar, att under maximalt tio minuter ge din redo- görelse för händelseförloppet. Jag tror, eftersom detta är tv-sänt, att det inte är en nackdel om du försöker att vara pedagogisk och tydlig. Jag är inte säker på att alla riktigt vet vad hyresråd och hyresnämndernas funktion är. Thomas Bodström: Herr ordförande! Tack för att jag har fått komma hit. Även om det egentligen inte är fråga om vad som har hänt eller inte hänt – där tror jag att alla är överens – är det bra att jag får komma hit och lämna mina synpunkter. Jag vill dock i största ödmjukhet säga att jag inte tror att jag är den allra största statsrättsliga experten, men jag tror nog att jag kan redogöra för den juridiska uppfattning som jag och de allra flesta har när det gäller hyresrådens ställning. För att ändå dra en kort bakgrund, och jag ska försöka vara pedagogisk, är det så att hyresnämnderna, där alltså olika frågor som kan ha stor inverkan på den enskilde avgörs, som huruvida man får vara kvar i sin lägen- het, naturligtvis också har till uppgift att försöka medla mellan olika hyresvärdar och hyresgäster. De har då en lite speciell funktion, där man ibland både fattar beslut om en enskild person och ibland har en aktiv roll för att få personer att komma överens. Det har länge varit en diskussion huruvida hyresnämnderna, som avgör de här frågorna, ska finnas kvar eller om man ska göra om organisationen. Jag ska inte gå längre tillbaka i tiden än till 1999 då en utredning kom fram till att hyresnämnderna borde omorganiseras eller helt enkelt avskaffas. Den dåvarande regeringen hade uppfattningen att det här var lite väl drastiskt. Men eftersom det ändå fanns många uppfattningar om att föränd- ringar borde göras gav den dåvarande regeringen i uppdrag till Domstols- verket att utreda den här frågan vidare. Domstolsverket kom då med ett förslag som var mer drastiskt än det som senare blev verklighet. Den fråga som sedan resulterade i förändringar innebar att tolv hyresnämnder blev åtta. Det innebar också att en del av hyresnämnderna fick ett organisatoriskt samarbete med tingsrätterna. Det fanns klara fördelar med det här, därför att vi länge har strävat efter ett ökat samarbete mellan olika delar av rätts-

48 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 väsendet också inom domstolsväsendet. Det har vi sett på allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. Här fanns det en fördel, att personer, alltså hyresråd, som inte är domare ändå när man var i tingsrätten kunde tjänstgöra som domare. Det tyckte vi var bra, och justitieutskottet sade enigt att när det gällde den här frågan var det viktigt att hyresnämnden behöll sin särprägel genom att man skulle fortsätta med medling och så vidare. Jag säger detta därför att när vi nu kommer in på frågan huruvida hyres- råd är domare eller inte och hyresnämnder är domstolar eller inte är det viktigt att understryka att när det gäller den här förändringen blev det ingen skillnad i hyresrådens status, med ett undantag. Det var att de fick så kallad fullmakt. Det har domare. Nu är det inte så att bara domare har fullmakt utan också andra kan ha fullmakt. Hyresråden har också tidigare haft fullmakt, fram till 1994. Sedan var det en period fram till 2005 som de inte hade det. Det ska inte tas till intäkt för att man är domare. Men det var den enda egentliga för- ändringen. Det är alltså ingen förändring av hyresrättens status eller att man blev mer eller mindre domare. Det blev vissa förändringar. Eftersom lagmannen i tingsrätten är chef var det kanske inte längre det aktuella hyres- rådet som var chef när man gjort de här organisatoriska förändringarna. Allt detta tror jag är helt ostridigt. Det här är alltså en förändring som vi genomförde som hade stöd i riksdagen. När det gäller departementets arbete har jag det fulla ansvaret, och jag står naturligtvis för det arbete som har gjorts. Nu har två frågor uppkommit. Det är väl också därför som jag har beretts möjlighet att utveckla detta. Är hyresråd, alltså de som jobbar i hyresnämnder, att anse som domare? Den andra frågan är: Är hyresnämn- der – där de olika tvisterna om man får bo kvar tas upp eller medling – att anses som domstolar? Det här är någonting som har prövats och naturligtvis diskuterats tidigare. Om jag börjar med den första frågan, vilka som är domare i Sverige, kan jag säga att detta är reglerat i grundlagen, regeringsformen 11 kap. 1 och 5 §§. Där framgår det vilka som ska vara våra domstolar, och det speciella skydd som domare åtnjuter framgår av 5 §. I förarbetena står det också att ingen annan domare än den som är anställd under sådana former att den åtnjuter det anställningsskydd – som alltså är speciellt – som 11 kap. 5 § tillerkänner ordinarie domare kan räknas som ordinarie domare i grundlagens mening. Det är naturligtvis det här som ger stöd för vår uppfattning att hyresrå- den inte är domare. Det är många som har olika funktioner i samhället där man prövar enskilda personers olika situationer, i brottsskadenämnder, tra- fikskadenämnder och så vidare. Det kan vara domare som arbetar där, men man är inte domare automatiskt. Det är viktigt att komma ihåg.

49 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

När det gäller hyresnämnder och deras eventuella status som domstolar angavs det väldigt tydligt redan vid inrättandet av hyresnämnderna. Det framgår av propositionen 1967:171. Det underströks också vidare i den nya lagen om arrende- och hyresnämnder, proposition 1973:27. Frågan har också prövats av den högsta juridiska instansen, Högsta domstolen, i ett fall 1976, s. 378. Det är alltså ett klart uttryck för att hyresnämnder inte är att anse som domstolar. Däremot kan alltså ett hyresråd tjänstgöra i de domstolar där det är fullt tillåtet för domare som inte är ordinarie domare att tjänstgöra. Det är bara Högsta domstolen och Regeringsrätten som har exklusivitet. Det är en sak. På samma sätt kan alltså en ordinarie domare från en domstol tjänstgöra i olika nämnder. Det är inget konstigt. I brottsskadenämnder och så vidare är som sagt ofta ordföranden ordinarie domare. Men på frågan om hyresrå- den är att anse som domare är svaret nej. Det är vår uppfattning. Likale- des är hyresnämnder inte att anse som några domstolar. Det här var på sedvanligt sätt ett arbete som gjordes mycket grundligt på Justitiedepartementet. De allra främsta experterna från domstolsenheter, grundlagsenheter och så vidare var förstås involverade. Det är självklart att om det hade funnits något tvivel, om det hade funnits någon tvekan skulle man inte ha föreslagit detta och inte ha arbetat fram det förslaget. Själv- klart skulle inte jag och regeringen, och inte heller riksdagens justitieut- skott, ha accepterat att de här förändringarna skulle göras. Då skulle vi naturligtvis ha tagit hänsyn till det. Mot den bakgrunden anser jag att det är klarlagt att hyresråden inte är domare och att hyresnämnder inte är domstolar utan förvaltningsmyndighe- ter. Vice ordföranden: Tack så mycket, Thomas Bodström. När frågorna ställs går det till så att de partier som har gjort KU-anmä- lan börjar. Sedan är det partiernas tur i fallande storlek. Just därför går ordet först till Kristdemokraterna och Ingvar Svensson. Ingvar Svensson (kd): Herr ordförande! Du verkar dela den uppfattning som finns i promemorian från Regeringskansliet där man tycks fastslå en uttömmande beskrivning genom följande mening: En ordinarie domare är en i domstol fast anställd domare med fullmakt. Anser du att det är en uttömmande legal definition av begreppet domare? Thomas Bodström: Ordförande! Jag delar den uppfattningen. Jag har för- stås ingen annan uppfattning än departementet. Sedan har de formulerat det på det sättet, och jag tycker att det är ett bra sätt. Eftersom detta är en rättsfråga hänvisar jag till regeringsformen. Jag har inte någon annan uppfattning än den departementet framför i promemorian. Ingvar Svensson (kd): Gerleman har som du förmodligen har läst in en annan uppfattning om domarbegreppet. Han tar ett exempel. När det gäller hyresrådens skyldighet att ställa upp i tingsrätt säger han: Det måste inne- bära att ett hyresråd är obegränsat behörig att tjänstgöra som domare i alla

50 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 mål vid tingsrätten. Det kan rimligen inte uppfattas på något annat sätt än att lagstiftaren anser att hyresråd är domare och då också har det anställ- ningsskydd som gäller för domare. Thomas Bodström: Som jag sade tidigare, herr ordförande, är det så att i de domstolar där det är möjligt att ha både ordinarie och icke ordinarie domare är det förstås möjligt för ett hyresråd att tjänstgöra. Detta var en av poängerna med det samarbetet. Det innebär inte att de som personer har uppfyllt den status som det innebär att vara ordinarie domare. Däremot kan de tjänstgöra, och det är många i våra allmänna domstolar som tjänst- gör som icke ordinarie domare och som inte har det skydd som det talas om i regeringsformen. Ingvar Svensson (kd): Det finns en särskild föreskrift om vikarier för hyres- råd, och endast domare får vara sådana vikarier. Hur kommenterar du det i förhållande till påståendet att hyresråd inte är domare? Thomas Bodström: Herr ordförande! Jag har inte sett det som återges, men jag vill säga att i de allra flesta domstolar är det fullt möjligt att vara ordinarie och icke ordinarie domare. De icke ordinarie domarna har alltså inte det skyddet, till exempel fiskaler, tingsnotarier och andra anställda har inte det skydd som man har enligt regeringsformens 11 kap. 5 §. Ingvar Svensson (kd): Om jag förstår dig rätt är det du säger här att hyres- råd är domare men inte ordinarie. Är det korrekt uppfattat? Thomas Bodström: De är inte att anse som ordinarie domare. Däremot är de när de tjänstgör i en domstol att anse som domare. På samma sätt som en domare kan tjänstgöra i en nämnd kan också personer från hyresnämn- der tjänstgöra i de domstolar där detta är möjligt, dock inte till exempel i Högsta domstolen. Ingvar Svensson (kd): Jag har en fråga till innan vi släpper ordet vidare. Det gäller om hyresnämnder är att anse som domstolar. Det gäller kanske inte direkt, däremot brukar man använda begreppet domstolsliknande nämn- der. Det är egentligen inte en huvudfråga i den här granskningen, men den kan användas som stödbevisning för att hyresråd är domare. Nu hävdar både Regeringskansliet och vad jag förstår också Thomas Bodström att hyresnämnderna inte är domstolar. Men när man införde rätts- prövningslagen 1988 undantog man just hyres- och arrendenämnderna, och det gjorde man just med hänvisning till att de var domstolsliknande. Depar- tementschefen säger att frågan om dessa ska anses vara domstolar i Euro- pakonventionens mening inte har prövats i Europadomstolen. Man bör därför utgå från att sådana nämnder kan räknas som domstolar i konventionens mening. Det är därför man också undantar deras beslut från att omfattas av rättsprövningslagen. Hur kommenterar du det? Thomas Bodström: Det här handlar om lagen om rättsprövning, och där ansåg man att man skulle undanta hyresnämnderna på samma sätt som man undantar domstolar. Det sägs ingenstans i den proposition som Ingvar

51 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Svensson läser ur att de är domstolar eller att de är domare. Däremot säger man att när det gäller just den lagen ska de jämställas med att vara domare. Man utvecklar också resonemanget senare i propositionen. Det är någonting helt annat att säga att man är domare och förvaltningsmyndighet än att man i vissa fall kan ha samma situation som domstolar och också domstolsliknande nämnder. Det hade man inte exemplifierat i den här propositionen, men senare nämndes bland annat brottsskadenämnder som inte på något sätt någon heller har påstått är domstolar. Det är samma situation där. Yilmaz Kerimo (s): Ordförande! Tack för en jättebra redogörelse. Jag tror att vi inte har så många frågor egentligen efter det du har berättat och efter det pm vi har fått från departementet. Du sade tydligt och klart att hyresråd inte är domare och hyresnämnder inte heller domstolar. Det står även i det pm som vi har fått från departementet: Hyresråden är inte ordinarie domare enligt bestämmelserna i 11 kap. 5 § regeringsformen. Därför är dessa bestämmelser inte tillämpliga på dem. Men du sade att hyresråden kan tjänstgöra som domare. Kan du tydlig- göra om det är ”att tjänstgöra som domare” som är problemet, att det går att tolka på ett annat sätt? Thomas Bodström: Ordförande! Nej, jag tycker inte att det är ett problem. Jag tycker att det är viktigt att klargöra att i vissa domstolar kan personer gå in och tjänstgöra som domare på samma sätt som domare kan gå in och tjänstgöra i till exempel nämnder. Det innebär inte att man blir domare bara för att man går in och tjänstgör i den typen av domstolar. Yilmaz Kerimo (s): Du menar alltså att det vi har fått från departementet stämmer. Hyresråd är inte domare. Det här är i så fall inte tillämpligt på dem. Det är tydligt och klart. Thomas Bodström: Ordförande! Jag kan säga att jag vet att det har varit ett hyresråd här och anfört att de skulle vara domare. Jag vet också att det finns ett par andra hyresråd som har den uppfattningen. Nu ska vi komma ihåg att de hyresråden drabbades av en inkomstförlust så de har ett starkt egenintresse i det här. Jag har respekt för deras tolkning, jag vill dock understryka att under de 22 år som jag dagligen har arbetat med juridiska frågor, alltifrån universitetsstudier och advokatbyråer till min tid som justitieminister och ordförande för justitieutskottet, har jag aldrig någonsin hört någon, förutom dessa, som angivit att hyresråd skulle vara att anse som domare. Det finns ett mycket brett stöd för den uppfattningen. Som jag sade har jag visserligen arbetat med det här, men de som verkligen gjorde ett ordentligt arbete var de verkliga grundlagsexperterna, och de kom fram till samma slutsats. Yilmaz Kerimo (s): Jag vill tacka för redogörelsen. Det var mycket tydligt och klart att hyresråd inte är domare. Jag har inga fler frågor.

52 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Eva Bengtson Skogsberg (m): Återigen till frågan om domare eller inte domare. När det gäller allmänhetens syn på hyresnämnder och hyresrådens ställning, vilka tror du de anser vara domare eller förvaltningstjänstemän? Du har gett oss din syn, men … Thomas Bodström: Jag har representerat människor som har kommit till hyresnämnden. Jag kan säga att det är beslut som är väldigt avgörande för dem. Det är det som är viktigt för dem. Huruvida nämnden är att anse som en domstol eller en förvaltningsmyndighet har jag aldrig träffat på någon klient som har varit intresserad av när man har varit i hyresnämn- den. Man har sina tankar på helt annat håll, nämligen om man ska få behålla sin lägenhet eller om man ska få göra det byte man önskar. Jag har aldrig hört den diskussionen över huvud taget. Eva Bengtson Skogsberg (m): I förarbetena till lagen om rättsprövning har uttalats att hyresnämnd bör likställas med domstolar och att hyresrådsord- förande är att jämställa med en domartjänst. Av vilka skäl valde ni att bortse från detta uttalande, som ligger i linje med det som syftar till denna lags tillkomst, nämligen ett stärkt rättsskydd för den enskilda personen? Thomas Bodström: Exakt det sätt på vilket du läser nu visar att de inte är domare utan att de i den här frågan ska jämställas med domare. Det är alltså två olika subjekt som ska jämställas med varandra i frågan om lagen om rättsprövning. Hade de varit domare så hade man naturligtvis skrivit: Eftersom hyres- råden är domare, så ska de omfattas … Men det man säger är att de ”ska jämställas” i den fråga som handlar om just lagen om rättsprövning, det vill säga att hyresnämnder ska undantas från att kunna bedömas enligt lagen om rättsprövning på samma sätt som domstolar. Eva Bengtson Skogsberg (m): Jag har en fråga till. Det anställningsskydd som domare har, det vill säga att de med mycket få undantagsfall kan bli skilda från sin tjänst, har ansetts som en garanti för att domarna har själv- ständighet från den lagstiftande och verkställande makten, det vill säga riksdag och regering. Hur kan ni garantera att hyresråden i sitt framtida arbete kan förhålla sig självständigt gentemot riksdag och regering när de inte har samma anställningsskydd som övriga jurister i dömande ställning? Thomas Bodström: Ja, det riksdagen har bestämt är just att de som ska vara ordinarie domare har det speciella anställningsskydd som man har i regeringsformen 11 kap. 5 §. Sedan har den saken också utretts i början av 90-talet, vet jag, huruvida domares ställning och deras anställnings- skydd ska förändras, men hitintills har riksdagen haft den uppfattning som finns från grundlagsexperter, nämligen att det här ska vara en exklusiv grupp, och det är då ordinarie domare. Sedan kan man alltid diskutera anställningsskyddet för andra, men det har inte gjorts vid tillkomsten av förarbetena till regeringsformen.

53 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Eva Bengtson Skogsberg (m): Det är väl lite det som är problemet, att hyresråden inte har detta anställningsskydd längre. Thomas Bodström: Ja, det kan vara en helt annan diskussion om de känner att de ska ha ett starkare skydd. Men det faktum att hyresråd kan vilja ha ett starkare skydd, liksom många andra i samhället, kan ju inte innebära att det därmed per definition ska ge dem en annan status än det som lagstiftaren har avsett. Ingvar Svensson (kd): Jag har några stycken frågor. Du säger här att du accepterar att hyresråden fungerar, om vi ska uttrycka oss försiktigt, som domare. Men hur ser du då på synen på anställningsdokument i sammanhanget? När anställningsskyddet infördes – det var 1965 enligt Gerleman – klargjordes det att ställningen för ordinarie domare gäller oavsett vilket anställningsdokument som begagnades vid tillsättandet. Jag ska ta ett exempel. Vid de mindre hyresnämnderna har det ju bara funnits ett hyresråd. Gerleman frågar sig, och det är också min fråga till dig: Har det hyresrå- det varit endast tillförordnat hyresråd, och i så fall i väntan på vad? Har man alltså inte varit ordinarie på den posten? Thomas Bodström: Herr ordförande! Jag ska först förtydliga. Det är alltså så att ett hyresråd kan arbeta som domare i domstolar. Det är inte att säga att de ska bedömas som domare när de tjänstgör som hyresråd i hyresnämn- den. Det är något helt annat. Jag får upprepa svaret på den tidigare frågan. Riksdagen har ansett att det ska finnas vissa som tjänstgör i domstolar som har ett väldigt exklusivt skydd, och det är de som anges i regeringsformens 11 kap. 5 §. Ingvar Svensson (kd): Du säger att det aldrig har varit så att man har uppfattat hyresråd som domare. Men hur kan det då komma sig – det har ju helt klart ingen juridisk betydelse, men ändå – att medlemskap i Domarför- bundet är öppet för ordinarie domare i någon av rikets domstolar eller hyresnämnder? Thomas Bodström: Som jag sade – jag fick ju den frågan här – bryr sig nog inte personer som är parter i hyresnämnden om huruvida det är en förvaltningsmyndighet eller en domstol. Skulle man göra en opinionsunder- sökning så skulle det säkert vara en del människor som tror att hyresnämn- der är domstolar. Men det faktum att vissa kan ha en viss uppfattning innebär ju inte att lagstiftaren har gjort fel på något sätt. Här är det ju ändå den juridiska frågan och en rättsfråga som nu ska avhandlas på det sättet att det är klart redogjort i förarbetena till regeringsformen och sedermera också när det gäller förvaltningsmyndighet, alltså att hyresnämnd är förvaltningsmyndighet, av Högsta domstolen. Det kan ju inte förväntas att alla människor ska ha den expertisen som justitieråden i Högsta domstolen har.

54 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Ingvar Svensson (kd): Nej, det är nog inte så att lagstiftaren har gjort fel, men granskningen gäller om regeringen inte har hanterat hyresråden på ett enligt grundlagen korrekt sätt. Det är den frågan vi granskar. Jag har en sista fråga, som gäller just detta, kanske något märkliga, att när man i den nya grundlagskommentaren som har kommit tar upp just 11 kap. 5 § så är den enda litteraturhänvisning man gör just till Gerlemans artikel i Domarförbundets tidskrift. Har du någon kommentar till det? Thomas Bodström: Nej, eftersom jag inte har läst artikeln ska jag inte kommentera det. Men jag kan bara allmänt säga att en artikel, om än från en respekterad person, inte går att jämföra med förarbetena till regeringsformen. Faktiskt går inte heller en utredning, som naturligtvis kan hänvisa till en artikel, att jämföra med Högsta domstolen eller förarbetena, särskilt som det är fråga om en grundlag i det här fallet. Ingvar Svensson (kd): Jag måste bara få fråga: Har du inte fått artikeln? Detta är ju material som kommer från utskottet. Har du inte fått detta från utskottet? Thomas Bodström: Jag har fått en rad olika handlingar, och det jag har gått igenom är bland annat utfrågningen. Jag har gått igenom de här handlingarna vid olika tillfällen, och som jag sade här nyss är inte en enskild artikel det som jag tycker är det viktigaste när den här frågan ska bedö- mas, utan det är regeringsformen och Högsta domstolens ställning. Det är det som jag lutar mig emot. Ordföranden: Jag ser inga ytterligare indikationer på att det finns frågor som är utestående. Då vill jag tacka Thomas Bodström så mycket. Jag tror att det är många som håller med mig när jag säger att du verkligen lyckades med att vara pedagogisk i denna svåra fråga. Tack så mycket! Därmed kan vi förklara KU:s sammanträde avslutat.

Bilaga B6 Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth Torsdagen den 12 april 2007 Granskningsärende 24 Regeringens handläggning av presstödet Ordföranden: Jag hälsar er välkomna hit till konstitutionsutskottets sam- manträde som därmed också är öppnat. Konstitutionsutskottet fortsätter i dag sitt arbete när det gäller granskningen av regeringen och också hur enskilda statsråd sköter sina uppdrag. I en del av de granskningsärenden som vi har i konstitutionsutskottet kompletterar vi de utredningar och den dokumentation som vi har med muntliga utfrågningar. I dag börjar vi med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Det gäller ärende nr 24 som handlar regeringens handläggning av presstödet.

55 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Efter denna utfrågning kommer vi att fortsätta med en utfrågning av före detta kulturminister Leif Pagrotsky. Då gäller det ärende nr 40 som också handlar om handläggning av presstödet. Eftersom jag var ledamot i den tidigare regeringen kommer jag i samband med granskningen av den dåvarande regeringen att överlämna ären- det till utskottets vice ordförande, Per Bill. Med den inledningen vill jag hälsa Lena Adelsohn Liljeroth välkommen till utskottet. Gången är den att jag först kommer att överlämna ordet till kulturministern. Därefter kommer ordet att överlämnas till det parti som har gjort anmälan till utskottet. Därefter överlämnas ordet till partierna i storleksordning. Du är än en gång mycket välkommen hit, kulturministern. Ordet är ditt. Du får möjlighet till en kort inledning på max tio minuter. Lena Adelsohn Liljeroth: Tack, fru ordförande och god morgon ledamöter. Konstitutionsutskottet har bjudit in mig enligt 12 kap. 1 § i regeringsformen som gäller statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas hand- läggning. Här är det alltså fråga om det svenska presstödet. Presstödet utgår sedan 1970-talet och omfattar i dag drygt ½ miljard kronor årligen, varav merparten i så kallat driftsstöd. Ni som sitter här runt bordet är väl förtrogna med denna ordning, men det kanske inte de eventuella tv-tittare som följer denna sändning är. I korthet kan därför sägas att riksdagen den 14 juni i fjol beslutade att höja presstödet med 60 miljoner kronor. Detta beslut, det vill säga höj- ningen, anmäldes sedan till EU-kommissionen enligt de krav som gäller beträffande statligt stöd för EU:s medlemsstater. Jag utsågs till kulturminister den 24 oktober i fjol, och då hade de beslut som nu granskas här redan fattats. Men jag vet att min företrädare den 8 oktober beslutade att sända ett brev med innebörden att denna anmä- lan om förändringarna i presstödet skulle återkallas. Brevet var ställt till den Europeiska kommissionen, som förkortas ”KOM” i de handlingar som gäller. Fyra dagar därefter, den 12 oktober, beslutade regeringen budgetpropositionen för 2007. I den föreslogs att de ändringar som riksdagen tidigare beslutat om, det vill säga höjningen av presstödet med 60 miljoner kronor, skulle skjutas upp till en senare tidpunkt. Sedan jag trädde till som kulturminister har jag vid flera tillfällen poäng- terat att regeringen ser presstödet som ett instrument för att upprätthålla mångfalden på mediemarknaden. Tidningsläsandet har en stark ställning i Sverige. De beslut som fattades i början av oktober 2006 var faktiskt också ämnade att skapa bästa möjliga förutsättningar för bevarandet av presstödet. Genom att inte låta ändringarna av presstödet, det vill säga höj- ningen med 60 miljoner kronor, träda i kraft undanröjdes också risken för att de tidningar som skulle ta emot det utökade stödet skulle kunna bli återbetalningsskyldiga. Däremot gjordes inga förändringar när det gällde det övriga stödet, det vill säga de drygt 500 miljoner kronor som årligen betalas ut till så kallade andratidningar runt om i Sverige.

56 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Genom att återkalla den så kallade notifieringen, eller anmälan, kunde vi koncentrera oss på arbetet med att få kommissionens acceptans för det presstöd som riksdagen tidigare hade beslutat om. Precis som ni känner till gav Kulturdepartementet därefter i uppdrag till professor Karl Erik Gustafsson att göra en ekonomisk analys av presstödet. Rapporten lämna- des till departementet den 13 februari i år och har sedan dess också varit offentlig handling. I rapporten argumenterar Karl Erik Gustafsson väl för skälen till att Sve- rige vill behålla presstödet i den form som riksdagen har beslutat. Inom ramen för detta arbete har också en dialog med kommissionen inletts under våren 2007. Den 21 mars i år träffade tjänstemän från Kulturdepartementet tjänste- män vid kommissionen för ett informellt möte om presstödet. Vid mötet betonades den svenska regeringens utgångspunkt att presstödet är ett viktigt instrument i mediepolitiken som man avser att slå vakt om. Med utgångspunkt i Karl Erik Gustafssons rapport informerades tjänstemännen i kommissionen om den svenska tidningsmarknaden, presstödet och presstö- dets konsekvenser på marknaden. Kommissionen lämnade vid mötet tydligare information om vad de ansåg vara problematiskt med det svenska presstödet. Nu pågår ett arbete inom departementet för att analysera kommissionens synpunkter på presstödet i syfte att konkret förstå var de konkurrensrättsliga problemen eventuellt kan finnas. Dialogen med kommissionen kommer att fortsätta med flera kontakter, förmodligen redan före sommaren. Men processen lär pågå under hela detta år. Om kommissionen skulle finna att presstödet inte är förenligt med den gemensamma marknaden så kommer det sannolikt att leda till att kommissionen beslutar om ett förslag till så kallade lämpliga åtgärder som Sverige ska vidta. Ett sådant beslut skulle kunna innebära att vissa förändringar i presstödsordningen måste göras. Men tills vidare gäller den argumentation som vi har fört med utgångspunkt i Karl Erik Gustafssons rapport. Ordföranden: Tack för det. Då lämnar jag ordet till det parti som har gjort anmälan, och det är Socialdemokraterna. Ordet går till Helene Petersson. Varsågod. Helene Petersson i Stockaryd (s): Tack, fru ordförande. Och tack för redo- görelsen som kulturministern lämnade. Statsrådet tillträdde som kulturminister, som ni själv sade, den 24 oktober, alltså efter det att brevet hade skickats till kommissionen för återkall- ning av notifieringen. Vilken information fick statsrådet om ärendet och hur det hade handlagts? Fick statsrådet något särskilt mandat från statsministern för hur man skulle gå vidare i ärendet?

57 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Lena Adelsohn Liljeroth: Den information som jag fick handlade i korthet om skälen till att man hade hört av sig från kommissionen, det vill säga att man hade gjort förändringar. Det hade också den förra regeringen anmält så sent som i juni, tror jag. Vad vi egentligen fick på bordet var att processen skulle fortsätta och att vår möjlighet att kunna behålla presstö- det i den omfattning och den form som vi har i dag hängde på att brevet skickades i väg. Därmed sköt man upp utbetalningen av de 60 miljonerna till ett senare tillfälle. Utgångspunkten har hela tiden varit att försvara presstödet så som det ser ut. Med utgångspunkt i detta beställde man också rapporten för att ha den i diskussionen med kommissionen. Helene Petersson i Stockaryd (s): Beslutet att återkalla notifieringen fattades muntligt av statsrådets företrädare efter ett telefonsamtal mellan tjäns- temän på Näringsdepartementet och kommissionen. Efterfrågade statsrådet när ni tillträdde någon formell skrivelse eller något annat beslutsunderlag från kommissionen för att kunna arbeta vidare med ärendet? Lena Adelsohn Liljeroth: Nej, det ansågs inte heller nödvändigt. Processen var redan så långt gången. Vad vi kunde göra var att fortsätta att arbeta utifrån den överenskommelse som gäller för regeringen, nämligen att för- svara presstödet. Helene Petersson i Stockaryd (s): Anser då statsrådet att ett telefonsamtal är ett fullgott beslutsunderlag för att kunna fatta beslut i ett lagstiftnings- ärende som beslutats av riksdagen? Lena Adelsohn Liljeroth: Det kan jag inte bedöma, men däremot vet jag att inom Regeringskansliet är detta kutym i kontakterna med kommissionen. Det anses kanske konstigt med tanke på den offentlighetsprincip som vi har här och det mer formella sättet att skriva brev. Men enligt vad jag har inhämtat är det alltså inte så inom kommissionen. Jag fann ingen anledning att ifrågasätta just det. Helene Petersson i Stockaryd (s): Vet statsrådet varför det var så bråttom att dra tillbaka notifieringen och därmed förhindra verkställandet av riksdagens beslut? Låg det någon fara i att göra överläggningar med hela regeringen eller till och med med riksdagspartierna före beslutet om notifi- eringens tillbakadragande, enligt statsrådets sätt att se på detta? Lena Adelsohn Liljeroth: Det kan jag inte svara på eftersom jag inte ingick i regeringen när beslutet fattades. Den frågan får ställas till min före- trädare. Helene Petersson i Stockaryd (s): Presstödsfrågan är ett lagstiftningsärende och beslut fattas av riksdagen. I riksdagsbeslutet gav riksdagen regeringen möjlighet att skjuta upp beslutet med anledning av notifieringen hos EU- kommissionen. Det åligger också regeringen att sköta kontakterna med EU.

58 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Har regeringen enligt statsrådets sätt att se det även befogenheter att kringgå riksdagens beslut genom att dra tillbaka det och alltså låta bli att verkställa riksdagens beslut som inte kan fullföljas utan notifiering. Lena Adelsohn Liljeroth: Jag trodde att jag hade varit tydlig nog med att säga att regeringen har för avsikt att fullfölja riksdagens beslut. Det var också därför beslutet att man skulle dra tillbaka notifieringen togs. Det fanns annars en risk att man från kommissionens sida skulle göra en granskning av det totala presstödet. Det skulle kunna få andra konsekvenser än vad regeringen eftersträvar. Helene Petersson i Stockaryd (s): Riksdagen fick information i budgetpropositionen för 2007. Hur ser statsrådet på samrådsförfarandet med riksdagen i denna fråga? Enligt riksdagsordningen ska regeringen informera riksdagen, vilket gjordes genom budgetpropositionen, om sin syn på för- slag från kommissionen som regeringen bedömer som betydelsefulla. Är detta ett förslag från kommissionen som borde kräva mer information än ett par rader i en budgetproposition? Det kanske till och med kräver sam- råd med riksdagens partier i ett beslut som har fattats i en fempartiöverens- kommelse i riksdagen. Borde man, enligt statsrådet, ha haft mer samråd i frågan? Lena Adelsohn Liljeroth: Jag tillträdde först den 24 oktober. Det var min företrädare som fattade beslutet och det var också hon som satt med vid regeringssammanträdet när propositionen antogs. Frågan får ställas till henne. Min strävan och det arbete som vi har gjort på departementet har hela tiden gått ut på att fullfölja regeringens politik i den meningen att presstödet ska bevaras. Tillbakadragandet av notifieringen gjordes också för att skydda presstödet. Per Bill (m): Fru ordförande! Efter den här tydliga beskrivningen har jag inga frågor till kulturministern. Annie Johansson (c): Fru ordförande! Det konstitutionella ansvaret för din del är ju tämligen svårt att anmärka på eftersom du tillträdde som kulturminister först flera veckor efter det att beslutet fattades. Det är ändå ganska uppenbart att du inte var med under beredningen av det här beslutet och att de tjänstemän som Cecilia Stegö Chilò hade var exakt samma tjänstemän som den tidigare kulturministern Leif Pagrotsky hade. Det är den problematiken som jag tycker är intressant i den här frågan. Eftersom du inte har något konstitutionellt ansvar i det här ärendet tycker jag inte att det finns anledning att ställa fler frågor till dig. Eftersom du inte var delaktig i beredningen är jag nöjd med den redogö- relse som du har gjort. Mauricio Rojas (fp): Tack för redogörelsen. Jag vill fråga statsrådet om hon har vidtagit några förändringar vad gäl- ler rutinerna i kommunikationen mellan Näringsdepartementet och Kultur- departementet angående kommissionens notifikationer eller meddelanden.

59 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Det man konstaterar när man går igenom ärendet är att det fanns många brister. Det berömda telefonsamtalet kom till Näringsdepartementet den 20 september. Det dröjde till den 3 oktober innan Kulturdepartementet fick veta detta, alltså 13 dagar. Enligt en promemoria som vi har läst är förkla- ringen att tjänstemännen inte kunde få kontakt med varandra. Det måste vara ganska allvarligt. Det är allvarliga saker vi pratar om. Har du gjort något för att inte sådana brister i kontakterna ska upprepas? Lena Adelsohn Liljeroth: Vi har haft regelbundna kontakter mellan departementen –Näringsdepartementet och Kulturdepartementet – i den här frå- gan. Vad som föranledde det så kallade glappet, om det nu var ett sådant, kan jag inte svara på. Jag uppfattar inte att kontakterna försenas på något sätt, i alla fall inte nu. Vad som tidigare skedde vet jag inte. Jag får i så fall fråga min rättschef Knut Weibull. Mauricio Rojas kanske vill ställa frågan till honom. Mauricio Rojas (fp): Jag anser att det här är viktigt. Om rutinerna har brustit tidigare är det befogat att titta på dem så att det inte upprepas. Du är inte ansvarig för detta. Men för framtiden vore det bra om man tittade på vad som hände under dessa 13 dagar då det inte gick att få kontakt mellan två departement om en fråga som är så otroligt viktig som denna. Lena Adelsohn Liljeroth: Jag har ingen annan kommentar än den jag gav alldeles nyss. Knut Weibull kanske vill kommentera det som gäller kontakterna mellan departementen och om det här var en tillfällighet. Knut Weibull: I första hand hänvisar jag till det som har lämnats i de underlag som har kommit från Regeringskansliet. Där sägs, precis som Mauricio Rojas sade, att det var svårt att få kontakt. Skälen till det kan jag inte uttala mig om. Vi har en löpande dialog med Näringsdepartementet så vi uppfattar detta som en olycklig engångsföreteelse. Mauricio Rojas (fp): Jag ska läsa upp förklaringen. Den är ganska uppse- endeväckande: De berörda tjänstemännen på respektive departement lyckades inte etablera kontakt med varandra på grund av hög arbetsbelastning och tjänstere- sor till utlandet. I en så viktig och antagligen prioriterad fråga – hur kan detta inträffa? Lena Adelsohn Liljeroth: Jag kan inte lämna något annat svar än det som rättschef Knut Weibull gav. Det var ett olycksfall i arbetet och inte något som brukar inträffa. Kontakterna är regelbundna. Om man ska hitta någon förklaring är det möjligen att det hade varit val och att det förestod ett regeringsskifte. Ingvar Svensson (kd): Jag har egentligen inte några frågor, men jag vill att kulturministern ska göra en korrigering av vad Helene Petersson påstod två gånger, nämligen att presstödet är ett lagstiftningsärende. Såvitt jag för- står ger riksdagen föreskrifter, men det är regeringen som utfärdar förord- ningen. Därmed är det inte ett lagstiftningsärende.

60 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Marianne Berg (v): Fru ordförande! Tack för redogörelsen. Detta är ju ett snårigt ärende att handlägga. Det är tre ministrar inblandade i ett och samma ärende. Jag vill bara ställa en klar och tydlig fråga som kulturministern kan svara ja eller nej på. Anser kulturministern att presstödet i den form vi har ska vara kvar? Lena Adelsohn Liljeroth: Det är regeringens uppfattning att presstödet ska vara kvar. Marianne Berg (v): Då har jag en följdfråga. Arbetar kulturministern i den andan att presstödet ska vara kvar med de förändringar som riksdagen tog beslut om våren 2006? Eller delar kulturministern den uppfattning som kamraterna Hans Wallmark och Mats Johansson framför i en debattartikel i Dagens Nyheter den 23 mars där rubriken säger allt: EU kan hjälpa regeringen att avskaffa presstödet. Delar kulturministern den uppfattningen? Lena Adelsohn Liljeroth: Jag är medlem av den här regeringen som kommer att arbeta för att bevara presstödet. Jag kan inte arbeta på något annat sätt. Morgan Johansson (s): Vad jag förstår av tidigare svar accepterade kulturministern sin företrädares beslut att ta tillbaka notifieringen. Hon accepterade då att det beslutsunderlag som låg till grund för beslutet var detta enda telefonsamtal. Hon ifrågasatte heller inte det beslutsunderlaget. Så förstår jag svaren, annars hade hon ju agerat på ett annat sätt. Annars hade hon försökt ifrågasätta kommissionens beslutsunderlag och ställa frågor kring på vilka punkter man hade invändningar. När hon kom in som tillträdande kulturminister accepterade hon vad företrädaren hade gjort utan att ställa några ytterligare frågor till kommissionen i den delen. Då har jag en fråga: Hur uppfattade kommissionen detta? I slutet av november kom ju kommissionen med ett pressmeddelande där kommissionens talesman Jonathan Todd sade att nu har Sverige fogat sig i kommissionens kritik och att vi, alltså Sverige, förmodades inkomma med ett nytt lagförslag som bättre skulle uppfylla kommissionens krav. Min fråga är: Hur i hela världen hade kommissionen kunnat bibringas den uppfattningen, om det är som Lena Adelsohn Liljeroth påstår att vi slåss för presstödsordningen som den ser ut i dag? Lena Adelsohn Liljeroth: Det kan man fråga sig, med anledning av Mor- gan Johanssons fråga. Det har inte påbörjats något arbete inom Kulturde- partementet eller någon annanstans i regeringen med att förändra presstödet. Det här är i så fall en ren och skär missuppfattning från herr Todds sida. Något sådant arbete har inte påbörjats. Dessutom var det inte klart vari kritiken bestod. Det ställdes först en del frågor när tjänstemän från Kulturdepartementet träffade tjänstemän från kommissionen den 21 mars.

61 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Det är de frågorna som man nu analyserar. Vad som var ett eventuellt problem ur konkurrenssynpunkt kände man inte till då. Det fanns alltså ingen som helst anledning att påbörja något förändringsarbete. Morgan Johansson (s): Kommissionens uppfattning vid den tiden, att Sve- rige hade lagt sig platt och att man bara väntade på att det skulle komma ett nytt lagförslag, baserar sig alltså, enligt kulturministern, på ett totalt missförstånd. Det är inte så. Kommissionen har totalt missförstått Sveriges intentioner. Är det så jag ska tolka svaret? Lena Adelsohn Liljeroth: Som jag har förstått det var skälet till att dra tillbaka notifieringen att skydda det svenska presstödet som det ser ut. – Ni får ställa frågor till min företrädare vid ett senare tillfälle.– Signalerna från kommissionen var väldigt tydliga. Det här var inte acceptabelt. I detta ligger väl också att man tidigare hade gjort förändringar i presstödet, 2000 och 2001, som man inte hade anmält. Det togs också upp i brevet från herr Todd. Det skulle vara väldigt konstigt om delar av departementet hade arbetat efter en helt annan linje än den vi hade kommit överens om. Helene Petersson i Stockaryd (s): Kulturministern säger att i mars kom kommissionen med synpunkter och förslag till att vi skulle titta på eventuella förändringar. Hade det inte varit lämpligt att efterfråga de synpunkterna redan i oktober när kulturministern tillträdde och ta reda på vad det var kommissionen hade problem med när det gällde vårt presstöd och inte låta det gå så lång tid? Lena Adelsohn Liljeroth: Jag börjar svara, sedan ber jag Knut Weibull komma in. Det pågår inga som helst förhandlingar. Det vill jag göra klart. Man hade inte någon form av förslag på hur vårt presstöd skulle förändras. Det har Helene Petersson helt missuppfattat. Det som skedde vid det möte där jag inte var med – det var på tjänste- mannanivå – var att man föredrog hur det ser ut på den svenska tidningsmarknaden och vad presstödet betyder. Det ställdes också en del frågor från kommissionens representanter. Det är de frågorna som man nu analyserar. Någon form av förhandling, förslag eller tankar på hur vi eventuellt skulle omarbeta presstödet fanns över huvud taget inte med vid mötet. Vill Knut Weibull göra något tillägg? Knut Weibull: Anledningen till att vi träffade kommissionen först i mars var att de, vilket framgår av de handlingar som KU har fått, hade sagt att de inte kunde godkänna stödet på grund av generellt driftsstöd. Den normala gången i det sammanhanget är att man tar fram en ekonomisk analys och presenterar den för att förklara hur det svenska presstödet är beskaffat, hur det fungerar och vilka effekter det har för att på så sätt kunna ge kommissionen en bättre bild av vad det är fråga om.

62 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Ordföranden: Vi tackar kulturministern för närvaron här i konstitutionsutskottet. Vi bryter för en kort paus till nästa punkt på dagordningen. Klockan 11 kommer vi att fortsätta den offentliga utfrågningen med före detta kulturminister Leif Pagrotsky.

Bilaga B7 Före detta kulturminister Leif Pagrotsky Torsdagen den 12 april 2007 Granskningsärende 40 Före detta statsrådet Pagrotskys hantering av Euro- peiska kommissionens meddelande om en kommande formell granskning av presstödet Ordföranden: Vi har två klockor i salen. Den ena är 11 och den andra är två minuter i 11. Vi litar på den klocka som säger att klockan är 11, och jag förklarar sammanträdet återöppnat. Vi har kommit fram till granskningsärende nr 40. Det handlar om hanteringen av EU-kommissionens meddelande om en kommande formell granskning av presstödet. Inom ramen för KU:s granskning av regeringen och regeringsärendenas handläggning har ni, Leif Pagrotsky, kallats till utfrågning. Ni har som före detta kulturminister kallats för att redogöra för er roll och ert ansvar för presstödet och kommunikationen i dessa frågor med EU-kommissionen under er tid. Innan jag ger KU:s ledamöter möjlig- het att ställa frågor vill jag gärna ge dig tillfälle att om du så önskar inleda, maximalt dock 10 minuter. Varsågod. Leif Pagrotsky (s): Jag brinner av iver att få höra Mauricio Rojas fråga. Jag avstår från den möjligheten. Ordföranden: Leif Pagrotsky är i sin fulla rätt att avstå. Precis som Leif Pagrotsky har gissat – Leif vet ju detta – går ordet först till det parti som har gjort KU-anmälan. I det här fallet är det Folkpartiet. Därför ger jag ordet till Mauricio Rojas. Mauricio Rojas (fp): Herr ordförande! Jag ska försöka att tillfredsställa Leifs önskan, och vi får se om du brinner efter detta! Var någonstans du gör det är en annan sak. Jag skulle vilja börja med en fråga som gäller Leif Pagrotskys bedöm- ning av frågans allvar. Jag ska rekapitulera lite. Våren och försommaren 2006 beslöt riksdagen om ändringar i presstödet. Det gällde, som vi vet, driftstödet. Då var man medveten om att det kunde leda till invändningar från EU-kommissionen. Det står i själva propositionen att det kanske kommer att bli nödvändigt att återkomma till riksdagen om EU gör sådana invändningar. Var Leif Pagrotsky medveten om att EU-kommissionen kunde granska och kanske ifrågasätta inte bara ändringarna i presstödet utan själva presstö- det, det vill säga hela vårt system med stöd till tidningarna?

63 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Leif Pagrotsky (s): Jag var medveten om att det var ett stöd som vi notifierade. Min åsikt är att om det råder tveksamhet om det ska notifieras eller inte ska vi notifiera. Det var inte uppenbart att det skulle göras. Jag har ett minne av att vi diskuterade frågan. Med den bakgrund jag har som handels- minister och näringsminister med ansvar för konkurrensfrågor och inremark- nadsfrågor är det självklart för mig. Däremot måste jag säga att det inte ingick i min bild då att själva presstö- dets fundament … att de ändringar vi gjorde var så stora att de skulle leda till en granskning av presstödets totalitet. Dessutom visste jag att den utomordentligt grundliga parlamentariska utredning som låg till grund för hela frågan, där alla partier hade varit mycket aktiva under den mycket grundliga utredningsordföranden Sören Thunell, också hade belyst frågorna ordentligt. Jag kände ingen större oro för att det här var något som EU skulle sätta tänderna i med tanke på vad EU i övrigt accepterar av statsstöd. Jag tän- ker på Alitalia, Air France och så vidare. Jag såg inte att det var någon stor risk med den frågan. Mauricio Rojas (fp): Att kommissionen skulle notifieras stod skrivet i propositionen. Det var ingen sak som man bara övervägde utan det var klart att det skulle vara så. Jag förstår att det inte var tänkt att kommissionen skulle gå så långt som den gjorde. Det var för statsrådet antagligen en över- raskning när han fick veta att kommissionen skulle inleda två parallella granskningar, en som gällde ändringen och en som gällde själva presstödet. Jag antar att det också är din bedömning att du inte då förstod att det kunde gå så långt, och det gjorde att du inte gav några speciella instruktioner till dina tjänstemän om hur ärendet skulle hanteras. Det står i de promemorior vi har fått att den politiska ledningen gav inga särskilda instruktioner om ärendet. Jag antar att du trodde att det skulle vara en lugn sak som inte skulle leda så långt. Har jag uppfattat det rätt? Leif Pagrotsky (s): Det är inte korrekt uppfattat. Det var jag som signerade propositionen. Det var ingen överraskning för mig. Det låter på Mauricio Rojas sätt att formulera det som att eftersom det står i propositionen måste det bli så och att det var en överraskning för mig. Men det var faktiskt jag som signerade propositionen, och det var jag som föredrog den i regeringen när det fattades beslut. Att det skulle notifieras är för mig en rutinsak. Det behöver inte betyda att allt som notifieras väcker reaktioner och protester. Mycket väcker frågor, och mycket behöver redas ut, men att det i slutändan leder till problem är enligt min erfarenhet ganska ovanligt. Den dagen problemen dyker upp kan man hantera dem. Det här var dessutom frågor som var grundligt belysta av utredningen. Det här var frågor som var besvärliga av andra skäl som tog vår upp- märksamhet, till exempel den parlamentariska komplexiteten att förhandla en fempartiuppgörelse med partier som försvarar Skånska Dagbladets intressen och andra som är särskilt intresserade av Svenska Dagbladets intressen – dit räknar jag mig själv. Kring det här hade vi mycket arbete och

64 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 mycket besvär. Notifieringen var i det sammanhanget en självklarhet men en sak som skulle hanteras senare när EU-kommissionen hade tittat på frå- gan. Mauricio Rojas (fp): Mitt påstående om en överraskning gäller inte notifieringen utan att kommissionen i samband med detta också skulle granska vårt generella presstöd. Före detta ministern har sagt att han inte förvän- tade sig det. Då antar jag att du blev överraskad när du fick veta det. Jag antar att det var så därför att när kommissionen faktiskt återkommer med frågor, den 14 juli, var det inte bara frågor om teknikaliteter utan också om principerna och syftena med presstödet. Frågorna är formulerade på ett sätt som uppenbarligen gäller själva presstödet och inte förändringen. Den 14 juli var det uppenbart – åtminstone för dem som läste meddelandet från kommissionen – att kommissionen hade gått in för en granskning som gällde själva presstödet. Trots detta blev ministern inte informerad om kommissionens frågor – vad jag förstår av den dokumentation vi har fått – och inte inblandad i svaret till kommissionen. Det är särskilt viktigt därför att kommissionen frågar om principerna, syftet med vårt presstöd, och ministern var inte inblandad i det svar som lämnades den 20 augusti till kommissionen. Jag skulle vilja ha någon kommentar om detta. Leif Pagrotsky (s): Nej, Mauricio Rojas, det är fel. De frågor som ställdes handlade om beskrivningar av det svenska systemet. Det handlar om att förklara hur det ser ut och är uppbyggt. Det är vad vi brukar kalla för en faktaredovisning, även om fakta handlar om bakomliggande synsätt och principer. Den innehöll inga mått av ställningstaganden. Det var att upplysa kommissionen om hur det svenska systemet ser ut så att de på basis av detta kan analysera förslaget. Vi får tänka på att kommissionen har 27 länders alla tänkbara olika system att sätta sig in i. När det kommer ett nytt ärende har de ingen all- mänbildning som hjälper dem i detta utan de måste börja från början. Då ställer de frågor som kan vara grundläggande, specialiserade, stora eller små. Det är inget konstigt med det. Den dokumentation som Mauricio Rojas åberopar har jag också läst, som Regeringskansliet har skickat till utskottet. Där framgår alldeles explicit att de som läste frågorna gjorde bedömningen att de inte var av den arten att det krävde att ministern informerades. Det handlade om att för- klara systemet i det svenska regelverket och ingenting annat. Däremot är det intressant att se att trots att det bara handlar om detta är det svar som lämnats sådant att man tycker att det ska vara ordentligt skriftligt. Det ska vara dokumenterat. Det ska gå att granska, och det ska föredras på så hög nivå som statssekreteraren – trots att bedömningen är att det bara handlar om sakupplysningar om det svenska regelverket. Det är intressant för granskningen, som i övrigt handlar om frågor om muntlig eller skriftlig dokumentation, tveksamheter om vad som har sagts från den

65 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

ena, andra och tredje inblandade personen, med den kvalitet och ambition som frågan hanterades med till exempel i svaret som gavs den 14 eller 23 augusti – under augusti månad – till kommissionen. Mauricio Rojas (fp): Ministern ansåg inte denna fråga som så pass viktig för att vara ständigt informerad om kommissionens reaktioner och blanda sig i svaren, som var så pass viktiga att de skulle leda till att kommissionen så småningom fattade beslut om att inleda en granskning av presstö- det. Det är ett intressant påpekande. Jag har här en promemoria som du refererar till. Du vet mycket väl att svaret på den första frågan från kommissionen är att det handlar om stöd- ordningens syfte. Det är en principiell redogörelse om varför vi har systemet i Sverige. Det är inte en teknikalitet. Kommissionen frågar inte om detaljer – inte i denna fråga, detaljerna kommer sedan. Men det är klart att det gäller våra principer. Jag är förvånad över att ministern inte ansåg att ett sådant svar, som så småningom skulle leda till konsekvensen att kommissionen inleder en granskning, inte var av den digniteten att du själv borde ha varit inblandad. Så må det vara. Vi kan gå vidare till nästa steg. Ordföranden: Vi ska låta Leif Pagrotsky komma in i detta sammanhang. Leif Pagrotsky (s): Mauricio Rojas blåser upp sig kring detta. För att inte göra detta så långt vill jag läsa innantill den mening som handlar om detta i det material som Regeringskansliet har skickat till Mauricio Rojas och andra ledamöter av konstitutionsutskottet. ”Statsrådet Leif Pagrotsky informerades inte. Skälet var att svaret avsåg upplysningar om sakförhållanden och inte krävde något ställningstagande från hans sida.” Det är alltså en totalt annorlunda bild än den som Mauricio Rojas ger när han säger att det här var övergripande, stora, jätteviktiga saker som var ifrågasättanden. De som begriper det här bäst, rättschefen i Utbild- nings- och kulturdepartementet och rättschefen i Statsrådsberedningen, som har undertecknat brevet, säger att svaret avsåg upplysningar om sakförhål- landen. Det tycker jag bör framgå tydligt av protokollet från vårt samtal här i konstitutionsutskottet. Mauricio Rojas (fp): Det ska också framgå att det gällde presstödets syfte. Svaret som lämnades till kommissionen började med just en förklaring av det system vi har i Sverige. Det är mycket viktigt principiellt, och det skulle leda till att kommissionen faktiskt bestämde sig för att inleda en granskning. Men före detta ministern gav inga instruktioner som gjorde att han blev inblandad. Då gjorde tjänstemännen en bedömning som kan delas eller inte delas, men ministern överlät bedömningen till tjänstemännen. Frå- gan var inte så pass prioriterad då att han ville göra en bedömning. Då hände detta att det var tjänstemännen som svarade på brevet. Du blev inte välinformerad om saken under tiden fram till det att du lämnade din post. Jag tror att en konsekvens av detta är det som hände med anledning av

66 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 kommunikationen via telefon från kommissionen den 20 september. När Näringsdepartementet fick informationen dröjde det 13 dagar innan de vidarebefordrade den till ditt departement. En fråga som hade varit prioriterad, som du hade markerat var en utomordentligt viktig fråga, hade inte behandlats på detta sätt. Du hade varit inblandad redan i juni, juli och augusti, och ingen tjänsteman hade missat att samma dag informera dig om en så viktig sak som att hela vårt presstöd skulle granskas. Tycker du att du har hanterat frågan på ett lämpligt sätt? Ordföranden: Jag tror att frågorna och svaren måste vara lite kortare för att alla ska hinna ställa frågor. Leif Pagrotsky (s): Det var långa och stora frågor och ett väldigt ambitiöst tonläge, så jag tycker att jag kan ta mig rätten att ta den tid jag behöver för att svara på frågorna. Jag är rätt erfaren som departementschef och statsråd, och jag lärde mig att lita på mina tjänstemäns bedömningar i sådana här frågor. Det är en kolossal mängd ärenden, telefonsamtal och korrespondens som passerar ett stort departement varje dag. Jag hade generella instruktioner till mina medarbetare att omedelbart ta kontakt med mig om det krävdes. Jag var alltid tillgänglig för sådana kontakter. Och det fungerade väl. De politiska tjänstemännen, statssekreteraren och ämbetsmännen var eniga i bedömningen att detta gällde upplysningar om sakförhållanden. Det innebar inga ställningstaganden. Det innebar inget mått av bedömningar som krävde politiskt ansvarstagande. Det var bedömningar som samstäm- des av flera utomordentligt rutinerade personer. Jag vill påminna om att min statssekreterare för sådana frågor, Claes Ånstrand, sannolikt var Rege- ringskansliets mest erfarne person när det gällde den här typen av beredningsprocess. Jag har fullt förtroende för den bedömning som han gjorde då liksom för den bedömning som har redovisats för konstitutionsutskottet och som bereddes av rättschefen Weibull och enheten i fråga. Jag måste erkänna att jag inte gav några särskilda överprövningsinstruk- tioner om att de i just detta ärende, i händelse att det skulle komma en blankett, en enkät, en Sifo-undersökning eller något annat, skulle ringa mig även om det var mitt i natten. Jag har i efterhand inte någon anledning att säga att proceduren för att svara på de här frågorna skulle ha varit på ett annat sätt. Mauricio Rojas ställde frågor om något som hände i Näringsdepartemen- tet. Det är inte det som jag är här i konstitutionsutskottet för att svara på. Det är andra som har ansvar för det, så de frågorna tänker jag inte svara på. Den 3 oktober kom detta ärende till Kultur- och utbildningsdepartementet. Den 4 oktober, alltså med utomordentlig snabbhet, hade enheten och rättschefen gjort sin genomgång och sin analys. Då var det två dagar kvar tills det skulle sitta en ny minister. De gjorde då bedömningen att en hel arbetsdag – det var en torsdag – kunde de vänta. Detta var den del som

67 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

mitt departement svarade för under min tid där. Det är viktigt för lyss- narna och för läsarna av protokollet att förstå proportionerna i det vi diskuterar. Mauricio Rojas (fp): Jag vill först göra ett litet påpekande. Vi pratar inte om någon Sifo-undersökning i det här fallet. Bagatellisera inte kommissionens meddelande om att man skulle granska hela presstödet! Det är inte rimligt. Min sista fråga gäller det som Leif Pagrotsky sade den 21 november 2006 i en interpellationsdebatt med Lena Adelsohn Liljeroth. Där kommenterar Leif Pagrotsky samtalet från den 20 september tre gånger och på ett lite raljerande sätt. Första gången säger han att ingen uppfattade att det var allvarligt, andra gången att det inte var viktigt nog och tredje gången att meddelandet om att vårt presstöd skulle granskas inte var tillräckligt uppse- endeväckande. Behåller du det omdömet om den information som vi fick den 20 september? Leif Pagrotsky (s): Först vad gäller Sifo uppfattar jag Mauricio Rojas ankla- gande tonfall i sin fråga som att jag borde ha gett särskilda instruktioner till mina medarbetare om att allt som gällde en så viktig fråga som presstö- det skulle anmälas för mig omedelbart. Det hände väldigt mycket när det gällde presstödet inklusive att det kom opinionsundersökningar. Jag har som riksdagsledamot redan fått flera stycken om den typen av frågor. Jag erkänner att jag inte gav särskilda instruktioner om att just när det gällde presstödet skulle de väcka mig mitt i natten om något dök upp, utan generella regler och umgängesvanor gällde. Om det hände viktiga saker, oavsett om de var förutsägbara eller oförutsägbara, skulle jag få veta det omedelbart eller, om det inte var akut, vid nästa beredning eller vid något annat tillfälle. Jag såg ingen anledning att ändra på detta. Det var detta jag ville veta, och det gällde inte bara sådant som kom från kommissionen. Jag uppfattade Mauricio Rojas som att jag skulle ha gjort detta när det gällde allt som gällde presstödet. Det missförståndet vill jag inte ska leva kvar. Den andra frågan gäller interpellationsdebatten. Nu sitter vi här och diskuterar en konstitutionell granskning av hur ett ärende har beretts. Jag har väldigt starka och bestämda åsikter i den politiska sakfrågan, som handlar om andra aspekter än den konstitutionella granskning som vi håller på med just nu. Det var inte så att jag ansåg att det här var ointressant. Jag konstaterar att de som hade första kontakten med frågan när den kom från kommissionen inte gjorde bedömningen att detta var uppseendeväckande och krävde att de informerade någon minister eller ens fackdepartementet. Det var kontrasten mot den otroliga handlingskraft som plötsligen visades upp en söndag, att man utan att ens invänta ett regeringssammanträde skickade formella åtaganden som band Sverige att inte genomföra ett riksdagsbeslut, som jag i en politisk debatt i kammaren pekade på. Men nu är jag här för att diskutera hur jag som utbildnings- och kulturminister skötte min del av beredningen och vad jag hade för instruktioner till mina medar-

68 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 betare. Frågan om hur det här sköttes i ett annat parti under en helt annan tid än den som vi diskuterar i dag kanske vi inte ska ägna så mycket upp- märksamhet i vår nuvarande diskussion. Helene Petersson i Stockaryd (s): Tack för den ingående redogörelsen. Jag vill bara ställa ett par kontrollfrågor. Jag backar tillbaka till skriftväxlingen som skedde i somras. Fanns det några problem eller indikationer på problem under den tiden? Fanns det några signaler om att kommissionen skulle kunna tänka sig att ifrågasätta det svenska presstödet? Leif Pagrotsky (s): Den bild som jag har fått av hur detta hanterades, som också framgår av det skriftliga materialet till utskottet, är att kommissionen genom att skicka frågorna lät förstå att man ville lära sig hur systemet var uppbyggt, hur det var tänkt, vad det hade för mål och syften, ingenting därutöver, och att det enbart inbegrep redovisning av sakförhållanden, inklusive sakförhållanden av typen bakomliggande principer. Det har sedan dess inte framkommit till mig att detta var en förhastad, slarvig eller improviserad bedömning. Helene Petersson i Stockaryd (s): När vi gör granskningar i KU är den skriftliga dokumentationen oerhört viktig, för den ger oss möjlighet att gå tillbaka och se vad som har sagts, vad som har skrivits, vilken skriftväx- ling som har förekommit. Vi vet att den skriftväxling som förekom mellan den svenska regeringen och kommissionen under sommaren fanns på papper med underskrift. Vet före detta statsrådet om det fanns någon muntlig kommunikation även under sommaren när kommissionen först ställde en fråga och Sverige sedan svarade? Leif Pagrotsky (s): Jag är inte medveten om någon sådan muntlig kommunikation, men jag kan inte utesluta att någon har ringt och frågat vad det ena eller det andra betyder eller om någon innebörd av någon blankett eller fråga. Men jag är inte medveten om någon sådan. Det som har betydelse i ett sådant här fall är de svar som skickas efter en beslutsprocess inbegripande att man föredragit svaren för statssekreteraren. Det är det som betyder något, inte underhandsviskningar av folk med oklara mandat och otydliga arbetsuppgifter. Eva Bengtson Skogsberg (m): Tycker du att frågan om presstöd är viktig i Sverige? Leif Pagrotsky (s): Det var en så kallad retorisk fråga. Men om Eva Bengt- son Skogsberg insisterar på ett svar ska jag vara utförlig och svara ja. Eva Bengtson Skogsberg (m): Om förändringarna skulle träda i kraft den 1 januari i år, var det då inte både viktigt och bråttom att ta ställning till kommissionens meddelande? Även om du inte tyckte att det var något att ta ställning till måste man ju jobba vidare med frågan. Leif Pagrotsky (s): Jag är ledsen, men jag förstår inte frågan. Det kanske nu har gått lite för långt åt det andra hållet, att frågorna blir så kortfattade att jag inte riktigt förstår dem. Jag ber om ursäkt.

69 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Eva Bengtson Skogsberg (m): Kulturdepartementet fick ju meddelandet sent. Men var det inte viktigt för regeringen i allmänhet att ta tag i frågan när den kom från kommissionen, eftersom förändringarna skulle träda i kraft redan den 1 januari? Leif Pagrotsky (s): Jo, det tycker jag också. Att man ska hantera sådana här saker med stort allvar är för mig en självklarhet, och det har alltid kännetecknat mitt umgänge med EU-kommissionen. Men ibland tycker jag att det får vara någon måtta. Vissa saker här har gått långsamt och vissa saker har gått exceptionellt snabbt. I diskussionen med Mauricio Rojas för en stund sedan berättade jag hur jag i kammaren försökte illustrera kontrasten mellan handlingskraften och den lågprioriterade tidsutdräkten. Eva Bengtson Skogsberg (m): Tjänstemännen tyckte uppenbarligen inte att frågan var så viktig först. Den var förberedd onsdagen den 4 oktober, och direkt fick den nya kulturministern Stegö Chilò information om detta. Du sade att frågan redan var färdigberedd, att rekommendationen var att notifiera frågan och att du visade den för dina tjänstemän. Hade du gjort samma ställningstagande som Cecilia Stegö Chilò gjorde? Leif Pagrotsky (s): Jag kan säga att jag träffade mina tjänstemän på olika enheter under många timmar varje vecka. Och vid varje tillfälle var det en del ärenden där jag följde deras rekommendationer. Och vid varje tillfälle var det ärenden där jag inte följde rekommendationerna utan valde en annan väg. Jag har väldigt, väldigt svårt att tro att jag i den här frågan så enkelt och så snabbt bara skulle ha expedierat rakt av vad som lades på bordet utan att invänta diskussion med mina kamrater i regeringen och utan att invänta att jag kunde ta kontakt med de fyra andra partier som jag hade gjort upp denna fråga med, så att de slapp läsa om resultatet av min sön- dagsöverläggning i tidningen långt efter att beslutet att ändra på alltsam- mans redan var skickat till Bryssel, att det nådde Bryssel ett par veckor, tror jag att det var, innan det nådde de kamrater som jag hade gjort upp frågan med i riksdagen. Jag kan nog försäkra konstitutionsutskottet om att jag inte hade agerat så. Jag har ingen erfarenhet av att mina opolitiska medarbetare kommer till mig med rekommendationer om hur jag bör hantera politiska överens- kommelser med andra partier. Det händer i stort sett aldrig. Och i den mån som jag gjorde den typen av, som jag menar, övertramp skulle jag aldrig komma på idén att skylla på mina tjänstemän. Eva Bengtson Skogsberg (m): Du nämnde tidigare att du hade fullt förtro- ende för Claes Ånstrand. Men du litade inte helt på honom. I det här fallet hade han gjort en felaktig utredning.

70 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Leif Pagrotsky (s): Jag vill upplysa om att Claes Ånstrand inte var inblandad. Han var statssekreterare hos mig under den socialdemokratiska regeringen, och han hade inget finger med i bilden den söndag när Cecilia Stegö Chilò bestämde sig för att brevet skulle skickas till Bryssel omedelbart. Han kan i varje fall inte lastas för det här. Eva Bengtson Skogsberg (m): Så han står inte bakom rekommendationen onsdagen den 4 oktober? Leif Pagrotsky (s): Nej, det står i handlingarna till konstitutionsutskottet att det som tjänstemännen kom fram till den 4 oktober var att inte informera Claes Ånstrand och mig. Och han må ha telepatisk förmåga men inte som sträcker sig så långt att hans fjärrkontroll grep in i detta. Eva Bengtson Skogsberg (m): Jag har en avslutande fråga. Har du genom ditt agerande följt alla rutiner som förväntas av dig i detta ärende? Leif Pagrotsky (s): Man kan alltid vara efterklok och värdera sådant här. Men jag ska försöka. Under dessa dagar i oktober, som detta gransknings- ärende egentligen gäller, kan jag inte se att jag hade kunnat göra någon- ting på ett annat sätt såsom omständigheterna var. Är det någonting som jag skulle ha gjort annorlunda så var det kanske att jag skulle ha sett till att vår politiska överenskommelse mellan partierna hade utformats på ett sätt som var lite mer kontraktsformat, så att den typ av haveri som den här överenskommelsen har råkat ut för skulle ha kunnat förebyggas, så att skadeverkningarna på det politiska klimatet i Sve- rige – svårigheten att för framtiden träffa blocköverskridande uppgörelser med bäring över val i frågor som har långsiktig betydelse för Sverige, energipolitik, penningpolitisk regim, demokratifrågor, pensionsfrågor och annat där väljarna har rätt att begära av oss politiker att vi kan fatta beslut som de kan lita på gäller över ett val – hade kunnat förebyggas på ett bättre sätt om vi hade varit mer förutseende den 31 maj när riksdagen avhandlade detta i kammaren och fattade sina beslut. Annie Johansson (c): Tack för din redogörelse, Leif Pagrotsky. Det är alltid lätt att vara efterklok. Det är alltid lätt att måla upp hur man skulle ha agerat vid nämnda tillfälle. I en interpellationsdebatt den 21 november säger du som riksdagsledamot följande: ”Vi vet nu att telefonsamtalet kom den 20 september. Då var jag kulturminister. Jag var kulturminister fram till fredagen den 6 oktober kl. 12, fick jag lära mig. Under hela den tiden var det ingen i min omgivning som uppfattade detta telefonsamtal som så allvarligt att de behövde informera ministern. Jag fick aldrig veta något om telefonsamtalet. Den slutsats som jag drar i efterhand är att organisationen inte uppfattade detta som så särskilt allvarligt. Fredag kl. 12 hade ministern inte fått höra ett ljud.” En genomgång av tidigare granskningar visar att statsråd är ansvariga för brister i handläggningen även om de inte i första hand har agerat och hanterat det personligen. Det går inte att delegera sitt konstitutionella ansvar.

71 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Du sade i interpellationsdebatten att du inte visste att du var statsråd fram till fredagen den 6 oktober kl. 12. Vems ansvar anser du det vara att förmedla denna information om ditt ansvar i denna fråga fram till den 6 oktober, och skulle denna ovetskap på något sätt frånta dig ditt konstitutionella ansvar i detta ärende? Leif Pagrotsky (s): Att jag inte var medveten om att jag var statsråd till fredagen den 6 oktober kl. 12 är naturligtvis ett missförstånd. Det är klart att jag visste det. Om något annat framgår av protokollet undrar jag om det inte är anteckningarna som har missuppfattat vad jag sade, för det är klart att jag kände till det, om inte annat hade mina lagkloka medarbetare upplyst mig om detta. Det var i det ögonblick när skifteskonseljen ägde rum på slottet som ansvaret övergick från en regering till en annan regering. Jag var ansvarig för hur beredningen går till i det departement där jag var chef. Jag har utförligt med din bordsgranne gått igenom vad som hände dessa dagar och vilka bedömningar som gjordes. Det var jag ansvarig för, och det är upp till konstitutionsutskottet att granska det som hände mellan tisdagen den 3 oktober och fredagen den 6 oktober kl. 12 och om det förtjänar klander eller inte. Det som hände i andra departement var inte mitt ansvar, och jag har inte satt mig in i det. Debatten i kammaren den 21 november skedde flera månader efter att dessa samtal ägde rum. Och jag som ledamot av Sveriges riksdag hade inte fått veta om de här turerna internt i Regeringskansliet. Vi fick ju läsa i tidningen om vad som hade hänt med vår fempartiuppgörelse och vilka överväganden som hade gjorts av vem. Jag fick stå som en kremlolog på utsidan och gissa vad det kan ha varit för bedömningar. Och om det var så att ett samtal den 20 september blev liggande till den 6 oktober så kunde jag inte tänka mig något annat än att det berodde på att den som hade tagit emot samtalet gjorde bedömningen att det inte krävde att man informerade sin minister. Och det är den uppfattning som uppenbarligen lever kvar den del av perioden, som jag i dag vet fanns i Kulturdeparte- mentet, med personer som var medarbetare till mig. Nu vet jag hur de har resonerat, och jag har förståelse för det. Den andra delen av perioden är inte mitt ansvar, och jag har inte fors- kat närmare i den. Annie Johansson (c): Du säger i interpellationsdebatten: ”Jag var kulturminister fram till fredagen den 6 oktober kl. 12, fick jag lära mig.” Detta underlag var förberett, och det fanns redan den 3 oktober då du fortfarande var minister och statsråd. Vilket konstitutionellt ansvar anser du att du hade under denna vecka? Leif Pagrotsky (s): Jag hade det konstitutionella ansvaret den veckan. Men hur det konstitutionella ansvaret ser ut för en expeditionsregering har konstitutionsutskottet inte tydligt visat. Och grundlagsfäderna har inte tydligt visat det.

72 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

De mest lagkloka som fanns i departementet gjorde bedömningen att det här inte var min business. Det här var saker som de skulle informera nästa regering om. Det är den bedömning som de har gjort, och den tän- ker jag inte sitta här och recensera. Ingvar Svensson (kd): Jag har en fråga som kan besvaras väldigt kort. Vem hade det formella konstitutionella ansvaret för kvaliteten i skriftväx- lingen med kommissionen under sommaren 2006? Leif Pagrotsky (s): Det var Utbildnings- och kulturdepartementet och där- med jag. Ingvar Svensson (kd): Vilken minister hade detta ansvar? Leif Pagrotsky (s): Den delen av processen som gällde skriftväxlingen som Utbildnings- och kulturdepartementet hade med kommissionen utgår jag från var mitt ansvar. Ingvar Svensson (kd): Okej, jag uppfattade inte det. Jag börjar väl bli gammal och lomhörd. KU har vid ett antal tillfällen också kritiserat underlåtenhet att agera. Detta presstöd följde med från EES och in i EG när vi blev medlemmar och har inte granskats tidigare. Den här förändringen innebar inte en upp- justering som var högre än 20 procent. Och i det läget gäller ett förenk- lingsförfarande av notifieringen. Jag kan inte hitta i papperen att man någonstans har hävdat att detta skulle vara ett förenklat förfarande när det gäller notifieringsprocessen. Hur ligger det till med det? Leif Pagrotsky (s): Detta var en notifiering som skedde efter samråd med dem som har en sammanhållande funktion för dessa frågor i Regeringskans- liet, nämligen Näringsdepartementet. Min bedömning är att om det råder tveksamhet i sådana här frågor ska vi gå på den ur vår synpunkt generösa linjen och inte försöka tolka det maximalt snålt. Jag utgår från att det var det som gjordes i detta avseende. Ingvar Svensson (kd): Jag förstår inte riktigt svaret. Jag kan inte se att den svenska regeringen hävdade det förenklade förfarandet i denna notifierings- process. Hur kan du säga att det kan vara Näringsdepartementets ansvar? Förekommer det inte gemensam beredning i sådana sammanhang? Leif Pagrotsky (s): Vad jag sade var att denna typ av frågor når ju varje enskilt departement ganska sällan. Och det finns en sammanhållande funktion i Regeringskansliet som i denna fråga ligger i Näringsdepartementet. Och dessa frågor bereds gemensamt, som Ingvar Svensson nu så riktigt påpekar. Nu ägde detta rum för nästan ett år sedan, och jag kan inte just nu erinra mig exakt hur detta diskuterades. Hade detta varit viktigt för KU kanske det hade framgått av materialet så att vi hade kunnat förbereda detta ordentligt. Men jag kan inte ge ett bättre svar än detta på den frågan just nu.

73 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Ingvar Svensson (kd): Jag förstår det. Men jag ställer frågan mot bakgrund av att man tidigare vid presstödsförändringar inte brytt sig om att notifiera. Och jag förmodar att det har varit små förändringar. Även detta förenklade förfarande skulle gälla med en mindre justering. Det handlar om 20 procent. Och 60 miljoner på denna summa understiger 20 procent. Det var därför som jag ställde den ganska viktiga frågan. Ordföranden: Ingen från Vänsterpartiet eller Miljöpartiet önskar få ordet, och då börjar vi om med Folkpartiet. Mauricio Rojas (fp): Leif Pagrotsky, du har flera gånger hävdat att det som inträffade på andra departement, på Näringsdepartementet i detta fall, inte var ditt ansvar. Du hade ingenting med det att göra. Men jag tror att dina tjänstemän i kommunikationen med Näringsdepar- tementet har hävdat att detta är ett utomordentligt viktigt ärende, så att de på Näringsdepartementet, så fort de får veta någonting, skulle kontakta er. Eller har jag helt fel i detta? Leif Pagrotsky (s): Jag har fått läsa i dokumentationen och i undersökande journalisters beskrivningar av hur denna process har gått till att mina medarbetare fick veta att detta samtal hade ägt rum den 3 oktober. Vad som hände i andra departement utanför mitt ansvarsområde kan jag ha åsikter om och frågor om och allt möjligt. Men det är inget som jag tänker sitta här och diskutera ur konstitutionell granskningssynpunkt. Mina medarbetare har, såvitt jag kan förstå, agerat med stor snabbhet när de fick vetskap om vad som pågick. Mauricio Rojas (fp): Jag skulle också vilja ha en kommentar till följande. Du har sagt att de frågor som kommissionen skickade till Näringsdeparte- mentet i juli var informationsfrågor av ett slags generell karaktär. De ville veta hur det låg till ungefär. Om man läser den texten, som du gör just nu, handlar den om detta. Kommissionen ville ha ytterligare upplysningar för att kunna dra någon slutsats angående huruvida den ordningen – presstödet – är förenlig med artikel 87 i EG-fördraget. Det var ett mycket precist ärende, som indikeras här. Man skulle granska förenligheten mellan vårt presstöd och EG-fördra- get, artikel 87. När man får en sådan fråga undrar jag: Är det inte ett ministerärende? Leif Pagrotsky (s): Den frågan gällde ju precis hur det förhåller sig i för- hållande till den här regeln. Det är precis därför vi notifierar. Och att man skulle granska förenligheten mellan det svenska statsstödet och dessa regler i fördraget var ju ingen överraskning. De fanns ju där, och det var därför vi notifierade, så att de skulle kunna börja sin process med att gå igenom den här frågan. Som Ingvar Svensson påpekade har detta ingåtts sedan vi hade EES-för- handlingarna. Det har varit fullt öppet för all insyn som finns under hela tiden sedan dess. EU har aldrig så mycket som andats eller viskat. Och ingen anmälan har någonsin gjort gällande att det här skulle vara något

74 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 konstigt. Därför var det inget underligt att vi notifierade och att de sedan ställde frågor och sade: Vi håller på med en granskning av huruvida det här är förenligt med fördraget. Det var ju därför vi notifierade, för att de skulle kunna göra en sådan granskning. Jag förstår inte det upphetsade tonläget kring det. Jag bara konstaterar att det i det här brevet, som är undertecknat av rättschefen i Statsrådsbered- ningen och som är författat av rättschefen i Kulturdepartementet, står att svaret avsåg upplysningar om sakförhållanden och att det inte krävde något ställningstagande. Det tycker jag är solklart och entydigt. Det räcker rätt långt för mig. Mauricio Rojas (fp): Notifieringen, som gjordes i juni, gällde ändringar i presstödet. Det brev som kommissionen skickade i juli, signerat Erik Van Ginderachter, gäller presstöd i sig. Kommissionen markerar här att man numera granskar hela systemet, och det här verkar inte vara ett ministerä- rende. Leif Pagrotsky (s): Om man vill förstå en ändring är det väl logiskt att man vill förstå hur hela systemet ser ut. Jag förstår inte det konstiga i detta. Man ska gå igenom det här för första gången sedan EES-förhandling- arna. Och när tjänstemännen byter plats i genomsnitt kanske vart femte år på en sådan här enhet och man får besked om att vi nu ska öka lite här och minska lite där är det inte konstigt att de ställer frågor: I förhållande till vad? Hur ser systemets totalitet ut? Varför finns det? Hur ser storle- karna ut i utgångsläget, innan man ändrar? Jag kan inte se att det i sig är något uppseendeväckande. Det är resultatet av den analysen som sedan är det som kan bli uppseendeväckande. Men att man ställer frågor om det tycker jag inte är någonting som ensamt skulle motivera att man blev choc- kad eller häpen. Häpenheten och chocken sparar jag till viktigare saker, det som hände senare i den här processen. Ordföranden: Då är det Moderaternas tur. Jag vill ställa två korta frågor, hoppas jag. Den första är åtminstone kort. Vi försöker ju, som den gode revisorn, att lära oss saker och lära oss hur man ska kunna göra det bättre i framtiden. Jag hajade till lite grann när du beskrev att ärendet ett tag ägdes av Näringsdepartementet. Eller ska jag tolka det som att ärendet ägdes av både Kulturdepartementet och Näringsdepartementet samtidigt? Eller har det hela tiden ägts av dig, så att säga, men när det gäller själva handhavandet av det på Näringsdepartemen- tet under en del av sommaren tycker du inte att du har ansvaret? Jag tror att det är viktigt att vi får klarhet i det här. Har ärendet under någon tid gått över till näringsminister Thomas Östros? Var det i så fall hans ärende under några dagar eller inte? Leif Pagrotsky (s): Ärenden om statsstöd går till så – det gäller också motsvarande ärenden i fråga om till exempel inre marknaden – att det finns en kontaktpunkt i varje land. Kommissionen ska inte behöva skriva till 10 eller 15 olika adressater beroende på exakt vad det är för närmare precise-

75 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

ring av varje ärendes karaktär. De har en kontaktpunkt i varje land, som har en sorts helhetsansvar för det politikområdet. Frågor om inre marknaden, om Sverige har överträtt någon inremarknadsregel i största allmänhet, skickas till Utrikesdepartementets enhet för inremarknadsfrågor. Sedan finner de kanske att det är en patentfråga som ligger på Justitiedepartementet. Då ser de till att den handläggs av de skickliga patentexperterna på Justi- tiedepartementet. De blir som en tratt, en kontaktpunkt, för att underlätta och rationalisera detta. Samtidigt innebär det att denna funktion får den största mängden erfarenheter, den största rutinen, medan ett enskilt departement möter de här frågorna ganska glest. Men det formella ansvaret för hur det enskilda ären- det hanteras ligger på det fackdepartement som i det svenska systemet har ansvar för det här. Men gentemot EU har man den ordningen att inremark- nadsministern och den enhet som sköter detta rationaliserar kontakterna. Man har inte 20 ministrar som åker till Bryssel och förhandlar inremark- nadsfrågor. Man har en som är regeringens förhandlingsman gentemot den inre marknaden, så att säga. Jag säger som jag sade till Ingvar Svensson för en stund sedan. Just det här har jag inte repeterat och läst på på djupet, för det ingick inte i det som ni berättade för mig att ni ville veta. Men den minnesbild jag har är att det här var fackministerns ansvar för den sakfråga det gällde. Så de informationer som har skickats till Bryssel under sommaren har legat på mitt ansvar även om de kanske har förmedlats via ett mellanled i Närings- departementet. Ordföranden: Jag vill att vi ska ha samma bild, och då tror jag att vi har samma bild. Då kan man möjligen klandra Näringsdepartementet för att det gick en lång tid från det att de fick själva telefonsamtalet till det att det gick vidare till Kulturdepartementet. Själva sakärendet har du ägt hela tiden, så att säga, medan vi kan skylla tjänstemännens tidsutdräkt på ett annat departement. Är det så jag ska tolka det? Leif Pagrotsky (s): Jag har ingen aning om vad som hände i det departementet. Jag har ju varit chef för det departementet också, och jag vet att det här är en verksamhet som har väldigt hög prioritet och väldigt duktiga medarbetare. Jag har ingen anledning att sitta här och gissa om de har gjort något klandervärt eller inte. Jag tänker inte ge mig in i den diskussionen. Nu sitter jag här som före detta utbildnings- och kulturminister och svarar för vad som hände där. Det har jag gått igenom, och det har jag redovisat efter bästa förmåga. Ordföranden: Det har du verkligen gjort. Den sista frågan har vi berört två gånger. Det är frågan om expeditionsministär. Det är ju inte så ofta vi har expeditionsministärer, och en del av oss hoppas att det tar lång tid innan vi får den nästa. Anser du, som har varit med under en sådan här expedi- tionsministär, att det är klart och tydligt hur ärendena ska löpa under de

76 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 här veckorna? Eller finns det förbättringspotential för KU att titta lite grann på? Är det för mycket gråzon och okontrollerat vatten, eller är det klart och tydligt vad som gäller under den här tiden? Leif Pagrotsky (s): Jag konstaterar att jag, under den period som jag var minister i en expeditionsregering, inte ställdes inför den typen av avväg- ningar. Jag har nu i efterhand fått höra att det fanns en del ärenden där andra i departementet gjorde den typen av bedömningar, men jag har inte ställts inför det. Däremot kan jag som allmänt politiskt intresserad medborgare och även politiskt aktiv person tycka att det har funnits en del diskutabla element när det gäller hur tidigare expeditionsregeringar har hanterat frågor. Jag tänker till exempel på hur beslutet om Arlandabanan togs av en expeditionsregering. Det var ett jättebeslut som var mycket kontro- versiellt. Det minns jag väckte mitt intresse då. Det kanske är fog för att tänka igenom det lite bättre. Min principiella åsikt är att det är folkvalda politikers sak att ta ansvar också för hur man hanterar sådana svåra situationer. Ordföranden: Tack, Leif Pagrotsky! Då förklarar jag ärendet avslutat för i dag. Tack så mycket för att du kom till konstitutionsutskottet! Jag försöker titta på kanslichefen, och vi kan förklara hela sammanträdet avslutat.

Bilaga B8 Ordföranden i Lundin Petroleum AB, Ian H. Lundin Måndagen den 16 april 2007 Granskningsärendena 20, 36, 38 Utrikesminister Carl Bildts uppdrag och finansiella intressen Ordföranden: Välkomna till konstitutionsutskottets sammanträde, som här- med förklaras öppnat. I dag fortsätter vi i konstitutionsutskottet vårt arbete med att granska regeringen i dess helhet och enskilda statsråd i deras ämbetsutövning. Vi gör detta utifrån ett konstitutionellt perspektiv. Det som ligger till grund för vårt arbete är de anmälningar som vi får in till utskottet. Vi har en omfattande dokumentation som ofta är skriftlig. Ibland vill vi komplettera detta med en muntlig utfrågning. Det gör vi i dag. I dag har vi till utskottet bjudit in Ian H. Lundin, ordförande i Lun- din Petroleum, för att svara på frågor. Du är mycket välkommen hit till utskottet! Vid sidan av Ian H. Lundin sitter Erik Nerpin, som är bisittare till Lun- din. Vi har också en översättare med, som heter Robin Travis. Bakgrun- den till detta är att Ian H. Lundins modersmål är engelska, och det kan naturligtvis finnas situationer där man kan behöva uttrycka sig på ett sådant sätt att man behöver bistånd av en översättare.

77 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Grunden för granskningen är tre anmälningar som rör utrikesminister Carl Bildts finansiella intressen. Anmälningar har lämnats in av Socialde- mokraterna och Miljöpartiet. Det gäller granskningsärendena 20, 36 och 38. Det hela går till på följande sätt. Jag kommer att göra det möjligt för Ian H. Lundin att ge en kort kommentar till det här aktuella ärendet om han så önskar. Max tio minuter har vi sagt att en sådan inledning får ta. Därefter kommer jag att lämna ordet till företrädare för de anmälande partierna, det vill säga i första hand Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Därefter kommer det att vara möjligt för de andra partierna att ställa frå- gor. Jag kommer att ge dem ordet i storleksordning. Mycket välkommen hit till konstitutionsutskottet! Jag lämnar ordet till dig, Ian H. Lundin, om du vill inleda något kort. Ian H. Lundin: Som sagt var: Min svenska är rätt enkel. Jag kan säga några ord på svenska, men om det blir längre frågor kommer jag kanske att ge ett engelskt svar. Jag är alltså ordförande för Lundin Petroleum. Jag är glad att vara här. Tack så mycket! Lundin Petroleum är ett bolag som har funnits i fem sex år och är noterat på börsen. Våra största produktionsanläggningar finns i Västeuropa, mest i England, Norge och Frankrike. Vi har också produktion i Tunisien. Vi har prospekteringsaktiviteter i olika delar av världen. Det inkluderar Ryssland, Sudan och Indonesien. Jag har inte så mycket mer att tillägga. Jag öppnar för frågor. Ordföranden: Då lämnar jag ordet till Socialdemokraterna. Morgan Johansson (s): Tack för att ni har kommit hit! Det var väldigt bra att vi kunde ordna det på det här sättet när ni ändå var i Stockholm. Jag har förstått att ni är mycket på resande fot. Vårt intresse här handlar ju om bolagets relation med Carl Bildt och det arbete som Carl Bildt gjorde för er under ett antal år. Vårt särskilda intresse gäller naturligtvis Afrika och det arbete som ni har gjort där. Det är det som har varit mest intressant för oss och har blivit mest omdiskuterat. Skulle ni inledningsvis vilja beskriva det engagemang som ert företag har i Afrika? Du nämnde Sudan, som ni är verksamma i. Jag vet att ni är verksamma också i ett antal andra länder. Skulle du kort vilja redogöra för de länder som ni arbetar i och för er grundläggande verksamhet i Afrika? Ian H. Lundin: I Afrika jobbar vi i dag i flera länder. Vi har, som jag sade förut, produktion i Tunisien. Vi prospekterar i dag också i Sudan och i Kongo, alltså Demokratiska republiken Kongo. Vi har också en anlägg- ning i Etiopien. Tidigare har vi också jobbat i andra länder, där vi inte är kvar längre. Vi har varit i Egypten och Libyen. Det är nog allt. Morgan Johansson (s): I Sydafrika har ni väl också varit tidigare? Ian H. Lundin: Lundin Petroleum eller Lundin Oil har aldrig varit i Sydaf- rika.

78 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Morgan Johansson (s): En del av den kritik som har kommit upp har gällt hur ni har arbetat. Det går ju väldigt bra för er. Jag läste att ni har ökat ert börsvärde på bara fem år från ungefär en halv miljard kronor till 23 miljarder kronor. Det låter oerhört, får man säga! Jag antar att de pro- spekteringar och affärer som ni har gjort har haft stor betydelse för den mycket kraftiga börsuppgången. Ni har också fått ta emot en hel del kritik för det arbete ni har gjort. Kritikerna säger att er affärsidé har varit att ni går in och samarbetar i länder som ingen annan vill vara i därför att det är tvivelaktiga regimer. Kongo nämndes. Man har nämnt samarbete med Mobutu och Kabila. Man har också nämnt Sudan, naturligtvis, med det oerhörda lidande som finns där. Etiopien har också nämnts. Där har det varit en diskussion om folkför- drivning och så vidare. Jag skulle vilja fråga: Hur ser ni på den kritiken? Den är ju inte ny för er. Ian H. Lundin: I’ll take this one in English. I think it is important to note that the growth that you have seen in Lundin Petroleum over the last five years is primarily due to our transac- tions in the North Sea. We have acquired production in the early days, before the oil price increased from 20 dollars to about 60 dollars a barrel. This was a timing issue where we managed to get some assets at a very good price, that increased in value with our investments and activities there. When we talk about the value of Lundin Petroleum I don’t think it’s right to say that the value has gone up because of our activities in Africa. I think it is purely based on our activities in the North Sea. Robin Travis: Herr Lundin säger att det är viktigt att notera att de senaste fem årens tillväxt inte främst beror på verksamheten i Afrika, utan det är tillgångarna i Nordsjön, där man har förvärvat olja, som har ökat i värde. Det är alltså tillgångarna och inte aktiviteterna som Lundin menar står för ökningen. Ian H. Lundin: With regards to our activities in Sudan and other African countries we take, of course, corporate responsibility very seriously. We have in place community development projects to ensure that our presence in those countries has a positive benefit for the local population. This is something that was driven very hard by our board from the beginning, once we became active in those countries. Therefore we have a code of conduct that we follow very strictly. What we have seen so far in countries like Sudan is that our positive engagement has led to positive developments in terms of the peace process and in terms of economic development. Proof of that is the peace agreement that was signed in early 2005 between the government of Khar- toum and the southern fractions. Then, of course, the Darfur crisis came to life, but that was after the peace agreement and it has no relations with our activities in the country.

79 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Robin Travis: Lundin menar att i Sudan och i Afrika generellt tar företaget ett socialt ansvar. Man tycker att det är viktigt att företagets aktiviteter ska ha positiva lokala effekter. Han menar att de i Sudan och liknande länder har bidragit till en positiv utveckling, både ekonomiskt och när det gäller fredsprocessen, vilket manifesterades i ett fredsavtal mellan Khartoumrege- ringen och rebellerna i söder. Han menar till sist att det som har skett i Darfur inte har någon relation till den processen eftersom det hände senare. Morgan Johansson (s): Skälet till att jag tog upp den kraftiga värdesteg- ring som ni har fått – från en halv miljard till 23 miljarder på bara fem år – och att jag knöt detta till Afrika var för att jag har läst en artikel i Dagens Industri, där ni blev intervjuad för ett år sedan. Det står i artikeln: ”På fem år har börsvärdet ökat från en halv miljard kronor till 23 miljarder kronor. Det hade inte varit möjligt utan pengarna från försäljningen av Block 5A i Sudan för tre år sedan.” Det kanske är så att journalisten från Dagens Industri har uppfattat er fel när han intervjuade. Om vi ska gå på era uppgifter nu ska värdetillväxten knytas till Västeu- ropa snarare än till Afrika. Men det får vara som det vill med det. Den kritik som ni har fått är ganska tung när det gäller ert arbete i södra Sudan. Jag har här Human Rights-rapporten från 2003, då både ni och Carl Bildt satt i styrelsen. Human Rights Watch dömer, får man nog säga, helt den utredning som ni har gjort. Det räcker med att läsa rubriken på rapporten: ”Lundin: Willfully Blind to Devastation in Block 5A”. Som sagt satt ni båda, både du och Carl Bildt, i styrelsen vid den här tiden. Hur ser du på kritiken från Human Rights Watch i det här sammanhanget? Ian H. Lundin: Det där var 2003. Fredsavtalet skrevs på i början av 2005. Det är fel att säga att vi var blinda för vad som hände. Vi var aktiva, och vi har från början alltid sagt att vi bara kan jobba i a friendly, peaceful environment. I don’t want to take the credit for the peace agreement, but the fact of the matter is that the peace agreement did happen. Now there is no more fighting in 5A, 5B or any part of the southern Sudan. I have to disagree with the comment that we were blind. Robin Travis: Lundin säger att han inte vill ta åt sig äran för fredsavtalet, men han konstaterar att det i dag inte sker några strider i 5A och 5B i södra Sudan. Morgan Johansson (s): Ändå ledde detta till att några företag drog sig ur regionen. Siemens drog sig ur. ABB drog sig ur. Ni är väl egentligen de enda som är kvar. Varför? Ian H. Lundin: I don’t think the companies have explained exactly the reasoning behind their withdrawals. Some of them withdrew, some of them didn’t. The fact of the matter is that Sudan is going through an unpre-

80 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 cedented economic boom. There are enormous projects right now: There are our projects, road projects and infrastructure projects all over the country, which require foreign expertise and foreign investments. Some of these companies were involved in power plant projects. These power plant projects were completed, and once they were completed the companies withdrew from the countries. This is just normal business pro- cedure. I don’t think there was any political motivation, as far as I know. Robin Travis: Fru ordförande! Herr Lundin menar att företagen inte förkla- rade varför de drog sig tillbaka. Han menar att Sudan går igenom en ekonomisk boom nu, och då finns det ett behov av ekonomisk expertis. En del av de här företagen var involverade i kraftverksprojekt som nu är avslutade, och företagen har då dragit sig tillbaka på rent affärsmässiga grunder. Morgan Johansson (s): Det fanns alltså inga moraliska skäl, enligt er uppfattning, till att de avbröt sin verksamhet kopplat till anklagelser som har gjorts när det gäller folkfördrivning och krigföring. Så har jag förstått det. Låt oss då gå vidare och försöka diskutera Bildts verksamhet i detta. Under hela den här tiden satt Carl Bildt i er styrelse. På vilket sätt var han inblandad i de här Afrikaaffärerna? Ian H. Lundin: We first became involved in Sudan in the early 1990’s. Our involvement in Sudan predates Mr. Carl Bildt’s board duties on both Lundin Oil and Lundin Petroleum. He had no involvement in terms of any negotiations or in terms of facilitating any contracts or anything like that. His involvement with Lundin Petroleum was purely that of an independent director with a special expertise, special experience in terms of international politics and peace. Robin Travis: Lundin Oil och Petroleum involverade sig i Sudan tidigt 1990, och det var före Carl Bildts tid, före något av hans styrelseengagemang. Carl Bildt har därmed inte haft någon del i förhandlingar eller i att skriva olika typer av kontrakt. Carl Bildt var en medlem av styrelsen där- för att han hade speciella expertkunskaper och speciella erfarenheter av utrikesförhållanden. Morgan Johansson (s): Ni vidhåller alltså att Carl Bildt inte hade något särskilt Afrikaengagemang under er tid som styrelse för Lundin Oils räk- ning? Ian H. Lundin: There was no special assignments regarding Africa. He was there as a board member with his general expertise. Of course we would refer to him on many different topics, and some of these topics included our involvement in Sudan. Robin Travis: Det fanns inga särskilda uppgifter för Carl Bildt gällande Afrika, utan han var där i egenskap av expert. I den egenskapen konsulte- rades han i olika frågor, bland annat dem som hade med Afrika att göra.

81 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Morgan Johansson (s): Ni säger att det inte fanns några särskilda uppdrag, men ni säger också att han var där i egenskap av styrelseledamot. Har ni rest mycket med Carl Bildt i Afrika? Ian H. Lundin: In five years I made maybe two or three trips with Mr Bildt. These were board trips. I made one trip with him to Khartoum. I think it was shortly after he became a board member but sometime before the peace agreement was signed. Robin Travis: Lundin säger att på fem år har han gjort fem eller sex (Lun- din säger två eller tre) resor med Carl Bildt, bland annat till Khartoum strax före fredsavtalet. Morgan Johansson (s): Vilket år var ni i Khartoum och vem träffade ni där? Ian H. Lundin: I cannot say exactly what year it was. It was one or two years after he became a board member, and he became a board member in 2000. It may have been at a most two years after that. We met with the leadership and we basically just discussed in very general terms politics with the leadership. Carl Bildt emphasized the importance of human rights, peace and development. Robin Travis: Lundin vet inte exakt när det var, men han konstaterar att Carl Bildt blev medlem av styrelsen 2000 och att det var ett eller två år efter det max. De träffade ledningen i Khartoum och diskuterade politik allmänt, och i den diskussionen tryckte Carl Bildt på mänskliga rättigheter och vikten av fred. Morgan Johansson (s): Ni behöver inte vara så blygsam. Ni träffade väl presidenten i Sudan? Det var väl så det var? Ian H. Lundin: Ja, det är rätt. Morgan Johansson (s): Han heter general al-Bashir. Det här var, om jag förstod det rätt, precis efter det att Carl Bildt hade tillträtt men före det att ni träffade ett avtal om oljeprospektering och oljeutvinning med Sudan. Var det inte så? Ian H. Lundin: No, that’s not correct. Our second contract in Sudan and the latest contract was signed in 1998, if I’m correct. That was Block 5B, and no concession agreements has been signed since then. Robin Travis: Lundin menar att det inte är korrekt. Deras andra och sista avtal om oljekoncession, alltså utvinning, ingicks 1998, och det var före Carl Bildt blev medlem av styrelsen. Morgan Johansson (s): Så inga avtal har träffats med den sudanesiska staten efter år 2000? Är det så jag ska tolka detta? Träffades det inget avtal till exempel 2001? Ian H. Lundin: Inga avtal med staten. Det är rätt.

82 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Morgan Johansson (s): Det finns uppgifter om att när ett kanadensiskt före- tag som heter Talisman jobbade i Sudan fanns det en klausul i de avtalen som sade att Sudans militär fick lov att använda sig av bolagets anlägg- ningar. Finns det en sådan klausul också i de avtal som ni nu har, och som du hävdar att Bildt inte har varit inblandad i? Ian H. Lundin: There is no such agreement. Morgan Johansson (s): Finns det inte någon sådan klausul i det avtalet? Det som gällde för Talisman och Kanada gäller inte för Lundin Oil och avtalet med Sudapet, det vill säga den sudanska statens oljeutvinningsföre- tag? Ian H. Lundin: Not that I am aware of. Morgan Johansson (s): Du talade om hur du hade rest med Carl Bildt vid några tillfällen, varav resan till Khartoum för att träffa den sudanesiska presidenten var ett. Har ni gjort andra resor? Har ni träffat andra afrikanska ledare som ni har arbetat med, Kabila till exempel eller andra verksamma i den politiska ledningen i de olika länderna där ni är verksamma, Etiopien nämndes tidigare? Ian H. Lundin: It’s normal for the board to visit different sites where the company has activities. Normally we do one visit a year with the whole board to one of our oil producing sites. When we get to these sites we will make a courtesy visit to the host government. Sometimes it’s at the ministry level and sometimes it’s at a national and company level. Robin Travis: Lundin säger att det är normalt för styrelsen att besöka de platser där företaget har verksamhet. I samband med det gör man ofta en artighetsvisit hos ledningen. Det kan vara på departementsnivå eller högre eller lägre nivå. Morgan Johansson (s): Har Carl Bildt varit med på något av de mötena i något annat afrikanskt land än Sudan? Ian H. Lundin: The only other country that I can think of where we visi- ted as a Lundin Oil-board was Libya. Robin Travis: Det enda andra land i Afrika som Lundin kommer på att han har besökt tillsammans med Carl Bildt i egenskap av styrelsemedlemmar är Libyen. Morgan Johansson (s): Carl Bildt har besökt Libyen tillsammans med dig som företrädare för Lundin Oil. Vad diskuterade ni på det mötet och vem träffade ni? Ian H. Lundin: This was a Lundin Oil-visit. It predates Lundin Petroleum. It was quite a long time ago. I think it was one of our regular visits to the countries we operate in. One of the countries at time we had some activities in was Libya. At the time, from what I can remember, it was purely a technical operational visit to show to the board what type of activities we were doing in the country from a board’s perspective.

83 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Robin Travis: Den här resan ägde rum på Lundin Oil-tiden innan Lundin Petroleum. Det var ganska länge sedan, men som han kommer ihåg det var det här ett av deras regelbundna besök. Libyen var ett av de länder där de hade verksamhet. Besökets karaktär var teknisk för att visa styrelsen hur verksamheten bedrevs i landet. Morgan Johansson (s): Då har jag bara en avslutande fråga. När ni sålde Block 5A till Talisman – det gjorde ni för några år sedan – står det i Human Rights Watch-rapporten att det här meddelades till Carl Bildt av Sudans utrikesminister, som heter Mustafa Osman Ismail och som var på besök i Stockholm i juli 2001. Den sudanesiska utrikesministern kom alltså till Stockholm för att berätta det här för Carl Bildt. Var ni med vid det mötet? Kände du till det mötet? I så fall talar vi om två möten, ett där ni var och hälsade på presidenten i Khartoum och ett där den sudanesiska utrikesministern kom till Sverige just för att träffa Carl Bildt. För mig låter det som om Carl Bildt har haft ett särskilt Afrikaansvar i er styrelse. Ian H. Lundin: I’m not aware of any other meetings that may have taken place. It’s possible that it may have taken place here in Sweden, but as far as I know there were no other visits to Khartoum or Sudan. Robin Travis: Lundin säger att han inte känner till några andra möten som ska ha ägt rum. Det är möjligt att det har ägt rum ett sådant möte här i Stockholm. Mikael Johansson (mp): Fru ordförande! Jag tackar Ian H. Lundin som har svarat så uttömmande och bra på de här frågorna från Morgan Johansson. Jag har tolkat det så att Lundin anser att de har en roll att spela i de län- der där de verkar. Det här sociala ansvaret, bland annat i Sudan, har också framkommit av svaren. Det gäller det fredsavtal som har varit, och man har varit närvarande i de olika sammanhangen. Jag har också tolkat det som att Carl Bildt just haft den här rollen i styrelsen – i alla fall när han rekryterades – att ha den speciella utrikespolitiska erfarenheten. För det rekryterades han. Jag har tolkat det som att han heller inte har varit med vid något kontraktsskrivande eller haft någon aktiv roll på det sättet, men dock deltagit vid olika möten då styrelsen till exempel har rest runt och besökt de olika länderna i bland annat Afrika varje år. Det har då framkommit sådana exempel här. Jag tänkte utveckla det hela lite grann. Från början hade Carl Bildt rollen av att ha en speciell utrikeserfarenhet; har man senare på något sätt från Lundin Petroleums sida försökt att utveckla denna roll? Har det före- kommit samtal med Carl Bildt om att hans roll utöver den här speciella erfarenheten skulle kunna ha andra betydelser? Skulle han kunna vara mer aktiv på ett annat sätt? Skulle han till exempel kunna ta egna kontakter för bolagets bästa? Ian H. Lundin: Carl is a very busy man. We appreciate it enormously, his presence on the board. But at the same time – in his own words – his view was that the board should not stand in the way of the growth of the

84 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 company. In other words, the board is there to provide advice, but it cannot really have any active role in terms of developing business relations- hips. I think that that is up to the company, and the company basically relies on the board for directions. And of course, if there are particular matters that could have a special influence – a special impact – on the company, then we would refer it to the board. But otherwise there were no active, I would say, assignments in any way by any of the board members, including Carl. Robin Travis: Carl Bildt är en upptagen man, och Lundin Oil uppskattade hans medlemskap i styrelsen. Men herr Lundin citerar Carl Bildt när han säger att styrelsen inte ska hindra företagets utveckling. Med det menar han att det är upp till företaget att utveckla verksamheten. Speciella frågor som kan ha återverkan på företaget kan ju hänskjutas till styrelsen, men herr Lundin säger att Carl Bildt inte hade några särskilda uppgifter. Han hade inga särskilda uppdrag, om man så säger. Mikael Johansson (mp): Det redovisades från Lundins sida detta om resorna med styrelsen. Där har ni själv deltagit tillsammans med Carl Bildt bland annat i åtminstone Libyen och Sudan. Har det förekommit några enskilda resor, som ni känner till, där Carl Bildt själv har rest runt i de olika länderna där det har varit anläggningar just i syfte att föra någon typ av kontakt med anledning av er verksamhet i de respektive länderna? Ian H. Lundin: Jag är nästan helt säker på att han nog aldrig gjort en resa själv för vårt bolag. Per Bill (m): Fru ordförande! Det är lite svårt för mig att ställa frågor utan att först göra en kommentar, eller två kommentarer. Den första kommentaren är att jag ju inte alls ställer upp på grundidén som framför allt Morgan Johansson har att Carl Bildt befinner sig i någon jävssituation och att man ska titta igenom vad Carl Bildt har gjort sedan han började i styrelsen. Mitt sätt att se det är att man ska titta på vad Carl Bildt har gjort som utrikesminister och att det är det vi ska granska. Jag ville bara säga det först, så att det är klart. Den andra kommentaren är att jag skulle vilja be om ursäkt om du på något sätt får intrycket av att du är här för att ställas till svars. Det är ju så att du är här därför att du ska kunna ge KU ökade kunskaper om vad som har hänt och skett. Det är ju inte så att vi kallar in människor från gatan eller verkställande direktörer för att ställa dem till svars i KU. Så går det inte till i Sverige. När jag har sagt de två sakerna skulle jag ändå vilja ställa ett par frågor för att öka KU:s kunskaper om Lundin Petroleum. Man får lite intrycket av – framför allt när man hör på Morgan Johansson – att Sudan och Afrika är väldigt viktiga. Om du skulle – utan att berätta om några affärs- hemligheter – titta på vinst och på vad ni anser som värde i företaget – är då Afrika stort eller litet?

85 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Ian H. Lundin: Afrika har en stor potential. Det är därför vi är där. Vi tror på värdet. Men det är klart att om man tittar på hårda siffror så tror jag att Sudan representerar ungefär 2 eller 3 procent av bokvärdet i bolaget. Per Bill (m): 2 eller 3 procent av det bokförda värdet. Det sätter lite perspektiv på detta, tycker jag. Efter det har jag faktiskt inte några ytterligare frågor, utan jag tackar dig för att du kommit hit. Du är nog den förste verkställande direktören som är här och som inte har, så att säga, blivit trampad på av någon politiker och som har velat komma hit för att man varit sakägare. Du är ju här som helt à part från det hela, vilket jag tycker är en tveksam ny princip som KU inför bakvägen. Vi hamnar lite grann i hur man gör i USA där alla som sitter i regeringen granskas i förväg. Det skulle vi gärna kunna göra i Sverige också. Jag skulle kunna diskutera detta, men det är ju i så fall någonting man ska bestämma i förväg och inte införa bakvägen. Tack så väldigt mycket för att du kom hit! Stefan Tornberg (c): Jag vill också börja med Per Bills tack för att du ställde upp och gav klargörande information. Det blir på ett helt annat sätt att få klargörande besked direkt. Du har ju varit här också för att klara ut vilka bindningar och förvänt- ningar det har funnits på Carl Bildts engagemang i Lundin Petroleum, och det tycker jag du har gjort också. Jag skulle ändå vilja ställa en fråga utifrån ditt engagemang som före- tagsledare. Vilket värde anser du rent allmänt att det finns i att rekrytera personer med den politiska erfarenhet och det kontaktnät som Carl Bildt har till bolagsstyrelser? Förutom värdet, kan du se några komplikationer i ett sådant engagemang? Ian H. Lundin: I think it can work both ways. It can be an advantage, and it can be a disadvantage. Of course, when you have somebody who is recognizable like Mr Bildt because of his engagement in different peace processes around the world, I think that of course people want to meet him and they want to have the opportunity to see him. They think that by going through the company they will get that opportunity. But I have to say that we were very careful all the time never to put Mr Bildt forward as a representative or as a spokesperson for the company. I think that from our point of view it has always been important that he stays there as our advisor and to help making decisions. Robin Travis: Herr Lundin säger att det kan vara både en fördel och en nackdel. När någon som Carl Bildt är igenkännbar på grund av sin inblandning i fredsprocessen på olika ställen i världen kan det bli så att folk vill träffa honom, och då får de en möjlighet att göra det om de går genom företaget. Lundin Oil var försiktiga med att föra fram Carl Bildt som en officiell representant för företaget. Hans främsta roll var att vara en expert i styrelsen.

86 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Mauricio Rojas (fp): Fru ordförande! Tack så mycket, Ian H. Lundin, för att du har kommit hit! Jag vill börja med ett klargörande. Vad betyder independent director? Vad är det för något? Kan du utveckla det lite mer? Erik Nerpin: Oberoende styrelseledamot – det har alltså att göra med om ledamoten har bindningar och eller försörjning från bolaget eller från bolagets huvudägare. Det är en term som ingår i börsens regelverk. Det prövas huruvida varje styrelseledamot är beroende eller oberoende. Carl Bildt var alltså en oberoende ledamot. Han hade inte några bindningar till bolaget i form av löpande anställningar eller uppdrag och hade inte heller någon sådan koppling till bolagets större aktieägare, det vill säga familjen Lundin. Det här är en prövning som även skedde av utomstående revisorer i samband med att Lundin Petroleum noterades på Stockholmsbörsen. Mauricio Rojas (fp): Så det här begreppet gäller enbart ekonomiska relationer mellan director och företaget? Det har ingenting att göra med själva rollen eller vad man gör i styrelsen? Erik Nerpin: Egentligen inte. Om man gör väldigt mycket i styrelsen och mycket utanför själva styrelseuppdraget kan ju det skapa en koppling till bolaget, men i huvudsak kan man nog säga att det i grund och botten är en ekonomisk bedömning, om ekonomiska kopplingar till bolaget. Mauricio Rojas (fp): Jag har en fråga om Sudan. Vad var Carl Bildts ställ- ningstagande till Lundin Petroleums arbete i Sudan? Var det något särskilt han pekade på? Var han i sitt styrelsearbete inblandad på något sätt i att kommentera eller på något sätt vägleda detta arbete? Ian H. Lundin: If I understand the question correctly you’re asking if he was involved in any decision making process. The answer is that none of the board members were involved in any decision making on a day to day basis. All the day to day decision making is left to the management of the company. Mauricio Rojas (fp): Egentligen menade jag inte det direkta arbetet utan mer övergripande kommentarer, för Sudan är inte vilket land som helst. Jag antar att det från en person som Carl Bildt som har så stor erfarenhet kan komma vissa intressanta kommentarer om just arbetet i Sudan. Det är sådana övergripande kommentarer som jag är intresserad av. Ian H. Lundin: I don’t think I can really discuss what was said and not said at the board level. These are matters for the board. Mauricio Rojas (fp): En sista fråga dock. Som Per Bill betonade är det Carl Bildt som utrikesminister som vi granskar, inte någonting annat egentligen. Då vill jag fråga om det förekommer eller har förekommit några kontakter mellan Carl Bildt och Lundin Petroleum under den tid då Carl Bildt har varit utrikesminister.

87 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Ian H. Lundin: I think the question is if we’ve had any contact since he became foreign minister. The answer is no. Mauricio Rojas (fp): Inte heller informationsgivning, till exempel att ni skickar honom speciell information? Någon typ av kontakt, inte heller det? Ian H. Lundin: I received a Christmas card. Erik Nerpin: Jag ska lägga till något här om styrelsens uppgift och styrelsearbetet. Man brukar ibland säga att styrelsens viktigaste och enda uppgift är att tillsätta verkställande direktören. Man tillsätter alltså top management. Vad man sedan gör är att man, så att säga, granskar och för- söker vara ett bollplank, kritiskt bollplank förvisso, till top management. Sedan är det riktigt att styrelsen i Lundin Petroleum och Lundin Oil, på sin tid, har ett årligt styrelsemöte när man besöker en av bolagets anlägg- ningar. Jag skulle vilja uttrycka det som att det i första hand nästan är ett socialt evenemang för det interna styrelsearbetet. Man träffas lite mer än vid bara ett vanligt styrelsemöte och får besöka en av bolagets anlägg- ningar. Det är inte så att styrelsen i något slags helhet har toppmöten med bolagets avtalspart eller någonting. Det här är någonting som management, verkställande direktören, hanterar i ett aktiebolag. När jag hör frågorna och svaren får jag intryck av att betydelsen av de här styrelseresorna överdrivs en aning här. Ordföranden: Vi noterar detta. Ingvar Svensson (kd): Fru ordförande! I likhet med Per Bill och Mauricio Rojas vill jag bara slå fast att konstitutionsutskottet inte granskar Lundin Petroleum, vilket man skulle kunna tro när man hörde frågorna i början. Vi granskar heller inte vad Carl Bildt gjorde tidigare, innan han blev utrikesminister. Det kan ha ett allmänpolitiskt intresse, men det är inte en fråga för konstitutionsutskottet. Vi granskar i stället utifrån regeringsformen 6 kap. 9 § om Carl Bildt i dag innehar uppdrag eller utövar verksamhet som kan rubba förtroendet för honom. Det är just det som konstitutionsutskottet granskar. Min fråga berör delvis Mauricio Rojas fråga. Vi vet i dag att Carl Bildt har ett aktieinnehav i Lundin Petroleum, och det finns nu under så kallad diskretionär förvaltning, det vill säga han tar inte själv aktiv del i aktieport- följens hantering. Min fråga är alltså: Har Carl Bildt i dag något uppdrag inom Lundin Petroleum, eller utövar han något inflytande på verksamheten inom Lundin Petroleum? Det är den centrala frågan. Ian H. Lundin: Det är ett enkelt svar: Nej, absolut inte. Ordföranden: Då vill jag också understryka, mot bakgrund av de uttalanden som har gjorts av Per Bill, Mauricio Rojas och Ingvar Svensson, att vi självfallet granskar Carl Bildt, och det handlar om Carl Bildt som utrikesminister. Det innebär att det inte ska finnas någon tvekan om att Sveriges utrikesminister representerar Sveriges intressen, det vill säga att han är opartisk och att han har en integritet. Det som det är fråga om här

88 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

är ju en jävssituation. Därför är det självfallet intressant för utskottet – det är i alla fall min uppfattning, och det tycker de som har anmält Carl Bildt till utskottet – att också diskutera det som har förevarit. Det handlar ju om Sveriges ställningstaganden i utrikespolitiska sammanhang. Och Sudan är, precis som Mauricio Rojas säger, inte vilket land som helst. Jag skulle därför vilja ställa en fråga till Ian H. Lundin. Enligt uppgift sker det här borrandet efter olja i Block 5B i ett konsortium. Det sker i samarbete med ett bolag som heter Sudapet, som ägs av den sudanesiska staten. Är förutsättningen för Lundin Petroleums engagemang i just Block 5B att man har ett sådant samarbete med Sudapet? Ian H. Lundin: Sudapet is a government entity, which has an interest in Block 5B and is a partner to the agreement. This was a requirement when we signed the agreement. I’m not sure what the future will hold, but since the peace agreement was signed a petroleum commission has been formed with representatives from both the north and the south, and there will be a clear division of revenues, which is already taking place in other parts, in other fields. So I think that the future of Sudapet will very much depend on those discussions. Robin Travis: Lundin säger att Sudapet var en del av avtalet, och det var ett krav när avtalet kom till stånd. Men sedan fredsavtalet har skrivits på har en oljekommission bildats, och den ska se till att oljeintäkterna delas på ett tydligt sätt mellan norr och söder. Det kan vara så att Sudapets framtid kan komma att påverkas av oljekommissionens diskussioner. Ordföranden: Tolkar jag dig rätt? Är en förutsättning för Lundin Petrole- ums engagemang i Sudan, i Block 5B, att företaget Sudapet är med i det här konsortiet? Ian H. Lundin: Yes, that was a condition. Robin Travis: Ja, det var ett villkor. Ordföranden: Enligt en del tidningsuppgifter – det har tidigare refererats till intervjuer med Ian H. Lundin – har Ian H. Lundin påstått att Carl Bildt har haft en mer aktiv roll än vad vi nu kanske får intryck av när det gäller relationerna mellan Lundin Petroleum och den sudanesiska staten. Där används uttryck som att Carl Bildt har fungerat som dörröppnare. Är det ett felaktigt påstående? Ian H. Lundin: I would say that would be going too far. Like I said, the agreements that we signed in Sudan were signed before Carl Bildt became a board member. And apart from the one meeting we had in early 2000 there had been no other involvement from Carl Bildt as far as I can remember. Robin Travis: Lundin menar att det är att gå för långt. Avtalen i Sudan skrevs på innan Carl Bildt blev styrelsemedlem, och förutom det enda mötet, som ägde rum tidigt 2000, har han inte varit engagerad på något sätt.

89 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Ordföranden: Om jag uppfattar det rätt har det alltså inte haft någon som helst betydelse för bolaget, det vill säga Lundin Petroleum, att Carl Bildt har medverkat vid de här kontakterna med Sudans statsledning. Det har alltså inte haft någon som helst betydelse. Ian H. Lundin: I can’t say that it was any ... as far as I know it has no real impact on our operations. I can only hope that maybe his presence did enforce a message that it was important for the company to work in a peaceful environment. So I think he was useful in the sense that he enfor- ced that message in a very strong way to the government. Robin Travis: Lundin säger att han inte kan säga att det inte har haft någon inverkan på verksamheten. Han hoppas att hans närvaro har för- stärkt företagets vilja att operera i en fredlig miljö, och han tror att Carl Bildt kan ha varit nyttig för att förstärka det intrycket. Ordföranden: Så Carl Bildt har agerat som en fredsaktivist gentemot Sudans regering? Ian H. Lundin: I’m not sure peace activist is the right term, but definitely a messenger. Ordföranden: Så han har inte agerat som en företrädare för Lundin Petro- leum gentemot Sudans statsledning? Ian H. Lundin: No, he had no official role for Lundin Petroleum in any discussions. Robin Travis: Han har inte haft någon officiell roll i några diskussioner. Ingvar Svensson (kd): Det är ovanligt att KU:s ledamöter polemiserar med varandra under en utfrågning, och det är kanske inte särskilt lämpligt. Men jag bara noterar, inledningsvis, att ordföranden blandar ihop en allmänpoli- tisk debatt, som i och för sig kan vara befogad, med KU:s granskningsupp- gifter. Det här är ungefär som att ifrågasätta att en fackföreningsledare blir arbetslivsminister, och det är ingen som gör den typen av ifrågasättanden ur KU-granskningssynpunkt. Men jag har en fråga. Jag fick nämligen en uppgift här – jag vet inte från vem – om att Carl Bildt inte längre innehar några aktier i Lundin Petroleum. Är det någonting som ni kan bekräfta? Erik Nerpin: Jag kan fylla på där. Det är väldigt svårt för bolag att veta vilka som äger aktier i bolagen, om det inte är väldigt stora innehav. Då brukar man känna till det. Det är det inte frågan om här. Jag tror dessutom att de här ligger i förvaltning någonstans i någon bank. Det gör att bolaget egentligen inte har någon kännedom om det. Det är till och med svårt att undersöka det, om man skulle vilja det.

90 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Morgan Johansson (s): Ni träffade Sudans president general al-Bashir år 2000, du och Carl Bildt. Det är vad vi har fått veta. Då ska man kanske också veta – jag säger det för protokollet och för dem som lyssnar – att det här alltså är samma president som anklagas både för folkmord och för folkfördrivningar i Sudan. Ni träffade den här presidenten år 2000. Sedan sade Ian H. Lundin tidigare att några avtal inte tecknades efter det att ni hade tecknat avtal i slutet av 90-talet, det vill säga före det att Carl Bildt var styrelseledamot. Så uppfattade jag det. Det var väl inte riktigt sant, Ian H. Lundin? Ni tecknade ett avtal i maj 2001 som gällde Block 5B, då ni var en del av ett konsortium. Ni äger 25 procent av det konsortiet. Det handlade om att prospektera i 5B. Det var i maj 2001, alltså ungefär ett år efter att du och Bildt hade träffat Sudans president. Min fråga gällde ju de avtalen. Finns det i de avtalen en klausul som säger att ni ska upplåta era anlägg- ningar till militära ändamål, precis på samma sätt som det fanns i avtalen med det kanadensiska företaget tidigare. Finns det en sådan klausul i avtalet mellan konsortiet, som ni äger till nästan 25 procent, och den sudanesiska staten, som ni tecknade den 2 maj 2001? Sedan kan jag inte låta bli att notera att Sudans utrikesminister bara någon månad senare åker till Stockholm, och den han träffar är Carl Bildt. Enligt Human Rights Watch pratar man bland annat om Lundins affärer. För mig låter det som att Carl Bildt har haft ett alldeles särskilt ansvar för Afrikafrågor i styrelsen. Skulle ni vilja vara vänliga och reda ut frågan om detta avtal år 2001 mellan konsortiet och sudanesiska staten, som alltså gällde Block 5B? Finns det en sådan här klausul? Ian H. Lundin: I have to apologize because you are absolutely correct. There was an agreement signed in 2001 for Block 5B. I confused it with 5A. 5A was signed in 1998, I think, and 5B was signed in 2001. And that escaped me before. You are correct to point that out. But having said that, Carl Bildt’s visit, if I’m correct, happened after 2001. He became a board member I think in 2000, and the visit to Khartoum was after 2001. So he had absolutely no involvement, and that I like to really emphasize. He had no involvement in the signing of the 5B contract. Robin Travis: Fru ordförande! Lundin säger att han måste be om ursäkt här. Ett avtal skrevs på för 5B. För 5A skrev man på 1998. Han glömde det förut. Men icke förty menar Lundin att Carl Bildts besök i Sudan var efter 2001 – och han blev styrelsemedlem 2000 – och att Carl Bildt inte hade någon inblandning i skrivandet av avtalet för 5B. Morgan Johansson (s): Det är lätt att kontrollera i efterhand när Carl Bildt åkte till Sudan ihop med er för att träffa Sudans president – det kan vi göra. Men icke förty var Sudans utrikesminister i Sverige bara en månad efter att det här avtalet var skrivet och hälsade på Carl Bildt. Enligt Human Rights Watch talade man bland annat om Lundins affärer.

91 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Återigen: För mig låter det väldigt tydligt så att här har Carl Bildt haft ett alldeles särskilt uppdrag för Lundin Oil, eller Lundin Petroleum. Vi kommer nog inte längre i den diskussionen. Jag tror nog att det är så det är. Ordföranden: Är det någon ytterligare som önskar ordet? Det verkar inte så, utan frågorna är uttömda. Jag vill framföra ett stort tack till Ian H. Lundin för närvaron här och också till hans bisittare Erik Nerpin. Tack så mycket. Sammanträdet är avslutat.

Bilaga B9 Före detta näringsminister Thomas Östros Tisdagen den 17 april 2007 Granskningsärende 9 Styrningen av Vattenfall AB Ordföranden: Jag förklarar sammanträdet öppnat. Inom ramen för KU:s granskning av regeringen och regeringsärendenas handläggning har ni, Tho- mas Östros, kallats till utfrågning vad avser er roll och ert ansvar när det gäller styrningen av Vattenfall i allmänhet och ert ansvar i synnerhet när det gäller frågorna kring lågprisgaranti och er medverkan vid en presskonferens. Ni är kallad som före detta näringsminister i den socialdemokratiska regeringen. Ni är varmt välkommen. Innan vi ger KU:s ledamöter möjlighet att ställa frågor tänkte jag höra om du vill göra en inledning på maximalt tio minuter. Thomas Östros: Herr ordförande! Tack för det varma välkomnandet! Det är trevligt att komma hit, ska jag återgälda. Herr ordförande och ledamöter av konstitutionsutskottet! Jag vill gärna ta tillfället att säga några ord innan jag naturligtvis är beredd att svara på utskottets frågor. Vattenfall är ett stort och viktigt bolag ur många perspektiv och för väldigt många människor. Man är en viktig partner för svensk industri. Industrin är beroende av konkurrenskraftiga villkor för sin elför- sörjning. Bolaget är en av Sveriges största investerare. Därför har det stor betydelse för Sveriges tillväxt. Vattenfall är det enskilt mest värdefulla bolag som staten äger. Det är därmed också betydelsefullt för statskassan genom sina utdelningar. Vattenfall är arbetsgivare för 30 000 människor i fyra olika länder, därmed också viktigt för enskilda människors sysselsätt- ning och ekonomi. Vattenfall är också en av Europas största elproducenter och har ett stort ansvar för miljön och elsystemets utveckling mot ökad användning av förnybar energi. För allt det här ska staten ta ansvar. Jag anser att det bästa sättet att göra det är att skapa ett Vattenfall som är ett långsiktigt konkurrenskraftigt bolag som klarar av att konkurrera med internationella kraftjättar. I samband med den energipolitiska proposition som lämnades till riksdagen 1996/97 beslutade riksdagen att Vattenfalls huvuduppgift är att producera och leverera el på ett effektivt sätt så att bolaget uppfyller

92 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 marknadsmässiga avkastningskrav i sin verksamhet. Riksdagen uttryckte också att Vattenfall bör delta i arbetet med omställningen av det svenska energisystemet, och det borde ingå som en naturlig del i en framgångsrik affärsstrategi. Näringsutskottet skrev då i sitt betänkande 1996/97, betän- kande 12, att för ett företag som Vattenfall som verkar på en konkurrensutsatt marknad ska de insatserna göras inom ramen för kravet på affärsmässighet. Att Vattenfall har haft ekonomiska framgångar är odiskutabelt. Den finansiella styrkan för Vattenfall innebär att man kan göra kraftfulla satsningar på förnybar energi. Den förra regeringen såg det som mycket viktigt att Vattenfall ökar sina ambitioner när det gäller förnybar energi. Riksdagen har också vid flera tillfällen poängterat vikten av att Vattenfall tar en ledande roll i energiomställningen. Vi kom därför överens med samarbetspartierna om ett tillägg i bolagsordningen som markerade att ägaren vill att Vattenfall tar den ledande roll i omställningsarbetet som riksdagen beslutat om. På så sätt förtydligade vi uppdraget till Vattenfall på det formella sätt som står till buds för en aktieägare enligt aktiebolagslagen. Det innebar också en kraftfull markering att ägaren vill se resultat på detta område, allt naturligtvis inom ramen för affärsmässiga beslut, vilket ju också riksdagen har poängterat. Det här följdes sedan upp i de underhandskontakter som regelbundet tas mellan Regeringskansliet och Vattenfall. Konstitutionsutskottet har också tidigare uttalat att det ligger i sakens natur att sådana underhandskontakter mellan staten som ägare och den direkta bolagsledningen förekommer. Det var alltså ett viktigt beslut som Vattenfalls styrelse fattade i maj 2006 när man presenterade en mycket stor satsning på förnybar energi. Programmet omfattar 40 miljarder kronor och beräknades ge ca 10 terawattimmar i ny förnybar elenergi. Den av riksdagen beslutade förlängningen av gröna elcertifikat i samma veva gjorde att den här höga målsättningen gick att förena med kraven på affärsmässighet. Jag deltog i presskonferensen för att markera vikten av att riksdagens målsättning med Vattenfall, att vara ledande i energiomställningen, i en del uppfylldes av denna satsning. Vattenfalls roll i energiomställningen har varit en återkommande infor- mationspunkt i de underhandskontakter som varit mellan bolagets ledning, det vill säga ordförande och vd, och Regeringskansliet. Två andra frågor har varit uppe. Det gäller Vattenfalls kundvänlighet. Det är en diskussion som många näringsministrar engagerat sig i. Det handlar om alltifrån leve- ranssäkerhet till tydlighet i information till kunderna till priser. Den andra frågan har varit industrins tillgång till konkurrenskraftiga kontrakt. Jag noterar att nuvarande regering, den borgerliga, för samtal med Vat- tenfall om elpriserna. I Dagens eko den 22 februari detta år säger statssekreterare Ola Alterå, Centerpartiet, på tal om Vattenfalls roll att kunna erbjuda konkurrensmässiga avtal till industrin: Vi för samtal med Vatten-

93 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

fall på väldigt hög nivå med målsättning att basindustrin ska få långsiktiga avtal på konkurrenskraftiga villkor. Vi klargör de förväntningar vi har som ägare av Vattenfall. Det gäller alltså denna nuvarande regering. Min uppfattning är att det är en självklarhet att nuvarande regering har rätt att föra sådana samtal. Både industrins och privatkundernas villkor kan naturligtvis vara ämnen för en sådan diskussion, men det är också en självklarhet att styrelsens beslut ska vara affärsmässiga. Aktiebolagslagen utesluter att styrelsen inte skulle agera för bolagets bästa. Det står alldeles klart att det är bolagets ledning, styrelse och vd, som står för de operativa besluten i Vattenfall. Låt mig avsluta med att kommentera det som ibland brukar diskuteras som en formlös styrning av statliga bolag. Den förra regeringen bedrev ingen formlös styrning. Tvärtom är grunderna för styrningen i högsta grad formella, eftersom styrningen tar sin utgångspunkt i riksdagens beslut om Vattenfall, i aktiebolagslagen och i de riktlinjer för ägarstyrning som har utarbetats i Regeringskansliet. Riksdagen har ju beslutat att dels bolagisera Vattenfall, dels avreglera elmarknaden. Genom övergången från affärsverk till aktiebolag gjorde riksdagen 1991 ett mycket medvetet val av styrelse- form för Vattenfalls verksamhet. Beslutet innebar att riksdagen tog ställ- ning till att Vattenfall inte skulle styras direkt av regeringen riktade beslut utan drivas i aktiebolagsform, där sådana beslut inte är möjliga. Ett aktiebolag är till skillnad från ett affärsverk eller en myndighet inte en del av staten utan en egen juridisk person. Det påpekades också särskilt i propositionen. Regeringen utövade därför en ägarstyrning som var anpassad efter det faktum att Vattenfall drivs som aktiebolag. Verksamhetsinriktningen är formellt fastställd i riksdagsbeslut, medan ägarens styrning av bolaget regleras enligt aktiebolagslagens ansvar och rollfördelning mellan ägare, styrelse och bolagets ledning. Ordföranden: Tack, Thomas Östros för inledningen! Som ni vet ställer vi nu frågor, börjar med det anmälande partiet och därefter riksdagens partier i fallande storleksordning. Det anmälande partiet är Moderata samlingspartiet. Henrik von Sydow (m): Herr ordförande! Jag tackar Thomas Östros för inledningen. I konstitutionsutskottets underlag finns det två pressmeddelanden. De härrör sig till den 17 och 18 maj förra året då Vattenfall skulle presentera bolagets strategiska satsning på förnybar elproduktion, där avsikten från början var att presentationen skulle göras av Vattenfalls ledning. Vi vet att så blev det inte. I stället fick Vattenfall kort före pressmötet, närmare bestämt samma dag, ändra tid för att den dåvarande näringsminis- tern Thomas Östros – det kan synas mycket hastigt påkommet – ville bereda sig själv plats på pressmötet. Vill du bara kort utveckla vad som var syftet med att medverka på pressmötet?

94 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Thomas Östros: Herr ordförande! Jag har redan i min inledning beskrivit detta. Riksdagen har fattat beslut, och vi har vid ett tidigare tillfälle diskuterat i riksdagens konstitutionsutskott om vikten av att riksdagens inriktning av Vattenfalls verksamhet leder till att styrningen av Vattenfall präglas av riksdagens beslut. Vi gjorde också en tydlig ändring i bolagsordningen på grund av detta. Naturligtvis, som representant för ägaren, är det av intresse att kunna delta vid en sådan presskonferens. Det påverkar inte på något sätt bolagets ställning och att de själva fattar beslut. Men det är en väldigt viktig kedja från riksdagens principiella beslut till att vi också kan se en utveckling av Vattenfall som ägarna, alltså riksdagen, har förvän- tat sig. Så det tycker jag är fullständigt naturligt. I dag planerar jag mina presskonferenser själv. Det var en tid när jag satt i regeringen och inte hade tid och möjlighet till detta. Exakt hur de relationerna går till vet jag faktiskt inte. Min bild var att vi var överens om att göra det tillsammans. Det kan finnas något missförstånd i den bakgrunden, det vet jag inte. Däremot märkte jag inte av några invändningar från bolagsledningen mot att jag skulle delta i presskonferensen när den kontakten togs. Så det tycker jag är fullständigt naturligt. Vattenfall är ett helägt statligt bolag. Riksdagen har en tydlig ambition. Det är ett aktiebolag som fattar sina egna beslut enligt aktiebolagslagen, och det måste vara affärsmässigt. Jag har deltagit i många pressträffar med Vattenfall. Jag har varit uppe i Norrbotten och studerat vattenkraft. Där finns lokala medier med och frågar både Vattenfalls vd och mig hur vi ser på Vattenfall. Jag har besökt Vattenfalls huvudkontor. Dit kommer medierna, för de är intresserade av de här frågorna. Det kan inte på något sätt vara ett bekymmer ur konstitutionell synvinkel. Henrik von Sydow (m): Låt oss bara kort uppehålla oss kring just syftet med att medverka på pressmötet. Om vi läser vidare – det har Thomas Östros säkert gjort – i konstitutionsutskottets underlag kan vi läsa pressklippen från pressmötet. Där är det tydligt att Thomas Östros vid det här tillfället mer ger intryck av att presentera det som är den då socialdemokratiska regeringens energipolitik. Var det också en del i att medverka vid Vattenfalls pressmöte, som ägde rum mitt under valåret på väg mot valrö- relsen, att presentera den socialdemokratiska regeringens energipolitik? Thomas Östros: Herr ordförande! Jag vill påminna konstitutionsutskottet om att som näringsminister var jag inte ansvarig för energipolitiken, utan den låg på ett annat departement. Däremot var jag ansvarig för Vattenfall i regeringen och också inför riksdagen. Anledningen till att jag var där är just att jag var den person i regeringen som var ansvarig för Vattenfall. Det här var en väldigt viktig strategisk fråga för Vattenfall. Jag uppfattade inga invändningar mot att jag deltog, och jag kan inte se några som helst konstitutionella skäl att inte kunna delta i en sådan gemensam pressträff. Skulle det vara fallet vågar jag säga att ingen näringsminister vågar närma sig Vattenfall, för så fort man är där finns det också ett pressintresse. Det kan jag berätta om.

95 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Henrik von Sydow (m): Som Thomas Östros har pekat på har riksdagen slagit fast att Vattenfall ska verka inom ramen för affärsmässighet. Det ställer förstås också krav på representanter för ägarna. Att uppenbart mycket kort tid före ett förberett och viktigt pressmöte för Vattenfall bereda sig själv plats på bolagets presskonferens, anser Thomas Östros att det är ett uppträdande som lever upp till kraven på affärsmässighet? Thomas Östros: Herr ordförande! Som jag berättade var min tolkning av detta att vi långt innan dess var överens om att på något sätt tillsammans presentera den här strategiskt viktiga satsningen för Vattenfall. Det kan finnas missförstånd där, det vet inte jag. Jag ska erkänna att jag inte var direkt involverad i planeringen av egentligen någon pressträff under min tid som näringsminister. Men jag uppfattade ingen som helst invändning från bolagets ledning mot att vi löste det på det sätt som gjordes, och jag kan inte se att det på något sätt finns någon konstitutionell fråga där. Sty- relsen fattade det här beslutet. Aktiebolagslagen är mycket tydlig. Styrel- sen ansvarar för bolagets bästa. Så någon konstitutionell fråga kan jag inte alls finna där. Henrik von Sydow (m): Uppträdandet inför pressmötet är en parallell till dåvarande näringsministerns agerande den 27 april, dagen före Vattenfalls stämma, då Thomas Östros i Rapport krävde att Vattenfall ska erbjuda konsumenterna en lågprisgaranti. Vi kan förstå att det är populärt att säga en sådan sak i maj 2006, valåret, men prissättning och konsumentavtal ankommer förstås på bolaget. Att näringsministern i politiska utspel sätter press på Vattenfall att sänka sina elpriser tätt intill bolagets stämma, är det att sörja för att bolaget verkar under bra affärsmässiga villkor? Det är det uppdrag som riksdagen har givit. Thomas Östros: Herr ordförande! Riksdagen har varit klok att se till att Vattenfall är ett aktiebolag. Det lyder under aktiebolagslagen. Det är styrelsen, en mycket kompetent styrelse med människor med bred affärserfaren- het, forskningserfarenhet och politisk erfarenhet, som ansvarar för alla beslut. Det vore inte ens möjligt, tror jag, i vart fall för mig helt främ- mande, att försöka påtvinga ett beslut på en styrelse i ett aktiebolag på detta sätt. De gör bedömningen. Däremot var det viktigt för den förra regeringen, liksom jag har förstått det är för den nuvarande regeringen, att ständigt föra en dialog med Vattenfall om ett antal strategiska frågor. Kund- vänlighet är naturligtvis en viktig sådan. Sverige har avreglerat elmarknaden. Det har tagit tid innan bolagen, tycker jag, har agerat på ett sådant sätt som man bör agera på en avreglerad marknad, genom att konkurrera med varandra. De reaktionerna får en regering likaväl som en bolagsledning från mängder av kunder. Det är naturligt att föra den dialogen, men aldrig att en regering skulle gå in och påverka de beslut som det ankommer på styrelsen att fatta. Det är inte förenligt med aktiebolagslagstiftningen.

96 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Henrik von Sydow (m): Konstitutionsutskottet ska granska hur just de här kontakterna har gått till och hur den dialogen har förts. Det är därför som frågorna ställs. Jag vill då fråga igen om du tycker att det är ett bra sätt att föra den dialogen, genom politiska utspel, genom Rapports sändningar? Är det bästa sättet att föra en bra dialog med Vattenfall? Thomas Östros: Herr ordförande! Jag har ju beskrivit i mitt inledningsanfö- rande att en regering har ett ansvar att regelbundet träffa Vattenfalls ledning, ofta ordförande, ibland också vd, för att föra en kontinuerlig dialog. Det är oerhört viktigt. Detta handlar om en mycket viktig del av medborgarnas förmögenhet för det första. Den förmögenhetsutvecklingen är ett stort ansvar för regeringen att hela tiden bevaka. För det andra är det ett viktigt bolag när det gäller omställningen av Sverige till förnybara energikällor. För det tredje är det ett av de allra viktigaste bolagen för kunderna. Så det är fullt rimligt att den gamla regeringen, liksom, jag noterar, den nuvarande regeringen för den här dialogen. Sedan är det också så, och det tror jag alla näringsministrar bakåt i tiden och även framåt i tiden kommer att uppleva, att Vattenfall är ett bolag av mycket stort publikt och medialt intresse. Om man skulle avstå från att kommentera bolaget skulle det bli en mycket märklig situation där den hundraprocentiga ägaren inte på något vis deltar i en diskussion om det viktigaste statliga företagets framtid. Det måste göras på ett sådant sätt att rågången är fullständigt glas- klar. Jag noterar också att det brev som vd för Vattenfall har skickat till konstitutionsutskottet inte heller på något vis antyder att vi skulle ha tagit över besluten, utan det är affärsmässighet och bolagets styrelse och vd som fattar beslut om den här typen av prisfrågor. Henrik von Sydow (m): Återigen är det förstås viktigt att statens representanter uppträder både professionellt och affärsmässigt. Det här agerandet väckte ju, som du säkert känner till, flera dubier i svensk affärspress om huruvida statliga bolag används för att vinna politiska poänger under ett valår. Det skulle förstås skada tilltron till hela det statliga ägandet. Vilka sådana övervägningar om riskerna med detta gjordes på Näringsdepartemen- tet inför pressmötet och inför utspelet i Rapport? Thomas Östros: Herr ordförande! Som jag har beskrivit så är det här en relation som har pågått under hela min tid som näringsminister och som jag känner till också pågått under alla andra näringsministrar som har varit ansvariga för Vattenfall. Det är regelbundna dialoger som det är ett stort ansvar också för den nuvarande regeringen att föra. Styrning och diskussion kring Vattenfalls utveckling sker framför allt inte i medier. Det görs i en relation som man har där man inhämtar information om bolagets utveckling och förmedlar den kunskap som man får från reaktioner ute i samhäl- let, med väldigt stor respekt för den rågång som finns, för det handlar om ett aktiebolag. Att det alltid finns spekulationer, kanske mindre i affärs- press och mer i det stora oppositionspartiet vid den tidpunkten, får man leva med som regering. För mig är det oerhört viktigt att bevaka att konsti-

97 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

tutionen och riksdagens intentioner följs och en god värdeutveckling och förvaltning av Vattenfall. Det tycker jag att den förra regeringen lyckades väl med. Yilmaz Kerimo (s): Herr ordförande! Jag tackar för en mycket bra redogö- relse. Jag har, för att tydliggöra, ett par frågor att ställa. Utifrån din roll som minister har du ansvar för både myndigheter och statliga bolag. Vilka principiella skillnader ser du i din roll som minister mellan styrningen av bolag och myndigheter? Thomas Östros: Det är viktig fråga, för det finns ofta ett missförstånd. Många kan tro, ibland kan också den uppfattningen finnas i riksdagen, att man kan styra ett bolag via något som liknar regleringsbrev så som man styr ett statligt verk. Så är det ju inte. Ett bolag är en egen juridisk person och kan inte styras med regleringsbrev på det sättet. Det är en väldigt viktig skillnad. Det är ett medvetet val som riksdagen har gjort när man har valt att göra Vattenfall till ett aktiebolag. Så det är en stor principiell skillnad i den meningen. Yilmaz Kerimo (s): En fråga till för att tydliggöra ännu mer: Har du på något sätt tvingat Vattenfall att fatta beslut i en viss fråga? Thomas Östros: Herr ordförande! Den diskussion som har varit, förstod jag från oppositionen vid den tidpunkten, var att jag skulle ha tvingat Vat- tenfall att sänka elpriserna. Möjligen skulle det ha gjort mig populär i väldigt breda kretsar, men det går inte från regeringens sida och från min sida absolut inte att tvinga ett bolag att göra något som skulle vara mot styrelsens vilja. Det är styrelsen och vd som fattar beslut i ett aktiebolag. Däremot har jag varit väldigt öppen och tydlig med att den förra regeringen liksom den nuvarande regeringen för dialog med Vattenfall om centrala frågor, till exempel industrins elpriser. Yilmaz Kerimo (s): Jag har inga fler frågor. Jag tycker att jag har fått mycket bra information. Det är uppenbart att det inte har förekommit något för att tvinga Vattenfall. Stefan Tornberg (c): Tack, Thomas Östros för redovisningen! Utfråg- ningen i dag är om styrningen av Vattenfall och presskonferensen den 18 maj. Staten är ju Sveriges största företagsägare. Hur är dialogen? Vatten- fall är ett speciellt företag som har ett publikt intresse och stort ekonomiskt intresse för Sverige. Hur sker det? Finns det upparbetade rutiner med företagen inom den statliga sektorn? Thomas Östros: Herr ordförande! Det finns upparbetade rutiner. Den främsta relationen finns ju med bolagets ordförande, vilket är det naturliga. Regeringen nominerar styrelseledamöter. Ordförande får en särskild roll. Regelbundna träffar med ordföranden för att informera sig om bolagets utveckling är en väldigt viktig del av en modern ägarrelation. Det är det huvudsakliga. Det är vd också från tid till annan naturligtvis, och ibland besök på företagen för att inhämta kunskap och erfarenheter. Så det

98 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

är en regelbunden relation. Det finns också ledamöter i styrelserna som är tjänstemän på Näringsdepartementet. Det är en fråga som har varit uppe till diskussion också i konstitutionsutskottet och har utretts. Jag känner inte till vad den nuvarande regeringen har för planer där annat än att de har fortsatt den ordningen efter vårens bolagsstämmor. Stefan Tornberg (c): Vid de här kontakterna deltar i regel statsrådet och ordföranden? Thomas Östros: Herr ordförande! Det kan vara statsråd, statssekretare, chefstjänstemän på Näringsdepartementet. Det beror alldeles på vilket bolag det är och vilken fråga det handlar om. Men det finns en regelbun- denhet, och det handlar om informationsinhämtning. Riksdagens uppdrag till regeringen är väldigt viktigt. Värdeutvecklingen i de statliga bolagen ska värnas och utvecklas. Det handlar om den medborgerliga förmögenhe- ten, den som snart kommer att minska betydligt. Det är den som ska värnas. Det är väldigt viktigt att man då är aktiv som ägare för att följa detta. Stefan Tornberg (c): Du kommenterar i inledningen och besvarar den kritik som har varit om formlös styrning när det bland annat gäller Vattenfall och också vikten av att skilja ut det och inte blanda sig i den operativa styrningen. Jag antar att det är en balansgång som man som ägare måste gå. Är det lätt att hålla den rågången, att balansera, att blanda sig i den operativa delen men inte hänge sig åt formlös styrning? Thomas Östros: Om man är engagerad i att konstitutionen ska upprätthål- las är det lätt att se var rågångarna går, menar jag. Vi har utvecklat styrningen av Vattenfall som bolag under den förra mandatperioden genom att riksdagen också har haft önskemål om hur det kan tydliggöras att riksdagen har uppfattningen att man bör investera i förnybar energi och ligga i framkant i den utvecklingen. Vi ändrade i bolagsordningen, vilket vi kom överens med samarbetspartierna om, för att tydliggöra att Vattenfall ska vara ledande i energiomställningen. Sedan hör vi i den regelbundna dialogen efter vad bolaget gör, allt under affärsmässighet, självklart. Det är ett aktiebolag på en marknad. Så tycker jag att vi har visat väldigt tydligt att det går att fortsätta att utveckla den här typen av styrning mot ekologisk uthållighet på ett väldigt effektivt sätt. Stefan Tornberg (c): Ser du några komplikationer i att det är ett så publikt intressant bolag som Vattenfall med en ägare som också är publik att man indirekt kan ge intryck av att styra, även om man formellt inte har påver- kat den operativa ledningen? Man kan ge intryck av att ge signaler till den operativa ledningen.

99 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Thomas Östros: Herr ordförande! Vi har ju en väldigt professionell styrelse i Vattenfall och en framstående verkställande direktör. Jag har fullt förtroende för att de kan göra de bedömningar som ankommer på dem. Att ägaren är intresserad av bolagets utveckling kan inte vara ett problem för bolagets utveckling. Det är snarare en fördel det också. Mauricio Rojas (fp): Herr ordförande! Tack, Thomas Östros för att du vill svara på våra frågor! Jag vill börja med en mycket konkret fråga. Vem tog initiativet till att du blev bjuden till pressmötet den 18 maj? Thomas Östros: Herr ordförande! Som jag har beskrivit är det här en relation och en diskussion som har pågått under en tid, det vill säga vår uppföljning, vår informationshämtning om hur den här ändringen i bolagsordningen påverkar bolagets utveckling. När vi avslutade den dialogen är min bild att vi var överens om att vi bör presentera det här tillsammans. Här kan det naturligtvis som i all mänsklig verksamhet finnas utrymme för missförstånd. Hur presskonferenserna ordnades i detalj var jag inte inblandad i. Men, som jag har sagt tidigare, uppfattade jag ingen som helst invändning från bolagsledningen mot att jag deltog i presskonferensen, och, vilket är viktigt för konstitutionsutskottet: Jag kan inte komma på någon konstitutionell invändning till varför man inte skulle kunna delta i en pressträff med bolagets ledning. I så fall måste vi ju gå tillbaks årtion- den i tiden, för det har varit väldigt många tillfällen där ansvarig minister mött press tillsammans med bolagsledningen. Jag vill påminna om att jag inte kunde träffa bolagsledningen om det skulle vara officiellt utan att det också fanns journalister där. Mauricio Rojas (fp): Trots den långa dialogen som du beskriver visste inte Vattenfalls styrelse den 17 maj att du skulle vara med. Planeringen av presskonferensen visade inte att du skulle vara med. Beslutet fattades alltså kanske någon timme före presskonferensen. Stämmer detta? Thomas Östros (s): Herr ordförande! Jag vet inte hur besluten om enskilda presskonferenser fattas i Vattenfall. Jag har beskrivit hur min bild av utvecklingen ser ut. Det var fullständigt odramatiskt. Jag uppfattade ingen invänd- ning från bolagsledningen mot att jag skulle delta. Hade det funnits en sådan invändning riktad till mig hade jag naturligtvis inte haft något intresse av att delta i detta. För mig var det en odramatisk fråga och en högst normal fråga. Jag var där för att som representant för ägarna visa att vi som ägare också tyckte att detta var en mycket intressant investering som Vattenfall nu presenterade. Mauricio Rojas (fp): Men det är uppenbart att Vattenfalls styrelse ändrade planerna mellan den 17 och den 18 och att någonting hände där. Det kan kallas för ett ganska kortsiktigt ingripande i bolagets beslut. Eftersom styrelsen ska fatta självständiga beslut är det viktigt att granska om detta beslut, som också är en viktig del av hur företaget kommunicerar sin policy, fattades självständigt eller i den så kallade dialogen som du har

100 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 nämnt flera gånger, antagligen efter ett telefonsamtal eller något liknande från departementet. Det har, som du själv förstår, en mycket stor betydelse när vi diskuterar det principiella sättet att styra bolaget. Thomas Östros (s): Herr ordförande! Jag uppfattade ingen fråga i det här. Det var snarare ett debattinlägg. För mig är det väldigt viktigt att säga att här handlar det om ett beslut som berör bolaget i mycket stor utsträckning. Det är en investering på 40 miljarder kronor. Det handlar om 10 terawattimmar förnybar energi. Det är ett mycket stort beslut för styrelsen. Det är styrelsens beslut. Jag tvivlar på att det är styrelsen som fattar beslut om huruvida presskonferenserna arrangeras i en viss ordning eller vid en viss tidpunkt. Jag tror att det är vd själv som, tillsammans med sin informationschef, fattar sådana beslut, men jag kan faktiskt inte utreda närmare hur det inre livet i Vattenfall ser ut. Jag uppfattade ingen invändning från Vattenfall mot att jag deltog i denna presskonferens. Jag uppfattade dessutom att vi i en tidigare dialog varit överens om att på lämpligt sätt presentera det här. Där finns naturligtvis utrymme för missförstånd och olika tolkningar, men någon konflikt eller någon motsättning fann inte jag spår av i detta. Mauricio Rojas (fp): Den presskonferens som hölls den 18 var ganska annorlunda mot vad som gällde den 17, och inte bara för att du var med, utan också för att två experter inte var med längre. Antagligen fanns det inte plats för en mer politisk representation än den mer tekniska som hade planerats enligt vad vi vet från den 17 maj. Jag vill veta om du eller dina tjänstemän var inblandade i förändringen av hur presskonferensen skulle gå till och vilka personer som skulle vara med. Thomas Östros (s): Herr ordförande! Det är uppenbart att Mauricio Rojas sitter inne med kunskaper som jag inte har när det gäller huruvida några experter skulle delta eller inte. Jag kan garantera att det är frågor som jag inte hade möjlighet att fördjupa mig i under den tid jag var statsråd. Jag har inte haft några synpunkter på vilka som ska delta på den presskonferensen. Jag uppfattade inga invändningar från bolagsledning mot att ägarre- presentanten deltog. Jag har deltagit vid många tillfällen i informationsträffar där både Vat- tenfalls ledning och jag som näringsminister varit närvarande. Jag ser ingen som helst principiell svårighet i detta. För mig är det självklart att rågången måste vara tydlig. Jag var där som representant för ägarna, inte fattandes operativa beslut. Det gör bolaget och bolagets styrelse. Det tycker jag att jag har gjort väldigt tydligt för konstitutionsutskottet. Vice ordföranden: Den delen har nog gått fram. Mauricio Rojas (fp): Detta blir min sista fråga. För din information vill jag säga att det handlar om Göran Lundgren och Anders Dahl som var chefer för elproduktionen. De blev inte inbjudna. Det fanns andra som skulle ha den platsen, och det råkade vara du i det här fallet.

101 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Jag uppfattar statens roll i det här fallet så att man, som ägare för ett sådant företag, långsiktigt och på ett mycket stabilt sätt ska påverka utvecklingen. På vilket sätt kan deltagande i en sådan presskonferens uppfattas som en del av uppdraget att långsiktigt styra ett företag? Thomas Östros (s): Herr ordförande! Jag tror att det kan uppfattas just på detta sätt. Vid en sådan pressträff beskriver man ju ägarens långsiktiga ambition och inriktning av bolaget och bolagets egna fattade beslut på affärsmässig grund som sammanfaller med att vara ledande i energiomställ- ningen. Det kan inte på något sätt vara ett problem för de drygt nio miljoner ägarna i Vattenfall att man ser att det riksdagen fattar beslut om, den principiella inriktningen och det bolaget gör genom sina affärsmässiga bedömningar faktiskt hänger ihop. Jag ser det tvärtom som en fördel för bolaget att det råder en typ av kedja i styrningen av bolaget som är glas- klar ur konstitutionell synvinkel och trygg och långsiktig. Låt mig också påminna Mauricio Rojas om den värdeutveckling som Vattenfall har haft under de socialdemokratiska regeringarna. Det är mer än en fördubbling under ett fåtal år av värdet av Vattenfall. Det är en mycket framgångsrik utveckling, inte bara i Sverige utan också internationellt. Det är en verksamhet som ligger i framkant när det gäller teknisk utveckling. Den långsiktiga styrningen av Vattenfall har också gett ett mycket framgångsrikt bolag. Det ska vi tacka styrelsen och vd för, men ägarna har också varit långsiktiga och aktiva. Ingvar Svensson (kd): Du sade i ditt inledningsanförande att styrningen av Vattenfall inte har varit formlös. Hur definierar du formlöshetsbegreppet i det här fallet? Thomas Östros (s): Som jag sade i mitt inledningsanförande finns det både stabil lagstiftning och riktlinjer för styrningen av de statliga bolagen. Aktie- bolagslagen är alldeles grundläggande. Därför tar man ett viktigt steg när man gör om ett statligt verk, ett affärsverk exempelvis, till ett aktiebolag. Riktlinjerna för ägarstyrningen som regelbundet kommuniceras med riksdagen från regeringens sida är ett annat sådant. Ändringen av bolagsordningen som vi gjorde i fallet Vattenfall är ett tredje sådant. Jag är mycket engagerad i frågan om hur man kan fortsätta att utveckla ägarstyrningen. Det är sådant som alla ägare av viktiga företag i Sverige bör ha strategier för. Att säga att det var formlöst skulle antyda att det inte finns lagstiftning och riktlinjer i botten, och så är absolut inte fallet. Ingvar Svensson (kd): Herr ordförande! Att jag ställde den första frågan beror ju på att Riksrevisionen väldigt tydligt har definierat vad de menar med formlöshet. De säger att styrningarna i bolagen i många fall sker form- löst, det vill säga att utbytet av information mellan ägarförvaltningen, regeringen i det här fallet, och bolagen ofta inte dokumenterats på ett sådant sätt att det i efterhand går att klarlägga vilka beslut som fattats av vem, varför, när och på vilket underlag.

102 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Det är en ganska snäv definition av formlöshet. Menar du att detta är en felaktig definition? Eller har man i det här fallet uppfyllt alla de här kraven? Thomas Östros (s): Herr ordförande! Det är väldigt viktigt att också den nuvarande regeringen fortsätter att utveckla och tar till sig de synpunkter som kommer från Riksrevisionen. Det valde den förra regeringen att göra, och vi kommunicerade också till konstitutionsutskottet den förändring vi gjorde i dokumentationsregelverket. Men det är också viktigt att komma ihåg att det inte är Riksrevisionens styrelse som är det högsta beslutande organet i de här frågorna, det är riksdagen. Det är riksdagen som ska ta ställning till vilka förändringar som bör göras, om de är nöjda med regeringens förändringar. När vi satt i regeringen lyssnade vi på Riksrevisionen och gjorde föränd- ringar. Men det fanns också områden där vi hade en helt annan uppfattning är Riksrevisionen och där konstitutionsutskottet hade samma uppfattning som regeringen. Låt mig påminna om den diskussion vi hade förra året om nomineringar till statens styrelser. Där antyder Riksrevisio- nen att det skulle vara ett grundlagsbrott. Regeringen och Regeringskansli- ets höga jurister tyckte absolut icke det, och vad jag förstår höll konstitutionsutskottet med regeringen. Här pågår det en dialog och en utveckling. Ingvar Svensson (kd): Mina frågor avsåg att här fanns en väldigt tydlig definition av vad formlösheten är, men du har en annan definition av begreppet formlöshet, vad jag förstår. Thomas Östros (s): Det viktiga är att när man använder den här typen av ord som formlös låter det som om det skulle vara bortom lagstiftning och riktlinjer, och så är definitivt inte fallet. Jag har varit engagerad i att utveckla styrningen av statliga bolag. Jag ser fram emot att se vad den nuvarande regeringen kommer med för utveckling. Ännu har vi inte sett någonting sådant. Vi har till exempel stramat upp dokumentationsregelverket kring styrningen av de statliga bolagen. Marianne Berg (v): Herr ordförande! Vara eller inte vara, det har många frågor handlat om i dag. Det gällde en presskonferens. De frågor och frå- getecken som har föranlett KU-anmälan, det vill säga Thomas Östros styrande av Vattenfall, har jag fått svar på. Jag är helt nöjd med Thomas Östros inledning och svar på de ställda frågorna. Tack, herr ordförande, men jag har inga ytterligare frågor. Mikael Johansson (mp): Att före detta statsrådet Thomas Östros inte har haft något inflytande över vid vilket klockslag en presskonferens ska vara eller vilka som ska delta har vi tydligt och klart och hört. Men jag är lite nyfiken på vem eller vilka i Vattenfall som före detta statsrådet hade kontakt med inför den här pressträffen den 18 maj, tio dagar innan andra viktiga händelser under valrörelsen. Det skulle jag gärna vilja ha lite mer klarlagt.

103 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Thomas Östros (s): Herr ordförande! Jag förde diskussioner med bolagets vd och bolagets styrelseordförande. Dialogen handlade om den här föränd- ringen i bolagsordningen, hur bolaget tolkade den och vad de ämnade göra när det gällde förnybar energi. Den relationen var med stor respekt för vem som fattar besluten, nämligen styrelsen. Min tolkning var helt enkelt att när den dialogen var avslutad var vi överens om att på något vis tillsammans göra det känt. Men här finns det utrymme för missförstånd. Det kanske är en förklaring till varför det inte såg helt glasklart ut när det sedan levererades en pressträff. Den kunde naturligtvis ha gjorts på olika sätt. Jag såg frågan som helt odramatisk. Jag fick inga signaler om att bolagsledningen tyckte att det inte var lämpligt. Jag tycker att det konstitutionellt sett är utan frågetecken. I den meningen hade jag inte heller någon anledning att tro att det på något vis skulle uppfattas som olämpligt. Henrik von Sydow (m): Thomas Östros säger återkommande att han upplevde sin medverkan vid pressmötet som fullständigt odramatisk. Han hörde och uppfattade ingen invändning från Vattenfall. Dagens Industri skriver ju dagen efter pressmötet, den 19 maj – jag är säker på att du har läst artikeln – om en hård kritik från Vattenfall för din medverkan på pressmötet. Där slår sig också presschefen fri och förklarar att han inte har något ansvar för att det blev otydligheter kring detta. Men det vi frågar om, det vi är ute efter, är ju om du själv verkligen anser, och jag har förstått att du verkar göra det, att det är ett affärsmäs- sigt uppträdande att snabbt, tätt intill ett stort statligt bolag ta över presskonferensen. Rubriken i Dagens Industri blev: Östros tog över showen. Vi förstår att det är ett affärsmässigt korrekt uppträdande från ägarskapet. Thomas Östros (s): Herr ordförande! Det kan väl ändå inte vara så att Hen- rik von Sydows världsbild över vad som händer endast påverkas av Dagens Industris beskrivning. Vi vet alla att Dagens Industri, som lever på att sälja lösnummer, alltid vill försöka hitta en intressant krok att hänga upp saker och ting på. Jag tror inte heller att Henrik von Sydow menar att statsråd i regeringen ska ha en intensiv dialog med ett bolags presschef. Jag har föredragit att hålla kontakt framför allt med styrelsens ordförande och med bolagets vd. Med 30 000 anställda finns det många man kan ha en dialog med, men det är väl ändå det lämpliga. Jag har inte mötts av någon invändning mot detta från det hållet. Jag har inte mötts av någon kritik mot detta. Det är naturligtvis intressant om Dagens Industri sedan skriver om det, men det var ingenting som riktades till mig före presskonferensen. Vice ordföranden: Jag har en avslutande fråga. Jag tycker att vi fått stor klarhet kring presskonferensen men kanske lite mindre kring inslaget i Rap- port. Tyvärr är det fortfarande så att vi i KU inte kan visa några vide- oklipp, men hade vi kunnat det kunde vi ha sett den här lilla snutten. Om

104 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 jag ur huvudet ska försöka återge vad du sade så sade du ungefär så här: Jag hoppas att Vattenfall till i morgon tar fram ett förslag på en lågprisga- ranti. Har jag citerat dig någorlunda korrekt tror du? Thomas Östros (s): Herr ordförande! Jag har också själv haft möjlighet att titta på det där klippet. Citatet är naturligtvis inte exakt det som sades. De har ju också med meningen: Själva måste de besluta hur de ska se ut. Det får bara bolaget göra. Även i ett kort nyhetsinslag är det väldigt tydligt hur den här relationen fungerar. Vd har ju också skrivit till konstitutionsutskottet på begäran från konstitutionsutskottet och beskrivit att han från flera håll, också från regeringen, fått frågor om just kundvänligheten. Det är exakt det som den nuvarande regeringen sysslar med när det gäller industrins priser. Man för en dialog. Självklart är det bolaget självt som beslutar om detta. Något annat är otänkbart. De lyder under aktiebolagslagen. Styrelsen kan inte annat än fatta beslut för bolagets bästa. Det har aldrig varit någon tvekan om det för mig, och det tror jag inte heller att det har varit för styrelseord- förande eller vd. Vice ordföranden: Men det blir ju en ganska kort tid för styrelsen att fatta det här beslutet om du uttalar det i Rapport dagen innan bolagsstämman. Då måste de väl ha haft ett styrelsemöte på natten. Eller hur gick det till? Thomas Östros (s): Jag har under hela min tid som näringsminister fått frågor kring Vattenfalls prissättning. Det är en ganska naturlig fråga att få om man är huvudansvarig för ägandet av Vattenfall i en tid när det har varit mycket debatt kring elpriserna. Jag har alltid i olika sammanhang sagt att jag tycker att Vattenfall borde vara en skarp konkurrent och ett kundvänligt företag som hela tiden försöker ge bästa möjliga alternativ till kunderna. Det är väldigt viktigt att det fungerar så på en avreglerad marknad. Styrelsen och vd fattar själva beslut om hur man prissätter. Det kan aldrig påverkas från regeringens sida. Men det är självfallet viktigt för ägaren att man hela tiden för en dialog om hur man beter sig på en sådan marknad för att värdet av bolaget ska värnas. Det gör också den nuvarande regeringen. Skulle konstitutionsutskottet komma fram till att det icke får ske är det en allvarlig inskränkning i en regerings möjligheter att föra en dialog med ett helägt statligt bolag. Vice ordföranden: Jag vill börja med att tacka Thomas Östros för att du ville komma hit och svara, vänligt och trevligt, på alla våra frågor. Där- med kan vi för tillfället lämna ärende 9.

Bilaga B10 Före detta kulturminister Cecilia Stegö Chiló Tisdagen den 17 april 2007

105 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Granskningsärende 24 Regeringens handläggning av presstödet Ordföranden: Låt mig konstatera att det inte blev utrymme för någon längre paus. Vi ligger faktiskt lite efter den tidsplan som vi har. Vi fortsätter nu utskottets sammanträde. Det innebär att jag som ordinarie ordförande har tagit över igen mot bakgrund av att nu sker granskningen av den nuvarande regeringen. Vi går vidare med ärende 24. Det handlar om regeringens handläggning av presstödet. Vi har nu bett före detta kulturminister Cecilia Stegö Chiló att vara när- varande här vid konstitutionsutskottets sammanträde i dag för att göra det möjligt för oss att ställa frågor direkt till dig mot bakgrund av den anmä- lan som har kommit när det gäller själva hanteringen av presstödet. Vi brukar göra så att du har en möjlighet att ge en liten kort kommentar till ärendet, om du vill göra det. Därefter lämnar vi ordet till partierna för att ställa frågor direkt till dig. Mycket välkommen till vårt samman- träde, Cecilia Stegö Chiló. Jag lämnar ordet till dig. Cecilia Stegö Chiló: Fru ordförande! Det är trevligt att få komma hit, även om jag har blivit kallad. Jag kanske ska passa på att säga att jag har läm- nat det politiska livet. Jag skojade med någon av journalisterna utanför och sade att jag väl är den enda i det här rummet som inte är här på betald arbetstid. Det var likväl så då att jag hade ett statsrådsämbete under tio dagar. Jag tar naturligtvis det fulla ansvaret för det. Det här är ett trassligt tekniskt ärende, konstaterade både min företrä- dare och min efterträdare. Därför har jag tagit mig friheten att skriva en inledning. Jag tänkte läsa upp den. Det är ju inte alla gånger så trevligt att lyssna på sådant, men jag uppfattar det så att min huvuduppgift här i dag faktiskt är att klargöra. Återigen tack, fru ordförande, för att jag har fått komma hit. I juni 2006 godkände riksdagen nya regler för driftstöd till dagstidningar som skulle börja gälla den 1 januari 2007. Av propositionen framgick att ändringarna och ikraftträdandet var beroende av EU-kommissionens godkännande. I propositionen sades också att regeringen skulle återkomma till riksdagen om kommissionens behandling skulle innebära att det ikraftträdandet behövde ändras. Den 20 juni anmäldes ändringarna till kommissionen. Den 20 september fick Näringsdepartementet ett underhandsbesked per telefon med innebör- den att kommissionen i det läget inte kunde godkänna förändringarna av driftstödet och att den preliminära bedömningen var att inte heller det befintliga driftstödet var förenligt med gemenskapsrätten. Om inte anmälan om förändringarna, den så kallade notifieringen, drogs tillbaka väntade två parallella granskningsprocedurer från EU-kommissionen sida. Jag tillträdde som kulturminister den 6 oktober. Den 8 oktober fattade jag beslut om att återkalla anmälan om förändringarna av driftstödet. Kon- stitutionsutskottet har frågat vilken befogenhet jag hade att fatta det beslutet. Regeringskansliet har svarat utförligt på denna fråga. Av svaret

106 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 framgår att beslutet att avnotifiera ändringarna av driftstödet inte stod i konflikt med riksdagens beslut, att jag hade befogenhet att fatta beslutet och göra det på regeringens vägnar. Det är regeringen som styr riket och företräder Sverige i EU. Det ligger alltså inom regeringens kompetens att anmäla och återkalla ärenden till kommissionen. Genom olika föreskrifter har beslutanderätten delegerats, i det här fallet till kulturministern. Konstitutionsutskottet har också ställt frågor om beredningen av beslutet. Eftersom det var kulturministern som hade befogenheten att fatta beslut i ärendet och rättschefen i Näringsdepartementet som skulle meddela detsamma till den europeiska kommissionen handlades ärendet på Kulturdepartementet och Näringsdepartementet. För den här typen av beslut föreligger inga formella krav på beredning. Utskottet har också intresserat sig för hur frågan om presstödet hanterades av mig under min ledning på Kulturdepartementet. Jag redogör gärna för det, även om det kanske ligger lite utanför den bedömning som KU ska göra. Fredagen den 6 oktober 2006 tillträdde regeringen Reinfeldt i vilken jag alltså ingick som kulturminister. Eftersom budgetordningen inte är anpassad till maktskiften fick den nya regeringen omedelbart ge sig i kast med den budget som skulle föreläggas riksdagen bara tio dagar senare. Det innebar att jag redan på tillträdesdagen, under det första budgetmötet på departementet, gjordes uppmärksam på presstödsfrågan. Den återfanns högt upp på medieenhetens lista över ärenden som behövde avgöras innan tabellverk och texter skulle låsas enbart fyra respektive fem dagar senare. Dessutom brådskade en eventuell avnotifiering av förändringarna av drift- stödet. Enligt EU:s regler ska avnotifieringar meddelas kommissionen i god tid före beslut. Det bedömdes att även denna fråga behövde avgöras inom de kommande dagarna. Jag vill gärna göra det helt klart att det var denna för mig oväntade situation och ingenting annat som förde upp presstödsfrågan på min och departementets agenda. Vid den här tidpunkten fanns inte någon gemensam linje för den borgerliga koalitionsregeringen i presstödsfrågan, och jag hade heller ingen ambition att under ett pressat budgetarbete försöka hitta och förankra en sådan linje. Ville den nya regeringen göra förändringar i presstödet fick det i sådana fall ske senare och inom ramen för normalt regerings- och riksdagsarbete. I det här läget, och det vill jag verkligen understryka, såg jag inte på min uppgift på något annat sätt än att jag skulle agera i enlighet med det beslut riksdagen hade fattat i juni 2006. För att undvika att de av riksdagen beslutade ändringarna i presstödet skulle träda i kraft utan EU-kommissionens godkännande, vilket hade kunnat göra de berörda tidningsföretagen återbetalningsskyldiga, gav jag vid

107 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

mötet den 6 oktober klartecken till att i budgetpropositionen lägga in en text med förslaget att ikraftträdandet av de nya villkoren skulle skjutas upp till en senare tidpunkt som regeringen bestämde. För att kunna genomföra förändringarna i de fall EU-kommissionen skulle ge dem sitt godkännande avsattes knappt 60 miljoner kronor i budgeten. Budgetpropositionen behandlades av regeringen den 12 oktober. Vid samma budgetmöte på departementet restes också frågan om hur EU- kommissionens underhandsbesked skulle bemötas. Departementstjänstemän- nen föredrog ärendet muntligt. Utgångspunkten var alltså att kommissionen avsåg att inleda två parallella granskningsprocedurer, dels ett så kallat formellt granskningsförfarande avseende de anmälda förändringarna av drift- stödet, dels ett förfarande enligt artikel 18 avseende det befintliga driftstödet. Problemet med två parallella processer diskuterades, varvid risken för ett slags dominoeffekt påtalades. Skulle kommissionen underkänna ändring- arna i driftstödet enligt det ena och direkt förestående förfarandet fanns förstås risken att det skulle bli svårare eller rentav omöjligt att försvara det befintliga driftstödet i det andra förfarandet. Det rådde knappt någon tvekan om att tjänstemännens bedömning var att två parallella processer inte låg i Sveriges intresse. Men till skillnad från frågan om budgettexten var jag på denna punkt inte beredd att gå till beslut. Jag bad tjänstemännen ta fram ett skriftligt underlag till söndagskvällen den 8 oktober då budgetarbetet på departementet skulle återupptas. Efter mötet fortsatte jag att arbeta med ärendet eftersom jag ville utvär- dera den information som jag hade fått och överväga handlingsalternativen. I sammanfattande form kom jag fram till att den förra regeringen hade handlat helt korrekt när den notifierade de av riksdagen beslutade föränd- ringarna till EU-kommissionen, att EU-kommissionen med stöd av artikel 87 i EU-fördraget hade skäl för sitt ifrågasättande av det svenska driftstö- det men också att stödet skulle kunna godkännas om den svenska regeringen öppnade för en konstruktiv dialog med kommissionen. På det sättet hade Danmark löst en liknande situation som rörde presstödet så sent som under våren och sommaren 2006. Och, har jag förstått i efterhand, på samma sätt hade det tidigare statsrådet Ulrica Messing agerat i fallet med statsstödet efter stormen Gudrun. Därmed talade flera omständigheter för att avnotifiera förändringarna av driftstödet och avbryta den process som skulle leda till att ett formellt granskningsförfarande inleddes bara ett par veckor senare. Avnotifierades förändringarna skulle inte bara risken för dominoeffekter undvikas utan också vägen för en mer jämbördig dialog med kommissionen öppnas. Jag vill bara påminna utskottet om att när det gäller granskning av befintliga stödprogram måste kommissionen samarbeta med medlemsstaterna. Dessutom skulle departementet på detta sätt få tid för de förberedelser som skulle krävas för att nå framgång i detta nu ganska komplicerade EU- ärende.

108 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Om den svenska regeringen var framgångsrik i att försvara det befintliga stödet fanns det ingenting som hindrade den från att återkomma med en ny notifiering om ändringarna i driftstödet. För att summera: Som jag såg det var en avnotifiering det bästa sättet att försvara riksdagens beslut. Till beredningen av frågan på söndagen den 8 oktober hade departementets tjänstemän tagit fram en promemoria för att underlätta mitt beslutsfattande. I den hade i princip samma slutsatser dragits, och rekommendationen var att avnotifiera ändringar i syfte att koncentrera arbetet på att få acceptans för det befintliga stödet. Jag hade ingen svårighet att följa den rekommendationen och gav alltså klartecken för avnotifiering. Dagen därpå, den 9 oktober, skickades brevet till EU-kommissionen undertecknat av rättschefen i Näringsdepartementet. Avslutningsvis vill jag bara säga att även om jag hade befogenhet att fatta beslut i detta ärende hade jag naturligtvis gärna sett att hela regeringen och partierna i riksdagen hade informerats om bakgrunden och övervägandena. Tyvärr var det inte möjligt under de dagar som stod till buds och under de arbetsbetingelser som rådde. Ordföranden: Ordet går först till det anmälande partiet, nämligen Socialde- mokraterna och Helene Petersson i Stockaryd. Helene Petersson i Stockaryd (s): Tack för den redogörelse som vi har fått från Cecilia Stegö Chiló. Jag har ändå en del frågor som jag gärna vill ställa. Den 6 oktober tillträdde ni som kulturminister. Och enligt den information som har kommit och som ni själv nu också har sagt var det en beredning både den 6 och den 8 oktober. Redan den 6 oktober ger ni klartecken till att lägga in en text i budgetpropositionen om att skjuta upp ikraftträdandet. Hur insatt var ni vid det tillfället i presstödets utformning, om riksdagens beslut och om att det fanns en fempartiöverenskommelse? Cecilia Stegö Chiló: Jag upplevde att frågan om budgettexten var väl för- beredd på departementet. Över huvud taget andades hela denna fråga ett lugn när jag kom in på departementet och jag kände inte heller någon stress. Det var ett svårt beslut att fatta. Det kom plötsligt. Jag uppfattade att den svenska politiska diskussionen inte var beredd på att EU-kommissionen till synes hux flux hade synpunkter på detta system. Men det var helt uppenbart att man hade förberett båda dessa frågor i departementet när jag kom in. Naturligtvis kände jag till presstödssystemet. Jag kände till beslutet i juni. Och som jag sade fanns det här inte någon annan tanke än att det skulle genomföras. Men så blev jag konfronterad med denna realitet. Att jag var tvungen att ge klartecken till budgettexten berodde på det förfarande som vi hade internt inom regeringen, hur vi skulle processa denna mycket svåra utmaning att faktiskt få ihop en budget på tio dagar. Jag gav klartecken att den gick rakt in i budgetpropositionen, men den

109 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

hanterades naturligtvis av samordningen och så småningom av regeringen. Regeringen fattade som jag sade beslut om budgetpropositionen den 12 oktober. Och från den stunden är beslutet faktiskt regeringens och inte mitt. Helene Petersson i Stockaryd (s): Pengar fanns ju avsatta i budgeten, och i riksdagens beslut stod det att regeringen kan återkomma till riksdagen. Det finns fler sätt att återkomma till riksdagen och meddela att man behöver skjuta upp ikraftträdandet. Det var ju inte avhängigt av pengar eftersom pengar fanns avsatta. Hade Cecilia Stegö Chiló någon tanke på att detta kanske var ett komplicerat ärende – ni sade ju själv i inledningen att det är ett komplicerat ärende – och att man kanske inte bara rakt upp och ned skulle ta in texten utan ta vidare kontakter? Cecilia Stegö Chiló: Jo, men kontakterna togs. Men budgetberedningen var sådan att departementen började med sina inspel, och så tog samordningen och andra kontakter vid om det var nödvändigt efter det. Jag kan inte riktigt förstå din fråga. Kan du kanske precisera frågan lite grann? Vad exakt är det som du vill veta om åtgärderna som vidtogs? Helene Petersson i Stockaryd (s): Övervägdes något annat alternativ att återkomma till riksdagen i frågan än att skriva in en text i budgetpropositionen? Cecilia Stegö Chiló: I propositionen som var underlaget för beslutet i riksdagen i juni 2006 pekade också den förra regeringen på att man skulle kunna behöva återkomma med anledning av denna behandling av EU-kommissionen. Det var precis det som vi gjorde. Vi återkom därför att vi inte hade fått godkännandet. Jag vill bara understryka att det är lite svårt att hålla ordning på detta med godkänt och icke godkänt. Vi kunde inte införa detta statsstöd med mindre än att det var godkänt. Och så länge kommissionen inte gjorde någonting, inte sade någonting, var det inte godkänt. Jag har följt diskussionen om detta ärende i efterhand, och jag måste säga att det för mig var alldeles självklart att inte utsätta svenska tidnings- företag för risken att bli återbetalningsskyldiga genom att man betalade ut detta stöd i alla fall när vi visste att det pågick en process och när vi visste att vi faktiskt behövde ett godkännande för att undanröja alla eventuella risker för att vi skulle få procedurer som ledde till återbetalningsskyl- dighet. Den delen av beslutet var inte svårt. Det svåra här, som jag ser det, var hanteringen av den framtida EU-frågan, nämligen om man skulle avnotifiera eller inte. Helene Petersson i Stockaryd (s): Jag menar att det finns andra sätt att återkomma till riksdagen än att bara skriva in en text i budgetpropositionen. Det finns andra möjligheter, och det var det som min fråga gällde. Ni säger också att kontakter togs. Men dessa kontakter måste i så fall ha tagits efter det att före detta statsrådet tog beslutet om att avskaffa notifieringen.

110 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Cecilia Stegö Chiló: Pratar vi om notifieringsärendet nu och inte budgettexten? Okej. Såsom arbetssituationen var i regeringen var utgångspunkten att sådana ärenden som statsråden på departementen definitivt själva kunde fatta beslut om skulle hanteras på det sättet. Jag fattade detta beslut, och jag hade befogenhet att göra det. Jag vill påminna utskottet om att vad ni ändå har att göra här är att utvärdera befogenheten och beredningen. Och det har inte bara jag redogjort för i min inledning, utan även Regerings- kansliet har utförligt beskrivit hur regelverket ser ut i fråga om detta. Jag hade befogenhet att fatta detta beslut på regeringens vägnar. Jag hörde när min företrädare Leif Pagrotsky sade att han aldrig skulle ha fattat detta beslut utan att ha talat med sina regeringskolleger. Jag hade naturligtvis hellre sett att vi hade kunnat ha en diskussion om detta. Men jag kan inte se att det var problematiskt att jag fattade beslutet av den enkla anledningen att detta inte var något avgörande. Vad jag gjorde med avnotifieringen var att jag lade grunden för hur den fortsatta dialogen skulle föras med kommissionen. Men det var inte så att vi för evigt, eller jag i detta sammanhang, avskrev riksdagens beslut. Tvärtom försökte jag försvara riksdagens beslut, även om det kan verka lite paradox- alt att jag gjorde det genom att avnotifiera förändringarna. Helene Petersson i Stockaryd (s): Även om tiden var knapp var det ändå ett ärende som hade tagits av fem partier. Och två av dessa fem partier har suttit och sitter fortfarande i en regering. Fanns det någon tanke om att ni åtminstone skulle ta en dialog med dessa partier och även med övriga partier? Ni har sagt att det inte fanns tid. Men det hade kanske kunnat ske under denna vecka, eller också hade ni kunnat skjuta upp beslutet. Cecilia Stegö Chiló: Du och alla andra i det här rummet tror jag är medvetna om att jag avgick den 16 oktober. Och det är väl inte statshemlighe- ter att avslöja att jag hade en liten lista där jag skrev upp de saker som jag skulle göra i nästa vecka, inom parentes om jag satt kvar. Jag kan för- säkra ledamoten att denna fråga stod väldigt högt upp på denna lista. Jag hade verkligen velat informera både regeringen ordentligt och riksdagen, inte minst de fem partier som stod bakom riksdagsbeslutet om detta. Jag kan inte säga någonting annat än att det bara handlade om omständigheter. Helene Petersson i Stockaryd (s): Den 8 oktober ger ni då klartecken till att meddela kommissionen att Sverige återkallar notifieringen. Och ni har sagt att det beslutsunderlag som ni fattade detta beslut på var det skriftliga pm som ni fick från departementet. Är det rätt uppfattat? Cecilia Stegö Chiló: Nej, inte riktigt. Jag hade fått en muntlig föredrag- ning av departementstjänstemännen redan fredagen den 6 oktober. Sedan försökte jag här beskriva att jag arbetade med ärendet själv också. Och då gick jag väldigt mycket tillbaka till källorna, till EU-fördraget. Jag ville skaffa mig en egen uppfattning om hur denna situation hade uppstått eftersom det var ganska uppenbart att de flesta var rätt tagna av det

111 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

besked som hade kommit från kommissionen. Man hade inte förväntat sig att kommissionen skulle kritisera det svenska presstödet. Då var detta alldeles naturligt för mig. Jag har ju ett förflutet som EU-kommentator. Jag har arbetat mycket med dessa trassliga texter och så vidare. Men för mig var det inte speciellt svårt att tränga in i kommissionens tänkande. Då såg jag att det var uppenbart att detta inte var någonting som bara skulle försvinna, utan detta handlade om att vara oerhört fokuserad på att förstå kommissionens invänd- ningar och hitta det bästa möjliga sättet att hantera den situation som hade uppstått. Om ledamoten vill ha källorna så var det 87 § och 88 § i EU-fördraget som i huvudsak var applicerbara här. Rådet har utfärdat en förordning om hur 88 §, som är granskningsparagrafen, ska hanteras. Jag tittade naturligtvis på direktiven till presskommittén, på betänkandet, på propositionen från våren och på riksdagsdebatten. Så när jag fattade beslutet tycker jag att jag hade en mycket god bild av hur saker och ting såg ut, vilket inte innebar att jag kunde förutse hur ärendet skulle gå vidare. Jag kunde ju inte bedöma precis hur EU-kommissionen skulle agera. Just därför blev uppgiften att i görligaste mån hitta en plattform från vilken den svenska regeringen kunde agera starkt. Då låg detta ändringsförslag i vägen eftersom det låg i en, kalla det, expresslinje inne på kommissionen, medan det andra förfarandet, som jag sade i inledningen, kräver att EU-kommissionen faktiskt samtalar, diskuterar och tar in medlemsstatens åsikter. Det är alltså bakgrunden till detta beslut. Helene Petersson i Stockaryd (s): Jag har en sista fråga, i alla fall i denna omgång. Beslutet eller åtminstone ifrågasättandet från kommissionen kom ju via ett telefonsamtal från en tjänsteman till en annan tjänsteman på Näringsdepartementet. Ifrågasatte före detta statsrådet att det hanterades via ett telefonsamtal och att det var det som var det avgörande för att ni skulle fatta beslut? Efterfrågade ni något skriftligt besked från kommissionen där det sades som ni fick besked om via telefon? Cecilia Stegö Chiló: Naturligtvis ifrågasatte jag ett telefonsamtal. Jag efter- hörde naturligtvis vad detta var för besked. När jag själv arbetade med ärendet fick jag också fullständigt klart för mig att det var så här som kommissionen agerade. Det kan man ha synpunkter på, men det är så här det fungerar. Jag tyckte naturligtvis att beskedet var viktigare än formen. Beskedet kunde alltså i princip ha kommit med brevduva eller emissarie eller på nästan vilket sätt som helst. Det viktiga var ju att förstå om detta var ett underhandsbesked att ta på allvar. Och då är det bara att titta på ärendets historia. Den gamla regeringen hade notifierat. Kommissionen var förpliktigad att ge ett svar inom två månader när den hade fått fullständiga uppgifter. Nu ville kommissionen under hand, som man så gärna gör från EU-kommissionens sida, tala om för den svenska regeringen att man ämnade

112 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 inleda dessa två granskningsförfaranden: Vill ni göra någonting åt det? Det ser inte så bra ut. Två granskningsförfaranden är inte en optimal situation. Jag uppfattade beskedet som att EU-kommissionen innan man kunde fatta det avgörande beslutet och sätta det på papper ville ge oss chansen att reagera på detta. Och det var i grund och botten vad detta beslut handlade om, att vi tog möjligheten att slippa få in just ändringsförfarandet först eftersom denna dominoeffekt då kunde uppstå. Det var min bedömning. Helene Petersson i Stockaryd (s): Så ni accepterade då att detta var det grundläggande beslutsunderlaget som ni egentligen hade från kommissionen? Cecilia Stegö Chiló: Nej, jag vill inte ställa upp på att det var det grund- läggande beslutsunderlaget. Men det var det sättet på vilket vi fick känne- dom om EU-kommissionens ställningstagande. Per Bill (m): Tack för en väldigt klargörande redogörelse. Det är därför som vi kallar människor till oss, för att vi vill få ökad kunskap och i detta fall naturligtvis också titta på ert ansvar. Det är tre kulturministrar som vi kallar in. Och åtminstone för oss som sitter vid det här bordet är det konstitutionellt spännande. Att förhandsbe- sked från EU-kommissionen kommer som ett telefonsamtal passar ju väl- digt illa in i den svenska traditionen där allting ska finnas på papper och allting ska arkiveras och så vidare. Emissarie och brevduva är naturligtvis ur den synvinkeln bättre eftersom det är någon typ av pergament som man får. Men vi kanske mer tittade på möjligheterna att de också skulle kunna slänga i väg ett e-mejl åtminstone. Detta är alltså några av de saker som är intressanta. En annan sak som är intressant är vad som är en expeditionsministärs roll. Jag tänkte ställa några kontrollfrågor. Du sade nämligen att alla var tagna av beskedet. Enligt vad jag har förstått så kom detta besked redan den 20 september till Näringsdepartementet, och först den 3 oktober gick det vidare till Kulturdepartementet. Har du någon förklaring till, eller har du fått någon förklaring till, att det tog så lång tid? Cecilia Stegö Chiló: Med tanke på min position överlåter jag nog dessa två konstitutionella frågor till KU. Det är naturligtvis inte optimalt att den europeiska traditionen inte helt och hållet hänger ihop med vår. Vad ni ämnar göra åt det överlämnar jag med varm hand. Expeditionsministärens roll kan man naturligtvis också diskutera fram och tillbaka. Jag vill bara säga att när jag sade att alla hade verkat tagna av detta beslut så var det snarare en politisk reflexion över hur det har kunnat bli så stigmatiserat kring detta egentligen ganska enkla beslut.

113 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Presstödet är en jätteviktig del av den svenska mediepolitiken. Jag för- ringar inte det en sekund. Men jag tycker att detta avnotifieringsbeslut har blåsts upp till väldiga proportioner. Det försökte jag förklara med att jag tror att många på den politiska sidan var väldigt tagna av det faktum att EU- kommissionen inte rakt av godkände dessa ändringar. Som jag också sade inledningsvis upplevde jag inte alls att tjänstemän- nen var tagna, utan de hade börjat arbeta med ärendet. Och jag har förstått i efterhand att deras bedömning var att det hela handlade om att invänta maktskiftet och den nya kulturministern. Och därvidlag har jag inte några större problem att ta till mig både tjänstemännens och Leif Pagrotskys för- klaringar och förstå dem därför att Leif Pagrotskys beslut i sammanhanget hade ändå behövt överprövas av mig. Per Bill (m): Det är sådant här som vi blir intresserade av därför att den bästa tingens ordning hade ju varit att det hade kommit till Näringsdeparte- mentet den 20 september. Och eftersom det där bara så att säga skulle samlas upp, skulle det på eftermiddagen den 20 september ha gått vidare till Kulturdepartementet. Och vi såg ju hur fort det sedan gick att ta fram ett beslutsunderlag. Så då hade vi redan den 21 september haft denna möj- lighet. Och då hade expeditionsministären kunnat kalla in alla riksdagens partier och överlägga om denna fråga, som ju då hade en bred förankring i riksdagen, och hur man skulle förfara. Men det finns ingenting sådant som du har fått reda på i efterhand, och du har inte haft någon kontakt med din företrädare i denna typ av frågor, utan han fick vetskap om detta först den 3 oktober, det vill säga ett par dagar innan den nya regeringen tillträdde. Är det så jag ska tolka det? Cecilia Stegö Chiló: Nej, jag hade inga kontakter med min företrädare, och jag hade ärendet på mitt bord när jag kom. Jag kan säga att det som har framstått i utskottet nu om hur detta ärende har åkt mellan departementen och hur det uppstod något glapp här och så vidare kände jag inte till. Jag fick ärendet presenterat. Vi hade en situation att omedelbart få fram budgeten och att lösa denna avnotifieringsfråga. Om det hade förslösats någon tid utmed vägen hade jag vid detta tillfälle ingen uppfattning om. Per Bill (m): Efter den här redogörelsen tycker jag också att man kanske har blåst upp den här avnotifieringen lite grann. Kanske beror det också på att man hade hoppats att det skulle vara just någon typ av överläggning med dessa partier, någon samling kring att det nu inte hade gått som man hade hoppats och att man därför skulle träffas allihop. Men det var knappast din uppgift som nytillträdd kulturminister. Jag tackar därför så mycket för svaren. Ordföranden: Jag vill bara understryka att vi har väldigt kort tid kvar. Där- för vädjar jag till alla inblandade att vara utomordentligt kortfattade. Jag är ledsen för det. Men det är på det sättet.

114 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Stefan Tornberg (c): Jag ska försöka vara kortfattad. Detta handlar om en mycket kort tid. Det var en intensiv helg. Men som Per Bill var inne på fanns det också en förhistoria, och det handlar min fråga om. Du möttes ju av två ärenden, dels budgetprocessen som den nya regeringen självklart skulle hantera, dels frågan om notifieringen och tillbakadragandet av den. Ställde du frågan, eller kom det någon information om varför detta inte hade skett, varför detta ärende kommer till dig under din första dag som minister? Cecilia Stegö Chiló: Jag kan inte exakt komma ihåg det. Men min känsla var definitivt att detta ärende låg och väntade på mig. Som sagt var stod det överst på medieenhetens lista. Och man hade tänkt på detta problem. Man uppfattade nog att det var jag som skulle lösa det. Och man visade en fantastisk förmåga att ställa upp i detta läge också. Under dessa dagar arbetade vi i princip dygnet runt. Så underlag kom fram, och man hade tänkt igenom det på departementet, men man hade också bedömt att det var jag som skulle ta tag i frågan. Mauricio Rojas (fp): Jag tackar för en mycket bra redogörelse. Du arbetade dig in i frågorna på ett sätt som faktiskt är föredömligt. Jag har en fråga. Ändrade du på något sätt det tjänstemannaförslag som du fick den 8 oktober? Gjorde du några ändringar, eller tog du det rakt av? Cecilia Stegö Chiló: Beslutet var inte så komplicerat. Detta skulle avnoti- fieras eller inte. Det handlade om fyra ord på ett papper. I det avseendet var inte formuleringarna en stor sak här. I den promemoria som jag fick hade man från ett lite annat perspektiv än jag hade gått igenom precis det som jag redogjorde för förut. Hur kunde det komma sig att kommissionen fattade detta beslut? Vilka bevekelsegrunder kunde den tänkas ha? Vad hade vi för beredskap att hantera en snabb process och så vidare? Och så hade man gjort en sammanfattande bedömning utifrån tre olika handlingsal- ternativ. Då kunde jag bara konstatera att jag befann mig i den lyckliga situationen att min egen analys och departementets analys sammanföll. Därför var det, som jag sade, väldigt enkelt att följa denna rekommendation. Ingvar Svensson (kd): Fru ordförande! Jag har fått svar på mina frågor. Ordföranden: Det finns inga frågor från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Helene Petersson i Stockaryd (s): Jag har en sista och avslutande fråga. Om regeringen hade beslutat att skjuta upp ikraftträdandet men inte avnoti- fierat, vad hade hänt då? Cecilia Stegö Chiló: Det var de facto beslutsfrågan i avnotifieringsärendet – skulle vi avnotifiera eller inte. Naturligtvis var det precis de två olika alternativen som vi övervägde allra mest. Vad skulle hända om vi inte avnotifierade? Då var det min bedömning att EU-kommissionen skulle dra i gång ett formellt granskningsförfarande mot ändringarna där i princip den svenska sidan hade uttömt sina möjligheter att lägga in information i

115 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

processen. Där hade man gått in i ett formaliserat granskningsförfarande, och ett beslut hade fattats. Och om det då hade blivit negativt, vilket allt tydde på i underhandsbeskeden, hade det också kunnat inverka oerhört menligt på processen att försvara det befintliga stödet. Ordföranden: Då tar jag chansen att säga någonting själv. Cecilia Stegö Chiló säger att så här brukar man göra. Telefonsamtal ligger till grund, och detta är ett sätt att fatta beslut. Vi har ställt en fråga till Regeringskansliet om hur vanligt detta är. Jag kan konstatera att det har skett vid tre tidigare tillfällen. Jag konstaterar att ett av dessa tillfällen är jämförbart och gäller flygskatten där den nuvarande borgerliga regeringen fattade beslut på precis samma sätt. Sedan finns det ett beslut som gäller statligt stöd för funktionstest av lantbrukssprutor, ett beslut fattat av Jordbruksverket. Innan man tog beslut om avnotifiering hade man en gemensam beredning. Sedan finns det refererade beslutet från Ulrica Messing när det gäller stormen Gudrun. Då kan jag bara konstatera att det icke är jämförbart, där- för att de tre åtgärder som avnotifierades avsåg beslut som regeringen själv kunde fatta beslut om. De två där riksdagen hade besluten kvarstod i kommissionen. Jag skulle vilja veta hur Cecilia Stegö Chiló blev informerad om detta så kallade så-här-brukar-vi-göra-sättet att fatta beslut. Fanns det någon sådan information från departementets sida? Cecilia Stegö Chiló: Den ampra tonen till trots vill jag i all ödmjukhet säga att när jag sade att det brukar gå till så här, så gällde det naturligtvis de normala underhandskontakterna som flödar mellan Bryssel och Stock- holm. Jag menade inte direkt i statsstödsärenden. I detta fall har jag också förklarat att för mig var beskedet ett underhandsbesked. Och som jag har sagt tidigare gav det oss möjlighet att agera. Och frågan var av den karaktären att vi, om vi ville försvara riksdagens beslut, hade möjligheten att förenkla förfarandet och rikta in det på en form som gynnade Sveriges intressen. Ordföranden: Min fråga gällde avnotifiering. Vid fyra tillfällen svarar man på den fråga som är ställd från utskottets sida. Ett av dem gäller det beslut som Cecilia Stegö Chiló är ansvarig för. Det finns ett ytterligare från den nuvarande regeringen som gäller flygskatten då man fattade beslut på samma sätt. I övrigt är det min uppfattning att de två övriga tillfällena när det har fattats beslut om avnotifiering inte alls går att jämföra med dessa två. Det var det som jag ställde min fråga om till Cecilia Stegö Chiló, nämligen att detta inte är något som är särskilt vanligt. Fick Cecilia Stegö Chiló någon information om detta, alltså att det var ett mycket speciellt förfarande? Cecilia Stegö Chiló: Att det var ett speciellt förfarande, att det var en speciell situation och att det var en viktig fråga – med all respekt: Det visste jag absolut!

116 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Jag vill bara hänvisa till att vad KU har att granska i detta ärende är om jag hade befogenhet. Om det sedan händer tio gånger om dagen, en gång om året eller en gång vart tionde år har faktiskt inte så stor betydelse. Jag hade befogenhet att fatta detta beslut. Det framgår av handlingarna ni har och av Regeringskansliets svar på de frågor som utskottet har ställt just med anledning av de frågor som du ställer. Ordföranden: Just på den punkt som granskningen sker och till grund för detta finns det en instruktion för Regeringskansliet. Av den framgår, enligt den tolkning som jag gör just nu, inte på något sätt klart och tydligt att det stödet finns. När man sedan hänvisar till att det finns övriga tillfällen då detta har skett kan jag konstatera att det bara har skett vid ett likvärdigt tillfälle, nämligen när den nuvarande borgerliga regeringen avnotifierade flygskatten. Per Bill (m): Fru ordförande! Jag tror att det är bättre om vi i utskottet återkommer till huruvida de här fyra tillfällena är jämförbara eller inte. Jag har åtminstone hittat flera, tycker jag, jämförbarheter med ärendet som handlar om Ulrica Messing och att hon avnotifierade stödet i samband med stormen Gudrun. Men jag tror att det är någonting som KU kan diskutera och vrida och vända på i lugn och ro när vi har våra vanliga sammanträden. Ordföranden: Tack för den kommentaren! Det ska vi naturligtvis göra i utskottet, men jag tror att det är väldigt viktigt för dem som lyssnar på detta att få klart för sig att det inte brukar gå till så som framfördes från Cecilia Stegö Chilós sida. Det vore att ge en icke korrekt beskrivning av vad som har förekommit. Men vi återkommer till detta. Jag tackar Cecilia Stegö Chiló för närvaron här i dag. Tack för detta! Vi går raskt vidare för att fortsätta vår utfrågning, och då gäller det utrikesminister Carl Bildt. Vi ska dock bara se till att göra det möjligt för utrikesministern att sätta sig vid bordet.

Bilaga B11 Utrikesminister Carl Bildt Tisdagen den 17 april 2007 Granskningsärendena 20, 36, 38 Utrikesminister Carl Bildts finansiella intressen Ordföranden: Då återupptar vi konstitutionsutskottets sammanträde. Vi övergår till ärendena 20, 36 och 38. Det gäller konstitutionsutskottets granskningsärenden vad avser utrikesminister Carl Bildts finansiella intressen. Jag vill också påminna om det som vi brukar inleda våra sammanträden med att säga, nämligen att vi i vår granskning har en ganska omfattande skriftlig dokumentation till vår hjälp och till vårt underlag. I vissa samman-

117 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

hang tycker vi i utskottet att det kan vara intressant med en muntlig utfrågning och att det blir en komplettering inför den bedömning som konstitutionsutskottet ska göra slutligt. Jag hälsar utrikesminister Carl Bildt mycket välkommen hit till konstitutionsutskottets sammanträde. Detta kommer att gå till på följande sätt: Jag gör det möjligt för utrikesministern att göra en kort kommentar till detta ärende om han skulle vilja göra det. Därefter övergår ordet till de partier som har lämnat in en granskningsanmälan. Då kan de ställa frågor. Däref- ter går ordet vidare till övriga partier. Ordet kommer att ges till dem i den storleksordning de är företrädda här i riksdagen. Det är själva hanteringen. Jag vill påminna om att vi använder mikrofonerna när vi pratar med varandra. Än en gång: Mycket välkommen hit till vårt sammanträde i dag! Jag lämnar då över ordet till utrikesministern för att lämna en kommentar när det gäller dessa granskningsärenden. Varsågod! Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Tack så mycket för de väl- komstorden! Jag sätter stort värde på att få möjlighet att komma hit. Jag känner till proceduren. Det har varit ett relativt omfattande utbyte av skriftlig information, men jag vet att det traditionellt också finns ett intresse från utskottets ledamöter av att ställa frågor. Jag är ju här – som erinrades om – som en del i utskottets granskning enligt 12 kapitlets 1 § i regeringsformen av statsrådens – i detta fall min – tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Jag ska bidra med all den information som jag över huvud taget kan, på bästa möjliga sätt för att belysa de frågeställningarna. Sedan vet jag ju av viss erfarenhet att det tenderar att bli frågeställ- ningar som kanske ligger försiktigt i utkanten eller till och med väl utanför det som är granskningsärenden. Jag kommer dock att om ordföran- den så anser vara lämpligt när man har belyst granskningsärendena självfal- let vara beredd – om tid gives – att svara på vilka frågor det än må vara på det sätt som har kommit att tillhöra konstitutionsutskottets tradition, nämligen lite vid sidan av granskningen. I övrigt tror jag inte att jag har så mycket att säga. Det kommer säkert att finnas anledning att svara på frågor. Ordföranden: Tack för det! Då överlämnar jag ordet i första hand till Soci- aldemokraterna. Morgan Johansson, varsågod! Morgan Johansson (s): Fru ordförande! Jag delar uppfattningen att vi ska hålla oss inom de ramar som konstitutionsutskottet har att granska. Granskningen av de finansiella intressena rör framför allt fyra kapitel. Det ena handlar om förhållandet till Vostok Nafta och de finansiella intressen Carl Bildt har haft där. Det andra handlar om hans arbete och hans finansiella intressen tidigare i Lundin Petroleum. Det tredje handlar om

118 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 hans optioner i Legg Mason. Det fjärde handlar om hans relationer till en rysk oligark, Michail Friedman. Det är på de fyra områdena jag kommer att ställa frågor. Jag börjar med Vostok Nafta-frågeställningen. Du har tagit emot nästan 5 miljoner kronor från ett företag som vill bygga en gasledning i Öster- sjön. Min fråga är: När fick du veta att du skulle kunna få ut optionerna som du sedan har sålt med den förtjänsten? När fick du veta att du skulle kunna få ut de pengarna? På vilket sätt fick du veta detta av bolaget? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande och herr ledamot! Det är väl inte riktigt så att det är ett företag som vill bygga en gasledning i Öster- sjön, men jag bortser från det och försöker i stället att svara på frågan. Detta var ju ett optionsprogram som beslutades av bolagsstämman för vid det här laget en bra bit mer än ett år sedan. Optionsprogrammet fastla- des av bolagsstämman efter en diskussion där. Det framgår också av de handlingar som jag vet är tillgängliga för utskottet, för jag har sett i det material som jag har fått från utskottet att det finns protokoll från bolags- stämman som bör ha ägt rum i början av förra året då man fastlade optionsprogrammet. Morgan Johansson (s): Bakgrunden till min fråga var att jag ville vara alldeles säker på att detta var väl känt för Carl Bildt den 9 november när regeringen fattade ett beslut som hade mycket stor betydelse för Vostok Nafta. Du har hävdat vid ett flertal tillfällen att du inte hade kunnat avstå från de här optionerna. Då vill jag ställa en rak fråga. Står du fast vid att du inte hade kunnat avstå från att ta ut pengarna? Utrikesminister Carl Bildt: Jag hade inte kunnat avstå från optionerna. Som jag sade: Detta var ett optionsprogram som var beslutat om som en del av styrelsearvoderingen genom ett beslut av bolagsstämman i början av förra året. Det hade inte funnits någon möjlighet för mig när jag till- trädde som statsråd att undvika att redovisa det åtagande som detta innebar från bolagets sida gentemot mig. När detta sedan redovisades offentligt den 27 oktober – jag är säker på att vi återkommer till de etiska reglerna om hur man redovisar sådant i samband med att man tillträder som statsråd – sade jag också till medierna i olika sammanhang – och jag vet att det också framgår av de skriftliga dokument som är tillgängliga för utskottet – följande: Ja, de där optionerna ligger där. Det kan jag inte göra så mycket åt, men jag avser att så fort det är möjligt försälja dem. Det gjorde jag också fem veckor senare, i början av december, vid den tidpunkt som var fastlagd enligt den plan som var beslutad av bolagsstäm- man. Morgan Johansson (s): Fru ordförande! Min fråga gällde: Hade du kunnat avstå från att begära ut optionerna från bolaget?

119 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Utrikesminister Carl Bildt: Jag hade i december kunnat avstå från att lösa in dem, men jag hade absolut inte kunnat göra det i oktober. Morgan Johansson (s): Fru ordförande! Det är ju faktiskt precis det du har gjort. Du har ju begärt ut dessa optioner aktivt. Du skickade till Vostok Nafta i början av december en begäran om detta. Det står: I wish to exer- cise my option asset… Det är underskrivet av Carl Bildt, Karlavägen etcetera. Du har ju faktiskt begärt ut de här pengarna, de här optionerna! Min fråga är: När du i höstas hävdade att du inte hade kunnat avstå från detta, ljög du då eller var det bara det att du inte visste vad du pratade om? Utrikesminister Carl Bildt: I frågan ligger påståenden som jag avstår från att kommentera. Låt mig i stället åter försöka klargöra vad det handlade om. Bolagsstämman hade beslutat om ett optionsprogram. Detta optionsprogram löpte fram till en tidpunkt i början av december, jag tror att det var den 7 december eller någonting sådant. Det framgår av handlingarna. Jag är osäker på exakt datum. Under den tiden fanns optionsprogrammet där. Det fanns ingen möjlighet för mig att förneka att det fanns, och därför redovisade jag det offentligt i Statsrådsberedningen. Jag hade ingen möjlig- het att avstå från detta. Däremot, när vi kommer fram till den tidpunkt då man skulle lösa in optionerna i aktier och sedan försälja dem – ja, det var det som inträffade i början på december – då gjorde jag det med denna handling, men jag hade inte kunnat avstå från optionerna i någon del intill denna tidpunkt. Morgan Johansson (s): Men du hade ju kunnat avstå från att ta ut pengarna, från att begära ut de här optionerna, eller hur? Det hade räckt med att du inte hade skickat in detta papper så hade du inte haft några 5 miljoner på bankkontot, eller hur? Det hade räckt med detta! Du hade kunnat avstå från att ta ut pengarna – är det korrekt uppfattat? Utrikesminister Carl Bildt: Jag hade inte kunnat avstå från optionerna och redovisa dem under den tidpunkt som löpte från det att bolagsstämman hade fattat sitt beslut, om vi ska vara alldeles korrekta, intill dess att optionerna kunde lösas in, tror jag, den 7 december. Det fanns ingen juridisk möjlighet för mig att avstå från det. Jag hoppas att det är klart, och det framgår också mycket klart av det underlagsmaterial som är tillgängligt för utskottets ledamöter. Sedan ställer Morgan Johansson en annan, orelaterad fråga. Kunde jag ha avstått från att ta ut optionerna den 7 december och sälja dem? Ja, det kunde jag, men det fann jag ingen anledning att göra. Det deklarerade jag också mycket tydligt den 27 oktober. Det framgår också av det material som är tillgängligt för utskottet och av utskrifter från medierna att jag mycket tydligt sade i början på december att jag kommer att sälja dessa optioner, eller sälja aktierna, efter att ha löst in optionerna. Det var det jag också gjorde.

120 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Morgan Johansson (s): Summa summarum av detta är att du fått ut de 5 miljoner kronorna. Du hade mycket väl kunnat avstå från att ta ut dem genom att inte begära ut optionerna. Det är inte en orelaterad fråga, för jag tror att det är precis det vi sedan har att granska vad gäller jävssituatio- nen på ett regeringssammanträde som ägde rum den 9 november. Om du inte vill säga något ytterligare kan vi gå vidare till den frågan. Utrikesminister Carl Bildt: Morgan Johansson har alldeles rätt i att det centrala i det här sammanhanget är jävssituationen. Diskussionen hade funnits alldeles oavsett om optionerna, när de löstes in, varit värda 10 kronor eller 10 miljoner kronor. Den siffra som Morgan Johansson nämner är inte riktigt korrekt, men det spelar i detta sammanhang ingen roll eftersom det är jävssituationen som är det avgörande. Det är på grund av jävssituationen som man har systemet med redovisning. När jag den 27 oktober redovisade att jag hade dessa optioner, de som är aktuella i det här fallet, hade det inte funnits någon möjlighet över huvud taget att undvika att redovisa dem. Jag sade också att de kommer att finnas där och att jag inte hade någon möjlighet att juridiskt förändra detta förrän jag kunde lösa ut och sälja dem i början av december. Det var vad jag också gjorde. Det fanns alltså ingen möjlighet under den period som löpte från mitt tillträde som statsråd till dess att jag löste optionerna och sålde aktierna i början av december, och därmed kommer vi in på den diskussion som Morgan Johansson tog upp. Morgan Johansson (s): Just det, och då gäller frågan regeringssammanträ- det den 9 november. Den gasledning som det handlar om är oerhört viktig för Vostok Naftas ekonomi. Större delen av tillgångarna i Vostok Nafta består av aktier i Gazprom, och Gazprom i sin tur är delägare i det bolag som gärna vill bygga gasledningen. När du satt i styrelsen för Vostok Nafta noterade man just dess mycket stora betydelse för Vostok Naftas ekonomi. Man sade att om man lyckas bygga gasledningen kommer det att hjälpa marknaden att omvärdera Gaz- prom till ett totalt värde om 450—500 miljarder amerikanska dollar inom de närmaste 24 månaderna. På två år skulle i så fall Gazproms värde för- dubblas till detta fantastiska belopp; 500 miljarder amerikanska dollar är 4 000 miljarder svenska kronor. Då förstår var och en att om bolaget lyckas bygga gasledningen kommer de som äger Gazprom att bli stenrika, men också de som äger Vostok Nafta kommer naturligtvis att bli stenrika eftersom den kopplingen finns. Den bedömningen gjorde du alltså när du satt i styrelsen. Den 9 november är du med på ett regeringssammanträde där ni fattar beslut om att tillåta en fortsatt undersökning av svensk kontinentalsockel för att kunna genomföra gasledningsbygget. Du är med, och du antecknar dig inte som jävig. Varför?

121 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Låt mig ta sakerna lite grann i tur och ordning. Det regeringsbeslut som nu är föremål för diskussion var ett regeringsbeslut som, precis som Morgan Johansson säger, fattades den 9 november. Det var en förlängning av det tillstånd för vissa utforskningar i den svenska delen av kontinentalsockeln i Östersjön som den tidigare regeringen hade gett den 17 mars till det ryska företaget Peter Gaz. Det var alltså en relativt rutinartad förlängning av ett beslut som hade fattats av den tidigare regeringen. Huruvida det förekom jäv i detta hänseende har tidigare diskuterats av utskottet. Jag kan bara referera till den bedömning som rättschefen i Stats- rådsberedningen gjorde när hon framträdde. Hon redovisade sin ”bestämda uppfattning” att det var ”klart att det inte förelåg jäv i det här ärendet”. Hon sade att det var den bedömning hon gjorde då och att hon inte gör någon annan bedömning mot bakgrund av den information som sedermera är tillgänglig för henne. Jag kan bara säga att vad gäller ärendet i sig var det en rutinartad för- längning av ett beslut fattat av den tidigare regeringen. Jag deltog inte i beredningen, inte heller Utrikesdepartementet. Det fanns ingen anledning till det. Det var inte ett ärende av den naturen. Det som Morgan Johansson egentligen påstår är att det i detta fanns mycket väsentliga ekonomiska intressen för mig och för Vostok Nafta. Jag vet inte riktigt vad han grundar det på. I det material som tillställts utskottet refereras också till offentliga uttalanden från Vostok Nafta där de säger att dragningen av olika framtida gasledningar, i vilka Gazprom har ett intresse, i realiteten inte har någon betydelse för Vostok Naftas ekonomiska situation. Tänker man efter, och om man vet lite grann om hur dessa marknader egentligen fungerar, inser man att det är så. Vi talar om gasledningar, oavsett om det gäller denna eller andra. Det finns för närvarande rätt många projekt runt om i Europa som, om de realiseras, kommer att vara i drift ett relativt betydande antal år framöver. Exakt hur gasledningarna kommer att dras, och det handlar alltså om åtskilliga ledningar, vet vi inte i dag, och med exakt vilken produktion de kommer att fyllas är enligt min mening också relativt oklart, men det är en annan fråga. Jag vet ingen som egentligen tror att begränsningar i pipelines, eller i andra transportmöjligheter som kommer åren framöver, kommer att utgöra någon begränsning för Gazproms möjligheter att exportera gas till Västeu- ropa. Den uppfattningen tror jag inte finns företrädd någonstans. Därmed har det heller ingen betydelse för Vostok Naftas ekonomiska situation, vilket också företrädare för Vostok Nafta uttalat offentligt i det material som jag vet är tillgängligt för utskottets ledamöter. Morgan Johansson (s): Vi konstaterar att gasprojektet som sådant har stor betydelse för Vostok Naftas ekonomi. Utrikesminister Carl Bildt: Vilket gasprojekt?

122 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Morgan Johansson (s): Gasprojektet som sådant har stor betydelse för Gaz- proms ekonomi och därmed stor betydelse också för Vostok Naftas ekonomi. Utrikesminister Carl Bildt: Vad menar du? Gäller det pipelineprojektet eller gasproduktion i största allmänhet? Morgan Johansson (s): Kan fru ordförande be Carl Bildt att låta mig ställa frågorna? Ordföranden: Vi försöker tala en i taget. Det underlättar det hela. Morgan Johansson (s): Du, Carl Bildt, är alltså med och fattar beslutet den 9 november. Bara några veckor senare lämnar du in det papper som jag här visar upp; där begär du att få ut dina optioner. Då är min fråga: Hur tror du att det hade gått med värdet på dina optioner om regeringen sagt nej till framställan den 9 november? Utrikesminister Carl Bildt: Det skulle inte ha haft någon betydelse alls. Då kan förstås Morgan Johansson säga: Sitter han där och säger! Jag hänvisar emellertid fortfarande till vad Vostok Naftas företrädare sagt, nämligen att just denna rörledning, eller någon annan individuell rörledning – vi ska ha klart för oss att vi har ett mycket omfattande system av pipelines som sträcker sig över hela Europa och finns i praktiskt taget alla länder – inte har betydelse. En enstaka rörledning ett antal år fram i tiden har ingen ekonomisk betydelse. Morgan Johansson (s): Den frågan får vi säkert tillfälle att ställa till Vostok Naftas vd, som vi bett komma till konstitutionsutskottet. Då kan vi diskutera det, eller han kan i alla fall ge besked om det. Han har ännu inte sagt om han är villig att ställa upp, men vi hoppas kunna reda ut de frå- gorna direkt med Vostok Nafta. Din bedömning är i vart fall att detta inte hade någon betydelse för de optioner som du endast några veckor senare sålde för 4,8 miljoner kronor – det belopp som jag sedan avrundade till 5 miljoner. Du får ut dina pengar i början av december. Vostok Naftas styrelse bekräftar inte detta förrän i januari, alltså i efterhand. Skulle du vilja ge en kommentar till det? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Det kan jag gärna göra i den mån det behövs, för även den frågeställningen är rätt utförligt belyst i det underlagsmaterial som föreligger. Det finns en ganska utförlig promemoria från Vostok Nafta, som i och för sig är inlämnad till överåklagare van der Kwast och därefter till Statsrådsberedningen, och från Statsrådsbered- ningen har den sedan inlämnats till konstitutionsutskottet. Där klarläggs beslutsgången när det gäller optionerna. Det hela skedde i enlighet med optionsplanen och i enlighet med den praxis som funnits. Det är bekräftat både av den utredning som överåklagare van der Kwast gjorde och sedermera av de bedömningar och utredningar som gjorts av företagets revisorer. Det framgår också av den skriftliga dokumentation som finns tillgänglig och som jag utgår från att Morgan Johansson med stor noggrannhet läst.

123 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Morgan Johansson (s): Självklart är det så, men jag måste säga att det nog hör till ovanligheterna att en styrelse i efterhand bekräftar en så stor utbetalning. Det har också väckt frågor bland Vostok Naftas övriga aktie- ägare, vilket vi kunde se för några veckor sedan. Jag tänkte vi skulle gå vidare till Lundin Oil och Afrikaaffärerna, men du kanske vill ge en avslutande kommentar. Utrikesminister Carl Bildt: Tack, Morgan Johansson, för möjligheten att få ge en avslutande kommentar på den punkten. Nej, det är inte ovanligt av den enkla anledningen att det avgörande beslutet ju fattades av bolagsstämman. Alltså: Det var bolagsstämman som fattade beslutet om hur optionsprogrammet, som en del av styrelsearvoderingen, skulle se ut. Exakt vilket belopp som sedan utföll – ja, det ger sig under årets lopp. Sedan fanns det en praxis utvecklad för hur man skulle förfara när det gällde att faktiskt göra de enskilda utbetalningarna. Den är väl dokumenterad, och den är på intet sätt ovanlig. Jag har viss erfarenhet också av andra styrelser, och det är så det går till. Det tror jag har bekräftats både av revisorer och av andra jurister som på uppmaning från olika håll tittat lite mer detaljerat på det. Morgan Johansson sade att detta var föremål för diskussion på bolags- stämman i Vostok Nafta. Jag var inte där, men jag har låtit mig informeras om den. Det var endast en aktieägare som hade kritiska frågor på denna punkt. Den aktieägaren var – om det nu hör till saken, de har ju sin fulla rätt – tidningen Expressen. Ingen annan aktieägare hade kritiska synpunkter i denna del. Det föranledde företagets revisorer att informera bolagsstämman om att de tittat på frågan i detalj och funnit att allt hade skett på ett korrekt sätt. Också företrädarna för Aktiespararna, som ju är småspararna, uttalade sig för medierna och sade att allt hade gått till på ett korrekt sätt, enligt det sätt som det normalt sköts och enligt lagar, regler och rutiner. Morgan Johansson (s): Då går vi vidare till Afrikafrågan och Lundin Petro- leum. Vi fick i går, när styrelseordföranden var här, veta att du varit aktiv för Lundin i Afrika både när det gäller Sudan och när det gäller Libyen, och att du tillsammans med Ian Lundin bland annat hade träffat Sudans president general al-Bashir. Den presidenten beskrivs som en av de värsta hökarna i den konflikt som råder, som en av dem som står bakom folkför- drivningarna, massakrerna, i bland annat Darfur. Därför vill jag veta: När ägde mötet med general al-Bashir rum för Lun- din Oils räkning, och vad pratade ni om? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Jag svarar mycket gärna på den frågan. Får jag säga någonting allmänt först? Ursäkta, stör jag? Ordföranden: Absolut inte. Jag tycker inte att utrikesministern alls ska hindras av att vi har ett utbyte av åsikter här.

124 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Utrikesminister Carl Bildt: Utmärkt! Jag ska svara på Morgan Johanssons fråga. Låt mig dock först säga något allmänt om Lundin Oil och Lundin Petroleum, för det kan ha betydelse och vara av intresse. Det är inte alls ett sätt att undvika att svara på frågan – tvärtom. Jag har, som påpekats, under ett antal år suttit i styrelsen för först Lun- din Oil och därefter Lundin Petroleum. Under denna period har företaget genomgått en i grunden rätt imponerande utveckling. Från att ha varit ett litet företag inriktat enbart på explorering av oljetillgångar – i någon utsträckning gas, men framför allt av olja – är det i dag ett bolag med icke obetydlig produktion och betydande reserver. Nu förhåller det sig som bekant så att vår Herre, eller vem det kan vara, valt att förlägga jordens resurser av olja och gas väsentligen till relativt komplicerade områden sett utifrån politisk utgångspunkt. Mellersta östern är bara ett av många exempel på detta. Under min tid i företaget skedde en betydande förskjutning av verksamheten, och Lundin Petroleum är i dag, som jag tror att Ian Lundin redovisade i går, ett företag med sin huvudsakliga förankring i Nordsjöområdet. Den helt dominerande delen av företagets reserver, produktion och intäkter är numera att hänföra till Storbritannien och Norge. Under min tid i styrelsen har produktion och exploatering skett i Vietnam, Malaysia, Albanien, Tunisien, Libyen, Iran, Sudan, Nigeria, Indonesien, Frankrike, Holland, Irland och Venezuela. En del har varit framgångsrikt, en del mycket fram- gångsrikt, en del mindre framgångsrikt och en del spektakulärt mindre framgångsrikt, som det ofta är i den branschen. När man tittar på den listan säger det sig självt att det handlar om rätt komplicerade länder som kräver olika typer av avvägningar och som också ställer krav på företags sätt att uppträda. En del av det som jag sysslat med i företaget – det har varit lite olika saker; jag har varit styrelseledamot med de begränsningar som det innebär – har handlat om att ta fram uppförandekod för hur företag uppträder i politiskt komplicerade områden. Åtskilliga av dessa länder har regimer – Morgan Johansson nämnde Sudan, men det är alls icke det enda exemplet – där inte hänsyn till demo- krati och mänskliga fri- och rättigheter, försiktigt uttryckt, står överst på listan. Jag skulle nog vilja påstå att Lundin Petroleum har legat i framkant när det gäller att ta fram uppförandekoder för företag i sådana här länder. Det skedde delvis här i Sverige i samarbete med Amnesty Business Group. Vi hade kontakt med FN:s Global Contact. Vi hade Amnesty Internationals och Prince of Wales Business Forums riktlinjer för verksamhet i konflikt- områdena, som vi tog fram, beslutade och implementerade, och blev delvis en förebild för andra företag verksamma i motsvarande områden. Verksamheten i Sudan – nu kommer jag dit – har sin speciella karaktär och uppmärksamhet, inte minst i debatten. Morgan Johansson ställde den konkreta frågan när jag var där. Jag såg att det var föremål för diskussion i går, så jag har försökt rota i papper.

125 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Jag gjorde två mer utförliga resor. Den ena var i början av juli 2001, och den andra var i slutet av januari 2002. Det var delvis en del av lite större resor, som handlade inte om konkreta företagsaffärer – sådant ägnar sig inte styrelseledamöter åt – men faktiskt om den politiska utvecklingen i Sudan och i regionen. Det var resor som dessutom förde mig, för politiska samtal kring situationen i landet, till Bryssel, Kairo, Khartoum, Nairobi, Oslo, London och Washington. Då kan man fråga sig: Varför det? Avbryt mig om detta är ointressant! Jo, jag kom då från ett engagemang i Balkan och såg en konflikt i Afrika där FN var engagerat i det största humanitära hjälparbetet i någon del av världen. Det fanns ingen humanitär operation inom FN-systemet som var så stor som den vi – nu talar jag med FN-hatt – hade i södra Sudan. Men samtidigt med en pågående konflikt var det inga ansträng- ningar att skapa fred! Jag tyckte att det var en fullständigt orimlig situation. Jag hade samtal både med FN:s generalsekreterare och med åtskilliga regeringar och sade att detta kan inte fortgå; vi kan inte hålla på med en jättelik humanitär operation i detta land, som har en så stor potential och så stor betydelse för utvecklingen i Afrika i dess helhet, utan att få i gång en politisk fredsprocess. Jag ägnade betydande tid – det kanske var lite frilansverksamhet, på sitt sätt – åt att försöka tala med de regeringar och de statsledningar som var intresserade av att få i gång en fredsprocess. Det kom sedermera också att ske. Jag ska inte övervärdera min egen roll i detta, men någon var den i alla fall. I samband med att vi hade ett samarbete mellan Igad – som är samarbetsorganisationen för länderna i området, och jag var i Nairobi flera gånger och talade med dem, – Washington, London och Oslo kom den fredsprocess i gång som sedermera kom att resultera i det fredsavtal som slöts 2005, Comprehensive Peace Agreement, och som är föremål för betydande diskussion just nu. Morgan Johansson frågade om jag träffade al-Bashir vid dessa tillfällen. Svaret på den frågan är ja. Mitt budskap till al-Bashir, och till andra, till ledningen i söder … I Nairobi träffade jag ledningen både för SPLM och för en del andra grupper på sydsidan, framför allt representerande nuerde- len. SPLM var relativt dinkadominerat på den tiden, och det är lite föränd- rat i dag. Mitt budskap, också delvis relaterat till olja, var detta: Ni ska inte tro att ni ska kunna utnyttja de resurser och den möjlighet för Sudan som oljan är om ni fortsätter med detta krig. Ni måste sätta er ned och få en fredsprocess. Det är det som skapar förutsättningar för att ni ska kunna utveckla ert lands resurser. Jag har fått frågan om jag tycker att det är riktigt att säga att oljan var en faktor för fred. Ja, oljan var en faktor för fred. Det var också det som ledde till att ett antal regeringar sedan engagerade sig mycket starkt i det som kom att bli den fredsprocess som ledde till fredsavtalet nord–syd. Dar- fur senare var en helt annan, oerhörd tragedi, men det ligger separat från allt detta.

126 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Det är bakgrunden. Sedan svarar jag gärna på de lite mer konkreta frå- gor om de konkreta sammanträffandena som jag är övertygad om att Morgan Johansson har. Ordföranden: Jag vill erinra om att vi har begränsad tid till vårt förfo- gande, och det gör att vi kanske måste försöka vara lite mer precisa i våra svar, och frågeställarna också. Morgan Johansson (s): Min fråga var ju: När träffade du general al-Bashir ihop med Ian Lundin? Det var det som var min fråga. Min fråga var också: Vad talade ni om? Ni kanske talade om de här mer politiska aspekterna, men då är min fråga: Varför var du tvungen att ha med Ian Lundin på det mötet? Utrikesminister Carl Bildt: Jag var inte tvungen att ha med Ian Lundin. Jag tror att det första sammanträffandet var i början på juli 2001, och då var inte Ian Lundin med. Jag tror att Ian Lundin var med på det andra sammanträffandet, om jag inte missminner mig. Det berodde väl på att han var där i mer kommersiella sammanhang. Men det första sammanträf- fandet var han inte med på. Det gick alldeles utomordentligt att träffa både president al-Bashir och andra själv. Ja, jag kan träffa folk alldeles själv. Det går – det har skett. Morgan Johansson frågade vad samtalen handlade om. De handlade just om detta. Jag kom från min Balkanerfarenhet, och jag såg en konflikt med vissa likheter – och också vissa likheter i fråga om hur en lösning skulle komma till stånd. Det finns också paralleller mellan det som sedermera blev nord–syd-avtalet och det som har kommit i andra delar av världen. Jag talade just om detta, inte bara med president al-Bashir utan också med åtskilliga av hans rådgivare när det gällde fredsprocessen, och med sydsidan, företrädare för de olika fraktioner som då fanns i framför allt föror- terna till Nairobi, där basen för sydoperationerna fanns på den tiden, numera Juba i södra Sudan. Morgan Johansson (s): När ni träffade general al-Bashir, presidenten i Sudan, ihop med Ian Lundin, pratade ni ingenting om Lundins affärer, ingenting om oljeaffärer, ingenting som hade med detta att göra? Är det rätt uppfattat? Får jag också bara fråga: I maj 2001 när du satt i styrelsen för Lundin Petroleum undertecknade ett konsortium som Lundin är delägare i ett avtal med den sudanesiska staten om fortsatt oljeutvinning i Block 5 B. Du vet ju vilken kritik Lundin Petroleum har fått från människorättsorganisationer för hur man har farit fram när det gäller Block 5 A, det vill säga det första. Du sade att Lundin Petroleum var ett mönster när det gäller att se efter mänskliga rättigheter. Human Rights Watch har gett ut en hel rapport där man dömer ut Lundin Petroleums verksamhet i Block 5 A och konstaterar att man ska ju vara willfully blind to devastation in Block 5 A, det vill säga att man vänder dövörat till i det avseendet.

127 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Det undertecknades ett avtal mellan den sudanesiska staten å ena sidan – general al-Bashir kan ha varit en av dem som var med i detta – och Lundin Oil å andra sidan. Du satt i styrelsen i Lundin Petroleum. Då är min fråga: Känner du till det avtalet? Har du på något sätt varit med om att förhandla kring detta avtal, mot bakgrund av de omfattande kontakter som du här redovisar att du har haft, inte minst i Sudan? Utrikesminister Carl Bildt: Nej, det har jag inte varit med om. Bara för att säga det i största allmänhet: När man sitter i en styrelse är det alltid en betydande skillnad, oavsett i vilket företags styrelse man sitter, mellan det arbete som utförs av en styrelse och det arbete som utförs av företagets verkställande ledning. Det är väldigt viktigt att man som styrelseledamot också respekterar den skillnaden. Styrelsen har att tillsätta den verkställande ledningen. Den har att ta ställning till vissa strategiska frågeställningar. Den har i förekommande fall, om det skulle vara aktuellt, att avsätta den verkställande ledningen. Det har inte varit aktuellt i det här fallet. Det är ofta det som är styrelsearbetets grundläggande frågeställ- ningar. I detta ingår att styrelseledamöterna icke är inblandade i konkreta kommersiella förhandlingar, och jag har inte varit det vare sig i Sudan eller i något av de andra länder som är aktuella i sammanhanget. Får jag sedan bara kommentera Human Rights Watch och andra. Det var en ännu mer kritisk rapport från Christian Aid som kom några år tidigare. Jag tror att det var 2003–rapporter från Human Rights Watch. De innehåller i och för sig mycket som är mycket bra, en väldigt omfattande dokumentation av mycket. Konflikterna i och kring södra Sudan hade en oerhörd komplexitet. Det framgår inte minst av Human Rights Watchs rapport. Det var inte en nord–syd-konflikt. Det var också en syd–syd-konflikt. Det var en konflikt med traditionella inslag i områden som karakterisera- des av nomadiserade befolkningar och de motsättningar som detta ofta och ibland leder till, och till detta resurskonflikter av olika slag. Det innebar att när vi – jag var inblandad i debatten då – hade att ta ställning till olika typer av uppgifter om att det ena eller det andra hade förekommit i Sudan sade jag alltid: Sudan är så stort – det är Afrikas största land – och det är så pass många konflikter att nästan varje uppgift om vad som har förekommit är sann någonstans vid någon tidpunkt. Det vi kunde svara för – det såg jag till; jag tyckte att jag hade ett ansvar som styrelseledamot – var att vi hade ett rapporteringssystem och att vi visste vad som inträffade där vi hade ögon och öron. När vi var närvarande i de områden i södra Sudan där vi var verksamma – det är Block 5 A som vi talar om, Morgan Johansson – kan jag säga att där förekom det inte. Jag var mycket angelägen om att se till att företaget hade en sådan närvaro att vi hade ögon och öron, kunde observera och kunde ingripa om vi upp- täckte någonting. Jag tror att vi hade en betydande skyddande och bra effekt i de områ- den där vi var verksamma. De var ju ett litet frimärke på den stora kartan i en mycket komplicerad situation. Men på det området gjorde vi också

128 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 utvecklingsinsatser när det gällde sjukvård och utbildning, som i och för sig har fortsatt även efter det att vi lämnade området, i samarbete med de frivilligorganisationer som fanns där och FN. Ordföranden: Då går vi vidare, och jag lämnar ordet till Miljöpartiet, som är det andra parti som har gjort en anmälan just i detta ärende. Peter Eriksson (mp): Jag tänkte först gå tillbaka till Vostok Nafta-historien och fråga: Hur blev du engagerad i Vostok Nafta till att börja med? Utrikesminister Carl Bildt: Jag blev tillfrågad om jag skulle ingå i styrelsen. Varför det, kan man fråga sig. Jo, det har att göra med att jag är en person som under relativt lång tid, eller till och med mycket lång tid, har haft ett mycket aktivt intresse för utvecklingen i det som en gång hette Sovjetunionen och numera heter Ryssland och har haft – vi återkommer säkert till det – rätt mycket kontakter med företrädare för både ryskt politiskt och ryskt ekonomiskt liv. Om vi går tillbaka och tittar på energisituationen, eftersom det är den vi relaterade till, kan vi konstatera att det på 90-talet skedde en mycket betydande omstrukturering av den ryska oljeindustrin. Den var gammal sovje- tisk, sönderfallande. Produktionen gick ned. Det var elände i stort sett överallt. Den dåvarande ryska regimen liberaliserade, privatiserade, tog in utländskt kapital, tog in utländskt kunnande och fick till stånd en betydande expansion av den ryska oljeproduktionen. Det var också det som ledde till, i förening med ökade priser, att Ryssland kunde klara sig från den närmast näradödenupplevelse på de finansiella marknaderna som man hade sensommaren 1998. Det var en framgångssaga, den ryska oljeindustrin. I början på 2000-talet rörde diskussionen att det nu var tid att ta itu med gasindustrin. Det här var ett gammalt sovjetiskt gasministerium, som sedermera hade blivit Gazprom. Nu diskuterades, mycket i ljuset av den energistadga som hade undertecknats mellan den ryska federationen och Europeiska unionen, att man skulle göra samma sak. Nu skulle det liberali- seras och privatiseras, och man skulle få in utländskt ägande och få in utländskt kapital, för att få den ryska gasindustrin att fungera på ett rimligt sätt. Det var i det sammanhanget som jag blev tillfrågad om att gå in i detta, för att vara en del av möjligheten för utländska investerare att vara med i den utveckling på den ryska gassektorn som vi då förväntade oss skulle följa mönstret på den ryska oljesektorn. Sedan kom ju detta att bli något annorlunda, både på oljesidan och på gassidan. Det kan jag gärna åter- komma till om det finns intresse för det. Peter Eriksson (mp): Vad var det för arbete eller tjänster som Carl Bildt som styrelseledamot gjorde för Vostok Nafta under den här tiden? Utrikesminister Carl Bildt: Ungefär samma som det jag redogjorde för om styrelsearbete i generella termer tidigare. Att sitta i en företagsstyrelse inne- bär att man inte har, och inte ska ha, den exekutiva ledningen för företa-

129 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

get. Man har att se till att det finns en verkställande ledning som sköter detta. Man har att ta ställning till vissa strategiska avgöranden och ett antal andra frågeställningar. Under de här åren, kanske mindre i Vostok Nafta men i andra företag, har det också väldigt mycket – vi kanske kommer till Legg Mason senare – dominerats av arbetet med de helt nya uppförandekoder och legala mil- jöer för nationellt och internationellt företagande som har kommit under de senaste åren, att se till att man fullt ut var i förenlighet med dessa olika bestämmelser. Men det fördes då också en diskussion om den långsiktiga investeringspolitiken i företaget, självklart, ja. Peter Eriksson (mp): Har du besökt Gazprom i Ryssland för att utveckla den kontakten? Utrikesminister Carl Bildt: Neej. Peter Eriksson (mp): Under den här tiden var fortfarande runt 90 procent av Vostok Naftas ägande i Gazprom. Utrikesminister Carl Bildt: Som Peter Eriksson säkert lade märke till var svaret lite ”vad sade han nu egentligen?”. Jag har inte besökt Gazprom i egenskap av företrädare för Vostok Nafta. Har jag någonsin varit i Gazproms huvudkontor? Nej. Har jag någon- sin varit på någonting som ägs av Gazprom? Ja, jag har varit på en kursgård utanför Moskva som ägs av Gazprom. Jag har en tid ingått i redaktionsrådet för en internationell tidskrift som sysslar med Ryssland. Vi hade ett redaktionsrådssammanträde på en något överinvesterad kursgård utanför Moskva som ägs av Gazprom. Men i övrigt har jag inte haft några kontakter över huvud taget med någon företrädare för Gazprom. Peter Eriksson (mp): Så man kan säga att kontakterna med Ryssland och Gazprom i Carl Bildts arbete under den här tiden har varit relativt begrän- sade i alla fall. Utrikesminister Carl Bildt: Inte nödvändigtvis kontakterna med Ryssland, men kontakterna med Gazprom. Jag har som sagt, som Peter Eriksson säkert känner till efter mångårig politisk verksamhet, sysslat med frågeställ- ningar relaterade till både Sovjetunionen och Ryssland under ett antal decennier. Jag känner många människor och har varit mycket engagerad i utvecklingen där och är det fortsatt. Det är väldigt viktigt. Självfallet har jag sysslat mycket med Ryssland, Ukraina och andra områden som också var aktuella när det gällde investeringsbeslut i Vostok Nafta. Peter Eriksson (mp): Ja, jag vet att Carl Bildt har haft ett engagemang länge när det gäller Sovjetunionen och Ryssland. Jag tror att en av de första gångerna jag i konstitutionsutskottet hade en utfrågning var det med Carl Bildt om minkar och ubåtar, som man då trodde kom från Ryssland eller Sovjetunionen … Utrikesminister Carl Bildt: Våra investeringar i minkbranschen var dock begränsade.

130 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Peter Eriksson (mp): Jag vill fortsätta. Optionerna har varit på tapeten mycket och det har varit diskussioner kring jävsfrågan. Det har varit två optionsprogram i Vostok Nafta: ett för de anställda och ett för styrelsen. Styrelsen var, om jag minns rätt, tolv personer och de anställda är några få, betydligt färre än styrelseledamöterna. Det har varit mycket diskussion kring hur det har varit när personer avgått. Läser man programmen och reglerna ser man att det när det gäller optionsprogrammen för de anställda har funnits särskilda klausuler som medger att styrelsen beslutar om förlängning efter att man har slutat eller avgått. Men någon sådan formulering har inte funnits när det gäller optionsprogrammen till styrelseledamöterna. Var du när du avgick ur styrelsen medveten om att det inte fanns någon sådan regel? Utrikesminister Carl Bildt: Nej … Jag var medveten om hur optionsprogrammen i breda drag såg ut, men det är inte jag som har handlagt detaljerna i optionsprogrammen. När det gäller de här frågeställningarna är det delvis samma som vi var inne på med Morgan Johansson tidigare, där just separata beslut ifrågasattes. Det var just Peter Eriksson som var mycket angelägen om att överåklagare Christer van der Kwast skulle ta sig an den frågan och se om det hade varit några felaktigheter. Jag tolkar detta som att Peter Eriksson hade förtroende för vad Christer van der Kwast hade för omdöme i den frågan. Christer van der Kwast har ju – jag vet inte om jag behöver läsa upp vad han har sagt; det är tillgängligt för utskottets ledamöter – uttryckt sig mycket klart angående hur det här gick till och uttryckt att det skedde på ett riktigt och rimligt sätt. Peter Eriksson (mp): Svaret var alltså nej. Utrikesminister Carl Bildt: Svaret var ja. Det är klart att jag kände till optionsprogrammet i allmänna drag. Peter Eriksson (mp): Du kände till att det inte fanns någon formulering som medgav att man förlänger optionsprogrammet efter att en ledamot har avgått? Utrikesminister Carl Bildt: Jag var medveten om den praxis som fanns. Om man avgår på ett sådant sätt att man huvudsakligen har fullgjort sina uppdrag – det hade ju skett tidigare – kvarstår man i optionsprogrammet. Ja. Peter Eriksson (mp): Du var medveten om den praxis som fanns, men inte om hur regelverket egentligen såg ut? Utrikesminister Carl Bildt: Praxis överensstämmer med regelverket, vilket både Christer van der Kwast och företagsrevisorer har intygat. Peter Eriksson (mp): Har Carl Bildt medverkat i beslut för att utveckla denna praxis? Utrikesminister Carl Bildt: Nej.

131 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Peter Eriksson (mp): Det har aldrig hänt under din tid som styrelseledamot att ni har beslutat om att ge optioner till någon som har avgått ur styrelsen? Utrikesminister Carl Bildt: Nej. Det framgår också av handlingarna som är tillgängliga för utskottets ledamöter att detta inte skedde genom styrelsebe- slut, utan genom kontakter mellan styrelsens ordförande och verkställande direktör. Det framgår av den handling från företaget som är inlämnad till van der Kwast och till Statsrådsberedningen och som är tillgänglig för utskottets ledamöter. Peter Eriksson (mp): Har Carl Bildt känt till att styrelseledamöter enligt den bolagskod som finns och som ska vara normerande inte bör, inte ska få optioner? Utrikesminister Carl Bildt: Nej, så är det inte. Däremot har det varit en diskussion om det är vanligt eller ovanligt med den här typen av optionsprogram. Det är möjligtvis det som Peter Eriksson … Peter Eriksson (mp): Jag pratar om bolagskoden. Den kanske du inte kän- ner till. Utrikesminister Carl Bildt: Jag fick en fråga på en presskonferens om detta. Det har varit föremål för diskussion, där man i efterhand har påstått att jag i någon utsträckning givit felaktig information. Jag svarade på den frågan med utgångspunkt i hur det är i andra länder. Där är det mycket vanligt. Framför allt i USA skulle jag säga att det är standard. I Sverige är det ovanligt. Vostok Nafta är ett företag som handlar och är registrerat på Stockholmsbörsen, men det är inget svenskt företag. Det är bakgrunden till att det har förekommit här under ett antal år. Peter Eriksson (mp): Men i Sverige är det ju mycket ovanligt med den här typen av optionsprogram. Utrikesminister Carl Bildt: I USA är det mycket vanligt och internationellt är det relativt vanligt. I Sverige är det relativt ovanligt. Det är alldeles rätt. Peter Eriksson (mp): Vi går vidare till själva jävsdiskussionen. Om den svenska regeringen hade tagit ställning i frågan tidigare under hösten hade det sannolikt blivit en annan diskussion än vad som har varit nu. Om man till exempel som en rad andra länder vid Östersjön hade tagit ställning och sagt att det inte ligger i svenskt intresse att gasledningsprojektet genom- förs, eller att vi till varje pris ska försöka göra allt vad som går för att se till att värna miljön i den här frågan, hade vi sett en annan utveckling. Då hade sannolikt också Europeiska investeringsbanken tidigare under hösten sagt att man inte kommer att medfinansiera projektet. Då hade det blivit en helt annan, vidare diskussion, men regeringen och Carl Bildt valde att vara väldigt passiva och defensiva och snarast formulera sig själva som ett slags miljömyndighet i frågan. Jag tycker att det är ovanligt för Carl Bildt att inte vilja ha en inställning i en sådan stor fråga som berör hans verksamhetsområden.

132 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Var det inte i själva verket så att Vostok Nafta genom optionsavtalet hade en hållhake på den svenska utrikesministern under hösten 2006? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Nej, så var det inte. Hur skulle det ha sett ut? De hade en legal skyldighet gentemot mig, om man ska hårdra det hela. De hade ingen möjlighet att ta sig ur detta, alldeles oavsett vad jag hade för mig. Om jag hade blivit cirkusdirektör och ägnat mig åt konstigheter och de hade sagt: ”det där är väl ovärdigt”, hade det inte hjälpt för deras del. De var bundna i detta. Så den hållhaken har jag mycket svårt att se att Peter Eriksson kan konstruera. Peter Eriksson är också inne på lite mer allmänna diskussioner om gasledningen och den svenska regeringens inställning till denna. Jag tror, med fru ordförandes tillstånd, att jag lämnar den frågeställningen, för då är jag inne och ger en redogörelse för svensk regeringspolitik på ett sätt som kanske ligger lite utanför utskottet i dag. Jag gör det gärna, men det är en annan frågeställning. Ordföranden: Det känns angeläget att säga att jag skulle uppskatta om vi försökte hålla oss till de frågor som vi har att ställa, så att vi klarar av dem. Vi har en deadline som sitter vid halv två. Peter Eriksson (mp): Centralt i hela diskussionen är, som jag ser det, om det finns ett jävsläge, om det finns någon form av hållhake från Vostok Nafta. Carl Bildt hävdar alltså fortfarande att de hade skyldighet att betala ut. Är det så? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Morgan Johansson viftar med det där papperet. Undertecknade jag det papperet? Ja! Så var det självfallet. Peter Eriksson (mp): I det läget. Men de hade också kunnat bestämma att inte förlänga optionen? Utrikesminister Carl Bildt: Nej. Peter Eriksson (mp): Menar du att det inte hade varit möjligt att göra det? Utrikesminister Carl Bildt: Titta på utredningarna som är redovisade. Det är en relativt entydig juridisk situation. Ja. Peter Eriksson (mp): Jag tycker att det är en mycket märklig tolkning, men den får konstitutionsutskottet jobba vidare med. Utrikesminister Carl Bildt: Christer van der Kwast har ju – delvis på Peter Erikssons uppmaning – utrett saken. Peter Eriksson (mp): Ja, men det är bara en del av det. En annan fråga som berör det här är varför Carl Bildt och regeringen har varit så defensiva och passiva i frågan över huvud taget. Carl Bildt har till och med i ett sammanhang i EU-nämnden tolkat en fråga som berör det här på ett sätt som är felaktigt. Jag skulle vilja fråga hur det egentligen gick till. Carl Bildt säger på EU-nämndens sammanträde i januari: ”Det beslutades på det ministerråd som vi har diskuterat tidigare, den 24 juli, att projektet skulle ges TEN-status. Det innebär att vi har ett åliggande att underlätta

133 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

processen med projektet. Det föregriper inte vår miljöprövning. Men det innebär att Sverige då åtog sig att underlätta för projektet i olika sammanhang.” Flera andra regeringsföreträdare har visat att det är en felaktig tolkning av läget, men varför har Carl Bildt valt en tolkning som försvårar för Sve- rige i stället för att välja en riktigare tolkning? Hur kom det sig? Har han fått felaktiga uppgifter från tjänstemännen, eller vad handlar det om? Utrikesminister Carl Bildt: Det var lite vid sidan om. Jag ska försöka vara kort och svara på det. Nej, det som Peter Eriksson läser upp från protokollet från EU-nämnden är riktigt. Det är samma information som lämnades till Utrikesnämnden. Den grundade sig på en skriftlig bedömning gjord av Näringsdepartementet. Per Bill (m): Vi är sju partier och har en och en halv timma på oss. Mor- gan Johansson tog 40 av 90 minuter. Det blir till att stryka en del frågor. Men det är lite lättare för mig nu efter dina väldigt tydliga svar. Vi har ju väldigt gott om skriftligt material. Vi har sett vad Christer van der Kwast har skrivit när det gäller mutor. Vi vet vad Christina Weihe har sagt här mycket tydligt och klart, vilket du också har återredovisat. Jag skulle vilja att vi tittade lite grann på det jag tycker är väldigt viktigt i den här frågan, nämligen in- och utgångar i politiken. Du är en av relativt få som först har en gedigen politisk bakgrund, sedan har gjort kar- riär inom näringslivet och sedan kommer tillbaka i politiken. Skulle du kunna berätta lite grann om hur det är att komma tillbaka in i politiken och hur man gör med sina styrelseengagemang, aktier och optioner och så vidare? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! ”Karriär inom näringslivet” är kanske att överdriva det hela lite, men jag får väl slicka åt mig. Men det är väl riktigt såtillvida att efter att ha varit riksdagskollega med er – eller med åtskilliga av er i alla fall – under storleksordningen ett kvarts sekel, en förfärande lång tid, har jag under det senaste decenniet ägnat mig åt internationellt fredsarbete och internationellt företagande. Jag vill gärna, om det tillåts, säga att jag tycker att detta har varit oerhört berikande för min förståelse för hur dagens värld ser ut och för de problem, utmaningar och frågeställningar som vi kommer att ställas inför, både vad gäller freds- arbetande och vad gäller företagande. Per Bill talar om in- och utgångar i politiken. Jag har egentligen aldrig lämnat politiken, men jag har lämnat politiska uppdrag. I samband med att jag, för mig fullständigt oväntat, blev tillfrågad om att ingå i denna regering har jag funderat lite på om det är möjligt att gå till politiken med de frågeställningar som då infinner sig och vilka som är villkoren för personer som har varit ännu mer engagerade i företagande än vad jag har varit. Det är möjligt att vi kommer in på etikverket senare. Etikverket tillkom i allt väsentligt under den tid då jag var statsminister i början på 90-talet. Då hade vi två statsråd, Per Westerberg och Ulf Dinkelspiel, som hade

134 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 bakgrund i näringslivet och som inte minst i detta utskott var föremål för ett synnerligen intensivt och ihållande misstänkliggörande, som inte resulterade i någonting över huvud taget. Men det lades i alla fall fast ett etikverk som var betydelsefullt när det gäller hur man ska redovisa de olika innehav man har. Det etikverket, som togs fram under den regeringen och som sedan stadfästs av regeringen Persson och fullföljts av regeringen Reinfeldt, tycker jag är ett bra och fungerande regelverk. Vi utredde ju möjligheten – det vill säga under regeringen Persson – att inrätta det amerikanska systemet, det så kallade blind trust. Det fungerar inte i Sverige av den enkla anledningen att vi har ökade krav på insyn. Nu har vi det här systemet att man redovisar alla sina innehav och att det redovisas offentligt. Sedan lägger man dem, och jag vill gärna tillägga detta, i oberoende förvaltning, vilket jag har gjort. Alla mina tillgångar ligger under oberoende förvaltning. Jag har inte fattat och jag kommer inte att fatta några beslut vad gäller mina olika innehav under hela den tid då jag är statsråd. Jag tror alltså att jävssituationen är väl omhändertagen med de procedurer som vi har. Sedan kan det alltid ifrågasättas: Men vad gjorde de innan? Det är klart, har man delar av livet då man har gjort annat än att sitta i riksdagsutskott kan det alltid ställas upp frågetecken om det. Det är rimligt att vi gör det som en del av den politiska debatten, men jag hoppas att detta inte ska upplevas som något hinder av andra människor. P.G. Gyllenhammar hade ställt frågan i anslutning till den här debatten om det någonsin skulle vara möjligt för honom att gå in i ett politiskt uppdrag med den granskning som skulle bli av alla affärer, alla länder, alla optioner och alla förmåner som möjligtvis ligger i en toppledande ställning inom näringslivet. Jag hoppas att svaret på den frågan är ja. Det är inte så att vi har för många personer med företagserfarenhet i svensk politik. Vi har för få. Per Bill (m): Det är precis det som är min poäng, att det vore bra om man kunde få just människor som P.G. Gyllenhammar och andra att under en tid… Utrikesminister Carl Bildt: Inga jämförelser! Per Bill (m): Inga namn, men det är viktigt. I USA, där jag har bott i några år, brukar man prata om den här triangeln, vikten av att människor kan gå mellan universiteten, politiken och näringslivet och att det är när det blir en rundgång som man får ut de bästa samhällsekonomiska effekterna – och dessutom tror jag att man har ganska trevligt. En av de här tre KU-anmälningarna handlar om ofullständig redovisning av några värdepapper. Skulle du vilja kommentera det? Utrikesminister Carl Bildt: Ja, jag tror att det är Ulf Holm som har lämnat in den. Den är ju i allt väsentligt rätt, höll jag på att säga, om man säger så. Om jag tittar på papperen här är det så att när jag lämnade in min redovisning den 27 oktober – det är Legg Mason-optionerna vi talar om – redovisade jag 25 861 optioner. Jag bortsåg då från ytterligare 3 966 optio-

135 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

ner som tilldelats under sommaren. Kommunikationen om dem hade, genom omständigheter som inte kan läggas Legg Mason till last, kommit på avvägar. Jag hade den inte då utan fick den först senare. Då redovisade jag omedelbart det korrekta antalet, som då är 29 827. Det är beklagligt. Det är en felaktighet. Sådant inträffar. Jag har just haft lite erfarenheter med Skatteverket i den delen även om det var deras fel i det fallet. För jävsbedömningen har det ju ingen betydelse. Det viktiga är att man redovisar ett innehav. Om innehavet är 1 000, 10 000 eller 100 000 har för jävsbedömningen ingen betydelse. Men den korrekta siff- ran ska vara 29 827 i stället för 25 861. Det är en felaktighet. Jag tar på mig ansvaret för detta. Per Bill (m): Efter det precisa svaret har jag inga ytterligare frågor, eller rättare sagt jag får stryka övriga frågor så att de andra partierna får möjlig- het att ställa några frågor. Ordföranden: Då går frågan vidare till Centerpartiet, Stefan Tornberg. Stefan Tonberg (c): Tack för det och tack, Carl Bildt! Jag ska också för- söka hålla mig kort. Vi har haft ett långt utbyte som varit mycket intressant men som kanske mer handlat om den före detta styrelseledamoten Carl Bildt än om utrikesministern, som vi har att granska. Jag skulle ändå vilja fråga: Fick den här bakgrunden dig att någon gång tveka, att ta ett steg tillbaka, för att lite grann bygga på en tidigare fråga? Vilka ekonomiska och politiska hänsyn har du tvingats ta nu, under din tid som utrikesminister? Du var inne på detta med förvaltningen men jag tänkte även i övrigt. Utrikesminister Carl Bildt: Inga i någon del, tror jag, fru ordförande. Det är klart att när jag fick den här frågan från Fredrik Reinfeldt, och hade en del kontakter, sade jag till honom: Fredrik, du vet ju att detta är oväntat. Jag hade också haft synpunkter på lämpligheten av helt andra skäl. Det framgick ju av valdebatten. Jag bad om betänketid, och han återkom. En del andra återkom också, men vi behöver inte gå in på det här. Då sade jag också till honom: Jag har ju rätt omfattande engagemang som jag måste avveckla. Det kommer att ta sin lilla tid. Men jag sade att jag känner till reglerna. Jag var själv med och utarbetade etikregelverket. Så det ska jag göra. Det gäller att klippa alla de ekonomiska och andra förbindelser som kan finnas. Det åtog jag mig självfallet att göra, för det tyckte jag var en självklarhet. Man kan inte blanda funktionerna. Det kan man göra lite som riksdagsledamot, ska jag säga. Det förekommer ju en diskussion om huruvida riksdagsmän kan ha andra uppdrag. Jag tycker att riksdagsledamöter ska kunna ha det, kanske till och med mer än i dag. Men för statsråd ska det gälla andra regler. Det var jag mycket medveten om, och jag sade till Fredrik: Det är jag medveten om och det ska jag göra. Sedan kan jag säga att det var rätt svettigt att också göra det på relativt kort tid innan den redovisning skulle lämnas in som också lämnades in. Det var också skälet, i och för sig, till ofullkomligheten. Vi talade om

136 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Legg Mason. Hade jag grävt mer intensivt i posthögarna efter återkomsten från sommaren hade jag hittat detta. Men det var många andra papper att gräva i när jag gick in i Arvfurstens palats. Stefan Tornberg (c): Jag vill fråga om politiska hänsyn. Har det här, för- utom förvaltningen, som ligger utanför, fått några konsekvenser för ditt arbete som utrikesminister? Utrikesminister Carl Bildt: Jag funderar. Nej, det har det väl inte. Däremot ska jag ärligt säga att det är klart att jag har annorlunda perspektiv. Jag har kanske ett vidare kontaktnät i dag än jag hade när jag lämnade den aktiva politiken. Jag har kanske fördjupad förståelse för både fredsproces- ser och företagsprocesser ute i världen och ett något annorlunda kontakt- nät. Jag uppfattar ju detta som att det berikar mina möjligheter att utöva mitt nuvarande uppdrag. Det gäller inte minst om vi går tillbaka till Sudan. Det är klart att jag har en kunskap och ett engagemang också i detaljerna om Afrikas utveckling som jag sannolikt inte hade fått om jag inte hade haft denna erfarenhet. Ordföranden: Då går ordet vidare till Mauricio Rojas, Folkpartiet. Mauricio Rojas (fp): Tack så mycket, fru ordförande. Jag tackar utrikesministern för en mycket redig redogörelse. Det vi granskar här är Carl Bildt som utrikesminister, inte som något annat. Det är viktigt att påpeka, för det mesta har handlat om något annat. Vi får inte urholka konstitutionsutskottets roll genom att lägga krutet på något annat än det vi borde göra. Då ska jag ställa några frågor som bara gäller Carl Bildt som utrikesminister. Min första fråga är om du har kvar något uppdrag från Vostok Nafta, Lundin Petroleum, Legg Mason, Mikhail Fridman eller något annat företag som du har haft uppdrag från tidigare? Utrikesminister Carl Bildt: Nej. Där är reglerna solklara. Så är det, nej. Mauricio Rojas (fp): Har du haft någon affärsmässig kontakt med dessa företag eller med personer som spelat en viktig roll i dessa företag under den tid då du har varit utrikesminister? Utrikesminister Carl Bildt: Nej, inte annat än via de finansiella innehav som är redovisade till Statsrådsberedningen. Mauricio Rojas (fp): Jag förstår att de finns kvar, men du som person? Har du på något sätt gett råd eller på något sätt under den här tiden blan- dat ihop din roll som utrikesminister med den andra rollen? Utrikesminister Carl Bildt: Nej. Jag hoppas att man även inom företagsam- heten har lyssnat på vad jag har haft att säga som utrikesminister. Men Mauricio Rojas fråga gäller väl mer om jag har haft en privat, rådgivande verksamhet. Svaret på den frågan är nej. Mauricio Rojas (fp): Beträffande jävssituationen, som vi har diskuterat, finns det två olika saker som man skulle kunna ta upp. Det är först den juridiska jävssituationen och sedan ett mer politiskt övervägande. Vi har

137 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

fått väldigt klart för oss att det inte föreligger någon juridisk jävssituation. Har du någon kommentar om det politiskt lämpliga, så här efteråt, i att du var med på det möte där man förlängde det här tillståndet? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Nej det har jag inte, och jag tror att det är viktigt att man håller sig till regelverket så att man inte hamnar i olika typer av gråzoner. Nu är ju det regelverk som gäller lite vidare än bara det strikt juridiska. Det tror jag att Christina Weihe också redogjorde för. Därför är jag lite återhållsam med att kommentera. Jag tror att det var Peter Eriksson som sade att utskottet ytterst ska bedöma det här. Så är det ju på ett eller annat sätt. Konstitutionsutskottet sätter ju lite av konstitutionell praxis. Så ska det vara, och de ska göra det med stor noggrannhet. Men Christina Weihe har dels sysslat med dessa frågor under olika regeringar, eller åtminstone två. Dels har hon på Statsrådsberedningen tillgång till andra personer, som hör till de ledande experterna i landet i detta avseende. Jag tycker att det är bra att man har ett säkerhetsavstånd. Det var ju också mot den bakgrunden, inom parentes sagt, som jag sålde mina aktier i Vostok Nafta, för att inte diskussionen skulle kunna uppkomma. Det är fullt möjligt, om jag hade legat kvar med de där aktierna, att den bedömning som gjorts hade varit att det inte uppkommit någon jävssituation. Men jag tyckte att jag där ville ta ut säkerhetsavstån- det, och det gjorde jag genom försäljningen. Det är väl svaret på frågan. Man ska följa det juridiska regelverket men det är något vidare än bara juridiskt. Där är Christina Weihes bedömning betydelsefull för mig. Jag tycker att det är bra att man har ett visst säker- hetsavstånd. Ordföranden: Då går ordet vidare till Kristdemokraterna, Ingvar Svensson. Ingvar Svensson (kd): Tack, fru ordförande. Jag vill fortsätta med den all- mänbildning som Rojas inledde med, nämligen vad konstitutionsutskottet ska syssla med. Vi ska granska statsrådens tjänsteutövning och regerings- ärendenas handläggning enligt regeringsformens 12 kap. 1 § och 6 kap. 9 §, om innehav av uppdrag eller utövande av verksamhet som kan rubba förtroendet för ett statsråd. Så finns det några andra utgångspunkter också, men de har inte beröring med det här ärendet utan det är främst 6 kap. 9 § som har betydelse. Jag vill markera för allmänheten, medierna och även vissa utskottsleda- möter här att KU inte gör någon materiell granskning av en ministers lämplighet för jobbet, utan vi granskar utgångspunkterna för tjänsteutöv- ningen. Vad en utrikesminister har gjort, eller ett statsråd har gjort, före tiden som statsråd har alltså ingen bäring på KU:s granskning. Detta säger jag bara för att undvika missförstånd på den punkten. Jag har ett par frågor. Rojas tog upp det här med uppdrag, och jag har också en fråga om det. Det gäller om det finns några aktieinnehav, som inte är redovisade av förvaltaren till Regeringskansliet, som du känner till.

138 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Utrikesminister Carl Bildt: Svaret är nej. Däremot finns det, och det har jag sagt offentligt, ett aktieinnehav som är redovisat men som inte är redovisat av Statsrådsberedningen av den enkla anledningen att bestämmel- serna är sådana att det som ligger i pensioner, kapitalpensioner, inte redovisas. Det har jag dock redovisat offentligt. Det är ett mindre aktieinnehav i Telia Sonera. Det är redovisat i Statsrådsberedningen, men det ingår inte i deras offentliga redovisningar av skäl som jag tycker är lite märkliga. Men sådana är bestämmelserna. Ingvar Svensson (kd): Hur får du själv, så att säga, kännedom om föränd- ringar i ditt aktieinnehav? Utrikesminister Carl Bildt: Genom att jag blir uppringd av journalister som ställer frågor. Det låter skämtsamt men så har det varit. Det har bara varit en förändring som jag är medveten om. Det är bara en förändring som jag har informerats om. Den informerades jag om via medierna, och medierna fick den från Statsrådsberedningen. Förvaltaren rapporterar till Statsrådsberedningen och därefter sker det en rapportering till mig. Det måste ske en rapportering till mig nu i samband med att jag ska lämna in min deklaration. Ingvar Svensson (kd): Men att du till exempel inte längre, enligt de uppgifter vi har fått, har något innehav i Lundin Petroleum, den uppgiften har du? Utrikesminister Carl Bildt: Precis, det var det jag refererade till. Där skedde det tydligen en försäljning. Jag visste inte om det. Jag var inte inblandad i det beslutet. Jag informerades via medierna. Ingvar Svensson (kd): Jag har ytterligare en fråga som anknyter till beslutet den 9 november om Peter Gaz. Då handlar det om relationen mellan Vostok Nafta, Gazprom och Peter Gaz. Kan du redogöra för hur stor äga- randel Vostok Nafta har i Gazprom och deras ägarandel, i sin tur, i Peter Gaz? Utrikesminister Carl Bildt: Vostok Naftas ägarandel i Gazprom ligger väl i storleksordningen 1 procent. Vad gäller Peter Gaz vet jag inte. Jag saknar egentligen varje typ av kännedom om detta företag. Jag hade aldrig hört talas om det tidigare och känner inte till det i detalj nu heller. Ordföranden: Då går ordet vidare till Vänsterpartiet, Marianne Berg. Marianne Berg (v): Tack fru ordförande! Här har det tagits upp mycket om situationen när det gäller Vostok Nafta och så vidare. Jag hörde att vi enbart ska ta upp utrikesministerns finansiella intressen i det här ärendet. Ja, det stämmer. Men för min del vill jag också ha en tråd tillbaka när det gäller utrikesministerns roll i styrelsen för Lundin Petroleum. Lundin Petro- leum har själva gått ut och sagt att du, Carl Bildt, var en dörröppnare för företaget.

139 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Då är min fråga: Vad menas med dörröppnare? Hur såg du på den rollen – att bli beskriven som en sådan? Anser du i egenskap av till och med före detta statsminister och med tanke på ditt stora engagemang och ditt arbete i FN att detta på något vis borgade för Lundin Petroleums intressen till exempel i Sudan? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Jag känner inte igen uttrycket dörröppnare. Jag såg att inte Ian Lundin riktigt kände igen det i går heller. Det är inte så styrelsearbete egentligen går till. Vad som bör sägas är att jag fick erbjudande om att ingå i olika före- tagsstyrelser. Jag tackade inte ja till alla dem. Alla och alla – det låter som om det var väldigt många. Men det var ett antal i alla fall. Man kan ju inte vara aktiv i hur många som helst. Jag valde att engagera mig i företag som jag bedömde som bra företag med bra framtidsutsikter och med intressanta möjligheter. I efterhand kan jag konstatera att jag tror att samtliga de börsnoterade företag som jag har varit verksam i har varit spek- takulärt framgångsrika under de senaste åren. Det ska jag inte ta på mig så mycket av äran för, ska sägas. Men så var det. Jag har uppfattat min roll som att vara en styrelseledamot bland andra. Det är klart att framför allt om man tittar på den utveckling som har varit bland företagsstyrelser under den senaste post-Enron-eran bedrivs mycket av arbetet nu i styrelsekommittéer, framför allt internationellt. Det är klart att jag inte framför allt har suttit i revisionskommittéer och tittat på siff- rorna, utan jag har framför allt suttit i public governance – hur styrelser ser ut, hur man uppfyller etikkoder och hur man har det med relationen till vidare samhällsintressen. I någon utsträckning har jag också suttit i dessa styrelser för att kunna göra lite bredare både politiska och ekonomiska och i någon utsträckning också tekniska bedömningar. Den före detta statsministern uttalade sig vän- ligt om mig i tv och sade att jag var teknikintresserad eller teknikglad. Det var ju ett smickrande och korrekt omdöme. Även i den funktionen har jag väl gjort en del i styrelser. Marianne Berg (v): Tack för svaret! Då kommer vi kanske onekligen in på om vi ska jämföra dörröppnare med ordet expert. Det togs ju upp i går i samtalen med Ian Lundin. Han tog vid ett flertal tillfällen upp din förträff- lighet i styrelsen som expert. Men jag fick aldrig reda på vad du är expert på. Vad kunde du tillföra styrelsen? Var det landets situation? Var det deras intressen? Vad ligger bakom ordet expert? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Jag vet inte vad som ligger bakom detta, och jag vill inte sitta här och förhäva mig och säga att jag är expert på det ena och det andra. Jag tror att det åtminstone för vissa av ledamöterna är relativt väl känt vad jag har för erfarenheter och bakgrund.

140 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

I den mån jag har kunnat tillföra dessa företag någonting känner jag en tillfredsställelse över detta – att jag inte bara har suttit där och varit driv- ved i styrelserna utan att jag faktiskt har kunnat lämna det lilla bidrag till dessa företags framgångsrika utveckling som jag tycker att en styrelseledamot ska göra. Marianne Berg (v): Fru ordförande! Jag har inga fler frågor. Morgan Johansson (s): Jag har bara några korta avslutande frågor i två avseenden. Dels gäller det Legg Mason, dels Mikhail Friedman. Legg Mason var vi inne på lite grann tidigare. Utrikesministern har optioner värda i dagsläget ungefär 10 miljoner kronor, som utrikesministern kan lösa in om fem sex år. Utrikesministern svarade på frågan om varför han inte hade anmält hela innehavet från början. Han hade glömt det, vad jag förstår, i någon posthög under sommaren eller hur det var. Det var ju bra, för det var ungefär motsvarande en miljon kronor som du inte hade anmält. Det brukar jag aldrig hitta i mina posthögar. Men jag kan godta det så länge som en förklaring; utrikesministern glömde bort det. Carl Bildt var också inne på de etiska rekommendationer som togs fram under hans tid som statsminister. I de etiska rekommendationerna står det så här: Statsråd bör avhålla sig från placeringar i aktieoptioner, aktieterminer, ränteoptioner, ränteterminer, indexoptioner och indexterminer. Statsråd bör avhålla sig från att placera i sådana instrument. Nu har då Carl Bildt dels kvitterat ut 5 miljoner kronor från Vostok Nafta i form av optioner, dels har han löpande optioner i Legg Mason till ett värde av 10 miljoner kronor. Då är min fråga: Hur tycker Carl Bildt att det rimmar med de etiska regler som han själv var med om att ta fram en gång som statsminister? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Det rimmar mycket väl av den enkla anledningen att uttrycket placera i aktieoptioner innebär att man går in och köper aktieoptioner. Det tror jag att utskottets ledamöter förstår. Jag har inte varit och köpt några aktieoptioner. I bägge dessa fall handlar det om styrelseersättningar som det har beslutats om. I Legg Masons fall är det … jag tror som sagt att 90 procent av motsvarande amerikanska före- tag har optionsprogram som en del av styrelsearvoderingen. Det är synnerligen normal praxis i den delen av världen. I Vostok Naftas styrelse har jag inte heller placerat i några aktieoptioner. Det är en del av de styrelseersättningsprogram som bolagsstämman har beslutat om vid två olika tillfällen. Det är alltså väl förenligt med de etiska riktlinjer som Morgan Johansson refererar till. Morgan Johansson (s): Jag förstår den skillnaden. Men argumentet bakom – varför ni en gång som statsminister var med och ställde er bakom det här var just för att man aldrig någonsin skulle behöva råka ut för en situation där ens förtroende blev rubbat till följd av att man exempelvis kan misstänka att företag har hållhakar på en. Det var det som var själva poängen. Var det inte så?

141 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Utrikesminister Carl Bildt: Det kan jag inte svara på. Men hållhakeresone- manget fungerar inte, som jag har illustrerat för Peter Eriksson. Det är snarare jag som har en hållhake på företaget än tvärtom. Morgan Johansson (s): Då går vi vidare till Mikhail Friedman. Du jobbade ju ett tag för honom. Du var bland annat med om att uppvakta den dåvarande socialdemokratiska regeringen för några år sedan ihop med den ryske oligarken Mikhail Friedman. Min fråga är: Vad gällde den uppvakt- ningen? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! I Morgan Johanssons fråga låg ett påstående. Jag lämnar det därhän, för det är felaktigt. Men det är alldeles korrekt att jag har träffat och mer eller mindre kän- ner, kanske inte så mycket men dock, Mikhail Friedman sedan ett bra antal år tillbaka. Det gäller också många andra i det ryska samhällslivet av något varierande inriktning. Vi har suttit i en del gemensamma organ. Vi har suttit i International Advisory Board of the Council on Foreign Rela- tions i New York till exempel. Vi har också träffats i regelbundna möten mellan ryska och amerikanska affärsmän som organiseras av Rand Corpo- ration i USA, där jag också har suttit i styrelsen under ett antal år. Vi har träffats vid åtskilliga tillfällen, liksom många andra. Det konkreta är att han var här – det är möjligt att Morgan Johansson har ett datum, men det spelar inte så stor roll i sammanhanget. Då hjälpte jag till att sätta upp ett litet program för honom för att han skulle bekanta sig med svensk företagskultur och svenskt samhällsliv. I samband med det ringde jag näringsministern – det var Thomas Östros – och föreslog att han skulle träffa Mikhail Friedman. Jag sade att det såvitt jag förstår inte rör någonting konkret över huvud taget. Men Tho- mas Östros var ju ordförande, och en duktig och framgångsrik sådan – det vill jag gärna säga – i den gemensamma svensk-ryska blandkommittén som hade att ta upp olika typer av företagsaffärer som fanns mellan Sve- rige och Ryssland. I den egenskapen hade han mycket betydande kontakter med olika ryska näringslivsföreträdare. Nu blev det inte så, utan jag tror att sammanträdet blev med statssekreterare Söder. Vad som var innehållet i det sammanträdet vet jag inte, för jag var inte med. Morgan Johansson (s): Det Mikhail Friedman är intresserad av är att köpa in sig i Telia Sonera. Som av en händelse är nu också Telia Sonera upp- fört på utförsäljningslistan av den nya regeringen. Då blir min fråga: Om Mikhail Friedman, den här ryske oligarken som du har arbetat för, köper in sig i Telia Sonera och det krävs ett regeringsbeslut i detta sammanhang – kommer då Carl Bildt att anteckna sig som jävig? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Jag vill återigen påpeka att i Morgan Johanssons fråga ligger ett påstående som är felaktigt. Men jag lämnar det därhän.

142 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

En del av det som Morgan Johansson säger är i alla fall riktigt: Telia Sonera har ett rätt omfattande engagemang i Ryssland och en del andra närliggande stater. Där finns komplikationer som inte framför allt har med Alfagruppen och Mikhail Friedman att göra. Där har jag vid några tillfäl- len förmedlat information till Telia Soneras ledning, om utskottet skulle vara intresserat av det. Det ligger väl utanför granskningen, men i alla fall. Telia Soneras ledning vet om alla de kontakter som jag har haft i detta ärende som har rört Telia Sonera. Däremot saknar jag information om de rätt omfattande diskussioner som har varit i övrigt mellan Telia Sonera, Alfagruppen och den andra ryska ägargruppen, och för all del de turkiska ägargrupperna som är inblandade i detta. Även om jag skulle ha den informationen skulle jag inte kunna lämna den, för den faller givetvis under kommersiell sekretess. Det här är inget så där påfallande sensationellt. Om den fråga skulle uppkomma som Morgan Johansson ställer – men jag har inte haft några sådana uppdrag som han redovisar – så får vi ta ställning till det när den frågan uppkommer. Jag har inte haft några sådana engagemang eller intressen som han antyder, men ja – jag känner Mikhail Friedman. Jag känner också åtskilliga andra, inte bara i Ryssland utan också i Sverige, i Finland och i andra delar av världen. Peter Eriksson (mp): Jag vill bara kort reda ut en sak. Vad jag förstår är det utan tvekan så att Vostok Nafta under hösten hade en hållhake på Carl Bildt. Man hade haft full möjlighet att besluta att inte förlänga optionsprogrammet. Men Carl Bildt var angelägen om att få pengarna. Därför fanns det under en tidsperiod, som var just under det beslut som Carl Bildt deltog i och som handlar om jäv, en möjlighet för bolaget att stoppa utbetalningen och förlängningen av optionsprogrammet. Jag tänkte ställa en fråga om Sudan också. Det finns ju en anmälning som handlar om Sudan. Där säger Carl Bildt att han har haft ett antal träf- far och möten med regeringsrepresentanter från Sudan under den här perioden. Han har försökt prata med dem om hur viktigt det är med fred och att det vore bra för affärer och utveckling att Sudan får en fredlig utveckling. Jag har ingen anledning att ifrågasätta det. Men samtidigt är det så att effekten av Lundin Oils arbete och det Carl Bildt gör mycket väl också skulle kunna vara den motsatta. Slog det dig aldrig att du och Lundin Oils verksamhet i Sudan mycket väl kunde bidra till att stärka regeringen, som i sin tur fortsätter att medverka till folkmord i Sudan? Det kunde ju mycket väl vara effekten. Det är ingen som riktigt vet i dag om det också har varit effekten av Carl Bildts engagemang i Sudan. Det kanske har fortsatt att förlänga folkmordet i stället. Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Peter Eriksson är inne på Dar- fursituationen. Den ligger senare, och är egentligen inte relaterad till detta över huvud taget. Jag lämnar det därför därhän.

143 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Låt mig innan jag ger någon kommentar till frågan säga att jag tog med mig några exemplar av något för dem som är intresserade. Detta är skrivet av Christine Batruch, som är Senior Vice President for Corporate Gover- nance Affairs i företaget, i en av Sipri publicerad redogörelse för Oil and conflict: Lundin Petroleum’s experience in Sudan. Det är en bra redogö- relse för vad som inträffade. När jag skulle ta reda på det som Morgan Johansson frågade om, det vill säga när jag hade varit i Sudan, tittade jag i mina föga sorterade papper. Jag hittade i alla fall det papper som jag skrev i slutet på juli 2001 efter det att jag hade varit där i fem dagar. Det var ett papper som är mitt papper. Det hör inte till Lundin Petroleum. Det var ett papper som gick till ett antal beslutsfattare inklusive FN:s generalsekreterare. Det är en bedömning av situationen i Sudan vid den tidpunkten och förutsättning- arna för en fredsprocess. Det ligger väl utanför utskottets granskning, men eftersom det finns intresse för frågan vill jag gärna göra detta tillgängligt för dem som är intresserade av frågeställningen. Mer konkret, Peter Eriksson: Hade det varit så hade mitt ställningsta- gande varit helt annorlunda. Det säger sig självt. Peter känner mig ju i alla fall i någon utsträckning. Det var flera avvägningar där som var svåra. Som jag sade tidigare är det Afrikas största land. Det gränsar till tio andra länder. Det har aldrig varit riktig fred sedan det blev självständigt 1956. Det var lite tveksamt även dessförinnan. Så det är en oerhörd komplexitet i det hela. Jag var övertygad om och är fortfarande övertygad om att där vi har västlig närvaro i detta land skyddar vi människor. Det rörde mindre Lun- din Petroleum än till exempel det kanadensiska företaget Talisman; det var en stor kampanj för att driva dem ut ur landet. De kom sedermera att sälja, och det drivs nu av kinesiska företag. Jag är dessvärre alldeles över- tygad om att det är sämre för människorna i det området. Där finns ingen insyn. Där finns inga frivilligorganisationer. Där finns inga hjälparbetare. Där finns åtskilligt annat. Vi vet inte vad som inträffar i de områdena. Men där vi har västliga företag och frivilligorganisationer har vi ögon och öron som kan slå larm och som kan hjälpa. Det ska jag säga drev mig – och det har jag sett från andra konfliktområden – att vara närvarande. Då kan du i alla fall hjälpa människorna. Det är inte säkert att du kan lösa alla konflikter, vare sig i Sudan eller i Afrika, men jag tror att företag som är verksamma där, om de arbetar efter sociala principer och är ansvarstagande, faktiskt kan göra en insats för människorna. Många kan anse att jag har fel, men jag är alldeles övertygad om att när vi var där, med de hjälpprogram vi hade och med de ögon och öron som fanns på marken i den mycket begränsade del av Sudan där vi var, hjälpte vi faktiskt enskilda människor till ett bättre liv. Peter Eriksson (mp): Men det kan också vara så att skrupelfria företag bidrar till att stärka en regering som medverkar till folkmord.

144 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Utrikesminister Carl Bildt: Det finns skrupelfria företag. Jag är inte engagerad i sådana. Jag kan svara – och det gör jag med stolthet – för det som jag och vi gjorde. Vi inbjöd journalister dit ned. Svensk tv var där nere och gjorde ett reportage. Jag hade en omfattande dialog med FN:s sär- skilda rapportör för mänskliga rättigheter i Sudan, en tysk advokat som heter Gerhard Bauer. Han var nere i området, alldeles för kort enligt min mening, för att försöka värdera och hjälpa till. Men det här är ett område som är stort som Västeuropa, och vi var verksamma i ett område som var stort som … Ja, det vet jag inte. Peter Eriksson (mp): Får jag avsluta med en sista fråga? Efter att Carl Bildt har tillträtt som utrikesminister och tagit steget från Lundin Oil höll han en ganska kort tid därefter ett viktigt linjetal när det gäller den nya svenska utrikespolitiken men väljer då att inte använda ordet folkmord som tidigare har varit ett begrepp som den svenska regeringen har använt för att definiera och förhålla sig till situationen i Sudan. Det är då många som får intrycket att det är med hänsyn till de relationer utrikesministern har till Lundin Oil och också den sudanesiska regeringen. Varför medverkar du till en sådan förändring av den svenska hållningen som stärker intrycket att din affärsverksamhet har påverkat, försämrat och minskat tyd- ligheten i svensk utrikespolitik? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! I detta ligger väl också ett påstående som jag inte ska kommentera. Jag vill bara säga att vi hade en rätt lång och som jag tycker mycket bra interpellationsdebatt i detta i kammaren i går, där jag avlevererade ett rätt utförligt interpellationssvar om min syn på folkmordsbegreppet och folkmordsproblematiken. Jag har en betydande respekt för folkmordsbegreppet. Det har att göra både med för- intelsen, som vi inte ska devalvera, och risken att vi inflaterar folkmordsbegreppet i andra sammanhang. Jag har sysslat med detta rätt utförligt på Balkan. Men jag är övertygad om att Peter Eriksson har ett genuint intresse i frågan, och jag hänvisar till interpellationssvaret i kammaren i går och den relativt omfattande diskussionen, tyvärr inte med någon före- trädare för Miljöpartiet men med företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Ordföranden: Jag har bara en avslutande fråga. Informerade du Fredrik Reinfeldt om ditt innehav i Vostok Nafta? Utrikesminister Carl Bildt: Jag informerade om att jag hade en lång rad olika innehav som jag avsåg att avveckla. Ja. Ordföranden: Var han medveten om att du innehade optioner under det regeringssammanträde som vi precis har pratat om – Peter Gaz – när ni gav tillstånd för fortsatt förlängning av undersökning …

145 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Utrikesminister Carl Bildt: Det framgick av Statsrådsberedningens redovisning. Visst, absolut. Redovisningen skedde offentligt den 27 oktober, vilket ju Christina Weihe har redogjort för. Hon var väl medveten om detta när hon gjorde den jävsbedömning som hon har redogjort för. Hon är mycket klar i sin bedömning att det inte förelåg någon jävssituation. Ordföranden: Vem är enligt din uppfattning ansvarig för att avgöra jävsfrå- gan vid ett regeringssammanträde? Utrikesminister Carl Bildt: I det yttersta fallet är det det ansvariga statsrå- det som har att göra detta, men det är lite olika i olika fall. Det är lite komplicerat. Ordföranden har suttit i en regering, så ordföranden vet hur det här går till. Man kan vara föredragande i ett ärende. Då ser man ären- det självt. Man kan vara statsminister. Det har jag erfarenhet av. Då ser man alla ärenden. Man ser också beslutsförslagen. Man kan, som ordföran- den har erfarenhet av, vara fackstatsråd. Då kommer man till regeringssam- manträdet, som bekant, och har ingen information i förväg om de ärenden som kommer upp på det formella regeringssammanträdet. Den lista som ligger på bordet är bara ärendena men inte beslut. Beslutsmeningen är ju bara tillgänglig för statsministern. Detta är ett, enligt min mening, något egenartat svenskt system, men det är så det är. Ytterst ligger ansvaret vid jävsbedömningen framför allt på den som har att föredra ärendet och sedan de andra som kan ha information om ärendets karaktär. Ordföranden: Men det är statsrådets ansvar? Utrikesminister Carl Bildt: Ja, vilket statsråd vi nu talar om i det här fallet. Ja. Ordföranden: Jag pratar om utrikesministerns ansvar. Utrikesminister Carl Bildt: Ansvaret ligger väl framför allt på det statsråd som är föredragande i frågan. För det är det statsrådet som har att se om detta kan föreligga. Sedan är det Statsrådsberedningen. Ordföranden: Så det är inte utrikesministerns eget ansvar? Utrikesminister Carl Bildt: Jo, om han är informerad om ärendet. Men det är han ju inte i det här fallet. I det här fallet uppkommer inte frågeställ- ningen av den enkla anledningen att rättschefen i Statsrådsberedningen, som ju har tillgång till ärendelistorna i förväg, vilket ett enskilt statsråd inte har, och som också har tillgång till beslutsmeningen i det hela, vilket ett enskilt statsråd inte har, hade gjort den mycket klara bedömningen – och den har hon upprepat inför utskottet – att någon jävssituation icke förelåg. Ordföranden: Jag har uppfattat att det har funnits en annan uppfattning i detta i kommentarer som har lämnats senare av rättschefen. Jag frågar åter- igen: Är det utrikesministerns eget ansvar, eller är det någon annans ansvar att bedöma jävsfrågan?

146 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Utrikesminister Carl Bildt: Det beror lite på vilket ärendet är. Men jag hänvisar till vad Christina Weihe har sagt i denna fråga. Det är möjligt att ordföranden har tillgång till annan information om hennes inställning än den som framgår av vad hon sade inför utskottet. Jag har bara tillgång till det som framgår av vad hon har sagt till utskottet, och det är mycket entydigt i det här fallet. Ordföranden: Jag tackar för utrikesministerns närvaro här och förklarar konstitutionsutskottets sammanträde för avslutat.

Bilaga B12 Statsminister Fredrik Reinfeldt Torsdagen den 19 april 2007 Granskningsärendena 18 Statsminister Reinfeldts förordnande av statsråd, 20, 36 och 38 Utrikesminister Carl Bildts uppdrag och finansiella intressen och 21, 26, 29, 32, 33 och 39 Regeringens beredning av ärenden Ordföranden: Då är ni välkomna hit till konstitutionsutskottet. Sammanträ- det är härmed öppnat. Konstitutionsutskottet har som en av sina viktigaste uppgifter att för hela riksdagens räkning sköta om granskningen av regeringen. Det gäller regeringen i dess helhet men också enskilda statsråd, hur man har skött sina uppdrag. I år är det över 40 ärenden som är anmälda till konstitutionsutskottet. Vi har, som statsministern vet, en väldigt omfattande skriftlig dokumentation till grund för de bedömningar som utskottet gör. Trots detta finns det anledning, tycker vi, i vissa sammanhang att kalla till oss både tjänstemän och statsråd och i det här fallet statsministern till utskottet för att göra det möjligt att ställa muntliga frågor. Jag hälsar statsministern mycket välkommen hit till utskottet. Den utfråg- ning som vi nu kommer att ha av dig kommer att delas upp i tre olika delar. Den första delen gäller ärende nr 18. Det handlar om statsministerns förordnande av statsråd. Där har vi en anmälan från Socialdemokraterna. Den andra delen rör utrikesminister Carl Bildts finansiella intressen. Det är ärendena 20, 36 och 38. Där har vi anmälningar från Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Slutligen är det den tredje delen. Det handlar då om regeringens beredning av ärenden. Det gäller ärendena 21, 26, 29, 32, 33 och 39. Där har vi anmälningar från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Då är tågordningen den här i utskottet att statsministern får möjlighet att inledningsvis kommentera ärendena, om han vill göra det. Därefter kommer ordet att lämnas till anmälande parti. Sedan sker utfrågningen i den ordning som följer av storleken på partierna. Efter den här inledningen vill jag återigen hälsa statsministern välkom- men hit till utskottet. Du har då möjlighet att säga någonting inledningsvis om du skulle önska göra det. Varsågod!

147 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Statsminister Fredrik Reinfeldt: Tack, fru ordförande! Ärade ledamöter av riksdagens konstitutionsutskott! Tack för att jag har fått komma hit! Tack också för de välkomnande och inledande orden! Jag ska säga att bredvid mig, för dem som undrar det, sitter statssekreteraren i Statsrådsbered- ningen, Ulrica Schenström, och vid hennes sida sitter rättschefen i Stats- rådsberedningen, Christina Weihe, som ju har varit här på en tidigare utfrågning. Låt mig inleda med att säga att konstitutionsutskottet har en viktig uppgift. Konstitutionsutskottet är en del av den så viktiga kontrollmakten. Man ska bland annat granska regeringen och statsrådens arbete, väga hur det rimmar med lagar som regeringsarbetet faller under, och man utgör på så sätt en viktig del i riksdagens roll som kontrollmakt. Att vi i regering och riksdag kan föra denna konstitutionella dialog är viktigt, inte bara ur kontrollsynpunkt, utan i minst lika hög utsträckning för att det ger möjlighet att utveckla regeringens arbete till det bättre. I andra sammanhang äger den mer, kan vi säga, renodlat politiska granskningen rum i form av debatter i kammaren, i form av statsministerns frågestund, frågor och interpellationer. Det har sin plats. Det är en omist- lig del för demokratin och den demokratiska diskussionen, där idéer och politiska förslag ska brytas mot varandra. Med detta sagt tänkte jag gå in på det ärende som denna utfrågning gäller, nämligen förordnandet av statsråd. Själva anmälan gäller dels om statsministerns förordnande av statsråd kan anses falla under berednings- tvånget enligt regeringsformen, dels i vilka former som statsministerns förordnande av statsråd har beretts. Det är en i grunden intressant fråga som konstitutionsutskottet ger svar på redan i den promemoria som bilagts själva anmälan. Som framgår av konstitutionsutskottets egen promemoria, vilket jag också uttryckt i mina svar till utskottet, blir statsministerns beslut om regeringens sammansätt- ning alltså inte ett regeringsbeslut. De beredningskrav för regeringsärenden som anges i 7 kap. 2 § regeringsformen gäller således inte vid tillsättning av statsråd. Regeringsformen slår därmed fast ett antal andra saker av vikt. Den uttalar att det är statsministern som tillsätter övriga statsråd och har rätt att entlediga statsråd. Den berättar också i första hand om statsministerns ansvar att se till att de delar i regeringsformen som styr över de formella krav som ställs på ett statsråd uppfylls. Vid sidan av de formella kraven finns givetvis också en rad informella krav. Det handlar om att försäkra sig om att det tilltänkta statsrådet är inför- stådd med viktiga lagar och regler, om att försäkra sig om att statsrådet har kvalifikationer nog att axla det ansvar som följer med uppdraget, liksom om att inhämta referenser eller annat av värde som behövs som grund för att göra bästa möjliga statsrådsutnämning.

148 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Av utskottets promemoria framgår vidare att det inte finns någon enhetlig modell för tillsättning av statsråd. Det finns tvärtom många hänsyn att förhålla sig till för att bygga en regering med enskilt starka statsråd som fungerar som ett lag med ett kollektivt ansvar för politiken. Förtroende måste vara utgångspunkten i detta lagbygge, och förtroende byggs på grundval av ömsesidig tillit. De samtal som föranleder en stats- rådsutnämning ska ske med lagen som utgångspunkt samt äga rum mellan statsministern, i egenskap av regeringsbildare, och tilltänkta statsråd. Sam- talen bör kretsa kring professionella erfarenheter, kunskaper, liksom kring olika frågor av djupare personlig karaktär. Allt detta utgår jag från att tidigare statsministrar lagt till grund för sina statsrådsutnämningar. Allt detta har jag också som utgångspunkt i mitt eget arbete. Med detta sagt öppnar jag för att ta del av utskottets frågor. Ordföranden: Tack för den inledningen! Jag tänkte börja med att ställa några frågor direkt till statsministern efter den här lilla introduktionen till det här ärendet. I oktober gavs Fredrik Reinfeldt uppdraget att bli statsminister och också utse regering. Det är ett mycket stort förtroende som riksdagen och svenska folket visar Fredrik Reinfeldt. Det är en mycket viktig uppgift där det, precis som statsministern säger, krävs mycket noggranna förberedel- ser. Och det är en väldigt viktig process där noggranna överväganden görs. Det är kanske det absolut viktigaste uppdraget som statsministern har fått av Sveriges riksdag. Regeringen presenterades den 6 oktober. Ganska kort tid efter detta kom det ganska häpnadsväckande uppgifter om enskilda statsråd. Det var allt från brottsliga handlingar till andra typer av förseelser eller bindningar till följd av finansiella intressen som kom upp i debatten. Det ledde också till att kulturministern och handelsministern avgick väldigt kort tid efter det att de blivit utsedda, sex till åtta dagar, vilket är ganska anmärknings- värt. Det har icke hänt tidigare. Det var också en mycket massiv kritik som fortsatte kring andra statsråd i regeringen. Man ifrågasatte opartiskheten och integriteten och därmed också deras förmåga att utföra det viktiga uppdrag som de fått av statsministern. Skulle du, statsministern, så här med facit i hand ha gjort den här beredningsprocessen på något annat sätt än vad du gjorde? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag har genom mitt politiska liv lärt mig att man alltid ska ta alla erfarenheter till intäkt för att utvecklas i sina olika uppdrag. Man lär av allting man får erfarenheter utifrån. Men det går samtidigt att med den typ av efterklokhet som ju alltid är den bästa och enklaste formen av klokhet hävda att jag skulle ha gjort någonting annorlunda än vad jag faktiskt gjorde vid den process som ledde fram till att regeringen tillträdde den 6 oktober. Det grundade sig i ett långvarigt samarbete i vår borgerliga allians, som hade fördjupats från Högforsmötet och framåt, kring den politiska fördjup- ning som förberedde och också ledde till väljarnas förtroende i valet men

149 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

också till den särskilda äntringsstyrka som ju alliansen tillsatte och som gjorde förberedelser av just den karaktären att man tog fram aspekter av hur en regeringsbildning skulle kunna genomföras. Detta använde de fyra partiledarna i alliansen som ett underlag för att föra diskussioner. Det var också viktigt för mig i mina funderingar, mina överväganden när det gällde vilka som till slut skulle komma att utses. Ordföranden: Nu är det ju statsministern som har det här ansvaret. Precis som sades inledningsvis är det i och för sig formellt inte något beredningskrav i enlighet med regeringens ärenden i övrigt. Men det är ändå övervä- ganden som är väldigt noggranna och kräver en ganska omfattande beredning. Hade du en lista med kontrollfrågor som du utgick ifrån när du hade samtal med de personer som du tänkte dig skulle bli statsråd, där du gick igenom olika typer av engagemang för att förutse eventuella svårighe- ter när det gällde att utse de här personerna? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Som jag angivit i mitt inledande svar visste jag att det finns vissa utifrån regeringsform och lagar stipulerade krav som utgör en formell grund och som jag förde en diskussion kring. Jag nämnde i mitt svar att det blev väldigt mycket en diskussion av personlig karaktär. Att bli tillfrågad om att bli statsråd, med allt vad det innebär av ökat ansvar och medial granskning, är mycket omtumlande för människor. Det blir än mer omtumlande ju mindre förberedd man är på att få frågan. Därför är huvuddelen av de diskussioner man för av väldigt personlig karaktär. Vad ska mina barn tycka? Hur ska det påverka mitt liv? Är det här rätt beslut att fatta för mig nu? Det lämpar sig inte, tycker jag, för en offentlig diskussion. Jag vill bara återge för utskottet att det är den längre delen av diskussionen, som man för, det rent mänskliga. Jag ställde också den fråga som många har ställt före mig och som syftar till att just fånga in den typ av aspekter som ordföranden nämner, nämligen: Finns det någonting jag bör känna till som kan ha betydelse för hur du kommer att fungera som statsråd? Och jag fick en del svar som jag i tidigare sammanhang har redovisat. Ordföranden: Ska jag tolka det på det sättet att statsministern inte hade någon form av checklista, kontrollista, för att gå igenom den här typen av frågor kring bakgrund, kring eventuella händelser som skulle kunna påverka opartiskheten och integriteten för statsråden? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag har, som sagt, uppfyllt, i enlighet med regeringsform och lagstiftning, de krav som man måste uppfylla. Jag har haft en diskussion med var och en av dessa personer. Det var inte en enhetlig diskussion med var och en. Det tror jag också är en tidigare erfarenhet, att det inte blir samma typ av diskussion med var och en. Och jag har ställt frågan om det är någonting mer jag bör känna till. Men jag vill inte ge utskottet intryck av att en statsrådsutnäm- ning föregås av en genomgång av en persons hela liv. Jag tycker, som

150 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 sagt, att det är en fråga om förtroende mellan den här personen och mig. Men det är naturligtvis också ett faktum att de själva har lång gedigen politisk erfarenhet och egna förtroendepositioner. Så svaret är att någon lång lista av det slaget använde jag inte. Ordföranden: Ställde statsministern frågor kring sådana saker som om man hade anlitat svart arbetskraft, om man hade betalningsanmärkningar? Ställde statsministern frågor kring finansiella intressen när det gäller aktier och optioner och om eventuella domar? Den kända frågan om man betalar tv-licens kanske man inte ska begära. Det tror ju alla att vi gör. Men ställ- des det frågor kring eventuella betalningsanmärkningar och så? Ställdes den typen av frågor? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag menar just att denna fråga, om det är någonting mer jag bör känna till, syftade till att få det tilltänkta statsrådet att själv gå igenom detta, och det gavs också tid för detta. Det är oftast så att man för en dialog som pågår över en tid, eftersom det är väldigt svårt att tänka sig att man minuten efter man har fått en fråga är färdig att ge svaret. Under den diskussionen ber man dem att tänka över om det kan vara någonting som jag bör känna till. Ordföranden: Tycker då statsministern att den frågan var tillräcklig mot bakgrund av vad som sedan hände? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Jag kände mig mycket till freds – jag upplevde att jag fick svar utifrån vad de som gav svaren upplevde var helt korrekt. Ordföranden: Ställde statsministern över huvud taget några frågor när det gällde svart arbetskraft, betalningsanmärkningar eller när det gällde ekonomiska intressen och aktier och optioner? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Som jag angav tyckte jag att detta låg i frågan: Finns det något som kan komma att ifrågasättas i din roll som statsråd? Jag vill gärna återigen påpeka att detta handlar om personer som ska uppbära förtroendepositioner. Jag tycker inte att man ska ha som ingång i detta att man ska gå igenom hela brottsbalken och se i vilka delar de har haft problem. Jag vill också påpeka att väldigt mycket av det som fru ordförande inledde med var av typen medieanklagelser. Det är inte alltid sådant som har stämt eller som man de facto har blivit dömd för. Jag har också vid flera tillfällen sagt att det inte är min uppfattning – det var det inte då, och det är det inte i dag – att man ska ha inställningen att man inte ska få ha gjort någonting klandervärt under ett långt liv för att kunna bli statsråd. Om vi skapar den typen av attityder – att man redan i unga tonår ska börja planera för sin tillvaro som framtida statsråd och därmed leva helt vitt och utan några invändningar – skapar vi en helt ny miljö för vem som kan bli politiker.

151 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Jag tycker att vi har tydliga krav när det gäller hur man ska sköta sig under uppbärande av förtroendeuppdrag. Jag kan inte ha attityden att eventuella klandervärda saker man har gjort under hela livet innan man börjar uppbära förtroendeuppdrag automatiskt ska vara diskvalificerande. Ordföranden: Men frågan gällde ju om statsministern ställde frågor till de tilltänkta statsråden om de hade gjort några förseelser eller om de till exempel hade anlitat svart arbetskraft. På de svar som vi har fått har jag förstått att sådana frågor inte heller ställdes när det gäller aktier, optioner och andra finansiella intressen. Ska jag tolka statsministerns svar på detta sätt? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Frågan ställdes om det var något jag behövde känna till. Bland annat angav ett statsråd, som också har varit här och svarat för detta inför konstitutionsutskottet, nämligen Carl Bildt, att han ägde aktier och optioner, av vilka han avsåg att avyttra en hel del. Han angav också att han hade en hel del styrelseuppdrag som han skulle lämna. De svar som angavs var i en del fall av det slaget att de ledde till den typ av överväganden som jag nu återgav. Här fanns sådant som man hade gjort tidigare i livet och som kunde vara klandervärt, och det var då min sak att bedöma om det skulle vara diskvalificerande för möjligheten att bli statsråd. Då vägleddes jag av det synsätt som jag har redogjort för, nämligen att jag inte tycker att man kan betrakta allt det man har gjort i det tidigare livet, innan man uppehöll förtroendeuppdrag, som direkt diskvalificerande. Ordföranden: Men här fanns det ju förseelser som låg väldigt nära i tiden. Det handlade inte om vad man hade gjort som tonåring utan om förseelser som pågick eller som man hade gjort ganska nyligen. Det var alltså ganska nya saker. Fanns det någon typ av förseelse som statsministern tyckte att man kunde överse med, som man kunde säga om att ”det där var ju inte så farligt”, till exempel om man inte hade betalat tv-licensen eller anlitat svart arbetskraft? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Man kan dra sig till minnes höstens mediediskussion om detta. Där angav jag vid några tillfällen att det som svar på dessa frågor och även därefter hade framkommit saker som jag inte hade fått information om, men som jag ändå upplevde kunde tolereras mot bakgrund av den syn på förtroendeuppdraget som jag nyss angav. Ordföranden: Ska jag tolka statsministern som att det finns vissa typer av förseelser – brottsliga handlingar – som man ska ha överseende med? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag tror att vi kan leta oss tillbaka i den svenska historien och finna att det har förekommit överseen- den av detta slag i regeringar av olika kulör. Vi bör nog ändå ha attityden att vi ser allvarligt på att människor gör förseelser och att vi i en del fall har lagar och regler för att rätta till det men att vi också betraktar det som utagerat efter att man har avtjänat eventuellt straff. Men jag ska gärna

152 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 understryka att detta inte är någon exakt vetenskap. Det är klart att det finns överträdelser och förseelser som skulle kunna vara så pass allvarliga att man till slut kommer fram till att personen inte har levat ett sådant liv att det är rimligt att han eller hon kan uppbära förtroendeuppdrag. Det är en avvägning man måste göra. Jag menar att det finns en risk om man för ett resonemang som helt underkänner att man i någon del skulle kunna acceptera förseelser i tidigare liv. Då menar jag att vi är på väg över till en annan syn på vem som kan kvalificera sig för politiska uppdrag och förtroendeuppdrag. Detta kommer att ge svenska folket känslan av att de som är i politiken är en annan sort – de är inte som vi andra. Jag tror i grunden inte att det är detta som är kärnan i ett förtroendeuppdrag. Kärnan i ett förtroendeuppdrag är att man ska vara som andra och bära deras förtroende. Ordföranden: Statsministern, Sveriges regering är ju liksom Sveriges riksdag våra främsta politiska institutioner. Statsministern kan väl ändå inte anse att anlitandet av svart arbetskraft eller att man inte betalar tv-licens är något som är godtagbart för statsråd? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Frågan handlar mer om huruvida förseelser av olika slag som har begåtts tidigare kan accepteras i ett perspektiv där man kan komma i fråga för att bli statsråd. Det finns en gräns. Vi ska vara öppna för att föra diskussion om detta, men jag är inte beredd att acceptera ett resonemang som säger att ingenting kan accepteras. Däremot ska vi naturligtvis ha andra krav på hur statsråd sedan sköter sig. Där förutsätter vi naturligtvis att statsråd liksom andra med politiska förtroendeuppdrag håller en hög moralisk nivå. Men det har också i sådana fall visat sig att det inte alltid fungerar precis som det är tänkt. Ordföranden: Var går i så fall gränsen för statsministern när det gäller att ha överseende med förseelser? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag ska inte hävda att jag har den gränsen på papper i min innerficka eller att den är fix och färdig för mig. Jag skulle bli mycket förvånad om någon annan kunde prestera ett exakt svar på hur den gränsen ser ut. Jag har dock i mitt långa politiska liv ständigt återkommit till vikten av att vi agerar på ett förtroendeskapande sätt. Jag har engagerat mig i politikens förtroendeaspekter och är väldigt övertygad om att den klyfta mellan väljare och valda i Sverige som man ibland beskriver handlar just om brist på tillit och brist på förtroende. Det är inte alls så att jag tar lätt på dessa frågor. Jag ser det som en viktig del av hur man bland annat ska preparera den här typen av frågor. Jag har vid många tillfällen angett att det finns gränser, men med detta menar jag också att man inte helt kan underkänna en person på grund av någon del som skulle kunna kritiseras i personens tidigare liv. Jag vill också återigen påpeka att allt det som fru ordförande återger och som nämns i medierna inte alltid har varit exakt sant, till varje bokstav har åter-

153 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

givits korrekt eller har förhållit sig precis som det har framställts. Man hamnar lätt i en situation där det är mediernas beskrivning som folk tar till sig, och den är kanske inte alltid helt korrekt. Ordföranden: Vilka slutsatser drog du av att två statsråd tvingades avgå på väldigt kort tid – åtta respektive tio dagar? Tycker du att du skulle ha kunnat göra detta på ett bättre sätt? Hade det varit på sin plats med en mer genomtänkt och genomarbetad process från statsministerns sida? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Två statsråd fick lämna efter mycket kort tid, och en slutsats som jag drog var att jag behövde ställa fler frågor, vilket jag också gjorde med de två statsråd som därefter tillträdde. Ordföranden: Beredningsprocessen förändrades alltså efter de två avgång- arna från regeringen Reinfeldt. Ska jag tolka det på det sättet? Blev det då aktuellt att ha någon form av checklista? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Beredningsprocessen – om man nu använ- der det ordet – som också är grunden för den fråga som ligger till grund för själva utfrågningen, förändrades inte när det gäller synen på lagar, regler och regeringsform, däremot drog jag erfarenheten att man mer aktivt behöver hjälpa personer att gå igenom sitt eget liv. Jag tror att den erfarenhet man ska dra är att människor inte vet allt om sitt eget liv. Många människor vet inte exakt vad de gjorde när de fyllde 20, vad de hade för sig den där våren de fyllde 25 eller precis hur deras privatekonomi såg ut för 30 år sedan. Jag lärde mig att man mer aktivt behöver hjälpa till med att gå igenom det. Det gjorde vi också inför tillträdandet av de två statsråd som följde därefter. Ordföranden: Nu är det inte fråga om uppgifter som ligger 30 år tillbaka i tiden, utan vi pratar om att personer som statsministern utsåg till statsråd ganska nyligen hade begått förseelser eller hade pågående förseelser – brottsliga handlingar. Vad tycker statsministern så här efteråt? Borde inte statsministern ha ställt fler frågor redan inledningsvis och tagit vara på de erfarenheter som statsministerns företrädare har delgivit? Jag har ju sett att statsministern hänvisar till att han har tagit del av hur man har tillsatt regeringar tidigare. Det här är ju första gången statsministern har gjort detta, och viss handfallenhet kan man kanske ursäkta, men att sätta samman en regering och finna personer som kan fylla ett uppdrag som statsråd är det absolut största förtroende som han har fått av Sveriges riksdag. Finns det något i regeringsbildningsprocessen som statsministern tycker kunde ha gjorts bättre? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Så vitt jag har kunnat sätta mig in i detta har jag inte kunnat se att det har funnits någon enhetlig modell hos tidigare statsministrar när det gäller hur processen går till. Som jag påpekade

154 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 för utskottet tror jag heller inte att man kommer att finna fram till någon sådan, av det enkla skälet att det här handlar om människor. Man får olika typer av svar och olika typer av diskussioner med olika tillfrågade statsråd. Jag upplevde att jag ställde de frågor jag behövde och fick de svar jag behövde. Men av processen lärde jag mig att jag kan addera ytterligare frågor för att vara ett ytterligare stöd till statsråden när det gäller att gå igenom deras tidigare liv. Ordföranden: Då går ordet vidare till övriga partier. Först är det Henrik von Sydow, som representerar Moderaterna, som får ordet. Henrik von Sydow (m): Fru ordförande! Tack, statsministern, för de inledande kommentarerna. Den konstitutionella regleringen på det här området är mycket begrän- sad. Regeringsformen slår kort fast att det är statsministern som tillsätter statsråd. Konstitutionsutskottets egen promemoria är klar när det gäller att beredningstvånget inte gäller statsministerns beslut om regeringens samman- sättning. Mot den bakgrunden vill jag fråga: Vad har statsministern i övrigt tagit vägledning av i den här regeringsbildningen? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Min förberedelse byggde mycket på att den allians vi hade bildat – Allians för Sverige, som vi bildade i Högfors sommaren 2004 – innebar en unik fördjupning av det borgerliga samarbetet av ett slag som vi inte har sett tidigare under efterkrigstiden. Vi var väl förberedda när det gäller den politik vi vill utforma, och vi hade tidigt, redan i Högfors, diskuterat att vi hade anledning att också se över de borgerliga regeringsbildningarna efter valet 1991 och på 1970-talet. Till skillnad från det långvariga socialdemokratiska innehavet av regeringsmakten innebar ju dessa att vi fick koalitionsregeringar. Äntringsstyrkan gick igenom detta, pratade med statsråd och statssekreterare med erfarenhet från dessa regeringsbildningar och skrev underlag till alliansens partiledare. Man kom dessutom med förslag om hur en departe- mentsindelning skulle kunna se ut, som ju också är en grund för hur man sedan ska formera en regering. Det fanns ett gediget underlag. Det fanns omfattande diskussioner som fördes mellan de fyra partiledarna när det gäller hur detta sedan skulle kunna fyllas – vilka partier som skulle ha vilken funktion och vilka personer som skulle kunna komma i fråga. Vi valde också att mellan oss fyra vara öppna i fråga om namn eftersom det blev ett skäl att mellan oss få diskutera vem som kunde komma i fråga. Jag vill också understryka att sist och slutligen är det väldigt mycket en process där man måste gå igenom själv vad man vill se för personer. Det är ingen annan än jag som bär ansvar för vilka som utsågs till statsråd. Det är ingen annan än jag som gjorde bedömningen att det här var de lämp- liga personerna. För detta måste jag bära ensamt ansvar. Det är också av den karaktären i regeringsbildningen – och jag har noterat att även andra

155 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

har påpekat det – att de som eventuellt kan komma i fråga för att bli stats- råd är oftast de som vore lämpligast att konsultera därför att det är de som kan mest om politik. Det blir känsligt i sig, eftersom det oftast involverar den egna personen. Det förstärker draget av att man till slut måste fatta dessa beslut ensam. Henrik von Sydow (m): Tack för svaret. I konstitutionsutskottets skriftliga underlag skriver statsministern att han inhämtat information om hur hans företrädare har hanterat tillsättandet bland annat genom att läsa självbiogra- fier. Vilka slutsatser drog statsministern av sina företrädares processer? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Jag ska inte inför utskottet påstå att detta var en omfattande statsvetenskaplig genomgång av det enkla skälet att väl- digt mycket, menar jag, fanns i äntringsstyrkans arbete och i de förebere- delser som hade gjorts i dialog mellan statsråd och statssekreterare. Den person som i närtid hade den egna erfarenheten av att bilda regering, näm- ligen Carl Bildt, hade jag naturligen – eftersom jag hade frågat om han ville bli utrikesminister i regeringen – mycket långa samtal med. Henrik von Sydow (m): Jag tackar statsministern för svaret. Stefan Tornberg (c): Tack, statsministern. Jag vill också uppehålla mig vid den fråga som Henrik von Sydow tog upp: Vilka erfarenheter fanns av tidigare regeringsskiften? Jag förstår att det har funnits en process långt innan valet att förebereda regeringsskiftet och också att titta på det som har varit tidigare. Fanns det några medvetna val? Vilka medvetna val gjordes utifrån erfarenheter från tidigare borgerliga regeringar och tidigare socialdemokratiska regeringar för att utveckla det och kanske undvika misstag i processen? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Borgerliga regeringsbildningar har, kan man säga, väldigt mycket präglats av det de borgerliga partiledarna har sagt till väljarna, nämligen att vi ska respektera valutslaget. Det återspeglas också i hur regeringar har utformats. Det kan man se 1976, 1979 och 1991. Det är en fördelning av statsråden i regeringen som väldigt väl följer valutslaget. Det var naturligtvis en väldigt viktig utgångs- punkt. En annan diskussion som har förts är hur gedigen politisk erfarenhet, hur pass mycket egen erfarenhet av förtroendeuppdrag de har som utses till statsråd, ställt i kontrast till den diskussion som bland annat fördes under delar av Göran Perssons tid, att man utsåg många personer som inte hade en egen partipolitisk bakgrund, en egen erfarenhet och egna förtroen- deuppdrag. Vi var tydliga med att det är mycket bra om man har en egen gedigen partipolitisk erfarenhet. Det tycker jag också återspeglas i hur den borgerliga regeringen är sammansatt. Det är en väldigt speciell karaktär på att tillfråga någon att bli statsråd. Jag nämnde att det var omtumlande för personer att få den frågan. Jag kan också säga att det mediala granskningstrycket under den process då man

156 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 bildar en regering är omfattande. Och jag kan säga att min erfarenhet är att intresset för vilka politiska överväganden som en regeringsbildning handlar om får stå tillbaka för de ständigt återkommande frågorna om vilka personer man avser att utse till olika poster. Det finns ett enormt intresse för att få fram personerna innan processen är färdig. Det var viktigt för mig och mina alliansvänner att få en ordnad process på det viset att vi kunde ställa sådana frågor till personer som både skulle möjliggöra för dem att säga nej utan att bli uthängda i medier för att ha sagt nej och också ge dem möjlighet att ställa sig frågan vilket liv man ville leva. Man får inse att det här kommer att förändra det liv man lever. Man får fråga sina barn, sina livspartner: Är det här rätt beslut att fatta? Att möjliggöra det kräver att processen är mycket sluten, och tyvärr omöj- liggör det bredare konsultationer, för då kommer det att bli mediestyrda processer. Det är min absoluta ambition också i framtiden att så lite som möjligt få mediestyrda processer av det enkla skälet att då tror jag inte att vi får den bästa möjliga regering som vi skulle behöva. Den här typen av överväganden som jag nu har nämnt diskuterade vi och hade som utgångspunkter i regeringsbildningen. Stefan Tornberg (c): Den sittande regeringen har ju framställts som ett undantag egentligen just med tanke på den breda politiska förankringen. Man har haft en större förankring både i riksdagen och i det politiska Sve- rige. Jag förstår nu att det var ett medvetet val. Påverkade det de skilda förhandlingarna? Underlättade det processen? Var folk beredda på vad det här uppdraget innebar? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det skulle jag vilja säga. Så som den moderna politiken är och hur förutsättningarna kring riksdag och regering utvecklats – jag har ju själv kunnat följa detta då jag varit riksdagsledamot i 15 år och kan notera en förändring under mina år i politiken – har det blivit en råare, tuffare granskning av politiska makthavare. Det har lett till en delvis annan medial situation. Erfarenheter av det, att ha varit nära detta, att i realiteten ha varit granskad genom åren tror jag definitivt har underlättat. Jag vill gärna understryka att det var tydligt för mig och mina kolleger till vilka potentiella statsråd man ställer frågor. Ja, det fanns en del som hade rimliga förväntningar på att bli tillfrågade. Någon annan kanske tycker att man borde ha blivit tillfrågad. Men det fanns några som faktiskt inte alls vara inställda på att ens få frågan. Det var rätt tydligt för oss vilka de skulle vara, bland annat Carl Bildt. Han var inte alls inställd på att jag skulle ställa frågan till honom om att bli utrikesminister. Därför var det också viktigast att börja med de personer för vilka processen innebär störst förändring. Det var uppenbart för mig att det ibland skulle handla om, som i Carl Bildts fall, en omställning av livet, större än vad det inne- bär för till exempel en som är nyss invald i riksdagen, personer med talesmansansvar och som får frågan om att bli statsråd. På det sättet fanns det också skillnader att ta hänsyn till.

157 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Mauricio Rojas (fp): Fru ordförande! Tack, statsministern, för dina svar. Som du mycket riktigt påpekar har vi två uppdrag. Det första är att granska och kontrollera, och det har vi i det här fallet gjort, och också att tänka på framtiden, utvecklingsprocessen i konstitutionella frågor. Det är där jag vill uppehålla mig. Det är klart att rent formellt gjordes allt rätt, där finns ingenting att anmärka. Det skulle kunna finnas andra möjligheter att gå till väga, till exempel få mer formaliserade och mer utdragna processer för att utnämna statsråd, kanske blanda in andra granskare i processen. Det finns sådant i andra län- der. Har statsministern funderat på någon av dessa möjligheter som ett sätt att förbättra utnämningsprocessen? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Jag har under ett långt politiskt liv naturligtvis funderat en hel del på frågor av den karaktären, men jag vill inte säga att jag har gjort det som en följd av de diskussioner som vi nu för med konstitutionsutskottet. Regeringsformen ger ett tydligt uppdrag till statsministern att formera en regering. Det är så att säga statsministerns ansvar att göra det. Att gå över till ett system som bygger på en annan typ av maktdelningssyn är en rätt betydande förändring i så fall av hur svensk regeringsform och parlamentarism är utformade. Jag ska inte hävda att det inte är intressant att föra den diskussionen, men jag tycker nog att det system och sätt vi har att utse regering fungerar väldigt väl. Mauricio Rojas (fp): Tack så mycket för svaret. Med tanke på att det finns många olika konstitutionella erfarenheter i andra länder, vore det inte intressant att granska dem mera systematiskt genom en utredning till exempel så att vi får andra referenspunkter för just regeringsbildandet? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Vi har ju en grundlagsberedning som sitter, så rimligen förs väl den diskussionen lämpligen inom ramen för just denna utredning. Ingvar Svensson (kd): Enligt vad jag kan bedöma ingår det i statsministerns tjänsteutövning att utse statsråd, och det kan givetvis också bli föremål för granskning. Då har jag en liten fråga. Statsministern är ju statsminister för en koalitionsregering. Nu när man skulle utse statsråd förde man grundläggande samtal om de eventuella stats- rådens oförvitlighet. Jag undrar om statsministern genomförde alla de här samtalen, eller delegerades de till de olika partiledarna? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Ordningen fungerade så att vi hade en öppen namndiskussion mellan de fyra partiledarna. Det var också ett sätt för mig att säkerställa att jag förstod avvägningar som gjordes av andra partiledare. Halva regeringen består ju av statsråd som inte kommer från mitt eget parti. Men de frågor, som jag har redogjort för att jag ställde till de moderata statsråd som ingår i regeringen, framfördes av partiledarna när det gäller de övriga elva statsråden till de respektive stats- råden.

158 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Marianne Berg (v): Fru ordförande! Tack, statsministern, för inledningen. Jag har någon liten fråga om statsministern kände till, innan statsministern utsåg dessa till personer till statsråd, till exempel förehavanden av svart arbetskraft och obetalda tv-licenser. Så har statsministern tagit upp att det var en enorm mediehets kring detta. Det är inte så förvånande, eftersom det först kom ut i medier. Då är min fråga: När statsministern kände till detta, hade statsministern någon plan för hur han skulle presentera det och varför valen av just dessa personer var gjorda? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! På min ställda fråga om det var någonting jag behövde känna till fick jag i en del fall svar och som jag återgav till medierna. Man kan gå tillbaka och se att jag faktiskt gjorde det. Sedan var det annat som därefter tillkom som jag delvis inte hade fått svar på. Jag tror inte att jag kallade det mediehets, men det var alldeles uppenbart en väldigt medieuppmärksammad tid, det kan vi konstatera. Men jag upplevde att de svar jag fick var korrekta och givna efter bästa vetskap, men det fanns också saker som jag inte hade fått svar på. Marianne Berg (v): Allt har ingått i svaren från statsministern, så jag har inga ytterligare frågor. Mikael Johansson (mp): Statsministern har redogjort för hur han tagit del av tidigare regeringars erfarenheter vad gäller utnämningen av enskilda statsråd. Du har själv utifrån bland annat det, tillsammans naturligtvis med de övriga partiledarna i den borgerliga alliansen, försökt att ytterligare för- bättra processen. Då har du naturligtvis agerat efter det. Om det nu var så att det skulle komma fram nya fakta på bordet vad avser de enskilda statsråden som skulle kunna rubba förtroendet för de enskilda statsråden, hade du någon plan för hur du eventuellt skulle justera i regeringsbildningen, det vill säga, om du skulle sparka någon och till- sätta någon annan? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Mikael Johanssons fråga är mycket hypote- tisk. Men jag ska väl säga att det ligger på regeringschefens ansvar att både utse och avsätta statsråd. Den typen av beredskap måste man alltid ha. Mikael Johansson (mp): Men du hade inte någon enskild tanke om hur du skulle göra i och med att det antagligen skulle bli en ganska hård granskning av den nya regeringen i ett tidigt skede? Så skedde naturligtvis. Du hade inte några tankar för hur du skulle agera vid det tillfället? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Återigen är det ett mycket hypotetiskt resonemang. Jag kan inte svara på annat sätt än att jag alltid måste ha beredskap för att avsätta statsråd och därefter tillsätta nya statsråd. Ordföranden: Det är nu möjligt att ta en ny frågerunda om det finns fler frågor. Själv har jag ytterligare två frågor.

159 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Enligt tidningsuppgifter har det sagts att de övriga borgerliga partierna, nämligen Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet, själva har utsett sina statsråd. När statsministern nu svarade på Ingvar Svenssons fråga fick jag uppfattningen att det var på det sättet. Var det så, Fredrik Reinfeldt? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag tror att vi alla känner att regeringsformen utpekar statsministern som regeringsbildare och ansvarig för samtliga statsråd. Men jag tror också att det är väl känt i konstitutionsutskottets historia när det gäller borgerliga regeringar att övriga partiledare som ingår i koalitionsregeringar har ett stort ansvar för de stats- råd som utses från respektive parti. Vi säkerställde att jag som regeringsbildare skulle vara involverad i hela processen, och den fullgjordes genom att vi förde en väldigt öppen namndiskussion. Det var alltså klart för mig vilka statsråd som avsågs utses för Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet. Ordföranden: Enligt regeringsformen är det statsministern som utser stats- råden. Hade statsministern själv samtal med de personer från andra partier som skulle utses till statsråd? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Som jag angav för Ingvar Svensson är jag fullt medveten om att jag har ansvaret för hela regeringen. Det ändrar inte svaret att den specifika frågan ställdes av respektive partiledare men naturligtvis återgavs till mig. Jag var helt medveten om vilka personer de avsåg att utse, och jag tilläts också att ha synpunkter på detta. Vi förde alltså en öppen diskussion om vilka som kunde tänkas vara lämp- liga. Ordföranden: Genomförde statsministern själv en egen granskning och ställde frågor utifrån det som vi tidigare har tagit upp här, nämligen eventuella finansiella intressen, eventuellt anlitande av svart arbetskraft eller den fråga som statsministern själv tyckte var tillräcklig: Finns det någon- ting som du tycker att jag borde veta någonting om? Hade statsministern själv den typen av samtal med personer från andra partier som var tänkta att bli statsråd? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Den frågan formulerades men ställdes av respektive partiledare till personer från de övriga partierna, men svaren återgavs under våra gemensamma möten för att tillförsäkra att jag var införstådd med vilka svar som hade givits. Hela processen byggdes upp kring att vi förde en öppen namndiskussion oss fyra emellan. Jag var alltså medveten om vilka överväganden som fanns. Jag hade också möjlig- heter att framföra synpunkter på vilka som kunde vara tänkbara från andra partier. Ordföranden: Hade statsministern själv inga samtal med dessa personer? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Nej, fru ordförande, frågan ställdes av respektive partiledare för de andra partierna till de tilltänkta statsråden.

160 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Ordföranden: Det var ett klart och tydligt svar på frågan. Då går vi vidare. Statsministern har sagt att det är en omtumlande situation som personer som blir tillfrågade om att bli statsråd befinner sig i. Så är det ju. Då är ju statsministern den person som har ansvaret, som vi är överens om och som också framgår av regeringsformen, för att utse statsråden. Men statsministern har också ansvaret att göra en bedömning av lämplighe- ten och att försöka göra ett så bra beredningsarbete som möjligt för att säkerställa att de personer som utses kan klara av sina uppgifter. Det handlar inte om bara skicklighet, utan det handlar också om att man inte bär med sig något som på något sätt kan ifrågasätta ens opartiskhet eller integritet. Med tanke på det som statsministern har sagt om ett mycket gediget underlag och förarbete av de fyra borgerliga partierna, är det då inte underligt att två personer som utses som statsråd väldigt snabbt lämnar sina uppdrag? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Återigen: Jag ställde frå- gor utifrån det förberedda materialet och utifrån våra diskussioner, och jag tyckte att jag fick svar. Där vill jag påpeka att jag tror att inte någon ska föreställa sig att man kan genomföra en regeringsbildning och presentera 22 statsråd utan att medierna eller andra på något sätt framför någon form av kritik. Kritiken är ibland välgrundad och ibland ogrundad. Det finns en tendens att i sådana här uppdrivna lägen acceptera nära nog vilken beskrivning som helst. Några veckor senare kan det konstateras – och det kan gälla både socialdemokratiska regeringar och borgerliga regeringar – att det kanske inte var riktigt så som det beskrevs. Det finns alltså en risk att man tar i för mycket och att beskrivningarna går för långt i förhållande till hur sakförhållandena ser ut. Men det är klart att jag tyckte att det var jobbigt att det kom till en process med ett ifrågasättande som ledde till att två statsråd sade till mig att de ville avgå. Ordföranden: Så det handlade helt enkelt inte om att det var en väldigt slarvig beredningsprocess av statsministern när det gällde att utse statsråd? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag ställde frågan så som jag har återgivit till konstitutionsutskottet, och jag upplevde att jag fick svar. I den delen tyckte jag att jag hade fullgjort min del av regeringsbildningen såsom vi partiledare emellan oss hade diskuterat och såsom vi hade förberett oss. Henrik von Sydow (m): Konstitutionsutskottets uppgift är att granska det som har varit och de beslut som har fattats och om besluten har fattats på ett korrekt sätt. Mot bakgrund av de svar som statsministern har givit anser jag att frågan är väl utredd och har därför inga fler frågor. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Jag instämmer. Ordföranden: Man ska alltid ge statsministern tillfälle att få ordet.

161 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Stefan Tornberg (c): Vi har i dag kunnat bevittna ett regeringsskifte i ett grannland öster om oss, Finland, som också har fått en ny fyrpartiregering. Det är ett land som i många stycken är rätt likt Sverige, men just när det gäller regeringstillsättning har jag förstått att det skiljer sig rätt rejält. Man utser ledamöter för flera partier och voterar till och med i riksdagsgrup- perna om vilka som ska inneha respektive partiers poster. Jag utgår från att statsministern föredrar den svenska modellen. På vilket sätt skiljer sig karaktären på regeringschefens roll men också på regeringens arbete om man jämför den svenska och den finska modellen för regeringstillsättning? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag tror att det i det finska fallet finns en väldigt stark övertygelse om att man måste ha ett majoritetsunderlag i riksdagen, och det följer mycket just av hur regeringsbildningen går till. Det har lett till en delvis annan politisk kultur i Finland. Vi kan till exempel notera att Miljöpartiet i Finland nu ingår i en borgerlig regering. Det verkar inte vara Miljöpartiets idé här i Sverige. Så nog har det givit en annan politisk kultur, och det ligger delvis just i hur de väljer att tillsätta regeringar. Jag kan påminna om att Sverige från 1981 fram till valet 2006 faktiskt hade minoritetsregeringar oavbrutet, vilket avvi- ker från den finska situationen. Mauricio Rojas (fp): Tack, fru ordförande, och tack statsministern! Den fråga som är intressant är om de nya statsråden ska granskas offentligt innan de blir utsedda till statsråd eller efteråt. Jag ser att en komplikation med den modell som vi har, i och med den granskning som följer och som är som den är, är att det försvårar den inledande fasen i en ny regerings arbete, som det gjorde i statsministerns fall. Man kan i alla fall tänka att det vore bättre att få den processen i förväg än efteråt, inte minst när man har ett pressande budgetarbete framför sig. Det var en fundering, men jag skulle vilja veta vad statsministern tycker om detta. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! I ett tidigare svar angav jag att jag trots allt tycker att det svenska systemet utvecklat efter våra förutsättningar har fungerat väl. Men det har onekligen lett till en långva- rig tradition av minoritetsregeringar, vilket är ovanligt i andra länder, där man betraktar det som mer naturligt att ha ett majoritetsunderlag i riksdagen. Det skulle ske en uppenbar förskjutning om man hade vad Mauricio Rojas kallar en förhandsgranskning, därför att det skulle leda till frågan vem det egentligen är som tillsätter statsråden. Om en sådan förhands- granskning ska genomföras, till exempel i form av ett förhör liknande det som nu pågår, måste frågan till slut naturligtvis bli om det är det utskott som förhör som ska tillsätta statsråd eller om det fortfarande är regeringsbildaren som ska göra det. Den typen av frågor skulle man då behöva gå igenom ganska grundligt. Det skulle i realiteten bygga på mycket stora för- ändringar av regeringsformen och det sätt som vi har byggt upp detta system på i Sverige.

162 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Återigen: Det pågår grundlagssamtal i Sverige. Man kan föra diskussionen där, och de respektive partierna kan framföra sina synsätt. Men jag tycker som sagt att det svenska systemet, som naturligtvis har sina brister, trots allt har fungerat väl. Marianne Berg (v): Vi har tagit upp frågor angående statsministerns roll när det gäller att utse statsråd. Att samtalen, trovärdigheten och så vidare har stor betydelse håller jag med om. Vi har belyst personers trovärdighet utifrån nyttjande av svart arbetskraft, obetalda tv-licenser och innehav av aktier och optioner. Men jag har ytterligare en fråga kring detta. Kom det någonsin upp i beredningen och i samtalen att något av statsråden till exempel hade stora intressen i krigsindustrin? Om så var fallet, tyckte inte statsministern att statsrådet då miste i trovärdighet? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det kom inte upp några diskussioner relaterade till enskilda aktieinnehav av det slaget, genomgång av fondsparande eller något liknande. Jag vill gärna understryka att det enligt mig inte är diskvalificerande att äga aktier eller fonder för att kunna bli statsråd. Det fördes inte någon annan diskussion än att Carl Bildt angav för mig att han hade styrelseuppdrag och ett ägande som han avsåg att delvis avyttra för att kunna bli statsråd. Han markerade också att en del av detta skulle komma att ta lite tid, vilket jag då var medveten om när jag utsåg honom till utrikesminister. Mikael Johansson (mp): Statsministern har redogjort för hur väl förberedda ni i den borgerliga alliansen ansåg er vara vad gällde övertagandet av makten, som sagt redan 2004. Det är ett faktum att det är statsministern som utser statsråden och att det sker först i oktober. Jag skulle vilja höra lite grann om hur förberedelserna var när det gäller vilka statsråd som vid ett regeringsskifte skulle utses. Hade ni borgerliga partiledare redan på vårkan- ten, typ den 28 maj, gjort upp något slags statsrådslista som ni sedan plockade ifrån när det väl blev ett faktum att du blivit statsminister? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Så var det inte. Jag är av den bestämda uppfattningen att man inte kan ha statsråd på en lista vari- från man tar dem i tur och ordning. Det enkla skälet är att jag tror att meriteringen när ett statsråd ska utses väldigt mycket handlar om att man ska ställa sig frågan vem som är bäst lämpad och vem som har störst möj- ligheter att bära detta ansvar in i framtiden. Att utforma listor blir ofta mer en återspegling av vad personer har gjort eller vilka positioner de har haft. Det tycker jag inte att man som regeringsbildare ska ha som utgångspunkt. Därför har vi inte arbetat på det sättet, vilket jag också påpekade under regeringsbildningsprocessen efter valet den 17 september fram till det att regeringen tillträdde. Person- frågorna kom upp på slutet, de sista dagarna. Processen inleddes med att personer tillfrågades för vilka vägen till att bli statsråd var mest omtumlande. Det kunde man förutse att den skulle vara för alla. Men jag visste att det i en del fall skulle betyda större förändringar än i andra.

163 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Morgan Johansson (s): Om jag förstår saken rätt delegerade du hälften av dessa samtal till andra partiledare. Och den hälft av samtalen som du tog kan man säga att du slarvade med till den milda grad att två personer fick avgå efter några dagar. Skulle det kunna bero på att du var dålig på att ställa följdfrågor när du fick veta saker om de tillträdande personerna? Det fanns ett par medgivanden. Jag tror att ett par av de statsråd som sedan fick avgå gjorde medgivanden till dig när det gällde till exempel svart arbetskraft. Vilka följdfrågor ställde du i detta sammanhang? Frågade du: Hur lång tid tillbaka i tiden var detta? Finns det risk för att du dras in i en rättspro- cess och att du blir ställd inför domstol? Ställde du den typen av frågor innan du lät dem tillträda? Och tycker du nu i efterhand att det var rättvist mot dessa personer att låta dem till- träda trots att du kände till detta? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Jag ställde naturligtvis fler frågor när jag fick svar på min första fråga för att säkerställa att jag förstod vad det var. Och jag är övertygad om att de svarade efter bästa förmåga vad de visste att det handlade om. Jag kan säga att jag tyckte att det var hemskt jobbigt för dessa personer att genomgå hela denna process. Och jag hade inställningen då, och jag har inställningen nu, att jag har ett mycket stort ansvar att stå upp och försvara varje statsråd som jag har utsett efter all min förmåga. Morgan Johansson (s): När du då i dessa sammanhang fick veta att de hade anlitat svart arbetskraft – det medgavs ju av några av personerna – tyckte du då, och tycker du nu, att det var rättvist att ändå låta dem till- träda? Du har ju lång politisk erfarenhet, och du vet ju hur situationen blir, och du vet att sådant här aldrig kan döljas utan att det alltid kommer fram. Och du borde kanske ha kunnat förutse hur jobbigt det skulle bli för dem. Tycker du att du tog ditt ansvar som arbetsledare i den situationen, eller borde du kanske, när du nu i efterhand har medgett att du inte fullföljde dessa samtal på ett sådant sätt som du kanske borde ha gjort, ha varnat och sagt: Då ska du nog inte tillträda? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Jag kanske tycker att Morgan Johansson lägger till lite saker och sammanfattar saker som jag kanske inte har uttryckt dem. Jag förde naturligtvis en diskussion om att är det saker som jag ska ange att jag har fått till svar så kommer det att kritiseras. Och det är klart att vi förde en diskussion om vad det skulle innebära. I den delen tyckte jag att jag var väldigt tydlig för egen del i dessa samtal om att detta kommer att få den typen av kritiska konsekvenser. Jag tyckte att jag ställde frågor som jag skulle ställa. Jag tyckte att jag fick de svar som jag skulle få. Sedan följde en process som delvis tillförde nya element, och det påverkade säkert.

164 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Ordföranden: Då gör vi en liten övergång till nästa del av denna utfråg- ning. Det gäller Carl Bildts finansiella intressen, och det är ärendena 20, 36 och 38. Låt mig börja med att nämna något om en etikkommitté som tillsattes av Carl Bildt. I början av 90-talet hade vi också en borgerlig regering som leddes av den nuvarande utrikesministern Carl Bildt. Även då, i samband med den regeringsbildningen, ifrågasattes opartiskheten och integriteten för statsråd mot bakgrund av deras finansiella intressen. Då tillsattes en etik- kommitté för att just titta på detta. Det var mot bakgrund av den stora uppmärksamhet som fanns i fråga om statsråds förmögenhetsinnehav. Det sades från etikkommittén att eftersom statsråd inte ens bör kunna misstänkas för att handla i strid med kravet på integritet och opartiskhet är man angelägen om att framhålla att statsråden bör iaktta ett betryggande säkerhetsavstånd till gränsen för vad som kan vara ägnat att skada tilltron till dem. Det sades också från den etikkommitté som Carl Bildt och hans borgerliga regering var ansvarig för att ansvaret ligger på statsministern för att i möjligaste mån förebygga uppkomsten av intressekonflikter och jävssitua- tioner i regeringsarbetet. Man är väldigt tydlig med denna kommentar. Det arbete som denna etikkommitté gjorde har bifogats den skrivelse till riksdagen som lämnades 1996–1997. Den är väl känd för åtminstone nuvarande utrikesministern. Statsministern sade att han i samband med regeringsbildningen vände sig till Carl Bildt för att resonera om erfarenheterna av hur det är att bilda en regering. Upplyste Carl Bildt om innehållet i den här kommitténs arbete? Var statsministern väl förtrogen med vad som hade uttalats i det sammanhanget? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Får jag först fråga om utskottet medger att jag även i detta ärende inleder med ett försök att formulera mitt synsätt på det granskningsärende som har presenterats för mig? Ordföranden: Det kan du göra. Jag ber om ursäkt för att jag var lite snabb där. Jag trodde att vi kanske inte skulle ha det på det sättet. Men självfal- let ska statsministern få möjlighet att göra en kort inledning. Det kanske då också blir tillfälle att besvara denna fråga, så slipper jag ta den en gång till. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Jag tror att det är så. Annars kan jag naturligtvis också komplettera med svar på den frågan. Fru ordförande! I anmälan har det i huvudsak begärts att konstitutionsutskottet granskar utrikesminister Carl Bildts innehav av aktier och optioner mot bakgrund av de bestämmelser som finns i regeringsformen. Intresse finns också för den risk för jäv som kan uppstå samt för om Carl Bildt har lämnat ofullständiga uppgifter till Statsrådsberedningen om sitt innehav av optioner.

165 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

De frågeställningar som detta ärende gäller är inte ointressanta. Likafullt tror jag att det är viktigt att göra tydligt vad den form av prövning som utskottet nu gör bör kretsa kring. Det handlar inte om vad som har varit innan ett statsråd tillträtt. Det handlar inte om att föra vida resonemang om vad som eventuellt komma ska. Det handlar om att ur ett konstitutionellt perspektiv väga av vad som har hänt och gäller sedan ett statsråd har tillträtt. Till stora delar har många av de aspekter som utskottet har intresserat sig för berörts i tidigare utfrågningar. Statsrådsberedningens rättschef har redogjort för hur Regeringskansliet arbetar med eventuella jävsfrågor och meddelat att någon grund för jäv ej förelåg vid det regeringsärende som utskottet har intresserat sig för. Rättschefen har också slagit fast att denna bedömning gällde då och att inget har uppkommit som ger skäl att ändra denna uppfattning. Utrikesminister Carl Bildt har för sin del redogjort för sina tidigare och nu avvecklade engagemang utanför politiken. Han har också redogjort för frågor som rör hanteringen av de olika innehaven av finansiella instrument som fanns vid hans tillträde som utrikesminister, vilka nu avyttrats eller disponeras hos extern förvaltare. Låt mig därför ta min utgångspunkt i min egenskap av statsminister och redogöra för de delar som rör min roll och som kan vara av intresse för utskottet. Som jag har angett i svar till utskottet med anledning av granskningsär- endet om förordnande av statsråd hade jag i min egenskap av statsminister personliga samtal med berörda personer inför tillsättningen av statsråd. Den samlade bilden av de erhållna uppgifterna vid samtal tillsammans med vissa inhämtade referenser utgjorde grunden för tillsättningen av utrikesminister och andra statsråd. Att vi lyckades få tillbaka en person som Carl Bildt till svensk politik ser jag som en framgång. Sverige fick i och med detta en utrikesminister med djupa kunskaper i utrikespolitik, ett brett internationellt kontaktnät och erfarenheter till nytta för Sverige. Som bekant hämtades Carl Bildt tillbaka till politiken efter ett antal års engagemang på annat håll. Låt mig här säga att jag är den av åsikten att politiken berikas av att förtroendevalda har bakgrunder och erfarenheter med stor spännvidd. Det tillför det politiska arbetet nya kunskaper och motverkar bilden av politiken som en sluten verksamhet tillgänglig bara för ett fåtal. Politik bör inte heller ses som ett livslångt åtagande. Människor måste kunna lämna politiken för andra utmaningar för att sedan åter väljas till politiska förtroende- uppdrag. På samma sätt måste det vara möjligt att söka politiska förtroendeuppdrag även för dem som saknar tidigare politisk erfarenhet. En sådan institutionell öppenhet är självklar i ett demokratiskt samhälle och får inte förhindras av villkoren för avvecklingen av tidigare engagemang, detta oavsett om det handlar om uppdrag i en ideell organisation, fackföreningsrörelsen, näringslivet eller eget företagande. En politisk utnäm-

166 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 ning sker ofta med relativt kort varsel. Det gäller i synnerhet för en statsrådsutnämning som vid en regeringsbildning efter ett val de facto äger rum inom loppet av några få veckor. Att helt hinna avveckla tidigare uppdrag, överföra tillgångar till oberoende förvaltning eller finna lösningar för det egna företaget är inte alltid möjligt även om det självfallet är önskvärt. Att öppna för att den som inte uppfyller detta krav ska vara diskvalificerad från politiska förtroendeuppdrag är en utveckling som få skulle väl- komna. Vad gäller Carl Bildts ekonomiska tillgångar och uppdrag var det en självklarhet att de skulle hanteras enligt det regelverk som har gällt för tidigare regeringar när det gäller redovisning av ekonomiska och andra intressen. I detta ingick också att Carl Bildt skulle lämna uppdrag, främst ekonomiska men också sådana av annan karaktär. I Regeringskansliet finns etiska riktlinjer utfärdade av förvaltningsche- fen som gäller samtliga i Regeringskansliet. Vidare tillämpar regeringen i allt väsentligt den ordning om statsrådens redovisning av finansiella instrument som tillämpades av den förra regeringen. Ytterst vilar hela regeringsarbetet på det som står fastslaget i regeringsformen. Jag har i tidigare svar på frågor här i riksdagen sagt att regeringens utgångspunkt för arbetet är gällande lagar och regler. Statsrådens privata engagemang regleras i detta avseende i förvaltningslagens bestämmelser om jäv. Denna tillämpas och ska tillämpas som grund för dessa bedömningar. Detta är det svar som gäller även i dag. Ordföranden: Då vill jag återgå till min fråga som jag redan har framställt mot bakgrund av denna etiska kommitté som tillsattes av den dåvarande regeringen Bildt i början av 90-talet. Och det skedde mot bakgrund av att statsrådens opartiskhet och integritet mot bakgrund av förmögenhetsinne- hav ifrågasattes även då. Den här kommitténs rapport bilades den skrivelse som överlämnades från regeringen 1996–1997. Där utpekar man väldigt tydligt statsministerns ansvar för att se till att undvika intressekonflikter och jävssituationer i regeringsarbetet, vilket får betraktas som en självklarhet. Det står i denna rapport att statsråd bör avhålla sig från placeringar i aktieoptioner, aktieterminer, ränteoptioner, ränteterminer, indexoptioner och indexterminer. Man understryker också vikten av att statsråden har något som man brukar kalla för ett säkerhetsavstånd när det gäller vad som kan skada tilltron till dem just för att förebygga denna typ av intressekonflikter. Min fråga till statsministern är då återigen: Var statsministern informerad om innehållet i denna skrivelse? Det kanske rentav var så att Carl Bildt hade informerat statsministern i samband med att ni hade dessa samtal inför regeringsbildningen.

167 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Statsminister Fredrik Reinfeldt: Som Carl Bildt angav till konstitutionsutskottet i förrgår nämnde Carl Bildt att han hade stora kunskaper om vad som gäller för att kunna utses till statsråd och att han hade ett omfattande engagemang som han var tvungen att avveckla och som han också avsåg att göra. Jag vill bara påpeka, vilket jag tycker är en viktig distinktion, att väl- digt mycket av detta regelverk utformades för att ställa frågor om hur statsråd som redan är statsråd ska agera när det gäller den typ av finansiella instrument som nu nämndes. Den situation som Carl Bildt och jag hade att diskutera var hur han skulle avveckla intressen för att kunna komma i fråga för att bli statsråd, vilket han också gjorde i enlighet med de diskussioner som vi två hade. Ordföranden: Så statsministern ställde frågor till Carl Bildt om detta och fick alla de upplysningar som han behövde ha. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Carl Bildt redogjorde för mig att han hade ett antal styrelseuppdrag och också ett ägande som han delvis avsåg att avveckla, delvis avsåg att lägga i diskretionär förvaltning. Eftersom han på intet sätt var förberedd på den fråga som han skulle få påpekade han att det i en del fall också handlade om en avveckling av ekonomiska intressen som inte skulle kunna gå att göra omedelbart. Detta var jag medveten om. Och Carl Bildt sade: Jag vet vilka regler som gäller, och jag bara berättar att det är det som måste ske. Det beskrev han för mig. Ordföranden: Mot bakgrund av det ansvar som du har som statsminister just för att förebygga olika typer av intressekonflikter, krävde du då att Carl Bildt skulle lämna sina styrelseuppdrag och också se till att göra sig fri från de bindningar som man ändå kunde uppleva och som han nu efteråt har utsatts för väldigt massiv kritik kring att han hade? Var det ditt besked till Carl Bildt? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det var ju Carl Bildts besked till mig att han var väl medveten om vilka regler som gällde och att han avsåg att avveckla engagemang, avveckla visst ägande. Jag noterar att Carl Bildt också i beskrivningen av det ägande han avvecklade använde just termen ”säkerhetsavstånd”. Alltså, han är väl medveten om att förvaltningslagens jävsregler finns till värn för att man inte ska kunna sättas i fråga när det gäller ekonomiska intressen, att det inte i Sverige har ansetts diskvalificerande att man äger aktier eller fonder för att kunna bli statsråd men att vi har en ordning där man lägger dem i dis- kretionär förvaltning. Han var medveten om allt detta, och vi var överens om att han naturligtvis för att kunna bli statsråd måste göra den här avvecklingen och den här överflyttningen till diskretionär förvaltning. Vi var också överens om att det i en del fall inte gick att göra omedelbart, bland annat mot bakgrund

168 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 av att Carl Bildt ju befann sig i ett läge där han inte hade räknat med att få den här frågan men där jag ändå tyckte att det var viktigt att Sverige skulle få den bästa utrikesminister vi kunde få. Ordföranden: Kände du till optionerna som Carl Bildt hade i Vostok Nafta? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Givet den här diskussionen och den utgångspunkten fanns det ingen anledning för mig att gå igenom hela detta ägarinnehav eftersom det hade angivits för mig att det handlade om att föra över till diskretionär förvaltning eller att avveckla. Att det handlade just om optioner som en grund för att det i ett fall inte skulle kunna gå att avveckla direkt kände jag till. Ordföranden: Så statsministern var fullt informerad om innehavet som Carl Bildt hade i Vostok Nafta? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag var informerad om att det fanns en ersättning för ett styrelsearbete som fanns i form av optioner som inte omedelbart gick att sälja. Ordföranden: Var du informerad om värdet av de här optionerna och också förutsättningarna som Carl Bildt angav för dig för att han skulle kunna inneha de här optionerna? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det uppfattade jag faktiskt inte som den fråga som är relevant att ställa. Det är inte så att det finns någon så att säga gräns i den delen, för att det inte skulle kunna vara fem … eller en halv miljon. Jag visste att det var omfattande innehav av aktier som skulle läggas i diskretionär förvaltning. Men återigen: Det är inte diskvalificerande att äga aktier, fonder, för att kunna bli statsråd. Vi har ju i stället valt att säga att då ska man ha en förvaltning som ligger skild från en själv, vilket också Carl Bildt var medveten om. Ordföranden: Det är självfallet inte diskriminerande att äga aktier och att spara i allemansfonder till exempel; det är det ingen som har påstått. Vi pratar nu om ett omfattande innehav i Vostok Nafta-optioner. Carl Bildt har ju påstått inför utskottet att han inte kunde lösa in de här optionerna, eller lämna dem, utan att han var bunden vid att behålla de här optionerna. De skulle lösas ut i december. Var statsministern informerad om dessa förhållanden, och var det så Carl Bildt också hade beskrivit situationen? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Som jag angav berättade Carl Bildt att det i ett fall fanns en ersättning för styrelsearvode som inte omedelbart gick att avveckla. Jag vill också påpeka att vi den 27 oktober, i enlighet med den tradition som ju också den förra, socialdemokratiska, regeringen hade som utgångs- punkt, offentliggjorde innehav som bland annat gällde Carl Bildt.

169 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Ordföranden: Det är ju så att på regeringssammanträdet den 9 november gav regeringen tillstånd till bolaget Peter Gaz att fortsätta sina undersök- ningar av den svenska kontinentalsockeln. Det handlar om förberedelser inför en eventuell gasledning i Östersjön. Peter Gaz är ju ett företag som ägs av Vostok Nafta. I samband med det här sammanträdet deltog Carl Bildt i beslutet. Var statsministern medveten om en eventuell jävssituation? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Denna jävsfråga har ju ställts till rättschefen i Statsrådsberedningen och också till Carl Bildt, och det har angivits att bedömningen var att det inte förelåg jäv i denna fråga. Ordföranden: I samband med det här sammanträdet den 9 november var du då informerad om att Carl Bildt innehade de här optionerna och hade för avsikt att lösa ut dem i början på december? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Ja, fru ordförande, det var nog svårt för någon i Sverige att ha missat just den delen eftersom det var en mycket omfattande mediediskussion kring detta. Men låt mig återigen påpeka att det hade angivits för mig att det i ett fall fanns en ersättning för ett styrelsearbete som inte gick att avveckla omedelbart. Jävsfrågan tycker jag att rättschefen i Statsrådsberedningen och Carl Bildt har svarat på i utskottet. Ordföranden: Så du var alltså medveten då, den 9 november, om att Carl Bildt skulle lösa in de här optionerna i början på december – de han hade i Vostok Nafta? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det var alla som följer svensk politik medvetna om. Den diskussionen hade förts mycket omfattande. Men låt mig påpeka att det hade ingenting att göra med själva jävsfrågan som prövades och som har återgivits från Christina Weihe och Carl Bildt … hur man resonerade. Det leder också över till frågan: Hur sker så att säga en jävsprövning inför ett regeringssammanträde? Det är väl känt för konstitutionsutskottet att ett regeringssammanträde går ganska snabbt, det vill säga: Det är inte så att varje ärende – det kan vara över hundra ärenden – har långa genomgångar, utan väldigt ofta meddelas bara att man fattar beslut i enlighet med beslutsförslag. För att säkerställa att förvaltningslagens jävsregler ska efterlevas har man lite olika utgångspunkter. Sakägaren själv, det enskilda statsrådet, har ett ansvar för att göra bedömningar om det skulle kunna komma i fråga att man står i konflikt med dessa jävsregler och att anmäla det i så fall. Vi har också utarbetat en ordning där rätts- och expeditionschefer i de respektive departementen gör genomgångar inför regeringssammanträdet just för att säkerställa att det inte kan finnas den typen av frågor. Till det har vi dessutom den av regeringen den 27 oktober publicerade förteckningen över värdepappersinnehav som också är en grund för att kunna göra en bedömning inför ett regeringssammanträde. Till det kommer också att jag som regeringschef har ett ansvar för att ett möte jag

170 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 leder inte fattar beslut där någon kan vara jävig. Men inför detta beslut hade precis det jag nu redogjort för gjorts, och det bedömdes att det inte förelåg en jävssituation. Ordföranden: Frågan är hur stor medvetenheten var om kopplingarna mellan bolaget Peter Gaz, Gazprom och Vostok Nafta. Peter Gaz är ju ett helägt bolag till Gazprom, och innehavet som Vostok Nafta har är ett 90- procentigt innehav i företaget Gazprom. Det är ju detta som är intressant. Var statsministern medveten om att Peter Gaz var ett helägt dotterbolag till företaget Gazprom? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag tycker nog att rättsche- fen i Statsrådsberedningen och också Carl Bildt i denna jävsfråga rätt ingående har beskrivit hur detta förbereddes. Jag har ingen annan uppfattning än vad de har. Det är sedan upp till utskottet, naturligtvis, att pröva – det är ju det som är så att säga den konstitutionella prövningen – om det finns någon anledning att ifrågasätta jävsförhållandet i detta fall. Ordföranden: Nu var min fråga till statsministern om statsministern var informerad om kopplingarna mellan Peter Gaz, Gazprom och Vostok Nafta. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Min beskrivning av hur jävsregler upprätthålls är precis i enlighet med hur jag nu sade. Den görs så att säga preparatoriskt inför ett regeringssammanträde, av just skälet att ett regeringssammanträde går väldigt fort och att man inte har en lång genomgång. Jag har i min roll som regeringschef ansvaret att se till att det inte fattas beslut där någon är jävig. Det baserar jag på att jag vet att den här genomgången är genomförd och att jag i så fall får en signal antingen av det enskilda statsrådet själv eller av den prövning som görs i förhand. I det här fallet gjordes inte det. Jag vill också understryka att regeringen tillträdde den 6 oktober. Redan den 7 oktober samlade jag den nya regeringen på Haga just för att bland annat möjliggöra att få en bred genomgång av dessa regler för att vi skulle vara fullkomligt klara över att det är så här som jävsregler gås igenom. Också vid vårt andra sammanträde med den nya regeringen hade vi ytterligare genomgångar för att säkerställa att vi alla förstod hur jävsregler och andra regler kring ekonomiska intressen efterlevs. Det var alltså någon- ting som vi alla var informerade om. Jag var övertygad om att det hade gått till på det sätt jag nu har beskrivit. Ordföranden: Det var ett mycket långt svar, statsministern, men det var inget svar på min fråga. Jag återupprepar den för möjligheten att besvara den: Var statsministern medveten om kopplingarna mellan Peter Gaz, Gaz- prom och Vostok Nafta?

171 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det är svårt att ge ett annat svar än vad jag nu har givit därför att det är själva jävsfrågan som jag på det sättet har beskrivit hur det arbetats med. Jag tycker också att det inför utskottet har beskrivits utförligt att bedömningen var att det inte förelåg någon jävsfråga. Fru ordföranden ber mig att göra utvikningar om ägarförhållanden i rysk gasindustri. Men jag försöker förhålla mig till att svara om mitt ansvar när det gäller själva jävsfrågan. Ordföranden: Men det är ju just det. För att kunna göra en bedömning av om det föreligger jäv eller inte måste man naturligtvis ha kunskap om vilka företag … vilka beslut det är man tar. Även om det går väldigt snabbt på regeringssammanträdena är det väl på det sättet – kan jag ändå säga, med viss erfarenhet av regeringsarbete – att man är väl medveten om vilka ärenden som ligger på bordet. Det är ju inte varje dag man tar beslut om att genomföra undersökningar av botten på Östersjön för en eventuell gasledning – en väldigt stor fråga för Sve- rige ur många olika aspekter. Beträffande den fråga som jag ställt till statsministern kan jag inte tolka det på något annat sätt än att statsministern inte hade den här kunskapen om kopplingarna. Är det rätt? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag har återgivit hur en förberedelse för en jävsprövning görs, i det här fallet av rättschefen i Stats- rådsberedningen. Det ska, förutsätter jag, talas om för mig antingen av det enskilda statsrådet eller av den här förberedande processen att här kan en jävsfråga uppstå. Då har jag att agera på den informationen. Det gjordes inte i detta fall, det vill säga: Det fanns inte ett jävsförhållande enligt de bedömningar som har gjorts. Ordföranden: Nej, det är uppenbart att ingen sade någonting. Men fritar det statsministern och utrikesministern från ansvaret att göra en bedömning av jävssituationen? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Konstitutionsutskottet har då att pröva om det förelåg ett jävsförhållande. Den uppfattning som rätts- chefen i Statsrådsberedningen har återgivit, och Carl Bildt och även jag själv, är att det inte förelåg ett jävsförhållande; det var vår bedömning. Jag är ansvarig för att se till att beslut inte fattas av statsråd som är jäviga, och jag anser att det inte gjordes det i det här fallet. Ordföranden: Då lämnar jag ordet vidare. Ordet går till Moderaterna som är det näst största partiet i riksdagen. Är det Per Bill? Per Bill (m): Ja, det är rätt. Tack, fru ordförande! Men jag tror faktiskt att det är Miljöpartiet … Var inte de också en del i anmälan? Ordföranden: Så generöst! Det är alldeles riktigt. Självfallet ska också Mil- jöpartiet få ordet så här inledningsvis. Varsågod, Mikael Johansson!

172 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Mikael Johansson (mp): Tack, ordförande! Vi har ju andra innehav som Carl Bildt har redogjort för. Jag antar också att det framkom i de samtal statsministern hade vid utseendet av Carl Bildt som utrikesminister, som statsråd. Det gäller Lundin Petroleum där Carl Bildt har varit styrelsemedlem. Där är det väl så, vilket rimligtvis inte torde ha undgått statsministern med den gedigna riksdagserfarenhet du har, att det har funnits kritik mot hur just Lundin Petroleum har agerat i bland annat Sudan – kritik från männi- skorättsorganisationer. Vilka överväganden gjordes av statsministern för att Carl Bildt skulle ansvara för utrikespolitiska frågor där bland annat Carl Bildt var represen- terad i EU i de här frågorna och diskuterar bland annat på olika möten? Vilka överväganden har alltså statsministern gjort för hans möjligheter att agera, för Carl Bildts möjligheter att agera, på ett rimligt och bra sätt? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Min bedömning var att Carl Bildt var bäst skickad i Sverige att beträda posten som utrikesminister – grundat i hans många erfarenheter, djupa kunskaper i utrikespolitik och hans breda kon- taktnät. Min uppfattning är att han har utomordentliga förutsättningar att på ett bra sätt företräda Sverige i utrikespolitiken. Den utrikespolitiska deklarationen som Carl Bildt föredrog för riksdagen fattar regeringen kollektivt beslut om. Därmed kan man säga att själva basen för svensk utrikespolitik grundar sig på ett kollektivt beslutsfattande som ytterst jag själv är ansvarig för. Det är den tradition som vi har. Stats- råd representerar inom respektive område och påverkar förhoppningsvis, baserat på djupa egna kunskaper och kontaktnät, men politiken i sig formeras med ett kollektivt beslutsfattande där den ytterst ansvarige är statsministern. Alla dessa överväganden eller vad man ska kalla det var tydliga för mig när jag bad Carl Bildt att bli utrikesminister. Mikael Johansson (mp): Var det även tydligt från Carl Bildts sida att han bland annat hade rest i Sudan i sin roll som styrelseledamot i Lundin Petro- leum och träffat presidenten och andra intressenter i Sudan? Är det något som Carl Bildt har redogjort för? Om det är så, ansåg då statsministern att det skulle kunna påverka och att det fanns särskild betydelse i att försöka övervaka just den typen av frågor som Carl Bildt hade varit inblandad i i sina tidigare förehavanden som styrelseledamot i olika bolag till exempel? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Grunden för mig att till- fråga Carl Bildt var som sagt hans djupa kunskaper i utrikespolitik och ett brett kontaktnät. Kontaktnät betyder kontakt med människor som kan ha relevans i utrikespolitiskt hänseende. Jag har läst de icke justerade protokollen från utfrågningarna av Carl Bildt och Ian Lundin och noterat att utskottet har haft långa diskussioner om synen på Carls engagemang före tiden som utrikesminister. Jag tycker

173 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

att de har svarat mycket väl för de bedömningar som de har gjort. Jag kan av sättet att ställa frågor notera att utskottets ledamöter kanske inte helt och hållet har hållit med Carl Bildt i den beskrivningen. Men det är mer en fråga om att man gör olika bedömningar av ett agerande som Carl Bildt har gjort och som han menar har gjorts utifrån ambitionen att lägga grunden för varaktig fred och vara aktiv i utrikespolitiken, även under en tid då han inte innehade partipolitiska uppdrag eller för den delen var utrikesminister. Men detta var som sagt en del av underlaget för att hävda att han var kompetent att bedöma utrikespolitiska förhållanden. Det var en av utgångspunkterna för att tillfråga honom att bli utrikesminister. Mikael Johansson (mp): Jag överlämnar ordet till Moderaterna och Per Bill som nyss så vänligt överlät det åt mig. Ordföranden: Då går ordet vidare till Moderaterna som representeras av Per Bill. Per Bill (m): Fru ordförande! Många av oss som ingår i det orangea laget såg Carl Bildts återinträde i politiken lite grann som att värva en stjärna till det orangea laget. Det var lite grann som jag tror att många i Helsing- borg kände det när man lyckades värva Henrik Larsson. Det är lite konstigt ibland att de andra i de andra lagen inte förstår sig på de här riktigt fina värvningarna. Jag skulle vilja gå tillbaka till ärendet den 9 november. När jag lyssnar på en del av kritiken får man intrycket av att detta var beslutet att det skulle byggas en gasledning. Förhåller det sig på det sättet? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Själva beslutsärendet handlade om att förlänga möjligheterna, som hade fattats av en tidigare regering, att i enlighet med bland annat gällande konventioner och lagar granska möjligheterna för en eventuell prospektering. Något faktiskt för- slag för hur detta skulle kunna se ut finns ännu i denna dag inte på regeringens bord. Per Bill (m): Fru ordförande! Det betyder alltså att det egentligen var ett ärende som handlade om att förlänga ett beslut fattat av den socialdemokratiska regeringen, där Morgan Johansson och Berit Andnor ingick, och där ni medgav en förlängning utan några större förändringar. Är det så jag ska uppfatta det? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det är en helt korrekt beskrivning. Per Bill (m): Tittar vi på aktier och förmögenhet och så vidare, hur ser rutinerna ut för statsråden som på olika sätt innehar aktier och förmögenhet? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! De grundar sig bland annat på det etikarbete som hänvisades till under det tidiga 90-talet och som sedan övergick i en skrivelse under regeringen Persson som utformade en ordning där man beslutade att offentliggöra värdepappersinnehav och som den inkommande borgerliga regeringen direkt vid sitt första sam-

174 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 manträde beslutade att också fortsätta att hedra med precis samma utgångs- punkter. Det innebär att det värdepappersinnehav man har och också eventuella andra typer av engagemang eller vad det nu kan tänkas vara ska anges och offentliggöras, vilket skyndsamt förbereddes och presenterades den 27 oktober. Detta uppdateras därefter löpande för att kunna följa om det sker några förändringar i innehav, både i sådant som är lagt i dis- kretionär förvaltning och i sådant som inte är det. Per Bill (m): Det betyder alltså att det inte är någon skillnad på de rutiner som alliansregeringen följer och dem som den förra socialdemokratiska regeringen använde sig av. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Vi valde att följa precis samma system. Per Bill (m): Som jag förstår det är det inte bara statsministern som får tillgång till listorna över vilka eventuella aktieinnehav som finns, utan det får också medierna och allmänheten tillgång till. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Ja, fru ordförande, det är helt korrekt. Det var ett mycket efterfrågat papper när det kom den 27 oktober. Per Bill (m): Det som konstitutionsutskottet har tittat närmare på är om det kan finnas bindningar mellan statsråd och beslut som fattas. Jag vill ställa några raka frågor. Finns det någon koppling mellan Sveriges regering och Vostok Nafta? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det finns det inte. Per Bill (m): Finns det någon koppling mellan Sveriges regering och Lun- din Petroleum? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag antar att det med koppling menas att det på något sätt skulle förekomma några särskilda kontakter eller något som skulle kunna leda till frågor av jävskaraktär eller något liknande. Det finns det inte. Per Bill (m): Fru ordförande! Jag har en sista fråga. Diskussionen som vi har haft, delvis här i konstitutionsutskottet men också mycket i medierna sedan den borgerliga alliansregeringen trädde till, handlar lite grann om in- och utgångarna i politiken och möjligheterna att göra denna typ av värvningar – om jag får använda sportklyschor, vilket jag kan göra med statsministern men kanske inte med Carl Bildt – från näringslivet. Har statsministern under de månader som har varit märkt någon skillnad i om det kommer att vara lätt eller svårt att värva framtida spelare till laget? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! I Sverige förs det ofta en diskussion om att vi är ett land präglat av stuprör. Jag tror att många har hört den beskrivningen och att det i alla typer av verksamheter ofta talas om samordning för att komma förbi stuprörstendenserna.

175 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Låt mig också påpeka att det i hög grad också gäller hur vi rör oss i arbetslivet och i våra professionella karriärer. Det är ofta så att den som är i politiken har tidigt gjort valet att gå in i politiken. Den som är i närings- livet har tidigt fattat det beslutet. Ofta korsar man inte dessa stuprör eller gränser, från den ena sidan till den andra. Jag tror i grunden att det finns anledning att tro att detta inte är alldeles bra. Sverige är ett litet land, och det skulle vara bra för oss om vi hade fler som berikade vårt gemensamma kunnande genom att lite oftare passera över dessa gränser, gärna också först i en riktning och sedan tillbaka, som Carl Bildt är ett exempel på. Jag har flera gånger uttryckt att jag har som ambition att försöka väga in detta, både när det gäller vilka som kan utses till statsråd och över huvud taget. Jag är också ordförande för ett stort politiskt parti. Jag ska också försöka att uppmuntra att den typen av utveckling diskuteras när det gäller hur vi rekryterar riksdagsledamöter, kommunalråd och personer till politiken som helhet. För att svara på Per Bills fråga så ska jag säga att när man har jobbat med detta i några år slås man av hur många som är rädda, just för att det är en tuff granskning och för att det uppfattas som att man i allt man gör blir konstant ifrågasatt och att det är ett synsätt på politiska uppdrag eller på politikerna i politiken som man inte känner igen från någon annan del av samhället. Det är möjligen fel. En och annan skulle säkert säga: ”Låt mig bara berätta att så är det för oss också.” Jag kan bara återge dessa diskussioner. Det är klart att det påverkas negativt om det uppfattas som att det blir ännu svårare för dem som försöker att gå från en sektor till en annan. Ordföranden: Per Bill verkar nöjd med de svaren. Då går vi vidare till Centerpartiet och Stefan Tornberg. Stefan Tornberg (c): Fru ordförande! Precis som statsministern nämnde är det Carl Bildts tid som utrikesminister som vi har att granska i konstitutionsutskottet. Samtidigt var väl utnämningen av Carl Bildt en av de mer uppmärksammade statsrådsutnämningarna. Det är väl det som föranleder uppmärksamheten efter den perioden. Det är ett faktum att han under den tid som han var frånvarande från politiken har agerat inom andra kretsar än den rent partipolitiska och har skapat både finansiella intressen och personliga och politiska nätverk. Vi har hört att detta fanns med i beredningen av utsedda statsråd. Det gjordes säkerligen en övervägning här. På vilket sätt var detta en belastning respektive tillgång i valet av Carl Bildt som utrikesminister? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Carl Bildt har angivit till konstitutionsutskottet att när jag ställde frågan till honom ifrågasatte han själv om det var så klokt, inte av det skäl som kanske konstitutionsutskottet diskuterar utan mer allmänmänskligt. Han ifrågasatte om det var så klokt att han skulle återinträda i politiken efter mycket lång tid och med

176 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 den omfattande erfarenhet som han har av politiska uppdrag, och han undrade hur jag som regeringsbildare uppfattade det faktum att han själv hade varit statsminister i en tidigare regering. Jag angav till Carl att det var ytterligare ett argument som kunde vara bra att ta med i ett läge där vi efter tolv års socialdemokratiskt maktinne- hav, och i de diskussioner som vi hade fört, kunde konstatera att några av de statsrådsutnämningar som vi diskuterade i alliansen innebar att vi fick tillbaka statsråd som hade tidigare statsrådserfarenhet, men de var få. Många skulle i realiteten bli utnämnda till statsråd för första gången. Och eftersom det handlar mycket om att bygga ett kollektiv som ska fungera tillsammans är det bra att föra in någon, när den möjligheten nu ges, som har en lite djupare egen erfarenhet. Det såg jag alltså som en fördel och inte, som man ibland har försökt att antyda, som ett möjligt problem eller hur man nu ska beskriva det. Den typen av diskussioner fördes. I den tid som vi lever i är det bra att ha en utrikesminister som är djupt kunnig i utrikespolitik. Utrikesministrar tenderar att resa mycket och vara mycket närvarande ute i en orolig värld. Då är det bra om man från början har ett kontaktnät och har djupa kunskaper i de många konflikter som en utrikesminister har att förhålla sig till. På alla dessa punkter var det svårt att finna någon bättre än Carl Bildt. Stefan Tornberg (c): Har det, bortsett från själva diskussionen om eventuellt jäv, förekommit nackdelar eller problem i regeringssamarbetet på grund av Carl Bildts tidigare engagemang? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Nej, av just de skäl som jag angav, alltså att det var fråga om att avveckla en del engagemang. Men tack och lov har han inte avvecklat sina erfarenheter och sitt kunnande. Jag har väl snarare kunnat konstatera hur nyttigt det varit för regeringen att vi har en utrikesminister som är så djupt kunnig och som också har ett så omfattande kontaktnät in i många av de världskonflikter som en regering ofta har att förhålla sig till. Jag kan för utskottet nämna att jag denna eftermiddag ska ta emot presidenten för den palestinska myndigheten, Abbas. Carl Bildt har precis varit i området och känner många av dem som är en del av denna djupa och svåra konflikt. Det är ytterligare ett exempel på hur det snarare är en för- del att Carl Bildt har de kunskaper och det kontaktnät han har. Mauricio Rojas (fp): Fru ordförande! Jag vill börja med en sakupplysning. Det har här tidigare hävdats att Vostok Nafta, som är det företag som Carl Bildt var inblandad i, skulle vara majoritetsägare till Gazprom. Så är inte fallet. Vostok Nafta äger bara en procent av Gazprom. Det är ganska viktigt att alla får det klart för sig. Jag skulle vilja fråga statsministern om han tycker att ägande av värde- papper i Vostok Nafta, Lundin Petroleum eller Legg Mason är diskvalificerande för en svensk utrikesminister.

177 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Ordföranden: Innan statsministern får ordet vill jag understryka att det är fråga om en missuppfattning från Mauricio Rojas sida. Det är Vostok Naf- tas innehav som till 90 procent består av Gazprom. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det är min uppfattning att det inte är diskvalificerande att äga aktier eller fonder. Det är också min uppfattning att ett omfattande ägarinnehav, i enlighet med de etikregler som här diskuteras, lämpligen leder till att man lägger förvaltningen av det man äger i en diskretionär förvaltning där man själv inte har inflytande över förvaltningen. Därmed säkerställer man att det inte kan uppkomma den typ av jävsfrågor eller intressefrågor som det naturligtvis annars lätt kan bli diskussion kring. Jag kan också notera att Carl Bildt själv inför utskottet angav, just med hänvisning till säkerhetsavståndet, att han väljer att avyttra vissa aktieinnehav, inte för att han tror att de skulle stå i strid med några regler utan för att hedra denna tanke om att det finns ett säkerhetsavstånd. Jag tror att även utskottet kan hålla med om att det inte kan vara givet, som ett papper i innerfickan, exakt hur det ser ut. Det handlar mer om en lämplighets- bedömning från fall till fall. Det kan, som sagt, i en del fall vara lämpligt, just för att hedra ett tänkt säkerhetsavstånd, att avveckla en del aktier och fonder. Mauricio Rojas (fp): Statsministern sade att det vore önskvärt att fler personer kunde gå från politiken till näringslivet eller akademien, gå fram och tillbaka så att säga, och att det vore berikande. Om vi utvecklar en praxis som innebär att till exempel en som kommer från näringslivet till politiken kanske hamnar i situationer där också det företag den personen arbetat i blir utsatt för ett slags politisk domstol, undrar jag vad statsministern tror om den situationen. Hur skulle det påverka den rörlighet som är så önskvärd? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Låt oss konstatera att om man får sitta en stund och försöka framställa det som att företag är dumma kan man, i rätt politisk miljö, göra listan ganska lång. Det är till och med så att nästan inga blir kvar. I någon mån kan den som är djupt kritisk till kapitalism och företagande komma fram till att all form av ägande, alla företag, av något skäl eller på någon grund är av ondo. Jag ska gärna ta den debatten, diskussionen, utifrån politiska förtecken. Den syn på ägande som präglat svensk inrikespolitik, såväl som andra länders, är en mycket viktig ideologisk diskussion. Om det sättet att se på ägande och erfarenheter används och riktas mot enskilda personer som kommer från näringslivet kommer det att fungera precis så som Mauricio Rojas antyder. Det blir som att slänga igen dörren i ansiktet på människor, som då upplever att det inte är någon idé att för- söka komma med de erfarenheter de har eftersom det beskrivs som icke önskvärt. Det enda som då är önskvärt är att ha egna partipolitiska erfarenheter från år i ungdomsförbund, från lokala församlingar och från de

178 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 många möten som vi har inom politiken. Det har sitt värde, men om det är det enda värde utifrån vilket vi bygger upp våra politiska institutioner då gör vi det allvarliga misstaget att vi snävar in vem som kan ha politiska förtroendeuppdrag och exkluderar därmed stora delar av den svenska befolkningen. Det är inte en utveckling som jag vill bidra till. Mauricio Rojas (fp): Att jag ställer frågan beror på att vi hade en utfråg- ning i måndags med vd:n för Lundin Petroleum som är i, eller tangerar, den situation som jag beskrev. Jag tror att vi måste ta detta på allvar. Jag delar statsministerns önskan att vi ska kunna få den möjligheten. Det förut- sätter dock att vi i hela det politiska systemet är varsamma med hur vi använder den makt som vi faktiskt har. Jag vet inte om statsministern har någon ytterligare kommentar till det. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag vill bara hänvisa till det jag sade tidigare. Ingvar Svensson (kd): Min första fråga kan besvaras relativt kort. Är det inte så att förvaltningslagens jävsregler inte gäller regeringen men tilläm- pas i praxis av den? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Ja, det är korrekt. Ingvar Svensson (kd): Jag har en fråga angående listan från den 27 oktober. Den var ju väldigt populär bland medierna, och jag förmodar att den också föredrogs för statsministern. När det sker förändringar, anmälningar av de finansiella intressena, undrar jag: Uppdateras listan då? Ja, den går ju till rättschefen, men uppdateras den för statsministern? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Ja, jag får den uppdate- rade listan, men den blir också offentlig. Ingvar Svensson (kd): Okej. Sedan har jag en fråga som gäller jäv och beslutet den 9 november. Jag har suttit ganska länge i konstitutionsutskottet, men jag lärde mig något nytt vid utfrågningen med Carl Bildt, nämli- gen hur man hanterar listan i regeringen. Det är tydligen så, enligt Carl Bildt, att på listan finns ärendet upptaget, men beslutsmeningen hanteras bara av statsministern och av det föredragande statsrådet; den är givetvis även känd av rättschefen. Är det en bra ordning att de övriga statsråden inte är informerade om beslutsmeningarna? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det finns ingenting som diskvalificerar att ett statsråd kan få mer information eller att man för den delen också kan ställa frågor vid regeringssammanträdet. Jag tycker inte att vi ska ge sken av att man inte kan inhämta underlag inför de beslut man ska fatta. Det kan man göra. Ingvar Svensson (kd): Fru ordförande! Jag ställer frågan med anledning av att om det är fråga om väldigt många regeringsärenden – jag har ingen erfarenhet av det, men här finns ju ett antal andra som har det – kan det vara svårt för det statsrådet att avgöra om det för vederbörande föreligger

179 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

en jävssituation ifall han eller hon inte är underrättad om beslutsmeningen och inte själv är föredragande. Det var den problematiken frågan gällde. Jag ifrågasatte inte att man kunde få upplysningar om man begärde det. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag menar att det framgår av sammanträdeslistan vilken typ av ärenden vi ska fatta beslut om. Jag tycker att jag också redogjort för att hedrandet av att säkerställa att det inte fattas beslut av närvarande statsråd som är jäviga handlar om flera saker som görs samtidigt. Det handlar om att reagera för egen del. Det handlar om de förberedande genomgångarna som görs av respektive rätts- och expeditionschefer och i sista hand även av rättschefen i Statsrådsbered- ningen – bland annat av det dokument som presenterades första gången den 27 oktober. Det handlar också om mitt ansvar. Det är alltså på flera sätt säkerställt att det görs en genomgång som innebär att vi inte hamnar i en situation där vi fattar beslut med jäv. Marianne Berg (v): Fru ordförande! Jag vill ha ett klargörande av det som jag tycker är den springande punkten och som vi ofta återkommer till. Kände statsministern till, eller hade blivit informerad av utrikesministern om, kopplingarna mellan Gazprom och Vostok Nafta å ena sidan och Peter Gaz och Vostok Nafta å andra sidan? Statsministern kanske kan svara kort, ja eller nej. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag kände till, vilket jag angivit, att han skulle avveckla delar av ett ägande. Eftersom jag har att säkerställa att ett statsråd under sin tjänsteutövning inte kan ställas i fråga, bland annat utifrån de jävsregler vi nu har diskuterat, var jag därmed nöjd med svaret att i den mån det fanns ett ägande eller styrelseuppdrag som kunde sätta detta i fråga så skulle Carl Bildt avveckla det. Marianne Berg (v): Statsministern tog upp att han hade kännedom om att utrikesministern skulle avveckla vissa uppdrag, men jag fick inte svar på min fråga. Den är ganska lätt. Jag tycker att statsministern kan svara mig med ett ja eller nej. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag kände till att Carl Bildt hade styrelseuppdrag i bland annat Vostok Nafta. Jag kände till att en del av ersättningen utgjordes av optioner som inte gick att sälja direkt. Jag kände också till, och vi säkerställde, att dessa skulle avyttras. Marianne Berg (v): Jag har fortfarande inte fått svar på min fråga. Men jag tackar för det svar jag fick. Jag har ytterligare en fråga. Den gäller det möte som ägde rum den 9 november då regeringen fattade beslut i många ärenden. Ett av ärendena gällde fortsatt prospektering, att förlänga just Peter Gaz tillstånd att under- söka kontinentalsockeln i Östersjön. När det då visar sig att Carl Bildt haft finansiella intressen i detta beslut är min fråga: Anser statsministern, när dessa fakta kommit fram, att Carl Bildt befann sig i en jävssituation?

180 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Än en gång: Det är upp till konstitutionsutskottet att pröva denna jävsfråga. Den beskrivning som givits av rättschefen i Statsrådsberedningen, av Carl Bildt och också av mig här i dag är att den samlade bedömningen var att det förelåg inget jäv när beslutet fattades. Morgan Johansson (s): Fru ordförande! Låt mig först göra en kommentar. Mitt och Berit Andnors namn nämndes av Per Bill när det gällde tidigare beslut som vi fattat. Jag vill då nämna att skillnaden är att varken jag eller Berit Andnor hade optioner i Vostok Nafta och varken jag eller Berit And- nor hämtade ut 5 miljoner kronor från Vostok Nafta några veckor efter det att vi fattat beslut i det ärendet. Det gör att skillnaden nog är ganska uppenbar för de flesta. Det här ärendet gäller granskningen av statsrådets tjänsteutövning och de kopplingar som kan ställa till bekymmer och kanske rubba förtroendet på olika sätt. Carl Bildts förtroende när det gäller mänskliga rättigheter blev oerhört skadat under hans tid i Lundin Oil. Human Rights Watch, som är en internationellt ansedd människorättsorganisation, skrev en hel rapport om just Lundin Petroleum och Lundin Oil. Där dömer de ut bolagets arbete i Sudan och kritiserar hårt deras syn på mänskliga rättigheter och hur de arbetat där. I rapporten kritiseras också Carl Bildts engagemang i bolaget mycket hårt. Lite tidigare hade en annan organisation, Christian Aid, en Londonbaserad biståndsorganisation som jobbar i Sudan, krävt att Carl Bildt skulle skiljas från sitt FN-uppdrag så länge han jobbade för Lundin Petroleum. Det är hårda ord. Det är inte ofta biståndsorga- nisationer och Human Rights Watch på det sättet tar sig an enskilda politiker och enskilda organisationer. Därför vill jag fråga statsministern: Kände du till den mycket skarpa kritiken mot Carl Bildt när du utsåg honom? Förstod du i så fall, om du kände till den, att du därmed möjligen riskerade Sveriges goda anseende i dessa frågor? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Möjligen skulle man kunna påpeka att detta ligger en bit från själva ärendet, eftersom det handlar om att försöka bedöma Carl Bildts gärning när han inte var utrikesminister, utan under åren som föregick det. Låt mig säga att det faktum att man får kritik ju inte är samma sak som att man därmed skulle vara diskvalificerad för olika politiska uppdrag. Då hade inte Göran Persson haft lång tid i politiken, kan jag säga, för att nämna en person. Alla som har betydelsefulla uppdrag blir kritiserade. Det är inte samma sak som att den informationen eller den betydelsen av vad som sägs stämmer. Jag tycker att Carl Bildt på ett bra sätt själv beskrivit utgångspunkterna för sitt arbete under de åren. Återigen: Det är en del av det som är meriterande, alltså de djupa kunskaperna och det breda kontakt- nät som Carl Bildt har.

181 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Morgan Johansson (s): Vi är väl införstådda med att du nu inte kan göra mycket åt det som rör Carl Bildt och de kopplingar som funnits eftersom det ligger en bit tillbaka i tiden. Carl Bildts affärer med Sudans president kan du inte göra något åt nu, hur hemsk den regimen än är. Carl Bildts arbete för Lundin Oil med det dåliga record som det företa- get har när det gäller mänskliga rättigheter kan du heller inte göra något åt. Det ligger också en bit tillbaka i tiden. Det faktum att Carl Bildt kvitterade ut nästan 5 miljoner kronor från ett företag som har starka intressen av att kunna bygga en gasledning på Östersjöns botten kan du heller inte göra något åt i dagsläget. Möjligen skulle man kunna säga att du kanske borde haft bättre kontroll när det gäller jävssituationen den 9 november. Det är det vi har pratat väldigt mycket om i dag. Men en sak kan du faktiskt göra. Du kan be Carl Bildt att infria det löfte som han har gett till dig. Då talar jag om optionerna som han har i Legg Mason, det företag som har starka intressen i amerikansk vapenindustri. Där har han löpande optioner motsvarande 10 miljoner kronor. Du nämnde tidigare, Fredrik Reinfeldt, att han har lovat att avveckla sina engagemang. Då är min fråga till statsministern: Kan du ge honom ett ultimatum att antingen väljer du Legg Mason och pengarna eller också väljer du fortsatt förtroende som utrikesminister? Är det inte dags att du gör det och ber honom infria det löfte som han har gett till dig? Är det inte dags att du visar den formen av ledarskap, Fredrik Reinfeldt? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Får jag till den här första beskrivningen nämna en diskussion jag hade med en person som jag kän- ner stort förtroende för, den tidigare utrikesministern Jan Eliasson. Han var under tidigt 1980-tal tillsammans med Olof Palme engagerad i att medla i konflikten mellan Iran och Irak. Han träffade Saddam Hussein. Jag vill påpeka att jag inte anser att det är diskvalificerande för Jan Elias- son att efter att ha träffat Saddam Hussein kunna bli utrikesminister i Sverige. Jag tycker att det är just den typ av kontaktnät som gör att man får djupare kunskap även om svåra konflikter. Det handlar ibland om att man träffar personer som man absolut inte sympatiserar med men vars sätt att resonera och vars inflytande påverkar viktiga konflikter. Det gällde Jan Eliassons kontakter. Det har säkert också gällt mycket av den kunskap som Carl Bildt själv har byggt upp. Får jag också påpeka att jag sade att Carl Bildt och jag enades om att i en del fall handlar det om att avveckla engagemang i styrelser, avveckla del av ett ägande även om det inte gick direkt och i annat fall att lägga i diskretionär förvaltning. Jag har inte ställt ett krav. Jag har ingen överens- kommelse med Carl Bildt att allt han äger ska säljas. Däremot ska det läggas i en diskretionär förvaltning skild från honom själv. Han har respekterat vår överenskommelse i alla delar.

182 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Morgan Johansson (s): När du säger att han har lovat att avveckla sina engagemang så gäller det inte optioner i Legg Mason? Och du tänker inte ställa Carl Bildt inför detta ultimatum att avstå från optionerna i Legg Mason? Han ska få ligga kvar där med ett värde på nästan 10 miljoner kronor i bland annat amerikansk vapenindustri? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag tror att jag angav precis hur vi hade kommit överens och att Carl Bildt har hedrat den överens- kommelsen. Ordföranden: Jag vill bara poängtera att Jan Eliassons möte med Saddam Hussein skedde i uppdrag för svenska staten. Det är en viss skillnad att träffa en diskutabel företrädare i en sådan situation, i ett medlingsuppdrag, mot att göra det i egenskap av företrädare för ett företag. För mig är det en väldigt stor skillnad. Björn Leivik (m): Ett statsråd med aktier i företag A som i sin tur har intressen i företag B som är delägare i företag C som anlitar företag D vilket är föremål för ett regeringsbeslut anser jag kan delta i beslutet. Vad tycker statsministern? Hur långt ska säkerhetsavståndet vara? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Först vill jag kommentera det fru ordföranden påpekade. Jag noterade att Carl Bildt nämnde att han i en blandning av företagandearbete och arbete för FN utförde sina uppdrag. Till Björn Leivik vill jag säga att det var bland annat just detta som var grund till att hävda att här inte förelåg någon jävssituation, det vill säga rättschefen i Statsrådsberedningen gick igenom det och gjorde bedöm- ningen att här inte finns något underlag för att hävda att det finns en jävssituation. Ordföranden: Vi går vidare till nästa del av den här utfrågningen. Det gäl- ler då regeringens beredning av ärenden. Vi har ganska många anmäl- ningar som ligger till grund för det här. Det gäller ärendena 21, 26, 29, 32, 33 och 39. När det gäller den här delen av utfrågningen har anmäl- ningar gjorts av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag vill ge statsministern möjlighet att säga något inledningsvis. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Den 17 september 2006 gick svenska folket till val. Svenska folket röstade för ett maktskifte och en ny regering, en regering som tillträdde den 6 oktober samma år. Det hör inte till vanligheterna med regeringsskiften i svensk politik. Det hade varit tolv år sedan sist, och en ny regering skulle formeras och leva upp till de löften som getts till väljarna. Jag tror att alla vi som gett oss in i politiken delar en uppfattning; vi vill se ett snabbt genomslag för de idéer vi har vunnit väljarnas förtroende att förverkliga. Låt mig slå fast att vår nuvarande regering inte utgör något undantag på den punkten. Den nuvarande budgetordningen innebär samtidigt att en ny regering får mycket kort tid på sig att lägga fram ett budgetförslag. Nu prövades för första gången den nuvarande budgetordningen vid ett regeringsskifte. Bud-

183 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

getpropositionen för 2007 skulle lämnas i princip omedelbart efter regeringsskiftet. De ärenden som denna utfrågning gäller handlar om detta och huruvida lagens krav på beredning av vissa regeringsärenden uppfylldes. Låt mig kort redogöra för vart och ett av dessa. Det första ärendet rör ändringar i arbetslöshetsförsäkringen och slopan- det av skattereduktionerna för avgift till fackförening och a-kassa, en del i finansieringen av regeringens politik för arbete, för att göra det lönsam- mare att arbeta och för att bryta utanförskapet i förhållande till arbetsmarknaden. Lagrådet har i sitt yttrande avgett den 10 november 2006 slagit fast att beredningen av detta ärende får anses vara godtagbar. Vad gäller den övergångsbestämmelse som sedan infördes via ett utskottsinitiativ, vilken utskottet också frågat om, bedömde regeringen en sådan vara överflödig då den innebär en kodifiering av en regel som Regeringsrätten lagt fast i sin praxis. Det andra ärendet rör förändrad fastighets- och förmögenhetsskatt. För- slaget lades fram i budgetpropositionen sedan Regeringskansliet inhämtat Skatteverkets synpunkter. I propositionen förutsatte regeringen att Lagrå- dets yttrande skulle komma att inhämtas av finansutskottet, och så skedde också. Som nämnts i de skriftliga svaren till konstitutionsutskottet skiljer sig inte hanteringen av dessa skatteförslag nämnvärt från skatteförslag av motsvarande omfattning och karaktär i budgetpropositionen de senaste åren. Vad gäller den kritik som Lagrådet åberopat vad gäller beredningen kan även där konstateras att den inte skiljer sig från tidigare händelser då tidigare regeringar gått vidare med sina förslag avseende till exempel arvs- och gåvoskattens avskaffande eller den tillfälliga asyllagen. Att beredningsprocessen tilläts fortgå i riksdagen ligger därtill väl i linje med vad som förutsågs i och med tillkomsten av den nuvarande budgetordningen, då i form av motioner eller initiativ i utskotten. Det tredje ärendet rör avvecklingen av Arbetslivsinstitutet, ett led i effektiviseringen av statsförvaltningen och minskningen av den statliga byråkra- tin som utlovades i valet. Förslaget lades fram i budgetpropositionen. Den 21 december lämnade riksdagen sitt godkännande på förslaget, och samma dag fattade regeringen beslut om Arbetslivsinstitutets regleringsbrev för 2007. Frågan om avveckling bereddes sedan vidare inom Regeringskans- liet och behandlades i en departementspromemoria som presenterades den 29 januari. Den 15 februari beslutade regeringen om kommittédirektiv för det framtida huvudmannaskapet för den företagshälsovårdsutbildning som Arbetslivsinstitutet svarar för. Det fjärde och sista ärendet rör avveckling av Djurskyddsmyndigheten, även det ett led i effektiviseringen av statsförvaltningen och minskningen av den statliga byråkratin som utlovats i valet. Frågan bereddes internt i Regeringskansliet inför beslut om budgetpropositionen för 2007. I propositionen anförs att Djurskyddsmyndigheten avvecklas från och med den 1 juli 2007 och att verksamheten för att säkerställa ett gott djurskydd avses inordnas under Jordbruksverket. Miljö- och jordbruksutskottet har efter

184 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 behandling av frågan föreslagit att riksdagen ska bifalla regeringens för- slag. Några formella beslut om avvecklingen har däremot inte fattats ännu. För det krävs att regeringen fattar beslut som reglerar hur verksamheten fortsättningsvis ska bedrivas och att riksdagen fattar beslut om ändring av djurskyddslagen. Några sådana beslut har ännu inte fattats. Däremot har en promemoria tagits fram, vilken lagts till grund för ett förslag om konse- kvensändringar i djurskyddslagen. Denna har sänts till drygt 40 myndigheter och organisationer samt varit föremål för en hearing för inhämtande av synpunkter. Det formella beslutet bereds fortfarande i Regeringskansliet. Med detta har jag gått igenom de ärenden som utskottet intresserat sig för. Som kan noteras har regeringen gjort sitt yttersta för att under knappa tidsomständigheter bereda förslagen i budgetpropositionen. Att beredningsprocessen kan fortgå i riksdagen har förutsetts i samband med tillkomsten av den nuvarande budgetordningen. Det har också varit regeringens utgångs- punkt där så har varit aktuellt. Vårt mål som regering är och förblir samtidigt att det förenklade beredningsförfarandet endast bör förekomma i undantagsfall. Jag är med detta beredd att svara på utskottets frågor. Ordföranden: Tack för det, statsministern! Låt mig understryka inledningsvis för alla så att vi är klara över vad det här samtalet ska innehålla att det inte handlar om att diskutera innehållet i regeringens förslag, om de är bra eller dåliga. Om detta har vi naturligtvis olika åsikter innehållsligt. Själva frågan handlar om hur grundlagens bestämmelser som finns när det gäller beredning av ärenden har följts, alltså inte innehållet utan hur regeringen genomför sin politik. Det är det som den här granskningen avser. Phia Andersson (s): Fru ordförande! Beredningen av ärenden är ju en del av vårt demokratiska system. Normalt tillämpas tre månader för remiss och beredningstid i syfte att kvalitetssäkra beslut. Anser statsministern att det är viktigt att kvalitetssäkra beslut som påverkar människors vardag och myndigheters handläggning? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det är viktigt att kvalitets- säkra beslut. Det är också viktigt att förbereda sig inför ett val på det viset att man berättar för väljarna vilken politik man avser att föra. Jag har inte varit med i någon valrörelse under min långa tid i politiken där det i den utsträckning som gjordes i det här valet av den borgerliga alliansen gavs konkreta besked kring inte bara vad som önskades uppnås med politiken utan också hur den konkret skulle utformas. Därmed var det för handen för väljarna att kunna ta ställning till frågorna redan före valdagen. Det har inte alltid varit fallet, kan jag säga, i alla val jag har medverkat i. Phia Andersson (s): De sex ärendena som är föremål för granskning – det är ganska många ärenden på ganska kort tid – har haft betydligt kortare beredningstid än normalt: en veckas remisstid, två veckors remisstid, och så vidare. Ansågs dessa beslut vara mindre viktiga att kvalitetssäkra?

185 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Några saker bör påpekas. Det första, vilket jag angav i min inledande beskrivning, är att det här var en situation som vi i någon mån har väntat på. Vi har lagt om budgetåret i mitten av 90-talet. Vi har gått från att bryta budgetåret vid halvårsskiftet till att få kalenderår. Det är en ordning som också många andra länder har. Det påpekades att det var välmotiverat, men det framfördes också av flera, inte minst borgerliga partier, att det i realiteten förmodligen skulle innebära att Sverige behövde – precis som man har i många andra länder – flytta sitt val från hösten till våren, det vill säga ha vårval för att hinna förbereda en budget med en ny majoritet. Jag följde den politiska debatten och noterade att inte minst Socialdemokraterna förfäktade en annan uppfattning. Man sade att det var viktigt att hålla kvar valdagen på hösten, alldeles oavsett att det förmodligen skulle leda till rätt så stora svårigheter att få på plats en budget vid ett regimskifte. Nu kom det tillfälle då vi prövade lagstiftningen, och mycket riktigt var det en utomordentligt begränsad tid som låg för handen, men eftersom det också hade förutsetts påpekade trots allt den majoritet som hävdar att vi skulle ha kvar höstval att därmed får man öppna för att normala berednings- och remissförfaranden kan ersättas med andra beredningsformer i vad som då kan kallas undantagssituation. Det kan försvara det faktum att det blev korta hanteringstider i det här fallet. Alternativet hade varit att säga till väljarna: Ja, vi har vunnit valet, men till följd av ett beslut som en annan majoritet fattade i mitten av 90-talet tvingas vi att fortsätta med en socialdemokratisk budget som ni just har röstat ned, och ni får vänta ganska lång tid innan vi kan föra fram den politik vi gick till val på av det enkla skälet att det inte fungerar att fatta beslut i riksdagen. Vi tyckte att vi, givet den situation som var, givet att man hade förberett för detta, tog de hänsyn man kunde ta men ändå fick på plats den politik vi hade vunnit valet på. Phia Andersson (s): En del av de här besluten berör ju väldigt många män- niskor. Vet statsministern hur många som berördes av sänkta a-kassor och höjda avgifter? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Den politik en regering för, framför allt när det gäller ekonomiska faktorer, berör väldigt många människor. Det är jag väl medveten om. Det har också varit en del av arbetet med att utveckla alliansen. Jag har stått i debatter i riksdagens kam- mare, i tv och i radio och fört diskussioner om de a-kasseförändringsför- slag som den borgerliga alliansen förde fram. Det fanns alla möjligheter att lyssna på den kritik som har givits och på mina svar. Det var faktiskt i en väldigt ovanlig omfattning som det här diskuterades i förväg. Det är mer vanligt att väljarna blir lite överraskade av vad majoriteter som har vunnit val sedan hittar på, efter nattliga förhandlingar som följer först efter valdagen. Om vi ska vara helt ärliga – jag nämnde att vi har haft minoritetsregeringar oavbrutet från 1981 fram till 2006 – har ju väldigt ofta ordningen varit den på senare år att det till exempel

186 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 förts nattliga förhandlingar mellan Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Social- demokraterna. Det är först därefter väljarna fått reda på vilken typ av politik de har röstat på. Jag menar att vi i en unik omfattning hade konkre- tiserat vad vi ville göra. Vi kritiserades för detta. Väljarna visste vad de hade att ta ställning till. Det tycker jag också ska tas med i beskrivningen när vi diskuterar vad vi sedan genomförde. Phia Andersson (s): Jag skulle uppskatta om vi håller oss till den här regeringen och de ärenden som det handlar om. Jag visste inte att den förra regeringen hade haft så stor betydelse för de beslut som den här regeringen fattade. För statsministerns kännedom kan jag säga att det var 3,8 miljoner medlemmar som vid det tillfället berördes. Eftersom kritiken blev så massiv efteråt kanske konsekvenserna av politiken inte var så väl kända. Anser statsministern fortfarande inte att man borde ha kvalitetssäkrat och kanske tagit lite längre tid på sig just för konsekvenserna av de reformerna? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Detta är delar av en politik som vi menar bryter med ett långvarigt, växande utanförskap på den svenska arbetsmarknaden i syfte att möjliggöra för människor att komma tillbaka i eget arbete. Det är en viktig grund för att bryta klyftor som annars fördjupas i det svenska samhället. Detta är jag övertygad om att vi för rätt politik för. Andra är övertygade om att det är fel politik. Den bryt- ningen av åsikter och uppfattningar var tydlig för svenska folket i valrörel- sen. Mitt intryck var att detta var en valrörelse som svenska folket följde med stort intresse. Det kan bland annat återspeglas i det växande valdeltagandet, som bryter med en tendens i övrigt till vikande valdeltagande som vi har sett på senare år. Jag kan därför inte hålla med om beskrivningen att detta skulle vara okänt för den som följde den svenska valrörelsen eller de besked som gavs. Jag har också angivit för utskottet att den situation som den borgerliga inkommande regeringen hamnade i har vi i realiteten väntat på. Vi visste att det här skulle bli ett svårt läge med kort om tid. Det har också förut- setts. Det finns skrivningar som stöder att man därför kan gå delvis annorlunda till väga för att ändå få igenom sin politik. Jag vet inte vid vilket tillfälle i framtiden, det kommer säkert, när väljarna ändrar sig och väljer tillbaka en annan regering, men jag är övertygad om att den kunskap och den synpunkt jag nu för fram kommer att sprida sig också till andra partier när vi i så fall skiftar tillbaka till en regering av annan färg. Phia Andersson (s): Finns det flera tillfällen när statsministern tycker att man kan gå ifrån beredningstvång för att kvalitetssäkra beslut? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Som jag angav i mitt svar är vår utgångspunkt naturligtvis att följa hur lagar och regler beskriver detta. Men jag vill påpeka att grundlagsbestämmelserna är väldigt allmänt hållna och att de inte utesluter att det så kallade normala berednings- och

187 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

remissförfarandet, som också angavs av Phia Andersson, kan ersättas med andra beredningsformer i undantagssituationer. Sedan har jag angivit vad som just i det här fallet skulle grunda motiveringen att kalla det ett undantag. Phia Andersson (s): Arbetslivsinstitutets nedläggning är också ett ärende med väldigt kort beredning, där konsekvenserna i stället får rättas till i efterhand, som att anställa en utredare som dessutom är personalansvarig för myndigheten under avvecklingen. Varför fanns detta förslag med i vår- budgeten och inte i höstbudgeten? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag har i mitt inledande svar återgivit de delar av beslutet om Arbetslivsinstitutet som fördes fram. Jag har förberett mig när det gäller själva beslutsfattandet. Om vi ska gå ner till att diskutera enskildheterna vad gäller förberedelserna bör det kanske ställas frågor direkt till ansvarigt statsråd i det fallet. Phia Andersson (s): Är det inte så att om man hastar i väg för mycket får man korrigera besluten i efterhand i stället? Man får, som i det här fallet, lägga pengar i vårbudgeten som man inte hade planerat just för att man inte hade kvalitetssäkrat det här beslutet tidigare. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag kan nog med rätt gedigen erfarenhet hävda att politik inte är en perfekt vetenskap. Det är inte så att vi varje gång, vid varje budget konstaterar hur vi når nya höjder där allt är perfekt. Väldigt ofta reparerar, ändrar, justerar vi i politiskt beslutsfattande. Alldeles oavsett vem som äger majoriteten pågår detta ständigt och jämt, av det enkla skälet att de regler och lagar vi styr över inte riktigt får de konsekvenser vi har tänkt oss eller att människor inte gör riktigt som vi hade tänkt oss. Därför ägnar vi oss väldigt ofta åt att försöka utveckla vårt beslutsfattande. Det är inget nytt för detta fall. Under mina år i politiken har jag väldigt många exempel på hur det fortgår. Det är oftast, vill jag påpeka, ett rätt bra förhållningssätt att man är öppen och inte har någon sorts attityd att det vi gör är perfekt och aldrig ska kunna granskas eller rättas till i någon del i efterhand. Man bör alltid vara öppen för att politik inte alltid får avsedd effekt. Därför måste man löpande för- ändra. Phia Andersson (s): Visste regeringen om att det inte i praktiken gick att avveckla myndigheten på den tid som man hade utsatt? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Nu ställs frågor av en karaktär och på en detaljnivå som jag inte har förberett mig för att svara på. Jag anser nog att konstitutionsutskottet får kalla in ansvarigt statsråd om det ska gås igenom på den detaljnivån. Phia Andersson (s): Eftersom delar av det här står i den nya vårbudgeten tog jag för givet att statsministern var informerad om vilka poster som man hade bestämt sig för där.

188 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

När det gäller lagrådsgranskningen som statsministern själv nämnde avseende förmögenhetsskatten fick regeringen kritik från Lagrådet. Man ansåg att den beredning som förekommit i ärendet inte motsvarade de krav som ställdes i 7 kap. 2 § regeringsformen, särskilt som det inte heller fanns någon dokumentation rörande den begränsade beredning som skett. Vilka förändringar vidtogs efter den kritiken? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Får jag påpeka att det ibland finns utrymme för delade meningar om vilken beredning som behövs och som är möjlig att genomföra, framför allt under en sådan här synnerligen kort tid. Vår utgångspunkt är att regeringen lyssnar på Lagrå- dets synpunkter, men det är ytterst alltid regeringen själv som sedan har att göra sin bedömning. Det är inte heller något nytt, vill jag påpeka. Det har förekommit flera exempel på detta också i historien. Det var naturligtvis också vår utgångspunkt i det här fallet. Phia Andersson (s): Har jag fattat det rätt, att det inte gjordes några föränd- ringar efter Lagrådets kritik? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Vi försöker alltid förhålla oss till om vi kan göra förändringar i enlighet med Lagrådet. Men det här handlade ju mer om att göra en bedömning av om man så att säga hade mött beredningshanteringen på ett riktigt sätt. Där menar jag att det ibland leder till olika synpunkter. Det gjorde det i det här fallet. Det har det också gjort i historien. Vi har sist och slutligen att som regering göra en bedömning av om det ändå är möjligt att genomföra politiken, vilket vi gjorde i det här fallet. Phia Andersson (s): Alltså tog man ingen hänsyn till det. Det som är viktigt är ändå att visa att det är väldigt många ärenden som är anmälda och under en väldigt kort tid. Vilket ansvar har du som regeringschef för beredningen av ärenden? Är det en ny praxis för beredning som vi ser växa fram: inga SOU, korta remisstider, ingen hänsyn till Lagrå- det? Politiken ska genomföras oavsett beredningens resultat och konsekvenser, eller är det bara en tillfällighet byggd på brådskan och orsakad av regeringsskiftet? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag ska hänvisa till det ganska omfattande material som utskottet har kunnat ta del av när det gäl- ler beredningen i de här ärendena. Låt mig också säga att ansvaret ligger i första hand på föredragande statsråd, men det finns även ett kollektivt ansvar i regeringen för beslutsfattande. Jag tycker att jag ganska nogsamt har beskrivit att detta var en avvikande situation jämfört med vad vi har upplevt tidigare, som var kopplad till att vi fick ett regeringsskifte för första gången efter introduktionen av den nya budgetordningen. Det förutsågs av alla att detta skulle väcka frågor av den karaktär som naturligtvis är intressant för konstitutionsutskottet. Men där vill jag också framhålla att inte minst mitt eget parti och flera borgerliga partier påpe- kade att slutsatsen av detta rimligen borde vara att vi flyttar våra val från

189 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

höst till vår för att ge möjlighet för en ny majoritet att verkligen få hela sin politik på plats i beaktande av de beredningskrav som finns. Det var den majoritet som tidigare satt som hävdade: Nej, det ska vi inte göra. Vi tänker inte göra den ändringen. Vi tänker inte flytta valen, utan vi hänvi- sar till att det finns specialvägar, specialparagrafer att hänvisa till för att kunna fatta beslut under kort tid. Huvudansvarig, vill jag påpeka, för att den uppkomna situationen såg ut som den gjorde i höstas, är faktiskt Soci- aldemokraterna. Phia Andersson (s): Återigen är det inte Socialdemokraterna som ska stå till svars för beredningen av ärendena. Kommer vi att få se en normalisering av beredningstiderna för ären- dena, för nu är faktiskt regeringsskiftet genomfört. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Nu är regeringen på plats, och givet vad jag hänvisat till är vår ambition att naturligtvis följa beredningskraven så som de ser ut. Det är också min bestämda uppfattning att det i en framtid, när det eventuellt sker och andra partier kommer att få uppleva detta, förmodligen finns en bredare och bättre grund för att göra en förändring som i realiteten skulle behöva göras för att möjliggöra för en inkommande majoritet vid ett majoritetsskifte att få förbereda och genom- föra sin politik på ett bra och riktigt sätt. Phia Andersson (s): Då har jag bara en sista fråga. I ett tv-inslag sade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin att remissförfarandet bara är ett sätt för andra att få vädra sina åsikter. Är detta hela regeringens uppfattning? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag har inte exakt följt vad Sven Otto Littorin har sagt i medierna. Men remissförfarandet är väl ett sätt att öppna för att kritik och synpunkter får framföras. Marianne Berg (v): Fru ordförande! Tack för inledningen, statsministern. Den började med att statsministern tog upp att snabb genomslagskraft för er politik var det överordnade. Det är just beredningstiden och remisstiden som tas upp i ärendena. I regeringsformen 7 kap. 2 § vet vi vad som står. Jag tänkte ändå läsa upp det för dem som inte känner till det: ”Vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs skall till- fälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.” Det gäller alltså olika organisationer, fackförbund och så vidare. Vänsterpartiet tar i sin anmälan gällande beredningen av ärenden upp det då liggande förslaget till förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Vi har starkt ifrågasatt beredningstiden. Vi har också lagt fokus på den korta remisstiden, vilken var cirka en vecka. Det kan absolut inte anses vara en tillräcklig remisstid för att man ska kunna analysera förslagets konsekvenser. I dag har vi sett vissa konsekvenser, och en tydlig konsekvens av det förslag som bangades igenom är att ca 335 000 människor av en eller annan orsak lämnat a-kassan.

190 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Min fråga till statsministern är då: Var detta en konsekvens som regeringen hade räknat med? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Mina svar skiljer sig inte från tidigare. Det fanns en unik förberedelse, en unik möjlighet för väl- jarna att förhålla sig till det vi avsåg att göra, presenterat redan före valet, dessutom omdiskuterat i politiska debatter under lång tid. Det var inte ens så att förslagen kom fram under valrörelsen. De fanns utformade som allianspolitik redan efter Bankerydsöverenskommelsen, som ingicks redan ett år före valet. Det finns ingen motsvarighet, menar jag, under den tid jag kan överblicka i svensk inrikespolitik till något som var så tydligt presenterat för väljarna att förhålla sig till. Det vi nu diskuterar är möjligheten att få genomföra den politik man har vunnit val på, givet en situation som hade förutsetts av dem som fattade beslutet att behålla höstval i Sverige när kalenderår infördes för budgetordningen. Där påpekade man just att det kommer att kräva kortare beslutstider och kortare remisstider. Trots att detta genomfördes – vilket framgår av skriftligt material till konstitutionsutskottet och min inledning – hade vi möjlighet att bereda och att hinna med så pass mycket som vi ändå gjorde. Men det är klart att det var en uppkommen situation, beroende på omläggningen av budgetordningen, som lade grund för detta. Marianne Berg (v): Jag kan hålla med statsministern om att ni var väldigt tydliga i er politik, bland annat specifikt det nya arbetarpartiet Modera- terna. Jag vill ändå påpeka att konsekvenserna av en så här stor förändring måste tas i beaktande. Det är det som jag hänvisar till i regeringsformen 7 kap. 2 §. Hur som helst: Hade regeringen över huvud taget några diskussioner kring eventuella konsekvenser innan man klubbade igenom detta som skulle kunna uppstå efter förändringar av a-kassan? Det var den fråga jag tog upp tidigare men inte fick något direkt svar på. Fanns det några andra diskussioner kring konsekvenserna av genomförandet? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Den uppenbara diskussionen var ju att den samlade politiken – jobbavdrag, sänkta inkomstskatter, huvudpunkten för låg- och normalinkomsttagare, förbättrad matchning på arbetsmarknaden, olika former av arbetsutbudsstimulerande delar av vår politik tillsammans med förändringarna i a-kassan – skulle ge ökad syssel- sättning. Det är någonting som ekonomiska bedömare ger oss rätt i. De påpekar att den politik som nu förs kan bedömas ge en varaktig sysselsätt- ningsökning fram till 2010. Vi kan alltså kanske se ett växande antal jobb, med uppemot 185 000 jobb, givet de åtgärder som nu har genomförts. Det var det vi gick till val på, att jobben skulle bli fler. Det är klart att det är den avsedda effekten. Men jag har också i ett tidigare svar sagt att ingen – inte vi, inte ni, inte någon annan – ska hävda att politik är det exaktas vetenskap, där man alltid vet till punkt och pricka exakt vilka konsekvenser som följer. Det är därför man också alltid säger att ”det här är

191 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

det vi vill göra”. Tyvärr är det inte alltid man säger det, men man borde göra det. Vi gjorde det i alla fall: Det här är det vi vill göra. Det här är vårt syfte – fler jobb. Vi följer utvecklingen för att se att det verkligen blir på det sättet. Nu är vi ett halvår in i vår mandatperiod. Vi har en förbättrad sysselsätt- ningssituation, och vi ser framför oss att den ska förbättras ytterligare. Javisst – det är klart att vi förde diskussioner om det. Det fördes också i valrörelsen diskussioner om hur man skulle se på detta. Men jag har respekterat att vi har politiska skillnader i synen på förändringarna av a- kassan. Det jag beskriver som jobbskapande beskrivs av människor till vänster som något helt annat. Det är den typ av diskussion vi har politiskt, och sedan får väljarna ta ställning. Marianne Berg (v): Det var just det som statsministern tog upp, om konsekvenserna hade analyserats innan. Men det är onekligen så att könsaspekten på det här förslaget, vad jag förstår, inte hade analyserats tillräckligt innan förslaget genomdrevs. De stora förlorarna på de stora, övergripande förändringar som har gjorts av arbetslöshetsförsäkringen har drabbat kvinnor väldigt hårt. Det tar regeringen själv upp i sin proposition. Enligt vad jag känner till ska jämställd- hetsperspektivet analyseras i alla beredningsarbeten. Då är min fråga till statsministern: Varför bortsåg regeringen från detta perspektiv, jämställdhets- och diskrimineringsperspektivet, när det gällde dessa förslag till förändringar i arbetslöshetsförsäkringen? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det är väl en bit ifrån frå- gan om hur lång beredningstiden var som vi nu befinner oss i diskussionen. Vi följer naturligtvis löpande hur detta får konsekvenser, som jag precis angav, att det ger fler jobb. Den diskussionen kan föras för olika delar av vårt land, för skillnaden mellan män och kvinnor. Man kan föra diskussioner om hur det ser ut för olika inkomstdeciler, men det liknar kanske mer en politisk debatt än den konstitutionella delen av hur vi ska se på beredningskraven när de här förslagen genomfördes. Marianne Berg (v): Det är just bristerna, som det står, som vi vill ta upp när det gäller konsekvenserna angående beredning av ärenden enligt 7 kap. 2 § och som jag vill belysa och penetrera, hur man har gått till väga, att man har kunnat skynda på ett ärende så snabbt, att beredningen var så snabb och remisstiden var en vecka. Jag har en sista fråga till statsministern. Trots att remissinstanserna och andra parter ganska tidigt, trots de remissvar som regeringen fick in, flag- gade upp och visade på de negativa konsekvenser som skulle drabba många, också med betoning på kvinnor, ur ett jämställdhets- och diskrimi- neringsperspektiv valde regeringen ändå att genomföra förändringarna. Jag har en sista kort fråga: Anser statsministern, mot denna bakgrund och med facit i hand, att en remisstid på en vecka inte uppfyller det som togs upp i regeringsformen 7 kap. 2 §?

192 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag har angivit de speciella förutsättningar som rådde och de möjligheter som faktiskt fanns att agera, just givet den situationen. Jag förstår de politiska skiljaktigheterna, men jag har lite svårt att förstå hur det kanske mest genomlysta och mest genomdiskuterade förslaget av alla i alliansen, nämligen a-kasseförändringarna – jag tror att den som drar sig till minnes valrörelsen minns att det var enormt mycket diskussioner just om a-kassan – skulle vara det mest fördolda av de förslag eller den del av politiken som vi gick till val på. Jag noterar att en del utskottsledamöter inte tycker att man ska hänvisa till erfarenheter från förr, men jag tycker att man bygger sitt kunnande på erfarenheter från förr. Ett skäl för mig att ta initiativet till alliansfördjupningen var att jag tycker att det tjänar väljarna väl att de möter inte bara förberedda politiska partier utan också regeringsalternativ som ger gemensamma svar om vilken politik de vill föra. Jag röstar för ett politiskt parti, men jag röstar också för en regering, och jag vill veta vilken politik som ska följa. Ett skäl till att göra det var att jag noga hade analyserat hur Socialdemo- kraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet valde att samarbeta under sin tid. Socialdemokraterna satt ensamma vid regeringsmakten och hade ett budget- förhandlingssystem halvårsvis med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, för- stärkt allteftersom med personer från dessa två partier som satt inne i departementen. Väldigt ofta fördes det nattliga förhandlingar, där man på morgonen visste det man inte visste på kvällen före. Där kan man ibland verkligen ställa den typ av frågor Marianne Berg nu har ställt: Vilken analys fanns? Vilken genomgång hade gjorts av konsekvenserna av de uppgö- relser som gjordes mellan dessa tre partier under den här typen av nattliga förhandlingar? Vad som alltid kännetecknade dem var att det inte var presenterat för väljarna inför valet, utan det kom efter. Det är inte min sak att försöka förhålla mig till detta. Det är naturligtvis de tre vänsterpartier som finns här i riksdagen som måste diskutera sina samarbetsformer. Min slutsats var att det där leder till att man som väljare aldrig vet inför val vad en majoritet gör efter val. Jag menar att alliansen möjliggjorde att bryta med mycket av detta och att man faktiskt visste, kanske allra tydligast kring a-kassan, vad som skulle följa. Sedan tycker jag att jag till det också har redogjort för hur det här mycket speciella läget hanterades. Mikael Johansson (mp): Låt mig först möjligtvis justera den historieskriv- ning som statsministern har kring hur förhandlingarna har skett mellan dåvarande samarbetspartier. Nattlig förhandling förekom vid något tillfälle i samband med regerings- förhandlingarna efter valet 2002, efter att vi hade förhandlat med en del av de borgerliga partierna som vi tyckte var lämpliga att förhandla med. I

193 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

övrigt har det vid budgetförhandlingar, vare sig vår eller höst, förekommit ytterst sällsynt att vi har skött dem på nätterna, utan vi har försökt hålla dem på andra tider på dygnet. Med det klarlagt tänkte jag gå in på den allmänna frågeställningen, som statsministern redogör för: lämpligheten i att ha en budgetlag samtidigt som vi har ett höstval och det resonemanget, och också statsministerns syn på att väljarna hade en ganska tydlig bild av vad den borgerliga koalitio- nen hade för politik och vad den tänkte genomdriva. Jag antar att statsministern anser att han ska följa regeringsformen vad gäller beredningstvånget. Det är väl knappast att säga beredningstvånget gentemot väljarna inför ett val, utan vi har även en lagstiftning som hanterar hur regeringen ska agera med följande beredningstvång. Eller anser statsministern att vi ska ha ett beredningstvång i samband med det nuvarande systemet, med höstval och budgetlag, och att det räcker med den beredning som har skett via en valrörelse? Är det en rimlig process? Eller anser statsministern att vi ska ha det enligt regeringsformen? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det är klart att vi ska följa regeringsformen. När vi tidigare fortfarande huvudsakligen diskuterade beredningsprocesserna tyckte jag möjligen att diskussionen präglades av att mer handla om politiska konsekvenser, en politisk debatt. Men när det gäller beredningskraven påpekade jag att grundlagsbestämmelserna är allmänt hållna och inte utesluter att det normala berednings- och remissför- farandet ersätts med andra beredningsformer. Det hänvisades bland annat till möjligheterna till utskottsinitiativ och att fortsatt bereda under riksdagsbehandling, som just ett sätt att balansera det faktum att alla insåg att det skulle vara väldigt pressande att få fram en budget för en ny majoritet i det läget att vi bytte majoritet med den nya budgetordningen. Jag tycker att vi på det sättet, i denna mycket speciella situation, har utgått från regeringsformen, det regelverk som gäller. Naturligtvis har jag fortsatt ambition att göra det även i framtiden. Mikael Johansson (mp): Nu tänkte jag gå in på ett mer specifikt fall, och det gäller nedläggningen av Djurskyddsmyndigheten, för att lite grann belysa hur det gick till och rimligheten i hur det gick till, om det var bra eller inte. Regeringen hade ju angivit i budgetpropositionen att den skulle läggas ned, och hur nedläggningen skulle hanteras skulle då utredas genom en särskild snabbanalys. Slutsatserna från den snabbanalysen lämna- des först efter att det beredande utskottet i riksdagen, miljö- och jordbruksutskottet, hade justerat sitt betänkande inför riksdagsbehandlingen av nedläggningen. Jag tycker att det knappast är något rimligt sätt att hantera frågan ur beredningssynpunkt. Anser statsministern att det har varit ett lämpligt eller ett olämpligt sätt att hantera frågan, att först efteråt, när beredande utskott i riksdagen har berett frågan, kommer snabbanalysen av hur nedläggningen skulle hanteras?

194 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det var allmänt bekant att det fanns olika politisk syn på Djurskyddsmyndigheten. Jag tycker också att det i det skriftliga material som har tillställts utskottet finns en rätt grundlig genomgång av själva beredningshanteringen kring Djurskyddsmyn- digheten. Mikael Johansson (mp): Då redovisar statsministern här och nu att det fanns en promemoria som gjordes. Åtminstone skickades den ut på remiss, vad jag förstod av statsministern. Huruvida det var så är väl lite oklart. Jag har fått någon annan uppgift. Men det kan vi lämna därhän. Det skedde bland annat en hearing också, som jag uppfattade var väl- digt sluten. Allmänhet och medier hade inte tillträde till den. De kunde inte ställa frågor och delta i debatten om hur nedläggningen skulle ske. Det är kanske lite uppseendeväckande med anledning av att det fanns en ganska bred politisk majoritet för att vi skulle ha den här myndigheten som var inrättad sedan tidigare. Vilken är synen på att utfrågningen skedde under sådana här ganska stängda former? Jag ställer frågan med anledning av att det fanns en ganska stor diskussion om huruvida det här skulle ske eller inte. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! I det underlagsmaterial som finns tillsänt konstitutionsutskottet nämns faktiskt just denna hearing. Man kan läsa alldeles själv att det står att regeringen deltog, och 43 myndigheter och organisationer. Skriftliga synpunkter har lämnats av 29 instanser, så det är också väldigt många som har upplevt att de har haft möjlighet att vara på plats. Återigen: Jag respekterar att det finns politiska skillnader ibland, men själva beredningsprocessen såsom den har beskrivits tycker jag ändå har givit de möjligheter som Mikael Johansson efterfrågar. Anna Bergkvist (m): Fru ordförande! Tack, statsministern, för de svar du har gett hitintills! Mycket har klarlagts och du har varit tydlig i dina svar. Jag har ändå några frågor till som jag tänkte att vi skulle uppehålla oss vid. Ur konstitutionell synvinkel tycker jag att det här ärendet är ganska intressant just utifrån de punkter som vi har tagit upp tidigare. Hur är det för en nytillträdd regering att komma till makten efter ett regeringsskifte? Jag undrar lite grann om det här. Man har många riktlinjer och lagar att förhålla sig till – en budgetlag, regeringsformen, en vallag och inte minst krav från och utställda vallöften till väljarna. Hur upplever du möjligheten som nytillträdd regering att få genomslag för den politik som man faktiskt har gått till val på? Och vilka övervägan- den gjorde ni eller diskuterade vid regeringsbildandet? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det är rätt naturligt att det var ett val som stod mellan tydliga regeringsalternativ. Allians för Sverige hade presenterat en tydlig politik. Jag kommer ihåg hur en hel del av väl-

195 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

jarna några få dagar efter den 17 september började fråga: Var är alla förändringar? Det får man ha respekt för; demokratin är till del långsam- mare än hur förväntningarna hos många väljarna ser ut. På precis det sätt som jag angav var vi angelägna om att genomföra de förändringar som vi ju menar kommer att leda till en varaktig ökning av sysselsättningen. Jag vill också påpeka att det var väldigt tydligt för oss att om det inte förs en mer arbetsutbudsstimulerande politik skulle vi snart få ett ansträngt resursläge i svensk ekonomi. Det märkliga fenomen att vi har arbetslöshet och arbetskraftsbrist samtidigt måste matchas med en politik som ökar arbetsutbudet, och vi menar att vi hade precis politiken för det. Det skulle förvåna både väljare och dessutom vara menligt för svensk ekonomi att i det läget konstatera: Vi hinner inte. Det blir inte nu. Det får vänta ett halvår eller något år. Därför är det av yttersta intresse – det skulle jag tycka även i val där vi är på förlorarsidan – att en ny majoritet får genomföra sin politik. Det är liksom ett sätt att visa att demokratin fungerar; jag röstar för en politik och det är också den som genomförs. Jag vill också påpeka att i 90-talets krisdiskussioner om hur Sverige ska hitta en väg tillbaka till ett bättre beslutsfattande ändrades bland annat man- datperiodernas längd. Vi gick från treåriga till fyraåriga mandatperioder. Det var delvis därför att man sade att den politik som förs måste få större genomslag. Vi är väl medvetna om att allt man gör inte är omedelbart populärt. Det är viktigt att en ny majoritet i ett läge där man ska försöka rätta till ett missförhållande – i vårt fall ett omfattande utanförskap på den svenska arbetsmarknaden – får göra saker som kanske i det korta perspektivet kritiseras. Men väl medveten om det ska mandatperioderna ändå ge tillräcklig längd för att man ska kunna se förbättringar av den förda politiken. Det var hela utgångspunkten. Om detta var vänster och höger i svensk politik överens, även om vi inte är överens om vilka exakta åtgär- der man ska vidta. Återigen: Om vi inte skulle ha fått genomföra politiken denna höst utan hade väntat så hade mycket av detta varit förlorat. Därför var det så utomordentligt viktigt, särskilt som vi var i det läget att vi var så väl förberedda att genomföra politiken. Låt mig bara påpeka en sista sak. Nu sade jag att det här var första gången detta prövades. Jag har många gånger funderat på detta: Tänk om vi inte i Allians för Sverige hade fördjupat och förberett oss i den utsträck- ning vi hade gjort! Tänk om vi hade följt det traditionella mönstret att begära väljarnas mandat och sedan sätta oss i regeringsförhandlingar efter att ha vunnit valet! Det är trots allt det vanligaste i den politiska historien i Sverige. Då hade vi inte haft någon som helst möjlighet att få detta på plats till den 16 oktober. Det är enkom till följd av att vi var så pass väl förberedda som vi var som det ens var möjligt att kunna prestera denna budget fram till den 16 oktober.

196 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Ordföranden: Jag tycker att vi nu börjar sväva ut en del, och ganska ordentligt, i svaren, statsministern. Detta var kanske inte föremål för den här diskussionen. Jag var noga med att påpeka detta, och det finns naturligtvis synpunkter från vårt håll på just detta som statsministern nu uttrycker. Anna Bergkvist (m): Jag ska fatta mig kortare i frågorna också, kanske. Jag undrar lite mer om vilka rättsliga överväganden man gjorde i Reger- ingskansliet. Och vilka överväganden gjordes av rättscheferna på departementet beträffande de ärenden som är aktuella i dag? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Utgångspunkten var att situationen var förutsedd och att det fanns lagtäckning för att man delvis kunde frångå den vanliga beredningsordningen. I övrigt kan jag hänvisa till den ganska omfattande beskrivning som utskottet har fått i det skriftliga underlaget. Anna Bergkvist (m): Det står i regeringsformen 7 kap. 2 § att ärendena ska beredas, men inte hur länge eller i vilken form. Har ni berett ärendena? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det är vår uppfattning att det har vi gjort. Vi har hedrat precis just detta som jag sade; här förutsågs också att med beredning kan i de här specifika fallen menas också utskottsinitiativ och fortsatt beredning under riksdagsbehandling. Anna Bergkvist (m): Finns det några andra regler som ni har beaktat när man tänker på beredning – någon praxis eller något liknande? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Inte annat än det som har angivits i det skriftliga underlaget och i det jag har sagt i min inledning här i dag. Anna Bergkvist (m): Det har också talats lite om syftet med beredningskravet och att det är att upprätthålla god kvalitet och maktförhållandet mellan riksdag och regering. Bara för att klarlägga och vara tydlig: Hade ni några avsikter med att förskjuta förhållandet genom det snabba agerandet i försla- gen, alltså att man lade fram dem så fort? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det var den uppkomna situationen. Det är därför jag, möjligen lite för långt, har beskrivit hur vi upplevde att vi var väl förberedda som grund för att beskriva att detta inte var helt ny materia som ingen hade kunnat förhålla sig till. Som jag tycker också presenteras i underlagen visar vi hur, om än med kort tid, det ges möjligheter att jobba med remissrundor och bjuda in till hearingar just för att möjliggöra att få framföra synpunkter. Anna Bergkvist (m): Då är jag mycket nöjd. Tack så mycket, statsministern! Stefan Tornberg (c): Fru ordförande! Den här utfrågningen av statsministern har visat att vi har en budgetprocess som utgår från att regeringsskiften är undantag i svensk politik. Det kanske ska vara så under en tid framöver, men vi kan inte bygga våra lagar på det.

197 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Jag tycker att det är relevant att fundera också på just det faktum att det fanns ett förberett regeringsalternativ och en process som hade gått fram här och som underlättade budgetskiftet. Jag skulle ändå vilja ställa en fråga till statsministern. Det blev ju en kort process. Även om det här var diskuterat i valrörelsen, både med tydliga besked från allianspartierna och i valrörelsen i sak – får statsministern intryck av att debatten uteblev efter det att regeringen lade fram sina förslag såväl i kammaren som bland all- mänheten? Kom synpunkterna fram i sakpolitiken? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Till den del a-kassan inte hade diskuterats före valet kan vi notera att hösten sedan gav rikligt med utrymme för att fortsätta diskutera a-kassan. Det är nog svårt att hävda att det inte har diskuterats och att det inte har fått framföras synpunkter. Det har gjorts från många olika håll. Men det landar till slut i att det handlar om olika politiska bedömningar och att det vi hävdar, nämligen att det här lägger grund för fler jobb, ifrågasätts. Mauricio Rojas (fp): Fru ordförande! Statsministern gjorde ett mycket viktigt påpekande: Vad hade hänt om vi inte hade varit lika väl förberedda som vi var? Det är en viktig fråga, för den gäller framtiden. Tänk om det skulle ske att vi får en annan majoritet som som vanligt inte är förberedd utan sätter sig efteråt för att förhandla! Då skulle vi få om inte en konstitutionell kris så åtminstone en situation som inte är bra för Sverige. Jag antar att statsministern har dragit slutsatsen att vi måste återkomma till att diskutera det här med valdagen. Är det rimligt att vi har det så här eller inte? Jag undrar om du har tänkt på något mer konkret åt det hållet. Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Jag träffade Tjeckiens pre- miärminister Topolánek häromdagen. Han har precis fått en regering på plats efter åtta månaders regeringsförhandlingar. Vi har sett detta också i flera andra länder; det tar mycket lång tid i en del länder att bilda regering. I vårt fall handlade det om ett par veckor. Det är klart att det ställer enorma anspråk på att man är just förberedd alternativt har en fantastisk förhandlingsförmåga under kort tid. Vår uppfattning är att givet – vilket vi stöder och tycker är riktigt – att vi har en budgetordning som löper kalenderår borde Sverige dra den slutsats som många andra länder har dragit, nämligen att då bör val till riksdag ligga på våren för att möjliggöra för en ny inkommande majoritet att göra ett helt riktigt arbete med allt vad beredningskrav och annat ställer i anspråk. Det får väl återigen hänvisas till Grundlagsberedningen, där diskussionen förs om hur detta ska kunna utformas. Mauricio Rojas (fp): Då vill jag bara tacka statsministern för alla de svar du har gett oss. Ingvar Svensson (kd): Fru ordförande! Det här är ju en konflikt mellan ett väl berett förslag och att man ska presentera ett fullständigt budgetförslag i budgetpropositionen. I det läge man kommer in som regering och hade

198 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 tio dagar på sig undrar jag bara om det över huvud taget skulle vara möj- ligt att ha ett remissförfarande när det gäller till exempel förändringar i förmögenhetsskatten? Statsminister Fredrik Reinfeldt: Fru ordförande! Det man tvingas till är precis det som har beskrivits i mina svar och i underlag – man får helt enkelt konstatera att det inte helt och hållet är de vanliga beredningskraven som kan mötas. Det är i realiteten en omöjlighet. Det har man också konstaterat. När de här skiftena sker kommer det inte att vara möjligt. Vi har försökt göra detta på bästa sätt givet att det handlade om i realiteten tio dagar, från den 6 till den 16 oktober. Ordföranden: Jag tackar statsministern för närvaron här i dag och förklarar sammanträdet för avslutat.

Bilaga B13 Verkställande direktören vid Vostok Nafta, Per Brilioth Tisdagen den 8 maj 2007 Granskningsärendena 20, 36 och 38 Utrikesminister Carl Bildts uppdrag och finansiella intressen Ordföranden: Jag hälsar er välkomna hit till konstitutionsutskottets sam- manträde, som jag förklarar öppnat. Uppgiften för konstitutionsutskottet är att för hela riksdagens räkning granska regeringen och dess statsråd. Den granskningsomgång som vi nu har i konstitutionsutskottet grundas på 40 stycken olika anmälningar. Vi brukar dokumentera granskningen. Vi har en oftast väldigt omfattande skriftlig dokumentation till vår hjälp, och ibland kompletterar vi också med muntliga utfrågningar. I dag gäller det granskningsärendena 20, 36 och 38, och de gäller Carl Bildts finansiella intressen. Det är den sista utfrågningen för den här termi- nen. I dag har utskottet bjudit in Per Brilioth, verkställande direktör för Vostok Nafta, till sammanträdet. Du är mycket välkommen! Bredvid Per Brilioth sitter en advokat som heter Jörgen Axelsson, som också är närva- rande här i dag. Vi sätter stort värde på att ni har haft möjlighet att komma hit till oss. Själva syftet med den här utfrågningen är ju att vi ska få bättre kunskap inför våra bedömningar av det här ärendet, som vi sedan ska diskutera. Jag vill också säga att närvaron i utskottet sker på vår inbjudan. Närvaron är frivillig, och det är också så att det inte finns någon skyldighet att lämna svar på de frågor som vi kommer att ställa, även om vi naturligtvis helst ser att vi får svar på våra frågor.

199 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Jag vill också understryka att vi gör vår granskning utifrån ett konstitutionellt perspektiv, och det gäller alltså statsråden. Det är den granskningen som vi gör. I den här frågan handlar det om en eventuell jävssituation för statsrådet Carl Bildt. Det har alltså ingenting att göra med den fråga som har varit föremål för överväganden hos överåklagaren. Tågordningen kommer att se ut på följande sätt: Vi gör det möjligt för Per Brilioth att säga någonting inledningsvis. Därefter kommer jag att lämna ordet till de två partier som har lämnat in en anmälan om granskning i just det här ärendet. Det är Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Sedan kommer vi att gå vidare i partiernas storleksordning. Vi har räknat med att vi har ungefär en timme till vårt förfogande. Än en gång välkommen! Jag lämnar över ordet till dig, om du vill säga någonting inledningsvis. Per Brilioth: Tack så hemskt mycket! Jag heter Per Brilioth, och jag är vd för Vostok Nafta. Helt kort kan jag berätta att det grundades av Adolf Lun- din för ett tiotal år sedan, och vi har varit noterade på Stockholmsbörsen sedan dess. Vi investerar på aktiemarknaden i Ryssland och dess grannlän- der. Trots alla de problem som finns i de här länderna är vi väldigt entusiastiska över den utveckling som sker där, och därmed våra investeringar. Jag har med mig Jörgen Axelsson, som jobbar vid Linklaters och är vår legala rådgivare, så om vi här behöver hjälp för att titta på legala frågor tror jag att Jörgen kommer att vara väldigt bra att ha här för oss alla. Jag ber om ursäkt för att jag inte kunde komma den 10 april, då jag ställde in med kort varsel. Jag är glad över att vara här i dag, och kan vi hjälpa till så ska vi absolut göra det. Morgan Johansson (s): Mycket välkommen hit, Per Brilioth! Jag vill åter- igen understryka att det vi här har att granska inte handlar om det som rättsväsendet har att hantera, det vill säga eventuella mutanklagelser, bestick- ningar – allt sådant som har att göra med det. Det har rättsväsendet redan utrett. Däremot granskar vi jävssituationen för Carl Bildt. Vi följer också upp de frågor och svar som Carl Bildt gav när han var här tidigare i våras. Det finns en del frågeställningar som också har bäring på bland annat hur han fick ut sina optioner. Det är dessa två teman som mina frå- gor kommer att röra sig omkring: jävssituationen den 9 november och en uppföljning av Carl Bildts svar när han var här tidigare. Vi kan börja med jävssituationen. Jag vill då klargöra vad frågan handlar om. Carl Bildt var ju med om att besluta om fortsatt prospektering av en gasledning på Östersjöns botten den 9 november. Den gasledningen har ju ert bolag starka intressen i. Några veckor därefter kvitterade han ut sina optioner, som gav honom nästan 5 miljoner kronor i vinst. Då är det så att enligt förvaltningslagen, som är tillämplig i det här fallet, är man jävig om ett ärendes utgång kan innebära, som det heter, synnerlig nytta eller skada för den som fattar beslutet, eller om det finns

200 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 någon annan särskild omständighet som kan rubba förtroendet för ens opartiskhet. Det är så det är skrivet. Det handlar alltså om synnerlig nytta eller synnerlig skada. Då vill jag börja med att ställa frågan till dig: Hur viktig är den här planerade gasledningen för Vostok Naftas ekonomi? Per Brilioth: Vi har 90 procent av vår aktieportfölj i Gazprom. Den enda kopplingen som vi har till den här gasledningen är via det 90-procentiga innehavet i Gazprom. Jag skulle säga att den här gasledningen som kommer att gå på Öster- sjöns botten har en i princip obefintlig betydelse för värdeutvecklingen av Gazpromaktien. Den har väldigt stor betydelse för Tyskland och tyska gas- företag och för att de ska kunna säkra leveranserna av stora mängder gas. Men för Gazproms del är den ett alternativ av många. Skulle den inte bli av så finns det massor av andra marknader och sätt att få ut gasen till de marknaderna som man kan använda sig av. Jag måste erkänna att jag är lite dåligt påläst om exakt vad som hände här i Sverige den 9 november, men ur ett marknadsperspektiv – det är den miljön som vi arbetar i – beslöt man från Gazproms håll att göra den här rörledningen. Vi tittar då tillbaka till 2005. Om det skulle ha haft någon betydelse för aktieutvecklingen så skulle den ha skett då och inte senare. Är det svar på din fråga, eller är det några fler detaljer som jag kan hjälpa till med? Morgan Johansson (s): Ja, ett svar på frågan var det ju, men jag måste säga att jag blev lite förundrad över svaret om du säger att detta har obefintlig betydelse. Ni har ju gjort en årsredovisning, som kom 2004, där ni pekar ut två stora investeringsprogram som Gazprom har. Det ena är i Ukraina, och det andra är den här gasledningen. Ni säger att om man får lov att driva igenom de två investeringarna så kommer värdet på Gaz- proms aktier att fördubblas på två år. Samma slutsats upprepar ni så sent som för bara några månader sedan, också det i en marknadsbedömning av Gazprom. Värdet på Gazproms aktier kommer alltså att fördubblas på två år – så viktig bedömde ni då den här gasledningen vara. Och här sitter du nu och säger att den har en obefintlig betydelse. Vad ska vi tro på? Ska vi tro på det ni sade i årsredovisningen, eller ska vi tro på det som du säger nu? Per Brilioth: Om man läser hela årsredovisningen hoppas jag att vi är väl- digt tydliga med att den absolut viktigaste värdedrivande faktorn för Gazprom är gaspriserna. Ryska gaspriser ligger på en nivå som motsvarar ungefär 7 dollar per oljefat, medan värdet här i Europa och så vidare är ungefär tio gånger det. Man har påbörjat en avreglering av priserna, och det kommer att ta många år innan priserna kommer upp till samma nivå som på den avreglerade marknaden. Det är den i särklass största värdedri- vande faktorn i Gazprom.

201 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

I dagsläget tjänar Gazprom pengar – mycket pengar – på sin export till Europa, och den går via Ukraina och framför allt Vitryssland. Sedan kan man utöka denna export, men då har man massor av alternativ för att göra det. Man kan göra det genom att utöka en rörledning i Ukraina, man kan göra det via Vitryssland och via Polen, och man kan även göra det genom att kyla ned gas till vätskeform så att man kan lasta det på en båt och köra det vart man vill. Man kommer även, vilket man har pratat om men ännu inte gjort, att bygga en ledning som går till Kina. Det är nog alltså inte riktigt så vi menar i vår årsredovisning. Vi kan diskutera den, men jag har den inte med mig, tyvärr. Det jag tog upp nu är i alla fall de viktigaste faktorerna, och jag är ganska säker på att jag har belyst dem ganska tydligt. Det är gaspriserna i Ryssland som är det viktigaste. Den export man har i dag, den är där den är, så att säga. Om man skulle utöka den kan det i sig addera värde till Gazprom, men där har man massor av alternativ. Skulle man inte göra det här i Östersjön så är det mest realistiska och ett reellt alternativ till att tyskarna ska få köpa gas på det här sättet att man lägger gas på en båt, och sedan säljer man gasen. Då kan man sälja den vart man vill, och förmodligen skulle stora delar av den gasen då gå till USA i stället för till Tyskland. Morgan Johansson (s): Det finns säkert flera tolkningar av detta, men som sagt: Ni pekar ut de två investeringsprojekten som de viktigaste – dels gasledningen, dels Ukraina – och ni knyter dem också till värdet på Gaz- proms aktier. Som du själv sade ligger 90 procent av era portföljtillgångar i just Gazprom. Så sent som bara härom månaden noterade ni återigen att Gazprom kan vara en aktie som kan fördubblas i värde under de kommande 12–18 månaderna, och ni knöt det återigen till de här stora investeringarna. Menar du att det inte har någon betydelse för Gazprom om den svenska regeringen säger nej till en gasledning på Östersjöns botten? Per Brilioth: Gazproms stora investeringsprojekt är att man ska utvinna mera gas, och i Ukraina finns det ingen gas att utvinna. När du säger Ukraina och gasledningen här i Östersjön måste du alltså mena att man ska investera i en pipeline där. Men i dagsläget äger man inte denna pipeline. Den ägs av den ukrainska staten, och det har varit diskussioner om man skulle dela på detta ägande mellan Ryssland, Tyskland och Ukraina i olika konstellationer. Men återigen: Det är absolut så att den här aktien har en potential att fördubblas över de närmaste 12-18 månaderna. Det är vi helt överens om. Men om du skulle rada upp en lista med analyser från Merrill Lynch, Mor- gan Stanley och så vidare kommer alla att vara helt överens om att det som driver värdet är att ryssarna inte längre kommer att köpa gas på 7 dollar per fat olja. Det är det i särklass viktigaste som kommer att driva den här aktien.

202 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Morgan Johansson (s): Men nog har det väl en liten betydelse om man också lyckas få ut sin gas från Ryssland? Det är därför vi talar om de två ledningarna, Ukraina och Östersjön. Vi släpper detta tema. Jag konstaterar bara att jag för min del drar slutsatsen att man kanske ska ta fasta på vad ni faktiskt har sagt i era marknadsbedömningar tidigare, medan du – menar jag – vill tona ned detta. Vi går vidare till nästa tema. När Carl Bildt var här hävdade han att han hade juridisk rätt att få ut de optioner på Vostok Nafta som han sedan fick ut. När han fick en fråga av Peter Eriksson här huruvida ni hade haft en hållhake på honom under hösten sade han till och med att det snarare var tvärtom. Det var han som hade haft en hållhake på er. Det vill säga att han hade, menade han, juridisk rätt att få ut dessa optioner. Min fråga är: Är det din uppfattning att Carl Bildt hade juridisk rätt att få ut dessa optioner? Per Brilioth: Det här är en typisk fråga som Jörgen kan hjälpa oss att belysa. Jörgen Axelsson: Det här optionsprogrammet för styrelseledamöter antogs 2004. På bolagsstämman antar man ett antal riktlinjer för hur de här optionerna ska se ut. Det är ett väldigt teknisk komplicerat regelverk kring den här typen av optionsprogram som ska fungera i flera länder. Därför finns det planregler som man sedan ställer ut de här optionerna efter. En innehavare av optioner i Vostok Nafta får ett brev från bolaget där det står att du har fått si och så många optioner som kan utnyttjas under den här tiden enligt de regler som gäller för optionerna och global share option plan. Planreglerna reglerar vad som händer med optionerna om man skulle sluta i bolaget. Om man slutar på grund av sjukdom, på grund av att man går i pension eller avlider så faller inte optionerna på grund av det. Det finns även en annan skrivning som handlar om att styrelsen äger bestämma vilka andra riktlinjer som ska gälla för när optioner ska kunna utnyttjas. Under 2004 hade ett antal styrelseledamöter avgått, och praxis i bolaget var att om man hade fullgjort en ganska stor del av löptiden – det här var tvååriga optioner – skulle man ändå kunna få utnyttja optionerna. På så vis hade man etablerat en form av praxis i bolaget. Den skrivning som finns i optionsplanen om att man enligt styrelsens bestämmande kan få utnyttja optionerna innebär inte ett fritt skön för styrelsen att säga att vissa ledamöter ska få utnyttja medan andra inte får det, utan det finns en lojalitetsplikt i avtalsförhållandet mellan bolaget och optionsinnehavaren. Man kan alltså inte bara säga till någon att alla andra i och för sig fick utnyttja dem men att personen ifråga inte får det. Då kan man bryta mot den lojalitetsplikt som finns i avtalsförhållandet. Om man bara särbehandlade en ledamot, allt annat lika, är det alltså inte uteslutet att en domstol skulle komma fram till att bolaget har inte rätt återkalla optionerna i det fallet, utan ge ledamoten rätt. Men när det gäller Vostok Nafta och Carl Bildts optioner ansåg bolaget att han hade fullgjort en större del av optionstiden på ett förtjänstfullt sätt. Detta har

203 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

bolaget redogjort för till överåklagaren. Därmed fanns det ingen anledning att behandla honom på något annat sätt än övriga ledamöter. Man kommer alltså inte in och prövar i den frågan. Morgan Johansson (s): Nu vet jag inte vem av er som ska svara. Jag tycker i och för sig att Per Brilioth kanske ska svara eftersom det ju är Brilioth som har fattat besluten i den här frågan vad jag förstår. Men det får ni göra upp sinsemellan. Jag kan gå till era egna dokument. Jag hittar ingenting om att styrelsen skönsmässigt kan betala ut pengar. Däremot hittar jag följande skrivning i ert incitamentsprogram: ”Optionerna förfaller om uppdraget som styrelseledamot upphör på ledamotens egen begäran”. Så står det. Då är min fråga igen: Vilken grund hade ni för att tilldela Carl Bildt de här optionerna när det står så i den här planen? Jörgen Axelsson: Det där avsnittet finns med i bolagsstämmans beslut som fastställer riktlinjerna för optionsplanen. På samma bolagsstämma antogs även riktlinjer för optioner till anställda. Det står likadant där, fast där står det att man inte får utnyttja sina optioner om man inte längre är anställd i bolaget. Det står något liknande för styrelseledamöterna - man får inte utnyttja optionerna om man avgår på egen begäran. Men sedan ska styrelsen fastställa de närmare villkoren, de detaljerade planreglerna på 10-15 sidor. Den där skrivningen i protokollet ska nog snarare läsas så, om du jämför med vad som gäller för anställda. Optionerna faller oavsett om bolaget säger upp den anställde eller den anställde säger upp sig själv. När det gäller styrelseledamöter kan man hamna i den situationen att nästan hela optionstiden har löpt, men aktieägarna på bolagsstämman tycker att de inte vill ha kvar ledamoten. Då entledigar man ledamoten utan att ledamoten kan göra någonting, och då vore det liksom orimligt att inte kunna få behålla sina optioner. Så det är nog snarare det som är skä- let till skrivningen där. Sedan finns det ju en delegationsmöjlighet till styrelsen att där fastställa de närmare villkoren, och det har styrelsen gjort. Högre upp i protokollet står det att styrelsen ska meddela om närmare anvisningar för det här programmet. Det har man gjort, och det måste man göra. Det gäller alla bolag. Man kan inte lägga fram 15-sidiga dokument med teknisk, juridisk text på engelska, utan man måste låta styrelsen få fastställa de närmare villkoren. Morgan Johansson (s): Du menar alltså nu, med din advokatheder och allting – jag riktar frågan till dig, Jörgen Axelsson – att Carl Bildt hade juridisk rätt till de här optionerna, trots att det uttryckligen står i svart på vitt i ert beslut att optionerna ska förfalla om en styrelseledamot avgår på egen begäran. Och försök nu inte blanda bort korten med styrelseledamö- ter som inte får förnyat förtroende! Säger du nu att han har juridisk rätt att få ut de här optionerna?

204 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Jörgen Axelsson: För styrelseledamöter gäller ju samma planregler som för de anställda. Som jag sade tidigare finns det situationer där man i de när- mare villkoren specificerar under vilka omständigheter man ska få utnyttja optioner. En ledamot kan exempelvis bli svårt sjuk eller ha någon i familjen som blir svårt sjuk och måste avträda på grund av detta. Då är det orimligt att man inte ska få utnyttja sina optioner. Detsamma gäller den allmänna skrivningen i planen där det står om andra skäl som styrelsen bestämmer. Det är alltså inget konstigt med det här, utan skrivningen som finns i stämmoprotokollet är snarare en förklaring till att det här är så kallade per- sonaloptioner, jämfört med en annan typ av optioner som mer är värdepap- persoptioner och inte kopplade till anställning. Men det här är sådana typer av optioner. Det letter of grant som bolaget har ställt ut till options- innehavarna hänvisar ju till planreglerna, alltså de 15-sidiga detaljerade planreglerna. Det är det som är avtalsförhållandet mellan bolaget och den anställde. Morgan Johansson (s): Jag har fortfarande inte fått svar på frågan. Det har ju funnits olika besked från bolaget, så det är kanske inte så konstigt. Hade han juridisk rätt att få ut de här optionerna – ja eller nej? Jag har en tidningsartikel där man frågar er informationschef, som ju faktiskt finns i rummet, om detta. Då säger er informationschef Robert Eriksson så här om Carl Bildts optioner: ”Han hade egentligen inte rätt till dem, men styrelsen beslutade i efterhand att han skulle få option på 15 000 aktier”. Så säger er informationschef i en tidningsartikel. Han hade egentligen inte rätt till dem, men styrelsen beslutade detta ändå. Vem ska vi tro på? Ska vi tro på er informationschef, eller ska vi tro på advokaten och Brilioth i det här fallet eller ska vi tro på era egna dokument? Per Brilioth: Nu vet inte jag vilken tidning eller journalist det är, men jag har den senaste tiden märkt att det man säger ganska ofta missuppfattas. Det står inte samma sak när man läser om det i tidningarna. Jag tror att man kan säga att en vanlig option ju är en rättighet men inte en skyldighet, och jag tror att det var så den här journalisten valde att tolka svaret. Men jag tycker också att Jörgen beskriver detta väl. Mikael Johansson (mp): Jag tänkte uppehålla mig lite kring Vostok Naftas relation till Gazprom. Morgan Johansson har ju frågat lite grann här tidigare huruvida utvecklingen i Gazprom påverkar utvecklingen för Vostok Nafta och det här specifika gasledningsprojektet. Jag antar att vd är väl insatt i de frågor som påverkar just det oavsett vad som har stått i verksam- hetsberättelser och annat. Frågan handlar ju delvis om en del av de aktörer som eventuellt är inblandade i projektet kunde ha påverkats ifall Carl Bildt, det vill säga regeringen, hade uttryckt något negativt kring gasled-

205 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

ningsprojektet. Jag tänker på Europeiska investeringsbanken. Vad jag har förstått har det inte förekommit någon formell ansökan, utan det handlar om rent teoretiska resonemang från Europeiska investeringsbanken. Jag vill då fråga Per Brilioth: Vad anser ni att ett negativt besked uttalat från regeringen kring gasledningsprojektet skulle ha inneburit för Gaz- proms möjligheter att få de här pengarna från investeringsbanken? Hur kunde det i sin tur eventuellt ha påverkat Vostok Naftas utveckling aktie- mässigt? Per Brilioth: Det finns väldigt många länder och företag som vill köpa den här gasen. Det var det jag pratade om tidigare, men jag kan inte helt den juridiska processen. Det är folkrätt, begränsade möjligheter som län- derna kring den här ledningen har att påverka, internationellt vatten och sådant. Där är jag inte expert. Men jag är säker på att det hade märkts i tyska sammanhang om man hade sagt: Nej, ni får inte göra den här gasledningen. Jag menar alltså i tyska gasföretag som skulle köpa den här gasen, i förlängningen också i tysk ekonomi, hos köpare av den här gasen i slutän- dan och i ett vidare begrepp kanske Europa. Där hade det säkert märkts. Men man har för Gazproms del så många fler möjligheter att sälja den här gasen, både österut och västerut, att det liksom inte skulle ha påverkat. Nu har jag inte det i huvudet. Det var ingenting som någon pratade om på aktiemarknaderna i Ryssland kring den 9 november. Om man gör en liten enkät tror jag inte att någon egentligen visste. Det spelar ingen roll för Gazpromaktiens utveckling under de här dagarna. Det var ingen som tog någon notis om att det ens skedde något. Mikael Johansson (mp): Jag tackar för svaret. Jag tänkte hoppa över lite grann till Carl Bildts möjligheter och detta med optionsprogrammet. Fanns det några möjligheter för honom att avstå från att ta ut detta? Fanns den möjligheten för hans del? Fördes det några resonemang från bolagets sida med Carl Bildt själv om optionsprogram och när han skulle ta ut detta eller något annat? Per Brilioth: Nej, det fördes inga resonemang mer än att vi kommunicerade om hur man tekniskt går till väga när man löser optioner. Jörgen Axelsson: Ett alternativ är att man inte utnyttjar optionen, och då händer inte någonting annat än att den förfaller. Per Bill (m): Tack Per Brilioth och Jörgen Axelsson för väldigt bra svar på frågorna från Socialdemokraterna. Jag har fått svar på ganska många av de frågor jag hade tänkt ställa. Jag tänker definitivt inte uppehålla mig vid någon dokumentation som ni inte har fått och försöka att hitta några konstigheter i den. Låt oss titta på det här optionsprogrammet. Hur vanligt är det på den marknad där ni befinner er med den här typen av optionsprogram?

206 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Per Brilioth: Jag tror att det är relativt ovanligt på den svenska marknaden. I ett internationellt perspektiv är det ganska vanligt. Vi tycker att det är ett väldigt bra sätt att ge även styrelsen arvode på det här sättet. I stäl- let för att man får mycket pengar oavsett hur bra det går blir man mer avlönad beroende på hur bolaget går. I ett svenskt perspektiv tror jag inte att det är så strikta begränsningar, men det finns en uppfattning om att man inte ska ha optioner till just styrelsen. Därför har vi sedan ett par år tillbaka, jag tror att det var 2005, beslutat oss för att vi inte ska ge några fler optioner till vår styrelse. Men i ett internationellt perspektiv är det vanligt. Per Bill (m): Vad du säger egentligen är att man kan se optionerna som en del av styrelseledamöternas styrelsearvode under den här tvåårsperio- den. Om man då lät optionerna förfalla utan att utnyttja dem skulle det egentligen vara samma sak som om man inte hade tagit emot något styrelsearvode under de här två åren. Kan jag uppfatta det så? Per Brilioth: Det är helt riktigt. Annie Johansson (c): Fru ordförande! Tack Jörgen Axelsson och Per Brili- oth för att ni frivilligt avsatt tid för att komma hit till konstitutionsutskottet. Jag tycker att det är tydliga och bra svar som ni har givit under den här knappa timmen. Vi har också mycket skriftligt material till vårt förfo- gande i den här konstitutionella granskningen av Carl Bildts tjänsteutövning. Vi har i tidigare utfrågningar med Carl Bildt fått reda på att han inte har kunnat avstå från de optioner som han har tillerkänts i Vostok Nafta och att detta också ligger i linje med den praxis som tillämpats i andra fall vid styrelseledamöternas avgång i förtid. De frågor som har ställts under denna utfrågning har varit uttömmande, men jag skulle vilja att ni utvecklar den diskussion som fördes under hös- ten och efter det att Carl Bildt meddelade att han skulle bli utrikesminister och de kriterier som ni diskuterade när det gäller § 6.1.1 och framför allt den femte punkten där. Per Brilioth: Det var väldigt enkelt. Carl Bildt hade suttit som styrelsemedlem i princip hela den period som de här optionerna levde ett liv. Han hade varit på i princip alla styrelsemöten, och han hade inte gått till en konkurrent. Det är egentligen det enda fallet då man kan tappa sina optioner. Jörgen har beskrivit det här tydligt. Det gäller om han skulle ha slutat och startat ett Vostok Nafta 2 som konkurrerade med oss, och det gjorde han ju inte. Ungefär så enkelt är det. Mauricio Rojas (fp): Fru ordförande! Tack för att ni ville komma hit. Jag vill börja med en fråga om gasledningen. Ni har redan fått frågan, men den är så viktig att jag vill upprepa den. Ni menar att den här gasledningen egentligen inte hade någon avgörande betydelse för Gazprom. Det fanns många andra alternativ. Man hade kunna välja andra. Det här kunde egentligen inte påverka aktiekursen. Är det detta ni menar?

207 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Per Brilioth: Det är verkligen så. Hade den inte blivit av – eller om den inte kan bli av, om nu något fortfarande kan hända – är det framför allt väldigt dåligt för Tyskland och tyska gasföretag. Det kommer säkert att märkas på hur de aktierna går om någonting händer. Men för Gazproms del finns det så pass många andra sätt att få den här gasen till kund både österut och västerut. Det är riktigt uppfattat. Mauricio Rojas (fp): Är det tidigare påståendet som vi hörde här att värdet på aktien skulle fördubblas eller inte beroende på det här projektet helt obefogat? Finns det ingenting som säger att det kan vara så? Per Brilioth: Det är helt riktigt. Det är en feltolkning som man har gjort. Det som är av helt avgörande betydelse är att gasen i Ryssland nästan är gratis, och det är inte bra för ett företag. Blir den inte gratis är det bra. Då ska värdet på det här företaget gå upp. Det är det enskilt mest avgörande. Sedan finns det andra saker, men det är ingenting som har med den här gasledningen att göra. Mauricio Rojas (fp): Att jag ställer de här frågorna har mycket att göra med att man försöker måla en bild av att just det här beslutet vore helt avgörande för Gazprom, och, som ni säger, det är inte alls så. Det här är en myt eller en lögn som man försöker berätta om de verkliga förhållan- dena. Tack för det! Det är mycket bra att man tydliggör detta. Sedan gäller det optionerna. Finns det något fall som på något sätt liknar fallet med Carl Bildt där Vostok Nafta har nekat den avgående styrelsemedlemmen att kvittera ut optionerna? Finns det något sådant fall? Per Brilioth: Nej, det finns inget fall där vi har nekat en avgående styrelsemedlem optionerna. Mauricio Rojas (fp): Det hade antagligen uppfattats som något mycket upp- seendeväckande att ni hade gjort något sådant just i det här fallet. Det hade antagligen skadat företagets rykte om man behandlade en före detta styrelsemedlem på ett sådant sätt att man gör ett undantag och säger att styrelsemedlemmen inte får utöva den här rätten. Har jag uppfattade det rätt? Det hade varit mycket uppseendeväckande och egentligen skadligt för företaget att förneka Carl Bildt den här rätten. Per Brilioth: Jag har inte tänkt på det på det sättet. Jag tycker att Jörgen beskrev de juridiska konsekvenserna om man skulle ha gjort så ganska bra tidigare. Vi har inte tänkt den tanken. Mauricio Rojas (fp): Ni har inte tänkt tanken för att den är ganska otänk- bar. Lojalitetsplikten är ömsesidig. Du sade att hade Carl Bildt gått till en konkurrent eller bildat ett annat bolag hade ni reagerat på ett negativt sätt. Det är det som den här klausulen som lästes upp här också ville förhindra. Om man avgår frivilligt och bildar ett konkurrerande bolag har ni rätt att inte betala ut detta.

208 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Lojalitetsplikten gäller i båda fallen, det vill säga ni var också förplik- tade att följa upp de förpliktelser som fanns där om inte Carl Bildt hade gjort något som skadade företaget. Vi vet inte riktigt hur det hade gått om det hade prövats juridiskt, men juristen här säger att med all sannolikhet hade Carl Bildt fått rätt. Han hade rätt till de här optionerna. Kan du bekräfta eller vidareutveckla den delen? Jörgen Axelsson: Jag tror att jag sade att det inte kan uteslutas att en domstol skulle komma fram till att här finns det en lojalitetsplikt i relationen optionsinnehavare och bolaget. Man kan inte bara skönsmässigt säga för en ledamot att den ledamoten får inte utnyttja detta utan att man har något skäl för det. Vi har inte gjort någon närmare bedömning än så, men det är den bedömning vi har gjort. Det kan inte uteslutas att en domstol skulle gå på den linjen att det skulle vara ett brott mot lojalitetsplikten att för- vägra just en viss ledamot detta, trots att man egentligen inte har behandlat andra ledamöter på något annat sätt. Mauricio Rojas (fp): Du kan kanske hjälpa oss genom att berätta lite om praxisen hos andra bolag. Jag antar att det här är ganska vanligt internationellt. Man får optioner och de ledamöter som avgår får ändå rätten att kvittera ut dem även om de inte har suttit hela tiden. Hur vanligt är det internationellt att ledamöterna får göra detta? Kan du bedöma det? Jörgen Axelsson: Jag har svårt att svara på det. I Vostok Nafta var det så att styrelsearvodet var förhållandevis lågt när man beslutade om det 2004. De här optionerna var egentligen i stället för den här styrelseersättningen. Jag tror att tittar man internationellt är det kanske mer vanligt att man har någorlunda normal ersättning till styrelsen och sedan har man optionerna utöver det. På så vis kanske det skiljer sig lite från fall till fall. Det är svårt att göra någon generell bedömning. Ingvar Svensson (kd): Fru ordförande! Mauricio Rojas ställde i stort sett mina frågor, men jag har någon komplettering. Det var jättebra att vi fick reda ut detta med den juridiska rätten. Jag har en fråga i anknytning till frågan om optionernas värde i förhållande till den här undersökningen av gasledningen. Ni har sagt att det inte skulle ha påverkats av det här beslutet. Den intressanta frågan för oss att diskutera är ju regeringsbeslutet den 9 november där Peter Gaz fick förlängt tillstånd att undersöka svensk kontinentalsockel inom ett visst område. Nu är ju kontinentalsockeln under Östersjön inte bara svensk. Skulle det ha påverkat situationen för Gazprom eller Peter Gaz i den meningen att man fick söka sig en annan väg genom Östersjön om man inte hade fått förlängt tillstånd? Per Brilioth: Jag kan inte svaret på frågan. Men det kanske belyser vilken obefintlig vikt det här har för det vi håller på med. Det är inga analytiker som har berört det här sedan man beslöt sig för att göra det. Jag borde kunna bättre, men det är 2005 tror jag. Jag kan inte svara vad gäller om man skulle ha dragit ledningen på ett annat sätt och vilka möjligheter som finns för det. Jag är ledsen.

209 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Morgan Johansson (s): Jag återkommer till värdet på Gazprom som ni för- söker spela ned betydelsen av när det gäller gasledningen. Jag läser högt ur Vostok Naftas årsredovisning 2003/2004. Det står så här: Transporten av gas kommer att fortsätta att stå i fokus för Gazprom. Ökning North European Pipeline – alltså den vi talar om - och utbyggnad av existerande Ukrainian Pipeline Consortium – alltså Ukraina – och pipelinekapaciteten kommer även i fortsättningen att vara de största uppgifterna för Gazprom – de största uppgifterna för Gazprom. Så kommer slutsatsen: Vi tror att uppvisandet av förbättring inom bolaget och framgångar med strategiska utvecklingsprojekt kommer att hjälpa marknaden att omvärdera Gazprom till ett totalt värde om 450-500 miljarder amerikanska dollar inom de när- maste 24 månaderna, vilket är en fördubbling. Ni knyter ju faktiskt denna värdeuppgång till de två stora strategiska projekten. Är det nu det som du inte längre vill stå fast vid? Per Brilioth: Man kan få ut gasen till Europa, Kina och USA på andra sätt. Det är inte de pipelinerna i sig som kommer att göra omvärderingen. Det är viktigt att Gazprom tar sig an projekt, speciellt för flera år sedan innan man hade visat vilken utveckling man var på väg mot. Då skulle man ta upp det som en positiv faktor i beskrivande syfte att man gjorde något. Återigen, det fanns även då flera alternativ. Man kunde ha utvecklat Stockmannterminalen uppe vid Murmansk. Man kunde ha dragit en pipeline till Kina. Det kunde ha varit samma sak. Jag tycker att det belyser det väl. Om det hade varit en väldigt viktig fråga för marknaden hade jag kunnat svaret på Ingvar Svenssons fråga väldigt väl. För det är det jag håller på med varje dag, och det är det viktigaste för vår portfölj. Då hade jag kunnat det. Jag lovar. Men nu är det ingen som fokuserar på det, för det spelar ingen roll. Morgan Johansson (s): Nog spelar det roll om man får lov att bygga en gasledning i Östersjön. Det borde det göra. Men du säger att det framför allt spelar roll för tyskarna och inte så mycket för det ryska bolaget Gaz- prom. Man kan säkert ha olika bedömningar. Vi går tillbaka till optionerna. När fattade styrelsen beslutet om att tilldela Carl Bildt de här optionerna? Per Brilioth: Det måste vara december 2004. Morgan Johansson (s): När fattade styrelsen beslut om att han fick lösa in dem? Per Brilioth: När han fick lösa in dem? Det var när han avgick som styrelsemedlem. Han fick behålla optionerna. Han fick lösa in dem vid lösentid- punkten som var i början av december 2006. Morgan Johansson (s): Jaså. Finns det styrelseprotokoll på det? Per Brilioth: Det finns från senare i januari. Men som du säkert kommer att fråga nu och som jag också kan svara på så har vår styrelse massor med olika uppgifter som delegeras till kommittéer. Det gäller alla options-

210 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 frågor egentligen. För både styrelsemedlemmar och anställda som har avgått av olika anledningar har styrelseordföranden och jag som verkstäl- lande direktör bestämt om man fick behålla eller inte behålla. I samtliga fall har man fått behålla sina optioner. Morgan Johansson (s): Då är läget så att bolagsstämman har sagt att för styrelseledamöter som själva avsäger sig uppdraget ska optionerna förfalla. Du har ändå, trots det, delegation att på eget bevåg bevilja styrelseledamö- ter som har avgått själva optioner. Sedan ska styrelsen i efterhand bekräfta det. Ni är visserligen ett bolag som är registrerat i Bermuda och kanske inte följer svensk bolagsstyrningskod på det sättet, men nog måste det finnas någon ordning och reda även i ett bolag som är registrerat på Bermuda. Ska det gå till på det här sättet? Per Brilioth: Jörgen vill gärna ha ett inlägg här. Jörgen Axelsson: För Vostok Nafta gäller svensk bolagskod. Bolaget är i och för sig registrerat på Bermuda, men man har implementerat en del av de svenska reglerna i sin bolagsordning. När det gäller beslut om att tillåta någon att utnyttja optioner regleras det inte i planen att det ska vara just styrelsen som fattar det beslutet. Däremot ska styrelsen fastställa vilka kriterier som ska gälla för att man ska få utnyttja. Där hade man en tidigare praxis att om man hade fullgjort en större del av sitt uppdrag, gjort det på ett förtjänstfullt sätt och inte gått till en konkurrent skulle man få utnyttja sina optioner. Den praxis man då använde i själva meddelandet var att verk- ställande direktören tillsammans med styrelseordföranden konstaterar att kriterierna var uppfyllda. Då meddelas det att optionerna skulle få utnyttjas. När det gäller Carl Bildts optioner och i och med att det var en utredning som överåklagaren gjorde om man skulle inleda en förundersökning eller inte så ville man förtydliga. Där gjorde man till och med så att man lät styrelsen i efterhand bekräfta beslutet att det var riktigt att Carl Bildt skulle få utnyttja sina optioner. Mikael Johansson (mp): Fru ordförande! Vi har fått reda på här när det gäller optionsprogrammen att generellt sett så skulle optionerna inte betalas ut om någon i styrelsen skulle ha agerat illojalt. Du gav ett exempel, om man skulle bilda ett Vostok Nafta 2. Fanns det något resonemang i styrelsen, från er som vd eller gentemot Carl Bildt själv också som han var inblandad i om huruvida han som ingående i den svenska regeringen skulle uttala sig negativt om det här gasledningsprogrammet det skulle leda till att optionerna inte skulle betalas ut? Per Brilioth: Det var en så lång fråga så jag kommer nästan inte ihåg den. Det var inga diskussioner över huvud taget, inte inom styrelsen heller, med Carl Bildt. Den enda diskussion vi har haft i den kommitté som styrelsen har utsett för att behandla det här var huruvida han skulle få behålla dem eller inte. Sedan var vi klara med honom.

211 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Björn Leivik (m): Fru ordförande! Vi har väl fått svar på de flesta frå- gorna, men ändå för att ytterligare få ett förtydligande. Morgan Johansson har ju ställt ett antal frågor kring utvecklingen av värdet på aktierna inför och efter beslutet den 9 november. Vi har fått svar från Carl Bildt, och du har också svarat på det, men ändå en gång för tydlighetens skull: Satt ni och bet på naglarna inför beslutet den 9 november? Och såg du framför dig en utveckling där aktierna sjönk om Peter Gaz inte hade fått fortsatt prospekteringstillstånd? Per Brilioth: Jag kommer inte ihåg om vi bet på naglarna. Vi bet definitivt inte på naglarna på grund av det här. Jag skäms nästan lite. Jag visste inte ens om att det ägde rum. Jag kan nästan säga att ingen annan i Mos- kva eller i alla fall på Moskvas aktiemarknad heller visste det. Mauricio Rojas (fp): Fru ordförande! Kunde man observera någon föränd- ring i aktievärdet efter beslutet den 9 november? Per Brilioth: Jag kan inte svara nu på hur aktien rörde sig den 9 november, men i princip har aktien stått stilla de senaste 18 månaderna. Det är inga stora rörelser som har hänt om man ser till den perioden, de senaste 18 månaderna. Kring november – nej, det är inga dramatiska rörelser. Mauricio Rojas (fp): Bara en fråga för tydlighetens skull. Har Carl Bildt haft något uppdrag från Vostok Naftas sida sedan han blev utrikesminister för Sverige? Per Brilioth: Absolut inte. Mauricio Rojas (fp): Har ni haft någon kontakt av kommersiell betydelse med Carl Bildt efter att han tillträdde som utrikesminister? Per Brilioth: Nej. Ordföranden: Då har jag en fråga att ställa. Möjligheten till optioner enligt optionsprogrammet, finns den kvar för styrelseledamöter i Vostok Naftas styrelse? Per Brilioth: Nej, den gör inte det. Vi beslutade – jag tror det var på bolags- stämman 2005 – eller styrelseordföranden deklarerade att vi inte kommer att ge styrelsemedlemmar några nya optioner för att det var olika institutioner i Sverige, Stockholmsbörsen och andra, som inte tyckte att det var lämpligt. Jag tror att vi fortfarande har möjligheten att göra det, men om man inte ska göra det i Sverige så gör vi det inte heller. Ordföranden: Innebar det att styrelsearvodena höjdes, och var det i så fall olika styrelsearvoden för ledamöterna i styrelsen? Det fanns ju de kvar då i styrelsen som hade optionsprogram. Per Brilioth: Vi har höjt styrelsearvodena, men det gjorde vi för en dryg månad sedan, den 30 mars.

212 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Ordföranden: Men det var inte en kompensation då? De styrelseledamöter som inte hade tillgång till optionsprogrammet fick en lägre ersättning då i förhållande till dem som hade optionsprogram? Per Brilioth: Alla i styrelsen hade exakt samma styrelsearvode, en liten del i pengar och egentligen alltihop i optioner. Ordföranden: Men det skulle ju avskaffas. Jag hängde inte riktigt med där. Det avskaffades ju 2005. Per Brilioth: Möjligheten till att ge nya optioner. Vi tänker inte ge mer optioner till styrelsen, några nya optioner från 2005 och framåt. Ordföranden: Men tidigare sade ju du att möjligheterna till optioner skulle ses som en ersättning för styrelsearbetet. Per Brilioth: Ja, just det, men den styrelse som fanns 2005 hade ju optioner. Det var deras ersättning. Nu föll de ut i december. Efter december är det ingen i styrelsen som har optioner. Sedan dess har vi gjort om programmet, så nu får man ett mer normalt styrelsearvode och tyvärr inga optioner. Ur företagets synvinkel tyvärr, om man säger så. Ordföranden: 2005 och 2007 har det inte tillkommit några nya styrelsele- damöter i Vostok Naftas styrelse? Per Brilioth: Jag tror det var 2005. I alla fall inte sedan vi på bolagsstäm- man deklarerade att vi inte tänker ge fler optioner. De som har kommit till har inte fått optioner. Du har rätt. Det har tillkommit några styrelsemedlemmar, men de har inte fått optioner. Ordföranden: De har fått lägre ersättning då? Per Brilioth: Nej, de har fått samma lilla ersättning som övriga. Ordföranden: Men inga optioner? Okej. Tack så mycket för att du hade möjlighet att delta här i dag! Sammanträdet är avslutat.

Bilaga B14 Utrikesminister Carl Bildt Onsdagen den 30 maj 2007 Granskningsärendena 20, 36 och 38 Utrikesminister Carl Bildts uppdrag och finansiella intressen Ordföranden: Jag hälsar er välkomna till konstitutionsutskottets samman- träde i dag. Sammanträdet är härmed också öppnat. Konstitutionsutskottet har under hela våren arbetat med att granska regeringen och dess statsråd. Det är en uppgift som vi har. Själva grunden för utskottets arbete är naturligtvis de anmälningar som riksdagsledamöter läm- nar in. För att kunna fullgöra våra uppgifter samlar vi på oss massor av information. Mycket är skriftligt underlag, men vi kompletterar också vårt arbete med muntliga utfrågningar i en del fall.

213 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

I dag har vi inbjudit utrikesminister Carl Bildt till konstitutionsutskottets sammanträde. Den utfrågning som vi kommer att ha här i dag har sin grund i ärendena 20, 36 och 38. Det är grunden för utskottets arbete i just detta ärende. Carl Bildt har varit här i utskottet vid ett tidigare tillfälle. Det som har hänt sedan vi träffades senast är att utskottet har ställt skriftliga frågor till utrikesministern. Det har vi gjort vid två tillfällen där vi har begärt svar på frågor. Det gäller utrikesministerns engagemang i olika föreningar, organisationer och företag. I dag skulle vi vilja ha svar på dessa frågor. Vi anser att det är viktigt att vi får svar. Det är en grund för vårt arbete och för att vi ska kunna fullfölja det granskningsuppdrag som vi har. Jag uppmanar alla att koncentrera sig på de frågor som vi har ställt från utskottets sida, att vi försöker svara kort och koncentrerat och att vi håller oss till det ämne som vi i dag är här för att tränga lite djupare in i. Med de orden vill jag hälsa utrikesministern välkommen till konstitutionsutskottet. Det är möjligt för utrikesministern att inleda med några korta ord kring de frågor som utskottet har ställt. Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Jag sätter stort värde i att utskottet har accepterat att jag får komma hit och direkt och omedelbart svara på de frågor som kan finnas och som jag vet finns. Jag ber om ursäkt för den arla tidpunkt som detta resulterade i. De frågor som det denna gång gäller har sin utgångspunkt i en lista på olika uppdrag som publicerades för några veckor sedan på Ekots hemsida. Låt mig innan jag går in på de konkreta frågorna ge lite av bakgrunden. Som jag tidigare har berättat för utskottet, och det talas inte om några större sensationer i detta sammanhang, har jag en bakgrund inte bara som riksdagsledamot under så där en kvarts sekel, utan i ett decennium har mycket av min verksamhet handlat om såväl internationellt fredsarbete – huvudsakligen i Kosovofrågan på Balkan, som vi nu ser komma tillbaka i FN:s säkerhetsråd denna vecka – som internationellt företagande. Några mindre delar av detta har vi diskuterat tidigare. Jag har också inte minst haft förmånen att vara engagerad i ett antal enligt min mening framstående internationella tankesmedjor. På den lista som intresserar utskottet finns till exempel Internationella institutet för strategiska studier i London, där finns European Policy Centre i Bryssel, där finns Council on Foreign Relations i New York och där finns – eller rät- tare sagt där finns inte för en del är glömt på listan – den kanske allra förnämsta, Rand Corporation i USA, som jag skulle vilja lägga till. Jag har också tillfrågats om att vara rådgivare till och ingå i rådgivande grupper till internationella institutioner, organisationer och företag. Till dessa hör, som delvis finns på Ekots lista, Europakommissionen, Europe- iska rymdstyrelsen och det internationella Internetföretag som svarar för regleringen av hela Internetsystemet, ICANN, men också andra. Dessa uppdrag har dock oftast varit tidsbegränsade. Det gäller också Internationella Balkankommissionen som kan hänföras till samma kategori.

214 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Utöver detta har mitt namn förekommit i vad som skulle kunna betecknas mer som hederspaneler eller i olika akademiska sammanhang. Det finns en del sådant på listan också. Det har då rört sig om aktiviteter som jag på olika sätt har velat ge mitt stöd genom mitt namn. Friends of Europe i Bryssel kan tjäna som ett exempel på detta. Centret vid universitet St Andrews i Skottland, där jag fick ett hedersdoktorat för ett antal år sedan, tillhör samma kategori. Det gör även Carnegie Center i Moskva och European Stability Initiative. Det rör sig om uppdrag av starkt varierande karaktär. Främst i tankesmedjorna som jag nämnde har jag nog nedlagt ett ganska betydande arbete för att hjälpa dem att delta i olika policydiskussioner. Det säger sig självt att det dock rör sig om oavlönande insatser. I andra sammanhang har insatserna varit mer begränsande, inte sällan till just det som jag nämnde, nämligen att ställa mitt namn till förfogande. Tro det eller ej, utskottsleda- möter, det finns de som ser mitt namn som något positivt. Sålunda har jag ställt mitt namn till förfogande för dessa organisationer eftersom de har varit intresserade av det. Sammantaget, och det säger jag gärna, är detta en lista som jag, i de delar som den är korrekt, inte kan undvika att känna en viss retroaktiv stolthet över. Det har gett mig ett internationellt informations- och kontakt- nät av mycket betydande värde, men jag hoppas också att jag under olika perioder har kunnat bidra till att dessa tankesmedjor, institutioner eller organisationer, och företag i vissa fall, har kunnat utvecklas bättre. Den bedöm- ningen ankommer dock rimligen på dem att göra. Med undantag för hedersmedlemskap i redaktionsråden för tre internationella tidskrifter, Europe’s World, Russia in Global Affairs och Turkish Policy Quarterly – jag utgår från att åtminstone några av dessa är kända för några av utskottets ledamöter – har alla dessa uppdrag avvecklats. Många av dem avvecklades för övrigt för åtskilliga år sedan. Jag har, för att vara tydlig när det gäller frågorna, inte haft några aktiviteter eller kontakter i dessa tidigare egenskaper sedan jag tillträdde som utrikesminister. Vad gäller ekonomiska ersättningar har jag enbart uppburit sådana från de företag som redovisats i tidigare sammanhang. Också detta gällde enbart under tiden innan jag blev utrikesminister. Några åtaganden gentemot några av dessa institutioner, tankesmedjor eller företag har jag inte haft. Möjligen med det undantaget att jag i något fall hade lovat att försöka hålla ett anförande och sedan blev jag utrikesminister. I de flesta fall fick jag stryka allt sådant, men i något fall har faktiskt försökt att hålla ett sådant anförande när det passade väl ihop med uppgiften som utrikesminister. I vissa fall passade det synnerligen väl ihop. Utskottet ställer frågan om det utöver dessa finns uppdrag som inte har redovisats. Det som ska redovisas är, och nu citerar jag bestämmelserna, ”begränsat till engagemang hos arbets- och uppdragsgivare som rimligtvis kan tänkas förekomma som parter eller ha något väsentligt intresse i ett regeringsärende.”

215 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Alla sådana uppdrag är redovisade sedan tidigare. Mycket av det som finns på Ekots lista faller ganska tydligt utanför denna skyldighet och denna definition. Det finns självfallet medlemskap och annat som inte är, och inte brukar, redovisas. Jag är till exempel medlem i Moderata samlingspartiet. Och det kan inte alldeles uteslutas att mitt namn kan dyka upp i någon äldre heder- spanel i till exempel ett internationellt akademiskt sammanhang. Jag kan visa ett exempel på det. Mer specifikt frågar utskottet efter en rapport om den europeiska unionens politik gentemot Ryssland som Centre for European Reform publicerade i november 2006. Mitt svar på den konkreta, ställda frågan är att jag vid detta tillfälle hade lämnat den rådgivande styrelsen, advisory board, i Centre for European Reform där jag vid det laget hade suttit i ganska många år. Jag vill dock gärna, i ärlighetens namn, tillfoga till det svaret att alldeles självklart har inte den rådgivande styrelsen, varken i Centre for European Reform eller i någon annan av dessa tankesmedjor, ägnat sig åt att redigera, påverka eller styra de produkter som anställda forskare eller debattörer producerar. I den typen av organisationer ingår det i arbetseti- ken att sådant gör man inte. Låt mig dessutom lägga till att det just i detta fall handlar om en person, Katinka Barysch, som är författare till rapporten. Hon har ett mycket högt europeiskt anseende och har i olika sammanhang också varit anlitad av den svenska utrikesförvaltningen när det gäller att bedöma både ekonomisk utveckling i Europa i dess helhet och inte minst utvecklingen i Ryssland och relationerna till Ryssland. Vad gäller den sista frågan om säkerhetsavstånd är det väl bara att notera att det är regelverket som ska respekteras. Det är om det skulle råda någon oklarhet om dess tolkning som det är viktigt med ett säkerhets- avstånd. Jag har dock inte kunnat konstatera att det har rått någon oklarhet om tolkningen av dessa regler i något av de fall som är aktuella. Med detta, fru ordförande, har jag försökt svara på de frågor som ställts. Jag svarar självfallet gärna på de följdfrågor som kan finnas. Låt mig dock lägga till vad gäller Ekots lista – om vi ska gå igenom den, vilket kan bli tidsödande – att där finns sådant som jag saknar när- mare kunskap om. Det kan röra sig om sådant som ligger så långt tillbaka i tiden att namnbyten och annat har skett. Det kan också röra sig om rena missuppfattningar av sakförhållandena. Sådant förekommer också, såvitt vi vet, i medievärlden. Inget av dessa fall rör sig om sådant som skulle kunna vara föremål för den fastlagda redovisningsskyldighet som finns. Jag tackar utskottet för dess tålamod. Men ställda frågor ska besvaras med viss tydlighet och utförlighet. Ordföranden: Då kommer utskottets ledamöter att få möjlighet att ställa frågor till utrikesministern mot bakgrund av de skriftliga frågor som har ställts men också utifrån den redogörelse som utrikesministern nu har lämnat.

216 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Ordet kommer först att gå till de partier som har anmälningar i ärendet, och det är Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Därefter kommer de andra partierna att få möjlighet att ställa frågor. Morgan Johansson (s): Fru ordförande! Välkommen tillbaka, Carl Bildt! Grunden för våra frågor är 6 kap. 9 § i regeringsformen. Där står det att statsråd inte får inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för honom. Vid det tidigare tillfället deklarerade utrikesministern klart och tydligt att han hade lämnat alla sådana uppdrag bakom sig. Klippt alla band, tror jag till och med att han uttryckte det. Sammantaget var det en hel del uppdrag som utrikesministern redovisade. Det finns en uppgift om att det sammanlagt var 56 olika uppdrag som han hade att avsäga sig. Även för en person med Carl Bildts förmåga kan det kanske vara lite svårt att hålla reda på alla dessa uppdrag. Det kan kanske vara en del av bakgrunden. Vi blev därför lite förvånade när vi hörde i medierna att det fanns tio organisationer som han fortfarande var aktiv i. Därför ställde vi de skriftliga frågorna, och vi fick tillbaka ett svar som vi inte var nöjda med. Carl Bildt ville inte riktigt svara på dessa frågor på det sätt som han i dag har gjort. Det är bakgrunden till varför han är här. Nu har han återigen deklarerat att han har lämnat alla dessa uppdrag. Jag kommer att ställa några kontrollfrågor som är väldigt enkla att svara på. Ett ja eller nej räcker i de flesta fall. Vi kommer att gå igenom några av de infallsvinklar som finns. Centre for European Reform nämndes. Det är klart utsagt att du har läm- nat det uppdraget. Stämmer det? Utrikesminister Carl Bildt: Ja. Morgan Johansson (s): Har du inte tagit emot några pengar från Centre for European Reform under tiden som utrikesminister? Utrikesminister Carl Bildt: Det har jag aldrig gjort. Det ligger i sakens natur. Detta gör man på grund av politiskt engagemang. Det är bekant för Morgan Johansson. Politiskt engagemang är inte betalt. I alla dessa tankesmedjor har jag gjort frivilliga insatser grundat på ett engagemang för de frågor som de har sysslat med. Inga betalningar har utgått för något av detta i något sammanhang någonsin. Morgan Johansson (s): När lämnade du detta uppdrag? Utrikesminister Carl Bildt: Jag meddelade att jag lämnade det i samband med att jag blev utrikesminister. Morgan Johansson (s): Kan du dokumentera det? Utrikesminister Carl Bildt: Nej, men jag rekommenderar ett telefonsamtal med institutets chef, Charles Grant. Han kan bekräfta det. Morgan Johansson (s): Hur kan det då komma sig att när man ringer dessa organisationer så hävdar de att du fortfarande är aktiv medlem?

217 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Utrikesminister Carl Bildt: Charles Grant har beklagat detta och sagt att det berodde på ett missförstånd i kommunikationen med personalen. Om Morgan Johansson tvivlar på min uppgift så rekommenderar jag utskottets kansli att ta kontakt med Charles Grant. Han är relativt väl känd. Han är chef för centret, och han kan intyga detta. Morgan Johansson (s): Så det var ett missförstånd? Utrikesminister Carl Bildt: Det är vad han hävdar. Sådant inträffar ju. Det finns flera fall där jag inte har tagits bort från webbsidor och sådant. Men så är det. Morgan Johansson (s): En organisation som du själv hänvisar till är Inter- national Institute for Strategic Studies. Du har lämnat det uppdraget? Utrikesminister Carl Bildt: Ja. Morgan Johansson (s): Har du tagit emot några pengar under den tid som du varit utrikesminister? Utrikesminister Carl Bildt: Det är samma sak där. Jag har aldrig tagit emot några pengar över huvud taget. Jag vill bara upprepa för Morgan Johansson att det här är ideellt arbete. Det här är ideellt internationellt arbete. Det utgår aldrig några ersättningar vare sig självfallet inte efter det att jag har lämnat och självfallet inte under den tid som jag varit. Låt mig också säga vad gäller den styrelsen, eller council som det i själva verket är, som är rådgivande i och för sig, är det med den som med flera andra som finns på den här listan att de har som princip att när man tillträder ett offentligt uppdrag suspenderas man från deltagande. Det har att göra med att de är mycket angelägna om att värna sitt oberoende. De vill icke vara beroende av någon stat eller någon regering. De ska vara fria i sin tankeverksamhet och i sin studieverksamhet. Det ingår i statuterna att man automatiskt suspenderas i samband med att man tillträder offentligt uppdrag. Det är inte alltför ovanligt att folk går in och ut i rege- ringssammanhang, och då sker detta. Det finns ett annat exempel på detta också på listan. Morgan Johansson (s): Fru ordförande! De är tydligen inte friare än att det fortfarande på deras hemsida står att du är med i det här rådet. Hur kan det komma sig? Utrikesminister Carl Bildt: Du får fråga dem, men jag tror att det kan vara kvar sedan jag valdes till det men sedan är suspenderad. Även där går det bra att tala med rådets ordförande, den franska akademiledamoten François Heisbourg, för att kontrollera mina uppgifter, om nu Morgan Johansson inte tror på dem. Morgan Johansson (s): När man ringde och frågade International Institute for Strategic Studies sade de att du fortfarande är aktiv medlem i rådet. Så det är också ett missförstånd?

218 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Utrikesminister Carl Bildt: Jag är fortfarande medlem, men jag sitter inte i rådet. Morgan Johansson (s): Okej, du är fortfarande medlem men du sitter inte i rådet. Du har lämnat det uppdraget. Utrikesminister Carl Bildt: Jag är medlem i Moderata samlingspartiet också. Internationella institutet för strategiska studier är en organisation som har några tiotusental medlemmar ut över hela världen. Där har jag varit medlem i åtskilliga decennier. Det finns åtskilliga andra som är med. Jag tror att det finns eller i alla fall fanns prominenta partikamrater till Morgan Johansson som var mycket prominenta medlemmar där. Medlem- skap bibehåller man, men du sitter inte i den rådgivande council, som i och för sig inte är styrelse, för styrelsen är en annan. Council är det som är det politiskt ledande organet. Jag har lämnat det, ja. Morgan Johansson (s). Så detta är fel? Utrikesminister Carl Bildt: Ja, det är fel. Det är rätt att det är fel. Morgan Johansson (s): Så det var ett missförstånd, det också, från Interna- tional Institute for Strategic Studies? Utrikesminister Carl Bildt: Jag tror att det kan vara så. Men det är lätt att kontrollera. I och för sig är det så att jag är vald till council. Det här är en anglosaxisk tradition rätt mycket. Vi har den inte i Sverige, för vi har en annan tro på staten, höll jag på att säga. Men i den anglosaxiska världen är det ofta så att när man går in – och där växlar man mycket mer mellan offentliga och politiska uppdrag och annat – i en politisk position suspenderas man per automatik därför att de här organisationerna vill stå oberoende av statsmakten. Det kan mycket väl vara så att de har bibehållit mig på listan därför att jag är invald, men mitt deltagande är suspenderat så länge jag uppbär ett offentligt uppdrag som utrikesminister eller som stats- råd i Sverige. Det gäller andra statsråd också. Morgan Johansson (s): Det står ingenting om suspendering på hemsidan. Utrikesminister Carl Bildt: Nej, jag håller med om det. Morgan Johansson (s): Men jag förstår att ditt svar är att det är ett miss- förstånd från den här organisationen. Utrikesminister Carl Bildt: Det behöver inte vara ett missförstånd, jag har ju förklarat. Lyssna på vad jag säger. Morgan Johansson (s): Men är du aktiv medlem, eller är du inte det? Är du invald i det här rådet, eller är du inte det? Utrikesminister Carl Bildt: Jag är invald i det men suspenderad och ty föl- jande är jag icke medlem av det nu. Däremot är jag medlem av IISS. Morgan Johansson (s): Då får du se till att de plockar bort det här, vad?

219 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Utrikesminister Carl Bildt: Det får de väl göra bäst de vill. Det är inte min sak. Jag utgår från att det blir så vad det lider. Jag ägnar mig inte åt att redigera folks hemsidor. Morgan Johansson (s): Det står att rådet som du är medlem i ska stå för strategisk vägledning och intellektuell vägledning på det här arbetet i det här institutet samt rådgivning. Om du är medlem i den här fristående organisationen kanske det här ägde sin riktighet när Ekot ringde? Utrikesminister Carl Bildt: Det är just mot bakgrund av det som Morgan Johansson citerar som man i den här typen av organisationer är mycket angelägen om att man när man har offentliga uppdrag lämnar dem. Man vill inte att vägledning i en fristående tankesmedja ska ges från folk som sitter på offentliga ämbeten. Men jag kan avslöja utan att jag tror att det uppfattas som graverande att institutet har inbjudit mig att vara högtidstalare när institutet den 3 april nästa år firar sitt 50-årsjubileum. Jag tror att det blir en relativt stor tilldragelse. Jag tänkte att det var väl förenligt med rollen som svensk utrikesminister att vara högtidstalare i ett sådant prominent sammanhang i London. Morgan Johansson (s): Jag tror inte att vi kommer så mycket längre där. Trilateral Commission är en annan organisation där du har varit engagerad i. Har du kvar det uppdraget? Utrikesminister Carl Bildt: Det är mera ett medlemskap. Det är åtskilliga hundra personer. Där sitter man inte i någon styrelse, man är bara medlem. Även där har tidigare rått den situationen att du automatiskt suspenderas när du ingår i ett offentligt uppdrag. I Trilateralkommissionen sitter åtskilliga som har gått in och ut i statsråds- eller regeringspositioner i åtskil- liga länder i världen. Det har som regel varit så att när man sitter i ett offentligt uppdrag – det kan vara några år, livet är långt – då deltar man inte, och man suspenderas från verksamheten. Morgan Johansson (s): Men du har väl lämnat in en avsägelse att du inte längre vill arbeta i den organisationen? Utrikesminister Carl Bildt: Jag är fortfarande medlem, som jag är medlem i Moderata samlingspartiet. Jag är medlem i Internationella institutet för strategiska studier. Jag är medlem i Trilateralkommissionen. Men så länge jag uppbär ett offentligt uppdrag av denna innebörd är jag suspenderad från deltagande i verksamheten. Jag har inte ingått i styrelsen för den här kommissionen. Kommissionen har 300–500 medlemmar, eller något sådant. En riksdagskollega till Morgan Johansson tillhör medlemmarna. Morgan Johansson (s): Men vi granskar om det är förenligt med ditt uppdrag som utrikesminister. Utrikesminister Carl Bildt: Det är fullt förenligt med att vara ledamot av Sveriges riksdag att vara medlem, men inte att vara aktiv om man är statsråd.

220 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Morgan Johansson (s): Jag vet inte om vi kommer så mycket längre. Ord står mot ord. Du säger att du har avsagt dig de uppdrag som finns. Du kan inte dokumentera något av de avsägelserna. Du har varit riksdagsledamot i en kvarts sekel, och du vet hur man gör när man avsäger sig sitt uppdrag. Man skriver ett brev och säger: Jag vill inte längre vara med i detta. Någon sådan dokumentation finns inte för något av de här uppdragen. Utrikesminister Carl Bildt: Det finns säkert för en del av dem där det är mera formella avsägelser. Men i det här fallet rekommenderar jag som sagt kontrolltelefonsamtal till de personer som är chefer, om det finns anledning att tvivla på mina uppgifter. Morgan Johansson (s): Men det är precis det Ekot har gjort. De säger att du fortfarande är kvar. Utrikesminister Carl Bildt: När jag talade med dessa två personer och kon- trollerade sade de att Ekot har ringt, men jag vet inte med vilka Ekot har talat. Men de har inte talat med de personer som jag har talat med, det vill säga cheferna. Morgan Johansson (s): Nej, jag tror inte att vi kommer längre. Det är en ren trovärdighetsfråga, antingen tror man på det du säger eller så tror man inte på det. Utrikesminister Carl Bildt: Nej, det är ingen trovärdighetsfråga. Om utskottet är intresserat går det bra att kontrollera. Om utskottet inte tror på mig ska utskottet kontrollera det självt. Mikael Johansson (mp): Det man slås av i den här utfrågningen är att vi från utskottets sida har skickat ut de frågor som Carl Bildt i dag svarar på vid två tillfällen. Svaret från Utrikesdepartementet går ut på att utrikesministern i olika sammanhang påtalat att uppgifterna inte är korrekta eller saknar relevans i sammanhanget. Sedan har också Ekots ledning kontaktats med en begäran om ett beriktigande, vilket också har gjorts av Carl Bildt själv på sin berömda blogg. Det som kvarstår är frågan kring att vara medlem i en organisation som har ett visst intresse kontra att till exempel vara aktiv i en styrelse. Där tycker åtminstone jag att det finns relevans. Nu har Morgan Johansson frågat om ett antal av de olika uppdrag där det har stått från Ekots sida att du inte har avgått. Jag skulle vilja fråga Carl Bildt: När det gäller de andra uppdragen Turkish Policy Quarterly och så vidare, är det så att du fortfarande är medlem i organisationen som sådan eller på något sätt mer passiv? Eller är det så att du har, som jag tolkar när det gäller de tre nämnda organisationerna, avgått och att du så att säga inte är aktivt arbetande? Men det intressanta kan vara också ett medlemskap. Det finns oftast något slags syfte. Du är med i Moderata samlingspartiet för att de har en politik som passar just dig.

221 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Därför vill jag gärna höra kommentarer kring de företag där du ej har avgått utan ingår som medlem. Utrikesminister Carl Bildt: Det är alldeles riktigt att när man ställer sitt namn till förfogande gör man det därför att man tycker att det är en heder- värd verksamhet, och man vill ge sitt stöd till detta. Det kan vara ett medlemskap eller man kan ställa sitt namn till förfogande. Jag är lite oklar över frågan, men återkom gärna om jag missuppfattade eller rör mig i utkanterna av den. Det är tre som jag tyckte att det inte fanns någon anledning att avgå från. Det innebär att jag ingår i hedersredaktionen, kan man säga, för tre rätt ansedda internationella politiska kvartalstidskrifter. Det är Europe’s World. Där ingår jag tillsammans med flera kolleger, ministrar i Europa, presidenter och allt vad det kan vara. Det är ett försök att skapa en europe- isk motsvarighet till Foreign Affairs. I det sammanhanget ville de ha ett antal namn som de av egenartade skäl bedömde som prominenta. Där har jag ställt mitt namn till förfogande. Där finns åtskilliga andra som innehar offentliga positioner. Detsamma är det med Russia in Global Affairs som är ett försök att till Ryssland överföra den amerikanska Foreign Affairs och få en lite mer väst- orienterad och mer utåtriktad internationell debatt i Ryssland och anknyt- ningar mellan Ryssland och västerlandet. Och för Turkish Policy Quarterly gäller detsamma. Det här är inte organisationer, det är inte medlemskap. Men jag har ställt mitt namn till förfogande, och jag tror fortfarande att det är bra, om det inte skulle finnas någon invändning och om det inte skulle finnas något jävsförhållande i detta. Men jag har mycket svårt att se det. Jag vet inte om jag svarade på din fråga. Låt mig nämna exempel på vad som kan uppkomma. En av de dem som finns på listan är på Princetonuniversitet. Det har sagts att en del av detta är det lite svårt att veta vad det egentligen är. Vad man har gjort är mycket avancerad Internet search för att se vad man kan hitta, och ingen uppgift finns kvar enligt hemsidan. På Princetonuniversitetet finns ett institut för self determination. Det är ett rätt framstående institut. Det är där som till exempel en före detta tysk utrikesminister, Joschka Fischer, nu är gästprofessor. På deras hemsida finner man under kategori non-resident associates mitt namn. Vad innebär då detta? Jo, det innebär följande. De har en årlig sammankomst som de betraktar som prestigiöst och där de inbjuder vad de bedömer, egenartade bedömningar, någon prestigiös internationell talare att hålla ett anförande. Så jag har varit på Princetonuniversitet på det institutet och hållit ett anfö- rande om just självbestämmanderätt, det är ju modern internationell rätt. Det leder till att man därefter betraktas som non-resident associate på detta institut på Princetonuniversitetet. Vi ska inte göra det större än vad det faktiskt är.

222 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Det tycker jag inte är någonting som är speciellt belastande i något hän- seende. Men det är en hel del av sådana saker, plus att det påstås att jag har varit studioreporter på TV 8. Jag ber att få dementera detta. Jag har varit programledare på TV 8, inte studioreporter. Det är absolut inget fel på studioreportrar, men jag var faktiskt programledare på TV 8. Det är huller om buller på den här listan från Ekot. Det är en del som är alldeles rätt. Vostok Nafta för att ta något exempel och som är något så när väl- känt för utskottets ledamöter. Missuppfattningar och sådant här förekommer. Det är också därför som jag säger som svar på en av frågorna om det finns något annat som kan uppkomma: Ja, sådant här skulle jag mycket väl kunna tänka mig att man kunde hitta mer av, på akademiska institutioner runt om i världen. Jag har hållit ett anförande på Stanforduniversitet också på deras institut för europeiska studier, det är fullt möjligt att det där finns någon lista där de enligt vad de ibland gör för upp mig som non- resident associate vid institutet. Så är det. Jag vet inte om jag svarade på din fråga. Mikael Johansson (mp): Det var väl ganska väl svarat vad gäller att för- söka reda ut de olika begreppen. Det har varit viktigt för oss i konstitutionsutskottet när vi bedömer relevansen i de olika uppdragen. Utrikesminister Carl Bildt: Får jag bara göra ett tillägg: Skillnaden i fråga om de här tre uppdragen är att jag här har sagt att jag har dem kvar. Mikael Johansson (mp): Men det som det har varit frågetecken kring är att när Ekot har gjort sin granskning har de funnit att du fortfarande på något sätt finns kvar. Morgan Johansson har i sin inledning och sina frågor visat att det kan uppstå olika situationer där det framgår att du har varit och fortfarande är aktiv. När nu Carl Bildt bemödar sig att svara på frågorna muntligen framgår det lite mera detaljerat vad det kan bero på. Det blir nu upp till utskottet att bedöma. Jag är nöjd med svaren så här långt. Per Bill (m): Ordförande! Jag tackar utrikesministern för det mycket klar- görande svaret. Jag skulle kunna citera Mikael Johansson, Miljöpartiet, och säga: Väl svarat. Låt mig ändå ta upp några saker så att vi blir helt på det klara med vad som gäller. Morgan Johansson använde uttrycket ”fortfarande aktiv i”. Ska man tolka dina svar så att ”fortfarande aktiv i” syftar på de tre kvartalstid- skrifterna? Utrikesminister Carl Bildt: Ja, det kan man möjligtvis göra, med en synnerligen extensiv tolkning av ordet ”aktiv”. Jag låter mitt namn finnas kvar. Det är redaktionsråd som aldrig sammanträder. Det handlar mer om kate- gorin hederspaneler där namn som av någon anledning anses vara prominenta ska ge tidskrifterna sitt politiska och personliga stöd. Det tycker jag fortfarande är viktigt. I samtliga tre fall handlar det om tidskrifter med en inriktning, i den mån tidskrifter som ska främja den fria debatten kan

223 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

anses ha en inriktning, som ligger väl i linje med vad jag tror att detta utskott och till exempel utrikesutskottet skulle anse som utomordentligt behjärtansvärt. Per Bill (m): Om jag tolkar dina svar rätt har du alltså inte mottagit några styrelsearvoden eller motsvarande från de tio organisationer, think tanks, som finns med på Ekots lista sedan du blev utrikesminister. Är det så vi ska tolka det? I de flesta fall har det över huvud taget inte varit några arvoden. Utrikesminister Carl Bildt: På den frågan kan jag svara ”över huvud taget inte” eftersom jag inte emottagit något från någon annan än svenska staten sedan jag blev utrikesminister. Per Bill (m): Vostok Nafta var ett upparbetat styrelsearvode? Utrikesminister Carl Bildt: Ja, det kan ju finnas sådant. Det kan i och för sig också finnas andra sådana. Jag menar att jag kan ha fått en månadslön som utbetalades i slutet av oktober och jag hade blivit statsråd i början av oktober. Men om jag bortser från den typen av saker, som jag inte tror intresserar konstitutionsutskottet – fast det kan man ju inte veta – förhåller det sig så. Per Bill (m): Och du har inte varit med på några styrelsemöten eller board meetings sedan du blev utrikesminister? Utrikesminister Carl Bildt: Nej. Per Bill (m): Fru ordförande! Jag har inga fler frågor. Stefan Tornberg (c): Tack, utrikesministern, för att vi får möjlighet att ställa frågor. Det här handlar ju om kompletterande frågor till den tidigare utfråg- ningen och också om uppdrag och uppgifter som ligger utanför det formella regelverk som statsråd har att redovisa. I KU:s granskningar diskuterar vi ofta frågor om betryggande säkerhets- avstånd. Du var själv inne på det när det gällde de formella reglerna. När det gäller de uppgifter som vi nu frågar om har du antingen själv avsagt dig uppdragen eller blivit suspenderad per automatik. Jag utgår därför från att där finns en tanke om säkerhetsavstånd och skulle vilja fråga om det. Var anser du att gränsen går för dig som statsråd, eller för statsråd i allmänhet, då man bör iaktta ett visst säkerhetsavstånd? Vilka aktiviteter, vid sidan av statsrådsengagemanget, är möjliga utan att komma säkerhets- avståndet för nära? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Det är en så kallad god fråga som det väl inte ankommer på mig utan på utskottet att svara på. Idrotts- ministern var ju ordförande i idrottsklubben för några år sedan, om jag inte missminner mig. Det föranledde vissa diskussioner. Jag vet dock inte om det någonsin var föremål för konstitutionsutskottets granskning.

224 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Det förekommer hela tiden en diskussion. De enda tre uppdrag jag har är hedersredaktionsråden i de internationella tidskrifterna. Där finns mitt namn kvar. Jag vet inte om det leder till några problem att jag står som ”non-resident associate” på Princetonuniversitetet. Just när det gäller redaktionsråden frågade jag för säkerhets skull rätts- chefen om det, och han sade att det givetvis inte kan medföra några problem över huvud taget. Sådant har tydligen förekommit även tidigare – självfallet. Det förekommer ju att statsråd står med sitt namn som hedersle- damöter i föreningar och annat i det svenska föreningslivet, ofta mot bakgrund av ett eget tidigare engagemang. Det tror jag inte är alldeles ovanligt. I övrigt har det, som jag sade, inte uppkommit några fall där jag tycker att det funnits gränsdragningsproblem, utan allt har varit relativt entydigt. Jag läste upp vad som ska redovisas, och jag tycker att det är en bra bestäm- melse. Det är klart att den kan inbjuda till tolkningssvårigheter i några enstaka fall, men den har inte inbjudit till några tolkningssvårigheter i de fall som varit aktuella för mig. Stefan Tornberg (c): Men du såg inte att tanken om säkerhetsavstånd kunde innebära att du blev tvungen att gå längre, att avsäga dig uppdrag som skulle ha varit av värde att behålla i den nya rollen? Utrikesminister Carl Bildt: Jag har avsagt mig alla med undantag av dessa tre. Den enda diskussion som kan uppstå är beträffande dessa tre, alltså om jag även skulle avsagt mig dem. Jag tycker att det är rätt onödigt. Ett antal andra utrikesministrar och presidenter finns med, så varför skulle just Sveriges utrikesminister inte kunna förekomma i sådana sammanhang? Det är möjligt att det är så, men den tolkningen överlåter jag i så fall åt konstitutionsutskottet att göra. Jag frågade, som sagt, rättschefen om detta. I hederspanelerna förekom- mer ett ganska stort antal personer, från presidenten i Estland till presidenten i Europakommissionen och andra, för att därigenom ge sitt stöd. Det tycker jag är bra. Det är förmodligen sådant som vi från den svenska statens sida i andra sammanhang skulle vara angelägna om att ge vårt stöd, i andra former. Om man kan ge stöd bara genom att använda utrikesministerns namn behöver det ju inte vara fel. Stefan Tornberg (c): Jag tackar för svaret. Mauricio Rojas (fp): Det här är en mycket intressant utfrågning där jag tror att Carl Bildt egentligen brottas med jantelagen mer än med något annat. Jag skulle vilja fråga varför du valde att inte svara skriftligt på våra frågor. Utrikesminister Carl Bildt: Av den enkla anledningen, fru ordförande, att det är min erfarenhet att det är mycket bättre att framträda muntligt. En del av de här frågorna är ganska tidsödande att reda ut, och de behöver förklaras på olika sätt. Låt mig för att illustrera detta ta Ekots lista som utskottet ville ha svar på. Ledamöterna har den säkert.

225 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

På första sidan finns Öhmans, Vostok Nafta, Unite All, Turkish Policy Quarterly, Trilateral Commission. Där finns också Transfuse Association och ”advisory board”. Jag har ingen aning om vad det är, inte den ble- kaste aning. Då är det svårt att reda ut det skriftligt. Sedan har vi The Orange Circle, som också satts upp på listan. Det inne- bär endast att jag tillhör dem som gett mitt stöd till den demokratiska revolutionen, den demokratiska omvandlingen, i Ukraina. Vi bildade i samband med den orange revolutionen i Ukraina — det är väl vid det här laget tre år sedan — en internationell stödgrupp för en del av de insatser som gjordes av internationella NGO:er. Den kallas The Orange Circle. Där har jag tydligen ingått i en ”international advisory board”. Det var jag knappt medveten om, men så är det i alla fall. The Globalist, som också står på listan, är en webbsida där mitt namn förekommer. De sysslar med globaliseringsfrågor. Vid The Center for Strategic and International Studies står ”ingen uppgift” samt ”member”. Jag har aldrig varit medlem där. Det måste väl ha varit så att jag ingått i en studie- eller diskussionsgrupp om transatlantiska relationer, vilket lämnat avtryck på någon Internetsida någonstans som Ekots sökmotor sedan fått upp. Potocari Memorial Project är visserligen nedlagt men finns med. Där var jag tydligen ordförande. Det var jag inte medveten om. Det var emellertid ett projekt som vi startade i Bosnien genom att sätta upp ett minnes- märke över offren för folkmordet i Srebrenica. Jag blev som hög representant tillfrågad av en av mina efterträdare om att vara ordförande. Jag trodde att jag hade avgått. Jag visste dock inte att det var nedlagt. Jag efterträddes faktiskt av den tidigare amerikanske presidenten Bill Clinton. Middag med Bildt i TV 8 har jag redan kommenterat. Det är ju inte ett uppdrag av den typ som man redovisar. Det finns med bara för att liksom visa att något är konstigt. Vi har också Princetonuniversitetet. Internet Capital Group står med på listan. Jag har inte en susning om vad det är för något som hamnat i sökmotorn på Ekot. International Centre for Strategic Dialogue and Action har jag uppenbarligen avgått från. Det har jag väl sannolikt gjort, men jag vet egentligen inte vad det är. Tydligen är det något där mitt namn förekommit. Förmod- ligen har jag hållit ett anförande eller liknande någon gång under de senaste tio åren. Det kan det ha varit. Jag har en rätt mångskiftande internationell verksamhet, och därför tycker jag att det är bättre att komma direkt till utskottet och förklara detta i stället för att lägga ned en massiv arbetsinsats på att utreda saker som i ganska stor utsträckning grundar sig på renodlade missförstånd eller missuppfattningar. Mauricio Rojas (fp): Det uppskattar jag mycket. Nu har alla fått tillfälle att ställa ytterligare frågor. Det är bra, för det kan ju dyka upp fler listor eller annat sådant.

226 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20

Jag har en fråga. Du har lämnat alla dessa uppdrag. Jag får en känsla av att det nu kan skapas en situation där du och andra viktiga personer kanske inte vågar vara med i olika sammanhang, Middag med Bildt till exempel. Varför inte? Utrikesminister Carl Bildt: Jag har förstått att Gudrun Schyman övertagit rollen på TV 8, så tjänsten är besatt. Mauricio Rojas (fp): Inget ont om henne, men jag menar att vi måste få en situation där utrikesministern och andra ministrar vågar ta dessa uppdrag. Det är något bra, något fint. De ska förekomma. Därför blev jag bekymrad över att du, enligt den långa listan, sagt upp så mycket. Jag vet inte hur du ser på det, men det är viktigt för framtiden. Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Jag tror inte att Mauricio Rojas behöver vara bekymrad över just det av den enkla anledningen att jag tycker att det är rätt vad gäller sådana styrelseuppdrag. Om vi återgår till Morgan Johanssons fråga beträffande council member i IISS och advisory board i Centre for European Reform anser jag att en utrikesminister inte ska sitta där eftersom dessa institutioner ska vara oberoende av vad regeringar tycker. De ska vara oberoende institutioner. Det innebär inte att jag avsagt mig varje form av personlig kännedom om de individer som finns där. Det innebär inte att jag inte uppehåller kontakten med dem. Det innebär inte att jag inte läser deras publikationer. Det innebär inte att jag inte deltar i vissa av deras arrangemang. Jag har talat vid IISS. Jag har talat vid Centre for European Reform. Jag har deltagit i en konferens som anordnades av Centre for European Reform. Katinka Barysch, som jag nämnde och som var föremål för diskussion, har varit i Stockholm på UD:s bekostnad, både under den tidigare regeringen och under min regering, för att diskutera Rysslandspolitiken. Det kontakt- och informationsnät som detta endast visar en del av är självfallet något som jag har betydande nytta av, och inte bara jag, vågar jag nog säga. Det är till nytta för min ämbetsutövning i Sveriges tjänst. Det behöver naturligtvis inte vara en nackdel med en utrikesminister som har tidigare erfarenhet av världen. Det behöver det inte vara. Jag ska väl inte säga mer än så, men det behöver inte vara en nackdel att ha en utrikesminister med viss tidigare erfarenhet av världen, ett visst internationellt kontaktnät och ett visst internationellt renommé. Det behöver inte vara en nackdel. Och i den mån det inte är en nackdel kan jag försäkra att jag fortsätter att utnyttja det. Ingvar Svensson (kd): Fru ordförande! Jag tackar för klargörandena. Jag har inga ytterligare frågor. Pernilla Zethraeus (v): Det finns inte så mycket att tillägga i det här sena stadiet, men visst hade det varit önskvärt med skriftliga svar på utskottets frågor av det enkla skälet att utskottet begärt det.

227 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

Jag skulle vilja avrunda med att ställa en kontrollfråga. Det gäller den tredje frågan, vilka ekonomiska relationer Carl Bildt haft med de aktuella företagen och organisationerna under tiden som utrikesminister. Vi kan diskutera gränslandet när det gäller ideella åtaganden, och dagens frågor, som varit kompletterande, har ju av naturliga skäl mycket rört sig kring det. I fråga om ekonomiska intressen finns en ganska tydlig gråzon när det gäller trovärdigheten. Därför skulle jag helt enkelt bara vilja ställa en kontrollfråga. Finns det något ytterligare, något som inte kommit fram tidigare, när det gäller ekonomiska åtaganden i de aktuella företagen eller organisationerna, eller i fråga om ekonomiska intressen, mottagna styrelsearvoden, aktie- och optionsinnehav och så vidare? Finns det något som inte framkommit tidigare? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Vad gäller företag har allt sådant redovisats tidigare. Det är endast företag som de facto har ekonomiska styrelsearvoden. Ja, styrelsearvoden har ibland utfallit, i två fall i form av optioner. Allt det är redovisat. Det finns ingenting på denna lista som tillför någonting. Det gäller det som inte är företag på listan. Alla företagen är ju kända sedan tidigare. Det har inte tillkommit några nya företag i och med denna lista – ingenting över huvud taget. Det kan i och för sig finnas några företag, exempelvis ett konsultföretag i London som ägs av en gammal vän, men inget av det har varit förenat med ekonomiska ersättningar, varken tidigare eller nu; framför allt inte nu. Det är väl ungefär så klart som det kan bli, eller hur? Pernilla Zethraeus (v): Är det som möjligen kan finnas kvar, konsultföreta- get eller något annat, inte någonting som på något sätt kommer i konflikt med uppdraget som utrikesministern? Utrikesminister Carl Bildt: Allt är avvecklat. Jag sade att på Ekots lista finns inga uppgifter om företag som inte tidigare har varit kända, möjligen med undantag för ett konsultföretag i London där jag har hjälpt till med några frukostmöten. Inte i något av dessa fall har det någonsin funnits några ekonomiska mellanhavanden mellan alla dessa och mig. Det här är ideella uppdrag. Det är internationella, ideella uppdrag för sådant som jag politiskt har trott på, tyckt varit viktigt och velat ge mitt stöd. Morgan Johansson (s): Jag har ytterligare några korta frågor. Det är kanske lätt att glömma bort själva grunden för bestämmelsen i regeringsformen. Den är ju att man som aktivt statsråd inte ska få sitt förtroende rubbat, det vill säga att man måste ha kontroll över vilka sammanhang, engagemang och organisationer som man finns med i. Annars drabbas inte bara man själv utan faktiskt också Sverige. Det gäller kanske alldeles sär- skilt en utrikesminister. Den bild vi har fått i dag är väl att Carl Bildt kanske inte har haft riktig koll på alla de uppdrag som han har haft. Då är det lätt att ledas att tro att det har varit svårt för honom att avsäga sig alla uppdrag. Det normala är

228 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 ju annars att sitter man i en styrelse skriver man ett brev till styrelsen och säger att nu har man andra engagemang och nu avsäger man sig detta uppdrag. Och det har, vad jag förstår, inte skett. Du kan inte dokumentera någon av de avsägelser som du säger att du har gjort. När man sedan ringer de här organisationerna säger de att du fortfarande är kvar. Då baserar det sig i så fall på något slags missförstånd som, enligt Carl Bildt, faller på den organisationen. Då skulle jag vilja fråga om det inte ligger i Carl Bildts och Sveriges intresse att det är korrekta uppgifter som lämnas av de här organisationerna, inte minst till exempel på hemsidorna. Någon som går in på International Institute for Strategic Stu- dies hemsida och ser att du fortfarande sitter i rådet där kan ju faktiskt tro att du gör det i egenskap av utrikesminister. Ligger det då inte i ditt intresse att se till att de korrigerar den uppgiften, särskilt som du hävdar att du redan har pratat med cheferna där? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Nu ska vi ha klart för oss att i de fall som diskuteras här – nu finns det mycket på Ekots lista som är, som jag sade, rena missuppfattningar och konstigheter, vilket kanske inte är så underligt i och för sig – rör det sig om mycket hedervärda, mycket välrenommerade och mycket ansedda internationella institutioner där de flesta länder skulle vara rätt stolta om de hade politiska företrädare som var i närheten av att bli associerade med. Det är en sak som kan sägas. Svaret på Morgan Johanssons fråga är att det självfallet är ett intresse att det ska vara rätt. IISS har haft styrelsesammanträden eller council-sam- manträden sedan jag blev utrikesminister. Det är lätt att kontrollera om jag har deltagit i dem eller inte. Det har jag självfallet inte gjort. Jag har inte ens blivit kallad till dem av lätt insedda skäl. De har sina regler som är mycket tydliga. Jag tror att om Morgan Johansson går in på IISS hemsida och får fram reglerna kommer han säkert att finna suspenderingsmekanis- merna också. Det kan mycket väl vara så. Jag säger detta utan att veta det. Jag är faktiskt invald i council. Det kan man inte göra så mycket åt. Men man suspenderas av de skäl som jag nämnde. I den anglosaxiska värl- den vill man inte att tankesmedjor ska kunna styras, och man anser per definition att statsråd är elakartade personer som försöker styra och kväva den fria tankeverksamheten. Statsråd suspenderas per automatik. Det utgår från en filosofi som kanske är något främmande från svensk utgångspunkt men som är relativt naturlig i den anglosaxiska världen. Sedan kan man tycka att det ska vara rätt, men vi må ha lite perspektiv på det hela. Det här är som sagt utomordentligt välrenommerade och ansedda internationella institutioner där jag inte tror att det skulle vara en belastning för Sverige att deras utrikesminister har varit associerad med dessa – tvärtom. Morgan Johansson (s): Vi är naturligtvis djupt imponerade av den organisationen, att du har varit medlem och aktiv i den organisationen och alla de välrenommerade medarbetare som du då tydligen har kunnat träffa. Men rätt ska väl ändå vara rätt, Carl Bildt? Kan vi inte sluta träta om

229 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

detta? Är det inte rimligt att du ser till att uppgifter på de här hemsidorna är korrekta? Om du inte längre är med i det här rådet ska det väl inte stå så? Då finns det en risk att man tror att du är där som just utrikesminister för Sverige. Därmed kan man också tro att Sveriges hållning sammanfaller med de eventuella råd som den här organisationen står för. Det finns massor av missförstånd som kan uppkomma. Kan du inte bara försöka ordna så att den här välrenommerade organisationen åtminstone har korrekta uppgifter på sin hemsida, Carl Bildt? Då skulle jag vara fullt nöjd, åtminstone i den delen. Utrikesminister Carl Bildt: Allt vad jag kan göra för att höja Morgan Johanssons välbefinnande ska jag självfallet med glädje göra. Men jag tror att jag har försökt att reda ut det hela i sak. Låt mig sedan säga, vad gäller ordning och reda på saker och ting som Morgan Johansson sade tidigare, att jag har försökt att visa att det inte är mycket ordning och reda på Ekots lista. Det är kanske inte så förvånande. De har försökt att göra ett stort journalistknäck. De har haft alla sökmoto- rer i världen för att leta, och så har de hittat en massa. Det är mycket missuppfattningar och felaktigheter. Då ska man inte säga att Carl Bildt har haft dålig reda på detta. Jag har nog rätt ordentlig reda på detta. Men Ekots lista innehåller rätt mycket. Det ska jag inte klandra dem så mycket för. Journalistiken är sådan. Ibland blir det inte alldeles rätt. Det är väl inte första gången i världshistorien som vi har konfronterats med någon- ting i medierna som inte i alla delar har uppfyllt de kvalitetskrav som jag tycker att konstitutionsutskottet ska ställa. Per Bill (m): Fru ordförande! Det finns inte mycket mer att fråga om. Men finns det en risk, utrikesministern, att det uppstår ett missförstånd med de här två skilda sätten, den anglosaxiska idén att man blir suspenderad och vår lite mer svenska variant där man ringer, skriver eller i ditt fall kanske skickar ett e-mejl eller någon medarbetare skickar ett e-mejl? Finns det en risk för att du tror att du har blivit suspenderad medan organisationen förväntar sig ett e-mejl eller ett telefonsamtal? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Jag vet inte om det är något stort problem. Däremot är jag inte säker på att vi har haft alldeles klara regler tidigare vad gäller vad ett statsråd kan ha för engagemang. Det är kanske någonting för utskottet att fundera över, men jag tror inte att det uppkom i det här fallet. Jag vill inte på något sätt belasta Bosse Ringholm, men han var idrotts- minister och han var ordförande i en idrottsförening. Det var väl ingen som hade synpunkter på det. Jag tror att det har förekommit ytterligare sådana fall om jag tänker tillbaka. Jag ska inte säga att det är något fel i detta i och för sig. Det kan också vara en fördel. Att bibehålla förank- ringen i Folkrörelse-Sverige behöver inte vara någon nackdel. Vi skulle inte finna det naturligt att det statsråd som ansvarar för arbetsmarknadspo- litiken sitter i en facklig styrelse. Det skulle vi inte tycka om. Vi tycker

230 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 inte om att näringsministern eller statsråd över huvud taget sitter i företag. Men det finns kanske någon gränslinje som man ska fundera över. Den uppkom i mitt fall egentligen bara vad gäller de där tidningsråden. Men i övrigt tror jag aldrig vi har haft en sådan fundamentalistisk tolkning av förbudet mot varje form av beröring med ideell verksamhet och föreningsverksamhet. Skulle det vara möjligt för statsråd att ingå en lokal styrelse för Röda Korset? Skulle det vara möjligt för ett statsråd att ingå i en stödgrupp i Amnesty? Med den mycket strikta tolkning som vi har nu är detta inte möjligt. Med den praxis som har varit tidigare i olika regeringar vet jag att sådant har förekommit. Har detta varit någon stor belastning för den svenska samhällsutvecklingen? Knappast. Är det någonting som vi ska sätta upp spärrar mot i framtiden? Det vet jag inte. Här kommer vi in på det här med säkerhetsavstånd och gränsdrag- ningar, och det är knepigt. Jag tycker inte att det uppkom i några av mina fall eftersom jag har avgått från allting. Men jag vet andra fall i tidigare regeringar, och då talar jag också om tidigare borgerliga regeringar, där den här typen av ideell verksamhet i någon utsträckning har ansetts fortfarande vara möjlig. Då har man sagt att det är bra med en beröring med ideell verksamhet, med humanitära hjälpinsatser och så vidare. Men det är en frågeställning som kanske ligger något utanför dagens utfrågning. Per Bill (m): Det är intressant att utrikesministern tar upp detta. När vi hade före detta statsrådet Laila Freivalds här pratade hon inte om säkerhets- avstånd utan snarast om fegisavstånd, det vill säga att det finns en risk att det uppkommer en situation där statsråden blir rädda för att göra saker, ingå i saker eller bli förknippade med saker därför att det här med säker- hetsavstånd har blivit lite för fundamentalistiskt. Detta är väl någonting som vi i KU har all möjlighet att fundera över. Det ska ju inte vara fundamentalistiskt, utan vi ska försöka att hitta det rätta säkerhetsavståndet och det rätta försiktighetsavståndet på andra sidan. Utrikesminister Carl Bildt: Man ska inte glömma att även om kraven på statsråd ska ställas mycket högre – och så ska det vara; regeringsformen är mycket tydlig på den punkten – är det klart att förr eller senare, om vi hamnar i den här diskussionen, hamnar vi en diskussion vad gäller riks- dagsledamöter också. Det tycker jag skulle vara mycket olyckligt. Men nu förs det en diskussion om att många av de krav på redovisningsskyldighet av olika slag som nu gäller för statsråd också ska överföras till riksdagsle- damöter. Då kan vi få det här som tydligen Laila Freivalds har uppfattat som fegisproblemet som gör att vi isolerar oss från engagemang, idealitet och utveckling på ett sätt som kanske inte vore alldeles bra. Fru ordförande! Nu ligger jag något i utkanten på vad den utfrågade ska ägna sig åt. Jag ber om ursäkt för det. Ordföranden: Den tolkning som utrikesministern gjorde alldeles nyligen om att det skulle vara omöjligt att ha ett engagemang i ideella organisationer är nog en tolkning som utrikesministern står för alldeles själv. Den har

231 2006/07:KU20 BILAGA UTFRÅGNINGAR

i alla fall inte gjorts av konstitutionsutskottet. Nu är det fråga om den granskning som vi gör utifrån regeringsformen. Den har sikte just på stats- råden och deras integritet och opartiskhet. I det sammanhanget har den här frågan kommit upp. Min fråga till Carl Bildt är: Finns den ryska tidskrift som du nämnde där du fortfarande har ett engagemang med på den lista som Ekot har tagit fram? Jag hittar den nämligen inte, men det är möjligt att jag inte har till- räcklig förmåga att läsa. Utrikesminister Carl Bildt: Nej, jag tror inte att Europe’s World finns med heller. Ordföranden: Jo, den finns med, och den turkiska också. Utrikesminister Carl Bildt: Nej, då finns inte den ryska med. Svaret är nej. Ordföranden: Det gör den inte? Då missar uppenbarligen Ekot något. Utrikesminister Carl Bildt: Sådant händer. Ordföranden: Den fråga som jag vill ställa igen är: Statsrådet har ju inte vilken post som helst i regeringen utan är utrikesminister. Det innebär att man rör sig i de internationella sammanhangen, pratar för Sverige och före- träder Sverige. Utrikesministern har lånat ut sitt namn till eller ställt sitt namn till förfogande för olika organisationer vid tidigare tillfällen, och utrikesministern har även varit ledamot i organisationer och också suttit i styrelser. Ser inte utrikesministern att det kan finnas ett visst problem när det fortfarande förekommer uppgifter om att utrikesministern sitter med i styrelser? Ser inte utrikesministern att det finnas en komplikation när det gäller hur man ska uppfatta Sveriges utrikesminister och utifrån vilket intresse han talar? Utrikesminister Carl Bildt: Fru ordförande! Låt mig först säga att om det som ordföranden säger, att ideella medlemskap eller aktiviteter i ideella organisationer är fullt förenligt med uppdrag, är en tolkning är den intressant. En hel del av detta är egentligen internationella ideella organisationer som det skulle ha varit fullt möjligt för mig att vara kvar i, om den tolkningen är riktig. Men det är inte min sak, utan det är utskottets sak att bedöma huruvida det är möjligt att fortsätta att vara aktiv och också styrelseledamot i till exempel ideella organisationer när man har ett statsrådsupp- drag. Jag noterade bara att vi nu är på väg mot en tolkningsbild där, och Laila Freivalds hade tydligen varit inne på samma resonemang, ingenting är möjligt. Om det är fru ordförandens tolkning tror jag i och för sig att det ligger mycket i att det kan vara någonting som jag, utan att göra en tolkning, tycker är rimligt. Svaret på den andra frågan är i korthet nej. I och med att allt det som jag är förknippad med är välrenommerade, mycket ansedda institutioner, ideella organisationer och tankesmedjor med mycket högt internationellt anseende är det nog min erfarenhet att det snarare är en fördel än en nackdel, lindrigt uttryckt. Det ger ett kontaktnät som kanske inte annars är

232 UTFRÅGNINGAR BILAGA 2006/07:KU20 tillgängligt för en svensk utrikesminister. I detta sammanhang är detta snarare en fördel. Man kan ställa sig frågan om det är bättre att ha en utrikesminister som absolut inte har någon erfarenhet av omvärlden eller några kontakter i omvärlden eller en utrikesminister som har någon erfarenhet och några kontakter. Jag överlåter den frågan till något annat av riksdagens utskott. Ordföranden: Jag har en sista fråga. Just nu kunde vi konstatera att engagemanget i den här ryska kvartalstidskriften inte fanns med på listan. Kan utrikesministern garantera att det inte finns ytterligare uppdrag och engagemang som inte är redovisade? Utrikesminister Carl Bildt: Jag har hela tiden redovisat detta. Att Ekot inte har redovisat det är inte mitt fel. Fru ordförande får göra upp med Ekot att Ekot har missat saker. Jag har hela tiden offentligt redovisat detta. Ordföranden: Frågan ställdes mot bakgrund av att det hela tiden har dykt upp nya engagemang eftersom. Jag frågar återigen utrikesministern om det finns ytterligare engagemang i organisationer eller företag som ännu inte är redovisade. Utrikesminister Carl Bildt: Just de här tre har jag redovisat mycket tydligt. Det finns åtskilligt annat som är viktigt som inte är med på Ekots lista. Rand Corporation i USA, som har varit ett av de uppdrag som jag faktiskt har lagt ned tid och omsorg på och arbetat med, finns inte med. Hur sök- motorn kunde missa detta är för mig alldeles obegripligt. Med det är Ekoredaktionens ansvar och inte mitt ansvar. Jag har redovisat detta. Finns det något ytterligare som kan komma fram? Ja, jag nämnde det tidigare. Man kan inte utesluta att det går att hitta någonting som akademiska paneler och sådant som ligger tillbaka i tiden. Finns det någonting som omfattas av redovisningsplikten som den är beskriven? Nej! Ordföranden: Då tackar jag utrikesministern för möjligheten för utskottet att ställa frågor och förklarar sammanträdet avslutat.

Elanders, Vällingby 2007 233