Nummer 3 • 2006 Sveriges största musiktidning
PXF(FMC ) *UB T M4 JF L C V B SL #
E 1 S
F
B
U
Z S
V L
D
T
B
#
$
Backyard Babies
B T
O
B
H
O
J
J
3 C
B
M F $ T P Q Christina Milian S The Streets Mira Craig
Grandaddy • Radio Dept. • Winston McAnuff • C.Aarmé • Twilight Singers Audrey • The Baboon Show • Khoma • Martin McFaul • Petrus • Eric Gadd Groove 3 • 2006 Grandaddy sidan 5 Gör något eget, eller? Tre frågor till Eric Gadd sidan 5 Kan du svaret på frågan? sidan 5 Blir allt som oftast irriterad på artister Därför känner jag att en tidning C.Aarmé sidan 6 som är för lata. Om man tjänar tonvis som Groove behövs mer än nån- med pengar kan man väl åtminstone sin. Vår mission är att visa upp vad Delfiner och electronica? sidan 6 Omslag jobba hårt för det? ”The hardest way världsartister tycker och tänker sam- Henrik Winston McAnuff sidan 7 to make an easy living” – eller vad tidigt som vi dammsuger framfö- Strömberg är det som gäller? Vare sig man är rallt den inhemska scenen och lyfter Favvoplattor sidan 7 Madonna och tar hjälp av ABBA för fram mindre kända svenska artister Groove är en oberoende musiktidning som ges ut av Musiktidning i Göteborg AB. Twilight Singers sidan 8 att skapa en ny hitlåt eller som Rihan- i ett välförtjänt strålkastarljus. Detta Radio Dept. sidan 8 na plockar upp Soft Cells (cover-)hit kommer vi att sikta mot att bli ännu Groove Tainted Love gör man det för lätt för bättre på framöver. Via Egen-spalten, Box 112 91 Audrey sidan 10 sig. Det ska fan kräva lite större insats Blågult guld-uppslaget, Groove-CD:n 404 26 Göteborg The Baboon Show sidan 10 för att bli sinnessjukt framgångsrik! och webben. Så fortsätt ge oss tips och Telefon 031–833 855 Men livet är sällan rättvist. Många feedback på det som är viktigast för Elpost [email protected] Khoma sidan 10 superbegåvade kreatörer harvar i oss alla – musiken! http://www.groove.se Martin McFaul sidan 11 skuggan av karriärsmarta megastjär- Plusgiro 18 49 12-4 nor i alla branscher – och så kommer Petrus sidan 11 Chefredaktör & ansvarig utgivare det alltid att vara. Till viss del. Men Gary Landström, [email protected] Christina Milian sidan 12 visst önskar man att det mitt i 2000- Redaktör The Streets sidan 15 talets intensiva mediebrus fanns stör- re plats för fler unikum. Att vårda ett Niklas Simonsson, [email protected] Pearl Jam sidan 16 musikarv ska ju inte vara synonymt Layout Backyard Babies sidan 19 med att luta sig tillbaka i länsstolen Henrik Strömberg, [email protected] och be nån löpande band-producent Gary Landström Annonser Per Lundberg G.B., Mira Craig sidan 20 leverera en lagom snodd låt till nästa [email protected] [email protected], 0706–44 13 79 Albumrecensioner sidan 23 singelsläpp… Groove-CD DVD-recensioner sidan 24 Per Lundberg G.B., [email protected] Egenproducerat sidan 28 Praktikanter Groove CD 3 • 2006 sidan 31 Johan Lothsson, Samuel Olsson gratis konsert- Groovearbetare biljetter!!! Therese Ahlberg, Mats Almegård, Dan Andersson, Daniel Axelsson, se sidan 8 Mikael Barani, Roger Bengtsson, Inspirerad av bra remixar av Thin Mattias Elgemark, Fredrik Eriksson, White Duke och Basteroid på Gabriella Fäldt, Johannes Giotas, färska singlar från Coldplay och Torbjörn Hallgren, Annica Henriksson, Depeche Mode, respektive, pre- Erik Hjortek, Robert Lagerström, senterar Henrik Strömberg här Gary Landström, Henrik Lantz, en lista på tio omissbara remixar: Per Lundberg GB, Isac Nordgren, Samuel Olsson, Niklas Simonsson, 1. Can Oh Yeah (Sunroof Mix) Magnus Sjöberg, Mathias Skeppstedt, På remixplattan Sacrilege var det egentligen bara Henrik Strömberg, Christian Thunarf, Daniel Millers och Gareth Jones drum’n’bass/acid/ Patrik Wirén 6I HJËLPER ER MED postrock-version av Oh Yeah som lös riktigt starkt. För icke beställt material ansvaras ej. 2. Lush Undertow (Spooky Remix) Citera oss gärna, men ange då källa. Det sägs att Lush trodde Spooky tog sitt bandnamn Tryckt på miljömärkt papper. efter Lush album. En hypnotisk mix från Hypocrite. Tryck STC 3. Inner City Ahnongay (Dave Clarke Rmx) ISSN 1401-7091 s #$$6$ DUPLICERING Envisa rykten hävdar att Kevin Saunderson inte är gay. Dave Clake-filtertechno när den är som bäst. Groove görs i samarbete med: s FÚRPACKNINGAR 4. Saint Etienne Like a Motorway (The David Holmes Mix). David Holmes gör 13 minuter vacker acid s TRYCKSAKER house av Saint Etiennes melankoliska pop. 5. System 7 Alpha Wave (Plastikman Acid House s RÍDGIVNING Remix). Massor av 303 och extremt dansgolvsvän- ligt när Richie Hawtin ger sig på System 7. s GRAFISK DESIGN 6. A Guy Called Gerald Humanity (Funkstörung Remix). Funkstörung nådde sin största topp med den innovativa trumprogrammeringen här. 7. Rob & Goldie The Shadow (The Process Mix by Rick Smith). Veronica High Quality reciterar lite Tomato- poesi på denna episka Underworld-remix. 8. Curve Chinese Burn (Witchman’s Eye of the Storm Remix). En redan arg låt blir ännu argare efter en tur i Witchmans industri-breakbeat-mangel.
TEL 9. Ultramarine Hooter (Remixed by Carl Craig) WWWCMMGROUPSE En spatansk mix av Carl Craig i gränslandet mellan 4ORSHAMNSGATAN #$ AND $6$ DUPLICATION SERVICES detroittechno och ambient, med en trevlig video. BOX +ISTA 10. Radiohead Climbing up the Walls (Fila Brazillia Mix) Fila Brasillia gör tung dub av Radiohead.
2 Groove 3 • 2006 Jewel Hard-Fi The Goo Goo Dolls Good Bye Alice In Wonderland. Stars Of CCTV. CD 179· Let Love In. CD 179· CD 179·
The Streets The Hardest Way To Make An Easy Living. CD 179·
Just nu på Åhléns! Välkommen in.
Priserna gäller t o m 19/5 så länge lagret räcker.
Grandaddy
Floden leder till stora havet Carl Bengtsson Carl
… Eric Gadd, som är aktuell med sitt nya själv- betitlade album.
Hur känns det att släppa nytt? – Det är ju toppenkul alltså. Faktum är att jag gillar när hela promotiongrejen för skivan rullar igång, jag gillar när det händer grejer. När man jobbat med en platta i flera år, lagt ner sin själ i det, känns det bara normalt att man jobbar för att få det att märkas. Du har släppt nio skivor nu, känner du aldrig att det räcker? – Jag känner någon slags drive som kommer Adrian Mendoza från att jag inte själv tycker att jag nått den ultimata plattan än. Jag vill gärna att det ska När Jason Lytle 1992 bildade Grand- – När jag bestämde mig för att påbörja – Jag försöker fundera ut något annat gå att jämföra med det som jag tycker är bäst addy kunde han inte drömma vad som det nya albumet minns jag tydligt att jag sätt att presentera en del grejor. Jag vill i världen, som en New Birth- eller Al Green- väntade. Med fjorton år, fyra album och kollade tillbaka på Sumday från 2003 inte starta ett band, men jag vill gärna platta. Man vill ju att det ska vara så bra. Jag jordenruntresor bakom sig avslutas nu och kände att den var rätt kontrollerad. göra något i mindre skala. Jag hoppas tycker inte att jag kommit upp till det än och då drivs jag vidare till att försöka igen. sagan. Just då var det det enda jag var kapa- verkligen att jag får möjligheten att spela Du har hållit dig väldigt nära duktiga musi- – Jag tror att vi alla tänkt på det ett tag, bel till och på något vis visste jag att jag med vår trummis Aaron igen. Jag tror att ker, är det du som är dragplåstret? fast vi var inte riktigt säkra. Jag tror att skulle komma till att göra ett album som det finns tillräckligt med oanvänt mate- – Det är en jävla ynnest att få spela med dom, när albumet var klart, insåg vi att vi inte detta, där Sumday till sist kunde fylla sitt rial som vi kanske försöker få ut. samtidigt är det väl så att jag har skapat hade några nya svar. Det saknades på fulla syfte, säger han och tar ett djupt – Jag har precis flyttat och har på så vis varumärket med att det ska vara kvalitet, nåt sätt entusiasm hos en del i bandet, andetag innan han fortsätter. fått studion i en helt ny miljö, jag tror med flera låtar som är riktigt bra. Jag har väl pengarna minskade och då blev det rik- – Jag har sedan första skivan känt att verkligen att det ska kunna bidra till ny lyckats bygga upp ett varumärke över mitt tigt jobbigt, säger Jason med en röst där det måste finnas ett rimligt skäl för att entusiasm. Allt är fortfarande väldigt namn. Dessutom är jag intresserad av musi- det tydligt hörs att beslutet att lägga ner ta sig till nästa punkt. Det har resulterat i nytt, jag är inte mentalt redo att säga ker, jag är väl i första hand inte intresserad av dom som är superduktiga musiker, utan inte hunnit fastna. att jag tror att man måste komma till en ”jag ska släppa ett soloalbum”. Jag för- mer intresserad av dom som har ett särskilt För tillfället är han ändå ute för att punkt där det inte finns något mer. För söker att bara följa känslan. Slutet på uttryck, som Goran Kajfes, Stefan Hjärnståhl promota det nya albumet Just Like the oss var entusiasmen slut och jag är glad bandet är precis som slutet på floden och eller Per ”Ruskträsk” Johansson. Jag upplever Fambly Cat som släpps i maj. Det avslu- att jag har det här albumet att falla till- floden i mitt sinne kanske slutar i havet det som en ynnest att dom vill följa med och tande albumet har beskrivits som ett baka på. Plattan känns som en bra sum- och det är ett ganska stort hav därute, spela mina låtar och att dom tycker att det best of-album, bestående av nyskrivna mering över allt vi gjort. med många möjligheter. är roligt. låtar och Jason håller till viss del med. Vad som händer nu när bandet splitt- Samuel Olsson Samuel Olsson rats är fortfarande oklart då allt inte sjunkit in riktigt.
Kan du svaret på frågan? Vet inte. I helgen svarade jag ”jag vet inte” han väntade sig ett svar. Det där med att jag hade den där killen skrattat på sig om han lonas alla låtar som fått mig att förstå vad för första gången i hela mitt liv. I alla fall i gick på en gata och såg oberörd ut till en vetat att hans fråga spökade dagen efter. nostalgi är. en konversation som gällde musik. Jag såg grov elbas lät ju hur fånigt som helst. Och Men jag kom fram till att frågan borde ha Vilket är ditt livs soundtrack? Visst är nog lika förvånad ut som jag kände mig när White Stripes gällde ju bara vissa sinnes- omformuleras. ”Vilket är ditt livs sound- det lättare att bestämma en skiva än en låt. mina läppar formade orden. Men rätt svar stämningar och vissa tillfällen. Så efter en track” borde han ha frågat istället. Då hade Bry dig inte om vilken genre låtarna tillhör på frågan var faktiskt att jag inte visste, kvälls betänketid kom jag fram till ett ynk- jag kunnat rabbla på. Madonnas Like a eller att någon skrattar åt din musiksmak. men mer på grund av att jag hade många ligt – jag vet inte. Killen brydde sig så klart Virgin när jag dansar, alla låtar med Stevie Ingen kan säga vad som är rätt eller fel. Du svar på frågan än att jag faktiskt inte hade inte – han hade väl till och med glömt bort Wonder sommardagar när jag är kär, No bestämmer själv soundtracket till ditt liv. ett svar. vad han frågat flera öl tidigare. Men för mig Woman No Cry med legenden Marley för att Skruva upp volymen Vilket är ditt livs låt? Så löd frågan. Det som är en musikälskare var det en stor och det påminner om min pappa som fick mig och njut! var en kille på en fest som ställde den. I tung fråga som förtjänade ett ordentligt att lyssna på reggae, David Grays Babylon mitt huvud började White Stripes pompösa svar. som är starkt förknippad med min tripp till intro till Seven Nation Army spela, och Dagen efter vaknade jag med ångest för Västindien där frihet utgjorde upplevelsens framför mig såg jag hur jag gick fram på en att jag nästan bett killen om mer betänke- nyckelord, Alphavilles Forever Young som gata likt Richard Ashcroft i videon till Bitter tid. Jag ville absolut inte vara en ” jag vet jag dansade tryckare till i 5:an och fortfa- Sweet Symphony. Men musiken i tanken inte – jag lyssnar på radio”-människa som rande kan utantill, Phoenix Everything is avbröts som ett hack i en skiva av att killen jag själv brukar kritisera så hårt. Men mitt Everything som gått varm i skivspelaren frågandes tittade på mig, antagligen för att svar var nästan i klass med dem. Givetvis sedan första mötet. Och så I’m from Barce- Therese Ahlberg, [email protected]
www.groove.se 5 C.Aarmé
Frihet och fokus
Maniskt monotona rytmer. Malande gitarrer som brummande jetmotorer. Gäll, påträngande sång. C.Aarmé är tillbaka för att röra om i den hårda rockgrytan.
– Det finns ingen ängslighet i det här, säger håller ni på med? Gör nåt kul!”. Inte för att – Personkemin funkade inte längre, säger många band finns det inte som bara flum- gitarristen Ola Håkansson självsäkert om det ska vara ett självändamål att göra något Ola om medlemsavhoppen. Och det är klart mar runt och inte kommer någon vart? bandets nya inspelning. Vi bara kör på. Det annorlunda, men det ska ändå finnas en att man tvivlar när man stöter sig med män- I en replokal på Tredje Långgatan kämpar handlar om att våga fånga något. Och att inte ambition som är ens egen och inte någon niskor. Oavsett om det handlar om band, jobb C.Aarmé för att just komma någon vart. De fundera så mycket. Är det bra så är det bra. Vi annans. eller kompisar. Men, det fanns ingen tvekan kryper närmare varandra, sträcker sig fram provade att göra extra pålägg på den här ski- – Jag upplevde ju C.Aarmés första skiva uti- om att fortsätta. Min drivkraft slutar inte vid mot mikrofonerna och exploderar. Energin van, men dom blev skit. Men då växer låtarna från, fyller nye basisten Johan Lagerlöf i. Och det. Inte en chans. sprakar. Efter den intensiva repningen ser ännu mer i mina ögon. Dom är så bra att man om det inte var en punkskiva gjord av pun- Att bli ett fungerande band igen var lätt. trummisen Patrik ut som om han sprungit fan inte kan lägga på något. kälskare, så var det ju nästan som en väldigt – Det finns ju en energi i det här bandet, ett maratonlopp. Sångaren Jesse Garon blir Skivan heter Vita (”livet” på latin), är konceptuell art-skiva. Nya skivan känns för- säger Ola. Och har man spelat med oss ett tvungen att sätta sig. inspelad i Music-A-Matic och här fortsätter resten mycket bredare. litet tag så blir man en del en den energin. – Där bröt vi blodvallen, utbrister Johan. göteborgarna med sin hårda, enkla och gen- Johan, som tidigare spelade i stökiga Kid – Det är ett väldigt engagerande band, nickar Han torkar sitt blodiga, sönderspelade reföraktande musik. Commando, är inte ensam ny medlem i ban- Johan. Med tydliga mål hela tiden. En fri finger på sin vita t-shirt. – Dom flesta banden lyssnar ju på den sorts det. Bakom trummorna sitter numera Patrik miljö, fast med fokus. Daniel Axelsson musik dom själva spelar, säger Ola. Och har Herrström, känd från Her Majesty och som – Man måste veta vart man är på väg och var- så uppenbara influenser att man bara ”Vad klubbarrangör på Göteborgsstället Pustervik. för man vill dit, fortsätter Ola. Herregud, hur
Delfiner och electronica? Hade Janne Schaffer släktingar där? Eller står i baren på en electronicaklubb är så kanske var han som sagt där för att se en botoxen inte är så illa i alla fall och Rednex vad har han verkligen intresserad? enormt viktig. släkting och tyckte allt var ve och fasa, men hade ju en schysst melodi. Det är då Andre- Ibland måste man bara ställa sådana För så som musikscenen ser ut just nu är det spelar ingen roll, han var där, vem mer as Tilliander slänger på en Suicide-platta på frågor och ibland känns det som att svaret det ibland alldeles för uppenbart att flera kan säga det? ett fullt dansgolv, det är då man ser Janne egentligen inte spelar nån roll. Det viktiga av Sveriges musiker egentligen inte har När man tittar på MTV:s hemma hos- Schaffer i baren och man tittar lite nog- är vad vi tror eller vad det hela inspirerar något musikintresse överhuvudtaget. De reportage eller ser intervjuer med dagens grannare, nickar han inte i takt? Jovisst gör oss till. Vart leder denna handling, vad har lyssnar inte på musik och är inte speciellt artister på TV så är det just bristen på han det. Och man ler med hela ansiktet. Det den för inverkan? intresserade av att hitta ny musik. Och här musikintresse som sticker ut mest. Ingen finns hopp. Janne Schaffer nickar i takt. Jag var på öppnandet av en ny electro- står en man som varit professionell sen 60- verkar bry sig längre. De hittar en genre, gör nicaklubb i Stockholm, Håkan Lidbo och talet. Som spelat jazz, blues, turnerat med det bra, tjänar pengar och ägnar sen resten Andreas Tilliander skulle DJ:a och Johan ABBA, spelat med Bob Marley och gör musik av tiden åt att dra in pengar på den enda Skugge med kompisar skulle spela. Den för delfinerna på Kolmårdens djurpark grejen. Tragiskt men sant. Och artister som heter Svaj och det är knökfullt. Det första – här står samma man och är (hoppas vi) bryr sig, som samlar skivor, som springer på jag såg när jag klev in genom dörrarna var genuint intresserad av electronicamusik konserter, de står kvar där och stampar, för Janne Schaffer som stod nonchalant i baren och går till en nyöppnad klubb för att lyssna det är ju inte det publiken vill ha. och hängde. Och det var då det slog mig, på DJ:s. Och detta är vad musik-Sverige Och det är ju just då, just när man är bara den symboliska handlingen att en av behöver. Intresse och nyfikenhet, och detta som mest nere i misären, man har gett upp Sveriges största gitarrister genom tiderna är väl vad vi just nu saknar. Och vem vet, allt, är på väg att erkänna att Carola med Mathias Skeppstedt, [email protected]
6 Groove 3 • 2006 Winston McAnuff Några artister och deras
Andreas Mattsson: Lustans Lakejer Lustans Lakejer (Stranded, 1981)
”Jag tror inte att jag har lyssnat igenom hela skivan på 15 år, men när den kom var den det största som hänt mig. Jag satt ofta och lyss- nade på radio med hörlurar, och första gång- en jag hörde Begärets dunkla mål förstod jag att det fanns en annan värld där ute. Jag var bara 14 år, men jag ville dricka champagne, klä mig som Johan Kinde och bo i Stockholm. Det var starkare än kärlek och det var första gången musik så effektivt förflyttade mig någon annanstans.” Timo Räisänen The Divine Comedy Casanova (Setanta, 1996) Som fint vin
På 70-talet spelade han in med flera av reggaens mest legendariska producenter, men sedan var det länge tyst. Efter 20 år släpper Winston McAnuff nu ett nytt album och han sjunger starkare än någonsin. ”Skivan börjar med ett av de gladaste och finaste ljuden som finns – tjejer som fnis- sar. Därefter sätter en av världens bästa Winston McAnuff började sin karriär stora stålarna. Men sedan 1986 har det McAnuffs outgivna material finns partylåtar igång och plötsligt står jag där i med att skriva låtar och spela in för två varit tyst på skivfronten från den karis- nu samlat på skivan Diary of the Silent mitt rum dansandes med ett stort leende av den tidiga reggaens verkliga legender, matiske sångaren. Years, utgiven av Makasound – samma på läpparna. Sedan första gången jag hörde Joe Gibbs och Derrick Harriott. – Jag har gjort musik men det har inte bolag som givit ut hans nya samarbete låten Something for the Weekend har The – Jag försökte alltid hitta producenter släppts. Ibland tycker jag om att hålla på med den kände franske musikern Camil- Divine Comedy varit ett av mina absoluta som ville lyssna på mina låtar, berättar saker jag gör, som ett fint vin. Jag har le BazBaz. Skivan, A Drop, skiljer sig favoritband. Och det bara fortsätter. Med McAnuff. Så jag gick runt med min gitarr varit mycket i Japan och spelat med min avsevärt från de flesta reggaeplattor som supercharmtrollet Neil Hannon i spetsen är och visade vad jag hade. Den första låten bror som bott där sedan 80-talet. görs idag. BazBaz, som skrivit musiken, det här en orgie i pompösa arrangemang och jag spelade in var Malcolm X. När vi Och så har du hunnit med lite knäppa har sina rötter i jazz och soul men Win- briljanta texter. När jag såg bandet på Roskil- de ett par år senare stod jag och en jättestor skulle spela in låten så insåg jag att jag grejer, som att vara med i Miami Vice. ston McAnuff sjunger som han brukar. polis i armkrok och grät tillsammans längst inte var tillräckligt erfaren som sångare, – Jag höll på att spela in ett andra album Han är fortfarande en rasta på scen. fram medan vi delade på en dansk cigarett. låten var för stor för mig. Så Earl 16 fick med Inner Circle i Miami och det där – Det viktigaste är inte vilken stil musi- Mycket bättre än så blir det inte.” sjunga den istället och den blev genast filmfolket visste att vi var där. Dom ville ken har utan att det är rätt känsla. en stor hit. Och efter det gjorde Dennis ha en rasta för en roll så jag gick på en Musiken på vår skiva har bara en annan Brown också en populär version av den. audition och fick rollen. Jag spelade en framtoning. Det finns många olika män- Efter ett år tillsammans med Derrick snubbe som försöker sälja en nedfryst niskor med olika smak så vi försöker Harriott släpptes McAnuffs debutalbum Bob Marley till den japanska maffian, tilltala många människor. Det är som och han spelade senare på 80-talet in berättar McAnuff och skrattar bullrigt. om jag bara röker Marlboro men jag vinn biljetter till två album tillsammans med Inner Circle Han är snart 50 och hans skägg har vet att du gillar Lucky Strike. Så jag tar eftersom han var god vän med bandets gråa stråk men han är verkligen levande. tre Lucky Strikes och lägger dom i mitt dåvarande sångare Jacob Miller. Det här Man förstår varför han fått smeknamnet paket. Varsågod, dom här är till dig. var långt innan de tjocka bröderna bör- Electric Dread. Isac Nordgren www.groove.se jade göra badbollsreggae och håva in de
www.groove.se 7 Twilight Singers Radio Dept. Greg Dulli och kumpanen Scott Ford från Twi- light Singers har all anledning att vara nöjda. Nya albumet Powder Burns sopar banan med föregångaren, coverskivan She Loves You, och känns redan i april som ett av årets skivsläpp. Duon är dessutom ute på en resa genom Europa, en världsdel som de båda älskar. Greg, den känslosamma rösten som tidi- gare hördes i Afghan Whigs, har till och med ett band i favoritlandet Italien. Övriga med- lemmar i Afterhours huserar i modemeckat Milano. – Jag producerade deras platta för två år sedan, berättar han när vi ses i en lyxig hotell- svit vid Mariatorget i Stockholm. Efter att det var klart bad dom mig börja spela med dom och jag sa ja. Jag är inte medlem på heltid men hoppar in när jag kan. Pratar du italienska? – Nej, fast å andra sidan kan jag beställa mat, hitta toaletten och be dig klä av dig på ita- lienska. Jag är inte säker på att man behöver kunna så mycket mer. Sam Holden
Det var några spelningar med Afterhours som fick Greg att avbryta arbetet med Powder Burns i New Orleans och bege sig till Italien. Henrik Mårtensson Medan han fortfarande åt pizza Marinara med sina europeiska vänner vände orkanen Katrina bokstavligen upp och ned på staden. – Jag såg orkanen på tv och återvände till New Orleans ungefär tre veckor senare. Det var inte lätt att avsluta inspelningen. Det fanns ingen gas, inget varmt vatten och Omprogrammerade för succé elen försvann med jämna mellanrum. New Orleans är en stad som lever dygnet runt och som bygger på dess besökare. När jag Med tre år bakom sig sedan debut albumet, återvände var det en spökstad. Ingen var där. har The Radio Dept hunnit bli uppsagda från Träden hade drunknat, där fanns inga katter, bolaget XL Recordings, släppa två EP:s samt fåglar eller hundar. Allt var dött. Ändå fortsatte ni att spela in där? utmärkas för 00-talets bästa album. – Givetvis. Övervägde ni inte att fortsätta någon annan- stans? – Jotack, det är bra. Men jag är lite trött. Hur skiljer sig arbetet från tidigare? minst visat sig då de lagt ner nästan lika – Jag tror att jag funderade på det i ungefär Vi firade igår för att vi gjort klart skivan, – Vi bor på olika ställen nu, lägger mer mycket tid på sina EP:s som på fulläng- trettio sekunder. Om man har en god vän så så det blev lite sent, säger Martin Lars- tid på inspelningarna. Innan var det rätt darna. Vilket visar på den trygghet de är man vänner i vått och torrt, både i bra och son med en gäsp hängande i luften. så mycket låt gå-taktik, det skulle gå känner i produktionsfasen. dåliga tider. Om din vän blir sjuk lämnar du Det har gått några år sedan första snabbt, det var en del av arbetet. Nu har – Vi gillar inte att spela så mycket, det honom inte och säger att jag hör av mig när du mår bättre. Man stannar med honom och albumet och pressen finns där inför upp- vi jobbat hårt för att komma bort från är lite jobbigt för oss. Eller vi tycker det hjälper honom. Det var en ensam tid för New följaren, inte minst efter att de i boken distgitarrerna, det vi kunde så bra. Det är kul, annars hade vi inte hållit på, men Orleans och det som behövdes mest var liv. Så Digfi: Mix – de 100 bästa albumen är lite nytt vatten, det är roligt och vi får det blir mer som ett jobb. Vi får kämpa vi bidrog med liv. 2000–2004, klättrade överst på pallen. testa våra vingar. mer där, det är så himla lätt i studion. Patrik Wirén – Det är klart att det är lite jobbigt. Vi Redan i höstas hade bandet en hel Vi har hållit på sen -98, det är som att har försökt att inte tänka på det, men det skiva klar att släppas, men det slopades äta middag. Vi har rätt stora kontrollbe- är klart att pressen finns där. Vi har hållit snabbt då de tyckte att det lät för mycket hov, när vi spelar ute går det inte att ha på länge med skivan. Lite tungt, men det electronica. det. Det kan vara en lokal där det låter gratis konsertbiljetter!!! känns ändå som det gått bra. – Det var för mycket ett tag, vi ville skitdåligt – strängarna kan smälla, all- Waterboys 1/5 Stockholm och 3/5 Göteborg Att deras uttryck ändrat sig under komma bort från det. Det kändes som ting kan gå åt helvete och det går inte att Teitur 15/5 Malmö, KB, 16/5 Stockholm åren märks tydligt då ljudbilden mer och vi försökte för mycket. Det är också lite göra något åt det. och 17/5 Göteborg mer tagit ett steg åt 80-talets electronica, av den nya trenden för oss, vi testar fort- Samuel Olsson Daniel Powter 26/5 Stockholm, Berns med toner som borde få var och varan- farande vad vi kan göra och vad vi kan Mark Knopfler/Emmylou Harris 30/5 Stockholm nan person att maniskt leta i skivbackar- göra bra. www.groove.se na efter band som Pet Shop Boys, Prefab Att The Radio Dept gillar att lägga Sprout och Go Betweens. ner mycket tid på skapandet har inte
8 Groove 3 • 2006
Audrey
2001 möter Viktoria Skoglund och Rebecka Kristiansson gymnasiekompisen Anna Tomlin från Uddevalla på en konsert, högt ljud och ett litet missförstånd resulterar i en bra bör- jan på en fin musiksaga. – Jag lutade mig över till Anna och sa ”grymt band”, fast Anna uppfattade det som ”ska vi starta band” och så började det, skrattar Viktoria. Efter att ha kontaktat Emelie Molin, verk- ställs missförståndet och Audrey börjar göra musik. Med sättningen gitarr, bas, cello, piano och trummor och alla delaktiga på sång kas- tar de i låtarna in lyssnaren i olika scenarier Khoma där man i samma sång kan växla från känslor av tomhet, gemenskap, depression, glädje och tröst. – Det vore mindre jobbigt om dygnet – En låt blir inte färdig på en dag, så när vi hade 30 timmar, suckar Khomas Johan- jobbar kan vi gå igenom många olika sin- nes Persson. nestämningar, så istället för att hämta in den Trions gitarrist har bytt ut lugn och ro känsla vi hade när vi började, påbörjar vi ett mot att hålla full koll på allt som rör ban- nytt avsnitt i låten. det, det är det enda sättet att vara säker Med förebilder som Björk, Sigur Rós och på att saker bli rätt gjorda. The Arab Strap ger de åhöraren möjligheten Han verkar göra ett bra jobb. att själva visualisera det de hör. Khoma släppte 2004 en liten upplaga Att Audrey nu släpper sitt första album började med en spelning där de öppnade av debuten Tsunami utan några större för- åsikter i skallarna på folk, utan om att för soloartisten Martin Lundmark som just väntningar, mest för sitt eget nöje. Därför skapa en debatt. då höll på att starta skivbolag, han fick ett kom uppmärksamheten som en överrask- Båda påpekar att Khoma inte är mer demo-ex och älskade det från första början. ning. Samma anspråkslösa inställning lig- politiskt än något annat band. Det hand- För Audreys del innebar mötet att de till ger bakom uppföljaren The Second Wave lar bara om att berätta om de saker som att börja med fick vara med och tolka The även om omständigheterna denna gång är berör och inspirerar dem. Detta involve- Bear Quartet på en coverskiva och sedan gynnsammare än tidigare. I och med att rar även den värld som målas upp under släppa en EP som även blir skivbolaget A Ten- de nu ligger på Roadrunner hade de större Johannes ögonlock om nätterna. derversion Recordings debutrelease. möjligheter att förverkliga sina idéer. – Jag har sjuka drömmar som jag skri- EP:n har lett till ett gäng spelningar både i Sverige och Europa, där olika dörrar öppnats. – Förra skivan gjordes med mycket ång- ver ner så fort jag vaknar. Vissa är som – Bokningsbolagen i England och Tyskland est, säger Johannes. Denna gång hade vi hela filmer, och jag har skrivit ner ett par tyckte att det vi hade var så pass bra att dom mer pengar att röra oss med och vi kunde manus på kryptiska lappar. Det handlar gärna ville hjälpa till att promota oss, säger göra ett bättre resultat. om en atmosfär som jag vill fånga och Viktoria lugnt innan ett särskilt minne får Sångaren Jan Jämte håller med. föra över till musiken. henne att börja skratta. – Det är enda anledningen att ha ett skiv- Vad vill ni förmedla genom The Second – Innan en konsert i Holland hade vi fått en bolag bakom sig. I varje fall för oss. Wave? ledig dag. Den dagen spelade Trail of Dead, så Som textförfattare skriver han om – Vi vill göra låtar som berör våra käns- jag tyckte att det vore perfekt att åka en dag vart människor och samhället är på väg, lor, säger Johannes. i förväg för att kunna höra dom. Jag pratade med bokaren och sa lite skämtsamt att det denna gång med fokus på könsroller. Och vad berör känslorna? skulle vara kul att spela med dom någon – Det är viktigt att ifrågasätta de privile- – Det skulle vara moll-ackordet det. gång och, ja – då ordnade han det! gier vi som män får på grund av vårt kön. Mikael Barani Samuel Olsson Det handlar inte om att banka in våra foto: Eric Oloffson
10 Groove 3 • 2006 Petrus
Petrus, eller Niklas Andersson som han – Det är ett coolt forum för oetablerade – För tillfället är jag i processen att sätta egentligen heter, tjatade till sig en gitarr i artister och de flesta som kommer fram ihop och repa ihop ett band. tonåren. Sedan fanns ingen återvändo. där är okej akter, men det är väldigt lite Namnet Petrus har många referenser, – Jag började skriva egna låtar direkt, branschfolk där så det var inte så att det men anledningen till valet var en snäll berättar han. ringde folk från bokningsbolag och sådär morfar som bar det. Och att branschen Som styvsint 15-åring var det givet att efteråt. redan har en Niklas Andersson. Musiken bli gitarrist i ett hårdrocksband men med Debutplattan, Come What Might, låter som allt och inget, det är svårt att åren har han övergått mer åt det akus- gavs ut på eget initiativ via ett distribu- beskriva vilket är en av Petrus huvudsak- tiska. tionsavtal med Playground. Den nådde liga drivkrafter. – Det har alltid legat mig nära hjärtat men affärerna i slutet av mars och har därmed – Min musik är universell och genrelös. jag har också alltid haft bred musiksmak. inte hunnit generera några större reaktio- Man kan lyssna oavsett om man gillar Det jag håller på med nu är någon slags ner, inte än. Joni Mitchell eller Slayer. blandning mellan akustiskt och rock. – Jag är så pass oetablerad än så länge att Är du nöjd med skivan? Musikintresset har följt honom sedan det inte varit något extremt tryck. Skivan – Under förutsättningarna är jag jättenöjd. han lärde sig stå upprätt. Före första kommer att vara nysläppt hela våren. Det har varit övervägande positivt. gitarren spelade han som sig bör block- Men, nu ska jag den puttas på. Gabriella Fäldt flöjt på kommunala musikskolan. För sju Det första steget i marknadsföringen år sedan vann han Göteborgstalangen. blir att ge sig ut på turné.
The Baboon Show
Ramones släppte sina tre första album inom loppet av 20 månader. The Damned gav ut sina två första LP:s med bara nio månaders mellanrum. Men det var då. Numera släpper de flesta band en skiva vartannat eller vart tredje år. Allt för att mjölka ur så mycket som möjligt ur varje utgåva. Ett nutida band som faktiskt anammat det gamla produktiva punktänket är stockhol- marna i The Baboon Show. Bara sju månader efter att debuten Don’t, Don’t, Don’t släpptes kommer nu uppföljaren. – Det har varit extremt stressigt och mycket jobb, säger bandets gitarrist Håkan Sörle. Men jävligt kul. Att bandet är billigt i drift är förutsättning för täta skivsläpp. – Vi spelar in helt själva och helt gratis, säger Håkan. Och vårt skivbolag National behöver inte lägga några stora pengar på reklam. Vi gör reklam för oss själva genom att vara ute och spela mycket. Oberoende National, som bland annat också ger ut Stefan Sundström, har precis som The Baboon Show hjärtat till vänster. – Ja, det är trevligt med en skivbolagsboss som har ”hammaren och skäran” på bröstet Martin McFaul istället för ett Moderatmärke, myser Håkan. Att just melodierna är viktiga känns tyd- På sin nya skiva fortsätter The Baboon Att kärleken till musik och viljan att ta sig ligt i hans musik som han bygger upp med Show göra uppiggande punkrock med stark an nya utmaningar är två bra ingredienser hjälp av sin gitarr och förmågan att låta kvinnlig sång. för att nå fram till sina drömmar är Martin munnen vårda varje ton likt ett barn, för – Vi har punken som grund. Men går utanför McFaul ett bra exempel på. Stolt kan han på att skapa en melodi som nyfiket utforskar punkmallen på några låtar och blandar in sin meritlista räkna upp samarbetet med omgivningen. mer gubbrock och rock’n’roll. Sedan är vi inte poeten Lina Ekdahl – där han komponerade – Jag nynnar ofta när jag är ute och går och rädda för att göra lite fula grejer. Riff som vi musik till några av hennes alster vilket resul- det kan leda till ett stick eller nåt som jag egentligen avskyr, men som är kul att ta med terade i ett album. Teater Bhopa-projektet är sedan går hem och jobbar på. bara för att våga. ett annat, där det av vännen och skådespela- På albumet har han fått hjälp av en drös Någon speciell punkfalang vill de inte till- ren Lars Melin krävdes hans deltagande. musiker från Göteborgstrakten, såsom Mar- höra. – Han sa mer eller mindre att kravet för att tin ”The Soundtrack of Our Lives” Hederos – Vi har fans både bland kaospunkare och han skulle vara med var att jag fick vara med och Jukka ”Silverbullit” Rintamäki. Tillsam- bland popfolk, säger Håkan. Det är en brokig och skapa musiken. mans har de producerat Pop Mansion, vars skara. Förmodligen för att vi själva är öppna Det är en väldigt öppen och pratglad person namn kommer från låten Pola Opola Polina för olika stilar. Vi kan under samma dag som sitter på andra sidan bordet på St George Mansion. lyssna på både kängpunk och Oasis och tycka i Göteborg, sippandes på en mellanöl, samti- – Det var något jag började småsjunga på, lika mycket om båda. digt som hans reflektioner över olika musiker ”Pola opola polina”. Jag har ingen aning vart Bandet bildades hösten 2003 under en flödar ur honom likt ett uppslagsverk. det kommer från, det kan ha med min fru att vanlig folkölskväll. – Jag lyssnar mycket på mycket olika sorts göra, hon heter Paula – jag vet inte. Sen var – Vår trummis Niklas och jag satt och hade musik, det viktigaste för mig är melodierna. det lite festligt, sätter man ihop första bok- tråkigt. Så vi skrev ett par punkdängor. En av Jag kan gå omkring och nynna på en gammal staven i varje ord blir det POP mansion. Det är låtarna, Asshole, gjorde vi på tio minuter. Turtles-låt, Cole Porter, jazzstandards, Tainted som ditt eget fantasiställe, likt Shangri-La. Snabbt och spontant alltså. Precis som 1977. Love med Soft Cell och bara njuta. Samuel Olsson Daniel Axelsson
www.groove.se 11 Christina Milian Tony Duran Tony Wannabe så mycket mer Sångerska, skådespelerska, programledare. Christina Milian är en mångsysslaren som själv kallar sig för arbetsnarkoman och nu äntligen släpper sitt tredje album. Denna gång med en mer urban touch.
Karriären som skådespelerska började vid musik gick det till mer rock, hård hiphop den nya singeln Say I blir detta än mer är det gästartister som Young Jeezy, Lil barnsben. Ändå är det få av oss som för- och olika tributesånger. Min musik pas- tydligt och hon beskriver själv singeln Wayne och hyllade Three 6 Mafia som knippar Christina Milian med någon av de sade inte in så jag höll mig utomlands, som en stark låt. Tredje albumet So Ama- får stå för rappandet på skivan. tiotalet filmer hon hunnit med under åren. förklarar Christina. zin’ är från början till slut producerad av – Jag spelade in hela So Amazin’ i Miami Efter att som 19-åring ha tagit ton tillsam- Tiden som programledare för Wan- duon Cool & Dre som tidigare produce- under tre-fyra månader. I studion var det mans med Ja Rule är det istället hennes nabe – MTV:s uphottade motsvarighet rat bland andra Ja Rule och The Game. alltid en massa olika artister som också musikkarriär som kommit att stå i fokus. till Sikta mot stjärnorna – ser aktrisen Christina Milians discopop är därmed spelade in så det var ett perfekt läge att – Nackdelen med att vara både skådespe- i Christina Milian som lärorik. Själv utbytt till en gatunära musik då hon själv bara fråga om dom ville vara med på ski- lerska och musiker är definitivt bristen skulle hon på rak arm ha imiterat Janet påtalar sina mer urbana sidor. van. på tid, förklarar Christina, men tillägger Jackson, och hon förklarar fnissande sin – Det går definitivt mot mer hiphopvib- – Three 6 Mafia medverkar på en av sin uppskattning över alla långa flygresor besvikelse över att ingen imiterade henne bar nu. Det är mer aggressivt och jag låtarna som vi spelade in tidigt i sep- då hon hinner sova ut. i programmet. känner att jag kan uttrycka mig mer tember och efter det blev dom plötsligt – Efter olika TV-roller som inte blev spe- Blickandes i backspegeln säger sig ärligt mot mig själv – till skillnad mot Oscarsvinnande rappare. Låten jag spe- ciellt uppmärksammade kom AM to PM Christina sakna en helhet i de båda tidi- mina tidigare skivor då jag snarare skrev lade in med dom är också extra bra efter- plötsligt att ta över allt. Jag reste runt och gare skivsläppen Christina Milian och låtar för att underhålla och tvingades som den har lite samma sound som deras gjorde promotion i ett och ett halvt år och It’s About Time. Detta främst på grund kompromissa mer. Stay Fly. blev därför mest känd som sångerska. av den stora mängd olika producenter, – När jag skrev texter till min nya skiva En glad workoholic som fnyser åt Christina Milians promotionturné men även till följd av kompromissande. hade jag som en regel att skriva upprik- tanken att hon skulle gå in i väggen. världen över berodde också till stor del på – Låten Get Up som jag spelade in till- tigt om känslor och saker jag tänkt på. Christina Milian åker snart till Japan på World Trade Center-tragedin. Samtidigt sammans med Ja Rule finns på samma Istället för att tänka på att bevara mitt promotionturné och har redan drömmar som den svenskproducerade hiten AM skiva som AM to PM – vilket idag får privatliv så sänkte jag garden och jag tror om vad som komma skall. to PM klättrade på topplistorna världen mig att nästan skratta. Jag var ung då att de riktiga fansen uppskattar denna – Jag skulle vilja producera film, teck- över 2001 var klimatet på hemmaplan så och skivbolaget försökte nog ändra min ärlighet. nade serier och skriva barnböcker, säger turbulent att debutskivan aldrig kom att image lite för mycket. Christina skrattar ljudligt nekande Christina med ett hemlighetsfullt skratt. släppas i USA. It’s About Times singel Dip it Low på frågan om hon själv snart också kom- Men dessa idéer får inte läcka ut. – Efter 9/11 förändrades också mycket gav ledtrådar om att Christina Milian mer börja rappa, men nämner att hon Erik Hjortek musik. Från popig Britney Spears/N’Sync- inte längre spelar i pop-divisionen. Med som yngre drömde om just detta. Istället
12 Groove 3 • 2006 Vinn biljetter till HULTSFREDS- FESTIVALEN!
Var med och tävla på www.skb.se/underground
Vad gör USA med sitt kärnavfall? Vad är La Hague? Följ med på en resa runt jorden och lär dig mer om hur Sverige och andra länder tar hand om sitt använda kärnbränsle. Delta i tävlingen så har du chansen att vinna en tredagarsbiljett till Hultsfredsfestivalen.
Svensk Kärnbränslehantering AB tar hand om det använda kärnbränslet från kärnkraften. ." -.,)% -5/-6 5/-6 %),(5/-6 5/-6 % (.5-6 5-6 *",, &&5/-6 5/-6 .)( -5/-6 5/-6 "#'55 #(6 #(6 #( &' -5-6 5-6 ." , #!(-5-6 5-6 3-"' & -5/%6 5/%6 1#."#( . '*..#)(5(&6 5(&6 ' )/ ',#'5'&6 5'&6 -GMD>&Q -GMD>&Q5 , /-6 5 , /-6 ." -)/( ., % ) )/, � -5-6 5-6 )* ."5-6 5-6 %3, # -5-6 5-6 '9JL@9 19AFOJA?@L5 (6 5 (6 .@= KGMF
Mike Skinners liv är annorlunda, D R D V NU men han jobbar enligt gamla VV FQN principer. Fast han har fallit för blingbling.
Det är fyra år sedan vi alla lät oss för- att man fångas om det inte finns ett pro- ken så visar han ändå inte någon vidare – Just nu när jag åker runt på promotion trollas av den brittiska vardagen – eller blem, stor dramatik handlar inte om att affärsmannaaktig sida när jag frågar hur skriver jag inte så mycket musik, men det åtminstone Mike Skinners version av vara nöjd och glad, säger Mike Skinner han skulle beskriva de kommande släp- är alltid någonstans i mina tankar så jag den. Aldrig hade hiphop smakat lika och tar en klunk av sitt eftermiddagste. pen på bolaget. kopplar inte helt bort det. mycket breakfast tea med scones än på Han är oerhört fåordig och svarar – Professor Green är rätt attackerande Är det inte svårt att koncentrera sig om debutplattan Original Pirate Material. A oftast med två, tre ord och sen ett ”ähh” och Example är mer låtbaserad. det hela tiden är folk runt omkring? Grand Don’t Come for Free följde upp innan han tystnar helt. För att få igång Det är allt. – Att resa är ju inte direkt socialt. Särskilt med kärleksbekymmer, Playstation och honom lite tar jag fram Groove 3 • 2004 Därefter drar han i sina vita sneakers inte på resor som den här. Så nu kan jag en öl på puben. Samtidigt landade Skin- där han är på omslaget. och gäspar stort. Det är uppenbart att han göra lite musik, det blir svårare när jag ner största hitten hittills i och med den – Jag har riktiga dia- i alla fall inte är sugen på att sälja sina kommer hem till mina polare. oerhört påfrestande gitarrboogien Fit But manter i den ringen artister. Problemet är att han inte verkar Mike Skinner börjar gäspa mer och You Know It och det var läge för Skinner nu, säger han kort vara sugen på att prata om The Hardest mer, det är ganska uppenbart att han inte att bli konfunderad. och pekar på bilden Way to Make an Easy Living heller. Inte vill svara på frågor om nya skivan. Men För hur gör man när man byggt en hel och sen på sin breda ens låten Never Went to Church har han när jag frågar honom om hur han skri- karriär på att vara mannen på gatan som ring som täcker lill- mycket att säga om och då handlar den ver sina texter tänds en liten gnista i hans beskriver den trista vardagen, när man finger och ringfinger på ändå om hans egen pappas död. ögon igen. 2004 upptäcker att man inte är det längre? vänsterhanden. – Jag ville göra den låten helt rätt, inte – Jag skriver alltid ner saker, hela tiden. När man istället kallas rapveteran, har Eh, okej, vad har mer hänt sedan vi pra- göra bort mig. Okej, läser du mycket också? För att få ett skivbolag, diamanter på fingrarna tades vid sist? Var den svår att göra? inspiration? och pengar i drivor. Mike Skinner tve- – Jag är lite mer affärsman nu. Jag har – Egentligen inte. Erfarenheterna som jag – En del, men inte så mycket skönlittera- kade, men bestämde sig för att göra det mitt skivbolag The Beats och tar hand rappar om på hela skivan var jobbiga. tur. Jag har kort uppmärksamhetsspann han kan bäst. Att beskriva vardagen runt om andra artister också. Inte att göra albumet. så jag klarar inte en hel roman. Jag gil- omkring i rätt sarkastiskt ironiska ord. Förra året släpptes The Mitchell Brot- Arbetssättet är samma som förr. Mike lar att läsa tidningar eller fakta som man Världen runt omkring honom har blivit hers fantastiska debutskiva A Breath of Skinner använder sig av mjukvarupro- kan läsa lite i och sen lägga ifrån sig. mer glamorös än sist, men själv gnäller Fresh Attire på The Beats, nu står Profes- grammet Logic han har i sin bärbara Vilken typ av faktaböcker gillar du då? han lika bra om förr. sor Green och Example på tur. Men även dator och den bär han alltid med sig. Så – Om språk och skrift. Har just läst The – Jag har en rätt positiv humor tycker jag. om Mike Skinner tycker att han är mer fort han får lite tid över börjar han skissa Mother Tounge av Bill Bryson som är en Men jag skulle nog aldrig göra ett lyck- business än tidigare och samtidigt säger på låtar. Han har redan börjat så smått språkhistorisk bok om engelskan. ligt album utan ironi och så. Jag tror inte att affärer är kreativt och bra för musi- med nästa album. Mats Almegård
www.groove.se 15 Pearl Jam Still rockin’ in the Det har gått ett och ett halvt decennium free world sedan Ten etablerade dem som ett av 90-talets stora rockband. Pearl Jam har överlevt de flesta, uppfyllt barndoms- drömmar och blivit världsmedborgare. Mikael Barani besöker Seattle
jag befinner mig femton minuters biltur det länge känt att de vill söder om Seattle. Jag blickar ut genom ett gå skilda vägar innan stort fönster som vetter mot motorvägen. de gjorde slag i saken. Man kommer inte ifrån den vart man än Jag antar att de senaste är i den här stan. Flerfiliga vägar ser till årens ljudexperiment att den amerikanska drömmen alltid kan inte riktigt föll storbola- ta sig fram. Framför mig sitter två perso- get i smaken. I och med ner som vet hur livet i 90 miles per hour att de just har bytt till J fungerar. Records känner bandet sig trygga i att Pearl Jam har hållit ihop genom att na igenom ett album. Jag tror att det är – Hade någon sagt att jag kommer att bolaget kommer att ställa upp om de alla inte bli allt för intima. De spenderar svårare nu. Folk orkar inte koncentrera vara rockstjärna av Ace Frehley-format känner att det finns låtar på skivan som sedan några år tillbaka tid isär från var- sig lika länge, och det är jobbigt för dom när jag blir stor hade jag aldrig trott dem. är värda att satsa stort på. Bandet har andra innan skivinspelningarna, så att att lyssna igenom en skiva på tretton- Det är grymt häftigt. fötts på nytt. Att skivan heter Pearl Jam alla får vara för sig själva. Denna gång fjorton låtar. Pearl Jams basist Jeff Ament är på är således ingen slump. bröt de dessutom av från studiotiden för Han stannar till i en kort stund och gott humör. Han är lika mycket rutine- – Vi vill på något sätt fokusera på att detta att spela live. funderar, Matt passar snabbt på och fli- rad musikartist som sprallig pojke, det är en ny början för oss, säger Matt. Samti- – Jag tror att vi spelade in skivan under kar in sin åsikt. klättrande hårfästet undantaget. Iklädd digt som vi inte ville försöka hitta en titel fem eller sex sessioner, säger Jeff funder- – Det är nästan väntat av ett storbolags- en tvättblekt blå t-shirt har han en blick som summerar upp någon sorts generellt samt. Albumet är inspelat under ett tids- band att man ska ha en massa utfyllnads- och hållning som säger att han är hungrig tema, för det finns ett flera stycken på ski- spann som sträcker sig över ett halvår musik, säger Matt. Att ett album ska ha på frågor. Trummisen Matt Cameron ger van… ummm… hur funkar det svaret för som bland annat varvades mer turnéer i ett starkt spår som marknadsför hela ett mer återhållsamt intryck och kammar dig, säger han och börjar skratta. Kanada och Sydamerika. paketet. Vi ville inte göra så. fortfarande håret i den nästintill patente- Jeff menar att titeln skapar en viss mys- Påverkar det skivan? Att den har spelats rade sidbenan. tik. Han förstod inte själv alltid vad de höll in i omgångar? mitt eget ihopsatta sightseeing-paket Pearl Jam anno 2006 är ett band som på med att skapa när de spelade in Pearl – Ja, det finns en låt som heter Gone som tar mig till stadsdelen Belltown. Områ- för oss svenskar i mångt och mycket tynat Jam, och han ser det som lite av poängen. Eddie skrev under den senaste turnén, det var något av ett musikaliskt centrum bort. Många av oss minns Roskildefestiva- – Ta en band som Led Zeppelin. Skivornas säger Matt. Den spelade vi in direkt när i stan under det tidiga 90-talet. Här lig- len 2000, då åtta personer i publiken dog titel stod inte på framsidan. I stället hade vi kom hem igen, fram till dess hade den ger bland annat The Crocodile Café som under bandets spelning. Händelsen förevi- de en obskyr bild som man antagligen inte varit en instrumentallåt. stått värd för många flanell-konserter. gades i musik genom den oerhört rörande förstår om man inte är hög. Så där vill jag – Vi spelade ur oss den på direkten, fyl- Nästa vecka ska ett par andra veteraner, låten Love Boat Captain på skivan Riot att det ska vara med vår skiva. Man ska ler Jeff i. Mudhoney, spela här så stället har fortfa- Act. Mycket har hänt sedan dess. lyssna på den flera gånger och försöka – Det var annorlunda mot hur inspelning- rande någon sorts status. När Pearl Jam nu släpper ett självbe- skapa någon koppling till omslaget. arna hade gjorts tidigare, säger Matt. Hur minns ni dom tidiga åren? titlat album spolar de tillbaka tiden, till Vad hade ni för idéer om hur skivan skul- – Det känns fint att vara associerad med andra sidan millennieskiftet. Ljudet är jag hade själv aldrig några bilder på le låta? något som var på riktigt, säger Matt. mer avskalat än vad det varit på länge, det Eddie Vedder och grabbarna inne på mitt – Vi hade ofärdiga idéer, ofärdiga låtar, Seattle har förändrats, det var mer av en låter mer åt de tidigare skivorna. Gitar- tonårsrum, men däremot gott om plan- säger Jeff. Sen började alla skriva, och småstad förut. En del av dess tillväxt har rerna har lyfts fram samtidigt som paral- scher på rivalerna i Nirvana. Att vara till slut hade vi så många låtar att vi fick med musiken att göra. När vår lokala lellerna till Neil Young håller dem kvar i i Seattle är en våt dröm för mig. Min välja bort åtta eller tio stycken som inte musikscen plötsligt blev global kunde vi den riktning som de alltid har haft. grunge-fanatism har för länge sedan gått kom med på skivan. Dom fanns där som verkligen inte kalla den för vår egen läng- – Vi hade inga planer på att göra en över, men det är ändå en speciell känsla säkerhet om någon annan låt inte skulle re. Det gjordes referenser till Motown rockig gitarrskiva även om det nu blev så, att gå omkring i samma stad som alstra- duga. Vi skulle kunna ha gjort en dub- och sånt. Det är verkligen smickrande. säger Jeff. Denna skiva är präglad av det de det som en gång betydde mest för belskiva, men det hade försvagat helhets- – Det är en galen resa som vi fortfarande som utmärker oss som liveband, gitarrso- mig. Här har de alla glidit omkring. Kurt känslan. är på, säger Jeff. Det här är verkligen det lon och ett högt tempo. Det låter natur- Cobain, Courtney Love, Chris Cornell För bara ett par veckor sedan fanns bästa man kunde föreställa sig som liten. ligt på något sätt. och för att inte tala om Jimi Hendrix. en idé om att korta ner låtantalet till just Om man jämför då mot nu. Vad tycker ni – Under inspelningen hittade vi något Stadens betydelse för musikvärlden kring åtta till tio stycken, men att det inte om det som sänds på tv och radio i dag? som gav låtarna den där speciella käns- har sedan dess bleknat bort. Några dagar gick eftersom skivan kändes rätt som den – Det är rent skit, säger Matt. Det medio- lan, säger Matt. Dom fick liv. efter intervjun talar jag med en kvinna i var. kra är envåldshärskare och den bekväma en bokaffär som bekräftar att page och – Vi snackade mycket om hur det var att musiken har blivit norm. pearl jam har alltid haft integritet och skäggstubb tillhör dinosaurierna, men lyssna på musik när vi var unga, säger värnat sin artistiska frihet, men Jeff säger jag lyckas i varje fall se ett misstänkt Jeff. När skivorna hade kring tio låtar pearl jam har aldrig varit bekväma. De att deras förra skivbolag Sony och ban- grungigt par hångla i en park. och det var lätt att sätta sig ner och lyss- har bråkat om biljettpriser med den ame-
16 Groove 3 • 2006 rikanska biljettjätten Ticketmaster, och får en annan inställning rent mentalt. man både den lediga tid och pengarna under det förra presidentvalet spelade Man känner ett ökat ansvar. som krävs för att kunna åka i väg till stäl- de på Vote For Change-turnén för att Jeff håller med. Han berättar att han len man har varit nyfiken på att besöka. lyfta fram demokraternas kandidat John varit ute och rest, det märks att det gett Han har varit i Mellanöstern och vi Kerry. Ett par världsturnéer under bältet honom nya perspektiv. Han är eftertänk- diskuterar hur missvisande bild man får ger ett visst perspektiv på saker och ting. sam och det vilar en känsla av insikts- av världen om man förlitar sig på andra- Exempelvis har de inför det nya släppet fullhet över honom. Trots att jag aldrig handsinformation från medierna där kli- kollat upp hur produktionen kommer träffat honom tidigare får jag en känsla chéer upprepas. att gå till, hur miljön påverkas och vilka av att jag sitter och pratar med en helt – Jag var i länder som Israel, Turkiet och där, ett par gånger sa jag att jag var från löner de som trycker skivan har. annan Jeff Ament än om vi hade samtalat Egypten, säger Jeff. Efter ett tag märker Kanada, men så länge man inte har på sig – När man åker runt blir man mer utav under 90-talet. man att det inte är så stor skillnad ändå, USA:s flagga som en mantel är det okej, en världsmedborgare, säger Matt. Man – För varje gång du reser så får du lite mer och man känner sig rätt trygg. Visst är skrattar han. kunskap. När man spelar i ett band har det ibland lite osäkert att vara amerikan Mikael Barani
www.groove.se 17 SPECIAL ERBJUDANDE
Greenhornes - ”Sewed Soles” Brendan Benson ”Lapalco” Brendan Benson ”The Alternative to love” Bakom supergruppen Racounters döljer sig White Stripes frontman Jack White, powerpop geniet Brendan Benson samt två medlemmar från 60- tals inspirerade garagerockarna Greenhornes. Nu finns Brendans två senaste album samt en samling med Greenhornes till midprice under en begränsad period. LIVE AKTER ATT SE FRAM EMOT
Black Mountain Pink Mountaintops - ”Axis Of Evol” Calexico - ”Garden Ruin” På livefronten tipsar vi om : 20/4 Göteborg - Musikens Hus, 21/4 Stockholm - Debaser ”Black Mountain Army Tour” (Black Mountain + Pink Mountain Tops + Blood Meridian). Det eminenta Black Mountain tar med sig de mer psykadeliska kompisarna i bandet Pink Mountaintops samt det betydligt mer lågmälda Bright Eyes-influerade Blood Meridian på turné. Tucsons ökenosande americana hjältar Calexico tar med sig sitt hyllade album Garden Ruin i bagaget när de spelar på Berns i Stockholm 30/4 och Trägårn i Göteborg 2/5. Med sig har de även kompisarna i Iron & Wine. NYHETER
Eskobar Real Ones - ”Home With The Girls In Grandaddy - ”Just Like The Fambly Cat” The Morning” Eskobar (release 3 maj) Tanken med Eskobars nya platta var att få tillbaks känslan bandet hade när de spelade in sin debut. Första livstecknet från den nya självbetitlade skivan är radio hiten ”Persona Gone Missing” och den visar med tyngd att Eskobar har lyckats igen. Real Ones - ”Home With The Girls In The Morning” (release 10 maj, EXKLUSIVT hos ATL från 24 april) Real Ones inspireras av allt från Afrikansk musik, Psykadelika, Country, 60-tals pop och Folkmusik. Resultatet är en unik typ av akustisk popmusik. Rekommenderas varmt. Grandaddy - ”Just Like The Fambly Cat” (release 10 maj) När Grandaddy nu väljer att splittra bandet så gör de det med flaggan i topp. ”Just Like the Fambly Cat” är precis vad alla Grandaddy fans kan önska sig. Det hörs att bandet ville sluta när det är som bäst – en grupp att sakna men även att lyssna på under många år framöver. Backyard Babies
När Backyard Babies avslutade turnerandet i slutet av september förra året behöll de ärmarna Skön uppkavlade. Istället för att slappa framför TV:n bokade de en studio till januari – utan att en enda låt var skriven. magkänsla
Killarna i bandet – Nicke Borg, Peder – Alltså, om jag pratar utifrån mig själv – För det har det, det tycker jag också. Fuzz. Det är hugget som stucket för mig, Carlsson, Johan Blomquist och Dregen – artist och i ett rockband – så pågår livet Aerosmith har på senare tid förstört så säger Dregen, vars förra år gick i spender- – ville på så sätt sätta press på sig själva. runt omkring mig, svarar Nicke. jävla mycket med sina perfekta MTV- byxornas tecken. Han köpte flakmoppe, Och använda sig av fördelen att vara så – Själv står jag bara där och skriver lugna låtar Cryin, Lyin, Amazing, Bla- båt och hus. perfekt samspelta ett band bara kan bli musik. Men sen är det också så att folk zing eller vad fan dom heter. – Alla saker som alla sa till mig kunde precis efter en lång turné. idag är desperata på att bli någonting. – Men nu har vi ju inte gjort en Aero- hända har verkligen hänt. Har man bott – Spontanitet och magkänsla är bra ord Man missar det goda i livet. När du väl smith-ballad precis, passar Dregen på att i en hyresrätt så märker man snabbt att som beskriver den här skivan. Och det kän- har nått ditt mål är du 75 år och har inte säga när Nicke tar en tankepaus. det är nåt att göra på ett hus hela tiden. des bra att jobba så. Vissa låtar blir skadade gjort nåt kul i livet. – Det är det jag försöker komma till. Det Det går sönder ledningar, det ska fixas av att överanalyseras, säger Dregen. – The Mess Age handlar lite också om är intressant det där med lugna låtar. Jag och bytas och snickras. Jag har stoppat in Resultatet är People Like People Like det, att vara 30-plus. När vi var tonår- menar, alla stora band, Kiss till whate- öppen spis och hela paketet. Nu har man People Like Us som producerats av Hel- ingar och någon dog, då var det antingen ver… någonstans är rockmusiker bra på panik när det är mycket att göra med lacopters Nicke Andersson. en bilolycka eller ens mormor och mor- att skriva väldigt fin och vacker musik. bandet, men det är kul. – Vi har gjort låtar som vi skrev när vi var far. Nu dog en kompis till oss nyligen i Det börjar låta konstigt det här, men allt- Samma stress känner Nicke Borg av. 19, men då kunde vi inte spela in dom cancer, och då blir man påmind om hur så, ballad? Det är en lugn jävla låt. Han fick bomma en skidsäsongen i år. eftersom dom lät som låtar 33-åringar snabbt det kan ta slut. Backyard Babies har överlevt 17 år För första gången i sitt liv. gjorde. Nu är vi 33, och då känns det bra En annan låt är Roads, som är det som band. De har fått rutin på artistlivet. Till slut nåt om att vara på turné med att kunna göra såna låtar, säger Dregen lugnaste spåret på plattan. Den skulle till Turnerat med Slash och Duff McKagan legenderna i Velvet Revolver! och fortsätter. och med kunna kallas ballad, vilket är ett i Velvet Revolver, fått smaka på dikta- – Dom är väldigt trevliga, man blir nästan – Samtidigt är det en känga mot så kall- ord som är svårt att svälja. toriska divalater från Rob Zombie, och, lite chockad över hur trevliga Slash, Duff lade punkband med 43-åringar som för- – Men alltså ballad…, börjar Nicke Borg. under förvirrade former, ställt upp på och Matt Sorum är, säger Nicke Borg. söker låta som 19-åringar. – Nicke är kär, så är det bara, skjuter mediala spex som demolering av hus i – Det blir till och med nästan lite absurt Min favvolåt är Things to Do Before We Dregen in snabbt. ZTV liksom kajaltester i Veckorevyn. när Slash frågar om det gör ont att tatu- Die. Det låter som ett episkt ämne att – Varför har ordet ballad en negativ – Fast egentligen vet jag inte om det skul- era sig på magen. skriva om. Vad ska man göra innan man klang?, fortsätter Nicke utan att bry sig le vara fjantigare än att prata om sträng- Torbjörn Hallgren dör? om Dregen. tjocklek i två timmar med gitarrtidningen
www.groove.se 19 Mira Craig
Häxor och jantelag
Norges nya stjärnskott Mira Craig vill ha koll på sin karriär. Nu är hon både artist och skivbolag.
Mira Craigs debutskiva Mira Mira släpp- tes i hemlandet Norge i början av året. Har man bläddrat i någon norsk tidning på sistone vet man att denna händelse inte direkt passerat spårlöst förbi. Tid- ningarna var tokiga långt innan skivan kom, Snoop Dogg gillar henne, Wyclef Jean vill samarbeta och singeln Boogey- man skrämde livet ur andra singlar på norska topplistorna. – Det har varit väldigt kul. Roligt att Mattias Elgemark det var så mycket snack innan, men att recensenterna sen skrev att skivan levde get går inte med på att låta artisten se ut innan Mira Mira var avslutad. Så folk – Bara några spelningar, men det var kul. upp till hajpen. hur som helst. känner igen mig där nu, för jag spelade in Och som grädde på moset tog Snoop Mira Craig sitter mitt emot mig i Det är inte bara bilderna som Mira Boogeyman-videon och den har snurrat med Mira Craigs Dinner in Bed på sin svenska distributörens konferensrum. Craig vill ha full kontroll över. Faktum bra på Trinidads TV-stationer. mixtape Welcome to tha Chuuch, där Hon är energiskt fokuserad och sam- är att hon skrivit låtarna till Mira Mira, När man lyssnar på Mira Mira är hon också gör Sisters N Brothers tillsam- tidigt väldigt öppen och eftertänksam. producerat ensam eller i samarbete med det lätt att tro att man hör Trinidad. På mans med hiphoplegenden. En dröm för Några minuter tidigare har fotografen andra, spelat in videorna till Boogeyman skivan blandar Mira Craig soca, crunk, varje albumdebuterande 23-åring som Mattias plåtat henne. Aldrig tidigare och Headhunted (som blir första singel i bounce, dancehall och r’n’b med norsk växt upp med hiphop? Ja, fast Mira Craig har jag sett eller hört någon som har så Sverige), designat kläderna och funderar folkmusik. Men att de västindiska influ- låter sig inte imponeras så lätt. mycket åsikter om fotograferingen. Jack- på att lansera en klädlinje. Skivan bör- enserna kom på Trinidad håller hon inte – Det var roligt, men kanske inte helt jag. an får inte komma med för den är bylsig, jade hon skriva när hon var 15 år – idag riktigt med om. Lite för kommersiellt tror jag. Jag gillar hon vill helst inte titta si eller så. Och så är hon 23. – Nej, dom flesta låtarna var redan klara i lite mer udda grejer. fort fotona är tagna vill hon titta i kame- – Jag kände att jag var tvungen att göra demoversion. Jag gjorde bara färdigt dom Lyssnar man på Mira Mira förstår rans display för att säga vilken bild hon det själv, om det skulle bli någon skiva. där nere, så visst kanske det influerades man vad hon menar. Det är en rätt knäpp föredrar. När jag tar upp det med henne Så Mira Craig sökte stipendier, tog lite, men inte så värst. Många av dom mer skiva med influenser som blandas bru- under intervjun skrattar hon först, men sidojobb och skrev låtar. När hon var 17 ”västindiska” låtarna är gamla, Dinner in talt. Japansk och norsk folkmusik kan- blir sen allvarlig. började hon producera på datorn och Bed skrev jag när jag var 17 år. trar mot ett drum’n’bassbeat och allt – Det är viktigt för mig att bli framställd när hon sen fick höra talas om ett norskt Det är just den låten som Snoop snurrar runt i spiraler. Själv säger hon att som jag är och inte som någon annan. kulturutbyte med Trinidad kände hon att Dogg gått loss på rejält. När han hörde hon har försökt få den ”tribal”. Om hon Det värsta som finns är att öppna en tid- hennes chans kommit. Mira Craig uppträda på Quartfestivalen med det menar organisk med en rå dan- ning och se bilder som ser fruktansvärda – Jag fick åka dit och det var där ski- i Norge blev han eld och lågor. Några sant urkraft – ja, då är vi överens. ut. Jag tror det beror på att jag är artist van blev klar! Fast jag åkte tillbaka dit i dagar senare var hon med honom på Mats Almegård och skivbolag i samma person. Skivbola- omgångar. Det blev tre besök på Trinidad turné i England.
20 Groove 3 • 2006 7!2- 50 !2#4)# -/.+%93 5+ &2¯. $%. *5.) ")2$9 .!- .!- & #,!0 9/52 (!.$3 3!9 9%!( 53 #/,$#54 5+ $%&4/.%3 53 $)3#/ %.3%-",% &). "/" $9,!. 53 &2!.: &%2$).!.$ 5+ '5.3 . 2/3%3 53 (!4%30(%2% $+ *2 %7).' . +),,, . ,/# $+ -/22)33%9 5+ /0%4( 3 0,!#%"/ 5+ */3( 2/53% 53 3)'52 2»3 )3, 30,%%. 5.)4%$ $+ 4(% 342%%43 5+ 4(¯342½- 3% 4//, 53 6/,"%!4 $+ 25&53 7!).72)'(4 53 2/'%2 7!4%23 5+ PERFORMING 4(% $!2+ 3)$% /& 4(% -//. +!.9% 7%34 53 /#( -¯.'! &,%2! "!.$
.9(%4%2 6!2*% /.3$!' 0¯ 7772/3+),$% &%34)6!,$+ ‘Snow Patrol are on their way to being essential’
Q-Magazine ADEM någon av plattans övriga spår. Det är lite som tolkningskatalog är smårolig lär den inte sätta Till We Will Bomb You (We Will) kan den Love and Other Planets om Bozulich bränner allt direkt för resten av några större avtryck i vare sig omvärldens som vågar dansa med i en trång underjordisk DOMINO/PLAYGROUND plattan är betydligt mer lågmäld och försiktig. eller min personliga musikhistoria. gång på fl ykt från Abu Ghraib. Och räkna med Ibland är det så roligt att få hålla i en uppföljare Andra spåret är exempelvis en vän version av Niklas Simonsson att bli förföljd. och att få känna den där längtande känslan den traditionella Steal Away. Jag blir lite exal- THE CHURCH Om första halvan är uppföljaren Ian Curtis efter att vilja vara hemma och lyssna. Efter de- terad när Bozulich ska ta sig an låten Pissing Uninvited, Like the Clouds omöjliggjorde till Joy Divisions kusliga sorti buten Homesongs fi nns det stora förväntningar av Low och undrar hur hon ska tackla en så COOKING VINYL/BONNIERAMIGO Closer, så är återstående tre spår annorlunda; att leva upp till, då det var en skiva som för mig återhållen låtstruktur men hon är lite oväntat Tänk att en tredjedel av våra korta liv på den ljust och hypnotiskt men alltjämt undermed- och många andra bott i CD-spelaren en längre originalet troget. Med sin snygga kör blir låten här planeten går till att sova. Hur många vetet. Rösterna blir klarare. Antingen är det tid. Med risk att bli besviken lät jag Love and den mest lättillgängliga på Evangelista. En procent av den tredjedelen som består av känslan av befrielse i horisonten – eller att de Other Planets göra sig bekant med min stereo, mycket stark skiva. drömmar är nog ganska stor. En del av dröm- som inte lyckades undfl y är på väg att få möta för att bevisa att även den hör hemma där. Bozulichs kollegor på Montreal-baserade marna kommer vi ihåg men för det mesta gör herren. Den gamle Fridge-medlemmen Adem bolaget Constellation, Feu Thérèse, är lite vi det inte. Jag kan till exempel inte komma Progressivt utan att bli utdraget. Vida Illhan har klart och tydligt markerat sin position mindre tillgängliga. Gruppen består av fyra ihåg om jag drömt att ett australiensiskt band atmosfäriska ljudlandskap gentemot påträng- och låter musiken tala. Med Homesongs erfarna musiker men tillsammans släpper de som var relativt stora på 80-talet skulle göra ande oljud över rytmiska takter. De skiftande skapade han en skiva som fi ck en att längta nu sitt självbetitlade debutalbum. Som inleds en skiva som var så här bra. Så fylld med expressiva stämningarna gör Preyers till en efter att sätta sig bekvämt i soffan med en fi lt med tre och en halv minut störigt oljud, bara episk popmusik. mycket angelägen psykedelisk andakt. uppdragen till axlarna. Nu har han låtit sin för att markera. När Ferrari En Feu väl kommer The Church ständigt detta The Church. Johan Lothsson kreativitet fylla i de luckor som han eventuellt igång fi nns det en hel del sväng men öpp- Vad jag uppskattar med dessa medelålders DAFT PUNK missade förra gången och trots lugnet känns ningslåten är bara småintressant. Efterföljande herrar är att de vägrar stagnera. The Church Musique vol. 1 1993-2005 det nya väldigt glatt och passar perfekt till Mademoiselle Gentleman är också väldigt noisig kunde med lätthet åkt världen över och spelat VIRGIN/EMI nedvarvningen innan du ska sätta dig till ro. med kaotiska trummor men en krautig bas och Unguarded Moment och Under the Milky Way Efter tre album och en liveplatta har det blivit Om du missat att den här mannen existerar ett lyckat slutparti tar upp plattan ett snäpp. på småsyltor och levt på det. Men varken dags för Frankrikes fi naste att summera så tycker jag att du ska kolla upp honom. Med Tredje låten låter ungefär som Sonic Youth Steve Kilbey, Peter Koppes, Tim Powles eller karriären så här långt. Vad kan man säga? lekfull folkpop gör han låtar som kan jämföras möter Slowdive och det är ju inte det sämsta. Marty Wilson-Piper står stilla. De rör på sig. Homework och Discovery tillhör de senaste med Damien Rice, Sufjan Stevens och Josh Fast med fransk talsång och popkörer. Nästa Framåt, bakåt, nedåt, uppåt och i sidled. 20 årens bästa skivor och Human After All Rouse. Med variationen av olika akustiska låt bjuder på 80-talssynt och krautsväng för Ständigt utforskande sin genre. glänste till på exakt de punkter som fi nns med instrument och känslan av att de är i ditt att sedan stanna upp och helt byta skepnad. Lyssna på deras coveralbum från 1999 A på denna samling. Självklart innebär det att vardagsrum, gör han din tillvaro hemtrevlig. Det är symtomatiskt för den här skivan. Det är Box of Birds. Ett album med så mycket nytän- den här skivan är fullmatad med ohyggligt Samuel Olsson väldigt föränderlig musik men samtidigt ofta kande fl um att man knappt tror det är sant. bra dansmusik. De tolv första låtarna är också AFX väl arty-farty. Feu Thérèse har dock potential Och på ett sätt är jag jävligt glad över att The mindre klassiker allihop; som Da Funk, Around Chosen Lords att växa med tiden, det är en skiva som kräver Church aldrig breakade worldwide-mega-stort the World, One More Time för att ta de mest REPHLEX/BORDER både tid och uppmärksamhet. Ibland är den fast det var ganska nära 1988 med Starfi sh. uppenbara exemplen. Men sen följer tre Daft Det brukar komma en singel och sen är det bara störig men för det mesta intressant. Hade de gjort det skulle jag inte fått haft Punk-remixer på Scott Groves, Ian Pooley dags för ett album. Så är den oskrivna regeln Isac Nordgren dem för mig själv. Då hade jag blivit tvungen och Gabrielle – och då går luften ur den här i skivindustrin. Det är verkligen inte alla THE CHARLATANS att dela med mig. The Church är mina, bara samlingen. Inte för att det är dåligt, men för artister som börjar med att släppa 41 låtar Simpatico mina och de är bäst. att det inte alls når upp till den höga nivå som fördelade på elva vinyltolvor. Men så är inte SANCTUARY/BORDER Per Lundberg GB Daft Punks egna spår leviterar till! Så glöm Richard D James din gamla vanliga musiker The Charlatans North Country Boy från 1997 CLIPD BEAKS remixerna, och glöm den här samlingen – köp heller. Nu samlar han pärlorna från Analord- är en av de fi naste poplåtar som gjorts. En låt Preyers upp alla tre album i stället. serien på CD, vilket innebär en effektiv CD med känsla, drag och tillräckligt glattig text TIGERBEAT6/DELETED ART Mats Almegård med tio spår. som fastnar direkt på hjärnan. När Clipd Beaks, från det fria landet i väst, blev DEADBOY & THE ELEPHANTMEN På en grynig pressbild står han och tittar in I jämförelse är Simpatico helt omvänd. Här hånade av Minnesotas trångsynta rockscen We Are Night Sky i kameran med en tjej tryckt tätt mot sin sida. regerar lugnet och baktakterna. Flera gånger emigrerade noise-kvintetten till frisinnade FAT POSSUM/BONNIERAMIGO Själv har han lämnat det tweekade psykoleen- huserar denna sextett från Manchester i samma Oakland. I Hells Angels hemstat har de fått till Om jag fi ck höra The White Stripes och Dead- det som han gjort sig känd för och står och ser kvarter som de experimentella ska-legenderna ett imponerande sound. boy & the Elephantmen för första gången rätt nöjd ut. Faktum är att det hörs i musiken The Specials. Det är snudd på låtstöld när Inledande Nuclear Arab låter som en kraftigt skulle jag inte kunna skilja dem åt. Skillnaden också. Det är en galen blandning av hembyggd The Architect i princip tangerar den gamla bakfull ’Cross the Breeze av Sonic Youth. Voka- banden emellan är att The White Stripes är elektronik, analoga syntar och akustiska instru- godingen Ghost Town. Det här skulle aldrig lerna långt bak. Ett lager effekter ser till att de mer punk. Deadboy & the Elephantmen lutar ment som kokar ihop fräsande acid, glittrande fungera live, men på skiva är det är okej. Det stannar där. När jag börjar ana vad som yttras sig stadigare åt blueshållet. Kanske därför melodier, hårda technorytmer och tvära kast. är sympatiskt. panoreras ropen ut i periferin där de förblir de ligger på världens bästa bluesbolag. Fast Det har inte blivit nöjt tillbakalutat. Men det Mikael Barani ohörbara, som om en censurerande överhet i grund och botten är banden väldigt lika. fi nns en harmoni i det som känns mer avslapp- RICHARD CHEESE styrde reglagen. I slutet hörs bara ett förtvivlat Samma sättning. Gitarr och trummor. Samma nad än tidigare. Kombinationen av ett helt The Sunny Side of the Moon: The Best of ylande. rollfördelning. Dax Riggs på gitarr och Tessie eget tänkande, en mer relaxad inställning och Richard Cheese några av de fi naste vemodiga små melodierna SURFDOG/PLAYGROUND vi någonsin hört (som i Crying in Your Face eller Ska man ta på sig arbetet att göra covers bör PWSteal.Ldpinch.D) gör den här skivan till en av man åtminstone göra det på ett minnesvärt CULT OF LUNA Aphex Twins allra bästa – någonsin. Det säger sätt. För en rak, oförändrad version av Somewhere Along the Highway verkligen inte lite. originalet är inte speciellt roligt. Sett ur det EARACHE/SOUND POLLUTION Mats Almegård perspektivet gör ju Richard Cheese ett riktigt CARLA BOZULICH jättearbete i sina tolkningar. För originalen Monumentet Cult of Luna står mer bredbent Evangelista spretar onekligen bland genrer och förgre- än någonsin. Ena foten står i den tyngd FEU THÉRÈSE ningar. Allt från Nirvana och Nine Inch Nails som alltid präglat dem. Här är culten det Feu Thérèse till U2, Beastie Boys och Sir Mix-A-Lot smids vidunder som växer i horisonten tills det CONSTELLATION/BORDER om till lounge- och storbandsversioner. Och förmörkar solen. Sångaren Klas Rydberg Carla Bozulich gör dramatisk musik som för att man en gång verkligen skulle få höra anför en brutal maskin av ångest som tankarna till Nick Caves och PJ Harveys tidiga texten i Slipknots People = Shit ordentligt är obönhörligt sveper över ett stilla landskap, verk men som stämningsmässigt också kan onekligen en högoddsare. Paul Anka släppte rycker upp allt som kommer i dess väg. i ruiner. And With Her Came the Birds är påminna om Hugo Race eller Einstürzende ju dessutom ganska nyligen en platta med Finland byggs upp med de klassiska COL- så naken. Ben som avtecknar sig mot den Neubautens mer kontrollerade kompositioner. tolkningar i storbandstappning (såg honom riffen samt ett av årets häftigaste ljud, en tunnaste hud, naglar som försöker skrapa Här fi nns samma rötter i blues, gospel och på Letterman, framförandes en klart skaplig bit-synt. Sedan brakar helvetet loss. sig igenom sten. country fi ltrerade genom de senaste årtiondens version av Smells Like Teen Spirit). Den andra foten vilar i det lugn som har Somewhere Along the Highway är både modernism och teknik. Bozulich har en otrolig Frågan är bara hur eller om omvärlden växt allt mer för varje skiva. Norrlänningarna större och mindre än deras tre tidigare röst som i sin kraft och expressivitet liknar kommer minnas Richard Cheese. Mike följer efter den orkan deras våldsamma album. Växelspelet mellan kompakt mörker Diamanda Galás, en av vår tids största sånger- Flowers cocktailversion av Wonderwall blev sida ger upphov till, de bygger upp och och lättande dimma har förfi nats och skor, och när Bozulich går ner i bas i slutet av ju en hit på 90-talet. Men vad hände sedan? restaurerar. Framförallt tar de tid på sig, utvecklats. Världens undergång kommer fraser tänker man till och med på den store Och framför allt – hur många bemödade det har de alltid gjort. De glider sakta fram från Umeå. Johnny Cash. Öppningsspåret Evangelista I är sig om att införskaffa fullängdaren? Så även mot en fond av skogar i brand och städer Mikael Barani extremt starkt och får ingen motsvarighet i om denna samling av Richard Cheese digra
www.groove.se 23 THE CASUALTIES Brunet på bakom trummorna. Svårt att utse Deliquent Habits rappare Kemo the Blaxican och bootsen klapprar långsamt mot saloon- Can’t Stop us en favorit av dessa två band. Och det kanske gör en klart godkänt insats, men med tanke golvet i When I’m Gone. SIDE ONE DUMMY/SOUND POLLUTION inte behövs. Men We Are Night Sky spänner på Noches de Hiphops inriktning på spansk Men, countryrocken i Ed Greene är inte New York-punkarna The Casualties turné i kanske över ett bredare spektra. Dessutom är hiphop så är det egentligen synd att han tar renodlad. Där fi nns spår av rock och punk Mexiko är omtumlande. I Mexiko City tycker Tessie ännu coolare än Meg. till amerikanskan. som skvallrar om bandets mångbottnade en grupp punkare att de borde få komma in Per Lundberg GB Skivbutikerna instrueras i ett informations- referenser. Bandmedlemmarna kommer från gratis på bandets konsert. När de inte lyckas CARA DILLON blad att sortera skivan under kategorin Hiphop/ band som Fireside, Tiger Lou och Blood Music. tvinga sig in, tänder de eld på dörrarna. Spel- After the Morning Reggaeton. En grov förenkling av en skiva som Det mer egna, unika och karaktäriserande ningen får ställas in. Vid en annan konsert ROUGH TRADE/BORDER i själva verket kan stå under Modern salsa, Pop, står Simon Edgren för med vacker och bruten tar sig en urförbannad kille upp på scenen Hemma på Irland är hon välkänd. Redan Folkmusic eller Latin Rap. Spretigt är ordet. rös – och förmodligen stor gitarr. och skriker i mikrofonen att The Casualties som 14-åring vann Cara Dillon en prestige- Erik Hjortek Gabriella Fäldt är ”jävla kapitalister”. Ytterligare en spelning fylld sångtävling och började året därpå att DR JOHN JIMMY EDGAR avbryts när bandets gitarrist får en fl aska med sjunga i band. Så småningom hamnade hon i Right Place, Right Time: Live at Tipitina’s Color Strip grus och sten kastad i huvudet. Blodet forsar. folkgruppen Equation men hoppade av, sam- – Mardi Gras ’89 WARP/BORDER När The Casualties sedan åker till Japan är arbetade med blivande maken Sam Lakeman HYENA/ROOTSY Han har förklarat att han tycker dagens skivor stämningen inte alls lika hotfull. De japanska och satsade på solokarriär. Med debutalbumet Gris-Gris träffade Dr John är rätt ointressanta, med undantaget för punksen är glada och hängivna. Skriker med i Som 30-åring kommer Dillon nu med sitt helt rätt. Han la grunden vid rhythm and etiopisk jazz, ett område där han fortfarande varenda låt och har målat ”Casualties” på sina tredje album. Den här gången låter hon musiken blues från New Orleans-området, kryddade vill hålla sig uppdaterad. Annars är det mest nitförsedda skinnjackor. Och fyller varenda dra åt bluegrass men har förstås klackarna anrättningen med både voodoo och psykedelia retrofunk, old school hiphop och -electro som klubb till bristningsgränsen. djupt nerkörda i den irländska myllan. Hennes och fi ck ihop ett strålande album. Och det var gäller när 22-årige Jimmy Edgar DJ:ar. Som I den här tvådelade turnéfi lmen varvas röst är gnistrande klar och stundtals rör hon redan 1968. Sedan dess har den excentriske producent har han tidigare släppt två EP på live framträdanden med upplevelser och möten sig i samma landskap som Alison Krauss. I Wish kultgubben gjort musik i samma stil, och även Warp och nu har fullängdsalbumet kommit. ”on the road”. Den stora behållningen är just You Well är grymt bra liksom den inledande ra- spelat in pianoplattor och popalbum, men Det andas en hel del jazz, men om den är inblicken i Mexikos och Japans exotiska punk- diopoplåten Never in a Million Years men tyvärr aldrig riktigt lyckats få till en skiva av samma etiopisk? Nja, snarare retrofuturistisk med scener. Den minsta behållningen är musiken. fastnar Dillon ofta i ett putsat och tillrättalagt kaliber som debuten. Även om Goin’ Back to en eller annan blinkning till Herbie Hancock. The Casualties är kassa och gör sin råbarkade sound med studiofl ygel och krispiga akustiska New Orleans från 1992 är en höjdare. Den är som gjord för ett cocktailparty för rymd- tuppkamspunk utan fi ness. Med sitt stela punk- gitarrer. Det blir helt enkelt för tillrättalagt Färska albumet Right Place, Right Time resenärer. Ibland så långsam och händelselös mangel, stereotypa klädstil och fantasilösa låt- och smörigt. Måhända är boven i dramat den spelades in 1989 och ger en bild av Dr John att man saknar Kubricks Straussvalser i rymden, titlar som Punx Unite, Punx & Skins och For the pianospelande producenten Sam Lakeman. som liveartist. Det är kompetent och skönt i andra stunder (som i I Wanna Be Your Std) Punx blir de, högst ofrivilligt förstås, inget annat Robert Lagerström bluesigt, med piano och fett blås, och bland så electrofunkdrypande att Prince kommer än en karikatyr på punkare och punkmusik. DIVERSE ARTISTER höjdpunkterna fi nns en högklassig version att ta på sig rymdhjälmen och åka med på en Daniel Axelsson Du borde bli normal av klassikern I Walk on Guilded Splinters som tripp med Edgar – om tillfälle bara ges. Ett REFUSED FASCHIONPOLICE RECORDS nästan brädar originalet. Inspelningen är för ojämnt album, men stundtals riktigt briljant. Refused Are Fucking Dead Förra årets bästa låt hette Olle Ljungströms övrigt den andra volymen i serien ”The Reben- Som Model 500-pastischen My Beats: det låter BURNING HEART/BONNIERAMIGO självbiografi . Den är inte med på denna nack Chronicles” och härstammar från Doktorns back in the days, det låter Detroit och det Känner bara en stor jävla saknad över att hyllningsskiva till Jonny Kock. Istället så låter privata arkiv med 600 tejper som täcker in fl er låter eget. Refused inte fi nns. Blir inte glad över att se skivbolaget sina övriga hästar i stallet göra än de senaste 20 årens spelningar. Gott så. Mats Almegård Refused Are Fucking Dead. Blir tårögd och arg. egna tolkningar av Jonnys låtar. Mollgan, Robert Lagerström EXISTENSMINIMUM Vet inte vart ilskan ska riktas. David Stiby, Scapesonik och Professor Kalkyl. ED GREENE Last Night My Head Tried to Explode and I Kristofer Steens suggestiva fi lm ger mig inte Artister som för mig är relativt okända. Och Ed Greene Wrote it All Down svaren. Och ärligt talat så behöver jag dem fast jag inte hört alla låtarna i originalversion BORDER NOVOTON/BONNIERAMIGO inte. ”Kom igen, det handlar om ett hardcore- kan man ändå höra hur de skulle låtit om Det fi nns cowboys även i smålandsskogarna. Jag hade en svag känsla av att jag hört namnet band från Umeå. Inte om att regnskogarna det var Jonny som sjungit. Inledande Keanu Eller nåja, där frodas åtminstone bra country- Existensminimum tidigare men visste ing- håller på att försvinna eller att Iran anrikat Reaves och avslutande Normal gör han själv rock. Ed Greenes frontman Simon Edgrens enting om den här plattan när jag satte den uran.” Säger min inre röst. Men ändå. Refused på ett alldeles lysande sätt. Jonny Kocks röst har i dagsläget lämnat landskapet men hans i min CD-spelare. Jag hann inte ens tänka var inte ett band i mängden. Refused var är skör och vacker som ett snapsglas på fot. rötter är fortfarande desamma. Bandets rötter på det närmare förrän ett elektroniskt beat starkt politiska åt vänster. Refused sa något. Slås av vilken textförfattare Jonny är. Titlar däremot verkar komma från landet på andra gjorde mig glad i hela kroppen. Sen dök De hade åtminstone åsikter. En del av mig och textrader som man bara kan bli glad av: sidan Atlanten. Musiken andas Gram Parson, det plötsligt upp sång och jag tänkte ”fan, vill se dem återförenas och den andra vill det ”Åka till Båstad i prasslig jacka och bli en Neil Young och Bob Dylan. Prärievindarna ännu en som sabbar en schysst platta”. I det absolut inte. snobb/Eller fortsätta vara lika ledsen som blåser kraftigt i When the Sky is About to Fall ögonblicket hade jag verkligen fel, för redan Det som saknas i Refused Are Fucking Dead Fröken Ur”. är en ordentlig livekonsert. Visst det är kul att Har väl inget emot att andra tolkar hans se de liveupptagningar som fi nns, men ljudet låtar men jag hade hellre hört dem med är bara oljud. Någon livekonsert måste det väl honom igen, kanske remixade. JUVENILE fi nnas? Samtalen där Dennis, Jon och David Stort att ge ut en fullängdare på vinyl. Det Reality Check pratar om vad som hände är däremot fi na. vittnar om mod/dårskap. ATLANTIC/WARNER Å ena sidan hade den delen mått bättre av Per Lundberg GB att någon utomstående ställt frågorna. Fast då DIVERSE ARTISTER New Orleans-kvartetten Hotboys medlem hade det nog inte blivit så närgånget och varmt. Noches de Hiphop Juvenile släpper i och med Reality Check Men som sagt, Refused Are Fucking Dead är inte IMMERGENT/BORDER sitt nionde album. De lärde må tvista, men till för att besvara frågor. Det är en vacker runa Fransk hiphop uppskattas världen över av folk med sina 15 år i branschen är han en viktig över ett vackert band från Västerbotten. med endast orden bonjour och Peugeot i aktör som dessutom själv anser sig ha lagt Per Lundberg GB språkbagaget. Det blir istället en känsla man grunden till den amerikanska söderns TUPAC går på då man stämmer av musikens vibbar explosionsartade hiphoprevolution. Tupac: Resurrection och hur den främmande rappen funkar till När orkanen Katrina ödelade delar fi nns kvar. Ändå är Reality Check inte lika AMARU/PARAMOUNT dem. av hemstaden drabbades även Juvenile minimalistisk och smal som många andra Tupac berättar själv om sin uppväxt, dröm- Noches de Hiphop är ett försök att samla då hans nybyggda hem totalförstördes. av hans klubborienterade hiphopgrannar. mar och upplevelser i denna långfi lmsdoku- spansk hiphop – där en DVD med musikvideor Albumet försenades och ett hotellrum blev Känslan är mer en samlingsskiva med mentär som ger en glimt av den insjuknande och korta intervjuer också medföljer. Resultatet den nya provisoriska studio där delar av söderns svarta musik – där sångfåglar som amerikanska drömmen. Tupacs karriär som blir tyvärr spretigt och går till överdrift i Reality Check nu efter denna omvälvande Brian McKnight och Trey Songz kvittrar skådis och rappare gås igenom av honom värnande av det sydamerikanska musikarvet upplevelse kom att skrivas om. Syrlig kritik r’n’b för att på nästa spår bli överröstade av själv. Sedan tar man upp hans problem med då fl ertalet av skivans artister tar alltför djärva mot regeringen och knutna nävar mot TV- Ludacris, Fat Joes eller Eightballs hotfulla lagen, westcoast/eastcoast-beefen med Biggie kliv mot salsan och sambans mer poppiga kanalen FOX kom att ta sin behövliga plats. tonfall och skrävel. En skiva långt ifrån och hans tid i fängelse. Hela dokumentären, tappningar. Flow Clicks Porqué Estas Aqui och Spåret Get Ya Hustle On är den diamant- banbrytande och imponerande rent musi- som är gjord tillsammans med MTV, inriktar Adictos Baila Baila skulle krasst sett kunna prydde Juveniles sätt att med klubbig crunk kaliskt, men inte heller någon försämring sig på konfrontation istället för hans idéer och vara nya Aventura-låtar, medan Malverdes bli politisk, men för den sakens skull inte att bli besviken på. Status quo för Juvenile, tankar. Därför blir den amerikanskt ytlig och Oyelo påminner om ett Mendez-bidrag till baka en seg och tråkigt moralkaka. som å andra sidan själv hävdar att detta fl addrar tyvärr förbi alltför fort. Tupac och Melodifestivalen 2007. Till och med Son Doobie Hand claps, spetsiga trummor och bara är början. hans musik är värd mer än så. från den lysande gruppen Funkdoobiest kliver givetvis en keyboard. Alla ingredienserna Erik Hjortek Gary Landström här rakt ner i björnfällan och blir mjuklatino.
24 Groove 3 • 2006
Untitled-13 1 2006-04-12 15:10:51 VÅRENS NYHETER
MATISYAHU TOOL Youth 10000 Days
BACKYARD BABIES PEARL JAM People Like People Like People Like Us Pearl Jam
Untitled-13 1 2006-04-12 15:10:51 på andra låten Changing Lines funkar det hur Någon ny mark bryts alltså inte och även verkligheten är långt borta när Ital Skurk får stråkarna ibland tar överhand över Geordies bra som helst. Kanske är det för att jag nu är om det är klokt ligger det stilmässigt så nära bestämma. monotona malande. Och det funkar ypperligt. beredd på sången men framförallt för att det hans tidigare förehavanden att det blir extra Deras senaste album var den alldeles lysande Lightbringer är tio minuter tribalgung som är en riktig hit med ordentlig indiepopkänsla. tydligt att det faktiskt var bättre förr. Med julreggaeplattan Fira jul ifred och detta som- totalt får en att glömma bort allt annat. Låten övergår sedan snyggt i nästa som låter Pink Floyd-historien som facit går On an Island rigare projekt andas samma grundpositivism Hosannas From the Basement of Hell känns ganska lik den förra. Men den stökiga elek- om inte på tomgång så i varje fall på lägre och ickepåträngande mjukhet. Ital Skurk på- som en sammanfattning av allt de tidigare troniska popen och snygga falsettsången går växel långa stunder. Och trots att det är en minner nämligen inte om något annat band gjort och just nu som en av bandets höjd- inte att motstå. Det låter till och med lite bob ruskigt bra skiva – glöm inte att det är David då de känns hänsynsfulla, försiktiga och… ja, punkter. hund, så svängig är Cina. Och så fortsätter det Gilmour vi har att göra med – kan jag inte trevliga. Och jag älskar det, och nej – jag är Frågan är bara hur länge Jaz Colemans röst låt efter låt. Snygga postrockinfl uenser, lite riktigt dölja min besvikelse. inte ironisk. Deras slimmade reggaevajande håller när han sjunger som han gör? retro och rejält med popkänsla. Roger Bengtsson är lätt att ta till sig och omöjligt att avsäga Mathias Skeppstedt Jag läser inte genom följebrevet förrän HELI sig när man väl är hookad. Låtarna är vackra, KLIMEK jag lyssnat klart på alla tio låtarna. Mer än en 48 timmar sköna och helt rätt. Music to Fall Asleep gång har jag tänkt ”kan det här verkligen vara REDLINE/SAARVI Gary Landström KOMPAKT/IMPORT svenskt?”. Det ÄR svenskt och det är väldigt Heli kom förmodligen att bli känd för de fl esta KHOMA Klimeks förra album Milk & Honey lät som ett bra. Bakom namnet Existensminimum döljer genom sin medverkan på samlingsskivan Den The Second Wave perfekt soundtrack till en David Lynch-fi lm, sig Magnus Henriksson som tidigare spelat svenska underjorden. Det är på samma bolag, ROADRUNNER/BONNIERAMIGO det var skruvat och konstigt men ändå vackert trummor med Moneybrother. Hoppas han Redline Records, som uppföljaren till 2002:s Umeågänget som numera består av kärntrion på samma gång. Långsamma ljudfragment genast slutar med det och satsar på Existens- Öronknark nu är släppts. Jan Jämte (sång), Fredrik Kihlberg (sång, gitarr, från en akustisk gitarr skavde mot glitchigare minimum fullt ut. För när det svenska skivåret Äkta paret Heli och Kalle Kath tycks även piano) och Johannes Persson (gitarr) samt yt- partier som ändå höll sig mest ambienta. Se- summeras har Henriksson stora möjligheter inom musiken hålla tätt ihop. Av skivans terliggare ett gäng ambulerande medlemmar bastian Meissner, som mannen bakom Klimek att nämnas bland de absoluta topparna. tio spår medverkar Kalle på sex av dem och lever upp till förväntningarna. Den mästerliga heter, påminner till viss del även om Fennesz. Isac Nordgren bland övriga gäster märks Ungdumshälsans Tsunami har två år på nacken och följs upp av Liksom honom försöker Meissner måla små THE FEVER T.R. och stockholmaren Sekken Thautz. ännu ett mästerverk av metallisk popmusik ljudbilder baserade på analoga och digitala In the City of Sleep Som skribent och/eller diktare är Helis verk där det melankoliska mörkret är smärtsamt, ljud – ofta med gitarren i centrum. Nya skivan KEMADO/BORDER genomtänkta och stundtals djupa. Däremot beroendeframkallande och på alla sätt älskvärt. är båda sakerna – det låter fortfarande som Just när man trodde att gravplundrarna var låter framställningen av de skrivna orden Oavsett om du hann införskaffa den nu utgångna ett Lynch-soundtrack och närheten till Fennesz klara med 1980-talet så gräver de upp och utmattade och oengagerade. Det saknas glöd debuten eller inte bör du genast lägga vantarna består. Synd bara att det den här gången blir skändar ännu en subgenre. Med sin andra och vilja att leverera budskapen med inlevelse på en av årets mest emotsedda plattor. så statiskt. Titeln ljuger inte, det är faktiskt fullängdare vill amerikanska kvartetten The och fi ness. Stundtals inbillar jag mig nästan Roger Bengtsson musik att somna till – och som sådan kanske Fever göra för 1950-talsfl irtarna och den höra textbladen prassla då raderna stumt KILLING JOKE den fyller en funktion. Men ärligt talat, somnar teatrala burlesken vad Franz Ferdinand gjorde diktas upp i inspelningsbåset. Måhända att 48 Hosannas From the Basement of Hell gör man ju ändå. Jag föredrar musik som för postpunken. Och de har verkligen gjort sin timmar behöver fl er låtar, för det är först på EDEL/PLAYGROUND håller mig vaken. hemläxa. De kan sin Sun Records lika bra som skivans sista spår Stick som Heli tycks vakna till Efter The Death and Resurrection Shows torra Mats Almegård The Cramps och sin Kurt Weill lika bra som och här fräsa fram sin irritation. Höjdpunkten avskalade låtar är nu Killing Joke tillbaka med Tom Waits eller The Bad Seeds. In the City of Belief ger, över en fl öjtsmekande symfoni, en en svulstig, fullmatad, hypnotisk mässa. Den GREGG KOWALSKY Sleep är en klanderfri stilövning som innehåller intressant språklig resa med verser på svenska, nya skivan är inspelad i en källare i Prag och Through the Cardial Window inte bara klockrena pastischer, utan även fi nska, engelska, franska och spanska. mixad på en liten kassettradio för att få ett KRANKY/BORDER en handfull helt godkända – ja, till och med Redline Records producent Masse står högt, brutalt ljud. Och de har lyckats. Skivan På senare tid har jag blivit alltmer irriterad på bra – låtar. Men riktigt bra blir det först när tillsammans med Salla för 48 timmars beats. låter mycket och det känns skönt att höra allt ströljud som omger mig dagligen. Brum- de kastar sina cylinderhattar och Commedia De gör båda en god insats, men det som för keyboard som används rätt och som faktiskt mande kylskåp, susande fl äktar både i datorer dell’arte-masker. Det är inte förrän då det Heli hade kunnat vara ett briljant samarbete gör låtarna och helheten tyngre och hårdare. och i väggar, morrande borstmaskiner på gatan går att ta dem på allvar och som mer än rena blir här istället bara en smärre räddning. Det är bara nio låtar på plattan, men de fl esta utanför, etc. Så det känns paradoxalt att jag 1980-talsopportunister. Men två eller tre av 16 Erik Hjortek klockar in på mellan sex och tio minuter. Det fi nner Gregg Kowalskys drönande ambienser låtar är långt ifrån tillräckligt. ITAL SKURK känns ibland som att de kanske försökt med så intrikata. Gregg, som även spelat som Osso Dan Andersson Låt solen skina för mycket, men de har å andra sidan aldrig Bucco, använder ofta helt vanliga instrument GHOSTFACE KILLAH VESPER/BONNIERAMIGO underskattat sina lyssnare och har alltid krävt som ljudkällor, men han vränger om dem till Fishscale Några av låttitlarna refl ekterar med ackuratess lika av dem som av sig själva. oigenkännlighet. Låtarna är oformliga sjok, DEF JAM/UNIVERSAL stämningen på denna platta; Helt rätt, Låt Judas Goat är en lång hypnotisk minisym- helt utan melodier, istället är det harmonierna Att ha producenter som J Dilla, Just Blaze, MF solen skina, Bra, Kärlekspaket och Ta det lugnt. foni som kan vara bland det bästa de gjort som har huvudrollen. Det är som sfärernas mu- Doom och Pete Rock ombord garanterar en För den hetsiga och känslokalla mänskliga som band, likadant är det med Invocation där sik fångats på CD och argt söker efter friheten viss kvalitet för slutresultatet, men Ghostface mellan planeternas banor. Som om du kunde tar defi nitivt sitt eget ansvar för att ro Fishscale höra enskilda grässtrån konversera, i väntan på i hamn. Hans intensiva rap genomsyrar denna MINISTRY gräsklipparen, eller följa med vita blodceller på riktigt grymma platta som har ett antal höjd- Rio Grande Blood resa genom dina egna vener. Imponerande. punkter. Hitten Back Like That självklart, men THIRTEENTH PLANET MUSIC/SOUND POLLUTION Henrik Strömberg det fi nns många fl er soulbestänkta favoriter KULTIRATION på plattan. Ghost är defi nitivt en av få Wu Tang- Alla skivor som börjar med en samplad Kultiration möter Internal Dread medlemmar som lyckats skaffa sig en intressant George W Bush som säger att han är en ond I-RATION/BORDER karriär utanför Staten Island-kollektivet. Det diktator är bra. Så är det bara. Medan Kultiration gör en paus för att sångaren visar Fishscale med eftertryck. Nya Ministry är nog det närmaste en solo- och låtskrivaren Marcus Berg tillbringar ett år Gary Landström platta Al Jourgensen nånsin kommit, han på Bali så släpper man denna dubplatta, mix- DAVID GILMOUR spelar nästan allt, de fl esta trummorna är ad av en av Stockholms ledande reggae profi ler On an Island programmerade och han har haft lite kom- Internal Dread. Hans urval ur Kultirations än EMI pisar som kommit in och spelat där de blivit så länge ganska snäva katalog är bästa tänk- När den instrumentala Castellorizon övergår tillsagda. Bland annat märks Paul Raven var en mellanplatta så är Rio Grande Blood bara. Här fi nns alla de bästa låtarna repre- i titelspåret ryser det redan i kroppen. Tolv från Killing Joke på bas på ett par låtar och en helgjuten Ministry-platta. Tyngden fi nns senterade. Under snön, Babylon faller och En år har gått sedan Pink Floyds senaste (sista?) Prongs Tommy Victor på extragitarr, men där, datorerna är tillbaka och riffen är ack timme kvar att leva har alla fått dubkompisar. studioalbum The Division Bell och ytterligare annars så är det 100% galne Al och han är så elaka. Och det går undan, ibland går det Ja, Under snön har till och med fått två. Men tio år bakåt ligger hans förra soloplatta About förbannad. Detta är tredje plattan i rad något så rent förbannat fort. här fi nns annat godis också. I Melodub plockar Face. Det har varit knappt man vågat hoppas som koncentrerar sig på George W Bush Fear (is Big Buisness) är en blivande klas- Internal Dread fram låten Melomels vemodiga på att nyss fyllda 60-årige Gilmour åter skulle och hans ondska – och hur konstigt det än siker, Palestina rensar något riktigt grymt piano och det är otroligt vackert. vara aktuell med nytt material. Den stora låter så funkar det fortfarande. Jag skulle och Senor Peligro är som en liten minihyll- I sann dubanda har albumet fått namnet överraskningen ligger just däri att ännu en till och med vilja säga att det funkar bättre ning till Slayers klassiker Reign in Blood Kultiration möter Internal Dread som en fullängdare, hans tredje, ser dagens ljus. Han än någonsin. Låtarna är bättre, musiken är (inte konstigt egentligen att Slipknot-Joey referens till klassiska album som King Tubby sjunger precis lika bra som tidigare, det karak- bättre och Al verkar vara i bättre form än numera spelar trummor i Ministry). meets Rockers Uptown eller Scientist meets The täristiska gitarrsoundet är intakt och musiken någonsin. Det här kändes skönt. Al är tillbaka och Space Invaders. Internal Dread får gärna möta bär fortfarande den fi nstämda sorgsenhetens Om Houses of the Mole var ett försök att det med en riktigt bra platta. folk fl er gånger. Han har defi nitivt gjort ett känslofyllda prägel. göra en Psalm 69 del två och Animositisomnia Mathias Skeppstedt gott jobb den här gången. Isac Nordgren
26 Groove 3 • 2006 WWW.EARTHSHAKER-FEST.DE
PRE-LISTENING, MERCHANDISE AND MORE: WWW.NUCLEARBLAST.DE Det brukar alltid fi nnas något att kräkas LL COOL J MYSTERY JETS P!NK galla över i vanliga fall och jag har verkligen Todd Smith Making Dens I’m not Dead försökt. Kanske har det att göra med att det är DEF JAM/UNIVERSAL WARNER LAFACE/SONYBMG vår på gång, att jag är kär eller att det musika- Det handlar allt mer om att fl exa muskler och Att skylta med infl uenser från ELO, Yes och P!nk är rolig och allvarlig, underhållande och liska klimatet blir hetare i takt med årstiden promota egna varumärket för LL nuförtiden, andra art rock-artister är kanske inte det kritisk till sakernas tillstånd på samma gång. – men denna gång var en toppenomgång. fast i och för sig har han väl hållit på med list- hippaste man kan göra år 2006. Det är dock Hon har blivit en popkulturell ikon med vass Så pass att jag måste ta tillfället att nämna popmusik väldigt länge nu. Han verkar också inget Mystery Jets räds. Och det med rätta. tunga som behövs i en allt mer förfl ackad tre som föll precis utanför; rapparen Johnny bestämt sig för att vägen till miljonrullning NME-hypen har till och med slukat dem. Na- tid då kändisstatus är viktigare än vad man Redskin som trots sitt otroligt töntiga alias kräver artist- och producenthjälp från kändisar turligtvis är de yngel från brittiska öarna (Eel gjort för att åtnjuta den. Lite synd bara att har ett gott fl yt och trevliga beats. Gitarrban- på i princip alla spår vilket i mina ögon bara Pie Island). Men som ni kanske förstår handlar själva låtarna och musiken hon levererar är det My Way som lyckas förena ett tidigt Pop- gömmer hans egen medverkan. Fast å andra det inte om den vanliga ”postpunken” eller så anonyma. sicle med Neil Young, mycket gitarrer precis sidan kanske LL inte har så mycket att bidra ”postpunkprotopopen”. Här fi nns många fi na Vare sig hon jobbar med Max Martin eller överallt och popbandet Penny Century som med själv längre… stunder, för den som orkar ta till sig aningen polaren Billy Mann blir resultatet konturlös är unga, snälla och med stora hjärtan på rätta Som du förstår är heller inte Todd Smith så mer komplexa låtstrukturer med oväntade och bredbent FM-rock. De magra gitarrerna ställen. Några till kanske borde ha fått en rad fantastiskt inspirerande. Drösvis av modern vändningar. Egentligen kan man säga att tuggar på och rytmsektionen tragglar på. Sen eller två men det får vara gott så. mittfåre-r’n’b passerar revy utan att man Mystery Jets fi ltrerar 70-talets pompösa över- sockras allt med lite transparanta syntarrang- När Fredrik Eng Larsson gör nostalgisk höjer på ögonbrynet. Endast hitspåret Control dådighet genom ett modernt powerpop-fi lter. emang – alltså standardreceptet på tandlös popmusik i sitt studentrum kallar han sig Myself tillsammans med JLo har riktig puls, I sann art rock-anda bibehåller Mystery fejkrock. Bäst låter det istället när P!nk blir Freddy and the Beltram. Inte på något sätt annars är slätstruket ordet för LL. Jets en konceptkänsla. Låtarna går i varandra gråtmild och drar ner på tempot och instru- musikaliskt superoriginellt och ganska halv- Gary Landström på ett logiskt sätt, men inte så att de bara menteringen. Som i The One That Got Away trist hemmaproduktion men hans förmåga att LOVE EQUALS DEATH pumpar på tomgång. De är alla var sin del i med sitt Neil Young-klingande intro. Där skriva otroligt catchiga poplåtar slår igenom. Nightmerica albumets historieberättande, musikaliskt sett. känns hon närvarande och brinnande. Kanske Det ekar mycket 60-tal, melodier som brittiskt FAT WRECK CHORDS/BONNIERAMIGO Textmässigt verkar det inte fi nnas någon röd beror det på hennes hesa stämma eller på duggregn som tränger igenom allt. Hud, duff- Säkraste sättet att hitta bra, samtida punk tråd. Men det återstår att ta reda på, för den det otvungna upplägget med bara en akustisk lar och in i hjärtat. Vissa har förmåga att hitta år 1994? Skivbolaget Fat Wreck Chords. Allt gemene analytikern. gitarr som komp. Släpiga I Got Money Now de där klassiska vägarna som allt för många, NOFX-sångaren Fat Mike gav ut runt den Christian Thunarf funkar också. Men när P!nk känner sig tvingad tyngda av pophistorisk respekt, inte vågar ta. tiden var fantastiskt bra. Propagandhi och Lag JIM NOIR att leverera radiohits blir det pannkaka. Freddy kommer säkert, när fl er lyssnat, höra en Wagon. No Use For A Name och Strung Out. Tower of Love Gary Landström eller annan stöldanklagelse. Vispa bort allt med Nu, tolv år senare, är det sisådär med MY DAD/WARNER REDRAMA en postmodernistisk farfi saplug blir mitt råd. jämnheten på bolagets släpp. Senaste skivan Om 60-talets kanske mest säregna blomster- Everyday Soundtrack Omgångens undantag är Paper Faces. med Lag Wagon är oerhört tråkig, medan barn, Donovan Leigh, haft vett nog att vara VIRGIN/EMI Undantag så till vida att jag personligen tycker Propagandhis nya är suverän om man ger den mer aktiv idag hade han uppskattningsvis Vid en fi nsk-amerikansk jämförelse blir de de är bedrövliga. Men jag förstår direkt att här lite tid. Ett nytt band på bolaget är Love Equals stått som upphovsman till något i stil med Tower båda ländernas olikheter snabbt åskådliga. har vi något som med rätt management kan Death, som betygsmässigt hamnar någonstans of Love. Möjligtvis med lite draghjälp från Pistolkulorna duggar säkerligen inte tätt i bli hur stort som helst. De verkar ha utseendet mittemellan just nämnda skivor. På sin album- Brian Wilson. Men här har vi att göra med en Helsingfors. Tjejerna fl ockas nog inte per dus- som Melody Club saknar, ungdomen som debut blandar de klassisk, amerikansk melodi- 23-årig uppstickare från den engelska förorten sin och stadens rappare skor sig troligtvis inte Duran Duran defi nitivt inte längre har och punk (tänk Pennywise och Dag Nasty) med Davyhulme. En ung man som på helt egna heller så fett att guldlänkar och glimmande melodier som Bloc Party glömde någonstans nyare goth-emo-punkrock (tänk Alkaline Trio). ben gör låtar som heter Eanie Meany, I Me You fälgar blivit vardag. Den fi nländska rapparen i depprockens unkna hörn. Visst kan det vara Lägg till lite bastanta hardcorekörer och ni har I’m Your och Turbulent Weather. Eanie Meany Redrama tycks snabbt ha insett skillnaden på teoretiskt skrämmande härligt med sådan här en rätt så medryckande och fräsch punkbland- eller Hurdy Gurdy – Jim Noir har charmat mig spelplanerna då han återigen bjuder på hip- fantastiskt smart beräknande musik, säkert ning för 2000-talet. Och andra låten, When We totalt, samtidigt som han fått mig att inse att hop med stor ärlighet och pragmatism som äckligt eggande för major-A&R:s, jeansmärken, Fall, är förstås en klockren hit. jag som jämngammal halkat efter ordentligt besparar lyssnaren från hiphopstereotyper. läskedrycker och tenniströjor. Enda invänd- Men vad är då det säkraste sättet att hitta i komponerandet. Avundsjukan vet inga Till debutalbumet Streetmusic påtalade ningen kan vara att timingen är lite sen. riktigt bra, samtida punk år 2006? Leta i gränser, men hur kan man vara arg på någon Redrama att skivan, förutom en enstaka Tillgänglighet och timing är i alla fall totalt Köpenhamns underjord, skulle jag säga. Och som sprider sådan harmoni? sampling, var helt egenkomponerad. Everyday bortom the The Instrumen som åkte till Kra- hitta grymma band som Gorilla Angreb, No Tower of Love är så mycket solsken, så Soundtrack präglas av precis samma akustiska kow, Polen, för att spela in en skiva skrammel. Hope For The Kids och Assassinators. mycket livsnjutning, så bekymmersfri att den i och genuina livekänsla, men är i sann be- Jag skulle ha tippat Chicago eller Washington Daniel Axelsson princip fungerar som ett lyckopiller. Att någon märkelse också en uppföljare då de båda DC. Förstås handlar det om en Albini/Fugazi- MOTORPSYCHO äntligen greppat tag i arvet från 60-talet och skivornas påtagliga likheter gör att man för en hybrid som kan vara ganska oemotståndlig Black Hole/Blank Canvas skakat ur de fi naste av melodier! sekund kan missta Redrama för att släppt en ibland. Länge sedan jag hörde något nytt STICKMAN/BORDER Albumkänslan är total. Bottenskrapet dubbelskiva. sådant men stundom längtar jag efter krång- Sen starten i slutet av 80-talet har norska har – om det överhuvudtaget fanns något De tolv spåren är en puckelpist där Redrama lig rytmik, spattiga riff och vitt sväng. The Motorpsycho hunnit ge ut cirka 20 plattor – kastats bort, och kvar fi nns tolv underbara mjukt, rutinerat och med ett imponerande Instrumen bryter väl inte heller speciellt ny och hunnit byta riktning ungefär lika många kompositioner. Key of C måste höras. Låten är uttal studsar fram över trumslagen för att i mark fast de gör det de ska otroligt troget och gånger. På dubbelalbumet Black Hole/Blank en hyllning till tonarten C-dur: ”I want to be nästa stund ta till en sångröst kusligt lik en mycket bra, helt i klass med förebilderna. De Canvas är de sin vana trogen. Istället för in the key of C, it’s easier to play it/…/Poor crossover mellan svenske Promoe och Ameri- letar för övrigt efter en ny trumslagare så den att göra två homogena plattor med ett visst little C, what are you doing to me? You make kas Mos Def. som känner sig ha koll på lite 13/8-delstakt sound växlar de om i så gott som varje låt på me so predictable”. Efter två svaga inledningslåtar tycks instru- kan ju kontakta dem via adressen nedan. första skivan. I Critical Mass dyker Beach Boys- Jim Noir är allt annat än förutsägbar. menten slutligen blivit färdigstämda och Jag har ramlat över We and Lisa några sången från Motorpsychos västkustpopplattor Christian Thunarf Redrama kan komma igång. Marschlåten This gånger tidigare, kanske nämnt dem här upp igen fast här över ett monotont maskin- PIHLIS is What it Sounds Like, battlerapen If You With också? Jag vet inte. I varje fall är det extremt beat. The 29th Bulletin är den felande länken Nu skiter jag i allt och blir gravid That och titelspåret – och tillika höjdpunkten svårt att värja sig mot deras självklara indie- mellan Jeff Buckley och dEUS, Kill Devil Hills SVEDJEBRUK/DOTSHOP.SE – Everyday Soundtrack är albumets starkast pop. Att kalla det något annat är lögn. Vi hit- inleder som Sonic Youth och på Triggerman Nej, jag vet, man ska aldrig döma hunden efter lysande tillfällen. Detta må vara hiphop som tar en halkig trummaskin, massor av reverb, har de fan i mig drum’n’bass-trummor. Ja, håren, men omslaget till Nu skiter jag i allt och inte etsar sig fast eller bryter ny mark, men gitarrslingor i himlen, majsjuor och säkert herregud, om man inte kan bestämma sig blir gravid framkallar glädjefyllda känslor som Redrama håller ändå starkt kvar Finlands hjärtan istället för hjärnor. Hade de inte vilken fot man ska stå på är det ju lika bra att annars bara skymtas hos barn på julafton. välbehövliga nål på den skandinaviska hiphop- påbörjat en beef med Labrador skulle säkert fortsätta gå. Helcharmiga, spretiga teckningar som faktiskt kartan. Johan släppt en drös med singlar med dem Den andra skivan är tyngre och kanske också säger en hel del om musiken. Det här är Erik Hjortek redan. Vad har de att hoppas på nu? Jeepster, mer enhetlig bestående av lite vanligare rock. en musikaliskt spretig mix av det vackra, det THE ROGERS SISTERS Elephant, Matinée? Jaja, jag tror inte att det Men The Ace och You Lose som har lånat sina elaka och det revolutionära. Låtar som När The Invisible Deck är något problem, musiken har hittat en fi n vevande shoegazegitarrer från My Bloody snön föll och Hon fi nns inte mer höjer skivan TOO PURE/PLAYGROUND balans mellan småporr och hålla-i-handen- Valentine bryter av snyggt. Plattorna hade ytterligare på den provokativromantiska skalan. Rått, obeslöjat och skramligt. Som bra garage- romantik som jag tror vinner storpublik redan dock mått bra av att kortas ned till en för att Dels är det fi nstämt och lite vemodigt, rock ska vara. Partyinfl uenser i bästa Franz i morgon. Och påskliljorna blommar! få bort transportsträckorna. dels förbannat och upprört. Referenserna rör Ferdinand-anda och syndigt som Pete Dohertys Fredrik Eriksson Annica Henriksson sig mellan Jocke Thåström, Olle Ljungström, The Libertines. Lägg därtill en väl tilltagen dos För kontakt: Edith Piaf och Jaques Brel. Punkrockiga melo- av rock’n’roll. Allt inramat av postpunk från Freddy and the Beltram: froggybeltram. dier och vänsterpoetiska texter, chansons och den genre som skolat dem. com/freddy visa. En udda, men jävligt skarp kombination. The Rogers Sisters kommer från New York, Paper Faces: thepaperfaces.com Gabriella Fäldt men snarare från undergroundscenerna än de The Instrumen: instrumen.com We and Lisa: weandlisa.com LUGER PRESENTERAR: BLACK MOUNTAIN ARMY TOUR (CAN) + BLOOD MERIDIAN (CAN) + PINK MOUNTAINTOPS (CAN) 20/4 MUSIKENS HUS, GÖTEBORG 21/4 DEBASER, STOCKHOLM 22/4 ROCKBOTTOM, OSLO THE WHITEST BOY ALIVE (DE/NO) 20/4 SVENSKA MUSIKKLUBBEN @ DEBASER, STOCKHOLM 21/4 KB, MALMÖ 22/4 RESPEKT, GÖTEBORG THE RADIO DEPT. 21/4 MEJERIET, LUND 30/4 KB, MALMÖ FÖR FLER DATUM SE WWW.LUGER.SE DANIEL LANOIS (CAN) 21/4 TRAIN, ÅRHUS höga skylskraporna och de lyxiga shopping- tyvärr, den positiva överraskningen anlände 23/4 VEGA, KÖPENHAMN gatorna. Det skitiga soundet hittar man inte aldrig. 24/4 TRÄDGÅR'N, GÖTEBORG 25/4 KB, MALMÖ var som helst. Inte heller aggressionen och Enjoy the Ride är discogolv, en gigantisk 26/4 KATALIN, UPPSALA 27/4 BERNS, STOCKHOLM explosiviteten i texterna. stor roterande discokula, korta glitterkjolar, 29/4 BERGENFEST, BERGEN Jämförelser har otaliga gånger gjorts med starkt doftande parfymer och för mycket PETTER B 52:s, tidiga Talking Heads och Yeah Yeah smink. På det, ett lätt upphetsat tonläge och 22/4 KB, MALMÖ Yeahs, men The Rogers Sisters bjuder på en fl ickigt fl irtig attityd. Marie Serneholt har FÖR FLER DATUM SE WWW.LUGER.SE OCH WWW.PETTER.NU många egna kreationer och ljudbilder. möjligtvis potentialen att bli kallad en svensk HETS The Invisible Deck är en intensiv skiva, och Britney Spears, jämföras med Celine Dion 22/4 FRITZ’S CORNER @ DEBASER, STOCKHOLM ANDREAS MATTSSON + TAPE de söta systrarna är defi nitivt mer hårdnackade eller bli det stora affi schnamnet bland de nu 23/4 SÖDRA TEATERN, STOCKHOLM än de ser ut. Tack och lov - jag är dödligt trött brådmogna ABBA-tonåringarna, men sedan är BLIXA BARGELD (D) på ljuva fl ickor. det stopp. 26/4 STENHAMMARSALEN, GÖTEBORG Gabriella Fäldt Tanken var tydligen att skapa musik i stil 27/4 SÖDRA TEATERN, STOCKHOLM SATYRICON med ABBA möter Gwen Stefani, det hade BROKEN FAMILY BAND (UK) Now, Diabolical kunnat bli något, om det hade blivit så. Men, 29/4 FRITZ’S CORNER @ DEBASER, STOCKHOLM ROADRUNNER/BONNIERAMIGO tuggummipop möter lolitafl åsande – nej tack. CALEXICO (US) & IRON & WINE (US) 30/4 BERNS, STOCKHOLM Norska duon Satyricon har aldrig valt de enkla Gabriella Fäldt 2/5 TRÄDGÅR'N, GÖTEBORG och självklara vägarna för sin väldigt egen SKITSYSTEM THE FLAMING LIPS (US) version av black metal, och defi nitivt inte på Stigmata 2/5 CIRKUS, STOCKHOLM deras nya alster. SOUND POLLUTION NICOLAI DUNGER Tempomässigt är det nästan pubgung mest Med ett namn som Skitsystem kan det ju 2/5 INKONST, MALMÖ hela tiden, väldigt midtempo, med några små egentligen inte vara dåligt. När man sen 3/5 STENHAMMARSALEN, GÖTEBORG 6/5 NALEN, STOCKHOLM dubbelkaggsutbrott, och refrängerna är på backar upp det med låttitlar som Apokalypsens gränsen till trallvänliga men på ett positivt svarta änglar och Det samvetslösa hatets plågor BETTYE LAVETTE (US) 4/5 BERNS, STOCKHOLM sätt. Produktionen är knastertorr och nästan i och Den mörka friden i våra hjärtan är det ju helt i avsaknad av tyngd. redan mål på straffar medan motståndarna JASON COLLETT (CAN) 4/5 ACCELERATOR @ KÄGELBANAN, STOCKHOLM Det är ett stort steg framåt och jag tycker sitter utpumpade på avbytarbänken och 6/5 STICKY FINGERS, GÖTEBORG det funkar perfekt. Känns som att det kanske undrar vad som hände. THE NEW PORNOGRAPHERS (CAN) var enda riktningen de kunde gå i och det Skitsystem spelar en väldigt punkig och 4/5 INKONST, MALMÖ passar dem. Det är alltid positivt när ett band otyglad variant av dödsmetall fast med mycket 5/5 ACCELERATOR @ KÄGELBANAN, STOCKHOLM 6/5 GARAGE, BERGEN i en väl inkörd genre tar tag i nånting nytt och mer jävlar anamma och rak rock än genren kla- 7/5 JOHN DEE, OSLO ror det i hamn. Kanske inte den mest intres- rar av, och ovanpå slänger de på en skriksång THRICE (US) + HUNDRED REASONS (UK) santa metalplatta som kommer att släppas i helt utan avgrundsdjupen på svenska. Jag 6/5 GARAGE, OSLO år men defi nitivt en av de mest vågade. Och gillar det, även om bristen på variation blir lite 7/5 DEBASER, STOCKHOLM bara det är ju värt hur mycket som helst. mycket. Men eftersom Skitsystem har vett att HANDSOME FURS (CAN) Mathias Skeppstedt inte klämma in mer än 32 minuter på sin platta 9/5 GARAGE, OSLO 10/5 MEJERIET, LUND SCHNEIDER TM så funkar det perfekt. 11/5 WISH, GÖTEBORG Skoda Mluvit En riktigt kul överraskning. 12/5 STOCKHOLMSNATT @ DEBASER, STOCKHOLM CITY SLANG/BORDER Mathias Skeppstedt JOSH ROUSE (US) Berlinbaserade Dirk Dresselhaus har gjort SOAK THE SIN + SUPPORT: HOWIE BECK (CAN) 9/5 CHINATEATERN, STOCKHOLM musik i fl era olika projekt och alias under en The Work is Done! 10/5 WOODY @ STICKY FINGERS, GÖTEBORG längre tid. Under namnet Schneider TM har MORPHINE LANE/CDA 11/5 KB, MALMÖ han släppt två album samt fl era remixskivor The Work is Done! är skapat av ett band LESBIANS ON ECSTACY (CAN) på egna och andras sånger. som mognat i sig själv. Soak The Sin spelar i 9/5 MEJERIET, LUND På Skoda Mluvit (som är tjeckiska och bety- samma liga som Sahara Hotnights fast med JANA HUNTER (US) der ungefär: gå vidare) fi nns allt från funk och större anspelningar åt det amerikanska hållet. + MARISSA NADLER (US) noise till laidback rap och akustisk folkrock. Låtarna är kaxiga och i kontrast står produk- 11/5 SÖDRA TEATERN, STOCKHOLM Och lite till. Electronican har så klart inte tionen som är professionell, på gränsen till 12/5 GARAGE, OSLO försvunnit, men i jämförelse med förra skivan slick. Det råder överlag en tajt och välpolerad BELLE AND SEBASTIAN (UK) Zoomer får den oftare verka i bakgrunden för känsla över skivan som är tilltalande. Snygga + SUPPORT 13/5 KB, MALMÖ mer organiska instrument som cello, gitarr Hands Up känns väldigt mycket som något 17/5 BERNS, STOCKHOLM och munspel. När det blir för mjukt och skönt som Queens Of The Stoneage skulle kunna 18/5 TRÄDGÅR'N, GÖTEBORG att lyssna på kommer det alltid lite elektrisk gjort. Det är svårt att undvika parallellerna NEKO CASE (CAN) disharmoni och påminner om att livet inte är när låten pumpar fram med en tvåtakts- 13/5 STICKY FINGERS, GÖTEBORG så lättsmält. Bäst är de gungiga gitarrlåtarna shuffl e och Helena Petterssons sång som har 14/5 SÖDRA TEATERN, STOCKHOLM när Dirk Dresselhaus, påminnandes om Neil samma pauserande rytm som Josh Homme. JOLIE HOLLAND (US) 22/5 PUSTERVIKSBAREN, GÖTEBORG Young, refl ekterar över tillvaron kompad av Att våga sig på en cover på Disarm av The 23/5 MEJERIET, LUND blipp-bloppig electronica. Smashing Pumpkins är farligt. Men visst, den MERZ (UK) Trots att det spretar åt så olika musikaliska låter helt okej. 23/5 BLÅ, OSLO riktningar är det ändå ett sammanhållet Mikael Barani 24/5 STICKY FINGERS, GÖTEBORG 25/5 HERRGÅRN, LINKÖPING album. Det är mer än Dirk Dresselhaus ano- STEREOLAB 26/5 DEBASER, STOCKHOLM nyma tyska röst som förenar infl uenserna. Fab Four Suture 27/5 MEJERIET, LUND 28/5 LOPPEN, KÖPENHAMN Schneider TM tar nya vägar genom TOO PURE/PLAYGROUND hemstadens experimentvilliga anor och hittar Stereolabs nya skiva är egentligen en singel- FINAL FANTASY (CAN) 24/5 STICKY FINGERS, GÖTEBORG – förr eller senare – alltid hem. samling men singlarna sålde slut nästan 25/5 POPAGANDA, STOCKHOLM Johan Lothsson direkt och är därför svåra att få tag på. Det 26/5 BLÅ, OSLO MARIE SERNEHOLT är många som gillar Stereolab men jag har VETIVER (US) 25/5 LOPPEN, KÖPENHAMN Enjoy the Ride aldrig tillhört dem. Deras käcka orkestrala 26/5 STOCKHOLMSNATT@DEBASER, STOCKHOLM SONY/BMG 27/5 BLÅ, OSLO retropop har aldrig lyckats beröra mig och det 28/5 PUSTERVIK, GÖTEBORG Förutfattade meningar är farligt. Men, ibland är verkligen inte på grund av att jag inte hört JOSH RITTER (US) är de så sanna att det är otäckt. De första dem tillräckligt. Det är ett band som tycks ha 26/5 VEGA, KÖPENHAMN skurkaktiga fördomarna skapades i huvudet en förmåga att tilltala väldigt många olika 27/5 BERNS, STOCKHOLM redan vid A-teens otroliga genomslag, de grupper och under 90-talet verkade de spelas 28/5 BLÅ, OSLO senare – än illvilligare – kom till vid platina- överallt, i indiefl ickrum, på cocktailpartyn SVENSKA ARTISTER PÅ TURNÈ: TIGER LOU, SUBURBAN KIDS WITH BIBLICAL NAMES, THE EMBASSY, MAX PEEZAY, HELLO blonda Maries Serneholt solodebut i form av och på barer. Min teori är att Stereolab är den SAFERIDE, JENNY WILSON, BLOOD MUSIC, THE FINE ARTS popsingeln och kommersiella radioplågan perfekta bakgrundsmusiken. SHOWCASE, PASCAL, DUB SWEDEN, FIREFOX AK. That’s the Way My Heart Goes. För att vara Fab Four Suture är precis lika överarrangerat FÖR MER INFO OM ÅLDERSGRÄNSER, TIDER, BILJETTER, FLER KOMMANDE KONSERTER SAMT TURNÉER MED VÅRA SVENSKA övertydlig, mina förväntningar inför fulläng- snygg och precist utförd som deras tidigare BAND SE WWW.LUGER.SE daren var inte de allra största (tvärtom). Och alster. Den bjuder inte på några dramatiska omvälvningar i deras utveckling, trots att man kan tycka att tiden kanske börjat springa ifrån som övergår i progg, till ren döds i Burial Waters, problem – juridiska och fi nansiella. Skönt att still till musiken samtidigt som lyriken i de dem en aning. Stereolab står välklädda stilla Deepsome Graves till det fi lmiska stråkarna i ha den tillbaka igen. Om Erik Möller och hans fl esta fall får en att vilja gråta. För den som och experimenterar inuti sin egna lilla kokong. The Stale Drownings till den stenhårda avslut- Unai haft problem låter jag vara osagt. Jag lyssnar igenom plattan mer än en gång lägger För det får man ge dem, de har ett eget sound ningen i Sealer of Fates och övergången från har verkligen ingen aning. Konstateras kan snabbt märke till att den glada och positiva och deras musik är lätt att känna igen, inte metal till fl öjter till mer metal i The Blunted dock att det tagit sin lilla stund att följa upp upptempomusiken döljer en lyrik fylld av minst på Laetitia Sadiers smått falska men be- Weapon håller Torch Bearer hela tiden debuten Rebel Swing från 2001. tillbakablickar över spruckna förhållanden, levade röst med doft från det franska 60-talet. intensiteten högt och fokus rakt fram. Detta Inte för att det ens fi nns en liten antydan krossade drömmar och en svunnen ungdom. Stereolab är varken dåliga eller irriterande är en av de mest spännande och intressanta om skrivkramp på A Love Moderne. Det låter Så naket och så mänskligt och så djävulskt överhuvudtaget men deras musik bara rinner metal-plattor jag hört på länge. rent, enkelt och struttigt poppigt. Som att charmigt. Plötsligt kommer Too Late for Nothing av mig som vatten, studsar mot mitt hjärta Mathias Skeppstedt sväva på små moln. Jag har nog aldrig hört som är en jazzig överraskning i James Brown- tillbaka ut bland minglande och modemed- TWILIGHT SINGERS ett så romantiskt techhousealbum någonsin. stuk. Albumet avslutas ganska abrupt med vetna arkitektstudenter. Powder Burns Samtidigt har inte Möller glömt dubben som den vackra She’s a Drug där gåshuden vaknar Isac Nordgren ONE LITTLE INDIAN/BORDER präglade debuten. Den ligger hela tiden i bak- till liv. THE STREETS Twilight Singers väntar inte utan släpper loss grunden och ger kärleksmelodierna en yta att Jag får svårt att sitta still, svårt att vara arg, The Hardest Way to Make an Easy Living vilddjuren direkt, i rivstartande bomben I’m ta fart emot i uppåtstudsen. A Love Moderne är svårt att överhuvudtaget göra något annat PURE GROOVE/WARNER Ready. Redan efter några lyssningar framstår för Unai vad World Industries var för Andreas än att låta rytmen ta över kroppen. En stark Efter en lysande debutplatta och en botten- den som bland det bättre bandgeneralen Tilliander: ett stort och modigt steg mot lite längtan efter en festival med USCB Allstars gör frusen uppföljare med bara en grym singel Greg Dulli fäst på rullband – tiden i Afghan mer kommersiellt poppiga tongångar – utan sig påmind. Och ska det va så ska det va deras spottar Mike Skinner nu ur sig en The Streets- Whigs inkluderad. Efterföljande There’s Been att för en sekund ge avkall på den artistiska ska! platta som innebär nyvunnen respekt i min an Accident är nästan lika suverän och hade friheten och den högsta kvaliteten på musi- Therese Ahlberg bok. The Hardest Way to Make an Easy Living förmodligen inte gjort bort sig på Afghan ken. Hoppas att Unai blir soundtracket till UUSITALO sparkar och klöser som man ville att A Grand Whigs-albumet Black Love. Med en långsamt många vårförälskelser år 2006. Tulenkantaja Don’t Come for Free skulle gjort. Mike verkar uppbyggd historia från en brottsplats, tuggandes Mats Almegård HUUME/DOTSHOP.SE till slut ha kommit över faderns död via sin mot ett crescendo och en överraskande sång- USCB ALLSTARS Hört talas om Sasu Ripatti? Inte? Nå, Vladislav musikaliska drivkraft (samt stora mängder styrka från Greg Dullis sida. We Could Have Been Kings Delay då? Just det, vår favoritfi nne som har alkohol, droger och villiga brudar). Och vilket Han jobbar fortsatt med känslorna utanpå SWINGKIDS/BORDER släppt oerhörda ambientalbum på Mille Pla- lyft det innebär för hans musik! den svarta skjortan. Och med Powder Burns Ska det va – ska det va ska! Det spritter liksom teaux och som var en av de starkast lysande För plattans 37 minuter innebär ren blir den ganska ojämna coverplattan She Loves i kroppen av glädje. USCB Allstars tredje album stjärnorna på clicks-himlen för några år sedan. njutning. Skinner är kvick, underhållande och You från 2004 plötsligt en begriplig paus- gör mig störtglad. Tiomannabandet var borta Som under namnet Luomo gör glittrande inspirerad när han berättar skrönor från sin underhållning, ett break för att kunna fylla länge, men inte så länge att de hann tappa housedängor. Men glöm allt det där. När han rockstjärnetillvaro. Ibland är det tänkvärt, lungorna och ta i för fullt igen. Vilket i valda greppet om musiken. We Could Have Been kallar sig Uusitalo då vill han göra techno. men oftast skruvat – verkligheten överträffar delar stämmer bra här. Men bara bitvis – för Kings visar backbeathjältarna från Göteborg Men inte hårdkokt 4/4 som bankar sönder ju som bekant dikten. Egentligen känns det Greg Dulli har sedan länge blandat och gett när de är som bäst. Musiken har sina rötter i membran. Nej, Uusitalos techno är vemodigt fånigt av mannen att bara referera till sin ganska friskt, orken i musklerna fl exas inte jamaikansk ska, rocksteady och reggae. Men vacker, mänskligt mjuk och fi nurligt fi n. Den egen glassiga tillvaro med uteslutande i-lands- länge nog för att hålla hela distansen. Men kanske viktigast ändå – i hjärtat. De har en glider runt i en digitaliserad dimma som problem men det är ändå svårt att inte längta även om uthålligheten inte är den bästa så oemotståndlig känsla för dynamik, tempot inte avslöjar vikten av intrikata beats och en tillbaka till Skinners urbana grime-poesi visar sig styrkan som sagt på sina ställen. Och växlar hela tiden mellan tungt sväng och ljudproduktion som bräcker det mesta. Allt levererat på sedvanligt struttigt manér. De då ordentligt. klockrena melodier. detta gör att den funkar precis lika bra på en vokala insatserna av Mike, som även backas Niklas Simonsson Att lyssna på skivan är som att se dem live. fullsatt klubb som i en fi nsk vedeldad bastu upp av hans schmoova polare, är excellenta UNAI Deras glöd och entusiasm lyser igenom. Det är för intensiv ensamlyssning. och beatsen spänner från gosskörssöta till A Love Moderne snabbt och melodiöst. Bäst på plattan är Wish Mats Almegård bakgatsgrisiga. De är dansanta eller noddvän- FORCETRACKS/AUDIONAUT You Were Dead där Partillos komp på trum- LARS WINNERBÄCK liga, kantiga eller polerade beroende på vad Vilket återseende. Achim Szepanskis fantastiska morna är genial tillsammans med träffsäker Efter nattens bränder (samlingsskiva 1996-2006) låten kräver. Allt väl avvägt för största möjliga label Forcetracks har tampats med en hel del lyrik om att bryta upp. Det är svårt att sitta UNIVERSAL njutning. Samlingsskivor kan många gånger vara Guds Gary Landström straff till mänskligheten. Vansinnigt trista och SWORN ENEMY YEAH YEAH YEAHS rejält pretentiösa. Men, samtidigt är det nästan The Beginning of the End Show Your Bones omöjligt för en bra artist med en lång lista CENTURYMEDIA/EMI DRESS UP/UNIVERSAL gedigna låtar på repertoaren att misslyckas. Det är ganska komiskt egentligen hur fort Det är bara att skriva ner de största hitsen på man hör att ett hardcore-band är från New Jag har en högljudd och kaotisk musikalisk lappar, lägga i en stor hatt, dra tio-femton York. Det är också ganska intressant hur de bild av denna trio från någon Accelerator- stycken, spela in och paketera snyggt. Gärna alltid är från antingen Queens eller Brooklyn. spelning men när jag återupptäcker med en komprimerad biografi i konvolutet. Jag menar – vem har någonsin hört om ett debutplattan Fever to Tell och dyker in i Avslutningsvis en extra fi n kartong och voila hårt band från Manhattan? nya Show Your Bones inser jag att de alltid – en exklusiv samlingsskiva (som garanterat Sworn Enemy är från Queens och de varit melodiska och kontrollerade på skiva. kommer att sälja). följer i fotspåren från Madball, Sick Of It All, Kantigheten och taggigheten från scenen Lars Winnerbäck har tagit alla steg i Agnostic Front och Cro-Mags. Vilket betyder överförs inte till studion. Men vad gör det igenom” mediet på samma sätt som natur- processen och resultatet är, precis som väntat, blytung, hård och kompromisslös hardcore när låtarna får chansen att charma genom liga tv-personligheter inger trovärdighet via en snygg sammanfattning av tio år. Han med sociala texter om politik, religion och sina inneboende kvaliteter istället för dumburken. Men det är klart, har man en har förändrats genom åren, håret har blivit livet på gatan. genom volym och attityd? trummis och gitarrist bredvid sig som båda kortare och kärleksvåndorna mildare, men Sworn Enemy gör det förbannat bra och Show Your Bones översvämmas näm- är som en del av sitt instrument går väl det han har aldrig tappat den röda (!) tråden, det den här skivan känns väldigt genomarbetad ligen av eleganta popsånger. Visst trycker mesta på räls. igenkännande i texterna, de ”inte långt från med väl skrivna låtar och en tung produktion. Nick Zinner ibland ner distpedalen medan Mest imponerande är ändå helheten pastisch på Lundell”-liknande låtarna och den Kanske det bästa i genren för tillfället. Brian Chase effektivt jagar sina trumdemo- och gruppens låtar. Här fi nns ett stort antal östgötska charmen. Mathias Skeppstedt ner (i Mysteries släpper de nästan taget), hits redo att kablas ut till jordens rock- Albumet rymmer såväl Hjärter Dams sista TORCH BEARER men bandet är ingen mjäkig combo utan törstande generationer – Way Out är en söt sång, Kom änglar och Elden. Som bonus, en Warnaments cojones. Karen O kan låta besatt även på låt med självklar refräng, Phenomena fl irtar liveversion (från hemstaden Linköping) av Du COLD/BORDER platta, men det intressanta med Yeah Yeah med LL Cool J:s Phenomenon och Cheated hade tid samt två nya låtar, Stockholms kyss Ibland så bara sitter den där, skivan som du Yeahs är att man aldrig riktigt vet var man Hearts kastar mig mellan pogodans och och Ingen soldat. väntat på fast du inte visste om det. Skivan har dem. De varvar känsliga ballader med kontemplation. Dudley är ett av plattans Efter nattens bränder är ingen unik samling, som gör det värt alla skitplattor du lyssnar på muskliga crescendon (The Sweets är en bästa spår och avslutande nynnvänliga men den innehåller allt fansen önskat sig. varje dag. Torch Bearers nya är en sådan. överväldigande episk låt som på fyra mi- Turn Into får mig att trycka igång skivan Och vem kan vara missnöjd när alla ens önsk- Warnaments är en konceptplatta baserad nuter växer från den ena ytterligheten till igen. Yeah Yeah Yeahs står med Show Your ningar gått i uppfyllelse? på slaget om Skagerack under Första Världs- den andra) och skapar på så sätt en utsökt Bones som jag ser det inför sitt stora kom- Gabriella Fäldt kriget, ett enormt sjöslag mellan Tyskland och platta där framförallt Karen O glänser som mersiella genombrott. Något annat vore ett England. Skivan är en stenhård, kompromiss- solskimmer i en vårbäck. Hennes närvaro hån mot god smak. Det inser du också när lös attack som inte håller tillbaka ett enda framför mikrofonen är monumental, hon du omsluts av bandets varma famn. fl er recinsioner på slag. Redan från det brutala öppningsspåret är vår tids Debbie Harry. Hon liksom ”går Gary Landström www.groove.se Dark Clouds Gathering genom det vackra pianot
30 Groove 3 • 2006 Nu är nästan sommaren här – hurra! Och med den följer Grooves CD#3. Ja till våra prenu- meranter alltså. Dessutom kommer fem stycken att vinna biljetter till årets Roskildefestival, tävla på www.groove.se! För att få 10 nummer av Groove inkl skiva hemskickad och chans till fantastiska vinster: betala in 319 kr på PG 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress.
1 Scar Symmetry är en sådan mutation. Karins känsliga sång- som inte nöjer sig med skvalradio. Slidegitar- menar. Paul, Sean och Gregor ser inga moln The Illusionist stil och –röst är en annan stor tillgång, den är ren i slutet är magnifikt minimalistisk. på pophimlen – och varför skulle de? Karriä- Denna gång brakar vi igång plattan med inbjudande och lekfull, behaglig och naken www.thrilljockey.com ren ligger öppen, kanske vill NME hypa dem tung, riktigt erfaren och laddad death metal – och ytterligt levande. ett par månader för att de spelar sån förbas- fast med melodiösa tendenser. Det bästa från www.karinstrom.se 11 Rigas kat bra musik? båda världar alltså. Vackra syntar och helve- We are Here to Stay www.themartialarts.org tesgrowl, twingitarrer och mördardubbelkag- 6 Emma Nordenstam Aktuella debutfullängdaren heter This Year gar om vartannat. Och resultatet är mäktigt. Tåglåt Has Been Good to Me. Artisten Rigas. Mannen 15 Casino66 Nästa stora svenska metalexport, månne? Nästa kvinnliga singer/songwriter med bakom detta hypnotiskt kantiga lo-fi-projekt Feel for You www.scarsymmetry.com elektronisk ljudbild är Emma Nordström som Henrik von Euler. Och det låter som inget ”Bad boys like me can only bring you hell” är teamat upp med Bob Hund-organisten Jonas annat. Närheten till barnet i sig själv har en textrad från Feel for You, gissar att bandet 2 Cannibal Corpse Jonasson för att fånga ögonblicksbilder från Henrik definitivt behållit, denna infantila gillar att odla sin egen rockmyt. EP:n Deliver Make Them Suffer ett tåg. Lite mer knirkigt och ojämnt i ytan än popdänga är 2006 års mest oväntade öpp- Light spelades in i hemstadens kända Tam- Sverigeaktuella rutinerade dödsmetallarbe- Karin Ström, men Emmas härliga fraseringar ning i molnen. bourine Studios och bandets sex medlemmar tarna Cannibal Corpses tionde platta heter är mer direkta. Hennes sånger hoppar ut från www.rigas.blackside.org siktar med sin melodiösa rock mot höjder Kill. Den spelades in i Florida men kvintetten högtalarna på ett självklart men bräckligt som Queen, Stones och Guns n’ Roses nådde låter mer som bandet från Uranus mörka sätt. till. Detta är ett steg på vägen. sida. Brutala och sylvassa riskerar de att slita www.emmanordenstam.se www.casino66.net sönder mänskligt kött om de bara får chan- sen. Självklart är tempot upptrissat, men inte 7 Ital Skurk 16 Dirty Denim utan finess. Frustrationsnivån är ohälsosamt Mycket av allt Money Money Money! hög. Lyssna på egen risk. Sveriges känsligaste baktaktspoeter är tillba- Fullt ös medvetslös! Torslanda-kvartetten www.cannibalcorpse.net ka efter förra årets magnifika reggaejulskiva, Dirty Denim har hittat ett excellent band- denna gång blickar de framåt mot somma- namn – de låter precis som man föreställer 3 Uniform rens (och vårens…) ankomst – fullängdaren sig. Riffsolon på den distade gitarren och Fight Love with Love är kallad Låt solen skina. Fingertoppskänslan rejält rockdriv i rytmsektionen bakom Rickard Straight outta Örebro kommer dessa riffrock- är kalibrerad, nivåerna behagligt anpassade Hellgrens utlevelsefulla sång. Och pengar är are som i rakt nedstigande led kan härledas och melodin glittrande som en badsjö i en väl i alla fall en av drivkrafterna till att man till The Hives och MC5. Med extremt smittan- granskogsglänta. startar band? de powersväng och slyngelattityd i sången www.vesper.se 12 God Damn Trio www.dirtydenim.se är Fight Love with Love en pralin att njuta av Said and Done tills tänderna faller ur. I energi och självför- Hårda och massiva som en ångvält krossar 17 The Scrags troende påminner de definitivt om sina äldre God Damn Trio allt i sin väg. Trots att de bara In the Devils Hands (och lite mer framgångsrika) kollegor från är tre killar fattas det ingen kraft i musiken Ännu ett tillfälle att droppa MC5 som stooora Fagersta… och de lyckas faktiskt skapa melodier mitt i förebilder blir det när Gävle-kvartetten The www.uniformband.com stenkrossandet. Paralleller med Queens of Scrags sparkar igång In the Devils Hands. Iförd the Stone Age är inte felaktiga och dynami- tajta svarta rockslyngelkläder ålar Antonio ken i Said and Done gör att den växer med Stiletto fram plågad och andnödd sång varje genomlyssning. många band skulle döda för. Så här bra lät www.goddamntrio.com garagerocken bara i slutet av 60-talet. www.thescrags.com 8 Wojtek Goral 18 Babylon Bombs I Won’t Stop and I Won’t Slow Down Hometown Hero Denne polskättade och högst meriterade Är det glam/sleazerock du kräver ska du göra saxofonist/pianist/kompositör/producent som japanerna: ta dig an Babylon Bombs. omger sig på plattan No Exit med idel jazzigt Med de klassiska attributen smink, nagellack 4 Backyard Babies funkiga musiker för att låta inspirationen och läder (samt riffglada gitarrer och lättan- People Like People Like People Like Us flöda. C-M Carlsson greppar micken och jazz- tändliga refränger) kastar de in sin ”saturday Titelspåret från nya albumet bådar endast klubbiga I Won’t Stop and I Won’t Slow Down night drink’n’roll i mixen. Och vem kan mot- gott. Nässjö-kvartetten är återigen beredda kör igång. Ljuv musik uppstår. Något genuint stå detta? Hardcore Superstar har fått seriös att rocka röven av Europa, USA och världen inspirerande att upptäcka. (?!) konkurrens i genren. bigtime. Efter ändlösa turnéer väntar nu igen www.cmcmusic.se www.babylonbombs.net turnébussen – fast denna gång med nytt material i bagaget. Och bandet verkar vara 9 Petrus starkare än nånsin. You Don’t Know Me www.backyardbabies.com Med en röst som sammet och stålull guidar 13 Holiday with Maggie Petrus oss genom melodimjuka You Don’t Leaving with the Lights On Know Me. Sveriges behagligaste pipa liksom Emorockande duon Holiday with Maggie breder ut sig som en framtittande solstråle i låter sitt andra band Monastir ligga på tjältyngda Norden, och om det är något den hatthyllan medan de satsar på att få folk att stressade moderna människan behöver just nynna på Leaving with the Lights On istället. nu är det denna själens lisa. Tack Petrus! Och Magnus Björk och Marcus Olsson kan www.petrusmusic.com det här med intensiva melodier, det hörs med en gång. I gränslandet mellan powerpop och 10 Howe Gelb indierock håller Holiday with Maggie flaggan But I Did Not vajande. Med naturlig stolthet. 19 Ninja Dolls Denna repetitivt uppbyggda låt trollbinder www.holidaywithmaggie.com Mark My Words 5 Karin Ström med sina himlasuktande körer, trumvispar Vi avslutar Grooves aprilupplaga med en Psykos och steel guitar. Howe Gelb sitter som stabil 14 The Martial Arts punkrökare. Jeansjackor, tatueringar, mörkt ”Blip-bloppig singer/songwriter-synth” kallar kontrollant mitt i ringens centrum. Med Lou Toothpaste hår, jänkarbilar och en jävla fart på punk- 29-åriga Karin Ström själv det hon gör fram- Reed-vibbar i luften växer sig But I Did Not till Denna Glasgow-trio formligen sprudlar av rockspartyt bjuds av kvintetten Ninja Dolls. för datorn. Och denna finstämda kärleksvisa en feelgood-hit på independentnivå för alla chosefri och pubertetsbubblande charmpop. Albumet inspelat i Falun heter Cheap Tricks med sin rättframma och underbara refräng Skaffa EP:n Do it Riot Grrl så fattar du vad jag
www.groove.se 31 logo and symbol are registered trademarks of Sony Corporation ® The Walkman
MY PHONE – MY MUSIC The new W810i Walkman® phone
• Speltid upp till 30 timmar • 512 MB Memory Stick PRO Duo™ • 2.0 megapixel- kamera med autofokus • Stereo headset och USB-kabel • FM-radio med RDS
www.sonyericsson.com/W810i Groove 3 • 2006 / övriga recensioner / sida 1
BOK av de som medverkar redan hunnit lämna jer, som percussionpåläggen i Supernova, staden? varvas med osäkra partier. Asteroids ROBERT LAGERSTRÖM Mats Almegård främsta kvalitet är sången som höjer Freak – Boken om Freddie Wadling TIAMAT bandet ovan källarnivå. Musikaliskt bjuder REVERB FÖRLAG The Church of Tiamat trion på en mustig gryta av 80-talsfuzz, 70- Går det att tränga igenom en myt? Freddie CENTURY MEDIA/METAL MIND talshårdrock åt det fl ummigare hållet och Wadling beskrivs oftast som en gåtfull mu- I exakt samma anda som Pains DVD glamrock. Mudhoney, Led Zeppelin och siker med en speciell röst och missbrukare tidigare i år kommer Tiamats The Church Kiss är ungefärliga referenspunkter. som utövar svart magi. Journalisten Robert of Tiamat. Samma produktionsbolag har Blowback rör sig i snarlika vatten som Lagerström vill, bortom mediabilden, bäddat för likheterna: inspelat i polska sina kollegor fast är något hårdare och berätta vem personen Freddie Wadling Kraków (under turnén med Pain), polsk mörkare. Även Blowback försöker sig på egentligen är. reporter som intervjuar bandmedlem- rytmiska fi nesser som kommer bort på Lagerström, som är bekant med Fred- mar, bra konsertbilder på bandet, få grund av produktionen. Ljudet saknar die Wadling sedan åttiotalet, har varit bilder på publik, bra kamerabudget och kropp, det känns som om alla delar av ambitiös i sitt grävande. Intervjuer med ett scenframträdande utan större fart på musiken är separerade från varandra och släktingar, bandmedlemmar, samtal med musikerna. Det ska det inte vara heller därför upplevs nog banden som mindre huvudpersonen själv, tidningscitat och – Tiamats vackra, gothiga musik bär fram samspelta än de egentligen är. Framförallt författarens eget berättande varvas i en sig själv. är trumljuden ett problem, det låter som stundtals virrig spindelväv. Bonusgrejer är videor, smakprover om trummisarna sitter i ett annat rum än Boken är inte bara en personlig från liveshower genom åren (bland annat de andra i banden. Om Asteroid låter lite biografi . Den är ett tidsdokument över en från Stockholm 1990) och, som tidigare Zeppelin så är Blowback mer Sabbath, sär- betydelsefull period i alternativ svensk nämnts, en intervju med frontaren Johan skilt på låten Autumn Leaf. Båda banden musikhistoria. Särskilt Radium 226.05 Edlund. Gitarristen Anders Iwers sitter har defi nitivt förmågan att skriva feta riff skildras, multimediabolaget som bland an- också med men svarar betydligt mer sällan men inte tillräckligt feta låtar. Än så länge nat gav ut Cortex, Blue For Two och Union på frågorna. vill säga. Carbide Productions musik. Och precis som med Pains DVD är det Isac Nordgren Lagerström berättar om allt från upp- mycket för pengarna. BACKYARD BABIES växten, drogerna, punken, vissångerna och Jag efterlyser dock lite mer fantasi i en People Like People Like People Like us teatern till ännu mera droger. Så intressant sådan här produktion. Intervjun kunde till SONYBMG är det inte att läsa om gång på gång, jag exempel ha skett på ett betydligt roligare, De som har haft troget förfestsällskap i skulle hellre se att författaren gått djupare mer Tiamat-förknippat, ställe än vid ett Backyard Babies tidigare album bör kan- i den musikaliska analysen. bord i ett anonymt rum i Polen. Idag, ske tänka om en aning. För även om de Många historier blir ibland motsägel- när dokumenterad vardag har blivit lika på intet sätt övergivit rocken så återfi nns sefulla. Freddie och människorna runt vanligt som kinamat, måste band och det inte längre en kanonad av energis- omkring honom har olika beskrivningar av bolag lägga ner lite mer hjärta och hjärna tinna partyraketer. Att Hellacopters Nicke omständigheterna. Att förbannelsen Fred- i sina bonusgrejer. En fi lmad dag med Andersson suttit i producentstolen gör die Wadling gav Kal P Dal skulle ha tagit Johan Edlund hade gett tusen gånger mer. såklart sitt, men det innebär samtidigt inte skåningens liv såväl som att Freddie själv För fasiken, bara att se killarna beställa att något grundläggande saknas i bandets överlevde ett brustet magsår tackvare in- hamburgare på Lasse på Heden och lyssnat musik. Två steg tillbaks för att kunna direkt rådgivning från Captain Beefhearts till interna skämt hade sagt mer än vad vi ta ett steg framåt, på ett ungefär. Och mamma. Ja, det är underligheter som nu får reda på. förstasingeln The Mess Age (How Could I Be egentligen bara kan lämnas därhän. Torbjörn Hallgren So Wrong), Disfunctional Professional och Boken berättar enormt mycket om You Cannot Win lär ganska raskt få tvivlare Freddie Wadling och hans liv. Jag är glad Album på bättre tankar. Om inte annat så bör det för att Robert Lagerström har skrivit den. som brukligt vara plattan i mattan när det Men bakom myter, droger och musikalisk ARCHIE BRONSON OUTFIT nya materialet luftas under den pågående förmåga fi nns det alltjämt en viss Freddie Derdang Derdang vårturnén… Wadling … själen vi inte kommer när- DOMINO/PLAYGROUND Niklas Simonsson mare. Det kan hända att jag har en sådan dag då BASELINE Johan Lothsson jag bara inte orkar, men det hänger en lätt Mixtape Vol. 1 deprimerande amatörkänsla över Archie BASELINE MUSIC DVD Bronson Outfi ts larmande garagerock. Den Tvärs över Atlanten är mixtapes såväl en är rå, primitiv och monoton. Dessutom DJ:s extrainkomst som artisternas sätt att DIVERSE ARTISTER hyfsat catchy. Felet ligger i att den meka- göra sig ett namn och sprida en hype. Med We Built This City – A Documentary on niska uppbyggnaden medför en oundviklig artister som Paragon, Fattaru, Timbuktu, Electronic Music Made in Cologne stelbenthet. Och den smittbärande mo- HighWon och Petter kan Baselines Mixtape C/O POP/IMPORT notonin orsakar att jag inte får ut mer av Vol.1 vid första anblicken se ut som en Ingen kan ha undgått Kompakts segertåg Derdang Derdang än av att lyssna på ett våt dröm för den svenska hiphoppubli- inom technon i världen. Inte minst i järnverk eller dansa med kapten Träben. ken. Petter bidrar med, precis som titeln Sverige där det öppnas hyllningsklub- Men vill man ha sin kopp te skramlig Exklusiv Shit avslöjar, osläppt material och bar och webloggar som ägnar sig åt allt och primitiv kan man söka sig till Archie Fattaru gör detsamma med låten Imorgon. som har med Köln-bolaget att göra. Visst Bronson Outfi t. Åtminstone för att få sig en Tyvärr känns stora delar av plattan som håller deras släpp också oftast mycket hög känga på hakan i liveformatet. att det är artisternas överblivna skåpmat kvalitet. Men det är faktiskt lite kul att se Christian Thunarf de nu ger ifrån sig. Tonen av glad amatör- den här fi lmen där de ingår som ett av ASTEROID/BLOWBACK afton blir stundtals alltför påtaglig då till många skivbolag från Köln. Inte för att Asteroid and Blowback exempel akterna Legav och Lorentz båda de blir sämre för det, bara att man ser att FUZZORAMA känns som artister ståendes i startblocket kreativiteten fl ödar och att allt bra från Lilla bolaget Fuzzorama Records är mest av sin rapkarriär. Till och med Fattarus vid Köln inte är Kompakt. känt för sina snygga utgåvor med de det här laget rutinerade Mackan ger på Andra bolag som Areal, Ware och Sonig tunga rockarna i Truckfi ghters. Liksom de Som D vore 93 ett utmattat och skriv- får här visa upp sig i intervjuer. Det är så tidigare titlarna är den här splitskivan med krampartat intryck. Masse drar på två låtar We Built This City – en titel som för övrigt banden Asteroid och Blowback en grafi skt sitt strå till stacken, men bevisar mer att mest anspelar på Baxendale, inte Starship snygg platta, som också visar att det här även solen har sina fl äckar än att han kan om nu någon skulle tro det – är uppbyggd: är två band med mycket skägg, fl ummiga orsaka gnistor. intervjuer följer på varandra med artister låttitlar och minst en känga i 70-talshård- Mitt i allt mörker fi nns dock några få och/eller skivbolag som bor eller har bott rocken. ljuspunkter. Producenten Prinsen har till i Köln. Andra discen innehåller en del Splitskivor på CD är onekligen ett Special Blends Malmömedlem Fu Dogg roliga videor som alltid lika sköne Justus märkligt koncept eftersom hela idén med levererat ett djungelpulserande beat Köhnckes lumparhistoria Was ist Musik. Jag en sida var helt går bort. Asteroid får i som bör kunna sätta fart på danshöften. saknar en del små bolag som Treibstoff, alla fall äran att ha sina sex låtar först. Timbuktu och Breakmecanix vet efter sina men i övrigt är det en intressant dokumen- Kanske är det produktionen men visst låter många samarbeten hur slipstenen ska dras tation om en kreativ stad som dock inte öppningslåten Supernova lite otajt. Ljudet och de lyckas därmed med den, om än verkar ha världens roligaste klubbscen. är inte så kul, särskilt trummorna låter lågmälda, Mediamassakern smått fi nputsa Men skivbolag och artister har de så att det mesiga och lite Studiefrämjandet. Låt- och Mixtape Vol. 1:s skrovliga helhet. räcker och blir över. Kanske därför en del idémässigt är det inte så tokigt även om Erik Hjortek låtarna går lite upp och ner. Snygga detal- Groove 3 • 2006 / övriga recensioner / sida 2
BEYOND FEAR karriär, även det de inte hunnit bli än... ANNA CHRISTOFFERSSON & STEVE Beyond Fear Här fi nns 60-talet fram till idag, även om DOBROGOSZ STEAMHAMMER/PLAYGROUND kanske mest i små break, men ändå, utan It’s Always You Bortom fruktan. Med ett sådant band- att bli utstuderat, snarare kanske lite BONNIERAMIGO namn borde killarna i bandet inte vara väl inåtvända i små, små tidsperioder av Inledningsvis en välbekant metafor, välan- rädda för dåliga recensioner. De är inte musik. Ibland även lite väl anammande vänd för att beskriva såväl svenska förorter heller rädda för sekunt låtmaterial – Bey- det klassiska gitarriffandet, men ändå rätt som landet med storebrorskomplex i väst. ond Fears första livsverk består av icke fräscht. Lite för få riktigt minnesvärda låtar It’s Always You är en smältdegel, en mix av extraordinär heavy metal. för att kännas riktigt grym. I alla fall på kulturer och nationaliteter. Jazz, rock, pop, Det går dock inte att spola det här helt. skiva. Live kan jag tänka mig att det rockar gospel, blues, visa, musikal… alla genrer Ingen mindre än sångaren Tim ”Ripper” de fl esta lemmar av en. i en enda salig röra. Salig även i andra Owens (ex-Judas Priest, Iced Earth) har satt Magnus Sjöberg bemärkelser. Det vilar något andligt, eller ihop band och låtar. Och alla hans sångin- CANNIBAL CORPSE åtminstone småreligiöst, över musiken. satser är som gruyère för ostälskaren. Med Kill Det är nästan omöjligt att tala om referen- en sån kille i sångbåset lyfter alla band sig METALBLADE/BORDER ser, men inte för att de saknas utan för att fl era meter. Kill är väl inte världens mest inspirerade de verkligen fl ödar. Självbetitlade albumet Beyond Fear titel och defi nitivt inte för att komma från Trots att jag inte hört det förut känns är en hyllning till 80-talets thrash- och Cannibal Corpse. Och omslaget, om min det betryggande välbekant. Som en söndag heavy metal. Lyssna på fl örten med Slayers förhandskopia stämmer, känns precis lika hemma hos mormor, sköna insuttna Postmortem på Your Time Has Come, eller oinspirerat. Så hur är då musiken? Jo, den soffor, mjukt inramade foton, sju sorters till Judas Priest i slutet av Scream Machine. är… eh… oinspierad. kakor som smälter i munnen, och en Summan av den hårdpackade kardemum- Jag har halkat ifrån Cannibal Corpse vag doft av sköljmedel och rosenparfym. man – ett halvbra album med en helbra totalt, har slutat köpa deras plattor och Avslappnande hemtrevligt och skönt, men sångare. när jag senast såg dem i Minneapolis för samtidigt lite långtråkigt. Det hade varit på Torbjörn Hallgren fem år sedan gick jag efter fem-sex låtar. sin plats med något oväntat. Som att en av THE BLACK HALOS Det kändes som om ingenting hände, allt musikstilarna tog över helt. Men, det hän- Alive Without Control gick på rutin och de brann inte längre, det der inte. It’s Always You är ett välbalan- I USED TO FUCK PEOPLE LIKE YOU IN PRISON RECORDS fanns ingen glöd, bara rutin. Och lite så serat, fi nstämt och därmed intetsägande Halvgubbig punkrock med passningar känner jag för den här skivan också. Det album. åt Ramones, Iggy Pop och mer nutida fi nns inget direkt att klaga på, men det Gabriella Fäldt streetpunks funkar rätt skapligt. Men i fi nns inget hjärta, ingen passion, bara nå- THE COMSAT ANGELS längden blir de ständiga fyllekörerna too got slags automatiskt hamrande eftersom Sleep No More much. Nästan så att man förleds att tvivla de inte har något annat att göra. Och ser Fiction på deras egen tilltro på sin grupp, sitt gäng man det på det viset så visst, nya plattan The BBC Sessions 1979-1984 när de hela tiden måste bevisa att de är en Kill är ju säkert bättre än att stämpla eller RENASCENT/BORDER solid enhet som skrålar ihop mot världen. stå i en korvkiosk när man är en 40-årig Londonbolaget Renascent har specialiserat Producenten Jack Endino borde ha man med bisarr fantasi och nackskador, sig på återutgivningar från det musikaliskt klämt in någon låt från hans underskat- men det är också allt. Tyvärr. både utskällda och hyllade 80-talet. I new tade fjolårsplatta Permanent Fatal Error för Mathias Skeppstedt wave-svallet efter punken fi ck The Comsat att lyfta denna skiva några snäpp. Bolaget CHARLEY HORSE Angels en liten hit med Independence Day med det kanske dummaste namnet i Unholy Roller från sin första fullängdare. musikhistorien har i The Black Halo en PEOPLE LIKE/BORDER Andra albumet Sleep No More är fullt godkänd, men inte så mycket mer, Hoppa in i bilen, spänn fast dig och bered mörkare och obekvämare än debuten orkester. dig på en resa som till hälften kastar in dig – tänk Echo & The Bunnymens krokodiler Roger Bengtsson i en gammal gangsterrulle och samtidigt snarare än Simple Minds. Tung stiliserad THE BLACK HEART PROCESSION får dig att röja loss järnet som om du hade rytmsektion som inte rör sig en millimeter The Spell Sex Pistols i brallan. tillsammans med kalla svepande gitarrer TOUCH & GO/BORDER Sättningen består av fragment av allt som kommer och går. Jag trivs som alltid i Pall Jenkins har tagit tillbaka sitt vanliga från Nashville Pussy till The Cramps och den stränga brittiska dunkelheten. namn efter en tid som Paulo Zappoli i och tillsammans har de gått in i studion för att Skiva nummer tre, Fiction, är inte av med Amore del Tropico-plattan. Och det plugga in sina rostiga gitarrer. Efter att ha samma snitt. Här får synten större spelrum är inte bara namnet som återgått till det hällt i sig whisky till frukost fortsätter de och melodierna är poppigare, mer Depe- normala utan även bandets sound. Nu med samma kost till lunch och middag för che Mode helt enkelt. Några av extra- handlar det återigen om svulstig melan- att skapa den rätta känsla av strukturerat spåren – båda albumen rymmer singlar, kolisk alternativrock med dystra violiner kaos. B-sidor, demos och out-takes som bonus och vackra pianomelodier inbäddade i Redan i öppningen sätter de ribban – är punkigare och påminner om Pere Ubu gitarrlarmet. Men processionen lyckas inte högt med singeln Bad Ass Dad och den med malande gitarr i botten av mixen. övertyga denna gång heller. Jenkins har en titeln etsar sig fast i huvudet. Om och om Time Considered As a Helix of Semi- svag odramatisk röst som stör snarare än påminns jag sedan att det här är ett gäng precious Stones kallas bandets samlade förtrollar. I Return to Burn låter det som som fötts tatuerade och att de gick på inspelningar i den statliga radiokanalen om Ozzy frontade Tindersticks. Och det är whiskeyn direkt, istället för att suga på fram till 1984. Gruppen känns självsäker att förstöra något vackert. tutten. och fokuserad. En del spår är bättre än Annica Henriksson Om du inte redan köpt en gammal albumversionerna. BLAKE jänkare att cruisa runt i, kan du räkna med The Comsat Angels är ett band som inte Planetizer att det känns som du sitter i en – oavsett haft några större kommersiella framgång- WOLFGANG/PLAYGROUND fabrikat på ditt åk. ar, och återutgivningarna kommer inte På fi nnarnas tredje album märks det Samuel Olsson att ändra på det. Är du nyfi ken börja med tydligt att de tidigare värmt upp åt både CHARLIE HUNTER TRIO BBC-sessionerna. Mustasch och Black Label Society. Tuffa Copperpolis Johan Lothsson Zakk Wylde-riff och ännu tuffare Ralf ROPEADOPE/SHOWTIME THE COUP Gyllenhammar-stämma är precis vad som Instrumental jazzrock är inte den genre jag Pick a Bigger Weapon krävs för att en gråmulen vardag ska få kan allra bäst. Faktum är att jag nästintill ANTI/BONNIERAMIGO något festligt och festlikt över sig. Planeti- tyckt väldigt illa om just den genren. Ett The Coups vokalist Boots Riley skulle zer når inte riktigt fram till Above All-klass evinnerligt gnuggande av strängar och kunna misstas för Spearheads Michael men är ändå bland det bästa jag hört från trummor. Charlie Hunter Trio slår hål på Franti. Deras mjukt formade röster funkar Finland på bra länge. mina fördomar. Visst, Charlie och hans båda lika bra, dessutom har de samma Roger Bengtsson polare gnider strängar och skinn till för- kritiska ståndpunkter vad gäller det ame- BRICKHOUSE bannelse. Men på ett sätt som inte stör så rikanska samhället vilket behövs hos The Walk of Shame himla mycket. Man blandar de musikaliska Coup som annars riskerar att bara bli ett SCANDINAVIAN/PLAYGROUND utsvävningar mellan att låta saxofon och skojsigt nonsensprojekt. Detta gör faktiskt Band från Malmö med en förkärlek för gitarr få ungefär lika mycket utrymme. att The Coup snarast påminner om Frantis rock, blues och soul. Men utan att bli Men en hel platta är för mycket. I gamla band Disposable Heroes of Hiphop- sådär gubbtråkiga som sådana band kan mindre doser, säg en kanske tre-fyra låtar, crisy. Paralleller med Outkasts ljudbild bli. För att kanske använda lite överord så är det riktigt njutbart. och mickteknik är också uppenbara, så du så känns Brickhouse som en perfekt Per Lundberg GB fattar att The Coup kommer att klara sig sammanfattning av hela Rolling Stones bra i framtiden. Ett socialt medvetet och Groove 3 • 2006 / övriga recensioner / sida 3
konstruktivt innehåll i texterna framfört på och Rainbow. En skaplig dubbel-CD, om - många artister har med färskt material. ett funkigt och underhållande sätt – vad man ser det på ett sätt. Skivan kommer spridas gratis på nätet, mer behövs? Och årets låttitel gör inte Samtidigt är inte Holy Diver direkt The varför undrar du säkert? Mr Gillis svarar saken sämre: BabyLet’sHaveABabyBeforeBu Wall eller Sgt Peppers Lonely Hearts Club att han vill att fl er ska få upp ögonen för shDoSomethin’Crazy. Band. Ska man göra en stor sak av det hur mycket spännande svensk reggae som Gary Landström förgångna ska det fi nnas fog nog. Och fi nns. Och jag hoppas att ni tar chansen! DEAD PREZ frågan är om det gör det i detta fall. Med Mina favoriter: ett kärt återseende av Dead Prez Presents M-1 Confi dential två decennier på nacken har hela albumet Storsien som jag inte hört av sedan Skåne SOTTI/PLAYGROUND inte åldrats med värdighet. Och det in- reggaefestival. En välbehövlig Satta dub M-1, ena halvan av Dead Prez, levererar ett slängda trumsolot i Gypsy är ju inte direkt med Kultiration, lite skön dub med Lion tungt och angeläget album med samma ett dödsfräscht tilltag… Army, Det brinner i Paris från Helt Off med pondus och sociala patos som när han Niklas Simonsson Timbuk i spetsen, Lasse Bantons Krigare, jobbar med musikaliska partnern Sticman. DIVERSE ARTISTER Play with Fire med Papa Dee, Million Stylez Kända producenter, samplingar och gäst- Idol Tryouts Two med Gimme the Strength, Samlingen avslu- artister lyser med sin frånvaro (well helt GHOSTLY INTERNATIONAL/PLAYGROUND tas med behagliga If You Love Somebody sant är det inte, Styles P, Q-Tip, Cassandra Två samlingar i en får man här, när bola- med Roots Circus. Se det som en investe- Wilson och Ghostface dyker faktiskt upp) get Ghostly International visar upp sitt stall ring i din skivsamling. vilket i mina öron stärker M-1 Confi dential. med artister. Inget som direkt känns som Therese Ahlberg Och i vanlig ordning blandas sköna beats det skulle funka i tv-tramset Idol, utan DIVERSE ARTISTER med analyser av samhället i stort och betydligt intressantare. Ena CD:n innehål- Rackaz smått (läs: hård kritik av regeringen) av ler poppigare musik åt synt-hållet (Solvent, VP/PLAYGROUND detta modelejon och aktivist med starka Matthew Dear, Dabrye), medan den andra Under det senaste året har producentparet band till sin bakgrund både i USA:s slum har mest elektronika åt ambient- och post- Downsound haft fl era hits på de jamaican- och Afrika. Frihetstörsten är självklart rock-hållet (Loscil, Sybarite, Tim Hecker, ska listorna och på samlingsskivan Rackaz stor i låtarnas ämnesval och kravet att Richard Devine). har de samlat allesammans. Plattan börjar inte förföljas och bevakas av staten ekar Många bra låtar och mycket utfyllnad, med deras senaste stora framgång, den som ett mantra. Dessutom njuter jag av precis som det bruka vara med skivbolags- otroligt smöriga men samtidigt hjärtskä- K’Naans sångröst i ’Til We Get There, kan- samlingar. Tar man bort hälften skulle rande Lucky You med stjärnskottet Nanko. tiga hejaklackslåten Gunslinger och Love man nog kunna bränna ner en riktigt bra ”Lucky You, You’ve got a woman to go You Can’t Borrow. enkel-CD-samling. Särskilt Skeletons & The home to/Lucky You, You’ve got some kids Gary Landström Girl-faced Boys Fit Black Man och Terre’s to attend to/I’ve got to fi nd me myself a DICK DIAMOND New Wuss Fusions Love on a Real Train woman”, klagar den unge sångaren med Dick Diamond (Risky Business) förtjänar en större publik. sin harmonizerdränkta röst. Det är en RED ANGEL/SOUND POLLUTION Henrik Strömberg låt som balanserar på gränsen till smetig Det sköna med ny musik är att inte känna DIVERSE ARTISTER men som klarar sig och därför blir ännu igen den sedan tidigare. Men när jag hör Lesson No 1 starkare. Lucky You följs av ytterligare två Dick Diamonds sköna rastarytmer förvånas BORDER versioner på rytmen Sweet Sop. Först ett jag att jag inte hört dem förut. Det är ju Skivbolagssamling. Imperials artister har möte mellan kungen och en av hans prin- precis den musik jag älskar och som är ett dämpat något sånär homogent uttryck. sar, Jah Cure och Fantan Mojah, i Dem Nuh mest Tess. Revolution Time inleder plattan Broderligt (de är alla män) har banden fått Build Great Man. Det är som att blanda med skönt smakprov på toasting. No Need två spår var att visa upp sig på. Det fi nns fett och socker en söndag, det kan inte gå for Medications intro med klaviatur är dock ett sladdbarn, Paperplane, som får fel. Harry Toddlers version är inte lika bra, skönt svängigt. Glad sprallig musik kom- nöja sig med ett; Grow Young har varit men okej. Efter framgångarna för Richie bineras med Mattias, Thomas och Thomas ute länge nu, den bygger på traditio- Spice, I Wayne och Fantan Mojah blåser sköna stämmor. I mitten av låten får trum- nella grepp och är just en hederlig skön det en stark rootsvind över Jamaica. Harry misen Richard visa vad han går för, följt av popdänga. Toddler, som tidigare bara varit känd ett svar från blåssektionen. Ett musikaliskt Eskju Divine sitter fast i ett storslaget för att låta lik Elephant Man, gör samma mästerverk med variation. Ska-tastiskt helt och pretentiöst Coldplay-gränsland. Det steg ner från dancehallgolvet som Kiprich enkelt! Other Ways intro låter som Bob upplever jag som en väldigt trist tillvaro. tidigare gjort. Marleys I Shot the Sheriff. Det som impar Vad José González gör vet både du och Nästa stora hit på plattan är den smått mest är den musikaliska närvaron. jag sen innan, vilket även engelsmännen fantastiska Hail to the King med Fantan Dick Diamond är sju stockholmskillar; nu upptäckt. Samlingens betydelse hade Mojah över nyahbingirytmen Maroon. Den Thomas, Martin, Richard, Mattias, Marcus, stärkts om González presenterat nytt följs av Sizzlas version på samma rytm som Thomas och Sven. Till albumet har deras material. är bra men varken Jah Cure eller Richie vänner hjälpt till, bland annat Doktor Kos- Bäst är ändå göteborgaren Martin Spice kan rädda sina versioner trots att mos Andreas Palmborg, Putte Wickmans McFauls nuggets. 60-tals-inspirerad psy- de är grymma sångare. Det blir bara för Orkesters Mats Månrell och Hjalmar Tuisku kedelia som Boogie Dreamin är mer än en smörigt. Inte ens Luciano är sig riktigt lik. från Repeaters. Internal Dread har mixat strävan. Genuint är ett stort ord, men det Den tredje stora hiten är True Refl ection ihop materialet på ett genialiskt sätt. ligger nära att ta till. Input från medlem- med Jah Cure men den håller, till skillnad Målet var att tillföra något nytt till Sveriges mar i The Soundtrack of Our Lives känns från de andra två, inte alls. Den faller, trots reggae- och skascen. Visst påminner vissa helt adekvat. att jag håller Jah Cure högre än någon an- låtar om en del annan ska jag hört och Tummen halvvägs upp för både Samu- nan, över på fel sida av den där gränsen. ganska mycket om legenderna Kalle Baah raj Cities och Melpo Menes electropoppiga Downsounds rytmer överlag är väldigt från deras glansdagar. Men det gör inget! melodier. TLS ambienta drömtripp plockar smöriga men de mjuka rytmerna verkar Genomgående är det instrumentala skönt aldrig upp mig. Föredrar en returresa med onekligen gå hem på Jamaica just nu. Det bra, basen är konsekvent närvarande, My Bloody Valentine istället. är först tio låtar in på skivan som lyssnaren liksom glädjen. Johan Lothsson möter någon form av motstånd när Jag är glad att jag lärt känna Dick DIVERSE ARTISTER Capleton karaktäristiskt spottar loss med Diamond, skivan kommer göra mitt liv lite Mr Gillis reggaepropaganda – vol 1 sin raspiga stämma. Invasion är en riktigt lättare att leva i väntan på sommaren. Och SWINGKIDS/BORDER bra låt, den smöriga rytmen lockar fram mina drömmar om Västindien och palmer Mr Gillis eggaepropaganda inleds med ett det mest melodiska i Capletons sångstil. Ef- långt borta på andra sidan blå känns kaxigt intro där Mr Gillis himself, reggaens terföljande Hungry med Fantan Mojah har plötsligt ganska nära ändå. okrönte konung i Sverige, presenteras blivit en större framgång och är visserligen Therese Ahlberg storartat av Govenor Andy. betydligt smörigare men också schysst. DIO Detta är det bästa som hänt mig på Sammantaget kan man defi nitivt kon- Holy Diver – Live länge. En dokumentation med the best statera att Downsound är väldigt skickliga EAGLE/PLAYGROUND of svensk reggae, knappt så att det kan på den här typen av produktioner och att Jaha ja. Senaste livealbumet från Ronnie bli bättre. Givetvis är många artister från de också tycks ha förmågan att locka fram James Dio med kompband kom ju så sent Mr Gillis eget bolag Swingkids med. USCB det bästa ur många sångare. De lär säkert som i fjol. Så denna platta förefaller inte Allstars, Governor Andy, Sture Alléns Dans- bli att räkna med även i framtiden. jättebefogad. Även om detta är en spe- orkester är några, alla med låtar från sina Isac Nordgren cialare – hela det klassiska albumet Holy nya album. Tanken bakom mixtapet är att Diver framfört rakt av. Inspelat i London få fl er att få upp ögonen för svensk reggae under fjolåret. Dessutom lite blandat små- genom en snabb nostalgisk resa tillbaka godis från hans tid i såväl Black Sabbath i historien med det bästa samlat. Men mixtapet bjuder även på en framtida glimt Groove 3 • 2006 / övriga recensioner / sida 4
DIVERSE ARTISTER refräng, blir den ett skönt avbrott från de ENGERICA Soca 101 – Volume 3 rasande rockutbrotten. There Are No Happy Endings DIVERSE ARTISTER Daniel Axelsson SANCTUARY/SOUND POLLUTION D’Soca Zone – 6th Wukk Up DRIVE-BY TRUCKERS Engelska trion Engerica är uppvuxna med VP/BORDER A Blessing and a Curse typiska 90-talsband som Nirvana, Green Musiken: glada och digitala karibiska ryt- NEW WEST/PLAYGROUND Day och Smashing Pumpkins. Det hörs mer i ett högt tempo. Artisterna: Edwin Ye- Bilden av ett gäng poserande hillbillys kanske en smula i musiken på deras andra arwood, Bud, Kevin Lyttle och många fl er. som fl yttat in i fi nrummet skvallrar om album, även om Engerica är betydligt Låtarna: heter saker som Jump And Wave, tidstypisk altcountry. Men istället blandas hårdare. Och mer förvirrande. Fire Me Up och Ah Feel to Party Tonight. A Blessing and a Curse med betydligt mer Första låten, Reasons to Be Fearful, är Stämning: karneval och fest, fest, fest. intensitet. någon slags skrikig vansinneshardcore. Låt I ovanstående programförklaring ligger Inget med Drive-By Truckers är särskilt nummer två, The Smell, är lite småskum både förtjänsten och problemet med den inkompetent. Men utan dalar, inga top- metall med Offspring-aktig refräng. Medan moderna socamusiken. Det är glatt och par. Det enda som är riktigt intressant på skivans tredje spår, It Was a Goddam Sui- dansvänligt. Men, det är också ”bara” glatt jänkarnas sjunde giv är Gravity’s Gone. En cide, låter grunge och stötig riffrock. Och och dansvänligt. Här fi nns inga egentliga riktigt fi n gubbmysig liten sak som hade så vidare. nyanser. Ingen sorg, inga långsamma ryt- platsat utmärkt på Rolling Stones Sticky Jag antar att Engerica vill framstå som mer. Bara glada miner och full fart. Men, Fingers eller The Bands Music From Big ”svåra att få grepp om”. Lite crazy. Det är det är förstås också meningen. Pink. Aftermath USA gungar också på i slä- de också. Men framförallt är de tråkiga och Socamusiken är skönt nog också pig föredetting-anda, medan Little Bonnie intetsägande. totalt befriad från allt vad pretentioner visar upp en mer ömsint sida. Daniel Axelsson heter. Taffl iga syntljud? ”Vadå, det låter Min starkaste kritik riktas mot det FABIAN KALLERDAHL GALORE ju fräckt!”. Sno refrängen från When the vokala. Särskilt alarmerande blir det när Maxi Music Saints Go Marching in? “Hur coolt som sångerskan Shonna Tucker närmar sig CAPRICE/CDA helst!”. mikrofonen med en stämma som närmast På precis samma sätt som med Music- De här två samlingarna – båda ut- minner om en bakfull Kim Gordon. Inte MusicMusic visar Fabian Kallerdahl sin givna av reggae-och dancehallbolaget VP så skräddarsytt för välslickad countryrock, förmåga att ta pianojazzen till om inte nya – fungerar som goda inkörsporter till den alltså. nivåer, så i alla fall fl ytta fokus för den. karibiska musiken. Ungefär som Reggae Christian Thunarf Ibland svårtydd, för att direkt återgå till Gold-serien fungerar som en introduktion DRÅM bekanta strukturer. Ibland på ytan enkel till modern reggae. Dråm och rak för att sedan hejdlöst driva iväg till Daniel Axelsson NORDIC TRADITION/CDA okända, oanade och bedrägligt attraktiva DIXIE WITCH Ibland kan jag tycka det blir lite väl mycket marker för att komma tillbaka. Som för Smoke And Mirrors gnekande i både svensk och europeisk att väcka äventyrslusta, som för att visa SMALLSTONE RECORDS världsmusik. Men ofta kommer jag tillbaka vad som kan komma att hända, hur saker SAHG till det faktum att det är och ska så vara, i skulle kunna vara. Ibland verkar det som I alla fall om den ska ha något gemensamt att spelet och låtarna är så sprängfyllda av REGAIN/BORDER med folken, och det har och ska den, referenser, av refl ektioner, av små bekanta Både jänkarna Dixie Witch och norr- annars är den inte världsmusik per defi ni- fraser som man aldrig får chansen att baggarna Sahg hämtar sin näring från tion, om där fi nns någon. Anna Rynefors känna igen, som en gigantisk sampling 70-talets hårdrocksscen. Trion från Austin och Erik Ask-Upmark har väckt upp bor- av rikliga diskografi er. Frågan man hela har hållit igång sen slutet av 90-talet och dunmusiken, ah, tonen, denna endaste, tiden återkommer till är hur mycket som de omvandlar ursprunget till ett klassiskt grundgivande, basala ton, med säckpipa egentligen fi nns där och hur mycket som southern sound i stil med Molly Hatchet och harpa, och det är riktigt häftigt. Även ligger i ens egen förförståelse, i ens eget och ZZ Top men med lite hårdare kanter. om det ibland kan kännas långrandigt som lyssnaröra. Det som dock egentligen är Kvartetten från Norge, med medlem- slölyssning, och snälla, det är det inte, det viktigt är att hur rakt eller avigt det än kan mar från bland annat Gorgoroth och går inte, så är det vid en närmare sådan vara så slutar man strax söka struktur och Manngard, har bara något år på nacken så fyllt av nyanser, så fyllt av skönhet, så ramar och låter musiken bara strömma in och väljer en tyngre och doomigare fyllt av skog, tjärnar, snår och storlom. På i en. Precis som riktigt bra jazz ska. variant. Trots rätt sterotyp lyrik avgår Sahg samma gång en symbios av allt det som Magnus Sjöberg hårfi nt med segern och jag ser fram emot var och det som är, av lokalt och globalt, FIVE HORSE JOHNSON att höra mer av detta band. av sanning, lögn, minnen och glömska. The Mystery Spot Roger Bengtsson Kan inte göra annat än älska. Faktiskt. SMALL STONE/BORDER DOWNPILOT Magnus Sjöberg Hård syrablues. Två ord som beskriver Like You Believe it D’SOUND Ohiobandet Five Horse Johnson ganska TAPETE RECORDS My Today bra. Sedan 1995 har bandet spelat runt Jag kan fascineras oerhört av de här EDEL/PLAYGROUND på klubbar i hela USA som öppnare åt människorna som lyckas fånga vackra, Inte så mycket har hänt med denna norska storheter som R.L. Burnside, Queens of the medryckande melodier, meningsfull- Brand New Heavies-svängande trio sedan Stonage, Junior Kimbrough, Iggy Pop, Deep het och skönhet och fart i korta, korta jag intervjuade dem 1997. Deras svala Purple och Alabama Thunderpussy. En sekvenser. Paul Hiraga är ytterligare en. loungejazziga bakgrundssoul är bara lite rätt imponerande CV faktiskt. The Mystery Korta små sånger, alla nästan oumbärliga mindre engagerande och… ja, tråkigare. Spot är annars en behaglig resa i X2000:s när man hör dem, en liten del av modern Så där precis och kliniskt vit att det är 2:a klass. I restaurangvagnen sitter största pophistoria komprimerad till vackra små omöjligt att bli smittad. För folk utan infl uenserna ZZ Top och Captain Beefheart poppärlor. Mycket av ett återhållet, nästan preferenser. och spelar bridge. Five Horse Johnson gör förtryckt, REM i musiken, men ändå alltid Gary Landström på sitt sjätte album bluesstandards som så mycket mer. Vackert, skört och starkt. EMPIRE just blivit doppade i stål och smekta av Låna Downpilot ett öra och det är för alltid The Raven Ride syra. Testa gärna. förlorat. Gudskelov. AOR HEAVEN/BORDER Per Lundberg GB Magnus Sjöberg Så detta är alltså vad gamla Black Sabbath- DAVID FRANZÈN THE DRIPS sångaren Tony Martin håller på med idag? Kärlek, frihet och broderskap The Drips Och titta där – gamla Whitesnake-basisten BORDER WICHITA/BONNIERAMIGO Neil Murray, vilket ju samtidigt berättar Snälla David Franzén, revidera ditt skiv- Fullt ös, medvetslös. Matt Caughthran, precis vad detta låter som. Det låter 80-tal, omslag! Ett album innehållande en hel del sångare i maffi gt hardcorerockande The metal och mera 80-tal. intressanta, fi nurliga, poetiska och ömsint Bronx, slår sig här ihop med folk från Dis- Detta inte sagt att det är dåligt, det kärleksfulla texter tonsatta med sköna tillers och Los Lobos. Resultatet? Skrikig, är bara det att det låter så fruktansvärt melodier förtjänar bättre paketering. ”banka-huvudet-i-väggen”-punk’n’roll. daterat, sedan spelar det ingen roll att det Nationalromantik i all ära, men en blågul Det låter envist och amerikanskt. Och svänger och att grabbarna vet precis vad persona och titeln Kärlek, frihet och brö- det låter bra. Energiskt och högoktanigt. de håller på med. Det funkar bara inte. draskap blir alldeles för mycket. Och, dess- The Drips går på ren kraft, och det gör de Eller vänta, det gör det ju. På Sweden Rock utom vilar något pretentiöst över låtarna. nog rätt i, men lite mer trallvänlighet hade eller en lördagkväll i Borlänge med lite Ett lite väl trevande försök att manifestera inte heller skadat. Nu är det skivans mest Sofi ero och jeansvästar kommer det här att friheten, göra kärleksrevolution och hylla melodiösa ögonblick, 16, 16, Six, som stick- rocka rejält. moder Svea. er ut mest. Med ett versriff i svängande The Mathias Skeppstedt Musiken påminner dels om både jazzi- Passenger-stil och en raspigt känsloladdad ga och sorgsna svenska singer/songwriters Groove 3 • 2006 / övriga recensioner / sida 5
som Wille Crawford och Lars Winnerbäck, Short med gästande Ronnie James Dio rade hennes liv. Jag tycker ändå att det där men verkar även ha rötter i Thåström- samt Trashed från den underskattade normala livet lät som en bra idé. punk, Lisa Ekdahl-pop och folkvisa. Black Sabbath-sejouren på Born Again Annica Henriksson Jorden snurrar har stor potential utan från 1983. HOLIDAY WITH MAGGIE att bli för rörande och patriotisk. Så, med Synnerligen uttjatade Purple-spår som Welcome to Hope några enkla grepp, som att rita om omsla- Smoke On the Water och Speedking kunde A WEST SIDE FABRICATION/BORDER get, skriva om skivtiteln och sila bort ett han dock ha lämnat därhän – de bästa Det är inte långt ifrån att jag köper att par suveränitets-tributer kan det bli riktigt inspelningarna är redan gjorda. Holiday With Maggie är amerikaner. Men bra. Roger Bengtsson något omisskännligt svenskt sticker fram Gabriella Fäldt HELL ON WHEELS genom high school-texter och powerpop- FRONDA The Odd Church gitarrer. Därför låter det inte lika helgjutet Etiketten är musik HYBRIS/BORDER som det borde. Undantagen existerar FRONDA MUSIC/BONNIERAMIGO Det känns som Hell On Wheels hållit på dock. 17 Days From Now är så läcker att ”Jag är tillbaks” gapar Fronda när man hur länge som helst. Och jag har alltid jänkarna dunkar huvudet i väggen över att trycker play på stereon. Och sannerligen, hyst en viss respekt för dem. Det verkar de inte skrev den först, och Ghost World det är han, med albumet Etiketten är ha järnkoll på vad de vill göra och varför. skrattar åt dem under tiden. Men i det musik. Fjärde skivan från Västeråsrapparen Och då menar jag inte bara spela Pixies- stora hela är Welcome to Hope alldeles är en spretig historia med musikinfl uenser pop tills de dör, det har någonting att för förutsägbar och innehåller för mycket från bland annat rock, techno, italiensk göra med självförtroende, självständig- instruktionsboksmaterial. opera och pop. Det sistnämna hör man i het, integritet. Ändå är detta bara deras Mikael Barani förstasingeln Gå härifrån som behandlar fjärde skiva. När jag lyssnar på den får jag HOLY MADRE ämnet one night stands och tips på hur känslan av det skulle kunna vara deras Holy Madre man gör sig av med dem dagen efter. tionde, eller i varje fall sjunde. Det fi nns NONS RECORDS Ruskigt rolig och ruskigt poppig. Irrita- inget tveksamheter, det låter som Hell On Om Håkan Hellström var amerikan på tionsmomentet har ett helt vrickat Galne Wheels, fast kanske bättre än någonsin. 1970-talets första hälft och var sångare i Gunnar-beat och är också fruktansvärt Och kanske har de inte tidigare haft så The Moody Blues, då börjar vi närma oss underhållande. mycket Pixies i sig som nu. Det är i och för soundet i Holy Madres aktuella platta. Andra ämnen som Sebastian tar upp är sig absolut inget fel, tvärtom, de gör det så Holy Madre-begreppet står för ett levnads- det allmänna hatet mot honom och det vi bra att jag inte kan komma på något annat sätt som grundar sig på valfritt handlande i folkmun brukar kalla pengar. Antingen är band som gör det bättre – inte ens Frank där ting som passion, glädje, potatisodling han helt seriös angående pengarna eller Black själv numera. Och jag älskade Pixies. och popmusik kan ingå. Bandets samlings- så är han ironisk på ett ganska oförståeligt Hell On Wheels har den där nervigheten namn och deras skivomslag (tre lantboys och tråkigt sätt. Hatet mot honom som som samtida amerikanska band saknar, som leder en Palomino-häst) ger mig en stora delar av Sverige verkar dela är ganska det skeva och vingliga men framfört med direkt känsla av att musikstilen är en intressant. Det fi nns ingen annan svensk enormt patos. svensk hippie-pop. De är ett gäng svenska rappare som diskuteras lika fl itigt på Singeln Alexander sticker förstås ut indierockare som spelar en ekologisk communityn Whoa och de fl esta är mycket vid en första lyssning. Perfekt pop (inte fl ower-power-pop. kritiska. Snook är heller inte populära men rock) med tjusigt Benny Anderson-piano I låten Not Safe Around Here låter det det fi nns något speciellt med Fronda som i en refräng som, även utan ABBA, kan som Holy Madre håller en torr gudstjänst väcker starka känslor. Som Fronda nämner smälta grafi t. Fast det är bara en början, fylld med pop-anda. Early Walks inled- i låten Bokstävernas baron: ”Jag blev Åsa Sohlgrens fantastiska svengelska och ningstoner känns som en bra början till ett utfryst för jag säger det jag tycker, men Rickard Lindgrens vibrato gifter sig med soundtrack till Björnes magasin. De första hjältarna i gemet, det är de som sprider varandra gång på gång. Det fi nns lugnare 20 sekunderna i Anyone påminner starkt rykten” så handlar det nog mycket om att partier, Yazoo-cover, luriga instrument, om Bryan Adams Summer of ’69. Bästa han inte kompromissar utan säger det han en genomtänkt produktion och en massa spåret är Boulevard vilken utger vackra känner för och det sticker många i ögonen. aaahs. ”Jag hoppades att den inte skulle akustiska molltoner med en välskapt Överlag är det en mycket bra och ta slut”, sa min fl ickvän första gången vi melankolisk lyrik. varierande skiva och som jag skrev senast hörde The Odd Church. Och hon bryr sig Mindre barnsliga melodier hade inte - Fronda har utvecklats! Denna gången inte ens så mycket om musik. skadat. Livet på landet är inte fel – men handlar det dock mest om det musikaliska Fredrik Eriksson sälj hästen och satsa allt på musiken så planet. HELT OFF kan nästa platta bli en fullträff. Henrik Lantz I huset Martin Enander ERIC GADD JUJU/PLAYGROUND KJELL HÖGLUND Eric Gadd Svensk roots reggae kommer nog alltid att Pandoras ask STOCKHOLM/UNIVERSAL relateras till Peps feta skånska variant, att ATLANTIS/BONNIERAMIGO Den gamle soulgotlänningen Eric Gadd Helt Off använder samma dialekt känns Jag har varit på väg att räkna ut Kjell tycker fortfarande att världen behöver sålunda på något sätt följdriktigt. Jens Höglund ett antal gånger. Men det har fl er fjäderlätta låtar med falsettsång om ”Chords” Resch står för sången och Måns alltid kommit något som fått mig att tänka kärlekens kval – och kanske har han rätt. ”Break Mecanix” Asplund för musiken, om, något som tvingat mig tänka om. Men i så fall borde han inte upprepa sig men precis som på första plattan från Tyvärr är Pandoras ask ingen skiva som som han gör. 2004 fi nns Jason ”Timbuktu” Diakité med åter får Höglund att bli en udda över- och Men det är nog omöjligt även om han i leken. Denna trio gör mycket musik ihop undergroundikon. Framförallt verkar den skulle vilja uppfi nna en ny Gadd. Rösten är men Helt Offs samhällskritiska reggae träf- musikaliska drivkraften inte legat på krea- ju densamma och de musikaliska ramarna far verkligen en nerv. Fast det förutsätter tivitetens högsta topp. Vissa arrangemang verkar inte heller ha vidgats direkt. Ämnet självklart att man funkar med repetitiv känns igen från andra och andras låtar. Att i texterna är ju som sagt detsamma, kär- och mjuk reggae. Känns det tråkigt han lånat mycket från den irländska The leken kan man ju alltid sjunga lite grann kan det vara svårt att ta till sig bandets Rare Old Mountain Dew, till exempel. Och om. Vågar inte räkna antalet ”love” som budskap. Helt Off blir mest en företeelse visst är det intressant när man upptäcker sjungs på denna självbetitlade, sjunde Eric för de redan frälsta, inte alls som Timbuks såna saker. Men det har kunnat fi nnas Gadd-platta. gränsöverskridande gärning som jag tror så mycket mer att upptäcka. Den siande Också bisarrt att på kort tid sträcklyssna sår fl er frön i fi endeland. fi losofens märkliga formuleringar går nya plattor från både Prince och hans Gary Landström fortfarande att fi nna emellanåt, även om svenske lärjunge, men hos Prince fi nns i LAUREN HOFFMAN det alltid är något som stör. Forskaren är alla fall moderna inslag. Eric Gadd känns Choreography fri, med refrängen ”…inte tinget som de bara som en tidsresa till 90-talet. Petters FARGO/BORDER ter sig utan tinget i sig” har en genial text, gästspel på Paradise Peace of Mind föränd- Tredje plattan har fått vänta på sig. Ett men musiken känns allt tröttare för varje rar inte den bilden. tag såg det ut som om det inte skulle bli lyssning. Gamla vänner kommer väl när- Gary Landström någon alls. Lauren började plugga igen, mast att vara en sån där höglundsk psalm, IAN GILLAN hittade en karl och tänkte leva ett normalt men utan att nå riktigt ända fram. De där Gillan’s Inn liv. Sedan mindes hon den oskyldiga pas- magiska låtarna, de fi nns bara att ana, och IMMERGENT/PLAYGROUND sion hon såg i Jeff Buckleys röst och ska nu även om texterna fortfarande kan blinka Att Gillan satsar på nya inspelningar av med varje not, varje sång försöka hedra och blixtra till, visa skymten av genialitet, sina gamla låtar är faktiskt inte så dumt. det minnet. Ja, hon träffade Jeff en gång, så räcker de inte till för att lyfta allt till de Utanför Deep Purple har han inte lyckats han sa att om hjärtat säger att hon ska där höjderna man vill, man verkligen vill, så väldigt bra och det är rätt kul att höra sjunga så ska hon det. Den natten föränd- Kjell Höglund ska se ut på oss från. De där Unchain Your Brain, Day Late and a Dollar ouppnåeliga höjderna där man kan se så Groove 3 • 2006 / övriga recensioner / sida 6
mycket och förmedla till oss som vandra JONAS KULLHAMMAR QUARTET bara låter elementen komma fram, visa planlöst kring. Son of a Drummer sig, för att sedan bara verka i bakgrunden. Magnus Sjöberg MOSEROBIE/BONNIERAMIGO Det skulle kunna bli så svulstigt, skulle JANINA Den ska tydligen ha varit klar i ett år, JKQ: kunna växa sig bortom hennes kontroll Season Songs s uppföljare till 2003 års succé Plays Loud – men aldrig. Nu kan allt sväva kring på LADYBIRD/BONNIERAMIGO for the People. Den skivan var inte bara en självklara fl uster mellan visa, singer/ Det fi nns egentligen inget negativt att säga fi nfi n musikalisk händelse utan blev också songwriter, pop, rock. Ibland storslaget, om Janinas debutalbum, ändå är det svårt på något sätt symbol för en ny attityd ibland naket. Ibland lite bortom, ibland att ta det till sig. Anledningen? Att det går till svenskjazz. Plötsligt var det naturligt lite hitom, men alltid på behörigt avstånd infl ation i unga singer/songwriters som att stacka jazz bredvid pop/rock/electro. för att inte gå bort, gå vill, vilket man som enligt sina bolag ”trots sina unga år är Plötsligt inkluderades jazz i en allmän lyssnare aldrig behöver göra. Extra kryddor färdiga artister”. Det är avskalat och snyggt musikalisk holistisk kanon. Jonas Kullham- i Fläskkvartettens och Sophie Rimhedens med klara infl uenser av stora musikaliska mars skivbolag Moserobie blev vad det är medverkan. Häftigt. sångfåglar som Eva Cassidy, Norah Jones i dag, ett ständigt fl öde av ung kvalitets- Magnus Sjöberg och senaste tillskottet Katie Meluha. Rent jazz som ständigt är att räkna med. Och THE LITTLE WILLIES och enhetligt. Främst ballader, om än upp- ständigt denna Jonas. Han rör sig mitt i allt The Little Willies blandade med lite popigare inslag. Snällt, detta som en kunglig isbjörn med tenoren SHOREFIRE/EMI hjärtligt och rosaskimrande. Eller för att i ena handen på jakt efter nya vakar att The Little Willies vandrar i countryrockar- sammanfatta, gulligt. Ni märker, inga av fi ska i. Jag tycker nog fortfarande att Nacka nas fotspår, men de har också skapat sig orden i den här recensionen är sågande, Forum är det bästa han gjort men den en egen avstig. Första intrycket, men det eller nedlåtande, men inte heller särskilt egna kvartetten är förstås inte dålig den kanske mest har med titeln att göra, är en hyllande. Det är heller ingen skiva att heller. brittisk pub. Sedan förändras karaktären buga, bocka och dansa på borden för. Sidmännen är som vanligt basisten och det blir mer improvisationsjazz för att Tyvärr, men Janina har landat i en Torbjörn Zetterberg (vars skiva Krissvit är genomgå ännu en förvandling, en över- musikvärld full av starka självskrivande bland det bästa som kom ut förra året), gång till något som liknar en blandning av kvinnor. Då räcker det inte ens med samt- pianisten Torbjörn Gulz och trumslagaren Hank Williams och Norah Jones. Men inte liga framgångsingredienser, skivkontrakt Jonas Holgersson. Nästan alla låtar är som om Norah Jones tolkar Hank vilket och en välskolad sångpedagogisk röst. Vad original. Corny Waltz av Berndt Egerbladh hon faktiskt gör på detta album, utan som krävs är något helt annat, tillexempel det enda undantaget. Den som letar snarare som en blandning av artisternas en oborstad framtoning, knallröda läppar efter kvartettens tolkningar av andra egen musik. eller extremt ljus och nasal röst. rekommenderar jag varmt någon av de The Little Willies är ett namnkunnigt Gabriella Fäldt tre liveskivorna från i vintras. Så vad är band, bestående av Lee Alexander, Jim JEN nytt? Inte mycket. Och tur är kanske det. Campilongo och (ja just det) Norah Jones. Before You Knew Me Jonas har hittat sitt språk. Basostinaton, På låtlistan, en rad välkända låtar signe- SERPENTINE MUSIC/CDA melodier ur bophistorien, svenskt 60-tal. rade såväl Kris Kristofersson som Tomas Elin Sigvardssons första platta tyckte jag Ja, och så svänget förstås. Även om jag Van Zandt. Bra artister som tolkar ännu var rätt bra, inte bara för den geniala tycker mig ana en viss matthet denna gång bättre artister. Resultatet blir knappast titeln Saturday Light Naïve, utan också (kan ju vara i relation till liveskivorna). dåligt, om än inte speciellt spännande givetvis för låtarna. Men sedan dess har Det känns onödigt att klaga på något eller revolutionerande. hon inte berört på samma sätt. Det känns egentligen. Gultz är fantastisk denna gång; Gabriella Fäldt som att Jen har kört om henne. Jen har fantasifull, expressiv och alltid stadig på LOCH VOSTOK körat bakom Elin, och, tror jag, gör det handen. Och utan rytmsektionen ingenting Destruction Time Again fortfarande. Och spelar förband till henne. förstås. Ändå när jag fräschar upp minnet ESCAPIMUSIC/SOUND POLLUTION Inget ont om Elin Sigvardsson, hon är med med Plays Loud for the People slår det mig Det räcker inte att man ser tuff ut på bild, och producerade Jens första EP, men det att jag hade önskat något mer, kanske att man posar, tuggar tunga, tunga riff känns som att Jen är lite mer intressant. lite edge? Något som får superlativen eller mullrar med dubbelkaggarana – det För det fi nns lite mer variation, lite mer av att studsa upp av sig själva. Ändå, Son räcker inte ens att man på skivan skriver liv, av vitalitet i hennes låtar. I alla fall just of a Drummer är liksom essensen för en 666 istället för 6 framför den sjätte låten. nu. Men bland kvinnliga singer/songwri- Moserobie-produktion: kvalitetsjazz med Man måste ha något mer också; attityd, ters känns Jen, även om hon inte är alltför hjärta å sväng och med avantgardet på sånger och trovärdighet. Tyvärr saknas originell, helt okej. tryggt avstånd i skuggan. detta helt. En riktigt, riktigt genomordinär Magnus Sjöberg Fredrik Eriksson metalplatta. Synd, för jag gillade verkligen EMIL JENSEN THE LIKE omslaget. Orka då Are You Thinking What I’m Thinking? Mathias Skeppstedt ADRIAN/BORDER GEFFEN/UNIVERSAL LO-FI FNK Emil Jensen borde kalla sig estradör. Hans Det mest fascinerande när kändisbarn Boylife musik rymmer någonting mer än bara ger ut en platta är oftast tacklistorna i LA VIDA LOCASH/DOTSHOP.COM sång. Svårt att avgöra exakt vad det är. konvolutet. Och råkar det – som i fallet Det känns som dessa manliga syntduos Kanske vetskapen om att han haft det med amerikanska The Like – vara fråga svämmar över alla sina breddar (mycket tungt i livet och att de sorgsna texterna är om tre ungar i en och samma rocktrio, smala men ändå). Är allt The Embassys fel? verklighetsbaserade. Kanske är det hans ja, då blir det en imponerande lista. Eller TTA:s? The Similous? Lo-Fi Fnk har ändå charmiga dialekt. Eller faktumet att den vad sägs om Sofi a Coppola, Neil Finn och hållit på ett tag, jag tror jag att såg dem på vackra kärleksduetten med Edda Magna- Elvis Costello? Men så är också en av dem en festival en gång för rätt många år sedan son innehåller så mycket inlevelse att det Attractions-trumpiskaren Pete Thomas och först nu kommer skivan, är det för känns som en tonsatt novell, eller ett litet dotter. Inga överraskningar där annat än sent? Vad har de som inte resten har? Och skådespel. att svenske rockimpressarion Hansi Friberg varför ska jag över huvud jämföra? Orka då rymmer en pjäs där Emil dyker upp som joker i leken. Överraskande Att kombinera house med pop och en Jenson spelar alla roller. Och även om det är det inte heller att deras producent lagom dos homofl irt borde egentligen kän- är äkta, om han verkligen lever i sin kamp lyckats begrava all begåvning – den fi nns nas helt urvattnat. Ändå sitter (står/dansar) för att orka, så känns det inte helt genuint. där, lyssna bara på (So I’ll Sit Here) Waiting jag mycket till Boylife. Det kan ha att göra Inte direkt klyschigt eller framkrystat men – under en heltäckningsmatta av fl äskiga med att varken dans, attityd, pop eller som om ord, meningar och musik kom elgitarrer och idel samma gamla vanliga elektronik får något företräde framför direkt från ett manus (skrivet av någon radiorocksfi lter. Det är lika vanligt bland något annat. Smidigt simmar de omkring helt annan). Instrumenten är lika oändligt kändisbarn som att tacka Johnny Depps mellan det ena och det andra utan att många som genrerna. Harpa, tramporgel, Viper Room. Och det skulle The Like natur- egentligen dröja länge vid varje. Jag märker trummaskin, stråkar och piano mixas sam- ligtvis aldrig glömma. att jag är svår att övertygas, det kan ha att man till visa, jazz och pop. Dan Andersson göra med att City är en djävulsk hetta till Trevligt och underhållande. Jag vågar MARIA LITHELL låt, eller att What’s On Your Mind fi ck mig lova att Jensens välskrivna musikaliska Blessing & Curse att plocka fram en skiva med Dat Politics. historier får stora applåder när ridån LITTLE BY LITHELL/ISMA Att Boylife är ett anspråkslöst exempel på gått ner, men frågan är om det är det en Det fi nns något jag gillar med Maria Lit- samtiden. Jag har heller fortfarande inte singer/songwriter eftersträvar? hell. Det känns så ofta som att hon ska låta tröttnat på Act, Don’t Talk. Jag förstår alla Gabriella Fäldt sig gå förlorad i något som kommer äta celebriteter som hyllar dem. Jag är helt upp musik och produktion, om det är vilja med dem. Och The Embassy är fortfarande eller hennes bakgrund i mer klassisk musik något helt annat i en annan dimension. vet jag inte. Men det jag gillar är att hon Fredrik Eriksson Groove 3 • 2006 / övriga recensioner / sida 7
CORB LUND MATISYAHU ner om Johnny Clarkes klassiker None Shall Hair in My Eyes Like a Highland Steer Youth Escape. Inte ens ett saxsolo kan förstöra LOOSE/BORDER Youth Dub intrycket. Även duben på gamla hiten War- Kanadensaren Lund spelade punk i en her- SONYBMG rior är strålande. rans massa år innan han sadlade om och Den judiske reggaesångaren Matisyahu Efter att ha hört Youth Dub kan man började med country. På sitt andra album har släppt sitt nya album och plötsligt, lite konstatera två saker; dubversionerna fortsätter han på den nya vägen och blan- oväntat, hamnat på Billboardlistan och förstärker reggaedragen i de nya låtarna dar humor med allvar, sjunger om bilar gästat alla de stora tv-talkshowerna. vilket är oerhört positiv samt att förra som kör fast i lera, berättar om vildmarken Inledande Fire of Heaven/Altar of skivan helt enkelt hade bättre låtar. som håller på att försvinna och beskriver Earth är en riktigt svängig låt och till en Isac Nordgren hur det står till med kokain i musikbran- början känns det som det fi nns fog för SERGIO MENDEZ schen. Corb Lund ger sig på ett fl ertal olika medias hype av Matisyahu. Men det blir Timeless stilar och har gjort ett omväxlande album tyvärr tråkigare. Titelspåret inleds med ett CONCORDS/UNIVERSAL som dock sällan griper tag på riktigt. hårdrocksstick och är en ganska svag låt. På 60-talet kom en nyhet till USA. Det var Robert Lagerström Bryggan låter mycket 80-tals-U2 och bju- Sergio Mendez som introducerade den bra- PAUL M der även på ett sunkigt solo från den ofta silianska musiken för amerikanarna. 2006 Up’n High irriterande gitarristen Aaron Dugan. Time fi ck samme man för sig att blanda två DADDY COOL/BORDER of Your Song är den typ av möte mellan kulturer; samba/bossanova möter hiphop. Född i Uganda, uppvuxen i England, men gitarrpop och hiphop som Wyclef eller för Will.i.am från Black Eyed Peas kontaktades lever nu i Sverige. Paul M har många all del Timbuktu ofta gör. och resultatet blev Timeless. Om inget platser att inspireras av vilket också märks En dröm bland reggaeartister har länge annat, en intressant mix. Föreställ dig på hans andra skiva. Up’n High är en gåva varit att skriva en ny Redemption Song att du sitter och tittar på MTV när en vild till Sveriges idag obefi ntliga r’n’b- och men de fl esta misslyckas grovt. Matisyahus bossanovafestival plötsligt tar fart på gatan soulscen. akustiska nummer heter What I’m Fighting utanför ditt fönster. Ungefär så splittrad Kanske känner du igen hans How Many For och är inte heller någon höjdare. Här och galen känns skivan. Alla låtarna Times eller Only You som är riktiga gladhits hör man att bandet har sina rötter i col- utgår från en bossanovaslinga som sedan och som spelats fl itigt på sistone. Kanske legerock snarare än reggae. Undantaget är gästas av en artist och på var låt är Will. känner du igen Paul M från Melodifestiva- basisten Josh Werner som kompat bland i.am med på ett hörn. Medverkande är len 2005 där han tävlade tillsammans med andra Luciano och Mikey General och som många spännande artister som man inte B-boy International och inte vann. skriver de fl esta av Matsiyahus låtar. Han hört något från på ett tag; som Jill Scott, Musiken är sammetslen, som lotion är en bra basist och det är snarare de an- India Arie, Justin Timberlake, Q-Tip, Erykah för torr hy. Den kommer från hjärtat och dra medlemmarna som grumlar intrycket. Badu och Black Eyed Peas. Sergio Mendez berör med sina ömsom sorgliga, ömsom Instrumentala Shalom/Saalam och efterföl- blandar även jamaikansk dancehall med hoppfulla texter. Paul M låter lite grann jande Late Night in Zion är vackra men är brasiliansk bossanova där Mr Vegas fått som Maxwell, allra mest när han släppte mer jazzig mysrock än reggae eller hiphop. stå och vicka på höfterna i inspelnings- Embrya, och det är ett bra betyg! Det Tar man det för vad det är, pop med studion. På något sätt känns det som att glädjer mig att skivan är genomtänkt reggaeinfl uerad sång, så är det helt okej. var låt utgår från Mendez största hit på och att materialet har substans. Paul M Indestructible och Jerusalem är två svängiga 60-talet Mas que nada vilket gör att låtarna breddar Sveriges musikmarknad med lite hiphoplåtar som tillhör skivans bästa spår. är väldigt lika. välbehövd soul – ta den till dig! Matisyahu kunde dock skippat partiet med Timeless är dock en rolig skiva, bara Therese Ahlberg harmonizer i den senare låten. tanken på Justin Timberlake sjungandes M.A.N. Ancient Lullaby är en fi n reggaelåt bossanova är underhållande. Men du Obey, Consume, Reject som påminner om Junior Kellys gladaste klarar dig garanterat utan den. Det fi nns AZE PROMOTION kärlekslåtar men som förstörs helt av ett mycket annat kul i livet. Ny metal från Göteborg och tyvärr ännu calypsoparti som påminner starkt om Paul Therese Ahlberg en dussinvara på den alltmer urvattnade Simons gamla Chevy Chase-hit You Can MISERY INDEX metal-scenen. Detta är bra, tajt, tråkig Call Me Al. Det var videon som var bra, Discordia amerikansk radiometal av högsta kvalitet. inte låten. Dugan kör dessutom ett vidrigt RELAPSE Tunga, sköna gitarrer, en riktigt bra solo över calypsotakten för att göra det än Tycker man att dagens metal är utslätad, sångare som har härliga skrik emellanåt, värre. Enda gången dock som jag måste torr och feg, känner du att trummisar ska catchiga refränger, men ack så tråkig trycka vidare på CD-spelaren. kollapsa efter tre-fyra låtar, att sången genre. Jag vill inte dissa det här för jag Skivan avslutas starkt med en nyinspel- ska komma direkt från cementblandaren tycker verkligen att de gör det bättre än de ning av King Without a Crown, som var och att första Morbid Angel, Brutal Truth fl esta och produktionen är klockren, men med redan på förra plattan. Dugan är här och härlig gammal grind är det bästa som jag fi xar det bara inte. Detta är en sorts och kladdar också men låten rullar runt fi nns, då ska du sluta leta med en gång. rock jag är något så urbota trött på. Något och kommer på fötter igen. Lite talande Nya Misery Index är extremt intensiv måste hända inom den här genren. Fast kanske att en av plattans starkaste låtar är och direkt, inga mellanlägen och ett bra vad vet å andra sidan jag? två år gammal. tryck i dubbelkaggarna. Och även om det Mathias Skeppstedt Youth är mer omväxlande och expe- går undan nåt så vansinnigt så hinner de MASSIVE ATTACK rimentell än sin föregångare. Om förra med lite attraktiva tvillinggitarrer som du- Collected plattan Shake Off the Dust…Arise var en ellerar över manglet. En trygg och pålitlig, VIRGIN/EMI naken, jordnära och andlig reggaeskiva så lite gammaldags, dödsplatta. Detta är låtar du bör äga. är den här mer en genomproducerad fl ört Mathias Skeppstedt Singel-CD-versionen av Collected med en bredare publik. Youth innehåller MY CHEMICAL ROMANCE innehåller 13 låtar från Massive Attacks mer hiphop och beatboxande och därmed Life on the Murder Scene fyra album, och nya singeln Live With Me. också tyvärr som en konsekvens mindre WARNER Har du alla album kan du lungt strunta i reggae. Till slut är det alltför ofta bara Utvecklingen går hela tiden framåt. Bolag denna samling och köpa singeln istället Matisyahus sång som för tankarna till och multijättar piskar på för att få nya – en vacker låt som påminner lite om Ma- reggaemusik. Youth, inspelad med kände produkter för konsumenter att investera i. donna-samarbetet I Want You, fast Terry producenten Bill Laswell, är en besvi- DVD:n följs nu upp av nya formatet UMD Callier sjunger bättre. kelse men samtidigt ett naturligt steg för – och så vidare. Men vissa saker är positiva Om Massive Attacks album saknas i din Matisyahu. Hans musik tilltalar nog inte och gynnar såväl producenterna som hylla är det visserligen beklagligt, men särskilt många ghetto kids, det är bland köpare. Det satsas mer pengar på större Collected är en godtagbar lösning på pro- vita medelklassbarn den går hem. Det här utgåvor, där CD- och DVD-skiva kombine- blemet. Samlingen har de bästa låtarna, i är mer ett stilla uppror på universitetskor- ras i en tjockare och lyxigare utgåva. Visst stort sett. Det är synd att I Against I, sam- ridorer och i förortshem. kostar det en slant, men i regel får man arbetet med Mos Def, inte fi ck plats – en När Laswell satt och spelade in den nya desto mer att kolla/lyssna på. mer intressant låt än Five Man Army eller plattan till Matisyahu gjorde han också My Chemical Romance nya liverelease Sly. Annars är det tätt mellan omissbara i samma veva dubversioner av samtliga är ett klart anständigt släpp med en vanlig låtar: Safe from Harm, Protection, Inertia spår. De tio låtarna på Youth Dub är dock CD med låtar från debuten Three Cheers for Creeps… som sagt var, låtar du bör äga. hämtade från båda Matisyahus album Sweet Revenge, plus en tidigare outgiven. Henrik Strömberg samt ett par spår jag inte tidigare hört. Här Lägg därtill två DVD:er med livematerial, märker man än tydligare vilka låtar som videor, TV-framträdanden plus en video- håller musikaliskt och vilka som inte gör dagbok. Så klart i grunden en chans att det. Fire Dub är riktigt tung med snygga mjölka fansen på stålar, men kvantitets- elektroniska effekter. Spark Seekers påmin- mässigt snålas det inte. Groove 3 • 2006 / övriga recensioner / sida 8
Tyckte bandets fjolårsdebut höll från ögonvrån skulle det bli ett fullgott och PETRUS ganska god klass. Den krävde sin tid, bra alternativ till Bono och hans vänner. Come What Might men växte allt eftersom som belöning. Gabriella Fäldt I MAKE MUSIC WHAT MAKES YOU?/PLAYGROUND Live behöver det dock ett par turnéer till ROY ORBISON Jag älskade brittiska Gomez första skiva innanför skjortkragarna för att få till en The Essential och gillade deras följande fyra. Utöver mer stabil jämnhet. The Ghost of You är SONYBMG att en skönt knarkig fi lt tycks hänga över en riktigt stark singel, men som mycket Detta är tydligen den första stora sam- deras softa poprock är bandets största till- annat sjunker det lite i konsertformat när lingen av Roy Orbisons digra karriär. Och gång Ben Ottewells sångröst. Den är djup framförallt sången inte håller studioklass. eftersom han skulle fyllt 70 år i april sågs och trygg, raspig och väderbiten samtidigt Men visst duger det överlag, och den lyxiga då ett legitimt tillfälle att slutligen släppa som den kan smeka känslornas innersta paketeringen gör så klart sitt också. samlingsplatta. Denna dubbel rymmer skrymslen. Göteborgaren Petrus röst är så Niklas Simonsson följaktligen mycket – från 1956 års Ooby gott som identisk med Ottewells, ibland är THERÉSE NEAIMÉ Dooby-singel till karriärens sista steg i det nästan spöklikt hur lika de låter. Lite Livin’ slutet av 80-talet. Och man märker dels bisarrt, men så länge det låter så här bra MVM/UNIVERSAL hur bra låtarna stått emot tidens tand, har jag inga problem. Det må vara omöjligt men jag känner mig samtidigt som Orbisons samtida ständiga Jag lutar mig än mer förnöjt till- faktiskt övertygad om att jag har upplevt utveckling tydliggörs. baka när även melodierna är lena och Livin’ förut. Jag drabbas av en omedelbar Han var bland de första rockikoner att madrasserade på Gomez-vis. Låtarna är och mycket stark deja vú. Första låten, dölja blyghet med det stilmässiga tilltaget välkomnande. Plattan känns harmonisk Keep it Up känns vansinnigt familjär. att alltid bära solbrillor. Genom klassiker och naturlig. Petrus själv säger att han inte “Keep it up now, don’t worry/never som Only the Lonely fi nns det dessutom sätter sig ner och skriver låtar, de ploppar break your truth and don’t be sorry/Keep en sorgset skimmer över Orbison – inte bara upp som bilder av hans känsloliv it up and you might surprise yourself helt oförtjänt, om man kan sin rockhis- – musiken är hans känslor. Come What tonight”, sjunger Therése Neaimé, men toria någorlunda. För vem skulle vara en Might är Petrus supermysiga bilderbok hur mycket jag än lyssnar lyckas jag inte muntergök om såväl fru som båda barnen som tål att bläddras i upprepade gånger. överraska mig själv. förolyckats? Gary Landström Livin’ är ett album som fullkomligt ba- I Running Scared fi nns även en av PHOENIX MOURNING dar i klyschor, vilket förstås är anledningen 60-talets starkaste låtar. Ett av fl era When Excuses Become Antiques till varför det känns så bekant. Musikmäs- guldkorn i ett starkt startfält, från ännu en METAL BLADE/BORDER sigt låter det som en mognare version av musikgigant som rycktes ifrån oss alldeles USA tippar över och ut väller band som alla marknadens discopopfl ickor som Amy för tidigt. Phoenix Mourning. Jag behöver bara Diamond efter puberteten eller Britney Niklas Simonsson slänga ett öga på skivans titel för att Spears efter graviditeten. THE ORGAN förstå att nu väntar ett paket bestående Vore förmätet att kalla det dåligt, men Grab that Gun av screamo, progressivt riffande och en fegt att kalla det bra. Innovationskraften PLAYGROUND snubbe som skriker samtidigt som en har inte direkt sprudlat. Hade den gjort The Organ är ett svårplacerat kapitel. annan sjunger. Grejen med dessa band det hade det nog kunnat bli bra. Eller ja, Ska man vara konkret så handlar det om är att de alltid är sjukt säkra och har en åtminstone lite annorlunda… kvinnliga postpunkmusiker från Kanada. fet produktion i ryggen. Det är som om Gabriella Fäldt Men nackdelen med en sådan konkre- det fi nns en fabrik någonstans som ser till NEGLECTED FIELDS tisering är att den är så väl felaktig som att varje band av detta slag alltid har ett Splenetic missvisande, och orättvis. Tjejerna har ofta skinande yttre och aldrig rostar. AGHAST RECORDINGS/IMPORT jämförts med Joy Division och The Cure, Ni som vet vad jag snackar om och Jag tror inte jag tidigare hört något band men förutom 80-talssyntarna och melodi- gillar det kommer förmodligen att älska från de baltiska länderna, så därför erna är inte heller det sanningsenligt. The Phoenix Mourning. kommer lettiska Neglected Fields som en Organ är dessutom snarare än pastisch Mikael Barani rejäl överraskning. Ambitionen sägs vara på ovannämnda än ett band med skarpa THE REFRESHMENTS att mixa Death och Emperor och som ni infl uenser. 24-7 kanske förstår når de inte riktigt fram till Diffust och lite underligt. Det är svårt BONNIERAMIGO den positionen. Den musikaliska biten att avgöra vad The Organ egentligen vill Trots att jag närmar mig 40 så känner jag har ändå många goda inslag och vore det säga med Grab that Gun. Om det är ett mig bara yngre och yngre när jag lyssnar inte för vokalisten, med den klyschiga kvinnligt manifest, ett försök att fylla det på den stofi lgubbiga rock som svenska pseudonymen Destruction, skulle jag gå tomrum bland kvinnliga rockband som The Refreshments presenterar. Fy fan för igång ordentligt på Splenetic. Att väsa i funnits en tid, eller bara ett spontant infall låtar om vad som hänt Elvis. Fy fan för falsett som tillförts dist och effekter är det vet jag inte. Nu famlar jag i ovisshet låtar där Robert Wells spelar piano. Åt varken elakt, brutalt eller metal – snarare och letar efter en röd tråd. Musiken tap- helvete med låtar som heter Lana Lee och bedrövligt. par jag bort på vägen, och Grab that Gun är skrivna av Flamin’ Groovies. Blä för The Roger Bengtsson riskerar därmed att falla i glömska på Refreshments. NOVASTAR oförskämt kort tid. Per Lundberg GB Another Lonely Soul Gabriella Fäldt RIGAS EMI DECLAN O’ROURKE This Year Has Been Good to Me Om jag hade sorterat mina plattor efter Since Kyabram FLORA & FAUNA/BONNIERAMIGO genre hade Novastars Another Lonely Soul V2/BONNIERAMIGO Med en kaxig albumtitel och charmig lo-fi - hamnat mellan David Gray, Coldplay och Irländska kvinnor har nog gått man ur attityd kan man komma långt. Och redan U2. De skulle förmodligen trivas väldigt huse för att införskaffa hemmasonen De- förstaspåret We Are Here to Stay sätter väl tillsammans i skivhyllan. Åtminstone clans platta, han gick rakt in på Irlandstop- tonen för vad som komma skall: opolerad låter det som om de utbildats i samma pens femte plats. Ja, O’Rourke är nog artpop sammansatt av muterade moderna plantskola, som om de infl uerats, färgats kvinnors nya gunstling i väntan på något maskinljud. Det viner och knirkar, låtar och inspirerats av varandra. Har de det nytt från Ronan Keating. O’Rourkes musik stånkar sig fram på väg mot nån slags inte är det faktiskt en såväl spektakulär är dock på sina ställen mycket bättre än minimalistisk Kaah-funk och bakom allt som anmärkningsvärd slump. Keatings. Faktum är att vissa melodier ligger multibegåvningen Henrik von Euler Det är melankoliskt och nedtonat, med skulle kunna rymmas på en Rufus Wain- som inte direkt sneglar mot Trackslistans ledsamma texter och titlar som This is a wright-platta. Eller en Ron Sexsmith. Men topp. Även röstinsatserna förvrängs ofta Road to Nowhere, Lost Out Over You och det storslagna teatrala skönsjungandet hos vilket gör att This Year Has Been Good to Wrong. För sporadisk lyssning av en låt Wainwright blir platt fall hos O’Rourke. Me skapar en komprimerad och samman- fungerar det alldeles utmärkt. Ett skönt Det värsta som fi nns är straighta killar hållen alternativpopenhet. Om Beck inte avbrott efter en rockig seans, eller bara en med skolade röster som sjunger vuxna slukats av mainstreamvågen utan istället lång och hård arbetsdag. Men, att lyssna smörballader. Jag slår vad om att O’Rourke jammat med Prince vid datorn hade det på skivan rakt igenom känns aningen kommer ha en låt i nästa stora brittiska kunnat låta så här. tungt. Redan efter tredje låten känns det kärlekskomedi och sedan kommer även Gary Landström som hjärtat ska brista och det blir lite väl alla svenska kvinnor gå man ur huse efter ROBINELLA svulstigt för en som varken är olyckligt plattan. Solace for the Lonely förälskad eller totaldeprimerad. Emotio- Annica Henriksson DUALTONE nell musik i all ära, i Novastars fall går det Robinella Centreras tillhör det gäng artis- ett par steg över gränsen. Men, om man ter som skapar svår musik att beskriva. Till backade något och torkade ett par tårar att börja med så doftar det farlig country då Robinella härstammar från staden Groove 3 • 2006 / övriga recensioner / sida 9
Knoxville som ligger belägen i självaste Jodå, men att lyssna på skivan från låt ett sig relativt omgående sänker skeppet med Knox Country i delstaten Tennessee. Via till tretton i direkt följd är lika mastigt, och omedelbar verkan. Svennesuget efter hennes härkomst får man kanske illusio- jobbigt, som en högmässa under konfi rma- skojiga skrevskämt och crazy beats luktar nen att hon är en renodlad cowgirl som tionen. Ett par låtar i taget räcker. unket – YoYoYoYoYos bäst-före-datum har dansar och sjunger till cowboysarnas YEEH- Annorlunda och vackert när instrument gått ut redan innan plattan landar tillgäng- HAAA-skrik - så är inte fallet! Robinella som tramporgel och trumpet möter elek- lig för konsument. Att försöka vara den experimenterar helhjärtat via att blanda triska gitarrer och pianon. Ett alternativt kåta och ännu mer spejsade versionen av den vita countrymusikens hederliga halleluja, liksom. Beastie Boys känns dömt att misslyckas. bluegrass med det svarta folkets jazz, Gabriella Fäldt En chock från Spank Rocks sida hade blues och soulrötter. Hon mixar också en SHOPLIFTING istället varit att leverera intelligent och un- chillout-pop med en soft funk som innehar Body Stories derhållande låtar man kan längta tillbaka elektroniska wow wow-toner. Hennes KILL ROCK STARS/BORDER till. sound ligger i en blandning av artister som Jag blir lite lurad av det ringande och Gary Landström Norah Jones, Sophie Zelmani, Rickie Lee ryckiga new wave-gitarranslaget i M. Sally. SPEECH DEFECT Jones och String Cheese Incident. Ännu ett Killers eller We Are Scientist Freshcoast Gettin Rowdy Lyriken handlar om sex, kärlek och tänker jag. Men nej, dessa arga unga män JUGGLIN/BORDER vägen till Jesus. Flera av spåren innehåller och kvinnor från Seattle visar sig senare Handen på hjärtat: Sverige är inget vackra kärlekstexter som i Come Back My röra sig någonstans mellan Sonic Youth framstående land vare sig det kommer till Way: “My love is like wild horses/it cannot och riot grrrl (såklart, de ligger ju på Kill att generera hiphopakter eller att få våra be contained/and so I’ll be your truest Rock Stars). existerande artister att sko sig gott. Förkla- friend/till you say come back my way”. Body Stories, som man förstår av titeln, ringen kanske är så enkel att vi är ett litet Hon har skrivit samtliga låtar själv, utom har kroppen som röd tråd i låtarna. Eller land. De fyra barndomsvännerna i Speech sista spåret där hon gör en schysst cover på vad kroppen kan utsättas för snarare Defect kan måhända ha insett detta pro- Melanies klassiska fl ower-power-hit Brand – våldtäkt, misshandel och så vidare. Male blem då de 2005 valde släppa Freshcoast New Key. Gynecology låter som något Richey James Gettin Rowdy i Japan – och där lyckades nå Ska man resa till Knox Country men har hade kunnat skriva, medan han karvade topplisteplaceringar. Efter turnerande med fobi för den skrikande rawhide-countryn sig i armen med ett rakblad. Den musika- Ugly Duckling är Sverige nu anno 2006 bör man ha Solace for the Lonely i bak- liska inramningen påminner även om Ma- äntligen mogna för debutalbumet. fi ckan. nics The Holy Bible. Shoplifting är duktiga Genom ett hemsnickrat blandband där Martin Enander på bygga upp kapriciösa melodier, men låten Zoobiz fanns med kom jag för första ANDREAS SANDLUND de drunknar ofta i den gapiga sången. De gången i kontakt med Speech Defect. Diamond No:1 skulle behöva en James Dean Bradfi eld. Några 12:or senare kan jag med detta TALKING MUSIC Eller kanske bara tagga ned lite. debutalbum som facit i hand konstatera Att han på omslaget ser ut som en Felix Annica Henriksson att inte mycket har förändrats. Ljudet är Herngren som släppt komiken för att SICK OF IT ALL kanske fylligare och produktionerna om än öppna upp sitt hjärta och dela med sig av Death to Tyrants ännu mer svängiga, men det är fortfarande sitt inre, gör att det först är svårt att ta den CENTURY MEDIA samma koncentrerade energidryck. Åtnjut här skivan på allvar. Den bilden suddas Sick Of It All fi rar i år 20 års-jubileum och öppningsspåret I Wanna Do My Thing, Get dock snabbt ut när öppningsspåret We’re även om världen runt dem har förändrats Biz eller bakåtblickande One Tape Song Miles Away snurrar igång, istället skapas en så står grabbarna från Queens stadigt fast och försök sedan påstå något annat. atmosfär där Andreas med sin mjuka och där de alltid varit – i hård, brutal och soci- Förenklat uttryckt är Speech Defect en beslutsamma röst dominerar. På samma alt förankrad New York-hardcore. Även om svensk motsvarighet till jänkarnas People spår går det att fi nna stora likheter med Ti- detta känns tryggt och pålitligt så är det Under the Stairs eller Jurassic 5. En eufori- ger Lou och att det är Rolf Klinth som även också deras största problem. Nya skivan och glädjespruta som med stora mått här är producent känns inte överraskande. Death to Tyrants har allt som vi är vana funk, sprallighet och Beastie Boys-partyrap Att Andreas har en bakgrund som vid; den är hård, den är bra och låtarna är ger en närmast teatralisk känsla lik Free- låtskrivare i olika sammanhang känns inte starka, men ingenting har egentligen hänt style Fellowships milstolpe Innercity Griots. så förvånande då skivan består av ett helt och ibland är jag inte ens säker på att det Freshcoast Gettin Rowdy målar upp bilden gäng varierade låtar, alla med sin egen var den nya skivan jag la på. Även om det av den där fullsatta lokalen där scenen är karaktär där en fyllig ljudbild snabbt kan kanske skulle bidra till att de förlorade så låg att kvartetten står mitt bland oss i växla med det mer avskalade. När han de fl esta av sina fans så behöver Sick Of It publiken. Bandet torkar svetten under det sedan låter musiken bestämma vilken All utvecklas åt något håll, något radikalt frenetiska jammandet. Någon spiller öl i karaktär hans röst ska ha för att fullända måste hända med musiken, för just nu står min nacke. En annan person kliver på min varje nytt spår är det kul att höra vilken de bara och stampar. Och visst är det bra, fot. Temperaturen är hög och humöret kapacitet som fi nns. men vem bryr sig egentligen när man lika förbannat gott. I sin iver att visa vad han kan känns gärna kan spela en av deras gamla skivor? Erik Hjortek det som han tömmer ut det bästa under Mathias Skeppstedt CANDI STATON första halvan av plattan. Slutet känns lite SISTA SEKUNDEN His Hands väl spretigt och om det inte vore för sista 2006 HONEST JONS/EMI spåret Embrace fi nns det en chans att ski- INSTIGATE Damon Albarn har många järn i elden. van stängts av tidigt. Jag måste dock höja Enkel och banal jävlar anamma-HC av Blur och Gorillaz upptog tydligen inte upp låtar som Now It’s Time där det nästan gamla skolan. Texter på svenska om tillräckligt av hans tid. Med Honest Jons går att undra om Brian Molko från Placebo klassiska ämnen som såpakändisar och har han givit sig ut i skivbolagssvängen tagit plats bakom micken, eller Keep it samhällets orättvisor. Sångaren Dempe – med lyckat resultat. Åtminstone om man True där det även skulle kunna skymtas levererar vårens bästa textrad: ”Jag tänker ser till variationen av bolagets releaser. någon typ av afro-gen. inte stå och gapa om revolution för 50 Re-releaser, men även nytt material. His Samuel Olsson ointresserade lik”. Sista Sekunden har rätt Hands tillhör den senare. Och det märks TOMMIE SEWÕN attityd och en grym frenesi. Pang på! Over inga större ålderskrämpor hos den nu 65- Mässa för ambivalenta and out! åriga Candi Staton. TALKING MUSIC Per Lundberg GB I likhet med andra äldre storheten Något så udda som sakral musik i nytolk- SPANK ROCK har karriären åkt berg- och dalbana. Soul ning. Det är visserligen inte första gången YoYoYoYoYo och gospel har fått alternera, Nu är dock konceptet prövas, men det är sällan det BIG DADA/DOTSHOP.SE soulen i fokus igen. På gott och ont, för i lyckas – så det krävs ett stort mod att Visst, MC Spank Rock påminner i vissa dagens tappning uppstyrs den automatiskt våga. Att göra succé med psalmer på skiva fraseringar om Q-Tip och beatmakaren i ofrånkomligt modernare snitt, vilket inte i dagens supersekulariserade samhälle är XXXchange vrider på sjuka reglage i alltid är en fördel. Soulen var på något sätt förmodligen lika avancerat som att lära studion, men inte kommer Spank Rock att mer ”riktig” på 60-talet – åtminstone när sig gå på vatten. Stefan Sundström gjorde starta en musikrevolution för det. Denna det kommer till den klassiska. Titelspå- förvisso en fantasisk samling frälsta låtar Baltimore-duo är dock till att börja med ret, och ett fl ertal andra av His Hands för några år sedan, men annars består nog svåra att få grepp om när man står mitt i låtar, hade gjort sig bäst som smäktande marknaden mer av helvete än himmel. deras infallsraseri. Touch Me är ett kraftigt evergreens i hotellbarer. Och det är ju inte Mässa för ambivalenta är en utmärkt vibrerande snuskepos man blir het av soulmusikens grundessens direkt, hur en- titel på ett album som åtminstone gör och Backyard Betty är med sin retrofutu- kelt och uppriktigt den än må framföras. mig ambivalent. Villrådigheten kommer ristiska ljudbild en kanonstart på denna Niklas Simonsson främst från frågan om det går att tycka att debutplattan. Men den grabbigt fl åsiga kyrkmusik är bra utan att vara religiös? jämförelsen med 2 Live Crew som infi nner Groove 3 • 2006 / övriga recensioner / sida 10
STREETWAVES skrika ut sitt budskap över de sågblads- Trots att de för länge sedan lämnat The Pleasure to End All Pleasures vassa gitarrerna. Så gillar ni riktig gammal de stora scenerna går de inte att avfärda. I MADE THIS/BORDER hederlig black metal är det säkert jättebra, Andy Cairns och manskap har alltid lyckats När jag 2003 intervjuade norrättade själv klarar jag knappt av det. Men jag har kombinera melodierna från popen med Streetwaves-sångaren Jonny Bergström såg å andra sidan aldrig fattat något av den rockens direkta framtoning. Med åren har han fram emot bandets fullängdsdebut här genren. Och ska jag vara helt ärlig så de också utvecklat något eget som inte som de hoppades släppa redan nästa vår. kände jag mig lite smått popnördig när riktigt går att defi niera. Jag inser nu att jag Det tåget gick tydligen utan passagerare jag efter den här skivan slängde på nya länge har uppskattat och respekterat dem för inte förrän nu anländer dessa episka Cannibal Corpse – och det kan väl inte för det. Även om det var länge sedan det depprockares första full-CD. vara rätt? höll hela vägen ut så fi nns det defi nitivt Men i helfi gur funkar Streetwaves Mathias Skeppstedt något intressant även på One Cure Fits All. mindre bra, jag lutar åt att de är ett EP- TANTO METRO & DEVONTE Therapy? är och förblir en grottmän- band – eller ännu hellre tillhör framtidens Musically Inclined niska med fi ngertoppskänsla. skivlösa rörelse. För elva spår i en rad VP/PLAYGROUND Mikael Barani innebär tydligen några transportsträckor. Duon med den ruffi ge deejayen Tanto Met- THE YEAR OF Höjdpunkterna fi nns dock där; klas- ro och den skönsjungande Devonte släppte Slow Days sikern Death of Excitement, knakande 2001 albumet The Beat Goes On som inne- MORR MUSIC/BORDER och brakande 10.000 Bad Dreams, Dark höll några schyssta låtar, i synnerhet Dan- Innan jag läste pressreleasen till den Years med sitt totalt frigjorda rockös och cehall Vibes. Efter fem år är de nu tillbaka här skivan hade jag aldrig hört termen urkraften i återhållna Whatever is Available med ett nytt album och deras koncept är i postjazz men det är verkligen en precis Will Be Your Next Step stannar kvar hos grunden detsamma. Partydancehall varvas förklaring av hur The Year Of låter – som mig. Soundtrack of Our Lives-avgjutningen med kärlekslåtar, dominerade av Devontes ett möte mellan postrock och jazz. Det har i Slow Penance känns däremot obekväm smöriga stämma och nyanserade av Tanto gjorts liknande musik tidigare, bland an- även om den svänger kopiöst. Totalt sätt är Metro som deejay. Ett good cop/bad cop- nat av Tortoise-spinoffen Isotope 217, och ljudbilden väl statisk för att man ska palla förhållande skulle man kunna kalla det. man hör här även infl uenser från annan hela plattan. Men Streetwaves gör mig Men på Musically Inclined är låtarna ännu postrock som David Grubbs, Jim O’Rourke, fortfarande nyfi ken. smörigare och Tanto Metro hålls i stramare Brokeback, Gastr Del Sol och Directions Gary Landström tyglar. Spår som Got News For You och Hey In Music. Tyvärr så förstörs mycket av The STURE ALLÉNS DANSORKESTER Girl lär säkert gå hem på nattklubbsgolven Year Ofs musik av den extremt trista tal- Långsamt gift i bestens buk men får inte mig att röra på påkarna det sången som ligger och mal på stora delar SWINGKIDS/BORDER minsta. Albumet är rakt genom tillrätta- av plattan. There’s Something About You Den svenska reggaescenen är större än lagd och förutsägbar r’n’b-dancehall med låter mycket Lambchop och den oväntat någonsin men tycks än så länge bara vara en trånande blick mot de internationella raka Ronnie Hawkins påminner faktiskt i början av sin utveckling. Det är enda listorna. Plattans höjdpunkt är utan tvekan om Feel the Pain med Dinosaur Jr. Bäst är förklaringen till att scenen fortfarande soundclash-låten Cross the Border där duon Slow Days när de skippar sången och kör låter så homogen och att banden ständigt haft det utmärkta omdömet att bjuda in helt instrumentalt som på Bees Be med sin tycks utgå från samma förebilder. Över Courtney Melody, en av mina absoluta tunga ståbas och undfl yende vibrafon. Det alltsammans vakar Den Store Förebilden favoritsångare. Han ger spåret, lustigt nog här är musik mer för hjärnan och analys- för svensk reggae. Självklart syftar jag på det enda som Devonte producerat själv, en soffan än för hjärtat och dansgolvet. Lite Peps Persson, mannen som introducerade tyngd och old school-känsla som jag gärna väl akademiskt för att vara riktigt kul. reggae på svenska till alla landets hem och hört mer av. Annars är det mest in genom Isac Nordgren som aldrig tycks bli för gammal för utsålda ena örat och ut genom det andra. Utan att THROTTLEROD livespelningar och till och med ett nytt passera Dans. Nail album då och då. Isac Nordgren SMALL STONE/BORDER Det populäraste av de nya svenska TEMPELA Grungens betydelse för Throttlerod reggaebanden är onekligen Svenska Aka- … and All in Between… märks ganska snabbt, ganska tydligt. Det demien och när nu deras förgrundsfi gur ISMA osar Seattle redan i introt till inledande Sture Allén den yngre gör ett soloalbum Man hör det första ackordet, de första Prizefi ghter. Amerikanerna, med fäste i är det en angelägenhet för tusentals fans. ackorden, och man försätts obönhörligen Virginias Richmond, lyckas ändå med detta Det tydligaste med hans skiva är just att i ett själsligt tillstånd av deja vu. Man har sitt femte verk klart okej. Det låter inte det låter så traditionellt, att det låter så hört det här. Man har hört allt förut. Man eget – men ändå avvikande nog från den mycket Peps. Det betyder givetvis inte att blir uppgiven och trött, man tappar hop- mer slätstrukna rockmusiken som blivit det är dåligt på något sätt. Personligen pet för en hel musikgenre. Men plötsligt, vanliga på deras inhemska marker. tycker jag väl att Stures röst passar bättre i efter några minuter, sitter man där och Horse Paw är både direkt och sätter snabba bitska rhymes än i ren reggaesång lyssnar, verkligen lyssnar, aktivt, för att sig snabbt, som fl era andra spår. Fast som men han klarar av uppgiften utan att något händer, något har hänt, något som sagt, den eller de med törst på originalitet trampa alltför snett. Bandet är samspelt man inte var beredd på, något som kom eller totalt nytänkande bör leta någon och produktionen klassiskt ren och snygg. smygande på en och som plötsligt öppnat annanstans… Texterna är ofta klipska och Sture Alléns ens ögon och öron. Niklas Simonsson fem coverval är överlag intressanta. I Peps Tempela är inte på något sätt nyska- T.I. anda har han svenskifi erat en rad låtar pande och banbrytande, det ska vi ha helt King av artister som Gregory Isaacs och Dennis klart för oss, men de lyckas ta allt ett steg GRAND HUSTLE/WARNER Brown, i nästan samtliga fall är låtarna ytterligare, ett steg mot något utanför Oh ja, ännu en rappare från södra delarna okända för den större massan och det är ramen. Det låter inte helt ovanligt, lite av USA. Och faktiskt en riktigt hyfsad kul. småamerikanskt emellanåt, lite country- sådan. Han kallar sig för king of south Men när plattan tagit slut längtar jag poppigt, ungefär som en duo med gitarr vilket kanske är väl kaxigt, men det ligger ändå efter något som känns nytt, en artist brukar låta. Men det tar ibland vändningar något i orden. King bjuder på i alla fall som sticker ut hakan på allvar och som man inte väntat, leder ibland någonstans nio helt okej låtar av 18 möjliga. King höjer blicken bortom samlingen med man inte förväntat sig. Lite som Alisha’s Back är ett klockrent stegrande intro med 70-talsroots. Långsamt gift i bestens buk är Attic kunde göra i sina bästa stunder. Och moment tagna från Shafts karakteristiska en bra platta men inte det jag hoppas på just det, förmågan att gå utanför det för- titelmelodi. What You Know är en glasklar varje gång jag tar en ny svensk reggaeskiva väntade är ofta guld värt. I sammanhanget listetta som växer med antalet lyssningar. i handen. defi nitivt skimrande. The Breakup är ett halvkonstigt och rejält Isac Nordgren Magnus Sjöberg okreativt inlägg där T.I. och en tjej bitchar SURRENDER OF DIVINITY THERAPY? med varandra i exakt 1.56 min. Synd där! Manifest Blasphemy One Cure Fits All Men den följs av Why You Wanna där T.I. DISPLEASED RECORDS SPITFIRE/PLAYGROUND lånat ”Why you wanna go and do that Oj, jag vet inte ens vad jag ska säga – jag Klart att Therapy? inleder med låten love”, huh-raden som räddar misstaget. På känner mig helt mållös. Detta är alltså Outro. Annars vore det inte Therapy?. De Goodlife sjunger Pharrell sammetslent och ett black metal-band från Malaysia som har alltid varit gänget som trotsigt hållit tillsammans med Commons karakteris- låter som att de suttit i en norsk urmark sig på sin del av skolgården och inte lekt tiska röst ger låten plattan lite omväxling. och offrat getter, plågat skogstomtar och med de andra banden. Har de någonsin Goodlife är en ganska mellow låt som bränt kyrkor sen de var bebisar. Det låter burit skoluniform har de klottrat ”ironi” växlar mellan stressigt snabbt tempo och nåt för jävligt, går undan och produktion på ryggarna. Inget passar så bra ihop som behagligt bless. Det är mer r’n’b än hip- är som sig bör under all kritik. Sångaren är sprayfärg och bomullsfi brer. hop, och absolut inget vanligt Atlanta-tjafs på väg att spy mest hela tiden i sin iver att med pistolskott och kvinnoskrik. King är Groove 3 • 2006 / övriga recensioner / sida 11
ett skönt bevis på att artister från Atlanta amerikanska fångar duon i långa loppet för att se om den där magin någonstans inte bara behöver göra gangster-rap som snyggt den positiva energi och framåtanda bland tonerna dväljes. Om den har styrkan D4L och Youngbloodz. T.I. lirar mer i klass som Looptroop gav under 90-talets mitt. att återkomma, att återerövra, återta, med Common, Eminem, Ludacris och Den textfanatiske lyssnaren må sucka över både Rebecka Törnqvist och låtarna. Och Kanye West som dock i jämförelse skapar de enkelt slagkraftiga raderna, men vem lyssnarna. Och visst fi nns det en liten, liten mer varierad musik. f-n behöver snusförnuftiga visdomsord aning av det… Va? En liten strimma hopp? Therese Ahlberg när det kan låta så här bra med skryt över Magnus Sjöberg TIME AGAIN blytunga beats? MAGNUS UGGLA The Stories Are True Erik Hjortek Magnus Uggla sjunger Karl Gerhard – Ett HELLCAT/BONNIERAMIGO TRIBUTE TO NOTHING bedårande barn av sin tid När man är punkare har man kort tid på How Many Times Did We Live? CUPOL/SONYBMG sig att få fram sitt budskap. De fl esta låter LOCKJAW/DESTINY Lika märkligt som självklart känns det när på The Stories Are True ligger kring två mi- STOST är ett riktigt ohett syndrom som Uggla tar sig an Karl Gerhard. Märkligt för nuter. Har man tur är Tim Armstrong, en kan sabba även de bästa av skivor. STOST att det inte går att föreställa sig Ugglas gång i Rancid, med och hjälper till och gör står förstås för Samma Tempo Och Samma röst till välkända kupletter, självklart för ens album till en lite roligare upplevelse Trumkomp, vilket förstås innebär gegga att det faktiskt låter som det är Ugglas än bara ett-två-ett-två. Då svänger det så och ett malande i hjärnan som inte för- naturliga gebit. Men jag hade ändå trott att även jag vaknar till. Annars handlar det svinner förrän skivan som är upphovet till att Uggla skulle behandla kupletterna på mest om, ja, punk. obehaget gör det. STOST ställer till det rätt ett mer respektlöst sätt, åtminstone pla- Mikael Barani rejält för Tribute To Nothing som annars cera arrangemangen i modernare skrud. TIME REQUIEM har massvis med ypperliga passager och Men inte. Det är ju i och för sig kul att Optical Illusion genomföranden. Ibland påminner bandets legendaren Karl Gerhard hamnar i fokus. REGAIN RECORDS gitarrtrixanden om ett väldigt light The Men bortsett den snygga layouten känns Richard Andersson och Time Requiem är Mars Volta fast utan syra-trippen. det här inte speciellt intressant. riktigt heta i Japan. Helt logiskt. Japanerna Samuel Turners röst är för övrigt allde- Magnus Sjöberg har en förkärlek för denna sorts roman- les för vältrande. Den passar inte riktigt UMPHREY’S MCGEE tiska, progressiva metal. Själv är jag inte ihop med melodierna i de softa partierna. Safety in Numbers lika tokig i solon som jag kan vara glad Mikael Barani INSIDE OUT/BORDER över om jag lyckas spela i en tiondel av TV-RESTORI Antingen kan man gå som katten kring tempot, eller en röst som skulle kräva in- Serkut rakastaa paremmin het gröt eller så kan man gå rakt på sak. grepp på mina ädlare delar. Time Requiem TEOSTO NCB Jag tänker gå rakt på sak: jag avskyr jam- är väldigt mycket och oftast väldigt fort. Innan reglerna i Schlager-EM ändrades och band. Jag avskyr Phish, Gov’t Mule, Dave Arrangemangen är allt förutom snåla och det blev okej för alla länder att sjunga på Matthews Band, Widespread Panic och jag syntarna och dubbelkaggarna leker katt engelska var alltid Finland självskrivna på avskyr Grateful Dead med snillrik passion. och råtta och Richard sjunger ut ”etörniii- jumboplats. Det spelade egentligen ingen Umphrey’s McGee är från Chicago och tyyyy” och inte ett hårstrå ligger fel och... roll om musiken var ett underverk signe- är ett så kallat jam-band. Vilket betyder att Mikael Barani rad Mozart, det fi nska språket satte alltid de har oddsen emot sig vad gäller den här TINY HARVEST käppar i hjulet. Juryn skakade på huvudet recensionen. Men jag måste säga att jag Time for Departure och belönade den vackra franskan eller gav dem alla chanser jag kunde, jag lyss- MAGO/NAXOS den romantiska italienskan istället. nade på plattan, jag försökte och försökte. Det är så nära, det är så nära att Time for Det är svårt, för att inte säga omöjligt, Och på ett sätt så vann de, jag avskyr dem Departure skulle kunna vara fullstän- att smälta de långa orden, hoptvin- inte, jag tycker inte ens illa om dem, jag digt ointressant. För det ligger så nära nade konsonanterna och skarpa r-ljuden. tycker nämligen ingenting alls. Den här fullständigt ointressant singer/songwri- Därmed är det heller inte enkelt att ge skivan är så obotligt tråkig och intetsä- terpop det kan emellanåt. Sömnigt och ett rättvist betyg till TV-Restori. Hade det gande att jag har svårt att få till någon tröttsamt. Men ett par låtar, ett par subtila varit tango hade det kanske fungerat, men åsikt alls – jag har till och med problem att arrangemang och det faktum att sånt som psykedelisk rock med inslag av konstiga koncentrera mig skivan ut varje gång jag skulle kunnat bli riktigt smetigt inte tillåts Mars Volta-ljud mildrar inte direkt det hör den. Det fi nns ingenting som fastnar, bli det räddar allt. Räddas från att kunna svårsmälta intrycket. ingenting intressant och ingenting som vara ett dyrt men effektivt sömnpiller till En häftig upplevelse på många sätt, sticker ut. att vara en fullt acceptabel mjukpopplatta. men musikaliskt alltför komplicerat. Genomtrist. Inte illa det. Dessutom är jag en textmänniska, alltid sö- Mathias Skeppstedt Magnus Sjöberg kande efter samspelet, musik och text. Nu VENOM TRAINSPOTTERS innebär det att jag måste lära mig fi nska Metal Black Obstacles Mixtape först. Men, för den uppoffringen krävs det SANCTUARY/SOUND POLLUTION RANDOM BASTARDS något mer spektakulärt än detta. Venom ger ut sin 26:e platta eller nåt sånt. Det är något speciellt med Norrland. Kan- Gabriella Fäldt En gång avhoppade sångaren Cronos är ske är det något i vattnet. Sverige är fullt REBECKA TÖRNQVIST idag enda kvarvarande originalmedlem. av glada amatörer, men det är under åren Melting into Orange Kanske därför som Metal Black låter riktigt landets nordligare orter som genererat EMI bra? Det låter hur som helst som den ur- skinande akter såsom Superscientifi ku och Minns att jag slogs av hennes röst och metall som formades på 80-talet. Inte den den hyllade producenten Soul Supreme. Ur frasering första gången jag hörde henne. där falangen som har kommersialiserats av Umeås moln av björkpollen kliver nu duon Det var länge sedan nu, åtminstone om H&M och andra, utan snarare den råa de- Trainspotters. De 19- och 17-åriga rap- man ska se det ur ett artistperspektiv. Kan- len av hårdrocken som vi fans fortfarande parna Rewindable och George Kaplan bju- hända en femton år sen. Något år innan får ha för sig själva. der upp till klassisk battlerap på det 500 första plattan, liveinspelning på radion, Produktionen har också hämtat inspira- exemplar limiterade Obstacles Mixtape. tror jag. Men minns framförallt att jag lade tion från 80-talets analoga ljudbilder; det Efter ett tungt svängigt intro är namnet på minnet för att jag skulle kunna är småslarvigt, rökigt och instängt. De låtar Trainspotters tydliga intention att under kolla upp henne om det dök upp någon på Metal Black som är mest hårdhudade är 23 spår huvudsakligen roa och själva bli platta. Och jag väntade. Och till sist kom Lucifer Rising, Assassin och House of Pain roade. Sloppy Seconds vittnar om missöden den. A Night Like This. Så tråkig, så långt som osar Prong från början till slut. Min med damer medan L.G.F.U., i sin betydelse från det jag hört, så fjärran de hypnotiska favvis är ändå Hours of Darkness som visar ”Lets Get Fucked Up”, innefattar tomma stämningar jag hade förknippat henne att dagens Venom är bättre musiker än det buteljer och starkt röka. med. Sån besvikelse. Och trots att jag ju Venom som härskade 1982. Trainspotters stora styrka ligger i deras kan höra rösten och vad den kan göra, En sak har jag svårt för – jag undrar förmåga att kunna plocka ut olika produ- saknar jag ständigt detta första ögonblick i vilken värld tomtarna i Venom lever i. centers allra fi naste praliner. De tycks inse av total hänförelse. Deras texter är infantilt löjliga i allt deras fördelen med olika personers musiktill- Jag har sedan dess tyckt att Rebecka snack om djävlar, ondska och död. Men försel – och kommer i framtiden därför alltid känts för sval, för anpassad, på skiva. Cronos, alias Conrad Lant, är numer 43 år förhoppningsvis ömt vårda sin vänskap Faktiskt fram till nu, när det verkar som att gammal och har inga illusioner – han vet med främst RobinBanks och DJ Ljudas. modet fi nns att ta sig ut på lite mer icke vad som säljer en Venomplatta. Dessa båda producenter ger mot plattans självklara marker. Låtarna, men framför Torbjörn Hallgren slut Trainspotters deras ultimata sound på allt ljudbilden och arrangemangen, känns remixerna av L.G.F.U. och Hype Us. Bortsett lite annorlunda, lite fräschare, inte lika från ett smärre minus för Trainspot- välpolerade med tristess. Och det får mig ters stundtals alltför svensk-klingande också att spetsa öronen, att lyssna lite mer, Groove 3 • 2006 / övriga recensioner / sida 12
THE VINES Ljudbilden på Let it Roll är något tyngre Frontmannen Miles Hunt spenderade Vision Valley än på exempelvis Regard the End från 2003 en tid på 90-talet som klart kunnig och in- CAPITOL/EMI som var en helt igenom lågmäld historia. satt programledare i MTV:s alternativpro- Dessa (fortfarande) unga färskingar från I titelspåret fl äskas det på ordentligt gram 120 Minutes. Därefter frontade han Australien klämmer på sin tredje platta ur redan från första tonen likt en kaotisk en trio som jag dock inte minns namnet sig ett gäng Nirvana-luktande rockrökare Tindersticks-låt. Och poptrumpeten i Crush på. Men att det skulle komma nytt album (Nothin’s Coming, F*k Yeh, Gross Out, Any- är nog det muntraste som letat sig in i en med Wonder Stuff trodde jag inte fanns sound), någon kalifornisk popmysmelodi WGC-låt. Men på det stora hela är plattan på kartan. Och frågan är om det behövdes (Candy Daze), stadiumballad (Going Gone) lika trögfl ytande som sirap. Det är hyfsat – Construction for the Modern Idiot var en och diverse klassiska rocksvängiga ton- bra, men säger mig inte så mycket. nästan klockren pärla och bra epilog för gångar. Låtarna är oftast korta och koncisa Annica Henriksson bandet. Deras poppiga rocksound hade med skeva detaljer som gör att man inte HANK WILLIAMS III tagits till sin mest lyckade spets. Vilket riskerar att tröttna på dem med en gång. Straight to Hell syns klarare genom Suspended by Stars Tyvärr blir innehållet magert när någon CURB/WARNER som mest känns tråkig och innehållslös. kort vers eller två är allt man erbjuds Det konstiga med den här dubbelskivan De förtjänas att bli ihågkomna för bättre innan refrängen anländer för att avsluta är inte den honkytonk som fi nns på skiva insatser än detta dussinverk… låten. Men som Nirvana-efterföljare är de ett. Hank III sjunger låtar om att dricka al- Niklas Simonsson inte pjåkiga. kohol, bli hög och hur det är att vara släkt HAWKSLEY WORKMAN Gary Landström med en countrylegend. Hank III och farfar Treeful of Starling VOOMVOOM Hank Williams verkar leva ungefär samma UNIVERSAL Peng Peng liv. I alla fall på skiva. Det underliga är Det är givetvis inte deras avsikt att gå !K7/BORDER det 42 minuter dolda spåret på skiva två. lyssnarna på nerverna. Vissa artister På pappret borde samarbetet vara ganska 42 minuter absurd country. Nedstämda kan bara inte rå för det. Och står man klart. Så där som när Bengt-Åke tar ut för- gitarrer, konstiga samplingar av rusande inte ut mer än en låt eller två spelar det stafemman och sätter Sudden och Foppa tåg, rinnande vatten och skrattande barn. faktiskt ingen roll hur begåvade de är. Och tillsammans. Nu funkade det ju sist, men Texter som handlar om ensamhet, laddade begåvning är ingen bristvara för kana- det är långt ifrån alltid som papperssamar- pistoler och hur hans liv gått upp i rök. densiske sångaren/låtskrivaren Hawksley beten blir bra i verkligheten. Straight to Hell är det mest schizofrena Workman. Däremot var storbolagsdebuten I VoomVooms fall är det precis tvärtom. stycke musik jag hört på länge. Antingen Lover/Fighter omöjlig att lyssna på i mer än Christian Prommer och Roland Appel från är det gjort av en fradgatuggande stolle någon minut utan att rysa. I det avseendet Fauna Flash/Trüby Trio bildar en skojfrisk från Nashville eller så är det Messias själv är uppföljaren Treeful of Starling identisk. trio med Peter Kruder från Kruder & som lärt sig spela gitarr. Oavsett är det För trots att den svulstiga produktionen Dorfmeister/Peace Orchestra 2006. Idén ett mycket intressant dokument. Och vad bantats ner rejält är det fortfarande lär dessutom ha kommit på Compost-bos- betyder de tre spikarna på omslaget? hela tiden lite för mycket. Det är för sen Michael Reinboths bröllop för åtta år Per Lundberg GB mycket glimten i ögat, för mycket att han sedan. På pappret ser det hemskt ut. Men WINTERPILLS oupphörligen med frasering, akrobatisk faktum är att det funkar så oerhört mycket Winterpills sång och tokroliga arrangemang söker bättre i praktiken. Det sköna är att de SIGNATURE SOUNDS RECORDINGS lyssnarens blick för att hon ska höra varje slutat fokusera på att göra knarkiga down- Winterpills debutalbum utger vintriga, liten vändning i hans fi nstämt naivistiska tempobeats och börjat snegla på electro harmoniska och melankoliska vibrationer Stephen Foster-pastischer – inte i närheten och techno i stället. Det funkar mycket som förlöper oerhört mjukt. Alla tanke- lika 1800-tal som han inbillar sig – och bättre. Förutom de töntiga namnen bom- fyllda sinnestämningar, vilka man fylls tillskruvat banala texter. Istället för en bom och pangpang och mina förhandstvi- med via bandets musik, bidrar till att man Rufus Wainwright utan operafetischen så vel är det här en riktigt bra skiva. prioriterar sängen före slitsamma sysslor blir han den irriterande typen med gitarr Mats Almegård som diskning, dammsugning och i värsta på efterfesten. Och då spelar det, som alla SYLVIA VRETHAMMAR fall sitt eget jobb. vet, ingen roll vem han är eller hur duktig Champagne Northamptonbandets melankoliska han råkar vara. Efter fem minuter önskar SONET/UNIVERSAL indierockpop påminner om artister som El- alla att han bara ville hålla käften. Det har funnits något med Sylvia Vretham- liott Smith, José González och Nick Drake. Dan Andersson mar jag inte riktigt kunnat förlika mig Winterpills är som bäst när ledsångaren YOUNG PEOPLE med. Jag vet inte riktigt vad det är, men Philip Price starka röst möter Flora Reeds All at Once något som gjort att jag inte kunnat med mjuka stämma i låtarna Laughing och TOO PURE/PLAYGROUND hennes inspelningar. På ett sätt känns det Cranky. Prices stämma kan jämföras med Angeleno Jarrett Silberman och Katie i alla fall skönt att kunna göra upp med Elliott Smiths röstläge. Om man sänker Eastburn visar tydligt på Young Peoples ett av sina spöken, för inget av det kan takten i Pills for Sara är låten i stor liknelse tredje album att bra musik kan skapas jag upptäcka på Champagne. Det kanske med José González hit Heartbeats. med hjälp av den lokala brevbäraren. Sen har att göra med att Sylvia anammat Vill du komma bort från radions senaste skivsläppet War Prayers har band- den allestädes varande loungejazziga stil stressiga discofunk, och prioritera mer tid medlemmarna hunnit sprida ut sig i det som i sig håller på att bli en armada, en till dig själv och dina känslor, är plattan stora landet i väst samt minimeras, då Jeff invasionsstyrka av musik intagandes det suverän. Rosenberg valde studierna före musiken. offentliga rummet. Martin Enander Det som blivit kvar är en duo som visar att I och för sig rätt positivt, men jag kan WISHBONE ASH allt inte behöver bygga på slit i replokalen. inte hitta något som sticker ut, något som Clan Destiny Stina Nordenstam är bara en av många går utöver det vanliga och vardagliga, hur EAGLE/PLAYGROUND som visat att ett vardagsrum har mycket glamouröst det än försöker vara. Kompe- Wishbone Ash fi rade 35-årsjubileum förra att erbjuda till en skivas ljudbild. Det som tent, lyhört – javisst. Men utslätat. Och jag året och det har blivit en hel del skivor un- kommer ut ur högtalarna, och inte minst hade hellre, alla dagar i alla veckor, tagit der karriären. I historieböckerna beskrivs ur ett par stora lurar, är känslan av att en utslätad Sylvia Vrethammar istället för de ofta som pionjärer av det så kallade själv fi nnas på plats. Att sedan veta att Ka- den jag haft spökande i mitt bakhuvud twin-guitar soundet som senare plockats tie byggt upp sin del av låtarna genom att tidigare om det inte vore för den gräsliga upp av bland andra Thin Lizzy, Iron Mai- låta morgonpromenaderna i någon park versionen av The Long and Winding Road den och Alabama Thunderpussy. i New York vara hennes inspiration och som dyker upp. För där blir det dött lopp. Clan Destiny bjussar på ett fl ertal studio skapar ännu större nyfi kenhet. Med Magnus Sjöberg härliga låtar där tvillinggitarrerna är Jarretts förmåga att hitta alla försvunna WILLARD GRANT CONSPIRACY signifi kanta. Största överraskningen är pusselbitar har han sedan låtit sina fi ngrar Let it Roll ändå avslutande Motherless Child som inte glida över instrument för att sparsamt GLITTERHOUSE/PLAYGROUND ens självaste Blind Boys Of Alabama hade placera dem på rätt ställe. WGC:s Robert Fisher sjunger med en behövt skämmas för. Att kontakten ofta minskas när man mullrande Nick Cave-stämma men ser Roger Bengtsson bor en bit ifrån varandra är de fl esta av oss ut som Michael Moore – dock i tvåfärgat THE WONDER STUFF medvetna om. Det som dessa personer har tomteskägg och med mungiporna pekande Suspended by Stars ihop är ett bevis på att det inte behöver nedåt. De övriga 25-30 medlemmarna i REINCARNATE/BORDER kännas eller märkas om du alltid låter bandet kommer och går beroende på om Se där, visste inte ens att britterna hjärtat fi nnas kvar. de har tid. Den här gången har exempelvis återförenats. Och så dyker Suspended by Samuel Olsson Steve Wynn och Chris Eckman haft en Stars upp – lagom till att fi ra bandets 20: lucka i sina scheman och bidrar på olika e födelsedag. sätt. Groove 3 • 2006 / övriga recensioner / sida 13
ROB ZOMBIE Educated Horses UNIVERSAL En minst sagt ovanlig sampling inleder plattan – och frågan är hur många som känner igen tonerna från Terminator 2- soundtracket på instrumentala Sawdust in the Blood? Eller för den delen hur många som känner igen Rob Zombie nu för tiden. I dagsläget låter han mer som Rammsteins lugnare lillbrorsa än under sina slamriga år i semi-industriella White Zombie. Betyd- ligt softare, och frågan om vad som fi nns kvar när det mer chockerande skalats bort är klart berättigad. The Scorpion Sleeps är i det närmsta ren pop som försökt klä sig i hårdare utstyrsel. Let it All Bleed Out en rockig stänkare med Mansons syntmattor och tuggande riff. Mer sådant hade varit att önska. För även om albumet inte är dåligt så tål ju inte alla en omställning till det mer normala eller anpassning efter gängse normer. Ingen skam i att utvecklas – den gode Rob lär dock ändå behöva ett par plattors utforskning till på sig. Educated Horses lämnar en del att önska. Niklas Simonsson ÖSTEN MED RESTEN Kakor, kvinnor & UFO:n STARTKLART RECORDS Det fi nns väl ingen som inte känner till dem, åtminstone till namnet. Den klas- siska svenska schlagerns, i alla fall medialt, idag främsta företrädare. De som, med all rätt, har klippkort till den svenska uttagningen till Melodifestivalen. Och här förväntar man sig inga överraskningar, och det har man inga anledningar att göra heller. I sin genre ändå riktigt bra, tralligt och genomtänkta texter, men ofta lite väl moget och lite väl förutsägbart, precis som hela genren föreskriver. Som liten bonus en liveversion av stora hiten Hon kommer med solsken. Magnus Sjöberg