Bebyggelsehistorisk Tidskrift Nr 71/2016

Bebyggelsehistorisk tidskrift Bebyggelsehistorisk tidskrift

är Nordens största vetenskapliga Bebyggelsehistorisk tidskrift inom det bebyggelsehistoriska området. Tidskriften utges med Nr 71/2016 två nummer per år av Föreningen tidskrift Bebyggelsehistorisk tidskrift. Se även www.bebyggelsehistoria.org

OMSLAGSBILDEN: Slakthusområdet i Enskede 2015 med Globen, shopping och kontor i fonden. Till vänster i bilden det före detta slakthuset för storboskap och längre Bebyggelsehistorisk tidskrift bort hudboden och tarmrenshuset som i kommande stadsomvandling är tänkta för småbutiker och restaurang, www.bebyggelsehistoria.org liksom platsen framför dem för torg med uteserveringar. foto: Mattias Ek, Stadsmuseet i Stockholm.

Manus eller frågor kan skickas till: BAKSIDESBILDEN: Ett besökande par på väg in i Bur- [email protected] meisterska huset. Sommaren 1993 var den sista sommaren huset användes som turistbyrå. Burmeisterska huset blev byggnadsminne 1994 och är numera öppet endast Författarinstruktion och information om utkomna nummer vid Gotlands museums guidade visningar. foto: Visby finns på tidskriftens hemsida www.bebyggelsehistoria.org landsarkiv, odaterat. 2016nr 71 issn 2002–3812 I DETTA NUMMER: Senaste nytt från Paris • Konstruktionen av en minnesplats – Burmeisterska huset i Visby • En stad i Europaklass – Stockholm bygger slakthus i Enskede • Geologisk bebyggelsehistoria – om sockelsten i Göteborgs innerstad • DEBATT: Nobel Center – ett hot mot riksintresset Stockholm • Kyrkbyn som mål för framtida kulturreservat Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 71 • 2016

paul agnidakis & anders houltz (red.) Bebyggelsehistorisk tidskrift Bebyggelsehistorisk tidskrift utges av den för ändamålet stiftade föreningen Bebyggelsehistorisk tidskrift. Tidskriften utkommer med två nummer per år. Varje nummer redigeras av därtill utsedda redaktörer. Härvid medver- redaktionens adress kar också tidskriftens redaktionskommitté som innehåller företrädare för Ekonomisk-historiska institutionen, en rad ämnen. Recensionsavdelningen i tidskriften handhas av en särskild Uppsala universitet recensionsansvarig. Box 513 751 20 Uppsala www.bebyggelsehistoria.org Samtliga vetenskapliga artiklar i numret är peer review-bedömda. e-post: [email protected] Tidskriften är indexerad i IBA International Bibliography of Art, EBSCO Art & Architecture Index samt recensioner Eva Löfgren EBSCO Art & Architecture Complete (innehåller artiklarna i fullängd). e-post: Rankad 1 i Database for statistikk om høgre utdanning (dbh), Norge. [email protected] prenumeration och distribution Eddy.se ab redaktionskommitté Box 1310 Göran Ulväng, Uppsala universitet, ordf., ansvarig utgivare 621 24 Visby Paul Agnidakis, Uppsala universitet Telefon 0498-253 900 Joakim Hansson, Uppsala universitet, Campus Gotland e-post: [email protected] Sofia Holmlund, Stockholms universitet prenumeration för 2016 kan teck- Anders Houltz, Centrum för Näringslivshistoria, Bromma nas på tidskriftens ordersida http:// Emilie Karlsmo, Uppsala universitet bht.bokorder.se eller via e-post Magnus Källström, Riksantikvarieämbetet, Stockholm [email protected] eller telefon Jesper Larsson, Sveriges Lantbruksuniversitet, slu, Uppsala 0498-253 900, fax 0498-249 789. Eva Löfgren, Göteborgs universitet En årsprenumeration kostar 450 kr Fredrika Mellander Rönn, Tyréns, Stockholm inkl. moms. Catharina Nolin, Stockholms universitet lösnummer och äldre nummer Hedvig Schönbäck, Stadsmuseet i Stockholm beställs på samma sätt via e-post Sara Westin, Uppsala universitet eller telefon/fax. Anders Wästfelt, Stockholms universitet Lösnummerpris 225 kr + porto. © Respektive namngiven författare advisory board grafisk form, teknisk redaktör Mia Åkerfelt, Åbo Akademi, Finland; Renja Suominen-Kokkonen, Helsing- Elina Antell, Uppsala fors universitet, Finland; Lena Liepe, Oslo universitet, Norge; Frode Iversen, Kulturhistorisk museum, Oslo, Norge; Svava Riesto, Köpenhamns universi- engelsk översättning tet, Danmark; Ulla Kjær, Nationalmuseum, Köpenhamn, Danmark. Aidan Allen, Stockholm

tryck redaktörer för detta nummer Bulls Graphics AB, Halmstad, 2015 issn 0349−2834 Paul Agnidakis Anders Houltz Institutionen för kulturantropologi Centrum för Näringslivshistoria Tryckt med bidrag från och etnologi Grindstuvägen 48–50 Vetenskapsrådet Uppsala universitet 167 33 Bromma Torsten Söderbergs stiftelse Box 631 [email protected] Handelsbankens forskningsstift elser 751 26 Uppsala [email protected] Innehåll

5 Stadsrummet reflekterar tiden av Paul Agnidakis & Anders Houltz 7 Senaste nytt från Paris Ett brev från ornamentbildhuggaren Jean Baptiste Masreliez 1784 av Ingrid Sjöström 22 Konstruktionen av en minnesplats: Bruket av Burmeisterska huset i Visby av Mattias Legnér 42 En stad i Europaklass Stockholm bygger slakthus i Enskede av Mari Ferring 59 Geologisk bebyggelsehistoria — om sockelsten i Göteborgs innerstad av Erik Sturkell, Ulrich Lange, Thomas Eliasson & Md. Tariqul Islam idé & debatt 72 Nobel Center — ett hot mot riksintresset Stockholm av Kristina Berglund 78 Kyrkbyn som mål för framtida kulturreservat — ett angeläget kulturarvsprojekt av Martin Giertz

aktuellt 87 Brandförsäkringsverkets arkiv: 230 år av bebyggelsehistoria digitaliserat och sökbart av Anders Houltz recensioner 88 fredric bedoire, Den svenska arkitekturens historia 1000–1800, 1800–2000 av Leif Jonsson & Kristian Berg 90 caspar jørgensen & morten pedersen (red.), Industrial Heritage in Denmark. Landscapes, Environments and Historical Archaeology av Gabriella Olshammar 93 anna storm, Post-Industrial Landscape Scars av Caspar Jørgensen 95 joakim hansson, Komfort framför allt, men även nytta och nöje — teknik, apparater och redskap i byggnader före andra världskriget av Henrik Ranby Inbjudan (Call for Papers) temanummer om trä, bht 74/2017

Trä är ett av den skandinaviska byggnadstraditionens mest utmärkande inslag. I såväl enkla lador som påkostade slott har trä fungerat som ett mångsidigt material i allt från stom- mar till dekorationer. Idag ser vi ett nytt intresse för trä som byggnadsmaterial i både bostadshus och monumentala byggnader. Bebyggelsehistorisk tidskrift vill med sitt temanummer om trä, som utkommer under hösten 2017, upp- märksamma de mångfasetterade sätt på vilka trä använts och används i bebyggelsen och efterlyser nu artikelförslag på temat. Kallelsen är avsiktligt öppen för att inspirera och samla så många perspektiv som möjligt. Artikelämnen kan exempelvis omfatta trä i bebyggelse, trä i inredning, gamla och nya metoder i trähantverk, hållbarhetsaspekter på trä samt upplevelser av trä i byggande och inredning. Skribenter inbjuds att inkomma med förslag till vetenskapliga artiklar, debattartiklar och essäer men också recensioner på detta tema. Vi accepterar manus på danska, norska, svenska och engelska. Alla artiklar kommer att genomgå sedvanlig peer review-granskning. Artikelförslag omfattande maximalt 300 ord lämnas senast den 15 augusti 2016 till redaktionen på red@bebyggelsehistoria.org. Vi kan också svara på eventuella frågor kring uppropet. Manus skall vara redaktionen tillhanda • senast den 15 mars 2017. Stadsrummet reflekterar tiden

id varje given tidpunkt har rådande ideal och värderingar fått sätta sin prägel på stadens rum och dess byggnader. Just stadens V utformning och bebyggelse utgör ett tema som förenar flera av artiklarna i detta nummer. Därtill uppmärksammas processer över tid och växelverkan mellan olika nationella och internationella stadsrum. Processerna omfattar både kontinuitet och förändring av stadsrum- mets bebyggelse: de bakomliggande idémässiga influenserna, kopplade till tekniska innovationer och enskilda trendsättare, samt de konkreta praktikerna. Vidare berörs utveckling och användning av skiftande material i stadsbebyggelsen, men även hur utformning och materialbruk omgärdats av föreställningar kring staden som en betydelsefull lokal plats att leva och verka i. Och i förlängningen — hur staden blir en symbol för den framväxande nationalstaten. I den första artikeln, av Ingrid Sjöström, är det förmedlingen från ett kulturellt och urbant centrum till en relativ periferi som behandlas. Sjö- ström utgår ifrån ett brev, daterat 1784, i vilket ornamenthuggaren Jean Baptiste Masreliez rapporterar hem till Stockholm och brodern Louis från dåtidens trendhuvudstad, Paris. Med brevets hjälp ger Sjöström en inblick i det sena 1700-talets konstnärsliv, dess inspirationskällor och samvaro med viktiga beställare. Inte minst visar hon hur viktigt det var, då som nu, att hålla sig à jour med de tekniska nymodigheterna inom sitt område — att tillägna sig nya kunskaper och att förvalta dem väl. Från Paris tog Masreliez den nya dekortekniken pastellage, som han senare framgångsrikt etablerade i Sverige. Förändrat bruks- och symbolvärde över tid diskuterar Mattias Leg- nér i sin artikel om Burmeisterska huset i Visby. Denna fyrahundra- åriga byggnad har kommit att tillmätas status som en historiskt betydelsefull minnesplats i staden och omväxlande fungerat som bland annat privatbostad, museum, restaurang, turistbyrå samt på senare tid ett center för Visby världsarv. Samtidigt har minnesplatsproduktionen av huset resulterat i en utplåning av olika bruks- och symbolvärden till förmån för en mera enhetlig och onyanserad gestaltning, som ska till- godose lokal, nationell respektive global minnesplatsproduktion och därtill kommersiella intressen. Effekterna har visat sig vara att vissa tidsperioder och funktioner i husets historia valts ut och gestaltats på bekostnad av andra. Marie Ferrings artikel handlar om Stockholms slakthusområde, som uppfördes i Enskede vid 1900-talets början och var i drift fram till

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 5 1900-talets slut. Artikeln tar fasta på hur slakthusanläggningens bruks- och symbolvärde förändrats processuellt under denna period. Från att till exempel inledningsvis ha framstått som en manifestation av det moderna samhället, som erbjudit stockholmarna god hygien och ef- fektivitet i fråga om slakt och köttproduktion, kom området under den sista tiden att utgöra en marginaliserad plats i stadens utkant. Läsaren får bekanta sig med såväl nationella som internationella händelser och nyckelaktörer som på olika sätt har inverkat på slakthusets narrativitet, från uppförande till drift och nedläggning. Erik Sturkell, Ulrich Lange, Thomas Eliasson och Md. Tariqul Is- lam har i sin artikel en tvärvetenskaplig ansats som ännu är ovanlig i bebyggelsehistorisk forskning. Artikeln bygger på undersökningar av samtliga hus i centrala Göteborg med natursten i sockeln från 1800 till 1944. I artikeln identifieras fem dominerande typer av bergarter. Två av dem är från närområdet medan de tre andra har transporterats till staden. Utvecklingen från lokala stenbrott till sten hämtad från andra platser går, som författarna visar, hand i hand med 1800-talets infrastrukturella utbyggnad och etablering av industriella stenbrott. Samtidigt är bilden allt annat än entydig: lokalt bruten sten fortsatte att spela en viktig roll långt in på 1900-talet. Artikeln visar nya möjliga forskningsfält i gränssnittet mellan de traditionella: Hur kan kombina- tioner av naturvetenskaplig och kulturhistorisk kunskap stärka bebyg- gelseforskningen? Debattsektionen tar upp två aktuella frågor med stark koppling till samhällsplanering — den ena knuten till staden, den andra till landsbygden. Kristina Berglund riktar skarp kritik mot planerna på ett nytt Nobelcenter på Blasieholmen i Stockholm. Detta omdiskuterade projekt är enligt Berglund ett uttryck för fartblindhet och okänslighet i stadsförnyelsen och står i direkt konflikt med riksintresset. Hon fram- håller raden av kritiska yttranden från centrala instanser i detaljplane- processen och manar till eftertanke i hanteringen av en av huvudsta- dens viktiga platser. Martin Giertz uppmärksammar sockenkyrko- och prästgårdsmiljöer och deras kulturhistoriska betydelse. Han föreslår satsningar på inventering men också inrättandet av kulturreservat kring dessa miljöer i hela landet för att bevara och uppmärksamma det nationella kulturarvet kring kyrka, skola och prästgård på landsbygden. I spänningsfältet mellan kontinuitet och förändring ger stadens rum uttryck för de rådande idealen. 1700-talets modernitet kunde definie- ras med utgångspunkt från stilideal hämtade från Paris; vid sekelskiftet 1900 kunde en hygienisk slakterihantering framstå som sinnebilden för framtidens stad medan ett gotländskt borgarhus fick illustrera dröm- men om det förflutna. Är det symbolbyggnader som det projekterade Nobelcenter som ska förkroppsliga vår tids ideal?

Paul Agnidakis & Anders Houltz

6 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 Senaste nytt från Paris Ett brev från ornamentbildhuggaren Jean Baptiste Masreliez 1784

av Ingrid Sjöström

m bebyggelsehistoria omfattar all byggd miljö, från stadslandskap och O kulturbygd till enskilda hus och rum, så kan det vara av intresse att ägna sig något åt de allra minsta enheterna i denna sfär, näm- ligen listverk i rumsinredningar. Detta noga reglerade system av kolonnordningar, profiler, omfattningar, friser och fotpaneler brukade res- taureringskonstens portalfigur Ove Hidemark sammanfattande kalla ”snickerikultur”, det som redan i Vignolas lärotraktat kallades ”byggnads- konstens bokstäver”.1 Inspirerad av Hidemark djupstuderade Stefan Günther interiörkonstens minsta beståndsdelar och lade 2006 fram sin väldiga avhandling om inredningskonsten från Vitruvius till Tessin (d.y.).2 Behärskning av detta alfabet var en självklarhet för alla arkitekter långt efter Tessin d.y. En av 1700-talets mästare i denna gren var Jean Baptiste Masreliez. Ett tidigare inte publicerat brev från honom berättar en del om snickerikulturens praktik och annat om vad som tilldrog sig i Paris bland 1780-talets konst- närskretsar.3 Bland annat berättar Jean Baptiste om en ny ytterst intressant metod att utföra just listverk, det som senare kom att benämnas pastellage. Genom brevet får man en intressant inblick i hur tidens konstnärer sökte nya tekniska lös- ningar och svartsjukt bevakade sina yrkeshem- ligheter. Tillgång till väsentlig information om nyheter och ett brett kontaktnät med kollegor, beställare och inflytelserika kulturpersonligheter både i hemlandet och utomlands var avgörande för att nå framgång. För att förstå de miljöer figur 1. ”Snickerikultur”, plansch av Ove Hidemark. Kulturmiljövård som i det sena 1700-talet skapades i Sverige och nr 1 1994.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 7 ingrid sjöström

för att kunna vårda och restaurera dem på ett om tidens parisiska kulturliv och även skildra adekvat sätt är det viktigt att känna till hur man brevets adressat och Jean Baptistes förhållande resonerade och arbetade, från den övergripande till denne. rumsplaneringen ned till minsta detalj. Artikeln söker belysa dessa aspekter. Jean Baptiste Masreliez brev ger en rundmål- En autografsamlares brev ning av vad som sker i Paris 1784 av intresse Bland de många stora brevsamlingarna i Kung- inom konstvärlden, och innan vi här går när- liga biblioteket i Stockholm finns även autograf- mare in på hans rapport om pastellagets teknik samlingar, där samlaren sökt kända personers och användning ska vi ta del av hans reflexioner signaturer snarare än sammanhängande sviter av

figur 2. Faksimil av en sida av J.B. Masre- liez brev. Kungl. biblioteket.

8 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 senaste nytt från paris brev. En av dessa autografsamlare var Bernhard Kempe, en framgångsrik affärsman i Härnösand tillhörande den förmögna Kempesläkten. När han dog 1908 donerade hans arvingar den stora autografsamlingen till KB, tillsammans med en handteckningssamling.4 Hur och när Kempe fick tag i sina autogra- fer är inte närmare känt, men han köpte ofta på auktioner och från andra samlare. För mig som intresserar mig för bröderna Louis och Jean Baptiste Masreliez var det spännande att i bibliotekets katalog hitta två objekt tillskrivna Louis Masreliez i Kempesamlingen. Det ena var ett kort odaterat brev till Elias Martin, där Louis ursäktar sig för att han på grund av plågsam gikt inte kunnat anta vännen Martins inbjudan till samkväm med bland andra Sergel. Det andra brevet, fyra sidor långt, riktas till ”Mon cher ami”, är daterat Paris den 27 maj 1784 och undertecknat endast med ”Masreliez”. Om nu Kempe tittat lite närmare på de två breven skulle han redan av handstilarna kunnat förstå att de inte kunde vara av samma hand. Kände han till något om de två brödernas lev- figur 3. Denna kritteckning föreställande Jean Bap- nadsomständigheter hade han också kunnat tiste Masreliez är troligen utförd av Elias Martin på konstatera att Louis 1784 sedan ett drygt år 1790-talet. Svenska Porträttarkivet. var hemma i Stockholm efter sin tolv år långa utlandsvistelse i Frankrike och Italien, medan däremot brodern Jean Baptiste sedan någon må- bli historiemålare, Jean Baptiste för att följa i nad var just i Paris. Han var ditsänd för att un- faderns spår som skulptör. Modern dog redan dersöka de senaste trenderna inom inrednings- 1762. konsten med anledning av de pågående stora Det är alltså Jean Baptiste som hållit i pen- inredningsarbetena för den kungliga familjen på nan och på inte helt perfekt franska skrivit det Stockholms slott och på andra residens. långa brevet. Han växte upp i Stockholm i en Men Kempe gjorde sina förvärv då de två tvåspråkig miljö, men drillades kanske inte så bröderna ännu var relativt okända. Först 1923 mycket i stavning av faderns modersmål. Vem kom Carl David Moselius avhandling om Louis, är då ”Mon cher ami”? Av innehållet framgår brodern Jean Baptiste och fadern Adrien Masre- att det är just till brodern Louis brevet är riktat, liez.5 Moselius fördjupade studierna om framför även om Jean Baptiste aldrig nämner honom vid allt Louis i en rad senare skrifter.6 Därefter har namn eller kallar honom bror. Däremot ber han flera böcker kommit om familjen, främst av Gö- honom omfamna ”vår far” och försäkra denne ran Alm.7 Bägge bröderna behandlas utförligt i om all sonlig respekt. För att spara tid — skriver boken ”Haga — ett kungligt kulturarv”, särskilt Jean Baptiste — skickar han brev ömsom till fa- av Stina Odlinder Haubo.8 Pappa Adrien Masre- dern, ömsom till brodern, eftersom han vet att liez var en skicklig ornamentbildhuggare i Paris de brukar visa breven för varandra. Han skriver som kallades till Stockholm för inredningarna också att han stortrivs i Paris: det skulle vara på Stockholms slott 1748. De båda begåvade sö- rena paradiset — om bara fadern och brodern nerna skolades tidigt av Adrien; Louis för att också vore där.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 9 ingrid sjöström

figur 4. Ritning av Jean Baptiste Masreliez av fönsterväggen i ”Premier Cabinet après la Salle aux Colonnes dans le Chateau de Stockholm”, 1784. Inredningen utfördes, men kort därefter slogs rummet samman med det intilliggande (tillsammans nuvarande rum 126) och nyinreddes. De eleganta men sparsmakade listverken och dekoren över spegeln är typiska för Jean Baptiste Masreliez och tidens franskinspirerade förnäma inredningar. Slottsarkitektkontoret. figur 5. Porträttmedaljong 1807 föreställande Louis Masreliez, av Johan Niclas Byström. Kopia i trapphallen, Masreliezrummen i Gamla stan. foto: Staffan Johansson.

Två bröder i karriären När Jean Baptiste skrev sitt brev, i maj 1784, var han 31 år gammal och brodern Louis sju år äld- re. Den yngre brodern hade redan gjort komet- karriär: han hade tidigt assisterat fadern i inredningsarbetena på slottet och efterträtt honom som kunglig ornamentsbildhuggare 1778. Han arbetade med både fast inredning och möbler. Redan 1770–73 hade han varit på studieresa i Paris. Han blev rekordung lärare i ornaments- ritning vid Kongl. Målare och Bildhuggarakade- mien (Konstakademien) 1776, och blev ledamot i akademien 1783 och professor 1790. Han hade arbetat i en rad av de stora praktrummen på slottet, bland andra Gustav III:s och Sofia Mag- dalenas respektive paradsängkamrar samt Pelar-

10 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 senaste nytt från paris

figur 6–7. Salen i Masreliezrummen, Gamla stan, med inredning av Louis Masreliez ca 1792–93 och rikt listverk både i trä och i pastellage. De utförande konstnärerna och hantverkarna har ej kunnat fastställas. foto: Staffan Johansson. salen och Lilla Galleriet (nuvarande Bernadotte- och barockens konst, främst i Rom, studier som galleriet). Han stod formellt under ledning av de avspeglas i de tusentals skisser och avbildningar ledande arkitekterna på slottet, Jean Eric Rehn som finns bevarade i Nationalmuseum och i och Carl Fredric Adelcrantz, men fick verka re- andra arkiv11. När han äntligen kom hem med lativt självständigt. När han sändes till Paris för förhoppningen att få använda sin begåvning och andra gången var det för att uppdatera sig i den sitt insamlade studiematerial till stora uppgifter stramare klassicism som nu slagit igenom i de som historiemålare var efterfrågan svag. Ungefär franska kungliga miljöerna.9 Direkt efter hem- samtidigt som han återkom till Stockholm reste komsten fick han nya viktiga uppdrag både på Gustav III ut på sin italienska resa. Inga kungliga Haga och i hertig Fredrik Adolfs Tullgarn.10 beställningar nådde Louis så länge kungen var Louis däremot hade bara börjat sin bana. borta. Louis arbetade på en stor komposition Han utnämndes visserligen 1784 till professor kallad Alcestes död, en dramatisk scen som han vid Konstakademien men hade ännu få uppdrag. höll på med i flera år och hade tänkt lämna som Den långa utlandstiden hade utnyttjats för oer- receptionsstycke till Konstakademien. Målning- hört grundliga studier av antikens, renässansens en behölls dock i släkten.12

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 11 ingrid sjöström

Louis insåg snart att möjligheterna till fram- om nyckelpersoner i det franska och svenska gång låg inom den dekorativa inredningskon- kulturlivet. sten, inte inom historiemåleriet. Som många Clairisseau kan inte vara någon annan än forskare har påvisat började han redan det sista Charles-Louis Clérisseau (1721–1820), en av de året i Rom orientera sig mot den dekorativa ledande franska inredningsarkitekterna, som konsten. 13 I Stockholm fick han det första året 1778 gav ut ett planschverk med arabesker.18 Clé- flera uppdrag inom denna nya genre för förnä- risseau studerade i Rom från 1751 och influera- ma privatpersoner: en fris för en brukspatron des av Piranesi. Liksom denne gjorde han stor Peyls hus vid Gustav Adolfs torg och två dörr lycka med sina vedutor av antika ruiner. Han överstycken för greven, skalden och kanslipresi- var i flera omgångar i England, där han bland denten Gustaf Philip Creutz, som 1783 återvänt andra påverkade de framgångsrika inrednings- till Stockholm efter sina år som ambassadör i arkitekterna bröderna Robert och James Adam. Paris.14 Även familjerna Bielke på Sturefors och Clérisseaus inredning i ett privatpalats tillhörigt af Ugglas på Forsmark gjorde beställningar.15 För Laurent Grimod de La Reynière i Paris 1775 anden förmögne kramhandlaren Wilhelm Schvardz ses vara den första nyklassicistiska inredningen inredde han en ännu välbevarad lägenhet i Gam- i Frankrike. Palatset är rivet, men dekoren be- la stan på Salvii gränd, som går under benäm- varad i avbildningar. Kontakten med Clérisseau ningen ”Masreliezrummen”.16 bör ha varit ytterst intressant för såväl Jean Bap- Det rådde alltså en viss obalans mellan de två tiste som Louis. bröderna kring 1784. Ingenting i Jean Baptistes Nästa namn i brevet är ”Peyron le peintre”, brev tyder dock på att han kände sig överlägsen d.v.s. Jean-Francois Peyron (1744–1814). Han sin storebror. Han inleder med att tacka för brev räknades efter studier vid Franska akademien och uttrycker sin förtjusning över att ”man är i Rom 1775–82 som en av de främsta nyklas- nöjd med dina arbeten, men inte förvånad ty sicistiska franska målarna, i samma art som du förtjänar beröm”. Han tackar för att Louis Jacques-Louis David. Han samarbetade i flera har talat väl om Jean Baptiste med greve Creutz. inredningar med Clérisseau. Louis Masreliez Mitt i brevet ber han ”mon cher ami conserve hade säkert träffat Peyron i Rom och beundrat moi ton amitié et soit sertain de lámienne je hans historiemåleri, men nämner honom inte i témbrasse de tout mon coeur et te prie de faire sina brev. Jean Baptiste berättar att enligt Peyron des compliments a tous ceux qui sínteressent à har kungen — Gustav III — engagerat arkitekten moi”. Liksom senare i karriären stod bröderna Louis Jean Desprez att komma till Stockholm varandra nära och stödde varandra i yrkeslivet.17 för att göra dekorationer för operan. Från annat håll har Jean Baptiste hört att kungen väntas till Lyon den 26 maj och till Paris den 5 eller 6 juni, Kulturkontakter i Paris samt att han ska stanna högst femton dagar i Greve Creutz hade tydligen förhört sig om det Paris innan han far hem till Stockholm. Detta senaste i Paris och Jean Baptiste låter hälsa att var en viktig upplysning till Louis, som nu kunde änkedrottningens (Lovisa Ulrika) Cabinet de toi- bereda sig för ett möte med kungen. lette på Stockholms slott ligger ganska nära det Efter att ha nämnt att greve Cronstedt — sä- som är aktuellt i Paris. ”Man slösar med speglar, kerligen överintendenten Carl Johan Cronstedts de finns överallt på dörrarna mitt emot fönster. son Fredrik Adolf Ulrik Cronstedt, landshövding Jag talade om detta med herr Clairisseau som och konstsamlare, ledamot av Konstakademien sa att han tyckte att det finns tillräckligt många — anlänt från London till Paris för två veckor dumbommar i Paris utan att man ska försöka sedan tillsammans med en svensk läkare, Johan dubblera dem med speglar”. Med denna lustig- Henric Ängelhart,19 övergår Jean Baptiste lite ab- het inleder Jean Baptiste sin rapport om stort rupt till att tala om vädret — det är förskräckligt och smått i Paris, allt valt för att förse brodern varmt och regnar föga. Så ett nytt ämne: han med värdefull information och nyttigt skvaller vill veta vilken adress han ska lämna beträffande

12 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 senaste nytt från paris en modell som Mr Rehn — hovintendenten och mot sina medmänniskor — Jean Baptiste tycks arkitekten Jean-Eric — har bett om. Han nämner ha haft tur med sitt umgänge! Han framför häls- också att han inte har råd att skicka den på egen ningar till brodern från ”Vien, Rosin, Peyron, bekostnad. Hall, Vertmuler”.24 Sedan en fråga: meddela genast ”si nous av- Därefter övergår Jean Baptiste till att berätta ons Les Loges de Raphael gravé par Volpato”, att han gjort en rätt stor tjänst åt Mr Zibet — d.v.s. det stora planschverk som utgavs åren Gustav III:s betrodde handsekreterare, teater- 1772–76 med avbildningar av Rafaels Loggior i mannen och litteratören Christopher B. Zibet, Vatikanen.20 ”Om vi inte har den kan jag få tag i 1790 invald i Svenska akademien.25 Jean Baptiste ett exemplar i mycket gott skick till ett bra pris”. har hjälpt till vid anskaffningen av skisser för Jean Baptistes fråga visar att familjen byggde dräkter till operan till ett förmånligare pris än upp sitt bibliotek gemensamt. Louis skaffade sig Zibet tidigare fått. I samma andetag meddelar i Rom och senare ett bibliotek som hörde till de han att han köpt originalteckningar av plafon- mest välförsedda i Sverige.21 En del av plansch- den till Le Grand Escalier de Versailles, samt att verket över Loggiorna fanns i detta bibliotek, han inte tänker skicka hem några nummer av men det är oklart om Louis inköpt det redan i tidningen ”Journal de Paris”, eftersom det aldrig Rom eller om det köptes av Jean Baptiste i Paris. står något intressant där. Nästa fråga gäller också pengar. ”Mr le Sena- Därnäst är det fråga om medaljkonst, ett teur Bielke” — landshövdingen, hovmannen och ämne som Louis intresserade sig mycket för. ämbetsmannen Nils Adam Bielke — har givit ho- Jean Baptiste har beställt en medalj i koppar som nom i uppdrag att inköpa prover av franska mar- slagits över Ludvig XVI:s kröning. En ny medalj morsorter, men Jean Baptiste anser inte att han planeras över de franska intressena i Amerika kan göra inköpen utan att förskotteras pengar. och konstnären som tecknat förlagan låter hälsa Bielke var riksråd, på franska sénateur.22 Han var till Sergel. Så är det fjärde pappersarket nästan under tiden 1782–89 president för Bergskollegi- slut, det brådskar att lämna brevet till posten. um och byggde upp en egen omfattande samling Och med en sista vänskaplig hälsning underteck- prover på mineraler och stenarter. Dessutom var nar Jean Baptiste med ”Masreliez”, som Kempe han på 1780-talet ledamot av Slottsbyggnads sedan så aningslöst misstolkade. direktionen. Louis kände Bielke och hade utfört Men Jean Baptiste petar in några rader till dekorativa arbeten för honom.23 längst ned på brevarket. ”Jag blir arg om man gör Så berättar Jean Baptiste att han hört talas om La petite Galerie till ett Galerie de Tableaux om en hemlighet, som Louis ”pour l´amour de innan jag kommer hem, ty man skulle kunna Dieu” inte får avslöja för någon, och som kom- ordna det bättre utan stora utgifter”. Det gäller mer att bli till stor nytta för Jean Baptiste hemma nuvarande Bernadottegalleriet, som omgjordes i Sverige: det gäller konsten att framställa listverk till slottets första verkliga tavelgalleri. Man tog av en sorts pasta — ”de faire en pate toutte les ner Johan Sevenboms stora slottsmålningar från ornements courants”. Tekniken är mycket bättre 1760-talet och klädde väggfälten med siden, in- än att skära ornamenten i trä, starkare eftersom ramade av listverk, samt hängde upp kungens massan inte smälter, och betydligt snabbare. Man kollektion av samtida franskt måleri istället. List- klarar 30 till 40 alnar list på en dag. Om denna verken utfördes av Jean Baptiste Masreliez efter hemlighet stannar hos oss kan förtjänsten täcka hemkomsten; han fick alltså som han hoppades i kostnaderna för min resa, skriver Jean Baptiste, brevet medverka i omgestaltningen av galleriet.26 och avslutar med ett varmt avsked. Vi återkom- mer till hemligheten längre fram. Så fortsätter han direkt med en hyllning till Den stora hemligheten Paris, där det är så lätt att leva och förtjäna sitt Vi återgår till den spännande hemligheten med uppehälle, och där fransmännen, särskilt konst- ny metod att framställa listverk snabbare och bil- närerna, är så generösa och aldrig visar avund ligare än att snida i trä. Att metoden var okänd

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 13 ingrid sjöström

i Sverige och för Jean Baptiste betyder dock inte för träornamentik när det var bråttom, ont om att den var okänd i Frankrike. Metoden hade pengar eller gällde mindre prominenta miljöer. uppfunnits av en skicklig skulptör och målare, Så var det i Frankrike och så gjorde de inkallade Louis Thibault de Montigny i Paris, och presente- franska hantverkarna ofta på 1750-talet i sekun- rats i tre nummer av den välrenommerade vecko- dära rum på Slottet.29 Det nya med pastellage tidningen ”L´Avant-Coureur”, som gavs ut i Paris var dess styrka och hållbarhet. åren 1760–72 med syfte att informera om nyheter inom vetenskap, litteratur, konst, yrken, industri, teater med mera, ett typiskt upplysningsprojekt.27 Pastellagens fördelar Thibaults uppfinning presenteras i tidskriften — exempel på Haga 1766, 1768 och 1772, dock utan något recept.28 Det finns i Slottsarkivet ett dokument som vi- I snarlika, utförliga formuleringar framhålls den sar hur Jean Baptiste argumenterade för den nya nya massans enastående egenskaper och förde- metoden. Det är odaterat och ligger löst i räken- lar. Den kallas omväxlande för ”mastic”, kitt, skaperna för Haga lustslott för år 1819.30 Antagli- och ”pâte”, pasta. Det betonas uttryckligen att gen har dokumentet, skrivet med Jean Baptistes det inte rör sig om ”plâtre”, stuck, utan om en prydligaste handstil, följt med under årens lopp massa som är betydligt hårdare och som förenar då man velat jämföra priserna på listverk skuret sig med träunderlaget så fast att det inte kan i trä och i pastellage vid underhållet av Gustav lossas. Den gjuts i formar så att mönstren kan III:s paviljong. Så sent som 18 år efter Jean Bap- upprepas hur långt som helst. Förgyllning och tistes död 1801 har dokumentet uppenbarligen målning fäster perfekt på ytan. Och som Jean ansetts gångbart och konsulterats. Baptiste noterat så förtjust: det går mycket snab- Dokumentet består av två delar, en på franska bare att arbeta med denna metod, och är tio och en på svenska. Bägge visar i tabellform pris- gånger billigare, än att snida ornamenten i trä. skillnaderna mellan trä och pastellage, på fran- Thibault erbjuder sig att utföra alla typer av de- ska kallat ”stuc”, på svenska ”styck”, för olika korativa uppdrag med den nya massan och hans listverk. Den franska tar upp tolv olika listtyper adress anges, liksom en prislista för olika arbe- och visar att en aln av varje typ i trä kostar sam- ten. En driven marknadsföring! manlagt 7,10:8 riksdaler, medan samma mängd Hur Jean Baptiste fick kontakt med Thibault i pastellage kostar 1,16 riksdaler. Den svenska eller andra som kände till metoden vet vi inte, men han lyckades få tag i receptet och lärde sig tekniken och introducerade den i Sverige. Så småningom fick metoden här benämningen ”pastellage”, en term som är okänd i Frankrike. Den kom till användning i många av Jean Baptistes stora uppdrag för Gustav III och hans familj och för andra beställare. Jean Baptiste och hans samtida kallar ofta tekniken för ”stuck”, trots att det är ett helt annat material. Det gör det ofta besvärligt att särskilja pastellage från stuck i arkivhandlingarna, men före 1785 kan man utgå från att det inte gäller den nya metoden. I uppslagsverk och på Wikipedia finns sedan några år uppgiften om att Jean Baptiste Masreliez kring 1785 introducerade pastellage i Sverige. Pastellage var som sagt inte det första ”oäkta” material som använts i inredningar. Både stuck och papier maché brukades ofta som ersättning

14 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 senaste nytt från paris

figur 8–9. Louis Masreliez, Gustav III:s sovrum i Paviljongen på Haga, 1790. Listverken delvis i pastellage, utförda av Jean Baptiste Masreliez, som i en bevarad kalkyl för detta rum demonstrerat hur mycket billigare det var att utföra listverken i pastellage än i träsnideri. foto: Jens M. Lindhe.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 15 ingrid sjöström

tabellen avser en faktiskt utförd inredning, näm- ken. Men även på Stockholms slott kom den snart ligen i Kungens sängkammare på Haga, färdig- till användning, kanske redan i det ovan nämnda ställd 1789–90. Där finns 26 lister på dörrar, Tavelgalleriet. Listverk av stuck noteras i många fönster och tavelramar, av tio olika typer till en av hans räkningar, t.ex. för Konseljrummet 1792, sammanlagd längd av 861½ alnar. Utfört i trä Stora Galleriet, d.v.s. nuvarande Antikmuseet hade arbetet i sängkammaren kostat 387:20 riks- 1793, Biblioteket 1794 och Sofia Magdalenas vå- daler, men med större delen utfört i pastellage ning under 1790-talet.31 Carl-Fredrik Fredenheim, endast 136:13 riksdaler, en besparing på 257:7 ansvarig för de kungliga konstsamlingarna och riksdaler. Besparingsmöjligheter var knappast ett överintendent från 1795, yttrade sig i en prome- argument som påverkade Gustav III, men desto moria 1797 negativt om det rikliga användandet mer dem som efter hans död skulle sköta under- av stucklister.32 Det förmånliga priset gjorde det hållet av de kungliga bostäderna. ibland frestande för konstnärerna att överdekore- Ingredienserna i pastellage är enligt hand- ra med listverk. Fredenheims reaktion kan också böckerna gips, krita, limvatten och kokt linolja, ses som ett symptom på den stilutveckling mot som bearbetas till en fast massa, pressas ned i en allt stramare version av nyklassicismen som skurna formar och får stelna. Till skillnad från började förmärkas kring sekelskiftet 1800. stuck, som ju använts sedan antiken för reliefer, friskulptur och ornament är pastellagen smidi- gare och bättre ägnad att forma småskalig och Arkitekturens alfabet detaljrik ornamentik. Pastellage lämpar sig endast för listverk, inte för Det var sannolikt på Haga och på Tullgarn de grövre elementen i snickerikulturen, som fo- som Jean Baptiste introducerade den nya tekni- der, karmar, pilastrar och kapitäl. Det är därför

figur 10–11. Jean-Francois de Neufforge, planscher ur ”Recueil Elémentaire d´Architecture”, del 8, 1768. Kung- liga biblioteket. Nedan: ”Décoration propre pour une seconde Antichambre”, t.h.: ”Autres corniches à l´usage des Chambres à coucher”. Här lever ännu kvar mycket av senbarockens kraftfulla listverk, som årtiondena efter lättades upp allt mer.

16 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 senaste nytt från paris enbart listverk som Jean Baptiste presenterar i niele Barbaros utgåva 1567 till renässansmästarna sina tabeller. Vignola, Palladio och Scamozzi. Verken finns i De listtyper som de två tabellerna tar upp flera upplagor och på olika språk, samt i senare är en blandning av de välkända sedan antiken bearbetade utgåvor av franska arkitekter. använda typerna och senare variationer. Många Säkert använde Jean Baptiste både i egen av de mest frekventa listtyperna saknas här, t.ex. och andras utbildning särskilt J.F. Blondels sto- löpande hund och tandsnitt, vilket naturligtvis ra verk ”Cours dÁrchitecture enseigné dans inte betyder att Masreliez inte i andra samman- lÁccadémie royale dÁrchitecture” i fem de- hang använt dem. I bägge tabellerna förekom- lar, som trycktes 1675–83, med ny upplaga 1698. mer äggstav i en större och en mindre version, Blondel bygger på Vitruvius och renässansmäs- liksom lagerstav och bladfris, medan pärlstav tarna i sina noggranna beskrivningar av kolonn- och palmettbård bara finns i den svenska tabel- ordningar i text och bild. Flera liknande verk len, ekbladsstav endast i den franska. utgavs under 1700-talet och finns i biblioteket.34 Jean Baptiste hade som elev och sedan lärare Andra verk är upplagda som förslag byggda på vid Konstakademien tillgång till ett rikhaltigt de fem ordningarna, där författarna tillämpar bibliotek på akademien, kompletterat med det de klassiska reglerna på möbler, vaser, fontä- privata bibliotek som brodern byggde upp och ner, portaler och hela fasader och anläggningar. förde med sig hem från Rom. I Konstakademiens Arbeten av Jean-Francois de Neufforge 1757–78 bibliotekskatalog från 1806 förtecknas innehavet och G.P. Cauvet 1777 hör till denna kategori.35 enligt dåtidens bruk efter storlek.33 Här återfinns Göran Alm har påvisat dessa två författares bety- alla de mönsterbildande traktaten om arkitektu- delse för Jean Baptistes utveckling.36 ren och kolonnordningarna, från Vitruvius i Da- Som en bagares hemliga recept Vilket recept Jean Baptiste Masreliez fick av Thi- bault och hur han sedan använde det i Sverige är ännu en väl bevarad hemlighet. Stora pengar låg i förmågan att arbeta med metoden och säkert bevakade man noga att tillvägagångssättet hölls inom den egna kretsen. När jag sökt få klarhet i hur dagens konservatorer, antikvarier och mö- beltillverkare använder tekniken möts jag av en liknande djungel av recept och bruksanvisningar. Även om hemlighetsmakeriet inte längre är så uttalat har många olika traditioner utvecklats genom åren och det är svårt att härleda vad som gällde på Thibaults och Jean Baptistes tid. Vi kan nöja oss med en beskrivning, som jag fått av konservatorn Eva Skog Berg, som arbetat både för Husgerådskammaren på Stockholms slott, för Statens Fastighetsverk och i England, där tekniken kallas compo. I England repare- rade Eva tavelramar. ”Att göra pastellage påmin- ner väldigt mycket om att baka bröd, alla kan följa ett recept men det är bara den bagare med perfekt fingertoppskänsla och erfarenhet som bakar de bästa bröden!” Det gällde att mäta upp ingredienserna exakt och hålla rätt temperatur.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 17 ingrid sjöström

figur 12. Modeller och formar för lister och ornament i pastellage. Samling hos Förgyllare Nils Löfgren Eftr, Stockholm. foto: Elliot Elliot 2015.

Animaliskt pärllim läggs i kallt vatten och får lossna. De renoveras då genom tillägg i pastel- svälla ett dygn. Nästa dag värms det försiktigt lage, stuck eller kitt, målas och förgylls.38 upp. Krossad harts löses upp i varm linolja. De Jean Baptiste Masreliez fick en trumf på två ljumma vätskorna blandas försiktigt och rörs hand genom att lära sig den nya tekniken i Paris. sedan ned i kritpulver tills det bildas en seg deg. Han visste utnyttja den i sin fortsatta verksam- Degen kan sedan pressas ned i en form och får het hemma i Sverige. Brodern Louis och han svalna. Proceduren upprepas till dess man fått samarbetade ofta, inte minst i Gustav III:s pavil- tillräcklig längd på listen eller ornamentet man jong på Haga, där pastellagen kom till använd- behöver.37 ning. De hade skilda kompetensområden och Nu för tiden används den komplicerade tek- fortsatte av allt att döma den vänskapliga rela- niken sällan i inredningsarbeten. Några få er- tion som uttrycks i Jean Baptistes brev utan att farna förgyllare och konservatorer som hanterar den stördes av konkurrens. Med sin receptivitet möbler och tavelramar är de enda hantverkare för det senaste i den franska inredningskonsten som numera behärskar konsten att bruka pas- och sin genuina konstnärliga förmåga blev Jean tellage. AB Förgyllare Nils Löfgren Eftr. är en Baptiste väl så framgångsrik som den idag mera sådan verkstad som har en stor samling gamla kände brodern. Brevet till Louis är ett talande pastellageformar som ännu används för att med vittnesmål om hur viktiga de internationella äkta pastellagemassa laga och komplettera ska- kontakterna var för tidens konstnärer och hur dor på antika möbler, spegel- och tavelramar. kunskapen om senaste nytt från Paris var nöd- Äldre pastellageornament kan spricka och bitar vändig för att få uppdrag från kungen. Det ger

18 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 senaste nytt från paris också en inblick i hur tidens sociala nätverk och Noter klasskillnader fungerade. De två bröderna var väl 1 Hidemark 1994. —Tack till Ursula Sjöberg och Bo Vahl- medvetna om vilka uppförandekoder som gällde ne för värdefulla synpunkter på mitt manus. å ena sidan inom den egna konstnärskretsen, å 2 Günther 2006. Se även Sjöström 2007. — Tack till Stefan den andra gentemot adliga och kungliga bestäl- Günther för värdefulla synpunkter på 1700-talets orna- lare. mentkultur. 3 Katalogiserat som från Louis Masreliez till ”mon cher För upplevelsen av en väl genomarbetad ami”, Kempes autografsamling, KB. rumsinteriör är även dess minsta beståndsdelar 4 Se katalogen ”Bernhard Kempe, en samlare”, KB 1969. av största vikt. Det gällde att utföra dem med Samlingen innehåller brev m.m. från 972 personer, de flesta svenska kulturpersonligheter. högsta estetiska kvalitet och med perfekt teknisk 5 Moselius 1923. skicklighet. De yppersta resultaten åstadkoms 6 Moselius 1923b, 1925, 1934, 1949. av framstående ornamentbildhuggare som skar 7 Alm 1991. detaljerna i trä, ett tidsödande och dyrbart förfa- 8 Sjöström (red.) 2009. 9 Alm 1991, s. 75ff. Moselius 1923, s. 30ff., Lindblom— ringssätt. När man så kunde nå nästan likvärdiga Wollin 1941, s. 112ff., 116f., s. 138ff. resultat med en betydligt snabbare och därmed 10 Åke Setterwall attribuerar en stor del av inredningarna billigare metod var det en revolutionerande ny- på Tullgarn till JB Masreliez. Det gäller ritningar, medan utförandet gjordes av andra ornamentbildhuggare. Set- het. Den möjliggjorde fler och rikare dekoratio- terwall 1956, passim. ner i kungliga residens, miljöer som vi ännu kan 11 Moselius 1949. beundra. Endast det mycket tränade ögat kan 12 Moselius 1923, s. 72ff. Moselius 1949, s. 20. skilja pastellagelisterna från träsniderierna. Jean 13 Moselius 1923b, s. 194f., Nisser-Dalman 2006, s. 176f. 14 I Stockholm hade Creutz sin bostad i Utrikesministerho- Baptiste Masreliez brev ger oss en ögonblicks- tellet, Blasieholmstorg 8. Moselius 1923b, s. 194. bild av hur det hela började. 15 Moselius 1923, s. 54f., 91, 239f. 16 Våningen beskrivs i Sjöberg—Sjöström 2015. 17 Texten, med originalets felstavningar, översatt: ”Min kära vän behåll din vänskap för mig och var förvissad om min jag omfamnar dig av hela mitt hjärta och ber dig framföra hälsningar till alla som hyser intresse för mig”. Bröderna var lärarkollegor på Konstakademien och deltog i många sammanträden. Den 23 april 1794 gav Louis sitt stöd till Jean Baptiste när denne begärde att få en lokal för sin bildhuggarverkstad i akademiens hus. KAkad protokoll 1794, s. 331. 18 Clérisseau 1778; McGormick 1990. 19 Johan Henric Engelhart (1759–1832), medicine licentiat 1779, höll på att avsluta sina fleråriga utlandsstudier i medicin och blev sedan framgångsrik läkare, professor i ingrid sjöström, disputerat på avhandlingen medicin vid Lunds universitet 1790. Svenskt biografiskt lexikon band 13, 1950. ”Quadratura. Studier i italienskt takmåleri” 1972, 20 Volpato-Camporesi-Ottaviani 1772–76. docent i konstvetenskap vid Stockholms univer- 21 Von Lampe 2004. Masreliez bibliotek förtecknas i bi- sitet, lektor där till 1989, därefter 1e antikvarie laga. Boksamlingen såldes på auktion 1812, då Konstaka- vid forskningsföretaget Sveriges Kyrkor vid Riks- demien inköpte 49 bokverk. Auktionskatalogen upptar drygt 800 titlar. antikvarieämbetet. Har parallellt med forskning 22 För denna information tackar jag konstvetaren Lars Sjö- och publicering om kyrkor studerat 1700-talets berg. Nils Adams äldre släkting Nils Bielke var senator profana inredningskonst. Huvudredaktör och en vid påvestolen i Rom, men dog redan 1765, d.v.s. flera år innan Louis Masreliez kom till Rom. av författarna till bokverket ”Haga — ett kungligt 23 Några av Louis teckningar har påskriften ”Executé chez kulturarv”, 2009, i serien ”De kungliga slotten”, le sénateur Bielke”, troligen på Bielkes residens Sture- Votums förlag. fors. Motiven återanvändes på Haga, Moselius 1923, s. 239, nr 351–352. [email protected] 24 Joseph-Marie Vien, en av de ledande franska nyklassicis- Plantskolev. 56 tiska historiemålarna, direktör för Franska akademien 122 38 Enskede i Rom 1775–81, tillhörde Louis bekantskapskrets där, liksom Peyron (se ovan). Rosin torde vara Alexander

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 19 ingrid sjöström

Roslin, den svenske konstnären som bodde i Paris, lik- Clérisseau, Ch–L, 1778, Nouvelle Collection dÁrabesques som miniatyrmålaren P.A. Hall och porträttmålaren A.U. propre à la décoration des appartements. Wertmüller, den senare en av Louis närmaste vänner. Förteckning på Kungl. Målare- och Bildhuggare Akade- 25 Zibet (1740–1809) var ofrälse prästson som efter juridik- miens samlingar af böcker, estamper, statyer, buster, examen blev kronprins Gustavs handsekreterare 1762, bas-reliefer med mera. Stockholm 1806. direktör vid Kung. Teatern 1773 och adlad 1777. Biogr. Günther, Stefan, 2006, Klassicismens interiörer: inrednings- Lexikon öfver namnkunnige svenska män, del 23, 1857. konst och arkitekturprofiler från Vitruvius till Tessin, 26 Lindblom–Wollin, s. 62, 140. (diss.), KTH arkitektursektion. 27 Jag tackar konservator Elisabeth Pillet, vid Direction des Hidemark, Ove, 1994, ”Något om foder — närmast om två Affaires Culturelles, Paris, för upplysningar om Thibault viktiga ursprungsformer”, Kulturmiljövård nr 1. och tidskriften. Inganni, Domenico, 1979, Stuckatörens hemligheter. 28 LÁvant-coureur nr 32, 11 aug. 1766, s. 500–501, nr 43, Inganni, Domenico, 1982, Skulptörens hantverk. 24 okt. 1768, s. 676–77, nr 4, 24 jan. 1772, s. 52–54. Lindblom, Andreas och Nils G. Wollin, 1941, Stockholms 29 Vahlne 2012, s. 63f., Pons 1986, s. 7. slotts historia, del III. 30 SlA, Reviderade räkenskaper, redovisning Haga Kongl. McGormick, Thomas, 1990, Charles-Louis Clérisseau and Lustslott, vol.2. Arken ligger inlagda vid Maj månad, där the genesis of Neo-Classicism. det redovisas div. reparationer på Gustav III:s paviljong. Moselius, Carl David, 1923, Louis Masreliez, med en inled- Jag stötte på dokumentet under arbetet med boken ning om Adriens och Jean Baptiste Masreliez verksam- Haga — ett kungligt kulturarv, 2009, och lämnade det het på Stockholms slott, (diss.), Stockholms högskola. till Stina Odlinder Haubo, som tar upp det i sitt kapitel Moselius, Carl David, 1923b, ”Den klassiska konstens renäs- om inredningarna i paviljongen, s. 139–40, 166. sans under 1700-talet och Adrien, Jean Baptiste och 31 Lindblom–Wollin 1941, s. 153, 156, 160, 173–75. Louis Masreliez”, St Eriks årsbok, 1923. 32 Lindblom–Wollin 1941, s. 170. Moselius, Carl David, 1925, Masreliez-rummen i Hotel Öster 33 Förteckning på Kungl. Målare- och Bildhuggare Aka- götland. demiens samlingar av böcker, estamper, statyer, buster, Moselius, Carl David, 1934, Louis Masreliez och Carl Au- bas-reliefer m.m., 1806. gust Ehrensvärds brevväxling. 34 T.ex. det stora folioplanschverket Nativelle 1729. Moselius, Carl David, 1949, Louis Masreliez, en länge glömd 35 de Neufforge, del 1–8 1757–80; Cauvet, 1777. gustavian. Nationalmusei utställningskatalog. 36 Alm 1991, s. 78f., 121. Nativelle, Pierre, 1729, Nouveau traité dárchitecture con- 37 Jag tackar Eva Skog Berg för denna infromation. — Ett tenant les cinq ordres suivant les quatre auteurs les liknande tillvägagångssätt beskrivs i den erfarne stucka- plus approuvés, Vignole, Palladio, Philibert de Lorme tören Domenico Ingannis böcker 1979 och 1982, dock et Scamozzi. utan precisering av hur ingredienserna ska dimensione- De Neufforge, Jean Francois, 1757–80, Recueil elémentaire ras. dÁrchitecture, contenant plusieurs Etudes des Ordres, 38 Upplysningar genom konservatorerna Hans Peter Hed- del 1–8. lund och Kristin Fyrand, som bägge arbetat med inred- Nisser-Dalman, Margareta, 2006, Antiken som ideal. Det ningsrenovering på Slottet. Jag tackar dem samt konser- antikinspirerade inredningsmåleriet och dess sociala vator Kaj Hed på AB Förgyllare Nils Löfgren eftr. som funktioner i högreståndsmiljöer i Dalarna och Gästrik- demonstrerat och förklarat arbete med pastellage i äldre land (diss.). formar. Pons, Bruno, 1986, De Paris à Versailles 1699–1736: les sculp teurs ornemanistes et lárt décoratif des Bâtiments du Roi. Käll- och litteraturförteckning Setterwall, Åke, 1956, ”Den gustavianska miljön på Tull- garn”, RIG. Otryckta källor Sjöberg, Ursula & Ingrid Sjöström, 2015, Masreliezrummen. Brev i Kempesamlingen, Kungliga biblioteket. En köpmans våning i Gamla stan. Svenska akademien. Ritningar i Nationalmuseums gravyrsamling samt Slottsarki- Sjöström, Ingrid, 2007, recension av Günther 2006, Konst- tektkontoret, Stockholms slott. historisk tidskrift, 3/07. Protokoll och handlingar, Konstakademien samt Slottsarki- Sjöström, Ingrid (red.), 2009, Haga — ett kungligt kulturarv, vet, Stockholms slott. De kungliga slotten. Vahlne, Bo, 2012, Frihetstidens inredningar på Stockholms Tryckta källor och litteratur slott. Alm, Göran, 1991, Franskt blev svenskt. Den franska konst- Volpato, G – Camporesi, P – Ottaviani, O, 1772–76, Loggie närsfamiljen Masreliez i Sverige under 1700-talet. del Rafaele nel Vaticano. Bernhard Kempe, en samlare, 1969. Utställningskatalog Von Lampe, Thérèse, 2004, Det skapande rummet. Bild- Kungliga Biblioteket. utsmyckningar i Gustav III:s paviljong på Haga. Två Cauvet, Gilles Paul, 1777, Recueil dórnemens à lúsage tolkningsvägar, (diss.). des jeunes artistes qui se destinent à la décoration des bâtimens.

20 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 senaste nytt från paris Latest news from Paris A letter from the ornamental sculptor Jean Baptiste Masreliez, 1784

By Ingrid Sjöström

Summary The article discusses two themes in late 18th- Swedish, picking up interesting information for century Sweden: first the woodworking tradi- future use. Among other things he has learned tion where decorative mouldings, inspired by of a new technique for making mouldings from antiquity, were an underlying feature in all in- a stucco-like paste, instead of carving in wood, terior design; and second how the latest news a rapid and therefore cheap method that Jean of art and interior design was monitored and Baptiste would pioneer in Sweden. In time the disseminated via networks at home and abroad. method became known as pastellage in Sweden. Both themes are illustrated by a private letter The moulding, the form of decoration used from Paris, written by the ornamental sculptor since antiquity to frame, nuance and complete Jean Baptiste Masreliez. architectural surfaces, both indoors and out, was In aristocratic circles and at court in Stock- a fundamental skill of every interior designer. holm, the 1780s was a hectic period in terms Numerous published collections of engravings of new interior design. At the Royal Palace in provided templates and examples from which Stockholm and Haga Pavilion, work went on to work. Towards the end of the 18th century, at a feverish pace in the apartments and state late Gustavian mouldings became thinner, their rooms of Gustav III and his siblings, and the use more restrained, yet in a milieu such as Gus- architects, artists and sculptors had to keep tav III’s pavilion at Haga, completed in 1790, abreast of the latest fashions from the French opulence remains a conspicuous part of the in- capital. Good contacts with purchasers, artists teriors by Louis Masreliez. The mouldings were and cultural figures in Paris were vital to gain created by Jean Baptiste Masreliez who, in an information, to succeed, and to remain ahead extant calculation, compares the costs of pastel- of the competition. lage and sculpted wood in the king’s bedcham- The Masreliez family were among those who ber. The price of wood was nearly four times fared well amid this rivalry. The father, ornamen- that of pastellage. tal sculptor Adrien Masreliez, who had come to Scholars have speculated whether competi- Stockholm from Paris in 1748, schooled his two tion or collaboration characterized the brothers’ sons Louis and Jean Baptiste, Louis as a paint- relationship. Over time Louis became the better er and Jean Baptiste as a sculptor. Louis spent known, yet both enjoyed successful careers and no fewer than 12 years abroad, returning home became fellow professors at the Royal Swedish in 1783. The younger son, Jean Baptiste made Academy of Arts. The tone of Jean Baptiste’s shorter study visits to Paris, and by the 1770s had letter bears clear witness to brotherly love. After already succeeded his father as court sculptor. In Jean Baptiste returned home the two collabo- 1784 he was on his second trip to Paris to study rated on many interior design projects for royal the latest neo-classical style of interior design. patrons, and Jean Baptiste generously shared all In May 1784 Jean Baptiste penned a long, he had picked up in Paris. At the same time he detailed letter to his brother in Stockholm. This acquainted himself with everything Louis had communication has previously gone unnoticed learned from his studies in Rome and could due to a cataloguing error. The letter provides consult the comprehensive library Louis had fascinating insight into how Jean Baptiste pur- amassed. The letter from 1784 provides a vivid posefully maintained contacts with leading art- snapshot, both of an artist’s personality and of a ists and art experts in Paris, both French and captivating period in our cultural history.

Keywords: 18th century interior design, Decoration in Sweden in the Gustavian period, Mouldings, Artists networks in Paris, Louis Masreliez, Jean Baptiste Masreliez

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 21 Konstruktionen av en minnesplats: Bruket av Burmeisterska huset i Visby av Mattias Legnér

nder de senaste två decennierna har Visby kan ha konstruerats vid ett eller flera tillfällen. allt mer kommit att betraktas och värde- Minnesskapandet kan ske genom att använda U ras som kulturarv. På 1990-talet skrevs byggnaden som besöksplats, museum, souvenir- Hansestaden Visby in på FN-organet UNESCO:s butik, med mera, beroende på hur den är avsedd lista över världsarv. I dag förknippas världsar- att fungera som minnesplats. Det är välkänt att vet framför allt med medeltidens kyrkoliv och restaurering innebär att historiska minnen kon- handel.1 Men världsarvet, så som det beskrivs strueras och knyts till en plats, men denna ar- i nomineringsdokumentet från 1994, tar också tikel ska illustrera hur olika slags bruk såsom upp bebyggelse från senare tid, bland annat det turism och andra kommodifierande praktiker Burmeisterska huset på Strandgatan. Dokumen- också bidrar till minnesskapandet kring platser. tet pekar ut de makalösa målningarna på väggar För att bättre förstå hur ett 1600-talshus upp- och i innertak i huset.2 Det är ett stort knut- märksammas i ett världsarv, som framför allt ska timrat hus från 1600-talets mitt döpt efter den spegla medeltidens handelsstad, behövs en un- köpman som lät uppföra det och den släkt som dersökning av hur byggnadens historia har upp- ägde huset fram till 1800-talets mitt.3 Huset har fattats tidigare och hur dessa uppfattningar har varit ett museum ägt av staden sedan 1904. fått ge avtryck i bruket av byggnaden. Den his- Burmeisterska huset bevaras som byggnads- toriesyn som ligger bakom tolkningen av husets minne sedan 1994 därför att det sägs utgöra ett betydelse behöver friläggas för att vi ska förstå unikum och ett ”miljöskapande inslag” i gatubil- varför ett avvikande och särpräglat inslag anses den.4 Om de människor som använt huset efter bevarandevärt i ett världsarv som är uppbyggt stormaktstiden säger beskrivningar och invente- kring berättelsen om medeltiden. ringar däremot inget. Husets senare historia var i stort sett okänd tills jag och Gunhild Eriksdot- ter 2015 publicerade en artikel om husets bruks- Teoretisk utgångspunkt historia fram till sekelskiftet 1900.5 Jag började Undersökningens betoning ligger på hur huset då också förstå att de berömda målningarna i från sent 1800-tal till och med 1940-talet har huset inte är så välbevarade som sägs i Visby iscensatts som en minnesplats över borgerligt liv innerstads byggnadsinventering, utgiven 2002, under stormaktstiden. Inspiration till analysen utan att de har förbättrats och förändrats flera har hämtats från den franske historikern Pierre gånger under 1900-talet.6 Noras begrepp les lieux de mémoire, som har Syftet med artikeln är att visa hur omvärder översatts till ”minnesplats”.7 Restaureringar och ing, historisering och bruk av en byggnad kan andra förändringar av Burmeisterska huset är förstås som det artificiella skapandet av minne. någorlunda väl kända sedan tidigare och återges Byggnaden bär inte endast på en ackumulerad därför mer kortfattat.8 historia, utan förståelsen av dess förflutna och Pierre Nora har utvecklat tesen att det väs- vilken mening byggnaden ska ha för samtiden terländska samhället i grunden har förändrat sitt

22 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 konstruktionen av en minnesplats: bruket av burmeisterska huset i visby figur 1. Akvarell av Per Arvid Säve, föreställande Donners plats och Burmeisterska huset i Visby. källa: Gamla svenska städer II.

sätt att skapa och använda kollektiva minnen. En förutsättning för denna förändring har varit att tiden upplevs gå fortare i det moderna samhäl- let. Det förflutna tycks numera tendera att bli historia fortare än för 100–150 år sedan, då de europeiska samhällena fortfarande präglades av en agrar ekonomi med dess sociala struktur. Nora, och andra historiker före honom, talar därför om ”historiens acceleration”. Med det menas ett behov av att i det moderna samhället skapa och bevara minnen av det förflutna. Pierre Nora har reproducera en hierarkisk historieskrivning där inte varit ensam om att beskriva denna accele- det i hög grad är samhällselitens röst som gör ration utan idén har, som historikern Francois sig hörd.11 För att motverka en sådan tendens Hartog påpekat, vid olika tillfällen kommit upp används i denna artikel olika källor som låter en till ytan i modern historieforskning.9 Känslan av rad aktörer komma till tals. att det förflutna är flyktigt och lätt kan glömmas, Minnesplatser har uppstått som ett substitut och dess spår därmed raderas, och därför måste för mer autentiska och naturliga minnen, häv- bevaras har också varit en drivkraft för kultur- dar Nora. Han har liknat dem vid de snäckor minnesvårdande verksamheter sedan 1800-talets som blir kvar på stranden efter att ett hav av senare del. Historielöshet ses i dag i allmänhet levande minnen dragit sig tillbaka. Det gamla som en fara som samhällen aktivt behöver fö- bondesamhället och dess kultur, till exempel, är rebygga med hjälp av institutioner som skolvä- hopplöst förlorat i dag, men minnet av det vår- sende, museer och arkiv. Dessa institutioner ges das ännu i museer, i agrarhistorisk forskning och uppdrag att bevara minnen från det förflutna i olika hembygdsföreningar. Men detta minne är som tillskrivs en särskild betydelse för samhället. konstruerat på så sätt att det inte är direktupp- För att kunna analysera hur samhällen har levt av de som tar del av det. Det är indirekta förhållit sig till sitt förflutna och till minnesska- minnen som skapas av agrarhistoriker och and pande myntar Nora begreppet minnesplatser. ra forskare som är engagerade i hanteringen av Jag kommer att använda begreppet tämligen fritt samhällets minnen. Deras legitimitet bygger på i denna artikel, och jag uppfattar det också som att de använder historievetenskapliga metoder att Nora själv har förhållit sig ganska fritt till och arkiv, snarare än att de själva skulle ha upp- det. Hans arbete har inspirerat en enorm mängd levt livet i jordbrukssamhället. Minnesplatser är forskning i Europa, och det finns inte utrymme museer, monument och minnesmärken där det att här redogöra för karaktären och resultaten förflutna har blivit historia, en tid som flytt och av den forskningen.10 Noras begrepp har na- som samhället kan utforska, reflektera över och turligtvis också kritiserats, bland annat för att förhålla sig till. På minnesplatser måste det för-

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 23 mattias legnér

flutna aktivt konstrueras och tolkas genom hi som betraktat, beskrivit och använt huset sedan storieskrivning.12 1800-talet. I stället för att se det som en själv- För att en minnesplats ska bli till och fortsätta klarhet att huset representerar 1600-talets borger- existera behöver det dels finnas aktörer som är skap och dess byggnadstradition, problematise- villiga att reproducera minnesplatsen, dels behö- rar studien detta synsätt. Det blir då tydligt hur ver det finnas en efterfrågan i form av besökare huset medvetet har gestaltats och beskrivits för som är intresserade av att konstruera minnesplat- att fungera som attraktion och representant för sen. Det betyder att historiker, antikvarier och Visbys 1600-tal. Det innebär att beskrivningar av konstnärer och andra inte skapar kulturminnen huset — så som turistguider, dokumentation och och deras berättelser oberoende av idéer om vil- tolkningar — blir källor till en undersökning av ka som förväntas vilja ta del av dem. Här finns, hur minnesplatsen har kommit till och utvecklats. menar jag, ett samspel mellan aktörer inblan- En mängd olika källmaterial, både tryckta dade i skapandet av minnesplatsen, och turister, och otryckta, tas i bruk för att ge en så rikhaltig invånare och andra som förväntas vara med och bild som möjligt av hur den historiska berättel- reproducera platsen.13 Viljan att forma platser ge- sen om huset framställdes och användes. Bland nom en förståelse av deras historia har traditio- det tryckta materialet är olika guideböcker, tid- ner i Europa som går tillbaka till 1800-talet. Som ningsartiklar och särskilt publicisten Carl Johan kommer att framgå är Visby inget undantag.14 Bergmans (1800-talets andra hälft) och antikva- Skapandet av världsarvet har i viss mån förändrat rien Gunnar Svahnströms (1940-talet) skrifter platser i Visby och även deras berättelser, men särskilt viktiga. har i sig inte tillfört mycket nytt. En rad olika arkiv har genomsökts för att Traditionen att se Burmeisterska huset som finna upplysningar om hur huset har beskrivits en minnesplats tar sin början under 1800-talets och använts. Gotlands turistförening bildades andra hälft, då huset i den offentliga historie- 1896 för att främja besöksnäringen. Dess arkiv skrivningen om Visby gavs rollen att represen- är bevarat men har tidigare inte använts i forsk- tera 1600-talets borgerliga liv.15 Det fanns alltså ning. Det är omfattande och dessutom oförteck- ett inarbetat sätt att tolka huset som i sig inte nat, vilket gör det tidsödande att söka i. För den var nytt när världsarvet pekades ut hundratalet som vill få en uppfattning om vilken verksamhet år senare. Skillnaden var framför allt att huset som pågick i Burmeisterska huset efter att sta- skulle förstärka världsarvets beskrivning genom den köpt det är arkivet emellertid en oumbärlig att knyta det abstrakta och nutida världsarvets informationskälla. Protokoll och årsberättelser idé till konkreta byggnader i staden. har använts för att belysa hur huset kom att bli Produktionen av minnesplatsen ”Burmeister- en minnesplats. ska huset” har drivits av kommersiella behov, I Krigsarkivet finns handlingar från slutet av även om platsens betydelse alltid har motiverats 1800-talet och början av 1900-talet i överste Gus- med konst- och kulturhistoriska referenser. Som taf Björlins samling. I Landsarkivet i Visby finns vi ska se fanns dock olika uppfattningar om plat- en del av Gotlands fornvänners arkiv, och en sens historiska och framtida betydelser innan del som rör Burmeisterska huset i arkivet har husets omvandling till museum påbörjades 1904. använts här. Personliga minnen från en kvinna, Det faktum att huset var en privat egendom som Gudny Bolling, som växte upp i huset på 1880-ta- dessutom hade flera funktioner utmanade synen let finns nertecknade i Gotlands museums arkiv på det som i första hand en minnesplats att vår- och utgör en intressant kontrast till den officiella da och akta. historieskrivningen. För sen tid har upplysningar samlats in från medier och från personer som varit inblandade i husets verksamheter. Material och metod Vidare har bildmaterial från ett antal arkiv och Metodologiskt vänds i denna artikel blicken från publikationer använts för att visa på hur huset Burmeisterska husets materialitet mot de aktörer har tolkats och presenterats vid olika tidpunkter.

24 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 konstruktionen av en minnesplats: bruket av burmeisterska huset i visby

Det finns offentliga bildsamlingar i Landsarkivet stark förändring orsakad av urbanisering, indu- i Visby (Steffen-Stahrbäcks arkiv), Gotlands mu- strialisering och avindustrialisering och andra seum (Hugo Beyers samling och den topogra- stora förändringskrafter.19 fiska samlingen) och i Antikvarisk-topografiska Där den sociala och demografiska strukturen arkivet (bl.a. Sigurd Curmans arkiv). I Kungliga tycktes förändras fort kunde byggnader användas Bibliotekets samlingar finns också fotografier som minnesplatser för att förmedla en känsla av som producerats för vykort och andra kort för historisk kontinuitet. På så sätt kunde den upp- försäljning. Det finns målningar av huset från levda klyftan mellan det gamla agrarsamhället 1800-talet i dels Uppsala universitetsbiblioteks och det framväxande urbana industrisamhället konstsamling, dels i Lunds universitetsbibliotek. överbryggas. Namngivningen av platser kan vara tydliga markeringar av hur de ska fungera som ”ankare” i tiden, eller som minnesplatser. En rad Turism och minnesproduktion hus i Visby är döpta efter personer eller släkter: Turism till gamla städer blev under 1800-talet Johan Målares hus, Donnerska huset, Liljehorn- ett sätt för väl bemedlade och utbildade resenä- ska huset och så vidare.20 Namnet ”Burmeister- rer att förkovra sig i nationens historia och för ska huset” blir ett slags varumärkning som hör entreprenörer att få intäkter från resenärernas till skapandet av minnesplatsen. En rad familjer besök. För att göra orter mer attraktiva för be- har bott i och ägt huset efter Burmeister, och sökare konstruerades minnesplatser som kunde även förändrat huset påtagligt, men utan att de- bidra till att skapa eller bekräfta efterfrågade ras historia blir synlig i beskrivningar av minnes- identiteter. Historikern Joshua Hagen har visat platsen. Husets identitet förblir förankrad i en på hur stadslandskap har använts i det syftet ge- enda familjs liv och öden. nom exemplet med den pittoreska staden Roth- enburg ob der Tauber i södra Tyskland.16 Staden har aktivt omgestaltats sedan 1800-talets början Burmeisterska husets funktion för att attrahera fler besökare som vill uppleva och gestalt 1654–1895 tysk medeltid. Med hjälp av Noras analys av hur Burmeisterska huset är ett knuttimrat hus i två tillskapandet av materiellt förankrade minnen (i våningar och källare. Husets vind har korsvir- form av hus, dokument, föremål etc.) sker, kan kesgavlar. Det är beläget på Strandgatan, den analysen av hur en stad börjar betraktas som gamla handelsgatan i Visby, och vid Donners ”historisk” fördjupas ytterligare. plats som är en mycket gammal marknadsplats. Byggnader kan, i likhet med andra materiella När huset byggdes låg det mycket strategiskt minnen som dokument och föremål, förmedla där många människor passerade, och det låg då ett intryck av historisk kontinuitet och perma- mycket nära hamnen. Än i dag ligger huset vid nens. Hur detta går till — hur ett samhälle för- en plats där många människor passerar, särskilt håller sig till dåtid, nutid och framtid — varierar under turistsäsongen, eftersom huset är beläget mellan olika kulturer och tider.17 I det moderna längs ett stråk som går från Almedalen till Visbys samhället har restaurering och konservering centrum. men även historisk beskrivning och kontextuali- Interiört dekorerades salen på övervåningen sering hört till sådana temporala praktiker. Sär- och stugan på bottenvåningen med oljemålning- skilt under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, men ar på väggar och tak. På 1940-talet tillskrevs de även efter andra världskriget, experimenterade för första gången den gotländske målaren Johan arkitekter, stadsplanerare och antikvarier med Bartsch den äldre. olika sätt att förhålla sig till landskaps tidsbun- Huset ska enligt en fastighetsinventering ha denhet eller tidlöshet.18 Minnesplatser skapades täckts med en stående panel i början av 1800-ta- aktivt för att konstruera och förstärka grupptill- let. Den avlägsnades mot slutet av seklet.21 Den hörigheter och identiteter. Kulturminnesvården sista medlemmen i Burmeistersläktens Visbygren syftade ytterst till att dämpa förnimmelser av gick bort 1851 — änkefrun Johanna Fredrika Bur-

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 25 mattias legnér

meister (gift Brobäck).22 Under 1800-talets andra inte enbart hade funktionsvärden utan också ut- hälft passerade det sedan mellan ett antal ägare. gjorde ett objekt på vilket abstrakta minnen av Hovkamreraren Gustaf Magnus De Berg, som svensk stormaktstid med dess formspråk kunde var änkefruns måg, ägde huset fram till 1868.23 projiceras. Därefter såldes det till en skomakare Blomqvist.24 I slutet av 1800-talet ventilerades kritik i pres�- Åren 1886–95 fungerade huset som en kombina- sen mot just hur tak på monumentala byggnader tion av bostad och läkarmottagning då det ägdes behandlades. Det är mycket möjligt att det var av medicinalrådet G. Bolling.25 Bolling lät bygga konsthistorikern och museimannen John Kru- om huset väsentligt och gav uppdraget till arki- ses kritik av takreparationen som Gudny Bol�- tekten Emil Viktor Langlet som befann sig i sta- ling kom ihåg i sina memoarer. I en beskrivning den.26 På bottenvåningen inreddes ett modernt av Burmeisterska huset från 1899 nämnde han kök och i det norra rummet inrättades en matsal. Tidö slott som ett avskräckande exempel på Timmerväggarna i den nya matsalen täcktes med hur moderna material tilläts förstöra nationella ekpanel och mot trädgården öppnades väggen monument.28 Slottet hade nyligen getts ett blän- för att ge plats åt en dubbeldörr och nya fönster. kande nytt plåttak. Detta var också den tid då Utvändigt var väggarna ännu täckta med gulmå- de stora och genomgripande restaureringarna lad stående panel. Tegeltaket ersattes med bleck- av Gripsholms slott och Uppsala domkyrka kom plåt. Det gamla taket hade läckt kraftigt. Exteri- att kritiseras häftigt.29 Några krav på musealise- ört försåg Langlet huset med olika fornnordiska ring och omdaning av Burmeisterska huset till attribut, bland annat en veranda på norra gaveln en minnesplats över svenskt 1600-tal tycks dock som inte finns kvar. Avlopp och rinnande vat- inte ha formulerats förrän i början av 1900-talet. ten installerades i huset tillsammans med ett nytt kök. Sedan tidigare fanns ett kök i källaren. En kakelugn sattes in i bottenvåningen. En öppen Historieskrivningen kring Bur- eldstad i salen från 1600-talet byggdes om till en meisterska huset under 1800-talet kakelugn för att förbättra värmekomforten. I den Hur gick då husets betydelse från att utgöra en norra delen av bottenvåningen fanns ett gammalt del av det vardagliga livet i staden, till att handla kök, en butik och ett förråd som nu gjordes om om en representation av ett utsnitt av det för- till ett stort matrum. flutna; en rekonstruktion av 1600-talets Visby? Det som är av intresse här är hur Burmeis- Staden har en lång historia som turistort med terska huset kom att uppfattas som en offentlig historiska förtecken, vilket inte minst Burmeis- angelägenhet och ett gemensamt kulturarv — en terska husets förvandling till museum år 1904 konkret gestaltning av Visbys 1600-talshistoria. pekar på. Kyrkoruinerna i Visby skyddades för Burmeisterska huset var ännu på 1880-talet inte första gången av staten 1805 och underhållet av en etablerad minnesplats i Noras mening, utan den medeltida stadsmuren fick med början 1880 snarare en miljö där en familj levde sitt liv och ett årligt statsanslag.30 Dessa försök att skydda anpassade huset efter sina behov. Samtidigt tycks särskilt utpekade monumentala byggnadsverk i det ha funnits anspråk inom Visbys offentlighet staden var till stor del en effekt av att besökare på att husets exteriör inte borde få förändras utifrån — konstnärer, arkitekter, konsthistoriker och att målningarna borde bevaras. Enligt en av — uppmärksammade Visbys medeltida byggnads- Bollings döttrar, Gudny Bolling, som på 1950-ta- arv. År 1874 öppnade Gotlands fornsal dörrarna. let skrev ner barndomsminnen från huset, ska Medeltidens materiella kultur hamnade snabbt i Bolling ha blivit kritiserad — oklart av vem — för museets blickfång, men även den nya tidens kul- att ha gått med på att låta det gamla tegeltaket tur lockade museets grundare Per Arvid Säve. I ersättas med zinkplåt eftersom det gamla taket Fornsalen öppnades ganska snart en utställning läckte kraftigt.27 Här framgår hur Gudny Bol�- av de olika ståndens vardagsliv i äldre tid. lings personliga och konkreta minnen från huset Vad var det då som bidrog till att Burmeis- kolliderade med kritikernas anspråk på att huset terska huset kom att uppfattas som ett bevaran-

26 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 konstruktionen av en minnesplats: bruket av burmeisterska huset i visby devärt kulturminne? Huset var välkänt i Visby andra byggnader i Visby. Vad var det då som redan vid 1800-talets mitt, och en attraktion för motiverade husets unicitet och ”konstegendom- den ångbåtsturism som höll på att utvecklas. lighet” enligt Bergman? Det var salen på övervå- Den som mer än någon annan bidrog till att ningen, med dess vägg- och takmålningar, som sprida kännedomen om huset utanför Gotland ägnades lejonparten av beskrivningen. Övriga var publicisten och lokalhistorikern Carl Johan rum i huset hade ändrats sedan 1600-talet efter- Bergman. Det tycks ha varit Bergman som på som huset kontinuerligt hade rymt både bostad nytt väckte liv i namnet ”Burmeisterska huset”. och affärsverksamhet. Målningar i salen som Tidigare på 1850-talet hade det kallats det Bro- beskrev berättelser ur Bibeln, företrädesvis ur bäckska, eller Gamla Burmeisterska huset.31 Gamla testamentet, gavs ett uppbyggligt syfte Bergman gav ut en rad skrifter om Visbys och som borgerliga kretsar kunde sympatisera med Gotlands historia i populär form. För att göra på 1800-talet. Bergman avslutade sin beskriv- sina skrifter attraktiva för samlare och turister ning med en förmaning till husets dåvarande behövde han berättelser om intresseväckande ägare De Berg: ”[...] af honom hoppas man med platser som var lättillgängliga. Hans beskrivning skäl, att inga moderniseringar skola förstöra de av huset i det kommenterade planschverket Got- 200-åriga, egendomliga och interessanta dekora- land och Wisby i taflor (1858) kom att fungera tionerna.”33 Detta var uppenbarligen en uppma- som en källa för guideboksförfattare. ning till De Berg att vårda huset med passande Gotland och Wisby i taflor ägnades till större pietet. Burmeisterska huset borde enligt förfat- delen Gotlands medeltida historia så som den taren ses inte enbart som en privat fastighet utan kunde upplevas genom olika minnesplatser. Det som en angelägenhet för många, genom att det hindrade inte Bergman helt och hållet från att kunde fungera som ett tittskåp för 1600-talets också inkludera berättelser från senare epoker. bildvärld. I Bergmans olika framställningar om Han ansåg sig emellertid behöva motivera att ett huset beskrevs det som en av de stora turistatt- hus från 1600-talet togs med i en beskrivning av raktionerna i 1800-talets Visby.34 det pittoreska och historiska Gotland. Huset föll Tillskapandet av en minnesplats från och helt visst i skuggan av den medeltida bebyggel- med slutet av 1800-talet föregicks av olika syn- sen, men saknade ändå inte värden. Burmeister- sätt på vad huset egentligen representerade. Var ska husets upptagande bland monumentala rui- det enbart en privat egendom? Eller var det, som ner och kyrkor kunde trots allt försvaras genom Bergman hävdade, också en del av en berättelse att det var unikt i sitt slag. Det var märkvärdigt om Visbys förflutna som borde användas för att och avvikande från omgivningen (även om ett iscensätta en framväxande turistnäring? antal sådana hus hade funnits i Visby och an- På en turistkarta tryckt 1892 finns huset sär- norstädes), men också unikt för att det repre- skilt utmärkt, vilket tyder på att det definitivt senterade en samhällselits konstnärliga smak. hade blivit en attraktion.35 Dess exteriör (sedd Bergman förklarade: från Donners plats) avbildades i konstnärers målningar och teckningar före 1870-talet, och Burmeisterska huset, som bland Wisbys forntids-minnen intager ett ganska märkligt rum. Detta borgerliga minne blev därefter ett populärt motiv på fotografier tillhör icke Wisby’ egentliga historiska tid, och har ej hel- från Visby och på vykort.36 I vilken mån turister ler den kraft och fasthet, hvarmed nämnda tid utprägla- kunde få möjlighet att själva se vägg- och takmål- de äfven sina hvardags-tankar; men ehuru det i interesse och betydelse icke kan täfla med 12- och 13-hundrata- ningarna är oklart, men att visningar förekom lens af sten uppförda hanseatiska köpmanshus, innehål- för särskilt intresserade personer ur överklassen ler dock det på 1600-talet af trä byggda Burmeister’ska innan huset blev museum är tydligt eftersom de köpmanshuset något så konst-egendomligt och borgare- finns beskrivna i olika publicerade texter.37 De ståtligt, att vi icke draga i betänkande att deraf lemna en utförligare skildring.32 allra flesta fick dock nöja sig med att betrakta huset utifrån och kanske med hjälp av Bergmans Detta var ett första artikulerat försök att skapa målande beskrivning föreställa sig hur det såg ut en minnesplats av Burmeisterska huset och invändigt.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 27 mattias legnér

I jämförelse med medeltiden uppfattades nom att i möjligaste mån hålla fast vid det gamla 1600-talet som en definitiv nedgångsperiod för skulle känslan av modernitetens förändringar av det gotländska samhället. I den tid av foster- samhället dämpas. ländskt sinnad historieskrivning som 1800-talets Debatten refererades i rikstidningar, vilket mitt var kunde Burmeisterska huset ändå be- visar på att Visby hade börjat uppfattas som en skrivas som en värdefull rest från det borgerliga nationell angelägenhet för sin gamla bebyggelse. samhällets tidiga liv. Burmeister hade flyttat till Särskilt konservativa kulturskribenter förfasade Visby strax efter att ön hade kommit i svenska sig under tidigt 1900-tal över den nya arkitek- händer, och hans verksamhet kunde tjäna som turen och den ”förstörelsemani” som de ansåg ett uppbyggligt exempel på borgerlig nit och Visby vara drabbat av.39 Dessa skribenter före- gott affärssinne. Personer intresserade av svensk språkade i stället för förnyelse av bebyggelsen kulturhistoria bidrog tillsammans med utgivare bevarande av äldre bebyggelse utmed gatorna, av guideböcker och turistkartor till att göra hu- särskilt sådan som låg i mycket synliga lägen så set till en minnesplats över den tid då återupp- som på Adelsgatan, som var den nya handels- byggnaden av Visbys och Gotlands handel bör- gatan i Visby. Burmeisterska huset skulle också jade under den svenska kronans beskydd. komma att omfattas av denna bevarandeiver. Det fanns (enligt Bergman) en konstnärlig Denna berättelse förstärktes ytterligare un- och arkitektonisk tradition, som i stort sett var der slutet av 1800-talet. 1873 hade den nybildade utraderad men vars kvardröjande spår var värda Svenska fornminnesföreningen haft ett möte i att bevara och berätta om. Anledningen var att Visby och detta möte utövade ett starkt infly- detta hus gick tillbaka till svensk stormaktstid, tande på den lokala viljan att skydda och bevara då Gotland slutligen hade inlemmats i det svens- gotländska fornminnen. En omedelbar effekt ka riket och kunde lyftas in i en större berättelse var att föreningen Gotlands fornvänner bildades om nationell integration, och en nationell konst- året därpå och att ett kulturhistoriskt museum närlig kanon. Bergman vävde en framgångssaga öppnade på Strandgatan i Visby. Ett av de rum om hur en strävsam invandrad köpman kom upp som iscensattes var en borgarfamiljs hem under sig genom hårt arbete och kloka investeringar, 1600-talet.40 Det ligger nära till hands att tro att men också genom att ta ansvar för stadens af- Burmeisterska huset var en förebild för utställ- färer.38 ningen och att museet därigenom aktivt började forma minnesplatsen. Debatten om Visbys bebyggelse kring 1900 Konstruktionen av minnesplatsen Uppskattningen av det gamla hindrade inte att 1895–1904 stadens bebyggelse förändrades kraftigt under När Gustaf Björlin utsågs till överste och mili- 1800-talets senare del. Under seklets sista decen- tärbefälhavare på Gotland 1895 sökte han efter nium flyttade många gotlänningar till Visby för ett hus. Varför han köpte Burmeisterska huset att söka arbete och staden växte kraftigt. Bo- går inte att belägga, men han hade ett djupt hi stadsbristen blev stark. Delar av den äldre trä- storiskt intresse och köpte även det så kallade bebyggelsen revs och ersattes. Samtidigt pågick Gamla apoteket i Visby, som är en medeltida en relativt livlig debatt om vad som höll på att byggnad. Det sålde han snart till Kungl. Vitter hända med Visby och hur staden möjligen skulle hets-, Historie- och Antikvitetsakademien i Stock kunna behålla en förment unik och ålderdomlig holm.41 Björlin var aktiv även som politiker och prägel. Argumentet var vid denna tid inte att ål- författare, och hade tidigare skrivit ett verk i två derdomligheten skulle locka turister till Visby, band om Sveriges krig mot Ryssland 1808–09.42 utan närmast att det gamla ansågs stå för en Även om Björlin var intresserad av husets his- välbekant och fungerande samhällsordning samt toria ville han också ha alla moderna bekvämlig- en arkitektur som var mer äkta än den nya. Ge- heter. Han lät ta fram ett förslag som innebar

28 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 konstruktionen av en minnesplats: bruket av burmeisterska huset i visby

figur 2. Stadsingenjör Nils Börrings uppmätning av huset från 1905, då Visby stad förvärvade huset, visar att det fortfarande hade plåttak, baldakiner och stående panel. källa: Gotlands museum. att ladan väster om huset revs och ersattes med täckte den södra gaveln på huset bibehölls och en ny tillbyggnad, som skulle innehålla kök och ansågs vara en del av attraktionen.47 Att döma pigkammare.43 Idén var förmodligen att tillföra av en uppmätning från 1905, utförd av stadsin- ett nytt kök och få mer utrymme, utan att be- genjören Nils Börring, tycks nästan inga exteri- höva göra omfattande ingrepp i huset. Förslaget öra ändringar alls ha utförts under Björlins tid.48 genomfördes uppenbarligen inte, kanske för att Huset såg ut som det hade gjort tio år tidigare. Björlin avskräcktes av bevarandeivrare i Visby Husets dörr öppnades uppenbarligen för en och Stockholm. I stället påbörjades ett program del besökare som var intresserade av måleriet för att ge huset en mer ålderdomlig karaktär. eller huset i övrigt.49 Hemslöjdspionjären Lilli Programmet lät också Björlin använda huset för Zickerman rapporterade från ett besök som olika mottagningar. Flera olika förslag till änd- elever från Högre konstindustriella skolan 1898 ringar finns bevarade i arkiven.44 Salens öppna hade gjort i Visby. Zickerman beskrev den tid spis restaurerades.45 Matrummet på bottenvå- som Burmeisterska huset representerade som ningen hade försetts med höga väggpaneler och en storhetstid, som hade gått hopplöst förlorad kassettak, vilket det aldrig hade haft tidigare. och ersatts av en tid präglad av slapphet och John Kruse blev Björlins språkrör och förde förfall.50 För de som ansåg att svenskt konsthant- ut nyheten om restaureringen i flera nationella verk hade fallit för fäfot kunde Burmeisterska tidskrifter.46 Som ägare till huset kunde Björlin huset således vara en källa till inspiration, men framställa sig som en försvarare av fosterlandets också till nostalgi. Det är fullt möjligt att en bil- konst och kultur. Den pittoreska murgröna som dad, kulturkonservativ elit kunde samlas kring

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 29 mattias legnér

(och rent konkret i) huset för att frammana Det var inte bara kultureliten i Visby som föreställningen om en svunnen storhetstid för mobiliserades. Insamlingen organiserades från svensk kultur. I huset hade Björlin samlat en del Stockholm och gick ut på att förvandla huset föremål, uppenbarligen antikviteter, som också från en privat egendom till ett offentligt ägt mu- lockade Zickermans intresse. seum.55 I pressen ventilerades idén att huset var År 1903 blev Björlin befordrad till generalma- en turistattraktion som skulle locka fler besöka- jor och hade för avsikt att lämna Gotland. Huset re till Gotland.56 Insamlingen slutade på 7 000 såldes till den kände hovjuveleraren och konst- kronor.57 Med hjälp av detta belopp, och ett rän- samlaren Jean Jahnsson i Stockholm. Enligt egen tefritt lån på 15 000 kronor från staden, hoppa- utsago ska Jahnsson inte ha varit intresserad av des Gotlands fornvänner kunna köpa huset för huset i sig, utan endast av en Haupt-byrå som att göra ett museum av det.58 Samtidigt skulle Björlin ägde.51 Men Björlin vägrade sälja byrån ett korsvirkeshus på S:t Hansgatan som hotades om Jahnsson inte samtidigt köpte huset av ho- av rivning kunna flyttas till Burmeisterska husets nom. Alltså köpte Jahnsson hela fastigheten. tomt, menade biskopen i Visby stift von Scheele Enligt ett rykte som snart började cirkulera i som tillhörde den lokala elit som intresserade Visby övervägde Jahnsson att låta sälja målning- sig för husets bevarande.59 Även för detta hade arna i huset till ett museum i en tysk stad. En en insamling gjorts. inte namngiven dansk konsthandlare påstods Intressant i sammanhanget är att ledamöter kunna sälja målningarna till museet för minst i fornvännernas styrelse också återfanns som le- 30 000 tyska mark.52 I Jahnssons långt senare damöter i stadsfullmäktige och i den så viktiga utgivna memoarer, där han var mycket öppen- drätselkammaren. Förhandlingar vidtog med sta- hjärtig, menade han att han ville ta material från den. I fullmäktige väcktes förslaget att det var en huset för att använda i restaureringen av van bättre affär för staden att köpa fastigheten än att der Nootska huset i Stockholm, som han ägde enbart låna ut pengar räntefritt till fornvänner- och lät restaurera under tidigt 1900-tal. Detta na. I september 1905 beslutade Visby stadsfull- var inte heller någon hemlighet för samtiden mäktige att köpa huset efter att Benedicks-Bruce utan skrevs om öppet i dagstidningar. Det var insamling avslutats. Staden sköt till de ytterligare närmast plankorna med väggmålningar som han 28 000 kronor som Jean Jahnsson begärde.60 ville använda, men även de öppna spisarna var Genom att huset övergick i offentlig ägo, i syfte attraktiva. För Jahnsson betydde huset enbart en att bli en turistattraktion, påbörjades ett mer ekonomisk investering. Arkitekten Clason ska medvetet arbete med att skapa en minnesplats. dock ha vägrat att ta delar från ett 1600-talshus till ett annat. Huset borde i stället bevaras som museum. Då tycks Jahnsson snabbt ha tröttnat Huset blir museum, butik och och försökt sälja huset.53 restaurang Vid en besiktning utförd år 1900 (då Björ- Stadens övertagande av fastigheten ledde fram lin fortfarande ägde huset) och som i dag finns till en omfattande restaurering som genomför- på Krigsarkivet hade fastigheten värderats till des 1905–06. I samband med köpet fördes emel- 39 000 kronor.54 Hänsyn hade då tagits till den lertid en diskussion i fullmäktige där konsuln konstnärliga utsmyckningen med spisar och Carl E. Ekman ifrågasatte om det verkligen var målningar. Värderingen kom att ligga till grund motiverat att restaurera huset. Han anförde att för inlösen av huset. Konstnären Carolina Bene- det under senare år hade blivit viktigare att gå dicks-Bruce, som med sin make tillbringat några försiktigt fram med gamla hus.61 Ekman avsåg somrar på Gotland, tog initiativ till en insamling den debatt som hade pågått under det senaste för att kunna köpa huset från Jahnsson så att det decenniet om hur Sveriges historiska monument skulle kunna bevaras. Hon var aktiv i den ovan borde vårdas. Bland andra författaren Verner refererade debatten om Visbys arkitektur och hur von Heidenstam hade i slutet av 1800-talet vänt den gamla stadsbilden möjligen kunde bevaras. sig mot stilhistoriska restaureringar av nationella

30 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 konstruktionen av en minnesplats: bruket av burmeisterska huset i visby

figur 3–4. Fotografiet ovan visar att en eldstad i övervåningens nordöstra rum revs ut och ersattes med en öppen spis vid restaureringen. Väggmålning- arna runt spisen fylldes i av Nordström. Omfattande skador på målningarna i rummet är synliga. Fotografiet nedan är taget av Sigurd Curman och visar resultatet. Båda odaterade men härrör från tidigt 1900-tal. källor: Gotlands museum, Hugo Beyers samling, och Antikvariskt-topografiskt arkiv, Sigurd Curmans arkiv, vol. F7b. monument.62 Debatten, som särskilt gällde dom- kyrkorna och de äldre slotten, kom att få åter- verkningar på hur man förhöll sig till autenticitet och historisk utveckling i senare restaureringar.63 Uppenbarligen var Ekman i minoritet i full- mäktige, eftersom det snabbt slogs fast att huset skulle restaureras. Hur man så snabbt kunde fat- ta det beslutet är oklart, men Benedicks-Bruce hade före affären tydligt uttryckt att huset borde återställas till sitt ursprungliga skick. Hon hade en idé om hur huset borde användas och det var också den planen som kom att följas till punkt och pricka.64 Den övre våningen möblerades med tidstypiska föremål från Gotlands fornsal, för att inge en känsla av att familjen Burmeister fortfarande bodde där. För dessa inventarier an-

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 31 mattias legnér

figur 5. Övervåningen av Burmeisterska huset möblerades 1906 och blev ett museum som visades sommartid. källa: Visby landsarkiv, Landsarkivets fotosamling, vol. TIIb:1.

svarade turistföreningen.65 Fönstren borde för- och museum. Turistföreningen betjänade från minskas något, eftersom de hade bytts ut mot början samtliga dessa funktioner. En person, större under 1800-talet. Från bodluckan ut mot Knut Falck, utsågs att utöva tillsyn över både Strandgatan kunde karameller och små souveni- huset och restaurangverksamheten. Det verkar rer säljas sommartid och det skulle också gå att också som om två äldre kvinnor anställdes för få något att äta och dricka. att vaka över huset sommartid, eftersom det För att skapa minnesplatsen ansågs det vara skulle vara öppet klockan 10–14. Det nordvästra nödvändigt att förändra huset både till det yttre rummet på bottenvåningen hyrdes ut för att an- och det inre. Den gula ytterpanelen avlägsnades, vändas som butik.67 liksom de baldakiner över dörrarna som hade För föreningen var det allra viktigast att verk- lagts till på 1800-talet. Den kritiserade bleckplå- samheten kunde drivas med förtjänst och att ten ersattes med enkupigt taktegel. Väggmål- man hade daglig kontroll över kassaflödet.68 ningarna på bottenvåningen, som åtminstone Verksamheten finns dokumenterad i Gotlands delvis hade dolts under tapeter, togs fram och turistförenings arkiv. Turistföreningen öppnade bättrades på avsevärt. Fönstren fick blyinfattade en informationsbyrå och visningsverksamhet i rutor och kakelugnar ersattes med öppna spisar. huset med början 1906. I det södra rummet på Den attraktion som Bergman först hade be- bottenvåningen, ”stugan”, inrättades byrån. Pa- skrivit på 1850-talet förstärktes nu både gestalt- rallellt fortsatte man att driva en turistbyrå även ningsmässigt och funktionsmässigt. Redan till i hamnen (på Skeppsbron). I det norra rummet sommaren 1906 kom huset att hyras av Gotlands öppnades en läsesalong där man mot betalning turistförening för 1 100 kronor per år.66 Fastig- kunde läsa rikstäckande tidningar inte bara från heten fick i grunden fyra olika funktioner. Den Sverige utan även Danmark.69 Den övre våning- skulle tjäna som turistbyrå, läsesal, restaurang en blev en museivåning, som möblerades med

32 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 konstruktionen av en minnesplats: bruket av burmeisterska huset i visby föremål från Fornsalens samlingar men som vi- ning hade inte uttryckts i tidigare beskrivningar sades av turistföreningen. av huset, utan den tillkom i början av 1900-talet Hur restaurangverksamheten skulle se ut och då huset tydligare knöts till Sveriges historia. var den skulle inrymmas var dock inte avgjort, I ett referat i Gotlands Allehanda 1906 be- eftersom servering inte kunde komma i fråga i skrevs hur ”turisterna vandrar (...) i täta flockar huvudbyggnaden. Staden ville inte att mat och rundt i de gamla rummen och betrakta med dryck skulle intas i det känsliga huset. Servering- tillbörlig vördnad dess ålderdomliga och vackra en skulle efterlikna en tysk ”kneipp” och drevs interiörer”.73 Genom den påkostade restaure- till att börja med i föreningens regi. Ett hus, ringen och turistbyråns inrättande i huset hade ”Kneippen”, med målningar inspirerade av de det blivit en av ”Visbys vackraste sevärdheter”, i Burmeisterska huset hade uppförts på gården enligt skribenten. Artikeln avslutades med kon- för att gäster skulle kunna serveras inomhus.70 staterandet att man genom turisternas besök lätt Den första krögaren, Victor Schiller, rekrytera- skulle kunna tjäna in de utgifter som hade lagts des från Tyskland. Säsongen skulle vara från 16 ut på restaureringen. En annan artikel prisade maj till 15 september, men avbröts 1 september turistföreningens ”sträfvanden att för resande- på grund av det dåliga vädret som påverkade strömmen underlätta och höja trefnaden af ett ekonomin negativt.71 besök i den gamla hansestaden, hvaröfver his- Det är tydligt att man med ett tyskinspirerat torien och talrika minnesmärken sprida ett för öl- och vinhus ville attrahera fler tyska besökare turisten så tilldragande och tilltalande roman- till Gotland, genom att anspela på den roll som tiskt skimmer.”74 Att turistföreningen och staden tyska borgare historiskt sett hade haft i Visby. sökte lägga husets historia till rätta för att kunna Men Burmeisterska huset knöts också till en na- förmedla en pittoresk känsla var inget som an- tionell historieskrivning, genom att det kunde ge sågs märkligt. Tvärtom var det den avsedda ef- ”en närmare föreställning om hur den hanseatis- fekten med restaureringen och den verksamhet ke köpmannen bodde och hade det i denna den som bedrevs sommartid. svenska kungakronans smaragd”.72 Denna tolk- Det rådde konsensus mellan staden, museet figur 6. Efter att staden köpt Burmeisterska huset byggdes en serveringslokal på gården i tysk 1600-talsstil. ”Kneipen” kom att användas sommartid. Den är sedermera riven. källa: Gotlands museum.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 33 mattias legnér

och turistföreningen om att huset skulle bli en hade uppfört huset 1661. Istället påstods huset attraktion som gav vinst på investeringar. Min- ha ett ursprung i 1500-talet.81 Burmeister skulle nesplatsen hade funktionen att ge en god av- alltså ha köpt ett befintligt hus som han sedan kastning för de tre aktörerna. Avslutningen på hade låtit bygga till och utsmycka. Bland annat artikeln ”Ett återstäldt Visbysmycke” i Gotlands påstods att man hittat målningar från 1500-talet Allehanda, som behandlade restaureringen, av- under de väggmålningar i salen på övervåningen slutades med en slutsats om möjligheterna att som Burmeister låtit utföra. Detta påstående driva en lönsam verksamhet i huset: återkom dock inte någonstans senare. En skribent i lokalpressen kommenterade de Man torde kunna säga, att Burmeisterska huset efter tillagda målningarna och berömde målaren Emil restaureringen är Visbys trefligaste sevärdhet. Det bör icke bli svårt för turistföreningen att här taga in hvad det Nordström för hans förmåga att kopiera: ”Ingen kostat att få det gamla minnet i värdigt skick.75 som icke känner till förhållandet på förhand skall kunna ana, att man här står inför ett till Den nyöppnade restaurangen serverade kalla allra största delen nytt målningsarbete, så stiltro- och varma rätter, kaffe, läsk men även ”äkta get är arbetet, så äkta färgerna, och så väl förstår tyskt öl från fat, billiga och goda Rhenviner”.76 hr Nordström att måla nytt så att det ser gam- I bodluckan mot Strandgatan sålde turistfören- malt ut.”82 Målarens arbete är mycket bristfälligt ingen sommartid vykort, fossiler, Visbysouveni- dokumenterat, men det finns ett fotografi i Got- rer i marmor, med mera.77 Denna utveckling av lands museums arkiv som visar att han gjorde minnesplatsen kan ses som en kommodifiering omfattande tillägg i det nordöstra rummet på av det förflutna. Förvandlingen av historien till övervåningen, vilket också bekräftas i den ovan ett kulturarv eller kulturminne tycktes förutsätta citerade artikeln.83 Det var viktigt att få den nya ett entreprenöriellt handlande där minnesplat- minnesplatsen att framstå som historiskt auten- sen kunde omsättas i form av lätt konsumerade tisk, genom att låta huset undergå en restaure- produkter (skrifter, souvenirer, livsmedel). ring. Samtidigt förstärktes alltså de egenskaper Detta entreprenöriella synsätt utvecklades de som gjorde huset attraktivt, framför allt väggmål- närmast följande åren. Från och med 1908 drevs ningarna, och nya delar tillfördes. Om detta ar- restaurangen på entreprenad sommartid, då bete skrevs öppet i lokalpressen. Autenticiteten turistföreningen inte ville ta risken att driva en låg i helhetsupplevelsen — att besökaren skulle verksamhet som var starkt väderberoende och låta sig omslutas av en 1600-talskänsla — snarare som i värsta fall kunde gå med stora förluster. än i detaljerna.84 Med början 1914 slöts femåriga kontrakt, inledningsvis med Carl Gustaf Spannert som fick betala 1 800 kr i arrende.78 Föreningen kunde häri- Minnesplatsen anpassas till en genom täcka sin hyra för huset och mer därtill historievetenskaplig syn 1942–47 genom att arrendera ut trädgården, Kneippen, Under 1940-talet genomfördes omfattande änd- källaren (där köket fanns) och det gamla kors- ringar av huset såväl interiört som exteriört. Ett virkeshuset som restaurang.79 Samtidigt hölls tu- antal åtgärder vidtogs för att rusta upp huset ristbyrån i huset öppen klockan 9–17 på vardagar och göra bevarandet av det möjligt. Dessutom och helgdagar klockan 13–17.80 ville landsantikvarien uppenbarligen förstärka in- En anledning till varför Burmeisterska husets trycket av att detta var ett hus som lämnats mer restaurering och öppnande som museum, turist- eller mindre orört sedan 1720-talet. Antikvarien byrå och restaurang lockade ett så stort medialt vid Gotlands fornsal, konsthistorikern Gunnar intresse både i Visby och i Stockholm hade inte Svahnström och arkeologen Greta Arwidsson bara att göra med att en ny attraktion uppstod. var ansvariga för dokumentationsarbetet och de Det berodde också på att restaureringsarbetet åtgärder som därefter vidtogs. Huset lyftes där- hade lett fram till nya rön om husets ålder. Det med in i ett vetenskapligt sammanhang. verkade inte längre som om Hans Burmeister Arbetet började på grund av två yttre förhål-

34 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 konstruktionen av en minnesplats: bruket av burmeisterska huset i visby

figur 7. Burmeisterska huset som det såg ut mellan 1907 och 1942. Murgrönan täckte den södra gaveln till och med början av 1940-talet. Utan datering. källa: Visby landsarkiv, Landsarkivets fotosamling, vol. TIIb:1. landen som Svahnström inte kunde påverka. Det skrivningen av vägg- och takmålningarna och de- ena var kriget, som innebar att man dokumente- ras upphovsman Johan Bartsch den äldre, som rade många kulturhistoriska byggnader i Sverige också hade målat interiörer i många gotländska eftersom det före 1942 fanns en uppenbar risk kyrkor, identifierades och hans verksamhet på att Sverige skulle dras in i kriget. Om hus ska- Gotland beskrevs. dades eller förstördes skulle de kunna återupp- Syftet med 1940-talets åtgärder var dels att föras efter kriget. Det andra förhållandet var att hålla Burmeisterska huset i ett fortsatt funktio- den murgröna som helt täckte södergaveln dog nellt skick för turistbyrån, dels att genom ingrepp på grund av den kalla vintern och behövde av- i byggnadskonstruktionen förstärka det visuella lägsnas. Timmerväggen bakom visade sig vara i intrycket av att detta var ett hus som i stort sett gott skick, eftersom den hade täckts med en pa- hade lämnats orört sedan 1700-talet. Restaure- nel. På 1800-talet hade hela huset varit täckt med ringen genomfördes 1947, delvis på turistfören- panel, men på andra delar hade den avlägsnats. ingens initiativ, som hade påtalat för Riksantik- Konsthistorikern Svahnström beskrev husets varieämbetet att huset befann sig i ett ”mindre historia och målningar i boken Burmeisterska tillfredsställande skick”.86 Det södra gavelröstet, huset. Ett köpmanshus från 1600-talets Visby som nu var panelbeklätt, rekonstruerades med som gavs ut av Nordisk Rotogravyr 1942. Här en korsvirkesstomme.87 I vissa avseenden valdes fördes tolkningen fram att huset var en närmast rekonstruktion och återuppförande av delar av unik lämning från ett 1600-tal som hade för- 1600-talets gård, i andra inte. Den äldsta bo- svunnit i förflutenhetens dimmor, vilket gjorde stadsdelen som ska ha legat på västra sidan av det än viktigare att bevara och restaurera detta huset återskapades exempelvis inte. Den norra hus även om det hade byggts långt efter Visbys delen av bottenvåningen ansågs vara så föränd- ”storhetstid”.85 I boken lades tonvikten på be- rad att det inte fanns skäl att försöka återskapa

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 35 mattias legnér

den, även om ett steg togs i den riktningen ge- ningar, förstärktes genom att detta måleri kunde nom att ta bort panelbeklädnad på väggar och i knytas till målningar i kyrkor och andra hus på tak i förstugan.88 Restaureringen gick i stort sett Gotland. ut på att ekpanelen togs bort och timret under blottlades. Efteråt skulle rummet användas som resebyrå.89 I den södra delen av våningen ”reno- Turistbyrån flyttar ut verades” stugan, ”vilket föranledde omändring Det finns bara enstaka uppgifter om besöksfrek- av diskanordningarna” som byrån behövde.90 vens i Burmeisterska huset bevarad, som skulle Hur påverkades minnesplatsen av dessa in- kunna visa hur välanvänd minnesplatsen har va- grepp? Svahnströms beskrivning av huset, som rit. I turistföreningens årsberättelser presenteras populariserats i form av en kortfattad guide, i stort sett endast statistik över hur många perso- har bildat kanon om hur huset skall beskrivas ner som hade deltagit i stadsvandringarna. Åren och används ännu i dag.91 En av de stora föränd- runt 1950 deltog cirka 6 000 personer (exklusive ringarna av minnesplatsen som ägde rum med skolbarn och värnpliktiga) per säsong i stads- Svahnströms beskrivning var att upphovsman- vandringarna.92 Till det kom omkring 2 500 nen bakom de ursprungliga interiörmålningarna skolbarn och några hundra värnpliktiga som fick identifierades. Det element som redan tidigare särskilda visningar i Visby innerstad. En del av hade värderats högst, salens vägg- och takmål- dessa besökare borde ha gått in i Burmeisterska huset, och samtliga fick säkerligen passera det och höra Svahnströms tolkning av det. Besök i enskilda fastigheter bröts inte ut ur turistföreningens besöksstatistik. Ett undantag finns dock i årsberättelsen från 1966, då 5 682 personer sades ha besökt huset under sommar- säsongen.93 Siffran är inte särskilt intressant utan jämförelsepunkter. Samma år hade Bungemuse- et (Fårösund) cirka 30 000 besökare och ruiner- na i Visby 34 150. Kattlunds, en medeltida gård på södra Gotland som i dag är en långt större attraktion än Burmeisterska huset, hade 4 739 besökare. I det skenet framstår Burmeisterska huset som ett populärt besöksmål på 1960- talets Gotland. Efter det decenniet nämns huset knappt i turistföreningens styrelseprotokoll eller årsberättelser. Besöksfrekvensen till Burmeisterska huset har utan tvivel gått ner sedan 1993, som var den sista sommaren huset användes som turistbyrå. Turistbyråverksamheten expanderade kraftigt och det fanns mer ändamålsenliga lokaler att ta i anspråk.94 Efter 1993 kom huset att endast öpp- nas för museets guidade visningar och därmed har antalet besökare också kommit att sjunka.

figur 8. Ett besökande par på väg in i Burmeisterska huset. Utan datering, något beskuren. källa: Visby landsarkiv, Landsarkivets fotosamling, vol. TIIb:1.

36 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 konstruktionen av en minnesplats: bruket av burmeisterska huset i visby

turistföreningen, länsstyrelsen och fornsalen. Redan från början rådde en osäkerhet från kommunens sida om hur mycket centret kunde få kosta i drift.97 Snart sinade också kommunens finansiering och en konflikt om hur lokalhyran skulle bekostas fick fornsalen att avsäga sig an- svaret för centret.98 Vid ungefär samma tid styck- ades fastigheten av för att restaurangdelen norr om huset skulle säljas.99 Försäljningen var en del av en omfattande och omdiskuterad privatise- ring av kommunägda fastigheter. Avstyckningen, försäljningen och konflikten om uteblivna hy- figur 9. Vykort från sent 1950-tal eller 1960-tal. Mur- resintäkter från fornsalen pekar på hur minnes- grönan, som tidigare var en del av attraktionen, är avlägsnad och gavelröstet rekonstruerat. Donners platsen under 2000-talets början var föremål för plats framstår som ett livligt promenadstråk, där konflikter, som i grunden rörde vilka värden den också biltrafik var ett naturligt inslag. ansågs ha och hur de skulle få exploateras. Ett besök i huset i dag visar att det finns sen- Sommaren 2015 genomfördes turer för totalt tida minnen som inte riktigt passar in i minnes- 500 personer i huset.95 platsens berättelse. Det finns spår från husets tid som resebyrå och läsrum. På väggen i matrummet finns exempelvis ett tidningsställ kvar Konflikten om världsarvscentret där dagstidningar brukade hänga. Fram tills helt Året därpå (1994), det vill säga samma år som nyligen fanns i en skrubb på bottenvåningen en Visby nominerades till UNESCO:s världsarvs- mängd bråte från turistbyråns tid. På övervåning- lista, byggnadsminnesförklarades huset av läns- en finns ett rum där det på dörren står en skylt styrelsen. Byggnadsminnesförklaringen innebar, med texten ”Privat”. Här pekas alltså en tydlig i kombination med att huset upphörde att an- (men i dag inaktuell) gräns ut mellan minnes- vändas som turistbyrå, att minnesplatsen föränd- platsen och personalens vilorum. Där inne åter- rades. Det kan tyckas vara en paradox att huset finns en icke gestaltad, till synes autentisk miljö under sin historia sannolikt inte har använts så från turistbyråns tid. Bland annat finns här en litet som efter att det blev ett byggnadsminne. nersutten soffa, en kvarglömd täckjacka och en Användningen av huset begränsades framför allt karta över världsarven från tiden för världsarvs- för att målningarna skulle skyddas. centret.100 Uppe på vinden återfinns ytterligare Huset har långt färre besökare i dag än vad några möbler och dörrblad från husets tid som det hade för femtio år sedan. En restaurangverk- turist- och resebyrå. 1800-talet får man leta mer samhet pågår än i dag sommartid, men den har ingående efter: på vinden finns ett på 1800-talet ingen anknytning till Burmeisterska huset. Huset inrett rum med förrådshyllor, där det står före- går inte att värma upp vintertid utan att riskera mål från olika tidpunkter i husets historia. vägg- och takmålningarna, vilket betyder att det är en kall och fuktig miljö under stora delar av året. Att turistbyrån flyttade ut berodde just på Undanträngda minnen? att den fann mer ändamålsenliga lokaler i ett Tillsammans visar dessa spår på minnen av verk- hus tvärs över torget, det s.k. Donnerska huset.96 samhet i huset under 1900-talet, som är synliga I början av 2000-talet togs minnesplatsen i men inte räknas till minnesplatsen. Om det ti- anspråk för att marknadsföra stadens nyvunna diga 1900-talets restaurering var kreativ och världsarv. Under några somrar fanns där ett funktionsinriktad följde 1940-talets restaurering besökscentrum för världsarvet, bemannat av vetenskapliga metoder och principer, framför Gotlands fornsal och finansierat av kommunen, allt genom den minutiösa rekonstruktionen av

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 37 mattias legnér

det södra gavelröstet. Minnesplatsen ska ge sken kerhet om hur minnesplatsen kan användas dels av permanens och kontinuitet, även om den ofta på grund av att det inte finns finansiering för att har förändrats. Den visar en vördnad för livet bedriva någon verksamhet i huset, dels för att som en gång varit i huset men som inte längre det finns frågetecken kring hur bevarandekraven är. Skyltarna i de olika rummen berättar om fa- (den vördnadsfulla hållningen till målningarna) miljen Burmeisters liv i huset, men inget sägs om påverkar möjligheterna att exploatera huset. senare verksamheter. Denna vördnad tycks rent Burmeisterska huset borde dock åter kunna av ha förstärkts med tiden samt kulminerat i och bli ett besökscentrum för världsarvet, så som det med byggnadsminnes- och världsarvsförklaring- var under en period i början av 2000-talet. För arna på 1990-talet. att det ska fungera lär en mer långsiktig samsyn Jag har i denna artikel argumenterat för att behövas mellan de inblandade om hur en sådan Burmeisterska huset började konstrueras som verksamhet ska finansieras och drivas på längre en minnesplats i slutet av 1800-talet. Huset hade sikt. För att använda huset mer aktivt som min- en potential som turistattraktion, där en berät- nesplats igen fordras en genomtänkt strategi, telse om Gotlands slutgiltiga inlemmande i det kanske liknande den som faktiskt togs i bruk för svenska riket kunde kommodifieras i form av 110 år sedan. tjänster (visningar, resor, information om andra besöksmål) och varor (souvenirer, godis, mat, dryck). Konstruktionen av minnesplatsen påbör- jades medan huset fortfarande var en bostad och mattias legnér, f. 1973, är professor i kul- miljö som förändrades genom att människor lev- turvård vid Konstvetenskapliga institutionen, de där, men accelererade kraftigt i och med mu- Uppsala Universitet, och forskningsledare för sealiseringen. Under större delen av 1900-talet ”Kulturarvsnoden” vid Campus Gotland. Han tycks huset ha fungerat tämligen effektivt som disputerade 2004 på avhandlingen Fäderneslan- minnesplats, där tolkningar av svenskt 1600-tal dets rätta beskrivning. Mötet mellan antikvarisk iscensattes och kommodifierades. forskning och ekonomisk nyttokult i 1700-talets Byggnadsminnesförklaringen är i sig inte or- Sverige. Hans senaste bok är utgiven tillsam- saken till att minnesplatsen använts mindre un- mans med bebyggelseantikvarien Mia Geijer: der senare år, men den ingår i en trend som Kulturarvet och komforten. Inomhusklimatet påbörjades i slutet av förra seklet när hela in- och förvaltningen av kulturhistoriska byggna- nerstaden började betraktas som ett kulturarv der och samlingar 1850–1985 (2015). För närva- av aktörer som Gotlands fornsal, kommunen rande leder han bland annat ett treårigt projekt och länsstyrelsen. Om vi jämför dagens utbud om energieffektiviseringspolitikens påverkan på av kulturarv i Visby med det som presenterades svensk bebyggelse sedan 1970-talet, finansierat på turistkartan från 1892 är skillnaden slående. av Energimyndigheten. Burmeisterska huset utgjorde då en del av ett [email protected] mindre antal attraktioner, som i dag har utökats Konstvetenskapliga institutionen mycket och även förändrats kvalitativt genom att Kulturvård det är långt mer kommersialiserat. Uppsala Universitet Campus Gotland 621 67 Visby Samtidigt framstår inte ett vikande intresse från omgivningen som den viktigaste anledningen till varför huset används mindre i dag än under 1900-talet. De visningar som äger rum sommartid är fullbokade. Den tillfälliga använd- ningen av huset som världsarvscenter innebar en Noter 1 Ronström 2008. viss förändring, på så sätt att huset blev en lins 2 “The Hanseatic Town of Visby”, Sveriges nominering av genom vilken en föreställning om innerstaden Visby till UNESCO 1994-09-16, s. 10–11. som världsarv konstruerades. I dag finns en osä- 3 Svahnström 1942, s. 48.

38 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 konstruktionen av en minnesplats: bruket av burmeisterska huset i visby

4 Hansson 2002, s. 47. sigtning och värdering af byggnaderna i fastigheten N. 5 Eriksdotter & Legnér 2015. 55 (...) 19 september 1900”. 6 Hansson 2002. 55 Östgötaposten 1904-07-01. 7 Nora 2001 (1989), s. 365–368. 56 Gotlänningen 1904-09-02. 8 Svahnström 1942 och 1947; Eriksdotter & Legnér 2015. 57 Gotlänningen 1904-09-09. 9 Hartog 2015, s. 122ff. 58 Gotlänningen 1903-10-04. 10 T.ex. Hartog 2015, s. 123; Smith 2006. 59 Gotlänningen 1903-06-03. 11 Green 2008, s. 102–103. 60 Gotlänningen 1904-09-14. Totalt kostade fastigheten 12 Hartog 2015, s. 126f. alltså 35 000 kronor. 13 Jämför t.ex. Andersson 2008. 61 Gotlänningen 1904-11-09. 14 Eriksen 2014. 62 Heidenstam 1894. 15 T.ex. Bergman 1858. 63 Edman 1999, s. 13. 16 Hagen 2001, s. 7. 64 GM, Burmeisterska huset, Carolina Benedicks-Bruce för- 17 Hartog 2015. slag (1904). 18 Glendinning 2013, kap. 4, 5, 8. 65 ViLa, Gotlands turistförenings arkiv, vol. A:1, protokoll 19 Pendlebury 2009, kap. 2. 1907-09-14. 20 “The Hanseatic Town of Visby”, s. 10–11. 66 ViLa, Gotlands turistförenings arkiv, vol. A:1, protokoll 21 Hansson 2002. 1906-03-15. 22 ViLa, Rådhusrätten, Magistratens i Visby arkiv, boupp- 67 ViLa, Gotlands turistförenings arkiv, vol. A:1, protokoll teckningar, parallellserie F2B/4 (1847–52), Johanna Fred- 1906-03-26, 1906-06-16. rika Burmeisters bouppteckning. 68 ViLa, Gotlands turistförenings arkiv, vol. A:1, protokoll 23 ViLa, Visby stads församlings kyrkoarkiv, Husförhörs- 1906-06-16. längder, vol. AI:54 (1860–1883). 69 ViLa, Gotlands turistförenings arkiv, vol. A:1, protokoll 24 Svahnström 1942, s. 47. 1906-03-26. 25 Bergman 1892, s. 64. 70 Den revs och ersattes med en ny restaurangbyggnad på 26 GM, Burmeisterska huset, Nils Börrings uppmätning 1960-talet. 1905. 71 ViLa, Gotlands turistförenings arkiv, vol. A:1, protokoll 27 GM, Stenbergska arkivet, ”Burmeisterska huset” 1953-09- 1907-02-18, 1907-08-13. 20, av Gudny Bolling. 72 Gotlands Allehanda 1906-06-18. 28 Kruse 1899, s. 11. 73 GM, fotografier i Hugo Beyers samling. 29 Ljungström 1987. 74 Gotlands Allehanda 1906-06-18. 30 Legnér, Del Curto & Balksten 2016. 75 Gotlands Allehanda 1906-08-18. 31 Sjöberg 1851, s. 17. 76 Gotlands Allehanda 1906-06-18. 32 Bergman 1858, s. 57. 77 ViLa, Gotlands fornvänner, ”Förteckning på föremål, 33 Bergman 1858, s. 59. tillhörande föreningen ’Gotlands Fornvänner’ och för- 34 Se även t.ex. Bergman 1874. varade i Gotlands Fornsals afdelning i Burmeisterska 35 Bergman 1892. huset” (avskrift). 36 Johansson 2009, s. 96. 78 ViLa, Gotlands turistförenings arkiv, vol. A:1, protokoll 37 T.ex. Bergman 1874; Zickerman 1898; Kruse 1899. 1913-10-28. 38 Bergman 1874, s. 150. 79 ViLa, Gotlands turistförenings arkiv, vol. A:1, protokoll 39 Blomgren & Assar Monsen 2011, s. 112–120. 1913-12-04. 40 Legnér 2013, s. 137. 80 ViLa, Gotlands turistförenings arkiv, vol. A:1, protokoll 41 KrA, Björlinska arkivet, vol. 17, brev från Wilhelm Mon- 1915-04-16. telius till Gustaf Björlin 1901-01-30. 81 Gotlands Allehanda 1906-06-18. 42 Gustaf Björlin i Svenskt biografiskt lexikon. 82 Gotlands Allehanda 1906-06-09. 43 KrA, Björlinska arkivet, vol. 17, planritning och sektion, 83 GM, fotografi i Hugo Beyers samling. odaterad: ”Förslag till ändring”. 84 Gamla svenska städer II (paginering saknas). 44 GM, Burmeisterska huset, ritningar till restaurering av 85 Svahnström 1942, s. 14–17. Burmeisterska huset, odaterade från tiden 1895–1904. 86 GM, Burmeisterska huset, brev från Erik Lundberg, RAÄ 45 Kruse 1899. 1946-03-05. 46 Kruse 1899 och 1907. 87 Svahnström 1947, s. 73. 47 Gotlands allehandas vägvisare 1894, s. 10; The Ancient 88 Svahnström 1947, s. 81. City 1902, s. 11. 89 GM, Burmeisterska huset, Gunnar Svahnströms åtgärds- 48 GM, Burmeisterska huset, Nils Börrings uppmätning förslag till RAÄ 1946-12-21. 1905. 90 ViLa, Gotlands turistförenings arkiv, årsberättelse 1947 49 Jahnsson 1941, s. 177. s. 3. 50 Zickerman 1898. 91 Svahnström 1970. 51 Jahnsson 1941, s. 175. 92 ViLa, Gotlands turistförenings arkiv, årsberättelser 1948– 52 Gotlänningen 1903-07-24. 52. 53 Jahnsson 1941, s. 175 f. 93 ViLa, Gotlands turistförenings arkiv, årsberättelse 1966 54 KrA, Björlinska arkivet, vol. 17, ”Protokoll hållet vid be- s. 5.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 39 mattias legnér

94 E-post från Hélène Viotti till författaren 2015-12-21. ”Det blir inget Världsarvscenter här i sommar”, Helagotland 95 E-post från Lars Kruthof, Gotlands museum, till förfat- 2002-06-26. taren 2015-09-03. Edman, V., 1999, En svensk restaureringstradition. Tre arki- 96 E-post från Inger Harlevi, Region Gotland, till förfat- tekter gestaltar 1900-talets historiesyn. taren 2015-05-11. Eriksdotter, G., Legnér, M., 2015, “Indoor Climate and Ther- 97 Region Gotland/Gotlands kommun, Kultur- och fri- mal Comfort in a Long-Term Perspective: Burmeister tidsnämnden 2000-11-22, ”Remiss angaende framtida House in Visby, Sweden, c. 1650–1900”, Home Cultu- varldsarvscenter i Visby” (dnr 2000/246-76). res: The Journal of Architecture, Design and Domestic 98 ”Ovisst för Världsarvscenter”, Sveriges Radio P4 Got- Space 12:1 (s. 29–53). land 2001-11-12; ”Det blir inget Världsarvscenter här i Eriksen, A., 2014, From Antiquities to Heritage. Transfor- sommar”, Helagotland 2002-06-26; ”’Bur’ får världsarvs- mations of Cultural Memory. informationen”, Gotländska nyheterna 2003-06-12. ”Följande fastigheter skall säljas enligt beslut i kommunsty- 99 ”60 fastigheter kan säljas”, Sveriges Radio Gotland relsen”, Helagotland 2002-12-02. 2004-10-29. Affären kom att orsaka en debatt om hur Glendinning, M., 2013, The conservation movement: a histo- försäljningen av kommunala fastigheter gick till. ry of architectural preservation. Antiquity to modernity. 100 Senast iakttagna 2016-02-16. Gotlands Allehanda. Gotlands allehandas vägvisare för turister till Visby och Got- land, 1894. Gotländska nyheterna. Käll- och litteraturförteckning Gotlänningen. Otryckta källor Green, A., 2008, Cultural History. Hagen, J., 2006, Preservation, Tourism and Nationalism. Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA): The Jewel of the German Past. Sigurd Curmans arkiv Hansson, J. (red.), 2002, Visby innerstad — en bebyggelse- inventering. Del 1. Gotlands museum (GM): Hartog, F., 2015, Regimes of Historicity. Presentism and Ex- Burmeisterska huset periences of Time. Hugo Beyers samling Heidenstam, V. v., 1894, Modern barbarism. Stenbergska arkivet Helagotland. Krigsarkivet (KrA): Jahnsson, J., 1941, En gammal guldsmed berättar. Björlinska arkivet Johansson, C., 2009, Visby visuellt: föreställningar om en plats med utgångspunkt i bilder och kulturarv. Landsarkivet i Visby (ViLa): Kruse, J., 1899, ”Burmeisterska salen i Visby”, Meddelanden Gotlands fornvänner från Svenska slöjdföreningen, s. 11. Gotlands turistförening Kruse, J., 1907, ”Burmeisterska huset i Visby.” IDUN, Illustre- Landsarkivets fotosamling (Starbäck-Steffens arkiv) rad tidning för kvinnan och hemmet 4 (s. 44 f.). Rådhusrätten — Magistratens i Visby arkiv Legnér, M., 2013, ”Gotlands fornvänner 1875–1925: Början till Visby stadsförsamlings kyrkoarkiv en kanonisering av gotländskt kulturarv”, i U. Palmen Region Gotland: felt (red.), Mellan nation och tradition. Idéströmningar Kultur- och fritidsnämnden i 1800-talets insamling av folklore. “The Hanseatic Town of Visby” 1994-09-16 Legnér, M., Del Curto, D., Balksten, K., 201, ”Valoriza- tion and management of the built heritage of fortified e-postkommunikation: towns: The cases of the UNESCO World Heritage Sites Inger Harlevi 2015-05-11 of Sabbioneta, Italy, and Visby, Sweden”, Sguardied Lars Kruthof 2015-05-03 esperienze sulla conservazione del patrimonio storico Hélène Vietti 2015-12-21 architettonico: Proceedings of the International Con- ference Preventive and Planned Conservation, Monza Tryckta källor och litteratur och Mantua 5–9 maj 2014. Ljungström, L., 1987, Aendnu gamblare: Fredrik Lilljekvists Andersson, J., 2008, Skilda världar. Samtida föreställningar restaurering av Gripsholms slott och 1890-talets restau- om kulturarvsplatser. reringsdebatt. Bergman, C.J., 1858, Gotland och Wisby i taflor. Nora, P., 2001 (1989), ”Mellan minne och historia”, i S. Sör- Bergman, C.J., 1874, ”Burmeisterska huset i Visby”, Svenska lin (red.), Nationens röst — texter om nationalismens Familje-Journalen 13 (s. 150–152). teori och praktik. Bergman, C.J., 1892, Visby. Korta anteckningar om stadens ”Ovisst för Världsarvscenter”, Sveriges Radio P4 Gotland topografi, historia, statistik, fornlemningar och nejder. 2001-11-12. Blomgren, F., Assar Monsen, P., 2011, Visby — de arkitek- Pendlebury, J., 2009, Conservation in the age of consensus. toniska vidundrens tid. Byggnadsverksamhet i Visby Ronström, O., 2008, Kulturarvspolitik: Visby — från sliten innerstad 1895–1920. småstad till medeltidsikon. ”’Bur’ får världsarvsinformationen”, Gotländska nyheterna Sjöberg, C.J., 1851, Några ord om Wisby fornlemningar 2003-06-12. m.m.

40 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 konstruktionen av en minnesplats: bruket av burmeisterska huset i visby

Smith, L., 2006, Uses of Heritage. Svenskt Biografiskt Lexikon. Svahnström, G., 1942, Burmeisterska huset. Sveriges Radio P4 Gotland. Svahnström, G., 1947, ”De senaste restaureringarna i Bur- The Ancient City of Wisby once the Queen of the Baltic. meisterska huset”, Gotländskt arkiv. Island of Gothland, Sweden, 1902. Svahnström, G., 1970, Burmeisterska huset: Ett köpmans- Zickermann, L., 1898, Från en Studieresa till Gotland. hus från 1600-talet. Östgötaposten.

Constructing a site of memory: the use of Burmeister House in Visby

By Mattias Legnér

Summary The article deals with how a 17th-century build- home from the early period of Swedish control ing in Visby, the Burmeister House, has been on Gotland. Reminders of the post-18th-centu- used as a site of memory since the end of the ry history of the house can be seen in various 19th century. The theoretical starting point is places. The building has an almost 90-year his- the concept by the French historian Pierre Nora tory as a tourist centre and travel agency, yet on how historians actively create sites of mem- we can glimpse this narrative only by way of ory (les lieux de mémoire). We can regard the various “forgotten” objects. An increasingly re- house as a site of memory to try and understand spectful attitude to the building’s 17th-century the historical significance previously ascribed to wall paintings, viewed through the lens of cul- it and how the house is seen today. A site can tural history, led to the tourist centre moving be conserved or preserved through alteration, out in around 1993. At the beginning of the 21st which emphasizes a selection of its characteris- century the building became a visitor centre for tics that become tangible expressions of abstract the newly designated World Heritage Site of the narratives about the national or local commu- Hanseatic town of Visby. This led to a shift in nity. This is the case with Burmeister House, focus for this site of memory, away from the which, after being bought by Visby council in building itself towards the conceptualization of 1904, went from being a private home to a pub- the World Heritage Site and notions of Visby’s lic museum, tourist office, restaurant, and read- unique nature. At the end of the article the au- ing room, later becoming a listed building and a thor discusses problems and possibilities if the visitor centre for the World Heritage Site. Hand building were to be used more actively again. in hand with the house becoming a place that The article draws on records held by the An- provided experiences by way of guided tours, tiquarian-Topographical Archive, Gotland Tour- and where various kinds of merchandise were ist Association, Military Archives in Stockholm, sold, the building underwent a number of major Gotlands fornvänner, Museum of Gotland and renovations. These were designed to reinforce Region Gotland. the impression of a well-preserved merchant’s

Keywords: Tourism history, Heritage, Conservation, les lieux de mémoire, World Heritage, memory sites, Burmeister House

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 41 En stad i Europaklass Stockholm bygger slakthus i Enskede

av Mari Ferring

ilden ovan visar en händelse som ofta döda och äta (andra) djur: Slakteriverksamheten återkommer i berättelsen om Slakthus- hade flyttats allt längre utanför staden, avskär- B området i Enskede: dagen i januari 1912 mad från medborgarnas blickar. då kung Gustav V inviger det nya Slakthusom- Bredvid kungen går en person som hade rådet — en betydelsefull tilldragelse inte enbart stor betydelse för slakthusområdets tillkomst, för Stockholm utan också för livsmedelsförsörj- funktion och drift: veterinär Martin Sandeborg, ningen i Sverige. Sällskapet är fotograferat i far- Stockholms slakthus- och saluhallsdirektör 1908– ten — en reportagebild från ett allt mer modernt 34. Stockholm på väg in i framtiden. Slakthusområ- Artikeln syftar till att undersöka ett sam- det var en stor satsning, där tidens nya veterinär- manhang av inspirationskällor och kontakter medicinska kunskaper om djurhållning och slakt i byggandet av Stockholms stads slakthus och kom att organiseras i en funktionell anläggning, kreatursanläggning, framför allt vad gäller funk- byggd med delvis helt nya material och metoder. tion och planer. I förberedelserna för det nya Anläggningens placering i staden ger uttryck för slakthusområdet inhämtades kunskap från flera den moderna människans förhållande till att håll. I artikeln ställs följande frågor om anlägg-

42 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 en stad i europaklass. stockholm bygger slakthus i enskede figur 1. Gustav V med prinsessan Ingeborg, ord nader kring sekelskiftet 1900. Till en början hand- förande Rosengren och direktör Sandeborg. foto: lade det om att ”rita fasader till ingenjörsprojekt Bildarkivet, Stadsmuseet i Stockholm. där så behövdes i väl synliga lägen”.5 Omkring första världskriget blev arkitektens insats i upp- dragen bättre formulerad. Wickmans arkitektur ningens bakgrund: Fanns förebilderna enbart i i Enskede var väldigt olik den som tidigare fö- Sverige, i Europa eller hämtades de kanske från rekommit i andra svenska slakthusanläggningar. andra sidan Atlanten? Vilka var de tongivande Med sin karaktär av jugendbarock i betongkon- aktörerna i processen? Utifrån vilka positioner struktion, eternittak och ljusa släta murar av och kompetenser argumenterade de för olika kalksandstegel var Stockholmsexemplet till lika lösningar? delar modern arkitektur och rationell fabrik för I samband med detta är syftet också att ge- djurhållning och slakt. Anläggningarna i Malmö nom aktörer och sammanhang bidra till att be- och Göteborg hade fått ett mer traditionellt ut- lysa frågan om modernitet, slakt och rumslighet tryck och de slakthusområden som byggdes se- i norra Europa i början av 1900-talet. Den ratio- nare i de nordiska länderna, såsom den Hvite nalitet som var ett mål i moderniteten kommer Ködbyn i Köpenhamn och Teurastamo (Slakt- till uttryck i anläggningen i Stockholm som upp- hus) i Helsingfors, fick en ännu tydligare mo- fördes enligt de senaste rönen om livsmedelshy- dern dräkt jämfört med Wickmans arkitektur. gien. I analogi med Le Corbusiers bild av den En långdragen process föregick beslutet om moderna arkitekturen som ”en maskin att bo i” lokaliseringen till Enskede, en process som in- kan den nya rationella slakthusanläggningen be- leddes under andra hälften av 1800-talet och skrivas som ”en maskin att dö i”.1 I denna artikel som pågick ända fram till 1904. Samma år stod undersöks inte inspirationskällorna till den ”arki- Malmö slakthus färdigt och Göteborg kom att tektoniska dräkten” i lika stor utsträckning som få sitt moderna slakthus ett år senare, 1905. Det de dödliga ”rationella förhållandena” för slakt- handlade alltså till en del för Stockholm om att och kreaturshållning. Wickmans arkitektgärning hämta ikapp. I detta sammanhang var huvudsta- finns redovisad i Fredric Bedoires kandidatupp- den inte endast efter i jämförelse med kontinen- sats från 1969 samt i doktorsavhandlingen från ten, utan även i ett nationellt perspektiv. Yvonne 1974.2 Förebilderna för slakthusområdets funk- Hirdman visar i sin bok Magfrågan. Mat som tionella utbyggnad har inte beskrivits i nämnvärd mål och medel. Stockholm 1870–1920 hur debat- omfattning tidigare, även om det finns ett rik- ten i den segdragna ”Slakthusfrågan” inleddes haltigt utbud av litteratur om Slakthusområdet. redan under 1870-talet och bordlades gång på Den källa som framför andra kan ge informa- gång på grund av bristande kunskaper i vete- tion om byggnadsarbetet är Stockholms stads rinärhygieniska frågor, men också på grund av slakthus med tillhörande kreatursmarknad: framhållande av näringsfrihet.6 Bönderna ville berättelse över anläggningens utförande åren vara självständiga i sin djurhållning, slakt och 1906–1912 jämte historik och kostnadsredogörel- försäljning. Så småningom blev det dock mer se.3 Denna innehållsrika volym publicerades av ekonomiskt intressant att låta kontrollera köttet, slakthus- och saluhallsstyrelsen två år efter att an- vilket sammanförde intressen i ett genomför- läggningen hade färdigställts (1914). Därefter har ande av en ny lagstiftning. ett antal festskrifter publicerats som regelbundet Jenny Lee tar i sin avhandling The Market tar upp anläggningens historik. Senast inträffade Hall Revisited. Cultures of consumption in det år 2012 med Kött & blod. Slakthusområdet urban food retail during the long twentieth i Johanneshov 100 år av Anders Brundin, Anders century (2009) upp torg och marknadshallar i Johnson och Eta Kroon, som gavs ut lagom till Stockholm med diskurser om mat och miljö. I 100-årsjubileet.4 avsnitt berörs även slakt- och kötthanteringen i Fredric Bedoire skriver i sin avhandling om Stockholm. I avhandlingen tecknas sammanhang arkitektens verksamhetsfält och arbetslivets bygg som innehåller influenser från städer i utlandet,

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 43 mari ferring

influenser som på olika sätt påverkade hur han- mesta underkastad tvång, det vill säga att djur del med mat tog plats och bildade rum i sta- skulle slaktas under överinseende och i särskilda den. En viktig ansats med Slakthusområdet var lokaler. I en förordning från 1622 påtalades att att gradvis förvandla en relativt liten stad till en slakteriverksamhet skulle försiggå i ett eget rum, modern storstad med moderna och hygieniska skilt från exempelvis vägning och försäljning. institutioner, liknande dem som sedan länge Två slakthus uppfördes i Stockholm på funnits på kontinenten.7 Stockholm strävade ef- 1600-talet: ett vid Slussen och ett vid Norrström. ter att bli en stad i Europaklass, vilket kunde Det vid Norrström ersattes med ett nytt år 1784 motivera en kostsam satsning. Debatten bland och slakteriverksamhet och försäljning flyttades beslutsfattare om hur Stockholm skulle kunna till Kyrkoholmen, det vill säga den nuvarande närma sig den moderna ”civiliserade” världen Blasieholmens yttersta udde. Där slaktades djur var utbredd. Importen av idéer sågs som positivt och såldes kött ända fram till 1840-talet då bygg- och utländska exempel studerades genom stu- naden revs eftersom Nationalmuseum skulle dieresor och skriftliga källor. I ett avslutande av- byggas. Vid samma tid fanns en stor oenighet snitt i den här artikeln diskuteras stadens dåtida mellan slaktare och stadens myndigheter om var vilja att närma sig kontinenten och avancera i en ny slaktinrättning skulle byggas och bland an- ”Europaklass” jämfört med vår samtids strävan- nat på grund av denna konflikt upphävdes slakt- den enligt den nyligen begagnade devisen ”en hustvånget år 1847.9 Detta blev inledningen till stad i världsklass” samt hur detta kan leda till en oordnad slakt där i princip vem som helst olika angreppssätt när det gäller stadsplanering. kunde genomföra slakt och sälja slakteriproduk- ter utan krav på kunskaper, besiktning eller av- gifter till staden. Slakt i Stockholm Offentliga slakthus fanns i de flesta större stä- der redan under medeltiden.8 Slakten var för det Slakthusområdets bakgrund och första år En viktig målsättning med en modern slakthus- anläggning var förstås att förbättra hygienen och kontrollen över det kött som medborgarna skulle äta. Årtionden hade ägnats åt kampen att be- mästra utbrott av mul- och klövsjuka, bekämpa trikiner i fläskkött men även ta kontroll över en annan fruktad bakteriesmitta som kan överföras från djur till människa genom infekterad mjölk: tuberkulos.10 Hemslaktning hade visserligen alltid varit en naturlig del av gårdarnas verksamhet, men det som staden räknade med att få bukt med var ”köttmånglarna”, det vill säga en fördyrande mellanhand mellan bönder och kon- sumenter. Därtill var förslaget till ett kommunalt slakthus ett sätt att stoppa försäljningen av kött från självdöda djur. Under 1800-talets andra hälft påtalades allt fler problem med den okontrollerade slakten.11

figur 2. Slakt av storboskap i Enskede slakthusom- råde genom användning av en så kallad slaktmask. foto: Axel Malmström 1932. Bildarkivet, Stadsmu- seet i Stockholm.

44 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 en stad i europaklass. stockholm bygger slakthus i enskede

Flera kommittéer och utredningar tillsattes i bankhus, och Wickman kom att bli bankarkitek- syfte att finna ett svar på hur Stockholms stads ten framför andra.19 Han var ofta på långa resor, engagemang i slakteriverksamheten skulle se ut. i studiesyfte men också för att delta i olika ar- Det fanns under en period ett hinder, nämligen kitektkonferenser. Han följde noga utvecklingen att lagen föreskrev ett avgiftsfritt slakt- och be- på kontinenten och i arkitekturen finns tydliga siktningstvång. Emellertid ändrades denna lag- kopplingar både till den österrikiska och ameri- paragraf 1897, vilket gav staden rätt att ta betalt kanska jugendstilen.20 När jugendstilen ersattes för bland annat köttbesiktning och marknads- av nationalromantiken fann sig Wickman väl till- platser.12 Samma dag som den nya lagen trädde rätta i samhällets administrativa maktcentrum. i kraft började stadsveterinären Gustaf Kjerrulf Han satt i många kommittéer, styrelser och (1861–1931) med flera att driva frågan om ett nytt prisnämnder. I egenskap av ledamot, medlem, slakthus och en plats för kreaturshandel i hu- representant etcetera reste han till Italien (1903), vudstaden.13 Den så kallade slakthusfrågan blev Madrid (1904), Paris och Liège (1905) samt en segdragen historia i Stockholm, mycket på London (1906).21 1903–1914 var han ledamot grund av lantmännens motstånd och olika syn av Stockholms stadsfullmäktige och han blev på hygien samt att det var så svårt att besluta om medicinalstyrelsens arkitekt från och med 1913. den mest lämpliga platsen för en sådan verksam- Slakthusområdets arkitektur har drag av jugend- het.14 Det fanns också en osäkerhet om huruvida barock med fasader i ljusgrå kalksandsten och offentliga slakthus kunde bära sig, utan att bli avancerade takkonstruktioner som från början till en stor utgiftspost för staden. var täckta med eternit. Som förebilder nämns Efter en mångårig följetong i ”Slakthus- Deutsche Werkbund och den samtida moderna frågan” där möjliga platser såsom Kräftriket arkitekturen i Wien.22 vid Brunnsviken, Hjorthagen och Traneberg beaktades, föll valet till slut på nyligen inköpt mark i Enskede. Efter stadsfullmäktiges beslut Martin Sandeborgs utlandsresor att anlägga ett slakthus där tillsattes den 15 juni Två personer, vid sidan av arkitekten Gustaf 1905 en beslutande kommitté som bestod av Wickman, kan ses som centrala för Slakthus- byggnadschefen Axel Otto Alrutz, medicinalråd anläggningens planering och funktion: Veteri- Gustaf Kjerrulf, stadsveterinären Sven Nystedt, närerna Martin Sandeborg (1869–1955) och den direktör Anders Olin, direktör Gustaf Piehl, pro- tidigare nämnde Gustaf Kjerrulf. fessor Johan Gustaf Richert och direktör Gustaf Gustaf Kjerrulf gav bland annat ut flera skrif- Fredrik Östberg.15 Kommittéen uppdrog i sin tur ter om tvånget att slakta djur i offentliga slakt- åt arkitekt Gustaf Wickman att i samråd med hus, såsom Fördyras köttet genom slakthus- och Kjerrulf utarbeta planer för en anläggning som köttbesigtningstvång? samt Kunna offentliga så småningom skulle uppföras 1906–1912. I sam- slakthus bära sig? (1894).23 Argumentationen band med uppdraget genomförde Kjerrulf och handlar om huruvida det lönar sig för staden Wickman en utrikes studieresa tillsammans.16 att införa restriktionerna samt om köttet kom- Gustaf Wickman (1858–1916) var en arkitekt mer att bli dyrare för konsumenten. Kjerrulf var med intresse för internationella händelser inom först en motståndare mot dessa regler men blev sitt yrkesområde.17 Han hade ansvarat för Sve- sedan en övertygad förkämpe för slakthus- och riges utställningsbyggnad på Världsutställningen köttbesiktningstvång. Kjerrulf hade nämligen i Chicago 1893 och Stockholms stads utställ- sänt ut frågeformulär till 560 tyska städer för ningsbyggnad på Stockholmsutställningen 1897. att undersöka hur slakthus- och besiktnings- Han arbetade ofta i en eklektisk jugendbarock, tvånget hade påverkat marknaden och stadens vars gestaltning hade utvecklats från och med ekonomi.24 21 städer svarade att priset på kött 1800-talets mitt.18 Under Wickmans studieresa hade gått upp och 18 svar berättade om att till Tyskland 1896 studerades moderna bygg- slakthusen inte var lönsamma för det offentliga. nadskonstruktioner, inte minst med avseende på Hela 361 tyska magistrater svarade emellertid

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 45 mari ferring

att köttet inte gått upp i pris och 308 gav ett ringen av djurens sjukdomar. Han hade också jakande svar på frågan om det nya slakthus- tagit med sig en situationsplan hem. En del av tvånget förräntade sig. I många sammanhang hans egna anteckningar är på tyska och Sande- förde Kjerrulf fram själva huvudpoängen med borg var, liksom Kjerrulf och många av tidens slakthustvång: kvalitetssäkring och skydd mot utbildade män, väl förtrogen med språket. 1903 i spridning av sjukdomar. augusti var Sandeborg även i Århus samt i Zittau Martin Sandeborg (1869–1955) hade tidigare i Sachsen. 1905 var det dags för en studieresa till varit biträdande stadsveterinär i Stockholm Danmark via Malmö till Köpenhamn, Odense, under Gustaf Kjerrulfs tid som stadsveterinär. Århus, Randers, Ålborg och Fredricia.25 Vidare 1904 blev Sandeborg direktör för slakthusanlägg- finns skrifter i Sandeborgs arkiv om slakthuset ningen i Göteborg som startade sin verksamhet i Heidelberg (1905, 1906, 1907), anteckningar våren 1905. Sandeborg var vid sidan av Kjerrulf från besök i München, Stuttgart och Mannheim en av tidens främsta experter på alla delar av (1909). Dessa innehåller noggrann statistik över slakthusverksamhet. Bevarade anteckningar från hur många djur av respektive sort som slaktats, Sandeborgs utlandsresor är mångtaliga. Hans hur mycket av djurens delar i kilo som tagits till- stora intresse för allt från helhet till detaljer vi- vara, sjukdomsförekomster (till exempel tuber- sar sig i anteckningsböcker från resorna. Han kulos), prisstatistik på slaktade djur, hyror och antecknade flitigt från sin resa till Breslau (nu- andra kostnader, ofta uppställt i listor och dia- varande Wroclaw i Polen) september–oktober gram, år för år, djur för djur. I slakthus- och salu- 1903. Här finns noteringar om allt från konstruk- hallsstyrelsens arkiv hör mappen som behandlar tion, materialval, löner, arbetsförhållanden och Breslaus slakthusområde (prislistor, instruktions- givetvis slaktmetoder, till färg på staket, stämp- böcker, arbetsböcker, ordningsregler, brev och lar, dörrstängningsapparater, bokföring, höjd på planer) till de tjockare.26 biträdenas pulpeter, mått på boxar och hante- I en sammanfattning av intrycken från ”ut-

figur 3. Situationsplan för Breslaus slakthus- och kreatursmarknad. SSA, Martin Sandeborgs arkiv. U.å., sannolikt äldre än 1900.

46 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 en stad i europaklass. stockholm bygger slakthus i enskede

figur 4. Ändring- och utbyggnadsplan för Breslaus slakthusområde. Ritningen daterad 1907. SSA, Martin Sandeborgs arkiv.

figur 5. Planen för Slakthus- områdets bottenvåningar 1914. Likheten med den tyska planen för slakthusanläggningen i Breslau syns i det rationella arrangemanget av funktioner, från att djuren anländer med tåg längst ner på ritningen, sorteras in i marknadshallar respektive vidare till slakt, för att där delas upp i slakthusen för svin-, små- (t.ex. får) eller storboskap i den kamliknande planformen högre upp på ritningen. I förbindelsegången mellan slakthusen och det stora kyl- och maskinhuset fördelades djurkropparna vidare. Högst upp till höger tas hudar och tarmar tillvara. Den inhägnade tomten markeras av järnvägsrälsen och är väl tilltagen för att kunna rymma framtida expansion. Likheten med planen för Breslaus slakt- husanläggning är påfallande. källa: Slakthus- och saluhallsstyrelsen, Boken om Slakthus- området 1914.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 47 mari ferring

figur 6. Axonometri, Slakthusområdet 1914. Slakthus- och saluhallsstyrelsen lät publicera en innehållsrik bok om anläggningens uppförande 1914. Bilden visar bland annat hur administration, börs och hotell samt perso- nalbostäder var placerade tillsammans i nedre hörnet. I övrigt syns området vara planerat utifrån inhägnader och räls samt bebyggelsens placering och positionering i förhållande till flödet av marknads- respektive slaktdjur.

landet” hänvisar Sandeborg nästan enbart till från resan till Breslau 1903 hänvisade han flera tyska förhållanden och många tyska städer så- gånger till ”Rieck”, vilket borde vara M. Rieck, som Köln, Dresden, München, Stuttgart, Berlin, direktören för slakthuset i Breslau, som 1906 fick Mannheim och framför allt Breslau, men gör uppdraget att tillsammans med direktör Martin även en del referenser till Budapest och Wien Sandeborg i Göteborg granska planerna för den (1905).27 nya anläggningen i Stockholm.28 Uppdraget var mer specifikt att uttala sig om ”plananordningen som helhet” men också huru- Planerna granskas vida de föreslagna takkonstruktionerna i hallar Den 19 juni 1906 blev skisserna till den nya slakt- och slakthus kunde göras billigare med en för husanläggningen i Stockholm färdiga, inklusive ändamålet lika god funktion. Det senare kunde ett kostnadsförslag. Förslaget var upprättat av ar- inte Sandeborg och Rieck säga något om efter- kitekt Gustaf Wickman efter program av Gustaf som de inte var ”tecnici”.29 Däremot kunde de Kjerrulf. Den 29 juni samma år beslöt stadsfull- konstatera att det såg ut som om förslaget till mäktige att bifalla skisser och kostnader minus takkonstruktion erbjöd ”flere betydande fördelar 300 000 kronor. Därefter var det dags för en gentemot de hittillsvarande konstruktionerna”.30 granskning utifrån. I Sandeborgs anteckningar Ljusinsläpp och den fria överblicken i lokalerna

48 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 en stad i europaklass. stockholm bygger slakthus i enskede var två av dem. Situationsplanen ansåg de vidare också vara mer uppdaterad och modern utifrån vara ”alltigenom ändamålsenlig”. De hade ändå nya rön om svinslakt. Bättre ventilation till slakt- ett antal synpunkter, framför allt angående pro- hallarna rekommenderades genom takryttare i cess och flöden, såsom möjligheterna till utvidg- lanterniner. De avslutade med att förslå att hela ning av anläggningen och flytt av kylhuset ett anläggningen borde dras tillbaka för att vinna 10-tal meter och slopande av en kassabyggnad mark i ett av de allra viktigaste kraven: flexibilitet och en foderbyggnad (och därigenom en bespa- och utbyggnadsmöjligheter för framtiden. ring). Även kolskjulet kunde slopas. De möten Sedan de utomstående sakkunnigas utlåtande som genom förslaget kunde uppstå mellan nöt- kommit in (som vi sett med en referensbotten kreatur och svin var inte att rekommendera ef- bland annat i den tyska mönsteranläggningen i tersom boskapen kunde bli uppretad av svinens Breslau), uppdrogs åt arkitekten Gustaf Wick- närvaro. Vidare menade Sandeborg och Rieck man att bearbeta ritningarna och förslaget. Den att det behövdes fler staket vid järnvägen efter- 9 mars 1907 godkände kommittén dessa och den som djur försökte rymma från slakt: ”Kreatur 1 juni 1907 fanns det även ett godkännande från vid fösning till hallarne bryta leden, springer till- stadsfullmäktige för samma sak. Anläggningen baka till perrongen och faller från perrongen”. kom att kosta i allt 6 400 000 kronor.31 I en De hade också synpunkter på många mått inom jämförelse kan nämnas att Göteborgs slakthus- anläggningen, mellan järnvägsspår, körbanors anläggning, ritad av arkitekt Otto L. Dymling, bredd och med avseende på byggnadernas pla- kostade 2 951 490 kronor. nering (förbindelsehallen borde ha en bredd av 18 meter istället för 15 och kylhuset borde få 7 meter större djup). De saknade också material- Sandeborg ersätter Kjerrulf bod, verkstäder, stall och lider för hästar och — utökade ansvarsområden vagnar samt en tvättinrättning. Samtidigt ansågs Kjerrulf var som sagt stadsveterinär i Stockholm vissa byggnader vara för stora, som till exempel medan Sandeborg var biträdande stadsveterinär. slakthallen för småboskap. Svinslakthallen och Sandeborg blev därefter direktör för slakthus- slakthallen för hästar var å andra sidan för små. anläggningen i Göteborg, och Kjerrulf blev så När det gällde sjukstallar för djur var inte dessa småningom medicinalråd och ledamot i slakt- nödvändiga eftersom sjuka djur genast skulle husstyrelsen i Stockholm. I Martin Sandeborgs slaktas för att ”icke bringa ännu friska djur i arkiv finns urklippta och inklistrade artiklar fara”. som handlar om Gustaf Kjerrulf. Ett exempel I förslaget till börshus kritiserades de långa, är slakthusstyrelsens framställning år 1907 om illa upplysta gångarna. De hade även synpunkter arvode till styrelseledamoten Kjerrulf för arbe- på dess arkitektoniska uttryck, vilket riskerade te ”utom styrelsens sammanträden” i samband att förfulas genom en tillbyggnad till marknads- med planläggningen av den nya slakthusanlägg- hallen för storkreatur. Samtidigt, och i motsats ningen i Stockholm. Flera i stadsfullmäktige tog till en estetisk bedömning, föreslog de att gång- till orda och underströk vikten av Kjerrulfs sak- spångar skulle sättas upp utanför exteriörens kunskap. Professor J.G. Richert var en av dem. fönster ”hvarifrån man kan företaga fönstrens Han menade att om stadsfullmäktige avslog be- rengörning”. Det gällde också den stora mark- gäran om 2 000 kronor om året och Kjerrulf nadshallens interiörvolym: Sandeborg och Rieck därmed avgick ur styrelsen skulle Stockholms menade att denna skulle avdelas med en vägg slakthusfråga bli dyrare, eftersom man då måste för att hallen skulle kunna fungera för större och anställa en slakthusdirektör. Andra inlägg hand- mindre tillströmning av djur, och även med hän- lade om att samtiden började kräva att även män visning till uppvärmningskostnaderna om vin- ”utan förmögenhet” måste ges möjligheten att tern. I utlåtandet dröjde granskarna vid fönster- inneha betydelsefulla poster. Arkitekten Gustaf sättning utifrån behovet av dagsljus invändigt, till Wickman, som också var ledamot i stadsfullmäk- exempel vad gällde kylhuset. Inredningen borde tige, försvarade förslaget om arvode till Kjerrulf

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 49 mari ferring

och förklarade att han ”icke kunde åtaga sig att särtrycken finns i direktör Sandeborgs efterläm- fullgöra sitt uppdrag som slakthusets arkitekt, nade arkiv.35 Tillsammans med arkitekten Bertel om han ej längre finge påkalla medicinalrådet Mohell reste Gagneur iväg för att för Finlands Kjerrulfs sakkunskap”.32 Av principiella skäl be- räkning studera moderna slakthusanläggningar i slutade dock stadsfullmäktige att med ett över- Sverige och Tyskland. Vid denna tidpunkt hade väldigande nej (52 röster mot 17) avstå från att inte slakthustvång med tillhörande obligatorisk betala ut extra lön. Konsekvent lämnade Kjerrulf köttbesiktning införts i Finland, men en sådan slakthusstyrelsen i januari 1908. lag var under bearbetning. Gagneur och Mohell Därefter gick det som professor Richert redovisade förslaget genom nitton ritningar, in- hade befarat. Slakthusdirektörstjänsten i Stock- klusive en situationsplan med inritade järnvägs- holm utlystes samma år. Inte undra på att Gustaf spår och en perspektivbild. Både planen och Kjerrulf, som 1909 blivit ledamot av stadsfull- perspektivbilden av det nya området är mycket mäktige, var en stor motståndare till att den nya lika den tillhörande redovisningen av Breslaus slakthusdirektören även skulle få tjänsten som slakthusanläggning, men även planen för Stock- saluhallsdirektör, med en extra löneförhöjning holmsanläggningen. om 2 000 kronor om året.33 Detta var samma I situationsplanen tillämpades ett schema summa som Kjerrulf äskat för alla sina insatser som utarbetats av ”en av Tysklands förnäm- för slakthusstyrelsen. När saken diskuterades i sta auktoriteter på området”; doktor Schwarz. stadsfullmäktige röstade 37 ledamöter för att Gagneur hänvisade till moderna slakthusinrätt- slakthusdirektören även skulle vara direktör för ningar som redan använt sig av detta schema: saluhallarna, 33 röstade med Kjerrulf, det vill Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Frankfurt am säga emot. Main, Offenbach, Mannheim, Ludvigshafen och Stadsfullmäktige hade redan ett tilltänkt Mainz. namn till tjänsten: Martin Sandeborg. Han ut- Gagneur redovisade siffror som visade att nämndes den 1 november 1909 till ny slakthus- avsaknaden av offentliga slakthus och besikt- och saluhallsdirektör i Stockholm. Sandeborg, ningstvång gav både undermålig tillgång till och som alltså hade varit biträdande stadsveterinär dålig kvalitet på kött där ”köttförsäljarena i sin i Stockholm (1901–1903) under Gustaf Kjerrulf, fräckhet gå så långt att de tillsaluhålla till män- fick nu en eftertraktad position med 8 500 i års- niskoföda till och med kött af själfdöda djur”.36 lön innehållande arbetsuppgifter som Kjerrulf I skriften redogjorde han för alla delar av den tidigare skött gratis. Kjerrulf hade som nämnts ”moderna, sanitära och hygieniska” verksamhe- många andra uppdrag, till exempel som medici- ten, bland annat planlösning, anställda, rums- nalråd inom Medicinalstyrelsen och som leda- fördelning och funktion, slaktgång med alla mot av Stockholms stadsfullmäktige, en position detaljer inklusive antal slaktade djur indelade i han innehade åren 1909–1913.34 Sandeborgs upp- storboskap, kalvar, får och svin per 10-timmars sving på Kjerrulfs bekostnad måste ändå ha varit arbetsdag, vad som gäller för judisk ”ritual” för emotionellt kännbart. slakt, lufttemperaturer, avlopp, ventilation, en s.k. Freibank och kostnaden för att uppföra en dylik anläggning.37 Just kostnaden måste ha va- Svenska (och tyska) influenser rit en mycket stor fråga. Istället för de 300 000 i Finland mark som stadsfullmäktige hade beslutat om be- För att vidare förstå Tysklands och även San- hövde Gagneur 800 000 mark till en modern deborgs stora inflytande i den nordiska ”Slakt- slakthusanläggning. husfrågan” kan en insatks av Viborgs stadsin- Gagneur framhöll att en modern slakthus- genjör Bern H. Gagneur nämnas. Efter hans inrättning var en ”av vår tids förnämsta institu- föredrag vid Tekniska Klubben i Viborg den 6 tioner”.38 I Tyskland, menade han, hade så gott oktober 1906 och den 11 mars 1907 publicerades som varje stad, även mindre orter med ca 5 000 två särtryck ur tidskriften Teknikern, och båda invånare, fått en egen slakthusinrättning. I Dan-

50 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 en stad i europaklass. stockholm bygger slakthus i enskede mark var dessa institutioner praxis enligt Gag- ”Mästarbref” krävs i Tyskland för alla dem som neur, och i Sverige var Malmö först ut (1904) slaktar kreatur eller driver charkuterihantering. för att sedan följas av Göteborgs, i förhållande Det tyska system som avses kan läsas i planen till stadens storlek, påkostade anläggning (1905). för slakthusområdet i Breslau. Den beskriver en Gagneur räknade även upp liknande projekt rationell hantering som under fabriksliknande som i slutet av 00-talet var under uppförande förhållanden längs ett löpande band förvandlar (Eskilstuna) samt i inledningsfasen (Stockholm levande djur till föda för människor. Längs vägen och Lund). När det gäller slakthus- och köttbe- upptäcks och sorteras sjuka djur och oätliga de- siktningstvånget var det allmänt i Tyskland se- lar bort. Att verksamheten var organiserad längs dan många år, medan kommunerna i Sverige då ett löpande band är intressant i sammanhanget nyligen fått laglig rätt att kräva samma sak. Som — denna innovation inom slakterinäringen som nämnts diskuterades frågan i Finland och ”infö- i USA kom att föregripa Henry Fords löpande randet av slakthus- och köttbesiktningstvång” är band för biltillverkning.42 en argumentation för sådana regler och lagar. I Tyskland var offentliga slakthus mycket Under den pågående utbyggnaden av slakt- vanliga vid tiden för uppförandet av Stockholms husområden i Finland anlitades Sandeborg 1907 slakthus, och detta sedan flera årtionden tillba- som expert för att granska planerna på ett nytt ka. Åtminstone vad gäller själva planeringen av slakthus i Helsingfors, ritat av arkitekt Karl Lin- svenska slakthusområden var Tysklands städer dahl.39 Men det var först i slutet av 1920-talet, de viktigaste källorna till kunskap, liksom i viss när arkitekten Bertil Liljequist tog över frågan, mån Danmarks och Österrikes. Amerikas stora som den fick en lösning. Sandeborg var hela ti- volymer i slakt och kötthantering, med Chicago den med som rådgivare.40 Sandeborg anlitades som främsta stad, ägnades däremot ett mindre även som expert i granskningen av slakthus i intresse i Sverige. När det gällde slakthusområ- Tammerfors (1907) samt för slakthuset i Kristia- det i Stockholm hämtades inspiration vad gällde nia/Oslo (1910). organisationen av slakten, infrastrukturen på området, situationsplanen med volymer och placering från slakthusanläggningen i den då tyska ”Det tyska systemet” staden Breslau (idag Wroclaw i Polen). Planen I en intervju i Svenska Dagbladet den 24 ok- (och planändringen) för anläggningen i Breslau tober 1909 berättar Martin Sandeborg, nyss ut- är praktiskt taget identisk med den som lades ut nämnd direktör för slakthus- och saluhallarna i för stockholmsanläggningen. Stockholm, om sin syn på offentliga slakthusan- läggningar. Han säger att de svenska anläggning- arna tillämpar det så kallade ”tyska systemet” Slakthusområdet i Stockholm som finns ”i sin utvecklade och fulländade form, — en förlustanläggning som en 40-årig erfarenhet kunnat lämna”.41 I Efter invigningen den 31 januari 1912 öppnade Tyskland, menar han, har nästan alla städer ett slakthusområdet för allmänheten den 8 febru- eget offentligt slakthus. Han slår fast att slakt- ari 1913. Köttbesiktningstvång hade då införts husanläggningen i Stockholm huvudsakligen i Stockholm (1912). Bygget som inleddes 1906 kommer att ”uppföras och inredas efter möns- hade hunnit påverkas både av en storstrejk 1909 terinstitutionen i Breslau”. I övrigt hänvisar San- (1 månad) och en lockout 1911 (2,5 månader). Ti- deborg i intervjun till konsumentens bästa när den efter invigningen blev heller inte helt lyckad. det gäller kontroll av kött, samt att detta även Redan i slutet av 1913 hängdes emellertid slakt- borde gälla den stora kvantitet som importeras hus- och saluhallsstyrelsen ut i Stockholms Dag- utifrån såsom hamburgerkött (rökt hästkött), blad på grund av förluster och ”misskötsel”.43 salt kött från Amerika samt salt fårkött från Is- Beräkningarna av anläggningens ekonomi hade land. Sandeborg understryker ännu en gång fö- visserligen slagit fel, men det fanns svar på tal. regångslandet för slakteriverksamheten i Sverige: Sandeborg och hans medarbetare menade att fe-

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 51 mari ferring

let låg i att hemslaktning fortgick och att det där- inte lät sig göras, då han menade att bebyggelsen för fanns dålig tillgång på slaktdjur, att konkur- ingick i ett sammanhang, tillika med järnvägen i rensen från utlandet om slaktdjur och kött var sin sträckning runt området. Men utredningarna stor samt att de höga priserna på kreatursfrakt fortsatte 1925, och bland annat föreslogs då en hindrade lönsamheten. Andra städer, och här avyttring av den mark innanför tågspåret som nämndes speciellt Linköping, hade dessutom lämnats obebyggd, inklusive några av de södra ”parasiterat” på Stockholm genom att släppa på byggnaderna. 1928 avstod Slakthus- och saluhalls- besiktningstvånget. styrelsen det obebyggda södra tomtområdet, ett Men det skulle bli värre. Med första världs- handelsstall för kalvkor, hela järnvägsområdet, kriget följde dyrtider och brist på slaktdjur. Un- lokstallet och spolkaj samt lossningskaj, marken der krigsåren kunde inte anläggningen utnyttjas väster om järnvägen med f.d. kamrerbostaden fullt ut efter det att kreatursbeståndet till stora samt fem arbetarebostäder inom anläggningen.45 delar ”nedslaktats” på grund av foderbrist.44 Ett Martin Sandeborg var slakthus- och saluhalls- speciellt eländigt år var 1917. direktör 1908–1934.46 I princip genererade verk- De svåra ekonomiska förhållandena för samheten förluster för staden under hela denna Stockholms slakthus fortsatte även senare. I mit- period. Anläggningen var helt enkelt för stor, och ten av 1920-talet lades en motion i stadsfullmäk- kapaciteten kunde inte utnyttjas fullt ut. Framför tige om att sälja byggnader och tomtmark. Di- allt hade det geografiska skäl. Stockholm låg för rektör Martin Sandeborg svarade 1924 att detta långt bort från de köttproducerande områdena

figur 7. Slakthusområdet är nybyggt och har precis tagits i bruk (1914). Ljusa fasader och rationell ordning präglar anläggningen. Kanske har fotografen arrangerat en scen där personal med häst och vagn syns vara på väg mot en ensam kalv. foto: Slakt- och saluhallsstyrelsens arkiv.

52 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 en stad i europaklass. stockholm bygger slakthus i enskede figur 8. Slakthusområdet 2015. I fonden syns Globen med shopping och kontor. Närmare kameran finns det före detta slakthuset för storboskap (t.v.) samt längre bort den mindre hudboden och tarmrenshuset som i kommande stadsomvandling är tänkta för småbutiker och restaurang. Platsen framför dessa kan med sitt soliga läge förvandlas till ett torg med uteserveringar. foto: Mattias Ek, Stadsmuseet i Stockholm.

i Sverige. Först 1938, efter Sandeborgs pensio- nering och i ett samarbete med Sveriges Slak- teriförbund, kunde slakthusområdet för första gången visa ett litet överskott.47 Med undantag för ett kortare uppsving under 1930-talet fortsatte förlusterna att tynga anläggningen. Under 1960-talets mitt slaktades endast 24 000 djur vilket motsvarade cirka 25 % av kapaciteten.48 Siffran gick upp till 50 %, men föll sedan tillbaka igen. Den 1 juli 1988 avvecklades den kommunala verksamheten. Framöver handlade det mest om uthyrning av lokaler. Stora investeringar ge- nomfördes 1990 i ny byggnation, ombyggnader och en upprustad kyl- och frysanläggning, detta trots tunga förluster i samband med konjunktur- nedgången samma år.49 För närvarande (2016) pågår en omvandling av området, där staden fortfarande äger mark, och framför allt en hel del av den ursprungliga bebyggelsen.

Slakthusområdet som moderni- tetsmarkör vid två sekelskiften Stadens stora satsning på ett slakthusområde av europeisk rang är en viktig del av Stockholms husområdet ingår i Vision Söderstaden, enligt historia. I sammanhanget av inspirationskällor vilken närområdet ska förvandlas till ett ”Stock- och utlandsresor kring sekelskiftet 1900, där holm Entertainment District”. I planeringen av målsättningen var ett Stockholm som kunde Stockholm hänvisas inte sällan till flera av värl- mäta sig med Europas moderna metropoler, är dens stora metropoler. Men i omvandlingar ska det också intressant att notera den stadsbygg- hänsyn även tas till medborgarnas efterfrågan på nadsretorik som färgar vår egen tid. Målet för samhällsservice, tjänster som inte får en lika stor Stockholms stad har formulerats som en stad i plats i utbudsplaneringen (Harvey, 2011). världsklass eller The Capital of Scandinavia.50 I Det ”moderna” idag kan således liknas vid dessa begrepp ser vi hur stadens styrande visar det som ansågs framåtsyftande vid tiden kring en konkurrensvilja, inte bara när det gäller Euro- 1900. Det handlar om att bygga stad som kan pa, utan där hela världen ingår i spelet. I konkur- mäta sig med andra betydelsefulla städer. San- rensen mellan städer på en internationell arena deborg och andra aktörer i processen följde ti- pågår en form av utbudsplanering, där mark- dens tankar om en modern europeisk stad, där nadsföringen av platser får stor betydelse. Slakt- avlivandet av djur skulle ske långt borta från

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 53 mari ferring

medborgarnas synfält; i fabriksliknande, hygien- finnas tillgängliga i staden. Detta betydelsefulla ska och rationellt planerade anläggningar. I den uppdrag är troligen en av anledningarna till att internationella konkurrensen mellan städer idag Stockholms slakthus- och saluhallsstyrelse, seder- framhävs inte produktion, utan istället konsum- mera Saluhallsförvaltningen, har åtnjutit status tion. Det som pekar framåt är inte sällan ett — trots att skattebetalarna under stora delar av historiebruk, där bland annat kulturhistoriskt 1900-talet fått stå för slakthusanläggningens för- värdefull bebyggelse ses som en resurs i stads- luster, men givetvis i utbyte mot friska djur och omvandlingar. Men det moderna stadsliv som färskt och hygieniskt hanterat kött. Ledarna för framhålls idag handlar framför allt om upple- Stockholms slakthus- och saluhallsstyrelser har velser — om människors möjligheter att shoppa, med stor sannolikhet arbetat med en övertygelse besöka evenemang, gå på kafé och restaurang. om att kommunal kontroll är en garant för kvali- Det hygieniska tas för givet, och några rationella tet. På grund av nya EU-regler upphörde slakten fabriker — eller arbetsplatser överhuvudtaget — helt 1991, och livsmedelshantering av annat slag, är sällan med i visionsdokumenten. men också andra verksamheter, har tagit över. 1900-talets slakthusområde är väl dokumenterat och flera jubileer har arrangerats och festskrifter Avslutning har publicerats i samband med detta.53 Det be- Många äldre slakthusområden omvandlas idag tyder att styret genom tiderna använt möjlighe- som en del av utflyttningen av ”den urbana terna att använda offentliga medel för speciella frontlinjen”, och så även Slakthusområdet i tilldragelser. Stockholm.51 Städer växer och har behov av att Idag är Fastighetskontoret (en av stadens använda offentligt ägd mark med citynära lägen fackförvaltningar) ansvarigt för saluhallarna, för sina nya invånare. Det betyder att mark plöts- men inte för verksamheten i slakthusområdet. ligt blir intressant i relation till sitt läge — men Fastighetskontoret förvaltar fastigheter och där- även på grund av ett befintligt, äldre byggnads- med det betydande mark- och fastighetsinnehav bestånd som ofta kan utpekas som kulturhis- som staden fortfarande har. Fokus är därmed toriskt värdefullt. Ola Andersson påpekar i sin lagt på mark- och fastighetsinnehavet inför den bok Hitta hem: Stockholm och bostadsbristen stundande omvandlingen. De gångna åren har hur stadens markägande i attraktiva lägen har ägnats åt att söka nya omgivningar för de befint- blivit en betydande ekonomisk faktor i kommu- liga verksamheterna inom köttindustrin. Dessa nal drift och planering. Dessa faktorer har av kommer att erbjudas plats i Larsboda, ett om- många forskare beskrivits som del av en gentri- råde som kan rymma nya lokaler, bland annat fieringsprocess.52 för det stora behovet av kylhus. Åtminstone sedan 1920-talet har ordföranden Mot bakgrund av historien om det tidiga i slakthus- och saluhallsstyrelsen (med undantag 1900-talets Slakthusområde, med dess storslag- för 1949–1950 samt på senare tid) alltid varit ett na rationalitet och vidhängande ekonomiska för- borgarråd. Valet av ett borgarråd signalerar att luster, kan en viss besinning vara på sin plats. det offentliga åtagandet har en stor betydelse. Idag är småskalighet och stegvis stadsplanering Samtidigt har verksamheten vid Slakthusområdet, i ropet, omvandlingar som tar hänsyn till plat- med några undantag genom åren, alltid gått med sens karaktär och medborgarnas egen kraft i förlust. Slakthusområdet har varit för stort och omvandlingsprocesser. Det är inte lätt, och vissa kapaciteten har inte kunnat utnyttjas fullt ut. Före planerare hävdar att det inte alls är möjligt inom 1950 var Slakthus- och saluhallsstyrelsen stadens ramen för den extremt styrda plankontexten. egen kristidsnämnd. Detta innebär att styrelsen Men detta vore ett sätt att ge tillbaka resurser skulle bistå försvaret under krig, avspärrning eller som ackumulerats när markpriserna har stigit. annan fredskris. Kristidsnämndens uppgift var Det offentligas roll blir i en sådan process att att medverka till att bränsle, livsmedel och andra verka som ”möjliggörare”. Slakthusområdet för- dagligvaror i största möjliga utsträckning skulle väntas om ett antal år rymma tusentals nya lä-

54 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 en stad i europaklass. stockholm bygger slakthus i enskede genheter. Stadens markinnehav och innehavet av Noter den sekelgamla bebyggelsen i ljus kalksandsten är en potential som har många fördelar, både 1 Lee Young 2008, s. 4 ekonomiskt och kulturellt. Att göra stadsom- 2 Bedoire 1974. 3 Årsberättelse för åren 1906–1912 jämte historik och kost- vandling möjlig med medborgaren i centrum, nadsredogörelse. Stockholms stads slakthus- och salu- för att inte säga ”i ögonhöjd” utifrån efterfrågan hallsstyrelse, Stockholm, 1914. på kultur- och samhällsservice, är att verkligen 4 Brundin, Johnson & Kroon, 2012. 5 Bedoire 1974, s. 15. tävla i ”världsklass”. Ett tecken i rätt riktning är 6 Hirdman 1983. att devisen om ”världsklass” har ändrats. Idag 7 Lee 2009, s. 17. framhåller den nya och kommande översiktspla- 8 Avsnittet bygger på innehållet i Stockholms stads slakt- nen istället ”Stockholm, en stad för alla”. hus med tillhörande kreatursmarknad, Årsberättelse för åren 1906–1912 jämte historik och kostnadsredogö- relse. Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse, Stockholm, 1914, boken Kött och blod samt i en bro- * schyr som Stockholms slakthus- och saluhallsstyrelse gav ut 1988. Författaren vill tacka J.G. Richerts fond samt 9 Årsberättelse för åren 1906–1912 jämte historik och kost- nadsredogörelse. Stockholms stads slakthus- och salu- Gunhild och Sigrid Rossanders fond för finan- hallsstyrelse, Stockholm, 1914, s. 1. siellt stöd i samband med arbetet med denna 10 1912–40 bar ca 25–33% av storboskapen på tuberkulos. artikel. Från och med 1950-talet är tuberkulosen i stort sett helt försvunnen i Sverige. Tilstam 1997, s. 37. Under slutet av 1800-talet var kunskapen om tbc låg och ansedda läkare menade att sjukdomen inte var en smitta, utan istället berodde på arv. Hirdman 1983, s. 169. 11 Hirdman 1983, s 158 ff. 12 Tilstam 1997, s. 37, s. 3. 13 Gustaf Kjerrulf var stadsveterinär i Stockholm 1892–1900. Svenskt biografiskt lexikon. Band 21 (1975–1977), s. 236. http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=11557 besökt 2015-03-10. 14 Hirdman 1983, s. 171. mari ferring är bebyggelseantikvarie från Gö- 15 Gustaf Kjerrulf var medicinalråd som del av medicinalstyrelsen åren 1900–28. Svenskt biografiskt lexikon. Band teborgs universitet och fil. dr i arkitekturhisto- 21 (1975–1977), s. 236. http://sok.riksarkivet.se/sbl/ ria från KTH. Ferring har under många år varit Presentation.aspx?id=11557 besökt 2015-03-10. anställd som antikvarie vid Stockholms stads- 16 Bedoire 1974, s. 136. 17 Bedoire, Fredric, Arkitekten Gustaf Wickman. Kandi- museum och är idag verksam som forskare datuppsats i konstvetenskap, SU, 1969, s. 7. och senior utredare i konsultföretaget WSP:s 18 Bedoire 1969, s. 19. kulturmiljögrupp. Ferrings forskning är äm- 19 Bedoire 1969, s. 24. nesövergripande och handlar företrädesvis om 20 Bedoire 1969, s. 29. 21 Bedoire 1969, s. 41 samt Bedoire 1974, s. 93f. integrerade kulturarv, arkitektonisk gestaltning 22 Bedoire 1974 samt Årsberättelse för åren 1906–1912 jäm- och färg. F.n. studerar Ferring, tillsammans med te historik och kostnadsredogörelse. Stockholms stads fil. dr Gabriella Olshammar (projektledare) och slakthus- och saluhallsstyrelse, Stockholm, 1914. fil. dr Eva Dahlsström Rittsél industriområden 23 En skrift som publicerades 1894 och gavs ut på tyska 1897. I Libris hittas 3 titlar till på tyska skrivna av Kjerr i förändring utifrån begrepp som presenteras ulf. och används i olika stadsomvandlingsprocesser. 24 ”Införandet av slakthus- och köttbesiktningstvång”, fö- Forskningsprojektet finansieras av Riksantikva- redrag hållet å Tekniska Klubbens i Viborg möte den 6/10 1906, särtryck 1907 ur Teknikern. I Slakthus- och rieämbetet. Saluhallsstyrelsens arkiv, Stadsarkivet, F2:37 nr 611, s. 7. [email protected] 25 Stadsarkivet. Slakthus- och saluhallsstyrelsen volym F2:35. Reseberättelser rörande offentliga slakthus. M. WSP Samhällsbyggnad Sande borg. Arenavägen 7 26 Stadsarkivet. Slakthus- och saluhallsstyrelsen volym 121 88 Stockholm–Globen F2:36. Insamlade av ”Wandekort”.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 55 mari ferring

27 Stadsarkivet. Slakthus- och saluhallsstyrelsen volym allt genom mjölk) eller på annat sätt skadade djur. Detta F2:35. Reseberättelser rörande offentliga slakthus. M. kött såldes till lägre priser. Sandeborg, mapp nr 267. 38 ”Införandet av slakthus- och köttbesiktningstvång”, fö- 28 Årsberättelse för åren 1906–1912 jämte historik och redrag hållet å Tekniska Klubbens i Viborg möte den kostnadsredogörelse. Stockholms stads slakthus- och 6/10 1906, särtryck 1907 ut Teknikern. I Slakthus- och saluhallsstyrelse, Stockholm, 1914, s. 6. Handlingarna Saluhallsstyrelsens arkiv, Stadsarkivet, F2:37 nr 611, s. 4. granskades också av lektor A.H. Lindfors i Göteborg 39 I detta sammanhang finns hänvisningar både till Kjer- (maskinteknik). rulfs enkätundersökning när det gällde slakthus- och 29 Stadsarkivet. Slakthus- och saluhallsstyrelsen, volym F 2:7 köttbesiktningstvång samt tyska anläggningar som före- ”till Slakthuskommissionen i Stockholm”. Utlåtande bilder. I syfte att anordna en kommunal slakthus- och över den planerade slakthusanläggningen i Enskede. kreatursanläggning i Helsingfors fick docent Oscar von Undertecknat M.A. Rieck och M. Sandeborg 20 augusti Hellers och arkitekt Karl Lindahl i uppdrag 1907 av 1906. Hälsovårdsnämnden att inhämta kunskaper utomlands. 30 Anläggningen hade tak av betong som hade konstru- Efter att de hört sig för med specialister om vart det var erats av brobyggaren och ingenjören Axel Björkman. lämpligt att resa anträdde de följande rutt: Stockholm, Taken kom senare att väcka uppmärksamhet eftersom Göteborg, Malmö, Köpenhamn, Kiel, Magdeburg, Hal- dessa i stor utsträckning kunde konkurrera vad gällde le, Leipzig, Berlin och Stettin. Dessutom läste de på, pris och funktion med konstruktioner i stål. främst om anläggningarna i Breslau och Offenbach. De 31 Stadsarkivet. Stockholms slakt- och saluhallsstyrelse F redovisade därefter ett förslag. Men Helsingfors fick 2:22. ”Till pressen i samband med Slakthusets 10-års inget nytt slakthus direkt, det drog ut på tiden. Drätsel- jubileum”, 1922. kammaren skriver till Martin Sandeborg 1912 med frå- 32 SSA. Slakthus- och Saluhallsstyrelsens arkiv. Tidnings- gan om de kan skicka Karl Lindahl till Stockholm för att klipp 1896–1909 L:1. Sandeborg privat 1904–1909, s. 92. få hjälp att driva frågan framåt, men ingenting händer. Gustaf Wickman var 1903–14 medlem i stadsfullmäk- 40 När arkitekt Liljequist och veterinären dr H. Tallqvist tige. Bedoire 1974, s. 96. Hans ultimatum i försvaret för reste iväg för att studera slakthusanläggningar begav de Kjerrulf ansågs vara en ”kabinettsfråga”. SSA. Slakthus- sig företrädesvis till nya, tyska anläggningar. De fann och Saluhallsstyrelsens arkiv. Tidningsklipp 1896–1909 att dessa för det mesta liknade varandra samt att de L:1. Sandeborg privat 1904–1909, s. 92. huvudsakligen var uppdelade i tre avdelningar: En mark- 33 Slakthusdirektören skulle få 10 000 kronor om året med nadsavdelning för försäljning och köp av levande djur, avdrag om 1 500 för bostad och bränsle, så lönen blev en slaktavdelning inklusive förbindelsegång och kylrum, 8 500 kronor om året. Sandeborgs tidningsklipp i SSA besiktning av utifrån infört kött och partihandel (en 1896–1909 L:1, pärm 1909, s. 20. funktion som finns i de nyare tyska anläggningarna), 34 Svenskt biografiskt lexikon. Band 21 (1975–1977), s. 236. tvättning och tillvaratagande av tarmar m.m. samt en sa- http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=11557 nitetsavdelning, där sjuka djur eller djur med misstänkta besökt 2015-03-10. I arkivet finns ett kort från Hannie infektioner slaktades. Förslaget till Slaktinrättning i Kjerrulf (född Johanna Baertling) till Martin Sandeborg Helsingfors granskades av Sandeborg 1929 i ett 8-sidigt med tack för vänskap, stöd och blommor under makens (12 sidor handskrivet) utlåtande. Ritningarna stod klara sjukdom och påföljande bortgång daterat 18 juli 1931. våren 1930 och Sandeborg fick sitt exemplar av utred- Kortet har eftersänts till ”Fru Thorén Grebbestad”. SSA. ning och ritningar av Bertil Liljequist från Helsingfors Slakthus- och Saluhallsstyrelsens arkiv F 2:24. Stadsfullmäktige på hösten samma år. För inredningen i 35 Bern H. Gagneur, ”Viborgs slakthusprojekt”, föredrag Helsingfors anlitades en representant för det tyska före- hållet vid Tekniska Klubbens i Viborg möte den 11 taget Mackeusen från Magdeburg, ingenjör W. Spiske. maj 1907 samt ”Införandet av slakthus- och köttbesikt- 41 ”Direktörsbefattningen vid Stockholms slakthus”. San- ningstvång” föredrag hållet å Tekniska Klubbens i Vi- deborgs samling av tidningsklipp. SSA Slakthus- och sa- borg möte den 6/10 1906, särtryck 1907 ut Teknikern. lushallsstyrelsen 1896–1909. 1909, s. 90, L:1. I Slakthus- och Saluhallsstyrelsens arkiv, Stadsarkivet, 42 Fitzgerald 2010, s. 61. F2:37 nr 611. Insamlade av direktör Sandeborg. Föredra- 43 Stadsarkivet. Stockholms slakt- och saluhallsstyrelse. gen var på svenska och handlade om slakthus- och kött- F 2:15. ”Att märka beträffande Stockholms slakthus”. besiktningstvång med också om Viborgs slakthusprojekt Genmäle till Stockholms Dagblad. i detalj. Gagneur berättar här om hans kritik av ”Hel- 44 Stadsarkivet. Stockholms slakt- och saluhallsstyrelse singforsarkitekterna” och de, enligt hans mening, felak- F 2:30 M. Sandeborgs svar på Sven Falks motion i stads- tiga planerna för ett nytt slakthus. Gagneur menade att fullmäktige om ”avsöndring av vissa byggnader och viss anläggningen i Helsingfors hade dålig tillgång på ånga tomtmark” i Slakthusområdet. och varmvatten med högre temperaturer. I skriften re- 45 Stadsarkivet. Stockholms slakt- och saluhallsstyrelse dovisas två huvudprinciper: betydelsen av anläggningens F 2:30. M. Sandeborgs brev till Stockholms stads fastig- flexibilitet avseende på utvidgning samt en så modern hetskontor 11 juni 1928. inredning som möjligt. 46 Tilstam 1997. Omslag. 36 Ibid, s. 11. 47 Tilstam 1997, s. 40. 1939 sattes ett slaktrekord om 37 En Freibank var en tysk term som användes för att be- 98 000 djur/år. Tilstam 1997, s. 41. teckna en försäljningsplats för kontrollerat och godkänt 48 Tilstam 1997, s. 40. kött som hämtats från tbc-smittade (tbc smittar framför 49 Tilstam 1997, s. 43, 44.

56 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 en stad i europaklass. stockholm bygger slakthus i enskede 50 Devisen om ”världklass” används inte längre (komman- Tryckta källor och litteratur de översiktplanen 2016). Målet är istället ”ett Stockholm för alla”! Andersson, Ola, 2014, Hitta hem: Stockholm och bostads- 51 Thörn & Holgersson, ”Göteborg — den urbana front- bristen. linjen” och ”Nya Kvillebäcken”, ur Catharina Thörn & Bedoire, Fredric, 1969, Arkitekten Gustaf Wickman. Helena Holgersson, Gentrifiering, Lund 2014, s. 163ff. Bedoire, Fredric, 1974, En arkitekt och hans verksamhetsfält Uttrycket ”Den urbana frontlinjen” myntades från bör- kring sekelskiftet: Gustaf Wickmans arbeten 1884–1916. jan av urbanforskaren Neil Smith. Akad. avh. Stockholms universitet. 52 I en antologi från 2014 görs ett försök att sammanfatta Brundin, Anders, Johnson, Anders & Kroon, Eta, 2012, Kött begreppets innebörd på svenska (Gentrifiering i redak- & blod: slakthusområdet i Johanneshov 100 år: mat, tion av Catharina Thörn & Helena Holgersson). människor och miljöer i Stockholms historia. 53 Stadsarkivet. Stockholms slakt- och saluhallsstyrelse Fitzgerald, Amy J. ”A Social History of the Slaughterhouse: F 2:22. ”Till pressen i samband med Slakthusets 10-års From Inception to Contemporary Implications”. Hu- jubileum” 1922, Slakthusområdet 1912–2002: en jubi- man Ecology Review, Vol. 17, No. 1, 2010, s. 58–69. leumsskrift, Stockholm, Saluhallsförvaltningen 2002, Gagneur, Bern H., ”Viborgs slakthusprojekt”, föredrag hållet Tilstam, Rune: I parti och minut: Stockholms stads sa- vid Tekniska Klubbens i Viborg möte den 11 maj 1907 luhallsstyrelse 90 år — Med Stockholms stads saluhalls- samt ”Införandet av slakthus- och köttbesiktningstvång” styrelse 1907–1997: en festskrift Stockholm, Stockholms föredrag hållet å Tekniska Klubbens i Viborg möte den stads saluhallsstyrelse, 1997. Brundin, Anders, Johnson, 6/10 1906, särtryck 1907 ur Teknikern. Anders & Kroon, Eta, Kött & blod: slakthusområdet Harvey, D., 2011, ”Från storskalig planering till entreprenör- i Johanneshov 100 år: mat, människor och miljöer i skap”, i D. Harvey (red.), Ojämlikhetens nya geografi. Stockholms historia, Informationsförlaget, Stockholm, Texter om stadens och rummets förändringar i den glo- 2012. bala kapitalismen, Stockholm. Hirdman, Yvonne, 1983, Magfrågan. Mat som mål och medel. Stockholm 1870–1920. Industrimiljöer i Stockholm — Ytterstaden (Stockholms Käll- och litteraturförteckning Stadsmuseum 1980) s. 404–407 även på Stockholmskäl- lan: http://www.stockholmskallan.se/php/fupload/ Arkiv SMF/SD/SSMB_0004083_06.pdf, pdf s. nr 3–6 (2015- 04-30). Stadsarkivet Lee Young, Paula (red.), 2008, Meat, Modernity and the Slakthus- och saluhallsstyrelsens arkiv: rise of the slaughterhouse, University of New Hamp- Volym F 2:7 ”till Slakthuskommissionen i Stockholm” Ut- shire Press. låtande över den planerade slakthusanläggningen i En- Lee, Jenny, 2009, The Market Hall Revisited. Cultures of skede. consumption in urban food retail during the long twen- Volym F 2:15. ”Att märka beträffande Stockholms slakthus” tieth century. Diss. Department of Cultural Studies, Lin- Genmäle till Stockholms Dagblad. köping. Volym F 2:22. ”Till pressen i samband med Slakthusets 10- Slakthusområdet, 1988, Broschyr från Stockholms slakthus- års jubileum” 1922. och saluhallsstyrelse. Volym F 2:24. Kort från Hannie Kjerrulf. Slakthusområdet 1912–2002, 2002, En jubileumsskrift. Salu- Volym F 2:30. M. Sandeborgs brev till Stockholms stads fast- hallsförvaltningen. ighetskontor 11 juni 1928. M Sandeborgs svar på Sven Stockholms stads slakthus med tillhörande kreatursmark- Falks motion i stadsfullmäktige om ”avsöndring av vissa nad: berättelse över anläggningens utförande åren byggnader och viss tomtmark” i Slakthusområdet. 1906–1912 jämte historik och kostnadsredogörelse, 1914, Volym F 2:35. Reseberättelser rörande offentliga slakthus. Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse. M. Sandeborg, mapp nr 267. Thörn, Catharina & Holgersson, Helena, 2014, Gentrifie- Volym F 2:36. Insamlade av ”Wandekort”. ring. Volym F 2:37. Nr 611. Bern H Gagneur, ”Viborgs slakthus- Thörn Catharina & Holgersson, Helena, 2014, ”Göteborg projekt”, föredrag hållet vid Tekniska Klubbens i Viborg — den urbana frontlinjen” och ”Nya Kvillebäcken”, i möte den 11 maj 1907 samt ”Införandet av slakthus- och Thörn & Holgersson, Gentrifiering, s. 163ff. köttbesiktningstvång”, föredrag hållet å Tekniska Klub- Tilstam, Rune, 1997, I parti och minut: Stockholms stads bens i Viborg möte den 6/10 1906, särtryck 1907 ur saluhallsstyrelse 90 år — Med Stockholms stads salu- Teknikern. hallsstyrelse 1907–1997: en festskrift. Stockholms stads Volym L:1. Tidningsklipp. 1896–1909 Sandeborg privat 1904– saluhallsstyrelse. Värdefulla industrimiljöer (Stock- 1909. holms Stadsmuseum 1984) s. 310–337 även på Stock- holmskällan: http://www.stockholmskallan.se/php/ Otryckta källor fupload/KUL/SSM_Vardefulla_Industrimiljoer_I_Stock holm_1984_10.pdf (hela) 2015-03-30. Slakthusområdet, inventering 1995, Stockholms Stadsmu- Svenskt biografiskt lexikon. Band 21 (1975–1977), s. 236 (om seum (ej tryckt, tillgänglig i Faktarummet, Stadsmuseet Gustaf Kjerrulf). Även http://sok.riksarkivet.se/sbl/Pre i Stockholm). sentation.aspx?id=11557 besökt 2015-03-10.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 57 mari ferring

A city of European class Stockholm builds an abattoir complex at Enskede

By Mari Ferring

Summary When the Slakthus area, an abattoir complex, in bution, was inspired primarily by the abattoir Stockholm was completed in 1912, local politi- complex in the German city of Breslau (present- cians had for decades strived towards creating day Wrocław in Poland). The person chiefly re- a city of European class. Major cities on the sponsible for management and development in populous Continent served as a model for the Stockholm was the veterinary surgeon, and later hygienic, progressive modern city, far removed director of the Abattoir and Market Hall Admin- from rural and peripheral ideas of the 19th cen- istration, Martin Sandeborg. tury. This major public investment in a Euro- Throughout most of the 20th century the pean-standard abattoir complex is an important taxpayer footed the bill for the losses that the chapter in the history of Stockholm. abattoir complex incurred. Of course the trade- The article deals with the Slakthus area at off was that the animals taken to slaughter were Enskede in Stockholm (built 1906–12), its Euro- healthy, and that the meat produced was hygien- pean prototypes, and the major figures behind ic and closely monitored. Yet the complex, ever its creation. The completion of the Slakthus since it opened, was too big and its capacity was area marked the end of decades of debate on never fully exploited. New EU regulations led to how publically controlled animal husbandry and the end of animal slaughter on the site in 1991. butchery should be organized. It also provides a Today central industrial areas in many major link to present-day attitudes to meat consump- cities are being transformed, and urban abattoirs tion and the killing of animals, given that this await their turn. At the beginning of the 21st process became industrialized via modernity, century, Stockholm politicians emulated major moving ever further from the public’s gaze and cities worldwide by coining the term a World their immediate vicinity. Class City. Today, the Stockholm property ad- In Germany, officially controlled slaughter- ministration manages the wide range of land houses had been common for decades when and buildings still in public ownership in the the Stockholm abattoir was established. A study Slakthus area. The article concludes by discuss- of the Stockholm City Archives reveals that the ing the forthcoming redevelopment that will Slakthus area in Stockholm, in terms of how create, among other things, thousands of new slaughter was organized, area infrastructure, and homes. site layout as regards building size and distri-

Keywords: Abbatoir, meat industry, slaughterhouse, 20th century, hygienism, meat packing district, city transformation, Martin Sandeborg, Gustaf Kjerrulf, urban food retail, Breslau, Stockholm, Sweden.

58 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 Geologisk bebyggelsehistoria — om sockelsten i Göteborgs innerstad

av Erik Sturkell, Ulrich Lange, Thomas Eliasson & Md. Tariqul Islam

rästaden och stenstaden är centrala som Sundsvalls innerstad under 1970-talet.3 Jan-Bertil begrepp i svensk bebyggelsehistoria. De Schnell använde det 1977 i artikeln Stenstad i används på skilda sätt och ger associatio- trädistrikt och följdes senare av en rad stadshi T 4 ner åt olika håll. I dem anar vi tiden före respek- storiska arbeten. I Göteborg användes begrep- tive efter det industriella genombrottet, fattigdo- pet bland annat vid ett kommunalt seminarium men respektive rikedomen och kanske en slags 1983.5 övertro på en evolutionistisk utveckling från trä Sten har emellertid under historiens lopp till sten. I alla avseenden kan vi dock enas om använts i allt byggande, även av trähus, och då att den förindustriella staden var en trästad med som grund- och sockelsten samt i murstockar inslag av stenbyggnader, undantaget Stockholm och skorstenar. Arkitekturhistorisk litteratur har där stenbyggandet varit dominerande sedan i allmänhet inte specifikt behandlat detta, kan- 1600-talet. ske beroende på att sådana byggnadsdelar inte Materialmässigt skilde sig trä- och stenstaden ansetts höra till begreppet arkitektur utan endast åt genom timmer- och stolpverkshus respektive betraktats som fundament till huset eller som hus i tegel med naturstensdetaljer. Överhetens tekniska element, i varje fall när det gäller hus vilja att städerna skulle bli stenstäder tog sig före nationalromantiken och jugendepoken.6 olika uttryck, alltifrån illusionsverkan i målade Denna artikel belyser den tvärvetenskapliga in- träpaneler till krav på material i byggnadsord- formation som kan utläsas ur just sockelsten ningar. Produktionen av byggsten i form av te- med utgångspunkt från inventeringar i Göte- gel och huggen sten var länge så kostsam att borgs innerstad (Fig. 1). inte ens återkommande förödande stadsbränder Vid Göteborgs universitets geologiska insti- drev på stenanvändningen i någon påtaglig grad, tution har under flera år bedrivits en bergarts- åtminstone inte före sekelskiftet 1800. inventering av socklar i stadens centrala delar, Begreppet trästad lanserades under rivnings- vilken har använts inom undervisningen på vågen på 1960- och 1970-talen då bland andra grundnivå. Inventering har begränsats till obser- Sten Rentzhog i sin avhandling Stad i trä från vationer som kunnat göras från gatan i huvudsak 1967 ställde 1800-talets rika panelarkitektur i fo- i de stadsdelar som är belägna inom eller i nära kus.1 Intresset ledde några år senare till ett sam- anslutning till Vallgraven (Fig. 1). Inventeringen nordiskt projekt under ledning av Göran Lindahl omfattar data från drygt 2 000 byggnader. Dessa vid Kungl. Konsthögskolan som för Göteborgs härrör från tillkomsten av Göteborgs äldsta de- vidkommande fick till följd att landshövdingehu- lar (Kronhuset från 1642, a i Fig. 1), fram till idag sens värden uppmärksammades.2 (Fig. 1, Tab. 1). På detta följde stenstadsbegreppet, som fick I en tidigare artikel har vi kombinerat geolo- genomslag i och med omhändertagandet av gisk och bebyggelsehistorisk kunskap och visat

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 59 erik sturkell, ulrich lange, thomas eliasson & md. tariqul islam

figur 1. Karta över Göteborgs centrala delar, med olika stadsdelar avgränsade med blå linjer. De två äldsta stadsdelarna, Nordstaden och Inom vallgraven, var uppdelade i fem områden (1–5) som avgränsades av kanaler. På slutet av 1800-talet fylldes de kanaler som låg i Östra och Västra Hamngatan igen. Dessa är markerade med violetta streckade linjer. Det undersökta området begränsas av en röd linje. Inom detta har 2 121 hus undersökts. Stenbrott som har konstaterats med observationer eller genom litteratur är markerade med röda trianglar. Detta är troligen endast en bråkdel av alla de stenbrott som har tagits upp och sedan försvunnit under hus och stadens gator.

hur den lokala stenbrytningen i Göteborg mins- brotten hade kvar en betydelse för byggandet. kade i betydelse i konkurrensen med de industri- Att sockelsten har valts till studieobjekt beror på ella stenbrotten på bland annat Kinnekulle och att sådan med bestämbara bergarter finns repre- i Närke, och att det kunde knytas till en förbätt- senterad från stadens grundande till idag. rad infrastruktur i form av först Göta kanal och sedan Västra stambanan.7 Syftet med föreliggande artikel är att tvärve- Material och metod tenskapligt beskriva sockelsten i centrala Göte- I denna artikel utgår vi ifrån 1 224 hus som är borg utifrån frågeställningar om vilka bergarter byggda efter 1793 (Fig. 2a), då en omfattande som förekommer under olika tider, varifrån ste- nybyggnadsfas inleddes som föranleddes av flera nen har hämtats och hur länge de lokala sten- stadsbränder. Från tiden före 1793 finns dessut-

60 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 geologisk bebyggelsehistoria — om sockelsten i göteborgs innerstad tabell 1. Förkortningar av stadsdelarna används för de individuella husbeteckningarna. Här anges antal hus totalt och äldre än 1793, inom intervallet 1793–1945 och yngre än 1944, och hur många som ej har originalsockeln kvar.

Område kod total äldre än 1793 1793–1944 yngre än 1944 ej org. Annedal AD 89 0 60 29 4 Gullbergsvass GV 14 0 9* 5 0 Haga HA 244 4 99 141 5 Heden HE 181 0 118^ 63 3 Inom Vallgraven IV 354 4 290* 60 88 Johanneberg JB 136 0 114^ 22 0 Kommendantsängen KA 87 0 68 19 0 Lorensberg LB 273 2 212 59 15 Landala LD 50 0 20 30 1 Masthugget MH 101 0 84^ 17 5 Nordstaden NS 128 21 68 39 19 Olivedal OD 107 0 87 20 0 Pustervik PV 16 0 9 7 3 Stampen ST 105 3 60 42 3 Vasastaden VS 236 0 214 22 2 Totalt 2 121 34 1 512 575 148

* varav ett hus rivet. ^ ett hus där det precisa byggnadsåret för ej känt men ligger inom intervallet 1793–1944.

1600 a om bara 35 byggnader i staden, varav 1400 fler än hälften med säkerhet inte har 1200 kvar sin ursprungliga sockel. Slutåret

1000 1944 är satt på grund av att betong

800 därefter blev totalt dominerande. Kartläggningen har inriktats på 600

Kumulativt antal att bestämma socklarnas bergart 400 men omfattar även bedömningar av

200 huruvida sockelstenen härrör från hu-

0 sets byggnadstid eller ej. Den undre 1790 1810 1830 1850 1870 1890 1910 1930 kurvan i figur 2b visar andelen hus 160 b total antal hus 140 figur 2 a–b. Antal hus byggda inom varav ej orginal undersökningsområdet under tidsinter- 120 vallet 1793 till 1944. Diagram a visar expansionstakten i byggandet: den för- 100 sta ökningen motsvarar återuppbygg- naden efter stadsbränderna, den andra 80 ökningen motsvarar den byggboom som Antal inleddes under 1870-talet. Diagram b 60 visar antalet idag bevarade byggnader 40 från samma period, indelade i femårs- intervaller (röd linje), och hus där den 20 nuvarande sockeln inte är den ursprungliga (blå linje). Två stora inbromsningar 0 1790 1810 1830 1850 1870 1890 1910 1930 märks under de två världskrigen.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 61 erik sturkell, ulrich lange, thomas eliasson & md. tariqul islam

där sockelmaterialet inte är ursprungligt.8 Det fältsten. En svårighet med stenbyggande var att bör poängteras att eftersom socklar vanligtvis är det behövdes många människor för brytning och smutsiga kan en bestämning ibland vara svår att transport, och inte minst för stenens klyvning. göra. För att komplettera fältarbetet har därför Under medeltiden och 1500-talet användes grå- så kallad gammaspektrometri tagits till hjälp där sten främst vid kyrkobyggen och inom statligt ett instrument mäter gammastrålning från ka- byggande av befästningar. För det mer vardag- lium (K), uran (U) och thorium (Th) från berg- liga byggandet kom gråsten däremot inte att arten, och som är diagnostiskt för framför allt få någon betydelse förrän under 1700-talet. Ett bohusgranit. undantag fanns i det enastående gråstensbyg- Skriftliga källor har använts för att ta fram gandet i kombination med kalkbruk på skånska husens byggnadsår, beställare och arkitekter.9 herrgårdar med början redan under 1600-talet.11 Uppgifterna har kompletterats med information 1700-talets statliga stenkampanjer blev bör- från arkivhandlingar i form av bygglovshandling- jan på naturstenens stora betydelse vid byggande arna för nybyggnad och förändring.10 Även bygg- av nya gårdar på landsbygden i södra Sverige. naderna i sig kan svara på sådana frågor genom Anledningarna var skogsbrist och en önskan inhuggna årtal i sockelstenen. om mer varaktiga byggnadsmaterial. Gråstenen Under senare tid har flera publikationer ut- blev därefter och fram till början av 1900-talet kommit som varit till nytta för vårt arbete. I slu- vanligt förekommande främst inom lantbruket. tet av 1980-talet tog Riksantikvarieämbetet initia- Av tidens byggnadsläror, till exempel Carl Ståls tiv till en nationell kartläggning av sedimentära Utkast till lärobok i byggnadskonsten, 1834, bergarter i byggnader, deras användning och framgår att byggande fortfarande inte var någon känslighet för vittring till stöd för framtida kon- enkel teknik och det allra svåraste var murning servering och utbyte av sten. Kartläggningen äg- med oregelbunden gråsten.12 nade dock bara litet intresse åt sockelmaterialet Utvecklingen tycks ha varit densamma i öv- som bara registrerades då det bestod av särskilda riga Europa. Den tysk-brittiske arkitekturhisto- bergarter av intresse. Projektet resulterade bl.a. i rikern Nikolaus Pevsner menar till exempel att Gunnel Fribergs och Barbro Sundnérs Natursten gråstensbyggande förekom allmänt i mitten av i Byggnader 1996 och i Materialguiden, 2013, 1700-talet i Northumberland i norra England men också i regionala rapporter, till exempel trots att den lokala stenen var mycket hård och Stockholms stadsmuseums Dekorativ fasadsten omöjlig att använda i alla sammanhang. Omfatt- på Stockholms malmar. En bergarts- och skade- ningar gjordes därför alltid i ditforslad sandsten inventering, 1993. Socklarna noterades men fo- från andra delar av England.13 kus låg på portaler och andra arkitekturelement. Något allmänt svenskt genombrott för grå- Till denna typ av litteratur hör också Ragnhild stensfasader i bostadshus kom inte förrän i Claessons och Anna Henningssons Bemålad slutet av 1800-talet, främst med den national- sten inom svensk kulturmiljövård. En studie romantiska arkitekturen. Bland andra påvisade av färg som ytskydd och kulturhistoria inom geologen Hjalmar Lundbom 1879 gråstenens svensk stenkonservering och restaurering, 2011. stora potential.14 Draghjälp kom också via modern amerikansk arkitektur, främst represente- rad av arkitekten Henry Hobson Richardson. I Om natursten i Göteborg fick denna gråstensarkitektur ett på- äldre tiders byggande tagligt genomslag kring sekelskiftet 1900 med Natursten har sedan medeltiden använts som bland andra arkitekten Hans Hedlund. byggnadsmaterial i såväl profant som kyrkligt byggande. Den i landet vanligen tillgängliga ”gråstenen”, det vill säga olika graniter och Stenstaden Göteborg gnejser, var dock svårbruten i de fall den häm- Göteborg grundades 1621 och till de första stora tades från fast urberg men enklare i form av lös byggnadsverken hörde befästningar och sten-

62 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 geologisk bebyggelsehistoria — om sockelsten i göteborgs innerstad skodda kajer för vilka stora mängder sten åtgick. 90 a Ådergnejs av lokalt ursprung I staden ingick kanaler som delade in den i fem 80 rollhättan stadsdelar. Till största delen utgjordes dock T

70 Västrastambanan bebyggelsen av hus i trä och korsvirke. Staden 60 härjades flera gånger av bränder men tack vare Slussar förbi Bohusgranit brytningen börjar att stadsdelarna (här benämnda område 1–5, se 50

Fig. 1.) var åtskilda av kanaler brann vanligtvis Antal 40 bara en del i taget. En av de norra stadsdelarna 30

ödelades vid två bränder 1669, varvid endast det 20 så kallade Kronhuset skonades. År 1690 eldhär- 10 jades stadens rådhus, 1721 brann en hel stadsdel 0 i söder och 1746 förstördes Tyska kyrkan, kom- 1790 1810 1830 1850 1870 1890 1910 1930 mendantshuset, stadens barnhus och 196 privat- 90 hus. Kvarteren runt kyrkan eldhärjades på nytt b B-granit av lokalt ursprung 80 rollhättan 1758. Område 3 brann till största delen ner 1792, T Kvarnbergets fattigkvarter (inom område 5) året 70 Västrastambanan 60 därpå och sedan följde bränder 1802 (område 2) Slussar förbi och 1804 (område 1). 1813, slutligen, skedde den 50 Bohusgranit brytningen börjar 15 sista stora stadsbranden (område 4). Antal 40 I och med de senare bränderna började sta- 30 dens styrande mer konsekvent tillämpa påbud om att nya hus skulle byggas i sten. Sådana på- 20 bud fanns redan men hade tidigare ignorerats.16 10 Elden förstörde även stenhus, men i vissa fall 0 1790 1810 1830 1850 1870 1890 1910 1930 överlevde de helt eller delvis, såsom Kronhuset 90 (a i Fig. 1). Gamla grunder kunde också återan- c Ortoceratitkalksten 80

rollhättan varav målade socklar

vändas såsom vid återuppbyggnaden av Domkyr- T 17 kan (b i Fig. 1) i början av 1800-talet. 70 Västrastambanan

Efter att befästningsvallarna rivits under Slussar förbi

1800-talets förra hälft började vallområdet be- 50 Bohusgranit brytningen börjar byggas och utbyggnaden inom det centrala Antal 40 stadsområdet fortsatte fram till tiden för första världskriget. Tillväxten bromsades först under 30 början av 1930-talet med den ekonomiska de- 20 pressionen men även på grund av att stadsområ- 10 det hade blivit färdigexploaterat. Det fanns helt 0 enkelt inte plats för fler hus. I figur 2a och 2b 1790 1810 1830 1850 1870 1890 1910 1930 anges antalet nyuppförda hus kumulativt respek- figur 3, diagram a–c. De fem viktigaste bergartsgrup- tive per femårsperiod. perna för sockelmaterial i Göteborg under tiden 1793–1944. De vertikala linjerna visar viktiga händel- ser som påverkat produktion och transport av sten- material. Diagram a: socklar av ådergnejs av lokalt Den fem vanligaste bergarterna ursprung, dock utan kännedom om den precisa platsen för stenbrottet. Diagram b: socklar av B-granit Inventeringen har observerat femton olika berg- av lokalt ursprung. Diagram c: ortoceratitkalksten, arter som visar på en med tiden ökande variation. framför allt från Västergötland (Kinnekulle och Bil- lingen) och Närke. 20 % av dessa var målade (blå Fem huvudgrupper bergarter dominerar dock linje). Diagram d: socklar av bohusgranit, som börja- (Fig. 3), vilka tillsammans representerar 90 % de brytas kommersiellt 1842. Diagram e: Fjäråsgnejs, som slog igenom i och med Göteborgsutställningen av alla socklar: Ådergnejs, B-granit, Ortocera- 1923 då Götaplatsen fick sitt nuvarande utseende. titkalksten, Bohusgranit och Fjäråsgnejs. Efter (För diagram d och e se nästa sida.)

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 63 90 a Ådergnejs av lokalt ursprung 80

70 Västrastambanan

60 Slussar förbi Trollhättan

50 Bohusgranit brytningen börjar

Antal 40

0 1790 1810 1830 1850 1870 1890 1910 1930

90 b B-graniten av lokalt ursprung 80

70 Västrastambanan

60 Slussar förbi Trollhättan

50 Bohusgranit brytningen börjar

Antal 40

0 1790 1810 1830 1850 1870 1890 1910 1930

90 c Ortoceratitkalksten 80 varav målade socklar

70 Västrastambanan

60 Slussar förbi Trollhättan

50 Bohusgranit brytningen börjar

Antal 40

10 erik0 sturkell, ulrich lange, thomas eliasson & md. tariqul islam 1790 1810 1830 1850 1870 1890 1910 1930

90 nig och något ojämnkornig. I vissa områden är d Bohusgranit 80 B-graniten porfyrisk och innehåller utspridda större kristaller av svagt rödfärgad fältspat. Den

70 Västrastambanan viktigaste skillnaden mot ådergnejs är att B-gra- 60 Slussar förbi Trollhättan niten är mer homogen och saknar de typiska 50 Bohusgranit brytningen börjar ådrorna. Som sockelsten påträffas B-granit i hu-

Antal 40 vudsak som rätvinkliga block.

30 Ortoceratitkalksten 20 Ortoceratitkalksten är grå eller röd och innehål- 10 ler rikligt med fossiler av raka bläckfiskar (orto- 0 ceratiter). Den är en sedimentär bergart som är 1790 1810 1830 1850 1870 1890 1910 1930 förhållandevis mjuk (lättbearbetad) och horison- 90 tellt skiktad, där skarvarna är lerrikare vilket gör e Fjäråsgnejs 80 att man lätt kan ta ut lager (kalkbankar). De mel-

70 Västrastambanan lanordoviciska lagren, med mindre lerinnehåll, är bäst för byggnadsändamål men så länge man 60 Slussar förbi Trollhättan använt den liggande har även de lerrika lagren Bohusgranit brytningen börjar 50 fungerat. Om stenen däremot ställts på högkant Antal 40 har man valt de mest kalkrika lagren för att mot- 30 verka vittring. Av undersökningen framkom att

20 hela 460 (30 %) socklar har plattor ställda på högkant och att de ändå har hållit under lång 10 tid. 0 1790 1810 1830 1850 1870 1890 1910 1930 Bohusgranit figur 3, diagram d–e. För bildtext, se föregående sida. Bohusgranit är den yngsta graniten (920 miljoner år) i det svenska urberget och bildar ett sam- 1920 nyttades också några ytterligare bergarter, manhängande massiv från Lysekil till Sarpsborg framförallt olika typer av skiffrar (Fig. 4). i Norge (Fig. 5). Den har tämligen enhetlig mine- ralogisk sammansättning med en vanligtvis ljus- Ådergnejs röd till gråröd kulör. Även grå till blågrå nyanser Bergen i centrala och östra staden består av förekommer. Texturen varierar från finkornig till en grå ådergnejs som är förhållandevis lätt att grovkornig. På vissa platser har den också en så klyva längs med ådringen. De veckande rödgrå kallad porfyrisk textur, där större kristaller lig- ådrorna framträder tydligt i den annars i huvud- ger utspridda i en mer jämnkornig matrix. Alla sak grå gnejsen. Ådrorna består av kvarts och varianter har brutits sedan mer omfattande in- fältspat och bildades när urberget i samband dustriell brytning inleddes 1842 av bolaget C.A. med en bergskedjebildning utsattes för mycket Kullgren (senare C.A. Kullgrens Enka) på Bohus högt tryck och hög temperatur djupt ner under Malmön. Företaget fick snabbt många efterföl- jordskorpan. Berget smälte delvis upp och an- jande konkurrenter.18 samlades i rödgrå kvarts- och fältspatrika ådror. Fjäråsgnejs B-granit Fjäråsgnejs finns inom ett tämligen begränsat I bergknallarna i de västra stadsdelarna finns en område vid sjön Lygnern i norra Halland cirka annan typ av gnejs, så kallad B-granit, även den 30 km från Göteborg (Fig. 5). Ursprungligen be- i huvudsak grå, dock vanligen i en ljusare nyans stod den av olika bergarter och varierar därför än ådergnejsen. Texturen är vanligen medelkor- i kulör och struktur. Den har vid två tillfällen

64 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 geologisk bebyggelsehistoria — om sockelsten i göteborgs innerstad figur 4. Förutom de fem stora bergartsgrupperna 90 finns det socklar av andra bergarter. Av dessa (totalt övriga bergarter 117 st.) utgör granit 33 st., icke lokal gnejs 24 st. och 80 skiffrar 38 st. Tiden fram till och med första världs- kriget dominerade granit (allt utom B- och Bohus- 70 granit) och icke lokal gnejs de övriga bergarterna. Efter första världskriget börjar man använda skiffer, 60 exempelvis från Grythyttan. 50

Antal 40 drabbats av uppvärmning, delvis smält och pres- 30 sats samman, vilket gett upphov till förskiffring 20 som gjort stenen lätt att klyvas längs plan så att 10 stora plattor kan tas ut. Brytning av Fjäråsgnejs 0 började omkring 1917 och ett industriellt sten- 1790 1810 1830 1850 1870 1890 1910 1930 huggeri startade året därpå.19 Verksamheten fick en lyckosam start i och med en stor beställning till Göteborgsutställningen 1923.20 Ytterligare tre typer av lokala bergarter har påträffats i ett fåtal hus. Under 1850-talet använ- des en ljust grå gnejs från Råda socken i några hus, bland annat Haga kyrka (c i Fig. 1).21 Rådag- nejsen är en variant av den ovan beskrivna åder- gnejsen. I centrala Göteborg, mellan ådergnej- sen och B-graniten, finns också ett stråk av röd gnejs som till exempel använts som sockelsten i murverk i Nordhemsskolan (d i Fig. 1). Mindre kroppar av en gnejsig mörkt grå till svart bergart, så kallad amfibolit, finns allmänt i berggrunden i Göteborgsområdet. Även dessa har ibland använts som byggnadssten, bland annat inom Chalmersområdet (e och f i Fig. 1). Denna bergart kan man beskåda mycket fin i den sågade bergskärningen (2015) vid Chalmers hållplats.

Lokala stenbrott Analysen visar att den dominerande andelen natursten som använts fram till början av 1800-talet kommer från lokala stenbrott inom en radie av någon kilometer från staden och från trakterna uppströms Göta älv. Där finns bergarter som är mer eller mindre förgnejsade, det vill säga med parallellställda mineralplan, som ger bergarten ett randigt utseende och gör den lätt att klyva. En annan viktig plats var stenbrottet vid Sanna figur 5. Karta över de vid 1800-talets slut viktigaste förekomsterna av hed, fem kilometer väster om centrala Göteborg. bergarter lämpliga för byggändamål samt över viktigare järnvägar och Göta kanal. Kartan är omritad efter en förlaga av Lundbohm (1888). Alltefter behov togs små lokala stenbrott Den har kompletterats med utbredningen av Fjäråsgnejsen, vilken bör- upp. Material till förstaden Haga kom till ex- jade brytas i större skala direkt efter första världskriget.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 65 erik sturkell, ulrich lange, thomas eliasson & md. tariqul islam

figur 6. Schillerska gymnasiet (i i Fig 1) har en sockel i Bohusgranit mot gatan. På denna står det inhugget att huset uppfördes 1886. Dock är detta inte helt rätt ty sockelstenen finns i en utbyggnad från 1911. Man har således flyttat på sockelstenen, troligen för att den inte skulle bli gömd. foto: Erik Sturkell.

empel från en höjd benämnd Sprängkullen och Ordovicisk kalksten. Var den utbrutna åder- (Fig. 1). Då kullen var borta togs platsen i an- gnejsen har använts är okänt, men det är vanligt språk för en park och uppförandet av Hagakyr- att lokalt utbrutet material använts i husgrunder kan, invigd 1856. De största enskilda stenbrotten och det är endast synligt inifrån. I källaren av under 1800-talets första hälft var emellertid de hörnhuset vid Karl Gustavsgatan–Föreningsga- då övergivna försvarsanläggningarna, vars sten- tan finns exempel på detta, ådergnejs på insidan block återanvändes i annat byggande. och en sockelsten av ortoceratitkalksten. De lokala stenbrotten har till stor del försvun- Lokalt bruten gnejs nyttjades långt fram i nit i takt med att staden vuxit, men det finns tiden. Under den nationalromantiska epoken i fortfarande platser med spår av verksamhet, början av 1900-talet användes den särskilt ofta bland annat i form av platåer i berget Bloms- för att betona både det rustika och anknytning- terås (Fig. 1) vid Besvärsgatan i södra Vasastaden en till svensk natur (Fig. 3a). Berget där Nord- och vid det intilliggande vattentornet, där det hemsskolan (d i Fig. 1) nu står kallades tidigare finns inristningar som stenbrottsarbetarna har Kråkstadsberget och var endast glest bebyggt. gjort. Skolan byggdes 1914–17 i nationalromantisk stil, Bergarterna i de lokala stenbrotten varierar. materialet till de robusta terrassmurarna togs på Intill huset vid Viktoriagatan 15 i Vasastaden plats.22 Skolan står på den röda gnejs som finns har brytning av gnejs förekommit före husets i bergshöjderna. Det yngsta exemplet på lokalt tillkomst under 1890-talet (g i Fig. 1). Huset är bruten sten, som vi funnit, är inom Chalmers- inskuret i Fogelberget (Fogelbergsparken eller området, bland annat i Fysikgården (e i Fig. 1) Utsiktsplatsen) men har i fasaderna Bohusgranit och i murarna längs uppfarten till Svenska ke-

66 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 geologisk bebyggelsehistoria — om sockelsten i göteborgs innerstad

figur 7. Landshövdingehuset vid Kapellplatsen (k i Fig. 1), byggt 1887, har en grå ortoceratitkalksten som sockel. Kalkstensblocken står på högkant vilket medfört en ödesdiger vittring. Särskilt sker detta om kalken är märglig (lerig). Man har målat kalkstenen, troligen för att skydda den, dock har det inte hjälpt i detta fall. Kalkstensytornas karaktäristiska textur går här att urskilja bakom den tunna målningen. foto: Erik Sturkell. ramikinstitutet (f i Fig. 1). Dessa tillkom under grovt huggen gnejs och fint huggen (eller sågad) 1920-talet och stenen är en amfibolit som endast B-granit i Göteborg. Därefter började dock or- finns mycket lokalt. toceratitkalksten snart bli vanlig. Denna var i hu- På initiativ av Riksantikvarieämbetet genom- vudsak hämtad från Kinnekulle och fraktad till fördes under tidigt 90-tal en kartering av bygg- staden med båt efter att Trollhätteslussarna blev nadssten i Stockholm, i vilken också sockelmate- klara år 1800. Av de 1 225 husen i denna under- rial inkluderades. I denna undersökning hittades sökning har 460 ortoceratitkalksten i sockeln. två hus med ortoceratitkalksten.23 Undersök- Att en så stor andel av socklarna består av ningen har senare kompletterats med inspektion ortoceratitkalksten var tidigare okänt. Även av 862 hus (byggår 1800–1944) i Vasastaden och i socklar från slutet av 1700-talet förekommer Norrmalm. I den senare undersökningen har yt- idag ordovicisk kalksten, men de flesta av dessa terligare tre socklar av ortoceratitkalk konstate- hus är ombyggda och sockelmaterialet är inte ras. Kring Humlegården har ytterligare två hus ursprungligt. Kronhusbodarna (h i Fig. 1) är ett hittas, men här har inte alla hus inspekterats. exempel på detta där sockeln är klädd med or- Sammanlagt har färre än tio socklar med ortoce- toceratitkalksten utanpå ådergnejs. ratitkalksten observerats i Stockholm. Från och med mitten av 1800-talet tycks ortoceratitkalksten ha använts flitigt i socklar mot innergårdar och i arbetarbostäder. Det indikerar Ortoceratitkalksten att den var ett billigare alternativ till annan sten. som billig handelsvara Exempelvis har Schillerska gymnasiet (i i Fig. 1 Fram till 1800-talets mitt användes uteslutande och Fig. 6) och bebyggelsen i kvarteret Almer

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 67 erik sturkell, ulrich lange, thomas eliasson & md. tariqul islam

figur 8. Under nationalromantiken fick den lokala gnejsen en renässans, såsom i det påkostade landshövdinge huset vid Erik Dahlbergsgatan 33 (m i Fig. 1). foto: Erik Sturkell.

i Vasastaden (j i Fig. 1) socklar i Bohusgranit kvalitet nyttjats som inte påvisar någon märkbar mot gatan men i ortoceratitkalksten mot inner- vittring. Även i de nationalromantiskt präglade gården. Av de 36 landshövdingehus som byggdes landshövdingehusen utmed Erik Dahlbergsgatan före 1914 har 34 sockel av grå kalksten, vilket från 1914–1915 (i området kring m i Fig. 1) har en tyder på att man till dessa enklare bostäder an- röd kalksten från Kinnekulle använts. vände det billigaste materialet. I Haga finns, förutom ett antal landshövdingehus, 23 trähus Richardsson som arkitekternas ideal från 1800-talet. Sockelmaterialet i de åtta äldsta Granit och gnejs (främst ådergnejs Fig. 3a och består av lokal gnejs, medan de fyra yngsta från 8) blev under jugendepoken och nationalroman- 1860-talet har en sockel av ortoceratitkalksten. tiken ett attraktivt byggnadsmaterial och i regel Vad som döljer sig under putsen på de övriga användes betydligt större och ofta omsorgsfullt elva är inte känt. huggna block än tidigare. Influenser kom från Av 460 hus med kalkstensplattor är 20 % USA och framförallt den i Chicago verksamme bemålade. Det är hus som är uppförda mellan arkitekten Henry Hobson Richardsson. Den- 1870 och 1915 och orsakerna är sannolikt både nes tunga gråstensarkitektur påverkade många att man önskade en enhetlig färgsättning av hu- skandinaviska arkitekter, som Lars Sonck och set och att man hade problem med vittring, sär- Eliel Saarinen i Helsingfors, Ferdinand Boberg i skilt om man ställt kalkstenen på högkant (Fig. Stockholm och Hans Hedlund i Göteborg. Hed- 7). k i Fig. 1. lund mötte den nya stenarkitekturen vid världs- Kalksten framstår tydligt genom undersök- utställningen i Chicago 1893 och kom att snabbt ningen som det billigare men mindre hållbara införa de amerikanska idealen i Göteborgs materialet, även om den ibland också använts i stadsbild. I den nordiska jugendarkitekturen mer påkostade hus, till exempel i Heymanska vil- blev resultaten ofta en kombination av gråsten lan (l i Fig. 1). Här har emellertid sten av bättre och timmer men i Hedlunds göteborgsbyggna-

68 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 geologisk bebyggelsehistoria — om sockelsten i göteborgs innerstad der sammanföll de nordiska jugendsträvandena produktionen av byggsten under 1900-talet. De totalt med den amerikanska stenarkitekturen.22 lokala stenbrotten fortlevde nästan lika länge I synnerhet framstår Dicksonska folkbiblioteket som de industriella och båda kollapsade av sam- från 1897 (n i Fig. 1), Stadsbiblioteket från 1900 ma orsak, betongens väg mot total dominans. (o i Fig. 1) och Telegrafverket från 1909 (p i Fig. 1), som självsäkra styrkeprov i bohusgranit, Or- toceratitkalksten och rött tegel och uppvisar tydliga kontakter med den internationella jugendstilen i framförallt Finland och USA. erik sturkell är professor i tillämpad geofysik vid Institutionen för geovetenskaper vid Göte- Slutsatser borgs universitet. [email protected] Inventeringen av sockelsten har visat att 90 % av Göteborgs universitet alla ursprungliga naturstenssocklar i Göteborgs Box 100, 405 30 Göteborg innerstad från perioden 1793–1944 utgörs av enbart fem olika bergarter och att andelen hade ulrich lange är docent och universitetslektor blivit ännu högre om undersökningen avslutats vid Institutionen för kulturvård vid Göteborgs 1919. Stenen kommer dels från lokala stenbrott, universitet. dels från stenbrott i andra orter varifrån den [email protected] fraktats till Göteborg med järnväg eller båt. Göteborgs universitet I en tidigare artikel har vi visat att tillkomsten Box 100, 405 30 Göteborg av Göta kanal och Västra stambanan spelade stor roll för möjligheterna till att köpa råvaror. thomas eliasson är statsgeolog vid Sveriges Tillsamman med den industriella stenindustrin geologiska undersökning, SGU, i Göteborg. i Bohuslän och senare i norra Halland kunde [email protected] byggsten levereras till staden till en låg kostnad. Sveriges geologiska undersökning Denna industriella produktion konkurrerade Guldhedsgatan 5A, 413 20 Göteborg dock inte på länge ut de lokala stenbrotten. md. tariqul islam är doktorand vid institutio- Inventeringen har istället visat att även dessa nen för geovetenskaper, Göteborgs universitet. levde kvar parallellt vid sidan om den storskaliga stenindustrins produkter ända fram till början [email protected] av 1920-talet. Med hjälp av inventeringen har vi Göteborgs universitet Box 100, 405 30 Göteborg således kunnat visa en mera nyanserad bild av

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 69 erik sturkell, ulrich lange, thomas eliasson & md. tariqul islam

Lönnroth. Gudrun, 1999: Kulturhistoriskt värdefull bebyg- Noter gelse — ett program för bevarande, del 1. 1 Rentzhog 1967. Stadsmuseet i Stockholm 2 Lindahl 1972. Nilsson, Urban & Schönbäck, Hedvig, 1993, Dekorativ fa- 3 Sundborg 2001. sadsten på Stockholms malmar. En bergarts- och ska- 4 Schnell 1977. deinventering. 5 Göteborgs stadsbyggnadskontor 1983 6 Se t.ex. Wirsin & Rosvall 2004. Tryckta källor och litteratur 7 Sturkell, Lange, Eliasson 2014. 8 För hus från tiden före 1792 har det varit svårt att fast- Andersson, Ella m.fl., 1991, Fjärås, bygd att vårda. ställa huruvida sockelmaterialet är samtida eller ej. I den Arcadius, Kerstin, 2002, ”Stenvägg utåt vägen. Gårdarnas nya statistiska behandlingen har därför dessa hus exklude- byggnadsmaterial”, Skånes hembygdsförbunds årsbok. rats. Claesson Ragnhild & Henningssons Anna, 2011, Bemålad 9 Lönnroth 1973; Lönnroth 1999. sten inom svensk kulturmiljövård: en studie av färg 10 En viss osäkerhet finns i studien då handlingarna anger som ytskydd och kulturhistoria inom svensk stenkon- år för bygglov vilket inte alltid är identiskt med byggår. servering och restaurering. För att avgöra variationens storlek utnyttjades informa- Dahl, Olga, 1989, ”Stadsbor i gångna tider”, Sveriges Släkt- tion på husen, till exemplet då byggåret är inhugget i forskarförbunds årsbok. sockeln eller som en del av fasaden, vilka har gjorts i Fredberg, Carl R.A., 1921, Det gamla Göteborg: lokalhisto- samband med själva bygget. Äldre fotomaterial visar riska skildringar, personalia och kulturdrag — den inre emellertid att vissa årtal har satts upp eller målats på staden (del II). Faksimilupplaga 1977. fasaden i efterhand. I regel skiljer dock inte mer än ett Friberg, Gunnel & Sundnér, Barbro, 1996, Natursten i bygg- eller två år från bygglovet och det år som finns angivet nader, Stockholm och Södermanlands län. på huset. Kjellin, M., 1965, Kvarteret Kommersrådet i Göteborg — 11 Lange 2008. dess historia fram till våra dagar. 12 Om profant stenbyggande i Skåne under förindustriell Lange, Ulrich, 2008, Ekonomibyggnader på skånska herr- tid, se Arcadius 2002 och Lange 2009 samt om andra gårdar. Idéhistoriska speglingar i lantbrukets arkitektur. landskap, se Werne 1993. Lindahl, Göran, 1972, Trästad och stenstad: Tradition och 13 Pevsner 1957, s. 13. förändring i nordiskt stadsbyggande. 14 Ringbom 1987, kapitel 3. Lindqvist, Håkan, 2013, Göteborgsarkitekten Hans Hedlund: 15 Dahl 1989, s. 147–164. uppsatser, byggnadsbeskrivningar och verkförteckning. 16 Kjellin 1965; Fredberg 1921, s. 637. Lundbohm, Hjalmar, 1888, Några upplysningar om Sveriges 17 Tollbom 1980. stenindustri, till Sveriges Geologiska Undersöknings ut- 18 Sandberg 1942. ställning i Köpenhamn 1888. 19 Göteborgsköpmannen Pontus Nilsson lade vid tiden Lönnroth. Gudrun, 1999, Kulturhistoriskt värdefull bebyg- märke till att kyrkogårdsmuren i Fjärås var uppbyggd gelse i Göteborg, del 1. av platta stenar och såg en potential i dessa, vilket lade Lönnroth. Gudrun & Ejderoth-Linden, Stina, 2003, Hus för grunden för en industriell brytning. hus i Göteborgs stadskärna. 20 Andersson 1991. Materialguiden, 2013, Rapport från Riksantikvarieämbetet. 21 https://www.svenskakyrkan.se/haga/om-hagakyrkan, Pevsner, Nikolas, 1957, The Buildings of England. North- hämtad 2016-03-14. umberland. 22 Lönnroth 1999, s. 189. Rentzhog, Sten, 1967, Stad i trä. Panelarkitekturen — ett 23 Lindkvist 2013. skede i den svenska småstadens byggnadshistoria. Ringbom, Sixten, 1987, “Stone, Style and Truth: The vogue for natural stone in Nordic architecture 1880–1910”, Fin- Käll- och litteraturförteckning ska Fornminnesföreningens Tidsskrift, 91. Sandberg, Torsten, 1942, Granit AB C.A. Kullgrens Enka 1842–1942. Informant Schnell, Jan-Bertil, 1977, ”Stenstad i trädistrikt. En kort Benno Kathol, Stockholm 2014, stadsgeolog vid Sveriges Sundsvallshistorik”, Stadsbyggnad 1977:7–8. Geologiska Undersökning. Sturkell, Erik, Lange, Ulrich, & Eliasson, Thomas, 2014, ”Stenen berättar stadens historia”, Byggnadskultur 2.14. Otryckta källor Sundborg, Peter, 2001, Ornament och makt: Sundsvall från trästad till stenstad. Göteborgs stad Tollbom, Arne, Jonsson, Perolow & Åström, Gillis, 1980, Stenstaden 1983. Referat från ett seminarium, Göteborgs Gustavi Domkyrka, Utvändiga reparationer 1978–80, stadsbyggnadskontor. Dokumentation av utförda arbeten. Göteborgs stadsmuseum Werne, Finn, 1993, Böndernas bygge. Traditionellt bygg- Lönnroth, Gudrun, 1973, Bebyggelsehistoriska undersök- nadsskick på landsbygden i Sverige. ningar i Västsverige 1973, Rapport 4, Vasastaden–Lo- Wirsin, Ingrid & Rosvall, Jan (red.), 2004, Göteborgs sten- rensberg i Göteborg. stad.

70 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 geologisk bebyggelsehistoria — om sockelsten i göteborgs innerstad

Geological building history — stone plinths in central Gothenburg

By Erik Sturkell, Ulrich Lange, Thomas Eliasson & Md. Tariqul Islam

Summary Studying the use of stone over time gives in- grey gneiss. The other three were transported sight into the development of architecture and from further afield: limestone, Bohus granite infrastructure alike. A study of just over 2 000 and Fjärås gneiss. These main types account for buildings in central Gothenburg found that 1224 90% of all plinths until the end of the Second buildings dating from 1800–1944 have stone World War. When Gothenburg was built in the plinths. Thereafter concrete became the pre- 17th century, stone was sourced locally or in dominant material. The prevalence of stone in the immediate vicinity. The earliest stone struc- buildings varies over time, the only constant be- tures were the ramparts, which following their ing its use in plinths. In some periods the plinth demolition in the early 19th century were used was not integral to a building’s design and sim- as “quarries”. Later in the century local quar- ply formed the foundation; at other times the ries opened on the city’s hillsides, after which plinth would interact with the architecture of the ground was levelled off and built on. This a building. Following several city-wide fires in local stone was a type of gneiss that was diffi- the late 18th and early 19th centuries, existing cult to work. With the enlargement of the locks regulations began to be enforced banning tim- in Trollhättan and the coming of the railways, ber buildings in the area enclosed by the city limestone became available, first from Västergöt- moat. The present study has analysed all build- land, later from Närke. Of the buildings studied, ings erected after this date. The use of stone in 460 (30%) have limestone plinths. In 1842 Bo- the facades of the “new” city was limited to ar- hus granite was quarried for the first time, yet chitectonic details such as portals, columns and its heyday came in the late 19th and early 20th window surrounds, mainly in public buildings centuries when it saw use in both facades and and private palaces. Towards the end of the 19th plinths. In the era of romantic nationalism and century, stone became an important part of the 1920s classicism, locally quarried gneiss enjoyed language of the facade, mainly in terms of art a renaissance and after the First World War, nouveau and romantic nationalism but also in Fjärås gneiss from northern Halland was finally 1920s classicism. Five rock types predominate. introduced. Two were local: dark, veined gneiss and red-

Keywords: Plinths, infrastructure, Gothenburg, dimension stone, rocks, architecture

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 71 idé & debatt

Nobel Center – ett hot mot riksintresset Stockholm

Kristina Berglund

rojektet Nobel Center på och därutöver två källarvåningar. För sida skulle utraderas, ett viktigt stads- Blasieholmsudden i Stock- byggnadens fasader föreslås glas och byggnadselement som vittnar om P holm engagerar medborgarna mässingsfärgat stål. Byggnaden skulle Stockholms historia från den tid när i ovanligt hög grad och har väckt stor genom sin stora skala komma att sjöfarten var ett livsvillkor för staden. debatt i media. Under detaljplane- sticka upp över stenstaden och domi- Blasieholmen ingår i område av processen har många hundra kritiska nera i inramningen av vattenrummet riksintresse för kulturmiljövården: yttranden inkommit från fastighets på ett sätt som slår knockout på om- Stockholms innerstad med Djurgår- ägare, organisationer och enskilda givningen i stället för att berika stads- den (AB 115). Några viktiga uttryck vid båda remisskedena — samrådet bilden. Det reducerade fasadspråket för riksintresset som berör planom- respektive granskningen.1 Projektet skulle kraftigt avvika från angräns- rådet är har ventilerats i ett stort antal tid- ande stenstadskvarter, vilket ytterli- • den täta och enhetliga stenstads- ningsartiklar. Demonstrationer har gare accentuerar bristen på samspel bebyggelsen arrangerats vid två tillfällen. Ett väl- med omgivningen. Dessutom skulle • stadssiluetten med den begrän- besökt seminarium, där förslagets ef- byggnaden skymma andra monumen- sade hushöjden fekter belystes, ordnades av Svenska talbyggnader och försvaga deras roll • Stockholmska särdrag som fron- byggnadsvårdsföreningen med stöd i stadsbilden. Detta gäller främst Na- ten mot vattenrummen av Urban City Research våren 2015. tionalmuseum som, när det stod klart • vyerna från viktiga utsiktspunkter, Trots detta tycks Stockholms politis- på 1860-talet, var den dittills största blickfång, kontakten med vattnet ka ledning inte tveka att genomföra byggsatsningen i Stockholm efter • hamnanläggningar från skilda ti- projektet — mot en stark opinion, Slottet. der och byggnader som hör ihop mot avstyrkan från tunga sakägare, Uddens mjuka avslutning mot vat- med flottan och sjöfarten. miljöorganisationer och remissinstan tenrummet i samklang med Skepps- ser och dessutom med påtagliga holmen skulle ersättas av en groteskt De utmärkta analyser av projektets brister och oklarheter i förslaget. Jag stor volym som kraftigt påverkar konsekvenser för riksintresset som kommer i denna artikel att beskriva viktiga siktlinjer genom stadsdelarna finns i stadens och Stockholms stads- hur jag uppfattar förslagets konse- främst från Strandvägen, Galärvarvet museums utredningar har inte fått kvenser och avslutningsvis diskutera och Katarinavägen. Den väl samman- något genomslag i planförslaget — några principiella frågor som projek- hållna inramningen av Nybrovikens tvärtom nedvärderas snarare analysre- tet aktualiserar. vattenrum skulle brytas sönder och sultaten i planbeskrivningen.2 Många det vackra hörnkvarteret Hovslagar- av uttrycken för riksintresset skulle Effekter för stadsbilden gatan/Nybrokajen skulle skymmas. enligt min mening skadas påtagligt Nobel Center är tänkt att bli en 32 Den välbevarade hamnmiljön från genom projektets förödande effekt meter hög byggnad i sex våningar 1800-talet på Blasieholmens östra på stenstadens avslutning, siluetten,

72 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 idé & debatt

fronten mot Nybrovikens vattenrum och vyerna samt genom att Blasie- holmsuddens historiska karaktär och roll i stadsbilden utraderas. Hamnmiljön, en del av stadens historia Den välbevarade hamnmiljön vittnar om Stockholms historia från den tid när sjöfarten var grunden för han- delsutbyte och tillväxt. Blasieholms udden har sedan medeltiden varit en marin miljö med anknytning till skeppsnäringen. Organisationen av verksamheten under 1800-talet kan ännu avläsas genom byggnadernas placering kring hamnplanen och den stensatta kajen som binder samman Blasieholmen med övriga kajer runt övre bilden: Vy från Nybroviken mot Blasieholmsudden och Nobel Center. Nybroviken och Strömmen. fotomontage: David Chipperfield Architects. Kok- och våghuset från 1832, där under: Blasieholmsudden idag med den välbevarade hamnmiljön med tullhuset och gods vägdes och hamnfolket lagade magasinen. foto: Lennart Johansson/Stadsbyggnadskontoret.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 73 idé & debatt

Tullhusets norra fasad. Att flytta byggnaden till annan plats, som föreslagits, är ingen lösning eftersom byggnaden då skulle brytas ur sitt historiska sammanhang. foto: IJ, SSMDIG012787.

sin mat, är byggnadsminne och kommer att bevaras medan övriga byggnader avses rivas. Tullhuset från 1876 är det enda bevarade exemplet från sin tid. Huset är ritat av den namnkunnige arkitekten Axel Fredrik Ny- ström som även skapat t.ex. Gamla riksarkivet på Riddarholmen, Gamla Sjökrigsskolan på Skeppsholmen, Johannes brandstation, Gävle teater och ett antal kyrkor. Han var också slottsarkitekt på Drottningholm. Ma- gasinsbyggnaderna från 1910 har en närlig synpunkt (grön klass). Enligt värden som tillkommer när detaljpla- utformning som troligen är inspire- plan- och bygglagen ska bebyggelse nen förverkligas överstiger de värden rad från Lübeck, och de är de enda med sådana värden skyddas vid plan- som befintliga byggnaderna besitter”, bevarade byggnaderna i Stockholm i läggning och får inte rivas. att området ligger på Nationalmuse- sitt slag. Enligt stadsmuseets kultur- Trots dessa höga kulturhistoriska ums baksida som beskrivs som ett historiska klassificering är tullhuset värden föreslås att den sjöfartsanknut- ”ruffigt verksamhetsområde” samt och de två magasinsbyggnaderna na helhetsmiljön utraderas med moti- att planförslaget innebär att ”torget särskilt värdefulla från historisk, kul- veringar i planbeskrivningen som att har möjlighet att utvecklas till ett nytt turhistorisk, miljömässig eller konst- ”stadsbyggnadskontoret anser att de stadsrum med vattenkontakt, vilket är positivt för staden som helhet”. Argumentationen är märklig — alla inser ju vilken fantastisk möjlig- het som erbjuds att utveckla Blasie holmsudden med dess befintliga

Befintliga byggnaders kulturhistoriska klassificering. Blått = byggnadsminne, byggnadsmin- nesklass. Grönt = särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt. Märk att definitionen av grön markering ordagrant överensstämmer med lagtex- ten för byggnader som inte får förvan- skas eller rivas (PBL 8 kap 13§ och 9 kap 34§). Utdrag ur Kulturhistorisk klassificering för Stockholms innerstad utförd av Stadsmuseet i Stockholm och Stock- holms stadsbyggnadskontor.

74 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 idé & debatt

Ett av magasinen år 1910. De befintliga hamnbyggnaderna skulle, om de bevaras, kunna användas för många tänkbara publika ändamål. foto: SSM D6891.

vatten måste vatten pumpas bort under byggtiden. Befintliga byggnader på Blasieholmen är delvis grundlagda på träpålar vilket innebär att det finns risk för skador på husgrunderna genom sättningar i leran och uttorkning av träpålarna. Lastbilstransporterna av cirka 75 000 kubikmeter schakt- massor — cirka 6 000 lastbilar, 30 transporter per dag — skulle under lång tid komma att innebära en stor påfrestning på gatunätet och närmil- byggnader och unika kontakt med Alltfler kryssningsfartyg med turis- jön både på Blasieholmen och i cen- vattenrummet till en attraktiv offent ter kommer till Stockholm. Der råder trala Stockholm i övrigt. lig mötesplats mitt i stadskärnan redan idag stora problem med fram- Marinarkeologisk expertis menar — utan Nobel Center! Nobel Cen- komlighet och parkeringsmöjligheter att det inte är otroligt att Johan III:s ter kan byggas på annan plats men för det ökande antalet turistbussar flotta finns i kulturlagren, vilket kan denna hamnmiljö med dess tidsdjup i i stadskärnan. Om Nobel Center leda till tidskrävande och kostsamma stadens historia kan aldrig återställas. byggs på Blasieholmen förvärras utgrävningar och därmed mångårig problemen ytterligare. I trafikutred- bortpumpning av vatten och försenat Kollektivtrafik ningen anges vidare att det överhu- bygge. Ju längre tid med sänkt grund- Nobel Center kommer att alstra vudtaget krävs en utökad båttrafik i vattennivå desto större är risken för mycket trafik på det trånga gatunätet innerstaden för de stora turistström- skador på grunderna för angräns- på Blasieholmen. Det kan bli fråga marna. Blasieholmsudden har stor ande byggnader. om 30 bussangöringar per dag med betydelse för sjöfarten, bland annat Det är anmärkningsvärt att en mil- många bussar per timme i samband för skärgårdstrafiken, och är en av få jökonsekvensbeskrivning för grund- med olika evenemang. I trafikutred- återstående hamnar som skulle kun- vattenfrågan ännu inte upprättats ningen som hör till planförslaget na användas för en utökad båttrafik i när detaljplanen kommit så långt. En anges att kollektivtrafiken inte kan framtiden. Frågan om möjligheten till arkeologisk förundersökning borde lösas med enbart buss utan måste ökad båttrafik är dock inte utredd. också ha genomförts i tidigt skede kompletteras med båttrafik.3 Det Kollektivtrafikfrågan är således inte eftersom det inte är osannolikt att finns heller ingen plats inom rimlig löst i planförslaget trots att planären ett omfattande maritimt kulturarv närhet i centrala staden för parkering det i skrivande stund är på väg till kan påträffas på denna plats. Viktiga av turistbussarna. Man får hoppas att kommunfullmäktige för antagande, aspekter för genomförandet är således avsikten inte är att parkera bussarna dvs. kommunens slutliga beslut. outredda och har därmed undantagits på det planerade torget på hamnpla- från den demokratiska processen. nen. Det finns nämligen inget hinder Grundvattenfrågan och för detta efter den ändring av plan- arkeologiska utgrävningar Avsikten med projektet bestämmelsen som gjordes i gransk- Eftersom all schaktning under två me- Läget för Nobel Center på Blasie- ningsförslaget till detaljplan. ter kan innebära kontakt med grund- holmsudden har således stora brister

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 75 idé & debatt

och oklarheter. Många frågar sig vad (DN 2015-12-05). Det torde inte vara successivt försvagar uttrycken för avsikten är bakom projektet. svårt att hyra ut lokaler till höga hy- riksintresset? Bedömningen enligt Av den lokaliseringsutredning som ror i ett hus med Nobels namn i det miljöbalken av projektens skador på ingår i planhandlingarna framgår att extravaganta läget mitt i stadskärnan. riksintresset bör därför inte enbart flera mycket lämpliga lägen har av- Under alla omständigheter verkar det avse effekterna av projekten i sig visats med hänvisning till ocentralt osannolikt att mer än en bråkdel av utan bör också innefatta en helhets- läge.4 Varför gjorde man överhuvud- byggnaden kommer att disponeras bedömning av den samlade påverkan taget utredningen om endast det av verksamheter knutna till Nobel. på Stockholms stadsbild av projekt centrala läget på Blasieholmen kunde Är anledningen till alla oklarheter att efter projekt. accepteras? om denna dolda agenda såg dagens Nobel Center omfattar cirka ljus skulle guldkartongen aldrig kun- Mål och lagregler för 18 000 kvadratmeter bruttoarea.5 na komma till stånd på en av stadens kulturarvet Ordföranden och vd:n i Nobelstif- mest centrala tomter? Förslaget att utradera den unika telsen hoppas att 80 procent av hu- Nobel Center aktualiserar också hamnmiljön på Blasieholmsudden är set ska disponeras för utställnings- några principiella frågor: tyvärr ett av många exempel på bris- verksamhet, vetenskapliga möten ten på hänsyn till kulturarvet i dagens och program m.m. (DN 2015-12-07). Den kumulativa effekten på stadsplanering. Slussenprojektet är Detta skulle innebära en yta om ca siluetten, ett av uttrycken för ett annat där ett kulturarv, av på sin tid epokgörande betydelse, kommer 14 500 kvadratmeter bruttoarea, en riksintresset yta som motsvarar cirka 70 procent att utraderas och ersättas av en bred av Nationalmuseums totala bruttoa- Nobel Center är inte det enda pro- åttafältig bro av motorvägskaraktär rea i samtliga våningsplan. Nobelmu- jektet i Stockholm som hotar riks- som okänsligt landar på Skeppsbron seet har inga stora samlingar. Hur intresset. Några andra exempel är och kommer att innebära en förö- ska dessa stora lokaler kunna fyllas Waterfront Congress Centre som dande effekt för det öppna stadsrum- med utställningar och annan Nobel- otillbörligt försvagar stadshusets do- met i Stockholms hjärta. Stegvis rivs anknuten verksamhet? Varför duger minans i stadsbilden — stadshuset det byggda kulturarvet, miljöer som inte det fina konserthuset ritat av som är en av de viktigaste symbol- berättar om stadens historia och ger Ivar Tengbom för prisutdelningen? byggnaderna i Sverige, Scandic Con- perspektiv på tidigare tillväxt och Varför negligeras trafikutredningens tinental vid Vasagatan som med 17 också erbjuder skönhetsvärden och slutsatser om att kollektivtrafiken inte våningar kraftigt reser sig över omgiv- variation i stadsbilden. kan lösas på ett bra sätt? Oroar man ningen och också negativt påverkar Dessa rivningar genomförs trots sig inte för de höga kostnader som stadshusets roll i stadsbilden samt tydliga mål och regler i lagstiftningen. osäkerheterna i projektet kan komma Kv. Sperlingens backe där rivningar Enligt det nationella miljökvalitetsmå- att medföra? planeras av 1800-talshus för att med- let ”God bebyggd miljö” ska det kul- Det finns därför grund att fråga ge höga hus i kvarterets inre som turella, historiska och arkitektoniska om det finns helt andra avsikter än kommer att synas i många siktstråk i arvet i form av värdefulla byggnader de redovisade. Mats Persson skriver stadskärnan. och bebyggelsemiljöer bevaras, an- att tanken kanske är att förbättra fi- Var finns helhetsperspektivet på vändas och utvecklas. Enligt kultur- nanserna för Stiftelsen genom att säl- stadens utveckling och var finns ana- miljölagen har enskilda och myndig- ja huset på Sturegatan och/eller hyra lysen av de långsiktiga effekterna av heter ansvar för att skydda och vårda ut större delen av Nobel Center, el- dessa storskaliga angrepp på Stock- kulturmiljön. Enligt miljöbalken ska ler kanske t.o.m. så småningom sälja holms ännu väl sammanhållna siluett, riksintressen skyddas från påtaglig Nobel Center till ett fastighetsbolag förändringar som strider mot och skada. Enligt plan- och bygglagen ska

76 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 idé & debatt

byggnader som är särskilt värdefulla identitet åt stadsdelen. I en växande Noter från historisk, kulturhistorisk, mil- stad måste också symbolbyggnaderna jömässig eller konstnärlig synpunkt spridas i stadslandskapet. Varför inte 1 Stockholms stad: Förslag till detaljplan skyddas, vårdas och får inte rivas. använda denna möjlighet i stället för för Nobel Center på Blasieholmen, del av Norrmalm 3:43, i stadsdelen Norrmalm, I påfallande många fall i hela lan- att förlägga Nobel Center på Blasie Stockholm. Dnr: 2013-004660. det rivs kulturhistoriskt värdefulla holmen med alla de nackdelar detta 2 Stockholms stad: Nuläges och värdebe- byggnader och miljöer och det är up- läge medför? Tänkvärt i samman- skrivning av Blasieholmsudden och dess penbart att lagstiftningen inte följs i hanget är att när Kungliga biblioteket omgivande vattenrum, 2013; Stockholms många kommuner, ibland inte ens i skulle lokaliseras på 1870-talet ansågs stadsmuseum: Blasieholmsudden, del av Norrmalm 3:43 (f.d. Sillhovstomten), överprövande instanser. Det är därför läget i Humlegården för perifert! Norrmalm 3:1 (Nationalmuseum) och hög tid att på statlig nivå vidta åtgär- Sillhovet 4, Norrmalm, Stockholm. Bygg- der för att se till att mål och lagstift- Avslutande kommentar nadshistorisk förundersökning, 2011. ning följs när det gäller vårt byggda Den snabba tillväxten i många av ri- 3 Tyréns AB: Trafikutredning — Nobel Cen- kulturarv. kets städer har lett till en fartblindhet ter, slutversion, 2015-01-27 samt PM Tra- fikutredning Nobel Center, 2015-09-01. och en kultur där viktiga värden som 4 WSP: Lokaliseringsutredning med konse- Perspektiv på Stockholms konstituerar en god stads- och livsmil- kvensbedömning, 2014-09-11. utveckling jö försummas, exempelvis respekten 5 Area av mätvärda delar av ett våningsplan Det föreslagna läget för Nobel Cen- för vårt kulturarv. Historien visar att inklusive ytterväggar. ter bör också ses i perspektiv av i tider av snabb stadsutveckling finns Stockholms utveckling. Varför pressa det risk för stora misstag som i efter- in Nobel Center i citykärnan där hand bedöms som ofattbart okäns- det redan är trångt och råder stora liga, exempelvis alla ingrepp som framkomlighetsproblem? Stockholms skedde i stadskärnorna på 1960-talet, stadskärna har en hög täthet med där rivningarna av Klarakvarteren är ett stort utbud av besöksmål medan ett av de tydligaste exemplen. Nu PRESSTOPP andra delar av staden har en mera råder en trend att kritiklöst anamma ensartad karaktär. Alla märkesbygg- internationella influenser och genom- Stockholms kommunfullmäktige be- nader behöver inte ligga i Stockholms föra projekt som innebär en kraftig slutade den 25 april 2016 att anta detalj- hjärta. I en växande stad bör offent- skalförskjutning av den ännu väl sam- planen med rösterna 54 mot 43. Mo- liga miljöer i alla delar av staden vita manhållna stadsbilden i Stockholm. deraterna, Socialdemokraterna och liseras. Märkesbyggnader har en Vi borde lära av historien och ställa Centerpartiet röstade för förslaget viktig funktion för att ge en stadsdel frågan, på vilket sätt gör vi fel nu? och övriga partier emot. Inför beslu- karaktär och identitet och med sitt tet framfördes in i det sista kraftiga offentliga innehåll berika stadslivet Kristina Berglund protester av engagerade medborgare och bör därför förläggas till platser Arkitekt SAR/MSA bl.a. genom två stora demonstratio- där de gör störst samhällsnytta. [email protected] ner. Svenska byggnadsvårdsförening- Som nämnts upptas i lokaliserings en kommer i egenskap av miljöorga- utredningen flera lämpliga alternativa nisation att överklaga beslutet, främst Kristina Berglund har arbetat med stads- lokaliseringar. I nya stadsdelar som byggnadsfrågor som planchef i Täby och på grund av påtaglig skada på riksin- t.ex. Norra Djurgårdsstaden och Ha- stadsarkitekt i Vallentuna. Hon har varit tresset, och med största sannolikhet gastaden skulle en symbolbyggnad ledamot i Stadsmiljörådet och är nu vice kommer sakägare och andra miljö som Nobel Center kunna innebära ordförande i Svenska byggnadsvårdsför- organisationer också att överklaga ett stimulerande tillskott som ger eningen. beslutet.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 77 idé & debatt

Kyrkbyn som mål för framtida kulturreservat – ett angeläget kulturarvsprojekt Martin Giertz

I denna artikel föreslår författaren ter av det som förr kallades socken- som en oavlönad distriktssköterska. I och kulturhistorikern Martin Giertz centrum, en skola från 1800-talet, fattigstugan eller sockenstugan under- att de sista sammanhållna sockenkyr- en än äldre sockenstuga, kyrkstallar visade underbetalda ”skolmostrar” el- komiljöerna bör skyddas genom att och ett sockenmagasin med mera. ler dragonänkor socknens barn i att inrätta åtminstone ett kulturreservat Den gamla prästgården ligger ofta i skriva och läsa. Ståndspersonernas i varje stift. Några lämpliga miljöer omedelbar närhet och inom synhåll. barn däremot, adelns, ryttmästarens presenteras, ett i Växjö stift och ett i En allé leder som regel från kyrkan och kyrkoherdens gossar, gick inte i Linköpings stft. Bakgrunden är fler- till prästgården, som med sina ängar sockenskolan utan läste för en pri- åriga diskussioner inom sockenkyr- och åkrar gränsar mot kyrkmuren. Ett vat informator eller adjunkt, innan konätverket. mindre klockarboställe med sin lilla de redan vid nio års ålder skickades åker och trädgårdstäppa finns troli- iväg till en stiftsstad för att gå i tri- gen i närheten. Prästgårdens trädgård vial- och gymnasieskola. Deras syst- är däremot mer parkliknande, med rar som t.ex. prästmamsellerna fick tt av de mest centrala bebyg- sitt mäktiga vårdträd och sin sandade också undervisning i hemmen, men gelsearven i Sverige är sock- infart som bjuder välkommen åt be- kunde i princip inte åtnjuta någon E enkyrkomiljön, med sina både sökaren. Bakom huset skymtar sling- högre undervisning. Socknen var sekulära och ecklesiastika kultur- och rande gångar, bersåer och kanske en liten värld där ett fåtal hade rest skönhetsvärden. Platsen för socken- en fruktträdgård som försvinner in i ”utomlands” eller studerat i någon kyrkan valdes ofta med omsorg och dunklet av en något förvuxen park. stiftsstad. Det rörde sig om de s.k. själva platsen utstrålar inte sällan det Denna skenbara idyll hade ibland ståndspersonerna, ryttmästaren, läns- som arkitekturteoretiker kallar Ge- en mörk bakgrund. Starka sociala mannen och kronofogden och fram- nius Loci — platsens ande eller själ. spänningar fanns mellan de egen- för allt kyrkoherden. Kyrkoherden var Kyrkorna är viktiga landmärken i domslösa drängarna och pigorna i allmänhet den ende i socknen som landskapet men samtidigt en minnes- och de s.k. sockenmännen, de myn- hade en högre akademisk utbildning. bank och en öppen historiebok för diga jordägarna. Det var ett mans- En filosofie doktorsgrad var en nöd- den som lärt sig avläsa deras histo- samhälle. Endast män samlades i vändig merit för att få en tjänst i de riska årsringar. sockenstugan och avgjorde besluten så kallade rangpastoraten. på sockenstämman. Kyrkoherden var Socknens administrativa självskriven ordförande fram till 1862. Prästgårdskulturen centrum Kvinnorna däremot, inte minst präst- Många präster var alltså lärda män Men kyrkorna ligger sällan helt en- frun, utförde i det tysta ett socialt ar- och besatt en högt driven humanis- samma. De är ofta omgivna av res- bete. Hon kunde i praktiken fungera tisk lärdomskultur som värdesatte

78 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 idé & debatt

figur 1. Othem har Gotlands kanske ståtligaste och bäst bevarade kyrkbymiljö med sin prästgård från 1774 med väl proportio- nerade flyglar. foto: Peder Giertz, februari 2009. språk, fornforskning, etnologi, bota- och fungerade som sockenmännens digheterna. Inte sällan var prästen nik och naturvetenskap. De imma- rådgivare mot ”överheten”. De initie- bondson och hade en djup förståelse teriella värdena var lika viktiga som rade nya kyrkobyggen i modern stil. för socknens traditioner. Om pastora- de materiella. Naturen var en del av Den typiske upplysningsprästen är tet var regalt, kunde det däremot gå Guds skapelse och därmed helig. intresserad av det mesta: biodling, po- illa. Dessa präster tillsattes av Kungl. Dessa kunskaper omsatte de i den mologi och elektroterapi, men hans Maj:t och hade kanske tjänstgjort i lilla värld som deras kyrkby och präst- käraste sysselsättning är att starta ett en helt annan del av landet eller som gård utgjorde. Alléer planterades, nytt stort kyrkobygge i gustaviansk regementspräster. De hade inte den fruktträdgårdar anlades, fornminnen stil. Han ser framför sig hur det nya, förankring i socknen, som skapade vårdades, bisamhällen och parker ska- ljusa kyrkorummet i milda pastellfär- tillit och förtroende, vilket det finns pade ett artrikt fågel- och insektsliv. ger skall förmedla en ljusare, nådefull många exempel på. Resultatet kunde De naturvårdande aspekterna var lika kristendomssyn, och mildra folkets bli skarpa strider mellan sockenmän- viktiga som de ekonomiska. Sålunda vilda seder och vidskepelse. nen och pastorn. var man rädd om gamla träd och lät Prästernas mellanställning mellan dem stå kvar som viktiga minnen av överhet och lokal självstyrelse blev Sockenstugan det förgångna. Prästgårdens vårdträd ofta prekär. På något sätt kände de och enhetskyrkan i mitten av gårdsplanen var självklar sig som socknens ”folktribuner”, Sockenstugan — i regel en byggnad och ”den tusenåriga eken” var ett som Gustav II Adolf kallat dem. De från början av 1700-talet — finns inte begrepp i många prästgårdsparker. flesta präster tog därför nästan alltid alltid kvar medan kyrkskolan som är Prästerna skrev sockenbeskrivningar sockenbornas parti gentemot myn- dess efterföljare från omkring 1870

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 79 idé & debatt

figur 2. Heda komministergård i Öster götland ligger intill 1100-talskyrkan och dess vackra västtorn. Den är numera hembygdsgård. Närheten till Tåkern gör platsen lämplig som kulturreservat. foto: Martin Giertz, april 2011.

vanligen ligger mittemot kyrkan. Sockenstugan är kommunalhusets och kyrkskolans föregångare. Detta hus är något av det svenska samhäl- lets urcell, en arena för lokal själv- styrelse och kulturspridning genom prästen, sockenstämman, klockaren och skolläraren. Bebyggelsen rör sig som ringar på vattnet kring själva kyr- inte en enda av dessa tämligen orörda sockenkyrkomiljöer som är av riksin- kan och kyrkplatsen, ofta omgiven kyrkbyar är skyddade i sin helhet. Lin- tresse. Jag menar då de verkliga pär- av en krans av mäktiga träd på sin neryd nära Tingsryd i sydöstra Små- lorna, de omistliga och väl samman- höjd i landskapet. Här finns embryot land har egendomligt nog en bygg- hållna miljöerna. Kyrkomiljön har till den kommunala självstyrelsen, till nadsminnesmärkning (2008) av både under de senaste 15 åren varit ämne social omvårdnad och skolväsende, sockenstugan, sockenmagasinet och för ett omfattande forskningsprojekt, men också till en universell och na- kyrkstallarna, men inte av hela mil- som resulterat i en rad publikationer, tionell arkitektur, byggnadsvård, den- jön. Linneryd är därmed en självklar framförallt RAÄ:s förnämliga Socken- drologi, botanik och lärdomskultur. kandidat för att ta steget fullt ut och kyrkorna. Kulturarv och bebyggelse När sockenstugan byggdes, skulle bli kulturreservat. historia från 2008. Emellertid har dess arkitektur motsvara högt ställda inte dessa studier resulterat i några anspråk. Den borde gärna påminna 43 kulturreservat — men konkreta skyddsbestämmelser för utom en mindre herrgård eller ett mi- ingen sockenkyrkomiljö satta eller värdefulla miljöer. litärt boställe enligt Hårlemans rit- Kulturreservat har som bekant inrät- ningar på 1750-talet. tats sedan millenniumskiftet. Det Stiften som initiativtagare? finns numera 43 stycken, men inte Ganska få kulturreservat har bildats Linneryd i sydöstra Småland ett enda av dem omfattar en socken på senare år. Det är nu hög tid för Antalet kyrkbyar är omkring 1000. kyrkomiljö. Merparten är gårdsmil- Svenska kyrkan att ta initiativ. Många är givetvis splittrade av mo- jöer, några är industri- och herrgårds- Det står i Svenska kyrkans rätte- dern bebyggelse, och inte så få helt miljöer, där finns ett par fäbodar snöre, Kyrkoordningens 46:e kapitel, kringskurna av moderna, detaljpla- och några äldre odlingslandskap, en följande angående egendomsnämn- nerade samhällen, som t.ex. i Skåne. bergsmansby, men som sagt inte en dernas ansvar: Vid förvaltningen av Men det finns fortfarande förvånans- enda sockenkyrkomiljö. Det finns prästlönefastigheterna ska naturvår- värt många ganska orörda miljöer, heller inte någon prästgårdsmiljö, dens och kulturmiljövårdens intres- t.ex. på Gotland och i Västmanland, förutom Råshult som mer handlar sen beaktas i skälig omfattning. Gi- och i delar av Småland. Varje stift har om minnet efter Linné och markvård, vetvis kan man betrakta detta som en sina säregna miljöer, väl kända inom inte egentlig prästgårdsmiljö. sorts honnörsformulering, men den sin region men okända för de flesta Jag anser därför att det vore frukt- måste ändå betyda något. Ty det är väl utanför stiftet. bart att fundera på om begreppet kul- känt att egendomsnämnderna i mind Det är desto mer förvånande att turreservat kunde appliceras på några re grad haft möjlighet att beakta kul-

80 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 idé & debatt

turmiljövården, däremot i ganska stor om 50–80 miljoner kronor. Hälften av riksintresse och framför allt de som omfattning naturvårdens intressen, av detta överskott betalas ut till pas- är unika och omistliga. Bra underlag genom avsättning av skog och natur- toraten som förr stod som ägare av finns både på länsmuseer och hos biotoper till naturreservat. Genom kyrkans jord. En liten del av överskot- RAÄ. Därefter kan arbetet börja med den definitiva skilsmässan mellan tet borde kunna bidra till skötseln av att samordna kulturminnesvården för jord och bostad 1989 då stiftens egen- ett kulturreservat, på samma sätt som att i form av 13 stiftsreservat skydda domsnämnder inrättades, och genom man inrättat en hel del naturreservat. välbevarade sockenkyrkomiljöer. kyrkans skiljande från staten några år Varje stift borde kunna inrätta Sockenkyrkomiljön är ett unikt senare, har förvaltningen och ansva- åtminstone ett kulturreservat, där och nationellt kulturarv, som förtjä- ret för den gamla socken- och präst- en sockenkyrkomiljö tillsammans nar mer uppmärksamhet och samord- gårdskulturen på ett olyckligt sätt de- med till exempel en prästgård med ning från kulturvårdande instanser. lats upp på flera händer. Pastoraten ett småskaligt lantbruk ingår som en Landsbygden behöver lokala kultur- äger de få (cirka 250) prästgårdar viktig del. Ungefär som på Linnés och aktivitetscentra som kan locka som finns kvar i kyrkans ägo, privata Råshult i Växjö stift, men i mer ut- publik från tätorterna. De finaste ägare har köpt cirka 1 900 prästgår- präglad sockenkyrkomiljö. Ett kul- sockenkyrkomiljöerna har dessutom dar med tomt, och stiften förvaltar turreservat i varje stift om ca 20–30 stora skönhetsvärden. fortfarande gårdarnas jord och skog. hektar, skulle innebära att mindre än Kyrkorna ägs av församlingen eller 0,01 procent av kyrkans prästgårds- Kyrkbyns ägarbild kan vara pastoratet. mark avsattes för detta ändamål. Den komplicerad En möjlighet vore att stiften avsät- sammanlagda arealen som stiften Någon invänder helt riktigt att sock- ter någon liten del av kyrkans stora äger är cirka 350 000 hektar. 13 re- enkyrkomiljön idag kan vara upp- jordinnehav för ett nationellt kultur- servat omfattar alltså ca 325 hektar. splittrad på många ägare, varav flera arvsprojekt, och tar initiativ till att Dessa reservat skulle givetvis omfatta privata fastighetsägare. Men detta inrätta kulturreservat med kyrkbyn i hela kyrkomiljön plus några mindre omöjliggör inte ett reservat. Ännu för centrum. Sverige har ratificerat den åkrar och slåtterängar, kanske med femtio år sedan var de flesta kyrkbyar Europeiska landskapskonventionen betande djur, till exempel får, och uppdelade på endast två markägare, 2011. Den svenska kyrkbyn, präst- på så sätt skapas en pedagogisk hel- kyrkan lokalt och stiftet. gården och sockenkyrkomiljön, med het, som skulle kunna användas för Det finns dock åtskilliga socken- sin allé mellan kyrka och prästgård, att levandegöra ett unikt kulturarv, kyrkomiljöer som i stort sett har kvar prästgårdens alla hus och de betande nämligen föreningen av samhälleligt, endast dessa två kyrkliga ägare med djuren, är ett unikt kulturarv med agrikulturellt och kyrkligt kulturarv. den lilla skillnaden att prästgårdarnas 800 år gamla rötter. Det speglar en hus och tomt överförts till pastoraten lärdomskultur i nära förening med Nationell inventering av efter 2002 och att de fått lagfart på en lokal, agrikulturell ekonomi. Varje sockenkyrkomiljöer den. I den mån privata ägare kommit stift förvaltar fortfarande den gamla Förutsättningen är dock att en natio- till kan dessa givetvis ogilla reservats- prästgårdsjorden, som består av nell inventering först görs, där varje tanken, men det finns säkert de som självägande stiftelser. Förvaltningen stift i samarbete med länsstyrelsen ser det som ett lyft för byn. Ägaren ger i medeltal ett överskott per stift och RAÄ markerar de miljöer som är av kyrkskolan kanske redan driver

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 81 idé & debatt

ett sommarcafé och skulle givetvis figur 3. Säby kyrkby 6 kilometer söder stallar, prästgård, arrendatorbostad få många fler besökare om kyrkbyn om Tranås ligger i ett område av riksin- och före detta sockenstuga, skolhus, tresse. Det är en klungby som vuxit upp upphöjdes till kulturreservat. kring kyrkan och den stora prästgården ålderdomshem och Säby Norrgård. Vid en inventering av sockenkyr- i söder. Från höger syns norrgårdens Ett par privata fastigheter finns också, komiljöer av riksintresse bör givetvis röda manbyggnad från 1740, kyrkskolan men de smälter väl in i miljön. Kyrk- och sockenstugans stora gula hus, ned ägarbilden vägas in som en icke ovä- mot sjön ligger det vita f.d. ålderdoms- stallarna är från 1800-talets förra hälft, sentlig faktor. Egendomsnämnden hemmet och kyrkstallarna. Kyrkan är uppförda i timmer och rödfärgade. De skulle exempelvis kunna köpa tillbaka från slutet av 1100-talet med torn från är troligen flyttade från annan plats 1700-talet. foto: Martin Giertz, drönar- en prästgård som ägs av pastoratet, bild mars 2016. invid kyrkan, därtill finns stallbygg- som till exempel Linköpings stift nad från omkring 1920, klädd med gjort i Säby strax utanför Tranås, för in i miljön. Byn omges alltså av ett rödmålad locklistpanel. Prästgården att återställa enheten gård/bostad/ jordbruk som i alla tider varit basen i uppfördes 1806 och byggdes till om- lantbruk. I detta senare fallet köpte kyrkans ekonomi, och som i sin hel- kring 1850. Det är en timmerbyggnad egendomsnämnden prästgården i het fortfarande förvaltas av kyrkan. klädd med gul locklistpanel. Socken- Säby av pastoratet för två miljoner stugan norr om kyrkan, uppförd 1828, kronor för ett år sedan. Samtidigt Exemplet Säby kyrkby utan- är även den klädd med gul panel och köpte man Säby Norrgård och fick för Tranås — ett välbevarat har använts som skolbyggnad. Idag på så sätt en större brukningsenhet sockencentrum fungerar den som bostad. Kyrkskolan kring kyrkbyn. Man har också renove- intill sockenstugan, också i gul panel, rat och byggt nya ekonomibyggnader Kyrkbyn ligger i ett klassiskt och välbe- är uppförd 1926. Ålderdomshemmet på prästgården i en stil som passar varat sockencentrum med kyrka, kyrk- uppfördes omkring 1890 och byggdes

82 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 idé & debatt

till på 1930-talet, det är en reveterad Byggnadsantikvarie Ellen Holter- turmiljöprogram för Sverige. Riksantikva- träbyggnad idag klädd med vit puts. mann Wiig på Västmanlands läns mu- rieämbetet, Stockholm. Bergström, Carin, 2015, Mitt i byn. Med kyr- Norrgårdens röda manbyggnad med seum konstaterar att fem kyrkomiljöer kan som följeslagare genom Sveriges hi sitt valmade mansardtak ser ut som nu är klassade som riksintresse för storia. en tidigare prästgård. Den är mycket kulturmiljö: Rytterne, Irsta, Kungs Bergström, Carin, 2000, Skolmostrar och läs- riktigt byggd på 1740-talet av kyrko- åra, Skerike och Skultuna. Hon själv mästare. Lärare på landet före folkskole- herde Botvid Livin, som tyckte han anser att Fläckebo, Möklinta och Kila reformen 1842. Bringéus, Nils-Arvid (red.), 2004, Sockenbe- behövde en mer ståndsmässig boning. kanske är de bäst sammanhållna. I de skrivningar från Gästrikland 1790–1791. Säby är ett typexempel på förnäm- två senaste finns kyrkoherdebostad Dahlberg, Markus & Franzén, Kristina (red.), lig sockenkyrkomiljö med socken- och komministerbostad samt kyrkstal- 2008, Sockenkyrkorna. Kulturarv och stuga, kyrkskola, kyrkstallar och före lar. Karbenning kyrkomiljö är också bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet, detta ålderdomshem, som på långt värdefull med sin klockaregård, präst- Stockholm. Den kyrkliga egendomen. Betänkande av håll avtecknar sig i landskapet. gård, sockenstuga och arrendatorbo- kammarkollegiet. SOU 1997:47. stad, anser Ellen Holtermann Wiig. Giertz, Martin, 2012, Svenska prästgårdar. Kul- Retreat och utflyktsmål, Stiften har sina särdrag. Det vore turarv, trädgårdar, byggnadsvård. Diss. studiecirklar och kurser spännande att se hur olika stift på sitt Gräslund Berg, Elisabeth, 2004, Till prästens Möjligheten att i en sådan miljö be- sätt förmedlar något av platsens själ bruk och nytta. Jord till prästgårdar i Sve- och stiftets traditioner. Men det är rige under medeltid och tidigmodern tid. driva aktivitetskapande verksamhet Levenstam, Torsten, 1992, Prästfamiljernas och skapa lokala kulturcentra har bråttom! Tillsätt omedelbart en sam- villkor. En social-ekonomisk studie. en mycket stor potential, vilket visas rådsgrupp mellan kyrkostyrelsen och Linneryds byggnadsminne, Länsstyrelsen i av t.ex. Råshult. Gårdsbutik, café i Riksantikvarieämbetet för att utreda Kronobergs dokumentation, http://www. kyrkskolan, visningar av kyrkan, kan- frågan om skydd för sockenkyrkomil- lansstyrelsen.se/kronoberg/SiteCollecti jön! onDocuments/Sv/publikationer/kultur/ ske ett skolmuseum, vandringsleder, Byggnadsminnen/Linneryds-sockenstuga. årstidsfester och guidningar kan dra pdf mycket folk och skapa förståelse Martin Giertz Meurling, Birgitta, 1996, Sarons liljor. En et- kring ett unikt kulturarv. Retreater, Fil.mag. med inriktning på ekono- nologisk studie av prästfruars könskonsti- studiecirklar och kyrkohistoriska se- tuering. misk historia och nordiska språk Meurling, Birgitta & Lagerlöf Nilsson, Ulrika minarier, kurser i etnografi, genus- [email protected] (red.), 2015, Vid hans sida. Svenska präst- perspektiv eller ekonomisk historia fruar under 250 år — ideal och verklighet. kan delvis förläggas till kyrkbyn, och Martin Giertz har de senaste tio åren Prästgårdar i Sverige. Inventeringar, 1973–1986, på plats konkret belysa de starka ut- forskat kring ett centralt bebyggelsearv, Rapport RAÄ 1989:2. maningar som fanns inom socknen den svenska prästgården. Han äger Torpa Sjöström, Ingrid, 2008, Inledning till Svenska kyrkor. En historisk reseguide, s. 8–25. och kyrkbyn, och hur man försökte prästgård i Östergötland och är verksam inom sockenkyrkonätverket. Sporrong, Ulf (red.), 2015, Kyrkan i landska- lösa dessa. pet. Ström, Krister (red.), 1998, Tidernas kyrkplat- Exempel från ser. 12 miljöer i Västmanlands län. Västmanlands län Litteratur och referenser Söderberg, Kajsa, ”Prästen som går mot ström- Aronsson, Peter, 1992, Det lokala självstyret men. Bara 256 prästgårdar kvar i bruk”, Till slut: För att exemplifiera fler möj- som social arena i tre Smålandssocknar Kyrkans Tidning 2016: 7, s. 4–5. liga miljöer i framtida projekt tar jag 1680–1850. ännu några konkreta exempel från Bergström, Carin, 1992, ”Kyrkplatsen som Västmanlands län. socknens centrum”, i Studier till ett kul-

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 83 NSKA VA T R Ö

T E Det här händer, hela tiden. R I V

ulturhistoriska miljöer över Byggnadsvårdsföreningen driver digitala newsroom och sociala hela landet hotas av exploa- frågor som berör vår bebyggelse- medier. Tillsammans kan vi uppnå tering, rivning och förfall. Den historia och har den senaste tiden mer! snabba omvandlingen av jordbruket figurerat flitigt i media genom har lämnat stora delar av den svenska opinionsbildande artiklar och öppna Andra medlemsförmåner är bl a: landsbygden öde. Ett kulturlandskap brev. Vi har också räddat rivnings- • Medlemsrabatt i över 40 som för inte länge sedan domierade hotade objekt genom vårt arbete byggnadsvårdsbutiker. vårt land kommer snart att vara med Gula listan och delar varje år ut • Rådgivning via våra 60 länsombud. utraderat. Lika illa är det i städerna utmärkelsen Årets byggnadsvårdare. • Inbjudningar till arrangemang, där förtätning skall ske till varje pris, • Tidskriften Byggnadskultur - 4 oftast utan grundlig analys av vilka Stöd Svenska byggnadsvårdsförenin- nummer per år. konsekvenser det får för kulturmiljöer gen i det här viktiga arbetet genom • Tillgång till frågeforum och och stadsliv. Med krav på höga vinst- att bli medlem. Vi vet att det finns artikeldatabas. marginaler gröper exploatörer ur det många som känner oro inför de som återstår av kulturarv med stöd konsekvenser som rivningar, illa Välkommen till Sveriges nätverk från kommunpolitiker som tävlar i anpassade nybyggen och hårdhänta för byggnadsvård! Läs mer och bli att göra avtryck. ombyggnationer för med sig. För att medlem på www.byggnadsvard.se kunna göra skillnad på riktigt behöver eller ring oss på 08 30 37 85. Det är lätt att avfärda frågor som vi bli fler och arbeta tillsammans. dessa med att de är någon annans ansvar, men på många håll finns Som medlem har du även möjlighet tyvärr ingen som står upp till försvar att själv få stöd i opinionsfrågor och för kulturarvet när förändringstrycket driva debatt genom våra kanaler så är starkt. som Gula listan, Byggnadskultur,

84 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 Carl-Göran Adelswärds stiftelse

Carl-Göran Adelswärds stiftelse främjar vetenskaplig forskning avseende den svenska herrgårdskulturens historia och den svenska skogsanvändningens historia.

3 3 3 3 Välkommen med din ansökan senast den 1 november 2016.

www.cgastiftelse.se FORM: DICK NORBERG DICK FORM:

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 85

stiftelse för bebyggelsehistorisk forskning

UTLYSNING

Bidrag, anslag och stipendier mm

Ansökan Två utlysningar sker per år. Ansökan kan endast inges på https://apply.zapote.se/bf under perioderna 1-30 juni respektive 1-30 december och skall vara inlämnad senast kl 12.00 på sista ansökningsdag. Formell undertecknad ansökningsblankett insänds per samma datum till stiftelsen, allt övrigt material inges elektroniskt.

Beredning Styrelsens ordförande bereder ansökningarna med anlitande av erforderlig expertis.

Beslut Fattas på styrelsemöten i mitten av mars och september.

Kriterier, generella Området bebyggelsehistoria finns visserligen inte som akademisk disciplin, men styrelsen tolkar begreppet brett. Dock förbehåller sig stiftelsen att bedöma relevansen av inkomna ansökningar. (En vägledning finns i de ämnen som avhandlats i Bebyggelsehistorisk Tidskrift.)

Företräde ges till forskning/publikationer som grundar sig på Brandförsäkringsverkets arkiv och/eller historia. I andra hand ges stöd till forskning av akademisk verkshöjd inom bebyggelsehistoria i vid mening.

Stöd kan ges även till andra publikationer som innefattar eller bygger på material ur Stiftelsens arkiv (t ex kyrkobeskrivningar, lokalhistoria mm).

Stöd kan även ges till publikationer med särskilt syfte att sprida bebyggelsehistoriska forskningsresultat.

Mer information För utförligare information, se www.brandverket.se!

Frågor och kontakt Styrelsens ordförande: Magnus Åkerman, Handelskammaren i Uppsala län, Klostergatan 13, 753 21 Uppsala, 018-50 29 50. Frågor rörande stipendier, rekvisitioner, avrapportering och anslag mm kan även ställas till [email protected].

86 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 aktuellt Brandförsäkringsverkets arkiv: 230 år av bebyggelsehistoria digitaliserat och sökbart Anders Houltz

ådeld har genom tiderna forskare kan beställa fram och ta del förödat många kulturmiljöer. av ett unikt material.3 V Samtidigt har strävan att be- Materialet rymmer memorialer, mästra detta hot inneburit att vi idag protokoll, värderingar och skadereg- har fantastiska kunskapskällor till leringar. Ofta ingår detaljerade be- äldre bebyggelse genom försäkrings- skrivningar av byggnadernas utform- handlingar och värderingar. ning och skick vid olika tidpunkter, Från starten 1782 och långt in på liksom ritningar och situationsplaner. 1900-talet tecknade Brandförsäkrings- Inte minst värdefulla är de hundratals verket allframtidsförsäkringar över stadsplanekartor som upprättats över fastigheter i städer och på landsbygd. svenska städer. Den allra första tecknades av Almby De medel som återstod då Brand- kyrka i Örebro, den 31 oktober 1782. försäkringsverket 2009 likviderade Den försäkringen var gällande ända sina tillgångar och löste ut samtliga tills verket avvecklade sin verksamhet försäkringstagare är idag grundplåt i 2009.1 Brandförsäkringsverkets stiftelse för Försäkringarna var inriktade på bebyggelsehistorisk forskning.4 offentlig egendom som tingshus, Från och med april 2016 kan alla skolor, kyrkor och prästgårdar, men utforska Brandförsäkringsverkets skat också på gods med underliggande ter i digital form via brandverket.se. fastigheter, samt bruk och industri- Detta är resultatet av ett mångårigt di- Samlingen av historiska stadskartor är er. För landsbygdens industrier fanns gitaliseringsprojekt i samverkan mel- omfattande. Ibland användes äldre kar- till 1800-talets mitt inga andra egent- lan Centrum för Näringslivshistoria tor, som denna över Köping från 1641. liga försäkringsalternativ. Brandför- och Brandförsäkringsverkets stiftelse. Som framgår av karttexten ”renovera- des” kartan 1782, Brandförsäkringsver- säkringsverket värderade och försäk- Sök bland handlingar på www. kets tillkomstår. foto: Brandförsäkrings- rade gruvor, järnbruk, pappersbruk, brandverket.se. verkets arkiv. trankokerier, brännerier och mycket annat.2 I Brandförsäkringsverkets källare Litteratur på Strandvägen 19 i Stockholm fanns Bylund, G., 1934, Allmänna brandförsäkrings- hundratals hyllmeter dokument. De verkets arkiv. En brukshistorisk källa. berörde försäkringsobjekt i hela lan- Noter Gidlöf, Anders, och Anders Houltz, 2016, ”Nu 1 Karlsson 2007, s. 22 ff. det (liksom Finland för perioden blir Brandförsäkringsverkets skatter till- 2 Bylund 1934, s. 128. gängliga”. Företagshistoria 2. före 1809). Idag finns Brandförsäk- 3 Gidlöf & Houltz 2016 (under publicer Karlsson, Sören, 2007, Kunglig glans för all ringsverkets arkiv på Centrum för ing). framtid. Brandförsäkringsverket 1782– Näringslivshistoria, där besökande 4 www.brandverket.se (2016-04-23). 2007.

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 87 recensioner

Fredric Bedoire, Den svenska arkitektu- byggnaderna betraktas som en självklar skolor, sjukhus, samfundsbyggnader, etc. rens historia 1000–1800, 1800–2000, del av vårt viktigaste byggda kulturarv. — endast omfattar lite drygt 2 % av den Nordstedts 2015, inb., 455 s. resp. 528 s. Eller värre — där Bedoires högst person- totala byggnadsstocken i landets tätorter, band 1: isbn 978-91-1-3063379 liga värderingar tjänar som en allmänt och verksamhetslokaler (som affärer och band 2: isbn 978-91-1-3067056 accepterad, auktoritativ och odiskuta- kontor) omfattar 0,9 %. bel utgångspunkt för kulturmiljövårdens De byggnader som Bedorie främst framtida arbete. uppmärksammar i sin bok utgör således Tillspetsat skulle Bedoires synsätt mindre än 3 % av landets totala byggnads- Det finns goda skäl att hålla med Eva kunna sammanfattas i en mening: Allt var massa. Eriksson i hennes positiva recension av bättre förr. Då enskilda byggherrar och Många av de byggnader som författa- Fredric Bedoires nyutkomna tvåbandsverk arkitekterna hade makten över byggan- ren behandlar intar självfallet en betydel- över den svenska arkitekturens historia det i landet. Det är i alla fall så vi tolkar sefull plats i den offentliga miljön och il- (SvD 2015.09.23). Det är, som hon kon- hans framställning. Och det blir särskilt lustrerar viktiga delar i vårt lands historia. staterar, ett gediget och auktoritativt verk, tydligt i kapitlet ”Rekordåren på 1960-ta- Men genom att nästan helt förbigå det och ett vittnesbörd om författarens impo- let”. Ett avsnitt i boken där författaren in- omfattande bostadsbyggande som skedde nerande kunskaper och arbetsförmåga. ledningsvis öser galla över det offentliga under perioden 1960–80, lämnar Bedoire I två böcker, som tillsammans omfat- byggandet som sker i Byggnadsstyrelsens en betydelsefull del av Sveriges 1900-tals- tar närmare 1 000 sidor, beskriver Bedoi- regi och därefter avfärdar det omfattande historia utanför sin framställning. Hans re lika många år av svensk arkitekturhisto- bostadsbyggandet under det s.k. miljon- beskrivning omfattar i stort sett endast de ria. Det är en text som löper lätt, full av programmet på sex sidor! av samtiden och senare ofta kritiserade deskriptiva och karaktäriserande exempel Visst begicks det många misstag under ”miljonprogramsområdena” i de större på byggnader, av vilka de flesta också ”rekordåren”, och visst kan man rikta kri- städernas ytterområden. Trots att en stor finns återgivna i det rika bildmaterialet. tik mot såväl politiker som byggföretag del av periodens bostadsbyggande sked- Inför en sådan arbetsinsats kan det och enskilda arkitekter. Men det är ändå de i mindre områden med företrädesvis kännas svårt att komma med invändningar anmärkningsvärt att Bedoire ägnar så flerbostadshus i 2–3 våningar, och en un- då det gäller innehåll och urval. Alla tänk- lite utrymme åt att mer ingående disku- der perioden ökande andel småhus. Den bara aspekter går givetvis inte att täcka in tera denna period i vår arkitekturhistoria. bebyggelse som dominerar det landskap i en framställning av det här slaget. Särskilt med hänsyn till att författarens vi faktiskt lever i idag. Men urvalet säger något väsentligt om avsikt är, enligt bokens baksidestext, att Förklaringen till att författaren ägnar akademiska traditioner och ger en bild låta arkitekturen ”…berätta historien om så liten uppmärksamhet åt rekordårens av Sveriges byggda historia som det finns Sverige”. byggande står sannolikt att finna i att all anledning att diskutera, och också att Men vad för historia är det då han han i sin framställning endast syftar till ifrågasätta. För Bedoires arbete har inte berättar — i ett Sverige, där drygt 46 % att beskriva tidens arkitektur — de bygg- bara ett givet värde som översikt och kun- av bebyggelsen i landets tätorter består nader som enligt Nationalencyklopedins skapskälla. Hans historik skapar också av bostadshus och 48 % av ekonomi- definition av arkitektur är ”… av särskild förutsättning för en debatt kring arkitek- och komplementbyggnader: garage, för- dignitet eller konstnärlig ambition”. tur och byggande. En diskussion som är råd och andra typer av byggnader som Det är han givetvis i sin fulla rätt att särskilt angelägen eftersom det urval och hör till bostadsbebyggelsen. Och där göra, men frågan är om det verkligen är den beskrivning Bedoire gör av byggna- enligt tillgänglig offentlig statistik mer möjligt att med denna snäva definition få der och miljöer annars riskerar att uppfat- än en tredjedel av bostadsbebyggelsen arkitekturen att ”…berätta historien om tas som grunden för en svensk arkitek- tillkom under perioden 1961–80. Medan Sverige”. turhistorisk kanon. En berättelse där de den tredje största kategorin i statistiken, Vi tror inte det. av författaren uppmärksammade enskilda samhällsfunktionernas byggnader — som Har man, som Bedoire antyder i sitt

88 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 recensioner

förord, en ambition att betrakta det byggda som ett källmaterial till landets historia, får man nog använda sig av en annan metod. Kanske också av ett annat urval — men framför allt utgå från en explicit formulerad teoretisk grund. För i motsats till vad Eva Eriksson hävdar i sin inledningsvis nämnda artikel — att författaren får arkitekturhistorien att framträda som ett ämne i egen rätt, och inte ”… bara som hus i en konsthistoriebok” — vill vi hävda att det faktiskt är precis vad han gör. Till det bidrar inte minst det som är bokens verkliga styrka: Bedoires förmåga att beskriva och karakterisera de enskilda byggnaderna, samt det fantastiska bild- tecknar sin historia mot en allmän histo- gande ytor som idag upptas av biltrafiken materialet. Men det är en beskrivning där rieskrivning av det slag som ofta beledsa- med enkla medel inom en snar framtid byggnaderna oftast bedöms som konst- gar större arkitektur- och konsthistoriska förhoppningsvis kan omgestaltas och ut- verk, utan någon mer utförlig redogörelse översiktsverk av det här slaget. vecklas till en attraktiv del av ett bilfritt för deras situation i förhållande till om- Det faktum att Bedoire intresserar sig centrum. givande bebyggelse, inre planering eller så lite för de funktionella aspekterna i sin Ett annat positivt exempel, som Be- funktion. Samtidigt som de fotografier framställning för också med sig ett pro- doire inte tar upp i sin bok, är centrum- som beledsagar texten i allmänhet följer blem då det gäller att bedöma olika tiders omvandlingen i Södertälje, där den under det traditionella arkitekturfotografiets byggande och planering. Det blir särskilt 1960-talet genomförda saneringen gjorde konventioner, där byggnaden ”avporträt- uppenbart då han beskriver 1950- och det möjligt att omvandla Storgatan till ett teras” i närbild, utskuren ur sitt sam- 60-talens citysaneringar, där författaren bilfritt promenadstråk. manhang och från den mest fördelaktiga sällan lyfter fram de positiva vinster som Här skapades ett stadsrum som kom- blickpunkten. trots allt ändå uppstod. mit att bli en viktig förutsättning för det Det är emellertid ett medvetet val av Visst är det lätt att hålla med Bedoire möte mellan olika kulturer som i allt hög författaren, som visserligen ofta bidrar i hans negativa omdöme om Norrmalms- re grad kommit att prägla stadens liv, och till att förhöja läsupplevelsen men som regleringens första fas. Men som en ut- som gjort det attraktivt för de många ny- samtidigt också ger en förvanskad bild av gångspunkt för den diskussion kring för- anlända som bor i ytterområdena att söka historien, och döljer vad som hänt med ändringar och stadsförnyelse som Ingela sig till stadens centrala delar. Det är en de enskilda byggnaderna under historiens Lindh efterlyser i sitt förord till boken funktion som den tidigare bebyggelsen i gång. Hur de har klarat sig genom de för- hade det kanske varit på sin plats att de här kvarteren knappast hade kunnat ändringar som en byggnad alltid genom också lyfta fram de positiva värden som fylla. Till det kommer att många av de går över tid: ombyggnader i samband med till exempel lösningen vid Sergels torg byggnader som uppfördes håller en hög förändrade funktioner, fortlöpande un- inneburit. Där ”Plattan” visserligen ofta arkitektonisk klass, på motsvarande sätt derhåll, ändrade krav då det gäller tek- uppmärksammats som centrum för krimi- som de exempel författaren ger då det niska installationer och prestanda, etc. nalitet, men idag också fungerar som en gäller Västerås. Inte något av detta återspeglas i bokens central samlingsplats för olika massaktivi- Exemplen skulle kunna mångfaldigas, bildmaterial. teter och förplats till Kulturhuset, avskild men säger också något om stockholms- Sedan hjälper det inte att författaren från trafiken. Och där de omkringlig- dominansen i framställningen. Att det

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 89 recensioner

dessutom är en renodlad maskulin arki- Caspar Jørgensen & Morten Pedersen siska miljöerna för industriell produk- tekturhistoria förvånar inte heller, med (red.), Industrial Heritage in Denmark. tion med endast enstaka utvikningar till hänsyn till hur verkligheten har sett ut. Landscapes, Environments and Histori arbetsförhållanden och företagshistoria. Men kanske hade det ändå varit på sin cal Archaeology, Kulturstyrelsen & Aar- Resultatet har blivit en samling översiktli- plats att någonstans i texten kommentera hus University Press, 2014. 285 s. ga skildringar av de 25 utpekade industri- det faktum att en ökad andel av arkitekt- isbn: 978-87-7124-108-2. miljöerna (”25 Fantastiske industrier”), att kåren idag är kvinnor, och att diskutera läsa närmast som ett uppslagsverk, och i vilken utsträckning detta återspeglas i några kapitel som djupdyker i specifika arkitekturen. näringars industriella utveckling och be- Avslutningsvis kan vi konstatera att I den danska kultur- och arkitekturhi byggelsehistoria, samt ett par avslutande för att uppnå det mål Fredric Bedoire så storien har industrins miljöer blivit efter- kapitel om äldre industriområdens plats ambitiöst formulerat (att låta arkitektu- satta som objekt för studier, berättelser i vår samtid. ren berätta historien om Sverige) skulle och bevaranden. Endast få undantag har Bland de 25 nationella industrimiljö- han nog ha vänt sig till en annan gren av haft ambition att åskådliggöra nationen erna ingår både större områden, såsom den konstvetenskapliga forskningen: till som hemvist för industriella näringar vid Holmens kungliga varv med mark och bebyggelsehistorien. Men med det tids- sidan om det jordbruk Danmark så ofta byggnader som redan under 1800-talet perspektiv som författaren har ålagt sig förknippas med. Ett påtagligt initiativ har delvis kom att användas för andra än att täcka skulle detta vara ett projekt som tagits av danska Kulturarvsstyrelsen (som industriella verksamheter, och industri- är omöjligt att förverkliga för en enskild kommit att samordnas under den bredare miljöer som ännu är i bruk, såsom det forskare. För det krävs en grupp av fors- Kulturstyrelsen) som genom ett urval och Danske Stålvalvsværk, en aktör på den kare, med bakgrund i olika discipliner, särskild belysning av 25 nationellt signi- globala marknaden. En välkänd industri- och ekonomiska resurser som sträcker sig fikanta industrihistoriska miljöer hoppas miljö som ingår bland de 25 är Köttbyn långt bortom de som Fredric Bedoire san- väcka ett brett intresse för industrisamhäl- i Köpenhamn. Den byggda miljön är nolikt har förfogat över. lets kulturarv och dess betydelse för lan- kulturminnesmärkt då den representerar Samtidigt är det otvivelaktigt så att dets historia. Museibesöken i landet har de rationella planeringsideal som rådde han med sin bok också har gett ett be- under en tjugofemårsperiod stigit från 9 1890–1950. De funktionalistiska bygg- tydelsefullt bidrag till den bebyggelsehi till 10 miljoner per år och det tycks som naderna i den del av Köttbyn som kal�- storiska forskningen, genom att med sin att det är de industrihistoriskt förankrade las Den Hvide Kødby framhålls som ett framställning förtydliga den ofta diffusa besöksmålen som står för den ökande mästerverk inom dansk funktionalism. demarkationslinjen mellan arkitektur- och tillströmningen. Köttbyn har på många håll uppmärksam- bebyggelsehistoria. I detta sammanhang har redaktörerna mats för den omvandlingsprocess som För den som söker ett lättillgängligt ar- Caspar Jørgensen och Morten Pedersen pågått efter att slakteriverksamheten har kitekturhistoriskt översiktsverk är boken ställt samman boken Industrial Heritage flyttat ut och bebyggelsen återbrukas för också en guldgruva, som i enlighet med in Denmark och själva bidragit med flera restauranger, barer, gallerior och tränings- författarens intentioner sannolikt kan bi- av dess texter. I volymens inledande ka- anläggningar. Det är en omvandling som dra till att öka intresset för arkitektur. pitel presenteras den internationellt sett sägs ha drivit på gentrifieringsprocesser mångfacetterade forskningen om indu- i de omgivande kvarteren. Författaren Leif Jonsson strisamhällets historia med perspektiv på av den här delen, Caspar Jørgensen, har [email protected] tekniska landvinningar, företagshistoria dock koncentrerat sig på översiktlig infor- och bebyggelseutveckling vid sidan om mation så som en kort historisk genom- Kristian Berg att också gestalta livsvillkoren kring fab gång, beskrivning av bebyggelsen, dess [email protected] riksarbetet. Mot denna bakgrund väljer läge, eventuella återbruk och motiv till redaktörerna att avgränsa sig till de fy- kulturminnesmärkningen. Som uppslag är

90 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 recensioner

det mycket snyggt och bra och kan sanno- turer på marknaden och tekniska land- likt locka till egna besök och fördjupade vinningar. Detta i relation till naturgivna efterforskningar för den intresserade. förutsättningar och ett nätverk av byar Jørgensen knyter också samman inled- och städer i landskapet gör att hamnan- ningskapitlet och denna uppslagsdel med läggningar, likt få andra mänskliga kon- ett kapitel som tecknar en mångfacetterad struktioner, kan berätta en historia om bild av industribebyggelse och -landskap i det industriella samhället som sträcker Danmark under två hundra år, 1770–1970. sig långt utanför deras egna, ofta med Jørgensen indelar utvecklingstrenderna i stängsel slutna områden. fyra olika tidsepoker vilka summariskt I sitt kapitel om betsockerbruk konsta- kan karakteriseras som en alltmer omfatt terar Hanne Christensen att de två mest ande specialisering av byggnader och en utpräglade grenarna av dansk ekonomi striktare funktionsseparering där bostä- strålar samman inom denna näring, näm- der förlades allt längre bort från produk- ligen jordbruk och industri. Hon förkla- tionsanläggningarna. Längre fram under rar vidare att två skilda ambitioner kom 1900-talet och massproduktionens era att styra näringens utveckling. Den ena av uppfördes också alltmer ytkrävande en- dessa var ledd av lokala markägare vars tade bruket upp igen, men då i regi av De plansbyggnader, medan industrianlägg- utgångspunkt var att utveckla jordbruket Danske Sukkerfabrikker A/S. ningarna under industrialiseringens första hand i hand med samhällsutvecklingen; Cementfabriker för en ny tid — det är hundra år tenderade att vara mer förtä- den andra var mer centraliserad via natio- vad Morten Pedersen fångar i sitt kapitel tade, förlagda till flervåningsbyggnader. nella sammanslutningen De Danske Suk- som lyfter upp den experimentella fasen Detta är ingenting nytt eller förvånande kerfabrikker A/S och inriktad på en all- inom cementindustrin vilken inföll 1890- i sig men samtidigt intressant och värt män moderinisering av landet, däribland 1930. Det var år av omfattande investe- att beakta i relation till samtida mer el- dess jordbruk. Åtskillnaderna har bland ringar men som mer än väl lönade sig i ler mindre lyckade initiativ att förtäta och annat kommit att synas i arkitekturen där ökande produktionstal och effektiviser funktionsblanda stadslandskapen. de lokala aktörerna byggde anläggningar ingar. Ingenjörerna trädde in på scenen I djupdykningarna riktar René Schrø- mer efter devisen att få ut mest för peng- och med dem ett systematiskt experimen- der Christensen, Hanne Christensen och arna, medan den nationellt etablerade terande i laboratorier och i fabriker som Morten Pedersen i var sitt kapitel strål- koncernen också såg som sin uppgift att sammantaget ledde till en teknologisk kastarljuset på hamnanläggningar, bet- vägleda den arkitektoniska gestaltningen revolution i Tyskland, USA och Danmark. sockerbruk och cementfabriker. Schrøder av betsockerbruken. Dock, vad som fram- Pedersen visar hur den nya teknologin Christensen tar ett intressant grepp om står som en mix av de båda inriktning- förstås visserligen kom att ställa nya krav hamnanläggandets historia tiden 1840– arna är vad som kommit att lyftas upp på bebyggelsen men att industribebyggel- 1970 genom att strukturera sin empiri bland de 25 Fantastiske industrier som ett sen som sådan också kom att utgöra pri- med stöd i historikern Fernand Braudels nationellt kulturarv och en representant märt objekt för en långtgående utveckling skilda tidsaxlar: geografisk tid (alterna- för den danska sockerindustrin, bland an- under samma tid. Med stöd i ekonomen tivt: ”historieskrivningens infrastruktur”), nat med hänvisning till att anläggningen Carlota Perez hänvisar han till begreppet social/historisk tid, samt den individuellt förkroppsligar antiebolagsformen inom common sense principles för en förstå- uppfattade tiden (alternativt samtiden). dansk livsmedelsproduktion. ”Lolland” else av hur den bebyggelsepraxis som Hamnarnas anläggningar som järnvägs- betsockerbruk etablerades av två lokala utvecklades under denna tid kom att bli spår och kranar, magasin och silos har aktörer, bröderna Frederiksen, i formen en ledande princip för industriarkitektur i skiftat genom historien och tämligen av aktiebolag. Rörelsen gick tyvärr i bank- Danmark efter 1945. Nyckeln till det hela snabbt växlat upp i relation till konjunk- rutt redan efter fem år. Strax därpå star- tycks ha varit “rationalization achieved by

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 91 recensioner

a planning method focused on flexibil- synliggörandet är brett — också låta förstå lig berättelse utan att lämningarna skapar ity”. (s. 232). att många olika människor faktiskt hade incitament för flera lager av minnen och I en värld som blir alltmer rik på be- betydelse. förståelser. Ännu kvarstår dock utma- rättelser, information och artefakter kan Anna Storm diskuterar i sitt kapitel in- ningen att locka en bredare allmänhet till det emellanåt finnas skäl att påminna sig dustriella platser i ny dräkt och frågar sig att använda det industriella kulturarvet om varför otidsenliga eller till och med vilka kunskaper, erfarenheter och berät- som resurs för framtiden. För mig per- uttjänta föremål och byggnader är värda telser som förs vidare genom de materi- sonligen utgör det industriella samhällets att bevara. Som materiella kulturarv upp- ella lämningarna från industrin; vilka nya lämningar bevis för vad många människor tar byggnader och anläggningar mycket funktioner har kunnat ta plats i anlägg- gemensamt lyckats bygga upp — även om plats och kräver underhåll för att inte ningarna som industrin lämnat efter sig graden av frivillighet och den direkta ut- orsaka risker för sin omgivning. Rivning och hur påverkar det uppfattningen om komsten från processen var djupt ojäm- och totalomvandlingar kan legitimeras dem? Vad som är värdefullt att uppmärk- likt fördelad. Från ett utgångsläge som med hänvisning till behov av plats för ny samma är att det alltid föreligger en tolk- var betydligt mindre rustat än dagens bebyggelse eller att underhållskostnader ningsprocess bakom som avgör hur indu- situation — både tekniskt, ekonomiskt inte skulle stå i proportion till befintlig strisamhällets historia berättas, och kring och utbildningsmässigt — kunde en agg nyttjandegrad. Vad kan sättas upp mot vad som kommer anses värt att bevara regerad förmåga alstras som bidrog till det?: och att minnas. Storm beskriver att det en genomgripande samhällsomvandling. ofta varit utifrånkommande personer och Vad kunde inte en liknande aggregerad Det började i “the black country”, i kolgru- vornas och järnverkens ”svarta land” mel- personer från tjänstemannakåren snarare förmåga omsatt i vår tid åstadkomma, en lan Birmingham och Wolverhampton — ett än lokalt boende och arbetare som intres- tid som återkommande beskrivs som an- rökigt, smutsigt, förorenat landskap, för- serat sig för bevarande och återbruk av strängd av närmast oöverstigliga problem stört av århundradens industriella framfart. industrisamhällets byggnader. I återbru- med galopperande klimatpåverkan, om- I början av 1950-talet gick det här området ken uppstår en sammanvävd process där fattande folkvandringar av utsatta män- in i en ny industriell epok. Det gamla skulle någon behövt se på de övergivna industri- niskor på flykt, en konkurrensutsatt och bort. Det gick knappast en dag utan att en byggnaderna med nya ögon för att skapa exkluderande arbetsmarknad? Måhända fabrik revs eller ett arbetarkvarter jämnades meningsfullhet och se potentialen att bru- är det enda som saknas en ännu större med marken. ka dem till nya verksamheter, medan åter- vetskap om och djupare förståelse för att Och folk började undra. Vad kommer att bruken i sin tur laddar bebyggelsen och välståndet aldrig har varit som frukt att bli kvar av den industriella revolutionens historien med ytterligare nya meningar. plocka från träden, det har alltid funnits miljöer? Nu när de låga lönerna, de hårda Till syvende och sist kan detta landa i vad människor som har arbetat hårt för dess arbetsvillkoren, de eländiga bostadsförhål- Storm beskriver som domesticerad este- förverkligande. Som den här boken illus- landena och den effektiva utsugningen änt- tik, och industriella platser som demokra- trerar finns bevisen där ännu i arkiv, bygg- ligen har skapat det moderna England — tiserats genom flertalets perspektiv vilket nader, fotografier och berättelser. skall bevisen för hur det gick till verkligen i förlängningen bidragit till ett tillgänglig- tillåtas försvinna? Skall det kapital som samlats verkligen få sopa bort alla spår av görande av industriarvet för en bredare Gabriella Olshammar hur det en gång tillkommit? allmänhet. Genom detta öppnas, menar fil.dr, Institutionen för kulturvård Storm, vägen till fler potentiella förfluten- Göteborgs universitet sven lindqvist, 1978, heter såväl som framtider. [email protected] Gräv där du står, s. 174 Caspar Jørgensen avslutar volymen Lindqvist fångar något mycket viktigt. med att konstatera att man under det Såväl immateriella som materiella läm- sista decenniet insett att det bland indu- ningar kan hjälpa oss förstå hur vi kom strisamhällets immateriella och materiella dit där vi är idag, och — om urvalet och lämningar inte enkom existerar en helhet-

92 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 recensioner

Anna Storm, Post-Industrial Landscape de sår og deres heling til ar, som omdan- Scars. Palgrave MacMillan New York, nelsen eller afviklingen af store tekniske 2014, 227 s. isbn: 978-1-137-02598-2. systemer har afsat i de mentale og fysi- ske landskaber. Det undersøges gennem fem casestudies: Malmberget i Nordsve- rige, der blev udnyttet fra ca. 1890, ker- Indenfor det seneste års tid er der kom- nekraftværkerne Barsebäck i Sydsverige, met hele tre bøger alene i Norden om der blev sat i drift fra 1975, og Ignalina genanvendelse af industrilandskaber i Litauen, i drift fra 1983, stålværkerne i og anlæg. Udover Anna Storms bog er Landschaftspark Duisburg-Nord i Syd- det Ellen Braaes ”Beaty Redeemed — re- vesttyskland, som blev etableret 1903, og cycling post-industrial landscapes” og Avesta i Midtsverige som blev etableret Ågotnes m.fl.s ”Når industrisamfunnet 1883 men med rødder tilbage til 1636. bliver verdensarv”. Fokus er på de nuti- Hvor bebyggelsen på Malmbjerget med dige fortællinger og anvendelser af indu- det store åbne brud, der æder sig ind på strilandskaberne, mens hvad disse levn husene, og ved de to atomkraftværker siger om aktørerne, der har brugt dem, efter al sandsynlighed vil blive revet ned, tilsyneladende tiltrækker sig mindre in- mens dele af de to stålværker er blevet Hertil kommer offentligt tilgængeligt teresse lige for tiden. Det kunne se ud tolket som kulturarv og allerede er gen- materiale som hjemmesider, avisomta- som om, der er sket en vægtforskydning anvendt. ler, officielle referater, planmateriale mv. fra industriarkæologi /industriminnes- Bogen er disponeret med en indled- Tilgangen er fortolkende, og det er ikke forskning over mod tilgange inspireret af ning, hvor der redegøres for tankerne noget tilfælde, at metaforet ar indgår i social-konstruktivisme og den interesse bag ar-metaforet, et kapitel til hver af titlen. Anna Storms mål er at undersøge for oplevelsesøkonomi, der præger både de fem cases studies, og en kort kon- ar-metaforens muligheder som analyse- dele af forskningsverden og de offentli- klusion. I geografisk forstand er bogen redskab for at påvirke den samtidige kul- ge forvaltninger, og som Maths Isacson bredere anlagt end tidligere undersøgel- turarvsdebat, således at kulturarv i højere tidligere har peget på i dette tidsskrift ser som Annika Alzéns om bevaring af grad kommer til at omfatte det flertydige, (2013). Eksempelvis har English Heritage industrilandskabet i Norrköping fra 1996, smertefulde og ødelæggende i historiske i en periode udgivet ”Heritage Counts” Brita Lundströms om firmaet Ericssons forløb. Storm forudsætter, at der ikke er med beregninger af den økonomiske om- historiebrug fra 2006 og Svava Riestos en historie, men at det er muligt at kon- sætning, kulturarv giver anledning til, og landskabsbiografi af Carlsberg grundens struere flere forskellige. Verdensbanken offentliggjorde rapporten forandringer fra 2011. Desværre er bogen Der er tale om et transnationalt studie, ”Economics of Uniqueness” i 2012. forsynet med få illustrationer af ringe og det er en af bogens fortjenester at over- Anna Storms tilgang er imidlertid kvalitet i forhold til prisen. Det afhjælpes skride det nationale rum. Foruden forfat- kritisk fortolkende fremfor oplevelses dog delvist af nogle klare kortskitser af de terens viden og engagement er en del af økonomisk. Forfatteren er ansat som fem landskaber. baggrunden for denne større geografiske postdoktor ved Kulturgeografiska Insti- Storms fokus er på forskellige aktørers brede antagelig de nordisk-baltiske og tutionen ved Stockholms Universitet og forståelse af de udvalgte industrilandska- europæiske kurser og forskningsnetværk, disputerede med afhandlingen ”Hope ber efter produktionen er ophørt, det vil som det siden 1990’erne er lykkedes i pe- and Rust — Reinterpreting the industrial sige, det er de nutidige forandringer, der rioder at finansiere bl.a. med penge fra place in the late 20th century”, 2008 på analyseres. Bogen bygger især på inter- Nordisk Råd. Det er der kommet resul- KTH, Afdeling for Videnskabshistorie og views. Der er gennemført 27 med forskel- tater ud af eksempelvis Industrial Heri- Teknologi. Den aktuelle bog handler om lige aktører, hvoraf de 20 er svenskere. tage Around the Baltic Sea, red. Marie

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 93 recensioner

Nisser m.fl. 2012, hvor Storm også har Uniqueness”, eller en restaureringsfaglig analyseredskab. I forhold til historiefor- bidraget, eller Industri and Modernism, tradition. tællingens betydning for bevaring er det Compagnies, Architecture and Identity Bogens omdrejningspunkt er Storms værd at huske på, at et af standartargu- in the Nordic and Baltic Countries dur- medrivende fascination af de udvalgte menterne for at indføre bygningsfredning ing the High Industrial Period, red. Anja landskabers på engang spektakulære og i årene omkring 1900 var, at rigtig mange Kervanto Nevanlinna, 2007. Storm dis- perifere karakter, underen over at deres bygninger i de gamle bycentre blev revet kuterer imidlertid ikke sine overvejelser historier ikke er blevet skrevet, og hvor- ned uanset de historiefortællinger, der om valget af eksempler nærmere, men ud for turisterhvervets værdiklynger ikke blev foldet ud i de samme år. På den fra en kvantitativ betragtning savner jeg allerede skaber vækst i landskabernes anden side er det en tankevækkende et eksempel på et planlagt industrikvarter servicesektor. Udover oplagte risikomo- og inspirerende bog, der på et rimeligt for små og mellemstore virksomheder fra menter, som radioaktiv stråling, nedstyrt- detaljeringsniveau beskriver og analyser den højindustrielle periode. Nu er eks ningsfare foruden den perifere beliggen- forandringer på grundlag af ikke et men emplerne lidt blevet en kongerække over hed, peger Storm på fraværet af narativer fem eksempler. Det er et vigtigt og trans- det, der var ”først og størst”, som det om landskaberne, som den væsentligste nationalt emne, og Storms argumentation kendes fra ældre teknikhistorie. På den årsag til den manglende erkendelse af for historiefortællingernes betydning, og anden side er det en vigtig del af drivkraf- deres værdi. Der kan være forskellige behovet for at inddrage det smertefulde ten i analysen, for hvordan kan det være, grunde til, at de er forblevet uerkendte, og ødelæggende som en del af historie- at teknologiske vidundere som Barsebäck bl.a. de lokale aktørers chok og sorg over fortællingerne, er på mange måder over- og Ignalina ikke står til at blive bevaret, nedlukningen, atomkraftværkernes ringe bevisende, selvom graden af historiefor- som mindesmærker over de svenske og alder, og i det omfang erkendelsen let- tællingernes gennemslagskraft nok kan sovjetrussiske civilisationers fremskridt? tes af udefra kommende aktører, at de nuanceres. Uden at det eksplicit formu- Mens det omvendt er lykkedes at bevare ikke er kommet. Herved adskiller flere leres, lægger bogen op til overvejelser om de to stålværker i Avesta og Duisburg, af de undersøgte landskaber sig fra ældre den nuværende forholdsvis skarpe, men og man kan med forfatteren spørge om, industrilandskaber, som typisk omfatter ikke helt konsekvente, opdeling mellem hvorfor det lige netop er disse to, der bli- etagefabrikker i grundmur, der allerede bygningsbevaring og historiefortælling, ver bevaret? er opdaget og genbrugt, eller de land- forskning og branding. Måske skulle Selvom de fem industrilandskaber bli- skaber der henligger i ”ruinøs” tilstand der bruges lidt flere ressourcer på ver fyldigt præsenteret i deres lokale øko- og indfanges af følsomme fotografer og historiefortælling og borgerinddragelse, nomiske og sociale kontekst, er det ikke andre opdagelsesrejsende. Fælles er ifølge lidt færre på registrering og sagsbehand- meget læseren får af viden om de bredere Storm, at ”man” har forholdt sig aktivt til ling? økonomiske og sociale forandringer, som disse levn, ar eller denne arv. Mens Storm er baggrunden for, at de store anlæg i overraskende nok ikke kommer nærmere flere af eksemplerne pludseligt stod uden ind på museumslandskaber og de frivil- Caspar Jørgensen anvendelse. Tilsvarende indgår den spe- lige aktører som en erkendelsesmåde. Specialkonsulent i Slots- og Kulturstyrelsen, cifikke udvikling i ejendomsværdierne og Derimod peger Storm på, at det næppe cand.mag. i historie og kunsthistorie turisternes antal overnatninger og døgn- er tilfældigt, at Duisburg og Avesta bli- [email protected] forbrug ikke i analysen, eller hvor mange ver bevaret i en eller anden form, fordi atomkraftværker og stålværker, der er der begge steder er en lang tradition for bygningsfredet. Det er en hermeneutisk historisk interesse, mens det relativ nye tradition Storm støtter sig til og ikke Malmberg og de to kernekraftværker er f.eks. kulturøkonomi, som den er forsøgt uden tilsvarende fortællinger. udviklet af økonomer siden 1990’erne Sammenfattende er jeg ikke rigtig og f.eks. præsenteret i ”Economics of blevet overbevist om metaforer som

94 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 recensioner

Joakim Hansson, Komfort framför allt, känsla för ordning. Han har också huvud- men även nytta och nöje — teknik, appa- sakligen lyckats hämta sina exempel från rater och redskap i byggnader före andra olika regioner, vilket ger en generell bild världskriget. Eget förlag 2015, bunden av uppfinningarnas genomslag. Boken 341 s. isbn 978-91-982571-0-6 ger stora möjligheter för kulturhistoriker, museianställda och byggnadsantikvarier att stilla sin nyfikenhet i en mängd kultur- och teknikhistoriska frågor och detaljer. När jag som nyutexaminerad bebyggelse- Framställningen är mer faktaspäckad än antikvarie började arbeta i Malmö 1988 resonerande och illustreras av ett omfat- fick jag omgående höra historien om den tande äldre bildmaterial, inte minst an- framgångsrike arkitekten Alfred Arwidius’ nonser, om inte alltid optimalt återgivet död 1915, hur han avled av koloxidförgift- så genomgående intresseväckande och utveckla sitt leverne ur teknisk synvinkel” ning i badkaret på grund av en felinstal- belysande. (baksidestexten) ses som en naturlag. lerad gaseldad varmvattenberedare. Det Hansson kombinerar material från Hansson är medveten om detta när han är med den historien i bakhuvudet jag tar Sverige med material från Finland, vilket skriver att vi idag står i ”installations- och mig an Joakim Hanssons Komfort fram- motiveras med ländernas gemensamma apparathelvetet” men det blir ändå tek- för allt, men även nytta och nöje — tek- historia men också med att den finska nikoptimismen som dominerar intrycket nik, apparater och redskap i byggnader forskningen på området kommit längre. av hans bok. före andra världskriget. Med denna bok Kanske skulle denna utgångspunkt fram- Att som Hansson sätta den främre får jag möjligheten att sätta in arkitekt hållits tydligare, exempelvis i baksidestex- tidsgränsen vid Andra världskriget kan Arwidius’ tekniska martyrium i sitt rätta ten. Från en mer sydvästsvensk synvinkel vara rimligt. Å andra sidan kan man häv- sammanhang. menar jag att ett helnordiskt perspektiv da att den tekniska kontinuiteten fram Författaren, FD och universitetslektor kanske varit bättre, liksom ett större fokus till dataåldern (ca 1980) var stor, oavsett vid Uppsala universitet på Campus Got- på England och Tyskland som industriella om det gällde telefoner, skrivmaskiner land, har med forskningsmedel bl. a. från föregångsländer. I södra Sverige förmed- eller annat. För min farmors generation Energimyndigheten skrivit en kompakt lades den mesta tekniken via Tyskland, (f. 1905) ändrades hemtekniken sannolikt och rikligt illustrerad bok om ett ämne oavsett om den ursprungligen var tysk, mindre än för hennes föräldrar eller barn- som intresserat honom sedan ungdomens brittisk eller amerikansk. För skånskt barn, åtminstone i en borgerlig kontext. kakelugnssamlande, nämligen bostads- vidkommande var det Berlin och Köpen- Brytpunkten 1950 gäller väl främst ol- miljöns tekniska aspekter och den utveck- hamn, snarare än Helsingfors, som var jans, massbilismens och plastens snabba ling av hemteknik för komfort, nytta och teknik- och kulturspridningscentrum. Ny- genombrott. Gränsen bakåt är svårare. nöje som tog riktig fart med 1800-talets ligen lärde jag mig hur amerikaner i Andra När stycket ”I.A.I” heter ”Uppgörande av industrialism. världskrigets slutskede tog tysk mikrofon-, eld” kanske perspektivet blir väl långt och Efter ett avsnitt om grundförutsätt- PA- och bandspelarteknik med sig hem upplägget får karaktär av äldre lärobok. ningarna — eld, gas, vatten och elektrici- och hur efterkrigstidens hifi-teknik ab- Att sedan (okommenterat) illustrera detta tet — följer avsnitt om uppvärmning, be- surt nog emanerade ur Joseph Goebbels med en kolonial bild från 1926 av två lysning, köksteknik, hygien, tvätt, övriga propagandamaskineri. Med detta vill jag halvnakna afrikaner (bokens första illus- redskap, kommunikation och etermedia säga, att relationen mellan teknisk och tration) borde ha undvikits, i synnerhet av samt brandsäkerhet. Helhetsintrycket är social utveckling sällan är oproblematisk. en konstvetare. Bättre vore att koncentre- närmast encyklopediskt eller museiartat. Teknikhistoria landar däremot alltför ofta ra sig på industrialismen, som ju är Hans- Hansson ordnar teknikartefakterna syste just i en oreflekterad utvecklingsoptimism sons huvudepok, och skriva en annan bok matiskt och kronologiskt och har god där idén att ”människan strävat till att om förindustriell hemteknik (och en tred-

bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016 95 recensioner

je om tiden efter 1945). En sådan tyngd- gårdar. Delvis behandlas byggnadernas som ett besök på ett tekniskt museum, punkt kanske också hade givit utrymme fasta installationer (lås, hissar och kakel- på en samlarmässa eller i en antikaffär, för mer etnologiska perspektiv, liksom ugnar), delvis lösöret. I detta kan det hela åtminstone om man är lika teknikhisto- för några centrala resonemang om hur påminna om Gregor Paulssons Svensk riskt intresserad som författaren eller jag uppfinningarna formerade moderniteten, stad (1950–53) men inte med samma re- själv. Just genom att Hanssons bok griper hur de relaterade till socialgrupp och daktionella skärpa eller kulturhistoriska över så mycket försvarar den också väl genus och hur man skall förhålla sig till helhetsperspektiv. sin plats som handbok och kursbok i en världskrigens tekniksprång. Och om man Jag saknar Harald Boklunds program- tid när ämnesvalen delvis blir allt smalare som Hansson går in på akvarier och få- skrift Våra bostäder (1907), där ”avfall- och speciallitteraturen allt oöverskådli- gelburar, gymnastikapparater och cigarr- strummor” (dvs. sopnedkast) lanseras gare. Den borde finnas i varje museibib- tändare, borde man då inte även ta med långt före HSB-tiden och där den tidiga liotek och byggnadsantikvaries bokhylla, i hemmens musikinstrument, kameror och kvinnorörelsens insats för praktiska och Finland och i Sverige. skioptikonapparater, liksom barnens tek- hygienska bostäder tydligt framgår. Jag niska leksaker, deras dockspisar, ångma- saknar pottkakelsexempel från skånska Henrik Ranby skiner, laterna magicor, urverksleksaker städer, de för stenkol specialkonstruera Docent och universitetslektor av litograferad bleckplåt och Meccano? de kakelugnarna från Höganäs, liksom Institutionen för Kulturvård Även överkomliga bokpriser, illustrerade den skånska lerindustrins betydelse för Göteborgs universitet veckomagasin, postorderkataloger och ett avloppsnätet. Likaså saknar jag Ola Wet- [email protected] nytt bildflöde (exempelvis vykortet) utgör terbergs bok om renhållning i hygienen väsentlig delberättelse om hur indu- kapitlets litteraturlista. Mest saknar jag strialismens teknik ändrade hemmiljön. dock person- och sakregister, något som Någonstans kanske Hansson mer borde väsentligt hade ökat bokens användbar- ha funderat på hur stor betydelse olika het, inte minst som uppslagsverk för uppfinningar haft i hemmen och för vem museianställda, antikvarier, samlare och — alltså ställt tvättmaskinen och glödlam- antikvitetshandlare. Det borde vara ett pan mot de udda kuriositeterna. Just när vetenskapligt krav att faktaböcker som det gäller belysning ägnas stadens neon denna förses med register. (utanför hemmen) relativt stort utrymme. En mindre pressad layout kunde avse- Att den elektriska julgransbelysningen värt ha förbättrat läsupplevelsen och var- (i hemmen) slog igenom mitt under an- för boktitlar inte kursiverats i den löpande dra världskriget pga. stearinransonering texten eller litteraturlistorna framstår för nämns däremot inte. En udda nyhet för mig som obegripligt. Redan i inledningen mig var å andra sidan att vissa restaurang- finner jag vid första läsningen flera kor- er höll sig med särskilda ”spyhoar” för be- rekturfel. Bokens titel kunde med fördel rusade och proppmätta gäster. gjorts kortare och mera slagkraftig. Författaren menar själv att ämnet är Trots dessa invändningar har Hansson spretigt och att det varit svårt att få ihop bidragit med en bok med höga fakta en splittrad historia till en helhet. Jag hål- ambitioner, en bok som ger en översikt av ler med. Delvis är Hansson ute i stadens ett angeläget bebyggelsehistoriskt ämne infrastruktur (gas, vattenlednings- och av- och visar på hur hemtekniken gripit in loppsnät), delvis i stadens badhus (och i i vår vardag, en bok som säger oss när havsbadorterna) men mest i hemmen och tandborstar med plastskaft blev allmänna då även i landsbygdens herr- och präst- m.m. Läsningen är delvis lika lustfylld

96 bebyggelsehistorisk tidskrift 71/2016