m m I detta nummer

Det har blivit ett dubbelt julnummer i år. Nummer 3 fisk... Speciellt i Västerbotten intar ju gruvnäringen och 4 har slagits ihop av två skäl. Vår tidigaste en framträdande position, som egentligen borde pre­ historia är så lite omskriven sedan förut och så utrym­ senteras i en egen skrift. Vi har ändå inte kunnat meskrävande-den spänner ju över miljontals år-att åstadkomma en heltäckande redovisning av Väster­ vi svårligen hade klarat det som ett enkelnummer. bottens geologi utan har tvingats välja ut det viktiga­ 1 höstas drabbades vi också av ett redaktionellt ste och presentera det så pedagogiskt som möjligt. problem i och med att vår publikationsassistent För att klara detta för oss på museerna lite främ­ Petter Perstrand slutade hos oss. Han har till och mande ämnesområde har vi engagerat Lars Beckman, börja med fått tjänstledigt under sex månader, men nybliven miljöchef i Lycksele. Lars Beckman var tidi­ det räckte för att sätta käppar ihjulen. Petter har i tolv gare byrådirektör vid länsstyrelsens miljövårdsenhet års tid skött den tekniska produktionen av våra och sekreterare i länsstyrelsens mineralgrupp. Han publikationer - textsättning, grafisk formgivning etc. är ordförande i Västerbottens geovetenskapliga före­ Det är inte speciellt lätt att ersätta en sådan erfaren­ ning och en av de drivande krafterna bakom det het och vi blev närmast lamslagna på redaktionen. gruvmuseum som projekteras i Boliden. Vi har även Kristina Lundberg har nu tagit över efter Petter och haft sakkunig hjälp av högskolelektor Mauno Las- produktionen löper igen. sila, som är redaktör för Markkontakt, geovetenskap­ Geologi-läran om vår planets uppbyggnad, verk­ liga föreningens tidskrift. Rabbe Sjöberg, anställd samhet och utveckling - kan betraktas som naturens vid Centrum för arktisk kulturforskning, har skrivit bortglömda tredjedel. I jämförelse med zoologi och avsnittet om grottor i Västerbotten. Daniel Pettersson botanik, dvs. djur och växter, har geologin inte alls har kompletterat framställningen med ett antal fått samma utrymme, varken i skolundervisning eller kortare faktaartiklar. Daniel har under det gångna litteratur. Ändå är den basen för hela vår kultur och året arbetat som biträdande redaktör för tidskriften vårt näringsliv. Tänk bara på vattendrag och elkraft, Västerbotten och vi tackar honom för allt han har malm och gruvindustri, jord och lantbruk, hav och uträttat och för det engagemang han har visat.

Innehåll

BERGGRUNDEN 4 "Wattuminskning" eller landhöjning? 63 Bergarter 9 Grottor i Västerbotten 66 Malmer i Västerbotten 20 LANDSKAPET FÖRÄNDRAS HELA TIDEN 71 Guldvaskning 25 Jordbävningar i Västerbotten 79 Industriella mineral och bergarter 27 Värdefull natur i Västerbottens län 80 Hur hittar man malm 28 Västerbottens gruvrike 82 Mineraljakten 36 VÄSTERBOTTNISK BERGSHANTERING 88 En sten for vaije landskap 41 Västerbottens geovetenskapliga förening 97 ISENS SPÅR I LANDSKAPET 43 Bebyggelseinventeringar och kulturminnes- Geologiska kartor 50 vårdsprogram i kommunernas översiktsplaner 98 Hemslöjd o

Hemslöjdsrörelsen och museerna i Sverige har are aldrig kan räkna med att tjäna sitt uppehälle mycket gemensamt, både vad gäller intressen och pro­ enbart på att slöjda. Men dagens samhälle ger ju å blem. Hemslöjdsrörelsen diskuterades nyligen i tv- andra sidan möjligheter till två yrkesutövningar. programmet Kulturen, där vi bl. a. fick veta att deras Man kan t. ex. vara brevbärare på morgonen och butiker dras med lönsamhetsproblem. Programmet slöjdare på eftermiddagen. Detta är en bra utgångs­ efterlämnade en kvardröjande känsla av att det i punkt, men sedan undrar jag om inte Hemslöjden har grund och botten handlar om en definitionsfråga på en börda i sitt namn. Tidskriften Hemslöjden visaratt samma sätt som för museerna. Vad är egentligen ett det ryms så mycket mer inom namnet än vad man tror museum, vad är egentligen Hemslöjden?Båda frågar - var går gränsen mellan slöjd och hantverk? Skulle sig vad de skall göra, vilken verksamhet de skall be­ inte Hemslöjden - eller museerna, alternativt båda driva när samhället och förutsättningarna ständigt tillsammans - kunna organisera ett hantverkar- och förändras. Kulturrådet försöker tala om för läns­slöjdarregister, som kan tjäna som en guide till all museerna vad de skall göra. Frågan är om detta den kunskap som finns när det gäller gamla tekniker i grunden är fruktbärande eller förlamande - mu­ och traditioner. Var får man tag i en förgyllare, en seerna hindras ju därmed att utvecklas självständigt repslagare, en möbelkonservator, ådringsmålare, ka- och varierat. kelugnsmakare osv. ? Detta börjar likna en arbetsför­ Detta nummer av Västerbotten handlar t. ex. om medling för hantverkare, men det är kanske just det geologi. Hör det verkligen till ett länsmuseums upp­ som behövs. Vi på museerna får ofta sådana förfråg­ gifter att berätta om vår geologi? Varför gör inteningar, men kan lika ofta inte besvara dem. Och hur andra länsmuseer det - vår äldsta historia skall väl vore det med en butik, i Hemslöjdens eller museernas också skildras. Men, stopp ett tag. Västerbottens regi, som sålde färgpigment, sjögrässnören, dalbränd museum är väl ändå ett kulturhistoriskt museum, tjära, ull, bladguld, gammal begagnat blåst fönster­ inte ett naturhistoriskt? Är geologi enbart naturhisto­ glas, tagel.... Om man inte själv har det som efterfrå­ ria, vad säger Kulturrådet? gas borde man snabbt som ögat kunna hänvisa till Bengt Lidström, vår riksbekante slöjdare, skrev i andra. ett nummer av tidskriften Hemslöjden, att en slöjd­ Bo Sundin 1

Vår äldsta historia

Det västerbottniska landskapet som vi idag ser är resultatet av en utveckling som har pågått under åtskilliga miljo­ ner år. Bergarternas och jordarternas för­ delning och andra geologiska förhål­ landen ger tillsammans med klimatet det utseende som Västerbottens land­ skap har fått. Dessa faktorer har också utgjort förutsättningarna för männi­ skans bosättningar och överlevnad. De geologiska villkoren är grunden till 1900-talets basnäringar - jordbruket, skogsbruket, fisket och gruvindustrin.

Det dramatiska ravinlandskapet i Kittelfjäll. Foto: Statens lantmäteriverk, Umeå. Berggrunden Lars Beckman

Berggrunden i Västerbotten brukar indelas i fjäll- Innan vi berättar om de bergarter och mineral och fjällrandsområdet samt urberget öster därom och som bygger upp länets berggrund, är det nödvändigt är uppbyggd av en mängd olika mineral och bergar­ att klara ut begreppen mineral och bergarter samt ter. deras bildningssätt. Två tredjedelar av Västerbottens berggrund be­ står av urberg med en ålder av 1 600-1 900 miljoner år. Detta är den äldsta delen av berggrunden. Urbergsområdet uppdelas i sin tur i det stora M ineral sedimentgnej sområdet närmast kusten, det litet större Revsundsgranitområdet mellan fjällen och Ett mineral är ett fast, oorganiskt ämne som har gnejsområdet samt Skelleftefältet i nordost. Skellef- bildats av naturen med en viss kristallform och tefältet utbreder sig några mil på ömse sidor om viss kemisk sammansättning. Inom växt- och djur­ Skellefteälven och cirka 20 mil in i landet. världen räknar man arter i hundratusental, men Fjällområdet inom vårt län brukar indelas i en man känner bara till cirka 2 600 mineral. Av dessa är östlig del, den så kallade fjällranden, och en västlig det bara ett drygt hundratal som kan sägas vara del, den egentliga fjällkedjan. Fjällranden utmärks vanliga. av bergkullar och lider, som höjer sig över flackare Flera mineral tillsammans bildar en bergart. Men sänkor eller platåer, medan den egentliga fjällkedjan en bergart kan bestå av ett enda mineral, som till uppvisar betydligt djärvare former. Fjällkedjan och exempel marmor där mineralet är kalcit. Vanligast fjällranden är de yngsta delarna av Västerbottens är ändå att flera huvudmineral och några accessori- berggrund med en ålder av 380-570 miljoner år. ska mineral bygger upp bergarten.

Geologiska huvudområden i Västerbottens län. Sveriges vandring på jorden

Jorden bildades for 4 600 miljoner år sedan. Den Plattorna rör sig hela tiden i forhållande till äldsta bergarten är 3 800 miljoner år gammal. I varandra, nära tio centimeter per år. På en del Sverige, längst upp på gränsen mot Finland, finns ställen glider de isär och på andra ställen trycks våra äldsta bergarter vilka är omkring 2 900 mil­ de ihop. Där de glider isär, väller hela tidenlava joner år gamla. Åldern har bestämts genom stu­ upp från jordmanteln och bildar vulkaner. Vid dier av det radioaktiva sönderfallet, ungefar på hoptryckningen veckasbergskedjor och djuphavs- samma sätt som när arkeologer åldersbestämmer gravar bildas. När plattorna pressas upp eller ned olika fynd med kol 14-metoden. mot varandra uppstår jordbävningar. Jordklotet kan liknas vid en frukt, till exempel För 300 miljoner år sedan var plattorna samla­ en apelsin eller en grapefrukt. Inne i mitten finns de till en enda stor kontinent som senare bröts en fast jordkärna, därefter en flytande j or dkäma, sönder, först i två större delar och senare i flera sedan jordmanteln och olika skikt ut mot skalet, mindre. Sverige och eurasiska plattan, som lågpå som på jordklotet kallas litosfaren. Den har en tropiska breddgrader, har rört sig norrut och tjocklek mellan 70 och 100 kilometer. Jordskor­ Atlanten har efterhand fyllt ut mellanrummet pan motsvaras av den yttersta tunna delen av mellan Amerika och Europa. skalet — tjockleken varierar över land och hav Teorin om hur kontinenterna har rört sig lan­ från 10 till 50 kilometer. serades 1915, men först under 1960-talet var alla Skalet på jordklotet är emellertid inte helt, forskare överens om att den stämmer. utan består av delar, plattor, som är skilda från Genom att bland annat studera kontinenter­ varandra. Det är ungefar som om man hade skalat nas rörelser kan man räkna ut hur och när de har frukten och sedan satt tillbaka skalbitama igen. suttit ihop med varandra. Skalbitama har olika namn, till exempel ameri­ Rörelserna fortsätter än idag och ger upphov kanska, sydamerikanska, afrikanska, antarkti- till jordbävningar och vulkanutbrott. Om 200 ska, indiska, stilla havs- och eurasiska plattan, miljoner år kommer Sverige att ligga ungefar där som Sverige tillhör. Gränserna eller sprickorna Sibirien nu ligger. mellan plattorna går ofta mitt ute i havet.

(Rubriken är hämtad från Ove Stephanssons bok med samma namn utgiven på Liber 1983.) De viktigaste bergartsbildande mineralen och deras andel av jordskorpan

Huvudmineral

Ljusa: Fältspater Kvarts 11%

Mörka: Glimmer o. lermineral 10% Amfibol > Pyroxen ) % Olivin m.fl. 3%

Accessoriska mineral

Apatit \ Flusspat ] Turmalin 1 Granat > 5% Grafit \ Kalcit (kalkspat) I m.fl. I

6 Vänstra raden visar huvudmineraLöverst fästspat, därefter glimmer, kvarts med bergkristall och nederst pyroxen. I högra raden accessoriska mineral.Överst grafit, sedan kalcit, apatit, granater och svart turmalin. Foto: Stellan Wengelin/Västerbottens museum.

7 De viktigaste malmmineralen

M ineral Metall/ämne som utvinns Kopparkis Koppar Blyglans Bly Zinkblände Zink Svavelkis Svavelsyra Magnetkis Järn Arsenikkis Arsenik Molybdenglans Molybden Kromit Krom Magnetit Järn Hematit Järn Scheelit Wolfram

Malmmineral är accessoriska mineral som i stora koncentrationer ger brytvärda malmer, som till exempel i Skelleftefaltet.

8 Bergarter

Med bergart menar man alltså ett eller flera mineral som hålls samman. Bergarterna skiljer sig från var­ andra, förutom mineralsammansättningen, genom egenskaper som hårdhet, densitet och inre uppbygg­ nad. För att beskriva bergarternas utseende talar man om struktur och textur. Struktur är synliga drag som lagring, bandning, sprickighet med mera. Textur används för att beskriva kornstorlek, form och mine­ ralkornens fördelning (mönstret) genom lupp eller mikroskop. Man brukar indela bergarterna i tre kategorier, som också berättar lite om hur de har bildats:

a) magmatiska bergarter bildade ur en stelnad (eller eruptivbergarter) bergssmälta i magma eller på jordskorpan (lava)

b) sedimentära bergarter bildade genom förhård- (eller lagrade bergarter) ning av ett på jordytan avlagrat fast material

c) metamorfa bergarter bildade djupt ner i jord- (eller omvandlade skorpan genom om­ bergarter) vandling av sedimen­ tära eller magmatiska bergarter på grund av tryck- och/eller tempe­ raturförändringar.

M agm atiska b ergarter

Magmatiska bergarter skiljer sigfrån varandra genom sin kemiska och därmed också sin mineralogiska sammansättning. Texturen varierar beroende på var bergarterna har kristalliserats. Vanliga malmmineral.Uppifrån räknat: kopparkis, blyglans, svavelkis med pyritkristall, arsenikkis och molybdenglans. Då man skall systematisera de magmatiska berg­ Foto: Stellan Wengelin /Västerbottens museum. arterna indelar man dem efter halten kvarts. Om 9 kvartshalten är högre än 65% kallas de sura, de som skorpan. ligger mellan 52% och 65% kallas intermediära och Gångbergarterna har bildats genom att magman slutligen de som innehåller mindre än 52% kvarts stelnat i ytliga sprickor, vilket givit upphov till medel­ kallas basiska. Men man delar också in de magmati- till finkorniga bergarter, oftast porfyriska. ska bergarterna med hänsyn till det djup i jordskor­ Ytbergarterna eller lavabergarterna är alla fin- pan de stelnat på. komiga, ibland glasiga och/eller porfyriska, bildade Djupbergarterna, som är medel- till grovkorniga genom ett snabbt stelnande av magma som flutit ut bergarter, har kristalliserats på större djup i jord­ på jordytan som lava (yteruptiv eller vulkaniter).

V/TTR/NG

\GMAT1SRA \ SEDIMENT ERGARTER S E D /m /rm META MORFA BERGARTER

Bergartscykeln. Teckning: Nils Peterson. 10 Magmatiska bergarter.Vänstra raden uppifrån: gabbro, diabas och basalt. Högra raden uppifrån: syenit, kvartsporfyr och ryolit. Foto: Stellan Wengelin /Västerbottens museum. 11 Sedimentära bergarter De vanligaste sedimentära bergarterna När magmatiska eller metamorfa bergarter utsätts för yttre krafter som solstrålning, frost, regn, rinnan­ Konglomerat: ett förhårdnat, i huvudsak rundat stenigt de och icke rinnande vatten, vind och organismer och grusigt material böijar dessa bergarter vittra Vittringsmekanis- mema brukar vanligtvis indelas i fysiska, kemiska Sandsten: sand hårdnad till fast berg och biologiska. Vid samverkan förstärks effekten. Exempel på fysisk vittring är frostsprängning, Sparagmit: kvartssandsten med mer än 1/4 fältspat som innebär att vatten som trängt in i sprickor och porer ökar sin volym vid övergången till is. Vid en Lerskiffer: en till bergart hårdnad lera med mycket temperatur av -22° utvecklas ett maximalt tryck av små mineralpartiklar. Svart skiffer som 2 200 kg/cm2! innehåller kolrika organiska substanser kal­ Den på jordytan nötande och nedbrytande ver­ las alunskiffer kan, som uppstår då is, vatten och vind transporterar lösa små mineral- och bergartsdelar räknas också till Kalksten: består i huvudsak av kalkspat. Vissa mörk- den fysiska vittringen. färgade svarta kalkstenar, så kalla orsten, Den kemiska vittringen kan exemplifieras med uppträder i alunskiffer bland annat på Blaik- kalksten som i huvudsak består av mineralet kalcit. fjället i Vilhelmina och Dorotea kommuner. Kalciten är svårlöslig i rent vatten, men till exempel regnvatten som innehåller koldioxid löser kalciten. Dolomit: en karbonatbergart som till väsentlig del Den försurade nederbörden bidrar ju till en ökad består av kalcit. kemisk vittring av både jord- och bergarter i vårt land. Den biologiska vittringen sker sällan utan hjälp från den fysiska och kemiska vittringen. De jordar som bildats genom fysisk-kemiska förlopp upptas Vittrande block. Foto: Mauno Lassila. snabbt av organismer som aktivt bidrar till jord- månsbildningen. De produkter som bildas i samband med organismernas ämnesomsättning och nedbryt­ ning utövar även en nedbrytning av berg- och jordar­ ter. Det genom vittring bildade bergartsmaterialet transporteras bort av rinnande vatten, vind eller is och lägger sig i skikt, sedimenterar, i hav, sjöar eller på land. Det omvandlas sedan till en fast sedimentär bergart. De flesta sedimentära bergarter består av synliga parallella och horisontella lager. Man skiljer på två olika sedimentstrukturer, oorganiska och organiska. Den förstnämna strukturen brukar delas in i meka­ niska (till exempel parallellskiktning) och kemiska, till exempel forsteningar av organismer, det vill säga fossil och spår efter liv, såsom växter och krypspår. 12 Sedimentåra bergarter.Till vänster, uppifrån: konglomerat och sandsten. Till höger, uppifrån: alunskiffer och dolomitisk kalksten med små kalcitkristaller. Foto: Stellan Wengelin/Västerbottens museum. 13 Metamorfa bergarter En speciell typ av grönskiffer utgör den så kallade täljstenen, som huvudsakligen består av mineralen Om en bergart genomgår en radikal omvandling talk och klorit. Täljsten finns vid Laisholm, fem kallas detta metamorfos. Denna kan ske genom en kilometernordväst omTämaby,samtpånorrasidan förändring av mineralsammansättningen, vilket av Södra Storfjället. innebär att de ursprungliga mineralen hos en berg­ Granit, som vanligen är en magmatisk bergart, art ersätts av andra mineral med nya fysikaliska och kan också bildas genom omvandling via mellansta­ kemiska egenskaper. Men den kristallina karaktä­ diet gnejs. När en sådan gnejs eller granit innehåller ren bibehålls. rikligt med rester av ursprungsbergarten eller mel­ Det som framkallar metamorfos är i första hand lanleden kallas denmigmatit, som dominerar hela tryck- och temperaturförändringar. Dessa förändring­ kustområdet i länet. ar åstadkoms bland annat av förflyttningar och för­ Andra vanligt förekommande metamorfa bergar­ skjutningar i jordskorpan. ter är hälleflinta, leptit, fyllit, skiffer, gnejs, grönskif- Gnejs är en metamorf bergart som har stor ut­ fer och amfibolit. bredning i länets kustområde. Det finns en mångfald Av dessa kan särskilt nämnas den för västerbot- olika gnejs ty per. Ådergnejsen är den allra vanligaste tensfjällen vanliga skiffertypen, glimmer skiffer. Den typen. Den utmärks av växlande ljusa och mörka innehåller ofta flera millimeter stora kristaller av till parallella skikt. exempel granater.

överst vit Revsundsgran.it och där­ under röd Revsundsgranit till vän­ ster och Jömgranit till höger. Foto: Stellan Wengelin/Västerbot­ tens museum. Några vanliga metamorfa bergarter. Vänstra raden uppifrån: rivningsbreccia (uttalas breksia), som består av större skarpkantade bergartsdelar i en tät mellanmassa. Därefter marmor, som är omkristalliserad kalksten och kvartsit, som består av återkristalliserad kvartssandsten samt längst ned glimmerskiffer. överst i högra raden täljsten och därunder två olika gnejser. Foto: Stellan Wengelin /Västerbottens museum. 15 Berggrundskarta över Västerbottens län. Sammanställd av Statens industriverk, Mineralbyrån.

ircKseif

FJÄLLKEDJAN OCH FJÄLLRANDEN URBERGET lllllij Röding fjällskol lan Sorselegranit, Ledfatgranit

| | Kölisskolloma/Peridotiter Arvidsjaurporfyr med konglomerat och vulkaniter

[ | Seveskollan Revsundsgranit, Adakgranit, Duobblongranit inkl. asso­ cierade dioriter och gabbror Särvskollan Migmatiter, slir eller ådergnejs av fyllitseriens bergarter

Offerdalskollan/Stalonkomplexet Fyllitseriens sediment, sura och basiska vulkaniter Kvartsiter, lägre överskjutningsbergarter samt autok- tona bergarter (underliggande) (Strömskvartsiter) Gallejaurgranit inkl. associerade gabbror

Prekambriska underlaget Jömgranit inkl. associerade dioriter och gabbror

v vvvvs v y v v v\ Vulkanitserien; sura och basiska vulkaniter, inkl. gräns- htttXKVMvvvVVN zon t Gruvor i drift

16 Bergarterna i Västerbottens urberg

Revsundsgranit 47,4% Skelleftevulkanitserien 4,5% Sedimentgnejser 31,0 Adakgranit 1,3 Skelleftefyllitserien 9,6 Vargforskonglomerat 0,6 Jörngranit 2,6 Arvidsj aurporfyr 0,4 Sorselegranit 2,1 Övriga 0,5

Berggrundskartan Söder om Skelleftefältet har fyllitseriens sedi­ ment till övervägande del blivit förgnejsade. Ibland Den äldsta delen av berggrunden i Västerbotten har omvandlingen av sedimenten bildatRevsunds­ består av vulkaniska bergarter (vulkaniter). De är på granit (namnet har erhållits från typlokalen i Rev­ berggrundskartan betecknade som fyllitseriens sedi­ sunds socken i Jämtlands län). Denna granittyp ment och uppträder i Skelleftefaltet. består av fältspatkristaller om två till tio centimeters Förgnejsningen och granitbildningen har ägt rum diameter med vit, ljusgrå eller ofta röd till mörkröd på stora djup - mer än tio kilometer- och större delen färg. Grundmassan består av kvarts med fjäll av av den mer än 600 miljoner år gamla berggrunden mörk glimmer. Både grovkorniga och fmkomiga typer består av rötterna till de för länge sedan borterodera- förekommer. Revsundsgraniten i olika former domi­ de bergskedjorna. nerar länets urberg mellan kusten och fjällvärlden. Jörngraniten bildades för cirka 1 880—1 890 mil­ Åldern har beräknats till cirka 1 790 miljoner år. joner år sedan och är den äldsta kända graniten i Omkring Sor sele och norrut mot norrbottensgrän- Västerbotten. Bäst utbildad är den omkring Jörn i sen förekommerSor selegraniten, som bildar ett stort nordöstra delen av Västerbotten och har därför fått sammanhängande område. Denna granit är relativt sitt namn efter denna ort. Det är vanligt att man ung, cirka 1625 miljoner år, har röd till grå färg med uppkallar en bergart efter en närbelägen ort (så liten mängd kvarts. kallad typlokal) om bergarten har mycket stor ut­ Vid Duobblon, i nära anslutning till Sorselegrani- bredning. ten, finns några andra lokaler med vulkaniska berg­ Jörngraniten omvandlades i samband med vulka­ arter och konglomerat som ansluter till Arvidsjaur- niskaprocesser och bildade konglomerat, bland annat porfyrema. Åldern är 1 860-1 910 miljoner år. Vargforskonglomerat (namnet från Vargforsen i De yngsta bergarterna i Västerbottens läns ur­ Skellefteälven, som ligger strax ovanför Malåns ut­ berg finns bland annat i nordmalingskusten och be­ lopp i älven). Detta skedde för omkring 1880 miljoner står av diabas. Åldern varierar mellan 1200 och 1 år sedan. 580 miljoner år. I den djupare liggande östra delen av Skelleftefal­ Utanför nordmalingskusten på ön Bonden har tet och söderut omkring Burträsk avsatteskalksten rapakivigranit bildats. Vissa av dessa graniter vitt­ som kunde nå betydande mäktighet. rar lätt till grus. I Finland har man därför kallat 17 ska plattan kolliderade med den Nordamerikanska- Grönländska plattan bildades bland annat den skan­ dinaviska bergskedjan. De sedimentära bergarter­ na, som bildats på havsbotten, veckades under denna process samman och de väldiga krafter som drev kontinenterna mot varandra delade upp de hopveck- ade sedimentpackama i skivor, så kallade skollor. Dessa skollor sköts över varandra in över urbergsom­ rådena. På vår sida av kollisionszonen sköts skollor- na åt öster. På andra sidan, i Nordamerika och Grönland, tiycktes liknande skollberggrund åt väs­ ter. På detta sätt bildades den Kaledoniska bergs­ kedjan som vi idag kan se rester av i både Skandina­ vien, Skottland, på Irland, Grönland och i USA (Appalacherna). Rapakivigranit. Foto: Stellan Wengelin / Västerbottens museum. I den svenska delen av bergskedjan kom de olika skolloma att skjutas över varandra till ett mönster som något liknar en samling böcker vilka fallit ordentligt på sned i en bokhylla. Men på en del ställen tittar urberget fram i dagen genom skolloma. Dessa platser kallas för fönster. Exempel på fönster i bergarten rapakivi, som betyder grusvittrande sten. Västerbottens fjäll är Saxfjället (cirka tio kilometer Rapakivigranitens ålder på Bonden har beräknats nordväst Stekenjokk) som består av ögongranit och till cirka 400 miljoner år. ett område utmed Tärnaån i östra delen av Norra Storfjället där berggrunden består av syenit-granit och gnejs. Ett annat exempel är ett område med vackra sparagmiter beläget mellan Ammarnäs och Stora Tjulträsket och där främst kring Tjulån. Gammal havsbotten blev ijäll Sparagmiten är blottad och färgen växlar från ljus- grått till mörkt violett med ett strimmigt utseende. I förhållande till det underliggande urberget är fjäll­ Platsen kallas Ammamäsfonstret. kedjan geologiskt sett mycket ung. Veckningen som Fjällen har alltså bildats av gammal havsbotten bildade fjällen var avslutad för cirka 375 miljoner år som omvandlats till bergarter och lagt sig ovanpå sedan. Då reste sigbergen mäktigt över den omgivan­ urberget. Skollberggrunden består av olika berg­ de, flacka urbergsterrängen. Sedan dess har de ned­ arter som omvandlats olika kraftigt. De skollor som brytande krafterna såsom vittring, vattenerosion ligger överst har omvandlats mest och de undre och nedisning gjort sitt och fjällen har fått ett flack­ minst. are utseende. Skollberggrunden i Västerbottens fjäll ser ut på För mer än 570 miljoner år sedan fylldes en följande sätt, från öster till norska gränsen i väster. mycket djup gravsänka i havet med stora mängder (De bergarter som befinner sig på den plats de bilda­ avlagringar från omgivningarna. Denna sänka låg des kallas autoktona, medan de som förflyttats kallas väster om den nuvarande fjällkedjan. Ytterligare alloktona.) sediment avlagrades i samband med vulkanism och Längst i öster ligger den så kallade autoktonen yngre bergarter bildades av dessa. När så den Balti­ som ett tunt bälte längs fjällranden. Den sträcker sig 18 från cirka 20 kilometer väster om Dorotea till nord­ västra delen av Storvindeln i Sorsele kommun. De dominerande bergarterna i autoktonen är svarta alunskiffrar som går i dagen bland annat vid Blaik- fjällets sluttningar. I alunskiffern har ibland orsten bildats och genom vattenerosion i raviner har orste- nen frigjorts. Orsten är mörkgrå till svart kalksten som innehåller omvandlad organisk substans. Längre västerut kommer vi till den undre allokto- nen som ligger ovanpå autoktonen. Skollberggrun- den består här främst av kvartsiter, alunskiffrar, kalkstenar och gråvackor. Den mellersta alloktonen bildar den så kallade Stalonskollan (från byn Stalon fem mil nordväst Vil­ helmina) som främst består av grå sparagmit, tillit (förstenad morän), varvskiffer, kvartsit och sparag­ mit. Till denna skolla räknas också Särvskollan som innehåller sandsten och tillit. I den övre alloktonens skollor kan man urskilja två skollkomplex, den undre Seveskollan och den övre Köliskollan. I Seveskollansbergarterfinnsfrämst glimmerskiffer, amfiboliter och gnejser. Kölibergar- terna representeras av fylliter, kvartsiter, kalkste­ Orsten från Blaikfjället, Dorotea. Foto: Stellan Wengelin /Väster- nar, peridotiter, grönstenar och vulkaniter. De två bottens museum.

Översta Ovre M ellersta Undre A utokton allokton allokton allokton allokton

RödingsfjdlI - | skollan/

Hogmeta lagmeta- -norfa ^ ^ skiffrar skiffrar

Förenklad, profil genom den svenska delen av fjällkedjan. Bilden visar hur skollorna är upp­ byggda på autoktoneni olika alloktoner. (Ur Bengt Loberg: Geologi. Där finns en detalj­

+ + + + + + erad förklaring till skissen.) 19 skolloma brukar tillsammans kallas Seve-Köliskoll- komplexet och bildar nästan hela den centrala fjäll- Malmer i Västerbotten ke

Skelleftefältets malmer

Skelleftefältet är ett sulfidmalmsforande område, där nästan alla bergarter i Västerbottens urberg finns representerade. Fältet utbreder sig från om­ kring Skellefteälven vid kusten och cirka 18 mil inåt

Guldmalm från Björkdalsgruvan. Foto: Stellan Wengelin /Västerbottens museum. 20 landet. Mot väster, söder och öster omges Skellefte- fältet av gnejs- och granitområden. På norra sidan Skelleftefältets cirka 100 kända malmkrop­ gränsar det till ett område med övervägande vulka­ par har följande kemiska genomsnitts­ niska bergarter, det så kallade Arvidsjaurfaltet. halter: Inom Skelleftefältet känner man ett hundratal gram/ton % malmkroppar av växlande storlek och kvalitet, av vilka cirka trettio har brutits. Guld 1,5 Malmen i Skelleftefältet brukar indelas på följan­ Silver 39,0 de sätt: Koppar 0,8 Sulfidmalm: malm vars malmmineral till största Zink 2,3 delen består av sulfider (föreningar av svavel och ett Bly 0,2 annat grundämne) Arsenik 0,8 Komplexmalm: sulfidmalmer med bly, koppar, zink Svavel 30,0 med mera som kräver selektiv anrikning Järn 31,0 Impregnationsmalm: när mineralkomen bildar små kom i en bergmassa

Kismalmer i omvandlingsbergarter och tydligt epigenetiska malm bildningar i fyllitserien o Smarre kisutsöndringar skifferi och gnejs t? Arsemkforande kvartsgångar

ndskold /r Blyglansforande * kaikspatflusspatgångar Rudtiebacken a Lithiumpegmatiter

Nasbe? Ä Nickelmalmer

GLOMMERSTRASK & Järnmalmer

^ Kalkbrott

VIALA Linbana Rakkejaure FALLFOR Brattmy Ravlid- iaen Sandlidberget myran Vindel- - Rav- Maurliden JORN Gransele liden Mensträsk liden Kristine Alglide Elvabergetö» OHöäkyJJa Malånäset • Fjallboheden

Svansele Kedtrask \ ^Storkågetr BYSK Udde ä\Renströmv. ? ?

NORSJO »Mångfallberg^ d-aJ YArnberg ^ ==!%äP^4Boliden ö Långsele® Långdal ^ ______" " Varuträsk 40 km BASTUTRAS a Stoverfors^t Krångfors^ Bergs- a ■ - M orönn r n n Skelleftefältets malmförekomster. SKELLEFTEÅ

21 För närvarande bryts malm i följande områden inom Skelleftefältet (planerad brytning 1989):

Bolidenområdet

Gruva Malmtyp Brytning 1989

Långdal Komplexmalm och ädelmetaller 160 000 ton Långsele Komplexmalm och ädelmetaller 400 000 ton Udden Komplexmalm och ädelmetaller 40 000 ton Renström Komplexmalm och ädelmetaller 218 000 ton Åsen Komplexmalm 100 000 ton Kankberg Guldforande komplexmalm 60 000 ton Kedträsk Komplexmalm med svavel 50 000 ton Åkerberg Guldmalm 50 000 ton

Anrikningsverket i Boliden tar emot 1,0 miljon ton malm per år och producerar

23 200 ton kopparkoncentrat (slig) varav metallinnehåll: 4 700 ton koppar 6 900 ton blykoncentrat 3 200 ton bly 66 700 ton zinkkoncentrat 36 000 ton zink 234 000 ton svavelkiskoncentrat

Dessutom innehåller koncentraten (sligen) 45 000 kg silver och 998 kg guld. Kristinebergsområdet

Gruva Malmtyp Brytning 1989

Kristineberg Komplexmalm och ädelmetaller 490 000 ton Holmtjärn Komplexmalm med guld 80 000 ton Rävlidenfaltet (Homträsk och Rävlidmyran) Komplexmalm och ädelmetaller 205 000 ton

Anrikningsverket tar emot 775 000 ton och producerar

23 700 ton kopparkoncentrat varav metallinnhåll: 4 800 ton koppar 1 200 ton blykoncentrat 450 ton bly 58 700 ton zinkkoncentrat 34 000 ton zink 93 000 ton svavelkoncentrat

Ädelmetaller i koncentraten är 21 700 kg silver och 691 kg guld.

Planerad totalproduktion i ton 1989:

Malm Koppar Bly Zink Silver Guld

1 833 000 9 500 3 650 70 000 66 700 1 689

23 Samtliga koppar- och blykoncentrat går till Rönn- gen i kvartsfyllda sprickor, vilka upptill bildar cirka skärsverken utanför Skellefteå. Svavelkiskoncentra- tre meter breda gångar i kontakt med jömgranit/ ten går till Boliden Kemi, zinkkoncentraten och vissa kalksten. Flera andra mineral har också påträffats, andra kvantiteter av övriga koncentrat säljs till olika bland annat scheelit, grafit, kopparkis och blyglans. kunder utanför Bolidenkoncernen. Företaget producerar två olika produkter, det ena Guld och silver utvinns ur kopparkoncentraten, är ett råguldkoncentrat som säljs utomlands och det men silver utvinns också ur blykoncentraten. andra är ett metallkoncentrat som delvis säljs till Björkdalsgruvan, som är belägen vid Hebbersfors Boliden Mineral AB. kalkbrott cirka 35 kilometer västnordväst om Skel­ Nuvarande malmproduktion är cirka 300 000 ton/ lefteå, har för några år sedan börjat bearbetas av år, men man avser att öka produktionen till cirka Terra Mining AB. Bolaget har prospekterat i områ­ 450 000 ton/år. det och 1985 fann man guldmalm (3,0 gram/ton) i För närvarande (1989) bryts således tolv gruvor i berget öster om själva kalkbrottet. Malmen är belä­ Västerbotten.

Fjällkedjans malmer

Inom den svenska fjällkedjan kan de större förekom­ mande malmerna indelas i två grupper: svavelkisfö- rekomster, med magnetkis, blyglans, zinkblände och magnetkis, samt förekomster av blyglanszinkblän- de. Svavelkisförekomsterna i det inre av västerbot- tensfjällen liknar till sin sammansättning Skellefte- faltets. Av dessa förekomster skall bara en enda nämnas, nämligen den år 1988 nedlagda, cirka fem kilometer­ långa linjalformade Stekenjokkmalmen. Metallhal­ ten var i genomsnitt cirka 1,5% koppar, 3% zink och 0,3% bly. Förekomsten av blyglanszinkblände är lokalise­ rade till fjällrandens kambriska sandstenar och kvart- siter belägna mellan urbergsunderlaget och över- skjutningsskolloma. Ett exempel är Lövstrandsfyndigheten (väster om Ormsjön och cirka 21 kilometer västnordväst om Do­ rotea), som innehåller cirka 15 miljoner ton med 2,1% bly i medeltal. Den ligger i en kvartsitskolla som är överlagrad av kambrisk skiffer. Zinkhalten är myck­ et låg.

Guldtacka. Foto: Boliden Metall AB.

24 Guldvaskning

Det är bäst vi klarar av en sak först. Att hitta guld är lätt, rism. Guldvaskningen har också slagit väl ut och många faktiskt. Men rik blir man inte, i varje fall inte i Sverige. har sökt sig till de turer som nu finns på flera ställen. I Kalifornien och på andra ställen i världen finns guldet Hittar man något guld då? Jo, det kan man räkna koncentrerat till vissa områden. Så är det inte här där vi med fast man som sagt inte blir rik. Faktum är att det i haft en inlandsis som finfördelat och spritt guldet över Västerbotten på flera ställen finns gott om guld. SGAB stora områden. Därför är chansen god att få några har prowaskati Lycksele, Malå, Vilhelmina, Sorseleoch guldkorn i vaskpannan. Men så mycket mer blir det inte. Norsjö med positivt resultat. Troligen finns det guld Förmodligen... även på andra platser i Västerbotten. Utanför länet Guldvaskning har blivit allt populärare de senaste finns det gul d bland annat i delar av Jämtland och i Norr- åren. Kanske det hänger samman med ett större intresse botten. för friluftsliv? Fram till för en tio år sedan förekom Man kan förstås också vaska på egen hand även om knappast någon guldvaskning alls i Sverige och det var det underlättar att i början få hjälp av en kunnig person. svårt att överhuvudtaget få tag på en vaskpanna. IDet gäller att veta var man ska vaska, på vilket sätt och Finland däremot har guldvaskning länge varit mycket hur guldet egentligen ser ut. Det är ju små korn eller populärt medan norrmännen är ointresserade. 1980 flagor det är fråga om, en halv millimeter är normalstor­ böljade Sveriges Geologiska AB i Malå att använda leken och det tar ett tag innan man kan urskilja dem i guldvaskning som prospekteringsmetod och 1986 kom sanden. de gul dvaskar kurser igång som inte förekommer någon Det finns en lämplig bok för den som är intresserad; annanstans i landet. SGAB började utbilda ledare som i Vaska guld i Sverige av Lars Guldström. En vaskpanna sin tur kan leda turer för turister och andra intressera­ (numera i plast) kostar kring hundralappen och kan de. Kurser har hållits i Lycksele, Malå och Vilhelmina bland annat köpas på postorder och av SGAB i Malå. För och även i Norrbotten och Jämtland. den som blir riktigt intresserad finns två föreningar för Länsarbetsnämnden har betalat kurserna med tank­ guldvaskare och även en tidskrift. en att dessa kan skapa arbetstillfällen genom ökad tu­ Daniel Pettersson

Nickel i urberget brytning. Nu har priserna på nickel stigit och NSG har startat ett samarbetsprojekt med finska Outo­ Nickelförekomsterna i urberget är alla bundna till kumpu OY, som skall studera lappvattenfyndighe- främst basiska bergarter. ten och en fyndighet vid Rörmyrberget, 20 kilometer Vid Lainejaur, som ligger 13 km nordväst om norr om Vindeln. Rakkejaur, finns en nickelforekomst som i genom­ snitt innehåller cirka 2,6% nickel. Den bröts under krigsåren och är inte utbruten. Omkring Lappvattnet strax nordost om Burträsk Nickel i fjällkedjans peridotiter har en annan nickelforekomst påträffats, 1 miljon ton malm med 1,0% nickel och 0,2% koppar. Fjällkedjans peridotiter med sitt innehåll av krom, År 1983 avbröt NSG sin då tio år långa nickelpros- kobolt och nickel bildar en egen malmprovins i de inre pektering i länet. Man hade då funnit många lovande delarna av västerbottensfjällen. Bland de största mineraliseringar, men ingen som kunde motivera peridotitkroppama kan nämnas Rotikken, Aune- 25 Atoklinten. Foto: Lars Edenius. vare, Kittelfjäll och Atoklinten. Nickelhaltema är emellertid så låga som något över 0,2% och metallen är bunden till silikater och sulfider. Ur ekonomisk synpunkt är dessa for närvarande inte intressanta. Dessutom finns stora värden for naturvård och fri­ luftsliv i dessa områden.

W olfram

Wolfram har flera egenskaper som gör att denna metall kan utnyttjas i legerat stål eller som ren metall. Den har den högsta smältpunkten av alla metaller (3 410 grader Celsius), en mycket hög den­ sitet, stor motståndskraft mot korrosion samt god elektrisk ledningsförmåga. Oliuinsten. Foto: Stellan Wengelin /Västerbottens museum. 26 Wolfram förekommer i mineralen scheelit och skal från små encelliga alger som avlagrats på botten wolframit. i sjöar och myrar. Till färgen är diatomiten gulbrun Under slutet av 1970-talet och början av 1980- eller gulvit till brun och ljusnar vid upphettning, då talet satsades ganska stora resurser i Västerbotten vattnet i porerna avgår. Den är porös och lätt i torkat på wolframprospektering. Man hittade scheelit sär­ tillstånd - detta har utnyttjats i olika industriella skilt omkring Storuman och då exempelvis vid Svärt- sammanhang. träsk (cirka tio kilometer nordost om Storuman), där Den största användningen har diatomiten fått medelhalten var cirka 0,1% wolfram. Flera lösa block som filter vid rening av vätskor, till exempel olika och hällar har indikerat andra förekomster i trakten. drycker, vaxer, organiska oljor, margarin, industri- Wolframmineralet scheelit kan bara synas i ultra­ och dricksvatten. Diatomiten används vidare som violett belysning, då det blir självlysande. Detta fyllnadsmedel i bland annat färger, asfalt, papper innebär att man måste prospektera efter detta mine­ och plaster samt utblandad i betong for värmeisole­ ral i mörker! ring. Mineralet produceras i ett trettiotal länder med USA, Sovjet och Frankrike som största producenter. Den svenska förbrukningen av diatomit uppgår till cirka 3 800 ton, allt importerat. Framför allt USA, Industriella mineral och Danmark och Spanien levererar större mängder. För att återgå till Västerbotten, så hade folk i bergarter äldre tid observerat diatomit men utan att närmare veta vad det var. Professor Zetterstedt, som 1832 Med industrimineral menar man mineral och berg­ reste genom länet, jäm nt 100 år efter Linné, skriver arter som utvinns i annat syfte än for sitt metallvärde följande: ”En hemmansåbo i Socknen (Vindeln, vår eller bränsleinnehåll. anm.), omkring 2:e mil från kyrkobyn, hade i sistled- Inom industrin används idag cirka 2 500 olika ne Juli månad vid en nära dess hus belägen stor mineraltyper som råvaror inom olika industribran­ mosse nedhuggit en tall, hvilkens yfviga grenar i scher med betydande exportvärden, bland annat for trädets fall hade sopat jorden och blottat några fläck­ massa- och pappersindustri, stål- och metallurgisk ar av mossen. Dessa hvita fläckar ådrogo sig genast industri samt byggmaterialindustri. mannens uppmärksamhet, och han trodde sig i den I Västerbotten finns en rad olika industrimineral, massa, som utgjorde dessa fläckar, hafva funnit ett till exempel apatit, grafit, diatomit, flusspat, kalk­ verkligt sädesmjöl. Nu undersöktes stället vidare, sten och kvarts. Brist på systematisk kartläggning mossan eller öfversta jordskorpan aftogs, och ett och dokumentation av kvalitet och volym medför att ungefär halfalns djupt lager blottades, som befanns utvinningen är låg. Ytterligare prospekteringsin sat­ innehålla omkring 50 tunnor av detta jordmjöl.” ser kan därför öka intresset for industrimineral i Vidare berättas att människor kom från alla håll länet. för att titta på mjölet. Man bakade bröd av det och kokade gröt och välling. Vidare heter det: ”och den fromma vidskepelsen trodde sig genom ett underverk hafva i den välsignade jordskatten fått af himmelen Jordmjöl - kiselgur - diatomit en rik ersättning for förra årets missväxt”. När den värsta upprymdheten lagt sig, började man dock inse Västerbotten är känt for sina rika förekomster av att något mjöl kunde det inte vara, men väl någon diatomit eller kiselgur, som mineralet kallades medan slags jordart. Till och med landshövdingen kände sig det utvanns. Mineralet består av tunna kiselsyra- Forts, på sidan 32 27 täcka var fyndigheter med dagutgående. Med tiden har indirekta metoder utvecklats med vars hjälp man, utan att behöva borra, kan upptäcka malm som finns hundratals meter ner i berggrunden. Att utnyttja de magnetiska egenskaperna hos vissa mal­ mer var den första av dessa metoder och gruvkom- passen, som kom i bruk redan på 1600-talet, hade en kompassnål rörlig inte bara i horisontal led utan även i vertikal led. Med dess hjälp har större delen av Sveriges järnmalmer uppdagats.

Geologiska metoder

Av erfarenhet vet vi att mineralfyndigheter ofta uppträder tillsammans med vissa bergarter eller strukturer i berggrunden. Därfor börjar man malm- letandet med att skaffa sig en god kännedom om traktens geologi och en modern berggrundskarta. Geologen utgår här ifrån hur landskapet ser ut, han tar prover från marken och från berggrunden som går i dagen. Han forsöker skaffa sig en bild av, inte bara hur berggrunden är beskaffad, utan även hur IP-metoden for malmletnig. Foto: Boliden Mineral AB. den har bildats. Till de geologiska metoderna hör även blocklet- ning (se sidan 40).

Hur hittar man malm ? Geofysiska metoder Det finns en lång rad geofysiska metoder for malm­ Daniel Pettersson letning och de ger möjlighet att avslöja hur berggrun­ den ser ut på flera hundra meters djup. Man utnyt­ Prospektering eller ”malmletning” kan göras på tjar därvid det forhållandet att malmer har andra många olika sätt. Vanligtvis använder man sig av fysiska egenskaper än omgivande berggrund. Dessa flera metoder samtidigt - metoder som är mer eller egenskaper är högst varierande och man får välja mindre användbara beroende på vad och var man metoder efter de mest utpräglade egenskaperna eller söker. Fram till för några hundra år sedan letade kontrasterna mellan malm och sidoberg. Ofta låter man malm genom att helt enkelt granska berget man flera metoder komplettera varandra. där det kommer i dagen. Det man då kunde upp­ En del malmers magnetiska egenskaper utnytt-

28 jades, som nämnts, redan på 1600-talet. Numera dessa. Vid malmletning flyger man så lågt som möj­ mäter man ofta magnetismen från flygplan. Över de ligt och söker i allmänhet ytligt liggande malmer. malmforande delarna av Skelleftefältet och spridda Flygmätningar har även fått stor betydelse vid berg- delar av övriga Västerbotten finns förstklassiga mag­ grundskartering. netiska kartor, grundade på flygmätningar. Det är framför allt med de magnetiska metoderna Många malmer, exempelvis sulfidmalmen i Skel­ man kan nå riktigt långt ner. En större järnmalm leftefältet, är goda elektriska ledare. Man kan då, till kan upptäckas på 1 000 meters djup eller mer. På exempel, sticka ner två elektroder i marken, koppla senare år har även tekniken att sänka ner instru­ på ström och se hur bra berggrunden leder denna. ment i borrhål fått betydelse. Om ledningsförmågan är god kan det finnas malm. De första elektriska metoderna utexperimenterades i Skelleftefältet i böljan av 1900-talet och fick sedan efter hand spridning över hela världen. Metoden Geokemiska metoder hade stor betydelse för de första upptäckterna av fyndigheter i Skelleftefältet. Dessa metoder bygger på att en malm långsamt bryts En malmkropp har ofta större densitet än omgi­ ner genom inverkan av fysikalisk/kemiska processer vande berg och detta påverkar jordens tyngdkraft- och böijade användas på 1950-talet då känsliga, fält. Om man mäter tyngdkraften över en malm­ snabba och billiga analysmetoder hade utvecklats. kropp får man därför ett något högre värde än nor­ Metoden kräver att man tar många prover. Det man malt. Gravimetrar, som mäter tyngdkraften, böljade söker är spår efter malmen i den omgivande berg­ användas på 1930-talet för malmletning. grunden och i avlagringar och vattendrag i närheten. Genom att spränga eller släppa tyngder mot Att analysera prover från växter eller förmultnade marken kan man skapa seismiska vågor, ljudvågor, växtdelar som torv kan också ge värdefulla upplys­ och se hur dessa fortplantar sig i berggrunden. Finns ningar. där en malmkropp så påverkar det ljudvågorna. Seismiska metoder har en fundamental betydelse vid oljeprospekteringoch studium avjordskorpansbygg- nad i stort. För att kartlägga berggrundens byggnad Elektrokemiska metoder under Bottenviken har de använts med gott resultat. För ren malmletning däremot har de ännu bara Metoder med så kallad inducerad polarisation eller funnit mycket begränsad användning. IP-metoder har på senare tid fått mycket stor an­ En del malmer som exempelvis innehåller uran, vändning bland annat därför att man med dem kan är radioaktiva och utsänder strålning. Dem kan man upptäcka impregnationsmalmer (har liten kontakt finna med en Geiger-Mullermätare eller en scintillo­ mellan malmkornen till skillnad från kompaktmal­ meter. Radioaktiva malmer finns på flera ställen i mer). Dessa malmer kan vara svåra att påvisa med Västerbotten. andra metoder. Om en varierande elektrisk ström Flyg har länge varit ett hjälpmedel vid malmlet­ påföres berggrunden genom elektroder så sker förän­ ning, först i rent rekognoceringssyfte, senare för dringar i jonkoncentrationen i gränsskiktet mellan flygfotografering med efterföljande bildtolkning och kom av malmmineral och omgivande elektrolyt. IP- sedan mitten av 1940-talet för geofysiska mätningar. metodema grundar sig på effekterna från dessa för­ Det är främst magnetiska, elektriska och radiometri­ ändringar och man kan nå 200-300 meter ner i berg­ ska metoder som då används. Ofta kombineras grunden.

29 Geobotaniska metoder

Berggrundens och jordtäckets sammansättning åter­ speglas i viss mån av växtligheten. Detta förhåll­ ande har man känt till länge och använt bland annat for att följa kalkstråk, som gärna ger en mycket yppigare vegetation än omgivande berggrund. En del malmer kan också spåras med hjälp av örtvegetationen. Det vackraste exemplet i Västerbot­ ten utgör Ijällnejlikan, Viscaria alpina, som förekom­ mer särskilt rikligt på och omkring kopparförekom­ ster, till exempel Joefjällets sulfidmalmer. Viscaria- gruvan i Kiruna har fått sitt namn efter denna växt. En annan växt som gärna uppträder på vittrad yta av de nickelförande ultrabasiska bergarterna i fjällen är den röda grönalgen Trentepohlia jolithus. Redan på långt håll lyser den röda färgen emot fjällvandraren och den kan sägas utgöra ett känne­ tecken på ultrabasitmassiven.

Diamantborming d i e s e l o l j a Om allt tyder på att man har lyckats spåra upp en fyndighet är det dags att mer handgripligt under­ söka den. Fram till 1940-talet var det ännu vanligt att man blottade fyndigheten. Man gick då ner till fast berg med grävgropar och genom ett system av Diamantborming. Foto: Boliden Mineral AB. övertvärande diken kunde man fastställa fyndig­ hetens utbredning. Ibland sprängde man sig ner en bit. Numera borrar man ett flertal hål för att under­ söka fyndigheten. Ett roterande rör, med en dia­ mant- eller hårdmetallkrona, skär ut en stav ur berget. Denna kärna tas upp och kan sedan undersö­ kas i detalj. Ofta klyver man kärnan och analyserar den ena hälften medan den andra arkiveras. Med nuvarande teknik är det möjligt att borra mer än 1000 meter långa borrhål. Att borra är dyrt, det kostar minst 500 kronor per meter. Även om resultatet av bommdersökningen visat

30 sig lovande återstår dock inånga obesvarade frågor gare tre år och - om synnerliga skäl föreligger - fyra innan det kan bli fråga om brytning. För att få svar år till. Markägaren ska garanteras skälig ersättning på dem måste man göra en gruvundersökning. for inmutningen. Visar undersökningen, att det är värt att starta gruvdrift, har man rätt att få sig anvisat arbetsom­ råde eller utmål. Utmålet samt ersättning för mark Gruvundersökning och intrång bestäms genom offentlig utmålsförrätt- ning. Mark som tas i anspråk för arbetet ovan jord Vid en gruvundersökning gör man ett schakt strax skall lösas till marknadsvärdet enligt expropriation­ utanför malmkroppen varifrån tvärorter kan drivas slagen. Kronan, staten, har rätt att ingå som hälften- in i malmen, på en forsta nivå 50-100 meter under delägare i företaget. markytan och sedan längre ner. Från schaktet och I Västerbottens län görs flest inmutningar i hela orterna kan man sedan borra. Material uttages från Sverige. Förra året, exempelvis, beviljades i Väster­ malmen och provanrikas. botten 58 mutsedlar på sammanlagt dryga 46 000 En gruvundersökning är en dyrbar affär och kos­ hektar. De flesta av dessa inmutningar stod Boliden tar kanske tio gånger så mycket som själva uppsö­ for. kandet av fyndigheten. Men om fyndigheten tages Alla mineralfyndigheter kan inte inmutas. Rät­ upp till brytning kommer schakt och orter till an­ ten gäller malm till de flesta metaller samt minera- vändning för driften i den nya gruvan. lema svavelkis, magnetkis, grafit, apatit och magne- sit (dock ej om dessa ämnen ingår i alunskiffer). Industrimineral såsom kvarts, faltspat, flusspat, asbest, kalksten, dolomit med flera är inte inmut- Lagstiftning ningsbara. Dessa ägs av markägaren och upphitta- ren måste träffa avtal med denne om rätt till fyndig­ Reglerna om marken är grundläggande for de flesta heten och eventuell exploatering. Men tillstånd till rättssystem. Men med framväxten av bergsbruket exploatering måste sökas hos länsstyrelsen enligt fick en del bergarter som innehöll värdefulla mineral reglerna i naturvårdslagen. större värde än marken. Detta ledde till uppkomsten Lagarna på det här området håller på att skrivas av särskilda regelsystem, gruvrätter. Bergsbrukets om. En enda lag ska ersätta minerallagen och gruv­ betydelse från statsfinansiella och andra synpunkter lagen. Bland annat kommer flera mineral, som idag gjorde att staten redan tidigt ingrep i näringen. tillhör markägaren, att omfattas av den nya lagstift­ Många åtgärder har sedermera vidtagits for att sti­ ningen. mulera verksamheten och for att tillgodose det all­ männas intressen. För att få undersöka en mineralfyndighet (bland annat borra) måste man ansöka om inmutningsrätt Prospektering i Västerbotten och får då en mutsedel. Den kostar 150 kronor plus 7 kronor per hektar. Enskilda får inte inmuta mer än Det finn s i huvudsak tre prospektörer i Västerbotten, 100 hektar. Inm utat område ska ha en lämplig form staten genom Nämnden for statens gruvegendom, anpassat till fyndighetens storlek och de undersök- Boliden Mineral AB och Terra Mining AB. Utöver ningsmöjligheter man har. Man har tre år på sig för dessa finns det några privatpersoner som prospekte- undersökningen och den tiden kan förlängas ytterli­ rar i mycket liten omfattning.

31 NSG är den störste prospektören i Västerbotten Mining letar företaget i hela Västerbotten. men det är Sveriges Geologiska AB i Malå som gör Överhuvudtaget har prospekteringen minskat själva arbetet på uppdrag. SGAB letar främst i de i hela landet. På de senaste cirka 20 åren räknat i norra delarna av länet. Bolidenföretaget kommer fast penningvärde rör det sig om en halvering. tvåa vad gäller omfattningen och letar främst i Framfor allt beror det på att det statliga anslaget områdena i anslutning till anrikningsverken i Krist- till NSGhar minskat och att LKAB har lagt ner sin ineberg och Boliden. Terra Mining AB är ett relativt prospektering helt och hållet. Prospekteringen har ungt foretag med säte i Stockholm som främst sysslar även minskat i Västerbotten. För 20 år sedan stod med prospektering men också har en gruva, den i Västerbotten för hälften av all prospektering i Björkdal i Västerbotten. Enligt uppgifter från Terra Sverige. Idag är den andelen 10-20 procent.

Forts, från sid 27 föranlåten att varna befolkningen for att använda Sandviken som köpte varan. En viss export till Norge diatomiten som livsmedel. Trots varningarna fort­ och Västtyskland förekom också. 1956 övertogs bola­ satte man ändå på sina ställen att ”baka sitt bröd och get av Åkers styckebruk, som drev det vidare till koka sin välling av det så lätt fångna Degerforsmjö- 1974. 1964 hade man för övrigt fått en ny fabrik vid let”. Ännu på 1920-talet fanns en tradition i byn Gåstjäm och bränningen vid Ekträsk upphörde då. Trehörningen att man använt diatomit som ersätt­ Arbetssäsongen varade från maj till månadsskif­ ning för mjöl under hungersnöd. tet oktober/november. Antalet anställda var normalt I Västerbotten finns ett flertal fyndigheter, men 13-14 man, men i böijan av 1960-talet hade man bara några få har bearbetats. Två foretag har i vaije ända till ett 50-tal man anställda. Man arbetade i två fall varit verksamma med utvinning av mineralet. skift. Produktionen uppgick årligen till ungefär 400 Det äldsta företaget, Axonit AB, startade 1938. I ton. Att produktionen upphörde berodde på dålig Kvarn tjärn vid Ekträsk påböljades då brytning av lönsamhet och avsättningsproblem. Den sist an­ diatomit i liten skala. Den egentliga produktionen ställde platschefen Gunnar Burlin i Ekträsk, som kom inte igång förrän i början av 1940-talet och lämnat dessa uppgifter, anser att idag skulle om­ pågick till 1946. Troligen var det avspärrningen kring 10-15 man kunna få anställning om en nypro­ under kriget som gjorde att efterfrågan på inhemsk duktion togs upp. diatomit ökade. Det andra företaget i Västerbottens län hette KB 1947 inleddes utvinning av diatomit vid Gåstjäm, GUREX och bildades 1950 efter att Valdemar Arvids­ elva kilometer söder om Ekträsk. Tjärnen dikades ur son, Degernäs, året innan startat brytning i Hem­ och diatomiten grävdes upp och torkades på hässjor, träsket och Inreträsket. Företaget producerade uppställda i långa rader. En tid hade man omkring ungefär 200 ton årligen. 1960 upphörde bolaget, men 3 000 hässjor uppställda. Efter torkningen kördes Arvidsson drev själv utvinning fram till 1975. Orsa­ kiselguren till fabriken i Ekträsk for bränning. Där­ ken till nedläggningen var även här dålig lönsamhet efter siktades den upp i fyra olika kvaliteter. Den och avsättningsproblem. färdiga produkten förpackades så i tjugokilos pap- Mellan åren 1950 och 1960 arbetade omkring tio perssäckar och avsändes per järnväg till olika järn­ man inom bolaget, sommartid ända upp till 20 man. bruk i Sverige. Främ st var det Bofors, Hofors och Medeldjupet på diatomiten var tre meter, men på 32 vissa ställen fann man åtta till nio meter mäktiga porteras med lastbil till Ljusvattnet cirka 30 kilome­ lager. ter söder om Skellefteå. Denna kalksten krossas och Tillgångarna på mineralet i Sverige är koncentre­ mals for att användas som jordförbättringsmedel och rade till Västerbotten och Skåne, men bara i ett for kalkning av försurade sjöar. Tidigare brände man avspärrningsläge kan de svenska fyndighetema få kalken här for att bland annat kunna använda den stor betydelse. till murbruk. Dock finns det idag inte många personer kvar som I burträskområdet har flera olika kalkbrott upp­ känner till den industriella utvinningen av diatomit tagits. I norra delen av Göksjön, vid Innansjön, kros­ och det är tillräckligt svårt att bara hitta igen de sas äldre kalkstensupplag för användning inom jord­ platser, där mineralet bröts. bruket. Sprängning i berget pågår for att finna nya För några år sedan fick Norrlandsoperans hus i fyndigheter. Vackert gröna och violetta kalkstenar Umeå en ny fasadbeklädnad av ”Axonite”, uppkallad förekommer. efter Axel Olsson från Risliden, en av pionjärerna vid Kalksten och dolomit förekommer också i fjällran­ brytning av diatomit. Axonite är en elastisk massa den och i den egentliga fjällkedjan. som innehåller diatomit och är uppfunnen av Gustav Marmor är en omvandlad kalksten. Ofta innehål­ Lindmark i Botsmark. ler marmor silikatmineral (till exempel granat, epi- En provbrytning av diatomit har i år startat på dot, serpentin) och får då en brokig färg och blir Repsjömyren vid byn Norrliden i Vindeln. Det är ”marmorerad”. unikt såtillvida att man samtidigt tänker sig utvinna Kalksten och dolomit är i urberget ibland helt energi ur den torv som mineralet ligger i. Något omkristalliserade till marmor, så även ofta i fjällen. liknande har inte prövats tidigare. I myren finns Marmom är oftast gråvit-vit i färgen och har brutits troligen 40 000 ton mineral, som skulle kunna klara bland annat vid Bergsbyn öster om Skellefteå. Några Sveriges behov under tio år. Torven skall sändas till marmorskivor till trapphus har också tagits fram på Finland for provbränning. prov. Kemiska mineralutfällningar av bland annatkalk förekommer i områden med kalkhaltiga jordarter. K alktuff är en utfällning av kalciumkarbonat, som Kalksten och dolomit bildats vid källor med starkt kalkhaltigt vatten. Kalken utfalls som en gråvif-gulvit, fast, porös skor­ Kalksten består till övervägande del av mineralet pa omkring växter vid en bäck. I länet har två lokaler kalcit. Dolomit är en karbonatbergart som till vä­ hittills påträffats och båda är belägna cirka 15 kilo­ sentlig del består av mineralet dolomit, det vill säga meter nordväst om Ormsjöns norra spets i Dorotea kalksten med innehåll av magnesium. kommun och närmare bestämt på västra sidan om Urbergskalkstenen är i Västerbottens län lokali­ Långselåns dalgång. Förekomsten beskrevs av geo­ serad till Skelleftefältets gränszoner mellan vulkani - logen A.G. Nathorst redan åren 1885 och 1886. I ter och skiffrar. Man kan i huvudsak skilja på två kalktuffen kan man hitta avtryck från snäckor och större områden, bolidenområdet och burträskområ­ växter, till exempel glasbjörk, vårtbjörk, asp, sälg, det, inom vilka kalksten brutits länge. tall och havtorn. Av dessa är havtomen intressant, I det första området, vidHäbbersfors, cirka tio eftersom den numera inte förekommer i fjällregionen kilometer nordost om Boliden, finns en av de större i vårt land, utan vid Bottenhavet på landhöjningsom- och renaste förekomsterna. Bergarten består i sina råden. I andra länder finns havtornen i alpin terräng. renare partier av cirka 95—97% kalcit. Kalkstenen Till dessa kalktufflokaler kommer man från Doro­ går i dagen inom ett 600 meter långt och 40 meter tea och efter cirka 50 kilometer till byn Högland, kör brett område. Brytning pågår och kalkstenen trans­ man över bron över Långselån och följer sedan en

33 Kalktufflokal, Högland, Dorotea. Foto: Lars Beckman.

Kalktuffer från Högland med vackra avtryck från blad, kvistar m. m. Foto: Stellan Wengelin/Västerbottens museum. 34 skogsbilväg cirka fem kilometer på västra sidan av med ett stort antal vackra och sällsynta mineraler, ån. Vid en mindre stuga finns en skylt. Följ stigen till påträffades för 56 år sedan vid Varuträsk, mitt en mindre bäck och en cirka två meter hög kulle med emellan Skellefteå och Boliden. Den har få motsva­ gulaktigt utseende. Detta är den ena lokalen. Den righeter i landet och i världen. andra är belägen cirka 700 meter längre uppströms Denna ytterst mineralrika förekomst har varit Långselån. Kalktuffen har här bränts och använts föremål for brytning i flera etapper. Under andra som jordforbättringsmedel. Båda lokalerna har ge­ världskriget spelade förekomsten en betydande roll nom beslut av statens naturvårdsverk blivit riksin­ som producent avlitiummineral. tresse for naturvården enligt naturresurslagen. Även andra sällsynta metaller som cesium och rubidium samt ytterligare ett trettiotal olika mineral har hittats. Vid Varuträsk har sammanlagt producerats 2 000 Varuträskpegmatiten ton kvartsit, 400 ton fältspat, 1 400 ton petalit, 900 ton spodumen, 200 ton amblygonit, 100 ton lepidolit En mycket ovanlig granitisk pegmatit (en grovkri- samt ytterligare mindre mängder av andra mineral. stallinisk bergart bestående av många olika mineral) Området har klassats som riksintresse för den

Lepidolit.Varuträsk. Gröna turmalinkristaller i kvarts, Varuträsk. Foto: Stellan Wengelin/Västerbottens museum. Foto: Stellan Wengelin /Västerbottens museum. 35 vetenskapliga naturvården. Det är väsentligt att en viss del av denna förekomst skyddas för framtiden. Mineraljägare från hela världen besöker Varuträsk Mineraljakten och som studielokal är området utmärkt. Samråd Daniel Pettersson gärna med Boliden Mineral AB i samband med be­ sök. Söndagen den 3 september i fjol blev en minnes­ värd dagför familjen Lidström i Sorsele. Det var då D iabas pappa Sören och sonen Johannes i Juktan-områ- det fann ”guldblocket” - ett fynd som klassats som mycket intressant och kanske så småningom leder Ett antal fyndigheter av så kallad svart granit har till guldbrytning på platsen. För Lidströms del gav lokaliserats inom Lycksele kommun. Svart granit är fyndet l:a pris i Västerbotten i 1988 års Mineral­ mineralindustrins benämning, men geologiskt är det jakt och 20 800 kronor i prispengar. bergarter som omfattar gabbro, diabas, diorit och Sören och Johannes hade varit ute hela lörda­ basalt. De aktuella fyndigheterna består främst av gen och inte hittat något särskilt. Men de ville grön-svart diabas. Sveriges Geologiska AB har undersöka ett kalhygge närmare och återvände på undersökt några förekomster och Lycksele Granit söndagen. Där hittade de en del intressanta block AB avser att påbörja tillverkning av bland annat men så böijade det att regna. Det var på vägen prydnadsstenar och gravstenar. Ytterligare kvali- tillbaka till bilen som de gjorde fyndet; ett kantigt tetsundersökningar och volymberäkningar återstår. block, omkring 40 centimeter i diameter som såg ut Nämnden för statens gruvegendom har satsat som vilken sten som helst, förutom att det fanns en 750 000 kronor i projektet och länsstyrelsen har del kvarts i den här vilket alltid väcker en mineral­ satsat cirka 200 000 kronor. jägares intresse. De knackade i blocket och såg att Då man polerar diabas bildas en mycket högglan- det innehöll arsenikkis, vilket gjorde det ännu sig yta med ett vackert skiftande utseende. Därför intressantare. Guld förekommer nämligen ofta passar denna bergart utmärkt som prydnadssten. tillsammans med detta mineral. Vid en senare analys visade det sig att blocket innehöll 20,4 gram guld per ton vilket är en ovanligt hög guldhalt - T äljsten trots att man inte ens kan se något som glimmar. Tre gram per ton anses brytvärt idag. Att det var just Lidströms som skickade in det Vid Laisholm, fem kilometer nordväst om Tämaby, fina fyndet kan inte ha förvånat Mineraljaktens har tälj sten brutits och använts för hantverksmässig geologer. Familjenhar fått pris nästan vartenda år tillverkning av husgeråd och prydnadsföremål. På sedan början av 1970-talet. Särskilt Sören har norra sidan av Södra Storfjället (Tjorro) finns en letat mycket och han har även gått kurser i Mine­ liknande fyndighet som Nämnden för statens gruv­ raljaktens regi. Hustru Elisabeth berättar att egendom böijat intressera sig för. Se bild sidan 15. familjen nog sett alla grustag i Sorsele och även de som finns en bra bit utanför kommungränsen. När de varit ute och rest har de passat på att fika vid grustagen så att Sören kunnat springa runt och knacka sten. Vad är då Mineraljakten? Det är en pristävling

36 Familjen Lindström som fick l:a pris i Västerbotten i 1988 års Mineraljakt. Fr v Sören, Johannes och Elisabeth Lidström samt barnen Kristina och Daniela Olsson. Längst t h Ture Karlsson från Mineral jakten. Foto: Sören Nilsson. där allmänheten stimuleras till att leta efter nya Mineraljakten men efter en omorganisering for ett år mineralfyndigheter som kan leda till brytning. Det är sedan är det numera staten genom industridepar­ fråga om så kallad blockletning. Mineraljakten star­ tementet (800 000 kr per år) och de fyra länsstyrel­ tade 1967 i Norrbotten, bland annat efter exempel serna (tillsammans 500 000 kr per år) som står for de från Finland där sedan 2:a världskriget en liknande löpande kostnaderna. Huvudman är Stiftelsen tävling gett mycket gott resultat. Efter hand utvidga­ Norrlands mineraljakt förvaltad av länsstyrelserna des Mineraljakten till att även omfatta Västerbot­ och ordförande är Harald Frisendahl vid länsstyrel­ tens, Västemorrlands och Jäm tlands län. 1977 kom sen i Västerbotten. Stiftelsen har inga egna anställda Gävleborgs län med i tävlingen men tillhör Bergsla­ utan betalar SGAB, Sveriges Geologiska AB, för gens mineraljakt sedan den startade 1985. tjänsterna; de tre som arbetar på Mineraljak­ Norrlandsfonden har länge varit finansiär for tens kontor i Malå och ett tiotal fältarbetare som

37 engageras till och från. brytas, enligt politiska beslut. Prissumman är på cirka 250 000 kronor per år och De flesta av uppslagen inlämmas dock i gruvbola- kommer från Sparbankerna i Norrland, PKbanken, gens ordinarie prospektering och det kan vara svårt Norrlandsfonden och de premier som utdelas av att säga vad Mineraljaktens fynd har för betydelse. landstingen och respektive kommuner for de bästa Man får i sammanhanget också komma ihåg att det fynden i varje län. Vid 1988 års Mineraljakt kom till öppnas en gruva i Sverige i genomsnitt vart femte år exempel Lidströms i Sorsele l:a i Västerbotten och och att det tar 10 till 20 år från fynd till gruva. För den 2:a sammanlagt. Förstapristagare för hela Mineral­ mineraljägare som vill skydda sitt fynd så finns alltid jakten det året var Arne Hansson och Folke Larsson, möjligheten att göra en inmutning och till exempel Boden, som i norra delen av Bodens kommun gjort Sören Lidström har haft flera inmutningar genom fynd av kopparkis och zink. De fick 28 000 kronor. åren. Cirka 5 000 prover skickas in vaije år från om­ Det kanske bästa fyndet i Västerbotten gjordes kring 700 mineraljägare (från Västerbotten kommer 1974 av Elvira Lundström i Adak; hon var den första närmare 1 000 prover). Sommaren är högsäsong kvinna som fick pris i Mineraljakten. Elvira gjorde eftersom det då är snöfritt men proverna ska vara in­ sitt fynd i närheten av den före detta gruvan i Adak lämnade senast den 31 augusti (tidigarelagt en månad och har till och med fått mineralet, en kopparminera- från och med i år) for att deltaga i det årets tävling, lisering, uppkallat efter sig. Det var nära att Elvira- detta med tanke på att experterna ska kunna göra malmen började brytas när Adakgruvan lades ner eventuella uppföljningar innan snön kommer. På men den ansågs inte riktigt lönsam. våren i maj sker prisutdelningen. Elvira Lundström, självlärd amatör, har länge Proverna, eller stufferna som de kallas, varierar varit något av en eldsjäl i geologiska sammanhang allt efter förhoppningarna och kunnigheten hos av­ och har i det närmaste haft geologi som yrke. Hon sändaren. Där finns allt som ser ovanligt ut med en har, som hon kallar dem, stenvänner över hela värl­ viss övervikt för magnetkis som bland annat innehål­ den och hon har lett kurser, handlett blivande geolo­ ler nickel. Stuffema ska vara drygt knytnävsstora, ger, varit ute i skolorna, ordnat utställningar och då räcker de till för att analyseras men blir inte allt mycket mera. Många har hört henne med entusiasm för otympliga att hantera. 90 procent visar sig i en berätta om mineral och förklara de geologiska sam­ första gallring ointressanta och slängs men hela 10 manhangen. Det är genom ihärdighet man kan göra procent, alltså 600 prover, undersöks vidare. 400 av de stora fynden, säger hon, fast det kan ta flera år. dessa föranleder ett besök på fyndplatsen av en Själv har hon tidigare varit ute mycket men krafter­ geolog. na räcker tyvärr inte riktigt till för det numera. Vad har Mineraljakten gett för resultat, har det Behövs då Mineraljakten, känner vi inte till vad blivit någon brytning? Geologen och projektledare för det finns för mineral i markerna? Faktum är att stora Mineraljakten Roland Lindberg berättar att det i områden är ganska okända. Här i norra Sverige är jämtländska Klövsjö gjorts ett fynd som lett till det främst Skelleftefältet och malmfälten i norr som brytning. Där startade 1988 brytning av kvartsit är något så när kända. Prospekteringen i landet har efter ett fynd som belönades 1971. I Svenstavik i dragits ner och det satsas huvudsakligen i områden Jämtland finns ett så kallat utmål, det vill säga ännu nära anrikningsverk. I stort sett är det enbart Mine­ ej brytning men närapå. Där startar nog en brytning raljakten som svarar för malmletningen mellan dessa av koppar och zink när guldgruvan i Enåsen upphör. områden och den är därigenom ett viktigt komple­ I Hotagen, även det i Jämtland, finns brytvärd uran­ ment till den vanliga prospekteringen. Dessutom malm som hittats genom Mineraljakten. Den får inte utgår de skolade geologerna från sina teorier när de

38 Elvira Lundström vid det block vid Lövbrännanvägen som ledde till upptäckten av ’Elviramalmen" i Gråberget. Malmen låg 750 meter från blocket. Foto: Lennart Norman, 1974.

letar. Men teorierna kan förändras, det har vi exem­ i naturen och miljöförstöring. Samtidigt förbrukar pel på. Mineraljägarna söker förutsättningslöst. vi med vår livsföring en mängd mineral. Balans­ På sätt och vis är Mineraljakten en billig form av gången här är inte lätt. Dessutom — vad har prospektering. Mineraljägama letar ju i stort sett Mineraljakten för funktion i detta sammanhang? gratis. De ”kostar” bara ett par miljoner per år vilket Skapar den ett positivt och gynnsamt klimat för exempelvis kan jämföras med de närmare 200 miljo­ bolagen att exploatera malm och gå hårt fram i ner kronor som läggs ner på prospektering i Sverige naturen? Eller är den en verksamhet som för den per år. Nu går det dock inte riktigt att jämföra på enskilde mineraljägaren innebär både en möjlig­ detta sätt, bland annat måste det till en omfattande het till att bidra till vår nationalekonomi och till prospektering med dyrbar borrning innan ett fynd fina naturupplevelser? blir till gruva. Den typiske mineraljägaren är 50-60 år och Man kan fråga sig om vi verkligen vill ha den man. Få kvinnor och ungdomar har engagerat sig. brytning som ett eventuellt fynd kan leda till. Gruvor Antalet insända prover har minskat något de och tillhörande industrier innebär ofta stora ingrepp senaste åren från en topp kring 8 000. En förkla-

39 ring till denna minskning kan vara att mineral­ dant som en geolog ser är ett fynd. Så skicka in vad jägarna har blivit kunnigare och sållar mer bland underligt du än hittar uppmanar Mineraljaktens sina fynd - en utveckling som inte är odelat positiv. geologer. Det kan vara av intresse. Men glöm för Risken finns att mineraljägarna kanske missar så­ allt i världen inte var du har gjort fyndet!

NÅGOM 6 K ELLEK 6BX\/E£ t u t e e rr ets BRUNN.. . b l o c k

? MORÄN

BERGGRUND MALMKROPP

Principen for blockletning:

I Skandinavien är den vanligaste jordarten morän. mer har det malts sönder och desto glesare ligger Den har bildats under istiden, när inlandsisen gled större block med gemensamt ursprung. fram överlandet, huvudsakligen från fjällkedjan ner När inlandsisen glidit fram över en malm har mot haven i öster och väster. Moränen består av mer den också rivit med sig malmblock, som återfinns eller mindre krossat och nermalet material som isen i moränen, ju längre bort desto närmare markytan. skrapat med sig från berggrunden och sedan lämnat Vid varje utgrävning för diken, husgrunder, brun­ kvar när den smälte. De flesta och största blocken har nar, vägar och liknande friläggs jorden och nya därvid hamnat i närheten av sina ursprungsorter malmblock kan hittas. Även markberedda kalhyg­ (normalt upp till ett par men i några fall 100 kilome­ gen kan vara en bra fyndplats. ter bort!). Ju längre materialet transporterats desto

40 En sten för varje landskap Varje landskap i Sverige har fått sin landskaps­ sten, utvald med tanke på dess betydelse för landska­ I Västerbotten har vi sedan länge haft Kung Karls pet, historiskt, ekonomiskt, kulturellt och veten­ spira som landskapsblomma och för ett par år sedan skapligt. Den skall vara typisk för sitt landskaps fick vi landskapsdjuret storspoven. I höst har Sveri­ berggrund och det skall vara möjligt för var och en att ges Geologiska Undersökning utsettkopparkismalm plocka och bryta den. Dessutom skall lanskapsste- till Västerbottens landskapssten. nen vara vacker och skilja sig från andra landskaps Valet av kopparkismalm till landskapssten moti­ stenar och det skall gå att sälja den som souvenir. veras bland annat med gruvdriftens stora betydelse Alla dessa aspekter går nu inte att förena i en sten i Västerbotten. Kopparkis, som förutom koppar även men det är i varje fall de utgångspunkter man haft i innehåller järn och svavel, bryts i stora mängder i arbetet. Skelleftefältet. Boliden Mineral AB har i en prognos Länet Västerbotten består av tre landskap, för 1989 beräknat att producera 9 500 ton koppar ur Västerbotten, Lappland och Ångermanland. Lapp­ 1,8 miljoner ton malm. lands landskapssten blev apatitjärnmalm med tanke Kopparkis har en mässinggul glans med anstryk­ på att landskapet tillhör ett av landets större järn- ning av grönt. Den liknar svavelkis och malmen malmsdistrikt. I Ångermanland däremot blev den innehåller också ibland svavelkis. Men i regel är kop- rödaktiga så kallade Nordingrågraniten landskaps­ parkisen något mörkare i färgen och mjukare i kon­ sten, inte på grund av att den används till något sistensen. Det går till exempel lätt att rispa med en speciellt utan för att den är framträdande på Höga kniv i stenen. kusten och vacker att se på.

Från vänster Nordingrågranit (Ångermanland), kopparkismalm (Västerbotten) och järnmalm (Lappland). Foto: Stellan Wengelin/Västerbottens museum.

41 Glaciär, Måskenåive. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten. Isens spär i Lars Beckman

Varma och kalla perioder avlöser ständigt varandra flera årtionden eller århundraden, har iskristallerna på jorden. Periodernas längd varierar från timmar, blivit så stora och trängt ut det mesta av den luft som dagar och år till geologiska perioder på flera miljoner fanns i den porösa snön attglaciäris har bildats. år. Särskilt kraftiga klimatförsämringar tycks ha Glaciärisen hopas till glaciärer som, när ismassan drabbat jordklotet med 100-300 miljoner års mellan­ blivit tillräckligt mäktig, kan börja röra sig nedför rum. Då bildades väldiga ismassor, landisar, även sluttningen. I glaciärens överkant bildas ständigt ny utanför polartrakterna. is och i glaciärens nederkant smälter isen. Om isbild­ Nu befinner vi oss i den senaste av dessa köldpe­ ningen är större än avsmältningen kan istäcken rioder, kvartärtiden. Men även under de tre miljoner breda u t över stora områden och bli landtäckande - år som kvartärtiden har varat har temperturen växlat då har inlandsisar bildats. kraftigt. Under de kallare perioderna, istiderna, har De glaciärer som finns i västerbottensfjällen är stora områden varit täckta av landisar. Under de relativt små men så har det inte alltid varit. Efter varmare perioderna har landisama smält helt eller senaste istiden fram till värmetiden for 6 000 år delvis. Nu befinner vi oss i en mellanistid, men även sedan försvann i det närmaste all is. Sedan har isen under denna varierar klimatet en hel del. Varmast växt till sig och smält allt efter hur klimatet har var det för 6 000-4 000 år sedan, då årsmedeltempe- förändrats. Till exempel under den så kalladelilla raturen var cirka två grader högre än nu. istiden från 1600-talet till senaste sekelskiftet, var Hur många istider och värmetider som funnits det kallt och glaciärema i Västerbotten var större än under kvartärtiden vet vi inte med säkerhet. Under vad de är idag. 1960-talet hade man fastställt ett tiotal istider på Västerbottens glaciärer har minskat under 1900- norra Island. Under senare år har man genom prov­ talet, särskilt Tärnaglaciären. Det kan vi se på gamla tagning i Atlanten funnit bevis for minst ett tjugotal fotografier. Minskningen avstannade något efter 1945 istider. Under istiderna täckte inlandsisar de norra men om avsmältningen håller i sig så har Västerbot­ delarna av Amerika, Europa och vissa områden i ten knappast några glaciärer om 200-300 år. Asien. Även utanför dessa områden fanns flera gla- Totalt är 15 miljoner km2 (cirka 10% av landytan) ciärer i bergsområden. Men hur bildas då glaciärer? av jordens yta täckt av glaciärer. Hela 85% av denna yta upptas av Antarktis, medan Grönland står för 13,5%. I Sverige täcks landytan av 310 km2 glaciäris, medan Norge har 2 750 km2 och Island 13 000 km2 Snö blir glaciär glaciäris. För femton år sedan inventerades glaciä- rerna i Sverige och man fann då 294 stycken, de På högt belägna och kalla områden händer det att största var belägna i Sulitelma och Sarekmassiven i den snö som faller på vintern inte hinner smälta bort Norrbottens län. under sommaren. Snön blir liggande och packas till Om en global, varaktig klimatforbättring skulle firn med större iskristaller än snö. Slutligen, efter inträffa och landisarna på Grönland och Antarktis 43 Rukkebakko

L'vsphobben MjWJ V; jmc r ■ S k ra p e å lg e Skrapénjaone ■jfanjuone]

I / f Sktagetjåkke Dulkbrijuboé- M åskos.*aj

Öulkotjäkkd' iin g b e r g é t * 1SZ3,0 Rehgärde M åskostjåkke1.. Muorf^jåkke. lövnebakte y !-Ä- ii

N .Sylertoppef),., | ViterjBiälsfugaif ‘öt It mattek Bf^rnberget ^£^r?a Storfjället Sjkjl-Olsaxeln

RenvaMarstucja Vuokkonase ' 1 0 1 2 Njétebbive S Sytertoppén..

K o b å se n

Murtserfjékke

Murtsernjikdjes" tnvektai :ittelhobben Gur^tfåH^.

Stabre

S Q T L tp E N t; Vlaisoriiden Aflirrtaergcirt' fStorirfyren \ \ r a H e m a v a r r " Öro,

Murlsértoppen ;4G2$3\ Vaffentjåkke toppen

44 helt smälte bort, skulle havsytan stiga med cirka 65 Varför istider? meter! Detta skulle i sin tur medföra att de flesta av jordens befolkningscentra dränktes. Till exempel i Vi vet egentligen inte varför klimatet på jorden förän­ Sverige ligger ju som bekant de flesta större städerna dras och vi får istider. Men det finns flera tänkbara nära eller i kustområdet. orsaker. En är att den solstrålning som når jordytan varierar, beroende antingen på en förändring i solens utstrålning eller i avståndet solen - jorden. Det senare kan till exempel vara en förändring i jordens Den senaste istiden rörelsebana kring solen. Klimatvariationerna kan också tänkas bero på För minst 80 000 år sedan inleddes den senaste stora förändringar på och omkring jorden, till exempel i istiden och isen bredde ut sig över hela norra Skan­ atmosfären eller av ismassorna och havsströmmar­ dinavien. Men klimatet varierade även under isti­ na. Atmosfärens sammansättning, till exempel inne­ den. För cirka 55 000 år sedan var isen i stort sett håll av ozon, vattenånga, koldioxid, vulkaniskt och bortsmält och 10 000 år senare kom den tillbaka. kosmiskt stoft, kan påverka inte bara genomsläpp- Därefter följde en period med mindre växlingar mellan ligheten av inkommande strålning, utan i ännu högre varmare och kallare klimat. Den allra senaste ispe­ grad utstrålningen. Stora ismassor vid polområden rioden påbörjades för cirka 25 000 år sedan och nådde ger kalla fallvindar genom högtrycket över ismassan. sitt maximum för 18 000-20 000 år sedan. Därigenom blir klimatet utanför iskalotten kallt och Genom studiet av landhöjningen har man beräk­ blåsigt. nat att inlandsisen var cirka tre kilometer tjock i våra Bara en mindre temperatursänkningkrävs för att trakter! Eftersom tre kilometer is motsvarar cirka en isarna skall börja breda ut sig igen. För Sveriges del kilometer granit är det ganska lätt att förstå att räcker det med en halv grads sänkning av årsmedel- landisen genom sin tyngd pressade ner jordskorpan temperaturen för att ändra utvecklingen. En sänk­ ordentligt. ning med fem grader anses tillräcklig för att en ny I västerbottensfjällens högsta delar började stor istid skall kunna utvecklas. nedisningen först i Norra Storfjället och Ammarfjäl- let. Små glaciärer ökade i storlek och övergick i dalglaciärer, vilka i sin tur sammanväxte och bildade istäcken. Spåren efter isen Inlandsisen har satt ordentliga spår i landskapet, dels genom sin skulptering av berggrunden och dels När inlandsisen bredde ut sig släpade den med sig genom utformningen av jordtäcket. äldre lösa avlagringar som frös fast i isens botten. Frostsprängt berg fördes samtidigt bort. I högre belägna områden bildades genom isens nötningnischer, en i fast berg inskuren större skål­ form med en brant bakre vägg och en relativt plan botten. Huvuddelen av nischema är orienterade mot norr och öster, vilket beror på att snöanhopningen blir störst i skuggiga lägen. I Västerbotten finns sådana nischer framför allt i Norra Storfjället, Ammarfjället, Marsfjällen och Fjällfjällen. 1 Västerbottensfjällen har vi glaciärer inom två områden: Norra Storfjället med sju glaciärer och Ammarfjället med en glaciär. Genom glaciärers erosion i dalgångar bildastråg- Kartan visar glaciärerna inom Norra Storfjällsområdet. dalar eller U-dalar. Trågdalar ärbäckenformade och

45 Syterskalets U-dal. Foto: Ruben Jonsson.

U-dalarna jämndjupa och U-formade. Den i sär­ former man förknippade med inlandsisens erosion. klass vackrast utformade U-dalen i Västerbotten är Dessa hällar är trots sitt namn bara runda på stötsi- belägen i Norra Storfjället och kallas Syterskalet. dan, den sida som isen kom ifrån. Från den andra Storvindelns dalgång är också ett exempel på en U- sidan, läsidan, ”rev” isen med sig klippstycken. Denna dal. I Norge motsvaras U-dalama ofta avfjordarna. sida är därför brant och skrovlig. Det infrusna materialet, bland annat sand, sten Rundhällar och isräfflor ser man bäst vid kusten och block, bildade tillsammans med isens tyngd ett där det i regel inte inte finns något täckande jordla­ enormt och grovt sandpapper, med en otrolig slipver­ ger. För den som vill ge sig ut och studera isräfflor kan på underlaget. Stora ytor medkalt berg blottlä­ finns det en lämplig karta, upprättad av Sveriges des, speciellt i kust- och fjällområdena och berg Geologiska Undersökning för Västerbottens södra avrundades till mjukt formade kullar. kustområde, där bland annat isräffloma finns med. Isräfflor bildades på det kala berget då fastfrusna Intressant är att det på flera ställen finns isräfflor stenar och block repade berghällarnas ytor. med olika riktningar och ålder. Det vittnar om flera Rundhällar var troligtvis de första berggrunds- istider med isar som rört sig i olika riktningar. 46 Rundhäll vid Grundskatan, Lövånger. Foto: Noel Broadbent. 47 berg och resterande 90% har ett moräntäcke, som överlagras av olika sediment, till exempel lera, sand, grus och to rv . Under den nivå som havet nådde som högst, den så kallade högsta kustlinjen, är sedimen­ ten vanligt förekommande. Moränens mäktighet varierar från några decimeter upp till 20-30 meter. Moränen brukar kallas rikblockig, då det före­ kommer gott om stenblock på ytan med ett par meters mellanrum. Mednormalblockig morän me­ nar man att blocken ligger glesare, cirka tio meter mellan varandra i medeltal. Även mycket stora stenblock bröts sönder av isen och fördes infrusna med i den. När isen kalvade, (sprack sönder), i havet kunde isberg med stenblock driva iväg och långsamt smälta. Blocken sjönk då till havsbottnen. Stora stenblock, så kallade flyttblock, som man kan finna på rullstensåsar och leråkrar är sådana block som dumpats från flytande isberg. På Sävaråsen mellan Sävar-Bullmark finns flera exem­ pel på flyttblock och i Västerbotten finns for övrigt Sveriges största flyttblock. Detta flyttblock är beläget cirka fem kilometer uppströms Botsmark på syd­ västra sidan om Sävarån. Skärning i morän efter vägen mellan Botsmark och Vindeln. Om man kommer från Umeå tar man väg 364 till Foto: Bo Sundin/Västerbottens museum. Botsmark. Just före bron över Sävarån i Botsmark tar man av vid skylt ”skjutbana” och följer skogsbil- vägen längs Sävaråns södra strand. Efter cirka fem kilometer ser man det enorma blocket och flera andra, större block på vänstra sidan om vägen. Här hittar Isen lämnar sin last man också grottor och stora spännande sprickor i blocken. Det från berggrunden lösbrutna och krossade mate­ Blocket ”upptäcktes” av Mauno Lassila, högskole­ rialet som landisen förde med sig var av alla storle­ lektor vid Umeå universitet, i böijan av 1970-talet. kar, från jättestora stenblock på tiotals meter ner till Med upptäckte menas att han troligen var först att småpartiklar av lera. Ju längre materialet transpor­ observera att detta block verkligen var ett löst sten­ terades av isen, desto mer nermalt och sönderkrossat block - av jätteformat - transporterat av isen. Under blev det. Det material som avlagrades från isen sommaren 1988 skyddade länsstyrelsen flyttblocket kallas morän. Det som avsattes under isen bildar en genom att förklara det som naturminne. Detta blev kompakt bottenmorän (pinnmo). Det material som samtidigt det första geologiska naturminnet i Väst­ genom isens rörelse fördes högre upp i ismassan, erbottens län. ibland ända upp på ytan, bildar en lucker morän,yt- Blocket, som nu är ”döpt” tillBotsmarksblocket, morän. består av ådergnejs och har en höjd av cirka 15 meter Moränen är den i särklass vanligaste jordarten i och är 30—35 meter långt och brett. Vikten har upp- Sverige. Ungefär 10% av landets yta består av kalt Forts. på sidan 54. 48 Botsmarksblocket, ett jätteflyttblock som är störst i Sverige! Längst upp tittar "upptäckaren" Mauno Lassila fram. Foto: Bo Sundin/ Västerbottens museum. 49 [m eriQ

Kväcken

klid eri^S

retoip

Tall ide Utdrag ur den nya berggrundskartan. Kartblad Fredrika. Skala 1:50 000.

som är på jakt efter vissa mineral eller bergarter är Geologiska en bra geologisk karta oumbärlig. Daniel Pettersson Det finns en mängd olika slags geologiska kartor, över berggrunden och jordlagren, över de magneti­ ska och elektriska egenskaperna hos berggrunden och över vatten- eller torvtillgångarna och åkerjor­ Geologiska kartor kan man använda till mycket. dens fosfathalt. Det finns kartor for i det närmaste En del väljer att sätta upp dem på väggen, då de är allt. mycket färggranna. Andra låter dem bli en vägvi­ Kartorna görs av Sveriges Geologiska Undersök­ sare till geologiskt intressanta platser. För den ning, SGU, som är ett statligt verk grundat 1858 och

50 med huvudkontor i Uppsala. Tidigare hade SGU ett karta” och ett andrablad främst avsett for malmpros- kontor i Malå, Västerbotten men sedan 1982 tillhör pektering. I blad nummer två markeras högsta kontoret Sveriges Geologiska AB (SGAB). Den del av kustlinjen, drumliner och isräfflor med deras rikt­ den statliga prospekteringen som tidigare bedrevs av ningar och jordlagerföljden på djupet på de ställen SGU utförs nu av SGAB. där man har gjort grävningar. SGU:s viktigaste uppgift är att framställa geolo­ De kvartärgeologiska översiktskartorna, även de giskt planerings- och beslutsunderlag, till exempel som redan har kommit ut, ska i ett litet häfte komp­ kartor. Arbetet med kartorna är en uppgift som letteras med en förklarande text och kortfattad be­ verket knappast någon gång blir färdigt med. Dels skrivning av området. De som är intresserade av finns det oerhört mycket att kartlägga, Sverige är något speciellt, till exempel skogsfolk och de som stort, och dels förändras behoven av kartor. Dess­ sysslar med gruvprospektering, ska på så sätt få utom utvecklas tekniken för att göra kartor mer och hjälp att tolka det som är markerat i kartan. Även för mer. naturvården utgör jordartskartoma ett underlag för I Västerbotten håller SGU nu på med att fram­ naturvärdesbedömningar. Under 1990 börjar dessa ställa nya kartor över jordarterna och berggrunden. förklaringar att ges ut.

Ny jordartskarta Ny berggrundskarta

Den första jordartskartan över länet kom ut 1943 och Berggrundskartan som nu finns för Västerbotten, var i skala 1:300 000. Kartan täckte länet från kusten länskartan i skala 1:400 000, kom ut 1955 och åtföljs och fram till odlingsgränsen i väster. Den är numera av en beskrivning. Som beslutsunderlag för bland föråldrad och sedan några år håller SGU därför annat prospektering är denna karta i många fall på med att framställa nya jordartskartor, de så otillräcklig. Kartläggningen har bedrivits utan till­ kallade kvartärgeologiska översiktskartorna i skala gång till de topografiska kartor och flyggeofysiska 1:100 000 med den topografiska kartan som grund. mätningar som finns i dag. Kartorna ska enligt planerna täcka länet förutom Därför håller SGU nu på med att framställa så fjällområdet och en del kartblad kommer dessutom kallade baskartor för prospektering i skala 1:50 000 att ta med delar utanför länsgränsen. Sju kartblad som i första hand är avsedda för mineralpros- har redan kommit u t och fram till omkring 1997, då pektering men är utformade så att de även kan arbetet beräknas vara klart, ska ytterligare cirka tio användas av andra som är intresserade av berg- kartblad tryckas. grundsgeologisk information. De kvartärgeologiska översiktskartorna blir allt­ Baskartoma kommer att täcka de områden i så detaljrikare än de gamla länskartorna. Dessutom Västerbotten, drygt hälften av länet och i huvudsak har man nu tillgång till modema karteringsmetoder. dess östra del, som är intressant för prospektörer. Mycket arbete har lagts ner på att undersöka morän, Arbetet med baskartorna startade 1983 och hit­ särskilt områden utanför de sedan tidigare ganska tills har kartblad för fyra områden getts ut: Umeå, väl kända dalstråken. Även till exempel svallgrus och Vindeln, Fredrika och Bjöma. Närmast i tur står moränformer som drumliner har undersökts nog­ Vännäs 1990, Åsele 1991, Skellefteå 1992 och samma grant vad gäller riktning, utseende med mera. åräven Junsele (täcker en del i Västemorrlandslän). Varje kartblad ges ut i två versioner. En ”grund­ Varje område indelas i fyra kartblad.

51 Ö vriga kartor i V ästerbotten de kan vara intressanta att undersöka närmare. Den provisoriska kartan har en mängd fråge­ Det finns som sagt en mängd olika slags geologiska tecken och de kan bara lösas genom att man ger sig kartor. Över Västerbotten finns, förutom de nämnda ut och undersöker marken. Det brukar vara ett ganska äldre jordarts- och berggrundskartoma och de nyare ensamt arbete för en geolog. Denne åker längs vägar­ varianterna som håller på att framställas, följande na och stannar var 100-200:e meter, undersöker mar­ kartor: ken och antecknar materialsammansättningen i Flygmagnetiska kartor och listor på mätningsdata, moränen. Är moränen hårt packad, grusig eller fin- från större delen av Västerbotten. komig, finns det många block på marken och hur ser Flygelektromagnetiska kartor och listor på mätnings­ de i så fall ut? För de som undrar vad det är geologen data, från större delen av Västerbotten. sysslar med så finns information med i bilen. Flygradiometriska kartor och listor på mätnings­ Att åka runt på detta sätt längs vägarna tar data, från större delen av Västerbotten. omkring tolv veckor per kartblad för en person. Ibland Kartor utifrån tyngdkraftsmätningar, från delar av ger sig geologerna även ut i terrängen mellan vägar­ Västerbotten. Nya kartblad håller på att framställas. na men det är i mycket en kostnadsfråga. Om det är Kartor över tungmetaller i morän och tungmetaller i nödvändigt gör man det. bäcktorv, från delar av Västerbotten. Nya kartblad Väl hemma igen, på SGU i Uppsala, görs en ny, i håller på att framställas. det närmaste slutgiltig karta. Det som återstår är Den som vill skaffa en karta kan göra det genom bland annat grävningar på utvalda platser för att en bokhandel, ringa Liber distribution tfn 08-7399660 bestämma lagerföljden i jorden. Det görs sommaren eller vända sig direkt till SGU i Uppsala tfn 018- därpå. Från den inledande flygfototolkningen till det 179000. SGU har även en kartkatalog som kan rekvi­ färdigtryckta kartbladet tar det cirka två år. reras utan kostnad. Att framställa de nya berggrundskartoma, bas­ kartorna för prospektering, tar cirka tre år för de fyra kartbladen i ett område. Arbetet kan grovt uppdelas i två delar; en geologisk del där geologen tar fram uppgifter om berggrunden och en geofysisk del där Hur görs en karta? geofysikern undersöker berggrundens geofysiska egenskaper. Vid arbetet med jordartskartan, den så kallade kvar­ I praktiken går arbetet till så att geologen under­ tärgeologiska översiktskartan, utgår geologerna från söker hällar och fastställer bergart, struktur, grad av flygbilder som Lantmäteriet har tagit tidigare (de omvandling och magnetiserbarhet. I vissa fall tas har ansvar för flygfotografering för kartändamål). också bergartsprover, stuffer, för närmare analys. Det som är intressant är flygbilder tagna i svartvitt Till dessa de direkta undersökningarna av berget från 4,6 kilometers höjd och i infrarött från 9,2 där det kommer i dagen fogas resultatet av geofysi­ kilometers höjd. Det är fråga om stereofotografi ska mätningar. Flygmätningar av berggrundens vilket i princip innebär att marken fotograferas från magnetiska egenskaper, elektriska ledningsförmåga två olika håll. En geologkan få ut mycket information och radioaktiva strålning har i Västerbotten bland från dessa bilder och uppgifterna förs in på en första, annat gjorts tidigare vid prospekteringar och resul­ provisorisk karta. Finns det till exempel rikligt med taten av dem kan man använda sig av. Även tyngd­ hällar tyder det på att jordtäcket är tunt. Hällmark kraftsmätningar, från marken, har tidigare gjorts på och svallgrus med mera markeras och även grustag, flera platser. Utifrån flygmätningama kompletterar

52 geofysikern dessa med mätningar från markytan. uppbyggd under även tjocka jordlager. N ågr a gräv­ Han kompletterar även tyngdkraftsmätningama i ningar eller borrningar behöver inte göras. de områden där sådana inte har gjorts. Den geologiska och geofysiska informationen Med hjälp av den geologiska informationen och sammanställs slutligen till en färdig kartbild som resultatet av de geofysiska mätningarna kan geolo­ visar hur berggrunden ser ut. gen och geofysikern sluta sig till hur berggrunden är

Undersökning av morän i samband med den nya jordartskartan. Från vänster: Anders Eklund, Martin Sundh och Björn Wiberg. Foto: Jan-Olov Svedlund.

53 Drumlinslandskap från Ytterbodafjärden norr om Umeå. Foto: Pål-Nils Nilsson.

Forts, från sidan 48. kord (ännu!) gällande flyttblock, men det tidigare Ta nu med alla ni känner och åk till Botsmark största urbergsblocket som rapporterats i litteratu­ och titta, njut och förundras över naturens under. ren finns i Alberta, Canada, och uppges väga 18 150 Ni kommer inte att ångra er! Tänk då också på att ton. Ett nästan lika stort block (cirka 18 000 ton) det inte var länge sedan som man ansåg att flytt­ finns i Ovanåker i Hälsingland. Botsmarksblocket block var ”jättekast”, det vill säga att jättar kastade kan tills vidare betraktas som störst i världen och stora block for att de stördes av oljud från människor, borde då tas med i Guinness Book of Records. till exempel klangen från kyrkklockor. 54 Moränens landformer - drumliner

Moräntäcket ansluter sig vanligtvis nära till den underliggande berggrunden men ibland kan morä­ nen bilda speciella former. Ett exempel är de så kalladedrumlinerna (från keltiskan, betyder avlång kulle) som med sina strömlinjeformade ryggar visar den rörelseriktning isen hade. Dessa långsträckta ryggar brukar uppträda i svärmar och når normalt en längd av cirka en kilometer. Bredden är 100—300 meter och höjden 10-30 meter. Drumlinerna har ofta en bergkäma och moränmaterialet består av botten­ morän. Även bergdrumliner förekommer och de be­ står, som nam net anger, nästan helt av berg. Längs västerbottenskusten förekommer drumli­ ner rikligt i svärmar. Till exempel i Skeppsviks- skärgården (cirka tio kilometer söder om Sävar) med Ytterbodafjärden, på Järnäshalvön i Nordmalings kommun och längs Lövångerskusten (från Lövånger till Bureå) i Skellefteå kommun. De flesta av dessa drumliner har en kärna av berg på stötsidan och bakom bergkärnan har isen avsatt en lång svans av morän. Flera byar i Västerbotten, så kallade lidbyar, har byggts på stora drumliner. Läget är gynnsamt eftersom man får en sydsluttning och byn ligger högt vilket minskar risken för frost.

Ä ndm oräner

Vid glaciäremas kanter samlas moränmaterial som smält fram ur isen. Då moränmaterial smälter fram och/eller skjuts ihop till en markerad rygg framför glaciärfronten bildas en ändmorän. Även en eller flera sidomoräner kan förekomma, men de ligger inte transversellt, det vill säga vinkelrätt mot isens rörel­ seriktning, utan snarare longitudinellt. Men var en ändmorän slutar och en sidomorän böijar kan man inte exakt avgöra. Generellt är det ju samma morän­ form. I närheten av fjällområdenas nutida glaciärer förekommer änd- och sidomoräner, särskilt då i Norra Storfjällsområdet i vårt län. Andra transversella moränformer är de Geer- Rogenmorän i Tämasjön Foto: Pål-Nils Nilsson. 55 Landskap norr om Malå med dödismorän. Foto: Mauno Lassila.

moränerna, som uppkallats efter den svenske geolo­ våra kustområden. gen Gerard de Geer (1858-1943), som var professor Ett annat bättre namn på de Geermoräner är vid Stockholms högskola. Dessa moränformer är kalvningsmoräner, eftersom de bildats i samband vanligtvis två-tre meter höga och några hundratal med isens kalvning i djupt vatten. De förekommer meter långa. I Västerbottens kustområde under därför endast under högsta kustlinjen och består av högsta kustlinjen förekommer flera områden med bottenmorän och nedrasad blockrik ytmorän. For­ de Geermoräner, bland annat öster om Innertavle merna har också utsatts for svallning, bearbetning (10 km öster om Umeå) till Skeppsviksskärgården, av havsvågor, vilket flackat ut deras utseende. öster om sträckan Sävar-Bullmark till Bygdeå, Rogenmorän är en annan transversell morän typ. nordväst om Lövånger och omkring Kinnbäcks- Den har fått sitt namn efter Rogenområdet i Härjeda­ fjärden (nära gränsen mot Norrbottens län). De len. Rogenmoränen utmärks av kraftiga moränryg­ Geermoräner på drumliner förekommer också längs gar med höjder från 5 meter till 40 meter och normalt ' v f j l 1 1 iSSl

Rullstensås från Degervattnet, Skellefteå kommun. Foto: Anders Damberg, SGU. 57 Dödisgrop vid Djupbäck, 5 kilometer sydost Rödåsel, Umeå kommun. Notera den vattenyta som finns i gropens ytterkanter. Foto: Bo Sundin/Västerbottens museum. 58 är de ett hundratal meter breda och flera hundra Det tryck som uppstod på grund av isens mäktig­ meter långa. Ryggarna löper parallellt med varandra het gjorde det möjligt for isälvarna att transportera och är ofta tvärställda i den senaste isrörelserikt­ stora mängder moränmassor. Under transporten ningen. I länet förekommer de i terrängens lägre krossades och rundades materialet till sten, grus, delar. Exempel på vackra rogenmoränområden är sand och finare material. Slutligen sedimenterade norra och södra delen av Tämasjön i fjällområdet det transporterade materialet vid isälvens mynning samt Tallträskområdet cirka 25 kilometer väster om i öppet vatten. Burträsk. Det grövre materialet kom efterhand att hopas till deltan eller kullar vid iskanten, medan det finare sedimenterade längre bort. Efterhand som iskanten drog sig tillbaka, byggdes utdragna ryggar,rull- Andra moränformer stensåsar, upp. Åsama är ofta ett tiotal meter höga och miltals långa. Slutligen kan nämnas de i norra delarna av länet Dygns- och årstidsvariationer i isens avsmältning vanligt förekommande sprickfyllnadsmoränerna. orsakade stora och snabba växlingar i isälvamas Dessa kan vid en första kontakt uppfattas som de vattenmängd, strömningshastighet och transport- Geermoräner, men vid en närmare granskning fin­ formåga. Karaktäristiskt for isälvsmaterial är det ner man att de både har longitudinella och transver- rundade, sorterade och skiktade utseendet. Grova sella riktningar. Ibland kan de vara bågböjda och skikt med större stenar och block innebär att ström- diagonalt riktade. Ytmorän dominerar, men även ningshastigheten varit hög. vattensorterat material kan ingå. Ryggarna har Rullstensåsar förekommer i stort sett i hela länet. avsatts genom att moränmaterial och ibland vatten- De följer de stora älvdalarna med undantag av Bys- transporterad sten, grus och sand har rasat ned i keälvens-, övre Skellefteälvens-, Ångermanälvens ytliga sprickor i inlandsisen. När isen smält återstår dalgånger och delar av Vindelälven, som helt saknar långa ryggar. åsar eller har dolda sådana. Några fina exempel skall Det finns en grupp av moräner som har avsatts i dock nämnas: ett läge då inlandsisen inte hade någon rörelse. De sammanfattas under namnetdödismorän. Områden Sävaråsen.Sväng av E4:an in i Sävar och kör med denna moräntyp uppvisar kullar och ryggar mot nordväst till Bullmark. Efter denna sträcka med hög blockhalt samt vattenfyllda tjärnar. passerar man ett större grustag. Från Bullmark till I länet finns områden med dödismorän på många Gravmark löper vägen på rullstensåsen. platser, särskilt söder och sydväst om Storvindeln i Sorsele kommun, nordväst och väster om sjön Stor- Åmanstråket. Kör från Vindeln mot Strycksele, uman samt i Vilhelmina kommun mellan norra de­ vik av vid skylt Skatan till Åmträsket. Stanna på larna av sjöarna Malgomaj och Vojmsjön. Åmträskets östra sida och gå ner till badstranden. Från badstranden kan den mycket vackra rull­ stensåsen iakttas. Gå upp på den och följ stigen mot norr, titta på branterna mot vattnet. Åskullar och svackor avlöser varandra. Isälvarna lämnar sina spår Drängsmarksåsen.Kör E4 norrut från Skellef­ Smältvattnet från i sen förde med sig moränmaterial. teå mot Ostvik. Sväng vänster mot Drängsmark och När smältvattnet samlades till större mängder vidare mot Lillkågeträsk. Sväng vänster vid nord­ bildadesisälvar. västra delen av sjön Lillkågeträsket. Följ skogsbilvä- 59 Så här kan det ha sett ut när isen smälte undan. Stora delar av Sverige stod under vatten upp till den gräns som kallas högsta kustlinjen. Det som på bilden ligger under vatten, är idag landområde. Illustration: Karin Feltzin.

flyttblock isälvsport

smältvatten

■ ■ H l drumlins rullstensås

* bottenmorän

60 gen och förundras över den enorma höjdskillnaden mellan kullar och gropar.

I fjällen förekommer en annan typ av åsar relativt allmänt, framför allti sluttningarna. Dessa så kallade slukåsar, består ofta av ett dåligt sorterat material, är några meter höga och av obetydlig längd, samti­ digt som de har ett slingrande förlopp. Även i skogs­ landet fmns slukåsar på större bergssluttningar. I anslutning till rullsten såsar förekommerdödis- gropar och åsgravar. Dessa har bildats genom att stora isblock legat kvar i ett jordtäcke och då de efter hand smält bort, har den ovanliggande jorden störtat in och trattformiga eller gravformiga gropar bildats. Deltabildningar skedde även på land närmast utanför iskanten i form av dalfyllnader. Denna typ av delta ovanför högsta kustlinjen brukar med ett is­ ländskt ord kallassandur och finns på flera platser i Västerbotten. Deltabildningarna är i allmänhet små med undantag for Sorsele-sandurn, belägen vid Laisälvens utlopp i Vindelälven norr om Sorsele, som upptar en yta av flera tiotal kvadratkilometer. v Strax norr om Laisälvens utlopp i Nedre Gauts- träsket finns ett mycket vackert åsnät, Nyäng- backen. Detta åsnät, som består av ett flertal ryggar •• •.%.*.■,••• * »* i växlande riktningar och gropar med nivåskillnader ieer-rriorän på upp till 35 meter, når en areal av cirka fyra km2. Detta är troligtvis det största av alla åsnät i vårt län. Deltan kunde också bildas vid högsta kustlinjen, så kalladeHK-deltan. Mauno Lassila, Umeå univer­ sitet, har kartlagt ett fyrtiotal HK-deltan i länet. Bland demAngsjöheden, ett cirka fyra kilometer långt och 1,5—2 kilometer brett HK-delta med en nästan plan överyta som ligger drygt tio kilometer väster om Bjurholm efter väg 92. Vägen går rakt över deltat. Ett annat mäktigt, cirka fyra gånger fyra kilome­ ter stort HK-delta ligger cirka 25 kilometer nordväst om Burträsk i Bureälvens dalgång. En säregen formation är de isolerade ”moränko- nerna” som finns i Ammamäs. Bildningssättet är väl inte fullständigt klarlagt. En teori är attvattentrans- porterat moränmaterial störtat ner i befintliga hålig- heter och sprickor i isen och efter att isen försvunnit

61 Potatisbacken i Ammarnäs med Ammarnäsdeltat i fonden. Foto: Claes Grundsten. bildat dessa fantastiska koner. En av dessa kallas isen och istäcket tunnades ut. För cirka 14 000 år ”Potatisbacken”, där mandelpotatis odlas utan frost­ sedan låg iskanten i Skåne och ungefär 4 000 år problem. Det finns ytterligare tre liknande kullar senare hade den nått Stockholmstrakten. alldeles intill Potatisbacken, som längst upp har en Umeåområdet började bli isfritt for drygt 9 500 år mycket fin utsiktsplats. Ett besök här behöver ingen sedan och 1 000 år senare var hela länet isfritt. Det ångra. är troligt att det mesta av isen smälte bort under den varma period som följde efter istiden. Detta skulle innebära att de glaciärer vi nu har i fjällområdet kommit till senare när klimatet försämrats. Isen smälter och havet stiger När inlandsisen smälte, frigjordes enorma mäng­ der vatten. Följden blev att havsytan steg drygt 100 För cirka 18 000—20 000 år sedan hade inlandsisen meter. En stabilisering kring den nutida nivån inled­ sin största utbredning och dess sydligaste delar låg des för cirka 6 000 år sedan. nere i Nordtyskland. När det blev varmare smälte Forts, på sidan 64. 62 "Wattuminskning" Förr i tiden måste man ha märkt hur landet ner som deltog i debatten var förutom de ovan höjdes. Havsvikar blev grundare och nytt land nämnda Swedenborg, Celsius och Linné. Hjärne bildades. antog att utloppen till världshaven vidgades och Några allvarliga försök att mäta upp landhöj­ därigenom sänktes vattennivån i Östersjön. Swe­ ningens storlek gjordes inte förrän omkring år denborg däremot ansåg att jordklotets rotations­ 1700. Den äldsta uppgiften härrör från 1694, då hastighet ökade, varigenom vattnet pressades ner Urban Hjärne, en känd naturalhistoriker, sände mot ekvatorsområdena. Celsius talade om en all­ ut ett frågeformulär om ”wattuminskningen”, som män vattuminskning. En liknande teori hade man sade då. Det första vattenståndsmärket som Linné, som ansåg att vi befann oss i slutet av en höggs in i en klippa, sattes ut av A. Davidsson på syndaflod med tillbakavikande vatten. Ännu en Raholmen i Kalix år 1700. Fyra år senare högg den teori som lanserades var att jordklotet höll på att kände arkitekten Nicodemus Tessin in ettvatten- krympa. Detta gav till foljd att jordskorpan ryn­ ståndsmärke vid Stäket i Stockholm. Även i våra kades - vissa delar höjdes medan andra sänktes. trakter gjordes liknande markeringar. 1749 sat­ Här snuddade man vid det rätta förhållandet, men tes det första märket ut i Västerbotten, nämligen det skulle dröja ytterligare ett sekel innan proble­ i Ratan, av Chydenius. 1774, 1795 och 1849 gjor­ met löstes helt. des nya märken där. De tidigare nämnda vattenståndsmärkenakom Orsakerna bakom ”wattuminskningen” disku­ till användning i slutet av 1700-talet och böijan av terades flitigt i Sverige och Finland. Kända perso- nästa sekel. Genom mätningar vid olika tidpunk­ ter kunde man se att landhöjningen var störst i Bottenviken och att den avtogtill noll nere i Skåne. En skotte, Playfair, och en tysk vid namn von Buch hävdade bägge i början av 1800-talet att det inte var fråga om vattuminskning utan i stället land­ höjning. Den svenske kemisten Berzelius intog samma ståndpunkt och präglade därvid uttrycket ”den svenska vallenshöjning”. Ytterligare ett stort antal utländska och svenska forskare yttrade sig i frågan. Samtliga böljade nu vara ense om att en landhöjning förekom i Skandinavien, men inte varför detta skedde. Nya teorier blev bl.a. upp­ svallning av material på stränderna som då kom att höjas, jordbävningar m.m. Skotten Jamieson (1882) var den förste som beskrev det rätta förhål­ landet att landhöjningen var en foljd av att in­ landsisen smält bort. Därigenom lättade belast­ ningen på jordskorpan, som då böljade återta sin forna form. Fenomenet kallades ”isostasi”, d.v.s. jämvikt. 1774 års vattenståndsmärke i Ratan. Foto: S. Jonsson, 1961. Mauno Lassila (Markkontakt nr 1, 1985)

63 Strandvallar bildade av klapper­ sten vid Grundskatan, söder om Bjuröklubb. Foto: Anders Berg.

Landet höjs Högsta kustlinjen

Landhöjningen är ett ytterligare bevis, förutom is- När isen försvann låg stora delar av landet under räfflor och drumliner, for att vi har haft en istid. När vatten. Eftersom landhöjningen sedan dess varit inlandsisen smälte, lättade trycket på jordskorpan större än havsytans höjning, har de tidigare strän­ och landet höjde sig i början med cirka tio centimeter derna och havsbottnarna höjts över havets yta och per år där istäcket var som tyngst. Vi vet inte hur ligger idag uppe på torra land! Sedan istiden har den mycket det återstår av denna landhöjning till följd av svenska landarealen ökat cirka 50%. istiden. Några forskare anser att det återstår ett par Den högsta nivå som havets yta nått efter den hundra meter, andra anser att denna landhöjning senaste istiden kallashögsta kustlinjen (HK) Isens upphörde for flera tusen år sedan och att den nutida avsmältningshastighet varierade i olika delar av landhöjningen har andra orsaker. Hursomhelst, den Västerbotten och även landhöjningen. Det gör att nntidalandhöjningen, eller strandförskjutningen som högsta kustlinjen ligger på olika nivåer. Vid Vännäs det också heter om man ser till volymändringen i når den cirka 270 meter över havet och faller sedan världshaven, är i kustområdet från Bjuröklubb och till cirka 230 meter över havet i Lyckseletrakten. I mot norrbottensgränsen cirka 0,9 cm/år (högst i lan­ landet i övrigt ligger, av samma orsaker, högsta det). I ljällområdet är den 0,4-0,5 cm/år och i Skåne kustlinjen på olika nivåer. har den övergått till enlandsänkningl I områdena under högsta kustlinjen är moränen 64 antingen helt bortsvallad eller omlagrad i ytan. forna havet kallas för kalottberg. De har inte utsatts Klapperstensfalt medstrandvallar förekommer under för havsvågornas svallning och har därför sin högsta kustlinjen längs hela Västerbottenskusten. moränkalott kvar. Flera kalottberg finns i länet, Strandvallar finns också längs dalgångarna bildade till exempel Vitberget cirka fem kilometer nord­ i älvsediment, till exempel i Öreälvens dalgång ned­ väst om Hörnsjö (på gränsen mellan Nordmalings ströms E4:an till havet, i Brukshedenområdet norr och Bjurholms kommuner), Fjälltoppberget i Umeå om Rundvik i Nordmalings kommun, i svallsediment kommun (åk Umeå-Sörfors-Kassjö-Storhäggsjö) på Kåddisheden norr om Umeå och norr om Bredvik och cirka två kilometer väster om Norrlång­ i Nordmalings kommun. träsk i Skellefteå kommun finns också ett kalottberg De delar av landet som kom att ligga som öar i det (Stortallberget).

Klapperstensfält. Foto: Noel Broadbent.

65 Grottor i Västerbotten Rabbe Sjöberg

Västerbotten är med mer än 200 grottor ett av de K ustlandet grottrikaste länen i landet. Grottorna finns ut­ spridda över hela länet, från kusttrakterna upp till Lidbergsgrottorna. Naturreservat ovanför Aspeå fjällen. Förvånansvärt få grottor är emellertid by. I reservatet finns ett flertal vackert rundslipade kända från det vidsträckta skogslandet. sprickgrottor, så kallade tunnelgrottor, hela och halva Det finns många olika slags grottor. Beroende jättegrytor samt andra spår av havets och inlands­ på bildningssättet kan man säga att Västerbotten isens slipande krafter. Vandringsled. har två huvudtyper av grottor. Storrisbergsgrottorna. Naturreservat väster I urbergsområdena, det vill säga kusten och om Olofsfors bruk. Tjuv-An tes grotta är en av skogslandet, finner vi olika sprickgrottor och block­ landets största tunnelgrottor, nedstigningen i denna grottor. Dessa har bildats genom rörelser i jord­ underlättas av uppsatta stegar, men i reservatet skorpan for många miljoner år sedan eller genom finns även flera andra grottor, spännande klippfor­ de våldsamma jordbävningar som förmodligen in­ mer och fomstränder. Vandringsled och utsiktsplats. träffade i samband med inlandsisens avsmältning Krogberget vid Kvarnfors by och camping har for cirka 9 000 år sedan. Sprickgrottor under hög­ under sin markanta klint flera vida men låga grottor sta kustlinjen har sedan i många fall rundslipats som urplockats och utslipats av havet. Från bergets av klappersten under de tider grottorna låg under krön har man en vacker utsikt och på vägen fram till havsnivån. berget passerar man över ett stort, tallskogsbevuxet I fjällens till marmor omvandlade kalkstenar dynfält. finns grottor av en helt annan typ. Nederbördsvat- I Tavelsjöbergetsöstbrant finns flera av havet ten och smältvatten har här sökt sig ned i sprickor utslipade grottor som nås från vandringsleden upp i berggrunden och genom vittring utvidgat sprick­ till rastplatsen vid bergets topp. Bland de stora orna till långa underjordiska kanalsystem och nedfallna och rundslipade blocken vid bergsfoten grottgångar. Hela landskapet i ett kalkstensområ- kan man även krypa in i vindlande blockgrottor. de omformas på detta sätt till ett karstområde, Vittergrottan i Dånaberget, 7 km nordväst Bull- som kännetecknas av vita, sönderfrätta kalkmar- mark, är en stor, rymlig tunnelgrotta. På stigen upp morhällar, försvinnande och uppdykande bäckar, till grottan passerar man över mäktiga klapperstens- djupa insjunkningar i markytan med mera. fält med kraftiga strandvallar. Vandringsled från Då de flesta grottor ligger i en vacker och an­ närliggande skogsbilväg som börjar vid Bullbäcken. norlunda terräng, är de inte bara intressanta för Lobergsgrottan ligger i en genom efteristida forskningen, utan även spännande och fascineran­ jordbävningar sönderkrossad bergknalle intill det de utflyktsmål för hela familjen. I fjällen ligger en mäktiga berget Storkorpen vid Bygdsiljum. För ett hel ansamling intressanta grottor i Tärnaområ­ besök i de vindlande 100 m långa grottgångama det. krävs hjälm och en god ficklampa. Här följer en beskrivning av de intressantaste Trollkyrkan i Getmyrberget vid Vebomark. grottorna i länet. Genom en lång krypgång kommer man här in i en

66 rymlig grottsal. Grottan har förmodligen bildats strand. Grottan är troligtvis bildad genom efteristida genom att hörnet av berget brutits loss av inlands­ jordbävningar. Vandringsled från Vispsjöns bad­ isen. plats. Rastplats. Avasjögrottan,intill Avasjö by, är en spännan­ de grottlabyrint med låga krypgångar i tre våningar.

In land et

Stockholmsgata. N aturreservat sydost om Åsele. F jällen En isälvskanjon med höga lodräta slätslipade berg­ väggar. I kanjonen finns flera svårfunna, långa grot­ Björngrottan i Kyrkberget på Storvindelns norra tor mellan block och stora jättegrytor. Vandringsled. sida. Intill bergets östra stup finns ett välkänt före Vitterhuset i Östemoret söder om Åsele är en detta björnide. En trång gång leder in till en rymlig grotta bland jättelika klippblock nära Vispsjöns grottsal där björnen övervintrat. Grottans bildnings-

67 sätt oklart. Vandringsled. Bjömidegrottor finns även grotta. Gå EJ ned i den om du inte är grottvan. vid Bredträsk, Oksvattnet och nära Rivovardos På M iesekens östra platå vid Överumans södra (Ryfjällets) topp. sida ligger ett av landets bäst utvecklade karstom- Grottstigen vid Kåtavikendär Blå vägen pas­ råden medLabyrintgrottan, 2 100 m, som är en serar norska gränsen. En vandringsled förbi ett antal av landets längsta grottor. VARNING! Den låga intressanta och spännande karstgrottor samt under­ krypgången in till grottans inre delar kan lätt jordiska bäckar:Forshallarna, Jordbäcksgrottan stängas av stigande vatten. Besök därför enbart de och Korkskruvsgrottan. Har du tidigare ej besökt yttre rymliga gångarna. Besök även några av de en fjällgrotta måste du vandra denna led. Inte långt andra grottorna som till exempel Pärlgrottan i härifrån ligger Mj ölkbäcksgrottorna. Där Mjölk­ områdets norra del medan du vandrar runt och be­ bäcken i en kanjon forsar ned från Mjölkfjället finner skådar områdets alla karstsprickor, doliner, bäck­ du flera mindre karstgrottor i en vacker och familje- slut och bäckutlopp. vänlig natur. Området nås från vandringsleden från Långvandraren rekommenderas att söka sig Mjölkbäckens by eller från grottstigen vid Kåtavi­ bort till Ovre Ältsvattnet, där det kring sjön ken. Härifrån kan du även vandra upp till Mjölk- Giengeljaure, ån Gabsjukke och fjället Gusebakte fjällsglaciären. finns många intressanta karstgrottor och under­ Rödingfjällets grottområdenorr om Tängvatt- jordiska bäckar. Ett besök vidMarmorkanjo- net. Detta mycket intressanta karstområde kräver nen, en instörtad grotta med vattenfall och slipa­ en dagstur med början vid vägslutet vid Rönäs. Ut­de marmorväggar är en stor estetisk upplevelse. sikten över Okstindamas glaciärer ifrån Tängvat- Vid besök i de flesta karstgrottorna krävs nå­ tensdalen och de många grottorna gör att turen gon sorts hjälm, helst regnställ eller overall och verkligen kan rekommendras. Här från björkskogen minst dubbla ljuskällor. I övriga grottor räcker det och uppåt kan du besökaRaugrottan, Glimåkra- oftast med hjälm och ficklampa. Gå ej längre in än grottoma, Vattenfallsgrottan med flera samt se att du känner dig helt säker. Naturligtvis skall du hur den ibland mäktiga Rödingfjällsbäcken ej kan ha sällskap med dig och meddela vart du gått. besluta sig för om den skall rinna över eller under Ännu har ingen allvarlig olycka skett i svenska markytan. grottor. Sotsbäckens karstområde. Stig från broarna En gammal god regel vid grottbesök är även: över Överuman vid Strimasund.Sotsbäcksgrot- ”Tag ingenting utom fotografier, lämna ingenting tan, 1 750 m lång, är vår mest dramatiska fjäll­ utom fotspår!”

Läs mera om grottor i:

Allhems landskapsböcker: Västerbotten 1969, sid. 257-262. STF:s årsskrift 1980: Västerbotten. Sid. 189-211. Lars-Erik Åström: Grottor i Sverige. (Ingår i serien: Känn Ditt Land). STF, 1986. Rabbe Sjöberg(red.):Grottområdet vid Övre Ältsvattnet. Svenska Grottor nr. 2, Sveriges Speleolog-Förbund 1980. Leif Engh & Rabbe Sjöberg: Karst och Grottor i svenska fjällen. Svenska Grottor nr. 4, Sveriges Speleolog- Förbund. 1981.

68 Isens smältvatten eroderar

I vissa områden där mycket smältvatten från isen rann fram med hög hastighet kunde det genom ero­ sion skapa vackra former som jättegrytor och smält­ vattenrännor. Jättegrytor bildas på botten av vattendrag genom att stenar och block på grund av vattnets kraft nöter sig ner i sprickor eller håligheter i berggrunden. De under istiden bildade jättegrytorna kan ligga på olika höjder långt ifrån nutida vattendrag. Ned­ ströms Stomorrfors kraftstation kan man studera flera jättegrytor när det är lite vatten i älvfåran. Smältvattenrännor bildades då isens smältvatten rann fram i svackan mellan isen och bergsslutt­ ningen. På detta sätt fårades bergsluttningarna med serier av israndrännor eller skvalrännor som de också kallas. Dessa är mycket vanliga i Västerbot- tensfjällen och strax öster därom. Ibland kunde enorma mängder smältvatten frigö­ ras då stora issjöar tappades. I samband härmed bildadeskanjons eller kursudalar. I Västerbotten finns två fina sådana områden,Gimegulets öster om Sorsele samt Stockholmsgata på gränsen mellan Västemorrlands och Västerbottens län.

Stockholmsgata

Stockholmsgata är en cirka en och en halv kilo-meter lång urbergskanjon belägen cirka 45 kilometer syd­ ost om Åsele på gränsen mellan Västemorrlands och Västerbottens län. Området är sedan år 1974 skyd­ dat som naturreservat, vilket även omfattar den i norr liggande rullstensåsen. Från 1982 har även delen inom Västemorrlands län skyddats som natur­ reservat. Den totala arealen är cirka 150 hektar, varav drygt 120 hektar är beläget inom Västerbot­ tens län. Kanjonen, som börjar med cirka 30 meter höga Så kallade jättegrytor i en torrlagd fåra av Umeälven. Namnet lodräta kanter, är inklämd mellan höga, brant slut­ kan vara lite missvisande eftersom de ofta är ganska små. Foto: Bo Sundin/Västerbottens museum. tande bergssidor. På botten finns stora kantiga sten­ 69 block och i den fasta berggrunden har grottor och vackra jättegrytor bildats. Kanjonen fortsätter sö­ derut med 5—20 meter höga sidor och avslutas efter en och en halv kilometer vid den nedanför liggande Uvtjärnen. Stigar med spänger leder besökarna runt i området. Men ta det försiktigt om det är blött och regnigt! Men hur har denna väldiga kanjon bildats? Tro­ ligt är att Stockholmsgata är utbildad i en eller flera svaghetszoner i berggrunden som består av Rev- sundsgranit. Då inlandsisen drog sig tillbaka följde isälven denna svaghetszon. Isälven transporterade enorma mängder material och vattnets strömnings- hastighet måste ha varit mycket hög. Norr om Stock­ holmsgata ser man spåren av denna isälv i form av en rullstensås. När isen fortsatte att smälta bildades en stor issjö - Lakaissjön. Denna sjö uppkom på grund av en dämning i norr mot isens sydkant och i väst, syd och öst mot fast berg. Sjöns utlopp gick via Stockholms­ gata så länge som issjöns vattenyta låg över kanjo- nens norra tröskel, cirka 430 meter över havet. Ett mäktigt vattenfall bildades då vid den nuvarande länsgränsen och det var när detta vattenfall erodera- de bakåt som kanjonens norra djupt liggande del bildades. När dämmet brast for issjöns tryck sänktes issjöns yta 21 meter vid denna tappningskatastrof och den nuvarande passpunkten på 409 meter över havet bildades. Hur kommer man hit? Tag väg 92 västerut från Fredrika, sväng av mot Över-Rissjö och åk söderut cirka 30 kilometer till Lakasjö, följ skylten naturre­ servat och sista biten följer man en skogsbilväg som slutar med en vändplan. En verkligt sevärd plats. * * ** ■Jw,

- ~ V

Stockholmsgata, cirka 45 kilometer sydost om Åsele på gränsen mellan Västernorrlands och Västerbottens län. Foto: Lars Beckman. 70 Landskapet förändras hela tiden

Landskapet fortsätter efter den senaste istiden att Former bildade genom sluttnings- förändras genom vittring, rinnande vatten, vindar processer och klimatväxlingar. Det landskap vi ser idag är bara ett tillfälligt stadium i en ständigt pågående utveck­ Genom frostsprängning (se sidan 12) kan stora sten­ ling. block lösgöras från branta bergväggar och samlas till I första hand dominerar sluttningsprocesser, stora blockkäglor eller taluskoner. Dessa kommer fluviala(vatten-)processer och olika fenomen förknip­ med tiden att täcka sluttningarnas nedre delar. pade med låga temperaturer. Men den mänskliga på­ Taluskoner är mycket vanliga i Västerbotten sfj all en, verkan av naturen som skerhörkanske snart till den liksom vid de flesta branta berg i länet i övrigt. största och snabbaste faktorn för landskapsförän- I sluttningar med stora mängder finkorninga dring på vår jord. jordarter uppstårraviner. Ofta finns det ingen vege­

Mäktiga raviner vid Kittelfjäll. Foto: Lars Beckman. Stenringsauan vid Björksele. Foto: Lars Edenius.

tation i ravinerna vilket är ett tecken på att erosionen Länsstyrelsen har genom bildande av naturreser­ pågår. I Kittelfjäll, Vilhelmina kommun, finns enor­ vat skyddat ett stenringsområde i Lycksele kommun, ma raviner ovanfor turiststationen. I några av ravi­ Stenringsauan. Detta är beläget cirka fem kilometer nerna har erosionen upphört och de är täckta med uppströms Björksele vid väg 363 nära Vindelälven. vegetation. Områdets areal är totalt tio hektar, varav det mesta är landyta. Stenringar och stengropar är emellertid vanligast i fjällområdet. Blocksänkor har bildats genom tjällyftning, då de Frostmarksformer större stenblocken lyfts upp mot ytan. När isen mel­ lan blocken sedan smälter, rasar det finkornigare Vid upprepad tjälbildning och upptining av markla­ materialet ner under blocken. Om detta upprepas gret kan olika mönsterbildas, exempelvisstenringar tillräckligt ofta sker en sortering, så att de större och stengropar. Dessa mönster bildas genom att det blocken blir liggande på ytan som en blockmatta. ursprungliga materialet genom frostens inverkan Blocksänkor bildar i regel grunda svackor i terräng­ sorteras till tydliga former, som till exempel hos sten­ en, där grundvattenytan normalt ligger högt, vilket ringar där en krans av större stenar och även mindre ytterligare underlättar tjällyftningen. Blocksänkor block omger ett område med ett finare material, förekommer på många platser i Västerbotten. beläget i mitten av stenringen. Flera ringar kan ligga Palsar kallas de kullar av ständigt frusen torv bredvid varandra. med iskäma som finns på myrar. Kupolpalsar består 72 Blocksänkor västra sidan Vindelälven norr om Sten- sund. Foto: Mauno Lassila.

Pals vid Laivavagge väster om Ammarfjället. Foto: Claes Grundsten. 73 Det vackra meanderlandskapet kring öreälven. Notera de avsnörda korv­ sjöarna vid sidan om nuvarande älvens sträckning. Foto: Pål-Nils Nilsson. 74 av stora, två till fyra meter höga torvkullar och med Former bildade genom vattnets en färg och form som påminner om enorma choklad­ rörelser puddingar! Torven är sprucken och ofta helt utan vegetation. Palsar finns huvudsakligen inom Där en älv rinner fram över ett relativt flackt land­ områden med låga temperaturer och tunt snö­ skap , har det ett lugnt lopp med j ämn strömning utan täcke. Vackra palsar finns i Laivadalen väster om virvelbildning. Älven strävar dock att vidga sin fåra Ammarfjället. genom erosion av botten och sidorna. På detta sätt

Lögdeäluens delta. Foto: Statens lantmäteriverk, Umeå.

75 bildas ett slingrandemeanderlopp. Genom erosion i fram. Vackert bildade deltan finns utanför Lögdeäl­ yttersvängam a och pålagring i innersvängarna för­ vens och invid Umeälvens utlopp i havet samt skjuts meanderloppet i sidled. Om förloppet fortgår, Vindelälvsdeltat i Ammarnäs och Umeälvens delta i kommer älven att skära igenom meanderbågamas Laisan i fjällområdet. bas och därigenom förkorta sitt lopp. Meanderbågen Det vatten som genom nederbörden når jordytan snörs av och bildar en så kalladkorvsjö. I Västerbot­ och som sjunker ner i marken bildaråar grundvattnet. ten kallas dessaogar. Särskilt längs Öreälvens dal­ Detta fyller ut sprickor i berggrunden, porer i lösa gång som meandrar vackert finns flera ogar. Andra avlagringar och andra typer av håligheter. Om ett vackra meanderlopp finns i Lögdeälvens och grundvattenforande lager täcks av ett tätande lager Byskeälvens dalgångar. Dessa tre älvdalar har till­ kan grundvattentrycket bli så högt att det kan sammans med Klarälven de bästa meanderlandska- tryckas upp ur hål genom det tätande lagret som pen i landet och är således av riksintresse för natur­ artesiskt grundvatten. vård och friluftsliv. En speciell typ av erosion är den som åstadkom­ För att kunna studera meandrarna bör man mes av sådant artesiskt grundvatten. En märklig komma så högt upp som möjligt och helst flyga över företeelse har påträffats cirka 20 kilometer nordväst älvdalarna. En bra plats för att studera exempelvis om Vindeln vid Ristjärn på väg mot Gladaberg. Öreälvens meanderlandskap når man genom att att Platsen kallas av lokalbefolkningen för ”Ler- åka till Agnäs och upp till skidstugan på Rågberget. fallet”. Stig Pettersson, Umeå universitet, har be­ Här har man en fantastisk utsikt över den vackra skrivit Lerfallet i en uppsats 1987. Han nämner Öreälvsdalen. bland annat att Lerfallet bildar en stor erosionsgrop Utanför en älvs mynning avsätts på djupt vatten på cirka två hektar. Vid gropens kanter bryts vegeta­ finkomiga djupbottensediment. På dessa sediment tionen loss och björkar, tallar med mera rasar ned och växer ett delta av grövre sediment (sand och grus) kvävs till döds. I bottnen finns ett stort antal slamvulkaner, ur vilka slambemängtartesisktgrund- vatten strömmar ut. När grundvattnet når ytan sedimenterar de gröv­ sta partiklarna och bildar formen av en kon, medan Lerfallet, grundvattenerosion med slamvulkaner. Foto: Lars Beckman. de finare partiklarna tillsammans med material från gropens sidor rinner u t i Gladabäcken. Ett besök på denna plats rekommenderas, men tag med stövlar! Åk från Vindeln till Hällnäs såg och sväng mot Gladaberg. Efter en kort tur på cirka fyra kilometer kommer du till Ristjärn. Gå över åkern på högra sidan bakom ladan och ner mot skogsbrynet, följ stigen ett par hundra meter och du är framme vid Lerfallet. Marranäsvältan, belägen vid Fällfors drygt 30 kilometer nordväst om Byske, är ett annat område som visar grundvattenerosion. Grundvattnet rinner fram i botten på ravinen och medfor en bakåtgripan- de erosion - en ständig process som gör att ravinen blir större och större. Stora nivåskillnader ger det hela ett mäktigt utseende men det kan vara farligt att gå for nära kanten. 76 Marranäsvältan vid Byskeälven. Foto: Henry Lundström ISkellefteå museum.

Karstformer M yrm arker

Inom fjällkedjan finns på flera platser kalkberg­ Det finns mycket myrar i Västerbotten och länet är grund och när den utsätts för kemisk vittring, främst efter Norrbotten landets myrmarksrikaste. I genom­ på grund av kolsyra i luft och vatten, bildas i grottor snitt består 19 procent av länets yta av myrar, vilka, en mängd olika former; både hålformer och positiva enligt riksskogstaxeringens beräkningar 1982, ut­ former som stalaktiter och stalagmiter (stalaktitema görs av 935 000 hektar mer eller mindre öppen myr växer från taket och nedåt, stalagmitema nerifrån och 137 000 hektar skogsbeväxt myr. och upp). Dessa olika former kallas med en samman­ På myram a finn s inte bara hjortron och vilda dj ur fattande benämningkarst. Det finns håligheter där utan de utgör också, förutom sjöarna, den enda na­ vattnet störtar in, hela system av grottor, trattlik- turligt öppna typen av landskap. Myrarna förändras nande gropar med mera. I berggrunden uppträder i forsta hand genom torvtäkter och utdikningar. Av också mindre former. bland annat denna anledning har länsstyrelsen in- 77 Karstbildning. Foto: Mauno Lassila.

Strängmyr, Blaikfjället, Dorotea kommun. Foto: Lars Beckman.

78 Jordbävningar i Västerbotten

I Sverige är vi idag förskonade från jordbävningar gamla vattentornet på Teg. även om mindre skalv registreras vaije år. Några Vi vet dock att kraftigare jordskalv inträffat nämnvärda skador blir det dock inte av dessa längre tillbaka i tiden. Därom vittnar bland annat skalv. talrika förkastningar i berggrunden runt om i I Västerbotten inträffar med ett par, tre års landet. En del av dessa är unga, med geologiska mellanrum skalv som är tillräckligt kraftiga för att mått räknat. I Norrbotten har man kunnat folk ska lägga märke till dem. I inlandet och bestämma åldern av en stor förkastning till cirka fjällområdet är skalven sällsynta, bara några få 9 000 år. finns noterade sedan omkring år 1600 då man Robert Lagerbäck SGU, beskrev i Forskning böljade registrera jordbävningar i Sverige. Däre­ och Framsteg 1977 två tidigare okända förkast­ mot är det bland annat i Västerbottens kustland ningar i Västerbotten. I arbetet med de nya kvar­ relativt vanligt med ”jordbävningar”. Dessa skalv tärgeologiska översiktskartorna i Västerbotten (se beror på en brottlinje i berggrunden som finns i sidan 50) har en nordlig fortsättning observerats havet väster om Holmön och söderöver ner mot på den nordligaste av dessa förkastningar. För­ Höga Kusten. Dessutom förekommer en del skalv kastningarna som är mycket tydliga tros vara i områden från denna brottlinje upp längs älvda­ ungefär likåldriga med eller något äldre än för­ larna. Även i trakterna vid Jörn och Lövånger kastningen i Norrbotten. Den ena förkastningen, förekommer relativt många skalv. Orsaken är som är cirka tre mil lång, går ungefär i nordsydlig troligen att plattan som finns söder om Skellefte- riktning i området mellan Boliden och Bastuträsk. fältet där går in under Skelleftefältet. Förhöjningen på den ena sidan (språnghöjden) är Hur mycket man känner av ett skalv beror till som mest cirka åtta meter. stor del på hur marken är beskaffad. Tvärtemot Den andra förkastningen är drygt tre mil lång vad man kanske skulle kunna tro så märks skal­ och kan följas från Burträsk till trakten av Bots­ ven mest ovanpå lösa jordlager och mindre ovanpå mark. Språnghöjden är vid denna förkastning berggrunden. Jord dämpar inte skakningama utan mellan fem och tio meter. Torvtäkten Röjnoret de förstärks snarare upp mot markytan och kan då ligger invid förkastningsbranten. till exempel orsaka skador på ett hus. Mycket talar för att det inträffade kraftiga jord­ Utöver de skalv som vi människor lägger märke bävningar när dessa förkastningar uppstod. Un­ till inträffar det även en mängd mindre skalv. dersökningsresultat från Norrbotten tyder på en Dessa kan registreras med hjälp av seismografer. styrka av kanske 6-7 eller mer på Richterskalan, Sådana instrument finns på flera platser i landet, vilket är jämförbart med jordbävningen i Kalifor­ däribland i Umeå där seismografen står i det nien nyligen. Daniel Pettersson venterat och klassificerat länets våtmarker. grund av tillförsel av ytligt grundvatten. Myrar brukar definieras som torvbildande våt­ I Västerbotten dominerar försumpningsmyrar och marker som har bildats genom försumpning av fast­ vitmossor, starr och tuvull är de viktigaste växterna mark eller genom att sjöar växt igen eller slutligen på S O m bildar torv. Forts, på sidan 81. 79 Värdefull natur i

Eftersom Västerbottens län sträcker sig från kust dessa 91 områden har bara 21 skydd som reservat till fjäll och dessutom är mycket stort (1/8 av och 4 endast delvis som reservat. Många av dessa Sveriges yta), ryms en rikt varierad natur inom eller delar av dessa områden kräver skydd som länets gränser. Detta motiverar ett bevarande av naturreservat for att deras naturvärden skall säker­ de värdefullaste delarna av länet antingen som na­ ställas. turreservat, naturvårdsområde, eller genom be­ Tio områden avsattes samtidigt som riksintres­ stämmelser i naturresurslagen. Idag har 13% av santa för friluftslivet. 9 780 km2 är idag utpekade länets yta någon form av skydd. som riksintressanta for det rörliga friluftslivet. Antalet naturreservat är idag 59. Deras sam­ Utöver de av naturvårdsverket fastställda riks­ manlagda yta är 7 258 km2. Detta låter ju betryg­ intressanta områdena har länsstyrelsen föreslagit gande, men granskar man reservaten närmare, även andra objekt/områden än riksintressena. ser man emellertid att enbart Vindelfjällens Även dessa områden har stora naturvärden som naturreservat upptar 76% av ytan. Hela 98% av måste skyddas. reservatsytan är belägen i det fjällnära området. Stora delar av länet berörs av naturresurslagens Dessutom är flertalet av reservaten relativt små bestämmelser om skydd. Dit hör: ”Turism och fri­ till ytan. luftsliv” (Fjällområdet och Vindelådalen), ”Obrutet fjäll” (Västerbottens fjällområde) och ”Skyddade vatt­ endrag” (Vindelälven, Lögdeälven, Byskeälven, Typ av reservat Areal i km2 Antal delar av Ångermanälven samt del av Umeälven). Flera av de tidigare nämnda områdena överlap­ Små 0 - 1 27 par varandra och har tyngdpunkten längs älvdalar­ Medelstora 1- 10 16 na och i fjällområdet. Länet berörs också i mycket Stora 10-100 7 stor utsträckning av naturresurslagens paragrafer Mycket stora 100-860 8 om opåverkade områden samt ekologiskt särskilt Vindelfjällen 5 500 1 känsliga områden. Summa 7 258 59 Genom den nya lagstiftningen for byggande och för naturresurser får kommunerna möjlighet att planera for säkerställande av mark for olika ända­ I länet finns idag endast fem naturvårdsområ- mål. Hittills har en enda kommun i länet färdigställt den. Det finns alltså mycket kvar att göra för att en sådan markanvändningsplan, nämligen Stor- skydda värdefull natur. uman. Inom Vilhelmina kommun pågår dock arbe­ Förra året fastställde naturvårdsverket 91 ten for att upprätta en motsvarande plan. Några riksintressanta områden för naturvård.Av beslut enligt plan- och bygglagen eller naturresur­

80 Forts, från sidan 79. Myrarna indelas imossar och kärr. Mossarna är beroende av nederbörden medan kärren däremot får vatten från omgivande fastmark. Kärren utgör den största delen av myrarealen i Västerbottens inland.

som bidragit till säkerställande av skyddsvärd natur har dock inte skett ännu. Former bildade av vinden Eftersom en stor del av de riksintressanta om­ råden som nyligen fastställdes av naturvårdsver­ Sand och finkornigare material som avlagrats i hav, ket inte har skyddats och naturresurslagen upp­ sjöar och älvar kan av olika anledningar, till exempel manar till skydd av sådana intressen, återstår ett landhöjning eller att istäcken smälter bort, bli blott­ digert säkerställandearbete. ade för vinden och drivas upp i stoftmoln och förflyt­ tas. Detta sker numera främst i ökenområden och vid kuster. Sanden som virvlar upp flyttas en bit och faller ner, till att börja med ofta i lä bakom ett hinder, Geovetenskapliga inventeringar till exempel en grästuva. Efterhand avlagras flyg­ sanden i form av drivor, så kalladedyner. Dessa Länets storlek gör att det finns bristande kunska­ bildar kullar som kan nå flera meters höjd. Sveriges per om olika naturtyper och naturresurser. Beträf­ högsta flygsanddyn finns vid Haverdal i Halland och fande naturgrus har länsstyrelsen med medel från når cirka 30 meters höjd. naturvårdsverket låtit utföra grusinventeringar De flesta dynområden som förekommer i Väster­ inom fem områden i länet. botten har bildats en mycket kort tid efter det att isen För att få en fullständig regional överblick över hade smält bort, det vill säga för cirka 9 000-10 000 tillgångar av bland annat naturgrus for grushus- år sedan. De är då så kallade fossila dyner, vilka hållningsplanering, kommunal översiktsplanering oftast är vegetationsklädda, men ibland är vindsidan enligt plan- och bygglagen samt naturresurslagen, nästan helt fri från vegetation. täkttillståndsprövning med mera så borde hela Mauno Lassila har inventerat dynfält i länet länet inventeras. nedanför den tidigare så kallade odlingsgränsen och Fortfarande saknas noggranna lösmaterial- och funnit hela 95 stycken! De flesta är belägna utmed berggrundskartor över delar av länet. Sådana Umeälvens, Vindelälvens, Skellefteälvens och kartor kan utgöra ett visst underlag i områden där Byskeälvens dalgångar. naturinventeringar saknas. Det är därför av stor Västerbottens i särklass vackraste dynområde är vikt att hela länet får noggranna sådana kartor. På beläget söder om Åmsele och främst på östra sidan grund av det bristfälliga kunskapsunderlaget tar om Vindelälven. Dynområdet ligger öster om väg 363 ärendehandläggningen längre tid och besiktning från Åmsele järnvägsstation och i nordostligriktning måste göras fore varje beslut. I värsta fall kan upp mot Åmsele samhälle. Områdets längsta dyn också värdefull natur gå förlorad därför att kun­ utgör Abborrträskets nordvästra begränsning, den skaper saknas. kallas Juvikkammen och är cirka 1 900 meter lång Lars Beckman och minst tio meterhög. Storleken är mycket impone­ rande och troligtvis är den länets största flygsand­ dyn. Ett annat mäktigt område är beläget norr om Forts, på sidan 85.

81 Västerbottens Daniel Pettersson

Under de senaste åren har på flera håll i Väster­ avspärrningen under kriget rådde det brist på driv­ botten nya idéer och uppslag vuxit fram med an­ medel och gummi. En linbana mellan Kristineberg knytningtill gruvnäringen, turismen-och möjlig­ och Boliden blev lösningen på transportproblemet. heten att skapa arbetstillfällen. En av dessa idéer När anläggningen var färdigbyggd 1943 talade man har redan förverkligats, nämligen ”Världens läng­ om ett rekordbygge i flera avseenden. Linbanan blev sta linbana” mellan Örträsk och Men sträsk; de världens längsta med sina 96 kilometrar och den andra befinner sig på planeringsstadiet. Så små­ hade byggts på rekordtid, ett år och fem dagar. ningom, är det tänkt, ska dessa satsningar tillsam­ Som mest har 1400 korgar varit i drift samtidigt mans bilda ett Västerbottens gruvrike. och när nya, lättare korgar sattes upp i slutet på 50- Förutom linbanan ska i Västerbottens gruvrike talet, kunde de medföra 1,4 ton vardera. 1964 auto­ ingå en visningsgruva i Kristineberg, ett mineral­ matiserades stationerna, linbanevakterna försvann centrum i Malå och ett gruv- och mineralmuseum och banan sköttes från en central i Bjurfors. i Boliden. Dessa är de största och viktigaste 1986 visade en utredning att lastbilar skulle bli delarna i gruvriket men det finns flera andra billigare for Boliden och 1987 lades linbanan ner. Då uppslag. Bland annat guldvaskning i Lycksele, hade den sedan 1943 transporterat cirka tolv miljo­ Varuträsk med sin intressanta berggrund med ner ton slig. 1986 bildades också Världens längsta litiumpegmatit och turer till några av Västerbot­ linbaneforening med målsättningen att bevara en tens många gruvor. del av linbanan. Med i arbetet for gruvriket är Norsjö, Malå, Detär 13,6kilometer av linbanan,mellan Örträsk Skellefteå och Lycksele kommuner, stiftelsen och Mensträsk, som nu rustats upp for persontrafik. Världens längsta linbana, Visningsgruva AB, 30 korgar har byggts som vardera kan ta fyra passa­ Skellefteå museum, Västerbottens Geovetenskap­ gerare. Färden är på en och en halv timma enkel väg liga förening och Västerbottens länsturistnämnd. (buss tillbaka) och går över skog, berg, myr och sjö, Representanter för de olika partema träffades till det vill säga lite av ett Västerbotten i miniatyr. En ett samordningsmöte i våras och under hösten övernaturlig resa heter det i reklamen... 1989 ska en arbetsgrupp bildas vars uppgift blir I Örträsk är den första gruvlaven från 1930-talet att samordna information, se över behovet av återuppbyggd. I den finns ett linbanemuseum och en gemensam marknadsföring, med mera. filmsal i 40-talsstil. Även skrädhuset har kopierats i ursprunglig stil och fungerar som café. I Örträsk finns också Kalles järnväg för de lite yngre, byggd av gamla linbanekorgar och i Önusbäcken finns möjlig­ Världens längsta linbana i Norsjö het till guldvaskning. Successivt ska anläggningen byggas ut. Nästa Fram till 1943 fraktade Bolidenbolaget malmen steg blir att rusta upp den 40-åriga gruvbyggnaden till anrikningsverket i Boliden med lastbil. Genom på Bäckerudden i Mensträsk.

82 Linbanan i Norsjö. Foto: Stellan Wengelin /Västerbottens museum.Kristusgestalten i Kristineberg. Foto från 1946.

(Enligt Guinness Book of Records är världens vid en sprängning natten till den 29 november 1946 längsta personlinbana belägen i Venezuela och dess på 107 meters djup. En drygt två meter hög vit, längd är 12,8 km. Uppgifter om linbanan i Norsjö har silverglänsande gestalt framträdde i den omgivande skickats till rekord-boken.) mörka stenen. Ryktet om Kristusbilden spreds sig snabbt och under några veckor strömmade besökare till for att se bilden. Ett fotografi som togs samma dag som bilden Visningsgruva - gruvkyrka i Kristine- upptäcktes har tryckts upp som vykort. Cirka 20 000 berg vykort och över 5 000 förstoringar av fotot har sålts. En bidragande orsak till det starka intresse som När Boliden Mineral AB beslutade om en nedskär­ Kristusbilden har rönt är att den kopplats samman ning av personalen i Kristinebergsgruvan anställdes med den såkallade Kristusprofetian. Den talar om en ett par personer for att hitta projekt som kunde skapa bild av Kristus begravd i jordens innandöme och blev ersättningsarbeten. En visningsgruva i Kristineberg känd första gången 1949 då Lisa Johansson från är ett led i denna satsning. Lycksele kommun är Vilhelmina återgav den for Landsmåls- och Folkmin- huvudman och Visningsgruva AB, ägt av Folkets nesarkivet i Uppsala. Hon uppgav sig ha hört den av Hus Förening, Kristineberg, ska sköta gruvan. sin mormor. Det som gör en visningsgruva i Kristineberg sär­ Ännu intressantare blev bilden i och med att en skilt intressant är den Kristusgestalt som frilädes ”kopia” upptäcktes på en marmorskiva som legat som

83 disk i Konsumbutiken i Kristineberg. När butiken borrkämor. Borrkämor finns idag lite varstans i byggdes om 1968 revs de gamla diskarna. Dåvarande landet, bland annat i gruvbolagens arkiv, men butiksföreståndaren Stig-Göran Sjöström tog till­ cirka 1,3 miljoner meter borrkämor ska nu samlas vara några marmorplattor för att använda dem i i ett nationellt arkiv i Malå. sommarstugan. Bilden på en av plattorna upptäcktes Inom utflyktsavstånd från Malå finns lämpliga av en händelse sex-sju år senare. När Sjöström flyt­ vattendrag för guldvaskning och Malå Hotell har tade från Kristineberg skänktes plattan med ”Kris­ lokaler och resurser att anordna konferenser och tusbilden” till kyrkan i Kristineberg, där den nu ta emot konferensdeltagare. Berggrunden i Malå- sitter inramad på väggen. området innehåller en mängd sällsynta och vackra Schaktet där Kristusbilden upptäcktes har fyllts mineral som kan intressera samlare och som är igen men det är ovisst om bilden även har sprängts lämpliga för olika typer av konsthantverk. Man bort. De få som var med på 1940-talet har olika kan anordna lägerskolor och kurser, stenslipning uppfattningar. Om bilden finns kvar och det går att och utställningar med mera. frilägga den skulle det ge visningsgruvan och Kris­ Allt detta gör, enligt förslaget, Malå lämpligt tineberg en fullkomligt unik attraktion. som mineralcentrum intressant både för ama­ Kristusbilden gör, vare sig den går att ta fram tören och experten. Huvudman förprojektet skulle eller ej, att visningsgruvan kan få en alldeles speciell främst vara Malå kommun. karaktär. En idé är att i gruvan iordningställa en kyrksal där det går att hålla gudstjänster. Dessutom, genom att Kristinebergsgruvan är en relativt ung gruva jämfört med till exempel visningsgruvoma i Gruv- och mineralmuseum i Boliden Falun och Sala, så kan man här koncentrera sig på gruvbrytningen av idag och därmed få en egen profil. Tanken på ett gruv- och mineralmuseum i Väster­ Olika arbeten som idag görs i gruvorna skulle kunna botten väcktes 1985 på initiativ av den då ny­ demonstreras. bildade Västerbottens Geovetenskapliga Förening. Året därefter bildades en arbetsgrupp med repre­ sentanter för den Geovetenskapliga Föreningen, Skellefteå museum, Boliden Mineral AB Gruvin­ Mineralcentrum i Malå dustriarbetareförbundet och Bolidens hembygds­ förening. Målet är att ett museum ska komma till Samarbetsprojektet Kristineberg, som bland annat stånd i den före detta disponentsbostaden i Boliden ligger bakom satsningen på en visningsgruva i Kris­ och angränsande byggnader. Området lämpar sig tineberg, presenterade i februari 1988 förslaget om väl för ett museum då park, trädgårdsanläggning­ ett mineralcentrum för berörda myndigheter, ar och de arkitekturhistoriskt intressanta byggna­ näringsliv med flera i Malå. Gensvaret var mycket derna utgör en väl sammanhållen helhet. Boliden positivt. Malå ligger mitt i Skelleftefältet och sam­ har ställt byggnaderna till förfogande. hället är uppbyggt kring gruvhanteringen och om­ Det finns flera motiv för ett gruv- och mineral­ givet av flera gruvor. I Malå finns SGAB, Sveriges museum i Västerbotten. Gruvnäringen har haft Geologiska AB, ett företag med mycket stor kunskap och har en stor betydelse långt utöver länets grän­ inom geologi-mineralogi och prospektering. Där finns ser. Många har arbetat i gruvorna och angräns­ Mineraljaktens kontor och där ska SGU enligt ett ande industrier. Skelleftefältet är en av världens beslut av riksdagen förra året bygga upp ett arkiv för största sulfidmalmsförekomster, länethar den stör­

84 sta landhöjningen och tjockaste jordskorpan i Skan­ seer men faktum är att inget av dessa tar ett riktigt dinavien, i Botsmark finns Sveriges och kanske värl­ brett och samlat grepp på geologi och gruvhistoria. dens största flyttblock, Varuträskpegmatiten med 39 Ett museum i Boliden skulle därforha goda möjlig­ olika mineral är unik i världen. Dessutom har Boli­ heter att bli något av ett riksintresse. den en hel del äldre maskiner och instrument från Vilka som ska stå som huvudmän för museet är den första brytningstiden samt vissa samlingar av inte bestämt. Olika förslag diskuteras, samtliga bergarter och mineral som borde ställas ut. med Skellefteå kommun som betydande delintres­ I Sverige finns redan flera gruv- och mineralmu­ sent.

Forts, från sidan 81.

Åmsele och i anslutning till Hjukensjöns nordvästra trycket att öka på de icke utbyggda älvarna i vårt län. del. Områdena kallas tillsammans Amanheden och Detta gäller också våtmarkerna, eftersom biobräns­ är ett av Sveriges största i sitt slag. len i större utsträckning måste utnyttjas. Stora na­ Rockmyrheden är ett annat mycket välutvecklat tur- och friluftsvärden står alltså på spel. dynområde som ligger 15 kilometer söder om Sorsele I Västerbotten finns landets mest omfattande på västra sidan om Vindelälven. skogsbilvägnät. I dagsläget byggs enligt uppgift från skogsvårdsstyrelsen cirka 600 kilometer per år. Vä­ garna och dikessystemen medför omfattande hydro- logiska och hydrokemiska förändringar i landskapet. Människan förändrar landskapet Vägsystemen ger ju också upphov till en uppdelning av landskapet, i många fall ligger vägarna bara 500 När naturlandskapet förändras av människans olika meter från varandra, ibland ännu närmare. aktiviteter, uppstår kulturlandskapet. I kulturland­ Körskador på mark, träd och annan vegetation i skapet finns både positiva och negativa inslag med samband med avverkning, skogsvård med mera ger hänsyn till naturmiljön. Till de positiva inslagen en rad mer eller mindre allvarliga skador på natur­ räknas oftast jordbrukslandskapet med sina öppna miljön. Körskador på till exempel klapperstensfält är ytor. Däremot vad gäller ingrepp i naturmiljön, som förödande, eftersom de inte går att återställa. oftast sker i samband med att naturens resurser Täktverksamheten, till exempel sand- och grus­ utnyttjas, som till exempel vattenkraftutbyggnader, tag, är i Västerbotten mycket omfattande i ett riks­ gruvverksamhet, vägbyggen och täktverksamhet, perspektiv. Detta sammanhänger med det faktum förändras eller försvinner den ursprungliga naturen att länet har landets längsta vägnät till vilket det helt eller delvis. De stora kalhyggena liksom kraftiga ständigt åtgår sten- och grusmaterial, krossat som hyggesplöjningar uppfattas av många som stora för­ naturligt. Det åtgår dessutom betydligt större volym ändringar av naturmiljön. av sådant icke-tjälfarligt material i norrlandslänen Beträffande vattenkraften har i Västerbotten en jämfört med södra och mellersta Sverige. fjällälv, Vindelälven, och sex skogsälvar, Malån, Många täkter öppnas för markägarens husbehov. Petikån, Byske älv, Lögde älv, Öre älv och Sävarån, Dessa husbehovstäkter gör ibland stora sår i land­ i sinhelhet klassats som riksintresse. I samband med skapet, men för det mesta är det fråga om flera små att kärnkraften skall avvecklas kommer sannolikt sår över stora arealer. 85 Planer for naturgrushållning bör upprättas för rum i kustområdet, sydöstra inlandet samt begrän­ olika regioner i länet så att en bättre samhällelig sade områden öster om Storuman och i Vilhelmina- styrning kan åstadkommas. Till grund för detta er- fjällen. I fjällen och fjällranden inträffar forsurnings- fordas fler grusinventeringar i länet. påverkan periodvis i samband med snösmältningen Försurningen av sjöar och vattendrag är ett av vår (så kallade surstötar). tids största miljöproblem. Länsstyrelsen har 1989 För att åstadkomma en forbättring av försurade sammanställt en regional miljöanalys av länet. Av sjöar kan kalkning vara en metod på kortare sikt, denna framgår att den kraftigaste försurningen äger men det väsentliga är ändå att en kraftig minskning

Invid en meanderslinga i Byskeälven har den bördiga jordmånen nyttjats till odlingsmark. Foto: Roland Lagerbäck, SGU.

86 Mtmrn

'?/W Ktfa $S; ä/3rä / -

Skärning genom en ås som visar grus i vackra skikt, men också vilka jättelika sår grustäkten kan medföra i naturen. Foto: Mauno Lassila. sker av svavel- och kväveoxidutsläpp från industrier mans gör den till. Berggrunden och jordarterna är ju både här i vårt land och i andra länder. Försurningen förutsättningen för djur, växter och människan, ja ökar vittringen av berggrunden och jordarterna. Det för allt levande på jorden. är därför väsentligt att man också börjar kalka Man kan ju fråga sig om den modema människan markerna. verkligen passar in i ekosystemet. Vi har ju börjat Vi måste alla vara rädda om vår jord och visa inse miljöns betydelse först nu under senare år - låt hänsyn till naturen - vi har bara den natur vi tillsam­ oss aldrig förlora denna insikt. 87 Västerbottnisk Daniel Pettersson

Bergshanteringen i Västerbotten, liksom i Norrbot­ gjutas om här. Gjutformarna gjordes av täljsten och ten, kom igång relativt sent i jämförelse med längre i Vilhelmina finns rester av en sådan bronsgjut- söderut i Sverige. Gruvan i Boliden öppnades 1926 ningplats. och efter det expanderade den västerbottniska bergs­ Under 1000-talet f.Kr. började keramikkärl före­ hanteringen kraftigt. Idag produceras i Västerbotten komma sporadiskt på vissa boplatser i Västerbotten. bland annat nära hälften av rikets totala produktion Kärlen är märkliga, de liknar inte kärlen i södra av zink, cirka 40 % av guld- och cirka 30 % av silver­ Sverige. Keramiken är blandad med asbest i så stor produktionen (1988). 1900-talets expansion har helt mängd att man borde tala om asbestgods. Asbesten dominerats av Boliden-bolaget. har brutits i länet. Vi vet inte vad kärlen användes Men egentligen började bergshanteringen i till; vad hade människorna häruppe, som då fortfa­ Västerbotten redan när de första människorna kom rande var rörliga jägare/samlare, för anledning och hit omkring 6000 f.Kr. efter det att inlandsisen dragit möjlighet att bära med sig förrådskärl? Kärlen kan­ sig tillbaka. Förmodligen kände de till tekniken att ske inte alls användes till förvaring? bryta sönder berget genom att forst upphetta det och Silver och guld har inte brutits i Västerbotten i sedan hälla på kallt vatten. De använde sig bland förhistorisk tid men fynd av importerade föremål har annat av kvarts for att göra skrapor för skinn- och gjorts. De tidigaste silverfynden är i form av mynt i träbearbetning. Skiffer användes också tidigt. Den samiska offerplatser från 1000-talet e.Kr. Guld har slipades och kunde användas till spetsar, knivar, vi inga fynd av alls från förhistorisk tid. yxor och liknande. Omkring 2000-1500 år f.Kr. böijar Järn framställdes redan på 1000-talet f.Kr. av man använda kvartsit för att göra olika slags spetsar. folken i Medelhavs-områaet. I Sverige kom den första Kvartsiten formades, liksom kvartsen, genom slag järnproduktionen igång under de sista århundrade­ med en annan sten. na före Kristi födelse. Den järnmalm man då använ­ Mineralerna hämtade man både från lösa sten­ de, utvanns ur myrar och sjöar (myrmalm). På 1100- block och brytningar i berget. Spår av dessa de första talet böijade järn att utvinnas urbergmalm, dåberg- gruvorna i Västerbotten finns på flera platser. Äldsta, malmsfyndigheterna var betydligt större än myr- kända resterna av ett kvartsbrott finns i närheten av malmstillgångama. en 5 350 år gammal boplats vid Lundfors, Skellefteå. I Västerbotten har vi inga spår av järnbrytning Flinta finns inte i Västerbottens berggrund men före 1600-talet. Om man har utvunnit myrmalm så från omkring 2000 år f.Kr. har vi flera fynd av borde vi åtminstone ha funnit slagghögar. Fynd av flintyxor och spetsar; bland annat 175 flintyxor från järnföremål har vi dock, de tidigaste från 400-talet en enda boplats i Bjurselet, Byske. Flintan, i form av e.Kr. Järn importerades bland annat från Jämtland halvfärdiga yxor, kom från främst Sydsverige och där man utvann myrmalm i en dåförtiden stor om­ Danmark. fattning. Bronsföremål var ovanliga i Västerbotten (brons­ 1609 anmäldes fyndet av ett ”kopparstreck” vid åldern 1500-500 f.Kr), i vaije fall har vi få sådana Kågeträsk ovanför Skellefteå och privilegier för fynd. Föremålen importerades och kunde vid behov malmutvinning där utfärdades 1624, de äldsta bergs­ 88 privilegierna i övre Norrland. Drygt tio år senare, bruk i Bygdeå socken och i Nasafjäll i Aijeplog gjor­ 1637, utfärdades privilegium för ett järnbruk i Bygd- des i två omgångar, på 1600- och 1700-talet, miss­ siljum, länets första järngruva och järnbruk. Stock­ lyckade försök att bryta silvermalm. Särskilt till holmaren Anders Hindriksson fick tillstånd att an­ brytningen i Nasafjäll knöts stora förhoppningar - lägga en masugn och en stångjärnssmedja. Bryt­ överhuvudtaget blev försöken att exploatera värde­ ningen skedde med eld och vatten. 1638 överläts fulla naturtillgångar i lappmarken något av ett led­ privilegiet till bönderna i Bygdeå och 1641 stod bru­ motiv i Västerbottens 1600-talshistoria. Den verk­ ket med masugnen färdigt vid Rickleåns utlopp i sammaste anledningen till länsbildningen 1637 var Bygdeträsket. Problemen var stora och kvalitén på sannolikt att gruvföretagen skulle bedrivas effekti­ malmen inte den bästa. Nya ugnar testades och vare. Länets första landshövdingar var därför perso­ resultatet av arbetet blev några ton tackjärn. 1643 ner med ekonomisk sakkunskap, Stellan Mörner och lades driften ner. Flera provbrytningar har gjorts Peter Crusebjörn. sedan dess, bland annat under 1800-talet då Roberts- I Bergsbyn har det under lång tid brutits kalk, fors bruk forsökte använda järnet från Bygdsiljum. troligen redan före 1695. Kalken fanns ute på en myr Men järnhalten var alltför låg. I Bygdsiljum finns ett tre kilometer norr om byn. På hösten sprängde man nio meter djupt gruvhål som minner om brytningen och bröt loss stenar. På förvintern kördes kalkstenen på 1600-talet. till ugnarna som fanns nere vid älven. När Skellefteå Vid mitten av 1600-talet omtalas ett silverbergs­ byggde sin egen kyrka i slutet av 1790-talet använde

Bolidengruvan 1934. Foto: Skellefteå museum. man kalk därifrån. En del av produktionen lastades och sjönk i närheten av Understens fyr. Bolaget även på skutor och såldes i Österbotten. Flera av gick i konkurs och brytningen upphörde. Finlands kyrkor är byggda med kalk från Bergsbyn. Den sista stora leveransen från ugnarna gick till kraftstationen i Finnfors 1907. Verksamheten lades ner 1922 men återupptogs två år senare och fortgick Järnbruk fram till 1930. På 1940-talet bröts återigen kalksten i Bergsbyn. I slutet av 1700-talet anlades flera järnbruk i 1704 bröts kopparmalm från två gruvor i Storkå- Västerbotten, trots att järnmalmen måste importe­ geträsk och i början av 1800-talet genomfördes prov­ ras. Anledningen var att de svenska järnbrukens brytningar. En smälthytta fanns i närheten. 1735 bränsleförsörjning hade blivit allt mer besvärlig. fann bergmästare Holmberg silvermalm i ettbergvid Tidigare hade närheten till järnmalmen varit av­ Västby, utanför Bygdsiljum. Major G.V. Palmstruch görande för brukens placering, nu blev det den livs­ genomförde provbrytningar 1751 men något mer viktiga träkolstillgången som bestämde lokalisering­ blev det inte. Några bygdeträsk- och burträskbor en. Nya järnbruk anlades därför i rika skogstrakter. provade att bryta på 1780-talet men utan att det blev Närheten till vattenkraften var också viktig. Om någon större lönsamhet. I mitten av 1800-talet gjor­ egna närliggande malmtillgångar saknades, var det des ytterligare ett försök att bearbeta fyndigheten i också ur transportsynpunkt viktigt, att bruket låg Västby. I Djäkneböle utanför Umeå finns spår efter vid vatten. Dessa ändrade produktionsbetingelser en brytning. Troligen är det resterna av en provbryt­ var bakgrunden till att järnbruk anlades i Väster­ ning från 1700-talet av silver. bottens kustland. Robertsfors järnbruk var i drift 1832 hittade krononybyggaren Johan Fredrik 1758-1898, Olofsfors 1762-1894, Hömefors 1775-1902, Björk järnmalm i Näsberget, Myrheden. Tre män Johannisfors 1798-1882 och Sävenäs järnbruk 1858- från trakten och hemmansägaren Carl Olof Furten- 1878. Råvaran, järnmalm och tackjärn, köpte bruken bach från Skellefteå, stod bakom den första mutse- främst från Mellansverige. deln. Ett antal intressenter bildade Näsbergs Grufve 1855 upptäcktes de första intressanta malmfyn- Bolag för att driva gruvan och 1835 forslades dighetema i Krångfors av nybyggaren Vilhelm Lind­ den första malmen ned till kusten. Bruksägama skog och jordbrukarsönerna Burman. De mutade in i Robertsfors var särskilt intresserade och fick området. Men svårigheten att på den tiden påvisa 1837 tillstånd att utvidga jämbruksrörelsen för guldförekomst, gjorde att inmutningarna fick förfal­ att kunna ta hand om det nya järnet. Men malmen la. Fyndigheten inmutades igen 1901 av redaktören visade sig inte riktigt hålla måttet. Det handlade om Petrus Burman från Skellefteå. Prover från Krång­ en magnetisk järnmalm inbäddad i diabas som före­ fors skickades till smältverk i Tyskland, Belgien och kom i ett flertal smala stråk, vilket gjorde malmen England. Analyserna visade, den här gången, att det svårbruten. Gruvbolaget gick ganska snart i kon­ fanns guld i berget. Ett av proven gav en guldhalt på kurs. Olika ägare kom och gick. Ibland låg driften fantastiska 220 gram guld per ton och ett konsortium nere. 1908 bröts det malm för sista gången i Näsber­ bildades på Burmans initiativ för att göra inmut­ get. ningar och undersökningar. Hela bygden drabbades Carl-Olof Furtenbach startade också en silver­ av guldfeber. Mellan åren 1902 och 1907 registrera­ gruva på Morön utanför Skellefteå. Den togs troligen des inte mindre än 164 inmutningar! i drift under 1840-talet. Efter en tid hade 37 tunnor Även intressenter från Stora Kopparberg och ett silvermalm tagits fram ur gruvan. Tunnorna par engelska spekulanter kom till området för att lastades på en skuta som skulle frakta dem till studera malmfyndigheterna. Men resultatet blev inte Stockholm, för försäljning. Men skeppet förliste så bra som väntat, den genomsnittliga guldhalten 90 var inte mycket att hurra for. Aktieägarnas intresse de trakter där malmförekomster senare hittades ofta svalnade och de försökte sälja fyndigheten. Speku­ mycket svårtillgängliga. Berggrunden var dåligt lanter, svenska och utländska, kom, tittade och gick. blottad. Endast en halv procent av arealen i Skellef- Planerna på gruvbrytning lades på is och 1918 gick tefaltet är blottat berg. Största delen består av morän bolaget i konkurs. med upp till 20 meters mäktighet, i medeltal uppgår Upptäckten av Krångforsfältet ledde i alla fall till den till 7-8 meter. I jämförelse med Bergslagen var en intensiv prospektering i skelleftetrakten. Flera förutsättningarna för lokalisering av malmer mycket fynd gjordes, bland annat fann bonden A G Bjuhr sämre i Skelleftefaltet. 1902 rika svavel - och kopparkisblock vid Bjurberget. Blocken blev inmutade flera gånger och rätt så om­ fattande grävningar och sprängningar företogs. Men resultatet av grävningarna blev negativt, då man B olid en utgick från den felaktiga förutsättningen att malmen låg rakt under blocken. Under första världskriget uppstod stor brist på Faktiskt ledde inte ett endaste av de många många viktiga råvaror, bland annat svavelkis och mineralfynden fram till själva malmen, trots att både koppar. Nu riktades blickarna åter mot Skelleftefäl- kunniga och erfarna malmletare var engagerade i tet. Förutsättningarna för en effektiv prospektering letandet. Orsakerna var flera. Först och främst var var också större, då nya malmletningsmetoder fanns

Handlastning i Boliden- gruvan på 250-meters- nivån 1942.

91 att tillgå. Centralgruppens Emissions AB, Bolidens ska Undersökning, SGU, malmletning med geofysi- föregångare, kom här att spela en stor roll. Bolaget ska metoder inom Skelleftefältet. SGU:s och Central­ hade bildats 1915 av en grupp banker och sysslade gruppens undersökningar utvecklade sig stundtals med affärer av ganska spekulativ art. Bland annat till kapplöpningar, till exempel sökte de båda finna intresserade sig Centralgruppen for gruv-och bruks­ moderklyften till de svavelkisblock med koppar vil­ företag och köpte flera gruvor och aktier i gruvföre­ ket, som nämnts, hittats 1902 i Bjurforstrakten. tag. De flesta gruvaffarema blev dock inte särskilt SGU fann till slut moderklyften inom sitt inmutade lyckosamma. Centralgruppen kom också att intres­ område. Sedan denna tid i böijan på 1920-talet har sera sig for Västerbotten och de många fynd somhade SGU och Boliden arbetat parallellt i Västerbotten gjorts här men inte lett vidare. Den första fram­ och deras prospekteringsinsatser i falt har varit av gången nådde Centralgruppen när den 1918 lycka­ ungefär samma omfattning fast växlande år från år. des lokalisera moderklyften (själva malmkroppen) 1922 fick Centralgruppen sina första utmål. De till de kismalmsblock som sedan länge varit kända gällde ett par fyndigheter av svavelkis med inslag av vid Kristineberg. Någon brytning blev det dock inte bland annat koppar och zink som året innan hade in- av, ett par personer från trakten inmutade området. dikerats i Rakkejaur och Näsliden. Rätt stora för­ 1930 övertog Boliden fyndigheten och startade 1940 hoppningar knöts till dem och till några liknande den gruva som fortfarande är igång. förekomster i Mensträsk. Men det blev inte mycket 1920 böijade även staten genom Sveriges Geologi­ av fynden, åtminstone inte då. I Rakkejaur har man

Adak 1948. Gamla gruvanläggningen.

92 i flera omgångar gjort undersökningar och även brutit endast åtta kvadratmeter och smalnade av nedåt till malm, bland annat mellan 1965 och 1970.1 Näsliden 26 meters djup. 1924-1925 bröt man där drygt 300 dröjde gruvstarten till 1969 sedan man i flera om­ ton malm som transporterades med häst till Gran- gångar letat vidare med allt känsligare instrument bergsliden. Därefter forslades den dyrbara lasten och hittat mer och bättre malm. Idag är gruvan vidare med lastbil, till järnvägsstationen i Kusfors nedlagd. och vidare med tåg till Tyskland för att bearbetas i 1924 gjordes ett märkligt fynd. Vid den lilla skogs­ smältverk. 1986 återupptogs gruvhanteringen i sjön Holmtjärn, 4,5 mil nordväst om nuvarande Holmtjärn och resten av berget töms nu på guld, Bolidens samhälle, fann geologen Fritz Kautsky den silver, svavel med mera. Cirka 80 000 ton malm bryts hittills rikaste svenska guldmalmen. Kautsky, som varje år. arbetade för Centralgruppen och sedan i många år Trots sin ringa storlek kom fyndet av den lilla för Boliden, höll på att undersöka ett område med Holmtjärnsgruvan att spela en stor roll för den fort­ synliga hällar då han fann en häll med en svacka fylld satta prospekteringsverksamheten. Detta var ett av ett egendomligt mjöl. Han grävde i mjölet och exempel på att mycket rik malm med höga guldhalter hittade där små klumpar av kopparhaltig arsenik- kunde uppträda i Skelleftefältet. kis. Mjölet visade sig innehålla 1165 gram guld och Den riktigt stora framgången för Centralgruppen 5942 gram silver per ton! kom 1924. Då lokaliserades malmen vid Boliden som Malmkroppen var dock mycket liten, vid ytan snabbt blev ryktbar på grund av sin höga guldhalt

Modern gruvbrytning. Foto: Boliden Mineral AB.

93 men som dessutom innehöll mycket annat: koppar, ville ha det. Därför byggdes smältverket för oanrikad silver, arsenik, selen och svavel. Den 16 mars 1925 malm på Rönnskär vilket togs i drift 1930. hissades den första tunnan med malm upp ur Boli- Gruvan i Boliden kom bland annat att bli Europas dengruvan. Den kom från ett schakt som man sänkt största och rikaste guldgruva och Bolidenföretagets direkt ner i ett särskilt guldrikt arsenikmalmsparti verksamhet baserades länge enbart på denna gruva. för att snarast möjligt få fram säljbar malm och Men 1940 öppnades en gruva i Kristineberg och skaffa företaget pengar. Men det fanns ingen möjlig­ sedan dess har företaget fortsatt att expandera het att transportera iväg malmen förrän sommaren kraftigt. Till idag har Boliden öppnat och drivit cirka kommit och vägarna blivit bättre. 50 gruvor i Sverige och utomlands. Ekonomiskt har Skelleftebladet skrev den 10 juni 1925: ”På fredag det genom åren gått upp och ner, bland annat beroen­ böija nämligen transporterna av malm. Malmen ska de på världsmarknadspriserna på metaller. Företa­ i särskilda bilar föras från Boliden till Klintfors get har i stort hållit sig inom gruvnäringen och idag station. Där har en brygga uppforts, från vilken har Boliden Mineral AB, som företaget heter efter bilama tippa över sina laster i järnvägsvagnar, vilka många namnändringar, omkring 4 400 anställda vidarebefordra malmen till Skelleftehamn för inlast- varav cirka 3 260 arbetar i Västerbotten. Sedan 1987 ning å fartyg till utländska förädlingsverk. Biltrans­ ingår Boliden i Trelleborgskoncemen. porterna ska verkställas av automobilfirman Brö­ derna Forslund i Skellefteå. Man räknar med en transport tills vidare av 5 å 600 ton i månaden”. Malmen var destinerad till Staatl. Hutten & Terra Mining AB Blaufarbenwerk vid Freiburg som förut mottagit malm från Holmtjämgruvan. Men malm skickades På senare år har ett nytt gruvföretag etablerat sig också till Tacoma på amerikanska västkusten. Mot­ i Västerbotten. Det är Terra Mining AB som sedan tagare där var American Smelting Company och hösten 1988 driver en guldgruva i Björkdal några mil Skelleftebladet skrev den 29 juni 1926: ”Den första utanför Skellefteå. Guldproduktionen är nu på 1000 sändningen guld-, silver- och arsenikmalm av de kg per år men kommer troligen att öka något fram­ högsta kvalitéerna avsände i onsdags Skellefteå över. gruvaktiebolag (som Boliden hette då, vår anm.) från Terra Mining AB är ett ungt, expansivt företag Skellefteå järnvägsstation till Göteborg f.v.b. med som sysslar med prospektering och gruvdrift. Björk- s/s ”Göta Kanal” till USA. Malmen forsändes i solida dal är företagets enda gruva men prospekteringen är trälådor med kraftiga järnbeslag och vikten uppgick omfattande och förmodlingen kommer företaget att till cirka 250-275 kg. pr låda. Antalet lådor utgjorde öppna fler gruvor så småningom. Kanske det blir i 9 med en sammanlagd vikt av 2300 kg.” Västerbotten, företaget prospekterar i hela länet. Att malmen skickades så långt bort som till USA:s Terra Mining AB har sitt huvudkontor i Stockholm västkust berodde på att man bara fann två smältverk och ägs av Norsk Hydro a.s.(60%), investmentbolaget som var beredda att köpa och behandla Boliden- Euroventures Nordica A/S (nära 30%) och företagets malmen. De kunde dessutom bara ta emot små grundare Christer Lövgren (drygt 10%). mängder på grund av malmens höga arsenikhalt. Trots omfattande laboratorieforsök lyckades man inte med att anrika malmen från Boliden-gruvan. Det gick visserligen att någorlunda skilja malmmi­ neralen arsenikkis, kopparkis och svavelkis åt men det hamnade allt for mycket guld i svavelkiskoncen- tratet där det var värdelöst och man minst av allt

94 Brytningar i länet under 1900-talet: malmbrytning i Trollgruvan. 17 meter mäter det djupaste gruvhålet. 1919 Gravmark.Asbest. Ett tiotal man från trakten 1940 Kristineberg. Koppar, zink, svavel, silver och bearbetade berget 1919-1920. Mineralet anrikades guld. Boliden uppförde även ett anrikningsverk 1940. inte utan kördes med häst till ett upplag i Umeå. Gruvan i Kristineberg är med sina cirka 890 meter 1924 Holmtjäm. Guld, silver och svavel. Brytning Västerbottens djupaste. 1990 skam an nertill 1 000- 1924-1925. 1986 återupptog Boliden brytningen i metersnivån. Från gruvorna i Kristinebergs-områ- Holmtjärn. det till anrikningsverket går cirka 700 000 ton malm 1926 Boliden.Guld, silver, koppar, arsenik och sva­ per år. På 1940-talet byggdes en linbana mellan vel. Ett dagbrott startade 1929. Fram till nedlägg­ Kristineberg och Boliden som fraktade slig till Boli­ ningen 1967 av gruva och dagbrott hade Boliden- den för vidare transport till Rönnskär. Linbanan företaget tagit ut cirka 8,3 miljoner ton malm ur lades ner 1987. berget. E tt anrikningsverk togs i drift 1953 och tar 1941 Örträsk.Koppar och svavel. I drift 1941 till idag emot malm från gruvorna i Boliden-området; 1945 då Boliden uttömt fyndigheten. totalt 1,0 miljoner ton malm per år. 1941 Hebbersfors. Kalk. Drevs 1941-1976 och 1928 Åsen.Koppar, bly, zink och svavel. Skellefteå som mest arbetade ett 20-tal man här. Ägare var Gruv AB, som Boliden hette på den tiden, drev Västerbottens Kalkbruksförening med 1600 bönder gruvan 1928-1930. En kilometer från denna brytning som andelsägare. Kalkbrytningen har återupptagits startade Boliden 1970 en ny gruva. Driften varade under 1980-talet av Gustafssons Åkeri & Grus AB. bara ett år men återupptogs 1988. 1986 såldes stora delar av kalkbruksområdet 1930 Innansjön.Kalk. Brottet har bland annat ägts till Terra Mining AB som 1988 startade en guldgruva av Strå kalkbruk från Sala. Ett 50-tal arbetade här i Björkdal nära det forna kalkbruket. I Högdalsås under 1950-talet. 1961 lades driften ner. 1979 starta­ i närheten av Hebbersfors har det brutits kalk sedan de Vikströms Åkeri AB framställning av jordbruks- tidigt 1920-tal. Strå AB ägde brottet under lång kalk ur de gamla varphögama och i år har de även tid och lade ner det 1971. Fyndigheten köptes 1973 öppnat ett nytt brott på försök. av Boliden som dock inte har påböijat någon bryt­ 1932 Bergsbyn.Kvarts. Gruvan drevs under fyra år. ning. Som mest arbetade sju man här. I början av 1930- 1941 Lainejaur Nickelhaltig magnetkis. Boliden talet fanns det också en fältspatgruva i Bergsbyn där drev gruvan 1941-1945 på grund av metallbristen ett tiotal man arbetade. Den var i drift under ett par under kriget. Ett 40-tal man arbetade här. år. 1941 Rävliden.Koppar och zink. Boliden drev gru­ 1933 Varuträsk.Kvarts, muskovit, pegmatit inne­ van 1941-1951 och 1967-1987. hållande flera olika mineral. Världens största 1942 Adak. Koppar, silver och guld. Drevs 1942 till ceciumgruva under kriget. Brytningen startade i 1978 då all drift upphörde och gruvsamhället jäm na­ Varuträsk i böljan av 1930-talet och Boliden tog över des med marken. Boliden stod for brytningen enligt 1936 och lade ner 1946. I dag är gruvområdet ett ett legodriftsavtal med ägaren staten. I anläggning­ populärt utflyktsmål för mineraljägare. 1983-1984 en ingick också ett anrikningsverk byggt 1945. undersökte Boliden fyndigheten igen men det finns 1945 Mensträsk. Svavel, koppar och zink. Boliden inga aktuella planer på att återuppta driften. försökte bryta här under ett par år men det var svårt 1930-talet Ström.Guld. I början av 1930-talet drab­ då fyndigheten låg under en sjö. Dessutom visade sig bades Ström-borna av guldfeber. I ledningen för malmen vara alltför fattig. gruvundersökningarna stod dalmasen N J Berg. Med 1946 Ytterklinten. Fältspat och kvarts. Provbryt­ handkraft gav byborna sig på att bearbeta berget. ning. Ett par hundra ton såldes till Vargöns AB. Men efter ett par år gav man upp tankarna på Upphörde 1947.

95 1947 Åkulla. Koppar och svavel. Boliden drev gru­ Fyndigheten upptäcktes 1955.1971 startade Boliden van till 1957. både dagbrott och undeijordsgruva. 1950 Rävlidmyran.Koppar, zink och svavel. Boli­ 1976 Stekenjokk. Koppar, silver, zink och svavel. den arrenderar gruvan av staten. Tillhör tillsam­ 1918 hittades det första malmblocket och året därpå mans med Hornträskgruvan det så kallade Rävliden- skedde en enkel provbrytning. I drift 1976-1988. fältet. Staten äger fyndigheten som Boliden arrenderade. 1951 Rudtjebäcken. Koppar, zink och svavel. I 1981 Hornträsk.Koppar,bly, zink, svavel, guld och mitten av 1970-taletfoll priset på koppar och Boliden silver. Boliden-gruva som tillsammans med Horn­ lade ner gruvan 1975. träskgruvan ingår i det så kallade Rävlidenfaltet. 1951 Östra Högkulla. Koppar, zink, svavel, guld 1988Björkdal.Guld. Gruvan drivs avTerraMining och silver. Boliden drev gruvan till 1959. AB. 1951 Rakkejaur. Guld, silver, koppar och zink. Fyndigheten upptäcktes redan 1922. Boliden har genom åren gjort flera undersökningar och provbryt­ ningar. Dagbrott 1965-1970. 1986 startades en ny provbrytning men fyndigheten är nu ”vilande”. Källor 1952 Renström.Guld, silver, bly, koppar, zink och Industrier genom Tiderna. En inventering i svavel. Denna Bolidengruva är 874 meter djup. Västerbotten gjord av Skellefteå museum 1956 Långsele.Koppar, zink, silver, guld och svavel. Västerbotten. Ett bildverk. Christiansson m.fl. Mineralfynd gjordes här redan 1922. Boliden påbör­ Boliden 50. Stig Ek jade schaktsänkning 1947 och 1952 var lave, indu­ stribyggnader och bostäder klara. En underjordisk järnväg byggdes på 410 meters djup, for att man skulle kunna forsla malmen de fem kilometrarna till anrikningsverket i Boliden. 1986 började Boliden ordna visning av gruvan under somrarna. 1966 Kankberg.Koppar, zink,svavel och guld. 1932 upptäcktes fyndigheten och Boliden drev gruvan till 1969. Åter i produktion 1989. 1966 Långdal.Guld, silver, bly, koppar och zink. Första malmblocket hittades 1925 och fyndigheten lokaliserades 1937. En del av malmen ligger under Skellefteälven och brytningen sker nerifrån och upp. Bolidengruva. 1968Kimheden.Koppar. Malmen lokaliserades 1959 och Boliden drev underjordsgruvan till 1969.1974-76 var ett dagbrott i drift. 1969 Näsliden.Koppar, zink och svavel. Första blockfyndet 1921. Boliden gjorde undersökningar under 1940-talet. Nedlagd 1987. 1969 Kedträsk.Koppar, zink och svavel. Första blockfyndet 1924. Boliden lade ner gruvan 1971 och arbetsstyrkan flyttades till Uddengruvan. 1971 Udden.Koppar, zink, svavel, silver och guld.

96 Västerbottens geovetenskapliga förening

Det finns en länsförening med rubrikens namn för Man behöver inga förkunskaper i dessa ämnen för personer som är intresserade av geovetenskap och att delta i olika aktiviteter. Den som däremot mer arkeologi. Båda dessa vetenskaper sysslar med berg, aktivt vill fortbilda sig i arkeologi eller geovetenskap jord, vatten och klimat, for att nämna några intres­ kan välja bland de distans- eller kvällskurser som seområden. Föreningen universitetet ger, till har omkring 350 med­ exempel: lemmar, de flesta i länet men även många i andra Arkeologi, särskilt delar av landet. nordeuropeisk A, 20 Föreningen startade poäng. sin verksamhet 1985. VÄSTERBOTTENSGEO VETENSKAPLIGA Syftet var att sprida Kursen ges antingen kunskaper om "naturens FÖRENING som dagkurs under en bortglömda tredjedel", termin eller distans­ nämligen det underlag vi kurs helt läsår under går på och det vatten och veckoslut. Det finns den luft vi dagligen utnyttjar. Eftersom arkeologin sedan möjlighet att bygga på med ytterligare 40 behandlar den primitiva människans resursutnytt­ poäng. jande, föll det sig naturligt med ett samarbete över ämnesgränserna. Exkursioner, studiebesök, mine­ Geovetenskap, orienteringskurs A, 10 poäng. raldagar och föredrag är exempel på verksamheter som har bedrivits. Dessutom utges tidskriften "Mark­ Kursen ges som distanskurs höstterminer under kontakt" med fyra nummer per år som tar upp aktua­ veckoslut. Det finns sedan möjlighet att bygga på liteter inom ämnesområdet, ger saklig information med ytterligare 10 poäng Geovetenskap med mil­ om undersökningar, forskning och mycket mera. jöinriktning, som går under vårterminer. För elever Tidskriften sprids, förutom till medlemmarna, även som läser under dagtid finns Geovetenskap A, 10 till länsstyrelser, kommuner, bibliotek och skolor. poäng under senare hälften av höstterminerna. Där våra förfäder verkat formades ett kulturlandskap. I takt med jordbruksnedläggningen hotar detta odlingslandskap att växa igen och blir då en angelägenhet för kulturmiljövården. Bilden visar Vindelälvens bördiga dalgång vid Spöland, Vännäs sn 1932. Foto: Västerbottens museum. Bebyggelseinventeringar och kulturminnesvårdsprogram i kommunernas översiktsplaner

Den nya plan- och bygglagen föreskriver atttjänstemän i kommunerna deltagit i arbetet, landets kommuner skall ha utarbetat en över­nämligen i Lycksele kommun (antaget 30/31987) siktsplan (ÖP) senast 30/61990. För att tillgodo­och Vännäs kommun (remissupplaga juni 1989). se kulturmiljövårdens synpunkter i ÖP är detDe kommuner som ännu inte hunnit framställa nödvändigt att kommunerna utarbetar ett kul­KMV-program bör ta med detta i planeringen turminnesvårdsprogram (KMV). Detta har skett för de närmaste åren, då man kan vänta att de i två fall i länet, där tjänstemän vid Västerbot­flesta kommunerna i länet reviderar sin över­ tens museum i samarbete med politiker ochsiktsplan inom fem - sex år. 98 W n X sbv

Den bäste kulturmiljövårdaren är fastighetsägaren själv. Museet bistår gärna med råd i bevarandefrågor. Ibland hjälper inte detta, utan även karaktärsbyggnader som en järnvägsstation rivs eller flyttas från ursprungsmiljön. 1988 rev ägaren, SJ, stationshuset i Vännäsby, ritat av Folke Zettervall. Foto: Västerbottens museum.

Den första större kulturhistoriska byggnadsinven- Västerbotten s museum genomförde två större över­ teringen i länet skedde på uppdrag av byggnads­ siktliga tätortsin ven teringar i slutet av 1970-talet; nämnden i Umeå och utfördes av Västerbottens Kulturhistorisk beskrivning av bebyggelsen i Åsele, museum. Inventeringen resulterade i en kulturhisto­ Dorotea och Fredrika tätorter (1977) och Kultur­ risk beskrivning av bebyggelsen i Umeå centrala del historisk beskrivning av bebyggelsen i Bastuträsk, och ett bevarandeforslag, den sk gröna boken, 1974. Malå och Norsjö tätorter (1978). Samma år startade man vid Skellefteå museum en Under 1980-talet fortsatte Västerbottens museum inventering av bebyggelsen i Skellefteå centrum vil­ inventeringen av bebyggelsen inom Umeå kommun, ken följdes av ytterligare 13 bebyggelseinventering­ med de större samhällena kring centralorten och ar omfattande olika delar av Skellefteå kommun. inventeringar och bevarandeforslag publicerades 1976 inventerades byggnadsbeståndet i Lycksele fortlöpande i museets serie ”Kulturhistoriska under­ tätort och tidigare utförda inventeringar på lands­ sökningar”. Dessa kan köpas i museets reception. bygden kompletterades 1983-84 under arbetet Länsstyrelsen i Västerbottens län har också pub­ med ett kulturminnesvårdsprogram for Lycksele licerat en rad kulturhistoriska undersökningar bl a kommun. om Robertsfors bruk (1979), Ammamäs (1982) och 99 Riktlinjer för bevarandet av kulturhistoriska bebyggelsemiljöer och odlingslandskap landskap formuleras i kommunernas kulturminnes- vårdsprogram. Här ser man kulturlandskapet på Hansenäset och de södra delarna av Skarvsjöby, Stensele sn 1989, ett föreslaget bevarandeområde. Foto: Peter Hagren !Västerbottens museum.

Norrbyskär (1984). Länsstyrelsens kulturmiljöenhet F ram tiden arbetar för närvarande med att sammanställa länets kulturminnesvårdsprogram, en översikt över kul­ Vid halvårsskiftet 1990 skall kommunernas över­ turmiljöer i länet av riksintresse, samt i sammarbete siktsplaner vara färdiga. Kommunerna borde i god med Västerbottens museum en sammanställning av tid ha utarbetat ett kulturminnesvårdsprogram som en omfattande byggnadsinventering för de delar av talat om för planerarna, vilka kulturhistoriskt vär­ Dorotea, Vilhelmina, Storumans och Sorsele kom­ defulla miljöer och enstaka objekt som är bevarans- muner som ligger ovan odlingsgränsen. värda. Några kommuner har som ett första steg låtit utföra översiktliga kulturmiljöinventeringar. För att N uläget få ett fullgott underlag för utarbetandet av ett KMV- program måste dessa översikter följas av detalj­ Under de senaste sex-sju åren har byggnadsinvente­ inventeringar av bebyggelsen i berörda kommuner. ringar genomförts av Västerbottens museum i de Bebyggelseinventeringar är nödvändiga som un­ flesta av länets kommuner. Helt avslutade är inven­ derlag i kommunens fortlöpande planarbete och vid teringarna i Bjurholm, Lycksele, Robertsfors, Vil­ handläggning av byggnads och rivningslov samt helmina, Vännäs och Åsele kommuner. I Nordmaling ombyggnadsärenden och är nödvändiga för att kom­ och Skellefteå återstår endast mindre delar innan munen skall kunna upprätta en bevarandeplan för arbetet slutförts. Översiktliga kulturmiljöinven­ vård och skydd av de viktiga kulturmiljöerna. teringar har gjorts i Malå, Norsjö, Storuman, Vin- deln och Umeå och i Dorotea och Sorsele kommuner planerar man för att påbölja inventeringsarbetet. Peter Hagren 100 Något ur vinterns och våren

19.11-21.1 MÄNNISKOR I ARBETE En fotoutställning ur museets samlingar.

3.12-21.1 BILDKONST I SÖDRA AFRIKA 16 konstnärer från Sydafrika, Angola, Mozambique och Zimbabwe visar målningar, teckningar och grafiska blad. (Prod: Riksutställningar / Kulturhuset I SIDA)

17.12-7.1 MOTTOLA — EN MEDELTIDA KLIPPBY I SYDITALIEN En fotoutställning om byn med de många klippmålningama.

14.1 -11.2 KALLE HEDBERG "KONSTNÄRERNAS KONSTNÄR" En stor minnesutställning (Producerad av Sundsvalls museum)

18.2-1.4 "PÄRON OCH MOLN — RÄNDER OCH BLAD Textil av formgivaren Sven Fristedt.

25.2-1.4 VID HIMMELENS PORTAR — ERNST JOSEPHSONS ANDEPROTOKOLL Ett urval av teckningar och texter nedtecknade på ön Bréhat utanför Bretagne år 1888. Omslagsbilderna Framsidan: Öreälvens meanderslingor med igenvuxna s. k. korvsjöar. Foto: Pål-Nils Nilsson. Baksidan: Skärning genom fjällberggrund i Strimasund. Foto: Mauno Lassila.

För att möjliggöra produktionen av detta nummer har ekonomiska bidrag beviljats av: Länsstyrelsen i Västerbottens län, Skellefteå kommun, Lycksele kommun, Malå kommun, Norsjö kommun, Nämnden för statens gruvegendom och Boliden Mineral AB. Västerbotten • Redigeras av tjänstemännen vid Västerbottens museum i Rekvisitioner och prenumeration: Västerbottens läns hembygds- samarbete med tjänstemännen vid Skellefteå museum. förbund, postgiro 6 26 22 - 6. Ansvarig utgivare: Anders Huggert. Offsettryck: UT AB, Umeå 1989. ISSN 0346—4938. Redaktörer: Bo Sundin och Daniel Pettersson. Grafisk form: Kristina Lundberg. Om ej annat anges är bilderna hämtade Prenumeration och distribution: Hjördis Boman och Gun-Amy ur Västerbottens museums bildarkiv. Zakrisson. Västerbotten • Tidskriften produceras av Västerbottens museum för Västerbottens läns hembygdsförbund

Tidskriften utkommer med fyra nummer per år. Prenumeration: årets häften Redaktionens adress: häften i en bok Västerbottens museum, 902 34 Umeå. häften och bok Tel 090/11 86 35. detta nummer