Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag. N:r 34 (453) Fredagen den 21 augusti 1896. 9:de årg. Prenumerationspris pr år: Byrå: Bedaktör och utgifvare: Utgifningstid: Annonspris: Idun ensam - kr. 5: Klara södra kyrkog. 16, 1 tr. FRITHIOF HELLBERG. hvarje helgfri fredag. 35 öre pr nonpareillerad. Allm. telef. 6147. Iduns Modet., fjortondagsuppl, » 5: Träffas säkrast kl. 2—3. För >Platssökande» o. >Lediga platser» Iduns Modet., månadsuppl. » 3: Prenumeration sker å alla post Lösnummerpris 15 öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Barngarderoben » 3: anstalter i riket. Redaktionssekr.: J. Nordling. (Iösn:r endast för kompletteringar.) Utländska annons. 70 öre pr nonp- rad
Ellen Nordgren-Gulbranson.
ed gladt berättigad stolt de vara välkommen i den M het ha den svenska svenska kvinnans blad, så sångkonstens vänner i dessa mycket mer som vi haft för dagar erinrats om ett namn, månen reproducera den efter som länge varit dem kärt, och den nyaste befintliga fotografi, som de bevarat i tacksamt hvilken fru Gulbranson på vår minne, äfven sedan omstän telegrafiska begäran personli digheternas spel — här när gen sändt oss från Bayreuth. mast den lille gud Amors Porträttet framställer henne lustspel i form af gifte med i Brynnhildes dräkt tillsam en norsk man — fört det ut mans med hennes trogna ur kretsen för vår närmaste stridshäst — en episod, hvil iakttagelse. Ellen Nordgren, ken beskrifves som särdeles sedan 1890 fru Ellen Gulbran- verkningsfull, och hvilken en son, har rönt utmärkelsen dast lär gifvas på Bayreuth att bland en krets af Tysk scenen. lands mest lysande "Wagner- Med hänvisning till den om tolkare kallas till delta nämnda tidigare uppsatsen gande i de nu pågående fest ämna vi nu fatta oss kort spelen i Bayreuth, hvarmed som biografer. Däremot kun 2 O-års-minnet af Wagnerope- na vi ej förneka oss nöjet rans första öppnande därstä att genom nå^ra utdrag ur des firas; och hvad mera är, I den tyska pressens entusiasti hon har som Brynnhilde gjort ska utlåtanden, omdömen en genombrytande framgång, från de mest ansedda och en för en främmande artist vittnesgille auktoriteter inom inför den fordringsfulla tyska musikkritikens gebit, bestyr kritiken nästan enastående ka, hvilken verkligt äkta la succés, hvilken först och främst ger här hemförts åt den sven måste glädja alla landsmäns ska sångkonsten genom en af hjärtan. dess hängifnaste och talang Idun har redan tidigare, i fullaste utöfvarinnor. november 1890, bringat sina läsarinnor Ellen Nordgren- Gulbransons bild jämte en »Amneris, Ortrud, Brynn teckning af hennes personlig hilde — det är ett vackert het och konstnärskap. Emel klöfverblad, förvärfvadt under lertid ha vi ansett, att just två år af en börjande bana nu, då hennes stjärna står i såsom dramatisk sångerska. strålande zenith, då hon fullt Hvad skall icke då fortsättnin och rikt infriat de löften, som gen blifva? Finnas icke stora då dock delvis endast voro skäl för det på samma gång hägrande framtidsdrömmar — vemodiga och glädjande anta att hennes bild på nytt bor- gandet, att Ellen Nordgrens Se lifvet splittrar, skiljer, förstör Men sanningens lycka mot seger går, Hvad icke är äkta; det bleknar och dör Det verkliga lif, som mot lifvet trär, Och döms att i sanden förrinna. Skall vägen till frihet finna! Ellen Lundberg. konst skall kallas till större och mera väx mellan fru Gulbranson och fru Lilli Lehmann, nen till godo, till dess hon nu, som sagdt, i skulle mitt val gifvet falla på fru Gulbranson, sommar kallats till bayreuthspelens ännu lande verksamhetsfält än förhållandena här då Uennes prestation synes mig stilriktigare, att hemma förmå erbjuda den?» icke säga mer bayreuthisk.» mera bemärkta plats och kräfvande upp Med dessa framtidsfrågor af slutade för För öfrigt genljuder nu vidt om hela den gift. sex år tillbaka biografen i Idun sin essay. kontinentala pressen af den svenska konst- En sannsiare förde visserligen den gången närinnans lofprisande. »Ellen Gulbransons pennan. I dag kunna vi gifva svar — den Brynnhilde är jämbördig med fru Maternas kontinentala kritikens oförbehållsamt gyn af 1876. Hennes framgång var sensatio nande domslut. nell,» heter det i Neue freie Presse, och / månsken. Vi lyssna då först till Wiener Tageblatt, Bayreuth er Tageblatt konstaterar den all där den högt ansedde d:r Schoenaich, en af männa meningen vara, »att man i henne rfjfcer vikens kornblå vatten samtidens mest betydande musikkritiska funnit en kraft, som icke kan skattas nog Stiger sval augustinatten. auktoriteter, i en längre anmälan af fru G:s högt. Hela hennes konstnärliga väsen har Snöhvitt fullmånsanlet ser Brynnhilde bland annat yttrar: något inspireradt, vi kunde säga gudom Genom lätta strömoln ner. »Hon har till fullo rättfärdigat festspelsdirek ligt !» tionens förtroende och vann redan första afto Hvad göres oss vidare vittne behof? nen i »Walkiire» en genomgående framgång. Blomstergruppens vackra röda Hon betog genom ungdom, röst, poesi, tempera Georginer mörka glöda. ment och apparition. Hennes organ utmärker Kolsvart tecknas lönnens gren sig för stort omfång, vekhet och egalisering i I det silj"verbleka sken. alla lägen och genom en särskildt ädel klang karaktär. En högrest gestalt af äkta germa- Eedan då Ellen Nordgren växte upp i sitt Vinden sofoer, daggen faller nisk typ, rör hon sig på scenen med sparsam hem i Stockholm, där hennes fader ännu är ma, nobelt måttfulla gester, men kan i de af I små skimrande kristaller görande ögonblicken bryta ut i en af situationen verksam i en sockerbruksaffär, visade sig omedelbart framkallad häftighet af stor skönhet. hennes utpräglade begåfning och intresse Öfver gråset. Pårlbesatt, Fru Gulbranson betonar i sin Brynnhilde mer för musik. Ar 1880 gjorde hon sitt inträde Blir hvar spindeltråd i natt. den älskande och lidande kvinnan än det vilda vid Musikaliska akademiens konservatorium, naturbarnet, stridsjungfrun. Men öfver gestal Då och då från andra stranden ten breder hon en så rörande grundton, utan att och på hösten 1883 begaf hon sig till Paris låta den förlora något af sin skönhet, att man ej och började studera först för fru Marchesi, Skriar spofcen, klagar anden, för ett ögonblick upphör att fängslas af förtroll sedermera för fru Kenneth. Men på skugglätt vingepar ningen i en framställning, hvars kännetecken är Läderlappen ljudlöst far. enkelhet. Det är som om skogens doft strömma Här hemma hörde vi under dessa år föga de en till mötes därur. — — — — — af den unga sångerskan. En och annan Från en våt resedatufva I Bayreuth har man alltid haft säker blick för gång meddelade Paristidningarna, att hon krafter och individualiteter och därifrån har myc låtit höra sig på privata soaréer, alltid med Strömma dofter, rika, ljufva. ket af det högsta värde tillförts den tyska skå bifall, men därvid stannade också under Från spalierens veka bukt debanan. Fru Materna är utgången från Bay Faller doft en mognad frukt. reuth, Scaria utvecklade sig där till en stor konst rättelserna. Men en vacker dag på hösten när, van Dyck gjordes där till en tysk sångare. 1886 kom fröken N. tillbaka till Stockholm, Fru Gulbranson är i år också ej den enda, väl och den 5 oktober samma år trädde hon Öfver marmorflorans fina, däremot den utan jämförelse dyrbaraste skatt fram för allmänheten såsom konsertsånger Fagra anlet strålar skina, som Bayreuth bragt i dagen.» ska. Eedan 1887, då hon bland annat bi Glimra i fantastisk lek Den välkände Dresdenkritikern Arthur trädde vid Filharmoniska sällskapets och Öfver panna sorgset blek. Seidl har i flere högeligen lofordande artiklar Cäciliaföreningens konserter, hade hon tagit sysselsatt sig med fru Gulbransons Wagner- fatt på större och allvarligare uppgifter. Glimra, skimra, tanken draga framställning och i en af dessa samman Hon började allt mera närma sig den dra Till antikens hulda saga fattar han på följande vis sina intryck: matiska musiken och upptog på sin reper Om en vek, odödlig mö, »Många af dem som i år besökt festspelen — toar flere moderna och klassiska operaarier. Sänd att jorden blomsterströ. bland dem äfven den som skrifver detta — älska Det dröjde dock någon tid, innan sånger Anna Knutson. att samla sina Bayreuth-intryck, allt hvad de där upplefvat, i namnet Gulbranson. Sällan har på skan lät höra sig från scenen. Detta skedde någon skådebana personlig adel i apparitionen så för första gången den 10 januari 1889 då harmoniskt förenats med öfvertygande innerlig hon på Operan i Stockholm återgaf prin het i känslan till en verklig sångstorhet och be- sessan Amneris i Verdis »Aida». Äfven i redt en så hög och ren scenisk njutning; sällan Tafatta oeh glömska döttrar. har man väl också haft tillfälle att hos någon, de då ovanligt debutrika tiderna framstod än så begåfvad framställarinna i det musikaliska detta fröken Nordgrens första uppträdande För Idun af Johanna Kurfel. dramat se ett så vältaligt, rikt nyanseradt spel, såsom synnerligen vackert och lofvande. som det man kunde följa moment för moment På våren samma år grep sig fröken N. an hos denna idealiska Brynnhilde. Jag vet ju myc ii [när konsulinnan steg in i salen hos sin ket väl, att jag här begagnat starka uttryck. Och med en vokalt och dramatiskt ännu mer goda vän, mötte henne vänliga ögon, jag är ej heller blind för det missförhållandet, betydande uppgift, hennes första Wagner- och hon hälsades af glada röster från flere att den tyska musikvärlden, när den nästa vin parti: Ortrud i »Lohengrin», och hon gaf damer, som redan församlat sig kring ett ter möter fru Gulbranson i konsertsalen eller på oss en Ortrud, lika imponerande genom sin operascenen midt uppe i en stilförvirrad och stil- välförsedt älfvakaffebord. förvirrande repertoar, skall med ett skeptiskt: Du gestalt som genom det breda, lidelsefulla Efter konsulinnan följde hennes sexton- rasar, Paulus 1 öfvergå till slentrianens dagord sångföredraget, den kraftiga dramatiska åriga fröken dotter. ning och med en betänksam skakning på hufvu framställningen. En framstående musik »Min söta,» hviskade en fru till en det ha svårt att riktigt begripa, hvad denna märk värdiga konstnärinna under dessa festdagar varit kritiker yttrade då på tal om hennes Or annan, »förklara mig den som kan, hur och blifvit för oss. Men jag skulle begå en för trud: »Den enhet i vokal och dramatisk den lilla gåsen kan vara dotter till en så brytelse mot sanningen, om jag af försiktighet aktion, som Wagner mer än någon annan utsökt personlighet som vår kära konsul- skrefve annat, än mitt hjärta bjuder mig.» kräfver, har fröken Nordgren medfödd,» och inna!» Och hon följde med beundran mo Och i Frankfurter Zeitung yttrar E. Hum- han uttalade såsom sin åsikt, att fröken dern, som med stor ledighet hälsande gled perdinck, den kände operakompositören, Nordgrens begåfning särskildt lämpade sig ur den ena famnen i den andra, alltjämt »Hans och Gretas» mästare: för Wagnerpartier. talande, svarande, frågande, småleende, och »Fru Ellen Gulbranson utmärker sig genom ett Under de senare åren — efter hennes dock ägde ett öga att följa dottern, som gjorde präktigt röstmateriel och genom en ursprunglig giftermål — har fru Nordgren-Gulbransons sin komplimang för tanterna med en täm enkelhet och sanning i framställningen, som man förgäfves söker bos våra i konventionella teater konstnärskap hufvudsakligen kommit vårt ligen ograciös förening af fullväxta damens vanor uppvuxna primadonnor. Hade jag att välja broderland och den köpenhamnska.lyriska sce bugning och barnets häftiga knix, samt all- tid var till hands att på en fråga till dot fyra ägg — naturligtvis så, att gulorna har fröken glömt, och på vinst och förlust tern gifva ett gladt och hurtigt svar. gått sönder — har jag i en blink slagit köper hon i första bod ett nystan — kan Nu till exempel, när den gamla vänliga sönder resten — det är ändå tolf till sat ni gissa hvad — ankartråd n:r 40. »Det doktorinnan började tala vid den unga flic sen. Så tar hon några tag med vispen, blir väl alltid nyttigt till något,» tröstade kan om hur hon tillbragt sommaren, så utan ordning, än med- och än motsols. hon mig med, där jag sitter med tre ser- svarade genast konsulinnan. »Jo, Gärda Det kunde ingen människa stå och vänta vietter, som för hennes skull komma ola hade haft så trefligt. Gärda glömde alldeles ut, tills hon blef färdig, utan till slut må gade på mangeln.» •— — — af, att hon var en fullväxt flicka, när hon ste jag naturligtvis själf slå några slag, »Min vän,» sade den gamla fru dokto kom ut på landet och var tillsammans med så att smeten gick upp.» rinnan på hemvägen från kafferepet till sin alla kusinerna. Doktorinnan skulle se henne »Ack ja, mina vänner,» suckade den sonhustru, »du som har två unga döttrar springa omkring alldeles som en pojke, eller gamla hennes nåd Svalstjärna och skakade att uppfostra, skall bland annat akta dig som en katt flyga i och ur båtarna.» Och sitt gråa hufvud, så att de äkta struts- för att göra dem tafatta och glömska.» doktorinnan följde med undran och en smula fjädrarne i hårklädseln behagfullt vajade vemod den långa gängliga flickan, som efter af och an. »Hofrättsrådinnan har alldeles »Hvad menar svärmor,» sade den unga att hafva sluppit svara belåten smög sig rätt: vår tids unga flickor äro ofta alldeles frun, »icke är det väl mödrarnas fel?» in i ett annat rum, där ungdomen höll bortkomna i de enklaste praktiska saker, »Understundom, min vän. Ic.ke med af- till, medan konsulinnan riktigt fick till som det i vår ungdom hade varit en skam sikt, naturligtvis, men mången gång kunna fälle att lätta sitt betryckta hjärta. »Ingen, att ej känna till, att ej äga talang i. Men vi föräldrar och uppfostrare omedvetet hos som såg Gärda borta, kunde tro, att flickan dessutom har jag tyckt mig finna, att de de unga lägga hyende under lasten, som kunde vara så glad och liflig, som hon var i allmänhet hafva synnerligen lätt för att vi af hela vår själ tro oss i stället i färd i hemmet.» Det var verkligen konsulinnans glömma, så att, om man också vet, att de med att arbeta bort. Till exempel konsul stora bekymmer, att flickan var omöjlig i verkligen kunna en sak, vågar man sällan innan. Hon äger själf ett ovanligt ledigt sällskap, så ytterligt blyg och tafatt. alldeles säkert lita på, att den blir ordent och behagligt sätt samt har en förundrans »Det kan nu visserligen vara tråkigt,» ligt utförd, och jag nekar icke för, att jag värd förmåga att med hvem som helst sade en liten liflig hofrättsrådinna, som anser, att skolorna hafva sin icke ringa tala om hvad som helst. Jag brukar skämta själf stod för rusthållet i sitt hem, »men skuld i denna minnesslöhet, detta mång- med henne och säga, att komme hon till man behöfver ej taga sig allt för djupt af, läseri, som gör, att alla möjliga ämnen sammans med ett sällskap vildinnor, skulle om de unga flickorna till en början äro surra rundt i våra stackars flickors hjärnor hon ändå inom tre minuter hafva en liflig en smula tafatta ute i sällskapslifvet, utan som bin i en kupa. • konversation i gång, och de skulle skiljas från henne fullt öfvertygade, att de träffat hoppas, det skall nötas bort med tiden, »De skola lära sig så mycket, att intet den angenämaste person under solen. Ett men ack, sådana små våp de kunna vara blir grundligt, de skola läppja på så myc godt sätt är en stor och lycklig gåfva, och med de enklaste saker i hemmet. Hur har ket vetande, att intet hinner fastna ordent det är ej underligt, att konsulinnan varit ej min Berta snart sagdt från första stun ligt. Deras fattiga hjärnor måste oupphör angelägen att söka bibringa den åt sin den fått vara med om hvarjehanda sysslor, ligt stå redo att mottaga nya intryck; däraf dotter Gärda. Hon har därför hållit en ty» — och här såg hofrättsrådinnan sig blir förmågan att mottaga och hastigt smälta mängd tal för flickan, hur hon bör göra, utmanande omkring med kaffekoppen ut i hög grad uppdrifven, men de kunna ej hvad hon bör säga, hur hon skall skicka sträckt på rak arm efter påtåren — »det länge bevara sitt vetande, — jag skulle sig o. s. v. och det kan nu till en viss hör nu engång till mina principer, hur vilja säga, att de unga flickorna i våra gräns vara i sin ordning; hon öfvervakar gammalmodiga de än må vara, att en dagar hafva riktiga hönsminnen.» kvinna icke skall vara som bocken till dessutom på det noggrannaste att Gärda »Det var ett sant ord, Konstance,» — trädgårdsmästare, om hon slappes på egen efterlefver hennes ordinationer, men ser du, den gamla hennes nåd mötte fröken Hele hand i köket. Nej, det är min mening, just därmed får man vara en smula för nas sympatiserande ögon tvärs öfver bordet och den håller jag på, att liksom det skulle siktig. Den stackars ungen är af naturen — »det är verkligen så. Jag kan le nu, stå i lagen, att hvarje gosse, om han också litet blyg, och den där känslan af att be men i sanning var jag ej grundligt för icke skall blifva snickare, skall lära sig sköta ständigt stå under en annans kontroll gör argad på min systerdotter Metta härom hyfvel och såg för att få begrepp om, att henne tafatt och förvirrad. Och så det allra dagen. Jag sitter och stoppar duktyg, fina han på lediga stunder kan taga annat i sämsta. Säger man något åt henne, flickan, damastservietter, som skulle med på man- hand än cigarrstumpen, så skall hvarje glömmer mamma, som alltjämt är van att geln dagen därpå, och då jag just tar sista flicka, hon må sedan få eget hem eller ej, föra ordet, att flickan för länge sedan vuxit trådänden, ber jag henne, som i alla fall kunna göra upp eld i spisen och koka ur kolten och är genast färdig att svara i skulle ut i några ärenden, att skaffa mig kaffe. — Ja, ni skratta för att jag just hennes ställe. Jag förstår så väl, hvilka mera tråd. Det vill hon mycket gärna, — nämner kaffe, men tro mig, mycket slarf själskriser en sådan där tillbakasatt, and bevars, villig är hon nog, men som jag med maten får mången gång en man, en ligt omyndig flicka går igenom. Först måste känner till, att fröken är litet glömsk af far, en bror tåla och gör det också, men det förtryta henne, att hon ej får svara för sig, påminner jag icke en gång, utan fyra, gif honom icke för ofta dåligt kaffe. Det sig själf, sedan resignerar hon med slö lik och då hon redan är i förstugan, springer där tunna okokta skvalpet eller det där giltighet, och till slut blir det henne en jag efter och ropar: »Glöm för all del icke svarta grumset, som hotande blickar mot riktig lättnad, att hon slipper från ett svar. min tråd!» Nej bevars, tycker någon det honom från koppens botten, gör på längden skulle vara möjligt, att hon skulle glömma ingen människa glad, och just den där »Men kära du, hvart skall sådant taga bort något! Nej visst! — När hon kom trefliga eftermiddagsstunden strax på ma vägen, ty hon kan väl ej bestädigt segla mer hem: — hvar har hon nu tråden ? — ten har mången gång förbittrats, då man i kära mors kölvatten? Hon blir olycklig »Tråden, hvilken tråd?» — »Stoppgarnet till nen slungat ut sin mening om det elän för hela sitt lif, ty mycket är svårt att servietterna, som du skulle köpa.» — »Ack diga kaffet och hustrun varit nog oklok kämpa mot här i världen, men bland det det, det var så rätt, det har jag glömt, att upptaga stridshandsken. svåraste är dock att vid minsta kollision men det skall jag skaffa på ett ögonblick!» med något nytt, något främmande, tvingas »Nå, det var nu ett kapitel för sig, nu — och som en pil är hon utför trapporna. att göra våld på sin natur, som helst vill, skulle jag tala om Berta, den kära flickan. — »Finaste kinesiska linnetråd,» ropar jag att man skall gömma sig i den mörkaste Hon satt häromdagen under flere timmar efter, men hon var redan utom hörhåll. vrån och icke säga ett ord af fruktan för, alldeles fördjupad i sina böcker, och som Nå, en halftimme gick, en timme gick och att det skall låta dumt. Nej, det är bättre jag nu tror, att den där forcerade läsnin ett godt stycke in på den andra. Jag sä att icke genast söka dana sina unga skat gen till slut måste göra vissa flickor all ger icke, det var synnerligen varmt möte ter till några mönsterupplagor. Ett ord då deles för abstrakta, brukar jag bryta af från min sida, då hon ändtligen kom till och då, en liten vink, en liten hjälp, om den en eller annan gång för att i stället baka. Hon hade träffat ett par kamrater, så behöfs, och så får man hoppas, att de låta min flicka syssla med något praktiskt. som hade så mycket nytt att förkunna, smärre kantigheterna nötas bort så små Därför ropar jag ut henne i köket, där jag som de inhämtat på de timmar de varit ningom. Hufvudsaken är, att vi fostra dem just skulle laga en sockerkaka och ber skilda från Metta, och just som Metta som som barn så, att vi kunna lita på de upp henne hjälpa mig — allt var ändå utmätt, bäst fått hufvudet fullt af deras historier, växte, ty känslan af, att vi lita på dem, det var bara äggen, som skulle slås sön slår klockan åtta och med ett: »nu stängs gifver dem förtroende för sig själfva, och der och vispas i. Nå, där står hon och bodarna» rusar hon i väg för att hinna detta är dem en stor hjälp, en i vår tid fumlar och fumlar, och innan hon kraschat skaffa tråd, tråd — hvad för tråd — det nödvändig hjälp, då kvinnan mera sällan stannar inom hemmets väggar, ntan måste pröfning, och tanken på, att vi själfva kunna Förnuftigt och klokt är det väl däremot, att ut och arbeta sig fram för sin existens. vara skröpliga, gör kanske bäst vår hand en kvinna så väl som en man har sin garderob så i ordning, att hon ej af brist på kläder be »Den andra sortens tafatthet, som hofrätts lämplig att — mildt så att ingen god brodd höfver hålla sig hemma från en bjudning e. d. rådinnan förde på tal, och som vi mödrar skadas — söka rensa bort ogräset ur de unga Behöfver därför någon del af garderoben förnyas, nog oftare beklaga oss öfver, är i stället sinnen, som äro i vår vård.» bör ' väl detta ske, vare sig en bjudning är för vida mindre att ängslas för. Det är ju handen eller icke. Men följer man denna regel, $ behöfver man ej skaffa sig ny utstyrsel, därför naturligt, att våra döttrar, som tidigt sän att man är bortbjuden. das i skolan, som där tillbringa sina för Det lider ej något tvifvel, att brist på beräk middagar och på eftermiddagen bereda sig J "klädpenning/rågan". ning, omtanke och måtta i fråga om hustruns på dess fordringar, ej kunna svänga visp kläder mycket ofta medför oreda i familjens eko nomi, ja kanske bringar den på fall. och sked lika kvickt som vi, hvilkas hela XI. Vi känna t. ex. en man med ganska måttliga uppfostran gått i en mycket mer praktisk Med anledning af de invändningar en »upp inkomster. Själf är han ganska »sjaskigt» klädd, riktning, och som sedan kunna hafva dag retad äkta man» gjort mot hvad som rörande och i hans hem är det si och så. Men så snart lig öfning. Emellertid tror jag som hof denna fråga hittills varit synligt i Idun anhåller frun visar sig utom hus, är hon klädd som »den jag vördsammast ännu en gång få taga till orda. finaste grefvinna». Ständigt har hon något nytt rättsrådinnan, att det ej skadar dem att Den ifrågavarande insändaren synes hålla före, att uppvisa. Huru många nj'a hattar, klädningar mellan bok och läxa få vänja handen att att de lämnade uppgifterna ej äro tillförlitliga. och kappor hon årligen erhåller är svårt att säga. syssla med hemmets värf. Om de då bära Han tager visserligen saken skämtsamt; men me Sina beställningar gör hon i de finaste affärer, sig en smula bakvän dt åt, böra vi emeller ningen är väl dock den, att en fru eller fröken och de skola alltid vara efter nyaste modet. Ofta omöjligen kan kläda sig hyggligt för de uppgifna ledsnar hon på det nya plagget och vill då ha tid ej vara för snara att kalla dem tafatta, — beloppen, 75, 100, 120 å 160 kr. årligen. ett annat. Bäst är i sådant fall att sälja det det är ganska nyttigt att ibland erinra sig, Låt oss tänka efter! förra. Det kostar så mycket att ändra det, och att den största mästerkock en gång varit Om vi hålla oss till den af mig uppgifna me så blir det ja dessutom aldrig riktigt bra, när en liten kökspojke, — eller om det ej går delsumman 120 kr., huru många, om vi endast det skall ändras. Behåller tycket sig något längre hålla oss till den bildade klassen, ha då verk för ett plagg, så får det hänga på för jämnan och fort nog, taga arbetet ifrån dem för att ligen råd till mera? blir snart fördärfvadt. göra det själfva. Den som kommer med Tänk oss t. ex. en familj med tre barn och Där förhållandet är sådant, må en man väl god vilja blir missmodig däraf, och den an en årsinkomst af 2,500 kr. 1 Låt oss räkna! — vara glad, om han slipper med att sätta en nolla svarighetskänsla, som väckes hos den unga Mannens kläder 150 kr., hustruns d:o 120 kr., efter talet 120. flickan, då man öfverlämnar ett göromål åt barnens d:o 150 kr., hyra 400 kr., bränsle 100 Men om hushållningen i detta fall är sådan, kr., tjänarinnans lön 120 kr., skatter 150 kr., henne, dör bort, då hon ser, att hennes huru skall den då gestalta sig i allt öfrigt, och hushållet (matvaror, tvätt, belysning etc.) 100 kr. månne mannens ekonomi länge tål vid de mer hjälp är öfverflödig. Du förstår nog, att i månaden 1,200 kr. Sedan dessa utgifter blifvit och mer stegrade utgifterna? Kanske, kanske om tårtsmeten blir färdig tio minuter förr bestridda, har man 110 kr. till böcker, tidningar, inte. Säkert är att penningarna kunde användas eller senare, det gör egentligen så försvin nöjen, gåfvor, medicin, läkarearvode m. m., och bättre och att trefnaden i hemmet kunde vara det är ju ändå bra litet till så mycket. Man bör större. Teodor. nande litet, men ansvarighetskänslan, käns ju ock dessutom spara något för kommande da lan af att det är min plikt att på bästa gar. Jag tror nog också, att en förståndig och möjliga sätt utföra, hvad som ålägges mig, sparsam husmoder anstränger sig i denna rikt xn. ning genom att nedbringa en eller annan post är en lifssak för den unga, på hvilken plats Denna fråga är om någon individuell, men något; men jag tror näppeligen, att hon gör en då ju Iduns redaktion tillåter alla sina läsarinnor hon än ställes, och därför bör det vara oss sådan ansträngning för att kunna använda mer att draga strå till stacken, vill äfven jag delgifva äldre angeläget att söka väcka och nära för egen räkning. min erfarenhet. Min man önskar alltid se mig denna känsla, äfven när vi finna jordmånen Nu är likväl att märka, att 2,500 kr. är i för nätt och väl, d. v. s. smakfullt klädd och så att ofördelaktig. Och ofördelaktig kan den vara, hållande till våra lefnadsvillkor i allmänhet en jag när som helst, äfven under stökdagar, kan komma emot en främmande, utan att se sjaskig och bidragande orsak därtill är ofta just hög årsinkomst. Ty det är en nrycket liten pro cent af de gifta männen i vårt land, som nå dit ut. Vi bo i stad, ha jungfru, och min mans in den opålitlighet och den glömska, som vi eller däröfver. Och då red. af Idun upplåter sina komster äro 2,000 kr. — på dessa måste vi två talat om i dag. spalter för en diskussion i denna fråga, så af- och två barn lefva utan skuldsättning— hvarför ses väl därmed i främsta rummet, att den skulle omtanken om klädpengarne måste vara stor hos »Där är en svag punkt hos det unga släk vara till gagn och ledning för dem, som behöfva husmodern. tet, som är svår nog att arbeta bort. Dock se på kronan. De, som ha stora inkomster, ha Se då här, huru jag under vårt 6-åriga äkten ock råd att gifva ut mera, ehuru det ju nog vore skap sökt göra: Alltid köpt de bästa, starkaste tror jag svårligen, att fröken Helena får sin bra, om alla vore sparsamma. Lyx och fåfänga tyger jag kunnat få och låtit den skickligaste Metta mindre glömsk genom att oupphör ha ruinerat många, och de högres föredöme vin sömmerskan sy dem efter en s. k. genomsnitts ligt påminna henne om samma sak. Det ner lätt efterföljd bland de lägre. typ, då de ej så fort se urmodiga ut. Ett väl- där »glöm icke», »glöm icke», antagandet Låt oss därför i främsta rummet ha det klart sittande plagg håller dubbelt så länge som ett illa sydt. Oftast vänder jag klädningarna, tyc att man bestämdt ändå glömmer måste för oss, att våra hustrur ha i allmänhet ej råd att för sina egna kläder använda mer än 120 ä ker alltid att färgade se så fort nötta ut. Min ovillkorligen verka slappande på minnet — 160 kr. årligen. Vi svenskar ha en nedärfd be .man har funnit det vara i längden billigast att, och Metta glömde mycket riktigt. Men om nägenhet för att slå på stort, och däraf kommer då jag ' är »klädd», d. v. s. på bjudningar, kon hon verkligen är så glömsk, hur bär hon det sig ock, att det ej anses berömvärdt att kunna serter etc, alltid ha siden, svart eller kulört; en svart sidenklädning ter ju sig alltid mera mo sig då åt i skolan? Jag vet att lärarinnan lefva billigt, utan snarare anses detta tarfligt och simpelt. Detta nationalfel böra vi af alla krafter dern än en mycket begagnad ylleklädning. Till af princip aldrig säger till om läxor eller motarbeta, ihågkommande, att vårt land är fat kulört har jag s. k. tvättsiden; ljus linnefärg är så dylikt mer än en gång. Ja, jag finner in tigt, och att vi i allmänhet lefva under små för bra därför att fläckar lätt uttagas och efter tvätt gen annan förklaringsgrund, än att viss hållanden. ning (kemisk) ser den lika fin ut som ny. Med En »uppretad äkta man» synes nästan helt litet olika spets-, band- eller dylik besättning är heten härom liksom vissheten om en skrapa den sig olik för hvarje gång. I hvardagslag som i händelse af glömska gör det till en nöd och hållet förbisett villkoren för att ett fruntim mer skall kunna kläda sig billigt. martid har jag alltid bomullsklädningar, tar då vändighet att höra upp och lägga på min De, som yttrat sig i sak, ha ju dock framhål hem en sömmerska, som syr en ny dylik hvarje net den första och enda gång, något säges. lit, att det ej går att kläda sig billigt för ett vår — den förra året sydda blir nu stökdräkt fruntimmer, om det gäller att vara grann, ut och ser då efter hvarje tvättning, som af mig »Men, kära barn, hvad ser jag, vi äro styrd och efter sista modet. Vidare fordras att själf eller jungfrun är lätt gjord, fraiche och ny redan vid hemmets port, och du har hela köpa med förstånd och god beräkning, hafva ut, den nya, är för sådana dagar, då mindre är tiden varit som på föreläsning. Ja, hvad god smak, själf sy eller hjälpa att sy sina klä att göra. En ylleklädning i mörk färg skaffar jag mig hvarje höst, välsydd och proper, som jag vill betona är, att vi uppfostrare vid der, vara rädd om dem och i tid laga dem, ej hafva stor garderob, endast 3 k fyra klädningar. jag sedan nyttjar ute och inne utom i stökdagar, de fel och lyten vi se hos de unga böra Dessa villkor äro ju dock ej svårare, än att hvil då den förra hösten anskaffade får tjänstgöra. I undvika det myckna talandet och bekla ket ordentligt fruntimmer som helst kan upp linne skaffar jag mig det finaste och bästa jag fylla dem. kan få och låter sy hemma samt sedan äfven gandet öfver dem. En läkare, som vill tvätta det hemma af en lejd gumma, ej precis där bota en sjuk, måste iakttaga de förhållan Men månne det också i allmänhet sker så? för att blir billigare, men jag ser då att linnet den, under hvilka han lefver och hvaraf En »uppretad äkta man» och hans fru skola, väl handteras och ej skurborste användes. Ett såsom vi få veta, snart på en större bjudning. Till han får intryck, för att förstå, hvaraf det par skor och ett par kängor af bästa sort köpas dess måste frun ha en ny elegant ylleklädniug. per år. En ny vinterhatt med goda band köpes onda härleder sig, och hur det möjligen — Här framskymtar genast ett galet bruk, som hvar tredje vinter, moderniseras dessemellan, en skulle kunna upphäfvas. Ungefär den vä förorsakar stora utgifter. Till nästan hvarje sommarhatt med band hvartannat år. Till hvar gen tror jag, vi också skulle gå, under större bjudning eller annan högtidlighet skall frun dagslag nyttjar jag bastbattar af eget fabrikat, ha en ny klädning m. m. Det går näppeligen sökande hvarifrån felet kan komma, och de äro lätta, billiga och se med litet tyll snygga an att visa sig i en förut begagnad, den må vara ut. Om sommaren har jag fina vantar, sådana hur det kan fortlefva, och främst vändande än så fin och bra. Mannens fåfänga likaväl som finnas ju i de läckraste färger, om vintern föl- oss till oss själfva. Kanhända är det mitt hustruns begär att utmärka sig och öfverglänsa skinnshandskar: de äro dyrare, men kunna tvät ord, mitt exempel, som hjälper ogräset att andra är orsaken till denna lyx. Och när sådana tas flere gånger. I hemmet nyttjas alltid stora makter drifva spelet, hvad frågar man då efter växa? En sådan ärlig fråga skadar aldrig. förkläden. Fina, vackra sommar- och vinterkap kostnaden, äfven om det skulle svida »ända in por har min man gifvit mig till julgåfvor, de Den är för oss uppslag till en. nyttig själf- i plånboken» 1 äro ju eljes dyrbara saker. Till underlif, kjolar för att med jämförelsevis ringa medel kunna gar, som hon ej vill betro åt främmande händer. 11 och kalsonger nyttjar jag god trikå: dyrt i bör ernå ett godt resultat, som ju ändå måste ut Hon kläder sig företrädesvis i mörka färger, ej jan, men snyggt och — outslitligt. Aldrig snör falla ganska olika, beroende på olika begåfning sällan svart, men icke förty ligger en ädel vär 8 .2 lif, det sliter klädningar betydligt och sparar och skicklighet, mycket annat att förtiga. Ty i dighet i hela hennes dräkt, troligen en åter •a ingalunda apoteksräkningen. Och om ett litet motsats till »Teodor» anser jag, att »klädpen spegling af den inre förfiningen. Hennes tyger & SÄ hål blir, lagar jag strax — plagget håller dub ningfrågan» ovillkorligen måste blifva mer eller äro af gedignaste beskaffenhet, men snitten enkel, belt längre. mindre individuel, ty om ock vissa hufvudreg- lämpande sig för hennes vackra figur; be EJ ö Min man tycker jag är en liten förståndig ler för alla måste vara gemensamma, så blifva sättning, då den förekommer utgöres mest af sam :0 :c« fca gumma — få nu se, om redaktionen tycker det ändock genom de öfverallt i världen förekom met eller siden, och till finare plagg spetsar, som f*to samma, eller låter detta hamna i sin pappers mande olikheterna afvikelserna oändligt väx hon påstår genom sin hållbarhet blifva billigare korg. Fru Elisabeth. lande. än annat. Hon nyttjar sina kläder ovanligt länge, m Med afseende på den närmare utredningen i det är ej klädd hvad man egentligen kallar modernt, omtalade ämnet, så ansluter jag mig på det hela men förefaller ändå icke gammalmodig. Med XIII. taget till A—s åsikter, hvars erfarenheter i utprägladt färg- och ordningssinne är hon Just nyss har jag slutat läsningen af Teodors det närmaste äro mina egna, äfven hvad utgifts ytterst noga i valet af kläder samt angelägen att tänkvärda inlägg i klädpenningfrågan och jag posterna per år beträffar. Villigt instämmer jag hela sammansättningen ter sig så, att enskild kan ej annat än i sak af hjärtat instämma med dock i M. S:s uttalande, att betydlig minskning i heterna ej sticka af mot hvarandra. Själf säger honom, fast jag anser några modifikationer nö klädpengarna kan åstadkommas genom att själf för hon sig vara ytterst försiktig med de små, oftare diga och tillåter mig påpeka dem såsom jag upp färdiga sina olika klädesplagg, dock händer ju förekommande utgifterna, ty vid de större betän fattar saken. ofta, att just den, som bäst behöfver denna be ker man sig i allmänhet bättre på förhand. Hon Till följd af det sväfvande och växlande be sparing, ej har tid att därmed sysselsätta sig, om beräknar noga och är glad öfver hvarje besparing, greppet af det annars nog så goda och uttrycks hon äger förmågan, och dessutom får man väl den hon deiar ut åt dem, som mindre hafva än fulla, äktsvenska ordel »lagom» kan ej gärna tänka sig att yrkessömmerskan dock i allmänhet hon själf. detta enligt min tanke ställas som »norm» för bör ha större förutsättningar att lyckas i förfär För öfrigt kunde ju åtskilligt mera vidröras i mitt görande och låtande i denna sak, utan digandet af välsittande, passande dräkt än den, denna klädpenningfråga, men jag finner mig re fastmer må det utgöra det lyckade resultatet som blott emellanåt därmed sysselsätter sig. dan varit för vidlyftig och slutar därför med en däraf, men som regel eller rättesnöre måste jag Måste man uteslutande ha till mål att för till uppmaning, nyttig för en hvar att följa: »Pröf- hafva något absolut, något som ställer sig lika fället nedbringa klädpengarna till möjligen min ven allt, men behållen det godt är.» för alla, lefnadsställning och yttre villkor må nu sta summa, då tror jag nog att M. S:s råd äro Georgina. växla hur som helst. Detta abssoluta anser lämpliga, dock tilltalar mig mera att efter min jag vara plikten, sådan den i Guds ord är angif- fot låta förfärdiga en sko än köpa den färdig, * ven och i ett vaket samvete uppenbarar sig, och om än för stunden billigare. härmed har jag angifvit min hållning äfven till Själf under många år bosatt på landet, lät ' 'Familjemeddelanden»." »klädpenningfrågan». jag då tjänarinnorna väfva mycket af olika slag, Där den kristliga troheten tydligen får göra men måste tillstå, att det ställde sig nästan dy sig gällande i lifvets äfven obetydliga handlin rare än köptyget, visserligen något starkare, men Flere af Iduns intresserade läsare och gar, enligt Luce 16:10, så att man äfven i hvar- kunde ej mäta sig med detta i smidighet och vänner ha vid olika tillfällen uttryckt sin dagslifvets ringare bestyr dock söker omsätta de utseende i öfrigt; hvarifrån jag dock undantager lärdomar bibeln gifver oss under alla förhållan cheviot. förundran öfver, att »familjemeddelanden», den, där blifver äfven toalettfrågan, huru under Med ett par exempel ur lifvet vill jag vidare d. v. s. tillkännagifvanden om födde, för• ordnad den nu i sig själf än må vara, dock ej belysa min ståndpunkt i toalettfrågan. för ringa att med trohet behandlas. Äfven i Jag har 2:ne mycket förtroliga vänner, båda lofvade, vigde och döde, så sällan före dräkten måste inläggas det passande och höf- tillhörande den s. k. öfverklassen i ganska lika komma i vår tidnings annonsafdelning. viska, som anstår en kvinna, den där i allt vill villkor och samhällsställning, ehuru den ena är underordna sig Guds ords föreskrifter och äfven- gift med en man i tämligen framskjuten ställ En familjetidning sådan som Idun, spridd ledes i sitt yttre visa den kyskhet och renhet, ning, medförande representationsskyldighet, den och läst i de vidaste kretsar öfver hela som böra råda i det inre. — Som bekant hafva andra ogift, men i alla fall ganska mycket ute t. o. m. de store apostlarne Paulus och Petrus bland människor. Den gifta, ännu ej hunnen landet, borde väl dock, förmena de, vara i Tim. 2: 9, 10 v.v. och 1 Petr. 3: 3, 4, 5 ej räk 40-talet, har under sitt 19-åriga äktenskap i me ett af de allra lämpligaste och närmast nat under sin värdighet att taga till orda i en del-summa under de 10 första åren på sin toalett sådan sak för att gent emot de hedniska kvin användt 130 kr., men under de senaste åren 120 till hands liggande organen för dylika nornas oblyghet och lättsinne i klädedräkt upp kr., ibland t. o. m. under denna siffra och hon annonser. mana den kristna kvinnan till föredöme af mot har alltid varit väl klädd, som man säger. satt beskaffenhet, om ock de behjärtansvärda Sina underkläder, af god, fin kvalité (mada- Vi kunna själfva icke undgå att biträda uppmaningarna icke under alla förhållanden äro polam och hollands samt l:ma 4-skaft och piké) denna ofta uttalade uppfattning. Förvisso att taga i rent bokstajiig bemärkelse. Att äfven i sant och riklig mängd har hon sytt själf och ensam. kristliga kretsar kvinnan mången gång alls icke De finaste klädningarna har hon låtit skicklig är det inom familjerna, som i klädedräkt iakttager den önskvärda och bibli just damerna sömmerska förfärdiga, och de enklare har hon med det lifligaste intresset följa dessa till ska hållningen kan blott beklagas, ej försvaras, sytt i hemmet med biträde af syflicka. 2 svarta och följderna däraf blifva också de fördärfliga- siden- och 2:ne finare modernare och nyare ylle- dragelser inom hemmets värld, hvilka ge ste, ej blott för henne själf, utan både för fa klädningar hafva fått tjänstgöra vid de ofta före nom det knappa annonsspråket dock ut miljen och hela samhället. Man får ofta se dräk kommande supéer och middagar hon måst be ter, hvars speciella ändamål tyckes vara att ådra vista, men hon har omväxlat med kulörta garni- trycka och innebära så mycket, och an ga sig så mycken uppmärksamhet som möjligt tyrer, en vacker blomma (lefvande då sådan bil samt att blotta kroppen i stället föratt hölja den, ligt kunde åstadkommas') eller rosett på håret nonser af detta slag, införda i Idun, skulle och sådant visar gifvet att resultaten med afse- och hon har ändå i all sin enkelhet sett lika fin där i vidare utsträckning träffa den in ende å beklädnaden äro helt och hållet förfelade ut som de, hvilka på sin toalett användt dubbla eller misslyckade, helt naturligt för resten, då beloppet. Hennes hvardagsclräkter i hemmet,, ej tresserade familjepubliken öfver hela vårt de rätta förutsättningarna saknats. så många åt gången, kännetecknas genom an land än genom något annat svenskt tid språkslöshet och smak samt äro lämpade efter Genom den kvinnliga ståndspersonsklassens ningsorgan. Detta behöfde ju därför in öfverdrifna lyx i kläder gifves dåligt föredöme hennes husliga sysselsättningar både som maka för den arbetande kvinnan, som äfven genom och husmor, den där ej skrämmes af ett ovän- galunda utesluta den häfdvunna annon tadt besök, blef ve hon än öfverrumplad i köket. den lätta åtkomsten att för billigt pris kunna seringen i orttidningarna eller någon dag erhålla aflagda, visst icke utslitna, men genom Höst och vår tar hon hem syhjälp och vidtager bjäfs, grannlåter och snitt fullkomligt ändamåls- då med dennas biträde större nödiga ändringar lig hufvudstadstidning. lösa kläder, uppmuntras att gifva vika för sin och reparationer, förvandlande klädningar, förut medfödda fåfänga. behörigen tvättade, till bluslif eller underkjolar, Som det är vår tro, att den påpekade om Ja, nog behöfves en reform med af seende å långa kappor till koftor o. s. v., men under mel ständigheten mera berott däraf, att ingen lantiderna ägnar hon äfven nödig omsorg åt till klädedräkten, men vid hvarje genomgripande för egentligen ännu gjort början, än af något ändring måste man börja med ungdomen och i hem synen af sina kläder och låter dem ej slitas för met och med ord och gärning sträfva efter det hårdt, innan de vändas och stufvas om. Samma som helst annat skäl, och att vår läsekrets metod begagnar hon vid sin nu balfvuxna dot goda och sköna; åt kläderna måste gifvas den snart skulle vänja sig att för dylika med rätta stämpeln och ungdomen bör samtidigt hand ters beklädande, och då så med fördel kan ske, ledas i den svåra konsten att på bästa och lämp får dottern moderns kläder omsydda till sig, mon delanden med förkärlek anlita ett så Sär ligaste vis få debet och kredit att gå ihop. Ge terade trefligt, så de se fullkomligt nya ut. skildt lämpligt organ som Idun, hemmens nom lära och lefverne böra nödvändigheten af I valet af kappor och hattar är hon äfyenledes ordning och hushållning inskärpas, och noga bör enkel, men det är stil i det hela, och alla finna tidning, endast isen vore bruten, ämna tillses att samvetsgrant må bokföras hvarje in hennes klädesätt behagligt och tilltalande, utan vi hädanefter under rubriken •»Familje• komst och utgift, beloppen må nu vara aldrig all stötande pretention. Vända vi nu blicken till den ogifta damen, som meddelanden» alltid anslå en bestämd Först och främst bör väl då just vid anord öfverskridit 50-talet, så är resultatet af hennes plats på andra sidan i vår annonsbilaga nandet af beklädnaden halsan tillgodoses och klädesätt lika gynnsamt, fast tillvägagåendet för skäligt afseende fästas vid förmögenhetsvillkor dess ernående är olika det nyssnämnda. Först för annonser om födde, förlofvade, vigde och samhällsställning, att ej tala om estetikens må då nämnas, att summan för toaletten under och döde. Vi vilja äfven för dylika an enklaste fordringar, som ofta få gifva vika för de senaste 15 åren växlat mellan 112 och 118 modets nycker. kr., så att somliga år varit dyrare, andra billigare, nonser fastställa ett pris, som rätt myc Af naturen är kvinnan i mer eller mindre men likväl sistnämnda belopp aldrig öfverskridits; ket understiger vårt annars beräknade grad praktiskt anlagd, och denna fallenhet kom därom ha hennes toalettkonton öfvertygat mig. mer henne väl till pass vid hennes toalettbestyr, Hon låter sy allt borta, med undantag af lagnin- annonspris, eller för födelse-, förlofnings- och vigselannons 2 kronor, för dödsan•fromma önskningarnas antal. Däremot kan slöjd inomhus äro naturligen också af stor nons inom ram 5 kronor, ett pris som från hygienisk synpunkt föga invändning göras vigt, men de få ej användas i stället för rö däremot att en nervös person gifter sig med relse i friska luften, som är vida att före måste betraktas som synnerligen moderat, en fullt frisk sådan, ty genom sådana äkten draga. då hänsyn tages till vår upplagas ovan skap kan man hoppas, att den nervösa belast Emellan arbetstimmarna bör tillräcklig hvila liga storlek och den jämna och utbredda ningen så småningom utplånas och försvinner. beredas, särskildt är att iakttaga, att efter spridning tillkännagifvandet därigenom Då det gäller att uppfostra barn af nervösa hufvudmåltiderna en hvilostund bör inträda, erhåller. föräldrar, så har man teoretiskt uppställt den samt att efter dagens sista måltid i regel intet Redaktionen af Idun. fordran, att sådana barn ej böra uppfostras i arbete, särskildt intet intellektuels arbete bör hemmen utan bland främmande, men äfven få förekomma. Den viktigaste formen af hvila är sömn, och under inga förhållanden bör den, * denna fordran lär väl i allmänhet ej leda till någon praktisk påföljd. En sak väl värd att som vill behålla sin nervkraft i späDStigt skick, uppmärksamma är, att barn lätt taga efter de stjäla någon tid från sömnen. Iduns läkarartiklar. nervösa symptom, hvilka de tilläfventyrs se hos Till hvila hör ock, att man bör hvila från sina föräldrar eller sin omgifning, och föräl allt arbete under den s. k. hvilodagen, Sön (Eftertryck förbjudes.) drar med sådana sjukliga symtom böra därför dagen ; detta måste särskildt påpekas, ty det anse det som en skyldighet att i detta hän är särdeles vanligt att träffa personer, som ar IX. seende taga väl vara på sig själfva, för så beta lika intensivt då som andra dagar. vidt som det låter sig göra, I allmänhet vid Några ord om nervositet Utom hvilotimmar och hvilodagar bchöfva barns uppfostran och isynnerhet då det gäller arbetande människor ibland längre hvila, ferier, och s. k. nervösa sjukdomar, barn af nervsjuka föräldrar bör den noggran och för den, som har ansträngande intellektu naste omvårdnad ägnas såväl åt deras fysiska af elt arbete, är detta en ren nödvändighet, för som deras psykiska hygien, och särskildt bör så vidt han vill bevara sina nerver i fullgodt Professor F, Lennmafm. all nödig försiktighet iakttagas, då barnen skola skick. Också känner en sådan person sig lik (Forts. o. slut.) börja med intellektuelt arbete, med skolarbete. som föryngrad, då han efter ett par eller några Ila kroppens organ kunna vid densamma Det som för öfrigt är att iakttaga för alla, veckors sommarferier återtar sitt arbete. vara angripna. Man finner förlamnin barn, som äldre, hvilka vilja bevara sina ner Och så är ytterligare en sak att iakttaga gar, kontrakturer, krampryckningar ock kramp vers spänstighet, kan sammanfattas i några för den som vill undvika nervositet i dess oli anfall af alla upptänkliga slag ocli i alla tänk ord: tillräcklig föda, tillräcklig frisk luft, till ka former, nämligen måttlighet i bruket af de bara kombinationer; man finner fullkomligt räcklig sömn, omväxling af arbete och hvila i s. k. njutningsmedlen sprit, tobak, te och kaffe. uppliäfvande af känseln i hela eller i halfva lämpliga proportioner efter hvars och ens olika Särskildt är detta af stor vik för alla dem, kroppen eller i enstaka dess delar eller ock krafter, och vidare lämplig form af arbete ef som ha något nervöst påbrå, ty dessa äro i abnormt stegrad känslighet i form af de våld ter hvars och ens olika anlag och krafter. mindre grad än fullt friska personer i stånd sammaste smärtor, man finner upphäfvande Att afgöra, huru mycket och hvad slags att motstå dessa medels skadliga inverkan på eller försvagande i olika grader ocb på olika arbete cn individ lämpligen tål, är ofta rätt nervsystemet. Isynnerhet skadligt är det att sätt af syn, hörsel, lukt och smak; man finner svårt, men några allmänna synpunkter böra vänja barn vid spirituösa drycker. Äfven den vidare en massa symtom från de inre organ, dock framhållas. Intellektuelt arbete frestar rätt gängse oseden att »stärka sig» med vin hvilka i allmänhet kunna föras tillbaka till alldeles ovcdersägligen mera på nerverna än eller andra spritvaror emellan målen bidrager nervsystemets stegrade retbarhet, såsom t. ex. kroppsligt arbete. Det vore därför att önska, i sin mån till nervsystemets försvagande. nervös heshet, nervös hosta, nervös blodkräk- att nervöst disponerade individer i allmänhet Ofvanstående regler äro särdeles enkla, men ning o. s. v., o. s. v.; från de högre nervösa mera än brukligt är ägnade sig åt rent prak genom iakttagandet af desamma kan man ej funktionerna konstaterar man analoga symtom, tiska sysselsättninar ; därigenom skulle tvifvels- sällan förekomma åkommor, hvilka om de få särskildt hallucinationer. För att förstå denna utan en god del nervösa åkommor förekommaas. rota in sig ofta äro särdelet svåra att med ytterligt stegrade retbarhet måste man antaga Det arbete, som för sådana personer bäst läm framgång behandla. Det är nämligen alltid att verksamheten hos de högsta psykiska centra, par sig, är praktisk verksamhet och isynnerhet lättare att förekomma än att bota sjukdomar, särskildt viljan, ligger nere, så att den ej kan sådan, som kan ske så mycket som möjligt i detta gäller som en allmän regel inom hela utöfva vederbörlig kontroll öfver lägre, mera friska luften, d. v. s. landtbruk och liknande medicinen. automatiska centra i hjärnan. sysselsättning såsom trädgårdsskötsel, skogssköt Hvad behandlingen af de utbrutna nervösa Jag kommer nu till sista afdelningen af mitt sel o. d. Ofta ser man, huru personer, som sjukdomarna angår, så kan jag ej här ingå på ämne: huru skall man kunna bevara sina ner lidit af nervösa sjukdomar, bli återstälda, då densamma. Jag vill blott påpeka, att den hy ver friska och starka, huru skall man kunna de öfvergå från intellektuelt arbete till landt- gieniska och dietetiska behandlingen är den skydda sig för de nervösa sjukdomarna? Sva bruksarbete, och man borde egentligen mera viktigaste, och i svårare fall får man använda ret på dessa frågor framgår utan vidare af den än det sker göra sig den erfarenheten till godo en hel del olika terapentiska medel, dietkurer, här lämnade redogörelsen för de orsaker, som och söka att redan från början få in nervöst badkurer, massage, isoleringskurer m. m., m. m. framkalla de meranämnda sjukdomarna. Man disponerade individer på de praktiska banorna Hvarje svårare fall får i allmänhet göras till bevarar sitt nervsystem friskt, dels genom att vid den tid, då valet af lefnadsbana äger rum. föremål för ett särskildt studium, innan man undvika de orsaker, hvilka framkalla nervsvag För dem, som syssla med intellektuelt arbete, finner den för detsamma lämpliga behandlingen, heten, för så vidt som dessa orsaker kunna bör påpekas, att de ej alltför många timmar och det behöfves ofta mycken insikt och er undvikas, dels genom att på förhand stärka om dagen kunna utan men hålla på med det farenhet för att nå ett godt resultat. Särskildt sina nerver, så att de bättre kunna stå emot, samma. Då ombyte af arbete redan i och för svårt är det ofta att bestämma, i hvad mån ifall man råkar ut för några af de nämnda sig är en hvila, är det af stor vikt för de den sjuke kräfver hvila och i hvad mån han orsakerna, hvilka man ej kan undvika. intellektuelt arbetande att såväl under uppväxt behöfver arbete, och hvilket slags arbete för åren som äfven allt framgent ägna en eller För den som från början har ett friskt och tillfället är lämpligast. En viktig och för be annan timme af dagen åt kroppsarbete och sundt nervsystem är det lättare att bevara handlingens framgång ofta afgörande sak är helst kroppsarbete i friska luften. Ifall till det friskt, men äfven för den, som har en att kunna bedöma, om den sjuke bör vårdas fälle därtill finnes, hvilket dock endast undan s. k. nervös konstitution, är det i allmänhet i sitt hem eller i mer eller mindre grad iso tagsvis torde vara fallet, så är vanligt jord ej- omöj ligt att, ifall han iakttager några enkla leras från detsamma. Isolering kan af flera- bruksarbete eller annat grofarbete utomhus en lefnadsregler, skydde sig för de nervösa åkom handa anledningar behöfva förekomma, ibland lämplig omväxling med intellektuelt arbete, morna; den senare måste naturligtvis iakttaga för att aflägsna den sjuke från nervösa anför- livarvid dock bör ihågkommas, att lika litet dessa regler vida mera noga och samvetsgrant vandter, hvilkas åkommor ha en direkt psy det ena som det andra slags arbetet får drif- än den förre. kisk inverkan på honom, ibland därför att den vas till trötthet; i allmänhet får man nöja sig Hvad nu först den ärftliga nervösa konsti sjukes omgifning ofta missförstår honom och med annan rörelse i friska luften, och detta tutionen beträffar, så har man plägat uppställa anser honom för inbillningssjuk, hvilket direkt bör lämpligen ske i form af fria lekar (för som en hygienisk regel, att äktenskap ej böra försämrar hans tillstånd, ibland därför att den barn) ridning, velocipedåkning, skridskoåkning, ingås mellan två utprägladt nervösa eller på sjukes anförvandter genom alltför stor klemig- skidlöpning eller dylikt. En person, som ar annat sätt sjukliga porsoner; emellertid tagas het underhålla hans sjukliga föreställningar och betar intellektuelt, har i en timmes daglig vid äktenskaps afslutandc så liten hänsyn till därigenom motverka den psykiskt stärkande be kroppsöfning af dylik art ett ganska säkert de hygienska förhållandena, att detta önsknings handling, som kan vara nödvändig. preservativ mot nervsvaghet. Gymnastik och mål väl fortfarande kommer att höra till de En viktig faktor i behandlingen är den psy- kiska delen af densamma, hvilket är klart re dags. Hon sörjes närmast af bröder och andra Länge hade han haft tålamod och för dan däraf, att den sjukes psykiska verksamhet anhöriga. dragsamhet — kanske allt för länge. Det Sistlidne fredag afled fröken Johanna Sojia Fo- ofta är mera lidande än den fysiska; också gelqvisi, i en ålder af 53 '/., år. Hon var vid sitt hade varit för barnets skull Hur för finner man att den läkare i allmänhet har frånfälle första biträde hos sin nära frände, fru färligt hade det icke varit nu under den största framgången vid behandlingen af dessa S. Avén, i dennas bekanta charkuterihandel vid sista tiden — detta gräl och oväsen t. o. m. sjukdomar, som bäst förstår att vinna och bi Eegeringsgatan, hade där haft anställning under då barnet var närvarande — denna ursin 30 års tid och belönades i sistlidne november behålla patienternas förtroende. En alldeles månad med Patriotiska sällskapets stora guldme- niga svartsjuka — o! Gud! Ingen visste särskildt stor roll spelar den psykiska eller om dalj. hvad han lidit under dessa år — — Men man så vill den suggestiva behandlingen vid bort med alla dessa tankar nu — det är de hysteriska sjukdomsformerna. Vid dessa • förbi — förbi — hvarför då se tillbaka — är såsom nämndt den psykiska retbarheten — — Hon sitter framför honom så skön så stegrad, att ofta blotta föreställningar fram Teater och musik. — hon den enda! Han ser på den unga kalla sjukdomar; denna stegrade retbarhet kom kvinnan, som fortfarande håller ögonen slut mer nu till nytta vid behandlingen på så sätt, Kungl. operan återupptager sin verksamhet om na, men då hon känner att hans blick hvi att sjukdomar, som åstadkommits genom före måndag, då »Lohengrin» uppföres. Under sä lar på henne, slår hon upp ögonen, ser ömt ställningen om en sjukdom också botas ge songens första veckor komma därjämte att upp föras operorna »På Sicilien», »Orfevs», »Kron på honom och säger: nom föreställningen om tillfrisknande. För juvelerna» och »Figaros bröllop». »Vet du, hvad jag tänkte på, Han?» att på ett kraftigt sätt psykiskt inverka på Nyengagerad för spelåret är tenorsångaren hr »Nej, hvad var det?» patienters sjukligt stegrade inbillningskraft Lemon, hvilken som bekant under det senaste »Jo, jag tänkte på, då du och jag första året idkat sångstudier i Paris. kunna nu allehanda slags metoder komma' gången sutto tillsammans i en kupé — till användning, och som typ för desamma Dramatiska teatern gaf sin första föreställning kommer du ihåg det?» kan man betrakta hypnotismen, där, såsom under den nya säsongen i går torsdag, då Su- dermanns skådespel »Ära» uppfördes. Reperto »Ja, för tio år sedan då du var ute och allmänt bekant, botandet sker genom att man aren upptager för den närmaste tiden dessutom reste med din far. Det var första gången direkt med sitt ord bibringar patienten, som > Sällskap där man har tråkigt», »Romantik», »Herr jag såg dig •— om jag kommer i håg det! Jag för tillfället är försatt i ett särskildt, s. k. Dardanell och hans upptåg på landet», »Damer ser dig ännu för mig — minnes allt så väl, hypnotiskt tillståad, föreställningen om till nas vän», »Trettondagsaftonen», »Offrad», »I lif t. o. m. hur du var klädd.» frisknandet. och död» samt slutligen »Den beryktade fru Ebb- smith» och »Om kronan», hvilka stycken repe »Ja, jag minnes dig också! — Ett så Utsikterna för de nervösa sjukdomarnas åter terades redan under förra spelterminen, men då dant barn jag var på den tiden! Jag hade ställande till hälsa äro beroende af åtskilliga ej kunde blifva färdiga till uppförande. ju knappt lämnat skolan. Jag kommer ännu faktorer. Om orsakerna till sjukdomen kunna så väl i håg, hur glad jag blef, då pappa häfvas, och om den sjuke är i tillfälle att un- * dagen därpå sade, att han tyckte du var kasta sig den stundom långvariga behandling, en riktigt hygglig ung man.» som kräfves, så återställes i allmänhet hälsan. »Men då den där hygglige unge mannen Däremot äro de åkommor svårare att rå på, Förbil sedan kom och begärde hans dotter — då där orsakerna ej kunna undanrödjas, och där Från holländskan för Idun slog bladet om» — det var något bittert i hans patienten af en eller annan anledning ej kom af Elin Sch—y. ton — »då var målaren icke god nog. Om mer i åtnjutande af lämplig behandling. En jag hade varit officer eller embetsman — synnerligen försvårande omständighet är det, då I. men artist — fl donc!» patienterna, såsom ej sällan är fallet, i ytter »Pappa var litet gammaldags och en smula ligt hög grad lida af ängslan och oro samt äro n grå novemberdag. Allt är så tyst ärelysten, när det gällde hans enda dotter. fångna under hypokondriska föreställningar om och stilla i den kalla hvita dimman, Om han fått se att det verkligen varit mitt sin sjukdoms farlighet elleä obotlighet; i dessa som hänger tung kring träden och öfver allvar, skulle han kanske ändå gifvit vika fall pläga de gå från läkare till läkare, från husen. Intet ljud — ingen rörelse — intet — men då — —» kvacksalfvare till kvacksalfvare, försöka den lif — allt hvilar i en tung, drömlös slum »Då var det för sent, emedan jag begått ena behandlingen efter den andra, men ge sig mer under den fuktiga, genomskinliga slöjan. den galenskapen att gifta mig. Nå, för det aldrig tålamod att fullfölja någon. Emellertid Tåget jagar fram genom dimman, timme har jag då fått plikta hårdt nog!» kan man äfven i sådana skenbart förtvinade efter timme, timme efter timme — alltjämt »Stackars, käre Han!» säger hon ömt och fall ibland få se, att dock hälsa slutligen åter samma grå enformighet på alla sidor. De smeksamt. »Men det kunde pappa ju inte vänder. Öfverhufvudtaget får man aldrig vid tjocka, hvita rökmolnen, som ej kunna stiga hjälpa. Du får inte mer lägga skulden på dessa sjukdomar misströsta, ty, då inga svårare upp genom den tunga luften, hvirfla i fan honom — han är död nu och led så mycket anatomiska förändringar förefinnas, så finnes tastiska figurer förbi kupéfönstren och irra de sista åren.» alltid möjligheten för tillfrisknande, och där sedan som hemska spöken bort öfver de »Men jag har också lidit — både mycket möjligheten finnes, bör man alltid bibehålla dimhöljda fälten. och länge — och du också gode Gud! hoppet om en slutlig god utgång. I en första klassens kupé sitter en ung tio långa år — och hvilket elände under kvinna och midt emot henne en ung man, hela den tiden!» • som tycks vara några år äldre. Hon sluter De tystnade åter och försjönko i tankar. ögonen. Han ser tankfullt ned på golfvet. De tänkte på sin ungdoms kärlek, på hen En station. Tåget stannar. I det ore nes fars vägran och på hur han tagit henne IJp notisboken. diga sorlet af röster får han plötsligt höra med sig utomlands, för att hon skulle glöm Kvinnlig simkonst. Simuppvisningen i da en gäll, grälande kvinnostämma alldeles ma. De tänkte på" hans förhastade gifter mernas badinrättning vid Skeppsholmen hade i utanför kupén. Nästan ofrivilligt ser han mål med sin värdinnas dotter, som vårdat måndags e. m. lockat åskådare i mängd till det, ut — men tåget har redan ilat förbi — den honom under hans sjukdom och blifvit kär dagen till ära, med flaggor och grönt rikligt och i honom. Han gifte sig med henne dels smakfullt prydda badhuset. Under musikens to skarpa, grälande stämman dör bort i fjärran. af medlidande, dels af tacksamhet och äfven ner förde fröken Anna Laurent fram sina elever, Han ryser till. O! den rösten — den hvilka först i lilla och sedan i stora bassängen tonen! Den var så fullkomligt lik den, som af grämelse öfver att han ej kunde få den ådagalade många om synnerligen god ledning han älskade. och aktningsvärd färdighet vittnande prof. Lif- han nu för åtta dagar sedan hört för sista liga och ihållande applåder framkallade flytnin- gången, och som han hoppades att aldrig Ett par år därefter kom hon tillbaka — gen i stjärna och ankare samt hoppen från tor mer få höra. ännu ogift — hrn såg henne åter —• och net, där graciösa och smidiga rörelser parades Äter genomilas han af en rysning. 01 den gamla kärleken flammade upp på nytt, med styrka och säkerhet. det afskyvärda uppträdet i förra veckan — häftigare än någonsin förr, då han förstod, Efter slutad uppvisning höll revisor L. F. af att det var för hans skull hon afslagit alla Klintberg ett väl framsagdt tal om simsporten det häftigaste af många, många liknande och dess betydelse, hvarefter han hjärtligt tac under hans åttaåriga äktenskap — men det anbud. kade fröken Laurent och öfriga lärarinnor för var också det sista. De oåterkalleliga orden Då började det lidande, som tärt honom deras arbete. hade hon själf uttalat — nej ropat — skri under de sista åren — de plågsamma själf- kit ut på sin grofva dialekt, svärjande som förebråelserna öfver en förspilld lycka — Tvänne dugande kvinnor ha under de se en fiskmånglerska under detta vilda utbrott, hans hustrus häftiga svartsjuka, som så naste dagarne här i hufvudstaden skördats af då hennes råa natur bröt fram och förkväf- småningom växte till ett ursinnigt hat mot liemannen. Den i sitt yrke särdeles skickliga de den yttre förfining, som han med så den kvinna, som hon kände alltid hade haft hof- och slottsfältskären fru Charlotte Berggren, känd och värderad i vida kretsar, afled i mån- mycken möda sökt bibringa henne. företräde framför henne och alltid stått öf- MEROTH & Co. rekommendera sitt allmänt erkända Lutpnlvret begagnas vid lak eller tvätt i stället Sparar pSllIliXICfclX* Ideles samma som med vanlig asklut, ocb „ 7>_7 • • „ T»l
En kvalmig sommardag, hur godt att vandra Kedjegåta. Uti en svalkande och skön mitt Ii&iföi&af. andra. ii ni IV Mitt tredje, med mitt första ökt, är 2 3 2 3 2 3 2 3 namn på mången kvinna, Redigeras af Sophie Linge. Mitt hela däremot bland våra mans 1 X X 1 X X 1 X X 1 X X namn skall du finna. Bidrag mottagas med tacksamhet. ./—n S—TO. |x X X X x| X X 4 X X 4 X X 4 X X 4 Geografisk namngåta. 6 5 6 5 6 5 6 5 Länk-logogryf. Af nedanstående bokstäfver bil I den ordning som siffrorna i hvarje särskild länk angifva, utby das 8 ord, hvilkas begynnelsebok- Hufvudordet. tas x mot bokstäfver, så att fjärde bokstafven i föregående länks ord stäfver — lästa uppifrån och ned — äfven utgör begynnelsebokstaf till ordet i den nästfoljande: utgöra namnet på ett konungarike Länk I, stad i Sydamerika, länk II, mansnamn, länk III, magistrats- Ack, mycket väsen det en gång i Europa och slutbokstäfverna nam gjorde, person,__länk IV, husgeråd. net på en stad i detsamma. 6 a, 2 Är den rätta lösningen funnen, så gifva de fem bokstäfverna i Det lilla- ordet — oskyldigt nog —- b, 1 d, 3 e, 2 f, 1 g, 3 h, 4 i, 3 1, När som det sattes där sig ej borde, sammanbindningslänkarne namnet på en stad. 5 n, 3 o, 1 p, 3 r, 4 s, 4 t, 3 u, 1 Sibylla. Och ut i härnåd rätt mången drog v, 1 w, 2 å, 1 ö. För att det skydda i all dess glans, Fast därmed intet, till sist, dock Orden beteckna: vanns. Dock re'n i skolan vi af gammalt 1) Bergskedja i Schweitz, lärde Lösningar. 2) en af Australiens öar, Att första var en dum och skadlig Länkarne. 3) stad i Norge, sak. Logogryfen:Högsommaren;gran,ros, os, rc- 4) stad i Finland, Sibylla. son, sena, Sömmen, 3ommar, söm, Amor, Halfva dussinet af länkar sagor, moras, hane, grön, en, mage, snö, 5) stod i Kyssland, gam, ren, hare, örn, gös, hage, harem, ös Och en liten ked vi ha. 6) hamn på Grönland, regn, mo, Göran, hö, man, Ornö, ro, öra, Hvad som uti säng och bänkar 7) flod i Italien, Tio inkapslade geografiska remna, hemma, ögon, högar, garn, sömn, Trifs förunderligt så bra. 8) stad i Polen. orm, smör, gro, gas, oas, gom, höna, harm, Gvad för. stadga ej man prisar, namn. emma, men, hes, mars, öre, Harg. Stafvclscgätan: Sokrates — Grekland. 1) Hvad — ibland — oss »vinden» 1. ii. visar. Kan du sno raskt, min vän? Ja. Sarkofag, 2) oldfader, :i) klädloge, 4) Ragna — Pannan är het, är omslaget än rök, 5) aftonsol, 6) Taragona, 7) Eliasson, 8) Hvad en hästkarl ej, för lifvet, .Själland. Kan uti sitt stall fördra'. Anagram. nu kallt? Skaffa mig några ägg skal, Maria! Här ha vi en låda Paragrammet: Spenat; socker—lag, per— Ett motiv som borde draga sil--ja, elf—en—ben, natt—fjär—il, ar—tig- Mången »argsint» symholist. l:sta, 2:dra och 3:dje ordet. full. I lådan får du ej ha skedar, het, tur—ister. men i en korg, om det finnes nå Och till sist, hvad man bör taga Till manlig »idrott» hör det första, Triangelaritmogryfcn: Varsamt, för att få en kvist. andra, gon. — Jag såg i vår matsal er not bok. — Känner ni Lenas syster? \ Vädur 8, L. Men kvinnan ock ibland den öfva kan, Passar din i en hattaffär? Om du ber Lina, så hjälper hon dig. Din Charad. Och är därvid — det sägs ej för att Ur klandra — Ninne. R Behaglig ej — hon liknar då en Mitt första märk det noga — det man. första också är I regel ej det tredje hennes värde, Uti den långa rad, som oss alla gjort Men är pikant i en och annans besvär. smak.
12 Hötorget 12 parsamma Nyheter i klädnings-, ikapp- och kostymtyger Filial: 4 Södermalmstorg 4. s Fruar! Riks- och Allm. tel. för höstsäsongen, hos Hildur Andersson, Stockholm.