Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag. N:r 34 (453) Fredagen den 21 augusti 1896. 9:de årg. Prenumerationspris pr år: Byrå: Bedaktör och utgifvare: Utgifningstid: Annonspris: Idun ensam - kr. 5: Klara södra kyrkog. 16, 1 tr. FRITHIOF HELLBERG. hvarje helgfri fredag. 35 öre pr nonpareillerad. Allm. telef. 6147. Iduns Modet., fjortondagsuppl, » 5: Träffas säkrast kl. 2—3. För >Platssökande» o. >Lediga platser» Iduns Modet., månadsuppl. » 3: Prenumeration sker å alla post­ Lösnummerpris 15 öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Barngarderoben » 3: anstalter i riket. Redaktionssekr.: J. Nordling. (Iösn:r endast för kompletteringar.) Utländska annons. 70 öre pr nonp- rad Ellen Nordgren-Gulbranson. ed gladt berättigad stolt­ de vara välkommen i den M het ha den svenska svenska kvinnans blad, så sångkonstens vänner i dessa mycket mer som vi haft för­ dagar erinrats om ett namn, månen reproducera den efter som länge varit dem kärt, och den nyaste befintliga fotografi, som de bevarat i tacksamt hvilken fru Gulbranson på vår minne, äfven sedan omstän­ telegrafiska begäran personli­ digheternas spel — här när­ gen sändt oss från Bayreuth. mast den lille gud Amors Porträttet framställer henne lustspel i form af gifte med i Brynnhildes dräkt tillsam­ en norsk man — fört det ut mans med hennes trogna ur kretsen för vår närmaste stridshäst — en episod, hvil­ iakttagelse. Ellen Nordgren, ken beskrifves som särdeles sedan 1890 fru Ellen Gulbran- verkningsfull, och hvilken en­ son, har rönt utmärkelsen dast lär gifvas på Bayreuth­ att bland en krets af Tysk­ scenen. lands mest lysande "Wagner- Med hänvisning till den om­ tolkare kallas till delta­ nämnda tidigare uppsatsen gande i de nu pågående fest­ ämna vi nu fatta oss kort spelen i Bayreuth, hvarmed som biografer. Däremot kun­ 2 O-års-minnet af Wagnerope- na vi ej förneka oss nöjet rans första öppnande därstä­ att genom nå^ra utdrag ur des firas; och hvad mera är, I den tyska pressens entusiasti­ hon har som Brynnhilde gjort ska utlåtanden, omdömen en genombrytande framgång, från de mest ansedda och en för en främmande artist vittnesgille auktoriteter inom inför den fordringsfulla tyska musikkritikens gebit, bestyr­ kritiken nästan enastående ka, hvilken verkligt äkta la­ succés, hvilken först och främst ger här hemförts åt den sven­ måste glädja alla landsmäns ska sångkonsten genom en af hjärtan. dess hängifnaste och talang­ Idun har redan tidigare, i fullaste utöfvarinnor. november 1890, bringat sina läsarinnor Ellen Nordgren- Gulbransons bild jämte en »Amneris, Ortrud, Brynn­ teckning af hennes personlig­ hilde — det är ett vackert het och konstnärskap. Emel­ klöfverblad, förvärfvadt under lertid ha vi ansett, att just två år af en börjande bana nu, då hennes stjärna står i såsom dramatisk sångerska. strålande zenith, då hon fullt Hvad skall icke då fortsättnin­ och rikt infriat de löften, som gen blifva? Finnas icke stora då dock delvis endast voro skäl för det på samma gång hägrande framtidsdrömmar — vemodiga och glädjande anta­ att hennes bild på nytt bor- gandet, att Ellen Nordgrens Se lifvet splittrar, skiljer, förstör Men sanningens lycka mot seger går, Hvad icke är äkta; det bleknar och dör Det verkliga lif, som mot lifvet trär, Och döms att i sanden förrinna. Skall vägen till frihet finna! Ellen Lundberg. konst skall kallas till större och mera väx­ mellan fru Gulbranson och fru Lilli Lehmann, nen till godo, till dess hon nu, som sagdt, i skulle mitt val gifvet falla på fru Gulbranson, sommar kallats till bayreuthspelens ännu lande verksamhetsfält än förhållandena här då Uennes prestation synes mig stilriktigare, att hemma förmå erbjuda den?» icke säga mer bayreuthisk.» mera bemärkta plats och kräfvande upp­ Med dessa framtidsfrågor af slutade för För öfrigt genljuder nu vidt om hela den gift. sex år tillbaka biografen i Idun sin essay. kontinentala pressen af den svenska konst- En sannsiare förde visserligen den gången närinnans lofprisande. »Ellen Gulbransons pennan. I dag kunna vi gifva svar — den Brynnhilde är jämbördig med fru Maternas kontinentala kritikens oförbehållsamt gyn­ af 1876. Hennes framgång var sensatio­ nande domslut. nell,» heter det i Neue freie Presse, och / månsken. Vi lyssna då först till Wiener Tageblatt, Bayreuth er Tageblatt konstaterar den all­ där den högt ansedde d:r Schoenaich, en af männa meningen vara, »att man i henne rfjfcer vikens kornblå vatten samtidens mest betydande musikkritiska funnit en kraft, som icke kan skattas nog Stiger sval augustinatten. auktoriteter, i en längre anmälan af fru G:s högt. Hela hennes konstnärliga väsen har Snöhvitt fullmånsanlet ser Brynnhilde bland annat yttrar: något inspireradt, vi kunde säga gudom­ Genom lätta strömoln ner. »Hon har till fullo rättfärdigat festspelsdirek­ ligt !» tionens förtroende och vann redan första afto­ Hvad göres oss vidare vittne behof? nen i »Walkiire» en genomgående framgång. Blomstergruppens vackra röda Hon betog genom ungdom, röst, poesi, tempera­ Georginer mörka glöda. ment och apparition. Hennes organ utmärker Kolsvart tecknas lönnens gren sig för stort omfång, vekhet och egalisering i I det silj"verbleka sken. alla lägen och genom en särskildt ädel klang­ karaktär. En högrest gestalt af äkta germa- Eedan då Ellen Nordgren växte upp i sitt Vinden sofoer, daggen faller nisk typ, rör hon sig på scenen med sparsam­ hem i Stockholm, där hennes fader ännu är ma, nobelt måttfulla gester, men kan i de af­ I små skimrande kristaller görande ögonblicken bryta ut i en af situationen verksam i en sockerbruksaffär, visade sig omedelbart framkallad häftighet af stor skönhet. hennes utpräglade begåfning och intresse Öfver gråset. Pårlbesatt, Fru Gulbranson betonar i sin Brynnhilde mer för musik. Ar 1880 gjorde hon sitt inträde Blir hvar spindeltråd i natt. den älskande och lidande kvinnan än det vilda vid Musikaliska akademiens konservatorium, naturbarnet, stridsjungfrun. Men öfver gestal­ Då och då från andra stranden ten breder hon en så rörande grundton, utan att och på hösten 1883 begaf hon sig till Paris låta den förlora något af sin skönhet, att man ej och började studera först för fru Marchesi, Skriar spofcen, klagar anden, för ett ögonblick upphör att fängslas af förtroll­ sedermera för fru Kenneth. Men på skugglätt vingepar ningen i en framställning, hvars kännetecken är Läderlappen ljudlöst far. enkelhet. Det är som om skogens doft strömma­ Här hemma hörde vi under dessa år föga de en till mötes därur. — — — — — af den unga sångerskan. En och annan Från en våt resedatufva I Bayreuth har man alltid haft säker blick för gång meddelade Paristidningarna, att hon krafter och individualiteter och därifrån har myc­ låtit höra sig på privata soaréer, alltid med Strömma dofter, rika, ljufva. ket af det högsta värde tillförts den tyska skå­ bifall, men därvid stannade också under­ Från spalierens veka bukt debanan. Fru Materna är utgången från Bay­ Faller doft en mognad frukt. reuth, Scaria utvecklade sig där till en stor konst­ rättelserna. Men en vacker dag på hösten när, van Dyck gjordes där till en tysk sångare. 1886 kom fröken N. tillbaka till Stockholm, Fru Gulbranson är i år också ej den enda, väl och den 5 oktober samma år trädde hon Öfver marmorflorans fina, däremot den utan jämförelse dyrbaraste skatt fram för allmänheten såsom konsertsånger­ Fagra anlet strålar skina, som Bayreuth bragt i dagen.» ska. Eedan 1887, då hon bland annat bi­ Glimra i fantastisk lek Den välkände Dresdenkritikern Arthur trädde vid Filharmoniska sällskapets och Öfver panna sorgset blek. Seidl har i flere högeligen lofordande artiklar Cäciliaföreningens konserter, hade hon tagit sysselsatt sig med fru Gulbransons Wagner- fatt på större och allvarligare uppgifter. Glimra, skimra, tanken draga framställning och i en af dessa samman­ Hon började allt mera närma sig den dra­ Till antikens hulda saga fattar han på följande vis sina intryck: matiska musiken och upptog på sin reper­ Om en vek, odödlig mö, »Många af dem som i år besökt festspelen — toar flere moderna och klassiska operaarier. Sänd att jorden blomsterströ. bland dem äfven den som skrifver detta — älska Det dröjde dock någon tid, innan sånger­ Anna Knutson. att samla sina Bayreuth-intryck, allt hvad de där upplefvat, i namnet Gulbranson. Sällan har på skan lät höra sig från scenen. Detta skedde någon skådebana personlig adel i apparitionen så för första gången den 10 januari 1889 då harmoniskt förenats med öfvertygande innerlig­ hon på Operan i Stockholm återgaf prin­ het i känslan till en verklig sångstorhet och be- sessan Amneris i Verdis »Aida». Äfven i redt en så hög och ren scenisk njutning; sällan Tafatta oeh glömska döttrar. har man väl också haft tillfälle att hos någon, de då ovanligt debutrika tiderna framstod än så begåfvad framställarinna i det musikaliska detta fröken Nordgrens första uppträdande För Idun af Johanna Kurfel. dramat se ett så vältaligt, rikt nyanseradt spel, såsom synnerligen vackert och lofvande. som det man kunde följa moment för moment På våren samma år grep sig fröken N. an hos denna idealiska Brynnhilde. Jag vet ju myc­ ii [när konsulinnan steg in i salen hos sin ket väl, att jag här begagnat starka uttryck. Och med en vokalt och dramatiskt ännu mer goda vän, mötte henne vänliga ögon, jag är ej heller blind för det missförhållandet, betydande uppgift, hennes första Wagner- och hon hälsades af glada röster från flere att den tyska musikvärlden, när den nästa vin­ parti: Ortrud i »Lohengrin», och hon gaf damer, som redan församlat sig kring ett ter möter fru Gulbranson i konsertsalen eller på oss en Ortrud, lika imponerande genom sin operascenen midt uppe i en stilförvirrad och stil- välförsedt älfvakaffebord. förvirrande repertoar, skall med ett skeptiskt: Du gestalt som genom det breda, lidelsefulla Efter konsulinnan följde hennes sexton- rasar, Paulus 1 öfvergå till slentrianens dagord­ sångföredraget, den kraftiga dramatiska åriga fröken dotter. ning och med en betänksam skakning på hufvu­ framställningen. En framstående musik­ »Min söta,» hviskade en fru till en det ha svårt att riktigt begripa, hvad denna märk­ värdiga konstnärinna under dessa festdagar varit kritiker yttrade då på tal om hennes Or­ annan, »förklara mig den som kan, hur och blifvit för oss.