Könets Krona
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Könets krona Könets krona Representationer av svenska drottningar från stormaktsenvälde till medborgarsamhälle Avigail Rotbain Institutionen för historiska studier isbn: 978-91-7833-510-7 (print) isbn: 978-91-7833-511-4 (pdf) © Avigail Rotbain, 2019 Institutionen för historiska studier Box 200 405 30 Göteborg Omslagsbild: Allegori över Hedvig Eleonora, 1636–1715, krönes av Minerva. (Nationalmuseum) Sättning: Thomas Ekholm Print: Repro Lorensberg, Göteborgs universitet isbn: 978-91-7833-510-7 (print) isbn: 978-91-7833-511-4 (pdf) Innehåll Tack 7 Kapitel 1: Inledning 9 En beständig monarki i förändring 10 Rikshushållet 16 Representation 17 Representationer av den svenska monarkin 21 Drottningens funktion 23 Avhandlingens problemformulering 27 Material 29 Urval, korpus och metod 34 Disposition 36 Kapitel 2: Ulrika Eleonora av Danmark (1656–1693) 39 Ny drottning i fredens tecken 40 Ett äktenskap under förhandling 43 Den sörjande modern 46 Folkets mor och förebedjare 49 Från Karls till Kristi famn 53 Folkets drottning i det karolinska enväldet 57 Kapitel 3: Lovisa Ulrika av Preussen (1720–1782) 63 En alldeles svensk kronprinsessa 65 Den återuppståndna Ulrika 68 Ett nästan romantiskt äktenskap 71 Vasaättens nya stammoder 74 Regentskapet och vitterheten 77 Frihetstidens dynastiska drottning 81 Kapitel 4: Sofia Magdalena av Danmark(1746–1813) 87 Ett nytt band mellan Sverige och Danmark 88 Ett osynligt äktenskap 93 Den segrande modern 96 Den upplysta absolutismens bleka drottning 101 Kapitel 5: Josefina av Leuchtenberg(1807–1876) 107 Hjältedottern från söderns land 108 Modershjärtat 113 5 Med en liljestängel som spira 116 Hustruhjärtat 118 Medborgarmonarkins kvinnohjärta 121 Kapitel 6: Könets krona 129 Främlingskap 130 Hustruskap 134 Moderskap 138 Kronans beständighet 140 Summary 145 Källor och litteratur 151 Tryckta källor i samling 151 Tryckt litteratur 151 Digitalt publicerad litteratur 163 Appendix 165 6 TACK Först och främst vill jag rikta ett särskilt innerligt tack till mina fantastiska handledare: Göran Malmstedt och Henric Bagerius. Ni har bidragit med både vetenskaplig skärpa och språklig finess. Men minst lika viktigt har varit att ni bidragit med lugn och trygghet. Er tilltro till min förmåga, ert ständiga peppande och stöd har varit ovärderligt. Tusen tack! Jag vill också rikta ett stort tack till mina slutseminarieopponenter Karin Tegenborg Falkdalen och Maria Sjöberg. Era synpunkter hjälpte mig att förtydliga vad jag vill med min avhandling och förbättrade innehållet avsevärt. Genom nationella forskarskolan i historia har jag fått möjlighet att del- ta i seminarium som fört avhandlingsarbetet framåt. Framför allt har mina skrivbordsbyten vid York University och Köpenhamns universitet bidragit med stor inspiration. Ytterligare konferensresor samt materialinsamling har möjlig- gjorts genom stipendier från Per Lindecrantz fond och Filosofiska fakultetens gemensamma donationsnämnd. Stort tack! Avhandlingsmanuset har generöst språkgranskats av Paul Borenberg, Sara Ekström, Martin Johansson, Anna R. Locke och Sari Nauman. Stort tack för er hjälp och er flexibilitet när jag nervöst kastat manusbitar åt olika håll. Ett extra tack till Sari som har läst många av mina texter i diverse skick och alltid gett konstruktiva råd. Ett varmt tack även till Wojtek Jezierski för din generösa feedback på mina, och många andra doktoranders, texter. Din vilja till veten- skapligt utbyte är ett föredöme och ger avtryck på institutionens avhandlingar. Ett dubbelt tack riktar jag till Brian Bonafilia: dels för hjälp med min engelska sammanfattning, dels för alla distraktioner som gett mig paus från avhandlingen. Båda har varit välbehövliga! Under avhandlingsskrivandet har doktorandkollektivet vid Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet varit en källa till mycket glädje. Vi har skapat vår egen gemenskap och funnit stöd i varandra. Tack till er alla! Ett allra käraste tack vill jag rikta till Anna R. Locke som jag delat kontor med. Tack för alla givande vetenskapliga samtal, men än mer tack för alla ovetenskapliga samtal, skratt, tårar och hallongrottor. Jag har svårt att föreställa mig hur dokto- randtiden hade varit utan dig. Ett stort tack också till mina rara norskor – Frida 9 Espolin Norstein, Mari Malmer och Irene Selsvold – för dessa år av vänskap och språkförbistring. Jag vill också tacka Paul Borenberg, Sari Nauman och Lewis Webb för många roliga stunder, och Magnus Jernkrok för ypperligt motstånd i doktorandernas pingisfinal. Under doktorandtiden har jag haft möjlighet att ta kortare tjänstledigheter för att arbeta på kungliga slotten. Som museilärare har jag fått en paus från for- skningen och istället kunnat förmedla historia till allmänheten. Det har betytt mycket. Ett särskilt tack till Sara Ekström och Martin Johansson – våra somrar på Rosersbergs slott har varit ett kärt minne under avhandlingsskrivandets slutfas. Slutligen vill jag rikta ett hjärtligt tack till min familj. Min syster och svåger, Emelie och Viktor, har alltid peppat mig, läst mina texter och hjälpt till med all form av datorhaverier. Emelie är också en utmärkt hobbypsykolog och har i de många stressmoment som doktorandtiden inneburit ständigt stävjat min oro. Mina föräldrar har helhjärtat – om än ibland konfunderat – ställt upp på alla mina säregna infall, som till exempel idén att jag skulle doktorera i historia. Er totala acceptans för mina val och er stolthet över allt jag företagit mig har betytt allt. Den här boken tillägnas er. Göteborg, maj 2019 Avigail Rotbain 10 kapitel 1 Inledning När Lovisa Ulrika av Preussen födde en son vintern 1746 tävlade alla Sveriges kvinnor om vem av dem som vunnit störst ära nu när Gud låtit ”kronan av dess kön” bli ”lycklig mor”. Så skrev i alla fall prästen Michael Hermonius den yngre i en 60 verser lång dikt. I dikten, som både lästes upp i stora riddarhussalen och gavs ut i tryckt form, beskriver han den stora glädje som olika grupper i riket känner inför denna födsel. Hermonius skildrar först kungens förtjusning, följt av rådets och sedan riddarhusets lycka. Därefter behandlar han fröjden hos de lägre stånden – de som arbetar till havs följt av de i gruvorna och därefter bönderna – innan Hermonius slutligen når fram till avsnittet där han beskriver kvinnornas glädje. Han menar att ”det svenska täcka kön”, det vill säga svenska kvinnor, förutom att föräras av Lovisa Ulrikas barnafödande också har ”sin krona och sitt smycke” i henne och att hon är ett skydd för deras dygd.1 I Hermonius dikt påverkade det kungliga barnafödandet många människor ur skilda stånd och yrkeskategori, men till synes allra främst kollektivet kvinnor. Lovisa Ulrika förklaras vara de svenska kvinnornas smycke, och det är kvin- nokönet som Gud valt att förära genom att låta dess ”krona” bli mor. Liknande formuleringar förekommer i flera andra dikter. Det är givetvis svårt att veta om svenska kvinnor faktiskt upplevde sig ärade av Lovisa Ulrika, eller om Lovisa Ulrika själv levde upp till vad diktare skrev om henne. Men Hermonius text ska inte heller läsas som en verklighetstrogen återgivelse av vare sig samhällsandan eller drottningen. Istället är det ett inlägg i en ständigt pågående förhandling om relationen mellan kungamakt och undersåtar. Den genre inom vilken Hermonius skrivit sin dikt, så kallade tillfällesskrifter, kan betraktas som dialogiska texter vilka skapades av ett stort antal röster och för en bred publik. I den här avhandlingen studerar jag representationen av svenska drottningar; hur och vilken bild av dem som konstruerades i tillfällestrycken. 1 Hermonius, Michael (den yngre), Fägne-Qwäde Öfwer Hennes Kongl. Höghets Sweriges Rikes Cron Prinsessas […] (Stockholm, Lorentz Ludwig Grefing). 11 Könets krona Även om det givetvis fanns riktiga människor bakom representationen är jag inte intresserad av drottningarnas livsberättelser, vilka de egentligen var eller gjorde. I den här undersökningen betraktar jag drottningar som en slags projektionsyta på vilken representationer av monarkin kunde appliceras och omförhandlas. Representationer av monarkin har varit föremål för många studier. I dessa studier är fokus främst på kungen, som närmast har setts som synonym med monarkin och kungahuset. Drottningar får sällan en central position utan tjä- nar främst som ett komplement i analyser av kungen. Det bottnar möjligen i uppfattningen att kungen hade den politiska makten och därmed är monarkins egentliga subjekt. De kvinnliga medlemmarna har istället reducerats till bar- naföderskor utan större relevans för förståelsen av monarkin. Detta seglivade antagande är värt att begrunda. Forskning om frihetstidens såväl som 1900-talets svenska monarki visar att dess roll i samhället var och är betydelsefull även utan ett politiskt inflytande.2 Och om monarkins betydelse inte uteslutande vilar på dess politiska maktinnehav borde rimligtvis inte monarkin enbart förstås utifrån dess formella makthavare. Kungen och hans hustru, drottningen, uppfattades under tidigmodern tid som en komplementär enhet som agerade som hela rikets far och mor. I denna struktur var drottningens roll nödvändig för att skapa en jämnvikt mellan tra- ditionellt maskulina och feminina egenskaper samt uppvisa ett idealt äktenskap. Trots detta har forskare nästan uteslutande valt att diskutera monarkin utifrån kungen och därmed dess maskulina aspekter. Jag studerar monarkin utifrån drottningen. Syftet med avhandlingen är att förklara hur representationen av drottningar konstruerades och förhandlades samt analysera kontinuitet och förändring i representationen.