Uti. nr 201 år 1929 1381

Xr 201. (M:n nr 2611916.) Utlåtande med förslag till byggande av .

Stadskollegiet får härmed underställa stadsfullmäktige förslag till ny, Föreliggande permanent Riksbro. Avtal mellan kronan och staden om denna bros ärende. byggande genom stadens försorg föreligger sedan år 1906. I korthet må här erinras om den föregående behandlingen av detta ärende. Den före-

Särskilt tvenne omständigheter hava därvid varit föremål för överväganden /ev och försenat frågans lösning, nämligen dels frågan om bron skall byggas frågan om Riksbron i ett eller flera spann, dels även huruvida och på vad sätt brobygget bör ställas i samband med den vid olika tidpunkter planerade Mälarregle- ringen. Då riksdagen år 1888 beslöt att till förlägga ny- byggnader för riksdagen och riksbanken, hade i det kostnadsförslag, som låg till grund för de beviljade anslagen, även inräknats kostnaderna för broar i Drottninggatans förlängning över Stora Norrström och över Stall- kanalen. Att kronan ansåg sig böra sörja för en sådan förbindelse över Helgeandsholmen berodde därpå, att genom de nya riksbyggnaderna då- varande Gamla Norrbrogatan med dess bro mellan Helgeandsholmen och komme att försvinna. Frågan om broarna kom sedan att upptagas i samband med den reglering av Helgeandsholmens stränder, som riksbyggnadernas uppförande påkallade. På yrkande av staden föreskrev rådhusrätten såsom villkor för denna regle- ring bland annat, att broar för kör- och gångtrafik skulle uppföras över strömmarna, och att härvid bron över Stora Norrström skulle byggas i ett spann och med viss angiven höjd över slusströskeln. Av högsta domstolen blevo emellertid dessa föreskrifter undanröjda. I anledning härav kom frågan om de nya broarna över Norrström att upptagas i samband med de förhandlingar, som sedan 1893 förts mellan kronan och staden om överlåtelse till kronan av stadens rätt till vissa delar av Helgeandsholmen och kringliggande vatten. Efter högsta domstolens nyss återgivna utslag föreslog drätselnämndens första avdelning, att kronans förpliktelser i här ifrågavarande avseende skulle upptagas i avtalet om stadens överlåtelser till kronan av mark och vatten på Helgeandsholmen. Detta avstyrktes emellertid av beredningsutskottet såsom onödigt, då riksdagen efter utskottets mening redan hade förbundit sig att återställa trafikleden över Helgeandsholmen och att genom broar sätta den i förbindelse med Mynt- torget och Strömgatan. I enlighet härmed hade även riksdagens uppdrag i fråga om de nya riksbyggnadernas uppförande avfattats. Riktigheten härav bestyrktes av samtidigt föreliggande framställning från fullmäktige i 1382 Uti. nr 201 år 1929 riksbanken och riksgäldskontoret om viss höjning av Strömgatans profiler i och för beredande av lämpligare landfäste för Riksbron. Stadsfullmäktige följde beredningsutskottets mening och godkände avtalet i oförändrat skick (bih. 112/1897, 10/1898, uti. 15 och 36/1898). Frågan om en Jämväl framställningen om höjning av Strömgatans profiler blev i enlig- stenbro i spann.- tre het med beredningsutskottets tillstyrkan av stadsfullmäktige den 26 februari 1898 godkänd. Redan vid detta första tillfälle, då stadsfullmäktige hade att behandla frågan om Riksbrons utformning och förläggning, ifrågasattes, nämligen av drätselnämndens andra avdelning, huruvida den brotyp, som kronan gått in för att bygga, en enspannsbro av järn, ur alla synpunkter kunde anses lämplig. Avdelningen uttalade, att en stenbro i tre spann ur utseendesynpunkt vore att föredraga, samt ansåg det böra komma under övervägande, huruvida icke stad borde på det ena eller andra sättet träda emellan för erhållande av en dylik bro. Någon åtgärd i sådan riktning vidtogs emellertid ej. Några år senare, den 12 juni 1902, gjorde riksbanks- och riksgälds- fullmäktige själva framställning till kungl. maj:t om tillstånd att utföra bron över Stora Norrström av stål i tre spann. Det i enlighet härmed uppgjorda broförslaget avstyrktes emellertid av hamnkaptenen med hänsyn till de hinder, som bron kunde komma att bereda sjöfarten i Norrström, och på grund av vad hamnkaptenen sålunda anfört avslog kungl. maj:t den 6 november 1903 den gjorda framställningen. Redan tidigare samma år hade av professor I. G. Clason motion väckts i Stockholms stadsfullmäktige, åsyftande förhandlingar med riksdagshus- kommitterade i syfte att utröna villkoren för de båda Helgeandsholms- broarnas utförande av sten. Enligt motionärens mening borde nämligen broarna utföras av sten, då därigenom bevarades och fullföljdes »den monumentalitet i anläggningen av stadens centrum, som föregående genera- tioner så lyckligt påbörjat och som genom riksbyggnadernas förläggande å Helgeandsholmen och deras ändamålet fullt värdiga yttre behandling kan sägas i våra dagar fortsatts ». Ej heller denna motion ledde till något resultat. Brobygget över Stallkanalen var redan påbörjat och kunde icke genom stadens intervention avbrytas. Jämväl frågan om ett utförande av Riks- bron enligt motionärens önskan ansågs efter kungl. maj:ts nyss återgivna beslut om avslag å riksbanks- och riksgäldsfullmäktiges framställning om en trespannsbro böra förfalla (m:n 8/1903, mem. 36/1904). 1906 års avtal Emellertid visade de fortsatta utredningarna snart nog, att det vore mellan krodnan och staen. möjligt att utföra en trespannsbro, som erbjöd sjöfarten väsentligt' bättre betingelser än 1902 års förslag. Sedan det broförslag, som stadsfull- mäktige för sin del godtagit genom sitt godkännande år 1898 av höjda profiler för Strömgatan, visat sig behäftat med betydande olägenheter, sär- skilt med hänsyn till de risker för angränsande byggnadsgrunder vid Strömgatan, som brovalvet komme att medföra, hemställde riksbanks- och riksgäldsfullmäktige i skrivelse till stadsfullmäktige den 27 juni 1904 om Uti. nr 201 år 1929 1383 ytterligare ökning med minst 45 cm. av höjden vid landfästet i Strömgatan. I anledning av denna framställning trädde beredningsutskottet efter stads- fullmäktiges uppdrag i förhandlingar med riksbanks- och riksgäldsfullmäk- tige för utredning rörande möjligheten och lämpligheten av brons utförande i tre spann med överbyggnad av sten (bih. 144 samt utl. 199/1904). Man hade nämligen numera funnit, att kungl. maj:ts föregående avslag å en trespannsbro icke var liktydigt med ett ovillkorligt förbud för brons utförande i tre spann utan allenast avsåg det då föreliggande broförslaget, och att det väl vore möjligt att bygga en trespannsbro, som borde kunna av sjöfarten godtagas. Dessa förhandlingar resulterade i ett av stadsfull- mäktige och riksdagen år 1906 godkänt avtal, varigenom staden åtog sig att bygga dels en provisorisk bro, dels ock senare en stenbro i tre spann, emot en ersättning från statens sida av högst 400,000 kronor, vilket be- lopp i huvudsak motsvarade de beräknade kostnaderna för den perma- nenta bron. Det ännu gällande avtalet har avtryckts såsom bilaga till detta utlåtande (bih. 14 samt utl. 23 och 104/1906). Till verkställigheten av avtalet beslöto stadsfullmäktige &n 18 juni 1906 uppdraga åt drätselnämndens andra avdelning att låta utföra en pro- visorisk gångbro över Stora Norrström. Denna bro kunde den 20 mars 1907 upplåtas för trafik. Dess kostnader uppgingo till runt 48,500 kronor. Drätselnämndens andra avdelning utlyste därefter en allmän interna- 1907- års tionell pristävlan för en permanent stenbro i tre spann. Intet av de pristävlan. tjuguåtta inkomna tävlingsförslagen ansågs giva en tillfredsställande lös- ning av uppgiftens konstruktiva sida, och endast ett tredje pris kom till utdelning. Emellertid gav tävlan i vissa hänseenden värdefulla uppslag, och särskilt visade det sig för den senare utredningen beaktansvärt, att tävlingen påvisade det fördelaktiga i att, för undvikande av för husgrun- derna vid norra landfästet riskabla horisontaltryck, använda armerade betongbalkar såsom bärande konstruktioner, utanför vilka stenbeklädda fasadbågar gåvo den önskade estetiska effekten. Sedan tävlingen avslutats lämnade drätselnämndens andra avdelning uppdrag åt byggnadskontoret att utarbeta förslag till Riksbro, varvid sam- råd borde äga rum med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, nämligen med hänsyn till den sedan länge planerade Mälarregleringen. Väl hade stads- fullmäktige år 1899 avslagit en framställning från landshövdingarna i Mälarlandskapen om stadens medverkan till en reglering av Mälarens vatten- stånd (uti. 156/1899), och vid 1906 års uppgörelse om Riksbron utgick man på stadens sida därifrån, att frågan om Mälarregleringen icke borde lägga något hinder i vägen för byggande av Riksbron. Emellertid hade av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ett nytt förslag till Mälarens reglering framlagts. I samband med behandlingen av detta förslag, som även remitterats till Stockholms stadsfullmäktige, uppgjordes inom byggnads- kontoret flera alternativa riksbroförslag (bih. 80/1912). På grund av sam- 1384 Uti. nr 201 år 1929 bandet med Mälarregleringen ansågs brofrågan då icke kunna företagas till avgörande. I överensstämmelse med den mening, som hamnstyrelsen närmare utvecklat, uttalade emellertid stadsfullmäktige den 16 mars 1914 i sitt remissyttrande över Mälarregleringsförslaget i huvudsak, att staden väl ville visa allt det tillmötesgående för förslagets genomförande, som skäligen kunde från stadens sida ifrågasättas, men att staden icke vore benägen att ekonomiskt bidraga till regleringsarbetena (uti. 22/1914). 1916 års Härefter ansåg sig byggnadskontoret kunna taga definitiv ställning till frågan broförslag. om en permanent Riksbro, och detta så mycket hellre, som redan de tidigare utredningarna visat, att en dammbyggnad för Mälarens reglering kunde anläggas i Norrström utan kombination med Riksbron och utan estetiska olä- genheter, en lösning som hamnstyrelsen för sin del tillstyrkt. Visserligen skulle den fristående dammbyggnaden bliva dyrbarare, än om bro- och damm- byggnaderna sammanfördes, men detta ansågs motvägas av ränteförlusterna å kostnaderna för dammbyggnaden under den sannolikt långa tid, som skulle komma att förflyta innan Mälarregleringen genomfördes. Då härtill komme, att såväl trafiktekniska som estetiska skäl talade för önskvärdheten att er- sätta den provisoriska bron med en permanent körbro, ansåg sig bygg- nadskontoret böra framlägga förslag i sådant syfte. Detta förslag avsåg en bro, utförd av armerade betongbalkar i tre spann, vars fasader skulle beklädas med huggen granit i valvform och givas en med de närbelägna monumentalbyggnaderna och med överensstämmande karaktär. Brobyggnaden skulle utföras på sådant sätt, att vattendragets avbördnings- förmåga icke bleve mindre än förut. Jämväl skulle brons mittvalv givas en sådan form, att den kunde ur sjöfartssynpunkt godtagas. Brons effek- tiva bredd skulle utgöra 16 meter, varav 8 meter körbana och vardera gångbanan 4 meter. Landfästet vid Strömgatan bestämdes till sin höjd av den år 1898 godkända gatuprofilen, vilken jämväl varit bestämmande för sedan dess här tillkomna nybyggnader. Kostnaderna för bron beräk- nades komma att uppgå till 580,000 kronor, varav 400,000 kronor en- ligt 1906 års avtal skulle komma att bestridas av kronan. Ritningarna till den föreslagna bron hava reproducerats i det kommunala trycket (bih. 162/1915). Emot byggnadskontorets sålunda framlagda förslag förklarade sig hamn- styrelsen icke hava något att erinra, och även drätselnämndens andra av- delning fann förslaget tillfredsställande och tillstyrkte hos stadsfullmäktige dess godkännande. Herr Lamms I samband med detta förslag hade stadsfullmäktige att behandla en av motion om gångbro 1916. herr Lamm i februari 1916 väckt motion om förhandlingar med riks- banks- och riksgäldsfullmäktige om sådan ändring av 1906 års uppgörelse rörande Riksbron, att bron finge byggas för enbart gångtrafik. Enligt motionärens mening hade staden genom ovannämnda avtal åtagit sig allt- för stora förpliktelser endast på grund av önskemålet att få till stånd en monumental stenbro i tre spann. 1 många hänseenden och särskilt i av- Uti. nr 201 år 1929 1385 seende å trafikbehovet hade emellertid synpunkterna sedan 1906 ändrats. Den genomgående trafiken borde icke dragas över Helgeandsholmen i Drottninggatans förlängning, då tanken på en central genomfartsväg genom Gamla staden måste anses förfallen; trafiken borde i stället hänvisas till Gamla stadens yttre västra och östra kanter. Det vore därför inkonsekvent att skapa den betingelse för en central genomfartsled, som en körbro i föreslaget läge skulle utgöra. Ur stadens allmänna trafiksynpunkt vore en körbro här onödig. Den skulle därjämte försvåra trafiken i Freds- och Strömgatorna (m:n 3/1916). Denna motion tillstyrktes av drätselnämndens första avdelning men av- styrktes av andra avdelningen, som till stöd härför åberopade bland annat följande skäl (bih. 190/1916). Den nya Riksbron skulle åstadkomma en välbehövlig avlastning av trafiken i Fredsgatan mellan Drottninggatan och Gustaf Adolfs torg samt å Norrbro och . En avlastning av Vasabrons trafik vore särskilt behövlig med hänsyn till denna bros ringa trafikkapacitet. En körbar Riksbro kunde finna en naturlig anslutning till genomfartslederna genom Gamla staden dels förbi till Skeppsbron, dels genom en breddad Myntgata. Riksbanken borde stå i direkt förbindelse med de norra stadsdelarna; och slutligen vore en körbar Riksbro behövlig såsom reserv, därest Norrbro eller Vasabron av någon anled- ning måste avstängas. De olägenheter genom trafikströmmarnas korsning, som motionären framhållit, torde kunna undvikas genom ett rationellt ordnande av trafiken. Till den uppfattning andra avdelningen sålunda uttalat anslöt sig be- redningsutskottet, som tillfogade, att kostnadsskillnaden mellan en körbro och en gångbro icke torde vara så avsevärd, att densamma borde tillmätas avgörande betydelse. I enlighet med utskottets hemställan (utl. 295 och 339/1916) avgjorde Stadsfullmäk- tige den 4 stadsfullmäktige den 4 december 1916 Riksbrofrågan i enlighet med andra dec. 1916. avdelningens ståndpunkt. Med avslag å herr Lamms motion beslöto stads- fullmäktige sålunda, att utöver det i 1906 års avtal avsedda statsbidraget av 400,000 kronor ställa till andra avdelningens förfogande 180,000 kro- nor av uttaxerade eller eljest tillgängliga medel i och för Riksbrons ut- förande enligt byggnadskontorets förslag. Åt andra avdelningen uppdrogs jämväl att hos vederbörande myndigheter göra de framställningar, som kunde erfordras för tillstånd till broföretagets utförande samt att jämväl i övrigt bevaka stadens talan. Sedan staden år 1917 av riksbanks- och riksgäldsfullmäktige erhållit Den vidare behandlingen bekräftelse därpå, att det i 1906 års avtal stipulerade statsbidraget å av bro- 400,000 kronor komme att utgå oberoende av en mindre skiljaktighet i förslaget. konstruktionssättet för den av stadsfullmäktige nu godkända bron, med- delade kungl. maj :t den 31 januari 1919 tillstånd till anläggande av bron såsom fast bro utan lucka i huvudsaklig överensstämmelse med stadsfull- mäktiges beslut. Staden gjorde därefter framställning hos Österbygdens vattendomstol om tillstånd till brobygget. Handläggningen av denna fråga uppsköts emellertid i avvaktan på tävlan om Helgeandsholmens ordnande. 1386 Uti. nr 201 år 1929

Sedan denna tävlan avslutats, återupptog vattendomstolen ärendet. I en- lighet med de i samband med 1920 års omorganisation fastställda nya instruktionerna för förvaltningsmyndigheterna samt särskilt stadsfullmäk- tigebeslut övertogs uppdraget att härvid föra stadens talan av hamnsty- relsen (uti. 351/1922). För närmare utredning av frågans samband med den år 1924 återupptagna planen å en reglering av Mälarens vattenstånd beviljades vid flera tillfällen anstånd med, ärendets avgörande, sist till den 1 januari 1925. Då emellertid hamnstyrelsen därefter begärde för- nyat anstånd på grund av en av 1924 års Mälarregleringskommission ut- tryckt önskan, att vattendomstolens prövning av ärendet måtte uppskjutas, till dess utredningen angående Mälarregleringen hunnit avslutas, blev denna begäran av vattendomstolen den 23 januari 1925 avslagen. Ären- det har därefter av hamnstyrelsen återtagits. Utredningen angående Mä- larregleringen, som efter beslut av 1926 års uppdragits åt en särskild kommission, vid vars arbeten även staden genom särskilda repre- sentanter är företrädd, har ännu icke avslutats. Förslag onb Under tiden för ärendets behandling hos vattendomstolen hade inom enspannsbro. hamnstyrelsen uppgjorts ett nytt broförslag efter väsentligen ändrade estetiska och konstruktiva förutsättningar. Allmänt hade numera gjorts gällande, att en enspannsbro ur estetisk synpunkt vore att föredraga fram- för en trespannsbro, vilken, efter uttalande av prisnämnden i tävlingen rörande Helgeandsholmens ordnande, skulle komma att verka såsom en förminskad och förvanskad kopia av Norrbro. I överensstämmelse med denna ståndpunkt lät hamnstyrelsen utarbeta nytt förslag till bro i ett spann, vilket skiljer sig från det tidigare godkända förslaget även därigenom, att bredden minskats från 16 till 12 meter. Kostnaden för denna bro be- räknades av hamnstyrelsen till 805,000 kronor. Minskad I yttrande över detta nya broförslag tillstyrkte gatunämnden den 22 brobredd. oktober 1924 den mindre gatubredden å följande skäl. Större bredd å en bro än å till densamma anslutande trafikleder synes i all- mänhet så mycket mindre påkallad, som å en bro ej behöver förekomma stilla- stående fordon. Dkemot kan en vidgning av en trafikled, på sätt här varit ifrågasatt, giva anledning till olyckor, enär den vidgade delen inbjuder till om- körning, vilket förhållande i detta fall skulle innebära uppenbar trafikfara med hänsyn till den korta sträcka, som för dylik omkörning här skulle stå till buds. Då således ej något skäl torde tala för större bredd å bron än å den där- invid 12 meter breda Drottninggatan, utan tvärtom samma bredd synes vara lämplig, får gatunämnden förklara sig tillstyrka, att ifrågavarande bro gives en bredd av 12 meter. Vid detta ärendes behandling uttalade emellertid herr A. E. Magnusson en avvikande mening, i det att han ansåg, att bron fortfarande borde givas en bredd av 16 meter. Till stöd härför anförde reservanten: Jag anser, att en bredd av 12 meter är otillräcklig för ifrågavarande bro, dels därför, att densamma har att upptaga trafik icke blott till och från den 12 meter breda Drottninggatan utan även i förbindelse med Strömgatan såväl öster- som västerut, dels därför, att det är önskvärt, att brandkåren vid utryckning Uti. nr 201 dr 1929 1387 från Johannes station till de södra stadsdelarna kan taga denna väg, vilken även kan väntas bliva anlitad av en stor del av den trafik, som nu belastar Freds- gatan och Gustav Adolfs torg på väg till och från Söder, dels slutligen därför, att gångbanorna å en 12 meters bro icke kunna erhålla den bredd, som enligt min mening erfordras, med hänsyn till den synnerligen livliga gångtrafik, som ofta förekommer på denna plats. På grund av dessa skäl och då därjämte en avsevärd trafikökning här kan väntas äga rum, sedan Myntgatan vidgats och ny broförbindelse mellan staden inom broarna och Södermalm kommit till stånd, bör bron givas en bredd av cirka 16 meter. I yttrande till hamnstyrelsen den 2 maj 1928 har gatunämnden för- klarat sig vidhålla sin tidigare intagna ståndpunkt i frågan. Emellertid uttalade nämnden därvid, med åberopande av från trafiken å Norrbro och Vasabron vunnen erfarenhet, önskvärdheten av att vid utformningen av körbanan närmast den nya brons norra landfäste nödig hänsyn toges till körtrafiken till och från Strömgatan. Ej heller stadsplan enämnden hade i sitt den 11 november 1924 över hamnstyrelsens nya förslag avgivna yttrande något att erinra emot den föreslagna minskningen av brons bredd. Helst borde bron göras i ett. . spann. Brons arkitektoniska utformning borde göras till föremål för allmän tävlan. Stadsplanenämnden anförde: Enligt nämndens mening bör den nya bron helst göras i ett spann. Materialet bör vara sten eller betong eller eventuellt järn, inklätt med betong eller sten. I fråga om brons arkitektoniska utformning bör denna med hänsyn till platsens ytterst känsliga läge i stadsbilden göras till föremål för allmän tävlan. Detta synes nämnden så mycket lättare kunna ske som ingående utredningar föreligga angående här förevarande brofråga och det sålunda icke torde erbjuda några svårigheter att angiva mycket bestämda riktlinjer för en dylik tävlan. Mot den föreslagna minskningen av brons bredd från tidigare ifrågasatta 16 meter till 12 meter har nämnden intet att erinra. I skrivelse till hamnstyrelsen den 28 mars 1928 har stadsplanenämnden emellertid förklarat sig vid förnyad prövning av frågan om brons bredd hava kommit till den uppfattningen, att den tidigare tillstyrkta bredden av 12 meter torde komma att visa sig alltför knapp med hänsyn till den ständigt växande trafiken. Brons bredd syntes därför icke böra inskränkas mer än till 13,5 meter. Till stöd härför anförde nämnden i huvudsak följande: I gatukorset Strömgatan—Drottninggatan torde efter det Riksbron blivit byggd, på grund av den betydande gångtrafiken, säkerligen komma att behövas något regleringssystem för trafiken, så att denna kan växelvis ledas i den ena eller• andra riktningen. För att ett sådant system skall bliva tillräckligt effektivt erfordras, att körbanan på Riksbron gives sådan bredd, att den lämnar plats för tre körfiler om vardera 3 meter, en för körning i riktning Strömgatan västerut, en för körning Drottninggatan norrut samt en för trafiken från Ström- och Drott- ninggatorna till Mynttorget eller sålunda tillhopa 9 meter. Härtill komma gång- banorna, som enligt stadsplanenämndens mening böra vardera givas en bredd av 2,25 meter eller tillhopa 4,50 meter. Med dessa bredder å kör- och gång- banorna erfordras alltså en totalbredd å Riksbron av 13,5 meter. 1388 Uti. nr 201 år 1929

Herrar Hernlund och Stendahl hade inom stadsplanenämnden yrkat, att nämnden skulle vidhålla sin år 1924 uttalade mening, att bredden syntes kunna inskränkas till 12 meter. Skönhetsrådet uttalade i sitt den 6 november 1924 avgivna yttrande, att å denna plats endast borde ifrågakomma en stenbro, då en järnbro alltför mycket skulle bryta mot hela traktens arkitektur. Å någon jämförelse mellan en enspanns- och en trespannsbro kunde skönhetsrådet icke ingå, då något arkitektoniskt utarbetat förslag till en enspannsbro icke förelåge. Skönhetsrådet anförde i huvudsak följande. Det synes rådet att på denna plats bör ifrågakomma endast brobyggnad av sten, för att bron arkitektoniskt skall kunna väl samverka med sin omgivning. Det förefaller rådet icke lämpligt att föra en tunn järnbro fram mot riksbygg- nadernas stora stenmassor, liksom en sådan järnbro alltför mycket även bryter mot den närliggande Norrbros mäktiga stenarkitektur och mot hela miljöns karaktär. Rådet har däremot icke kunnat ingå på en jämförelse mellan enspanns- och trespannsbro, då hittills blott föreligger ett utarbetat förslag av stenbro i tre spann, medan dylik brobyggnad i ett spann icke utarbetats. Den ritning till järnbro, som bifogats, har, som hamnstyrelsen anmärkt, icke heller varit föremål för behandling ur arkitektonisk synpunkt. Rådet vore tacksamt att få tillfälle att vidare yttra sig i det av hamnstyrelse -n ställda spörsmålet, om styrelsen låter utarbeta förslagsritning till stenbro i ett spann. Körbro eller Vid ärendets fortsatta behandling hade hamnstyrelsen jämväl ansett sig gångbro? böra återupptaga frågan, huruvida bron borde utföras såsom körbro eller såsom enbart gångbro. 1 anledning av härom framställda förfrågningar ut- talade såväl gatunämnden som stadsplanenämnden sig för Riksbrons ut- förande såsom körbro. De båda nämnderna gjorde därvid även vissa ut- talanden rörande tidpunkten för brons byggande. Gatunämnden anförde sålunda i skrivelse till hamnstyrelsen den 23 februari 1927 bland annat följande. För Riksbrons utförande såsom körbro talar obestridligen den stora betydelse, en sådan bro skulle få såsom reserv för Vasabron och Norrbro i de fall, då någon av dessa broar tillfälligtvis behöver avstängas. Det är vidare uppenbart, att Riksbron skulle bliva av värde för den rent lokala körtrafiken. Betydelsen härav torde emellertid, att döma av utförda trafikräkningar, icke vara särskilt stor. Givetvis vore det även för gångtrafiken av stort värde, därest gatuleden Drottninggatan—Västerlånggatan fortfarande finge betraktas såsom en korridor genom staden, i största möjliga omfattning reserverad för gångtrafiken. I fråga om den genomgående körtrafiken, vilken för bedömande av brons värde är den viktigaste, torde följande synpunkter vara att beakta. Riksbron saknar på södra sidan självständig tillfartsled för den genomgående trafiken, vilken alltså måste komma att flyta in i nuvarande trafikleder genom gamla staden, Skeppsbron eller Nygatorna. Å norra sidan utmynnar bron i Drottninggatan med tvärgator, vilka redan nu äro hårt belastade och icke kunna upptaga avsevärt mera trafik. Det är vidare att märka, att förbindelsen mellan Riksbron och Nygatorna genom Myntgatan för närvarande är dålig, och att Myntgatans reglering i enlighet med uppgjord plan sålunda under alla förhål- landen måste anses ytterst önskvärd för körtrafiken till och från Riksbron. Uti. nr 201 år 1929 1389

Den avlastning, Riksbron kan åstadkomma i nuvarande trafikleder, gäller så- ledes å ena sidan Norrbro och Gustaf Adolfs torg, å den andra Vasabron samt förbindelselederna från dessa broar till området kring Drottninggatan, främst alltså Fredsgatan. Sedan gatunämnden närmare belyst brons användbarhet för olika trafikström- mar samt visat, att i särskilda fall olägenheter kunde komma att uppstå, utta- lade nämnden, att dessa olägenheter torde, i den mån trafikanterna vänja sig vid de nya förhållandena, få antagas komma att avsevärt förminskas, då trafiken i här föreliggande fall själv torde söka sig de bekvämaste vägarna. Riksbron måste alltså tillerkännas en viss, om ock begränsad betydelse för den genomgå- ende körtrafiken. Med hänsyn härtill och till vad inledningsvis anförts torde en permanent Riksbro böra planeras såsom körbro med två körfiler. I fråga om den tidpunkt, då en sådan bro kan anses vara behövlig, torde det för närvarande icke kunna sägas, att en avlastning av Norrbro, Gustaf Adolfs torg samt Vasabron och till Drottninggatan anslutande gator på här ovan an- givet sätt kan anses representera något trängande behov, särskilt som avlast- ningen ifråga, så vitt nu kan bedömas, måste bliva obetydlig. Emellertid håller gatunämnden ej för uteslutet, att förutsättningarna för ett bedömande av denna fråga kunna komma att väsentligt förskjutas, sedan den breddade slussöverfarten tagits i bruk och från Slussen efter Hammarbyledens färdigställande avlastats den huvudsakliga sjötrafiken. I varje fall är det önskvärt, att innan den nya Riksbron bygges, Myntgatan breddas samt de västra genomfartslederna genom gamla staden ordnas och reg- leras på lämpligt sätt. Dels representerar denna reglering ett vida större aktu- ellt behov än Riksbron, dels är det även, därest här ifrågavarande trafiksträck- ningar erhålla större kapacitet, lättare att ordna de komplikationer, som trafik- strömmarna till och från den nya Riksbron kunna komma att förorsaka. Över- huvudtaget torde det vara uppenbart, att Riksbron kommer att fungera mera tillfredsställande, sedan det trafikproblem, som innefattas i den s. k. Centralbro- frågan vunnit sin lösning och tilläventyrs även åt öster, från Skeppsbron till Blasieholmen, skapats en ny, Norrbro och Gustaf Adolfs torg avlastande trafikled. I anledning av gatunämndens ovan återgivna uttalande rörande tid- punkten för brons byggande avgav herr Hernlund, med instämmande av herr Elmhts, följande särskilda yttrande. Därest, på sätt gatunämnden nu beslutat, ett uttalande från nämndens sida i anledning av remissen skall ske rörande tidpunkten för brons byggande, anser jag, att nämnden bort tillstyrka arbetets igångsättande snarast möjligt. De av nämnden framförda skälen häremot synas icke övertygande, utan torde tvärtom goda skäl föreligga såväl ur trafiksynpunkt som icke minst ur estetisk synpunkt att snarast få den provisoriska bron utbytt mot en permanent bro. Något hinder att omedelbart lösa denna brofråga förefinnes icke med hänsyn till de pågående utredningarna om stadens brofrågor i övrigt och torde, därest bron bygges i ett spann, ej heller föreligga med hänsyn till frågan om Mälarens reglering. Beträffande frågan om brons utbyggande såsom gångbro eller kombinerad gång- och körbro ansluter jag mig till nämndens ståndpunkt. Stadsplanenämndens yttrande den 8 mars 1927 är av följande lydelse. Enligt verkställda undersökningar skulle Riksbron, om den anordnas för kör- trafik, bereda möjlighet till en icke oväsentlig avlastning av den starkt växande trafiken på Norrbro och Vasabron. Särskilt värdefull är denna möjlighet, om trafiken på endera av nä nnda broar av någon anledning skulle behöva tillfälligt- vis inskränkas. Med hänsyn härtill anser stadsplanenämnden sig böra bestämt

1243 29 8 1390 Uti. nr 201 dr 1929 förorda, att bron ifråga utföres för såväl kör- som gångtrafik. I detta samman- hang vill nämnden även framhålla angelägenheten av att bron kommer till stånd snarast möjligt. För ett utförande så snart som möjligt av Riksbron såsom enspanns- bro, avsedd jämväl för körtrafik, har jämväl Drottninggatans förening i en till stadskollegiet ingiven framställning den 10 december 1926 uttalat sig. 1 anledning av denna framställning, som remitterats till gatunämnden för yttrande, har nämnden i yttrande till stadskollegiet hänvisat till sin här ovan intagna skrivelse till hamnstyrelsen av samma dag. Ärendet vilade därefter inom hamnstyrelsen i avvaktan på slutförandet av utredningen om Mälarens reglering. Hamndi- Sedan föredragande borgarrådet i skrivelse den 7 januari 1928, med rektören den 6 febr. hänvisning bland annat till den starka trafikökningen Norrbro—Skeppsbron 1928. samt till den ökade sannolikheten av ett snart genomförande av Mynt- gatans breddning, hemställt om åtgärder för det länge planerade bro- byggets genomförande, meddelade hamndirektören i fråga om sambandet mellan Riksbron och Mälareregleringen, att såväl vattenfallsstyrelsen som 1924 års Mälarregleringskommission hävdat, att en blivande reglerings- damm i Norrström borde förläggas i den nya Riksbron och icke som enligt 1916 års broförslag mellan Riksbron och Norrbro. Emellertid syntes det därför icke nödvändigt att uppskjuta brofrågan till dess regle- ringsfrågan bleve avgjord. Om en regleringsdamm ansågs böra förläggas, i bron, vilket ej minst ur utseendesynpunkt måste anses vara det riktiga, kunde bron utföras, om blott hänsyn toges till en framtida dammanlägg- ning. Detta innebure, att i landfästet skall göras ursparningar för erfor- derlig maskinkammare, samt att antingen dammtröskeln skulle utföras från början eller sådana åtgärder vidtagas, att den sedermera kunde anläggas. Vilket av dessa alternativ, som borde väljas, kunde i brist på definitivt. broförslag och erforderliga kostnadsberäkningar ännu ej avgöras. Det, broförslag, som enligt hamndirektörens mening alltså nu borde utarbetas, syntes böra avse en 12 meter bred enspannsbro av betong med granitbe- klädnad så anordnad, att regleringsdamm, om såbefinnes erforderligt, kan inbyggas i bron. Stadskollegiet Frågan om åtgärder för utredningens fortsatta bedrivande upptogs här- den 23 febr. 1928. efter i stadskollegiet, som den 23 februari 1928 beslöt uppdraga åt hamnstyrelsen att fullfölja utredningen rörande byggandet av Riksbron samt framlägga nytt förslag till bron i ett spann. Harmistyrel- I enlighet med detta uppdrag har hamnstyrelsen med skrivelse till sen den 29 aug. 1928. stadskollegiet den 29 augusti 1928 framlagt ett av hamnbyggnadsavdel- ningen i samråd med professor Ragnar Östberg upprättat nytt broförslag. Enligt förslaget skulle bron utföras av betong i ett spann och delvis be- klädas med granit. Med hänsyn till grundförhållandena skulle landfästena utbyggas framför de nuvarande kajmurarna. Bron skulle givas en nyttig bredd av 12 meter, fördelade med 6 meter på körbanan och 3 meter på vardera gångbanan.

Ml. nr 201 år 1929 1391 Bron har givits sådant läge i plan, att förlängningen av broaxeln på södra sidan dm Strömmen går igenom mittpunkterna av portalerna mellan - och riksbankshusen och på norra sidan sammanfaller med Drott- ninggatans mittlinje ovanför Fredsgatan. Till grund för höjdläget hava i enlighet med av stadsplanenämnden uttalade önskemål lagts höjden + 8,75 i korsningspunkten mellan Ström- och Drottninggatorna samt nuvarande höjden + 8,70 vid portalen mellan riksdags- och riksbankshusen på Helgeandsholmen. Högsta punkten på bron skulle ligga på + 10,10. Farbanans lutning härifrån mot landfästena föreslås till 1 : 20. Kostnaderna för bron, inklusive ordnande av anslutningen på Helge- andsholmen samt reglering av Strömgatan och Drottninggatan i anslutning till bron, hava beräknats till 878,000 kronor, varav 762,000 kronor för själva bron, 34,000 kronor för kompletteringsarbeten å Helgeandsholmen och 82,000 kronor för höjning av Drottninggatan och provisorisk anslut- ning av Strömgatan till Riksbron. I de här angivna brokostnaderna å 878,000 kronor ingår kostnaden för de anordningar, som betingas av en eventuell dammbyggnad under bron för Mälarens reglering, med 30,000 kronor. Landfästena äro nämligen av- sedda att utföras på sådant sätt, att de ansluta sig till en blivande damm- lucka och kunna inrymma dammens manövreringsmaskineri. Vill man hålla möjligheten för Mälarregleringen öppen, måste vidare i samband med bro- bygget bottenrensningar för en beräknad kostnad av 64,000 kronor utföras. Kostnaderna för de anordningar, som i samband med brobygget måste vidtagas för Mälarregleringen, uppgå alltså till 94,000 kronor. Vill man icke taga någon hänsyn till Mälarregleringen, minskas brokostnaderna med 30,000 kronor och kostnaderna för bottenrensningarna med 64,000 kronor. Anlägges även den blivande regleringsdammens tröskel i samband med bottenrensningarna, så ökas kostnaderna härför från nyss angivna 64,000 till 163,000 kronor. Med hänsyn till stadsplanenämndens hemställan, att brobredden måtte bestämmas till 13,5 meter har ett alternativt förslag uppgjorts med denna bredd på bron. Kostnaderna enligt detta alternativ beräknas till 958,000 kronor. Beträffande den ifrågasatta dammanläggningen i bron för Mälarens regle- ring meddelar hamnstyrelsen vidare, att stadens underhandlingsdelegerade i skrivelse till statens delegerade den 2 mars 1928 anhållit om undersök- ning, huruvida ur synpunkten av statens intressen i fråga om byggnaderna på Helgeandsholmen och vid Strömgatan dammen bör förläggas i bron eller mitt för den s. k. puckeln, vilken förutsättes skola komma att bibe- hållas oförändrad. Såsom svar härå har senare meddelats, att några risker ur angiven synpunkt emot dammens förläggande under bron ej föreligga, och att med hänsyn härtill alternativet dammens förläggande vid puckeln kan an- ses hava förfallit. 1392 Uti. nr 201 år 1929 Hamnstyrelsens skrivelse åtföljes av ett av hamnbyggnadsavdelningen den 10 juli 1928 avgivet tjänsteutlåtande, vilket är av i huvudsak följande

Det förslag till riksbron jämte regleringsdamm, som härmed överlämnas till hamnstyrelsen, har utarbetats efter de riktlinjer och med iakttagande av de önskemål och direktiv, som framgå av i det föregående åberopade handlingar och uttalanden, ävensom med beaktande av de synpunkter och anvisningar, som framkommit från vattenfallsstyrelsen rörande Mälarregleringen och därmed sam- manhängande frågor. För att kunna framlägga fullständigt förslag med kost- nadsberäkningar till riksbon så anordnad, att regleringsdamm, om så erfordras, kan inbyggas under bron, har det nämligen varit nödvändigt att i samband med broförslaget jämväl uppgöra förslag och kostnadsberäkningar till regleringsdammen med därtill hörande anordningar, ehuruväl i stadskollegiets uppdrag intet finnes nämnt om dammen. Förslaget avser en enspannsbro av betong, delvis beklädd med granit samt med landfästena utbyggda framför de befintliga kajmurarna, så att fria av- ståndet mellan de förras framkanter blir 42 meter i vattenlinjen. Bron förut- sättes skola byggas för både kör- och gångtrafik med en sammanlagd nyttig bredd av 12 meter, varav 6 meter komma på körbanan och 3 meter på vardera gångbanan. Efter ingående prövning av olika konstruktionstyper för en enspannsbro av betong har, såsom närmare framgår av den tekniska beskrivningen, bilaga I, (här ej tryckt) valet stannat vid en konsolbalkbro med ett inhängt spann i mitten, såsom varande både konstruktivt och ekonomiskt, men framför allt ur utförandesynpunkt den lämpligaste och ändamålsenligaste konstruktionen. Brons underbyggnad utgöres av tvenne å betongpålar grundlagda landfästen av granitlAklädd betong, vilka, såsom förut nämnts, placerats framför de nu- varande kajmurarna. Skälen härtill äro följande: Genom utflyttningen av land- fästena kan grundläggningen för bron utföras praktiskt taget oberoende av och utan att behöva ombygga eller riva i grunden för de gamla kajmurarna. Av särskild betydelse är detta vid Strömgatssidan, varest pålning för brons land- fäste både på den nuvarande kajens plats och i gatan innanför densamma kan tänkas medföra allvarsamma risker för rubbningar eller sättningar i grunderna under de dyrbara husbyggnaderna i hörnen av Ström- och Drottninggatorna. En annan fördel med denna anordning av landfästena är, att trafiken och särskilt spårvägstrafiken utan större svårigheter kan upprätthållas i full utsträckning under byggnadstiden, vilket däremot icke torde kunna ske, därest gatan måste utgrävas för grundläggningsarbetens utförande i och bakom kajmuren. På Helgeandsholmssidan föreligga visserligen icke samma eller lika starka skäl för den ifrågasatta anordningen, men även här måste utflyttning av land- fästet anses väl motiverad med hänsyn till riskerna för sättningar i riksbygg- n aderna. Genom den föreslagna utbyggnaden av landfästena vinnes slutligen fördelen av en väsentligt minskad spännvidd, varigenom möjligheten att bygga en enspanns- bro av betong med tillhörande regleringsdamm i hög grad underlättats, samtidigt som kostnaderna för bägge anläggningarna kunnat väsentligt nedbringas. Visserligen har minskningen av spännvidden medfört behovet av vissa upp- rensningar i strömbottnen, men risken med och kostnaderna för detta muddrings- arbete äro obetydliga i jämförelse med de, som undgås genom landfästenas ut- flyttning. Brons konstruktiva utbildning och huvudanordningar framgå för övrigt närmare av bilagda ritningar nris 13028-13032 (här ej återgivna) samt teknisk beskriv- ning, bilaga 1 (ej tryckt). Uti. nr 201 år 1929 1393

Som förut nämnts, har vid brons projektering jämväl hänsyn tagits till möj- ligheten att i framtiden i densamma inbygga en dammlucka för reglering av Mälarens vattenstånd. För detta ändamål har det varit nödvändigt att något närmare ingå på frågan om dammkonstruktionen och anordningarna för dess anslutning till bron, enär dessa båda anläggningar så intimt sammanhänga med varandra, att en i tekniskt och ekonomiskt hänseende tillfredsställande lösning av brobyggnadsproblemet icke kunnat vinnas utan en ingående undersökning jämväl av regleringsdammen. I sammanhang med broutredningen har därför upprättats preliminärt förslag till dammanläggning, vars huvuddrag närmare framgå av bilagda ritningar nris 13021-13027 (här ej återgivna) jämte till- hörande tekniska beskrivning och kostnadsförslag, bilagor III och IV (ej tryckta). Enligt nämnda förslag utgöres den rörliga delen av regleringsdammen av en sektorformad lucka av järn, som medelst tappar är vridbart lagrad i landfäste- murverken och som ansluter sig till en betongtröskel i strömmens botten mellan landfästena under bron. Maskinerierna för regleringsdammens manövrering förut- sättas inbyggda i brons betongöverbyggnad, varest för detta ändamål erforderliga och lämpliga utrymmen finnas anordnade. Dammtröskeln förutsättes utförd i samband med brobyggnaden. Ur byggnadsteknisk synpunkt är det visserligen ingenting, som hindrar, att dammtröskeln utföres efter brons tillkomst, men kostnaden för densamma skulle i så fall komma att ställa sig 34,000 kronor högre, än om den bygges i samband med bron. Vidare göras redan från början i samband med brobygget vissa ursparningar och falsar i landfästemurverken för dammens vridningstappar m. m., varjämte sådana anordningar vidtagas i betongöverbyggnaden, att dammens manövermaskinerier kunna anbringas i den- samma. Däremot kan inmonteringen av själva dammluckan jämte tillhörande manöverorgan anstå, intill dess avgörande träffats angående frågan om Mälarens reglering. I skrivelse till hamnstyrelsen den 14 mars 1928 har stadsplanenämnden före- slagit en höjning av Strömgatan i enlighet med en å bilagd ritning nr 13033 (ej återgiven) med grov heldragen linje angiven längdprofil. Då emellertid Ström- gatans reglering enligt detta förslag, bortsett från den ersättning till ägaren av den Sagerska fastigheten, som genomförande av en sådan reglering nu måste medföra och vars storlek icke blivit på förhand fixerad, enligt bilagda kostnads- beräkningar skulle komma att betinga en sammanlagd kostnad av 140,000 kronor, och å andra sidan en fullt tillfredsställande anslutning till Riksbron kan erhållas, därest gatan provisoriskt höjes enligt en å nyssnämnda ritning med grova streck- prickade linjer angiven profil, varigenom kostnaden för gaturegleringen nedbringas till 68,000 kronor, torde övervägande skäl tala för att tillsvidare stanna vid en reglering i enlighet med det senare förslaget. Härvid är dock att märka, att en ytterligare höjning i framtiden av Strömgatan till den profil, stadsplane- nämnden föreslagit, kommer att fördyra gatans reglering i dess helhet med 14,000 kronor eller till 154,000 kronor. Härtill kommer höjning enligt stadsplanenämndens förslag av Drottninggatan i anslutning till Strömgatan, vilken enligt bilagda kostnadsberäkningar betingar en kostnad av 15,000 kronor. Sammanlagda kostnaden för Ström- och Drott- ninggatornas reglering skulle sålunda uppgå till 155,000 kronor enligt det först- nämnda alternativet och till 83,000 kronor enligt det senare alternativet. I samband med föreslagen reglering av Ström- och Drottninggatorna har, då den nuvarande stenbeläggningen är utsliten, i kostnadsberäkningarna förutsatts inläggning av ny gatsten, ehuru endast kostnaden för omsättningen av den gamla stenen rätteligen borde påföras brobyggnadens konto. Kostnadsskillnaden mellan inläggning av ny sten och omsättning av den gamla, som beräknats uppgå till cirka 25,000 kronor i förra alternativet och till cirka 15,000 kronor i det senare, torde därför böra upptagas i gatunämndens stat. 1394 Uti. nr 201 år 1929 På Helgeandsholmen har brons anslutning till nuvarande kajmurar och gatu- plan ordnats på sätt, som närmare framgår av ritningarna och den tekniska beskrivningen. Enligt bifogade kostnadsberäkningar, bilaga II (ej tryckt) uppgår samman- lagda kostnaden för brobyggnaden med 12 meter nyttig bredd, inklusive ord- nande av anslutningen på Helgeandsholmen samt reglering av Ström- och Drott- ninggatorna i anslutning till bron, till 878,000 kronor, därest Strömgatans reg- lering i samband med brons utförande inskränkes till den mindre omfattning av provisoriskt natur, som förordats i det föregående, och till 950,000 kronor, om Strömgatan redan från början höjes i enlighet med den av stadsplanenämnden föreslagna profilen. I ovannämnda summor ingår då emellertid, såsom närmare framgår av kostnadsberäkningarna, ett belopp på 30,000 kronor, varmed kost- naderna för själva bron ökats, därigenom att hänsyn måste tagas till reglerings- dammen vid brons utförande. Fördelningen av ovan anförda kostnader på de olika huvudposterna framgår av kostnadsförslaget. Skulle däremot bron komma att utföras med en nyttig bredd av 13,5 meter, som jämväl alternativt ifrågasatts, ökas ovanstående kostnader till 958,000 kro- nor, respektive 1,030,000 kronor, allt efter som Strömgatans reglering genomföres i den mindre eller i den större omfattningen. I detta sammanhang må framhållas, att en enspannsbro med överbyggnad av järn skulle komma att ställa sig icke oväsentligt billigare i anläggningskostnad än en betongbro, men då järn enligt föreliggande yttranden icke bör förekomma såsom byggnadsmaterial i detta fall och det lämnade uppdraget uttryckligen avser en enspannsbro av betong, har ovannämnda alternativ icke blivit föremål för närmare undersökning i detta sammanhang. Vad sedan angår dammbyggnaden, så har kostnaden för denna i sin helhet beräknats till 365,000 kronor under förutsättning att vissa till dammbyggnaden hörande arbeten, såsom upprensningar i Norrström, dammtröskel, slänt- och bottenbeklädnader m. m. utföras i samband med bron, under det att övriga delar av anläggningen få anstå, intill dess Mälarens reglering kommer till stånd. Uppskjutes däremot jämväl dammtröskelns utförande till det senare byggnads- stadiet, ökas kostnaden för dammanläggningen i dess helhet med 34,000 kronor till 399,000 kronor. Den kostnad, som i det förstnämnda alternativet måste nedläggas på dammen i första byggnadsskedet i samband med brobyggnaden, uppgår enligt bilagd • specialkostnadsberäkning N:o 2 (ej tryckt) till 163,000 kronor och i det senare alternativet till 64,000 kronor. Huruvida den större kapital- investeringen skall kunna anses ekonomiskt motiverad i samband med brons utförande är givetvis beroende på tidpunkten för genomförandet av Mälarens reglering i förhållande till brons tillkomst. Det större kapitalutlägget är sålunda ekonomiskt motiverat, endast under förutsättning, att Mälarens reglering kan väntas bliva genomförd inom loppet av 6 år efter brons färdigställande. Skulle däremot regleringsfrågans avgörande fördröjas mer än 6 år efter brons tillkomst, blir det ekonomiskt fördelaktigare att uppskjuta dammtröskelns utförande till dammanläggningens senare byggnadsskede. Ur byggnadsteknisk synpunkt måste det dock under alla förhållanden anses fördelaktigt att utföra dammtröskeln i samband med brobyggnaden på grund av de olägenheter av flera slag, som utförandet av tröskeln efter brons tillkomst oundvikligen skulle komma att medföra. Merkostnaden på grund av dammanläggningen i samband med brons utfö- rande jämte upplupna räntor härå förutsättas skola påföras omkostnaderna för Mälarens reglering. Därest sålunda Riksbron anses böra komma till stånd inom den närmaste framtiden, synes densamma lämpligen böra utföras i huvudsaklig överensstäm- Uti. nr 201 år 1929 1395

melse med föreliggande förslag för en sammanlagd kostnad av 878,000 kronor, motsvarande en nyttig brobredd av 12 meter och en provisorisk höjning av Strömgatan samt i övrigt så anordnad, att en regleringsdamm i framtiden kan inbyggas under bron. Utom ovannämnda kostnad för själva bron jämte anslutningar och gatu- regleringar tillkommer emellertid ett belopp av dels 163,000, alternativt 64,000 kronor, som måste nedläggas på vissa arbeten för dammen i samband med bro- byggnaden, dels i båda dessa alternativ det ovan angivna beloppet 30,000 kronor (ingår i ovanstående summa 878,000 kronor), utgörande ökad kostnad för bro- byggnaden förorsakad av dammbyggnaden, vadan totalsummorna för de till- kommande kostnaderna på grund av Mälarregleringen uppgå till 193,000 respek- tive 94,000 kronor. Huruvida det större eller det mindre kapitalutlägget för dammanläggningen bör komma i fråga torde i viss mån bliva beroende av, om regleringsfrågan kan väntas bliva avgjord inom de närmaste åren efter brons färdigställande eller icke. I fråga om de ändringar av Strömgatans och Drottninggatans profiler, Strömgatans profil i sam- som kunna betingas av den nya bron, har under ärendets tidigare behand- band med ling förekommit följande. Riksbron. För närvarande ligger Strömgatans norra begränsningslinje åt Drottninggatan (fasadlinjen) på en höjd av 7,45 meter över slusströskeln. Enligt beslut av stadsfullmäktige den 1 februari 1889 skulle Strömgatan från sin dåvarande höjd vid den västra ändpunkten stiga jämnt österut till Gustaf Adolfs torg i lutningen 1: 75. Gatuplanet vid den punkt, där Drottninggatans östra gränslinje råkade Strömgatan, komme därigenom att höjas med ungefär 0,8 meter till + 8,2 meter över slusströskeln. I överensstämmelse med denna profil har Adelswärdska huset i östra hörnet av Strömgatan och Drottninggatan (kvarteret Lejonet) blivit uppfört. Vid planerandet av bron i Drottninggatans förlängning i slutet av 1890-talet, då tänkt i ett spann, befanns det önskvärt att kunna förlägga brons norra landfäste högre än + 8,2 meter. I framställning till stadsfullmäktige den 6 oktober 1897 hemställde riksbanks- och riksgäldsfullmäktige om stadens med- givande härtill. I första hand förordade fullmäktige en höjning till + 8,5 meter, men alternativt vore en lösning av brofrågan möjlig även med en höjd av + 8,85 meter (bih. 10/1898). I anledning av riksbanks- och riksgäldsfullmäktiges framställning beslöto stadsfullmäktige den 26 februari 1898 sådan ändring av Strömgatans förut be- stämda profil, att Strömgatans höjd vid själva brofästet bestämdes till + 8,57 och Strömgatans korsningslinje med Drottninggatan till + 8,35 meter. Från denna gatukorsning skulle Strömgatan falla åt väster med en lutning av 1 : 60 och stiga åt öster med en lutning av 1: 89. Drottninggatans profil på en sträcka av 12 meter norrut från Strömgatan skulle erhålla en lutning av 1 : 70. Efter denna profil har den stora, numera staten tillhöriga byggnaden i södra delen av kvarteret blivit uppfört. Stadsfullmäktiges här återgivna beslut fattades under villkor, att riksbanks- och riksgäldsfullmäktige med ägarna av fastigheter i kvarteren Lejonet och Rosenbad träffade sådana avtal, att staden icke drabbades av någon ersättning för de ändringar eller skador å dessa egendomar, som kunde bliva en följd av brobyggnaden med därav förorsakade profiländringar. Vid denna frågas behand- ling framhölls emellertid, såsom förut erinrats, från drätselnämndens andra av- delnings sida, att bron borde utföras i tre spann, varigenom de olägenheter, som Strömgatans höjning komme att medföra, skulle kunna förminskas. Höjningen av gatan kunde nämligen under sådana förhållanden väsentligt inskränkas (uti. 15 och 36/1898). 1396 Uti. nr 201 år 1929

På sätt förut skildrats, ledde det vidare utredningsarbetet å byggandet av en enspannsbro till sådant resultat, att riksbanks- och riksgäldsfullmäktige funno sig böra i framställning till stadsfullmäktige den 27 juni 1904 hemställa om en ytterligare höjning av Strömgatan från landfästet med minst 0,45 meter utöver vad stadsfullmäktige den 26 februari 1898 medgivit. Drätselnämndens andra avdelning tillstyrkte under vissa villkor en profiländring, varigenom Strömgatans höjd vid korsningen med Drottninggatan skulle bliva å norra sidan + 8,75, å södra sidan, vid själva bron, + 9,02 meter. Framställningen biträddes emellertid icke av stadsfullmäktige, som med hänsyn till önskemålet att på platsen få en trespannsbro trädde i förhandlingar med statens vederbörande (bih. 144 samt uti. 199/1904). Dessa förhandlingar resulterade, på sätt förut skildrats, i ett år 1906 av båda parterna godkänt avtal om byggandet av en bro i trespann. De profilbestämningar av Strömgatan, som åren 1889 och 1898 av stadsfull- mäktige sålunda beslutats, hava föranlett vissa avtal mellan staden och ägaren av den Sagerska fastigheten vid Strömgatan i kvarteret Lejonet. I det första av dessa avtal, ingånget den 20 juni 1892, har kammarherre Sager medgivit, att en ombyggnad av gatan enligt 1889 års profil finge ske jämväl utmed den Sagerska fastigheten utan rätt för dess ägare att av staden fordra ersättning för skada eller olägenhet till följd av gatans höjning, dock under förutsättning att gatuhöjningen utmed fastigheten icke verkställdes förrän fem år efter gatans ombyggnad framför de angränsande husen. I de avstådda ersättningsanspråken finge icke inbegripas de ersättningsanspråk, som kunde uppstå, därest vederbö- rande myndighet skulle förbjuda husägaren att jämväl efter gatans höjning till boningsrum använda lägenheterna i bottenvåningen i den dåvarande byggnaden åt Strömgatan. I anslutning till 1898 års profilbeslut träffades den 4 juli 1899 nytt avtal mellan drätselnämndens första avdelning och kammarherre Sager. I detta avtal förband sig avdelningen att, i händelse den befintliga gatuprofilen i Strömgatan framför egendomen ändrades, genomföra och, så länge det nuvarande huset vid Strömgatan å egendomen kvarstode, bibehålla en provisorisk profil med en höjd framför egendomen, som icke överstege + 8,15 meter. Fastighetsägaren avstod å sin sida från villkoret, att den befintliga profilen i Strömgatan framför fastig- heten icke finge höjas förrän fem år efter det gatan i övrigt blivit ombyggd. Han avstod vidare från sin rätt att av staden fordra ersättning för annan skada eller olägenhet, som av en provisorisk profil kunde tillskyndas egendomen än den, som uppstode, därest vederbörande myndighet skulle förbjuda husägaren att jämväl efter gatans höjning till boningsrum använda lägenheterna i botten- våningen i den nuvarande, åt Strömgatan belägna byggnaden. Strömgatans höjd vid korsningen mellan Riksbron och Drottninggatan skulle enligt hamnstyrelsens nu föreliggande förslag till bro i ett spann utgöra + 9,02 vid kajlinjen och + 8,75 meter vid gatans norra begränsningslinje åt Drottning- gatan. Enligt gatunämndens föreslagna jämkning skulle denna höjd kunna sänkas till respektive + 8,86 (+ 8,75 vid södra kantstenslinjen) och + 8,53 meter. Stadsplane- Över det nu föreliggande broförslaget har stadsplanenämnden. den 31 nämnden den 31 okt. oktober 1928 avgivit yttrande. I fråga om brons profil anför nämnden 1928. därvid till en början. Brons högsta punkt skulle enligt förslaget ligga på en höjd av + 10,10 och farbanans lutning mot landfästena skulle bliva 1 : 20. Då det kan ifrågasättas, huruvida icke utsikten över bron söderifrån och från Drottninggatans sydligaste del skulle vinna på att denna lutning något minskades, torde det måhända böra undersökas om en ändring av bron i sådant syfte ur konstruktiv synpunkt lämp- ligen kunde företagas. Uti. nr 201 år 1929 1397 Av nämndens skrivelse åtföljande protokollsutdrag framgår, att det så- lunda gjorda uttalandet beslutats på hemställan av stadsplanedirektören, samt att frågan, huruvida något uttalande skulle göras, avgjorts efter vo- tering, i vilken fem medlemmar (ordföranden borgarrådet Sandberg, fröken Lindhagen .samt herrar Hernlund, Stendahl och Bergsten) röstat för bifall till stadsplanedirektörens hemställan och fyra (vice ordföranden Lallerstedt samt herrar Ström, Welin och Folcker) för avslag å samma hemställan. Brons bredd anser nämnden böra bestämmas till 13,5 meter och åbe- ropar till stöd härför de skäl, som nämnden anfört i sin ovan återgivna skrivelse till hamnstyrelsen den 28 mars 1928. Nämndens beslut i denna del fattades med fyra röster mot fyra, varvid ordförandens utslagsröst avgjorde utgången. Inom nämnden hade herr Stendahl m. fl. yrkat, att nämnden -- med hänsyn därtill, att det i det nu föreliggande förslaget ingående anordningarna vid brons landfästen medgåve en bekvämare körförbindelse till och från Strömgatan än vad som vore möjligt enligt det tidigare under innevarande år av nämnden prövade förslaget — måtte uttala sig för en brobredd av 12 meter. I voteringen röstade ordföranden samt herrar Ström, Bergsten och Welin för en bro- bredd av 13,5 meter och vice ordföranden samt herrar Hernlund, Stendahl och Folcker för en bredd av 12 meter. Fröken Lindhagen hade nedlagt sin röst. Beträffande anslutningen till gatorna vid brons norra landfäste uttalar stadsplanenämnden, att profilen för Drottninggatan och för Strömgatan västerut slutgiltigt bör ordnas i enlighet med av gatukontoret uppgjort förslag. Profilen för Strömgatan österut från bron synes nämnden nu kunna ordnas i enlighet med den av hamnstyrelsen föreslagna provisoriska profilen. Gatunämnden har i skrivelse till stadskollegiet den 21 november 1928 Gatunämnden den 21 nov. avgivit yttrande i frågan, varvid nämnden med viss breddning av brons 1928. landfäste samt andra smärre modifikationer tillstyrkt hamnstyrelsens förslag till en bro med 12 meters bredd. Med de av gatunämnden föreslagna jämkningarna åsyftas bland annat att genom en sänkning av Strömgatans höjd vid Drottninggatan minska intrånget på de vid brons norra landfäste liggande byggnaderna. De föreslagna jämkningarna innebära dels att bro- höjden något minskas, varigenom brobanans lutning mot södra landfästet kan minskas, dels att profilregleringarna för Strömgatan och Drottning- gatan utföras något annorlunda än enligt hamnstyrelsens förslag. Kost- naderna för tillfartsgatornas profilreglering böra enligt gatunämndens beräk- ningar höjas med 50,000 kronor. Nämndens skrivelse är av i huvudsak följande innehåll. I avseende å den föreslagna brons utformning och konstruktion har gatu- nämnden i princip intet att erinra. En del mindre, nedan närmare angivna och motiverade ändringar synas emellertid önskvärda. Brobredden är föreslagen till 12 meter i enlighet med av gatunämnden tidi- gare uttalade önskemål. För att möjliggöra en för körtrafiken bekvämare an- 1398 Uti. nr 201 år 1929

slutning till Strömgatan, synes det emellertid önskvärt, att brons landfäste utan- för den nuvarande kajlinjen göres något bredare, än som föreslagits. Hamn- byggnadsavdelningen har, efter att hava konfererat med professor Östberg, under hand förklarat, att en breddning av landfästet med en meter på vardera sidan om bron utan större olägenheter är möjlig. Härigenom skulle kantstenen kunna läggas med så stor radie, att trafiken, som från bron skall västerut i Strömgatan, kan svänga in på Strömgatan utan att hindra den östergående trafiken på samma gata. Likaså skulle den österifrån i Strömgatan till bron kommande trafiken kunna utan hinder för annan trafik svänga in på bron. Nämnden får därför tillstyrka, att brolandfästet breddas på angivet sätt. Såsom hamnstyrelsen framhållit, måste i samband med brobygget en viss profilreglering av Strömgatan och nedre delen av Drottninggatan företagas, av- seende en höjning i förhållande till den nuvarande profilen. I skrivelse till hamnstyrelsen den 14 mars 1928 har stadsplanenämnden uttalat den meningen, att höjningen av Strömgatan bör ske i överensstämmelse med av drätselnämn- dens andra avdelning år 1904 godkänd profil. Då emellertid Strömgatans regle- ring i enlighet härmed — bortsett från den ersättning till ägaren av den Sa- gerska fastigheten, som genomförande av en sådan reglering nu måste medföra, och vars storlek icke blivit på förhand fixerad — skulle komma att betinga en sammanlagd kostnad av 140,000 kronor, och då å andra sidan en tillfredsstäl- lande anslutning till Riksbron kan erhållas genom höjning av Strömgatan i en- lighet med ett av hamnstyrelsen uppgjort förslag, varigenom kostnaden för gatu- regleringen nedbringas till 68,000 kronor, anser hamnstyrelsen, att övervägande skäl tala för att tillsvidare stanna vid en reglering i enlighet med det senare förslaget. En framtida höjning av Strömgatan till godkänd profil komme dock härvid att fördyra gatans reglering i dess helhet med 14,000 kronor eller till 154,000 kronor. Gatunämnden får för sin del föreslå en från hamnstyrelsens förslag något avvikande reglering av Strömgatan, i syfte bland annat att minska intrånget på de vidliggande husbyggnaderna. Det har nämligen vid undersökning visat sig, att möjligheter föreligga att något sänka den föreslagna höjden, + 8,75 för Drottninggatan i Strömgatans norra huslinje. Genom att sänka brohöjden med 0,1 meter till + 10,0 och låta brobanans lutning, 1: 20, fortsätta fram till södra kantstenslinjen i Strömgatan, såsom gatukontorets bifogade skiss visar, kan så- lunda höjden vid norra huslivet sänkas med 0,22 meter till + 8,53. Hamnbygg- nadsavdelningen har vid förfrågan förklarat, att en dylik ändring icke möter några hinder ur brokonstruktiv synpunkt och att den ej heller medför någon kostnadsökning av betydelse. Genom sänkningen av brohöjden med 0,1 meter minskas brolutningen mot Helgeandsholmen från 1: 20 till 1: 23,3. Mot Ström- gatan skulle brobanan bibehållas i lutning 1: 20. För att bron från sidan sedd skall verka symmetrisk på ömse sidor om mitten, skulle kantbalkarna emellertid utföras i samma lutning som mot Helgeandsholmen, d. v. s. 1: 23,3. Detta möjliggöres därigenom, att brobanan åt Strömgatan till försänkes i förhållande till kantbalkarna. Genom sänkningen av höjden i gatukorset vinnes bland annat, att sockeln på hörnhuset vid västra sidan om Drottninggatan utan att någon ändring av densamma företages, kommer att med sin överkant ligga över den blivande gatunivån, vilket med hänsyn till husets utseende är till fördel. Närmast väster om bron skulle enligt hamnstyrelsens förslag regleringen av Strömgatan på en sträcka av 20 meter ske till den tidigare godkända profilen, men väster därom skulle tillsvidare endast en mindre höjning företagas. Då emellertid denna provisoriska höjning endast obetydligt avviker från den god- kända profilen och en reglering till denna profil icke medför några nämnvärda olägenheter för de vidliggande husbyggnaderna — i all synnerhet om gatuhöjden utmed fastigheterna göres något lägre än utmed kajen — synes gatan på denna Uti. nr 201 år 1929 1 39 9 sida om bron i samband med brobygget böra regleras till den förut godkända profilen. På östra sidan om landfästet skulle Strömgatan enligt hamnstyrelsens förslag läggas i lutning 1: 20 från bron ned till den nuvarande gatuhöjden. För att förmedla övergången mellan denna lutning och motlutningen från Gustaf Adolfs torg synes gatan emellertid böra göras horisontal på en sträcka mellan dessa lutningar genom en ytterligare mindre höjning på det sätt, som av gatukontoret angivits på den broförslaget åtföljande, med pl. 6 betecknade ritningen. Om härvid gatuhöjden utmed husen göres omkring 0,20 meter lägre än utmed kajen, kan höjningen av gatan utföras utan större intrång på husbyggnaderna, än som den av hamnstyrelsen föreslagna provisoriska regleringen förutsätter. Genom att en del av kajen göres horisontal kommer kajlinjen att verka mera naturlig och den karaktär av provisorium, som profilregleringen annars skulle få, försvinner. I detta sammanhang har nämnden närmare undersökt möjligheterna för en reglering av Strömgatan öster om Drottninggatan till den av drätselnämndens andra avdelning år 1904 godkända profilen. Härvid har nämnden kommit till den uppfattningen, att en sådan reglering skulle komma att medföra så betydande intrång på den Sagerska fastigheten (Strömgatan nr 18), att en reglering till denna profil icke kan förordas, i synnerhet som gatan kan givas en tillfreds- ställande utformning enligt det av nämnden nu framlagda förslaget. Även beträffande Drottninggatan får nämnden föreslå en från hamnstyrelsens förslag något avvikande reglering. Såväl med hänsyn till fastigheterna som i viss mån även till trafiken synes det nämligen önskvärt att här inskränka höj- ningen något närmast Strömgatan, nämligen så att gatan göres horisontal på höjden + 8,63 fram till den nuvarande gatuprofilen. Genom höjningen av Strömgatan och Drottninggatan kommer emellertid ett visst intrång att göras på de vidliggande husbyggnaderna, varigenom bland annat vissa ingångar måste ändras och en del fönster och källargluggar kringbyggas. Överenskommelser med ägarna till de berörda fastigheterna äro fördenskull er- forderliga och kunna möjligen föranleda smärre ersättningsanspråk, vilka dock icke äro beaktade i kostnadsberäkningarna. I samband med de av bron föranledda ändringarna av Ströin och Drottning- gatornas profiler bör den nuvarande storgatstensbeläggningen utbytas mot slät beläggning. Genom de ovan föreslagna ändringarna av gatuprofilerna och beläggningen komma kostnaderna för Ström- och Drottninggatornas reglering att ökas med 25,000 kronor. Härtill komma kostnaderna för spårvägsspårens höjning även- som kostnaderna för förstärkning av underbädden under spåren, vilka beräknats komma att uppgå till högst 25,000 kronor. Beträffande behovet av en ny Riksbro och tidpunkten för dess utförande vill gatunämnden framhålla, att en körbar bro på denna plats kommer att utgöra en synnerligen välbehövlig reserv vid de tillfällen, då Vasabron eller Norrbro på grund av gatuarbeten eller andra skäl delvis måste avstängas för trafik. Behovet av en dylik reserv har vid upprepade tillfällen under de senaste åren gjort sig mycket märkbart och bör med det snaraste fyllas. Bron kommer dess- utom redan från början att tillgodose ett visst lokalt trafikbehov och även för den genomgående körtrafiken kommer den att få en betydelse, som kommer att ökas i den mån framkomligheten genom gamla staden genom Myntgatans bredd- ning och andra ifrågasatta åtgärder förbättras. För brons byggande talar, utom trafikbehoven, även önskemålet att på denna centrala plats erhålla en bro 'som i avseende på utseendet tillfredsställer de krav, som med hänsyn till omgiv- ningen kunna ställas på densamma, något som den nuvarande provisoriska järn- bron icke gör. 1400 Uti. nr 201 år 1929

Skönhetsrådet Skönhetsrådet har i yttrande den 30 november 1928 förklarat sig icke den 30 nov. 1928. hava något att erinra mot formgivningen av det föreliggande broförslaget. I fråga om de olika förslagen till brohöjd och lutning hos brobanan, som föreligga, framhåller rådet, att hamnstyrelsens förslag, sådant det angives å ritning nr 13028, ur rådets synpunkt är att föredraga framför gatu- kontorets ändringsförslag. Förhand- På grundval av den föreliggande utredningen uppdrog stadskollegiet vid Ungar med riksdagens sammanträde den 13 december 1928 åt föredragande borgarrådet att för- fullmäktige handla med herrar fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret om våren 1929. de ändringar i 1906 års avtal mellan staden och fullmäktige, som be- tingas av det nu föreliggande broförslaget och i övrigt förändrade om- ständigheter. Förslag till I anslutning till vid dessa förhandlingar vunnen enighet ingick stads- nytt avtal. kollegiet den 16 maj 1929 till herrar fullmäktige i riksbanken och riks- gäldskontoret med framställning, ått fullmäktige ville vidtaga åtgärder för åstadkommande av nytt avtal mellan kronan och staden i enlighet med vid detta utlåtande fogat förslag, som utarbetats i samråd med stadens ombudsman. Detta avtal skiljer sig från det tidigare främst därigenom, att det avser en bro av betong i ett spann med landfästena utbyggda utanför de nu- varande kajmurarna. yttrande över det nya förslaget har byggnadsstyrelsen den 28 februari 1929 anfört bland annat följande. Styrelsen har intet att erinra mot det föreslagna utförandet av bron i ett spann i stället för tre, för vilken förändring det vill synas styrelsen föreligga starka skäl. Utom vattenavrinningsfrågan, i vilket avseende en bro i ett spann givetvis är att föredraga, träder utseendefrågan i förgrunden. Tidigare förslag upptog en bro i tre spann i anslutning till Norrbro. Med den omkring 2 meter lägre höjden över medelvattenytan, som den blivande riksbrons brobana komme att få i jämförelse med Norrbro, är det tydligt, att brovalven, vilka skola uppbära denna brobana, ingalunda skulle komma att få den vackra proportionering, som kännetecknar Norrbro. Ett återupprepande av valvmotivet från Norrbro på denna plats med väsentligt tryckta proportionsförhållanden å valvbågarna vore med all säkerhet ej lyckligt. Man måste därför med tillfredsställelse hälsa det nya bro- motivet med endast ett spann, som redan tidigare framkommit i samband med det av arkitekten Ferd. Boberg år 1894 framlagda förslaget till riksbankshus å Helgeandsholmen, vilket förslag emellertid avsåg en järnbro, medan den nu före- slagna bron avses att utföras av betong. Den föreslagna utflyttningen av landfästena synes välbetänkt, då omfattande förstärkningar av befintliga pålgrunder under de blivande landfästena äro nöd- vändiga. Även en trespannsbro förutsätter sådan förstärkning, varför de båda förslagen kunna anses likvärdiga i vad berör eventuell inverkan på närbelägna byggnaders grunder under arbetets utförande. Ett utflyttande av landfästena är även att förorda med hänsyn till att spännvidden minskas, varigenom även an- läggningskostnaden kan nedbringas. I avseende å tidpunkten för brons byggande ansluter sig byggnadsstyrelsen till den uppfattningen, att skäl ej kan anses föreligga att uppskjuta brobyggnaden med hänsyn till att frågan rörande Mälarens reglering icke blivit slutgiltigt avgjord. Uti. nr 201 år 1929 1401 Under förhandlingarna har från riksdagens fullmäktiges sida upp-

-tagits frågan om arten av den trafik, som kunde komma att framgå å Riksbron. Av de delegerade, som företrätt herrar fullmäktige, har därvid uttalats, att efter deras mening över Riksbron endast borde medgivas trafik med personautomobiler och andra lättare fordon, dock med undan- tag för det fall, att trafiken över annan stadens bro över Norrström på grund av brons ombyggnad eller reparation måste inskränkas eller helt avstängas. Från stadens sida har framhållits, dels att det kunde vara ett intresse för den allmänna trafiken att å Riksbron och i finge framgå en omnibuslinje, dels även att, då frågor om trafikens regle- ring av här förevarande art icke tillhörde någon av de avtalande parternas kompetensområde, bestämmelser härom icke kunde upptagas i avtalet. Huruvida och på vad sätt trafiken över den nya Riksbron kunde komma att bliva reglerad, vore en fråga, som med hänsyn till föreliggande om- ständigheter komme att bedömas av vederbörande administrativa myndig- het, hos vilken de olika intressenterna hade att framlägga sina synpunkter. Med hänsyn till den senare invändningen hava i avtalsförslaget icke några bestämmelser upptagits om arten av den trafik, som må framgå över Riksbron. I anledning av stadskollegiets nyss åberopade framställning den 16 maj Riksdagen 1929 hava fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret i 1929. skrivelse till bankoutskottet av samma dag förklarat sig icke hava något att invända emot den föreslagna ändringen i avseende å brons byggande och tillika hemställt, att utskottet ville utverka riksdagens godkännande av det förslag till avtal, som stadskollegiet överlämnat. Fullmäktige yttra sig i sin skrivelse jämväl angående trafiken å bron. Enligt fullmäktiges mening äro grundförhållandena under riksdags- och riksbanksbygg- naderna å Helgeandsholmen sådana, att allmän körtrafik icke bör ifrågakomma. En obegränsad trafik skulle också i hög grad försvåra tillträdet till de båda riksbyggnaderna, framför allt riksbanksbyggnaden, utanför vilken kunder, som besöka banken, böra hava tillfälle att lämna sina automobiler, och gäller detta särskilt sådana, som flera gånger om dagen för andra banker ombesörja penning- transporter. Enligt fullmäktiges mening bör trafiken därför begränsas till person- automobiler och andra lättare fordon, med iakttagande att någon inskränkning icke må ske beträffande trafiken till och från nyssnämnda byggnader för riks- dagens och riksbankens behov. Emellertid ankommer det i på över- ståthållarämbetet att meddela föreskrifter om den reglering av trafiken eller tillstånd till trafik över den nya bron, som kan ifrågakomma. Enligt fullmäktiges mening bör därför riksdagens bemyndigande utverkas för fullmäktige att, om nu föreliggande förslag till avtal varder av riksdagen godkänt och den ifråga- varande bron kommer till stånd, hos överståthållarämbetet anhålla om utfärdande av de särskilda föreskrifter, som må anses nödvändiga. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde fullmäktige, att bankoutskottet ville hos riksdagen utverka dels dess godkännande av be- rörda avtal med uppdrag åt fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret att underteckna detsamma, dels ock dess särskilda bemyndigande till före- 1402 Uti. nr 201 år 1929

nämnda fullmäktige att under angivna förutsättningar ingå till överståt- hållarämbetet med framställning i ovannämnda syfte. I utlåtande i anledning av fullmäktiges framställning uttalade banko- utskottet bland annat, att något särskilt bemyndigande för herrar full- mäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret att till överståthållarämbetet ingå med framställning om viss trafikreglering å bron icke borde vara, erforderligt. Utskottet yttrar härom: Utskottet delar jämväl fullmäktiges mening i fråga om nödvändigheten av viss begränsning av trafiken över den nya bron och i gatan mellan riksdags- och riksbanksbyggnaderna. Det lärer ankomma på fullmäktige att, därest nu föreliggande förslag till avtal varder av riksdagen godkänt och den ifrågavarande bron kommer till stånd, hos överståthållarämbetet anhålla om utfärdande av de särskilda föreskrifter om regleringen av trafiken eller tillstånd till trafik över den nya bron och i gatan mellan riksdags- och riksbanksbyggnaderna, som må anses påkallade. Särskilt beslut av riksdagen rörande bemyndigande i sådant avseende torde emellertid icke vara erforderligt. I enlighet med bankoutskottets hemställan har riksdagen den 30 maj 1929 dels godkänt det framlagda förslaget till nytt avtal, dels även be- myndigat fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret att underteckna. avtalet. Drätselnämn- I yttrande den 4 innevarande juni månad har drätselnämnden med över- den den 4 juni 1929. lämnande av ett av kammarkontoret i ärendet avgivet utlåtande tillstyrkt det framlagda avtalsförslaget samt hemställt, att stadsfullmäktige måtte av i årets stat till fullmäktiges förfogande för ordnande av nya nordsydliga genomfartsleder m. m. för byggande av den nya Riksbron och vad där- med sammanhänger bevilja hamnstyrelsen ett anslag av 366,000 kronor samt gatunämnden ett anslag av 132,000 kronor. Drätselnämnden torde därjämte böra bemyndigas att av förslagsmedel tillhandahålla hamnstyrel- sen dels, i den mån så visar sig erforderligt, förskott å det i avtalet stadgade statsbidraget å 400,000 kronor, dels även 94,000 kronor för broarbetenas utförande på sådant sätt, att ett senare anordnande av en regleringsdamm under bron i och för Mälarregleringen icke omöjliggöres. Kammarkontoret har i sitt av drätselnämnden överlämnade yttrande an- fört bland annat följande. Delade meningar därom, att den nuvarande gångbron över Stora Norrström snarast bör utbytas mot en definitiv bro för gång- och körtrafik, ansåge kontoret numera icke råda, och någon erinran lärer därför ej heller vara att göra mot att åtgärder för en slutlig lösning av frågan nu från stadens sida vidtagas. I fråga om de olika alternativen beträffande brons bredd syntes det kontoret, som om den mindre bredden skulle med hänsyn till bredden å tillstötande gatuförbin- delser bliva tillräcklig. Genom att i samband med brobygget på egen bekostnad utföra vissa arbeten i och för underlättande av en blivande Mälarreglering löpte staden, fortsatte kammarkontoret, givetvis risken att slutgiltigt få bestrida dessa utgifter. Huru- vida dessa arbeten lämpligen borde i detta sammanhang komma till utförande, torde väl var< beroende av om utsikt finnes, att regleringsföretaget under över- skådlig framtid blir förverkligat. Detta torde måhända vara tvivelaktigt, om staden vidhåller sin förut intagna ståndpunkt, enligt vilken staden icke vore Ml. nr 201 år 1929 1403 benägen att ekonomiskt bidraga till Mälarregleringen. I denna del tilltrodde sig kammarkontoret emellertid icke att fälla något omdöme. För det nya broföretaget erforderliga medel torde böra anvisas av årets anslag å 41/2 miljoner kronor till anordnande av nya nordsydliga genomfartsleder m. m. Huru stor del av anslaget, som behövde tagas i anspråk under innevarande år, syntes med hänsyn till ovissheten rörande den tid, ärendets prövning i vattendom- stolen kommer att draga, svårligen nu kunna avgöras. Någon uppdelning av an- visningen på respektive år torde därför knappast böra ifrågakomma. De utgifter, som avsåge Mälarregleringen, syntes böra utgå av förlagsmedel, varigenom desamma komme att i räkenskaperna balanseras såsom en stadens fordran, vilket ur redo- visningssynpunkt vore det mest betryggande. Bemyndigande torde därför böra givas drätselnämnden att tillhandahålla hamnstyrelsen förlagsmedel för ända- målet. Då det måhända vore att antaga, att utbetalningarna av statsbidraget icke komma att ske i den ordning, att medlen alltid stå till förfogande vid de tider, då de för arbetenas utförande äro behövliga, torde drätselnämnden även böra bemyndigas att i avvaktan på statsbidraget tillhandahålla vederbörande nämnder erforderliga förlagsmedel. Kammarkontoret framställde vidare vissa detaljanmärkningar mot det framlagda avtalsförslaget. Det vore enligt 'kontorets mening icke mer än rimligt, att staten bidroge jämväl till de merkostnader, som brobygget i jämförelse med 1906 års beräkningar komme att förorsaka. Jämväl mot vissa smärre detaljer i avtalet anförde kontoret erinringar. I en hos stadsfullmäktige den 20 november 1916 väckt motion (nr 26 Herr Th,elan- ders motion 1916) har herr Thore Thelander hemställt om utredning angående breddning den 20 nov. av Strömgatan mellan Gustav Adolfs torg och Rosenbadsplanteringen genom 1916. utläggning av en gångbana å konsoler vid strömkajen. Med hänsyn till sambandet mellan de i denna motion föreslagna arbetena och anordnin- garna för en permanent Riksbro har den slutliga behandlingen av motio- nen ansetts böra anstå i avvaktan på avgörandet av frågan om Riksbron. Motionen har varit föremål för yttranden av gatunämnden och hamn- styrelsen. I skrivelse till stadskollegiet den 3 januari 1923 avstyrkte gatunämnden motionen, då den estetiskt vanskliga åtgärden knappast an- såges behövlig. Frågan torde för övrigt enligt nämndens mening endast kunna bedömas i samband med förslag till Riksbro. Hamnstyrelsen överlämnar i samband med det nu till behandling före- liggande Riksbroförslaget ett av hamnbyggnadsavdelningen med instäm- mande av hamndirektören i tjänsteutlåtande den 9 februari 1923 avgivet yttrande över herr Thelanders motion. Hamnbyggnadsavdelningen be- räknar kostnaden för den ifrågasatta konsolkonstruktionen till 60,000 kronor. Avdelningen finner det sannolikt, att den av motionären ifråga- satta anordningen ur estetisk synpunkt ej kan komma att verka tilltalande, och att dess anslutning till bron näppeligen kan lösas på ett ur utseende- synpunkt tillfredsställande sätt. Avdelningen framhåller emellertid, att prövningen av anordningen ur denna synpunkt ej ankommer på hamn- styrelsen. I överensstämmelse med den mening, som gjort sig gällande vid ären Stadskollegiet. dets föregående behandling, och sedan även riksdagens godkännande av det uppgjorda broförslaget inhämtats, vill stadskollegiet tillstyrka, att 1404 Uti. nr 201 år 1929 byggandet av Riksbron nu igångsättes. Stadskollegiet tillstyrker även, att bron utföres i enlighet med hamnstyrelsens under år 1928 uppgjorda nya förslag, vilket såväl ur praktisk synpunkt som med hänsyn till utseendet torde vara att föredraga framför de tidigare projekten till bron i tre spann. I det nya avtalet hava icke upptagits några bestämmelser om arten av den trafik, som må framgå över Riksbron, då denna fråga icke tillhör de avtalsslutande parternas befogenhetsområde utan ankommer å vederbörande administrativa myndighets, närmast överståthållarämbetets, prövning. I överensstämmelse med den mening, som i allmänhet gjort sig gällande bland vederbörande förvaltningsmyndigheter, anser stadskollegiet, att den nya brons största värde ligger däri, att den utgör en reserv för den stora genomgående trafiken vid tillfälliga avstängningar av någon av de båda stora broarna över Norrström. Bron har givetvis även värde för den rent lokala trafiken. För den genomgående trafiken torde den under vanliga förhållanden först i andra hand komma i fråga, ehuru dess betydelse även i sådant hänseende givetvis komme att ökas vid en förbättring av dess tillfartsleder å södra sidan genom Myntgatans breddning och andra ifråga- satta åtgärder. Därest framdeles, på sätt vid ärendets behandling inom fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret samt inom riksdagen ut- talats, någon begränsning av trafiken över bron skulle komma ifråga, torde icke böra förbises, att det med hänsyn till brons nyss angivna trafikuppgifter kan, såsom även vid förhandlingarna från stadens sida framhållits, visa sig vara lämpligt, att å Riksbron och i Riksgatan må framgå omnibustrafik. Med de begränsade trafikuppgifter, som torde tillkomma den nya bron, anser stadskollegiet i likhet med gatunämnden och i överensstämmelse med hamnstyrelsens huvudförslag en brobredd av 12 meter vara tillräcklig. Den av stadsplanenämnden förordade ökningen av brobredden till 13,5 -meter giver icke körtrafiken några väsentligt större förmåner men förut- sätter en indelning av brobanan, som kännbart minskar det till gångtrafi- kens förfogande stående utrymmet. Jämväl i fråga om brohöjden och den i samband därmed stående reg- leringen av Strömgatans profiler tillstyrker stadskollegiet gatunämndens förslag. På sätt av hamnstyrelsens yttrande framgår betinga de anordningar i brons landfästen och de bottenrensningar, som måste vidtagas för att en regleringsdamm under bron i och för den ifrågasatta Mälarregleringen senare skall kunna anläggas, kostnader till ett sammanlagt belopp av runt 94,000 kronor. I samband med Mälarregleringsförhandlingarnas resultat, som snart nog torde kunna föreläggas stadsfullmäktige, synas fullmäktige r definitivt böra taga ställning till de nu ifrågasatta anordningarna; och till denna tidpunkt torde även frågan om eventuellt anslag för deras utförande böra anstå. Utan hinder härav bör det fortsatta utredningsarbetet samt framställning till vattendomstolen grundas på hamnstyrelsens nu förelig- gande förslag även i avseende å de förevarande anordningarna för Mälar- regleringen. Uti. nr 2(?1 år 1929 1405

De sammanlagda kostnaderna för brobygget, utfört på här förordat sätt, äro alltså följande: Själva bron kr. 762,000: — Kompletteringsarbeten å Helgeandsholmen » 34,000: — Gatuarbeten å norra sidan: enligt ha mnstyrelsens beräkningar med av gatunämnden föreslaget tillägg » 132,000: — Bottenrensningar » 64,000: — Summa kronor 992,000: —

Härav kan staden räkna med ett bidrag från kronan å 400,000 kronor, vadan stadens slutkostnader skulle uppgå till 592,000 kronor. Av skäl, som drätselnämnden anfört, torde erforderliga medel för bro- bygget böra beviljas av årets anslag till stadsfullmäktiges förfogande för ordnande av nya nordsydliga genomfartsleder. Till frågan om eventuellt anslag för de särskilda anordningar, beräknade till 94,000 kronor, som betingas av en framtida Mälarreglering, får stadskollegiet, på sätt ovan anförts, senare återkomma. Det anslag, som sålunda i detta sammanhang bör ställas till förfogande för Riksbrobygget, begränsar sig alltså till 498,000 kronor. I övrigt tillstyrker stadskollegiet drätselnämndens förslag i fråga om medelsanvisningen. I fråga om herr Th.elanders motion om utbyggande av en gångbana å konsoler över Norrström vid Strömgatan anser stadskollegiet en dylik åtgärd, som ur utseendesynpunkt givetvis är synnerligen vansklig, icke vara av något större praktiskt värde. Stadskollegiet ansluter sig följakt- ligen till vederbörande förvaltningsmyndigheters avstyrkande av motionen. Med stöd av vad sålunda anförts får stadskollegiet hemställa, att stadsfullmäktige måtte godkänna här bilagda förslag till nytt avtal mellan fullmäktige i riksbanken och riksgälds- kontoret å ena samt Stockholms stad å andra sidan i fråga om utförande genom stadens försorg av en bro över Stora Norr- ström m. m., med bemyndigande för hamnstyrelsen att under- teckna och verkställa avtalet; att stadsfullmäktige måtte besluta att i enlighet med detta avtal samt hamnstyrelsens nu föreliggande förslag, på sätt stads- kollegiet här ovan förordat, bygga en permanent bro över Stora Norrström i Drottninggatans förlängning; att stadsfullmäktige måtte i och för detta brobygge och därmed sammanhängande kaj- och gatuarbeten av i årets stat till fullmäktiges förfogande ställda medel för nya nordsydliga genomfartsleder m. m. bevilja hamnstyrelsen ett anslag å 366,000 kronor samt gatunämnden ett anslag å 132,000 kronor; att stadsfullmäktige måtte bemyndiga drätselnämnden att,

1243 29 9 1406 Uti. nr 201 år 1929

i den mån så erfordras, såsom förlagsmedel tillhandahålla hamn- styrelsen förskott å det i avtalet stadgade statsbidraget å 400,000 kronor; att stadsfullmäktige måtte uppdraga åt hamnstyrelsen att i enlighet med hamnstyrelsens nu föreliggande förslag hos veder- börande myndigheter göra de framställningar, som kunna erfordras för tillstånd till broföretagets utförande; samt att herr Thelanders förevarande motion nr 26 för år 1916 icke måtte till någon stadsfullmäktiges åtgärd föranleda. Stockholm den 6 juni 1929. Å stadskollegiets vägnar: KNUT A. TENGDAHL YNGVE LARSSON Erik Hildebrand

Närvarande vid ärendets behandling: Herr ordföranden, borgarråden Söderlund, Sandberg, Karlsson, Oscar Larsson, Björklund och Yngve Larsson, herr Åkerman, fru Ruth Gustafson, herrar Paul Magnuson, Masreliez, Hernlund, Ström, Olof Carlsson och Sandström.

Reservation av borgarrådet Sandberg, som med hänsyn till vad stads- planenämnden anfört ansett, att för bron bort föreslås en bredd av 13,5 meter.

Bilagor.

1906 års avtal. Mellan fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, jämlikt bemyndigande i riksdagens skrivelse den 6 april 1906, å ena, samt Stockholms stad, jämlikt Stockholms stadsfullmäktiges beslut den 1 februari 1906, å andra sidan, har, i fråga om utförande genom Stockholms stads försorg av en bro i tre spann med överbyggnad av sten över Stora Norrström m. m., träffats följande

Avtal: 1. Stockholms stad åtager sig att, så snart ske kan, efter träffat avtal, utan ersättning av staten bygga en provisorisk, för gående beräknad bro om minst fyra meters bredd över Stora Norrström från Strömgatan till lämplig punkt på Helgeandsholmen sanit besörja alla de provisoriska anordningar med avseende Ut/. nr 201 år 1929 1407

å kajer och gatudelar, som av berörda bro föranledas, ävensom sedermera under- hålla nämnda bro jämte berörda anordningar.

Staden åtager sig att, sedan vederbörligt tillstånd därtill erhållits, över Stora Norrström mellan Strömgatan och Helgeandsholmen i Drottninggatans förläng- ning bygga och underhålla en bro i tre spann av sten, eventuellt med inre valv av betongkonstruktion, ävensom verkställa de anordningar med avseende på Strömgatan och dess kaj, som härav föranledas.

Fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret ersätta stadens kostnader för den i punkten 2 omförmälda brobyggnaden jämte tillhörande ovanberörda anordningar; dock icke med högre belopp än 400,000 kronor; och skall ersätt- ning utbetalas efter fullmäktiges beprövande i mån av brobyggnadsarbetets fort- gång. Bron upplåtes för all framtid till allmän trafik. 4 Om tillstånd till byggande av sådan bro, som i punkten 2 omförmäles, skulle av kungl. maj:t nekas eller kungl. maj:t eller domstol för brobyggnaden uppställa sådana villkor, som staden anser oantagliga, förfalla därmed stadens härmed gjorda åtaganden utom i fråga om den i punkten 1 här ovan omför- mälda provisoriska bron, och inträder då frågan om brobyggnaden i Drottning- gatans förlängning i samma skick, vari den nu befinner sig. Den provisoriska bron må av staden borttagas, då fem år förflutit, efter det staden beslutit att icke bygga den i punkten 2 här ovan omförmälda bron.

Förslag till nytt avtal.

Mellan fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, jämlikt bemyndigande i riksdagens skrivelse den , å ena, samt Stockholms stad, jämlikt Stockholms stadsfullmäktiges beslut den , å andra sidan, har med upphävande av ett den 1 februari/6 april 1906 träffat avtal i fråga om utfö- rande genom stadens försorg av en bro över Stora Norrström m. m. avslutats följande överenskommelse: Avtal.

Stockholms stad åtager sig att med avseende å den nuvarande, genom sta- dens försorg utförda provisoriska bron över Stora Norrström från Strömgatan till Helgeandsholmen alltfortfarande underhålla nämnda bro jämte därtill hörande anordningar med avseende å kajer och gatudelar.

Staden åtager sig vidare att, sedan vederbörligt tillstånd därtill erhållits, över Stora Norrström mellan Strömgatan och Helgeandsholmen i Drottninggatans förlängning bygga och underhålla en bro av betong i ett spann ävensom verk- ställa de anordningar med avseende å Strömgatan och Helgeandsholmen samt därtill hörande kajer, som härav föranledas, med iakttagande därvid att land- fästena utbyggas utanför de nuvarande kajmurarna, 1408 Uti. nr 201 år 1929

Fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret bidraga till stadens kost- nader för den i punkten 2 omförmälda brobyggnaden jämte tillhörande anord- ningar med ett belopp av 400,000 kronor, att utbetalas efter fullmäktiges be- prövande i mån av brobyggnadsarbetets fortgång.

Om vederbörligt tillstånd till byggande av sådan bro, som i punkten 2 om- förmäles, icke skulle kunna utverkas eller kungl. maj:t eller domstol för bro- byggnaden uppställer villkor, som staden anser oantagliga, må staden förklara sina här gjorda åtaganden förfallna utom i fråga om den i punkten 1 här ovan omförmälda underhållsskyldigheten; och återinträder då frågan om brobyggnaden i Drottninggatans förlängning i samma skick, vari den nu befinner sig. Den provisoriska bron må av staden borttagas, då fem år förflutit, efter det staden beslutit förklara sitt åtagande att bygga den i punkten 2 här ovan omförmälda bron förfallet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929. Hamnstyrelsens förslagtillRiksbroden29aug. 1928.

6g6T AP Mg' "