Uti. nr 201 år 1929 1381 Xr 201. (M:n nr 2611916.) Utlåtande med förslag till byggande av Riksbron. Stadskollegiet får härmed underställa stadsfullmäktige förslag till ny, Föreliggande permanent Riksbro. Avtal mellan kronan och staden om denna bros ärende. byggande genom stadens försorg föreligger sedan år 1906. I korthet må här erinras om den föregående behandlingen av detta ärende. Den före- Särskilt tvenne omständigheter hava därvid varit föremål för överväganden /ev och försenat frågans lösning, nämligen dels frågan om bron skall byggas frågan om Riksbron i ett eller flera spann, dels även huruvida och på vad sätt brobygget bör ställas i samband med den vid olika tidpunkter planerade Mälarregle- ringen. Då riksdagen år 1888 beslöt att till Helgeandsholmen förlägga ny- byggnader för riksdagen och riksbanken, hade i det kostnadsförslag, som låg till grund för de beviljade anslagen, även inräknats kostnaderna för broar i Drottninggatans förlängning över Stora Norrström och över Stall- kanalen. Att kronan ansåg sig böra sörja för en sådan förbindelse över Helgeandsholmen berodde därpå, att genom de nya riksbyggnaderna då- varande Gamla Norrbrogatan med dess bro mellan Helgeandsholmen och Mynttorget komme att försvinna. Frågan om broarna kom sedan att upptagas i samband med den reglering av Helgeandsholmens stränder, som riksbyggnadernas uppförande påkallade. På yrkande av staden föreskrev rådhusrätten såsom villkor för denna regle- ring bland annat, att broar för kör- och gångtrafik skulle uppföras över strömmarna, och att härvid bron över Stora Norrström skulle byggas i ett spann och med viss angiven höjd över slusströskeln. Av högsta domstolen blevo emellertid dessa föreskrifter undanröjda. I anledning härav kom frågan om de nya broarna över Norrström att upptagas i samband med de förhandlingar, som sedan 1893 förts mellan kronan och staden om överlåtelse till kronan av stadens rätt till vissa delar av Helgeandsholmen och kringliggande vatten. Efter högsta domstolens nyss återgivna utslag föreslog drätselnämndens första avdelning, att kronans förpliktelser i här ifrågavarande avseende skulle upptagas i avtalet om stadens överlåtelser till kronan av mark och vatten på Helgeandsholmen. Detta avstyrktes emellertid av beredningsutskottet såsom onödigt, då riksdagen efter utskottets mening redan hade förbundit sig att återställa trafikleden över Helgeandsholmen och att genom broar sätta den i förbindelse med Mynt- torget och Strömgatan. I enlighet härmed hade även riksdagens uppdrag i fråga om de nya riksbyggnadernas uppförande avfattats. Riktigheten härav bestyrktes av samtidigt föreliggande framställning från fullmäktige i 1382 Uti. nr 201 år 1929 riksbanken och riksgäldskontoret om viss höjning av Strömgatans profiler i och för beredande av lämpligare landfäste för Riksbron. Stadsfullmäktige följde beredningsutskottets mening och godkände avtalet i oförändrat skick (bih. 112/1897, 10/1898, uti. 15 och 36/1898). Frågan om en Jämväl framställningen om höjning av Strömgatans profiler blev i enlig- stenbro i spann.- tre het med beredningsutskottets tillstyrkan av stadsfullmäktige den 26 februari 1898 godkänd. Redan vid detta första tillfälle, då stadsfullmäktige hade att behandla frågan om Riksbrons utformning och förläggning, ifrågasattes, nämligen av drätselnämndens andra avdelning, huruvida den brotyp, som kronan gått in för att bygga, en enspannsbro av järn, ur alla synpunkter kunde anses lämplig. Avdelningen uttalade, att en stenbro i tre spann ur utseendesynpunkt vore att föredraga, samt ansåg det böra komma under övervägande, huruvida icke Stockholms stad borde på det ena eller andra sättet träda emellan för erhållande av en dylik bro. Någon åtgärd i sådan riktning vidtogs emellertid ej. Några år senare, den 12 juni 1902, gjorde riksbanks- och riksgälds- fullmäktige själva framställning till kungl. maj:t om tillstånd att utföra bron över Stora Norrström av stål i tre spann. Det i enlighet härmed uppgjorda broförslaget avstyrktes emellertid av hamnkaptenen med hänsyn till de hinder, som bron kunde komma att bereda sjöfarten i Norrström, och på grund av vad hamnkaptenen sålunda anfört avslog kungl. maj:t den 6 november 1903 den gjorda framställningen. Redan tidigare samma år hade av professor I. G. Clason motion väckts i Stockholms stadsfullmäktige, åsyftande förhandlingar med riksdagshus- kommitterade i syfte att utröna villkoren för de båda Helgeandsholms- broarnas utförande av sten. Enligt motionärens mening borde nämligen broarna utföras av sten, då därigenom bevarades och fullföljdes »den monumentalitet i anläggningen av stadens centrum, som föregående genera- tioner så lyckligt påbörjat och som genom riksbyggnadernas förläggande å Helgeandsholmen och deras ändamålet fullt värdiga yttre behandling kan sägas i våra dagar fortsatts ». Ej heller denna motion ledde till något resultat. Brobygget över Stallkanalen var redan påbörjat och kunde icke genom stadens intervention avbrytas. Jämväl frågan om ett utförande av Riks- bron enligt motionärens önskan ansågs efter kungl. maj:ts nyss återgivna beslut om avslag å riksbanks- och riksgäldsfullmäktiges framställning om en trespannsbro böra förfalla (m:n 8/1903, mem. 36/1904). 1906 års avtal Emellertid visade de fortsatta utredningarna snart nog, att det vore mellan krodnan och staen. möjligt att utföra en trespannsbro, som erbjöd sjöfarten väsentligt' bättre betingelser än 1902 års förslag. Sedan det broförslag, som stadsfull- mäktige för sin del godtagit genom sitt godkännande år 1898 av höjda profiler för Strömgatan, visat sig behäftat med betydande olägenheter, sär- skilt med hänsyn till de risker för angränsande byggnadsgrunder vid Strömgatan, som brovalvet komme att medföra, hemställde riksbanks- och riksgäldsfullmäktige i skrivelse till stadsfullmäktige den 27 juni 1904 om Uti. nr 201 år 1929 1383 ytterligare ökning med minst 45 cm. av höjden vid landfästet i Strömgatan. I anledning av denna framställning trädde beredningsutskottet efter stads- fullmäktiges uppdrag i förhandlingar med riksbanks- och riksgäldsfullmäk- tige för utredning rörande möjligheten och lämpligheten av brons utförande i tre spann med överbyggnad av sten (bih. 144 samt utl. 199/1904). Man hade nämligen numera funnit, att kungl. maj:ts föregående avslag å en trespannsbro icke var liktydigt med ett ovillkorligt förbud för brons utförande i tre spann utan allenast avsåg det då föreliggande broförslaget, och att det väl vore möjligt att bygga en trespannsbro, som borde kunna av sjöfarten godtagas. Dessa förhandlingar resulterade i ett av stadsfull- mäktige och riksdagen år 1906 godkänt avtal, varigenom staden åtog sig att bygga dels en provisorisk bro, dels ock senare en stenbro i tre spann, emot en ersättning från statens sida av högst 400,000 kronor, vilket be- lopp i huvudsak motsvarade de beräknade kostnaderna för den perma- nenta bron. Det ännu gällande avtalet har avtryckts såsom bilaga till detta utlåtande (bih. 14 samt utl. 23 och 104/1906). Till verkställigheten av avtalet beslöto stadsfullmäktige &n 18 juni 1906 uppdraga åt drätselnämndens andra avdelning att låta utföra en pro- visorisk gångbro över Stora Norrström. Denna bro kunde den 20 mars 1907 upplåtas för trafik. Dess kostnader uppgingo till runt 48,500 kronor. Drätselnämndens andra avdelning utlyste därefter en allmän interna- 1907- års tionell pristävlan för en permanent stenbro i tre spann. Intet av de pristävlan. tjuguåtta inkomna tävlingsförslagen ansågs giva en tillfredsställande lös- ning av uppgiftens konstruktiva sida, och endast ett tredje pris kom till utdelning. Emellertid gav tävlan i vissa hänseenden värdefulla uppslag, och särskilt visade det sig för den senare utredningen beaktansvärt, att tävlingen påvisade det fördelaktiga i att, för undvikande av för husgrun- derna vid norra landfästet riskabla horisontaltryck, använda armerade betongbalkar såsom bärande konstruktioner, utanför vilka stenbeklädda fasadbågar gåvo den önskade estetiska effekten. Sedan tävlingen avslutats lämnade drätselnämndens andra avdelning uppdrag åt byggnadskontoret att utarbeta förslag till Riksbro, varvid sam- råd borde äga rum med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, nämligen med hänsyn till den sedan länge planerade Mälarregleringen. Väl hade stads- fullmäktige år 1899 avslagit en framställning från landshövdingarna i Mälarlandskapen om stadens medverkan till en reglering av Mälarens vatten- stånd (uti. 156/1899), och vid 1906 års uppgörelse om Riksbron utgick man på stadens sida därifrån, att frågan om Mälarregleringen icke borde lägga något hinder i vägen för byggande av Riksbron. Emellertid hade av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ett nytt förslag till Mälarens reglering framlagts. I samband med behandlingen av detta förslag, som även remitterats till Stockholms stadsfullmäktige, uppgjordes inom byggnads- kontoret flera alternativa riksbroförslag (bih. 80/1912). På grund av sam- 1384 Uti. nr 201 år 1929 bandet med Mälarregleringen ansågs brofrågan då icke kunna företagas till avgörande. I överensstämmelse med den mening, som hamnstyrelsen närmare utvecklat, uttalade emellertid stadsfullmäktige den 16 mars 1914 i sitt remissyttrande över Mälarregleringsförslaget i huvudsak, att staden väl ville visa allt det tillmötesgående för förslagets genomförande, som skäligen kunde från stadens sida ifrågasättas, men att staden icke vore benägen att ekonomiskt bidraga till regleringsarbetena (uti. 22/1914). 1916 års Härefter ansåg sig byggnadskontoret kunna taga definitiv ställning till frågan broförslag. om en permanent Riksbro, och detta så mycket