En Nobel Familj

Professor Olov Rudbeck den äldre (1630 – 1702),, son till biskopen Johannes Rudbeck (som försett oss med indicier runt hednatemplet i Uppsala) och förekom ju även i föredraget om Carl Linneaus.

Här (av en ren slump dyker han upp igen). Hans dotter Vendela Rudbeck gifter sig (1696) med Petrus Nobelius och får två söner varav en (Olof) kom att bilda en släktgren som på 1800-talet blev osedvanligt framgångsrika. En grupp uppfinnare som kom att umgås med ryska Tsarer, Europeiska finansmän och amerikanska oljemiljardärer m.m.

Petrus föddes i Östra Nöbbelövs socken i Kristianstads län och Nobel anses vara en latiform av Nöbbelov.

Petrus hette Nobelius i efternamn och 3 generationer senare föddes Immanuel Nobel (1801) . Fördraget kommer att handla om Immanuel och hans söner, Robert och Ludvig i första hand. Alfred Nobels framgångssaga är ju tack vare Nobelmuseet m.m. ganska väl känd.

Vad som kanske är mindre känt är att fadern, Immanuel, född 1801. blev på sin tid känd för stor ideerikedom och tekniska uppfinningar. Detta tack vare studier i byggnadskonst och arkitektstudier. Hans två första uppfinningar var en mangelmaskin och en hyvelmaskin. I Stockholm lyckades han riva hus utan att andra hyresgäster behövde flytta – genom att spränga nischer i berget och sedan där förankra med plintar. Detta blev hans stora genombrott. Han konstruear även de första flyttbara trähusen.

Han är dock lika misslyckad affärsman som duktig tekniker. 1832, då tredje sonen Alfred föds går fadern i konkurs. Dessutom utbryter en eldsvåda i familjens hus på Långholmen. Trots dessa motgångar och ekonomisk missär uppfinner han bl a: en uppblåsbar gummirensel som även fungerar som flytväst, luftkudde eller som flytdel i en pontonbro.

Immanuel är nu nära en personlig konkurs pga dåligt affärssinne + att familjens hus på Långholmen brunnit ned med allt bohag.

Historien fortsätter tack vare en militärexplosiv produkt: en undervattensmina ! som Immanuel konstruerade. Den svenska regeringen och försvarsledningen var dock helt ointresserade (jfr dagens sits) – så tack vare kontakter så flyttar han själv till Åbo (1837) (som då var ryskt territorium). Hustru o barn blir kvar och försörjer sig på en grönsakshandel på Norrmalm. Äldste sonen Robert får sälja tändstickor på gatorna.

Genom en god vän får Immanuel kontakt med den ryska försvarledningen i St Petersburg. Han flyttar vidare dit och får där demonstrera sin undervattensmina i Petrovskifloden. 1837. Det blir bokstavligt talat en pangsuccsee och 2 år senare får Tsar Nikolaus se ett antal experiment. Det sammanfaller med att Ryssland är på väg ut i krig på flera fronter bl a Turkiet med allierade Frankrike och England.

Immanuel grundar ett litet verkstadsföretag som utöver vidareutveckling av undervattensminan tillverkar vagnshjul, värme element och ångmaskiner. Konflikten med Turkiet som snart leder till Krimkriget gör att Immanuel får fart på affärerna. Tsaren satsar personligen 3.000 rubler i hans verksamhet.1842 kommer resten av familjen till St Petersburg. Då föds även 4de sonen Emil i S:t Petersburg. Samtidigt har äldste sonen Robert gått till sjöss blott 13 år gammal.

Ytterligare 25000 Tsarrubler följer på experiment med den vidareutvecklade sjöminan samt även landminor som demonstrerats för Tsaren personligen. Verkstadsrörelsen växer och orderböckerna fylls med beställningar fr a på land och sjöminor.

Företaget får namnet: Nobel & söner Gjuteri och mekaniska verkstad. Sönerna inklusive Robert, äldste sonen (som är tillbaka från en tid till sjöss) tar del i arbetet i firman.

Krimkriget 1853-1856 blir det första kriget där Nobels undervattensminor visar sig väldigt effektiva och ett stort antal skepp sänks eller skadas svårt.

Vid slaget om Kronstadt, 1855, vågade den engelske befälhavaren inte ens försöka penetrera minspärren utan drog sig tillbaka. Robert Nobel var den som lade ut minorna och brodern Ludvig låg på toppen av en hög skorsten som observatör. Nobel fick hela äran av framgången och 900 minor beställdes till Sveaborgs försvar. Här lyckades dock fransmännen efter 3 försök till slut penetrera minspärren varefter 47 timmars oavbruten beskjutning ledde till att Sveaborg föll. Sevastopol på Krim faller o Ryssland förlorar kriget.

När krimkriget rasar står Nobels fabrik på sin högpunkt med 1000 anställda och goda inkomster. Immanuel belönas även med Tsarens guldmedalj av Nikolaus son och efterträdare Alexander II ’för idoghet och konstskicklig het till utlänningen Emman Nobel, 1853.

Under efterkrigstiden drabbas Nobels verkstäder hårt med kraftigt minskande försvarsbeställningar. Vapen beställs i stället i utlandet. Under en tid klarar sig företaget på civila beställningar som med fartygsskrov och ångmaskiner till en uppbyggnad i Ryssland av ångbåtstrafik. Men det räcker bara en tid. Sonen Alfred far till Paris för att hitta investerare men misslyckas. 1859 går Nobel & söner i konkurs.

Immanuel flyttar med fru och yngste sonen Emil tillbaka till Stockholm året efter. Fortfarande är försvarsmakten i Sverige kallsiniga till Nobels undervattensminor, speciellt efter en misslyckad demonstration på Brunnsviken - så Immanuel uppfinner i stället den första kulspridningsvapnet. Den demonstrationen går bättre Samtidigt börjar Emil på Teknologiska Institutet.

När yngste sonen Emil omkommer i samband med att Alfred Nobels experimentfabrik, vid Långholmssundet i Stockholm flyger i luften 1864, tar detta knäcken på Immanuel, Efter ett slaganfall försvinner livslusten och 8 år senare går Immanuel ur tiden.

Många uppfinnigar har tillskrivits honom förutom de som tidigare nämnts även valssverk där konstjärn valsades, Rysslands första verktygsmaskiner och de första propellermaskinerna.

Ludvig och Robert tar vid

När fadern far hem till Sverige blir Ludvig Nobel kvar i Ryssland. Han lyckas med att rekonstruera de konkursdrabbade Nobelverkstäderna och får nu ansvar för driften. Men nya order uteblir och Nobel-verkstäderna säljs till en rysk ingenjör. Immanuels livsverk är nu helt borta.

Men Ludvig startar om och registrerar firman; Gjuteri o pannfabriken Ludvig Nobel. (1862). Ludvig fortsätter att satsa på försvarsmaktens behov. – Samtidigt börjar Europa rusta för strid igen. Napoleon har nyss besegrat Österrike vid det blodiga slaget vid Solferino(1859) - Företaget blir nu en av de största leverantörerna av granater till ryska armen tack vare sitt tackjärnsgjuteri. Verksamheten växer och nu tillverkas även lavetter, gevär och kanoner. Företaget blir åter den största leverantören av krigsmaterial till den ryska armen.

Ludvig är en lyckad kombination av uppfinnare och skicklig affärsman. Han tar sig an utmaningen att skapa ett gevär som laddas bakifrån och inte från mynningen. Men en rysk armeöverste (Hiram Berdan) hinner först med Berdanka modellen som bakladdare. Delar av beställningen på 200000 gevär går dock till Ludwig Nobels företag. Och han konstruerar de maskiner som behövs för tillverkningen.

Företaget får åter flera tusen anställda. Sedan tar han upp faderns gamla projekt att tillverka vagnsaxlar och vagnshjul. Han bygger ut försäljningsorganisationen till ett antal ryska städer. Framgången kröns 1875 då han belönas av tsaren med kjeserliga örnen för konstruktionen av maskiner för borrning av gevärs och kanonrör.

Samtidigt har Ludwig ett starkt socialt engagemang för sina anställda. Han inför ett nytt kontantlönesystem, bygger drägliga arbetsbostäder och startar kursverksamheter 0ch bygger bättre skolor..

Ludvig har nu en storindustri att förvalta. Brodern Robert har återvänt från Sverige där han under ett antal år hjälpt Alfred Nobel som VD för Nitroglycerinaktiebolaget. 1873 skall Robert resa till Baku i Azerbajdan för att inhandla valnötsträ till Ludvigs gevärstillverkning. Han får med sig 25 000 rubel för att ev anlägga ett sågverk i Baku för valnötsträ.

På båten över Kaspiska havet träffar han en holländare ´de Boer´ som äger ett stycke mark i Baku där han tror det kan finnas olja. Robert är en duktig kemist och har i Helsingfors sålt lampor och lysfotogen samtidigt som han hjälpte Alfred i Stockholm.

Väl framme i Baku ser han oljan som pyser och bubblar från hålen i marken. Det berättas om ett oljehål som i två år sprutat en 3 meter bred och 12 meter hög stråle med olja. Så han satsar alla pengarna han fått med sig och köper holländarens mark. Samtidigt frisläpper Ryssland exploateringsrätten från staten för att förhoppningsvis slippa importera så mycket lysfotogen från USA.

Robert återvänder nu till Ludwig i St Petersburg för att söka ekonomiskt stöd. Då han säkrat leverans av valnötsträ så kan Ludwig tänka sig att gå in med pengar i Roberts nya upptäckt. Han skriver även till Alfred Nobel, nu bosatt i Paris och ber honom betänka möjligheten att investera i Roberts upptäckt.

Så läggs grunden till det som kommer att bli Rysslands största företag och ett av världens största industriimperier.

Robert använder sina kemiska kunskaper för att optimera de raffinerade produkterna nere i Baku. Hans lysfotogen är den enda produkt som håller samma kvalitet som amerikanarnas. Tack vare höjda importtullar på lysfotogen kommer Roberts produkter att vinna framgång. !875 står det nya raffinaderiet klart. Företaget Robert Nobel raffinaderi bildas.

Lysfotogen är en eftertraktad vara i brist på elektricitet men nu börjar Roberts företag också borra efter olja. Det svarta guldet skapar nu en guldrusch men det mesta är redan inmutat av Robert och konkurrenter. Nästa år kommer Ludvig på besök tillsammans med sin son Emanuel. Även om Alfred Nobel aldrig åker till Baku kommer han att ställa upp med tekniska råd längre fram.

Den största utmaningen är transporten från upptagningsplatsen för oljan till raffinaderiet och sedan vidare med den färdiga produkten, Oljan öses upp för hand och fraktas i fat på kärror dragna av kameler eller åsnor. Det går långsamt och massor av olja går tillspillo. Robert inser att rörledningar är det enda rationella transportmedlet

Som vanligt bromsar lokalbefokningen denna lösning. De är rädda att förlora jobben. Fyra huvudfrågor är på bordet: Rörledningar, pumpar transporter och lagring.

För att komma vidare besöker bröderna Storfurst Michail, guvenör för Kaukasus och bror till Tsaren. Resultatet blir ett skriftligt tillstånd och Ludwig reser hem till St Petersburg för att diskutera med företagets tekniker om lösningar på dessa huvudfrågor.

En första pilotledning byggs med rör inköpta i Skottland, från oljekällorna till raffinaderiet (15 km). (året är nu 1877). De som tidigare kört åsnekärrorna protesterar och sabotage blir vanliga. Robert måste till slut anställa vakter.

Nu minskar kostanden för transporter med 80 %. Dessutom hyr Nobel ut ledningen till konkurrenter för en ansenlig summa. Ett nät av piplines byggs som drivs med pumpar (ångdrivna) tillverkade i St Petersburg – i Nobelverkstaden.

Men lysfotogenen transporteras vidare i tunga ekfat och lastas ombord på båtarna. Nu byggs en pipline ner till hamnen. Robert och Ludwig bestämmer sig för att försöka fylla oljan direkt i skrov och lastrum. Men nuvarande båtar duger inte. Inga ryska varv är intresserade så Ludwig sätter sig vid ritbordet och tar fram världens första oljetankfartyg. Men inget ryskt varv vill bygga fartyget.

Då kontaktas Motala varv i hemlandet. De åtar sig att leverera ett tankfartyg 1877. Fartyget får namnet Zoraster (elddyrkare). Färden till Baku går först via St Petersburg där Nobels verkstäder installerar pumpar och specialutrustning i båten. Båten är 47 meter lång och 8 meter bred. Det leder till att vissa slussar på vägen till Baku är antingen för smala eller inte tillräckligt djupa. Detta medför att de inbyggda oljecisternerna måste plockas ut flera ggr på resan till Baku.

Zoraster sätts i trafik på sträckan Baku – Astrachan, en hamnsttad vid Kaspiska havets norra del för vidare transport till hamnarna vid svarta havet via Volga Don Kanalen. . Redan året därpå sjösätter Ludwig ytterligare två fartyg. Nu har Ludwig lärt sig av svårigheterna med det första fartyget och fartygens för och akter sammanfogas i Motala och seglas sedan till Rybinsk vid Volga där mittsektion kommer på plats. Snart har Ludwig Nobel en hel tankflotta om ett 10-tal fartyg.

Men fartygen löser bara en del av utmaningar runt distributionen, Nästa steg är hur järnvägen kan användas. Återigen får Nobelverkstäderna i St Petersburg bygga cisternvagnar för olja. Men dessa vagnar (ofta 25 st åt gången) blir för tunga för statsjärnvägens lok. Ånyo sätts inovationskraften på prov och så småningom har Nobelverkstäder tillverkat över 1000 vagnar och 60 nya lok som kan dra de tunga vagnarna.

Men all nyproduktion kräver kapital. Brodern Alfred i Paris föreslår att man bildar ett aktiebolag för att få in mer pengar. 1978 bildas Naftaproduktionsbolaget Bröderna Nobel – som förkortas till Branobel. Aktiekapitalet (3 millioner rubel) fördelas på Ludwig 50 %, Alfred 10%, externa investerare resten samt en liten post på 3 % till Robert. Robert var emot hela affären och flyttar året efter hem till Sverige. Hans hälsa har inte tålt klimatet i Baku. På egendomen Getå byggs 7 växthus och han installerar Sveriges första värmeåtervinningsanläggning. Robert blir kvar i Getå till sin död 1896. Alfred Nobel väljs in i Branobels styrelse. Nyemissionen ger kapital för Ludwig att bygga oljedepåer över hela Ryssland, de första i Moskva, St Petersburg och Riga. Roberts avresa är en förlust för bolaget då Ludwig kan mycket men är ingen kemist. En svensk kemiingenjör som redan arbetar i Baku, Alfred Törnqvist anställs och blir så småning VD för Branobel. Törnqvist börjar förädla och förbättra raffinaderiet. Resultatet blir högre produktionskapacitet till lägre kostnader, Dessutom visar tester att Branobels fotogen är av bättre kvalitet jämfört med den amerikanska.

I början av 1880-talet är Branobel det ledande oljeföretaget i Baku och tillsammans med Nobel verkstäder leder Ludwig Nobel nu Rysslands största företag med 12.000 anställda i oljebolaget + ytterligare i verksttadsindustrin.

Men invoationslusten brinner fortsatt. En första oljebrännare, av mycket enkel typ finns på marknaden i Ryssland. Ludwig vidareutvecklar denna brännare för kommersiellt bruk och den lanseras 1882 - 3 år före amerikanarna.

Nu börjar emellertid ett marknadskrig (som varade i 30 år) om att levererera oljebaserade produkter mellan Branobel, Familjen Rotschild och Rockefeller. Rotschild med sitt enorma kapital köper två konkurrenteri Baku, samt etablerar ett nät av tankdepåer i Europé. Deras nybyggda järnväg (privat) går från Baku till Tbilis i Georgien.

Rockefeller ger sig in i den europeiska oljeindustrin med de klassiska instrumenten; priskrig, förtal och mutor. Bägge aktörerna försöker att köpa Branobel men det är här som Alfred Nobel visar sin styrka som affärsman. Alla bud avslås och även om priskriget delvis eroderar marknaden är Branobel betydligt motståndskraftigare än vad konkurrenterna antagit.

Men pga en enorm arbetsbörda samt alla förhandlingar tar Ludwigs hälsa slut enast 57 år gammal avlider han i Canne 1888, 6 år före brodern Robert. De två enormt framgångsrika och inovativa bröderna Nobel, de sk Óljebaronerna’ gick ur tiden.

I ett sista brev till brodern Alfred anger han hur han vill företaget nu skall styras upp: Ludwigs äldsta son Emanuel tar överledningen av Branobel och sonen Karl får ansvaret för verkstadsrörelsen i St Petersburg.

I ett av många eftermälen till brödernas företag prisas såväl kvalitet, kapacitet och ständiga förbättringar samt omsorg om de anställda som speciellt Ludwig engagerat sig.

Bröderna Emanuel och Karl med detta enorma ansvar arbetar vidare med farbrodern Alfred som mentor. Tsaren Nikolaus den II besöker Baku med kommentaren att landets största företag borde ledas av en person med ryskt medborgarskap. Emanuel förstår vinken och han och familjeen blir ryska medborgare. .

Vid sekelskiftet är Ryssland världens största oljeproducent med Branobel som dominerande leverantör. Företaget har 171 aktiva brunnar motsvarande 18 % av Bakus produktion och 9 % av världens. Emanuel har förvaltat arvet väl och skickligt hanterat priskriget under 1890-talet. Han backas upp i förhandlingar av ryska staten tack vare sin medborgarstatus.

I st Petersburg har Carl fått kontakt med Gustav de Laval. I slutet av 1880-talet träffar han och de Laval avtal om tillverkning och försäljning av deLavals mjölkseparator. Carl utvecklar vidare en fotogendriven motor och får patent på den första användbara modellen. Kort därefter avlider Carl i sviterna av sin diabetes 1893 31 år gammal.

Emanuel tar nu över ansvaret för fabrikerna i St Petersburg och tar hem ett exklusivitetsavtal för försäljning av en diselmotor (utvecklad av Rudolf Disel). Den får även ersätta ångpumparna i Baku, i borrtorn, pipelines och raffinaderiet.

1898 möts Friedrich Krupp, Marcus Wallenberg och Emanuel Nobel och då bildas bla Svenska Diesel Motor Bolaget. Detta möte blir avgörande för diselmotorns frammarsch.

1896 avlider farbrodern Alfred Nobel i San Remo. Branobel aktien rasar i tron påatt detta kommer att innebära en försvagning av imperiet.

Av Alfreds totalla tillgångar på 33 millioner kroner utgörs 20 % av tillgångar i Ryssland.

I början av 1900-talet uppnår Nobelkoncernen sin absoluta höjdpunkt . Man har en omsättning som vida överstiger Sveriges statsbudget. Sammanlagt har man runt 50000 anställda. Man framställer 40 % av all raffinerad olja i världen. Dessutom med den högsta kvaliteten. Man har en flotta på 40 tankfartyg. USA har fått överge tätplatsen till Ryssland.

Den ryska revolutionen 1917 leder till slutet för Nobels imperium 80 år efter Immanuel Nobel demonstrerade sina undervattensminor. I april 1920 tar bolsjevikerna kontroll över Baku. Nobelföretagen har redan övertagits av staten året innan. Emanuel Nobel + familj har redan flytt via Warszawa och Åbo till Stockholm. 1918. Efter en båtresa anländer de till Stockholm. 15 år senare avlider Emmanuel den sista av den framgångsrika familjen Nobel.

I Ryssland begravs minnet av Nobels framgångar fullständigt. Verksamheten i Baku sägs ha startats av den rådsryska makten. I Baku disponerar folket Nobels exklusiva bostäder och familjen anklagas för att ha fört bort mer pengar än vad de investerat. Namnet Nobeltas boty ur historieböckern.

Familjen Nobel förlorar all kontakt med Ryssland då deras ryska anläggningar och tillgångar nationaliserats. Arbetsförhållandena i Baku blir usla och de sista svenska medarbetarna lyckas fly ut ur landet 1920.

Att Zoraster var världens första oljetanker kommer man dock fortfarande ihåg i Baku.

Gösta Nobel, Ludwigs äldste son blir den som får avsluta alla affärer och rädda det som går till aktieägarna. Det gör han framtill sin död 1955. Nobelbolagen upplöses och man försöker realisera alla utomsovjetiska tillgångar vilket inte går särskilt smidigt.

Vid bolagsstämmor 1959 och 1964 beslutas om att upplösa bolaget ´Branobel´. Det måste gå ytterligare 5 år, enligt svensk bolags lag, innan slutligen 1969 det fattas beslut om utdelning och fördelning av de kvarvarande tillgångarna.

Som ett ödets nyck slapp den första generationen av bröderna Nobel uppleva det sorgliga slutet på Imperiet i Ryssland - och Nobelpriset lever ju vidare.

Avslutningsvis förvärvade den svenske affärsmannen Lars-Erik Magnusson 1993 en koncession för utvinning av olja i Cheleken i Turkmenistan mitt emot Baku. Oljefälten mutades ursprungligen in av Robert Nobel men exploaterades aldrig under hans tid.

Magnusson har figurerat i en rad spektakulära affärsskandaler bl a försökte han finansiera köpet i Cheleken via tvivelaktiga affärer i Fermenta – utan framgång. År 2001 ställdes han inför domstol för denna affär.

Stafettpinnen går vidare och idag ägs 100 % av fyndigheterna i Cheleken av Dragon Oil med huvudkontor i Dubai.

Sammanfattningsvis; Nobelpriset och Alfred Nobel har ju blivit det bestående minnet av denna familj och det som de flesta i Sverige känner till. Det känns dock som att Ludwig och Robert med sina gärningar i Ryssland varit minst lika framgångsrika, kreativa uppfinnare och ganska förmögna - någonting som revolutionen 1917 suddade ut totalt.

Många år passerade efter bannlysningen av namnet Nobel efter revolutionen. Numera kan man hitta gator i ryska städer med namnet Nobel. 1993 invigde Carl Bildt ett minnesmärke över Ludwig Nobel i S:t Petersburg. Ett annat har rests i Moskva. Ludwig Nobels pris, till framstående ingenjörer instiftades 1896, efter hans frånfälle. Finansierat av oljevinsterna. Även denna aktivitet lades ned vid revolutionen men har 2005 återuppstått med medalj och diplom men utan monetär belöning.

Kuriosa: Under de första åren på det nya seklet arbetade en smörjare i borrtornen i Baku. Hans namn var Josef Djugasvili. Denne man bytte senare namnet till Josef Stalin.