Multiethnica 1

Home , Khowar language, Kundal Shahi language, Romani language, Torwali language

multiethnica 1

multiethnica 3–42 • TEMA MINORITETER I NORDISK KONTEXT - Ett tack till Leena Huss för hennes forskargärning 36–37 4 Minoriteter och Mobilitet i Europa – SIA SPILIOPOULOU ÅKERMARK Oktober 2017 13 Situationen för finska och meänkieli i Sverige – JARMO LAINIO 28 Revitalisering av nationella minoritetsspråk – LEENA HUSS 33 Media och minoriteter – TOM MORING 53 Industrialisering och minoriteter på Nordkalotten – FLORIAN HISS 61 Linguistic diversity in Pakistan – HENRIK LILJEGREN AND FAKHRUDDIN AKHUNZADA

3 konferens • 43 hedersdoktor • 80 nya projekt • 86 medverkande

Hugo Valentin-centrum

Uppsala universitet nr 37 (2017) 2 multiethnica

Etniska relationer i tider av förändring Internationell forskning med stor samhällsrelevans

Den politiska utvecklingen på sena- tien under andra världskriget; Robert tional Law? Could We, Should We? re år har föranlett eftertanke och de- Borges forskning om revitaliseringen (som organiserades av vår tidigare batt kring frågor om etnicitet, nation av det vymysöriska språket i Polen; medarbetare Mats Deland), samt och våld, samt hur man skall han- Jim Porters postdoc-projekt om ras- den årliga Hugo Valentin-föreläs- tera relationen mellan majoritets- tänkande, intelligenstester och mi- ningen. År 2015 hade vi Dieter Pohl samhället och olika minoriteter. Do- noritetsformering i USA efter andra från Alpe-Adria Universität som nald Trumps seger i det amerikan- världskriget; Holly Guthreys projekt gäst, vilket 2016 följdes av professor ska valet, nationalismens framväxt i om försoningsprocesser i Sydameri- Cathie Carmichael från East Anglia Europa och de hot som inte minst kanska lokalsamhällen; samt Pontus University. I år gästades vi av Chris- den akademiska världen har utsatts Rudbergs studie kring mottagande topher R. Browning, professor eme- för vittnar om det stora behov som och repatriering av judiska flykting- ritus vid University of North Caro- finns av att försöka förstå de kom- ar under efterkrigstidens första de- lina i Chapel Hill. plexa samhällsprocesser som har cennium i Sverige (för mer detal- gjort populismen möjlig. Denna typ jer om projekten, se ss. 80–81). Till Som en del i arbetet med att sprida av frågor är också centrala för Hugo dessa skall läggas två externfinan- forskningsresultat till det omgivande Valentin-cemtrums verksamhet, vil- sierade projekt, närmare bestämt samhället har vi även anordnat re- ket vittnar om att vår forskning har Johannes Heumans internationella gelbundna öppna föreläsningsserier, jämförelsevis stor samhällsrelevans. postoc-projekt om relationen mel- senast med inriktning på nationella HVC genomgick nyligen en omor- lan judar och muslimer i Frankrike minoriteter, respektive minneskul- ganisation, som innebar att enheten efter andra världskriget och den av tur kring andra världskriget i Östeu- förlades till Historiska institutionen Roland Kostić leddaćjämförande stu- ropa. Till det skall läggas den konfe- vid Uppsala universitet. I samband die om försoningsprocesser i Bos- rens som hölls i december 2015 om med detta fick verksamheten också nien och Hercegovina, Moçambique nationella minoriteter och som till- en ny instruktion, som bland annat och Sri Lanka. Avslutningsvis bör ägnades vår mångåriga medarbetare stipulerar att ”studiet av kulturella, också nämnas att vi för första gång- Leena Huss. I detta dubbelnummer sociala och politiska fenomen och en på många år har kunnat medfi- av Multiethnica kan du läsa om de förändringsprocesser relaterade till nansiera två doktorandtjänster. Lior vetenskapliga frågor, som Leena äg- den etniska dimensionen i mänskligt Becker kommer inom ramen för det nade en stor del av sitt yrkesverk- liv, respektive Förintelse- och folk- ena att studera så kallade Yizkor- samma liv åt. Dessa inkluderar mi- mordsstudier” även framdeles skall böcker (judiska minnesböcker över noritetsrättigheter, språklig revitali- ligga i forskningens fokus. Forintelsen), medan Kate Lonergans sering och minoritetskultur i vidare doktorandprojekt rör försoningspro- bemärkelse. Hennes bidrag till forsk- En gynnsam utveckling har möjlig- cesser i Sri Lanka. ningsfältet grundas i gedigna kun- gjort för HVC att gå in i en expan- skaper inte minst när det gäller de siv fas under de år som har följt på Forskningen vid HVC har en utpräg- samiska och finskspråkiga minorite- förra utgåvan av Multiethnica, vilket lat tvärvetenskaplig karaktär, vilket terna, men hon hade självklart också bland annat har resulterat i ett an- också karakteriserar den forsknings- vidare internationella intressen. Ett tal satsningar på postdoktoranställ- miljö vi har byggt upp under en stort tack riktas till konferensdelta- ningar. Till de nya projekten hör Ida längre tid. Internationalisering är en garna och särskilt till dem som har Ohlsson al Fakirs studie om svenska annan mycket viktig del av verksam- bidragit till detta nummer. Trevlig kyrkans relation till olika migrant- heten, där HVC:s medarbetare har läsning! grupper inklusive romer och resan- varit mycket framgångsrika under de; Goran Miljans projekt om förföl- de gångna åren. Till meriterna hör jelser av judar i den fascistiska stats- anordnandet av den internationella Tomislav Dulić bildningen Oberoende Staten Kroa- konferensen Historicising Interna-

nr 37 (2017) multiethnica 3

Rapport från ett symposium: Revitalisering av minoritetsspråk – förutsättningar och framtidsutsikter

Ett symposium anordnat till Leena Huss ära av forskargruppen NAMIS (Forum för nationella minoriteter i Sverige) vid Hugo Valentin-centrum, Uppsala universitet.

Den 11 december 2015 anordnade Hugo Valentin- uppskattade av symposiedeltagarna, vilka bidrog centrum ett symposium till ära för Leena Huss. Ar- aktivt i diskussionerna. rangemanget hölls vid Evolutionsbiologiskt centrum Sia Spiliopoulou Åkermark öppnade symposiet (EBC), där närmare hundra deltagare samlades. med sitt bidrag ”Minoriteter och mobilitet i Euro- Minoritetsforskningen vid Hugo Valentin-centr- pa”. Leena Huss koncentrerade sig på den minori- um (tidigare Centrum för multietnisk forskning) tetsspråkspolitiska situationen i Sverige i sitt före- startade redan 1985. År 2000 grundades Forum för drag ”Sveriges nationella minoritetsspråkspolitik i nationella minoriteter i Sverige (NAMIS), vars över- ett revitaliseringsperspektiv”. Utbildningsfrågor och gripande målsättning är att förbättra möjligheterna språkliga domäner stod i centrum för Jarmo Lainios för forskningssamarbete inom de tre temaområdena anförande ”Situationen för Sveriges nationella mino- nationella minoriteter, minoritetsspråk och minoritetskulturer samt språkpolitik och kulturpolitik. Professor emerita Leena Huss har varit en drivande kraft vid minoritetsspråks- och revitalise-

ritetsspråk 2015 – särskilt de östersjöfinska språken finska och meänkieli”. Kenneth Hyltenstam analy- serade å sin sida utvecklingen inom modersmålsun- ringsforskningen vid Centret under flera decennier. dervisningen i sin föreläsning ”Modersmålsundervis- Revitaliseringsforskningen utgör idag en viktig del ning, revitalisering och språkideologi”. Erling Wan- av minoritetsforskningen och är också en del av des föreläsning om språksituationen i Tornedalen forskningen kring mänskliga rättigheter. hade titeln ”Quo vadis, Meänkieli? – Synpunkter I detta nummer av Multiethnica publicerar vi på meänkielis utveckling igår, idag och i morgon”. föreläsningar av Sia Spiliopoulou Åkermark, Jarmo Tom Moring koncentrerade sig på att göra en över- Lainio, Leena Huss och Tom Moring. Alla föreläs- sikt om mediepolitik i sitt anförande ”Att stöda fin- ningar behandlar nationella minoriteter och natio- ska genom att sända på svenska – om språkpolitiska nella minoritetsspråk. Föredragen innehöll både dis- paradoxer i mediepolitiken” . kussioner och specifika temaområden inom revitaliseringsforskningen. Samtliga anförande var mycket Satu Gröndahl nr 37 (2017) 4 multiethnica

Minoriteter och mobilitet i Europa: kampen mellan olika uppfattningar om minoriteters rättigheter

SIA SPILIOPOULOU ÅKERMARK

Minoritetsskyddet har stärkts avsevärt i Europa under idag anspråk på olika former av begränsningar vad gäl- efterkrigstiden. Europarådets arbete med Europeiska ler nationella minoriteters ställning. konventionen om mänskliga rättigheter har efterföljts av två Visserligen ser demokratin och parlamentarismen viktiga konventioner; Ramkonventionen för skydd av nationella mycket olika ut i de olika europeiska konstitutionella minoriteter och Europeiska språkstadgan för minoritets- eller ordningarna och vi hittar monarkier, republiker, parla- regionala språk, som antogs under 1990-talet. Kärnan i mentariska system med två kammare, federala stater den normativa grunden för dessa konventioner ligger i och starka parlament som kompletteras av starka presi- kombinationen mellan jämlikhetsmål och acceptansen denter. Relationerna mellan centrum och periferier kan av mångfald. Prioriteringarna inom det europeiska te sig väldigt olika runt om i Europa. minoritetsskyddet har styrts av och pendlat mellan strävan Hur fungerar då minoritetsskyddet i dagens Europa efter bevarandet av språklig och kulturell mångfald, säkerhets- och vilka är de stora utmaningarna framöver, i en tid och realpolitiska resonemang, samt demokratisk inkludering då Europas identitet vacklar under trycket av ekono- och deltagande. Diskursen kring de europeiska minoriteterna misk osäkerhet, stora migrations- och flyktingvågor och är emellertid idag starkt påverkad av nationalistiska tendenser, en återgång till totalitärt tänkande och styrning i flera den tilltagande rasismen och hatbrott som ökat i flera europeiska länder? europeiska länder. Förutom att analysera dagens ideologiska diskussion om minoriteterna, diskuterar Sia Spiliopoulou Åkermark även hur implementeringen av konventionerna kan Minoritetsskyddet och dess legitimering påverkas av diskursen kring dessa. Mot en sådan bakgrund av stora konstitutionella skillnader och skilda historiska erfarenheter i Europas många hörn, är det ändå imponerande att Europa har Inledning kunnat enas kring ramarna för ett starkt och långsiktigt Europa slits idag mellan två mycket olika visioner av människorättsarbete, den Europeiska konventionen för framtiden och två olika tolkningar av verkligheten. Vi mänskliga rättigheter (1950), som i sin artikel 14 talar har å ena sidan en internationalistisk, kosmopolitisk om förbudet mot diskriminering. Artikel 14 erkänner vision där samhällelig, ekonomisk och kulturell mång- uttryckligen betydelsen av tillhörighet till nationell fald ses som naturliga och ofrånkomliga delar av en minoritet, som ses som en otillåten grund för exklude- globaliserad värld. Denna mångfaldstro är särskilt stark ring och negativ särbehandling: i vår världsdel, Europa. Europa har tagit sig an både en djup ekonomisk och politisk integration genom och Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna kon- inom den Europeiska unionen (EU) av stater där ett vention skall säkerställas utan diskriminering på någon grund demokratiskt beslutsfattande och ett parlamentariskt såsom kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan system råder i allt mer skiftande grad. Europa står åsikt, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell också för utvecklingen av starka människorättsinstru- minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. ment såsom framför allt den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter med tillhörande domstol Europarådets långvariga arbete för mänskliga rättigheter (inom Europarådet). Samtidigt har vi delar av Euro- följdes upp av två speciella instrument avsedda att säker- pas befolkning och ledning som upplever sig - eller ställa rättigheterna för personer som tillhör nationella åtminstone framställer sig - som ständigt hotade och minoriteter och att komplettera förbudet mot diskrimi- där nationalistiska, protektionistiska och antidemokra- nering genom påbud för aktivt främjande och inklude- tiska tendenser vinner mark. I sådana samhällen görs ring. Efter årtionden av diskussion, enades man i början

nr 37 (2017) multiethnica 5 av 1990-talet kring två europeiska konventioner. Ram- peiska språkstadgan, som nämndes ovan, baserar sig konventionen för skydd av nationella minoriteter och huvudsakligen på en sådan logik där språkbevarande Europeiska språkstadgan för minoritets- eller regionala och språklig mångfald är det primära syftet i detta språk vilka båda trädde i kraft 1998.1 Dessa två interna- internationella avtal. tionella, folkrättsligt bindande avtal, blev verklighet bl.a. Den tredje logiken styrs av säkerhets- och realpolitis- till följd av Sovjetunionens och Jugoslaviens sönderfall, ka resonemang. Nationella minoriteter, särskilt de som krigen i Jugoslavien, brotten mot mänskligheten på alla lever nära landsgränserna, kan bli orsak, eller användas sidor i denna konflikt och i synnerhet utsattheten för som orsak, till konflikter länderna emellan och minori- muslimska grupper i Bosnien Hercegovina. tetsfrågorna kan också bidra till social och politisk oro Ramkonventionen har fått en bred ratificering med inomstatligt. Säkerhetshoten, verkliga eller imaginära, 39 av Europarådets medlemsstater bundna av dess är här den främsta anledningen för att skydda minori- föreskrifter, medan 25 stater har velat binda sig till teter och de personer som hör till starka eller aggres- Europeiska språkstadgan. Till denna skillnad bidrog siva grupper, eller grupper som manipuleras eller kan säkert det faktum att Ramkonventionen för nationella komma att manipuleras av grannländer eller stormak- minoriteter har ansetts ingå i kriterierna för EU-anslut- ter. Dessa risker och historiska erfarenheter har också ning, genom de s.k. Köpenhamnkriterierna som antogs varit grunden till särskild uppmärksamhet i frågor om 1993 och 1995 av Europeiska rådet.2 moderlandet (s.k. kin-states i engelskan) i den interna- Den breda ansatsen i Ramkonventionen för natio- tionella rätten.5 nella minoriteter speglar minoritetsskyddets flera logi- Till sist, och under senare år, har en fjärde rättfärdi- ker och legitimeringsgrunder.3 Under efterkrigstiden gande grund för minoritetsskyddet lyfts fram som sär- dominerade tanken om formell jämlikhet inför lagen skilt betydelsefull i en tid då demokratin fördjupas och som en tillräcklig garanti för de nationella minoriteter- blir mer komplex genom globaliseringen och rörlighe- na men också för andra grupper, såsom i fråga om jäm- ten av personer och idéer och stärkandet av övertygel- ställdhet mellan könen. Denna efterkrigstida syn tog sen att alla människor ska ha lika värde och härmed avstånd från den snävare förståelsen som följde efter bör höras och kunna göra sin röst gällande.6 Komplexi- första världskriget och mellankrigstiden, då minoritets- teten och mötet med ”det andra” i den demokratiska skydd förstods som skydd av enskilda, särskilt sårbara processen gör också att själva demokratins kapacitet namngivna grupper och berörde endast ett fåtal stater. ifrågasätts, eller, ännu värre, så ifrågasätts själva den Diskrimineringsförbudet ska i princip gälla alla enskil- demokratiska principen (se nedan). Den demokratiska da personer och i alla stater som har ratificerat t.ex. inkluderingen och deltagande ska motverka majoritetens Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna tyranni. Denna är grunden till diskussionen om delta- eller har införlivat diskrimineringsförbud i konstitutio- gande och inkludering.7 Demokrati bygger i grunden nella grunddokument. Diskrimineringsförbudets otill- på ett beslutsfattande genom majoritetsbeslut och räcklighet har skildrats av flera forskare, främst därför skulle det inte finnas specifika regler som säkerställer att den anses vara endast reaktiv snarare än proaktiv. att olika former av oppositionella röster eller mino- Diskrimineringsförbudet kräver en ständig individuali- ritetsintressen kan göra sig hörda, så skulle det inte serande jämförelse mellan å ena sidan den som påstås behövas mycket för en sådan demokrati att utveck- vara diskriminerad och å andra sidan ”det genomsnitt- las till en diktatur. Skyddet av nationella minoriteter liga” läget eller ”den normala” individen. Härmed kan är, enligt detta synsätt, ett verktyg för att utvidga det diskrimineringsreglerna inte fullt ut beakta interaktio- demokratiska beslutsunderlaget och rymma olika posi- ner av marginaliserande faktorer (s.k. intersektionali- tioner, erfarenheter och livsvisioner så länge de respek- tet) och inte heller strukturella faktorer som belastar terar andra individers och gruppers likartade rätt att ett helt samhälle, en region eller en hel grupp, snarare hålla andra positioner och värderingar. än enskilda individer.4 Utöver jämlikhet som målsättning och normativ Ett minoritetsskydd som grundas på ett grund kan vi urskilja minst tre andra komplementära människorättsarv under demokratiska premisser och minst lika viktiga principer som har styrt tanke- mönstren och prioriteringarna inom det europeiska Ramkonventionen för de nationella minoriteterna rym- minoritetsskyddet. Bevarandet av det kulturella arvet mer och speglar alla dessa fyra nivåer av målsättningar och härmed av kulturell mångfald inom våra natio- och behov. Ingressen hänvisar till Organisationen för nalstater är en idé som följde idén om nationalstaten, säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och dess kon- där ett språk och en majoritetskultur annars dominerar fliktförebyggande arbete i Europa och nämner stabili- institutionellt, politiskt och i vardagslivet. Den Euro- tet, demokratisk säkerhet och fred som viktiga punkter i nr 37 (2017) 6 multiethnica minoritetsskyddets målsättningar, vid sidan om skyddet och förändras på olika sätt och i olika sammanhang.10 av kulturell och etnisk identitet och enskildas mänskliga Att skuldbelägga eller anklaga språkanvändarna blir då rättigheter.8 Minoritetsskyddet placeras i Ramkonven- problematiskt; i stället bör vi vidga deras möjligheter tionen inom ramarna för det allmänna människorätts- att stärka och utveckla sina språkliga färdigheter och skyddet, detta för att tydliggöra att regler om skydd och känna sig sedda och bekväma i de språkliga kapaciteter främjande för personer som tillhör nationella minorite- som de har. ter inte utgör någon sorts privilegier utan har som syfte Som exempel på denna utveckling kan man se Kom- att trygga samma möjligheter och förutsättningar för mentaren om språkliga rättigheter som Rådgivande kom- alla. Artikel 1 i Ramkonventionen förklarar: mittén antog i maj 2012.11 I ett inledande stycke för- klaras denna utveckling: Skyddet av nationella minoriteter och av de rättig-heter och friheter som tillkommer personer som tillhör dessa minorite- Ökande rörlighet och migration är sociala företeelser i tiden ter utgör en integrerad del av det internationella skyddet av som även har diversifierat kommunikationsmedlen. Det har mänskliga rättigheter och faller som sådant inom ramen för lett till att de sociolingvistiska uppfattningarna om begrep- internationellt samarbete. pet språk, som länge ansetts intimt förknippade med statiska begrepp som territorium och tillhörighet till en grupp, också Denna första artikel betonar även att stater inte kan ändras. Ramkonventionen grundas på individuella rättighe- värja sig och skygga undan för granskning och insyn ter. Den är således inte inriktad på språk i sig, och inte hel- rörande frågor om minoriteters rättigheter genom att ler på samhällsgrupper som talar samma språk, utan på dem hänvisa till sådana frågor som ”interna angelägenhe- som talar ett språk. Deras kommunikativa repertoar, som kan ter”, ett argument som ofta förekommer när regeringar omfatta en rad olika språkliga resurser (standardformer och använder sig av olika former av förtryck eller begräns- icke-standardformer av språk, dialekter osv.) utvecklas ofta ningar i fråga om olika regler om mänskliga rättigheter. under livet till följd av interaktion och rörlighet. Ramkonventionen innehåller artiklar som tangerar alla de fyra rättfärdigande grunderna för minoritetsskyddet I Kommentaren om språkliga rättigheter leder detta reso- och den försöker skapa en balans mellan dem. Samtidigt nemang till konkreta praktiska tillämpningar, t.ex. ”Åt- ges här företräde till den enskildes rätt och möjlighet att njutandet av språkliga eller kulturella rättigheter får in- åtnjuta alla de grundläggande mänskliga rättigheterna te heller göras beroende av en persons färdigheter i sitt och därtill kunna utveckla sin egen (komplexa) iden- minoritetsspråk eller kunskaper i andra språk”. 12 titet och känna sig som en erkänd och delaktig aktör i En annan utveckling som har en tydlig rättslig grund det bredare samhället. Den Rådgivande kommittén som i Ramkonventionens regleringar rör frågan om sta- övervakar Ramkonventionen har under senare år allt tens ansvar i fråga om minoriteter. Europarådets båda oftare betonat denna viktiga balans mellan å ena sidan rättsligt bindande dokument om minoriteter (Ramkon- erkännande och främjande av mer eller mindre skilda ventionen och Språkstadgan) förutsätter i grunden att identiteter, språk och livsvisioner och å andra sidan kon- kulturell och språklig mångfald och integration, liksom takter, inkludering och ömsesidighet inte enbart mellan demokratiskt styre och enskildas mänskliga rättigheter majoritet och minoritet utan även mellan olika mino- är givna mål för de europeiska länderna och för Europa ritetsgrupper. Olikhet och distans ska balanseras med som region och som politiskt projekt. kontakt och kompromiss, vilka kan möjliggöras genom Artikel 5(1) i konventionen grundar kravet på ett en rad gemensamma problem eller intressen som alltid aktivt förhållningssätt som stater ska kunna uppvisa: finns i ett samhälle.9 I korthet kan vi kalla den här synen av minoritetsskydd för människorättsbaserad och demo- Parterna åtar sig att främja de förutsättningar som är nödvän- kratiskt förankrad. diga för att personer som tillhör nationella minoriteter skall Även inom den strömning som bygger på folkrättsli- kunna bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsent- ga åtaganden inom människorättsområdet har det skett liga beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk, en utveckling mot en starkare betoning av människans traditioner och kulturarv. många identiteter och vikten av självidentifiering; att var och en måste få skapa sin självbild utan etiketter Med hänvisning till denna regel, har Rådgivande kom- och grupptillhörigheter som påtvingas utifrån. Själva mittén förklarat hur stater kan agera för att uppfylla förståelsen av språket som studieobjekt och fenomen detta krav: förändras i och med att språket inte ses som ett strikt, slutet och konstant system utan som ett kognitivt, Den rådgivande kommittén anser att myndigheterna i nära kommunikativt och emotionellt verktyg som brukas samarbete med minoritetsföreträdare bör utveckla väl avvägda

nr 37 (2017) multiethnica 7

och följdriktiga strategier för att främja de förutsättningar som under året 2014 uppskattningsvis knappt 6 270 hat- krävs för att personer som tillhör nationella minoriteter ska brottsanmälningar, vilket är den högst noterade nivån kunna bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsent- hittills och 14 procent fler än 2013. Ibrås årliga hat- liga beståndsdelarna av sin identitet, inklusive språk. Den råd- brottsstatistik är hatbrott med främlingsfientliga/rasis- givande kommittén har betonat det särskilda sambandet mel- tiska motiv det i särklass vanligaste motivet följt av hat- lan språk och bevarandet av kultur i en rad olika landspecifika brott på grund av sexuell läggning. Noteras kan att i yttranden, särskilt när det gäller till antalet små minoriteter 58 procent av de identifierade hatbrottsanmälningarna och urbefolkningar vars traditioner och kultur bevaras bland var gärningspersonen obekant för den utsatta och olaga annat genom att deras språk fortsätter att användas. hot/ofredande var den vanligaste brottsformen.19 Främlingsfientlighet, rasism och hatbrott har före- Dessa slutsatser bygger på långvarig forskning inom kommit i lägre intensitet och bortom det allmänna lingvistik, sociolingvistik, sociologi, rättsvetenskap och medvetandet under lång tid också i Sverige.20 Då har flera andra discipliner. Vi kan här se att sådan forskning de dock handlat snarare om enstaka incidenter och som länge bedrivits av bl.a. professor emerita Leena personer. Men dessa oroväckande och sorgliga trender Huss, sakta har hittat sin väg in i de långsamma kana- stärks och sprids idag samtidigt som Europa tar emot lerna för europeisk och global normbildning.13 Sådana ett större antal asylsökanden och flyktingar, efter mer vetenskapliga framsteg har givit impulser även åt nya än 20 års relativ stabilitet. Det var senast under Jugo- former av vetenskapliga ansträngningar där olika ve- slavienkrigen i början av 1990-talet som så många asyl- tenskaper möter varandra för att diskutera samhälls- sökande sökte sig till Sverige och Europa. Under 2014, företeelser kring språk, språkliga möten och språkens sökte mer än 81 000 personer asyl i Sverige. Det är en formella och informella ställning i våra samhällen. Det ökning med 50 procent jämfört med året innan.21 har konstaterats t.ex. att trots existerande lagstiftning År 1969 bodde 8 miljoner människor i Sverige och internationella avtal och trots flerfaldiga prokla- varav nästan en halv miljon, eller 6 procent, var föd- mationer av flerspråkighetens betydelse för det moder- da utomlands. Sedan dess har både invandringen till na samhället i globaliseringens tidevarv är det fortfa- och utvandringen från Sverige ökat. Under perioden rande så att språkanvändarna oftast inte känner till sina 1970–2015 har 2,8 miljoner personer invandrat sam- språkliga rättigheter eller att det saknas rättsmedel för tidigt som 1,6 miljoner utvandrat. Migrationen har utkrävandet av sådana rättigheter. Detta gäller inte en- således bidragit till drygt 1 miljon fler personer i Sve- bart i det fåtal länder som utgör undantag, t.ex. i tidi- rige. Idag bor det nästan 10 miljoner invånare i Sverige. gare kommuniststater, utan överlag.14 Resultaten tycks Av dessa 10 miljoner är 1,6 miljoner eller 16 procent även visa att språkanvändarna och personer som tillhör födda utomlands.22 Fortfarande utgör personer födda nationella minoriteter kan uppleva sig som ännu mer i Finland den största gruppen efter den stora invand- utsatta och pessimistiska i sin identitet i de demokra- ringsvågen som kom kring 1970, totalt knappt 160 000 tiska länderna i Norden, i jämförelse med länder i t.ex. personer; Göteborg, Stockholm, Eskilstuna och Borås Östeuropa.15 Vi vet även att självmordsfrekvenserna med Södertälje tätt efter är de kommuner där flest fin- har rapporterats vara höga bland samer och samiska landsfödda bor idag. Alla dessa 1,6 miljoner människor ungdomar.16 Det saknas ännu en allsidig och longitu- tar med sig olika språk och kulturer, olika värderingar dinell förklaringsmodell för detta, men hur det än är, och sätt att leva på till Europa, Norden och Sverige, så står talarna kvar med en känsla av otillräcklighet och precis som det gjordes under tidigare århundraden osynlighet som undergräver språkens möjlighet till re- av några av våra nuvarande erkända nationella mino- vitalisering och fortlevnad. riteter.23 Samernas historia har även den påverkats av inflyttningar och utflyttningar, gränsdragningar, noma- diska förflyttningar och erfarenheter av förtryck.24 Intoleranta trender och polarisering I utkanten av den senaste tidens intoleranta och Dessa normativa och vetenskapliga grunder står idag nationalistiska vändning, förs en juridisk och politisk i skarp kontrast till intoleranta trender runt om i Eu- debatt, för det första om själva minoritetsbegreppet och ropa. I alla våra länder, även i Norden och även i Sve- för det andra om möjligheten att använda sig av regler rige, ser vi en ökning av rasistiska, främlingsfientliga el- avsedda för nationella minoriteter i syfte att lösa frågor ler extremistiska uttalanden. Här ingår allt oftare även rörande s.k. ”nyare” eller ”nya” minoriteter.25 Enligt en våldsamma yttringar.17 Mer än tusen attacker mot flyk- restriktiv syn, är de nuvarande reglerna utvecklade och tingförläggningar har registrerats av kriminalpolisen i anpassade till behoven och villkoren för ”äldre”, ”tradi- Tyskland under 2015.18 Enligt den statistik som förs av tionella” grupper som har en fast koppling till landets svenska Brottsförebyggande rådet (brå) identifierades ”territorium”. Både enskilda stater och vissa experter nr 37 (2017) 8 multiethnica har anslutit sig till den synen. I det här fallet kan vi granskar och diskuterar avtalsutkast. använda oss av ett internationellt exempel för att illus- Den Rådgivande kommittén ser å andra sidan som trera den här positionen. En ungersk ledamot i Euro- sin främsta uppgift på den här punkten att granska och parådets parlamentariska församling, har presenterat vid behov kritisera situationer där staterna på ett god- under år 2014, en reviderad rapport om ”traditionella tyckligt sätt utesluter att personer som objektivt skulle nationella minoriteter” i syfte att införa en ny hierarki kunna anses tillhöra en nationell minoritet också får de som ger bättre skydd, och i synnerhet, starkare anspråk rättigheter de rimligen har rätt till. Kommittén beto- i fråga om territoriella grupplösningar, för de ”traditio- nar att erkännandet av vissa grupper såsom officiellt nella nationella minoriteterna”.26 Rapporten beklagar erkända nationella minoriteter är av deklarativ natur det faktum att det saknas en folkrättsligt heltäckande och inte formellt nödvändigt som förutsättning för att definition av nationella minoriteter och förklarar att enskilda personer och grupper ska tillerkännas vissa för rapportens syfte är en ”traditionell nationell mino- rättigheter under Ramkonventionen eller nationell lag- ritet” följande: stiftning. Sådana kommentarer förekommer i de flesta av den Rådgivande kommitténs yttranden om olika …groups of persons who have been living on the same ter- länders tillämpning av Ramkonventionen. ritory for centuries and share the same national and cultural Sverige gjorde en deklaration om de fem erkända identity. Some of them became a minority because State bor- grupperna i samband med Ramkonventionens ratifi- ders changed; others have always been a minority and have cering.28 I den sågs de finskspråkiga såsom en grupp managed to preserve their identity. och ingen skillnad gjordes mellan mer nyanlända (t.ex. under 1950-1970 talet) och dem som mycket länge Rapporten menar att själva bristen på folkrättslig defi- funnits i Sverige. Tornedalingar och Meänkieli sågs nition är ett stort problem för det effektiva skyddet av såsom en egen grupp och ett eget språk. Också sam- ”traditionella nationella minoriteter”. Hänvisningen till erna sågs såsom en grupp, även i samband med ratifi- gränser är givetvis inte slumpmässig, utan hänvisar till ceringen av språkstadgan och ingen speciell anpassning det s.k. Trianon-avtalet, dvs. fredsavtalet mellan de al- gjordes då vid ratificeringen med avseende på de olika lierade och Ungern efter Första världskriget (1920), ett samiska språken som hade diskuterats under förarbete- avtal som lämnade Ungern med ett begränsat territo- na till ratificeringen.29 Romani chib och jiddisch erkän- rium, betydande ungersktalande grupper i grannländer, des som icke-territoriella språk i samband med den och ett, för många ungrare, kollektivt trauma.27 I den svenska ratificeringen av den Europeiska språkstadgan. förståelsen är den långvariga kopplingen mellan identi- I den åsiktsfåra som betonar de ”traditionella” natio- tet och territorium det som är avgörande för själva kär- nella minoriteterna, är man särskilt angelägen att dra nan i vad som är en ”traditionell nationell minoritet”. tydliga gränser mellan de ”gamla” minoriteterna, som Nyansen är fin men märkbar. ska kunna göra starka anspråk på rättigheter och sär- I Ramkonventionens text finns det inte en defini- ställning och de ”nya”, dvs. mer nyanlända grupper. I tion i strikt bemärkelse, men konturerna är ganska väl Kalmár-rapportens tidiga utkast (se ovan) fanns inslag avtecknade i artikel 5(1) som talar om att personer som av avståndstagande från all migration och en betoning tillhör en nationell minoritet har en egen kultur och av migrationens negativa effekt på minoriteters särart identitet som karakteriseras av religion, språk, traditio- och traditioner; det som är väsentligt enligt detta tän- ner och kulturarv och av att de önskar behålla denna kande är den ”traditionella” minoritetens rätt att förbli identitet och inte helt assimileras i majoritetssamhället. i och förfoga över sin ”traditionella” region. Kopplingen Den Rådgivande kommittén har sett avsaknaden av en till territoriet tillsammans med en vidsträckt territori- strikt normativ och bindande definition som en styrka i ell autonomi anses här som den bästa grunden för ett Ramkonventionen, snarare än som ett problem. Denna effektivt skydd av ”traditionella” minoriteter i alla län- ”ramdefinition” innebär i praktiken att avgörandet av der. Detta är också den modell som Ungern starkt före- vilka identiteter och grupper ska erkännas och åtnjuta språkar i sina grannländer, särskilt Rumänien, Serbien, olika typer och grader av stöd och rättigheter ligger hos Slovakien och Ukraina. de stater som ratificerar konventionen och inte i för- När stater såsom Tyskland, Ungern, Slovenien, sta hand hos den Rådgivande kommittén. Endast på ett Schweiz och Österrike i stor utsträckning betonar sådant sätt kan man respektera den nationella lagstifta- skyddet av nationella minoriteter endast i vissa terri- rens primära ansvar att teckna konturerna för den som torier, utesluter de oftast personer som bor utanför det ska ingå i det politiska demos i ett land. Någon sådan territoriella ”skyddsområdet” från det skydd och de rät- legitimerande lagstiftare finns inte inom Europarådet, tigheter som de har rätt till. Ramkonventionen om natio- även om Europarådets parlamentariska församling nella minoriteter hänvisar till ”det traditionella områ-

nr 37 (2017) multiethnica 9 det” endast i ett fåtal situationer. Artikel 10(2) talar ter och risker för statens eller ”nationens” säkerhet. om ”områden som traditionellt eller i betydande antal Detta kan förstås mot bakgrunden av faktiska förhål- bebos av personer som tillhör nationella minoriteter” landen, såsom minoriteters bosättning vid gränsom- med avseende på språkets användning i den offentliga råden, men också genom mer eller mindre korrekta sektorn. På samma sätt talar Artikel 11(3) om topo- antaganden om religiösa kontakter eller kontakter grafiska skyltar och ortnamn i sådana områden. Till sist mellan en minoritet och ”moderlandet”. Resultatet tillförsäkras rätten till utbildning i och på minoritets- är oftast misstänksamhet och avståndstagande på kol- språket som en integrerad del av utbildningssystemet lektiv nivå, snarare än genom användning av rättsliga under Artikel 14(2) i Ramkonventionen. Alla andra verktyg såsom delgivande av (individuella) misstankar rättigheter och aspekter på rättigheter är i princip obe- och vid behov häktning och åtal. Den svenska poli- roende av territoriell koncentration eller ”traditionell” sens kartläggning av mer än 4.000 romer och romska bosättning. Här är det gruppens situation, behov och barn är ett exempel på sådant kollektivt misstänklig- önskemål som är grunden för vad som är rimligt och görande som inte är acceptabelt i ett rättssamhälle.33 nödvändigt i ett samråd mellan minoriteten och de I en tidigare tappning kan man erinra sig om misstan- ansvariga myndigheterna. ken om de finskspråkigas potentiellt kommunistiska Särskilt viktigt är i detta sammanhang att lyfta fram hot för Sverige och åsiktsregistreringen.34 Idag är det betydelsen av Artikel 6 i Ramkonventionen, som inte islamofobin som står för en stor del av denna säker- skiljer mellan ”gamla” och ”nya” grupper eller mellan hetslinje i hela Europa, också i Sverige.35 Flera jurister ”traditionella” områden och nya bosättningsmönster, har varnat för att sådana kollektiva och genomgripan- eller för den delen ett nomadiskt levnadssätt eller de åtgärder som massövervakning, åsiktsregistrering, avsaknad av tydlig koppling till ett specifikt landom- internationellt utbyte av personlig information, eller råde (såsom är aktuellt för judar eller romer i Sverige). andra begränsningar av den personliga integriteten Enligt Artikel 6 är staten alltid skyldig att främja sam- kan kränka de straffrättsliga principerna och reglerna arbete och dialog bland alla invånare i landet, dvs. både i Sverige såsom att brottslighet ska styrkas bortom allt bland minoriteter och majoriteten och oavsett etnisk, rimligt tvivel och att brottsmisstänkta ska betraktas språklig, religiös eller annan bakgrund och tillhörighet. som oskyldiga till dess att en misstänkt blir dömd.36 Sådan kontakt, dialog, samarbete, respekt och förstå- Den starka rättsstatskänslan i Sverige har sin grund else är i synnerhet viktiga inom tre sfärer som identifie- lång tillbaka i tiden. Redan i Upplandslagen (1266) ras uttryckligen i Artikel 6, nämligen utbildning, kultur heter det att land ska med lag byggas; medborgarna och massmedia. har ett intresse att känna till de grundläggande spel- Den svenska lagstiftningen utgår ifrån den territori- reglerna i det samhälle de lever i. Magnus Erikssons ella principen vad gäller t.ex. användningen av mino- landslag från mitten av 1300-talet innebar en skrift- ritetsspråk i kontakter med förvaltningsmyndigheter, lig grundlag gällande för hela riket och följde i spåret domstolar och inom äldreomsorgen och förskolan.30 som hade öppnats genom det kodifieringsarbete som Lagstiftningen utgår ifrån personlighetsprincipen vad mycket tidigare (under 500-talet) hade gjorts under gäller rätten till utbildning.31 Territorialitetsprincipen den bysantinske kejsaren Justinianus.37 är flexibel i Sverige, då nya kommuner kan anhålla om Vi ser härmed en fördjupad polarisering inom våra att ingå i förvaltningsområdet, men man kan tycka att samhällen, med stor öppenhet, en kosmopolitisk världs- det är olyckligt att regleringarna och informationen bild, globalt relevanta regler om mänskliga rättigheter, om utbildningsfrågor och övriga minoritetsrelevanta mångfald och rättsstatsprinciper å ena sida, dvs. en syn aspekter inte finns samlade i lagstiftningen och i det som bygger på likhet och gemensamma intressen för offentligas informationskanaler.32 Det är också olyck- ett demokratiskt styre, och å andra sidan en hotbase- ligt att sakfrågorna finns så splittrade i olika lagar i den rad, nationalistisk och ibland även rasistisk människo- svenska rättsordningen, med vissa frågor i en lag med syn som bygger på rädsla och åtskillnad. Den här pola- namnet Lagen om nationella minoriteter och minoritets- riseringen är inte ny i sig, men den blir mer intensiv språk, men väsentliga aspekter, såsom utbildning, i och genomgripande genom internationaliseringen och annan speciallagstiftning. globaliseringen av idéer, penning- och informationsflö- En annan trend som idag försvårar det internatio- den och beslutsfattande på flera nivåer (det som kallas nella och nationella minoritetsskyddet är kampen, flernivåstyre). Polariseringen främjas även av de stora eller t.o.m. ”kriget”, mot terrorism och mot annan möjligheterna som öppnas genom elektronisk kommu- internationell brottslighet. Diskursen om ett konstant nikation och sociala medier. Sådan kommunikation är terroristhot är ett nytt uttryck för de ofta automa- inte alltid faktagranskad eller respektfull. tiska kopplingar som anses existera mellan minorite- nr 37 (2017) 10 multiethnica

Europa i ett längre perspektiv och att kunna drömma sig bort ifrån den ibland trista och mörka vardagen.41 I sitt starka och känslofyllda Om vi betraktar Europa i ett mycket längre perspek- inlägg gjorde nobelpristagaren i litteratur, Svetlana tiv, närmare bestämt för 1.500 år sedan, kan vi i vissa Alexievich, tydligt hur oumbärliga språket och litte- avseenden finna att dagens situation inte är så olik den raturen är för att främja förmedling av, förståelse för kring år 300 e.kr. då befolkningsökningen och klimat- och empati även för situationer och lidanden för vilka förändringar hade minskat tillgången till villebråd. Go- ord egentligen saknas och för att låta oss kunna slita terna flyttar från sina boplatser vid södra Östersjön till oss loss från det ”förgångnas rovdjurslika grepp”, i det området norr om Svarta havet. Angler och saxare slår språk som ligger närmast vårt hjärta och våra upplevel- sig ner vid Nordsjökusten och tränger undan de keltis- ser just då. ka folkgrupperna till de brittiska öarna. Så småningom Utan det muntliga och skriftliga språkets verktyg kommer hunnerna från öst och fram till floden Volga finns för de flesta av oss få möjligheter att kommuni- och tränger undan östgoterna och västgoterna och de cera meningsfullt med vår omgivning och att känna sistnämnda tvingas fly mot Balkanhalvön. Attilas fram- oss trygga i oss själva. Det är särskilt viktigt för dem ryckning utlöste en tvåhundraårig folkvandring i Euro- som befinner sig i ett underläge i samhället, bl.a. på pa. Östgoterna kommer in i nuvarande Italien och av- grund av tillhörighet i en minoritet. Det som finns till satte år 476 e.kr. den romerska kejsaren i Ravenna. Van- buds i våra dagar tycks vara det visuellas övertydliga dalerna lämnar Centraleuropa och drar med svåra härj- tyranni som tar oss gisslan genom allehanda skärmar ningar längs med atlantkusten och ner mot Nordafrika och fotostinna publikationer.42 Vi lockas till konsum- där de skapar ett nytt rike.38 Tomrummet i Öst- och tion och till snabba beslut genom siffror, diagram, bil- Centraleuropa fylldes på 400- och 500-talet av slaviska der, youtubefilmer m.m. som tolkar verkligheten för folk och den europeiska kontinenten hade härmed fått oss men som inte alltid förmår förmedla på ett nyanse- en mycket mer sammansatt befolkning och språkkarta. rat, reflexivt och konstruktivt sätt kärnan i det mänsk- Denna mångfald kom att fördjupas ännu mer senare liga lidandet.43 Eller också så kan vi välja isolering och genom kontakterna med det osmanska imperiet, ”upp- apati; eller ännu värre så kan vi välja våld, privat och täcktsfärder”, global handel och kolonisering. offentligt, dvs. politiskt.44 Till sist, är det tystnaden Med ett sådant längre perspektiv som bakgrund kan och döden som återstår.45 vi konstatera att Europa har klarat sig rätt bra och att de europeiska länderna fortfarande toppar listorna över de länder som har högst levnadsstandard.39 Sverige Noter och Tyskland som har tagit emot störst antal inflyttade 1 Se http://www.coe.int/en/web/minorities/ Arbetet med språk- under de senaste åren har också de mest dynamiska stadgan kan följas här: http://www.coe.int/t/dg4/education/ ekonomierna i Europa just nu.40 Den nuvarande euro- minlang/. peiska integrationen är en viktig och intressant process 2 Copenhagen European Council (1993) and Madrid European som knappast kommer radera ut mångfalden och kom- Council (1995). Se: http://eur8-lex.europa.eu/summary/glos- plexiteten av befolkningar, kulturer, traditioner, reli- sary/accession_criteria_copenhague.html. gioner och språk. I ett sådant långt perspektiv är det 3 Sia Spiliopoulou Åkermark, “Shifts in the multiple justifications en bragd och stor vinst att vi i dagens Europa har ett of minority protection”, European Yearbook of Minority Issues, rättsligt och bindande system av folkrättsliga avtal med Vol. 7 (2007/2008), 5-18 tillhörande övervakningsmekanismer som garanterar 4 See t. ex. Anu Pylkkänen, Trapped in Equality, Studia Historica den enskilda människans rättigheter. Vi har även euro- 78, Jyväskylä (2009); M.W. Allodi, “Equal opportunities in Edu- peiska och globala avtal om språkens och minoritets- cational system: the case of Sweden,” European Journal of Educa- kulturernas betydelse som omfattar deras individuella tion (2007) 42, 1, 133-146; Sia Spiliopoulou Åkermark, “The Limits of Pluralism – Recent Jurisprudence of the European och kollektiva dimensioner. Dessa instrument ska säkra Court of Human Rights with Regard to Minorities: Does the att alla språken är i grunden lika utifrån användarnas Prohibition of Discrimination Add Anything?” Journal on Eth- perspektiv, även om historiska och politiska omstän- nopolitics and Minority Issues in Europe, (2002) Issue 3, http:// digheter har givit dem olika hierarkiska positioner i www.ecmi.de/fileadmin/downloads/publications/JEMIE/2002/ våra samhällen. nr3/Focus3-2002_Akermark.pdf. Johanna Laakso et al., Towards Openly Multilingual Policies and Practices: Assessing Minority Flera av nobelpristagarna för år 2015 betonade i sina Language Maintenance in Europe (Multilingual Matters, 2016), festtal språkets kraft och läsandets betydelse. ”Som en 181-182. flygande magisk matta” sade nobelpristagaren i eko- 5 CDL-INF(2001)019-e, Report on the Preferential Treatment of nomi, Angus Deaton, att han upplevde att det var att National Minorities by their Kin-State, adopted by the Venice kunna läsa och vara med om äventyr genom böckerna Commission at its 48th Plenary Meeting, http://www.venice.

nr 37 (2017) multiethnica 11

coe.int/webforms/documents/default.aspx?pdffile=CDL- of Language and Education (2008) ss. 3274-3286. För en mer INF%282001%29019-e; OSCE High Commissioner on Natio- praktisk tillämpning se Vedtieh vadtesem dov maanese: Giele- nal Minorities (2008) The Bolzano/Bozen Recommendations on maahtoeh nuopiem jijtje--veeljemasse vadtieh (“Ge ditt barn National Minorities in Inter-State Relations, http://www.osce. en gåva. Språkkunskaper ger valfrihet” (fokus: (syd)samiska, org/hcnm/33633?download=true. För en vetenskaplig diskus- Utgiven av Sameskolstyrelsen 2007). sion se Matti Juttila, “Desecuritizing Minority Rights: Against 14 Se t.ex. projektet European Language Diversity for All (ELDIA), Determinism,” Security Dialogue, Vol 37, No.2 (2006), 167-185. www.eldia-project.org, och dess vetenskapliga slutpublikation: 6 Barns och ungdomars deltagande är här ett gott exempel av Johanna Laakso et al., Towards Openly Multilingual Policies and denna utvidgning av demokratidiskussionen; se Rebecca Stern, Practices Assessing Minority Language Maintenance Across Europe The Child’s Right to Participation. Reality or Rhetoric? (Uppsala, (Multilingual Matters, 2016). ak. avhandling, 2006) 15 Ibid. Se specifikt resultaten för karelska, kvenska, samiska och 7 Sia Spiliopoulou Åkermark, “Participation: A Complement or meänkieli i Finland, Norge och Sverige. a Substitute to Parliamentary Democracy?” i K Palonen & J M 16 Lotta Omma, Ung same i Sverige: livsvillkor, självvärdering och Rosales, Parliamentarism and Democratic Theory (2015), 279- hälsa (Umeå, 2013); L. Jacobsson, Psykisk ohälsa och självmord 298. För en omfattande diskussion om sökandet efter ”folket” se bland renskötande samer, http://www.medfak.umu.se/digitalAs- Pierre Rosanvallon, Le peuple introuvable. Histoire de la repré- sets/88/88043_jaconsson_2.pdf (per 09-03-2016); John Petter sentation démocratique en France (Gallimard, 1998). A. Stoor et al.,“‘We are like lemmings’: making sense of the cul- 8 För svenska översättningar och de tidiga övervägandena se de tural meaning(s) of suicide among the indigenous Sami in Swe- ursprungliga omfattande riksdagsdokumenten: Steg mot en den”, International Journal of Circumpolar Health, 74: 27669 minoritetspolitik – Europarådets konvention om historiska (2015); Sveriges radio, Flera unga samer tar livet av sig: ”Ingen minoritetsspråk, SOU 1997:192. Steg mot en minoritetspolitik förstår hur det är att vara same i Sverige i dag” (16.04-2015), – Europarådets konvention för skydd av nationella minoriteter, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artik SOU 1997:193 samt Regeringens proposition 1998/99:143. För el=6142510. en diskussion om de tidiga åren se Sia Spiliopoulou Åkermark 17 Justitiedepartementet,Våldsbejakandeextrem-ism i Sverige: nulä- & Lena Huss, “Ten Years of Minority Discourse in Sweden,” i ge och tendenser, Ds 2014:4; ”Den svenska terrorn”, Tidningen Sia Spiliopoulou Åkermark et al. (red), International Obligations EXPO 2015/4; Nya attacker mot asylboenden i Sverige, 7-11- and National Debates: Minorities around the Baltic Sea (The 2015, http://svenska.yle.fi/artikel/2015/11/07/nya-attacker- Åland Islands Peace Institute, 2006), 545-587. mot-asylboenden-i-sverige. 9 Council of Europe, Advisory Committee on the Framework 18 Dagens Nyheter, 2016-01-28. Convention for the Protection of National Minorities, Ninth Activity Report (2012-2014): https://rm.coe.int/CoERMPu- 19 Hatbrott 2014, Brottsförebyggande rådet, http://www.bra.se/ blicCommonSearchServices/DisplayDCTMContent?docum publikationer/ 2015 -508-05-hatbrott entId=0900001680097ec4 och en muntlig presentation av de 20 ”Lång rad rasistiska mord och våldsbrott i Sverige”, Svenska dag- huvudsakliga punkterna i en podcast med Sia Spiliopoulou bladet, 24 oktober 2015, http://www.svd.se/lang-rad-rasistiska- Åkermark: http://www.humanrightseurope.org/2014/09/pod- mord-och-valdsbrott#sida-1 cast-europe-the-demonisation-of-minorities-and-the-rise-of- intolerance/ 21 ”Antalet asylsökande ökar för tredje året i rad”, Statistiska cen- tralbyrån (SCB), http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/ 10 Laakso et al. (not 4), 8-16. Antalet-asylsokande-okar-for-tredje-aret-i-rad/. 11 Europarådet, Tematisk kommentar nr 3 om Språkliga rättigheter 22 ”Från Finland till Afghanistan – invandring och utvandring enligt ramkonventionen för personer som tillhör nationella minori- för födda i olika länder sedan 1970”, SCB (2016), http:// teter (2012). En svensk översättning av kommentaren finns till- www.scb.se/Statistik/_Publikationer/BE0701_2016A01_BR_ gänglig: https://rm.coe.int/CoERMPublicCommonSearchServi- BE51BR1601.pdf. ces/DisplayDCTMContent?documentId=09000016800c1202 23 Skolverket, En historia av förtryck (om romer i Sverige), http:// 12 Här har Kommentaren bl.a. en hänvisning till Rådgivande kom- www.skolverket.se/skolutveckling/larande/nationella-minori- mitténs andra yttrande om Sverige, där Sverige fick kritik för sin teter/romer/inledning/en-historia-av-fortryck-1.215165 (per lagstiftning som tidigare krävde kunskaper i minoritetsspråket 9/3/2016). för att kunna åberopa rätten till modersmålsundervisning för barn i skolan. 24 Peter Sköld (red), Vid foten av fjället: forskning om samernas historia och samhälle (Umeå, 2012). 13 Leena Huss har bl.a. betonat vikten av utvecklingen av kontakt- lingvistiken och av flerspråkighetsforskning. Språken ses i hen- 25 Sådana lösningar kan finnas genom en analog tillämpning av nes arbete inte i isolering och alla språk är viktiga för användar- regler eller genom användningen av sådana minoritetsrelevanta na. Bland alla hennes böcker och artiklar kan nämnas: Språkliga normer som tolkningsutfyllnad när det gäller nyare grupper. R. möten. Tvåspråkighet och kontaktlingvistik (tillsammans med Medda-Windischer, Old and new minorities: Reconciling diversity Ulla Börestam, 2001) och avhandlingen Simultan tvåspråkighet i and cohesion (Baden-Baden, 2009). svensk-finsk kontext (Studia Uralica Upsaliensia 21, 1991). Leena 26 Ferenc Kalmár, The situation and rights of traditional national Huss har även försvarat vikten av och behoven för de mindre minorities in Europe, Doc. 13445, Parliamentary Assembly of språken och arbetat praktiskt och teoretiskt särskilt med sydsa- the Council of Europe, Committee on Equality and Non-Dis- miskans ställning och revitalisering. För en forskningsvägledning crimination (March 2014), http://www.assembly.coe.int/nw/ se “Researching language loss and revitalization” i Encyclopedia nr 37 (2017) 12 multiethnica

xml/XRef/X2H-Xref-ViewPDF.asp?FileID=20561&lang=en. 36 Svenska advokatsamfundets generalsekreterare Ann Ramberg Europarådets parlamentariska församling antog därefter Resolu- har i flera inlägg kommenterat de rättsliga effekterna av kampen tion 1985(2014) som noterar rapporten utan dock att följa dess mot terrorism. Se: https://annerambergs.wordpress.com/. resonemang. 37 Se inledningen till Sveriges grundlagar och riksdagsordningen 27 János László, Historical Tales and National Identity (London, (Sveriges riksdag, 2015). T. Mommsen et al. (red.), The Digest of 2014). Justinian, (Philadephia, 1985, 4 vol.). 28 För information om ratificeringen och om olika staters deklara- 38 Dick Harrison, ”Vandalerna var inga vandaler”, i Forskning & tioner och reservationer, se Europarådets traktatsektion (Euro- framsteg, 2002(8), 8-12, om att vandalerna inte förtjänar sitt pean Treaty Series, ETS 157): http://www.coe.int/en/web/con- ännu idag dåliga rykte i ordet ”vandalism” och att vandalerna ventions/full-list/-/conventions/treaty/157. inte var bättre eller sämre än andra folk i sin samtid. 29 För Sveriges deklaration i samband med Den europeiska språk- 39 Human Development Report 2015, http://hdr.undp.org/en/com- stadgan se: http://www.coe.int/en/web/conventions/full-list/-/ posite/trends (per 10.03.2016). conventions/treaty/148/declarations?p_auth=lHPmMpnZ. 40 OECD, Economic forecast, http://www.oecd.org/eco/outlook/ 30 Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, SFS (per 14.3.2016). 2009:724. 41 Angus Deatons festtal 2015: http://www.nobelprize.org/media- 31 Skollagen SFS 2010:800 och Skolförordningen SFS 2011:185. player/index.php?id=2575 och Svetlana Alexievich festtal 2015: http://www.nobelprize.org/mediaplayer/index.php?id=2591 32 De utmärkta hemsidorna www.minoritet.se och http://www. (per 14.3.2016). Här finns också lank till talen i skrift. skolverket.se/skolutveckling/larande/nationella-minoriteter måste härmed ses som komplementära. 42 Frågan om bildernas begränsande effekter diskuteras bl.a. av Bruno Bettelheim i boken The Uses of Enchantement: The Mea- 33 ”Över tusen barn med i olaglig kartläggning”, Dagens Nyheter, ning and Importance of Fairy Tales (New York, 1976). 23-9-2013. 43 Socialstyrelsen, Psykisk ohälsa bland unga (2013). 34 Anna Katarina Helkama-Rågård, Det röda hotet ifrån Finland: de finska kommunisterna som ett svenskt säkerhetsproblem 1944- 44 Hannah Arendt, On Violence (New York, 1970); Richard Deve- 1975 (Helsingfors 2005). Se även diskussionen om åsiktsregist- tak & Christopher Hughes, The Globalization of Political Violence rering i Sverige i Skyddet för den personliga integriteten, SOU (2008). Förenta nationernas Specialrapportör om våld mot kvin- 2007:22. nor har ett flertal rapporter om ämnet. Se: http://www.ohchr. org/EN/Issues/Women/SRWomen/Pages/SRWomenIndex.aspx. 35 Europarådet (Council of Europe, not 8 ovan). Johan Cato, När islam blev svenskt: föreställningar om islam och muslimer i svensk 45 Se ovan not 16 om psykisk ohälsa och självmord samt den ska- offentlig politik 1975-2010 (Lund, 2012). kande dokumentationen i boken När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka – Minnesbilder från samernas skoltid (Stockholm, 2015).

nr 37 (2017) multiethnica 13

Situationen för Sveriges östersjöfinska nationella minoritetsspråk finska och meänkieli 2016

JARMO LAINIO

Genom språklagen 2009 fick de nationella minoritetsspråken, standardiserade i sina respektive miljöer. Man kan även däribland finska och meänkieli, samma rättigheter som svenska omvänt diskutera i vilken mån miljöerna eller förståel- och teckenspråk. Genom det allmännas försorg skulle man sen för språken är eller ska vara anpassade till språkens kunna få använda, utveckla och lära sig språken. I sin artikel nuvarande utvecklingsgrad. Om språken inte matchar granskar Jarmo Lainio hur lagar om nationella minoriteter har de behov som finns för deras bruk, eller kunskaperna i uppföljts i Sverige, hur kunskaperna i minoritetsspråken ser ut, dem inte gör det, leder detta lätt till en negativ spiral hur utbildningssystemet fungerar och hur språkutvecklingen där en otillräcklig kunskap leder till att språken inte sker idag. I synnerhet koncentrerar Lainio sig på indikatorer fyller behoven. Detta medför i sin tur till att språken med vilka man kan analysera språkbytessituationen för finska förlorar i prestige, vilket leder till att man inte lär sig och meänkieli. Viktiga och delvis nya aspekter i diskussionen dem i tillräcklig utsträckning. Därigenom påbörjas en om Sveriges minoritetsspråk är bl.a. Jarmo Lainios granskning ny spiral som leder till att man inte utvecklar en till- av litteracitetens och skriftspråkets roll i språkbevaringen. räcklig kunskap osv. I slutändan kan man då se ett slut- Genom att använda Einar Haugens språksociologiska modell giltigt språkbyte, där ett av tecknen är att endast äldre argumenterar Lainio bl.a. för att utbildningssystemet behöver talare återstår som kompetenta brukare av språken. förnyas ur de språkpolitiska målens synvinklar, samt att Om meänkielis utmaningar vad gäller standardise- minoritetsspråken bör följas upp och uppdateras för nya ring och därtill hörande aspekter har Lainio & Wan- behov. Även kunskaperna i minoritetsspråken bör öka inom de nyligen skrivit en artikel (2015), baserad på Einar den offentliga förvaltningen. Haugens klassiska språkpolitiska modell (t ex Haugen 1987). Den får utgöra en fond till denna presentation, i vilken ett försök görs att jämföra vad man vill och kan göra även med sverigefinska, i jämförelse med Bakgrund och utgångspunkter meänkieli och med utgångspunkt i Haugens modell. Situationen för de nationella minoritetsspråken i Sve- Den period som föregick 2000-talet kan inte sägas rige är alltjämt alarmerande ur deras överlevnadssyn- ha stöttat meänkielis eller sverigefinskans användning i vinkel. Detta har också återkommande påpekats av det offentliga, mer än genom tolk och partiellt genom forskare, ideella organisationer och från internationellt skolsystemet, som dock hela tiden byggt på frivillig- håll, bl a av Europarådet. Åtminstone för meänkieli het och kommunernas vetorätt mot att ge hemspråks- och sverigefinska kan man anta att talarnas syn på sina eller modersmålsundervisning. Däremot har sentida respektive språk delvis beror på vilken prestige språ- formella regleringar sedan år 2000 gett de nationella ken har – dvs. vad vill man göra med dem, privat och minoritetsspråken, särskilt i förvaltningsområdena för offentligt – men också på vilken status de har – dvs. finska, meänkieli och samiska, vissa sådana rättigheter vad kan man göra med dem, både genom formellt och som stöder deras offentliga bruk. Man kan dock invän- ekonomiskt samhälleligt stöd samt lagstiftning. Dessa da att praxis inte heller idag helt följer de formella reg- utgångspunkter påverkar i sin tur direkt eller indirekt leringarna (Rohdin 2014). Den röda tråd, det mantra, en rad andra aspekter, såsom viljan och möjligheten att som formulerats såväl på 1960-talet som på 2000-talet ha det som undervisningsspråk i skolan, språkens me- lyder: ”i Sverige talar vi svenska” (Schwarz 1967; Lainio ritvärde på arbetsmarknaden och aktiva försök att på- 2014). Även om det finns vissa positiva tendenser i den verka i en nationell språkpolitisk debatt. senare utvecklingen, försöker jag nedan ge en helhets- De föregående utgångspunkterna kan antas hänga beskrivning av den fas i språkbytessituationen som fin- ihop med i vilken grad språken är anpassade till eller ska och meänkieli befinner sig i kring 2015. nr 37 (2017) 14 multiethnica

fr o m 1997 refererade till som modersmål, vilket Formella aspekter på stöd för kommit att få en tydlig symbolisk roll. I praktiken meänkieli och (sverige)finska har detta inte medfört avgörande förbättringar för Nedan sammanfattas först kortfattat en del milstolpar språken, snarare har reduktionen och negligeringen i det formella stödet till finskan och meänkieli. Det av den undervisningen fortsatt och t o m periodvis är något anakronistiskt att kalla finskan i Norrbotten accentuerats. för meänkieli innan den blev känd och erkänd under Under den process som föregick ett accepterande av detta begrepp, men jag har ändå försökt följa en så- Europararådets konventioner, som var formella krite- dan uppdelning. Man kan också notera att det nutida rier för medlemskap i EU (där Sverige blev medlem lagstiftade stödet (för finskan utanför meänkieliområ- 1995), kom företrädare för meänkieli- och sverigefinska det) gäller finska, inte sverigefinska, som är en van- att förfäkta olika idéer om vilka språk som skulle inklu- lig benämning som fast boende i Sverige använder om deras. Detta resulterade så småningom i en kompro- sin finska. Sedan mitten på 1990-talet är språken for- miss som innebar att både finska som meänkieli erhöll mellt uppdelade på finska och meänkieli, särskilt efter minoritetsspråksstatus och att såväl tornedalingarna år 2000. I beskrivningen av utvecklingen för ”norrbot- som sverigefinnarna fick minoritetsstatus (Europe- tensfinskan/tornedalsfinskan” används här alltså nor- isk Stadga för landsdels- eller minoritetsspråk, 2000, malt meänkieli, om den av tradition talade varieteten på engelska förkortat ECRML, som används nedan; i regionen. Ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter, Här sammanfattas en del beslut och regleringar som 2000, på engelska FCNM, som används nedan). varit viktiga för språkens utveckling och stöd. Processen som följde ratificeringarna av Europa- Finska blev 1844 kallat ett inhemskt språk – det rådets konventioner bidrog delvis också till att en som då endast kallades finska blev i en not i Sveriges omfattande utredning om svenskans situation tillsat- Riksdag konstaterat vara ett inhemskt språk i Sverige tes och att svenskans position i Sverige genomlystes (Lainio 2014). De former av finska som man avsåg var (SOU 2002:27). Detta utmynnade i Språklagen, som de som talades i tre huvudsakliga regioner där finska trädde i kraft 2009. Där anges att de nationella mino- talades och hade talats: Tornedalen/Norrbotten, de ritetsspråken, bland dem finska och meänkieli, skulle skogsfinska områdena (där Värmland blev sista håll- få samma rättigheter som huvudspråket svenska och platsen) och Stockholm (se även Folkräkningen 1930). teckenspråk. Man skulle genom det allmännas försorg En veritabel försvenskningsperiod och förbudspo- kunna få använda, utveckla och lära sig språken. litik gentemot finskan påbörjades och intensifierades Den sista punkten omfattande inte övriga språk från omkring 1888, då endast skolor som undervisade som kallades invandrarspråk. Inom parentes kan dock på svenska skulle komma att få statsbidrag (Wande sägas att Språklagen här skiljer sig från Skollagen 1996). Denna assimilationsperiod pågick i stort sett (2010:800), som ger alla språk, inklusive invandrar- till 1960-talet. språk, rätt att utgöra modersmål i grundskolan. Både finska och meänkieli blev en drivande del i Den återkommande kritiken av Sveriges brist på den process som hemspråksreformen riktade in sig uppfyllande av fr a ECRML ledde till att man tillsatte på från sent 1960-tal och tidigt 1970-tal, dock med en utredning om hur man skulle kunna integrera de utgångspunkt i att det handlade om invandrade språk- internationella konventionerna i svensk lagstiftning grupper, vilket tornedalingarna knappast uppfyllde på (Bengtsson 2008). Förslagen utmynnade 2009 i Lagen 1970-talet, dvs. i modern tid. om nationella minoriteter (LoNM 2009). Viktiga, men En relativt långsam självständighetsprocess för inte nödvändigtvis iakttagna eller ens allmänt kända meänkieli pågick under 1980- till 2000-talet, då det delar i LoNM, är för det första ett Grundskydd, som alltmer började betraktas som ett språk. Orsakerna till gäller hela landet. För det andra finns ett Utökat skydd den processen går delvis tillbaka på tornedalska barns för tre av språken (de s.k. Del III-språken enligt rati- svårigheter att ta till sig finska som undervisningsspråk fikationen av ECRML): finska, meänkieli och samiska. i hemspråksundervisningen (Kenttä 1986; Lainio & Valda regionala och statliga myndigheter ska ge ser- Wande 1996). vice på dessa språk enligt särskilda regleringar. Dessa Finskan fick 1994 ett formellt erkännande som tre språk har också kunnat ingå i s.k. förvaltningsområ- inhemskt språk i Regeringens Skrivelse (1994:1), den för respektive språk, genom att kommunerna efter exakt 150 år efter det första erkännandet i Riksdagen. 2010 kunnat ansluta sig till dessa på frivillig basis. När Detta bidrog också till att förståelsen för att tornedals- regeringen efter ansökan godkänt en ansökan, har ock- finskan skulle kunna ses som ett eget språk ökade. så respektive landsting där kommunerna ingår blivit Alla språk som undervisades som hemspråk blev delar av förvaltningsområdena. Funktionaliteten och

nr 37 (2017) genomförandet av LoNM, som övervakats av Länssty- ven och möjligheterna? relsen i Stockholm och Sametinget tillsammans, har • Vilken roll skulle standardiserade skriftspråk återkommande kritiserats. Detta har lett till att den nu kunna ha? är under utredning (KU 2016:02)). • Hur utbredd är litteraciteten bland talarna? I stort sett parallellt med den ovan angivna utveck- Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk lingen genomfördes en reformering av lärarutbildning- som fond för diskussionen en genom en egen utredning. I den första vändan togs inte de nationella minoritetsspråken eller modersmå- Den kanske mest omvälvande och för talarna mest len med (U 2007:10; Dir. 2008:43). Med tanke på att hoppingivande nyheten inom det språkpolitiska fältet det inte funnits en formell utbildning till modersmåls- för finska och meänkieli efter ratifikationen av Euro- lärare efter 1988, och att dessa språk skulle uppmärk- parådets två konventioner, är Lagen om nationella mi- sammas särskilt, väckte detta stor förvåning och kri- noriteter (LoNM 2009), som trädde i kraft exakt tio tik. Detta ledde till ett förslag som utarbetades under år efter Sveriges ratificering av ECRML och FCNM. Högskoleverket (HSV 2011:14R). Denna utredning LoNM kan ses som en direkt följd av den internatio- följdes inte fullt ut, men har lett till en förnyad lärar- nella övervakningen av Sveriges arbete med konven- utbildning, i första hand för finska, meänkieli, romani tionerna och en vilja att på politiskt håll åtgärda en chib och samiska. Även jiddisch kan framöver komma del av den kritik som framförts. Liksom konventioner- att inkluderas i lärarutbildningen. De nationella mino- na tar LoNM en utgångpunkt i en mångsidig stöttning riteterna har påtalat att behoven av modersmålslärar- av språken i det offentliga livet, där myndigheter kan utbildning för årskurs 7-9, som blev fallet, inte är av åläggas ett ansvar som är möjligt att utvärdera. lika hög prioritet som förskollärar- och tvåspråkiga LoNM består av en allmän del, Grundskyddet, och lärarutbildningar för de läge åldrarna. (Lost moment- en mer riktad del, det Utökade skyddet, som också är um, 2016; jfr Sametingets skuggrapport 2016). Detta direkt riktat mot de tre nationella minoritetsspråken delvis nya behov är en effekt av ett ökat intresse för som – i egenskap av territoriella språk, vilka togs upp omsorg i förskolan på eget språk bland unga föräld- under Del III i ECRML – redan 2000 fick förvalt- rar, mycket tack vare LoNM, men även beroende på ningsområden. En sammanfattning av Grundskyddet i en allmänt mer uppskattande syn på de nationella LoNM 2009 innebär följande för hela landet: minoritetsspråken. Rätten till modersmålsundervisning ändrades för 1) förvaltningsmyndigheter ska informera de natio- både finska och meänkieli den 1 juli 2015. Detta var nella minoriteterna på lämpligt sätt om deras rät- en konsekvens av att kritik framförts både i Europarå- tigheter när det behövs, dets granskningar och av de nationella minoriteterna: 2) det allmänna har ett särskilt ansvar för att skyd- språkbytet har avancerat så långt för alla nationella da och främja de nationella minoritetsspråken minoritetsspråk, att det inte längre bara handlar om och ska även främja de nationella minoriteternas att använda, utveckla och lära sig ett språk som finns i möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i närmiljön och i hemmet, utan att täcka de behov som Sverige, uppstått genom att flera föräldragenerationer inte fått 3) barns utveckling av en kulturell identitet och an- eller kunnat lära sig språken. En revitalisering av språ- vändning av det egna minoritetsspråket ska främjas ken har med andra ord blivit nödvändig. särskilt. En del av dessa regleringar och stödåtgärder som det 4) förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella mi- fattats formella beslut om kan ännu inte utvärderas noriteterna möjlighet till inflytande i frågor som fullt ut. I denna artikel ska ändå vissa av de förutsätt- berör dem och så långt det är möjligt samråda ningar som gäller för finska och meänkieli – deras pre- med representanter för minoriteterna i sådana stige, status och graden av språkutvecklande proces- frågor. ser såsom standardisering av dem – diskuteras i detalj (Lainio & Wande, 2015; jfr Lainio 2000). Man kan Grundskyddet är enligt Rohdin (2014) det som är ställa vissa frågor som leder in i detaljdiskussionerna: minst känt av kommunerna. Det utökade skyddet i förvaltningsområdena innebär enligt LoNM bl a föl- • Hur ser kunskaperna i minoritetsspråken ut jande. Utöver grundskyddet finns särskilda rättigheter bland både talare och myndighetsföreträdare? som gäller i förvaltningsområdena för samiska, finska • Hur stöttar utbildningssystemet en sådan och meänkieli. I kommuner som ingår i förvaltnings- utveckling? området ska följande gälla: • Hur väl är språken anpassade till de nya beho- 5) De nationella minoriteterna ska enligt vissa regler Tabell 2. Landstingen som ingår i förvaltningsområdena 2015. kunna använda sitt språk i kontakt med myndigheter, både muntligen och skriftligen. Dalarna, Gävleborg, Jämtland, Norrbotten, Skåne, Stockholm, 6) Förvaltningsmyndigheter måste se till att det finns Södermanland, Uppland, Västerbotten, Västmanland, Västernorrland, personal som behärskar språket eller språken. Örebro, Östergötland och Västra Götalandsregionen (totalt 14). 7) Kommunen ska också kunna erbjuda barn- och äldreomsorg, helt eller delvis, på minoritetsspråken. Kommuner som ingår i förvaltningsområden för Åtminstone åtgärderna under 1, 2, 5, 6 och 7 torde finska och meänkieli (2015) kräva att vissa språkliga krav och kunskapsnivåer be- En bakgrund till de förändringar som kom att utveck- höver uppfyllas för att de ska vara meningsfulla, i den las i LoNM var att främst en majoritet av finskans meningen att de både ska bidra till de specifika må- talare inte befann sig inom de fem nordliga kommu- len med punkterna och utgöra en del av försöken att ner i Norrbotten som av ratificeringsinstrumentet be- hålla språken levande in i framtiden. Bland dessa krav dömdes behöva skydd under den mer krävande Del kan man anta att å ena sidan en hög grad av litteraci- III av ECRML. Hela 95 procent av talarna ansågs bo tet bör uppnås, och å andra sidan att såväl individer, utanför området, vilket gjorde att konventionen fick myndighetsföreträdare som språken i sig själva bör mycket begränsad stöttande funktion för finskan. utveckla de nödvändiga språkliga resurserna för ända- Även samiska, och i mindre utsträckning meänkieli, målen, både allmänspråkligt och specifikt för de olika drabbades av liknande effekter. Efter LoNM ser 2015 domänerna. Detta gäller såväl ordförråd som gram- den geografisk-administrativa täckningen av förvalt- matiska nivåer och textuell utveckling. Detta kräver ningsområdena för de territoriella språken finska och en medveten språkplanering, en långsiktig språkvår- meänkieli ut som följer (för samiska, se t ex Sam- dande verksamhet och i dagsläget även en långsiktig etingets skuggrapport 2016 i tabell 1), då regeringen och samhällsfinansierad revitaliseringspolitik av fin- beslutat att inte godkänna fler sökande kommuner ska och meänkieli (jfr Huss & Syrjänen Schaal 2015; i dagsläget, innan utvärderingen av minoritetspoli- Lainio & Wande 2015). Härvidlag är utmaningarna tiken har genomförts av utredaren Lennart Rohdin sannolikt större för meänkieli än finska, som ju kan (KU 2016:02). använda en del av motsvarande språkutvecklande Om såväl Grundskyddet som det Utökade skyd- planering i Finland till sitt stöd (jfr Gröndahl 2011). det för finska och meänkieli ska kunna implemen- teras i de kommuner och landsting som ingår i för- Tabell 1. Finskans och meänkielis (fet stil) valtningsområdena, bör det gentemot situationen förvaltningskommuner 2015-2016. idag för språken genomföras en del relativt krävande Finska (59) och meänkieli (6) åtgärdspaket. Dessa är dels av utbildningskaraktär, dels långsiktigt språkvårdande och språkpolitiska. För Borlänge, Borås, Botkyrka, Degerfors, Enköping, Eskil- att kunna ringa in sådana behövliga åtgärder, beskrivs stuna, Fagersta, Finspång, Gällivare, Gävle, Göte- nedan i grova drag situationen för finska respektive borg, Hallstahammar, Haninge, Haparanda, Hofors, meänkieli. Huddinge, Håbo, Hällefors, Kalix, Karlskoga, Kiruna, Köping, Lindesberg, Ludvika, Luleå, Malmö, Marie- Grundförhållanden för meänkieli och finska stad, Motala, Norrköping, Norrtälje, Nykvarn, Oxe- För meänkieli gäller förhållandena i tabell 3 (se även lösund, Pajala, Sandviken, Sigtuna, Skinnskatteberg, Lainio & Wande 2015 och den litteratur som refere- Skövde, Smedjebacken, Solna, Stockholm, Sundbyberg, ras där): Sundsvall, Surahammar, Södertälje, Tierp, Trelleborg, Trollhättan. Trosa, Uddevalla, Umeå, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Västerås, Älvkarleby, Örebro, Österåker Östhammar, Övertorneå. Kommuner i fet stil är förvaltningskommuner både för meänkieli och finska. I vissa fall är kommunen även förvaltningsområde för samiska, såsom Kiruna. Utöver detta ingår en del landsting i förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska. multiethnica 17

Tabell 3. Grundförutsättningar för bruket och bevarandet av meänkieli och finska. Meänkieli Finska Ungefär 70 000 kan antas förstå meänkieli (+finsktalande, varav de Mer än +700 000 har kommit från Finland sedan tidigt 1950-tal; totalt flesta förstår meänkieli) (RUAB 2005; siffran är hög jämfört med t antas ca en tredjedel ha återvänt bland dessa. ex Parkvall 2015, men hans definitioner och metoder är osäkra, och räknesätten är olika för meänkieli och finska).

Det har funnits och finns ett ganska omfattande tvärgifte med finsk- En majoritet av sverigefinnarna har erfarit urbanisering, ekonomisk språkiga, vilket leder till att många hem har haft både meänkieli och och utbildningsmässig utveckling, dvs. en ändrad livsstil, eftersom finska som umgängesspråk, vilket kan ha haft både en språkstöttande de flesta kommit från rural bakgrund och traditionellt haft kort påverkan och inneburit en negativ påverkan för meänkieli); utbildning; - en avsevärd urbanisering till landets sydligare delar har periodvis - exogami har varit relativt sett vanligare bland kvinnor än män med lett till befolkningsminskning inom det tornedalska kärnområdet; finsk migrantbakgrund. - urbaniseringen har haft en starkare dragningskraft på unga kvinnor än män.

Språket har en regional koncentration till den nordligaste och gräns- Ungefär 712 000 ’sverigefinländare’ (inkl. svenskspråkiga finlands- regionen mot Finland i Norrbotten, men koncentrationer av utflyt- svenskar och deras ättlingar, resp. andra grupper från Finland) idag, tare finns även i Luleå, Umeå och Stockholm: sammantaget innebär bestående av 1:a-4:e generationer av efterlevande; det att meänkieli i huvudsak ändå är starkt förankrat i en traditionell - många av de kompetenta skriftspråkskunniga talarna av sverigefinska rural miljö och kultur. är äldre (SR/SCB 2013).

Antalet goda talare okänt och de flesta talarna är äldre; Ungefär 200 000 kan betraktas som talare, varav de flesta är vuxna - visst gender-specifikt språkbruk kvarlever bland både män och (+ en majoritet av meänkieli-talarna, som i olika grad förstår finska, kvinnor. beroende på individuell kontakt med språket; - även många av de inflyttade finlandssvenskarna och romerna förstår finska). Utbredd regional tornedalsk identitet, som inte endast grundar sig på Sverigefinska används i huvudsak i urbana kontexter; språket/meänkieli. - språket har ansetts vara en kärna i den sverigefinska identiteten.

Det finns en utbredd negativ inställning till meänkieli som ett ”onö- Det finns fortfarande en likgiltig eller negativ inställning till finskans digt” språk, p g a långvarig språklig assimilation och diskriminering bruk, och val av det t ex som modersmål i skolan, även om tendensen bland äldre, vilket ledde till att språket kunde användas bland föräld- tycks ha vänt hos småbarnsföräldrar. rar/äldre, men döljas för barnen.

Utflyttning/migration av yngre till urbana områden längre söderut Det finns en kontinuerlig migration mellan Finland och Sverige, ibland fortsätter. med ett litet nettoöverskott till Finland bland de ca 3000 personer som migrerar årligen på 2000-talet.

Många av de kulturella/språkliga karakteristika för meänkieli är kopp- Det är svårt att peka ut distinkta kulturella särdrag bland och hos sve- lade till regionala och rurala livsstilar. rigefinnarna. Det är först i kontrast med andra grupper som sådana upplevs. Tornedalingar, även de med meänkieli som ett arvspråk, kan antas Väl eller helt integrerade i det svenska samhället (Björklund 2014); vara helt integrerade i det svenska samhället (Wande 1996). - jämfört med andra språkgrupper syns detta bl a i det mycket låga antalet elever som får svenska som andraspråksundervisning (enligt Skolverket/Sveriges Officiella Statistik 2015/2106, Tabell 8 B): av de ca 250 000 elever i grundskolan som är berättigade till modersmåls- undervisning, var 0,9% finsktalande, medan 0,1% av de finsktalande erhöll SVA-undervisning.

Förutom denna typ av främst demografiska och kulturella karaktäristika, bör en språklig och sociolingvistisk bak- grundsteckning ges för båda språken.

nr 37 (2017) 18 multiethnica

Språkliga faktorer som är av betydelse för bruket och lade till att språket behöver moderniseras/uppdateras utvecklingen av meänkieli (jfr Lainio & Wande 2015) för bruk av det inom dess nutida användningsområ- den/domäner. Detta kräver både ekonomiskt stöd, Meänkieli har skrivits i olika former och under oli- institutionell planering och ett mer omfattande enga- ka perioder av enstaka skribenter och författare. Men gemang bland språkbrukarna själva. Detta behöver man kan säga att dess skriftspråk och standardspråk också omfattande utbildningsinsatser, både bland är “under utveckling”. Det finns viss litteratur, men få barn och vuxna. reguljära och långvariga skriftspråkliga media. Radio- Även efter en positiv utveckling i attityderna till sändningarna är relativt gruppens storlek och territo- meänkieli och en ökad acceptans av det som eget riella koncentration begränsade, och det finns nästan språk, är fortfarande ett lågt deltagande i moders- inga reguljära tv-sändningar. Tack vare LoNM har det målsundervisningen ett problem. Undervisningen är offentliga bruket av meänkieli sannolikt ökat. Detta varken utbredd i olika åldrar eller långsiktig på indi- beror på nya behov som skapats genom att man beslu- vidnivån, räknat i antalet år som barnen deltar i den tat om nya lagliga rättigheter för talare och skyldighe- under en längre period. Det finns dock ingen säker ter för myndigheter att använda språket. statistik om detta. Den senaste rapporten till Euro- Det finns en konfliktfylld debatt om hur man ska parådet nämner inga studerandetal för finska eller utveckla skriftspråket. Parallellt stöd ges idag till meänkieli (Sweden’s 6th Report to the Council of utvecklingen och bruket av flera dialekter/varieteter, Europe, 2016; se nedan för finska). men en konkurrens finns alltjämt mellan talare om vil- Trots förnyelser och nya regleringar är bruket av ken dialekt/varietet som är ‘bäst’ och värd de satsning- meänkieli begränsat i det offentliga livet, även om ar som behövs för att ge språket en egen standardspråk- det sannolikt upplever en höjdpunkt historiskt, räk- lig utveckling. Det finns också ett ganska stort antal nat från låga nivåer. Detta är kopplat till en dubbel personer som inte ser en poäng med försöken att höja begränsad kompetens i formella register av språket: meänkielis status och utveckla det till ett eget språk. I varken talare som vill ha service på det eller myndig- själva verket har denna process stora likheter med fin- hetsföreträdare som ska erbjuda sådan har kunnat skans ”självständighetsrörelse” och utveckling mot ett utveckla en adekvat förmåga att använda språket i de nytt standardspråk under 1800-talets senare hälft och nya domänerna och funktionerna. Därtill kan läggas fram till andra världskriget (jfr Laitinen 2004; Lau- att utvecklingen av språket inte hållit jämna steg med erma 2004). de utökade funktionella möjligheterna att använda Det finns ingen långsiktig forskning om meänkieli det mångsidigare idag än tidigare. på universitets- eller språkvårdsnivå, varken för det En paradox är att Ingen känd ungdomsvarietet av talade eller skrivna språket. Ett antal ordboksprojekt meänkieli har utvecklats spontant. Paradoxen består har påbörjats, som börjat avkasta resultat. Dessa är i att ungdomars språkbruk enligt äldre och mer kom- inriktade i huvudsak på att tradera ordförrådet i bruk, petenta talare ofta brukar anses vara ”sämre” och inte så mycket på att skapa nyord. därför borde rättas till. Ett sådant ungdomsspråk Utöver interna konflikter om värdet av meänkieli är dock en förutsättning för att språket ska ha till- och om vilken dialekt man borde stötta och fokusera räcklig attraktionskraft just bland unga, som skulle på, finns helt motsatta tankar om hur man ska inte- kunna föra språkbruket vidare till vuxen ålder och grera svenska lånord eller i vilken utsträckning man nya funktioner. ska ta in sådana alls. Detta leder till en lokal och Språkbytet fortsätter och är som i många motsva- regional variation på flera plan. Det finns också olika rande minoritetsspråkssituationer delvis kopplat till synpunkter på hur man ska hantera finsk påverkan: bruket av och attityderna till vad som ska räknas som den är av många ansedd för att vara kontraproduk- ‘autentisk’ meänkieli. Liksom beträffande ungdoms- tiv för utvecklingen av meänkieli, dvs. den minskar språk finns motsvarande negativa attityder ofta kopp- meänkielis potentiella egenutveckling, som är nöd- lade till flerspråkigas minoritetsspråksbruk. Språkliga vändig för argumentationen för meänkieli som ett förändringar, som är regelbundet återkommande i alla eget språk. språk, uppfattas inte nödvändigtvis som av godo, utan Ett centralt problem är att det finns en klart begrän- snarare som försämringar. sad litteracitet både bland vuxna och barn. Litteraci- Behoven av språkbevarande åtgärder kvarstår men tet är grundbulten för både en skriftspråklig kultur idag koncentrerar man sig ensidigt på revitalisering och för en optimering i utnyttjandet av de språkliga av språket. Ett sådant exempel är att det sedan 1 juli rättigheter som meänkieli idag kan njuta av. 2015 finns möjligt att erhålla modersmålsundervis- En del av de ovannämnda utmaningarna är kopp- ning i meänkieli utan att ha kunskaper i det.

nr 37 (2017) multiethnica 19

Språkliga faktorer som är av betydelse för bruket och fällig kompetens, liksom för talare av ”rinkebysvenska” utvecklingen av sverigefinska och liknande andraspråksvarieteter, istället delvis beror på alltför lite forskning om fenomenet (jfr Fraurud & Standardfinskan är huvudsaklig modell för litteracitet Bijvoet 2006). En relativ styrka för sverigefinska är för sverigefinnars skriftspråkskommunikation, utbild- existensen av fem tvåspråkiga friskolor, vilka också har ning och formella språkbruk, inklusive den huvudsakli- förskoleklasser knutna till sig. ga undervisningen av språkets normer. Det är också en Språkbytet för finska fortsätter och det är som i huvudnorm för mycket av medias språkbruk, särskilt andra motsvarande minoritetsspråkssituationer – på för nyhets- och dokumentärförmedling. samma sätt som för meänkieli – kopplat till bruket av Det talade språket kallas ofta sverigefinska, men ing- och attityderna till vad som ska räknas som ‘autentiskt’ en självständig standardvarietet av det har utvecklats språk. Återigen på motsvarande sätt som för ungdoms- och dess särdrag är alltjämt dåligt beskrivna ur språk- språk generellt, finns det negativa attityder kopplade vetenskaplig synvinkel. Samtidigt finns det en insikt till flerspråkigas minoritetsspråksanvändning. Språkliga om att det finns ett ökande språkligt avstånd mellan förändringar, som är förutsättningar för överlevnaden finlandsfinska och sverigefinska, även när det gäller det av alla språk, uppfattas också som försämringar, inte allmänfinska talspråket i Finland och beträffande hur som nödvändig anpassning till nya behov för språket. samspelet mellan standardfinska och talad finska ser ut Behoven av språkbevarande åtgärder kvarstår på i dagens Finland (Leino 1989; Ehrnebo 2007; Nuoli- många nivåer för finska, men ansträngningar görs nu järvi & Vaattovaara 2011). relativt ensidigt för att revitalisera språket. Liksom för Det har heller inte utvecklats några lokala eller regi- meänkieli är det sedan 1 juli 2015 möjligt ett erhålla onala varieteter av sverigefinska, vilket skulle kunna tas modersmålsundervisning i finska som andraspråk, utan som intäkt för att separatutvecklingen har avancerat. att barnen behöver ha tidigare kunskaper i det. Detta kan ha två förklaringar: den ena är att behoven av att använda finska i Sverige i mångsidiga samman- Utbildningsfaktorer hang, också i privata förhållanden utanför hemmen, inte finns där; den andra är att språkbytet avancerar Utöver de nämnda två typerna av faktorer – generella snabbare än att sådana varieteter hinner utveckla sig. och språkliga – spelar utbildningssystemet en avgöran- Liksom för meänkieli, finns det ingen känd ung- de roll. Där har utvecklingen under en lång tid varit domsvarietet av sverigefinska som skulle ha utvecklats av kräftgångskaraktär. Det är svårt att se några posi- spontant. Å andra sidan finns det många språkdrag som tiva tendenser sedan slutet av 1980-talet, då lärarut- kopplas ihop med sverigefinskan, som samtidigt ses bildningarna i finska lades ner. Även om en del frisko- som typiska för ungdomars svenskpåverkade språk eller lor kom till från början av 1990-talet och en handfull som antas bero på otillräcklig inlärning av finska. Detta har utvecklats till relativt stabila skolmiljöer, har fältet språkbruk anses ofta vara bristfälligt på flera plan. krympt för undervisning om och på finska, men även Det offentliga bruket av finska har ökat tack vare för meänkieli, sedan den fått en egen position i grund- nya behov baserade på nya lagliga rättigheter för talare skolan. En friskola i Kangos har en meänkieliprofil och och skyldigheter för myndigheter att använda språ- undervisar partiellt på och om meänkieli. Man talar ket. Liksom för meänkieli är det troligt att finska inte ibland om fritt fall sedan tidigt 1990-tal för moders- tidigare har använts i offentliga sammanhang i samma målsundervisningen (Melakari 2003). Dess minimala omfattning som idag, varken i den svenska rikshalvan erbjudande i många kommuner (för de flesta moders- av det gemensamma riket eller i dagens Sverige. mål) på ungefär en timme i veckan, kan knappast ge En kluven situation uppstår fr a i Norrbotten, där utrymme för lärare och elever att nå målen för under- det i en del fall där konkurrens mellan finska och visningen till slutet av grundskolan. Samtidigt har de meänkieli uppstår lokalt och regionalt, antas vara fin- lärare som haft en behörighetsgivande utbildning i allt ska som ges ett större bruksvärde och därmed utma- större omfattning nått pensionsåldern och det fanns növrerar meänkieli. ingen strukturerad lärarutbildning från 1988/1989 En nu flera decennier lång utveckling i den svens- till 2014. Därtill saknades till en början modersmåls- ka skolan har lett till att få och allt färre ungdomar lärarutbildningen i den utredning som gjordes kring utvecklar en avancerad litteracitet, en mångsidig språk- 2009/2010. Det är då ingen överraskning när Skolin- lig kompetens i finska eller förmåga att uttrycka sig spektionen sammanfattar sina inspektioner av moders- obehindrat. Det finns inga nyare studier om huruvida målsstödet och -undervisningen i tre rapporter (2010, det som tidigare ansågs kunna bli resultatet, en sorts 2011, 2012): många kommuner ser verksamheten i re- monostylism, har utvecklats, eller om en antagen brist- gel som lågprioriterad eller ignorerar den helt; den nya nr 37 (2017) 20 multiethnica

Tabell 4. Utbildningskaraktäristika för meänkieli och finska. Meänkieli Finska

Meänkieli kan sedan 2010 enligt minoritetsspråkslagen begäras att Finska kan sedan 2010 enligt minoritetsspråkslagen begäras att bli bli erhållet helt eller delvis som språk för barn i förskolan, inom det erhållet helt eller delvis som språk för barn i förskolan, inom det administrativa området för meänkieli administrativa området för finska.

En del av det modersmålsstöd som ges i förskolan till meänkielita- Det finns fem tvåspråkiga friskolor finska-svenska med ca 700 elever lande barn/barn med meänkielibakgrund sker tillsammans med finsk- totalt i Sverige, varav 4 i Stockholmsområdet, de flesta av dem har talande barn/barn med finskspråkig bakgrund, som tenderar att vara också egna förskoleavdelningar; fler (t ex i Kiruna). - skolan i Örebro stängdes 2014 efter en tvist med kommunen och den i Göteborg stängdes av Skolinspektionen vintern 2016-2017, vilket innebär att mer än hälften av dem som startat sedan 1990-talet , har lagts ner; - det finns en grundskoleklass i Västerås och Språkskolan i Haparanda (samarbete Haparanda och Torneå, och planerade klasser i Haninge och Borås), som arbetar tvåspråkigt, inom den kommunala skolan.

I skolväsendet erbjuds bara modersmålsundervisning av mycket Mindre än 50 % av de elever som var berättigade till modersmålsun- begränsad karaktär; dervisning i finska i grundskolan deltog under en lång period i den, -antalet elever som erhåller meänkieli-undervisning anges inte i fram till 2015, vilket är lägre än de övriga tio största modersmålen i offentlig statistik, siffror nämnda av Skolverket ligger kring 50 elever i grundskolan och lägre än genomsnittet totalt; hela landet, vissa lärare i Norrbotten tror att det kan röra sig om ca - kommunerna erbjuder normalt en timmes modersmålsundervisning 100, de flesta i förskoleålder; i veckan, till f n ca 4000 elever i hela landet; -en timme i veckan är en av kommunerna förespråkad tid för moders- - fler flickor deltar i modersmålsundervisningen. målsundervisning, även för nationella minoritetsspråkselever.

En del av den undervisning i grundskolan som ges meänkielitalande Den undervisning som ska ges i finska som modersmål och finska barn/barn med meänkielibakgrund sker tillsammans med finsktalande som andraspråk fr o m hösten 2016 befaras leda till att man inte sepa- barn/barn med finskspråkig bakgrund, som tenderar att vara fler. rerar nybörjare och språkkunniga elever, vilket kan leda till negativa pedagogiska konsekvenser för båda kategorierna.

Från hösten 2015 kan elever utan kunskaper i språket begära att få Från hösten 2015 kan elever utan kunskaper i språket begära att få modersmålsundervisning i meänkieli som andraspråk; modersmålsundervisning i finska som andraspråk; - ingen statistik föreligger ännu om hur detta kan ha påverkat antalet - ingen statistik föreligger ännu om hur detta kan ha påverkat antalet elever som erhåller undervisning i meänkieli i grundskolan. elever som erhåller undervisning i finska i grundskolan.

Meänkieli som modersmål eller modernt språk i gymnasiet är sällsynt Finska som modersmål eller modernt språk i gymnasiet är sällsynt förekommande, om möjligheten erbjuds alls. förekommande, om den möjligheten erbjuds alls; för finska finns krav på gymnasiebetyg för att komma in på ämneslärarprogrammet i finska.

Ämnesstudier I meänkieli återinfördes 2015 i högre utbildning efter Inom högre utbildning finns det både undervisning i finska som nybör- ett avbrott fr o m 2014, vid Umeå universitet; jarspråk och för finskkunniga vid Stockholms universitet, och under- - det finns ingen heltidstjänst i högre utbildning i hela landet för visning i finska som nybörjarspråk vid Uppsala och Umeå universitet; meänkieli, en deltidstjänst för en lärare har tillsatts fr o m hösten - relativt regelbundet disputerar doktorander i finska med språkve- 2016 vid Umeå universitet. tenskaplig inriktning; - en konsekvens är att det inte finns någon tjänst med didaktisk inrikt- - formellt har ingen forskarutbildning med didaktisk inriktning exis- ning mot meänkieli på högskolenivå terat heller för finska i Sverige, men en sådan doktorandtjänst finns sedan hösten 2016. -i viss mån kan kompetenta disputerade rekryteras från Finland.

nr 37 (2017) multiethnica 21 forts. från föreg. sida. Meänkieli Finska

Akademiska studier och regelrätt forskning om meänkieli lyser med Det finns forskarutbildning i finska vid Stockholms universitet och sin frånvaro i den högre utbildningen (viss forskning pågår vid Uleå- Uppsala universitet; hälften av de lärar-/forskartjänster som fanns mot borgs universitet/Oulun yliopisto i Finland); slutet av 1990-talet har dragits in; - undervisning om språkliga och/eller kulturella förhållandena i Torne- - undervisning och forskning om finska har lagts ner under en dalen och för meänkieli har förekommit vid Stockholms, Uppsala och 20-årsperiod vid Lunds, Göteborgs och Luleå Tekniska universitet Luleå Tekniska Universitet, men lagts ner. samt Mälardalens högskola.

Det finns en handfull personer med doktorsavhandlingar om Det finns ämneslärar-/modersmålslärarutbildning i finska vid Stock- meänkieli/tornedalsfinska, men inga lärarutbildare med doktorsgrad. holms universitet sedan hösten 2014, liksom en lektorstjänst knuten till den; - en handfull studenter har antagits och påbörjat sina studier. - det finns en handfull disputerade lärarutbildare. En kompetensgivande distansuppdragsutbildning för Skolverket för En motsvarande kompetensgivande distansutbildning för finska har lärare med fokus på meänkieli startades hösten 2014 vid Stockholms efterfrågats, men hittills har detta inte resulterat i några åtgärder. universitet; hösten 2016 planeras en reguljär ämneslärarutbildning i meänkieli vid Umeå universitet.

Det finns formellt en satsning på språkvård I meänkieli vid Språkrådet, En avdelning för finska återfinns vid Språkrådet (ca två heltidstjänster, men dess omfattning och aktivitetsgrad varierar; omfattningen varierar); - det är också oklart hur denna fungerar i samarbete med skolan och - dess uppgift är i huvudsak att utveckla ett samhällsadekvat ordför- andra utbildningsinsatser; råd för sverigefinskan, att utföra en del språkpolitiska studier och - språkvårdsarbetets fokus är initialt lexikografiskt. erbjuda fortbildningskurser för lärare och andra professioner där finskan är ett yrkesspråk

Det är inom utbildningsfältet skon klämmer: eller en betydande nysatsning på utbildning i och på avgörande utbildningsfaktorer för meänkieli och finska finska. För meänkieli är situationen utan en sådan migration och trots visst regionalt intresse för språket på Det torde vara ställt utom allt tvivel att situationen in- den finska sidan, än mer utsatt. om utbildningssektorn inte kan fylla sin funktion för För att relatera denna beskrivning till samhälls- att de nationella minoritetsspråken ska kunna hållas le- områden som inte bara berör utbildningssektorn, ges vande på sikt (jfr Syrjänen Schaal 2016; Spetz 2012). nedan först en sammanfattning av den språkpolitiska Bristen på förbättringar är iögonfallande också då det och -planerande modell som Einar Haugen utarbetade framförts riktad och konkret kritik från Europarådet i flera steg från 1960-talet. Först sammanfattas model- mot Sveriges handlingsförlamning inom utbildnings- lens karaktär och innehåll så som den presenterades området, hittills totalt åtta gånger sedan 2000. Även 1987, sedan hur den kan tillämpas på meänkieli och om det nu pågår en utredning om situationen i stort sverigefinska. inom minoritetspolitiken, inklusive modersmålens position inom utbildningen och lärarutbildningarna, Haugens modell och dess tillämpning på meänkieli och kommer sannolikt inga förbättringar att ske under den sverigefinska innevarande valperioden, dvs. före 2019. Det finns heller inga garantier för att så sker under nästa valperiod. Haugens modell (tabell 5) och dess tidigare varian- Man kan slå fast att detta inte heller leder till en ter har använts i en mängd olika språkpolitiska sam- hög grad av litteracitet för språkbruk inom andra sammanhang (se t ex de artiklar som uppmärksammade hälls- och sociala domäner, varken för meänkieli eller Haugen i ett jubileumsnummer; Ammon et al. (red.) finska. För finska innebär det bl a att den språkliga åter- 2015). Hur de olika delarna och innehållen i tabellen växten inom t ex litteraturen (se Gröndahl 2011), tea- kan förstås, användas och tillämpas, kommer att exem- ter, musik på finska, text- och ljudmedia, professioner plifieras genom att modellen anpassas till situationen såsom utbildningssektorns lärare och inom sjukvården, för meänkieli och finska enligt tabellerna 6 och 7. i domstolar, inom myndigheter mm, blir svag eller på sikt obefintlig, utan förnyad migration från Finland nr 37 (2017) 22 multiethnica

Tabell 5. Haugens modell och dess vidareutvecklade version år 1987 (Haugen 1987). Form (policyplanering) Funktion (språkvård) Samhälle Urval Implementering (Statusplanering) (beslutsprocedurer) (utvidgning till utbildningssektorn)

a) Identifikation av problem a) Korrektionsprocedurer b) Normallokering b) Evaluering

Språk Kodifiering Elaboration/utdvidgning (Korpusplanering) (standardiseringsprocedurer) (funktionell utveckling)

a) Grafisering/val av rättskrivning m.m. a) Terminologisk modernisering b) Grammatisering/val av normer och utveck- b) Stilistisk utveckling ling av grammatiska fenomen c) Lexikonutveckling/utveckling av ordförrådet

Tabell 6. Haugens modell anpassad till situationen för meänkieli. Meänkieli Meänkieli - form - funktion Urval Inte avgjorda; Implementering P g a misslyckanden i skolsystemen och bristen (beslutsprocedurer) - valet av en specifik dialekt som bas (utvidgning till på en koherent språklig infrastruktur, är imple- för detta är ifrågasatt; utbildningssektorn) menteringen begränsat genomförd; - konflikter uppstår återkommande - eftersom resultaten av urval och kodifiering inte är genomskinliga och tydliga, leder detta Identifikation av även i valet mellan meänkieli och Korrektionsproce- till att implementeringen är svår att genomföra problem finska, också för individuella språkliga durer drag; lyckosamt, även i de fall man har åstadkommit en samsyn; - det finns ingen samsyn om huruvida Evaluering det bara är ett skriftspråk som ska - det finns få utvecklade genrer och textstilar, Normallokering standardiseras eller även talspråket/ speciellt för formella bruk; dialekterna - det finns ingen planerad utbildning av myndig- hetspersoner (utöver ordkunskap) som ska till- handahålla service på meänkieli, och språket har inte fullt ut moderniserats för sådant, speciellt skriftspråkligt bruk; - det saknas en institutionell övergripande for- mulering och genomförande av sådana aktiviteter Kodifiering (standardi- Variabel standardisering; Elaboration (funktio- I praktiken är den lingvistiska expansionen, som serings-procedurer) - det finns brist på överenskommel- nell utveckling) är en långsiktig process, av meänkielis lexikon ser om en medveten kodifiering av och formella användning inte strategiskt planerad eller sammanhållen, trots att meänkieli talas och Grafisering/val av rätt- ortografin och grammatisering; Terminologisk används i en geografiskt relativt sammanhållen skrivning m.m. - variation är accepterad; modernisering region; - i diskussioner kring - det finns ingen medveten utveckling och stöt- Grammatisering/val av influenser från svenska och finska Stilistisk utveckling tande till grupp- eller åldersspecifika språkliga normer och utveck- finns konflikter; varieteter eller register, vilket begränsar språkets ling av grammatiska - detta berör främst lexikon, men användning och bekräftar dess låga prestige för fenomen även enskilda nya formers fonologi sådant bruk, främst bland ungdomar och morfologi; Lexikonutveckling/ - principen att man ska kunna skriva utveckling av på sin dialekt får relativt brett stöd ordförrådet

nr 37 (2017) multiethnica 23

Konklusioner om situationen rättigheter i huvudsak i basala formella språkanvänd- för meänkieli och dess standardisering ningssituationer inom offentlig service. För det andra skulle en standardisering paradoxalt Förutsättningen för mycket av den moderna utveck- nog kunna involvera utvecklingen av ett planerat stär- lingen och lagstiftningen som rör meänkieli bygger im- kande av ett muntligt bruk av meänkieli bland unga plicit på att det finns en utbredd kompetens i formella ”nerifrån-och-upp”, samt för en vidareutveckling av genrer och stilar, samt att språket anpassats till nya, of- interna och åldersrelaterade språkliga register. Det fentliga domäner. En standardiseringsprocess tycks va- skulle kunna medvetandegöra unga talare både om hur ra nödvändig för att stabilisera meänkieli för olika nya det egna talspråkets struktur och användning ser ut, och “moderna” sociala och formella funktioner; det är och om hur ett standardspråk skulle kunna se ut och i dock inte givet huruvida detta ska eller kan gälla en va- vilka funktioner det skulle användas. rietet eller flera. I det senare fallet är processen än mer För det tredje skulle språket stärkas och utvecklas, komplicerad. En standardisering skulle för det första både vad gäller de formella aspekterna och de funktio- kunna ge meänkieli ett instrumentellt värde som den nella dimensionerna. redan getts genom top-down-beslut om språkbruks- För det fjärde skulle en standardisering höja nivån på

Tabell 7. Haugens modell anpassad till situationen för (sverige)finska. Sverigefinska Sverigefinska – form - funktion

Urval (beslutsprocedurer) Uppnått urval av ortografi, och språk- Implementring (utvidgning P g a misslyckanden i skolsystemen liga regler, baserade på standardfinska; till utbildningssektorn) och bristen på en koherent språklig - återstår utmaningar som rör integra- infrastruktur, är implementeringen tionen av svenska i lånord och över- begränsat genomförd; Identifikation av problem Korrektions- sättningar av nyord, numera också för procedurer - viss kontinuerlig implementering engelska lån; sker genom de få fungerande tvåsprå- - en ökande insikt finns om att sveri- kiga friskolorna; Evaluering Normallokering gefinskan genomgår en process av syn- - aktiviteterna och den service som taktisk och morfologisk modifiering; Språkrådet erbjuder är relativt väl- - denna ökande distansering mellan kända och uppskattade bland lärare, sverigefinska och finlandsfinska är inte idag även bland administratörer inom strategiskt omfattad i selektionspro- förvaltningsområdena cessen, och den är inte systematiskt översättare/tolkar och journalister, integrerad i utbildningssystemet. vilket stärker standardfinskan som en norm för formellt språkbruk på finska; - inga nya genrer eller stilar utvecklade eller implementerade i sverigefinsk kontext.

Kodifiering (standardise- Processen är i huvudsak avgjord, men Elaboration (funktionell I praktiken är den språkliga expan- rings-procedurer) nya sverigefinska drag orsakar konflikt utveckling) sionen ifråga om lexikonet och de och diskussioner, beträffande deras offentliga domänerna pågående pro- grad av autenticitet ur finsk synvinkel cesser, men de är varken strategiskt Grafisering/val av rättskriv- – språkpåverkan från främst svenska, Terminologisk och aktivt planerade eller koherent ning m.m. som leder till relativt tydliga morfolo- modernisering utförda (även om sådana ansträng- giska avvikelser från standardfinska, ses ningar finns; Ehrnebo 2007); Grammatisering/val av som brott mot vedertagna normer; Stilistisk utveckling - faktumet att finskan också är främst normer och utveckling av -nya finlandsfinska drag är okända utbredd till de flesta urbana miljöerna grammatiska fenomen eller ojämnt kända bland sverigefinska (kommuner och regioner), orsakar talare; problem med disseminationen; Lexikonutveckling/utveck- - en stadig komplementär utveckling - vissa media fungerar delvis som ling av ordförrådet av lexikonet i finlandsfinska och sveri- förmedlare och utvecklare av ett för- gefinska pågår. ändrat språkbruk.

nr 37 (2017) 24 multiethnica skriftspråkliga, lexikala och stilistiska kunskaper i olika eller medelålders. I likhet med meänkieli behövs både åldrar, vilket kan förbättra effekterna av både punkt ett samhällsstödda institutionella insatser och inkludering och två ovan. Detta kan – åtminstone delvis – uppnås av talarnas målsättningar, för att å ena sidan utveckla genom ett mer effektivt och förbättrat utbildningssys- litteraciteten bland unga, och å andra sidan skapa för- tem för meänkieli, men behöver antagligen också en utsättningar för olika former av språkrevitaliserande, del åtgärder som kompletterar ungdomsskolans verk- långsiktiga åtgärder som utvidgar språkets domäner. samhetsområden. Ur denna synvinkel är det klart att Parallellt med detta behöver de befintliga och sårba- ett top-down-perspektiv behöver fortsätta vara verk- ra strukturerna som existerar för sverigefinskan, bl a samt – dit en ekonomiskt stöttande funktion bör räknas friskolor, media, litteratur, m.m. utvecklas och stärkas. – men helt klart är också att detta ska kompletteras I realiteten skulle ett stärkande av en mer utbredd och med starka ansträngningar inom och genom meänkieli- högkvalitativ litteracitet innebära en förstärkning av gruppen. Haugens modell anpassad till sverigefinska. standardspråkets roll och dess tillämpning, men san- diskuteras i tabell 7. nolikt också innebära en ökad känsla av språklig autenticitet hos talarna. Konklusioner om situationen för sverigefinskan ochdess standardisering Sammanfattning och diskussion För det första, sverigefinska fungerar konstant och ak- Nedan försöker jag sammanfatta de aspekter som jag tivt, i egenskap av en minoritetsvarietet, som en för- inledningsvis snävade in som detaljerade frågor: hur ser längning av en vidare finskspråkig språkgemenskap, kunskaperna i minoritetsspråken ut bland talare och m a o som en del i en pluricentrisk utveckling av fin- myndighetsföreträdare; hur stöttar utbildningssyste- skan, men där standardspråkets roll är försvagad gent- met en sådan utveckling; hur väl är språken anpassa- emot den det har i Finland. Något realistiskt alterna- de till de nya behoven och möjligheterna; vilken roll tiv till standardfinskan finns inte presenterat i någon skulle standardiserade skriftspråk kunna ha och hur ut- strukturerad form. Detta leder till delvis annorlunda bredd är litteraciteten bland talarna? Jag inleder dock utmaningar för sverigefinska än för meänkieli beträf- med en kort diskussion om vilken roll modeller såsom fande de fyra stegen i Haugens modell: urval, kodifie- Haugens kan förbättra förutsättningarna för språken. ring, implementering och utvidgning av standardsprå- Som ett svar på vissa av utmaningarna kan man se ket och språkbruket. För båda kan man tillägga – ef- att teoretiska modeller om språkplanering, som den tersom de fyra stegen är beroende av varandra – att presenterats av Haugen, kan skapa en överblick om ett misslyckande på en nivå får effekter för de andra situationen för båda språken. Men som svar på de nivåerna/stegen. reella problemen behöver infallsvinklarna vara annor- För det andra, det otillräckliga utbildningssystemet lunda. Både en helt ny nivå av implementering av har i huvudsak drabbat meänkieli, som ännu inte hel- språkpolitiska idéer och mål behöver genomföras och ler visar tecken på tydlig återhämtning. Men p g a det nya utbildningsmodeller testas. Likaså behövs en mer havererade utbudet av tvåspråkig undervisning börjar sammanhållen språkpolitik formuleras, som inbegriper bristen på en högkvalitativ och utbredd litteracitet ett samarbete mellan planerande av den, dess genom- också bli ett kritiskt problem för sverigefinskan, som förande och det praktiska användandet av språken. Här dock tidvis kan erhålla språklig kompensation från spelar också en relativt traditionell språkutvecklande finskt håll. Det är dock svårt att se att språkgemen- språkvård en viktig roll. En grundförutsättning för att skapens samlade litteracitetsresurser är ”självförsör- detta ska fungera är att språkvård, utbildningssystem jande” för minoritetens finskspråkiga professionella, och språkligt ”tunga” domäner är sammanvävda i en kulturella och utbildningsanknutna behov i ett längre tydlig språklig infrastruktur, vilket f n varken är fallet tidsperspektiv. med meänkieli eller finska. Det är också en fråga om För det tredje, både de formella aspekterna och hur attityderna gentemot minoriteter och minoritets- de funktionella dimensionerna behöver stärkas och språk ska kunna förändras i grunden. Dessa påverkar utvecklas. den prestige språken åtnjuter, både bland majoritetsta- För det fjärde, även för sverigefinska återfinns pro- lare och minoritetstalare. blemet med den språkliga traderingen från en äldre, En av grundpelarna i det resonemang som förts här språkkunnig generation – som i likhet med meänkieli är synen att minoritetspråkstalares rättigheter också är också uppvisar glapp mellan en far- respektive mor- mänskliga rättigheter, som behöver stadfästas i olika föräldrageneration, deras barn och barnbarn. Det regelverk. Denna process är fortgående. Men det sak- innebär att de kunniga talarna idag normalt är äldre nas en del bitar, som bl a skulle kunna kallas helhetssyn

nr 37 (2017) multiethnica 25 och helhetsansvar. En annan infallsvinkel är därmed att språket, behöver andra förutsättningar tillgodoses och insikterna i vår typ av samhällen – och kanske främst modeller utvecklas för att rätta till bristerna i imple- för minoritetsspråken – är svaga om sambandet mel- menteringen av politiska beslut som berör språkens lan möjligheter att erbjuda samhällsservice, att upp- bevarande som arvspråk i Sverige och deras roll för rätthålla en professionalism inom olika sådana yrken identitetsutvecklingen, för både finska och meänkieli. och vad detta kräver beträffande språkliga färdigheter, Dessa behov är något annorlunda och sträcker sig läng- vilka inte begränsar sig till ordkunskap. Sådana insikter re än när man önskar tillgodose de pedagogiskt beri- behöver stärkas, både teoretiskt och praktiskt. kande möjligheter som kan uppnås genom flerspråkig Sammantaget innebär detta att trots att den juridis- undervisning, som dock får ses som en förutsättning ka, lagstiftningsmässiga helheten har utvecklats posi- även för de språkbevarande målsättningarna. För att tivt under de senaste 15 åren – vilket är en nödvändig åtgärda båda målen, de pedagogiska och språkligt-kul- men inte tillräcklig förutsättning för målet att de fem turella bör åtminstone följande uppnås: nationella minoritetsspråken ska användas både offent- ●Utbildningspolitiken bör anpassas till minoritets- ligt och privat och bevaras för framtiden – kommer politiken och -behoven; detta innebär bl a att den inte målen i den nationella minoritetsspråkspolitiken återkommande kritik som framförs i internationella att kunna uppnås med nuvarande verksamheter. Utö- granskningar genom Europarådet bör följas upp av ver detta verkar inte stödet i praktiken för att använda aktiva åtgärder. och utveckla språken inom grupperna för närvarande motsvara de behov ett långsiktigt språkbevarande kan • Implementeringen av minoritetspolitiken behöver förväntas ha. Det innebär att någon form av attitydför- förbättras avsevärt, även detta enligt nationell och ändring även inom minoritetsgrupperna själva är nöd- internationell kritik mot brister i detta. vändig. En sådan attitydförändring är dock avhängig en ●• Samordningen av politikområden, liksom mellan motsvarande attitydförändring inom majoritetspopula- politik och praktik, behöver förbättras. Lokala tionen. Helt klart är att utbildningssystemet spelar en myndigheters tendens att respektlöst bryta mot central roll i allt detta. lagen, bör beivras. I sin granskning av flerspråkiga elevers möjligheter i modersmåls- och andraspråkssituationen i den svenska • Inom språkgrupperna behövs insatser för att få skolan (2015) diskuterar Norberg Brorsson & Lainio talare att inse att liknande processer och erfaren- om hur modeller av bl a Jim Cummins och Hillary heter finns på andra håll; likaså bör synen på och Janks kan bidra till både utbildningsutvecklingar och behovet av literacy-anknutna utmaningar lyftas språkbevarande. Cummins och Janks modeller byg- fram. ger på att svaga grupper ska stärkas genom att deras • Det behövs en nysatsning på forskning: återkom- makt/möjligheter till inflytande ska ökas, att mångfal- mande omvärldsanalyser följda av utbildningsin- den i grundtänkande kring undervisning ska breddas, riktad, språkvetenskaplig och språkpolitisk fors- att tillgången till utbildning bör förbättras på dessa två ning behövs, vilken också behöver följas upp av grunder, och att man som minoritet/flerspråkig elev praktiska beslut. ska ha möjlighet att få utbildningssystemet omformat så att dessa faktorer stärks. Janks modell, ”The inter- dependent model of critical literacy”, utgår från dessa Avslutningsvis ger jag svar på de frågor som angavs i fyra dimensioner:”power, diversity, access and design/ början av slutdiskussionen. redesign” (2013:225), som alla är ömsesidigt beroende Språkkunskaperna i finska och meänkieli bland av varandra. Båda forskarna bygger sina resonemang talarna inom formella domäner och för ett anpas- på utvecklingen av en kritisk litteracitet och på för- sat bruk inom det offentliga ser inte ut att öka. De är bättrad tillgång till majoritetsspråket. I den beskrivning heller inte målinriktat uppbyggda bland myndighets- som ovan getts för finska och meänkieli, finns ingen företrädare mer än i enstaka fall (större problem för sådan kritisk litteracitetstutveckling integrerad inom meänkieli än finska f n). det svenska skolsystemet genom minoritetsspråket, Utbildningssystemet behöver i grunden förnyas däremot är elever med bakgrund i båda grupperna san- och effektiviseras ur de språkliga och språkpolitiska nolikt delaktiga i en sådan utveckling genom majori- målens synvinklar. Det behöver bli en del i en fung- tetsspråket, men som inte skapar en stöttande kritisk erande språklig infrastruktur. Det nuvarande svenska litteracitet som samtidigt verkar för minoritetsspråken synsättet att modersmålsundervisningen ska klara av och deras kulturer. målsättningarna för en adekvat språkförmåga som alle- Om man på detta sätt har tillgång till majoritets- narådande möjlighet är helt otillräckligt. nr 37 (2017) 26 multiethnica

Språken behöver följas upp och uppdateras för de Huss, Leena & Spiliopolou-Åkermark, Sia, ”Minoritetsspråkens nya behov som föreligger och kommer att utvecklas ställning i Sverige”, Huss, L. & A-R. Lindgren (red.), Rätten till inom olika yrken, politik- och förvaltningsområden. eget språk/Oikeus omaan kieleen, Uppsala: Centrum för multi- Den roll som standardiserade språk spelar är en etnisk forskning, 2005, 83-98. Huss, Leena & Syrjänen Schaal, Kaisa, Etablering av ett språk- effekt av i vilken mån skriftspråk är centrala instru- centrum för meänkieli och finska – En förstudie. Stockholm: ment och mål i kommunikationen mellan det allmänna Sverigefinländarnas Delegation, 2015. och språkbrukarna. Det finns inte mycket som talar för Kenttä, Matti, Miksis meän kieltä? Suomen kieli Ruotsissa. att kravet på en fullgod litteracitet på ett avgörande Stockholm: Norden-Yhdistys – Suomalais-ruotsalainen sätt kommer att minska för de domäner och funktioner Kulttuurirahasto, 1986. Ku 2016:02. Utredningen En stärkt minoritetspolitik - översyn av som omfattas av minoritetsspråkspolitiken och som är lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. centrala för språkbevarande. Den nuvarande tendensen Lainio, Jarmo, ”Ett externt försök att ge en minoritetssyn på tor- är klar, behärskningen av en adekvat nivå av litteraci- nedalingarnas språkliga dilemman”, Lainio, J. (red.), Tre vetera- tet minskar bland de potentiella talarna och byggs inte ner – tre tributer, Stockholm Studies in Finnish Language and upp genom de befintliga språkliga infrastrukturerna. Literature, 9. Stockholm, Department of Finnish, 2000, 18-71. Lainio, Jarmo, ”The protection and rejection of minority and Som konstaterats ovan handlar dessa aspekter om majority languages in the Swedish school system”, Boyd, S. & samspel mellan en typ av top-down -beslut och -finan- Huss, L. (red.). Managing multilingualism in a European nation- siering, samt en bottom-up -aktivitet och attitydför- state: Challenges for Sweden, Clevedon, Buffalo, Toronto & ändring. Ett sådant samspel fungerar inte på ett sam- Sydney: Multilingual Matters Ltd, 2001, 32-50. manhållet sätt idag, varken för finska eller meänkieli. Lainio, Jarmo, “The art of societal ambivalence – a retrospective view on Swedish language policies for Finnish in Sweden”, Halonen, M., Ihalainen, P. & Saarinen, T. (red.), Language Policies in Finland and Sweden. Interdisciplinary and multi-sited comparisons, Clevedon, Avon: Multilingual Matters Ltd, 2014, Referenser 116-144. Ammon, Ulrich, Darquennes, Jeroen & Wright, Sue (red.), Lainio, Jarmo & Erling Wande, ”Finskan i utbildningsväsen- Sociolinguistica 29, Issue 1, The International Yearbook of det och sverigefinnarnas utbildning i Sverige”, Lainio, J. European Sociolinguistics. Berlin: de Gruyter, 2015. (red.), Finnarnas historia i Sverige, Del 3, Tiden efter 1945, Andersson, Paula & Kangassalo, Raija, ”Suomi ja meänkieli Kulturfonden för Sverige & Finland/ Finska Historiska Ruotsissa”, Monena suomi maailmalla, Jönsson-Korhola, H. & Samfundet, Helsingfors & Nordiska Muséet, Stockholm, 1996, Lindgren, A-R. (red.), Helsinki: SKS, 2003, 30-163. 311-378. Bengtsson, Bertil, Nationella minoritetsspråk vid domstolar och Lainio, Jarmo & Wande, Erling, “Meänkieli today – to be or not to myndigheter - Ett alternativ. Ds 2008:26. Kulturdepartementet, be standardised?”, Sociolinguistica 29, Issue 1, The International 2008. Yearbook of European Sociolinguistics, 2015, 121-140. Bijvoet, Ellen & Fraurud, Kari, Svenska med något utländskt. Laitinen, Lea, ”Kieltosana ja Kieletär. Yhden kielikiistan kulku Språkvård 3/2006, 2006, 4-10. ja ideologiat”, Huumo, K., Laitinen, L. & Paloposki, O. (red.), Björklund, Krister, Suomalainen, ruotsalainen vai ruotsinsuomalai- Yhteistä kieltä tekemässä, Helsinki, SKS, 2004, 177-222. nen? Ruotsissa asuvat suomalaiset 2000-luvulla. Tutkimuksia Lauerma, Petri, ”Aluemurre vai murteiden yhdistelmä. Keskustelu A41. Turku: Siirtolaisuusinstituutti, 2012. kirjakielen perustasta 1800-luvun alkupuolella”, Huumo, K., Dir. 2008:43. Kommittédirektiv. Tilläggsdirektiv till utredningen Laitinen, L. & Paloposki, O. (red.), Yhteistä kieltä tekemässä, om en ny lärarutbildning (U 2007:10). Helsinki, SKS, 2004, 136-176. Ehrnebo, Paula, Heter Vägverket Tielaitos eller Tievirasto på finska? Leinio, Pentti, ”Kirjakieli – puutarha vai kansallispuisto?” Virittäjä Benämningar på svenska samhällsfenomen i sverigefinska tidning- 93, Kotikielen seuran aikakauslehti, 1989, 554-571. ar. Studia Fennica Stockholmiensia, 10. Stockholm University, LoNM = Lag (2009:724) om nationella minoriteter och 2007. minoritetsspråk. Svensk författningssamling 2009:724. Folkräkningen 1930. 1930 års folkräkning. Statistisk Årsbok, Kulturdepartementet. Statistiska Centralbyrån. Lost Momentum, Minority Voices on the Implementation of Gröndahl, Satu, ”Från språkförbistring till samlevnad: Unga rös- Minority Rights in Sweden 2016. Alternative Report to the ter i sverigefinsk och tornedalsk litteratur”, Grönstrand, H. Council of Europe. The Sweden Finnish Delegation and & Malmio, K. (red.), Både och, sekä että: Om flerspråkighet National Association of Swedish Tornedalians, 2016. / Monikielisyydestä, Helsingfors: Schildts Förlag AB, 2011, Melakari, Esko, Finskan – ett svenskt språk, Kulturfonden för 224-243. Sverige och Finland, Stockholm, 2003. Haugen, Einar, Blessings of Babel. Bilingualism and Language Norberg Brorsson, Birgitta & Lainio, Jarmo, Flerspråkiga elever och Planning. Berlin/ New York: Mouton de Gruyter, 1987. deras tillgång till utbildning och språk i skolan. Implikationer för HSV 2011:14R. Rapport 2011:14 R. Lärarförsörjningen för de lärarutbildningen. Uppföljningsrapport till EUCIM-TE -pro- nationella minoriteterna – hur kan den tryggas? Redovisning av jektet. Litteratur och språk, nr 10 (2015). Red. Ingemar Haag. ett regeringsuppdrag. Högskoleverket. Eskilstuna/Västerås: Mälardalens högskola, 2015. Huss, Leena, Reversing Language Shift in the Far North. Nuolijärvi, Pirkko & Vaattovaara, Johanna, ”De-standardisation Linguistic Revitalization in Northern Scandinavia and Finland in progress in Finnish society?”, Kristiansen, T. & Coupland, N. (Studia Uralica Upsaliensia 31). Uppsala: Acta Universitatis (red.), Standard Languages and Language Standards in a Changing Upsaliensis, 1999. Europe, 2011, 67-74.

nr 37 (2017) multiethnica 27

Parkvall, Mikael, Sveriges språk i siffror. Vilka språk talas och av hur Skolverket/Sveriges Officiella Statistik för läsåret 2015/2106 om många? Stockholm: Språkrådet & Morfem, 2015. modersmålsundervisningen i grundskolan, Tabell 8 B. Rohdin, Lennart, Minoritetspolitiskt bokslut 2010–2014. Rapport Skolverket, Nationella minoritetsspråk, läromedel. http://www. på uppdrag av Sverigefinländarnas delegation. http://sverige- skolverket.se/skolutveckling/larande/sprak/minoritetssprak finne.nu/rapporti/Minoritetspolitiskt%20bokslut%202010%20 Hämtad 2016-11-07, 2016. 2014%20slutversion.pdf, 2014. Hämtad 2016-11-08. Skrivelse 1, 1994 = Regeringens Skrivelse, 1. 1994. Finska – ett RUAB, Radioundersökningar AB. Hur svenska folket talar och inhemskt språk. Stockholm, Justitiedepartementet. förstår finska och meänkieli samt en kartläggning av radiovanor, SOU 2002:27, Mål i mun - Förslag till handlingsprogram för svens- 2005. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=185 ka språket. Kulturdepartementet. &artikel=732350 Spetz, Jennie, Debatterad och marginaliserad. Perspektiv på moders- Sametingets skuggrapport. Europeiska stadgan om landsdels- och målsundervisningen. Rapporter från Språkrådet 6. Institutet för minoritetsspråk. Sametinget, 2016. språk och folkminnen, 2012. Schwarz, David, Svensk invandrar- och minoritetspolitik 1945- Språklagen = Svensk författningssamling (2009:600). 1968. Stockholm: Bokförlaget Prisma, 1971. SR/SCB 2013 = Sisuradio, Fler med finsk bakgrund I Sverige. Sisuradio 2016-11-07, Neljännes hallintoaluekunnista ei tarjoa http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=185&artik esikoulua suomeksi.http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx el=5451293 Hämtad 2016-11-08. ?programid=185&grupp=21523&artikel=6529391 Sweden’s 6th Report to the Council of Europe under the Skolinspektionen, Språk- och kunskapsutveckling för barn och elever European Charter for Regional or Minority Languages, med annat modersmål än svenska. Kvalitetsgranskning, Rapport Government Offices of Sweden, Ministry of Culture, 2016. 2010:16. Stockholm, 2010. Syrjänen Schaal, Kaisa, ”Lång och envis kamp för likvärdighet”, Skolinspektionen, Riktad tillsyn inom området Särskild rätt till Borg, K. (red.), Finnjävlar, Stockholm, Verbal Förlag, 2016, plats i förskoleverksamheten för vissa nationella minoriteter. Dnr: 177-184. 40-2011:3022, 2011. Syrjänen-Schaal, Kaisa & Huss, Leena, Tio sätt att stär- Skolinspektionen, I marginalen – En granskning av modersmåls- ka barn och unga. Ett minoritets- och urfolksperspek- undervisning och tvåspråkig undervisning i de nationella minori- tiv. Svenska kyrkan, Uppsala, 2014. http://www. tetsspråken. Kvalitetsgranskning, Rapport 2012:2. Stockholm, mynewsdesk.com/se/svenska_kyrkan/documents/ 2012. rapport-omminoritetsraettigher-foer-barn-och-unga-34610. Skollag (2010:800), Svensk författningssamling 2010:800. U 2007:10. Utredningen om en ny lärarutbildning. Utbildningsdepartementet. Wande, Erling, ”Tornedalen”, Lainio, J. (red.), Finnarnas historia Skolverket, Med annat modersmål – elever i grundskolan och sko- i Sverige, Del 3, Tiden efter 1945, Kulturfonden för Sverige & lans verksamhet. Rapport 2008:321. Stockholm, 2008. Finland/ Finska Historiska Samfundet, Helsingfors & Nordiska Skolverket, Likvärdig utbildning i svensk grundskola? En kvantitativ Muséet, Stockholm, 1996, 229-254. analys av likvärdighet över tid. Rapport 2012:374. Stockholm, 2012.

nr 37 (2017) 28 multiethnica

Den nationella minoritetspolitiken ur ett revitaliseringsperspektiv

LEENA HUSS

Den statliga politiken gentemot de nationella minoriteterna förhållningssätt gentemot sina historiska minoriteter. har genomgått flera faser i Sverige. Efter ratificeringen av den Det efterlystes nya krafttag för att förbättra implemen- Europeiska stadgan för landsdelsspråk och minoritetsspråk teringen av den nya politiken, och år 2010 lanserades och Ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter mycket riktigt en minoritetspolitisk reform genom 2000 påbörjades arbetet med att formulera praxis för regeringspropositionen ”Från erkännande till egenmakt skydd och främjande av de nationella minoritetskulturer – regeringens strategi för de nationella minoriteterna” och –språken. I sin artikel granskar Leena Huss hur den (prop. 2008/2009:158). Rubriken på propositionen svenska staten klarat av att fullfölja sina åtaganden gentemot speglade regeringens ambition att stärka minoriteter- de nationella minoriteterna. En del praktiska åtgärder som nas möjligheter att själva påverka sin situation genom främjar revitalisering av minoritetsspråken har införts, en större grad av delaktighet och inflytande i minori- bland annat grundande av Samiskt språkcentrum, uppdraget tetspolitiskt viktiga frågor. till Språk- och folkminnesinstitutet att dela ut statsbidrag I propositionen återfinns flera självkritiska motive- till minoritetskulturer och upprättande av en statlig ringar för en förnyad minoritetspolitisk strategi och hemsida för minoriteter. Enligt Huss har samrådsarbetet nödvändigheten av att kompensera minoriteterna för mellan minoriteterna och myndigheterna stärkts samt tidigare kränkningar: medvetenhet om minoritetspolitiken bland minoriteterna De nationella minoriteterna har under olika perioder varit ökat, liksom professionalisering av det minoritetspolitiska utsatta och marginaliserade i det svenska samhället. Även arbetet. Emellertid behövs det nya mätmetoder för en mer övergrepp och kränkningar mot enskilda individer har före- specificerad överblick av hur den språkliga revitaliseringen kommit långt in på 1900-talet bl. a. i form av rasbiologisk lyckats på individ- och samhällsnivå. forskning, tvångsregistrering av etnicitet, kollektiva tvångs- förflyttningar och avhysningar under statsmaktens försorg, tvångssteriliseringar och omhändertaganden. Barn tillhörande Grunden för den nationella minoritetspolitiken lades år nationella minoriteter har placerats i skolformer som skilt dem 2000 när Sverige ratificerade den Europeiska stadgan för från föräldrarna under långa perioder. Barn har inte tillåtits 1 landsdelsspråk och minoritetsspråk och Ramkonventio- att använda sitt minoritetsspråk i skolan och det egna språket nen för skydd av nationella minoriteter.2 I samband med blev i många fall något skambelagt. Enskilda har förlorat sitt det erkändes fem nationella minoriteter (judar, romer, modersmål i mötet med majoritetssamhällets assimilations- samer, sverigefinnar och tornedalingar) samt fem natio- tryck. (Prop. 2008/09:158, 32) nella minoritetsspråk (jiddisch, romani, samiska, finska och meänkieli). De nationella minoriteternas språk och I propositionen konstateras att flera av de nationella kulturer betraktades nu som en del av det svenska kul- minoritetsspråken numera talas av ett litet, ständigt turarvet som skulle skyddas och främjas i samhället. minskande antal människor och behovet av språklig re- Under de påföljande åren visade det sig dock att vitalisering tas upp. Man betonar vikten av praktiska, mycket av det som skulle stärka minoriteterna och systematiska åtgärder för att revitalisera språken och deras språk förblivit formuleringar på papper snarare nämner barn och ungdomar som speciellt viktiga grup- än verklighet. Kritik från Europarådets expertkommit- per i sammanhanget: téer, minoritetsorganisationer, svenska myndigheter Regeringen bedömer att det behövs samordnade parallella och Konstitutionsutskottet vid Sveriges riksdag visade åtgärder för att förstärka revitaliseringen. Det behöver vidtas att det i praktiken inte hade hänt så mycket utöver att åtgärder på samhälls-, grupp- och individnivå för att uppnå staten officiellt hade deklarerat en helomvändning i sitt en statushöjande, revitaliserande och synliggörande effekt på

nr 37 (2017) multiethnica 29

minoritetsspråken. För att säkerställa minoritetsspråkens fort- ringsarbetet ske i tätt samarbete med minoriteterna. levnad på sikt behöver antalet modersmålstalare av dessa språk Referensgruppen ansåg också att informations- och öka. Samhället behöver ta bättre vara på potentiella minori- kunskapsspridningen på alla nivåer måste effektivise- tetsspråkstalare och ge de barn och ungdomar som vill till- ras, inte minst genom att använda redan befintliga nät- ägna sig sitt minoritetsspråk möjligheter att göra det. (Prop. verk. Här skulle man behöva vara mer innovativ och 2008/09:158, 37) skapa en mer öppen dialog med olika slags aktörer i För att igångsätta ett effektivt revitaliseringsarbete fö- samhället, så som företag, organisationer och religiösa reslås i propositionen en rad praktiska åtgärder: samfund. Det sågs som viktigt att öka de övriga aktö- rernas intresse för nationella minoriteter generellt och • Samlande av sakkunskap rörande revitalisering språkrevitalisering i olika former mer specifikt. Det • Särskilda medel för revitaliseringsprojekt gällde att betona deras eget samhällsansvar, visa på • Spridande av kunskap om revitalisering hos de affärsnytta, med mera. Detta sågs också som ett sätt att nationella minoriteterna motverka negativa attityder till minoritetsspråken och • Etablering av samiska språkcentra -kulturerna i samhället. När referensgruppen hade lämnat sin slutrapport I det följande ges en kortfattad beskrivning av dessa ini- och pekat på behovet att fortsätta med liknande refe- tiativ och hur de förverkligats hittills. rensgruppsarbete även i fortsättningen, verkade regeringens engagemang i saken ha tagit slut. Rapporten Praktiska åtgärder från regeringens sida: offentliggjordes aldrig och ingen spridning av resulta- referensgruppen för revitalisering 2010 – 2012 ten genomfördes. För att samla kunskaper om språklig och kulturell revitalisering tillsattes 2010 en särskild referensgrupp för Särskilda medel för revitaliseringsinsatser revitalisering. Gruppen arbetade under två års tid, och dess uppgift var att ge stöd till regeringens fortsatta ar- En statlig åtgärd med klara praktiska konsekvenser var bete med minoritetsspråken. Referensgruppen bestod uppdraget till Språk- och folkminnesinstitutet att dela av sakkunniga från alla fem minoritetsgrupperna samt ut ”statsbidrag som har till syfte att ge enskilda per- företrädare för berörda departement. De viktigaste frå- soner bättre förutsättningar att tillägna sig och använ- gorna för de fem minoritetsgrupperna när det gäller da sitt nationella minoritetsspråk”.3 Trots att de medel språklig revitalisering ringades in och man diskuterade som skulle delas ut till de fem minoriteterna var rela- olika sätt att lösa problemen och effektivisera revitali- tivt begränsade, var intresset särskilt i början mycket seringsprocessen som de facto hade påbörjats lokalt på stort. Det första året 2010 var 3,4 miljoner kronor av- många olika håll. satta för ändamålet, medan ansökningar skickades in Avrapporteringen skedde i september 2012, då refe- för sammanlagt 26 miljoner kronor (104 ansökningar). rensgruppens slutsatser summerades i en slutrapport. Året därpå hade de avsatta medlen ökats till 3.5 mil- Rapporten innehöll en rad konkreta förslag, exempel- joner kronor, medan ansökningar för 18 miljoner kro- vis att man skulle sätta ett starkare fokus på barn och nor (132 ansökningar) skickades in. Sedan dess har unga som sågs som en förutsättning för en effektiv och man kunnat observera ett stadigt sjunkande intresse. hållbar revitalisering. Det ansågs vara viktigt för arbetet År 2015 var antalet inskickade ansökningar 24. att få inblick i hur unga tänker kring språket och vilka Förklaringen till att intresset hos minoritetsorgani- behov de själva har, och därför behövde man inkludera sationerna har svalnat kan vara många, men säkerligen de unga i arbetet på ett helt annat sätt än tidigare. har det faktum att det gällt kortsiktiga projekt som Man föreslog att det skulle skapas officiella hand- måste sökas årligen spelat in. För enskilda har de star- lingsplaner för de olika språken med en nulägesbeskriv- tade projekten kunnat vara viktiga och betydelsefulla, ning och åtgärdsförslag för att stärka språken. Refe- men eftersom någon djupare utvärdering av effekterna rensgruppen hade från början påtalat en brist på syste- av de utdelade medlen inte har gjorts, är det svårt att matisk uppföljning och utvärdering av gjorda insatser. veta något exakt om detta. Insamlande av språkstatistik är inte tillåtet i Sverige, vilket gör det svårt att systematiskt följa resultaten av Spridning av kunskap om revitalisering bland minoriteterna revitaliseringsinsatserna. Därför måste nya mätmeto- der tas fram och användas, exempelvis genom att ringa Regeringens mål att sprida kunskaper om revitalisering in relevanta indikatorer som skulle kunna visa om revi- bland minoriteterna ledde till upprättande av en statlig talisering av språken faktiskt framskrider. Enligt andan hemsida för minoritetsfrågor (Prop. 2008/09:158, 115) i minoritetsreformen skulle uppföljnings- och utvärde- med det uttalade syftet att sprida kunskap om språkbe- nr 37 (2017) 30 multiethnica varande och revitalisering på ett innovativt sätt. Sam- skräddarsy projekt och program som hjälpt enskilda etinget fick i uppdrag att skapa en hemsida som skulle samer att komma över tröskeln och börja använda bli ett verktyg i det dagliga språkarbetet i hem, skolor samiska. Ett exempel har varit det sydsamiska Mentor- och förskolor. Den skulle även direkt främja enskildas programmet4 där äldre modersmålstalare och studen- möjligheter till språklig revitalisering: ter på Umeå universitets nybörjarkurs i sydsamiska har förts samman och de unga har fått möjlighet att Genom att göra denna typ av information lättillgänglig kan lära sig kommunicera på sydsamiska enligt den så kal�- t.ex. föräldrar lättare göra medvetna val om vilket språk de vill lade Master-Apprentice-metoden som utvecklats i Kali- överföra till sina barn och på vilket sätt de kan stödja barnens fornien (Hinton & Hale 2001 ). Ett annat exempel är språkutveckling för att barnen ska kunna bli aktivt tvåspråkiga. Språkspärrprojektet5 som hjälpt samer att överkomma Hemsidan bör också kunna användas för att sprida kunskap psykologiska hinder förorsakade av tidigare negativa rörande läromedel och undervisningsmaterial på de nationella minoritetsspråken som har tagits fram av myndigheter eller t. upplevelser och börja tala samiska. Värt att nämna är ex. skolor och förskolor. Det kan också finnas behov av att spri- också den så kallade Jågloelådan, en färggrann låda med da kunskap till de nationella minoriteterna rörande pågående bland annat sagor, spel och sånger på nord-, lule- och revitaliseringsinsatser för att underlätta enskildas eget arbete sydsamiska samt svenska. Lådan har skickats ut till för- med att bevara och återta språket. Hemsidan skulle därmed skolor inom det samiska förvaltningsområdet för att kunna fungera som en informell mötesplats för enskilda som är geografiskt utspridda över hela landet. stimulera barnen och personalen att lära sig om och använda samiska i verksamheten.6

Hemsidan www.minoritet.se har under åren framför Minoriteternas gensvar: aktiviteten har ökat allt innehållit nyhetsreportage och länkar till rapporter från olika myndigheter, men även exempel på olika Under åren efter 2010 har samrådsarbetet mellan mi- slags revitaliseringsprojekt som förekommer bland de noriteterna och myndigheterna stärkts och fler och fler nationella minoriteterna. Det återstår dock en del ar- enskilda minoritetsföreträdare har kommit med i revi- bete innan den kan bli den kunskapsbank för revitalise- taliseringsarbetet. Det verkar finnas en större grad av ring som den från början var tänkt att bli. aktivitet och större medvetenhet om minoritetspolitiken bland minoriteterna, och flera nya minoritetsorga- Samiskt språkcentrum nisationer har grundats. Man kan också skönja en väx- ande professionalisering av det minoritetspolitiska ar- För att effektivisera revitaliseringen av samiskan sär- betet i dessa organisationer. skilt på traditionellt sydsamiskt område (det område Existensen av särskilda minoritetsmedier har spelat som i den första fasen av minoritetspolitiken helt läm- in när det gäller för minoriteterna att göra sig hörda nades utanför förvaltningsområdet för de samiska språ- i samhället. Den växande aktiviteten har lett till en ken) föreslog regeringen att ett samiskt språkcentrum större benägenhet att reagera när kommunerna inte skulle inrättas. Det förverkligades av ett centrum för- har följt lagen eller när det har skett andra övertramp delat på två orter, Tärnaby och Östersund. Språkcen- på minoritetsrättigheter eller liknande. Sådana nyheter tret fick i uppgift att bland annat uppmärksammas sällan av majoritetsmedier men väl av SVT:s samiska eller finska nyheter och SR:s finska, tor- • aktivt främja och stimulera ökad användning av nedalska och samiska sändningar.7 samiska i samhället; • utveckla metoder för att stärka enskildas förut- Samarbete mellan olika minoriteter sättningar att bruka och återta de samiska språken; • bistå med sakkunskap; Det ökande antalet samråd mellan minoritetsgrupper • samt sprida kunskap om revitalisering. och myndigheter samt liknande minoritetspolitiska problem har lett till ett ökat samarbete mellan olika mino- Även i det här sammanhanget påpekades det att revi- ritetsgrupper. Man har författat gemensamma rapporter taliseringsinsatser som riktar sig till barn och ungdomar och skrivelser till Regeringskansliet, Europarådets ex- skulle prioriteras särskilt. pertkommittéer eller andra instanser för att ge sin sam- Erfarenheterna från perioden 2010 – 2015 visar att lade syn på den minoritetspolitiska utvecklingen och på- arbetet har varit mycket framgångsrikt. Samiskt språk- peka missförhållanden.8 Sedan 2010 har man också sett centrum skulle kunna ses som den hittills viktigaste att minoritetsungdomar och ungdomsorganisationer är statliga insatsen för språklig och kulturell revitalise- synligare och aktivare än tidigare. De har skapat nya sätt ring. Genom att pricka in de speciellt problematiska att arbeta för språklig och kulturell revitalisering och in- områdena för samiskt språkarbete har man kunnat spirerat varandra över gruppgränserna. Under 2012 bil-

nr 37 (2017) multiethnica 31 dades plattformen Ung minoritet9 som har stärkt detta lisering, och enligt minoritetsorganisationerna har at- arbete och hjälpt ungdomar från olika grupper att för- tityderna till minoritetsspråken blivit positivare, inte stå varandras specifika situationer och problem. Man minst bland talarna själva. Men har det lett till att an- har också lärt av varandra när det gäller innovativa ung- talet talare faktiskt ökat? Används språken numera i domsprojekt, så som Niejda – Chicks in Sápmi, ett men- nya funktioner och i nya domäner? torprogram för samiska tjejer10 som inspirerat unga tor- För att utförligt kunna svara på sådana frågor måste nedalska kvinnor att skapa projektet Laakso Chikks med nya mätmetoder tas fram, annars är det mycket svårt uppgiften att ”stärka identiteten hos tornedalska unga att bedöma situationen. I intervjuer kan man få fram kvinnor genom mentorskap och peppträffar”.11 Sveri- vitt skilda åsikter om var vi befinner oss just nu; svaren gefinska ungdomsförbundets Språkpaket som ska upp- pendlar allt mellan ”Jättemycket har hänt!” och ”För muntra nyblivna föräldrar att tala finska med sina barn sent, för lite”. har fått en samisk motsvarighet, Giellaskurppo, anpassad Många studier har visat att det är lättare att genom till samiska förhållanden.12 lagstiftning höja ett språks status eller bedriva skolun- Ytterligare ett exempel på samarbete mellan olika dervisning i språket än att påverka språkvalen i hem- minoriteter är ett förslag som Svenska Tornedalingars men (Romaine 2002). En som starkt lyft fram vikten Riksförbund (STR-T) och Sverigefinländarnas delega- av språköverföringen i hemmet är Joshua Fishman, för- tion har lanserat tillsammans. Det gäller ett gemensamt fattaren till boken Reversing language shift (1991). Han språkcentrum för meänkieli och finska med Samiskt varnar för en alltför stor tillit till en stärkning av mino- språkcentrum som förebild. Regeringen uppvaktades ritetsspråken i olika samhällssfärer så länge språken både 2014 och 2015 kring förslaget, och en förstudie inte överförs i hemmet från generation till generation. lämnades i november 2015 till ansvarig minister.13 Samma gäller enligt honom arbetet med att förbättra attityderna till minoritetsspråken vilket ofta är en del Behov av upprättelse och försoning av en officiell minoritetspolitik. ”The road to langu- Ett bevis på att minoritetsreformen har haft effekt är age death is paved with positive attitudes”, skriver han också att det numera finns hos minoriteterna en klart (p. 91) och menar att ett ökat kulturellt utbud kan ge större medvetenhet om sin egen historia och om sta- en illusion av att språket lever och har stärkts, medan tens tidigare agerande gentemot minoriteterna. Mino- det i verkligheten kan hålla på att tyna bort på grund riteterna efterfrågar upprättelse och försoning men in- av ett sjunkande antal föräldrar som använder språket te enbart i form av en ursäkt utan också genom kon- hemma. Och det är ju det som gäller även i Sverige: att kreta åtgärder som kan rätta till missförhållanden som det i sista hand är hos föräldrar och deras barn som de uppstått på grund av statens tidigare agerande. Många avgörande språkpolitiska besluten tas. sörjer över sitt förlorade språk, så som till exempel en Den nationella minoritetspolitiken har gjort det intervjuad same i utredningen Att återta mitt språk: lättare och mer legitimt att arbeta med revitaliseringen ”Effektivt gjorde man språket och det samiska så fult av de fem nationella minoritetsspråken i Sverige. Trots och så bespottat att ingen ville eller orkade stå upp för det vet vi fortfarande inte, hur mycket denna politik det. Har endast hört samtalen i sammanhang när ingen har påverkat de enskilda hemmen. Finns det tillräckligt trott att man hört på. Så djup var skammen. Det är detta många föräldrar som har bestämt sig för att föra språ- som jag och många med mig i senare generationer nu ken vidare till sina barn? När vi vet mer om det, kom- försöker återta och återerövra. Bristen på lärare och bra mer vi också att veta vilka språk som har möjligheter läromedel gör det mycket svårt. Ändå försöker vi, i mot- att bevaras och stärkas på sikt i Sverige. vind. Ty av allt som tagits ifrån det samiska, icke renskö- tande, folket så är språket nästan det enda vi själva kan göra något åt. Det handlar alltså inte bara om ett språk Noter utan om en hel identitet ” (SOU 2006:19, 80). 1 http://www.coe.int/t/dg4/education/minlang/default_en.asp I och med den nya politiken ska man kunna återta 2 http://www.coe.int/en/web/minorities/home och stärka sitt ursprungsspråk. Det är för många en vik- 3 http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/minoritetssprakbi- tig del i arbetet mot upprättelse och försoning. drag-till-minoritetsspraken.html 4 https://www.sametinget.se/44505 5 https://www.sametinget.se/72119 Hur har språkrevitaliseringen lyckats hittills? 6 http://www.samer.se/3923 7 I avsaknad av talarstatik vet vi alldeles för lite om vad Exempelvis när samiska barn blir förbjudna att tala samiska på skolgården – något som SVT Oddasat/samiak nyheter uppmärk- som egentligen har hänt under de senaste åren. Gene- sammade 2012 i Lycksele (http://sverigesradio.se/sida/artikel. rellt verkar det finnas ett växande intresse för revita- aspx?programid=2327&artikel=5069918) och återigen den 19 nr 37 (2017) 32 multiethnica

januari 2017 i Jokkmokk (http://sverigesradio.se/sida/artikel.asp Referenser x?programid=2327&artikel=6610721). 8 Några exempel: ”Nödrop till regeringen: Säkerställ minoritets- Fishman, Joshua A. (1991). Reversing language shift: theoretical och urfolksbarns rätt till minoritetsspråket – slopa kravet på and empirical foundations of assistance to threatened langu- grundläggande kunskaper” Öppet brev till statsminister Fredrik ages. Clevedon: Multilingual Matters Reinfeldt 3 september 2012 (Sverigefinländarnas delegation, Hinton, Leanne & Hale, Kenneth L. (2001). The Green Book of Sametinget, Svenska tornedalingars riksförbund); ”Continued Language Revitalization in Practice [Elektronisk resurs]. Brill. Lack of Initiatives in the Implementation of Minority Rights Lag (2009:724) om nationella minoriteter och mino- in Sweden”. Brev till Europarådet, 28 maj 2014 (Sverigefinlän- ritetsspråk, se http://www.riksdagen.se/sv/doku- darnas delegation, Sverigefinska ungdomsförbundet, Svenska ment-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/ tornedalingars riksförbund, Met Nuoret, Sáminuorra, Sveri- lag-2009724-om-nationella-minoriteter-och_sfs-2009-724. ges Jiddischförbund); ”Human Rights Challenges in Sweden Proposition 2008/2009:158 Från erkännande till egen- 2014.” Joint Submission for Sweden’s Second Universal Periodic makt. Regeringens strategi för de nationella minorite- Review (FN), Juni 2014. (Svenska kyrkan, Sverigefinländarnas terna. Regeringens strategi för de nationella minoriteterna. delegation, Sverigefinska ungdomsförbundet, Svenska torne- Stockholm: Kulturdepartementet. dalingars riksförbund, Meän Nuoret, Sáminuorra, Sveriges Jid- Romaine, Suzanne 2002: The impact of language policy on en- dischförbund) dangered languages. International Journal on Multicultural 9 http://www.ungminoritet.se/ Societies, 4:2. 10 http://chicksinsapmi.com/ SOU 2006:19 Att återta mitt språk – åtgärder för att stärka det 11 http://jamis.se/index.php/componentcontent/article/20- samiska språket. Slutbetänkande av Utredningen om finska och utfoerda-projekt/89-laakso-chikks-satsning-foer-unga-kvinnor sydsamiska språken. Stockholm: Kulturdepartementet. 12 http://www.samer.se/5015. 13 Etablering av ett språkcentrum för meänkieli och finska. En för- studie, se http://sverigefinne.se/rapporter/.

nr 37 (2017) multiethnica 33

In the Language or on the Language: Paradoxes in Media Policy on Minorities

TOM MORING

In Sweden, Norway and Finland public service media have creasingly worried about their own futures. They are the obligation to serve minority language groups. Today attacking each other and desperately seeking legitima- there is a tendency within these publicly funded media to cy for their position in a media field where audiences give increasing priority to programming that can defend are tending to move more and more towards the use of their position within the broad audience, in competition social media (Grönvall 2015; Larsen 2014). with commercial broadcasters and web based competitors. In the light of these developments, three Nordic This leads to tensions between the various obligations countries present an interesting case for study. Finland, within the public service remit, and affects the willingness of Sweden and Norway have substantial language mino- public service media to serve small audiences in languages rities and well-established public service broadcasting that are incomprehensible to a larger audience. In Sweden sectors. While the public service broadcasting policies these tensions have already led to conflicting goals of public of these three countries are relatively similar (Hallin service media on the one hand and the politically responsible and Mancini 2004), their approaches to services in and authorities on the other. The conflict boils down to whether on minority languages vary. Substantial media services services aimed at the linguistic minorities should be provided are maintained for Finnish and Tornedal-Finnish spea- in minority language for a core audience or in the majority kers in Sweden, Swedish speakers in Finland and the language to serve a larger audience—with the consequences speakers of North Sámi in the Sámi region. There are, this will have for the language support provided by the media. however, variations in the policies of the three countries, partly related to the different situations of the language communities themselves, and partly due to There is currently heightened attention in discussions differences in national approaches to media services in on minority language policy on what is happening in minority languages. This article takes such differences the media. The background is clear: the entire media as its point of departure to discuss their potential con- environment has been witnessing accelerating change sequences in the emerging media environment, based for the past two decades. Satellite dishes have made on recent developments in Sweden in particular. broadcasting global. Cable networks and the digitali- zation of television have opened up opportunities for a multitude of television channels. Traditional “legacy Media and ethno-linguistic vitality: an unsolved relation media” have established platforms for their online ser- The complex relation between minority languages and vices in an environment where everybody competes media has not been sufficiently clarified by research, with everybody else. New international players such as but this does not mean that research is totally void of Facebook, YouTube and Twitter have gained moment- partial answers to how media affect language and lang- um. Consumers have found totally new ways of using uage use. A desk study was carried out in 2014 by the their increased media time on social media. Regulatory University of Helsinki with the help of 70 experts in regimes based on the established balance between pu- the field.1 All 75 of its articles identified causal rela- blic and private, and services in majority- and mino- tions between media supply and the development of rity languages, have become obsolete, but there are no minority/indigenous languages. Several stand out: Me- answers to pressing questions about the cultural conse- dia are part of everyday practical language use, and oc- quences for minority languages and their sustainability. cupy a substantial part of people’s daily language use; In addition, legacy media—regardless of whether they the language used in the media is seen as normative, are publicly funded or commercial—are becoming in- with effects on language maintenance and construc- nr 37 (2017) 34 multiethnica tion; socialization into community and development vironment. These media are typically transnational in of collective identity is an ongoing process where me- origin, and sustain the culture and language of minori- dia use is part of the process. Researchers have pointed ties with diasporic and transnational affiliations. How to secondary effects on language learning; and in the a society can provide viable support in the form of re- emerging new digital communication landscape media levant media services or content to linguistic commu- is an important factor in including languages in the di- nities that are locally embedded and not diasporic re- gital realm. Economic and political effects that have mains a challenge. been suggested are direct effects on the economic vita- Such is the situation for the Sámi in Norway, Swe- lity of minority language communities and individual den, Finland and Russia, who have no resource-base in speakers through the development of workplaces that an independent state, the Tornedalian Finns in Sweden require particular language skills; media is part of the and the Kvens in Norway. Small language groups with a formulation and dissemination of political views and traditional presence, such as the Romani languages and thus have influence on democracy, power and language Yiddish, exist in many countries, including the Nordic rights. While few of the articles were able to produce countries. The Swedish-speaking Finns in Finland and solid evidence of direct measurable effects, their indi- the Finnish-speaking minority in Sweden are also pre- cative value is convincing. dominantly autochthonous minorities with their daily Due to the very complex processes that media are lives based within the state in which they live, irrespec- forming part of, their more exact effects are difficult tive of the existence of a kin-state where the language to single out. However, few would deny their effects is in a dominant position (Moring and Husband 2007; (Hårstad 2010). Moring et al. 2011; Markelin and Husband 2007). According to ethno-linguistic vitality theory (EV),2 These national minorities,3 while they vary in size and differences exist in the language situations of both cultural background, all enjoy a formal position in the sides of the two basic dimensions that are the focus state where they reside, based on national and interna- of this article: the status of the language in the public tional legal instruments that aim to contribute to the domain (in the terms of ethno-linguistic vitality theory, objective vitality of these minorities. its objective aspects); and the status of the language in Subjective ethno-linguistic vitality starts from a the collective perception of the members of its rele- recognition of the fact that actors’ perceptions of their vant community, its subjective aspect (Bourhis, Giles, status may differ significantly from the objective rea- and Rosenthal 1981; Giles, Bourhis, and Taylor 1977; lity in a specific context. According to Giles (2001, 1): see also Moring et al. 2011). Moring et al. argue that both the objective and the …the real intent, and challenge, of the vitality framework was, subjective aspects actualize the necessary condition of however, to provide subjective assessment of how members of the presence of competitive media offerings that are ethnic collectivities judged societal conditions impinging on tuned to meet the relevant demands of the minority their own and relevant outgroups. (language) group that is to be supported and enhanced: Research in this tradition has shown that subjective The political economy approach seeks to reveal the location perceptions of vitality significantly shape intergroup and forms of power that shape media systems, and raises prior behaviour (Liebkind, Jasinskaja-Lahti, and Teräsaho questions of ownership and control in order to make proble- 2007). It has also identified how intergroup postures matic the audiences’ engagement with the media that is availa- affect the perception of objective circumstances (Tur- ble to them. We argue that a relative research neglect of objec- ner and Onorato 1999). Of particular interest here, ho- tive EV has contributed to a compromised understanding of wever, is how language interacts with other aspects of the power of these relationships. (Moring et al. 2011, 171) community, that is, whether language groups are stable and to what extent their boundaries are permeable The radical transition in the media environment brings (Brubaker 2004). with it a multitude of opportunities for consumer The question that emerges is whether, and if so choice. This constitutes a significant change in the ob- under what conditions, media in a minority language jective conditions for minority language communities. might perform a restitutionary function for the langu- Bailey, Georgiou, and Harindranath (2007) highlight age itself (Moring and Dunbar 2008); or whether the the emergence of transnational diasporic communities ethno-linguistic community resides outside the langua- that support their culture on media carried by satel- ge and could be better served by other means. Abrams, lite, as well as web-based media that offer access to Evenald, and Giles (2003) claim that a social identity culturally compatible media in a globalized media en- gratification perspective is central as an intermediate

nr 37 (2017) multiethnica 35 vehicle for media effects in non-dominant groups; and for the public service companies in Sweden (Nya vill- that using media for reasons of social identity gratifica- kor för public service 2012). The core of the arguments tion coincides with higher levels of subjective vitality by the two public broadcasters was that services for and lesser levels of assimilation. If we accept this argu- the language-related cultural community could assist ment, we are faced with the empirical question of how revitalization of the language and culture, as well as such media use can be most effectively enhanced. identity building, by shifting the focus to approach the In either case, in order for media to meet both proportion of the minority currently outside the group objective and subjective conditions, some basic prere- of active language users. According to SVT, this would quisites must be in place. This means we must pay include bilingual programmes and a mainstreaming ap- particular attention to two aspects of the media that proach to the cultural mission. correspond to the objective and subjective conditions: These aspects have been contrasted in particular in the institutional and the functional completeness of the the context of the preparations for the new permit to media. People’s choice of what media to use is condi- broadcast public service radio and television in Swe- tioned by the objective institutional factor of existing den, referred to above. In both the preparation and supply across a range of media platforms and genres the subsequent implementation of the permit, the two (Moring 2007). Only then might the subjective fun- principles were contrasted and also came into partial ctional aspect of daily media use in a minority langu- conflict. This became evident during the drafting of the age be met. The relation between the institutionally decision to be taken by the government, which was based supply and the functionally based consumption undertaken by the public service committee (Nya vill- of media is further affected by a motivational aspect kor för public service 2012) and parliament’s cultural known as the strict preference condition (Grin et al. committee, on the one hand (Parliament of Sweden. 2003). This condition requires that, ceteris paribus, the 2013), and from the responses of the public service minority language audience will display a net prefe- media companies, on the other. The public service rence for using media in its minority language—rather committee and parliament’s cultural committee cal- than the competing mainstream supply. In this regard, led for an annual increase in services in the mino- institutional completeness is a necessary but not suffi- rity languages. This formulation was included in the cient condition for functional completeness to emerge government’s decision on the permit to broadcast (Moring 2007). (Sveriges Televisions 2012, para. 12). The two public service companies, however, argued for an alternative approach that would shift focus more towards services Complexities in group composition: for the language-related minorities, not necessarily ser- ambiguities in policies vices offered only in their languages.5 Against the background of the research reported in The question of whether broadcast services are bet- the articles referred to above, this article addresses two ter offered in or on the language could simply be answe- particular aspects of the relation between media and red “both”: they are not mutually exclusive. However, minority languages. The first, as outlined by Grin et al. if the available resources—in terms of money, availa- (2003), Moring and Dunbar (2008) and others, high- ble space on the more popular channels, and person- lights the relevance of media services in a language that nel resources—are limited, some priorities will have to allows their use as part of daily language use. The se- be set. In addition, the expressed need for the public cond analyses media services in the light of the broa- broadcaster to compete with commercial operators for der remit to develop services for linguistic minorities, an audience (discussed further below) might tempt “not only from the language mission, but from a holis- the public service broadcaster to move towards the tic perspective that includes also the cultural sphere of mainstreaming of minority services. national minorities and an inclusive perspective”. This Nor is it that simple for the minority group in ques- perspective came to the fore in a recent communication. Practical aspects complicate the situation for the tion by Swedish radio (SR) related to the renewal of minority community linked to its complex composi- its licence to broadcast in 2013 (Sveriges Radio 2013, tion both geographically and linguistically. Typically, 4). The same aspect was formulated in relatively simi- indigenous minority groups that are originally charac- lar terms in the comments given by Swedish Television terized by a different language from the majority langu- (SVT; see Sveriges Television 2012). The statements4 age represent a sliding scale of bilingual or multilingual were included in the responses to a proposal circula- language skills. These skills might include the minority ted for consideration by the public services commit- language that defines the group, the dominant langu- tee, which was preparing a new permit to broadcast age of the state and, in some cases, other language nr 37 (2017) 36 multiethnica

Table 1. The many minority positions. world with national interests, on the one hand, and in- Identity/Language First language Bilingual ternational standards that aim to secure minority pro- context (only or mainly) tection, on the other. The relative balance of these is asymmetric as the political power is almost exclusively I II with the national institutions, and the enhancement of Minority core Minority language Minority + majority identity minority languages and culture is predominantly de- language veloped at the discretion of national decision-making. III IV The international instruments referred to above Minority comple- Majority language Majority + minority (see note 3) have achieved the status of standard mentary identity language benchmarks for national policies in the field of media services to minorities in their own languages. These Source: Moring 2014, ed., 13. standard benchmarks include the basic principle that skills such as English, Russian or in border regions a national minorities have a right to sustain their cul- language from a neighbouring state. Thus, minorities ture—including language—within the state in which live under conditions that complicate the picture of they reside. The status of these international instru- the existence of unitary homogeneous groups. Instead ments—and particularly the Framework Convention— we find geographically distinct groups with a variety has been firmly established in European practice and of skill profiles, as well as a variety of related identity they are seen as prerequisites for applicant countries positions (see table 1). seeking accession to the European Union in regard to While the approach of the Swedish political bodies the fulfilment of the Copenhagen criteria from 1993.6 preparing the permit to broadcast, and also of the All the Nordic countries have signed and ratified the government, sought in effect to give priority to the European Charter for Regional or Minority Languages position of minority language speakers and their daily (ETS 148a 1992), and signed up for programme provi- language use (cells I and II), the public broadcasters sions on radio and television and to encourage and/or in Sweden sought more to approach bilingual Swedes facilitate newspapers in their minority languages (Sámi and those who have lost their minority language but in Norway, Finnish, Tornedalian Finnish and Sámi in still have a background in the language culture (cells Sweden, and Swedish and Sámi in Finland). III and IV). Quoting the explanatory report on the Charter (ETS The difference between these two approaches— 148b 1992), Moring and Dunbar note that its objecti- that pick up the distinction between services in the ves are to “protect the historical regional or minority language or on the language—is crucial in terms of languages of Europe, in order to help maintain and the consequences for wider language policy. In the develop Europe’s cultural wealth and traditions, and to first case, efforts would focus on the language group protect and promote such languages for their value in within the borders of its language and offer services building a Europe based on the principles of democra- that—as far as possible—provide its speakers with a cy and cultural diversity” (Moring and Dunbar 2008, natural, everyday environment in which the langu- 8–9). In this context, the formulation included in para- age is used. This creation of a linguistic environme- graph 10 of the explanatory report is particularly rele- nt where a minority language can be used naturally vant. According to this paragraph, the aim of the Char- would be a crucial component of efforts to revitalize ter is to ensure, “as far as reasonably possible, the use of a language. Beyond the core group of speakers, howe- regional or minority languages in … the media,” among ver, it might be considered isolationist. The obvious other domains. The explanatory report on the Charter risk in the second case is that it leads first to inte- also expands on what Moring and Dunbar mean by gration and then, in a second phase, to assimilation the concept restitutionary: where regional or minority of the minority language group. If bilingualism is a languages have suffered from unfavourable conditions core value and services in the language are substituted in the past, they should be “compensated.” In all events, with culturally relevant but linguistically insufficient they should be “preserved and developed as a living service supply, the natural environment for the langu- facet of Europe’s cultural identity”. Moring and Dun- age is bound to shrink. bar highlight the fact that one consequence of this is that any ambiguous terminology in the Charter should be interpreted in a way that contributes most effecti- Languages as expressions of cultural wealth vely to the protection and promotion of the regional or As noted above, the discussion on media services to minority language in question, and that ensures “as far minorities is not happening in a vacuum, but in a real as reasonably possible” their use in the media. Further-

nr 37 (2017) multiethnica 37 more, with reference to the provisions in the Charter ness. The number of viewers is what counts, and becoming regarding the media (article 11), paragraph 107 of the too niche is considered a risk. ... The comment that public explanatory report states that: service programmes must be “worth the license” … reveals an ideology of management that is comparable to how the com- The time and space which regional or minority languages can mercial media are run (Grönvall 2015, 1038–39). secure in the media is vital for their safeguard. Today no language can keep its influence unless it has access to the new forms This brings to a head the obvious contrast between the of mass communications. The development of these throug- principles derived from legislation and international hout the world and the progress of technology are leading to standards, on the one hand, and the concerns of media the weakening of the cultural influence of less widely spoken managers regarding audience popularity, on the other. languages. For the major media, especially television, the size In the light of these conflicting interests, what finally is of the audience is generally the decisive factor. But regional the main motive for the new policy on public service and minority languages represent a small cultural market. media in Sweden, which changes the focus of broad- Despite the new opportunities offered them by the advances casting more towards services about and on the langu- in broadcasting technology, it remains true that to have access age, instead of services in the language, and gives prefe- to the media they need public support (ETS 148b 1992). rence to increased supply on the Internet? From the viewpoint of the expressed aims of the According to the principles that state parties sign up to European Charter, priorities have clearly been set to on ratification, the principles of the European Charter achieve those measures in regard to media which con- and the Framework Convention should be enshrined stitute support for the minority language, protect and in national legislation. As noted above (see note 3), in enhance it, and allow the national minority to maintain Sweden the law on National Minorities and Minori- and develop its culture. The European Charter takes ty Languages (SFS 2009, 724) includes explicit pres- a fairly pragmatic view on the matter, being sensitive criptions aimed at the protection and enhancement of to the various situations on the ground (Moring and the minority languages and at enhancing the possibili- Dunbar 2008, 8–9; Dunbar and Moring 2012). Howe- ties of national minorities maintaining and developing ver, according to these interpretations of the European their culture in Sweden. This law also contains specific Charter, the obligations of the state should be conside- references to the Swedish Language Law (SFS 2009, red in the light of the spirit of the instrument; that is, 600), where a responsibility is put on the public sector not in a minimalist way but in favour of the language (in its wider sense, in Swedish “det allmänna”) to pro- in question. tect and enhance the national minority languages, and to enhance the possibility for the national minorities The P-TOP model as a measure of language policy success to maintain and develop their culture in Sweden. This could explain why fairly clear prescriptions regarding From a functionalist point of view, Moring (2007; services in the minority languages were included in the 2014) has highlighted the position of language in the government’s decision on the public service compa- daily lives of people—minority language speakers in- nies’ permits to broadcast. cluded. According to statistics collected by Nordicom As noted above, these principles contrast with the (Ohlsson 2015), media use fills between 6 and 8 hours ambitions of public service companies to maintain per day in the Nordic countries. The evident conclu- their position with the audience in an increasingly sion is that it is highly relevant to any language that a competitive and entertainment-focused media envi- significant part of this time can be dedicated to media ronment. This appears to be a general concern of the use in this language. This again requires that the supp- managers of public service broadcasting companies in ly of media in the language is competitive with media the Nordic countries. On the basis of interviews with supply in other languages, such as the majority langu- leaders of the large media companies in four Nordic age or English. Here we arrive once more at the neces- countries, including their public service companies, sary but not sufficient condition of institutional com- John Grönvall notes that: pleteness, which means that speakers of minority languages should be able to lean on media supply in their In conjunction with the economic climate change, we see an own language in their daily lives in order to complete on-going trend not just in the commercial companies but also their normal daily routines. If this condition is fulfil- within the public service providers where they are flirting led, there will be sufficient conditions for functionally with their “customers”.… The Swedish public service CEO is complete media use among minority language speakers, concerned about competing with the private side of the busi- meaning that in their daily media use they are supported nr 37 (2017) 38 multiethnica

Figure 1. Ethnolinguistic identity gratifications sought and obtained among Swedish-speakers in Finland. the judiciary, public administration and the public services, media, culture, and economic and social life, and in trans frontier exchanges, in order to provide the speakers of the language with the basic capacity and a full menu of opportunities to use their language when they so desire. Grin and Vaillancourt (1999; see also Grin et al. 2003) also discuss the scena- rio in which the conditions provided for under the Euro- pean Charter are duly met but there is a lack of desire. In such cases, they argue, the strict preference condition should be tested. Is the supply Data: Swedish sample: N=703; Finnish sample: N=1.122 (Vincze and Moring, 2013, 51, 54). in the minority language of an extent and quality that allows for equal conditions of use? If in regard to their language on a par with speakers of the not, can it be reformed to respond to these require- majority language. ments? In addition, if there has been a lack of services As Grin and Vaillancourt (1999; see also Grin et and supply in the language, what restitutionary measu- al. 2003) argue, the ultimate measure of successful res can the state offer to improve the position of the policies in support of minority languages is the use of language? All this is in line with the basic approach such languages in daily life. Their model, the Policy-to- of the European Charter that states have signed up Outcome Path (P-TOP), operates through a sequence to. In the light of the P-TOP model and the princip- of policy measures that end up in a final outcome crite- les enshrined in the European Charter and the Fram- rion—an increase in the daily use of the language. This ework Convention, the state would in such cases have outcome is filtered through three conditions:capacity to act—as far as reasonably possible—in favour of the to use the language; opportunity to use the language; minority language and the national minority. and desire to use the language, usually referred to as the COD conditions. The policy model highlights the mea- A contrasting case ninglessness of enhancing languages through increased supply where there is a lack of capacity or a lack of In Finland, for historical reasons, media supply in the desire to use the language. In such cases, policies Swedish language is relatively comprehensive and co- should address the features that are missing in order to mes close to what has been called above institutionally restore the position of the language in the daily life of complete.7 Media in Finland offer services in Swedish on its speakers. This model meets head on the discussion a range of platforms (the press, radio, television and the in Sweden regarding the public broadcasters’ supply of web) that allow a speaker of the language to predomi- media in minority languages. nantly lean on media in this language and still be an in- Let us first note that the approach of the European formed citizen. With the exception of a broader supply Charter for Regional or Minority Languages coinci- of commercially driven popular culture, which is absent, des with the P-TOP model. The aim of the European the situation for a speaker of Swedish in Finland—in re- Charter—and of the Framework Convention, albeit gard to how media services support citizenship— could less pronounced regarding language—is clearly that thus by and large be compared to how a majority langu- all three COD conditions—capacity, opportunity and age speaker is served by media in Finnish. This, of cour- desire to use a language—shall be met. The European se, does not exclude the possibility that Swedish spea- Charter is designed to cover all aspects of public life, kers regularly choose to use media in Finnish or English: including the use of minority languages in education, quite the contrary.

nr 37 (2017) multiethnica 39

In the light of how Swedish speakers in Finland com- on P4, the most popular radio channel, has recently pare their experience of media supply with their per- been cut and moved to less popular channels. ceived needs, it becomes quite clear that there is a net Scholars have indeed presented the Internet as a preference for using the mother tongue in the media. hope for a revival of minority communication media The printed press in Finland is relatively strong, and as use (Mehra, Merkel, and Bishop 2004), while at the there are two radio stations that serve the audience with same time warning against “conceptualizing internet a diverse menu of programmes, satisfaction is relatively use just as an issue associated with the use of the inter- high regarding these two media. However, speakers of net” (op. cit., 799). Scholars with a technological point Swedish in Finland signal a lack of supply on television; of view have expressed similar hopes and warnings. they would like more services in their own language Christian Möller notes that: than they actually use. As might be expected, the same is not true of speakers of Finnish (figure 1). The Internet offers niches for everyone, but on the large scale This observation can be complemented with another its algorithms favour mainstream content. In the absence of finding that shows the importance of minority media protection schemes, integration tends to morph into assimi- for relations between the two main language groups in lation. Thus, it is important to develop strategies and make Finland. Speakers of the majority Finnish language who resources available to preserve minority cultures and langu- also watch television in Swedish have a more positive ages. Unless we learn how to assess and influence the role of attitude towards the Swedish minority compared with technology on media, initiatives for minority media will lose those who mainly stick to Finnish television channels. momentum. Previous gains of the minority media in relation The correlation between television viewing and posi- to the traditional media might effectively be nullified in the tive attitudes is also clear among people who have a lot presence of technological decisions made on a totally different of contact with speakers of Swedish in their daily lives level than traditional policy debates. (Möller 2014, 31) (Vince and Moring 2015). It is therefore important that such contact through the media between ethnic Moring (2007) and Vincze and Moring (2012) have groups, and their language and culture, should not be also highlighted the dangers of substitutive approaches neglected. where content produced for linguistic minorities on We must repeat the warning that historical and cul- the web is treated as replacing content in legacy me- tural differences mean that the situations of Finnish dia. This is seen as particularly harmful because of the in Sweden and Swedish in Finland are not compara- differences in how broadcasting media and web-based ble. Nonetheless, the observations based on research media become visible in the public sphere—embed- among Swedish speaking Finns show that there is case ded broadcast media content is automatically on dis- evidence of media-language relations that functionally play, while the web requires the audience to actively support a linguistic community of the size of Finnish seek out the content if methods to push or share it are speakers in Sweden. We also see a desire to use the not offered. language in the media where available that impacts on On the other hand, András Kornai (2013) has war- actual daily language use. ned of a development where smaller languages are in practice denied entry to the Internet. His dramatic conclusion is that: In conclusion: is the Internet the saviour? All media—with public service radio and television Of the approximately 7000 languages spoken today, some among the forerunners—are today moving content on 2500 are generally considered endangered. Here we argue that to the Internet and increasingly producing more con- this consensus figure vastly underestimates the danger of digi- tent specifically for the web. In this sense, the changes tal language death, in that less than 5% of all languages can still mentioned above with regard to the supply of Finnish ascend to the digital realm. We present evidence of a massive public service programmes in Sweden being increa- die-off caused by the digital divide. (Kornai 2013, 1) singly offered on the Internet is not a special case. In some cases, services on the web are also designed to In other research based on empirical material collec- substitute for legacy media. This is particularly the case ted in 10 minority language communities in 2009, Za- in societies where there are no printed newspapers and baleta et al. (2013) highlight the relatively slow pro- where broadcasting in minority languages is non-exis- gress of web services in minority languages, in either tent or marginalized. A case in point would again be commercial media outlets or public institutions, no- Sweden, where radio in the Finnish language is today ting that “it was quite surprising to see that a relative- widely available over the Internet while broadcasting ly high percentage of public institutions that owned nr 37 (2017) 40 multiethnica and/or controlled media outlets had let those news to. Even more importantly, it is the civilized respon- organizations lag behind in terms of online accessibi- se to a demanding situation in which crucial cultural lity” (op. cit., 1655). values are at stake. We are therefore thrown back to the questions of institutional and functional completeness discussed Notes above. To what extent does a society support a visible, 1 The desk study was carried out by Professor Tom Moring and accessible and qualitatively competitive media supply Research Assistant Elisabeth Wide at the Swedish School of in its minority languages? How are those who relate Social Science, University of Helsinki. The net of experts was to these languages through heritage, and a continuum contacted through two European projects: the Language and Education Addressed through Research and Networking by of involvement and language skill, motivated to use Mercator (LEARNMe) project (2012–16), an EU-funded pro- the language and services that are provided in and on ject providing policy guidelines and recommendations for poli- the language? Finally, how do the speakers themsel- cy stakeholders in the field as well as for practitioners; and the ves react in a situation where market conditions on Bilingualism, Identity and the Media in Inter- and Intra-cultural the Internet tend to be more and more demanding for Comparisons (BIM) project, financed by the Academy of Finland (project 1123686). It was expanded using the snowballing met- niche media visibility, while the production of niche hod, where the experts initially contacted nominated their own media is becoming increasingly easy? These questions contacts. This method has given the desk study a European bias, are at the core developments that could finally achieve which however is less problematic as this article itself is written an increased level of functional completeness of media in a European context. use for linguistic minorities, to create a situation in 2 The discussion on ethno-linguistic vitality theory in this article which the capacity, opportunity and desire of the spea- builds significantly on Moring at al. (2011); the co-authors of this kers of a language are supported by media supply that article are duly acknowledged. enhances minority language use in daily life. 3 The reference to national minorities in this context is deliberate, As argued above, this would be a prerequisite for as this term refers to two instruments of the Council of Europe the avoidance of linguistic assimilation and the revi- that all three countries have signed and ratified: the Charter for talization of minority languages in today’s world. The Regional or Minority Languages, and the Framework Conven- tion for the Protection of National Minorities (ETS 148; ETS subjective aspects of ethno-linguistic vitality—the 157a). The objective of the European Charter is languages that capacity and desire to use the language—have to be are traditionally used within a given territory of a state by natio- supported by objective conditions that respond to the nals of that state who form a group numerically smaller than the three requirements that stimulate daily use of a mino- rest of the state’s population and are different from the official rity language—or opportunity to use that language. language(s) of that state. It does not include either dialects of the official language(s) or the languages of migrants. In Sweden, Sámi, In today’s world, media is a major facilitator of daily Finnish, Meänkieli, Romani Chib and Yiddish are such languages. language use. Easily accessible presence in the media In Norway and Finland, Sámi is defined as a national minority is thus of crucial importance for the wellbeing of a language enjoying special protection. As the Charter can also language. Speakers of minority languages use media cover an “official language which is less widely used”, Swedish on all platforms: print, radio, television and the web. in Finland is included in the Finnish ratification. The Framework Convention gives no definition of a national minority, but leaves Any serious effort to protect and enhance the language this to the discretion of the state party. According to the explana- and its related culture would have to take this fact into tory report (ETS 157b) “…the framework Convention contains consideration. no definition of the notion of ”national minority”. It was decided From the arguments presented and cited above, it is to adopt a pragmatic approach, based on the recognition that at clear that additive rather than substitutive and definite- this stage, it is impossible to arrive at a definition capable of mus- tering general support of all Council of Europe member States’. ly not subtractive measures must be applied if integra- The same languages are covered by both instruments in Norway tion and revitalization are seriously sought instead of and Sweden. In Finland, in variance with the application of the assimilation. In practice, this would first and foremost Charter, Swedish-speaking Finns are not treated as a national mean a continuous, visible and accessible presence on minority in the context of the Framework Convention. In Swe- all types of legacy media in the language. This must den, the five national minority languages also enjoy special status according to legislation on national minorities originally passed in be complemented with investment in increasing media 1999 and amended in 2009. In Finland, the constitution defines supply in the language on the Internet. Furthermore, Swedish as a national language, mentions Sámi as an indigenous routes to these language-specific services would have group and also mentions Roma. Since 2003, public services in to be installed by promotion in popular mainstream Sámi and the two national languages, Finnish and Swedish, have media outlets that offer relevant and motivating infor- been regulated by specific language laws. The position of Sámi in Norway is regulated by the Sámi Act of 1987. In 1990, Norway mation on and about the language. This is a tall order, ratified the International Labour Organization (ILO) 1989 Indi- but it is also the response required by the international genous and Tribal Peoples Convention (no.169), which Sweden standards that all the Nordic countries have signed up and Finland have not yet ratified.

nr 37 (2017) multiethnica 41

4 Sveriges Radio motsätter sig förslaget att årligen öka utbudet på References minoritetsspråken likaså att samma krav ska riktas mot program- bolagen oberoende av den omfattning verksamheten har idag. Abrams, J.R., W.P. Eveland, and H. Giles. 2003. “The Effects of Sveriges Radio vill däremot fortsatt utveckla verksamheten på Television on Group Vitality: Can Television Empower Non- minoritetsspråk för att nå publiken, inte bara utifrån språkupp- dominant Groups?” In Communication Yearbook 27, edited by draget utan utifrån en helhetssyn som också innefattar nationella P. J. Kalbfleisch, 193–219. Mahwah, NJ: Lawrence Erlbaum minoriteters kultursfär och ett inkluderande perspektiv.” Sveriges Associates. Radios remissvar 2013, 4; ”SVT vill fortsatt utveckla kulturut- Bailey, O.G., M. Georgiou, and R. Harindranath, eds. 2007. budet och bejakar betänkandets slutsats att bolagen skall ha ett Transnational Lives and the Media: Re-imagining Diasporas. stärkt kulturuppdrag i vid bemärkelse ….” ”… SVT vill påpeka Basingstoke: Palgrave-Macmillan. vikten av ett bibehållet brett minoritetsspråksuppdrag där exem- Bourhis, R., H. Giles, and D. Rosenthal. 1981. “Notes on pelvis kultur och traditioner är lika viktiga ingredienser som språ- the Construction of a ‘Subjective Vitality Questionnaire’ ket. for Ethnolinguistic Groups.” Journal of Multilingual and Multicultural Development 2 (2): 145–55. 5 This is not an empirical study based on evidence of actual deve- Brubaker, R. 2004. Ethnicity Without Groups. Cambridge: Harvard lopments, but it is worth noting that public service companies, University Press. apart from the third, education-oriented, company Utbildnings- Dunbar, R. and T. Moring. 2012. “Article 11: Media.” In Shaping radion (UR) have developed broadcast services particularly in Language Rights: Commentary on the European Charter for regard to the Finnish language. Programmes have been develo- Regional or Minority Languages in the light of the Committee ped in a bilingual or Swedish format on and for minorities, and of Experts’ evaluation. Edited by A. Nogueira López, E.J. certain radio programmes have been scheduled “out of the way” Ruiz Vieytez and I. Urrutia Libarona, 373–424. Regional at times and on channels that interfere less with programmes in or Minority Languages 9. Strasbourg: Council of Europe the Swedish language that are aimed at a wider audience. This Publishing. has been done in spite of the decision in the permit to broadcast ETS 148a. 1992. European Charter for Regional or Minority that services in the languages should be increased. However, ser- Languages. European Treaty Series 148/1992. Strasbourg: vices on the web have increased. New short news programmes Council of Europe. in Roma languages and in Tornedalian Finnish have been esta- ETS 148b. 1992. Explanatory Report to the European Charter blished at off-peak hours, at night and on Sunday mornings, with for Regional or Minority Languages. European Treaty Series similar consequences; they do not get a majority audience and 148/1992. Strasbourg: Council of Europe. they are broadcast at times and on channels that attract a smaller ETS 157a. 1995. Framework Convention for the Protection audience of minority language speakers. of National Minorities. European Treaty Series 157/1995. Strasbourg: Council of Europe. 6 In June 1993, the European Council in Copenhagen tabled crite- ETS 157b. 1995. Explanatory Report to the Framework ria for deciding whether a country is eligible for membership of Convention for the Protection of National Minorities. the European Union, the so-called Copenhagen criteria. Accor- European Treaty Series 157/1995. Strasbourg: Council of ding to these criteria, ‘Membership requires that a candidate Europe country has achieved stability of institutions guaranteeing demo- Giles, H. 2001. “Ethnolinguistic vitality.” In Concise encyclopaedia cracy, the rule of law, human rights, respect for and protection of sociolinguistics, R. Mesthrie (ed.), 472—3. Oxford: Elsevier. of minorities, the existence of a functioning market economy as Giles, H., R.Y. Bourhis, and D.M. Taylor. 1977. “Towards a Theory well as the capacity to cope with competitive pressure and mar- of Language in Ethnic Group Relations.” In Language Ethnicity ket forces within the Union’ (Presidency Conclusions, Copenha- and Intergroup Relations, edited by H. Giles, 307–48. London: gen European Council 1993). Academic Press. 7 The number of Finnish-speakers living in Sweden is difficult to Grin, F. and T. Moring, with D. Gorter, J. Häggman, D. Ó estimate, as there is no registration of minority language speakers. Riagáin and M. Strubell. 2003. Support for Minority Languages The Finnish radio service of Swedish Radio (Radio Sisu) gives an in Europe. Final Report. Brussels: European Commission, estimate of 200,000 daily listeners to its programmes. Based on Directorate Education and Culture. studies commissioned by SR, Radio Sisu on its web page presents Grin, F. and F. Vaillancourt. 1999. The Cost-effectiveness Evaluation the estimate that 470,000 people in Sweden can speak or at least of Minority Language Policies: Case Studies on Wales, Ireland understand Finnish (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx and the Basque Country. Monograph no. 2. Flensburg: ?programid=185&grupp=20780&artikel=5793792). In Finland, European Centre for Minority Issues. where people are registered according to mother tongue, there Grönvall, J. 2014. “De-coupling of Journalism and Democracy: are more than 280,000 mother-tongue speakers of Swedish, and Empirical Insights from Discussions with Leading Nordic another group almost as big that is bilingual but registered with Media Executives.” Journalism 2015 16 (8): 1027–44. Finnish as its mother tongue. Thus, the groups are approximately Hallin, D.C. and Mancini, P. 2004. Comparing Media Systems: equal in size but for historical reasons (Finland was part of Swe- Three Models of Media and Politics. Cam-bridge, MA: MIT den until the 1807–1809 war), Swedish has remained in a much Press. stronger position in Finland (Liebkind et al. 2007). Hårstad, S. 2010. Unge språkbrukere i gammel by: En sosiolingvistisk studie av ungdoms talemål i Trondheim. Trondheim: Norges teknisk-naturvitenskaplige universitet. Kornai, A. 2013. “Digital Language Death.” PLoS ONE 8 (10): e77056. Larsen, H. 2014. “The Legitimacy of Public Service Broadcasting in the 21st Century: The Case of Scandinavia.” Nordicom Review 35 (2): 65–76. nr 37 (2017) 42 multiethnica

Liebkind, K., I. Jasinskaja-Lahti, and M. Teräsaha. 2007. “Ingroup Ohlsson, J. 2015. The Nordic Media Market, 2015. Gottenburtg: Vitality and Intergroup Attitudes in a Linguistic Minority.” Nordicom. www.nordicom.gu.se/sv/publikationer/ Scandinavian Journal of Psychology 48 (5): 409–18. nordic-media-market-2015. Liebkind, K., T. Moring and M. Tandefeldt. 2007. The Swedish- Parliament of Sweden. 2013. “Bildning och tillgänglighet – radio Speaking Finns. Special issue. International Journal of the och tv i allmänhetens tjänst, 2014–2019”. Kulturutskottet betän- Sociology of Language 187/188. kande 2013/14:KrU3. Stockholm: Parliament of Sweden. Markelin, L. and C. Husband. 2007. “The Sámi Media, State Presidency Conclusions. 1993. Copenhagen European Council. Broadcasting and Transnational Indigeneity.” In Transnational Paragraph 7aiii. Lives and the Media: Re-Imagining Diasporas, edited by O.G. SFS. 2009. Lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Bailey, M. Georgiou and R. Harindranath, 115–32. Basingstoke: Sveriges Radio. 2013. Sveriges Radios remissvar 21 januari 2013. Palgrave-Macmillan. Nya villkor för public service. SOU. 2012:59. Stockholm, Mehra, B., C. Merkel and A.P. Bishop. 2004. “The Internet for Sveriges Radio. Empowerment of Minority and Marginalized Users.” New Sveriges Television. 2012. Sveriges Televisions remissvar. Nya Media & Society 6 (6): 781–802. villkor för public service. SOU. 2012:59. Stockholm, Sveriges Möller, C. 2014. “New Technology, Minorities and Internet Television. (Odaterad mimeo.) Governance.” JEMIE Journal on Ethnopolitics and Minority Tillstånd för Sveriges Television AB att sända tv och sökbar text- Issues in Europe 12 (4): 16–33. tv, 2013. Ku2013/2083/MFI (delvis); Ku2013/2310/MFI (del- Moring, T. 2007. “Functional Completeness in Minority Language vis); Ku2013/2525/MFI. 19 December. Media.” In Minority Language Media: Concepts, Critiques and Turner, J.C., and R.S. Onorato. 1999. “Social Identity, Personality Case Studies, Edited by M. Cormack and N. Hourigan, 17–33. and Self-concept: Self-categorization Perspective”. In The psy- Clevedon: Multilingual Matters. chology of the Social Self, edited by T.R. Tyler, R.M. Kramer and Moring, T., and R. Dunbar. 2008. The European Charter for O.P. John, 11–46. New Jersey: Lawrence Erlbaum. Regional or Minority Languages and the Media. Regional or Vincze, L. and T. Moring. 2012. “Swedish in Finland: Pushed Minority Languages 6. Strasbourg: Council of Europe. Back in the Cyberspace?” Journal on Ethnopolitics and Minority Moring, T., and C. Husband. 2007. “The Contribution of Swedish- Issues in Europe 11 (2): 25–36. language Media in Finland to Linguistic Vitality.” International Vincze, L. and T. Moring. 2013. “Towards Ethnolinguistic Identity Journal of the Sociology of Language 187/188: 75–101. Gratifications”. InMinority Languages and Social Media: Moring, T., C. Husband, C. Lojander-Visapää, L. Vincze, J. Fomina Participation, Policy and Perspectives, edited by E. Haf Jones and and N. Nieminen Mänty. 2011. “Media Use and Ethnolinguistic E. Uribe-Jongbloed, 47–57. Clevedon: Multilingual Matters. Vitality in Bilingual Communities.” Journal of Multilingual and Vincze, L. and T. Moring. 2015. “Framför den tvåspråkiga skär- Multicultural Development 32 (2): 169–86. men: svenskspråkigt tv-tittande bland finskspråkiga”Finsk Moring, T., ed. 2014. Ett livskraftigt medielandskap på svenska Tidskrift, 81-95. i Finland. SSKH Reports and Discussion Papers 1. Helsinki: Zabaleta, I., A. Gutierrez, C. Ferre-Pavia, I. Fernandez, S. Urrutia Research Institute of Swedish School of Social Science, and N. Xamardo. 2013. “Website Development and Digital University of Helsinki. Skill: The State of Traditional Media in European Minority Statens offentliga utredningar. 2012. Nya villkor för public ser- Languages”. International Journal of Communication 7: vice: betänkande av Public service-kommittén. SOU 2012:59 1641–66. Stockholm.

nr 37 (2017) multiethnica 43

Professor Hiroshi Maruyama was promoted as Honorary Doctor at Uppsala University, Faculty of Arts, on 28th of January 2016. He is Professor Emeritus of Sociology at Muroran Institute of Technology in Hokkaido and an eminent international expert on aboriginal peoples, human rights and the environment. Professor Maruyama has been especially active in the struggle of aboriginal peoples and minorities to attain social justice with regard to environmental issues and their efforts to conserve and revitalise their cultures. Maruyama is internationally known for his research into Japanese government policy towards the Ainu people and for his comparative research into the Ainu and Sami which he has carried out in both Japan and in the Nordic countries. Among other things, he has done research into Sami rights as an aboriginal people and ongoing mining-related conflicts in traditional Sami areas in northern Sweden. During his visit in Uppsala, Professor Maruyama delivered his honorary doctor’s lecture on January 27th 2016. This article is based on his lecture.

(In)Visible Threats to the Cultural Well-being of Indigenous Peoples in the Contexts of Sweden and Japan: Preliminary Remarks

HIROSHI MARUYAMA

There are many differences between the majority the Japanese government. The final report of the Ad- population and particular minorities or indigenous peoples visory Council for Future Ainu Policy outlines current in terms of their perceptions of history, society and culture. Ainu policy. It justifies not only colonization as “deve- Colonialism is invisible to the majority but highly visible to lopment,” but also Japan’s modernization at the cost indigenous peoples; that is, colonialism is not over from the of the Ainu: perspective of indigenous peoples. In the global north, the Under the threat of major Western powers, developing Hokka- majority does not care about cultural well-being because ido was an urgent mission for the Meiji government to protect it is able to enjoy its own culture. In contrast, indigenous Japan’s northern border and to establish a modern, indepen- peoples have been suffering from a lack of cultural well- dent nation. In this context, the immigrants to Hokkaido signi- being that is hard for the majority to perceive. This article ficantly contributed to Japan’s modernization and the region’s underscores that the cultural well-being of indigenous development, by building roads and creating farmland under peoples or indigenous cultural well-being has been severe natural conditions different from those of their home- threatened by the exploitation of the natural resources of towns. (Advisory Council for Future Ainu Policy 2009, 8) indigenous communities. Furthermore, it aims to show that Furthermore, the final report seeks to divert people’s the indigenous policies of Sweden and Japan do not ensure attention from colonization by using the term “rela- the cultural well-being of their indigenous peoples, the tionship” between the Ainu and the ethnic Japanese: Sami in Sweden and the Ainu in Japan. “the Ainu…had kept a close relationship with Wajin (ethnic Japanese) since the Middle Ages.…In the early modern age, although harsh labor under the basho Introduction ukeoi system impoverished them, the Ainu maintained Smith (2012, 35) argues that “history is mostly about and developed their own culture, keeping a deep re- power. It is the story of the powerful and how they be- lationship with Wajin” (Advisory Council for Future come powerful, and then how they use their power to Ainu Policy 2009, 14). These descriptions are nothing keep them in positions in which they can continue to more than a distortion of the history of the coloniza- dominate others”. This description is applicable to the tion of Hokkaido by Japan as is shown below. history of Japan as compiled under the supervision of In Sweden, Markus Nyström (2017; forthcoming) nr 37 (2017) 44 multiethnica tells how he first came into contact with Sweden’s (DO 2008, 18). Silver ore was found by the state at colonial past (and present) as an adult. It was never dis- Nasafjäll in 1635, and “Lapland was suddenly seen as a cussed in school. He categorizes the function of coloni- treasury able to support Sweden’s imperial ambitions’ alism as the ordering of physical/political reality and of (Kvist 1993, 205). Thereafter, ideological/ontological reality but highlights the latter, noting that “colonialism lingers in the minds of people, The Saami were heavily burdened with demands for transpor- it is passed down through generations, by means of tation that hindered them in their herding. When the Saami the psychological violence of the colonization of the refused to comply with the demands, the mining authorities mind.” He also points out that narratives created by resorted to force. A flight from the area was consequently trig- the majority, such as Columbus “discovering” the “new gered, and a noticeable population decline took place in Lule world,” Robinson Crusoe, Amundsen and Scott’s com- and Pite Lapland. (Kvist 1993, 205) petition to reach the South Pole, Laurence of Arabia and The Mission, have reshaped the history of coloni- In the Björkvattsdalen valley, “local Sami people have zation. Furthermore, he notes that: suffered from several abuses throughout history: racial biological measurements of our parents/grandparents; The state has done bad things to Sami in the past, but it is confiscation of land; attempts of removal/denial of local most often rather vaguely described exactly what these were. Sami people’s vested rights; banning of the Sami langu- In the material I have gone through, I cannot recall a single age, culture and spirituality; hydropower damming of instance of the word “colonialism” being used, even when des- land and flooding of people’s homes” (Persson 2016, cribing the past.…I believe the state as a type downplays the 3). Japan’s colonization of Hokkaido can also be traced state’s actions that enable modern colonialism, and does not back to the 15th century (Takakura 1972, 563). The first sufficiently acknowledge the historical facts of colonialism. colonizers were the nobility who benefited from unjust trading with the Ainu until 1799 (Takakura 1972, 564– In contrast, indigenous peoples have transmitted their 65). As the power of the nobles increased through their sufferings under colonization orally and literarily from monopolization of trading, the Ainu had their freedom generation to generation within their families and of movement curbed, incurred a duty to trade with the communities, as is demonstrated below. Colonialism is, Japanese and were finally enslaved to enable the ex- therefore, invisible to the majority but highly visible ploitation of natural resources (Takakura 1972, 568). to indigenous peoples. In order to make visible to the In modern Sweden, “with the establishment of majority that indigenous peoples are suffering from the Name Act of 1886, many Sami families replaced the historical and current injustices imposed on them their surnames with Swedish ones” (Silversparf 2014, under colonialism and its remnants, this article reveals 134). This has led to a struggle by the Sami to iden- how the cultural well-being of indigenous peoples, in tify themselves as Sami and helped make them invi- particular the Sami in Sweden and the Ainu in Japan, sible in Swedish society (Silversparf 2014, 134–38). has been affected. Section 1 briefly outlines the his- The same is true of the Ainu in Japan. In 1876, the torical injustices imposed on the Sami and the Ainu Colonial Commissioner in Hokkaido ruled that the by their colonizers. Section 2 discusses how to ensure Ainu should convert their Ainu surnames to Japanese indigenous cultural well-being in general on the basis ones. Engagement in traditional culture also became of international human rights standards. Section 3 de- illegal. In Sweden, “growing national and internatio- monstrates that the indigenous cultural well-being of nal concern about wildlife has left reindeer herders the Sami in Tärnaby/Dearna has been threatened by with large losses of reindeer due to predation.…Yet, the exploitation of natural resources and that Sweden’s reindeer herders have been prosecuted and sentenced Sami policy fails to ensure the cultural well-being of within the Swedish court system for what is termed the Sami. Section 4 does the same for the Ainu in Bira- ‘illegal hunting’ of these predators” (Mikaelsson 2014, tori, Japan. Section 5 provides some conclusions. 82). In Japan, Kayano Shigeru recalls that his father was arrested on suspicion of “illegal fishing” of salmon under colonial rule in 1932 even though the Ainu in A brief outline of the historical injustices imposed on the Saru River Catchment Area used to fish for salmon the Sami and the Ainu for their staple diet (Kayano 1990, 74–79). Against a On the origins of colonization in Sweden, the Om- background of colonization, Sweden’s Sami policy in budsmannen mot etnisk diskriminering (DO) notes the final decades of the 19th century was influenced that, “it was during the 14th and 15th centuries that by racial biology, while social Darwinism prevailed in the Crown began to levy taxes on the Sami in Sweden” Japan (Siddle 1996, 88–94). It was alleged that the

nr 37 (2017) multiethnica 45

Sami were born with certain “racial characteristics” that made them inferior to the rest of the popula- How to ensure indigenous cultural well-being tion (Sámediggi, Sámedigge, Saemiedigkie, Sametinget Before discussing how to ensure indigenous cultural and the Ministry of Agriculture, Food and Consumer well-being, it is useful to discuss the concept of indi- Affairs 2005, 14). While presenting a bill for the Hok- genous peoples and the characteristics of indigenous kaido Former Aborigines Protection Act (HFAPA) of cultures. The definition of indigenous peoples has been 1899, the Japanese government explained the need to debated for decades at the United Nations. Neither the protect the Ainu, “an unenlightened people” that “have observers from indigenous organizations nor govern- no alternative but to die of cold” (Inoue 2013, 177). mental delegations wanted a universal definition of in- Repeated forcible relocations have struck a sub- digenous peoples (UNPFII 2004): stantial blow to the Sami in Sweden and the Ainu in Japan. “In Sweden, forced relocations of the indigenous In 1997, the Working Group on Indigenous Populations con- people, the Sami or Lapps as they have historically cluded that a definition of indigenous peoples at the global been called, were a part of indigenous policy from the level was not possible at that time, and certainly not neces- late 19th century to the middle of the 20th century” sary for the adoption of the Draft Declaration on the Rights of (Lantto 2014, 53). In essence, the relocations of the Indigenous Peoples. Sami were implemented because the reindeer herders struggled to feed their reindeer in the wake of the esta- Instead of a definition, the UN-system has developed a blishment of states’ borders in Fennoscandia. However, modern understanding of indigenous peoples based on the forced relocations had other serious consequences: ... self-identification as indigenous peoples at the individual level and accept[ance] by the community as their member; The increased number of reindeer in the recipient area could historical continuity with pre-colonial and/or pre-settler socie- lead to conflicts with farmers, and that there was a risk that the ties; strong link to territories and surrounding natural resour- relocated herders’ right to use the land could be disputed, as ces; distinct social, economic or political systems; distinct lang- they lacked customary rights in the new area (Lantto 2014, 58). uage, culture and beliefs; [and that they] form non-dominant groups of society; resolve to maintain and reproduce their In 1875, 841 Ainu people were relocated from Sakha- ancestral environments and systems as distinctive peoples and lin to Hokkaido; and 95 Ainu were relocated from communities. (UNPFII 2004) Shumshu to Shikotan in the Kuril Islands in 1884 in the wake of the Treaty of St Petersburg. They were fol- The above-mentioned understanding of indigenous pe- lowed by many Ainu from Hokkaido, who were forci- oples is among a number of criteria by which indige- bly relocated to unfamiliar land on the grounds that nous peoples globally can be identified and from which the Japanese government was giving relief to the Ai- each group can be characterized (Corntassel 2003). nu or establishing reservations (Emori 2007, 402–22). The most widespread criteria are thought to be tho- The life of the Ainu who were disconnected from their se proposed in the International Labour Organization birth places was fraught with difficulties. (ILO) 1989 Indigenous and Tribal Peoples Convention Threats to the cultural well-being of indigenous (no.169) and in the Martinéz Cobo Report to the UN peoples through these historic injustices must be Sub-Commission on the Prevention of Discrimination invisible to the majority in both Sweden and Japan and the Protection of Minorities. There are a few minor because: differences among these criteria, but no discrepancies. What all of them have in common is self-identification. As is the situation for many other Indigenous Peoples, Sami Article 1 of ILO Convention no.169 indicates that self- history has not been part of the colonizing State’s history- determination as indigenous or tribal shall be regarded writing. However, this history is still preserved and hidden in as a fundamental criterion for determining the groups archaeological remains. (Larsson 2014, 42) to which the provisions of the Convention apply. The Martinéz Cobo Report describes that: Ainu history has also been dismissed by the mainstream On an individual basis, an indigenous person is one who progressive view of history in Japan (Amino 2000, 58). belongs to these indigenous populations through self-identifi- In the case of the Ainu as elsewhere (Amino 2000, 24– cation as indigenous (group consciousness) and is recognized 28), like the field of history, “archaeological research and accepted by these populations as one of their members has also traditionally been nationalistic; the idea of one (acceptance by the group)….This preserves for these commu- nation, one people and one history has dominated for a nities the sovereign right and power to decide who belongs to long time” (Larsson 2014, 42–43). them, without external interference. nr 37 (2017) 46 multiethnica

In addition, self-identification is codified in article 33 indigenous peoples’ right to self-determination, which of the United Nations Declaration of the Rights of In- means indigenous peoples’ rights to freely determine digenous Peoples (UNDRIP). their cultural development, to autonomy and to par- What distinguishes indigenous cultures from oth- ticipate fully, if they so choose, in the political, econo- ers is the inseparable relationship between indigenous mic, social and cultural life of the state (UN Human peoples and land: Rights Council 2012, 4–5). Furthermore, these provisions of the UNDRIP are consistent with indigenous The indigenous peoples view themselves as having a histori- peoples’ rights to their cultures and languages set out cal existence and identity that is separate and independent of in the human rights instruments issued by the Human the states now enveloping them. Lands located in a specific Rights Committee (HRC), the Committee on Eco- geographic area form a central element in their history and nomic, Social and Cultural Rights (CESCR) and the identity. (Renvall 2005, 4) Committee on the Elimination of Racial Discrimina- tion (CERD), and so on (UN Human Rights Council Snyder, Williams, and Peterson (2003) questioned the 2012, 5). suggestion of an esteemed economist on the advisory In interpreting the right to culture as set out in panel on the Exxon-Valdez oil spill in terms of valuing article 27 of the International Covenant on Civil and indigenous culture. The economist had suggested that Political Rights (ICCPR), the HRC has the way to assess the damage suffered by a particular indigenous community was to estimate the cost of re- ... expressed the positive duties on States to protect indige- locating the affected community to a similar undama- nous peoples’ cultural rights, including their rights in relation ged site. They argued that “such an estimate would to their lands, territories and resources as well as in relation have to ignore the value of what might be characte- to their traditional activities, the need to include indigenous rized as the sense of place that millennia of cultural peoples in decisions affecting them, the requirement to inter- development had created” (Snyder, Williams, and Pe- pret the right to culture consistently with the right to self- terson 2003, 108). In other words, “indigenous peoples determination in the context of indigenous peoples’ issues, do not see themselves as outside the realm of nature, and has called on States to adopt measures to support the but as part of nature, and they have their own specific revival of cultures and languages. (UN Human Rights Council attachment to their land and territory…” (Kipuri 2009, 2012, 5) 52). Therefore, in the Arctic, extractive industries, including gas and oil exploitation, and reindeer herding by indigenous peoples would appear to be mutually In its general comment no. 21 on the right of everyo- incompatible (Nuttall 2010, 18). Furthermore, “indige- ne to take part in cultural life, the CESCR recognizes nous peoples consider their lands and resources to be the collective element of indigenous peoples’ right to collective assets, they see their cultural values and ac- culture and notes that states’ educational programmes tivities—their identity—as a function of the group, not should respect the cultural specificities of indigenous individuals” (Kipuri 2009). In addition, as noted above, peoples and incorporate them into such programmes in the cases of the Sami and the Ainu historic injustices (UN Human Rights Council 2012, 5). The CERD has are still jeopardizing indigenous communities because called on states to provide indigenous peoples with the of the lack of full redress. conditions that allow for sustainable economic and so- Given that articles 24(2) and 34 of the UNDRIP are cial development compatible with their cultural cha- described as minimum standards for indigenous well- racteristics, and allow them to preserve and to prac- being (Cram 2014, 19), the protection of indigenous tice their languages (UN Human Rights Council 2012, peoples’ rights to culture in accordance with interna- 5–6). An important matter related to indigenous peop- tional human rights standards could be construed as les’ rights in article 8 of the UNDRIP to which these the minimum standard for ensuring indigenous cul- human rights instruments do not refer is the preven- tural well-being. An overarching description of indige- tion of, and the right to redress for, forced assimila- nous peoples’ rights in relation to their cultures and tion, as well as dispossession of lands, territories and languages is provided by the UNDRIP, which has been resources. almost universally endorsed by states (UN Human Legally, “the history of indigenous peoples has Rights Council 2012, 4). There are many relevant revolved around ethnic unlawful Acts, including dis- provisions in the UNDRIP, such as articles 8, 9, 11, seisin of proprietary rights and colonization” (Yoshida 12, 13, 14, 15, 31 and 34. Central to all of these cul- 2015, 138). Culturally, “without access to and respect tural rights, however, as articles 3, 4 and 5 stipulate, is for their rights over their lands, territories and natural

nr 37 (2017) multiethnica 47 resources, the survival of indigenous peoples’ particular majority of the affected Sami has no right to appeal decisions and distinct cultures is threatened” (Kipuri, 2009, 54). and they have no right to be invited to consultation meetings The only effective way to safeguard indigenous cultu- with state bodies. (Persson 2015, 2) res is to protect both the rights of the individual indigenous person and the rights of the group (Wiessner The Mineral Act of Sweden “has its roots in the esta- 2010, 241). Furthermore, “the right to culture in the blishment of a specific authority—the Mining Inspec- context of indigenous peoples includes their right to torate (Bergsstaten) in 1637. The aim of the Inspec- self-determine their own cultures and languages as an torate was and still is to strengthen and enhance mi- internal matter…” (UN Human Rights Council 2012, ning projects in Sweden (Persson and Öhman 2014, 7). The UNDRIP aims to “remedy the historical denial 112). At present “of Sweden’s total ore production, of the right of self-determination and related human more than 96% comes from the mines in Sápmi” (Sa- rights so that indigenous peoples may overcome syste- mi Parliament in Sweden 2015, 13). In February 2013, matic disadvantage and achieve a position of equality the Swedish government announced a new strategy vis-à-vis heretofore dominant sectors” (Anaya 2009, to double the number of mines by 2020 and triple it 59). Accordingly, ensuring indigenous cultural well- by 2030. Among the planned mines is the IGE Nick- being would seem to require the protection and pro- el Mountain Mining Project. The Swedish Sami Par- motion of the rights of indigenous peoples to: redress liament and the Swedish Equality Ombudsman have for the historic injustices that have been perpetrated pointed out that “the mineral extraction policy and the on them under colonial rule; sustainable and collec- application of the Swedish mineral law go contrary to tive use of their lands, territories and natural resources; well-established principles of respect and protection of and self-government over their cultures, languages and the rights of indigenous peoples” (Civil Rights Defen- educational programmes. ders 2015, 10). CERD recommended to the Swedish government that Endangered cultural well-being of the Sami in Sweden the State party adopt legislation and take other measures to In the 1950s and 1960s, water regulation for hydro- ensure respect for the right of Sami communities to offer power generation in the Ume River System submer- free, prior and informed consent whenever their rights may ged significant forest areas, fields and meadows, in- be affected by projects, including to extract natural resources, undated the village of Rönnbäck and displaced several carried out in their traditional territories. (CERD 2013, 6) homesteads in the valley of Björkvattsdalen in Sápmi (Persson and Öhman 2014, 106). The Ume River is In January 2015, Civil Rights Defenders, Sweden’s in- one of the most regulated waterways for hydropower ternational human rights organization, also recommen- generation in Sweden and provides drinking water ded that the Swedish government legislate for the need for the whole Ume River valley, including the over for free, prior and informed consent (FPIC) to any ex- 100,000 inhabitants of Umeå (Persson and Öhman ploitation of natural resources in traditional Sami ter- 2014, 106). In the wake of this exploitation of wa- ritory in addition to taking other legislative measures ter and land came further exploitation in the form of (Civil Rights Defenders 2015, 12). In addition, the a large-scale mining project. The IGE Nickel Moun- need for legislation on FPIC was confirmed by two in- tain Mining Project was awarded the Exploitation ternational human rights instruments: General Recom- Concession in Björkvattsdalen by the Swedish Mining mendation no. 23 of the CERD and General Comment Inspectorate in 2012, after the County Administra- no. 21 of the CESCR. As a state party to these inter- tive Board approved the environmental impact study national treaties, the Swedish government is obliged to by IGE Mountain Nordic. It is highly likely that the implement these recommendations. mining project will pose a number of risks and have In Sweden, “reindeer herding activities are to some long-term consequences for local people in Tärnaby/ extent protected by the Environmental Code” (Koi- Dearna in Sápmi. Marie Persson, who has worked long vurova et al. 2015, 23). In fact, the Swedish Environ- and hard in an effort to address the mining issue in mental Code stipulates that “the Environmental Code Tärnaby/Dearna, states that: shall be applied in such a way as to ensure that the use of land, water and the physical environment in general The mining project affects some hundred Sami that are is such as to secure long term good management in eco- dependent on land and water in the area. However, the majori- logical, social, cultural and economic terms” (section ty of the Sami people affected by the project have been denied 1(4) of Chapter 1). In addition, the code provides that legal standing according to Swedish law. In consequence, the when interests collide, “priority shall be given to the nr 37 (2017) 48 multiethnica purpose or purposes that are most likely to promote (UN General Assembly 2012, 2), the Swedish govern- sustainable management of land, water and the physical ment is required to place the highest priority on the environment in general” (section 10 of Chapter 3). The security of the Sami people, over and above its mine- reality is, however, that “relevant state bodies routinely ral strategy which plans to drastically increase mine- assess relevant interests from a purely macroeconomic ral production in a decade without any consent from perspective, prioritizing opportunities for job creation the Sami people—as the Sami Parliament in Sweden and so-called local development over the rights of the points out (2015, 11–12). Sami to their culture and their traditional lands” (Civil The government’s policy on the Sami has led Rights Defenders 2015, 10). In other words, “there is a explicitly to suffering caused by the exploitation of certain ‘edge’ for mineral extraction over other activi- natural resources in Sami communities. The Swedish ties, and the balancing of these various interests usually Riksdag recognized the Sami as an indigenous people ends in favor of mining activity” (Koivurova et al. 2015, in Sweden in 1977. However, “the legal and political 23). In general, it seems that there is a conflict bet- systems in Sweden regarding Sami Indigenous People ween the extractive industries and indigenous peoples are still products of colonial mechanisms and State- over land use. This conflict is caused by an inconsis- determined structural processes that have yet to be tency that the exploitation creates short-term econo- updated to be in accordance with Indigenous Peoples’ mic benefits for the majority who live an urban life, on Rights” (Sami Parliament in Sweden 2015, 2). In fact, the one hand, while infringing the human rights and “the legal framework protecting indigenous rights in security of minorities such as the Sami in Sápmi, and Sweden is limited in scope and the need to clarify disregarding long-term economic activities, including Sami rights in Sweden remains” (Church of Sweden Sami livelihoods, on the other. et al. 2014, 2). The Constitution of Sweden recogni- From the viewpoint of human security, the mining zes the Sami as a people, but the Sami Parliament in project threatens Sami livelihoods that are linked to Sweden (2015, 5) urges the Swedish government to economic, food, health and community security, let “further amend its Constitution to recognize the Sami alone environmental security: as an indigenous people, as Finland and Norway have done in their Constitutions”. The Sami Parliament in The Rönnbäck nickel mining project in Ume River threa- Sweden was established in 1993 as a publicly elec- tens an entire Sami community of some 100 Sami. The Sami ted body and a state authority, with the overall task livelihood with nature—fishing, hunting, reindeer herding, of working to achieve a living Sami culture (Sápmi small-scale farming, traditional handicraft—spiritual places n.d.). Although the Sami Parliament leads on Sami and culture will be impossible if land, water and air are pol- language work and watches over interests and needs luted and destroyed. The project also threatens food, water, in matters that concern the Sami people (DO 2008, herb gathering, health, environment, Sami businesses, cultural 23), its operations are controlled by the Swedish Par- projects, sacred grounds and the Sami people’s ability to live liament and government through laws, ordinances in the traditional area and pass their culture to their children. and appropriative decisions (Sápmi n.d.). In addition, (Persson 2015, 2) the CESCR, while welcoming the state party’s efforts to increase the resources allocated to the Sami Parlia- Indigenous peoples’ opposition to exploitation poses ment, remains concerned about the Sami Parliament’s threats to the political and personal security of those limited powers, especially on issues related to land indigenous peoples. In 2015, globally, at least two pe- rights (CESCR 2016, 4). ople were killed every week for taking a stand against Swedish legislation on reindeer herding, from the land grabbing and environmental destruction (Global Reindeer Herding Act of 1886 to the Reindeer Her- Witness 2015). According to the UN Commission on ding Act of 1971, recognizes that reindeer herding Human Security (CHS), “human security seeks to pro- Sami people have customary rights to graze reindeer. tect people against a broad range of threats to indivi- Nonetheless, Swedish legislation has been motiva- duals and communities and, further, to empower them ted by a wish to shrink the reindeer herding area and to act on their own behalf” (CHS 2003, 2). The oppo- reduce the number of reindeer herders, with a view sition of Marie Persson and her supporters satisfies this to regulating conflicts between the herders and settled definition of human security. In other words, Sami op- farmers and introducing mining and timber production position can be perceived as a legitimate act to ensure to Sápmi. The 1971 Reindeer Herding Act states that their human security. Given the fact that “governments hunting and fishing rights belong to those Sami who retain the primary role and responsibility for ensuring are members of a Sameby. As a result, the survival, livelihood and dignity of their citizens”

nr 37 (2017) multiethnica 49

no land or water rights are granted to the non-reindeer her- 58). The Hokkaido Development Bureau (HDB) spent ding Sami population, effectively denying the Sami the broa- the next five years taking legal steps to expropriate der rights linked to land and water, both as a livelihood and in their farmland (Maruyama 2012, 66–68). In February relation to rights to culture, health, and dignity as a people. As 1989, the Hokkaido Land Expropriation Commit- a consequence, non-reindeer-herding Sami are excluded from tee made a decision on the expropriation, ordering to the mining prospecting process, even when mining projects them to vacate. In March 1989, the two landowners are of concern for the larger Sami community. Colonial practi- filed an administrative appeal with the Ministry of ce against the local Sami is affecting Sami people’s health and Construction, the superior organization to the HDB. the ability of Sami families to use land and water. It also affects In March 1991, Kaizawa Tadashi stated at the Ministry how Sami children and youth can practice their cultural rights of Construction that the exploitation of natural resour- and continue to live on their traditional land. (Persson 2015, 3) ces under Japan’s colonization of Hokkaido had had devastating effects on forests and rivers, and left the The Swedish government “stipulates clear bounda- Ainu impoverished (Kaizawa 1999, 179–80). In April ries and defines who may and may not demand special 1993, the Ministry however recognized the legitimacy rights as Sami” (DO 2008, 22). Sweden’s Sami policy is of the Nibutani Dam project as expected. Two months a good example of the divide and rule policy that colo- later, Kaizawa Koichi, who had inherited his father’s nizers have adopted throughout human history. land, and Kayano Shigeru took legal action against the authorities concerned in an attempt to have the expro- Endangered cultural well-being of the Ainu in Japan priation decision revoked. In March 1997, the Sapporo District Court decided that In 1971, two dam projects on the Saru River System, the Nibutani Dam and the Biratori Dam, were desig- the state should have paid maximum attention to the culture ned to supply water through a planned conduit for the of the Ainu, a minority and indigenous people, and reflec- industrialization of the small city of Tomakomai (Levin ted on the history of the Japanese colonization of Hokkaido. 2001, 445–47; Maruyama 2012, 65). In 1978, the col- However, it failed to investigate or judge whether the bene- lapse of the industrialization scheme led to the main fits from the construction of the Nibutani Dam exceeded the purpose of the Nibutani Dam project being changed costs caused by the construction, including the violation of the behind closed doors to flood control. The Nibutani Ainu right to enjoy their own culture, for the expropriation of Dam was planned in the vicinity of the Nibutani com- Ainu lands. As a consequence, the state wrongfully dismissed munity, while the Biratori Dam was to be located on such Ainu rights, to which it should have attached the grea- an upstream tributary of the Saru River System, on the test importance, and went ahead with the construction. The Nukabira River. According to Otsuka Kazuyoshi, an expropriation of Ainu lands is therefore illegal. expert in Ainu culture:

Nibutani in Bratori Town is a community with the highest It seems clear that the Japanese government and its proportion of Ainu residents in Hokkaido and, consequently, agents involved in the Nibutani Dam project viewed Ainu traditional culture has been well preserved and transmit- the plaintiffs as ordinary Japanese citizens with no spe- ted from generation to generation. The Saru River Catchment cial distinction, while the plaintiffs viewed the world Area, including Nibutani, has attracted many researchers from from the perspective of Ainu cultural activists, figh- both inside and outside of Japan as a centre for fieldwork on ting as part of a local and worldwide movement for the Ainu studies since the 1870s. (Maruyama 2016) protection of their people’s interests and the interests of indigenous peoples everywhere (Levin 2001, 444). The Saru River Catchment Area is said to be a cradle Unfortunately, the court ruled, inconsistently, that the of Ainu culture. In just a 7-km stretch of the river close Nibutani Dam, which was almost complete at the time to the Nibutani Community, there are 49 Ainu place of the court’s decision, was in the public interest, even names on the left bank and 23 on the right bank (Kaya- though the Ainu plaintiffs unanimously testified that no 1999, 136). there had been no flood damage to Nibutani since the From 1982 to 1984, almost all the landowners at the completion of the embankment of the Saru River in planned dam site as well as those in the municipality 1970, and that Ainu culture would be put at risk by of Biratori Town agreed to the enforced sale of their the construction (Maruyama 2012, 73–74). Without farmland for the Nibutani Dam project in exchange an application to the High Court from either the plain- for compensation. However, two Ainu landowners, tiffs or the defendants, the decision was confirmed. Kaizawa Tadashi and Kayano Shigeru, refused to sell The court’s 1997 decision was unprecedented and as an objection to Japan’s Ainu policy (Tanaka 1999, remarkable in the sense that it recognized for the first nr 37 (2017) 50 multiethnica time the right of Ainu to enjoy their own culture pur- Concluding remarks suant to article 27 of the ICCPR, and articles 13 and 98(2) of the Japanese Constitution. Furthermore, the Chiri Yukie, an Ainu woman who passed away at the court decided that public welfare as stipulated in artic- age of 20 on 19 September 1922, left behind a book of les 12 and 13 of the constitution should restrict the Ainu Kamuy-yukar (a collection of mythology). It has above-mentioned Ainu right to the minimum in light been read by generation after generation of Ainu and of the aim to institute article 27 of the ICCPR (Han- non-Ainu readers since its publication. In its preface, ketsu 1999, 526). The court, by contrast, hesitated to she deplores with dignity how Ainu people and their decide whether the Ainu right to enjoy their own cul- beautiful language are dying under colonization by Ja- ture included the right to self-determination over their pan (Chiri 1978: 3–4). The preface suggests that the land, natural resources and politics as an indigenous historical injustices perpetrated on the Ainu have com- people (Hanketsu 1999, 527). It appears to have mis- promised their cultural well-being. In order to ensure sed paragraph 7 of CCPR General Comment No. 23 indigenous cultural well-being and indigenous peoples’ adopted by the HRC in April 1994, three years before rights, and to obtain redress for these historical injusti- the court’s decision: ces, sustainable and collective use of Ainu land, territories and natural resources; and self-government of their With regard to the exercise of the cultural rights protected cultures, languages and educational programmes must under article 27, the Committee observes that culture mani- be ensured, promoted and protected. The exploita- fests itself in many forms, including a particular way of life tion of natural resources in indigenous communities in associated with the use of land resources, especially in the case Sweden and Japan as well as the indigenous policies of of indigenous peoples.…The enjoyment of those rights may Sweden and Japan demonstrate how both Swedish and require positive legal measures of protection and measures Japanese governments fall short of the requirement to to ensure the effective participation of members of minority ensure indigenous cultural well-being. communities in decisions which affect them. Nonetheless, Sweden is ahead of Japan. It has established the Sami Parliament, a symbol of self-govern- Although General Comment no. 23 might not go so ment, while Japan has no such entity. The Sami Parlia- far as to connect the right to culture with the right to ment is seeking to establish a truth and reconciliation self-determination, the court’s decision could have re- committee, while the government in Japan is planning ferred to the effective participation of members of the to build a national Ainu museum by 2020, when the Ainu in decisions that affect them. The right recogni- Summer Olympic Games is to be held in Tokyo. The zed by the court of the Ainu to enjoy their own cul- symbolic space for ethnic harmony, which is to be built ture, however, leaves the Ainu in need of protection. along with the national Ainu museum, is controver- It did not meet the requirement to ensure indigenous sial. The government intends to move the remains of cultural well-being mentioned above and left the door more than 1600 Ainu illegally removed by Japanese open to further exploitation of natural resources and researchers from Ainu cemeteries from universities destruction of Ainu cultural heritage in the Saru Ri- and museums across the country to the symbolic space. ver Catchment Area by the construction of the Biratori Some Ainu activists backed by Japanese citizens have Dam (Maruyama 2013, 78). In fact, the HDB gave the been fighting these proposals, with a view to retur- green light to the Biratori Dam project in 2002 on the ning the remains to their communities. In Sweden, premise that it had taken into consideration the pre- the Church of Sweden started to help the Sami revi- servation, transmission and promotion of Ainu culture talize their language in 2013, and in 2016 published a (Maruyama 2013, 78). In order to realize this premise, two-volume book on the historical injustices imposed the HDB launched an environmental and cultural as- on the Sami by the church. There is hope of ensur- sessment in cooperation with the municipality of Bira- ing future indigenous cultural well-being arising from tori Town (Maruyama 2016). Although the outcomes these joint activities between indigenous peoples and produced by this research project show that the Nuka- the majority in both countriesm, which investigate a bira River, where the Biratori Dam is under construc- history of colonialism. tion, is a treasure of Ainu cultural heritage and natural resources (Maruyama 2016), the Ainu have no say over References the dam project under current Ainu policy. Advisory Council for Future Ainu Policy. 2009. Final Report (pro- visional translation). http://www.kantei.go.jp/jp/singi/ainu/ dai10/siryou1_en.pdf. Amino, Yoshihiko. 2000. “Nihon” toha nanika? [What is “Japan”?].

nr 37 (2017) multiethnica 51

Tokyo: Kodansha. Kvist, Roger. 1993. “The Racist Legacy in modern Swedish Saami Anaya, James S. 2009. International Human Rights and Indigenous Policy.” http://www3.brandonu.ca/library/CJNS/14.2/kvist. Peoples. New York: Aspen Publishers. pdf. CERD. 2013. Concluding Observations on the Combined Lantto, Patrik. 2014. “The Consequences of State Intervention: Nineteenth to Twenty-first Periodic Reports of Sweden, eighty- Forced Relocations and Sami Rights in Sweden, 1919–2012.” third session, 12–30 August. http://tbinternet.ohchr.org/_lay- Journal of Ethnology and Folkloristics 8 (2): 53–73. Estonian outs/treatybodyexternal/Download.aspx?symbolno=CERD%2 Literary Museum, Estonian National Museum, University of fC%2fSWE%2fCO%2f19-21&Lang=en. Tartu. CESCR. 2016. Concluding Observations on the Sixth Periodic Larsson, Gunilla. 2014. “Protecting our Memory from Being Report of Sweden. UN Doc. E/C.12/SWE/CO/6. 14 July. Blasted Away.” In Re:mindings: Co-Constructing Indigenous/ Chiri, Yukie. 1978. Ainu Shinyoshu [Collection of Mythology]. Academic/Artistic Knowledge, edited by Gärdebo Johan, May- Tokyo: Iwanami Shoten. Britt Öhman and Hiroshi Maruyama, 41–53. Uppsala: Hugo CHS. 2003. Human Security Now. http://reliefweb.int/sites/reli- Valentin Centre, Uppsala University. efweb.int/files/resources/91BAEEDBA50C6907C1256D1900 Levin, Mark A. 2001. “Essential Commodities and Racial Justice: 6A9353-chs-security-may03.pdf. Using Constitutional Protection of Japan’s Indigenous Ainu Church of Sweden et al. 2014. Human Rights Challenges in People to Inform Understandings of the United States and Sweden, 2014. Joint submission to Sweden’s Second Universal Japan.” International Law and Politics 33: 419–526. Periodic Review. http://www.sverigefinne.nu/julkaisut2014/ Maruyama, Hiroshi. 2012. “Ainu Landowners’ Struggle for Justice Human%20Rights%20Challanges%20in%20Sweden%20 and Illegitimacy of the Nibutani Dam Project in Hokkaido 2014%20(2).pdf Japan.” International Community Law Review 14: 63–80. Civil Rights Defenders, Sweden. 2015 Joint Submission to the UN Maruyama, Hiroshi. 2013. “Disregard for the Conservation of Periodic Review of Sweden. January/February. http://www.civil- Ainu Culture and the Environment.” AlterNative 9 (1): 74–86. rightsdefenders.org/files/UPR-Submission-Sweden-CRD-et-al. Maruyama, Hiroshi. 2016. “Threats to Human Security imposed pdf. on the Ainu in Biratori, Hokkaido, Japan.” In Understanding Corntassel, Jeff J. 2003. “Who is Indigenous? ‘Peoplehood’ and Security: Perspectives of Northern Indigenous Peoples, edited by Ethnonationalist Approaches to Rearticulating Indigenous Kamrul Hossain, and Anna Petrétei, 90-104. Leiden: Brill. Identity.” Nationalism and ethnic politics 9 (1): 75–100. Mikaelsson, Stefan. 2014. “Winds of Change.” In Re:mindings: Co- Cram, Fiona. 2014. “Measuring Maori wellbeing.” MAI Journal 3 Constructing Indigenous/Academic/Artistic Knowledge, edited (1):18–32. by Johan Gärdebo, May-Britt Öhman and Hiroshi Maruyama, Emori, Susumu. 2007. Ainu minzoku no rekisi [A History of the 79–87. Uppsala: Hugo Valentin Centre, Uppsala University. Ainu People]. Urayasu: Sofukan. Nuttall, Mark. 2010. Pipeline Dreams. Copenhagen: International Global Witness. 2015. “2015 Sees Unprecedented Killings of Work Group For Indigenous Affairs. Environmental Activists.” Press Release. June 20. 2016. https:// Nyström, Markus. 2017; forthcoming. “Narratives of Truth: An www.globalwitness.org/en/press-releases/2015-sees-unprece- Exploration of Narrative Theory as a Tool in Decolonizing dented-killings-environmental-activists/ Research.” In Cultural and Linguistic Revitalisation in Northern Hanketsu [Decision] 1999. In Nibutani damu saiban no kiroku Eurasia, edited by Roche Gerald, Åsa Virdi Kroik and [Documents of the Nibutani Dam Case], edited by Shigeru Hiroshi Maruyama. Uppsala: Hugo Valentin Centre, Uppsala Kayano and Hiroshi Tanaka, 509–44. Tokyo: Sanseido, 1999. University. Inoue, Katsuo. 2013. Meijinihon no Shokuminnchi Shihai [Japanese Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). 2008. colonial power in the Meiji era]. Tokyo: Iwanamishoten. Diskriminering av samer – samers rättigheter ur ett diskrimine- Kaizawa, Tadashi. 1999. “Kensetsusho niokeru ikenchinjutsu ringsperspektiv. http://www.do.se/globalassets/publikationer/ [A deposition to the Ministry of Construction].” In Nibutani rapport-diskriminering-av-samer.pdf. damu saiban no kiroku [Documents of the Nibutani Dam Case], Öman, May-Britt et al. 2010. “Supradisciplinary Conversations edited by Shigeru Kayano and Hiroshi Tanaka, 173–83. Tokyo: on Security, Risk and Resilience around Dams in Sub Arctica.” Sanseido. International Commission of Large Dams 78th Annual Kayano, Shigeru. 1999. “Shuyoiinka niokeru chinjutsu [A deposi- Meeting “Dams and Sustainable Development of Water tion to the Land Exprorpiation Comittee].” In Nibutani damu Resources”. Hanoi. May 20. 2010. saiban no kiroku [Documents of the Nibutani Dam Case], edi- Persson, Marie and May-Britt Öhman. 2014. “Vision for a Future ted by Kayano, Shigeru and Hiroshi Tanaka, 136–45. Tokyo: at the Source: The Battle Against the Rönnbäck Nickel Sanseido. Mining Project.” In Re:mindings: Co-Constructing Indigenous/ Kayano, Shigeru. 1990. Ainu no Ishibumi [A stone monument to the Academic/Artistic Knowledge, edited by Johan Gärdebo, May- Ainu]. Tokyo: Asahi Shimbun. Britt Öhman and Hiroshi Maruyama, 103–19. Uppsala: Hugo Kipuri, Naomi. 2009. “Culture.” In State of the World Indigenous Valentin Centre, Uppsala University. Peoples, edited by the United Nations Department of Persson, Marie. 2015. “About Rönnbäck Nickel Mining Project Economic and Social Affairs, 51–82. New York: United in Ume River, Tärnaby Sápmi/Sweden.” A letter submitted by Nations. the organisation Stop Rönnbäck Nickel Mining Project in Ume Koivurova, Timo, Vladimir Masloboev, Kamrul Hossain, Vigdis River, Tärnaby to the United Nations Special Rapporteur on Nygaard, Anna Petrétei, and Svetlana Vinogradova. 2015. the Rights of Indigenous Peoples, Ms Victoria Tauli-Corpuz, “Legal Protection of Sami Traditional Livelihoods from the prior to 2015 August visit to Rönnbäck, Sápmi and Sweden. Adverse Impacts of Mining: A Comparison of The Level of Persson, Marie. 2016. “Indigenous Peoples’ Struggles against Protection Enjoyed by Sami in their Four Home States.” Arctic Exploitation and Colonization.” A speech given by Persson to Review on Law and Politics 6 (1). https://arcticreview.no/index. celebrate Indigenous Peoples’ Day on Mobackagården. 7–8 php/arctic/article/view/76. August 2016. Tärnamo. nr 37 (2017) 52 multiethnica

Renvall, Elina Helander. 2005. Composite Report on the Status Jentoft, Henry Minde, and Ragnar Nilsen, 107–24. Delft: and Trends Regarding the Knowledge, Innovations and Practices Eburon Academic Publishers. of Indigenous and Local Communities: Regional Report, Arctic. Takakura, Shinichiro. 1972. Ainu seisakushi [A History of Ainu UNEP/CBD/WG8J/4/INF/3. September. http://www. Policy]. Tokyo: San-Ichi Publishing. snowchange.org/pages/wp-content/uploads/2011/04/arctic_re- Tanaka, Hiroshi. 1999. “Biboroku ni kaete” [For a memorandum]. port.pdf. In Nibutani damu saiban no kiroku [Documents of the Nibutani Sámediggi, Sámedigge, Saemiedigkie, Sametinget and the Ministry Dam Case], edited by Shigeru Kayano and Hiroshi Tanaka, of Agriculture, Food and Consumer Affairs. 2005. The Sami: an 57–77. Tokyo: Sanseido. Indigenous People in Sweden. http://www.samer.se/2137. UN General Assembly. 2012. 66/290. Follow-up to paragraph Sami Parliament in Sweden. Preparatory Report from the Sami 143 on human security of the 2005 World Summit Outcome, Parliament in Sweden/ Sámediggi/Sámedigge/Saemiedigkie/ 25 October. http://www.un.org/humansecurity/sites/www. Sametinget for the United Nations Special Rapporteur on the un.org.humansecurity/files/hsu%20documents/GA%20 Rights of Indigenous Peoples, Ms Victoria Tauli-Corpuz, Prior to Resolutions.pdf. her 2015 August visit to Sápmi and Sweden. https://www.sam- UN Human Rights Council. 2012. “Study on the Role of etinget.se/92639. Language and Culture in the Promotion and Protection of the Sápmi.http://www.eng.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1103. Rights and Identity of Indigenous Peoples.” Expert Mechanism Siddle, Richard. 1996. Race, Resistance and the Ainu of Japan. on the Rights of Indigenous Peoples, Fifth session. 30 April. Oxford: Routledge. http://www.ohchr.org/Documents/Issues/IPeoples/EMRIP/ Silversparf, Agneta. 2014. “Sámi Genealogy Research as Session5/A-HRC-EMRIP-2012-3_en.pdf. Resistance Practice.” In Re:mindings: Co-Constructing UNPFII. 2004 “The Concept of Indigenous Peoples.” Workshop Indigenous/Academic/Artistic Knowledge, edited by Johan on data collection and disaggregation for indigenous peoples. Gärdebo, May-Britt Öhman and Hiroshi Maruyama, 131–42. PFII/2004/WS.1/3. New York, 19–21 January. Uppsala: Hugo Valentin Centre, Uppsala University. Wiessner, Siegfried. 2010. “Re-enchanting the World: Indigenous Smith, Linda Tuhiwai. 2012. Decolonizing Methodologies. London; Peoples’ Rights as Essential Parts of a Holistic Human Rights New York: Otago University Press. Regime.” UCLA Journal of International Law & Foreign Affairs Snyder, Robert, Daniel Williams and George Peterson. 2003. 239: 240–88. “Culture Loss and Sense of Place in Resource Valuation: Yoshida, Kunihiko. 2015. Higashiajia Minpougaku to saigai/kyoju/ Economics, Anthropology, and Indigenous Cultures.” In monzokuhosho [The civil law in East Asia and disaster/residence/ Indigenous Peoples: Resource Management, edited by Svein ethnic compensation]. Tokyo: Shinzansha.

nr 37 (2017) multiethnica 53

Språklig og kulturelt mangfold i og rundt Nordkalottens første industrielle storbedrift

FLORIAN HISS

På midten av 1800-tallet var Alten Copper Works, utgjorde kvenske innvandrere fra naboregionen i Fin- ei koppergruve i nærheten av Alta, Nord-Norges og land og Sverige en stor del av arbeidskraften og gruve- Nordkalottens største industribedrift. Bedriften rekrutterte samfunnet. I tillegg lå gruva i et område med ei mang- gruvearbeidere fra ulike deler av Norden og Europa, og foldig samisk-, norsk- og kvenskspråklig befolkning. På etter hvert utgjorde kvenske innvandrere fra Nord-Sverige midten av 1800-tallet hadde gruvesamfunnet blitt så og Nord-Finland en stor del av arbeidskraften. Artikkelen stort at Kåfjord var den mest befolkningsrike boset- undersøker mangfoldet blant verkets arbeidere fra et ningen i hele Finnmark. sosiolingvistisk perspektiv og kaster lys over språkforholdene Artikkelen tar et sosiolingvistisk blikk tilbake i tid og i og rundt koppergruva. Artikkelen dokumenterer både gjør et forsøk på å skissere språkforholdene på arbeids- forskjeller og likheter mellom håndteringa av språklig plassen og i det mangfoldige gruvesamfunnet. Vi ser ei og kulturelt mangfold i den historiske situasjonen og rekke forskjeller og likheter mellom språksituasjonen i situasjonen på moderne arbeidsplasser. Ledelsens aktive den tidlige industrialiseringstida og språksituasjonen i rolle i håndteringa av dette mangfoldet vis-à-vis samtidens dag. Artikkelen kaster også lys over gruvedirektørenes sosiopolitiske endringer i diskurs og praksis blir løftet fram rolle som språkpolitiske aktører i begynnelsen av assi- spesielt. mileringsperioden i det multietniske Nord-Norge.

Flerspråklighet i Nord-Norge Introduksjon I likhet med det øvrige Nordkalotten har den nord- Språk er sentralt i arbeidshverdagen, blant annet ligste delen av Norge ganske få innbyggere og et rikt trenger vi språk for å utføre ulike arbeidsoppgaver og språklig mangfold. Flerspråklighet og flerkulturelle møte praktiske utfordringer. Arbeid er en sentral ak- møter har spilt ei sentral rolle gjennom hele historien. tivitet i hverdagslivet. Derfor overrasker det ikke at I mange situasjoner har det språklige mangfoldet vek- arbeid og næring har vært en viktig faktor i den fler- ket ei metaspråklig oppmerksomhet rundt språklige språklige utviklinga i en region som Nordkalotten og forskjeller og rundt ideologier om språk og sosial iden- at språkmøter har vært en fast bestanddel i mange ar- titet. Disse har til ulike tider hatt stor påvirkning på beidssituasjoner og næringskontakter. befolkningens individuelle, sosiale og politiske valg og Denne artikkelen kaster lys over flerspråklighet og ikke minst på språkbruken (f.eks. Johansen 2009; Lane kulturelt mangfold blant arbeiderne og ledelsen på 2010; Hiss 2013). Men metaspråklige oppfatninger og Alten Copper Works, ei koppergruve i Kåfjord nær ideologier har også gjennomgått store endringer, både Alta i Finnmark (se kart 1), som var i drift mellom i det virkelige livet og i språkforskninga (f.eks. Sollid 1826 og 1878. Bedriften var en av industrialiseringens 2009, 2013). I de siste årene har ikke minst næringsut- første aktører i Nord-Norge og på hele Nordkalotten, viklinga i regionen forsterket møtet (og konfrontasjo- og den representerte et språklig og kulturelt mangfold nen) mellom lokale tradisjoner, global kommunikasjon på mange måter. Gruva ble grunnlagt med engelsk og et sterkt fokus på ressurser. kapital av to britiske forretningsmenn, og den var del Majoritetsspråket i dagens Nord-Norge er norsk. av et internasjonalt handelsnettverk med Norsk språk har et bredt mangfold av dialekter som kontakter til store deler av Europa. Arbeidskraften brukes aktivt i samtlige domener av hverdagslivet. Dia- ble rekruttert fra ulike deler av Europa. Etter hvert lektene fungerer også som sterke markører for lokale nr 37 (2017) 54 multiethnica

Betegnelsen kvensk ble altså brukt synonymt med finsk- Kart 1: Kopperverkets beliggenhet på Nordkalotten. språklig og kunne relatere til hele Nordkalotten. Stock- fleth (1860: 242) betegnet språket også somkarelsk ). I begynnelsen av 1800-tallet bodde det allerede en del kvener i Alta-området, men de fleste av disse livnær- te seg i andre næringer, i hovedsak jord- og skogbruk og fiske. Originaldokumentene viser at kopperverket kjøpte treverk fra disse kvenene. Noen av dem ble også engasjert for å sette opp hus på gruvas eiendom (Niel- sen 1995). De fleste kvenske gruvearbeiderne ble ikke boende i Alta-området etter at Kopperverket ble lagt ned i 1878. Mange av dem emigrerte til USA der de igjen fant arbeid i Michigans Copper Country (Nielsen 1995; Niemi 2003; Alanen 2014). og regionale identiteter. Alle som vil lære seg norsk, må også lære seg å møte dette mangfoldet. Med samisk og kvensk har også to minoritetsspråk en lang tradisjon i Mangfold og endring regionen. Begge er finsk-ugriske språk, og begge ansees Den historiske konteksten rundt gruvesamfunnet på som truede. Samiske språk brukes innenfor et stort midten av 1800-tallet var preget av flere vesentlige geografisk område fra Midt-Norge og Midt-Sverige endringsprosesser i samfunn, teknologi og politikk i til Kolahalvøya i Russland. I Norge er samene offisielt hele Europa, og også på Nordkalotten. Kopperverket anerkjent som urfolk. Etter mange tiår med språklig selv var blant de første som innførte ei rekke nye tek- og kulturell assimileringspolitikk er det satt i gang til- nologier. Som en av industrialiseringens store aktører i tak for å bevare og revitalisere de samiske språkene. regionen var verket med på å etablere ei helt ny klasse Selv om det bodde mange samer i Alta-området på av industriarbeidere i et samfunn som i stor grad hadde 1800-tallet, ble bare få av dem ansatt i koppergruva. livnært seg på tradisjonelt vis gjennom fiskeri, jordbruk Kvenske arbeidere utgjorde imidlertid en veldig og reindrift. Modernismen og nasjonsbyggingsproses- stor del av arbeidskraften. I de engelsk- og norskspråk- sen i Norge og Finland påvirket etter hvert språkmang- lige originaldokumentene fra 1800-tallet skrives nav- foldet i regionen kraftig. Utviklinga av språkpolitikken net Kven på ulike måter, som Quan, Quain, Qven og på Nordkalotten kan beskrives i tre hovedfaser (Huss Kvæn. Kvensk har hatt status som nasjonalt minori- & Lindgren 2010: 262-262): en fase med variert tra- tetsspråk i Norge siden 2005. Språket brukes mest av disjonell flerspråklighet, en assimileringsperiode og til eldre mennesker, og i hovedsak i private hjem. De før- sist den etniske renessansen fra slutten av 1900-tallet. ste kvenene bosatte seg ved den nord-norske kysten for I årene før 1860 var norsk minoritetspolitikk preget av ca. 300-400 år siden. De nord-finske dialektene til de pluralistiske oppfatninger der ulike kulturer fikk ut- første kvenske innvandrerne utviklet seg uavhengig av vikle seg side om side (Eriksen & Niemi 1981: 22-23). det finske språket i Finland til dagens kvensk, i likhet Flerspråkligheten ble i hovedsak regulert av praktiske med meänkieli i Nord-Sverige. I dag blir begrepet kven behov. Fra 1860-tallet iverksatte den norske staten en (selv om det fortsatt hersker uenighet om betegnelsen) aktiv assimileringspolitikk, særlig overfor de språklige brukt for å betegne ei folkegruppe som har status som minoritetene i nord. Spesielt de kvenske immigrantene nasjonal minoritet i Norge. Kvenene som jobbet ved ble ansett som en trussel mot enheten og sikkerheten Alten Copper Works, var nylig ankommet fra Finland i den norske staten (se Eriksen & Niemi 1981 om ”den (som på den tida var del av det russiske tsarriket) og finske fare”). Gruvedriften i Kåfjord faller nettopp Sverige. De fleste kom fra bygder på både svensk og i denne tida. Samfunnet var fremdeles preget av den finsk side av Tornedalen, og noen flyttet fram og til- tradisjonelle, varierte flerspråkligheten, men i løpet bake mellom Kåfjord og hjembygdene i Tornedalen. I av driftsperioden økte assimileringspresset, og staten et brev til prosten i Karungi (Sverige) beskrev gruvedi- begynte å iverksette assimileringstiltak. Vi vil se at de rektøren kvenene på følgende måte: engelske direktørene ved kopperverket håndterte både mangfoldet i gruvesamfunnet og den offentlige språk- Qven er en almindelig Benevnelse her, der er felles for Svenske politikken aktivt, men med egne interesser i brenn- og Russiske Subjekter, der tale det finske Sprog, hvilke begge punktet. Bedriftens økonomiske motiver og den språk- Nationer efter vore lover ere ligemeget Udlendinger (Brev til politikken den praktiserte, førte til at språkmangfoldet Prost Zacharias Grape, Karungi, mars 1840). i Kåfjord ble styrket og bevart så lenge gruva var i drift.

nr 37 (2017) multiethnica 55

Historisk materiale og metodiske utfordringer Den ble gjenåpnet noen år seinere med svensk og tysk Forsøket på å utforske språkbruk og flerspråklig prak- kapital og endelig stengt i 1909. Den andre driftsperio- sis på et tidspunkt som går 140-190 år tilbake i tid, vil den skiller seg klart fra den første, både teknologisk og i veldig fort støte på metodiske grenser. Moderne sosio- rekrutteringa av arbeidskraft (Drivenes 1985). Her skal lingvistikk har metoder (som f.eks. etnografisk obser- vi imidlertid bare se på den første driftsperioden under vasjon eller informantintervju) for å samle inn eller ge- engelsk ledelse. nerere språklige data som igjen kan gi et pålitelig bilde Malmen hadde god kvalitet, og forekomstene befant av språkbruken i en viss sosial kontekst og av de so- seg i nærheten av fjorden slik at det var lett å frakte siale betydningene som språkbrukerne knytter til visse den fra stedet. Mesteparten av kopperet ble fraktet uttrykksmåter. Vil vi se på en historisk situasjon som med skip til engelske havner, og kull til smeltehuset ble denne, har vi ingen mulighet for å samle inn egne data, hentet fra England. Bedriftens korrespondanse viser et men vi må nøye oss med det materialet som er bevart stort regionalt og internasjonalt nettverk der direktø- og må forsøke å trekke slutninger på grunnlag av dette. rene hadde hyppig kontakt med handelsmenn, inves- I vårt tilfelle har en stor mengde håndskrevne for- torer, myndigheter, gruveeksperter, sjøfolk, prester og retningsbrev, årsrapporter, regnskapsbøker og andre mange andre. Brev og varer ble sendt til og mottatt administrative dokumenter blitt bevart og er arkivert fra blant annet Alta-regionen, byene Tromsø og Ham- i Statsarkivet i Tromsø. Dette materialet gir oss et godt merfest, de fleste handelsstedene mellom Lofoten og innsyn i gruveadministrasjonens skriftlige språkpraksis Østfinnmark, det øvrige Nordkalotten, Arkhangelsk, (som også var flerspråklig), og vi får lese hva adminis- Trondheim, Christiania og Bergen og andre gruvesel- trasjonen skrev om mangfoldet i gruvebefolkningen. skap i Sør-Norge, Sverige, Storbritannia og Tyskland. Imidlertid finner vi lite informasjon om arbeidernes Også noen av de viktigste europeiske byene står på muntlige språkpraksis og språkholdninger. adresselista: London, Paris, Hamburg, Antwerpen, I tillegg til originalmaterialet kan vi støtte oss på noe København og Stockholm. historisk forskning om kopperverket (Drivenes 1985; Noen av direktørenes bestillinger av matvarer kan Nielsen 1995, 1996; Abrahamsen 1997; Niemi 2003). illustrere det internasjonale mangfoldet som var repre- Den dekker et bredt spekter av informasjon om alt fra sentert bare i disse handelskontaktene: I et brev (på bedriftens økonomi til teknologier og sosiale forhold i norsk) bestilte de Westfalerskinke, Gloucester-, Sveit- arbeidersamfunnet. Men ingen av disse forskerne har ser- og Edamerost fra et handelskontor i Hamburg; viet mye oppmerksomhet til språklige forhold. samtidig forhandlet de om kjøp av reinsdyrtunger fra Den finske antropologen Samuli Paulaharju inter- Komagfjord. Direktørenes matbord forente altså både vjuet noen av de gamle gruvearbeiderne i Alta på lokale og internasjonale mattradisjoner, men matutval- 1920-tallet. Paulaharjus rapport (1928), som er et get har først og fremst anekdotisk verdi for oss. historisk dokument i seg selv, er skrevet i en narrativ Gruvas beliggenhet innerst i en fjord i Europas stil og har en tendens å tegne et idealisert bilde av (de ytterste periferi innebar ei stor utfordring for bedrif- finske) kvenene (Ryymin 2004). Imidlertid er han den tens ressursøkonomi. Mens det var god tilgang til malm eneste forskeren som har vært i direkte kontakt med og transportmuligheter, var rekrutteringa av arbeids- noen av menneskene som jobbet i gruva. For å tegne kraft et mye større problem. Av ulike grunner var få av et bilde av flerspråklighet og språkbruk i og rundt kop- områdets samiske, norske og kvenske innbyggere villige pergruva må vi kombinere og sammenligne originalkil- å bytte sin tradisjonelle levemåte (fiske, jordbruk, rein- dene og historieforskning. drift) mot en jobb i gruvas mørke og trange tuneller. Gruvedirektørene tolket dette blant annet som ”den Kopperverket og gruvesamfunnet indfødte Finmarkers Apati og Ulyst til ethvert uvant arbeide” (Crowe 1843, sitert i Stockfleth 1860). For I dag er det lite igjen av industrianleggene og den opp- å tiltrekke seg gruvearbeidere fra andre steder måtte rinnelige bebyggelsen fra gruvedriftens stortid i Kå- kopperverket betale betydelig mye høyere lønner enn fjord, men på midten av 1800-tallet var bygda den stør- konkurrentene lengre sør. Arbeidere ble vervet fra sør- ste bosetningen i hele Finnmark, del av et internasjo- norske og svenske gruvesamfunn som Røros, Foldal og nalt handelsnettverk og hjemmet til et lite industri- Falun, men også fra gruver i Cornwall. Mange av disse imperium. Alten Copper Works ble etablert i 1826 av kom til Finnmark for å jobbe der ei stund og flyttet britene John R. Crowe og Henry D. Woodfall sammen tilbake til hjemstedet så snart de hadde tjent nok peng- med investorer fra London. Crowe, Woodfall og deres er. Problemet var eksistenstruende for bedriften, som (engelske) etterfølgere drev gruva til 1878 da gruva ble direktøren gir uttrykk for i et brev (om skattelettelser) lagt ned blant annet på grunn av for lave kopperpriser. til en advokat i Christiania: nr 37 (2017) 56 multiethnica

In order to induce people to settle here we are obliged to pay more are inclined to do so, and that they take to mining with our workmen much higher, than they are paid in other parts alacrity (ACW til A.F. Nellen, London, 21. april 1834). of the Country, the Class of Workmen too taking them as a whole are inferior to those of other mines in this country, very Her er det synlig hvor fort den kvenske innvandringa few of those employed here have worked as Miners previously endret situasjonen i koppergruva. Kvenene aksepterte and have therefore to be instructed here, and years will elapse også mye lavere lønner enn de øvrige gruvearbeiderne. before they will become really effective, many come up here Siden de ikke hadde erfaring med gruvearbeid fra før with the mere inducement of saving a sum of money and then av, tok de kvenske arbeiderne på seg andre arbeidsopp- returning home, the expense of sending them backwards and gaver enn sine norske og svenske kolleger: forwards is therefore a serious evil, it has already amounted to Sp1 3,500. There is no doubt that in time a permanent Mining The want of a sufficient number of able & suitable hands is population will be formed, but in order to induce people to the greatest difficulty we now have to contend with, and it is settle here they must see that their condition will be essential- one owing to our peculiar situation we can only expect to get ly bettered if duties are laid on, either they must forego in part over progressively. Of late years the Quens or Finlanders come the use of the comforts they now enjoy, or their Wages must down in considerable numbers, but a small portion of them be raised, which cannot be done without absolute ruin to the only become actual miners, they are however far superior Concern (ACW til høyesterettsadvokat Pedersen, Christiania, workmen to the Norwegians as far as Gross work and common 1. januar 1833). Labour in the Mine goes, but not for actual Boring & Shoo- ting; the some few who have been longer here and in a mea- Problemet ble løst da store grupper av kvenske inn- sure become settled take to Tutwork, on the other hand the vandrere begynte å flytte til Alta-området på flukt fra Norwegians coming from a Mining District prefer the boring hungersnød og sykdommer i sine hjembygder i Nord- to casual work and are hard working Miners, tho’ generally Sverige og Finland: deficient in judgement and that experience which constitutes a good Miner, we have drawn them from the neighbourhood About 30 Quans have come down to Alten, and many more of Røraas & Foldal and contemplate next spring calling for an are expected unless a dysentery which is said to be raging in additional number, which of course must be limited by the Finland should by depopulating the Country partially enable supply that come down from Finland and other circumstan- the survivors to obtain subsistence at home, a person who has ces which will always set bounds to the number we employ just come down expects that in a parish containing 6,000 souls, (ACWs femårsrapport, 20. november 1835). 1,800 have been carried off but this I cannot credit (ACW til W. og H.B. Ward, London, 28. januar 1833). Disse eksemplene viser også at gruvedirektørene veldig tidlig så en stor økonomisk fordel i den kvenske inn- Korrespondansen viser også hvordan noen av de nyan- vandringsbølga. I de følgende årene vokste det fram et komne kvenene ble ansatt ved koppergruva, samt en etnisk og språklig mangfoldig gruvesamfunn i Kåfjord økende optimisme og entusiasme hos direktørene: der kvenske familier utgjorde omtrent halvparten av befolkninga. We have further engaged about a dozen Quains, as we may I tabellene 1 og 2 ser vi at direktørene har kategori- think we may be able to employ them advantageously now sert sine ansatte etter etnisitet. I tabell 2 presenterer de in Cobbing & Spalling and I was unwilling to give too great a kategorien Nation enda før fordelinga av de ansatte check to their finding work here, a considerable number have på ulike yrker. Den omfatter til og med familienes hus- come down, but many have found employment in the Fishery dyr. Her er det viktig å bemerke at etnisitet eller nasjon which promises to be exceedingly productive, these Men can i flere tilfeller ikke nødvendigvis sier noe om statsbor- also be discharged should I find we cannot profitably employ gerskap eller hjemland. De kvenske innvandrerne kom them. (ACW til W. og H.B. Ward, London, 23. mars 1833) fra Sverige og Finland (mens Finland var en del av det I have engaged and shall continue to engage as many Quans russiske tsarriket). Direktørene selv definerte kvenene as we can advantageously employ, the difficulty we have som Svenske og Russiske Subjekter, der tale det finske hitherto laboured under, and which is inseparably connected Sprog (se ovenfor), men de førte dem ikke opp som with any Enterprise of magnitude in Districts so scantly popu- Svensker, Finner eller Russere. I enkelte tilfeller, når lated as this but more particulary in an undertaking foreign to det var nødvendig å understreke kvenenes tilhørighet the habits of the inhabitants is now fast weaving away, and the til Finland (og ansvaret som finske myndigheter hadde probability of our succeeding in creating a mining population for disse menneskene), brukte de ordet finlændere. På in a great measure from among our Quans is placed beyond 1800-tallet var også Norge i union med Sverige, men a doubt – Several families have now settled themselves and menneskene ble holdt klart fra hverandre i listene. Den

nr 37 (2017) down from Finland and other circumstances which will always set bounds to the number we employ. (ACWs femårsrapport, 20. november 1835) multiethnicaDisse eksemplene viser også at gruvedirektørene veldig tidlig så en stor økonomisk fordel i den 57 kvenske innvandringsbølga. I de følgende årene vokste det fram et etnisk og språklig mangfoldig gruvesamfunn i Kåfjord der kvenske familier utgjorde omtrent halvparten av befolkninga Tabell(Tabell 1. 1). Etnisk mangfold i gruvesamfunnet (ifølge kopperverkets årsrapport). Flerspråklig praksis År: 1835 1840 1848 1855 1860 1865 Ser vi på det etniske mangfoldet blant Nordmenn 240 395 256 273 383 329 kopperverkets ansatte, er det åpenbart Kvener 257 472 385 439 556 518 at disse menneskene snakket ei rekke Engelskmenn 16 34 12 25 17 17 ulike språk. Det er relativt enkelt å få Svenskere 26 85 85 94 108 89 et inntrykk av direktørenes og admi- Russere 12 5 3 5 3 3 nistrasjonens språkbruk i det skriftli- Tyskere 10 11 4 1 - - ge arkivmaterialet. De fleste tekstene Samer - - - 17 31 12 er skrevet på norsk eller engelsk. No- en ganger skifter også språket mellom Total 568 1002 718 854 1098 968 Tabell 1: Etnisk mangfold i gruvesamfunnet (ifølge kopperverkets årsrapporter) norsk og engelsk. Det fins også noen få eneste synlige markøren som skiller de ulike etnisite- brev på svensk og russisk. Mens brevene i seg selv er tene eller ”nasjonene”, er språket. Selv om språk og eksempler på en flerspråklig forretningspraksis, over- I tabellene 1 og 2 ser vi at direktørene har kategorisert sine ansatte etter etnisitet. I tabell 2 språkbruk nevnes lite i materialet, må vi altså gå ut fra rasker det at språkmangfoldet, flerspråklig praksis på presenterer de kategorien Nation enda før fordelinga av de ansatte på ulike yrker. Den omfatter til at språk var en viktig (ytre) markør for gruppetilhørig- arbeidsplassen og utfordringer knyttet til språklige for- hetog med i gruvesamfunnet. familienes husdyr. Her er det viktig å bemerke at etnisitet eller nasjon i flereskjeller tilfeller ikkeikke nevnes i disse tekstene. Et unntak er et nødvendigvisDet kommer sier noe omogså statsborgerskap fram at et eller slikt hjemland. mangfoldig De kvenske arbei innvandrerne- brev kom fra 1825 der det nevnes at en engelsk gruveeks- dersamfunnSverige og Finland ikke (mens eksisterte Finland var enhelt del utenav det russiskekonflikter: tsarriket). Direktørenepert selv definertemåtte gjøre seg kjent med ”landets skikk og språk”. kvenene som Svenske og Russiske Subjekter, der tale det finske Sprog (se ovenfor), menDe de engelskeførte gruvedirektørene behersket norsk fly- demVed ikke en opp saadan som Svensker, Blandning Finner af arbeidere, eller Russere. af forskjelligeI enkelte tilfeller, Nationer, når det var nødvendigtende. åSannsynligvis kunne en av dem også russisk. understrekeforskjellige kvenenes Characteer, tilhørighet og til forskjellige Finland (og Sæder,ansvaret være som finskeuorden myndigheter og Paulaharjuhadde for disse (1928: 99) nevner at Henry Thomas, en av menneskene),Drunkenskab brukte iblandt de ordet de finlændere laster hvilke. På 1800 man-tallet havde var også at modvirNorge i -union medetterfølgerne Sverige, men til Crowe og Woodfall også hadde forsøkt menneskeneke, og deraf ble holdt være klart uenighed fra hverandre og Slagsmaal i listene. Den altfor eneste ofte synlige en følge markøren somå lære skiller segde ulike litt kvensk. I et brev fra 1857 ser vi at han etnisitetene(ACW tileller Tromsø ”nasjonene”, Tidende, er språket. 5. oktober Selv o 1849).m språk og språkbruk nevnes lite ibestilte materialet, ei må finskvi grammatikkbok fra Haparanda. Dess- altså gå ut fra at språk var en viktig (ytre) markør for gruppetilhørighet i gruvesamfunnet.verre finner vi ingen pålitelige opplysninger om den Noen arbeidere ble sendt hjem på grunn av dårlig opp- muntlige kommunikasjonen mellom direktørene og førsel, men bedriftens hovedstrategi var at fraternisere de forskjellige ulige Stammer og å til- Tabell 2. Gruvesamfunnet i 1848 (reproduksjon fra årsrapporten). by skoleutdanning til arbeidernes barn. No. of Houses Males Females Språklig og kulturelt assimileringspress

var ikke del av ledelsens strategi for å håndtere mangfoldet. De hadde ikke som 8

Nation mål å skape et homogent samfunn rundt

gruva.

De norske og svenske arbeiderne likte No. of Families Works the to belonging work people the to belonging Total Married Unmarried Widowers old 10 years above Children old 10 years under Children Servants Total Married Unmarried old 10 years above Children old 10 years under Children Widows Servants Total Total Population Horses Cows Sheep Goats Pigs Reindeer heller ikke at de kvenske nykommerne Quans 66 54 3 57 65 56 4 15 56 1 197 66 14 28 40 11 2 161 358 1 16 4 109 1 5 presset ned lønnsnivået. For å unngå kon- Norwegians 44 23 13 36 42 20 2 8 48 14 134 44 11 8 35 8 16 122 256 28 87 41 114 2 3 flikter ble en ny, kvensk bosetning bygget Swedes 18 15 1 16 15 11 4 1 12 1 44 15 3 3 17 1 2 41 85 1 19 18 15 - 2 Russians 1 1 - 1 1 - - - 1 - 2 1 - - - - - 1 3 - - - 4 - - fysisk adskilt på Grethe-neset (kvensk Germans 2 2 - 2 - 1 1 - - - 2 - - - 2 - - 2 4 - 1 - - - - Kreetanpää eller Kreta) på den andre English 4 3 - 3 4 1 - - 2 - 7 1 - - 4 - - 5 12 8 5 - 1 8 - siden av fjordenden (Nielsen 1995: 106). Total 195 98 17 115 127 89 11 24 119 16 386 127 28 39 98 20 20 332 718 38 128 63 243 11 10 Consisting of Labourers at the Mines and Smelting B.O. 406 Byggingen av Kvenbyen ansees også som houses – Men 200 Bricklayers 2 et forsøk på å knytte de kvenske innvand- Women 122 Carpenters & Timbermen 3 rerne sterkere til verket ved å tilby dem Children 63 385 Baker & Brewer 1 boliger og gode levevilkår (Niemi 2003). Manager 1 Shoemakers 2 Accountant 1 Tailor 1 Slike strategier er også kjent fra andre Surgeon 1 Sailors 3 foretak fra industrialiseringstida. Ei slik Storekeeper & assistant 2 Stableboys & Drivers 14 Living on the Works, and sustaining thereby, but not directly Smelter & assistant 2 68 segregering av gruppene kan også ha ført employed Mine Agents 5 Children too young to work 217 til en ganske begrenset kontakt mellom Materialkeeper 1 Decrepid 1 folkegruppene og språkene i de første Engineer 1 Total 718 Smiths 5 Residing in Kåfjord 552 årene. C.O. 406 Raipas 166 Tabell 2: Gruvesamfunnet i 1848 (reproduksjon fra årsrapporten) nr 37 (2017) Det kommer også fram at et slikt mangfoldig arbeidersamfunn ikke eksisterte helt uten konflikter: Ved en saadan Blandning af arbeidere, af forskjellige Nationer, forskjellige Characteer, og forskjellige Sæder, være uorden og Drunkenskab iblandt de laster hvilke man havde at modvirke, og deraf være uenighed og Slagsmaal altfor ofte en følge. (ACW til Tromsø Tidende, 5. oktober 1849) Noen arbeidere ble sendt hjem på grunn av dårlig oppførsel, men bedriftens hovedstrategi var at fraternisere de forskjellige ulige Stammer og å tilby skoleutdanning til arbeidernes barn. Språklig og kulturelt assimileringspress var ikke del av ledelsens strategi for å håndtere mangfoldet. De hadde ikke som mål å skape et homogent samfunn rundt gruva.

9 58 multiethnica verkets ansatte eller mellom arbeiderne. tekster på kvensk. Bare et privat brev som stiger Jakob Både menn og kvinner jobbet i og rundt gruva. Arbei- Tiberg skrev til sin bror i 1869, viser at i det minste derne var organisert i små grupper ledet av en erfaren noen av de kvenske arbeiderne også hadde svært gode arbeider (Nielsen 1996: 18-19). I de første årene jobbet skriftlige ferdigheter. Noen arbeidere ba også ledelsen kvener og nordmenn med forskjellige arbeidsoppgaver, å bestille finske bøker, og verkets eget bibliotek hadde men etter hvert overtok også kvenske arbeidere mer både aviser, bøker og religiøse tekster på flere ulike tekniske oppgaver i gruva. Vi har ingen opplysninger språk. om hvordan arbeidet var organisert språklig sett, og hvem som kommuniserte med hvem på hvilket språk i Kopperverket som språkpolitisk aktør den vanlige arbeidsprosessen. Hvis vi tar i betraktning at ledelsen gjorde en klar skilnad mellom etniske grup- Mens vi vet lite om flerspråklig praksis og ledelsens re- per og at de hadde en filantropisk språkpolitikk, kan vi guleringstiltak på selve arbeidsplassen, drev bedriften anta at i det minste norsk og svensk, kvensk og engelsk en aktiv språkpolitikk i noen andre domener. Dette var i daglig bruk på arbeidsplassen. gjelder særlig verkets skole og Kåfjord kirke. Her ser Noen av de administrative dokumentene gir oss vi at kopperverket var en innflytelsesrik språkpolitisk noen hint om en flerspråklig praksis. Hovedspråket i aktør. disse dokumentene er engelsk, som brukes blant annet Det fins ei rekke brev mellom gruvedirektørene, i overskrifter. Listene og tabellene inneholder både tall, prester og myndighetene om skoleundervisning, kris- engelske og norske uttrykk. I ei liste med overskrifta ten oppdragelse og gudstjenester. Disse aspektene ved Tributers’ Ore delivered to the Smelting House June and gruvesamfunnet er også beskrevet nærmere i histo- July 1847, har noen notert Sall, Karpiaine og Kone rikernes arbeid (Nielsen 1995, 1996; Niemi 2003). på norsk i navnespalten. En slik variasjon forekom- Noen av prestene hadde ei pluralistisk kulturoppfat- mer ofte i disse dokumentene og ser ut til å ha vært ning, var kritiske mot assimileringspolitikken og hadde vanlig praksis. Arbeiderens navn er imidlertid finsk og en sterk interesse i å tilby befolkninga gudstjenester og ikke norsk. Sallomon Karpiaine og hans kone var altså undervisning i kristendomslære på deres egne språk. sannsynligvis kvenskspråklige. En person som brukte Gruvedirektørene hadde dessuten økonomisk interes- norsk, noterte deres levering av malm i et administra- se i å stabilisere gruvesamfunnet og å få de kvenske tivt system hvis hovedspråk var engelsk. En lignende arbeiderne til å bli boende i Kåfjord. Kopperverket og praksis ser vi også i de arkiverte brevene: overskrifter prestene samarbeidet om å tilby både gudstjenester og og administrative kommentarer er på engelsk, men skoleundervisning på kvensk. språket i brevene varierer avhengig av adressaten. En En av disse prestene var Nils Vibe Stockfleth. Ei slik flerspråklig praksis ligner mye på språkpraksisen klar språkpolitisk holdning kommer fram i hans Dag- i moderne industribedrifter, som bruker engelsk som bog over mine missionsreiser i Finnmarken (Stockfleth hovedspråk i sine administrasjonssystemer og ulike 1860). Her siterer han et brev fra direktør Crowe, som lokale språk i hverdagskommunikasjonen på arbeids- uttrykker ei veldig positiv, men også økonomisk moti- plassen. I tillegg kan enkelte ansatte bruke flere andre vert holdning overfor kvenene: språk seg imellom. Paulaharju (1928: 99-101), som intervjuet noen Til slutning skal jeg endnu gjentage, at Kvænerne ere et opvakt, av de gamle gruvearbeiderne på 1920-tallet, har rap- virksomt, industrielt og sparsommeligt Folk, og som saadant portert de kvenske ordene tiikeri (’stiger, forarbeider i behøver jeg ikke at gjøre opmærksom paa dets Fortrinn i stats- gruva’), pankkihuone (’bankehus/rom’ der steinene ble økonomisk henseende (Crowe 1843, sitert og oversatt i Stock- banket for å skille ut malm), kroosteini (’gråstein’) og fleth 1860: 246). malmisteini (’malmstein’). Hvis Paulaharju har doku- mentert disse lånordene korrekt, har de mest sann- Dessuten siterer Stockfleth fra Crowes brev: synlig oppstått i kvenenes hverdagslige arbeidspraksis og gjennom kontakten med norsk- og svenskspråklige Kvænerne ere, som jeg allerede har bemærket, jo ikke uden gruvearbeidere. At disse ordene ble lånt fra norsk til Fordomme, og hænge med overordentlig Forkjærlighed ved kvensk, viser også at de kvenske arbeiderne (som hadde deres Sprog og ved deres Forfædres Sædvaner. Dette synes kommet fra en jordbrukskultur) overtok både kunn- man ikke riktigen at have bedømt ved de Forsøg, der ere gjorte skap og uttrykk fra de mer erfarne norske og svenske for at bringe dem til at antage Sæder, Skikke og Sprog, dem gruvearbeiderne (ordet stiger er igjen lånt fra tysk Stei- fremmede og ubekjendte; deraf udviklede sig en Oppositions- ger, som ble lånt til ulike europeiske språk). Aand, som har foraarsaget hine uretfærdige Domme over dem Kopperverkets korrespondanse inneholder ingen (Crowe 1843, sitert og oversatt i Stockfleth 1860: 246).

nr 37 (2017) multiethnica 59

Kopperverket støttet altså kvenenes språk og kultur, Nogle av disse mænd trengte vi, det er sandt, men i mange også da den norske staten innførte assimileringstiltak, Tilfælde gjörde vi dette alene for at de ej skulde blive sendt men direktørenes språkpolitikk var også motivert av tilbage i en hjelpelös Tilstand, umiddelbar efter deres ankomst økonomiske interesser og den verdien de så i kvenene hertil. Der hersker et sterkt antipathi imod disse Folk her i som arbeidskraft. Provindsen. Jeg kan ei tilbageholde den Tanke, at der maatte To forskjellige undersøkelser fra 1800-tallet inne- kunne være gjört meer fra Deres side, at forbygge at uskik- holder noe informasjon om språkkompetansene til kede Subjekter, saa som gamle og syge Folk, samt Folk af et befolkninga i området. Friis’ etnografiske kart (Friis slet Characteer [sic], kom over her (ACW til Prost Castrén, 1861) viser at det bodde ca. 100 kvenske familier i Övertorneå, 31. juli 1840). Kåfjord, hvorav enkelte personer også kunne norsk, og 30 norske familier hvor alle også behersket finsk Med denne retoriske strategien holder brevets forfatter (kvensk). Også ifølge Stockfleth (1860) hadde kvene- adressaten ansvarlig for å betale trygd til noen kvener, ne lært seg lite norsk. Når skoleinspektør Killengreen og understreker samtidig det ansvaret verket har tatt. reiste gjennom Finnmark på midten av 1880-tallet for Denne retoriske strategien viser også at det å være hje- å dokumentere fornorskningens framgang, viste han mmehørende eller fremmed i et samfunn som i hove- seg fornøyd med hvor godt de kvenske barna i Kåfjord dsak består av innvandrere, er et variabelt konsept som hadde lært seg norsk (Killengreen 1887: 26). Da var kan brukes og kontekstualiseres i diskursen, avhengig det åtte kvenske elever på skolen i Kåfjord (av totalt av visse kommunikasjonsformål, i dette tilfellet for å 27). Hvis disse opplysningene stemmer, hadde nedleg- frasi seg et ansvar og plassere det hos andre. gelsen av koppergruva i 1878 en vesentlig effekt på språksituasjonen i Kåfjord. Nedgangen og nedleggelsen Konklusjon av gruvedriften ansees som hovedårsak til ei ny kvensk migrasjonsbølge fra Alta-området til USA på 1870 og Det er flere kjennetegn ved den sosiolingvistiske si- 1880-tallet (Nielsen 1995: 346). Opplysningene fra tuasjonen rundt kopperverket i Kåfjord som også har Friis’ og Killengreens rapporter viser at språkmangfol- relevans for det språklige og kulturelle mangfoldet i det i gruvesamfunnet ble bevart så lenge kopperverket næringslivet i dag. Her ser vi nemlig både forskjeller og var i drift. Fornorskninga ble virksom så snart gruva likheter. Selv om Alten Copper Works befant seg i Eu- ble stengt. I tillegg til statens assimileringspolitikk var ropas nordligste utkant, er dette et klart eksempel på kvenenes utvandring til Amerika en vesentlig årsak til at flerspråklighet på arbeidsplasser ikke er et fenomen denne raske endringen. som først oppsto med internasjonaliseringa i næringsli- vet i de siste tiårene. Avhengighet av arbeidsmigrasjon og kontroverser om trygdepenger og finansielt ansvar Fremmed eller hjemmehørende? er like aktuelle temaer i dag som på 1800-tallet. Her Gruvesamfunnet i Kåfjord på 1800-tallet bestod i ho- ser vi altså en klar kontinuitet. vedsak av innvandrere. Vi har sett at ledelsen for kop- Ifølge ulike forskere (f.eks. Duchêne & Heller 2012; perverket aktivt drev en politikk som støttet mangfol- Angouri 2013; Urciuoli & LaDoussa 2013) har språk det bland arbeiderne og deres kulturelle og språklige inntatt ei ny, sentral rolle på moderne arbeidsplasser interesser. Men denne politikken var også sterkt knyt- der språkkompetanse — enten som flerspråklig kom- tet til bedriftens økonomiske interesser. petanse eller som retorisk ferdighet (f.eks. Cameron Etter de første årene, der det gjaldt å etablere et 2000) — regnes som ”skill” og økonomisk verdi. Dette permanent gruvesamfunn, ble spørsmål om arbeider- har ført til en økt oppmerksomhet på språk i nærings- nes sosiale sikkerhet, trygdestøtte og bedriftens finan- livet. Sammenlignet med dette er det iøynefallende at sielle ansvar et viktig tema. Arkivmaterialet inneholder språk og flerspråklighet på arbeidsplassen åpenbart ikke mange brev til prester og myndigheter i Finland og var et viktig tema for ledelsen på Alten Copper Works. Sverige der direktørene forhandler om kopperverkets Dette kan også skyldes at arbeidet i gruva i hovedsak finansielle ansvar for kvenske arbeidere som hadde flyt- var fysisk arbeid, eller at språklig mangfold var den nor- tet tilbake til hjembygdene sine. Mens kvenene vanlig- male tilstanden i området og derfor ikke trengte noe vis ble framstilt som en genuin og viktig del av gruve- mer forklaring. Direktørene var oppmerksomme på samfunnet, ble de identifisert som fremmede og utlen- svært mange ulike forhold i og rundt gruva, men foku- dinger når bedriften ønsket å frasi seg det finansielle serte ikke på de språklige forholdene. Der de handlet ansvaret for enkelte personer. Her ser vi at direktørene som språkpolitiske aktører, gjaldt det først og fremst også refererer til negative holdninger overfor kvenene arbeiderfamilienes privatliv, og ikke arbeidsplassen. for å oppnå bestemte formål: Mens globaliseringa og dens mangfoldige konse- nr 37 (2017) 60 multiethnica kvenser er viktige endringsfaktorer for dagens arbeids- Oslo: Universitetsforlaget. liv, hadde industrialisering, modernisering og nasjons- Friis, J.A. (1861), Ethnographisk kart over Finmarken No. 3. bygging en sterk effekt på arbeidslivet på 1800-tallet, Christiania: Videnskabsselskabet. Hiss, F. (2013), “Tromsø as a ‘Sámi Town’? – Language ideologies, og ikke minst på språkforholdene og samfunnet. Her attitudes, and debates surrounding bilingual language policies”. er det viktig å se verksledelsens rolle som aktiv språk- Language Policy, Vol. 12:2, 177-196. politisk og økonomisk aktør overfor disse endringsp- Huss, L. & Lindgren, A.-R. (2010), “Scandinavia”, i J.A. Fishman rosessene. Fra vår synsvinkel, og med en viss historisk & O. García, red., Handbook of language and ethnic iden- avstand, ser vi at deres økonomisk motiverte håndte- tity. Disciplinary and regional perspectives. Oxford: Oxford University Press, 255-268. ring av mangfoldet hadde tydelige konsekvenser for Johansen, Å.M. (2009), “Velkommen te’ våres Norge”. En kvalitativ språksituasjonen, noe som også bør tas i betraktning studie av språkbytte og språkbevaring i Manndalen i Gáivuotna/ som ei mulighet i dagens situasjon. Kåfjord. Oslo. Killengreen, J. (1887), Indberetning om en inspektionsreise til Finmarken. Foretaget i Tiden fra 2den Februar til 7de Juni 1886. Noter Christiania: Fabritius. 1 Lane, P. (2010), “‘We did what we thought was best for our Sp = Speciedaler. 3500 speciedaler i 1833 tilsvarer ca. 1 million children.’ A Nexus analysis of language shift in a Kven com- norske kroner i dag. munity”. International Journal of the Sociology of Language, Vol. 202, 62-78. Nielsen, J.P. (1995), Altas historie. Bind 2. Det arktiske Italia 1826- Referanser 1920. Alta: Alta kommune. Nielsen, J.P. (1996), “Et imperium i miniatyr”. Kopperverket i Abrahamsen, A.K.H. (1997), Nordkalottens første storindustri. Kåfjord og samfunnet omkring. Alta: Alta museum. Kobberverket i Kåfjord, Alta. Vadsø: Finnmark fylkeskommune. Niemi, E. (2003), “Kvenene i nord. Ressurs eller trussel?”, i E. Alanen, A.R. (2014), “Finnish settlements in the United States. Niemi, J.E. Myhre & K. Kjeldstadli, red., Norsk innvandrings- ‘Nesting Places’ and Finntowns”, i A. Kostiainen, red., Finns in historie. Bind 2. I nasjonalstatens tid 1814-1940. Oslo: Pax, the United States. A history of settlement, dissent, and integration. 128-146. East Lansing: Michigan State University Press, 55-74. Paulaharju, S. (1928), Ruijan suomalaisia. Helsinki: Angouri, J. (2013), “The multilingual reality of the multina- Kustannusosakeyhtiö Kirjan Kirjapaino. tional workplace: language policy and language use”. Journal Ryymin, T. (2004), “Narrating the Arctic Finns. Samuli of Multilingual and Multicultural Development, Vol. 34:6, Paulaharju’s representations of the Kvens”. Acta Borealia, Vol. 564-581. 21:1, 21-40. Cameron, D. (2000), Good to talk? Living and working in a com- Sollid, H. (2009), “Utforskning av nordnorske etnolekter i et fag- munication culture. London: Sage. historisk lys”. Maal og Minne, Vol. 2, 147-169. Drivenes, E.-A. (1985), Fiskarbonde og gruveslusk. Tromsø: Sollid, H. (2013), “Ethnolects and language emancipation in Universitetsforlaget. Northern Norway”. Sociolinguistic Studies, Vol. 7:1-2, 79-96. Duchêne, A. & Heller, M. (2012), Language in late capitalism. Stockfleth, N.V. (1860),Dagbog over mine missionsreiser i Pride and profit. New York: Routledge. Finmarken. Christiania: Chr. Tønsbergs forlag. Eriksen, K.E. & Niemi, E. (1981), Den finske fare. Urciuoli, B. & LaDoussa, C. (2013), “Language management/la- Sikkerhetsproblemer og minoritetspolitikk i nord 1860-1940. bour”. Annual Review of Anthropology, Vol. 42, 175-190.

nr 37 (2017) multiethnica 61

Linguistic diversity, vitality and maintenance: a case study on the language situation in northern Pakistan

HENRIK LILJEGREN AND FAKHRUDDIN AKHUNZADA

The multilingual and multicultural region of northern ce and advocacy that have been carried out in recent Pakistan, which has approximately 30 distinct languages, years, particularly through the work of the Forum for is described and evaluated from the perspective of Language Initiatives (FLI) and its partner organizations throughout the region. language vitality, revealing the diverse and complex interplay of language policies, community attitudes and generational transmission. Based on the experience The region: its people and languages of conscious language maintenance efforts carried out It is essential to point out from the start that the rein the area, some conclusions are offered concerning gion dealt with here is not a single geopolitical unit the particular effectiveness of regional networking and with generally agreed on boundaries. Instead, it is made up of several political units with varying status within non-governmental institution support to promote local today’s Pakistan. In order to operationalize the descrip- languages and sustain their vitality in times of great tion and decide what areas and languages to include change. or leave out, a somewhat artificial decision was made to define northern Pakistan as that part of the country that is situated above the 34th parallel, or all Pakistan- Introduction held territory north of the city of Peshawar. The three Northern Pakistan’s mountain region is characterized main units that make up this region of 125,000 km2 by great linguistic and cultural diversity. The approx- (approximately the land area of England) are: (a) the imately 30 indigenous languages spoken there belong northern-most part of the Khyber Pakhtunkhwa Pro- to various genera and a number of those languages ser- vince, formerly North-West Frontier Province;1 (b) the ve—at different levels—as lingua franca. Although the entire autonomous and self-governing Gilgit-Baltistan region can be described as a transit zone of sorts bet- region, formerly known as the Northern Areas; and (c) ween the cultural spheres of South Asia, Central Asia the northern half of the self-governing state of Azad and the Himalayas, it is in many respects a region with Jammu and Kashmir (AJK).2 Only the first is, as one its own distinct heritage and identity, which is visible in of four provinces, a fully integrated part of the Islamic similar social structures, a shared system of values and a Republic of Pakistan. It is also the most language-dense unique way of relating to the environment (Cacopardo unit of the three. A territory in the south-western part and Cacopardo 2001, 26, 249–50). of the region, of marginal interest to our study, belongs The present paper seeks to describe the language to the Federally Administered Trial Areas (FATA), a situation across northern Pakistan, in terms of which large autonomous tribal region almost exclusively in- languages are spoken, the level and character of mul- habited by Pashtuns, that is, speakers of Pashto.3 Ac- tilingualism observed, the relative size and geographi- cording to the 1998 census of Pakistan,4 which is the cal scope of individual languages and their respective most recent full-scale census carried out in the coun- status and level of vitality. However, we do not limit ty, 5 the population of northern Pakistan was 13 million, ourselves to pure description. There is also an attempt compared with a total population of 136 million. If we to evaluate and draw some conclusions regarding apply an estimated growth rate of 41 per cent between modern-day language activism in the region and those the years 1998 and 2015,6 the region’s population to- collaborative efforts in the area of language maintenan- day would be approximately 18 million and the esti- nr 37 (2017) 62 multiethnica mated total national population 192 million. 1). Apart from the south-west, which is mainly com- The political heterogeneity alluded to above also prised of low-elevation areas and linguistically domina- applied to the region in the past. Historically, it was ted by Pashto or Hindko, two big languages in this con- at the centre of the “Great Game” as British, Russian text, the region is sparsely populated, especially in the and Chinese imperial aspirations played out, prima- north-eastern corner of Gilgit-Baltistan, which coinci- rily at the beginning of the 20th century, but it never des with some of the world’s highest mountain peaks constituted an unquestionable unit. Instead, it was a and continental glaciers. As is clear from the map, the patchwork of minor, primarily princely states with highest linguistic density is found in a belt in northern dramatically shifting allegiances. It increasingly came Khyber-Pakhtunkhwa, bordering Gilgit-Baltistan. under British control during the century leading up to As far as phylogenetic affiliation is concerned (see Table 1), the largest and Figure 1: The Grand Mosque in Chitral with Tirich Mir in the background. geographically most widely spread component among those 29 is Indo-Aryan, which is found in 21 language communities. A number of the Indo-Aryan languages spoken in the wider mountain region are frequently referred to as “Dardic,” a questionable designation that is only marginally useful as a classification term since it is not at all clear where to draw the line between this cluster of languages and other north-western Indo- Aryan languages (Morgen- stierne 1974, 3), or whether such a line should be drawn at all (Strand 1973, 298). The languages in question, independence in 1947. Geographically and culturally as far as they are found in northern Pakistan, are 17 this region has a great deal in common with adjacent, languages of the five sub-groups: Kunar, Chitral, Kohis- and similarly mountainous and multilingual, areas of tani, Shina, and Kashmiri.7 The languages labelled Afghanistan, Tajikistan and Indian-administered Kash- Lahnda, northern Hindko, and Pahari-Potwari are clo- mir, and it could very well be described as a subregion sely related to, and form a continuum with, some of of a larger Hindukush-Karakorum-Pamir mountain the large languages spoken by some 100 million people region. in lowland Pakistan (south of the mountain region), Linguistically, three major genera confluence here: such as Punjabi and Saraiki. Both northern Hindko and Iranian, Indo-Aryan and Tibeto-Burman, but it should Pahari-Potwari are spoken on the lower slopes of the also be borne in mind that the belt of Turkic languages mountain system, bordering the densely populated touches on the northern border of the region, although plains of Punjab. Two more distant Indo-Aryan “cou- no Turkic-related language community per se has a sins” with a long-standing presence in this region are permanent presence on Pakistani soil. Both Iranian and Gojri (sometimes referred to as Gujari) and Domaaki. Indo-Aryan belong to the Indo-Iranian branch of Indo- Gojri is the language of nomadic or semi-settled pas- European. In addition, Nuristani, a third but numeri- toralists, a widely scattered group probably numbering cally minor grouping of Indo-Iranian spoken mainly on more than one million, with a presence throughout the Afghan territory, is also represented in northern Pakis- entire northern subcontinent. In northern Pakistan, the tan. In all, 29 distinct language varieties, as defined by greatest geographical concentration of Gujars is in the the language catalogue Ethnologue (Lewis, Simons, and Kaghan valley and its immediate surroundings, north- Fennig 2015), have been identified and can be plotted east of the city of Abbottabad. Most of its closest ling- on a map of the region as we have defined it (see Figure uistic relatives are found in Pakistan’s southern-most

nr 37 (2017) multiethnica 63

Figure 2: Map of northern Pakistan with the approximate locations of languages plotted. 1973, 298–99) and Degener (2002, 104), while the Ethnologue, in line with K. D. Decker (1992, 147–50), maintains two separate iso codes. Balti, found in the eastern parts of Gilgit-Baltistan, is the western- most outpost of Tibeto-Burman, the major phylogenetic component of the vast highland region compri- sing the Himalayas and the Tibe- tan plateau. Finally, Burushaski is a language isolate spoken in a few non-adjacent pockets in the extreme north of our region, close to the border with China. Religiously, the region is similarly heterogeneous, Gilgit-Baltis- tan in particular (Weinreich 2009, Sindh province and in adjacent Rajasthan across the 16). Although almost the entire population is Mus- Indian border. Domaaki, by contrast, is the language of lim, four separate persuasions of Islam are well repre- a single village in the Hunza valley of northern Gilgit- sented: Sunni, Shia, Ismaili and Nurbakhshi, often in Baltistan, with only a few hundred speakers at most. open opposition to each other. Apart from in some Four languages are Iranian. The regionally most influ- urban centres, these groups have a clear geographical ential of them, and with the highest number of spea- distribution, but the correlation with ethnolinguistic kers, is Pashto, a language with a geographical spread identity is much less clear-cut. Ismailis are mostly in far beyond this region and with a total number of spea- Hunza and Yasin in the northernmost part of Gilgit- kers in the eight-digit range. Its rather dramatic inroads from the south-west Table 1. Languages of northern Pakistan listed according to phylogenetic affiliation. into the region itself, however, are rela- Family Genus Subdivision Subgroup Language ISO 639-3 Indo-European Indo-Aryan North-western Kunar Dameli [dml] tively recent. The numerically much Gawarbati [gwt] smaller Yidgha- and Wakhi-speaking Chitral Kalasha [kls] communities, by contrast, have a long- Khowar [khw] standing presence in the northern Kohistani Gawri (Kalami) [gwc] Indus Kohistani [mvy] parts of the region. Dari is essentially Torwali [trw] the variety of Farsi spoken in Afgha- Chilisso [clh] nistan and by an increasing number Gowro [gwf] of Afghans who have taken refuge in Bateri [btv] Shina Gilgiti Shina [scl] northern Pakistan since the beginning Kohistani Shina [plk] of the long period of unrest and war in Ushojo [ush] Afghanistan. In this context, however, Kundal Shahi [shd] we limit ourselves to the small com- Kalkoti [xka] munity of Dari speakers in the Shishi Palula [phl] Kashmiri Kashmiri [kas] Koh valley in Chitral, which settled Lahnda Northern Hindko [hno] there two centuries ago. Two of the Pahari-Pothwari [phr] language communities listed, Kati and Central Gojri [gju] Kamviri, are Nuristani, most of whom Domaaki [dmk] Nuristani Northern Kamviri [xvi] are found in Nuristan, the immedia- Kati [bsh] tely adjacent area of Afghanistan. A Iranian Eastern Northeastern Northern Pashto [pbu] further caveat is a difference of opini- Yidgha [ydg] on regarding whether these two really Wakhi [wbl] are two separate languages or just sub- Western Southwestern Dari [prs] Sino-Tibetan Tibeto-Burman Western Bodish Balti [bft] varieties of the same language. The lat- Isolate Burushaski [bsk] ter view is held by Strand (2001, 253; nr 37 (2017) 64 multiethnica

Baltistan, and in the northern part of Chitral. They are are concerned. We have simply counted the number of primarily speakers of Burushaski, Wakhi, Khowar and digits in each estimated total-number-of-speakers figu- Yidgha. There is a concentration of Shiites, or more re: a language in, for instance, size range 5 means that correctly Twelver Shiites, in Nager, Shigar and Skardu, it has10,000–99,999 speakers, size range 6 100,000– all of these locations in Gilgit-Baltistan, and Shiites 999,999 speakers, and so on. are well represented among speakers of Shina, Balti While it is difficult to generalize, it is safe to conclude and Burushaski. The vast majority of the population that most of the language communities in the region in Balti-speaking Gangche, a district in Baltistan, are (21 of the 29) count their speakers in thousands (size followers of Nurbakhshi. All the rest of the region is ranges 4 to 6) rather than millions, or even in hundreds Sunni-dominated. Only a small and shrinking popula- or less. The median-language in the region is a langu- tion in Chitral, possibly about 3000 in number, and all age with 58,000 speakers. In a worldwide comparison, of whom speak Kalasha, are adherents of a traditional the living languages of northern Pakistan are therefore religion (Heegård Petersen 2015, 13). Table 2: Languages of northern Pakistan sorted according to size Table 2. Languages of northern Pakistan sorted according to size.9 Language vitality and language policies Language Size range # of speakers (tot) # of speakers (Pak) Northern Pashto 8 21,038,000 18,700,000 UNESCO (2003) has identified nine main Dari 7 9,600,000 2,500 factors in measuring the vitality of langu- Kashmiri 7 5,580,830 105,000 ages: (a) absolute number of speakers; (b) Pahari-Potwari 7 2,500,000 2,500,000 Northern Hindko 7 1,880,000 1,880,000 proportion of speakers within the total po- Gojri9 6 992,000 750,000 pulation; (c) trends in existing language Gilgiti Shina 6 337,000 371,400 domains; (d) response to new domains and Balti 6 290,000 270,000 media; (e) materials for language educa- Khowar 6 242,200 223,000 tion and literacy; (f) governmental and in- Indus Kohistani 6 200,000 200,000 stitutional language attitudes and policies; Kohistani Shina 6 200,000 200,000 (g) community members’ attitudes to their Gawri (Kalami) 6 100,000 100,000 own language (h) intergenerational langu- Burushaski 5 87,000 87,000 Torwali 5 80,000 80,000 age transmission; and (i) amount and qua- 8 Wakhi 5 58,000 20,000 lity of documentation. We use these fac- Bateri 5 29,100 28,300 tors below as a starting point for describing Kamviri 5 20,000 2,000 the situation for the languages of northern Kati 5 18,700 3,700 Pakistan. Palula 5 10,000 10,000 Gawarbati 4 9,500 1,500 Absolute number of speakers Yidgha 4 6,150 6,150 Kalkoti 4 6,000 6,000 Language statistics are surrounded by a gre- Dameli 4 5,000 5,000 at number of practical difficulties and much Kalasha 4 5,000 5,000 controversy. Although information on mot- Ushojo 4 2,000 2,000 her tongue was included in the most recent Chilisso 4 1,000 1,000 census of 1998, the only available choices Kundal Shahi 3 700 700 were: Urdu, Punjabi, Sindhi, Pashto, Balo- Domaaki 3 340 340 chi, Sariki and “others.” This means that the Gowro 3 200 200 official data available is of very little help. While it is difficult to generalize, it is safe to conclude that most of the language communities in the However, the numbers that appear in Ethnologueregion are (21 of of thein 29)a relatively count their speakersgood position, in thousands as the(size size range ranges 4 to 6)in rather which than millions, or even uneven and uncertain quality, as they stem fromin various hundreds or theless. largestThe median number-language of in the the regionworld’s is a 7000language languages with 58,000 are speaker s. In a types of sources, some of which are well-informedworld widande comparison,found is the range living 4 languages (Lewis, ofSimons, northern and Pakistan Fennig are therefore2015). This in a relatively good based on careful surveys and of relatively recentposition, date, as thealso size rangemeans in whichthat onlythe largest a few number of the of the languages—those world’s 7000 languages in are found is range 4 (Lewis, Simons, and Fennig 2015). This also means that only a few of the languages—those in while others are rather dated or based on roughsize rangeesti- 3 andsize some range of the 3 smaller and some ones in of range the 4 smaller—are vulnerable ones in solely range because 4— of their size. mates or qualified guesses. Instead of being tooThese preoc range- s offerare avulnerable feasible way solely of characterizing because theof theirdifferent size. types These of language ranges represented. First, cupied with exact numbers, it makes more sensehowever, to ca -it is usefuloffer toa elaboratefeasible onway the ofnumbers characterizing in more detail the by different taking into types account size in relation tegorize languages in terms of relative size. Whileto thewe national do ofpopulation language as well represented. as the population First, of thhowever,e region as it a wholeis useful. to cite absolute numbers (see Table 2) according to Eth- elaborate on the numbers in more detail by taking into nologue, the size ranges given are probably more revea- account size in relation to the national population as ling as far as the scope and influence of each language well as the population of the region as a whole.

9 The figures offered by Ethnologue are extremely inexact and somewhat contradictory.nr 37 (2017) For example, it lists 300,000 as the number of Gojri speakers in Pakistan, apparently excluding Azad Jammu and Kashmir, but in addition to that, 200,000–700,000 in AJK. However, the 690,000 speakers in India appear to have been included in the total of 992,000. multiethnica 65

Proportion of speakers within the total population northern AJK that appear to be more similar to the The relative number of speakers is another measure in Hindko of the Abbottabad/Mansehra area have tra- addition to the absolute number discussed above. It is ditionally identified themselves as speakers of Pahari not entirely clear, however, how this measure is sup- (Rehman 2011, 227–28). Our solution is to consider posed to be applied or how to interpret “total popula- the cluster of northern Hindko and Pahari-Potwari col- tion”. Here we interpret it to mean the proportion of lectively as a range-7 language in northern Pakistan. speakers in Pakistan and the proportion of speakers in Kashmiri is at most a range-6 language in Pakistan,10 the region. For some of the languages listed, the total and even smaller in northern Pakistan, but a major number of speakers in Pakistan is significantly different language in the Indian-administered territory of Jam- from the number of speakers across the region (see Ta- mu and Kashmir. The Nuristani languages in northern ble 2) and in other cases the size of a language com- Pakistan, Kati and Kamviri are spoken by relatively munity in the region differs in major ways vis-à-vis the recent offshoots of communities in Afghanistan. Alt- number of speakers in the country. First, from the na- hough counted as range-5 languages more widely, they tional perspective, most of these language communities are small range-4 languages in the specific context of constitute insignificant minorities. Using the estimated northern Pakistan (K. D. Decker 1992, 129–50). Gojri population figure of 192 million discussed above, the and Wakhi are special for other reasons. As noted abo- median-size language with only 58,000 speakers cor- ve, Gojri is the language of a widely scattered group, responds to just 0.03 per cent of the country’s total in the region itself, in Pakistan more generally and in population. Second, as noted above, the region itself northern India. The total number of speakers could has a population of only 10 per cent of Pakistan’s total. exceed one million, and the number in northern Pakis- To give some examples, Dari (Afghan Persian) is a tan is likely to be around half a million (Hallberg and range-7 language looked at from its total number of O’Leary 1992, 96–98). Wakhi is another transnational, speakers, the vast majority of whom are in Afghanistan and at least to some extent nomadic, community with where it enjoys the status of an official language along a permanent and long-standing presence in adjacent with Pashto. However, in the Pakistani context, as well areas of four different countries. In addition to Wakhi as in the regional context, it is a mere range-4 langu- settlements of 20,000 in the extreme north of Khy- age with just 2500 speakers in a single village in Chi- ber Pakhtunkhwa and Gilgit-Baltistan, the wedge of tral (K. D. Decker 1992, 12–14). Although northern Afghan land separating Pakistan from Tajikistan often Pashto is numerically the largest language community referred to as the Wakhan corridor has a major concen- in northern Pakistan, and an expanding one, at least tration of Wakhi speakers, numbering 17,000. Wakhi is half of its estimated 19 million speakers are found in also spoken by some 15,000 people just across the bor- adjacent areas south of the 34th parallel, thus placing der in Tajikistan, and by a remaining group of 6000 in it regionally within range 7 rather than range 8. While areas of China’s Xinjiang Uyghur Autonomous Region the vast majority of all northern Hindko speakers, who that borders Afghanistan, Tajikistan and Pakistan, the also identify themselves as speakers of Hindko, are latter group officially recognized as Tajiks. found within the demarcated region, primarily in the Taking the above-mentioned caveats into account, rather densely populated Abbottabad and Mansehra a more precise characterization of the relative size districts where they constitute a numerically domi- of the languages in our context is attempted in Table nant or strong component (Rensch 1992b, 5–6), the 3, placing them in five different groups. The range-7 number of Pahari-Pothwari is much more uncertain languages are numerically strong both in the region as far as our region is concerned. In a strict linguistic and outside of it. Northern Pashto, in particular, fun- sense, there is no sharp boundary between Hindko and ctions as a regional lingua franca in many of the areas Pahari. Instead, they are part of a widespread Punjabi- in the south-western parts of the region, well beyond related continuum which is characterized by clusters its core areas, even when none of the speakers in ques- of locations that each identify with a particular name tion are first language speakers of Pashto (K. D. Decker for their language (Dyrud and Radloff 2011, 3–8, 20, 1992, 83–85, 123–26, 144–46, 159–61; Rensch 1992a, 31–46; Rensch 1992b, 87). In Pakistan, it is mainly in 49–57; S. J. Decker 1992, 75–76). Northern Hindko is the area centred around Murree in the northern-most used in a more limited way as a communication langu- part of Punjab province that people identify themsel- age between speakers of Hindko and speakers of other ves as speakers of Pahari rather than Hindko (Lothers languages (primarily Gojri and Pashto) in areas where and Lothers 2007, 2–3). They are thus to a large extent Northern Hindko is the dominant language (Rensch beyond the scope of our research. Another compli- 1992b, 23–38). cating factor is that speakers of varieties of Pahari in Most of the range-6 languages have the scope of nr 37 (2017) 66 multiethnica entire districts. Some of these are also used as second the languages in Table 3, regardless of size range, is ac- languages and are even expanding at the expense of tively used in all discourse domains, at all times and for other, smaller languages. The latter is particularly true all purposes. In Pakistan, even languages with far more of Khowar, which serves as a local lingua franca in the speakers than many national European languages are extremely multilingual Chitral district, where it has rarely used for writing, administration or educational replaced the original language in a number of locations purposes. Not even the “mega language” Pashto, which in recent times (Munnings 1990, 10; Decker 1996). is counted as one of a handful of regional languages,11 Most range-5 languages have a relatively limited geo- and nationwide is numerically superseded only by graphical scope (an exception is Wakhi, as described Punjabi,12 or rather the above-mentioned greater Pun- above) and are spoken in clusters of adjacent villages. jabi continuum, is used universally in its core areas. In These languages are only exceptionally, or to a very this particular region, Urdu is the mother tongue of limited extent, learned and spoken as second langu- only a few individuals, usually officials or highly quali- ages. The languages classified within range 4 are spo- fied professionals temporarily posted to the urban cen- ken in even smaller, and often remoter, locations than tres. Nonetheless, Urdu is, as in most other parts of the range-5 languages. Some of the smaller ones within country, the prescribed medium of instruction in go- the range are spoken only in a single village. These are vernment schools, and proficiency in Urdu is a mini- almost without exception subject to language shifts, mum requirement for obtaining a professional job. No- eitherAutonomous in their Region entirety that border or sin Afghanistan, some locations. Tajikistan The and numPakistan,- thenetheless, latter group the officially need for Urdu in any day-to-day interac- berrecognized of Chilisso as Tajiks speakers. is likely to have dropped to tion is in most locations extremely limited, although an under 1000. The most recent information is based on increasing number of people are being exposed to Ur- aTaking survey the carriedabove-mentioned out more caveats than into 25 account years, a ago, more and precise even characterization du as a of result the relative of moresize widespread access to media. thenof the languagesits viability in our vis-à-vis context is theattempted locally in Table more 3, placinginfluential them in fiveEnglish different is groups also. Thetaught—or at least presumed to be range-7 languages are numerically strong both in the region and outside of it. Northern Pashto, in formparticular, of functionsKohistani as a Shinaregional was lingua questionable franca in many of(Hallberg the areas in thetaught—in south-western many parts ofprivate the and higher education institu- 1992,region, well122–24). beyond itsThe core range-3 areas, even languages when none areof the spoken speakers in in questiontions. are If first acquired language to a high standard, it is a sure ticket geographicallyspeakers of Pashto very(K. D. limited Decker 1992, areas, 83 –often85, 123 in–26, a 144single–46, vil159-–61;to Rensch the 1992a,most 49attractive–57; S. J. jobs in the country, while also lage,Decker and 1992, they 75–76) are. Northern in serious Hindko competition is used in a more with limited other way as aproviding communication the languagepotential for success abroad. As the offi- between speakers of Hindko and speakers of other languages (primarily Gojri and Pashto) in areas languages.where Northern Gowro, Hindko iswhich the dominant in the language early (Rensch1990s 1992b,had 23as –38)cial. language of the civil service, knowledge of English few as 200 speakers in an enclave in Indus Kohistan, is considered attractive in this region, too, and is im- entirelyMost of th esurrounded range-6 languages by haveKohistani the scope Shina, of entire might districts even. Some of portantthese are alsofor usedgaining as second access to higher education. A better nolanguages longer and be are spoken even expanding (Hallberg at the 1992, expense 131–32). of other, smaller Kundal languages position. The latter in the is particularly local administration or a job in the tou- true of Khowar, which serves as a local lingua franca in the extremely multilingual Chitral district, Shahiwhere it is has actively replaced used the original by a minority language in in a anumber single of village locations in in recentrist timessector (Munnings is also 1990,dependent on an applicant’s skills in AJK;10; Decker the dominant1996). Most languagerange-5 languages is Hindko have a(Baart relatively and limited Reh -geographicalEnglish. scope Sending (an exception one’s children to an English-speaking manis Wakhi, 2005, as described 5). Use above) of Domaaki and are spoken is rapidly in clusters decreasing of adjacent at villages. school The seis languageshighly desirable, are only even though learning is often theexceptionally, expense or of to Burushaski a very limited and extent, Shina learned (Weinreich and spoken as2011, second languages.only by Therote, languages supervised by teachers who can barely 165–66).classified within range 4 are spoken in even smaller, and often remoter, locmakeations themselvesthan range-5 understood in English, and not sel- languages. Some of the smaller ones within the range are spoken only in a single village. These are almost without exception subject to language shifts, either in their entiretydom or in withsome locations.the aid Theof hop elessly out-of-date textbooks. number of Chilisso speakers is likely to have dropped to under 1000. TheExposure most recent toinformation English is as a living language is restricted to Trends in existing language domains based on a survey carried out more than 25 years ago, and even then its viabilityephemeral vis-à-vis contact the locally with a few visitors. However, as mo- Themore influentialcoexistence form of Kohistania non-dominant Shina was questionable local or regional(Hallberg 1992,re 122 people–24). Thegain range access-3 to media, exposure to more natu- languages are spoken in geographically very limited areas, often in a single village, and they are in languageserious competition and at withleast other one languages. dominant Gowro, language which inis thetypical early 1990sral had English as few asis 200likely speakers to increase. Regardless of practical inin anthe enclave region. in IndusOnly Kohistan, in a few entirely cases, surrounded mostly where by Kohistani range-3 Shina , use,might both even noUrdu longer and be English function as important mar- languagesspoken (Hallberg are spoken,1992, 131 –does32). Kundal a dominant Shahi is languageactively used pene by a- minoritykers in of a singleprestige, village This in can be seen for instance in how trateAJK; thethe dominant home languagedomain is toHindko any (Baartgreat and extent. Rehman None 2005, 5)of. Use educatedof Domaaki speakers is rapidly tend to mix Urdu (and English) lex- decreasing at the expense of Burushaski and Shina (Weinreich 2011, 165–66). ical material liberally into their re- Table 33.: LanguagesLanguages of ofnorthern northern Pakistan Pakistan grouped grouped according according to relative sizeto relative size. spective mother tongues. Nonetheless, Pashto, in its northern Regional size Languages range variety, is locally influential. Although 7 Northern Pashto, Northern Hindko/Pahari-Potwari its traditional heartland lies outside 6 Gojri, Gilgiti Shina, Balti, Khowar, Indus Kohistani, Kohistani Shina, Gawri the region outlined above, and the 5 Burushaski, Torwali, Wakhi, Bateri, Palula presence of Pashto and Pashtuns is 4 Gawarbati, Kashmiri (of Neelum Valley), Yidgha, Kalkoti, Dameli, Kalasha, a relatively recent phenomenon in Kamviri, Kati, Dari (Madaglashti), Ushojo, Chilisso 3 Kundal Shahi, Domaaki, Gowro many of the mountainous areas, there are parts such as Swat and Dir where Trends in existing language domains The coexistence of a non-dominant local or regional language and at least one dominant language is nr 37 (2017) typical in the region. Only in a few cases, mostly where range-3 languages are spoken, does a dominant language penetrate the home domain to any great extent. None of the languages in Table 3, regardless of size range, is actively used in all discourse domains, at all times and for all purposes. In Pakistan, even languages with far more speakers than many national European languages are rarely used for writing, administration or educational purposes. Not even the “mega language” Pashto, which multiethnica 67 their presence dates back to an Afghan expansion seve- district, dominates the province at large and controls ral centuries ago, resulting in control of the lower, more much of the district’s commerce. Their respective fertile areas, while the Indo-Aryan peoples were pus- scope is largely geographical. Khowar is used in the hed back into the area’s remoter parts (Biddulph 1986, largest part of Chitral, from its northernmost reach to 163; Strand 2001, 254). The expansion of the Pashto somewhere south of the bazaar town of Drosh in the language continues today, along with an expansion of south. Pashto covers the southernmost part, coinciding Pashtun commercial interests. It has become a widely with the area with the largest concentration of Pashtun used “bazaar speech,” crucial for everyday cross-linguis- settlements, from Arandu by the Afghanistan border tic communication in many parts of the region, especi- in the south, northward, including Drosh. This means ally in its urban centres. Attitudes to Pashto, however, that the area where Palula, a fairly typical language are not uniform. In Chitral, where Pashto is a relatively with a limited or local scope, is spoken is a transitio- “new” language (Morgenstierne 1932, 67), attitudes nal zone, evidenced by the high level of bilingualism are generally negative towards Pashtuns and their lang- in both languages, with a preference for Khowar in a uage. Many mother-tongue speakers of Khowar, the northern dialect area and Pashto in a southern area. dominant language in the district, speak either Khowar Most Palula men, regardless of dialect, communicate or Urdu with them, rather than using Pashto which is in Khowar with mother-tongue Khowar speakers as often associated with low-status jobs—while Urdu as well as with speakers of any of the other languages well as Khowar are seen as marks of sophistication (K. whose heartland is within the area where Khowar is D. Decker 1992, 21; Marsden 2005, 40–41). This cont- the lingua franca, while many choose to speak Pashto rasts with the general sentiment in Swat, where Pashto with mother-tongue Pashto speakers and with spea- has long been the dominant language. Among speakers kers of for instance Gawarbati and Dameli. The latter of Torwali, for instance, it is reported that many see two languages, which like Palula are languages with a themselves as Pashtuns, even though their mother ton- very limited geographical scope, are spoken in the non- gue is not Pashto. Many hold Pashto in high regard and overlapping area where Pashto is the sole lingua franca. consider it essential for conducting business and com- Palula is almost exclusively used among people munication with non-Torwali speakers (Rensch 1992a, who speak it as their first language, and it is only in 61). An interesting pattern noted in the Torwali com- the main Palula settlements that it enjoys a somewhat munity is that while there is a significant difference in exclusive status, as there are few resident native spea- proficiency in Urdu between educated and less educa- kers of other languages. In almost all situations where a ted Torwali men, there is no corresponding difference non-Palula speaker is present, even in one of the main in their Pashto proficiency. This clearly highlights the Palula villages, the language switches quickly to one fact that formal learning is instrumental to acquiring of wider communication. There is a general reluctance Urdu, whereas Pashto is mainly acquired outside the among Palula speakers to use their own language in educational domain (Rensch 1992a, 35–44). Howe- the presence of other-tongue speakers, unless expli- ver, attitudes may have changed considerably since citly encouraged; and when visiting the bazaar town the early 1990s, as a result of the—largely Pashtun-led of Drosh speakers of Palula often do not feel comfor- and locally unpopular—Taliban insurgency in the Swat table speaking the language even between themsel- Valley in 2007–2009. ves. Although the exact pattern varies from location Many areas display additional linguistic complexi- to location, multilingualism is widespread in all Palula ties of their own. In some cases it is possible to speak of settlements, and the ability to use other languages has excessive multilingualism, with a hierarchy of multiple possibly increased over time. There is strong pressure languages, wherein the speakers of the languages with to learn other languages for educational and business the lowest prestige often exhibit the highest degree purposes, and today it is very common for people to of multilingualism. Chitral District, and in particular speak, with some fluency, as many as three languages the southern part of it, can be described as excessi- besides Palula. Children need to learn Urdu as soon as vely multilingual. Within an area of approximately they start school to gain anything from the teaching, 3000 square kilometres, 12 of the listed languages are and as soon as they leave their home village to go to the represented, and three additional other-tongue langu- bazaar, or meet people from non-Palula villages, they ages play a significant role. Somewhat simplified, two need either Khowar or Pashto in order to communi- languages function as lingua franca: Khowar, which is cate. Only a few people are purely monolingual: main- the mother tongue of the overwhelming majority in ly older people, women to a larger extent than men, the valley (and district); and Pashto which, although and small children. Although there is little explicit in- its speaker community is one of the smallest in the community pressure to abandon Palula, the domains of nr 37 (2017) 68 multiethnica use are steadily diminishing. One of the few restraining important languages, such as Hindko, Shina, Kashmiri factors is the relatively low proportion of other-tongue and Khowar, very little airtime is dedicated to these, speakers with a permanent presence in the main sett- and usually only during off-peak hours. In the case of lements. In some of the peripheral locations, where Kashmiri, most of the media outlets that use the lang- there is a substantial proportion of resident Khowar uage are based in India, and even then the volumes speakers, and where Palula has gradually lost ground, are relatively limited compared to the other langu- it has notably lower prestige and is only fragmentally ages in the country (Koul 2004, 301). In recent times, transmitted to the next generation. private cable networks have been making inroads into To summarize, a few dominant languages enjoy dif- some of the urban centres. Some of these use larger ferent status within different spheres of use throughout and regionally more widespread languages, such as the region. This is reflected, for instance, in the amount those mentioned above, but also include geographi- of lexical material adopted by other, non-dominant, cally more limited languages, such as Torwali in Swat. languages (cf. Friedman 2006, 670). First, Urdu is the However, with the gradual introduction of social dominant or most prestigious language within most media in the region, a development that has only media and in the literary sphere, and it is also asso- recently started and still has an uneven spread linked ciated with classical learning and poetry. A large pro- to the great differences in infrastructure, it is possible portion of such often highly abstract Urdu vocabulary to speak of a paradigm shift. For instance, in the past, is ultimately Perso-Arabic in origin. Second, English is when people living far apart wrote personal notes or dominant in what are perceived as “modern” spheres, letters, they saw no alternative but to write in Urdu, such as higher administration, politics and advanced the only written language most of them were familiar technology. It seems likely that much of the vocabulary with, even when the sender and the recipient were of this kind originating in English is mediated and pho- both speakers of the same local language or part of nologically filtered through Urdu. Third, in areas where the same household. Today, with the increasing avai- it is a language of wider communication, mainly in the lability of mobile phones, computers and networks, western and south-western parts of the region, Pashto the main modality is no longer the written language, is dominant in spheres such as local commerce and less and the interaction itself is not necessarily seen as for- advanced technology. The religious sphere, finally, is mal, with the result that in-group oral exchanges (for dominated by Arabic, but again filtered through medi- instance among Khowar-speaking Chitrali people) as ating languages, primarily Urdu. well as exchanges in the form of texts (SMS, chatting, instant messaging, Facebook postings, etc.) are mostly in the colloquial language. Interestingly, this is regard- Response to new domains and media less of any pre-existing or established orthography; in A few emerging or relatively new domains of lang- fact, it seems that a semi-spontaneous Romanization uage use are discussed or alluded to above, such as or a customized use of the Latin script for an approxi- higher education, advanced technology and govern- mate representation of informal speech is preferred ment administration, and there is therefore no need to something Arabic-based, although the latter is still to repeat them here. In such domains, the hegemo- the first choice for most communities when embar- ny of Urdu (and to a lesser extent English) was, and king on formal orthographical development. Quite still is, almost total. For use in mass media, Pashto has a few of the language communities in the region a longer history than most of the other languages in have set up websites that, at least partly, display the the region, including state-owned radio and television local language, in this case mostly using Arabic-based in both Pakistan and Afghanistan, and there has been alphabets. While modernity in its 20th century mode a surge in the number of private sector channels in tended to further emphasize and speed up the margi- both countries that partly or entirely use Pashto since nalization of the local languages of northern Pakistan, the early 2000s. One of the more important of these the non-authoritarian post-modernity of the early is AVT Khyber, a popular privately owned Pakistan- 21st century is instead working in their favour. based Pashto television channel that was launched in 2004, which now broadcasts news, drama and educa- Materials for language education and literacy tional programmes 24 hours a day.13 Pashto is also used extensively by international broadcasting com- As noted above, most of the region’s languages have panies, such as the BBC and Voice of America. Alt- been used almost exclusively in oral communication. hough state-owned radio and television entities bro- Even in those few cases where a language has a written adcast programmes in some of the other regionally tradition, which is the case for example, for Kashmiri,

nr 37 (2017) multiethnica 69 possibly written since the 10th century (Koul 2003, age policy in Pakistan is “meant to strengthen the state 899); Pashto, written since the 16th century (Penzl by promoting Urdu as a national language” (Jan 2011). 1955, 4); and Khowar, written since the early 20th cen- At least until very recently, both the central and the tury (Buddruss 1982, 7–27), its practical application provincial government had paid little attention to any has often been very limited; and as far as circulation is language other than Urdu. concerned, it has rarely reached far beyond a small lite- Because Urdu is countrywide the most widely under- rary circle within the speaker community. The products stood language, the use of any other language has only have been mostly poetry collections, newsletters and rarely met with any official recognition or been alloca- religious pamphlets. While there have been attempts ted any significant resources, even though the consti- to devise literacy materials for various languages in the tution gives some concessions to provincial languages. region, they have rarely been put to any practical edu- Only Sindhi and Pashto are included in the curricula of government-owned schools, Figure 3. Curriculum development in the Palula language community. and even then as subjects rather than media of instruction (Rah- man 1998, 148–50). In spite of the explicit status given to Urdu, more than 60 years after Pakistan gained its independence, English remains the de facto official language. Nationwide, it is the language of the ruling elite, leaving Urdu to be a status symbol for the middle classes. In practical terms this discourages the use of Urdu as a medium for “modern” domains such as technology, science and politics (Rah- man 2006, 77–79), as English is regarded in its role as an official language as a means of moder- nizing the state (Jan 2011). The use of English as a medium of cational use. Reading and writing, for those who have instruction has been explained even in recent educa- been to school, almost invariably means reading and tional policy by its importance for “competition in a writing in Urdu and/or English. An exception to this globalized world order”.15 pattern is Pashto, or Sindhi in southern Pakistan, which In recent years, however, attitudes seem to have has been used in primary education, although only in been shifting slightly in favour of languages other some of the Pashto-dominated areas. Since the 1990s, than Urdu or English. This can for instance be seen in a number of new orthographies (both Arabic- and La- the wording of the above-mentioned 2009 education tin-based) along with curricula have been devised and policy: “In addition [to Urdu and English], there are put to use in local educational programmes with vary- mother tongues / local vernaculars in the country that ing levels of ambition, even in relatively small language are markers of ethnic and cultural richness and diver- communities, a development that we return to below. sity. The challenge is that a child is able to carry for- ward the cultural assets and be at the same time, able to compete nationally and internationally.” For the first Governmental and institutional language attitudes and policies time in the history of the country, in February 2014 the While Pakistan as a whole is host to about 70 langu- National Assembly Standing Committee on Informa- ages, only Urdu, which is spoken by 8 per cent of the tion, Broadcasting and Heritage held a discussion on population, has the constitutional status of a natio- the language issue inside the National Parliament buil- nal language (Rahman 2006, 73).14 Urdu alone is pro- ding. Non-Urdu speakers were provided with an opp- moted, in this region as elsewhere, as a symbol of natio- ortunity to participate. At the end of the discussion, it nal unity and the marker of Pakistani identity. Langu- was proposed that 22 languages should be included in nr 37 (2017) 70 multiethnica a list of so-called national languages. Although rejected much rather speak Burushaski or Urdu if they were by another committee, which considered the proposed given the choice (Backstrom 1992b, 82). This is also bill a danger to national integrity, it is hoped that the seen in the preference of Yidgha-speaking men to mar- bill will be reinstated at a later date. In April 2010, the ry Khowar-speaking wives so that their children will 18th amendment to the Constitution of Pakistan gave speak Khowar and thus have a better start in life (K. D. more autonomy to the provinces. Khyber Pakhtunk- Decker 1992, 64). In some of the slightly larger com- hwa is the most culturally and linguistically diverse munities, however, the importance of learning Urdu or province, and this amendment gave it an opportunity English does not seem to conflict with the apprecia- to address language issues. The provincial government tion expressed for one’s own language and the desire subsequently identified five languages in the province, for it to continue to be used by future generations, as Pashto, Hindko, Saraiki, Khowar and Kohistani, to be observed among speakers of Indus Kohistani (Hallberg made part of the school curriculum. The government 1992, 115), Burushaski (Backstrom 1992a, 53) and also passed the Regional Languages Authority Act of Wakhi (Backstrom 1992c, 73). 2011 in the provincial assembly, with the aim of esta- Some language communities favour educating their blishing a government agency dedicated to safeguar- children in local languages, perhaps even more so than ding the languages of the province. Sadly, this bill was a few decades ago. It is also widely known that while not given any practical shape and after elections in Urdu may be the prescribed medium of instruction in 2013, a new political party came to power with less primary schools, the local language is frequently used interest in the province’s many languages. by teachers—at least in the lower grades or when the teacher happens to speak the children’s language. Such use often plays a crucial role in explaining new con- Community members’ attitudes to their own language cepts to younger pupils. Although the government, especially the central government, remains reluctant to declare any indigenous Intergenerational language transmission languages apart from Urdu part of the country’s national heritage, people generally hold their mother ton- Whether a language is being transmitted from one ge- gues in high esteem and regard them as having great neration to the next is the most commonly used fac- practical and emotional value. Mother tongues are used tor in discussions on language vitality or endanger- in public gatherings and important ceremonies, for lo- ment (UNESCO 2003, 7). Although this probably is cal communication and in entertainment (Rehman and the single most important factor, it is intimately related Sagar 2015, 119). In most of the language communi- to and dependent on some of the other factors men- ties identified above, for instance, people much pre- tioned above, such as attitudes to a language and the fer songs and poetry in their own languages—Khowar, gradual loss of domains. Generally speaking, transmis- Shina, Balti, to mention a just few—compared to those sion is relatively stable across the region. In most of of other communities or those of wider communica- the language communities, almost regardless of relative tion. While oral storytelling might be diminishing, po- size, the local language continues to be used by all ages, etry sessions held in local communities still have great although in some cases within limited domains. It is appeal. still quite common across the region for children up to While language often serves as an important carrier the age when they start primary school to be virtually of local identity, it should be borne in mind that it is far monolingual, as are many uneducated or little educa- from the only such marker. Being part of a particular ted women (K. D. Decker 1992, 88, 111, 126; Hallberg religious group or having a genealogy in common may 1992, 137; Rensch 1992a, 32–33). in some cases be just as if not more important. Specific However, in villages or locations where more than identification of a person like that of a language is often one language is used as the first language of a substan- by means of a village name rather than that of a larger tial number of households, one language tends to be area or a regional ethnic label (Radloff 1992, 119). growing and the other shrinking. This means that a The relative size of a language community also language may be thriving in an area where there is no seems to have a bearing on attitudes to language. Some competition within the home domain, while it may be of the smaller languages are stigmatized, especially retreating in an area where it has to compete with one those in range 3 and some of the range-4 languages. or more other languages in the home domain. In some It was for instance observed that speakers of Domaaki of the smallest communities, transmission is seriously saw their language as a hindrance to being incorpora- weakened across the entire language area, often rein- ted into wider society; and that many would therefore forced by strategic intermarriage, reducing the tradi-

nr 37 (2017) multiethnica 71 tional community language to a grandparent language. The third period began after independence. In the Another factor that has a bearing on intergenerational 1950s and 1960s, the study of the region’s languages transmission is the dramatic increase in seasonal migra- was taken up by a new generation of researchers—Rus- tion in the past decade. Many families or entire hous- sian, French, German, and so on—with slightly diffe- eholds, not only men as was often the case in the past, rent goals and preferences to their predecessors. The move to larger urban centres or bigger cities during the languages of this region also became the objects of winter. In some areas, such as the Swat Valley, religi- cross-linguistic comparison, both within the region and ous militancy and a subsequent military intervention, from a more general typological perspective. Detailed and the destruction of much of the infrastructure, has text annotation and the study of individual languages speeded up this development. There are now substan- in their cultural context became central aims. tial, semi-permanent groups of Gawri or Torwali spea- A more recent push, which began in the 1980s, has kers, for example, in many of the big cities. seen a conscious effort to document language communities or aspects of languages that had hitherto escaped such dedicated study. A number of such lang- Amount and quality of documentation uage-specific documentation projects have resulted in Linguistic description or documentation of one kind or comprehensive grammars, dictionaries or annotated another has been undertaken since the early 19th cen- text collection. Some of those are in the form of PhD tury. Somewhat simplified it can be divided into four dissertations. Many of these undertakings have also to a rough time periods or generations of scholars. The first larger extent than before engaged, trained and involved period could be called the colonial period and stret- people from the local language communities. ches from the early 19th century to the First World War. The researchers were almost exclusively British. Past and current efforts in the area of language The first linguistic information began to appear in the maintenance and advocacy 1830s in works mainly concerned with ethnography, geography or history, usually consisting of short sam- It cannot be stressed enough that any language mainte- ple vocabularies, often with little consistency in trans- nance activities or attempts to revitalize languages that cription. Generally, the works of the 1860s–1880s are have already lost some of their previous vitality need to of higher quality, but still mainly limited to word lists. be made with the utmost sensitivity to the communi- To some extent, the material started to be used for ties and their values. It is also important to take account comparative studies, but much of what was published of the bigger picture of regional language dynamics. during these years is found in supplements to travel Furthermore, the willingness—or in some cases reluc- notes or ethnographical descriptions of the region. It tance—of individual communities or community mem- was not until the last years of the century that the stu- bers to collaborate must be seriously assessed. Collabo- dy of these languages assumed a more systematic cha- ration, or mutual give and take, is no longer optional in racter, and it is during these years that material for the this line of work, and will in every case produce bet- Linguistic Survey of India began to be compiled under ter results and additional insights (Mithun 2001). It is the supervision of Grierson. also crucial to understand, however, that such negotia- The next period covers the years between the two tion comes at a cost. It is, in our view, essential that the world wars. This period is not one involving a large objectives or expectations of the community are made number of researchers, but rather a few scholars taking central to any research plans or language-related deve- on outstanding roles in linguistic description of a fairly lopment efforts. Such projects need to produce tangible large number of languages. Published in the 1920s and and practical applications, which will of course vary in 1930s, these are still quoted as the sole source for some scope depending on the resources available. Such app- of the region’s less well-documented languages. The lications might be products that not only can be used two most important scholars active during this peri- but are truly useful and appreciated by the community, od were Thomas G. Bailey and Georg Morgenstierne. or programmes that empower the language communi- Bailey’s production mainly concerned Kashmiri and ty. Revitalization for its own sake is rarely sustainable. Shina. Morgenstierne travelled extensively in the regi- As far as smaller language communities are concerned, on in the 1920s and produced a number of works on a cross-community networking, institutional support and considerable number of languages, some of them docu- regional collaboration seem to be essential as both ini- mented for the first time. The studies have an obvious tial motivation and sustaining factors. diachronic character, and the focus was on describing This section takes a brief look at some of the com- phonological and morphological structures. ponents or factors that have already begun to have a nr 37 (2017) 72 multiethnica positive effect on language vitality and sustained ling- language consultant in 2003. This was in connection uistic diversity in this region. It is primarily based on with the establishment of a regional language resource our personal experience gained from linguistic field- centre (see below), and gave him proper employment work, language activism and advocacy in the context status as well as access to workspace, relevant training of northern Pakistan.16 and the comradeship of and mutual support from a group of other people from neighbouring communities with similar roles. Research and research collaboration A large number of other people in the community Traditional fieldwork—whether linguistic, anthropolo- were also involved in collaborative research activities. gical or sociological—was typically non-collaborative. One of the more productive activities was a series of The focus was research on a community, wherein the word collection workshops, initially led by the author role of the researcher was mainly that of an observer and Naseem Haider, but later facilitated by Naseem and the community was usually seen as the passive ob- Haider alone. In short, a group of 12 men represen- ject of study. This has changed over the years, at least as ting different occupational domains and age groups reflected in the development of research methodology met for about four hours on three consecutive days. (Dwyer 2006, 32). As a first step, fieldwork became re- In groups of about three, one of whom functioned as search both on and for a community, a model already a note-taker, they systematically went through, wrack- well-established in the work of the Summer Institute ed their brains, discussed and noted down words and of Linguistics, for example, where language descrip- phrases and a large number of semantic domains, col- tion, scripture translation and literacy programmes ha- lectively contributing to a growing lexical database ve been the combined results of language communities that would feed into a community dictionary. Working worldwide. Only in the recent decades, however, has with a team from the community, taking various per- the methodology incorporated a third dimension: field- spectives, specialities and personalities into account, is work as research with or by a community. A framework both a good way of obtaining a broad range of data that encompasses all three dimensions has been label- and an opportunity for the community to contribute led “empowering research” (Cameron et al. 1993, 87). to the research process. In this case it gave many of While one of the authors’ (Liljegren’s) own involve- those involved an appreciation of lexicographic work ment with the Palula community, from 1998 onward, and an understanding of why it takes such a long time started out much as a one-man enterprise, trying to to prepare a dictionary. achieve a set of academic goals, it gradually developed into a collaborative undertaking and throughout the The Forum for Language Initiatives and regional project, a number of people from the community beca- networking me involved at varying levels of activity, independence and expertise. Friendships as well as good working rela- As our research activities progressed, we became in- tionships, most of the time on a voluntary basis, were creasingly aware of the inadequacy of pursuing purely established early on with a number of excellent people. academic goals while involving ourselves with a local After a time we saw the potential for more extensive community and a language that showed signs of losing collaboration, and one of the voluntary co-workers its vitality. There was a nagging feeling of taking so- was taught to transcribe and use some basic recording mething from the community without offering anyth- techniques. He was made a co-researcher rather than ing in return. Yet, what could an individual scholar do simply an informant. In the next few months he made that would be of any lasting value to the community? a number of valuable recordings, some of them with It was obvious that no existing institution or organiza- older people who were eager to have their own stories tion in the country would ever be of any help in this re- recorded. Voices of female members of his own hous- gard. There were no resources or support within reach ehold could also be recorded, people with whom the for a community that wanted to maintain, revitalize or author, as a non-related male, was not able to interact. promote its own language. Our friend’s growing skills in transcription also beca- Along with some friends, foreign scholars and me a real time-saver, as he intuitively, and much more people trying to do something for their own language accurately than the author, noted very subtle contrasts communities, we started to see the need for a common in aspiration or vowel length, among other things. platform for the documentation and development of A few years down the road the need arose for a local languages and cultures. So much could be achie- more regular working relationship, and another co- ved if language-specific efforts to give local language worker and friend, Naseem Haider, became a full-time workers some linguistic training, raise awareness about

nr 37 (2017) multiethnica 73 language endangerment, document local traditions and collaboration in matters from orthography develop- produce orthographies and vernacular literature could ment to mother-tongue education that from a Wes- somehow be coordinated. In 2003, after more than tern perspective would be considered the domain of two years of planning and communicating with nume- an individual language. The opportunity to sit down as rous language activists in the region and other scho- representatives of various minor language communi- lars engaged in language-related work, as well as fund- ties to discuss issues of common interest in the Issues raising and finding our way through the bureaucratic in Language Development workshops held in various jungle, the non-governmental/non-profit organization locations has been much appreciated, and important that later became known as the Forum for Language cross-language relationships have been established. Initiatives (FLI) was established.17 The aim of the FLI Many of our Pakistani colleagues hold—probably cor- was to be a resource centre for all the language com- rectly—that cross-language collaboration in the region, munities of northern Pakistan, but in particular for and perhaps in the country as a whole, is essential in the lesser known and disadvantaged ones. It has now the long run in order to convince politicians that they functioned for more than a decade, providing training, need to take local languages into consideration in edu- workspaces and library resources, as well as a meeting cational matters or when allocating resources to pre- place across languages, and offering assistance with serve, research and promote local culture, history and setting up mother-tongue educational programmes or language. The efforts described below are also to a lar- publishing literature. ge extent carried out within the framework of the FLI. Perhaps most importantly, the centre represents the language communities themselves. Although a number Local language activism, professionalism and vernacular of non-Pakistani consultants and linguists were actively media involved in the initial stages, Pakistani colleagues, most of them mother tongue speakers of languages in the Several years ago, a Pakistani professor and friend of region, have increasingly stepped in and taken over ours expressed his disappointment with all the Wes- the administrative, executive and teaching functions. tern scholars who had come to Pakistan throughout There is also an essential informal partnership between the years, often spending a long time studying com- the centre and a number of community-based organi- munities, languages or cultures, taking that knowledge zations. Most of these organizations are language and back to their universities, and through publications and culture societies that have been formed in order to pro- lectures contributing to a better understanding of this mote particular languages, some with a more limited region in the West, but in most cases without having focus on preserving oral traditions, folklore or poetry, left any lasting imprint on the communities in which others with more explicit revitalization goals. A socie- they had conducted their research. Very few had made ty for the promotion of Palula, Anjuman-e-taraqqi-e- any effort to mentor their informants in their respec- Palula (later renamed the Palula Community Welfare tive fields, help them to become researchers in their Organization), for instance, was formed in 2003. Since own right, or even name them as co-authors of any of its establishment, the organization has been active in their publications. approving and revising a written form of Palula, in lar- It is true that many linguistic fieldworkers today ge part in agreement with the orthographic principles acknowledge that it is not just a nice gesture but also applied to Shina as spoken in the Gilgit area, and in their responsibility to train and mentor the people encouraging local authors and poets to use the writ- they work with in a local community, so that they can ten language. Many of its members have participated carry on documentation or produce materials themsel- in the training provided by the FLI. In close interac- ves (Mosel 2006, 74). This is especially pertinent in a tion with like-minded community-based organizations, country like Pakistan, where unfortunately linguistics in particular the Gawri Community Development Pro- as an in independent discipline has been and still is gramme and Idara Baraye Taleem-o-Taraqi (represen- largely absent from the major universities. While some ting the Gawri and Torwali language communities in courses in linguistics are offered at several English Swat, respectively), it has planned and implemented departments or other language departments, they are community-based schools that use their respective at best introductory. Most lack cross-linguistic aspects, mother tongues as the medium of instruction. and any student who wishes to make linguistics his For many of our local language activist friends, it or her major subject must apply to study abroad in is simply not enough to see that work is continuing, order to benefit from relevant instruction and super- sometimes with considerable success, in an individual vision and get access to professional journals or litera- language. For them it is critical to see cross-language ture. This excludes almost any potential student from nr 37 (2017) 74 multiethnica

viduals will need additional education and mentoring, it is a great achievement to have come this far given the circumstances and the general lack of professionals in the field when the FLI first started. One of the more important compo- nents is a one-year Discovery Programme designed to equip learners with the skills to dis- cover and document some of the basic features of their own languages and cultures, and to help them begin a language development project. It con- sists of four two-week interac- tive courses at the centre, each followed by a practical field assignment. The programme has involved participants who Figure 4. International Mother Tongue Day event. speak 12 of the languages lis- the language communities in the north. Even among ted above. the 20 or so Pakistani doctoral level degree holders in A number of language communities now have well- the area of linguistics (in a wide interpretation of the established and well-functioning community-based term), very few take an active interest in the docu- organizations to address their own language issues. mentation or description of the many lesser-described Staff members from these organizations have gained languages of Pakistan. language development skills through the FLI, as well From the start, one of the main goals of the FLI as skills pertaining to administration, book-keeping and has been to train speakers of the lesser-known langu- leadership. As a result, they hold their own seminars, ages in the field of linguistics, culture and literacy. arrange poetry sessions, organize International Mother The focus was not so much on offering a certificate in Tongue Days and carry out government-level advoca- this or that subject, or on teaching theory to already cy for the rights of their mother tongues. A few also highly educated individuals, but instead on supplying run mother tongue schools or preschools (see below). a basic understanding of some linguistic, educational Many publish books in and about their languages and and anthropological concepts and providing training in issue local newsletters. The FLI has also helped more practical skills linked to planning and leading a project, directly with publishing books and booklets in the collecting and organizing data, or handling recording region’s languages, such as Khowar, Gawri and Palula. devices and useful software. Motivation and commu- More recently, the FLI has offered training to repre- nity endorsement have been more important criteria sentatives from 10 language communities in setting up when accepting students on courses and programmes and maintaining community websites, with the result or inviting people to workshops. Almost invariably, the that a number of the region’s language communities students—or trainees as they are more often called— are now visible for the first time on the Internet and are mother-tongue speakers of the language or mem- post material in their own languages, as well as infor- bers of the community in which they intend to work. mation about their communities and languages in The centre has provided training of varying scope Urdu and English. and length to more than 100 people, women and men, most of whom have become teachers and adminis- Mother-tongue schools and curriculum development trative staff in community-based schools, education committee members, literacy development specialists, Children growing up in the rural communities of dictionary compilers, translators, researchers or project northern Pakistan of course face many different chal- managers. Many are now influential members of their lenges, but language is one of the biggest obstacles to respective communities. Although all of these indi- overcome when they begin school. Urdu is a foreign

nr 37 (2017) multiethnica 75 language to the vast majority of them, because until system or translating materials from other languages. that time they have been conversing with family and Instead, mother-tongue speakers of Palula (over 30 friends in a language (sometimes more than one) that is men and women) produced all of the curricula from linguistically and culturally distinct from Urdu. Thrus- scratch, representing a set of culturally relevant the- ting them into classrooms where instruction is in Urdu mes; they themselves set up school management com- from the first day and all the books are in Urdu is ex- mittees, recruited teachers and other staff, and provi- tremely difficult for the children and this puts them at ded classroom space in some of their own homes. The an educational disadvantage from the very beginning. following materials were produced in preparation for In schools where teachers are from the children’s own the first school year: 64 reading stories, 64 listening sto- language community, the teachers often use some of ries, a primer, a pre-reader, a pre-writing book, a school the local language when explanations are needed, and timetable, basic maths books, “big books,” 32 songs and they therefore get a more gradual introduction to the rhymes, a teachers’ guide, lesson plans, and a year plan. formal medium of instruction. Not all areas or schools Simple photocopies were made for each book so that have this luxury. For instance, in the areas where a the material could be edited along the way at low cost. language has a weaker status or is spoken alongside At the time of writing there is a growing demand to other more influential languages, the minority children set up more classes like this in the Palula communi- remain silent and inactive throughout the entire school ty as well as literacy classes for illiterate adults in the day. Sometimes this is combined with teachers or fel- community. low pupils overtly ridiculing them for their inability to Alongside the Palula community, there are currently speak properly. Sadly, the number of students dropping similar programmes either running or in the process of out of school increases at each grade level, partly due being launched in the Gawri, Torwali, Khowar, Hindko to such factors, and it is not uncommon for students and Indus Kohistani communities. Activists have mana- who have been to school for only a few years to be vir- ged to convince the communities and their leaders that tually unable to form a single sentence in the language the mother tongue as the initial medium of instruction of instruction. is more conducive to learning than starting with Urdu For this reason, people in the Palula, Torwali and or English. Evaluations of programmes indicate that Gawri communities gradually, and in parallel, identi- parents are fully satisfied with their children’s perfor- fied the need for mother-tongue curricula that could mance, and other parents are now requesting admissi- be used in schools in their areas. For instance, a trial on for their children to Palula’s MLE schools (Rehman orthography was put together in the Palula area, based and Sagar 2015, 119). on linguistic research, and endorsed by the community. Starting with a group of people already literate Awareness raising, advocacy and the future of the in Urdu, basic spelling principles were discussed and languages of northern Pakistan applied in a writers’ workshops and, following some fine-tuning, an alphabet book was put together to be Language activists representing various languages in used as a motivational tool in the community. the region are currently engaged in activities to create Through the FLI, the concept of multilingual educa- awareness about their mother tongues, many of them tion (MLE) was introduced to the Palula community as part of the FLI intervention. These activities include in 2005. This led to the establishment a first mother holding seminars, appearing on television or radio pro- tongue school in Ashret in 2008 and a second school in grammes, publishing articles in newspapers and pos- 2010. Multilingual education is an approach whereby ting comments or information on websites. Some of students, in this case preschoolers, start to learn to read the communities invite scholars or policymakers to and write in their mother tongue, and then gradually such seminars and discussions. Many language commu- bridge to the official medium of classroom learning and nities also arrange special programmes in connection instruction. Having completed two years of schooling with International Mother Tongue Day, often inclu- in Palula, the children are admitted into the govern- ding poetry or music sessions. These events help crea- ment primary school. Providing this bridge to Urdu has te awareness about the importance of mother tongues. made the programme more acceptable to parents who It seems that this has resulted in an increased general firmly believe that their children will only succeed if awareness about languages, language issues and langu- they are proficient in the national language. age communities. Government, media and policyma- The help provided by the FLI was mainly in the form kers are now much more engaged in questions related of training and consultancy. Throughout this process it to local or regional languages than was the case in the was never merely a matter of introducing a uniform past. The number of articles in the national press dea- nr 37 (2017) 76 multiethnica ling with language issues has grown and television talk tion programmes. Most of these are in the size ranges shows raise questions about the country’s many langu- 5–6, to our knowledge Gojri, Hindko, Indus Kohis- ages. There is also a growing concern that education tani, Kalasha, Palula, Torwali, and Gawri. It would shouldschool management be available committees, in the motherrecruited teacherstongues and of other children. staff, and providedmake moreclassroom sense space to in re categorize Khowar and all the some of their own homes. The following materials were produced in preparation for the first school Theyear: 64Pakistan reading stories,Muslim 64 listeningLeague, stories, the politicala primer, a partypre-reader, cur a- pre-languageswriting book, ranked a school by Ethnologue as developing (5) as rentlytimetable, in basic power, maths has books, promised “big books to,” 32establish songs and a rhymes, national a teacher vigorouss’ guide, lesson(6a), planswith, andthe a proviso that a number of these commissionyear plan. Simple for photocopies the development were made for of each the book languages so that the of material vigorous could be languages edited along are the on their way to becoming deve- theway country.at low cost. At the time of writing there is a growing demand to set uploping more classeslanguages like this (5). in We do not agree with the ranking the Palula community as well as literacy classes for illiterate adults in the community. of Gawri (Kalam Kohistani) as threatened (6b). All the available information supports its grouping together ConclusionsAlongside the Palula community, there are currently similar programmes either running or in the process of being launched in the Gawri, Torwali, Khowar, Hindko and Induswith Kohistani the other communities vigorous. (6a) languages. Whether Chi- WeActivists acknowledge have managed the to convince great thedifficulties communities in and accurately their leaders thatlisso the mothercan be tongue ranked as the as vigorous is highly doubtful, and initial medium of instruction is more conducive to learning than starting with Urdu or English. characterizingEvaluations of programmes the vitality indicate of that an p arentindividuals are fully language, satisfied with theirwe childrenwould ’sprefer performance to categorize, Gowro, Chilisso, Yidgha, and,and other even parents more are so, now in requesting drawing admission relevant f orconclusions their children reto- Palula’sKundal MLE schoolsShahi (Rehmanand Domaaki in a more generic way as gardingand Sagar language 2015, 119) .status Awareness in an raising, entire advocacy region. and To the illustrate future of the “oflanguages decreasing of northern vitality at present”. thePakistan point, we present the Ethnologue EGIDS ratings In terms of numbers of speakers, these languages (Lewis, Simons, and Fennig 2015) of the languages in are found in a span from millions of speakers to only Language activists representing various languages in the region are currently engaged in activities to northerncreate awareness Pakistan about theirin Table mother 4, tongue ands, allowmany of ourselves them as part to of thea FLI few intervention hundred,. T heseand it is therefore difficult to genera- reflectactivities includeon some holding of seminarthose s, measurementsappearing on television that orwe radio find programmes lize. However,, publishing a articles typical language in northern Pakistan particularlyin newspapers andpuzzling posting orcomments contradictory, or information referring on website backs. Someto ofis thein communitiesthe range inviteof 10,000–100,000 speakers. The typi- ourscholars above or policymakers review of to vitality such seminars factors and anddiscussio maintenancens. Many language cal communities language alsois alsoarrange one that has a relatively limited special programmes in connection with International Mother Tongue Day, often including poetry or efforts.music sessions. These events help create awareness about the importancegeographical of mother tongue scope,s. It seems such as over a district or a moun- thatThat this has Khowar resulted isin thean increased only language general awareness ranked aboutat level languages 3, , tainlanguage valley. issues Virtually and language all of the languages have limited orcommunities. even higher Government, than Pashto, media andis surprising, policymaker sbut are nowis proba much -more domains.engaged in questionsNone of relat themed are universally used within blyto local linked or regional to how languages the descriptor than was the case“wider in the communica past. The number- otheirf articles geographical in the national locations. Although a substantial press dealing with language issues has grown and television talk shows raise questions about the tion”country’s is interpreted. many languages. Khowar There is isalso indeed, a growing as concern noted thatabove, education number should be haveavailable developed in the a written form, most have usedmother as tongues a second of children. language The Pakistan by speakers Muslim of League, a number the political of partydone currently so only in power, recently has (and with it curricula and lite- otherpromised languages, to establish buta national only commission in a relatively for the developmentlimited part of the languageracy materials)s of the country. and its use is still quite restricted. Urdu of the region, within Chitral District. Pashto, on the and English have total dominance in many advanced otherConclusions hand, serves as a lingua franca in a much wider domains, including administration, formal education and state-run media. Nonetheless, the majority region,We acknowledge being thethe great dominant difficulties language in accurately of characterizKhyber ingPak the- vitality of an individual htunkhwalanguage, and ,Province, even more so,and in drawwoulding relevant therefore conclusions qualify regarding as languageof the statuslanguages in an entire are vital and unthreatened as car- aregion. language To illustrate of wider the point communication, we present the Ethnologue (3). However, EGIDS rating s riers(Lewis, of Simons, informal and Fennigcommunication within communities neither2015) of theKhowar languages nor in Pashto northern plays Pakistan a crucial in Table role4, and in allow admi ourselves- and to reflectin the on home some of domain, those and a few are even gaining measurements that we find particularly puzzling or contradictory, referringground back to inour entirely above review new domains, such as social media nistration,of vitality factors whether and maintenance at the district efforts. or provincial level, and instant messaging. Only Table 4: Vitality measures of languages of northern Pakistan according to the EGIDS scale in a handful of cases has the- Table 4. Vitality measures of languages of northern Pakistan according to the EGIDS scale. re been any dramatic loss in EGIDS measure Languages Wider communication (3) Khowar domain use over a relatively Educational (4) Northern Pashto short time span. Governme- Developing (5) Balti, Dari, Gojri, Northern Hindko, Kashmiri ntal attitudes to languages Vigorous (6a) Bateri, Burushaski, Chilisso, Dameli, Gawarbati, Indus Kohistani, Kalasha, other than Urdu and English Kalkoti, Kamviri, Kati, Pahari-Potwari, Palula, Gilgiti Shina, Kohistani Shina, were in the past characteri- Torwali, Ushojo, Wakhi Threatened (6b) Gawri, Gowro, Yidgha zed by neglect or even denial, Shifting (7) Kundal Shahi but have slowly changed in a Moribund (8a) Domaaki more positive direction in the past decade. It remains to be especially not as a written language. Generally spea- seen whether this will remain rhetorical or have any king, none of the 29 languages listed are consistently practical impact at the local level, as far as inclusion in used in the educational domain, although a number of curricula or coverage in state-sponsored media are con- them have developed curricula and educational mate- cerned. Community members’ own attitudes to their rials that in trecent years have been put to use in pilot own language are generally positive. It is only in some projects or in NGO-sponsored early childhood educa- of the smaller communities that there is any outspo-

nr 37 (2017) multiethnica 77 ken preference for shifting to another language, or for to have been included in the total of 992,000. one’s children to speak another, “more useful” langua- 10 Many of these are migrants or descended from migrants who ge. Similarly, there is uninterrupted transmission to the left the Kashmir Valley after the partition of India in 1947, resi- youngest generation in all but a few of the smallest and ding in various places in Pakistan. It is unclear how many are already substantially weakened language communities. residents of Pakistan-administered AJK, and thus constitute a permanent ethnolinguistic community of Kashmiri speakers in Documentation is ongoing and although a number of northern Pakistan. the region’s languages are well-described or reasonably 11 well-documented, 10–12 of them can still be termed Punjabi, Sindhi, Balochi, Saraiki and Pashto. seriously under-documented. 12 According to statistics based on the 1998 census (Government Although official Pakistan has hitherto done little of Pakistan n.d.), Pashto mother-tongue speakers make up 15 for its many languages, there are few practical restric- per cent of the population. tions. There are many examples of maintenance efforts 13 See the AVT Khyber website. http://avtkhyber.tv/. Accessed carried out in the region. These include: linguistic field- March 11, 2016. work, the formation of local language societies, training 14 Article 251 of the 1973 Constitution (“National language”) of indigenous groups in language documentation, ort- declares Urdu the national language, with English serving as an hography development, the production of vernacular official language until its expected replacement by Urdu. Con- materials, the setting up of mother-tongue schools, stitution of the Islamic Republic of Pakistan. http://www.pakistani.org/pakistan/constitution/. Accessed 14 March 2016. and various language advocacy initiatives. Scrutinizing some of these efforts, especially those carried out by 15 Government of Pakistan 2009, National Education Policy, 2009, and through the FLI, we have identified a number of Ministry of Education. http://www.aserpakistan.org/document/ learning_resources/2014/National%20Education%2 Policy%20 key factors for success: community involvement and 2009.pdf. ownership; an organization specialized in training, 16 Liljegren as a field linguist and co-founder of the Forum for coordinating and supporting local initiatives; regional Language Initiatives; Akhunzada as a language activist and exe- (inter-community) networking; and that any project cutive director of the above-mentioned organization. aimed at local languages results in applications that are 17 The organization was initially registered as a legal entity in truly appreciated by the community. Pakistan under the name of the Frontier Language Welfare Organization, and used the name Frontier Language Institute while based in Peshawar. In 2009 the office and all its main Notes functions were relocated to Islamabad, and the organization is now registered as the Forum for Language Initiatives. 1 The following districts were included: Abbottabad, Batagram, Buner, Charsadda, Chitral, Kohistan, Lower Dir, Malakand (Pro- 18 Some examples include: the Shina website, http://www.sas- tected Area), Mansehra, Mardan, Shangla, Swabi, Swat, and kenshina.com/en/node/33109; the Khowar website, http:// Upper Dir. www.khowarchitral.com/en/node/32740; the Palula website, http://www.palulacommunity.org/en/welcome; and the Gawri 2 The following districts were included: Muzaffarabad and Nee- website, http://www.gawri.org/en/node/32682. lum. 3 The two northern-most agencies, Bajaur and Mohmand, are part of northern Pakistan as we have defined it. References 4 US Census Bureau, Demographic Internet Staff, Demobase: Baart, Joan L. G., and Khawaja A. Rehman. 2005. “A First Look at Gridded Mapping, accessed 11 February 2016, https://www. the Language of Kundal Shahi in Azad Kashmir.” SIL Electronic census.gov/population/international/data/mapping/demobase. Working Papers 2005-2008: 22. html. Backstrom, Peter C. 1992a. “Burushaski.” In Languages of Northern 5 A new census is planned to start in March 2016 (Haider 2015). Areas, edited by Peter C. Backstrom and Carla F. Radloff, 31–54, 243–72. Sociolinguistic Survey of Northern Pakistan 6 Government of Pakistan, Ministry of Finance. http://www.finan- 2. Islamabad: National Institute of Pakistan Studies Quaid-i- ce.gov.pk/survey_1415.html. Accessed March 15, 2016. Azam University and Summer Institute of Linguistics. 7 Varieties belonging to a sixth group, Pashai, are spoken in adja- ———. 1992b. “Domaaki.” In Languages of Northern Areas, edited cent areas of north-eastern Afghanistan. by Peter C. Backstrom and Carla F. Radloff, 77–83, 293–300. Sociolinguistic Survey of Northern Pakistan 2. Islamabad: 8 The factors are presented in a different order than in the original National Institute of Pakistan Studies Quaid-i-Azam document, to better suit the structure of our presentation. University and Summer Institute of Linguistics. 9 The figures offered by Ethnologue are extremely inexact and ———. 1992c. “Wakhi.” In Languages of Northern Areas, edited somewhat contradictory. For example, it lists 300,000 as the by Peter C. Backstrom and Carla F. Radloff, 57–74, 273–92. number of Gojri speakers in Pakistan, apparently excluding Sociolinguistic Survey of Northern Pakistan 2. Islamabad: Azad Jammu and Kashmir, but in addition to that, 200,000– National Institute of Pakistan Studies Quaid-i-Azam 700,000 in AJK. However, the 690,000 speakers in India appear University and Summer Institute of Linguistics. nr 37 (2017) 78 multiethnica

Biddulph, John. 1986. Tribes of the Hindoo Koosh. Lahore: Ali Sandra J. Decker, and Daniel G. Hallberg, 83–141, 207–57. Kamran Publishers. Sociolinguistic Survey of Northern Pakistan 1. Islamabad: Buddruss, Georg. 1982. Khowar-Texte in Arabischer Schrift. National Institute of Pakistan Studies and Summer Institute of Akademie Der Wissenschaften Und Der Literatur. Linguistics. Abhandlungen Der Geistes- Und Sozialwissenschaftlichen Heegård Petersen, Jan. 2015. “Kalasha Texts – With Introductory Klasse, Jahrg. 1982, Nr. 1. Mainz: Akademie der Grammar.” Acta Linguistica Hafniensia 47 (sup1): 1–275. doi:1 Wissenschaften und der Literatur. 0.1080/03740463.2015.1069049. Cacopardo, Alberto, and Augusto Cacopardo. 2001. Gates of Jan, Faizullah. 2011. “Report 1: Language Policy – Pakistan.” Peristan: History, Religion and Society in the Hindu Kush. Policy studies 1. https://southasiacommunication.wordpress. Reports and Memoirs 5. Rome: Istituto Italiano per l’Africa e com/report-1-language-policy-pakistan/. l’Oriente (IsIAO). Koul, Omkar N. 2003. “Kashmiri.” In The Indo-Aryan Languages, Cameron, Deborah, Elisabeth Frazer, Penelope Harvey, Ben edited by George Cardona and Danesh Jain, 895–952. London: Rampton, and Kay Richardson. 1993. “Ethics, Advocacy and Routledge. Empowerment: Issues of Method in Researching Language.” ———. 2004. “The Kashmiri Language and Society.” In Kashmir Language and Communication 13(2): 81–94. and its People: Studies in the Evolution of Kashmiri Society, edi- Decker, Kendall D. 1992. Languages of Chitral. Sociolinguistic ted by M. K. Kaw, 293–324. New Delhi: APH Publishing. Survey of Northern Pakistan 5. Islamabad: National Institute of Lewis, M. Paul, Gary F. Simons, and Charles D. Fennig, eds. 2015. Pakistan Studies and Summer Institute of Linguistics. Ethnologue: Languages of the World, Eighteenth Edition. Online ———. 1996. “Some Observations on Language Vitality in version. Dallas, Texas: SIL International. http://www.ethnolo- Chitral.” In Proceedings of the Second International Hindukush gue.com. Cultural Conference, edited by Elena Bashir and Israr-ud-Din, Lothers, Laura, and Michael David Lothers. 2007. Pahari and 159–66. Hindukush and Karakoram Studies. Karachi: Oxford Pothwari: A Sociolinguistic Survey. FLI Language and Culture University Press. Series 2. Peshawar: Frontier Language Institute. Decker, Sandra J. 1992. “Ushojo.” In Languages of Kohistan, edited Marsden, Magnus. 2005. Living Islam: Muslim Religious Experience by Calvin R. Rensch, Sandra J. Decker, and Daniel G. Hallberg, in Pakistan’s North-West Frontier. Cambridge: Cambridge 65–80, 193–205. Sociolinguistic Survey of Northern Pakistan University Press. 1. Islamabad: National Institute of Pakistani Studies and Mithun, Marianne. 2001. “Who Shapes the Record: The Speaker Summer Institute of Linguistics. and the Linguist.” In Linguistic Fieldwork, edited by Paul Degener, Almuth. 2002. “The Nuristani Languages.” In Indo- Newman and Martha Ratliff, 34–54. Cambridge: Cambridge Iranian Languages and Peoples, edited by Nicholas Sims- University Press. Williams, 103–17. Proceedings of the British Academy Morgenstierne, Georg. 1932. Report on a Linguistic Mission to 116. Oxford: Published for the British Academy by Oxford North-Western India. Serie C III - 1. Oslo: Instituttet for sam- University Press. menlignende kulturforskning. Dwyer, Arienne M. 2006. “Ethics and Practicalities of ———. 1974. “Languages of Nuristan and Surrounding Regions.” Cooperative Fieldwork and Analysis.” In Essentials of In Cultures of the Hindukush: Selected Papers from the Hindu- Language Documentation, edited by Jost Gippert, Nikolaus Kush Cultural Conference Held at Moesgård 1970 1:1–10. Himmelmann, and Ulrike Mosel, 31–66. Berlin; New York: Beträge Zur Südasienforschung. Wiesbaden: Franz Steiner Mouton de Gruyter. Verlag. Dyrud, Lars O, and Carla F. Radloff. 2011. A Sociolinguistic Mosel, Ulrike. 2006. “Fieldwork and Community Language Survey of Punjab, Pakistan. Studies in Languages of Work.” In Essentials of Language Documentation, edited by Jost Northern Pakistan 10. Islamabad: National Institute of Gippert, Nikolaus Himmelmann, and Ulrike Mosel, 67–85. Pakistan Studies Quaid-i-Azam University and Summer Berlin; New York: Mouton de Gruyter. Institute of Linguistics. http://indiabookworld.ca/ Munnings, David. 1990. “Towards a Sociolinguistic Profile of the products/a-sociolinguistic-survey-of-punjab-pakistan. Khowar Language: A Research Paper.” Term paper, University Friedman, V. A. 2006. “Balkans as a Linguistic Area.” In of Texas at Arlington. Encyclopedia of Language & Linguistics Second edition, edited Penzl, Herbert. 1955. A Grammar of Pashto: A Descriptive Study by Keith Brown, 657–72. Oxford: Elsevier. http://www.sci- of the Dialect of Kandahar, Afghanistan. Washington, DC: encedirect.com/science/article/pii/B0080448542001784. American Council of Learned Societies. Government of Pakistan. n.d. Pakistan Bureau of Statistics. Radloff, Carla F. 1992. “The Dialects of Shina.” In Languages of http://www.pbs.gov.pk/content/population-mother-tongue. Northern Areas, edited by Peter C. Backstrom and Carla F. Accessed February 22, 2016. Radloff, 89–203, 301–408. Sociolinguistic Survey of Northern Haider, Mateen. 2015. “Pakistan to Hold Population Census in Pakistan 2. Islamabad: National Institute of Pakistani Studies March 2016, with Military Support,” March 18. http://www. and Summer Institute of Linguistics. dawn.com/news/1170388. Rahman, Tariq. 1998. Language and Politics in Pakistan. Karachi; Hallberg, Calinda E, and Clare F. O’Leary. 1992. “Dialect Oxford: Oxford University Press. Variation and Multilingualism among Gujars of Pakistan.” ———. 2006. “Language Policy, Multilingualism and Language In Hindko and Gujari, edited by Calvin R. Rensch, Calinda Vitality in Pakistan.” In Lesser-Known Languages of South E Hallberg, and Clare F. O’Leary, 91–194, 259–302. Asia, Status and Policies, Case Studies and Applications of Sociolinguistic Survey of Northern Pakistan 3. Islamabad: Information Technology, edited by Anju Saxena and Lars Borin, National Institute of Pakistan Studies Quaid-i-Azam 73–104. Trends in Linguistics, Studies and Monographs 175. University and Summer Institute of Linguistics. Berlin: De Gruyter Mouton. http://www.degruyter.com/view/ Hallberg, Daniel G. 1992. “The Languages of Indus Kohistan.” product/178771. In Languages of Kohistan, edited by Calvin R. Rensch, Rehman, Khawaja A. 2011. “Ergativity in Kundal Shahi, Kashmiri

nr 37 (2017) multiethnica 79

and Hindko.” In Himalayan Languages and Linguistics: Studies Reports and Memoirs 5. Rome: Istituto Italiano per l’Africa e in Phonology, Semantics, Morphology and Syntax, edited by l’Oriente (IsIAO). Mark Turin and Bettina Zeisler. Leiden: Brill. UNESCO. 2003. “Language Vitality and Endangerment.” Rehman, Khawaja A., and Muhammad Zaman Sagar. 2015. “The Document Submitted to the International Expert Meeting on Effectiveness of English Language Learning in Multilingual UNESCO Programme Safeguarding of Endangered Languages, Schools in Pakistan.” In Language and Social Cohesion in the Paris, 10–12 March 2003. http://www.unesco.org/culture/ich/ Developing World, 116–27. Colombo: British Council and doc/src/00120-EN.pdf. Deutsche Gesellschaft für Internationale Zusammenarbeit Weinreich, Matthias. 2009. “We Are Here to Stay”: Pashtun (GIZ). Migrants in the Northern Areas of Pakistan. 1. Aufl. Rensch, Calvin R. 1992a. “Patterns of Language Use among the Islamkundliche Untersuchungen, Bd. 285. Berlin: Klaus Kohistanis of the Swat Valley.” In Languages of Kohistan, edited Schwarz. by Calvin R. Rensch, Sandra J. Decker, and Daniel G. Hallberg, ———. 2011. “Domaaki iazyk.” In IAzyki mira : novye indoari- 3–62, 159–91. Sociolinguistic Survey of Northern Pakistan 1. iskie iazyki, edited by T. I Oranskaia, IU.V Mazurova, and A. A Islamabad: National Institute of Pakistan Studies and Summer Kibrik, 165–94. Moskva: Academia. Institute of Linguistics. ———. 1992b. “The Language Environment of Hindko-Speaking This work is part of the project Language contact and relatedness in the People.” In Hindko and Gujari, edited by Calvin R. Rensch, Hindukush region, supported by Vetenskapsrådet, the Swedish Research Calinda E Hallberg, and Clare F. O’Leary, 3–88, 211–57. Council (421-2014-631). Sociolinguistic Survey of Northern Pakistan 3. Islamabad: National Institute of Pakistan Studies Quaid-i-Azam University and Summer Institute of Linguistics. Strand, Richard F. 1973. “Notes on the Nuristani and Dardic Languages.” Journal of the American Oriental Society 93 (3): 297–305. doi:10.2307/599462. ———. 2001. “The Tongues of Peristân. Appendix 1.” In Gates of Peristan: History, Religion and Society in the Hindu Kush, edited by Alberto Cacopardo and Augusto Cacopardo, 251–57.

nr 37 (2017) 80 multiethnica

Den empiriska analysen syftar till att förklara den fascistiska ungdomsorganisationens roll i förföljelsen av judar, liksom hur Nya postdoktor-projekt vid HVC medlemmarna av lokalsamhället reagerade på förföljelsen. En viktig aspekt handlar om propagandans roll, som i förtäckta ordalag riktade sig till ungdomar, där idéer om ”rensning” och ”nationell Hugo Valentin-centrum har på senare år gått in i en återfödelse” var framträdande. Den typen av propaganda beto- gynnsam ekonomisk utveckling, vilket bland annat har nades särskilt i de delar som handlade om ungdomens framtida möjliggjort rekrytering av ett antal yngre forskare. De nya roll som företrädare för det ”nya kroatiska”. Ustašas tro på det överhängande behovet av nationell återfödelse och frälsning av medarbetarna skall genomföra ett antal projekt med bas i de det kroatiska folket betonade vad Aristoteles Kallis hänvisar till tvärvetenskapliga, internationella och ämnesmässigt breda som ”historia som en livs- eller dödskamp mellan det nationella perspektiv som karakteriserar verksamheten. Nedan följer en samhället och dess uppfattade fiender, omformulering av grän- kortare redogörelse för projektens innehåll och fokus. serna för inkludering och utslagning, och prefiguring ett framtida idealiskt tillstånd av organisk enhet och renhet”. Ustaša-tanken om ”nationell återfödelse och rening” genomfördes i två parallella processer. Å ena sidan bestämde raslagarna och andra normativa Migranter och minoriteter i Svenska kyrkans sociala regler vem som kunde anses vara en del av detta nyetablerade historia, ca. 1900-1940 nationella samhälle. Å andra sidan fungerade inrättandet av en allomfattande ungdomsorganisation Ustaša som en plattform Ida Ohlsson Al Fakir, fil.dr. i historia, är verksam som postdok- för utbildning och uppväxt av ungdomar. Radikal anti-judisk, tor vid Hugo Valentin-centrum. Hon disputerade våren 2015 vid anti-serbisk och anti-romsk politik gick därför hand i hand med Linnéuniversitetet och har tidigare forskat om Svenska kyrkans Ustaša-politiken för att utbilda en ”ny kroat”. Genom att ansluta historiska förhållande till romer och resande. I sitt postdoktor- propaganda på makronivå med genomförandet av massvåld i projekt undersöker hon Svenska kyrkans roll som aktör i bredare lokala samhällen kommer Miljans projekt att bidra till en djupare minoritets- och migrationsrelaterade frågor under decennierna och empiriskt välgrundad analys av genomförandet av den slut- kring sekelskiftet 1900. liga lösningen i Oberoende Staten Kroatien. I början av 1900-talet var Svenska kyrkan en av de aktörer som var delaktiga i att formulera migration som ett socialt problem. Problemet såg olika ut beroende på ett antal samverkande krite- Att bygga socialt kapital efter massvåld: En undersökning av rier såsom bl. a status (social, nationell), kön och etnicitet, men olika strategier för transitionell rättvisa och deras effekter avgörande för formuleringarna var frågan om tillhörighet. Utifrån idéer och regler rörande tillhörighet differentierades människor Är rättvise- och försoningsmekanismer som baseras på ”underi- i kategorier av värdiga respektive ovärdiga fattiga, och skilda frånperspektiv” bättre lämpade att bygga socialt kapital efter ut- verksamheter etablerades för olika grupper. I dessa processer var brott av massvåld än de som baseras på ett ”ovanifrånperspektiv”? Svenska kyrkan aktiv, bland annat genom att göra migranter och Eftersom officiellt sanktionerade initiativ – och i allt högre grad minoriteter till målgrupper i sitt sociala arbete. Det kunde handla utsträckning deras lokalt initierade gräsrotsmodeller – har blivit om att etablera ett arbetshem för lösdrivare, en rådgivningsbyrå normbildande i de flesta strategier för övergångsrättvisa, är det för fattiga nyanlända från landsbygden eller missionsverksamhet viktigt att undersöka i vilken grad respektive modell bidrar till för romer respektive resande. Gemensamt för dessa aktiviteter, försoningsprocessen. Detta sker bland annat via förtroendeska- förutom att de initierades och/eller drevs av Svenska kyrkan, var pande åtgärder, som syftar till att öka det sociala kapitalet efter att de riktades mot fattiga och rörliga människor. Detta hade massiva förbrytelser, så att konflikter mellan olika grupper inte omfattande konsekvenser på både samhällelig och individuell fortsätter frodas och riskerar leda till förnyat våld. nivå under de första decennierna av 1900-talet, vilket inte har Projektet drivs av Holly Guthrey, med en bakgrund som dok- uppmärksammats av tidigare forskning. torand i freds- och konfliktforskning vid University of Otago, Syftet med forskningsprojektet är alltså dels att skapa kunskap Nya Zeeland, samt som forskare vid Institutionen för freds- och om en tidigare outforskad del av svensk social-, migrations- och konfliktforskning, Uppsala universitet. Genom en strukturerad minoritetshistoria, dels att problematisera tidigare förgivettagna komparativ analys av Chile (där processen var statsstyrd) och differentieringar genom att förutsättningslöst undersöka hur Nicaragua (där försoningsstrategierna hade sin bas i lokala ini- kategoriseringsprocesser gått till. En ambition är också att nyan- tiativ) kommer projektet att bringa ny kunskap om vilken typ sera tidigare forskning som förbisett Svenska kyrkan som aktör i av initiativ som har störst möjlighet att bygga socialt kapital och den begynnande välfärdspolitikens formering. förtroende efter utbrott av massvåld. Undersökningen baseras på djupintervjuer med individer från (tidigare) rivaliserande sidor, som deltog i någon av dessa processer och kommer även att Den ”ideala nationalstaten” för den ”ideala nya ha betydelse för den politiska diskussionen kring hur man skall kroaten”: Fascismen och Förintelsen i ”Oberoende åstadkomma fred och försoning efter utbrott av massvåld. Staten Kroatien”, 1941–1945 Goran Miljan disputerade i historia vid Central European Uni- versity i Budapest och började arbeta på sitt postdoktor-projekt Vymysöriskans nya talare: återskapandet av av ett lokalt vid HVC i juli 2016. Projektet handlar om lokala aktörers roll språk och en sociolingvistisk identitet i Wilamowice, Polen under Förintelsen i den oberoende staten Kroatien, med ett geografiskt fokus på Varaždin, Bjelovar och Karlovac. Regionerna är Från 1200-talet fram till slutet av andra världskriget var ett ger- särskilt intressanta på grund av det betydande stöd som Ustaša manskt språk som heter Wymysorys språket för daglig kommu- och dess ungdomsorganisation hade i området. nikation i Wilamowice, nuvarande Polen. Efter kriget blev emel-

nr 37 (2017) multiethnica 81 lertid ortens invånare, som undertecknade den tyska ”folkslistan” Rasism och ”neo-hereditär” individualism: Diskursiva under ockupationen av Polen, mål för Sovjetunionens och Röda transformationer och minoritetsformering i det Arméns förvisning och tvångsarbete. På grund av detta historiska trauma och ett officiellt förbud mot användandet av lokalspråket offentliga skolsystemet i efterkrigstidens USA och folkdräkten, stördes den transgenerationella överföringen av Idéhistorikern Jim W. Porter doktorerade vid Michigan State Uni- vymysöriska och språket anses idag av UNESCO vara ”allvarligt versity med en avhandling som handlade om hur ett inflytelserikt hotat”. Under den senaste tioårsperioeden har emellertid revita- nätverk av forskare, politiker och utbildningspolitiska beslutsfat- liseringsinsatser på gräsrotsnivå lett till att det idag finns ungefär tare verkade för systematisk testning och gruppering av elever ett dussin unga användare av språket, samt flera dussin ungdomar efter olika förmågor i amerikanska offentliga skolor i mitten av som aktivt deltar i språkinlärning. 1950-talet. Projektet drivs av lingvisten Robert Borges, som dispute- I det postdoktor-projekt han påbörjade i augusti 2017 under- rade vid Radboud universitet i Nijmegen, Nederländerna. söks hur diskurser om ärftlighet och dess betydelse för att för- Huvudsyftet är att dokumentera språket och skapa profiler klara skillnader på individnivå strukturerade människors möjlig- över de nya talarna av vymysöriska, både vad gäller deras atti- heter till utbildning i efterkrigstidens USA. Specifikt undersöks tyder till och erfarenheter av språket och mångspråklighet hur en mer ”presentabel" vetenskap om ”intelligens” smögs in i generellt, samt hur de faktiskt använder språket. Det senare undervisningspolitiken efter att USA:s högsta domstol (utslag i inbegriper en analys av grammatiska strukturer, lexikala val fallet Brown vs. Board, 1954) hade fattat beslut mot segregation och allmän kompetens. Profileringen kommer att ge en bild i offentligt drivna skolor. Ett antal samhällsvetare hade under av attityder till språket på ett relativt tidigt stadium i vad som mellankrigstiden påvisat att intelligenstester var metodologiskt förefaller vara ett ganska framgångsrikt försök till språklig revi- undermåliga och i själva verket utgjorde en fortsättning på nit- taliering. Med hjälp av insikter från socio-, experimentell och tonhundratalets raslära. Emellertid fann efterkrigstida föresprå- kontaktlingvistik kommer analysen att söka svar på ett antal kare för tester och att gruppera människor utifrån ”förmåga” nya frågor. Hur påverkar faktorer som attityder, kollektiv identitet, vägar för att rättfärdiga gamla praktiker. trauma, färdighet och språkstruktur varandra? Hur introduce- Projektet kommer att analysera den diskursiva anpassningen ras och sprids språkliga innovationer bland talarna? Utöver det kring läran om ärftlighet, utforska kontinuiteter till den tidigare snäva fokuset har projektet potential för bredare teoretiska rasforskningen och eugeniken, samt undersöka kopplingen till bidrag när det gäller studiet av språkkunskaper och språklig 1950-talets försök att främja en selektiv utbildning till förmån revitalisering i allmänhet. för de ”begåvade” och ”akademiskt talangfulla”.

Att bemöta interkulturella konflikter: Fransk antirasism Judiska flyktingar och Förintelseöverlevande i Sverige och judisk-muslimska relationer, 1948-2000 Åren 1945 och 1946 registrerades sammanlagt omkring 11,500 Johannes Heuman är post doc-forskare med ett projekt som fi- personer i Sverige som judar som befriats från Nazityskland. Av nansieras av Vetenskapsrådet och bedrivs i samarbete med Centre dessa var c:a 3,700 icke-skandinaviska judar som anlänt genom Alberto-Benveniste (École pratique des hautes études) i Paris och Röda kors-aktionen under våren och sommaren 1945, medan behandlar judisk-muslimska relationer och fransk antirasism. omkring 6,900 kom med UNRRA transporterna samma år och Efter andra världskriget växte de muslimska och judiska mino- året därpå. Ytterligare 1,200 judar anlände 1947. Syftet med pro- riteterna i Frankrike till att bli de största i Västeuropa. Relationen jektet är att bidra med ny kunskap om staters och organisationers mellan dessa grupper har dock varit ansträngda beroende på kon- policys och agerande I förhållande till storskaligt mottagande och flikter utanför Frankrikes nuvarande gränser. Grundandet av sta- hjälpverksamhet för flyktingar och offer för krig och andra kata- ten Israel med dess efterföljande konflikter och avkoloniseringen strofer, i detta fall den så kallade She'erit Hapletah, den överle- av Nordafrika under 1950- och 1960-talet har varit två politiska vande spillran av den europeiska judenheten efter Förintelsen. processer som på ett avgörande sätt påverkat kontakterna. Projektet drivs av historikern Pontus Rudberg, som dispute- Den antirasistiska rörelsen och dess huvudsakliga organisa- rade vid Uppsala universitet på en avhandling om judisk flykting- tioner har varit direkt inbegripna i denna polarisering. Traditio- invandring till Sverige under andra värlskriget. Huvudföremål nellt sett har organisationerna agerat utifrån republikanska och för postdoktor-projektet är de statliga organ och frivilligorgani- sekulära värden: diskriminering av religiösa och etniska minori- sationer, svenska och utländska, som utövade hjälpverksamhet teter har bemötts med universella argument förankrade i tradi- för gruppen i Sverige. Trots att hjälpen ofta finansierades av den tionen för mänskliga rättigheter med rötter i upplysningstiden. svenska staten och utländska organisationer var det i hög grad Denna universalism har skapat spänningar med de delar av de svenska, både judiska och icke-judiska, lokala hjälpkommittéer judiska och muslimska grupperna som haft en mer utåtriktad som kom att utföra hjälparbetet i praktiken. Undersökningen politisk agenda. består i huvudsak av en analys av arkivhandlingar från dessa stat- Genom att undersöka hur tre centrala antirasistiska organisa- liga organ och hjälpkommittéer och de utländska organisationer tioner reagerade på diskriminering av judar och muslimer, eller med vilka de samarbetade. någon av de konflikter som dessa grupper var inblandade i, kom- Projektet kommer att kunna visa att den hjälpverksamhet som mer studien att ge en djupare förståelse för hur den antirasistiska utövades för Förintelseöverlevarna I Sverige i lägre grad var ett rörelsen hanterade en växande identitetspolitisk aktivism och resultat av en humanitär nyorientering från det officiella Sveri- dess relaterade konflikter. Studien kommer på detta sätt att visa ges sida men i desto högre utsträckning av hjälporganisationernas i vilken utsträckning den franska antirasistiska rörelsen skapat ansträngningar. Vad som hittills setts som svenska räddningsinsat- utrymme för de judiska och muslimska gruppernas skilda intres- ser var I själva verket ofta resultatet av organisationers ihärdiga sen och identitetstillhörigheter, men har också bidragit till polari- arbete och internationellt samarbete. seringen mellan grupperna genom manifestationer och offentliga ställningstaganden. nr 37 (2017) 82 multiethnica

STUDIA MULTIETHNICA UPSALIENSIA

VÅRA PUBLIKATIONER ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS 1. Kerstin Eidlitz Kuoljok, The Revolution in the North. Soviet Ethnography and Nationality Policy. 1985. Hugo Valentin-centrum har till uppgift att initiera, bedriva och populari 2. Erling Wande, Jan Anward, Bengt Nordberg, Lars Steensland & Mats sera forskning. Vi publicerar både vetenskapliga rapporter och böcker som Thelander, red., Aspects of Multilingualism. Proceedings from the Fourth vänder sig till en bred läsekrets av forskare och allmänt intresserade. Nordic Symposium on Bilingualism, 1984. 1987. 3. Marika Tandefelt, Mellan två språk. En fallstudie om språkbevarande och Centret publicerar följande bokserier: Studia multiethnica Upsaliensia språkbyte i Finland. Diss. 1988. Uppsala Multiethnic Papers Uppsala University Holocaust (SMU), (UMP), 4. Robert C. Ostergren, A Community Transplanted. The Trans-Atlantic and Genocide Studies Publications (UUHGS), Endangered Languages and Experience of a Swedish Immigrant Settlement in the Upper Middle West, Cultures (ELC), NAMIS-serien (Ns), The Hugo Valentin Lectures (HVL), 1835–1915. 1988. Current Issues (CI) och Digitala skrifter från Hugo Valentin-centrum 5. Linda Benson & Ingvar Svanberg, red., The Kazaks of China. Essays on (DS). Se nästa uppslag. En del av våra forskares skrifter ges ut av icke-uni an Ethnic Minority. 1988. 6. Gunnar Broberg, Harald Runblom & Mattias Tydén, red., Judiskt liv i versitetsanknutna förlag. Dessa köps genom bokhandeln eller angiven Norden. 1988. distributör/utgivare. 7. Simon Szyszman, Les Karaïtes d’Europe. 1989. Volymer ur UMP, ELC, Ns, HVL och CI beställs från Hugo Valentin- 8. Ingvar Svanberg, Kazak Refugees in Turkey. A Study of Cultural Persistence centrum, Box 521, SE-751 20 Uppsala. Volymer i DS publiceras digitalt i and Social Change. 1989. Digitala vetenskapliga arkivet (DiVA) och finns tillgängliga i fulltext via 9. Philip J. Anderson & Dag Blanck, red., Swedish-American Life in Chicago. Cultural and Urban Aspects of an Immigrant People, 1850–1930. 1991. adressen http://uu.diva-portal.org/ 10. H. Arnold Barton, A Folk Divided. Homeland Swedes and Swedish Ameri- SMU distribueras av University Publications from Uppsala, Uppsala cans, 1840–1940. 1994. universitetsbibliotek, Box 510, SE-751 20 Uppsala. 11. Rochelle Wright, The Visible Wall. Jews and Other Ethnic Outsiders in Swedish Film. 1998. 12. Raimo Raag, Från allmogemål till nationalspråk. Språkvård och språkpoli- NYUTKOMMET: tik i Estland från 1857 till 1999. 1999. 13. Hernán Horna, La Indianidad antes de la independencia latinoamericana. 1999. Citizens at Heart? Perspectives on Integration and Refu- 14. Philip J. Anderson & Dag Blanck, red., Swedes in the Twin Cities. Immi gees in the EU After the Yugoslav Wars of Succession. grant Life and Minnesota’s Urban Frontier. 2001. 15. Lizette Gradén, On Parade. Making Heritage in Lindsborg, Kansas. 2003. Uppsala Multiethnic Papers, 56. 16. Angela Karstadt, Tracking Swedish-American English. A Longitudinal UPPSALA: THE HUGO VALENTIN CENTRE. 2016. Study of Linguistic Variation and Identity. 2003. In the beginning of the 1990s, Europe experienced heavy 17. Vera Lif, Ingermanländares namnskick under 1900-talet. Kontinuitet och förändring. 2004. flows of ex-Yugoslavs seeking refuge from the upheavals that 18. Maija Könönen & Juhani Nuorluoto, eds., Europe–Evropa. Cross-cultural followed the breakup of Yugoslavia. In particular, the trag- Dialogues between the West, Russia, and Southeastern Europe. 2010. 19. Hernán Horna, A History of Latin America. 2011. edies of the war in Bosnia and Herzegovina in 1992–1995 have come to affect many countries; neighbouring such as UPPSALA MULTIETHNIC PAPERS Slovenia and more distant like Sweden. Now, when more 1. Multiethnic Research at the Faculty of Arts, Uppsala University. 1984. than twenty years have passed since the war began the for- 2. Kjell Magnusson, Migration, nation, kultur. En bibliografi över invandrar- mer refugees have become immigrants and citizens in their och minoritetsfrågor med Jugoslavien som exempel. 1984. 3. Ingvar Svanberg & Eva-Charlotte Ekström, Mongolica Suecana. A new host societies. The purpose of this book is to provide a Bibliography of Swedish Books and Articles on Mongolia. 2:a uppl. 1988. contribution to the growing literature investigating the after- 4. Ingvar Svanberg, Invandrare från Turkiet. Etnisk och sociokulturell variation. 2:a uppl. 1988. math of this huge and profoundly European disaster, and the 5. Tordis Dahllöf, Identitet och antipod. En studie i australiensisk identitetsde- processes of re-settling and integrating that the immigrants batt. 4:e uppl. 1991. 6. Sven Gustavsson & Ingvar Svanberg, Jugoslavien i april 1984. Rapport from former Yugoslavia have experienced. In the midst of the från en multietnisk resa. 1986. recent flows of refugees that have been arriving in Europe 7. Harald Runblom & Dag Blanck, red., Scandinavia Overseas. Patterns of Cultural Transformation in North America and Australia. 2:a uppl. 1990. seeking shelter and a new life, it is timely to revisit the inte- 8. Mattias Tydén, Svensk antisemitism 1880–1930. 1986. gration experiences and transnational activities of the refu- 9. Aläqa Tayyä Gäbrä Maryam, History of the People of Ethiopia. I översätt- ning av Grover Hudson och Tekeste Negash. 2:a uppl. 1988. gees from former Yugoslavia who faced a similar fate some 10. Uno Holmberg, Lapparnas religion. Med inledning och kommentar av Leif twenty years ago. Through investigating their experiences and Lindin, Håkan Rydving och Ingvar Svanberg. 1987. 11. Ingvar Svanberg, red., Adam Heymowski & Kerstin Ankert, I samhällets their transnational activities, the book inquires into how we utkanter. Om ”tattare” i Sverige. 1987. can understand the process of integration and the conditions 12. Raimo Raag & Harald Runblom, red., Estländare i Sverige. Historia, språk, that determine how refugees can retake the control that war kultur. 1988. 13. Ingvar Svanberg & Mattias Tydén, red., Multiethnic Studies in Uppsala. and violence have bereft them of, ultimately resulting in indi- Essays Presented in Honour of Sven Gustavsson, June 1, 1988. 1988. vidual success or failure in becoming a ”citizen at heart”. 14. Ingvar Svanberg, The Altaic-Speakers of China. Numbers and Distribution. 1988.

nr 37 (2017) multiethnica 83

15. Jarmo Lainio, Spoken Finnish in Urban Sweden. Diss. 1989. Fem föreläsningar. 2011. 16. Eric De Geer, Göteborgs invandrargeografi. De utländska medborgarnas 55. Johan Gärdebo, May-Britt Öhman & Hiroshi Maruyama, red., Re:Mindings. regionala fördelning. 1989. Co-Constituting Indigenous / Academic / Artistic Knowledges. 2014. 17. Kjell Magnusson, Jugoslaver i Sverige. Invandrare och identitet i ett kultur 56. Li Bennich-Björkman, Roland Kostić & Branka Likić-Brborić, red., sociologiskt perspektiv. Diss. 1989. Citizens at Heart? Perspectives on Integration and Refugees in the EU After 18. Ingmar Söhrman, Sverige och de romanska kulturerna. 1989. the Yugoslav Wars of Succession. 2016. 19. Nils-Erik Hansegård, Den norrbottensfinska språkfrågan. En återblick på halvspråkighetsdebatten. 1990. 20. Lars Wendelius, Kulturliv i ett svenskamerikanskt lokalsamhälle: Rockford, ENDANGERED LANGUAGES AND CULTURES (ELC) Illinois. 1990. 1. Susanna Angéus Kuoljok, Lulesamiska. Ett hotat minoritetsspråk i Skandi- 21. Dag Blanck & Harald Runblom, red., Swedish Life in American Cities. 1991. navien. 2003. 22. Bahdi Ecer, I fikonträdets skugga. Ett syrianskt utvandrarepos. Med efter- 2. Rafîq Sabir, Kamal Mirawdeli & Stephen Watts, Modern Kurdish Poetry. An skrift av Carl-Martin Edsman. 1991. Anthology & Introduction. 2006. 23. Ingrid Lundberg & Ingvar Svanberg, Turkish Associations in Metropolitan 3. Astrid Starck-Adler, Yiddish. Continuity and Change. 2007. Stockholm. 1991. 4. Laura Palosuo, En inventering av forskningen om romer i Sverige. 2009. 25. Ingvar Svanberg, red., Ethnicity, Minorities and Cultural Encounters. 1991. 5. Hristo Kyuchukov, ed., “A Language without Borders…” The International 26. Anders Berge, Flyktingpolitik i stormakts skugga. Sverige och de sovjetryska Romani Language Conference in Stockholm and Uppsala 7–9 January 2007. flyktingarna under andra världskriget. 1992. 2nd Rev. Ed. 2009. 27. Ingrid Lundberg & Ingvar Svanberg, Kulu. Utvandrarbygd i Turkiet. 1992. 6. Hristo Kyuchukov, Essays on the Language, Culture and Education of Roma. 28. Karin Borevi & Ingvar Svanberg, red., Ethnic Life and Minority Cultures. 1992. 2010. 29. Ingmar Söhrman, Ethnic Pluralism in Spain. 1993. 7. Björn Lundqvist, Svensk syd- och umesamisk bibliografi 1990–2008. Sam- 30. Tordis Dahllöf, ¿Antipodenses? Un estudio acerca de la identidad austral manställd av Björn Lundqvist. 2011. iana. 1993. 31. Henrik Román, En invandrarpolitisk oppositionell. Debattören David NAMIS-SERIEN Schwarz syn på svensk invandrarpolitik åren 1964–1993. 1994. 1. Lars G. Benktson, Att tillfriskna språkligt på olika sätt. Medicinska ord och 32. Karin Borevi & Ingvar Svanberg, red., Multiethnic Studies. Report on Re fraser på quechua, spanska och engelska. 2004. search and Other Activities from the Centre for Multiethnic Research. 1994. 2. Rikard Jennische, De nationella minoriteterna och folkbiblioteken. Folkbiblio 33. Tamás Stark, Hungary’s Human Losses in World War II. With an Introduc- tekens hantering av nationella minoritetsfrågor i ljuset av Sveriges officiella tion by Karl Molin: The Raoul Wallenberg Archive at Uppsala University. minoritetspolitik. 2004. 1995. 3. Eric de Geer & Vera Lif, red., Ingermanländarna 60 år i Sverige. Symposiet 34. Sven Gustavsson & Harald Runblom, red., Language, Minority, Migration. i Örebro den 18 juni 2005. 2007. Yearbook 1994/1995 from the Centre for Multiethnic Research. 1995. 4. Kunskap för egenmakt. Minoritetskvinnor och folkbildningen. 2010. 35. Sven Gustavsson & Ingvar Svanberg, red., Bosnier. En flyktinggrupp i 5. Leena Huss, Ska vi tala finska? En idéskrift för finskan i Sverige – Puhutaanko Sverige och dess bakgrund. 1995. suomea? Ideoita suomen kielen elvytykseen. 2010. 36. Kjell Magnusson, Midhat Medić & Harald Runblom, red., Krig, exil, 6. Krista Orama, ”Vi är ju också människor!” Ett barnrättsperspektiv på natio- återvändande. Den bosniska konflikten och flyktingproblematiken. 1996. nella minoriteter i Sverige. 2011. 37. María Luján Leiva, Latinoamericanos en Suecia. Una historia narrada por artistas y escritores. 1997. 38. Leena Huss, red., Många vägar till tvåspråkighet. Föredrag från ett forskar- THE HUGO VALENTIN LECTURES seminarium vid Göteborgs universitet den 21–22 oktober 1994. 1996. 1. Saul Friedländer, Mass Murder and German Society in the Third Reich. 39. M.M. Jocelyne Fernandez & Raimo Raag, red., Contacts de langues et de With Two Articles by Hugo Valentin. 2002. cultures dans l’aire baltique. Contacts of Languages and Cultures in the 2. Henry R. Huttenbach, The Universality of Genocide. With an Article by Baltic Area. Mélanges offerts à Fanny de Sivers. 1996. Hugo Valentin. 2004. 40. Andrzej Nils Uggla, I nordlig hamn. Polacker i Sverige under andra världs- 3. Wolfgang Benz, Anti-Semitism in Europe. Traditions, Structures, Manifesta- kriget. 1997. tions. With a Chapter from Hugo Valentin’s Antisemitism: Historically and 41. Masoud Kamali, Distorted Integration. Clientization of Immigrants in Critically Examined. 2004. Sweden. 1997. 2nd Ed. With a New Preface. 2005. 4. Debórah Dwork, Auschwitz and the Holocaust. With an Article by Hugo 42. Dag Blanck, Per Jegebäck et al., red., Migration och mångfald. Essäer om Valentin. 2007. kulturkontakt och minoritetsfrågor tillägnade Harald Runblom. 1999. 5. Nechama Tec – Claudia Koonz, Explorations of Oppression and Resistance 43. Elżbieta Swejkowska-Olsson & Michał Bron Jr, red., Allvarlig debatt och – How Racism became Respectable. HV Lectures V–VI. 2012. rolig lek. En festskrift tillägnad Andrzej Nils Uggla. 2000. 6. William A. Schabas – Nanci Adler, What’s in a Word? Atrocity Crimes 44. Harald Runblom, red., Migrants and the Homeland. Images, Symbols, and and the “Genocide” Label – Communism’s “Bright Past”: Narratives of Loy Realities. 2000. alty to the Party before, during, and after the Gulag. HV Lectures VIII–IX. 45. Satu Gröndahl, red., Litteraturens gränsland. Invandrar- och minoritets 2013. litteratur i nordiskt perspektiv. 2002. 46. Lars Wendelius, Den dubbla identiteten. Immigrant- och minoritetslitteratur på svenska 1970–2000. 2002. UUHGS PUBLICATIONS 47. Jasenka Trtak, Framing Identities. Images of Us and Them in Two Serbian UPPSALA UNIVERSITY HOLOCAUST AND GENOCIDE STUDIES PUBLICATIONS Novels. 2003. 1. Laura Palosuo, Yellow Stars and Trouser Inspections. Jewish Testimonies from 48. Harald Runblom & Andrzej Nils Uggla, red., Polen och Sverige 1919– Hungary, 1920–1945. Diss. 2008. (Distr: Uppsala Univ. Library.) 1999. 2005. 2. Karin Kvist Geverts, Ett främmande element i nationen. Svensk flyktingpolitik 49. Tomislav Duli , Roland Kosti , Ivana Ma ek & Jasenka Trtak, red., Bal- ć ć č och de judiska flyktingarna 1938–1944. Diss. 2008. (Distr: Uppsala Univ. kan Currents. Essays in Honour of Kjell Magnusson. 2005. Library.) 50. Ulla Börestam, Satu Gröndahl, Boglárka Straszer, red., Revitalisera mera! En artikelsamling om den språkliga mångfalden i Norden tillägnad Leena 3. Helmut Müssener & Per Jegebäck, red., Rasen och vetenskapen. 2009. Huss. 2008. 51. Helmut Müssener och Per Jegebäck, red., Rasen och vetenskapen. 2009. 52. Sven Gustavsson, Standard Language Differentiation in Bosnia and DIGITALA SKRIFTER FRÅN HVC Herzegovina. Grammars, Language Textbooks, Readers. 2009. 1. Boglárka Straszer, Ungrare, ungerska och ungersk kultur i Sverige och Finland. 53. Helmut Müssener, red., Judarna i Sverige – en minoritets historia. Fyra En översikt. 2010. (Diva fulltext) föreläsningar. 2011. 54. Helmut Müssener & Per Jegebäck, red., Språket, makten och härligheten. nr 37 (2017) H UGO VA LEN T I N FÖRELÄSNINGEN 2017

DEN FEMTONDE HUGO Tidigare års Hugo Valentinföreläsare: VALENTIN-FÖRELÄSNINGEN

16 mars 2017 2016 Cathie Carmichael University of East Anglia, Norwich Prof. em. CHRISTOPHER R. BROWNING University of North Carolina, Chapel Hill 2015 Dieter Pohl Alpe-Adria Universität, Klagenfurt SURVIVING SLAVE LABOR: 2014 Dan Michman The camp complex of the Bar-Ilan-universitetet och Yad Vashem, Jerusalem Starachowice factories 2013 Ervin Staub DEN FEMTONDE Hugo Valentin-föreläsningen University of Massachusetts, Amherst hölls av professor emeritus Christopher R. Brow- ning vid University of North Carolina i Chapel 2012 Ulrich Herbert Freiburg Institute for Hill. Browning hör till de mest renommerade inom Advanced Studies, Freiburg im Breisgau forskningen om Förintelsen med Ordinary Men: Re- serve Police Battalion 101 and the Final Solution in 2011 Nanci Adler Poland (1992) som sitt mest kända arbete. I studien Royal Netherlands Academy of visade han hur femhundra helt vanliga män ur ”Re- Arts and Sciences, Amsterdam servpolisbataljon 101” valde att utföra massmord även när de ställdes inför möjligheten att slippa del- 2010 William A. Schabas ta. Browning har studerat Förintelsens uppkomst National University of Ireland, Galway och förlopp utifrån ett stort antal aspekter, med ett växande intresse för våldets mikrodynamik och en- 2009 Omer Bartov Brown University, Providence, R.I. skildas öden och vittnesmål. Bland böckerna märks The Path to Genocide (1992), Nazi Policy, Jewish 2008 Claudia Koonz Workers, German Killers (2000), Collected Memori- Duke University, Durham, N.C. es: Holocaust History and Postwar Testimony (2003), samt The Origins of the Final Solution (2004). I sitt 2006–2007 Nechama Tec senaste verk, Remembering Survival. Inside a Nazi University of Connecticut at Stamford Slave Labor Camp (2010), närstuderar han arbets- lägret Starachowice i Polen, vilket också var ämnet 2005 Debórah Dwork för kvällens föreläsning. Clark University, Worcester, Mass. Browning har verkat och undervisat vid in- stitutioner såsom U.S. Holocaust Memorial Mu- 2004 Wolfgang Benz Technische Universität Berlin seum, Institute for Advanced Studies i Princeton och Hebrew University. Han har även fungerat 2003 Henry R. Huttenbach som expertvittne i rättegångar gällande krigsför- City College, City University New York brytelser och Förintelseförnekelse, bl.a. i det uppmärksammade förtalsmålet mellan David Ir- 2001–2002 Saul Friedländer ving och Deborah Lipstadt i London år 2000. University of California Los Angeles Föreläsningen i Brusewitz-salen var mycket välbe- sökt och föregicks av ett välkomstanförande av Upp- sala universitets rektor Eva Åkesson. multiethnica 85

Helmut Müssener, professor emer. Ida Ohlsson Al Fakir, postdoktor Jim Porter, postdoktor Hugo Valentin-centrum Pontus Rudberg, postdoktor Harald Runblom, professor emer. Phillipp Schultz, gästdoktorand Medarbetare 2017 Kerstin Öhman, ekonomiadministratör Lior Becker, doktorand Berit Bliesemann de Guevara, gästforskare Styrelse (2016–2018) Robert Borges, postdoktor Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi Carl Henrik Carlsson, forskare och filosofi, Teologiska institutionen, Uppsala uni- Reçep Doğan, gästforskare versitet (ordf.) Tomislav Dulić, universitetslektor, föreståndare Karen Bronéus, lektor i freds- och konfliktforskning, Satu Gröndahl, universitetslektor Samhällsvetenskapliga fakulteten, UU Holly Guthrey, forskare Michael Dunn, professor i lingvistik, språkvetenskap- Anne Heith, gästforskare liga fakulteten, UU Johannes Heuman, postdoktor Satu Gröndahl, universitetslektor i finska, Leena Huss, professor emer. Hugo Valentin-centrum, Uppsala universitets Stefan Christian Ionescu, universitetslektor personalorganisationer Roland Kostić, universitetslektor Heléne Lööw, Universitetslektor i historia, Historisk- Kate Lonergan, doktorand filosofiska fakulteten, UU Hiroshi Maruyama, hedersdoktor Goran Miljan, postdoktor Pontus Waldemarsson, studerande, Uppsala universitets studentkårer Kjell Magnusson, gästforskare

Hugo Valentin-centrum är en tvärvetenskaplig enhet The Hugo Valentin Centre is an inter-disciplinary unit vid Historiska institutionen med huvudsaklig inrikt- at the Department of History with its main focus on ning på forskning och utbildning inom två områden: research and education within two prioritized areas: studiet av kulturella, sociala och politiska fenomen och on the one hand cultural and social phenomena and förändringsprocesser relaterade till den etniska dimen- processes of change related to the ethnic dimension in sionen i mänskligt liv, respektive Förintelse- och folk- human life, on the other hand Holocaust and genocide mordsstudier (Holocaust and genocide studies). Till studies. To these subject fields belong for instance mi- områdena hör t. ex. minoritetsstudier, flerspråkighet, nority studies, multilingualism, ethnic relations, Balkan etniska relationer, Balkanstudier, Förintelsens historia, studies, Holocaust history, the study of genocide and studiet av folkmord och liknande förbrytelser, samt similar atrocities, as well as the effect of violence on våldets effekter på individ och samhälle. Forskningen individuals and society. Research is carried out from bedrivs från såväl nordiska som vidare internationella Nordic as well as wider international perspectives, perspektiv, där kultur, språk, historia, religion och po- where culture, language, history, religion and politics litik är givna utgångspunkter för verksamheten. HVC are natural points of departure for the activities. HVC skall koordinera verksamheten Nationella minoriteter has the task to coordinate the research and teaching i Sverige (NAMIS) och arbeta med att ta fram upp- activities concerning the activity National minorities dragsutbildningar. Utbildningen sker företrädesvis inin Sweden (NAMIS) and to develop contract teaching om Masterprogrammet för studier kring Förintelsen courses. Teaching is primarily carried within the fram- och folkmord, men även inom minoritetsstudier, språk- ework of the Master Programme in Holocaust and Ge- sociologi och nationalism. nocide Studies, but also in the fields of minority stu- Hugo Valentin-centrum inrättades under sitt nuva- dies, socio-linguistics and nationalism. rande namn av Uppsala universitets Historisk-filosofis- The Hugo Valentin Centre was established at Upp- ka fakultet i november 2009 genom en sammanslag- sala University’s Faculty of Arts in November 2009 ning av två tidigare enheter. through a merging of two previous units. nr 37 (2017) 86 multiethnica

Medverkande i Multiethnica 36–37 (2017):

Fakhruddin Akhunzada är verksam vid Forum for Language Initiatives, Pakistan Tomislav Dulić, föreståndare vid HVC Satu Gröndahl är docent och verksam vid HVC Florian Hiss, fil.dr, postdoktor vid Norges arktiske universitet Leena Huss, professor emerita i finsk-ugriska språk, HVC Jarmo Lainio är professor och verksam vid Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska, Stockholms universitet Henrik Liljegren är docent och verksam vid Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet Hiroshi Maruyama är professor vid Muroran Institute of Technology, Hokkaido, och hedersdoktor vid Uppsala universitet Tom Moring är professor i journalistik vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet Sia Spiliopoulou Åkermark är docent och verksam vid Ålands fredsinstitut

HUGO VALENTIN-CENTRUM Besöksadress: The Hugo Valentin Centre Engelska parken HC, Hus 4 Box 521, SE-751 20 Uppsala Thunbergsvägen 3 D, plan 1 Tel. +46-(0)18-471 23 59 Uppsala Fax. +46-(0)18-471 23 63 E-post [email protected] Webbplats: www.valentin.uu.se

multiethnica Redaktör: Satu Gröndahl (e-post: [email protected]) Redaktionskommitté: Satu Gröndahl, Ida Ohlsson Al Fakir, Carl-Henrik Hugo Valentin-centrum, Uppsala universitet Carlsson, Johannes Heuman. Nr 36–37 (2017) Ansvarig utgivare: Tomislav Dulic´ ISSN: 0284-396X | © Hugo Valentin-centrum 2017 Tryck: Kph, Uppsala

nr 37 (2017)